<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2306223</hangar_id>
 <dok_id>GF0335</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>35</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:35</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>35</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-10-17 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:41:14</systemdatum>
 <publicerad>1992-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>om sexuella övergrepp mot barn, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF0335/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF0335</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF0335</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1991/92:35&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Sexuella övergrepp mot barn, m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF0335/prop_199192__35-1.png" style="width:39pt;height:29pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF0335/prop_199192__35-2.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;h2&gt;Prop.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1991/92:35&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifo-&lt;br&gt;gade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 oktober 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ändringar beträffande vissa av sexualbrotten. För-&lt;br&gt;slagen syftar bl.a. till att stärka skyddet för barn och ungdomar mot att bli&lt;br&gt;utnyttjade i sexuella sammanhang och till att i strafflagstiftningen ytterligare&lt;br&gt;markera allvaret i sexuella övergrepp mot barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 bestämmelserna om våldtäkt och sexuellt utnyttjande av underårig&lt;br&gt;föreslås att offrets låga ålder förs in som en omständighet som skall beaktas&lt;br&gt;särskilt vid bedömande av om ett sådant brott är grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att markera att vissa fall av brottet sexuellt utnyttjande är särskilt all-&lt;br&gt;varliga delas detta brott enligt förslaget in i två svårhetsgrader, sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande och grovt sexuellt utnyttjande. Motsvarande ändring görs även beträf-&lt;br&gt;fande sexuellt tvång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen om sexuellt utnyttjande ändras enligt förslaget även i&lt;br&gt;ett annat hänseende. I fråga om straffregleringen vid sexuellt umgänge med&lt;br&gt;personer som lider av en psykisk störning eller personer som befinner sig i&lt;br&gt;ett hjälplöst tillstånd föreslås att det för straffansvar inte längre skall krävas att&lt;br&gt;gärningsmannen har förmått offret till umgänget. I stället skall det för straff-&lt;br&gt;ansvar vara tillräckligt att sexuellt umgänge har ägt rum och att den som har&lt;br&gt;begått gärningen därvid har utnyttjat den andres tillstånd på ett otillbörligt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller en lägre straffskala för vissa sexualbrott mot den&lt;br&gt;som är under 15 år, om offret är ett helsyskon med den som begått gär-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen, än i övriga fall. För att undvika detta föreslås i propositionen vissa Prop. 1991/92:35&lt;br&gt;justeringar i dispositionen av bestämmelserna i 6 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1-6 och 12 §§ brottsbalken skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tvingar annan till samlag eller därmed jämförligt sexuellt um-&lt;br&gt;gänge genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade framstår&lt;br&gt;som trängande fara, döms för v å 1 d t ä k t till fängelse, lägst två och högst&lt;br&gt;sex år. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt att anse som mindre allvarligt, döms till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms för g r o v&lt;br&gt;våldtäkt till fängelse, lägst fyra&lt;br&gt;och högst tio år. Vid bedömande av&lt;br&gt;om brottet är grovt skall särskilt be-&lt;br&gt;aktas, om våldet var livsfarligt eller&lt;br&gt;om den som begått gärningen tillfo-&lt;br&gt;gat allvarlig skada eller allvarlig&lt;br&gt;sjukdom eller annars visat särskild&lt;br&gt;råhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses i 1 §, genom olaga tvång förmår&lt;br&gt;någon till sexuellt umgänge, döms&lt;br&gt;för sexuellt tvång till fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förmår annan till sexu-&lt;br&gt;ellt umgänge genom att grovt miss-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms för g r o v&lt;br&gt;våldtäkt till fängelse, lägst fyra&lt;br&gt;och högst tio år. Vid bedömande av&lt;br&gt;om brottet är grovt skall särskilt be-&lt;br&gt;aktas, om våldet var livsfarligt eller&lt;br&gt;om den som har begått gärningen&lt;br&gt;tillfogat allvarlig skada eller allvarlig&lt;br&gt;sjukdom eller, med hänsyn till tillvä-&lt;br&gt;gagångssättet eller offrets låga ålder&lt;br&gt;eller annars, visat särskild hänsyns-&lt;br&gt;löshet eller råhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses i 1 §, genom olaga tvång förmår&lt;br&gt;någon till sexuellt umgänge, döms&lt;br&gt;för sexuellt tvång till fäng-&lt;br&gt;else i högst tvä år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har begått gärningen&lt;br&gt;visat särskild hänsynslöshet eller om&lt;br&gt;brottet annars är att anse som grovt,&lt;br&gt;döms för grovt sexuellt&lt;br&gt;tvång till fängelse, lägst sex må-&lt;br&gt;nader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förmår annan till sexu-&lt;br&gt;ellt umgänge genom att allvarligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bruka hans eller hennes beroende&lt;br&gt;ställning eller genom att otillbörligt&lt;br&gt;utnyttja att han eller hon befinner sig&lt;br&gt;i vanmakt eller annat hjälplöst till-&lt;br&gt;stånd eller är psykiskt sjuk eller&lt;br&gt;psykiskt utvecklingsstörd, döms för&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande till&lt;br&gt;fängelse i högst fyra år.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missbruka hans eller hennes bero-&lt;br&gt;ende ställning döms för sexu-&lt;br&gt;ellt utnyttjande till fängel-&lt;br&gt;se i högst två år. Detsamma gäller&lt;br&gt;den som har sexuellt umgänge med&lt;br&gt;annan genom att otillbörligt utnyttja&lt;br&gt;att denne befinner sig i vanmakt eller&lt;br&gt;annat hjälplöst tillstånd eller lider av&lt;br&gt;en psykisk störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har begått gärningen&lt;br&gt;visat särskild hänsynslöshet eller om&lt;br&gt;brottet annars är att anse som grovt,&lt;br&gt;döms för grovt sexuellt&lt;br&gt;utnyttjande till fängelse, lägst&lt;br&gt;sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon sexuellt umgänge med den som är under arton år och som är&lt;br&gt;hans avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn&lt;br&gt;han har att svara på grund av myndighets beslut, döms för sexuellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utnyttjande av underårig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har begått gärningen&lt;br&gt;har handlat särskilt hänsynslöst mot&lt;br&gt;den underårige eller om brottet i an-&lt;br&gt;nat fall är att anse som grovt, skall&lt;br&gt;dömas för grovt sexuellt&lt;br&gt;utnyttjande av under-&lt;br&gt;årig till fängelse, lägst två och&lt;br&gt;högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har begått gärningen&lt;br&gt;visat särskild hänsynslöshet mot den&lt;br&gt;underårige eller om brottet på grund&lt;br&gt;av dennes låga ålder eller annars är&lt;br&gt;att anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande av underårig till&lt;br&gt;fängelse, lägst två och högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som&lt;br&gt;avses i 4 §, samlag med eget barn&lt;br&gt;eller dess avkomling, döms för&lt;br&gt;sexuellt umgänge med&lt;br&gt;avkomling till fängelse i&lt;br&gt;högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har samlag med sitt hel-&lt;br&gt;syskon, döms för sexuellt&lt;br&gt;umgänge med syskon till&lt;br&gt;fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna paragraf sägs gäller&lt;br&gt;ej den som förmåtts till gärningen&lt;br&gt;medelst olaga tvång eller på annat&lt;br&gt;otillbörligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som&lt;br&gt;avses förut i detta kapitel, sexuellt&lt;br&gt;umgänge med barn under femton år,&lt;br&gt;döms för sexuellt um-&lt;br&gt;gänge med barn till fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som&lt;br&gt;avses förut i detta kapitel, sexuellt&lt;br&gt;umgänge med barn under femton år,&lt;br&gt;döms för sexuellt um-&lt;br&gt;gänge med barn rz7/ fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till våldtäkt, grov&lt;br&gt;våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt ut-&lt;br&gt;nyttjande, sexuellt utnyttjande av&lt;br&gt;underårig, grovt sexuellt utnyttjande&lt;br&gt;av underårig, sexuellt umgänge med&lt;br&gt;barn, koppleri och grovt koppleri&lt;br&gt;döms till ansvar enligt vad som före-&lt;br&gt;skrivs i 23 kap. Detsamma gäller i&lt;br&gt;fråga om förberedelse och stämp-&lt;br&gt;ling till våldtäkt, grov våldtäkt, grovt&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande av underårig och&lt;br&gt;grovt koppleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som&lt;br&gt;avses förut i detta kapitel, samlag&lt;br&gt;med eget barn eller dess avkomling,&lt;br&gt;döms för sexuellt um-&lt;br&gt;gänge med avkomling&lt;br&gt;till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses förut i detta kapitel, har samlag&lt;br&gt;med sitt helsyskon, döms för&lt;br&gt;sexuellt umgänge med&lt;br&gt;syskon till fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna paragraf&lt;br&gt;gäller inte den som förmåtts till gär-&lt;br&gt;ningen genom olaga tvång eller på&lt;br&gt;annat otillbörligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till våldtäkt, grov&lt;br&gt;våldtäkt, sexuellt tvång, grovt sexu-&lt;br&gt;ellt tvång, sexuellt utnyttjande, grovt&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande, sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande av underårig, grovt sexuellt&lt;br&gt;utnyttjande av underårig, sexuellt&lt;br&gt;umgänge med barn, koppleri och&lt;br&gt;grovt koppleri döms till ansvar enligt&lt;br&gt;vad som föreskrivs i 23 kap. Det-&lt;br&gt;samma gäller i fråga om förbere-&lt;br&gt;delse och stämpling till våldtäkt,&lt;br&gt;grov våldtäkt, grovt sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande av underårig och grovt kopp-&lt;br&gt;leri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Dinkelspiel, Thurdin,&lt;br&gt;Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel,&lt;br&gt;P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om sexuella övergrepp mot barn,&lt;br&gt;m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har gett regeringen till känna att denna borde utarbeta och&lt;br&gt;förelägga riksdagen förslag till ändring såvitt avser förhållandet mellan&lt;br&gt;brotten sexuellt umgänge med syskon och sexuellt umgänge med barn&lt;br&gt;(JuU 1986/87:3, rskr. 46). Riksdagen har vidare begärt en översyn av vissa&lt;br&gt;frågor som rör sexuellt utnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. med anledning härav upprättades i januari 1989 departementspro-&lt;br&gt;memorian (Ds 1989:6) Sexuella övergrepp mot barn m.m. Vid sidan av för-&lt;br&gt;slag i de frågor som riksdagen aktualiserat lämnas i promemorian även vissa&lt;br&gt;andra förslag som bl.a. syftar till att markera det allvar med vilket sexuella&lt;br&gt;övergrepp mot barn måste ses. När det gäller våldtäkt och sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande av underårig förordas att det i lagtexten skall anges att offrets låga ål-&lt;br&gt;der är en omständighet som normalt bör medföra att brottet anses som&lt;br&gt;grovt. Vidare föreslås beträffande våldtäktsbrottet att även andra övergrepp&lt;br&gt;som med hänsyn till tillvägagångssättet eller någon annan omständighet&lt;br&gt;varit särskilt hänsynslösa eller råa bör bedömas som grov våldtäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås också vissa ändringar av bestämmelserna om&lt;br&gt;sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande samt en lagteknisk justering av be-&lt;br&gt;stämmelsen om sexuellt umgänge med barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians lagförslag bör fogas som bilaga 1 till protokollet i detta&lt;br&gt;ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge, Göteborgs tingsrätt, Umeå tingsrättt, domstolsverket,&lt;br&gt;riksåklagaren (RA), brottsförebyggande rådet (BRA), socialstyrelsen, sta-&lt;br&gt;tens handikappråd, skolöverstyrelsen, statens ungdomsråd, juridiska fakul-&lt;br&gt;tetsstyrelsen vid Uppsala universitet, rikspolisstyrelsen (RPS), lands-&lt;br&gt;tingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen i Sverige&lt;br&gt;(LO), Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Riksförbundet för sexu-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ellt likaberättigande (RFSL), Svenska läkaresällskapet, Sveriges läkareför-&lt;br&gt;bund, Föreningen Sveriges åklagare, Föreningen Sveriges polischefer,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges psykologförbund, Riksförbundet&lt;br&gt;Hem och Skola, Fredrika Bremer-förbundet, Husmodersförbundet Hem och&lt;br&gt;Samhälle, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS), Alla kvin-&lt;br&gt;nors hus, Rädda barnens riksförbund, Föreningen Barnens rätt i samhället&lt;br&gt;(BRIS), Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund (SHSTF),&lt;br&gt;Sveriges socionomers, personal- och förvaltningstjänstemäns riksförbund&lt;br&gt;samt Riksföreningen mot sexuella övergrepp på barn (RMSÖ).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ har överlämnat yttranden från överåklagaren vid åklagarmyndighe-&lt;br&gt;ten i Göteborg och överåklagarna vid regionåklagarmyndigheterna i&lt;br&gt;Stockholm, Karlstad, Vänersborg och Luleå. RPS har överlämnat yttranden&lt;br&gt;från polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Borås, Eskilstuna&lt;br&gt;och Umeå. Sveriges läkareförbund har överlämnat ett yttrande från en sär-&lt;br&gt;skild arbetsgrupp inom Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom justitiede-&lt;br&gt;partementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 89-364).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 6 juni 1991 att inhämta lagrådets yttrande över&lt;br&gt;det lagförslag som har utarbetats i ärendet. Lagförslaget och lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2 och bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i ett hänseende ifrågasatt behovet och lämpligheten av det&lt;br&gt;remitterade förslaget. I en fråga har lagrådet kommenterat innebörden i den&lt;br&gt;föreslagna ändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare förordat att det i förslagets lagtext använda uttrycket&lt;br&gt;”gärningsmannen” ersätts med formuleringen ”den som har begått gär-&lt;br&gt;ningen”. Jag vill redan här säga att jag delar lagrådets uppfattning i denna&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 övrigt har lagrådet lämnat förslagen utan erinran. Jag återkommer till&lt;br&gt;lagrådets synpunkter i samband med att jag behandlar de olika sakfrågorna&lt;br&gt;och de enskilda paragraferna i mitt förslag (avsnitt 3.2, 3.3, 3.4 och 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till lagrådsremissen har även en ändring av redaktionell&lt;br&gt;karaktär gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelser om sexualbrott finns i 6 kap. brottsbalken (BrB).&lt;br&gt;Bestämmelserna fick sitt nuvarande innehåll genom lagstiftning år 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitlets 1 § finns bestämmelser om våldtäkt. Hit hör gärningar då nå-&lt;br&gt;gon med våld eller hot om allvarligare våld tilltvingar sig samlag eller annat&lt;br&gt;sexuellt umgänge som är jämförligt med samlag. Lika med våld anses att&lt;br&gt;försätta någon i vanmakt eller liknande tillstånd. Våldtäktsbrottet är indelat i&lt;br&gt;tre svårhetsgrader. Straffet i normalfallet är fängelse i lägst två och högst&lt;br&gt;sex år. Om brottet med hänsyn till våldets eller hotets art och omständighe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terna i övrigt är att anse som mindre allvarligt, döms till fängelse i högst&lt;br&gt;fyra år. Lägsta straff är således i detta fall det allmänna fängelseminimum,&lt;br&gt;14 dagar. Om våldet varit livsfarligt eller om den som begått gärningen har&lt;br&gt;tillfogat allvarlig skada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild rå-&lt;br&gt;het, kan brottet bedömas som grovt. Straffet för grov våldtäkt är fängelse i&lt;br&gt;lägst fyra och högst tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom olaga tvång förmår nå-&lt;br&gt;gon till sexuellt umgänge döms enligt 2 § för sexuellt tvång till fängelse i&lt;br&gt;högst fyra år. Hit hör fall där visserligen våld eller hot om våld kommit till&lt;br&gt;användning men där själva sexualhandlingen inte kan jämställas med sam-&lt;br&gt;lag. Under bestämmelsen faller vidare situationer där tvång av annat slag än&lt;br&gt;som avses i 1 § kommit till användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 § föreskrivs ansvar för sexuellt utnyttjande. Det gäller den som&lt;br&gt;förmår någon till sexuellt umgänge genom att grovt missbruka hans eller&lt;br&gt;hennes beroende ställning eller genom att otillbörligt utnyttja att den andra&lt;br&gt;personen befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd eller är&lt;br&gt;psykiskt sjuk eller psykiskt utvecklingsstörd. Brottet förutsätter således inte&lt;br&gt;något sådant aktivt handlande från gärningsmannens sida som vid våldtäkt.&lt;br&gt;Däremot krävs att den som har begått gärningen utnyttjat den andres ställ-&lt;br&gt;ning eller tillstånd. Straffet är fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skydd för barn och ungdomar innehåller den därpå följande paragra-&lt;br&gt;fen, 4 §, förbud mot sexuellt umgänge i vissa beroendesituationer. 1 första&lt;br&gt;stycket föreskrivs sålunda straff för den som har sexuellt umgänge med den&lt;br&gt;som är under 18 år och som är hans avkomling eller står under hans fostran&lt;br&gt;eller för vars vård eller tillsyn han har att svara på grund av myndighets be-&lt;br&gt;slut. Brottet benämns sexuellt utnyttjande av underårig och straffet är&lt;br&gt;fängelse i högst fyra år. I andra stycket finns bestämmelser för grova fall,&lt;br&gt;som föreligger när den som har begått gärningen handlat särskilt hän-&lt;br&gt;synslöst mot den underårige eller om brottet av annan anledning bör&lt;br&gt;bedömas som grovt. Straffet för det grova brottet är fängelse i lägst två och&lt;br&gt;högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 § gäller sexuella förbindelser i situationer då det fö-&lt;br&gt;religger ett nära biologiskt släktskap mellan partema. De omfattar inte annat&lt;br&gt;sexuellt umgänge än samlag. Enligt första stycket straffas den som har&lt;br&gt;samlag med eget barn eller dess avkomling. Straffet är fängelse i högst två&lt;br&gt;år. Första stycket är subsidiärt till 4 §. Innefattar gärningen samtidigt brott&lt;br&gt;enligt 4 §, skall således den bestämmelsen tillämpas och inte 5 § första&lt;br&gt;stycket. I andra stycket föreskrivs straff för den som har samlag med sitt&lt;br&gt;helsyskon. Straffet är fängelse i högst ett år, alltså lägre än enligt första&lt;br&gt;stycket. Brotten benämns sexuellt umgänge med avkomling resp, sexuellt&lt;br&gt;umgänge med syskon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 § gäller inte den som har förmåtts till gärningen ge-&lt;br&gt;nom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt. Föreskrift om det finns i&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff föreskrivs i 6 § för den som i annat fall än som avses i föregående&lt;br&gt;bestämmelser i kapitlet har sexuellt umgänge med barn under 15 år. Straffet&lt;br&gt;för detta brott, som benämns sexuellt umgänge med barn, är fängelse i högst&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fyra år. Bestämmelsen innebär ett ovillkorligt förbud mot sexuellt umgänge Prop. 1991/92:35&lt;br&gt;med barn under den angivna åldersgränsen och således oavsett om förbin-&lt;br&gt;delsen skulle vara frivillig från barnets sida och oavsett om något beroende-&lt;br&gt;förhållande förelegat eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även försök till brott av det slag som nu har berörts utom gärning som&lt;br&gt;avses i 5 § är belagda med straff. Detsamma gäller förberedelse och stämp-&lt;br&gt;ling till våldtäkt, grov våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av underårig.&lt;br&gt;Bestämmelser om det finns i 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser i 6 kap. berörs inte av mina förslag och någon re-&lt;br&gt;dogörelse för bestämmelserna behövs därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med syfte att närmare kartlägga arten och omfattningen av sexuella&lt;br&gt;övergrepp mot barn i det svenska samhället anslog regeringen år 1985 me-&lt;br&gt;del åt ett projekt inom BRÅ som nu har avslutats. Inom projektets forsk-&lt;br&gt;ningsdel har utvecklingen och karaktären hos de sexualbrott som kommit&lt;br&gt;till polisens kännedom studerats. I forskningsdelen har utgetts fem&lt;br&gt;delrapporter. Den första är en kartläggning av sexualbrott mot barn utifrån&lt;br&gt;kriminalstatistiken (Kansli-PM 1986:12). Den andra delrapporten utgörs av&lt;br&gt;en presentation av och diskussion om några centrala teman inom&lt;br&gt;forskningsområdet (BRÅ-Rapport 1989:1). 1 den tredje rapporten pre-&lt;br&gt;senteras en empirisk undersökning av polisanmälda sexualbrott mot barn&lt;br&gt;(BRÅ-PM 1990:3). Den fjärde delrapporten innehåller en beskrivning av de&lt;br&gt;misstänkta sexualbrotten mot barn (BRÅ-Rapport 1990:6) och den sista&lt;br&gt;rapporten gäller de misstänkta förövarna (BRÅ-Rapport 1991:1). Projektet&lt;br&gt;har även omfattat en arbetsgrupp med representanter från socialdeparte-&lt;br&gt;mentet, RÅ, RPS, socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet. Arbets-&lt;br&gt;gruppen har gett ut rapporten När man misstänker sexualbrott mot barn&lt;br&gt;(BRÅ-Rapport 1990:8). Rapporten är avsedd att kunna användas i studie-&lt;br&gt;syfte av dem, som i sitt arbete har ett ansvar för barn som utsatts för&lt;br&gt;sexuella övergrepp.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;3.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Som jag har nämnt tidigare genomfördes år 1984 omfattande ändringar av&lt;br&gt;straffbestämmelserna om sexualbrott. Skälen till ändringarna var bl.a. att de&lt;br&gt;tidigare bestämmelserna ansågs präglade av en äldre tids moralföreställ-&lt;br&gt;ningar i sexuella frågor och att bestämmelsernas utformning till en del präg-&lt;br&gt;lades av en diskriminerande kvinnosyn. Ett annat skäl var att den moderna&lt;br&gt;sociologiska och kriminologiska forskningen på området som bl.a. belyst&lt;br&gt;omfattningen och skadeverkningarna av vissa sexualbrott ansågs motivera&lt;br&gt;ändringar av bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande syfte bakom de nu gällande reglerna om sexualbrott är&lt;br&gt;att skydda barn och ungdomar mot att bli utnyttjade i sexuella sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt när det gäller barn i de lägre åldrarna kan vissa handlingar, så-&lt;br&gt;som samlag, medföra rent fysiska skador. Att i unga år förmås till sexuellt&lt;br&gt;umgänge med en vuxen person kan emellertid också innebära betydande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;risker för bestående psykiska men. Det kan få till följd att den unges nor-&lt;br&gt;mala relationer till vuxna personer blir störda. Det kan också medföra att det&lt;br&gt;blir svårt för den unge att senare i livet ha normala sexuella relationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är självklart att samhället måste skydda barn och ungdomar mot&lt;br&gt;sexuella övergrepp både när den andra parten använt våld eller tvång av&lt;br&gt;något slag och i andra fall. Situationen kan vara den att den unge förmås till&lt;br&gt;sexuellt umgänge utan att direkt fysiskt eller psykiskt tvång används. Det&lt;br&gt;kan vara fråga om övertalning eller annat utnyttjade av det överläge som en&lt;br&gt;vuxen person har i förhållande till barn och ungdomar. Det förhållandet att&lt;br&gt;barn och ungdomar behöver ett väsentligt större skydd än vuxna är också&lt;br&gt;något som har beaktats i de gällande bestämmelserna genom att samhället&lt;br&gt;har ställt upp straffrättsliga regler till skydd för de unga även i situationer&lt;br&gt;där våld eller tvång inte förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har berörts i departementspromemorian (s. 15 f.) har sexuella över-&lt;br&gt;grepp mot barn uppmärksammats allt mer i både nationella och internatio-&lt;br&gt;nella sammanhang under senare tid. Antalet polisanmälningar av sexual-&lt;br&gt;brott mot barn har ökat markant. Enligt tillgängliga uppgifter har brottet&lt;br&gt;riktats mot ett barn under 15 år i 65 % av antalet anmälda fall av sexuellt&lt;br&gt;tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av underårig och sexuellt&lt;br&gt;umgänge med barn. Av alla anmälda sexualbrott gäller mer än 30 % brott&lt;br&gt;mot barn under 15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mörkertalet i fråga om sexualbrott är av allt att döma ganska betydande&lt;br&gt;och det kan inte tas för givet att ökningen av antalet anmälningar motsvaras&lt;br&gt;av en faktisk ökning av antalet begångna brott. Anmälningsfrekvensen kan&lt;br&gt;hänga samman med den allt större öppenheten i fråga om sexualbrott och&lt;br&gt;med den allmänna synen på sexuella övergrepp mot barn. Sammantaget är&lt;br&gt;emellertid bilden när det gäller dessa brott, enligt min mening, sådan att det&lt;br&gt;finns anledning att i den straffrättsliga lagstiftningen ytterligare markera all-&lt;br&gt;varet i dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de allmänna reglerna för straffmätning och påföljdsval skall vid&lt;br&gt;bedömningen av ett brotts straffvärde särskilt beaktas om gärningen begåtts&lt;br&gt;mot någon i särskilt skyddslös ställning, t.ex. barn och handikappade&lt;br&gt;(29 kap. 2 § 3 BrB). Samma synsätt måste naturligtvis vara vägledande när&lt;br&gt;det gäller att bedöma om en gärning bör hänföras till den grova graden vid&lt;br&gt;gradindelade brott. I fråga om sexualbrotten finns det, enligt min mening,&lt;br&gt;anledning att i lagtexten framhålla allvaret i att brottet riktats mot ett barn&lt;br&gt;när det gäller våldtäkt och sexuellt utnyttjande av underårig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med denna fråga bör även övervägas om det finns anledning&lt;br&gt;att i lagtext markera vissa andra omständigheter som bör beaktas vid be-&lt;br&gt;dömningen av om ett brott är att anse som grovt. Vad gäller brottet sexuellt&lt;br&gt;utnyttjande har justitieutskottet i det betänkande som nämnts i avsnitt 1&lt;br&gt;tagit upp en sådan fråga. Jag kommer att närmare redogöra för mina egna&lt;br&gt;ställningstaganden i anslutning till de olika sexualbrott som jag kommer att&lt;br&gt;ta upp nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sexuellt utnyttjande finns det vidare, enligt min mening, ett&lt;br&gt;behov av att ändra rekvisiten i ett visst hänseende. Som justitieutskottet har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framhållit bör även regleringen av sexuellt umgänge med syskon ändras.&lt;br&gt;Även dessa frågor kommer jag att behandla i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer att i avsnitt 3.2 behandla de ändringar som jag anser bör&lt;br&gt;göras beträffande våldtäktsbrottet. I avsnitt 3.3 tar jag upp mitt förslag till&lt;br&gt;ändring av bestämmelsen om sexuellt utnyttjande av underårig och i avsnitt&lt;br&gt;3.4 mitt förslag om gradindelning av brotten sexuellt tvång och sexuellt ut-&lt;br&gt;nyttjande. Vad gäller sexuellt utnyttjande tar jag i avsnitt 3.5 upp ett förslag&lt;br&gt;om ändring av gärningsbeskrivningen. I avsnitt 3.6 behandlar jag den av&lt;br&gt;riksdagen aktusaliserade frågan om förhållandet mellan brotten sexuellt um-&lt;br&gt;gänge med syskon och sexuellt umgänge med barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3.2 Våldtäkt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Vid bedömande av om ett våldtäktsbrott är grovt skall,&lt;br&gt;förutom omständigheter som redan nu finns angivna i straffbestäm-&lt;br&gt;melsen, enligt lagtexten särskilt beaktas om den som har begått gär-&lt;br&gt;ningen i övrigt med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga&lt;br&gt;ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i departementspromemorian överensstämmer i sak med mitt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker försla-&lt;br&gt;get. Flera remissinstanser har dock synpunkter på straffskalorna och på på-&lt;br&gt;följdsfrågor. Hovrätten över Skåne och Blekinge och överåklagaren viå re-&lt;br&gt;gionåklagarmyndigheten i Karlstad avstyrker förslaget. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;och överåklagaren i Vänersborg ifrågasätter behovet av de föreslagna&lt;br&gt;lagändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet har en lagteknisk&lt;br&gt;synpunkt på beskrivningen av det våld som krävs för ansvar för våldtäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt den nuvarande lydelsen av bestäm-&lt;br&gt;melsen i 6 kap. 1 § BrB om våldtäkt skall vid bedömningen av om brottet är&lt;br&gt;grovt särskilt beaktas om våldet varit livsfarligt eller om den som har begått&lt;br&gt;gärningen tillfogat allvarlig skada eller allvarlig sjukdom eller annars visat&lt;br&gt;särskild råhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag skall redogöra närmare för i det följande anser jag att denna&lt;br&gt;exemplifiering av omständigheter som skall beaktas när det avgörs om ett&lt;br&gt;våldtäktsbrott skall anses som grovt bör byggas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som föreslagits i promemorian anser jag att en av de&lt;br&gt;omständigheter som särskilt bör lyftas fram är om brottet har förövats mot&lt;br&gt;ett barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har från vissa remissinstanser invänts att det inte finns något behov&lt;br&gt;av att i lagtexten ange offrets låga ålder som ett rekvisit för grovt brott med&lt;br&gt;hänsyn till de allmänna bestämmelserna i 29 kap. 2 § BrB. Enligt dessa&lt;br&gt;regler skall ju vid bedömningen av ett brotts straffvärde beaktas om brottet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har förövats mot någon i särskilt skyddslös ställning, t.ex. barn och handi-&lt;br&gt;kappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i denna fråga anfört liknande synpunkter. Lagrådet har&lt;br&gt;också framfört att det finns en risk att den föreslagna ändringen kan&lt;br&gt;medföra att domstolen i allt för hög grad beaktar åldersfaktorn på bekostnad&lt;br&gt;av en mer övergripande bedömning av samtliga omständigheter i målet.&lt;br&gt;Bl.a. mot denna bakgrund har lagrådet, utan att avstyrka förslaget, ifrågasatt&lt;br&gt;behovet och lämpligheten av att i den aktuella lagtexten särskilt ange att&lt;br&gt;offrets låga ålder skall utgöra en försvårande omständighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del har jag förståelse för de synpunkter som lagrådet framfört&lt;br&gt;men jag anser inte att de väger så tungt att det finns anledning att gå ifrån&lt;br&gt;det i lagrådsremissen framlagda förslaget. Som lagrådet har framhållit skall&lt;br&gt;domstolen enligt bestämmelserna i 29 kap. BrB som försvårande omstän-&lt;br&gt;dighet bl.a. särskilt beakta om den tilltalade utnyttjat någon annans skydds-&lt;br&gt;lösa ställning eller särskilda svårigheter att värja sig. Häri ligger naturligtvis&lt;br&gt;också att domstolen skall beakta om den tilltalade utnyttjat att den brottet&lt;br&gt;riktat sig mot haft en låg ålder. Det bör emellertid framhållas att bestämmel-&lt;br&gt;serna i 29 kap. i princip tar sikte på alla former av brott. Omständigheter av&lt;br&gt;det slag som behandlas där kan emellertid göra sig gällande med särskild&lt;br&gt;styrka beträffande vissa brott. Det är därför långt ifrån ovanligt att omstän-&lt;br&gt;digheter som i och för sig faller under bestämmelserna i 29 kap. också&lt;br&gt;nämns som exempel på förhållanden som skall beaktas vid bedömningen av&lt;br&gt;om ett brott av ett visst slag är att anse som grovt. När det gäller offrets låga&lt;br&gt;ålder anser jag för min del att det finns goda skäl för en sådan ordning be-&lt;br&gt;träffande nu aktuella brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har berört är nämligen sexualbrott en typ av brott som&lt;br&gt;ofta riktar sig mot barn. Samtidigt bygger vår lagstiftning på att det finns ett&lt;br&gt;särskilt behov av att bereda barn skydd mot olika former av sexuella över-&lt;br&gt;grepp eller utnyttjanden. Detta framgår bl.a. av att alla former av sexuellt&lt;br&gt;umgänge med någon som är under 15 år är straffbelagda, även om något&lt;br&gt;tvång överhuvudtaget inte förekommit. Desto allvarligare är det självfallet&lt;br&gt;när den som har begått gärningen inte endast utsatt ett barn för ett samlag&lt;br&gt;eller någon annan jämförbar handling utan dessutom utövat våld eller hot&lt;br&gt;för att nå sitt syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gärning av den arten uppfattas säkerligen av de flesta människor som&lt;br&gt;synnerligen allvarlig, även om våldsinslaget sett isolerat inte kan karaktäri-&lt;br&gt;seras som grovt. Att den som har begått gärningen inte behövt tillgripa all-&lt;br&gt;varligare våld kan ju för övrigt ha berott på att barnet inte haft någon möj-&lt;br&gt;lighet att göra fysiskt motstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte mindre allvarliga framstår fall där den som har begått gärningen i&lt;br&gt;stället för att tillgripa våld eller hot försatt barnet i ett hjälplöst tillstånd ge-&lt;br&gt;nom att t.ex. ge det alkohol eller narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det särskilda skydd som barn bör ha mot sexuella övergrepp&lt;br&gt;bör, enligt min mening, detta betraktelsesätt komma till direkt uttryck i lag-&lt;br&gt;texten. Jag ser det som viktigt att offrets låga ålder anges i exemplifieringen&lt;br&gt;av särskilt kvalificerande omständigheter och inte endast tolkningsvis anses&lt;br&gt;falla under det allmänna uttrycket råhet som finns i den nu gällande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lydelsen av bestämmelsen om grov våldtäkt. För egen del är jag också&lt;br&gt;övertygad om att domstolarna även med en på detta sätt ändrad lagstiftning&lt;br&gt;inte kommer att överbetona åldersfaktorns betydelse utan i likhet med vad&lt;br&gt;som också förutsätts vid andra gradindelade brott bedöma frågan om brottet&lt;br&gt;bör anses som grovt utifrån samtliga omständigheter. Lagtexten är också så&lt;br&gt;utformad att detta skall klart framgå av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill framhålla att avsikten med mitt förslag inte är att skapa någon&lt;br&gt;bestämd åldersgräns under vilken brottet alltid skulle vara att bedöma som&lt;br&gt;grovt. Som lagrådet har påpekat är det knappast möjligt att ange en fast&lt;br&gt;gräns för de fall då offrets låga ålder skall utgöra en försvårande omständig-&lt;br&gt;het. Lagrådet har emellertid i sitt yttrande framhållit att ”låg ålder” är ett&lt;br&gt;vagt begrepp och att det i 6 kap. redan finns två åldersgränser; i 4 § arton år&lt;br&gt;och i nuvarande 6 § femton år. Dessa båda gränser avspeglas i brottsrubri-&lt;br&gt;ceringarna såsom ”underårig&amp;quot; resp. ”barn”. Enligt lagrådet kan ett införande&lt;br&gt;av begreppet låg ålder skapa en osäkerhet om till vilken i kapitlet angiven&lt;br&gt;åldersgräns offrets ålder skall relateras för att betraktas som låg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av vad lagrådet har anfört vill jag för egen del framhålla&lt;br&gt;att avsikten med att särskilt nämna offrets låga ålder som exempel på en&lt;br&gt;kvalificerande omständighet är att ge uttryck för det särskilda skydd som&lt;br&gt;mindre barn bör ha mot sexuella övergrepp. Allmänt sett bör offrets ålder&lt;br&gt;således vid bedömningen tillmätas större betydelse ju lägre den är. Detta&lt;br&gt;utesluter självfallet inte att det, bl.a. med hänsyn till offrets personliga om-&lt;br&gt;ständigheter, kan finnas anledning att bedöma även övergrepp mot äldre&lt;br&gt;barn som grova. Det bör härvid beaktas, vilket också påpekats av flera re-&lt;br&gt;missinstanser, att de risker för bestående men som ett sexuellt övergrepp&lt;br&gt;mot barn innebär inte är direkt relaterade till åldern utan att de också hänger&lt;br&gt;samman med barnets personliga och sociala mognad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i det här sammanhanget ta upp även en annan fråga som har att&lt;br&gt;göra med rekvisiten för grov våldtäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu gällande kriterierna för när en våldtäkt skall bedömas som grov&lt;br&gt;stämmer nära överens med motsvarande kriterier för när en misshandel är&lt;br&gt;att bedöma som grov. I likhet med vad som gäller vid misshandel är de ex-&lt;br&gt;empel på omständigheter som särskilt skall beaktas inriktade i första hand&lt;br&gt;på gärningens farlighet och konkreta skadeverkningar. Vid sidan av dessa&lt;br&gt;kriterier nämns i bestämmelsen om grov våldtäkt att den som har begått&lt;br&gt;gärningen ”visat särskild råhet”. Motsvarande kriterium för grov misshandel&lt;br&gt;är att gärningsmannen visat ”särskild hänsynslöshet eller råhet”. Det finns&lt;br&gt;även vissa andra skillnader som har berörts i promemorian (s. 25 f.). Jag&lt;br&gt;finner inte skäl att ta upp dessa i detta sammanhang utan den skillnad som&lt;br&gt;jag vill peka på är alltså att uttrycket ”hänsynslöshet” inte har tagits med i&lt;br&gt;bestämmelsen om grov våldtäkt. Några speciella skäl för det har inte angetts&lt;br&gt;i förarbetena. Avsikten torde dock inte ha varit att markera att vissa typer av&lt;br&gt;omständigheter, som kan vara av betydelse för bedömningen av om ett&lt;br&gt;misshandelsbrott är att anse som grovt, inte bör tillmätas motsvarande bety-&lt;br&gt;delse när det gäller att bedöma om ett våldtäktsbrott är grovt. Jag anser att&lt;br&gt;det är lämpligt att undanröja risken för eventuella missförstånd på denna&lt;br&gt;punkt genom att uttrycket ”hänsynslöshet” förs in i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare anknytning till bestämmelsen om grov misshandel som jag&lt;br&gt;alltså föreslår innebär att det kan vinnas viss vägledning för tillämpningen&lt;br&gt;av bestämmelsen om grov våldtäkt i förarbetena till bestämmelsen om grov&lt;br&gt;misshandel (jfr prop. 1987/88:14 s. 3 f.). Sålunda torde det, som också&lt;br&gt;framhålls i promemorian, exempelvis ofta finnas anledning att uppfatta upp-&lt;br&gt;repade eller långdragna övergrepp, oberoende av det våld eller hot som an-&lt;br&gt;vänts, som så brutala att de måste anses vara utslag av en sådan hänsynslös-&lt;br&gt;het och råhet som går klart utöver vad som kännetecknar våldtäktsbrotten i&lt;br&gt;allmänhet. Detsamma gäller vissa andra situationer då den som har begått&lt;br&gt;gärningen gått till väga på ett särskilt hänsynslöst sätt, t.ex. när offret är in-&lt;br&gt;valid eller i annat fall befinner sig i ett särskilt utsatt läge. Hit hör naturligt-&lt;br&gt;vis också den typ av s.k. gruppvåldtäkter, där offret måste uppfatta situatio-&lt;br&gt;nen som utomordentligt skrämmande och förenad med total hjälplöshet. Ett&lt;br&gt;sådant övergrepp är en ytterst allvarlig integritetskränkning, även om det&lt;br&gt;inte förekommit någon allvarligare misshandel eller inslag av direkt förned-&lt;br&gt;rande behandling utöver det som övergreppet i sig innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att än tydligare markera att omständigheter av det nu berörda slaget&lt;br&gt;skall beaktas vid bedömningen av brottets grovhet är det enligt min mening&lt;br&gt;lämpligt att, i linje med vad som föreslagits i promemorian, tillvägagångs-&lt;br&gt;sättet särskilt nämns som en omständighet som skall beaktas vid bedöm-&lt;br&gt;ningen av om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet el-&lt;br&gt;ler råhet. Under detta uttryck kan, förutom sådana omständigheter som jag&lt;br&gt;nyss har berört, även hänföras exempelvis sadistiska inslag i samband med&lt;br&gt;övergreppet eller grovt förnedrande handlingar oberoende av om dessa varit&lt;br&gt;särskilt farliga eller medfört allvarliga skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Sexuellt utnyttjande av underårig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I bestämmelsen om grovt sexuellt utnyttjande av under-&lt;br&gt;årig förs in att den underåriges låga ålder är en omständighet som&lt;br&gt;skall beaktas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i departementspromemorian överensstämmer i sak med mitt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Hov-&lt;br&gt;rätten över Skåne och Blekinge anser dock, liksom beträffande våldtäkts-&lt;br&gt;brottet, att det inte föreligger något behov av det föreslagna tillägget. Enligt&lt;br&gt;hovrätten framstår det också som egenartat att i en bestämmelse som avser&lt;br&gt;skydd för underåriga särskilt nämna offrets låga ålder som en försvårande&lt;br&gt;omständighet. Göteborgs tingsrätt ställer sig av liknande skäl tveksam till&lt;br&gt;förslaget. Tingsrätten anser också att det finns risk för att låg ålder slentrian-&lt;br&gt;mässigt kommer att medföra att brottet bedöms som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: På samma sätt som i fråga om grov våldtäkt&lt;br&gt;anser jag att det finns anledning att direkt i straffbestämmelsen markera att&lt;br&gt;låg ålder bör vara en av de omständigheter som är av betydelse vid bedöm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen av om ett sexuellt utnyttjande av underårig skall hänföras till den&lt;br&gt;grova graden. Det kan i och för sig, vilket också hovrätten över Skåne och&lt;br&gt;Blekinge har gjort, mot detta naturligtvis invändas att bestämmelsen i 4 § är&lt;br&gt;till för att skydda just underåriga och att offrets ålder redan på grund av&lt;br&gt;detta är ett självklart försvårande moment. Mot detta vill jag dock invända&lt;br&gt;att den ålderskategori som bestämmelsen tar sikte på är ganska vid och att&lt;br&gt;det normalt finns anledning att se betydligt allvarligare på brottet om offret&lt;br&gt;är ett litet barn än om det är en person som befinner sig nära 18-årsgränsen.&lt;br&gt;Ett litet barn befinner sig i en särskilt utsatt position och är i allmänhet på&lt;br&gt;ett helt annat sätt ur stånd att värja sig. Jag anser därför att offrets ålder ut-&lt;br&gt;tryckligen bör nämnas som en omständighet av betydelse för bedömningen&lt;br&gt;av om brottet är grovt eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill betona att vad jag nu har sagt uteslutande gäller den betydelse&lt;br&gt;som offrets ålder i allmänhet bör tillmätas för bedömningen. Det bör således&lt;br&gt;strykas under att det inte är uteslutet att ett brott mot ett mindre barn med&lt;br&gt;hänsyn till övriga omständigheter inte bör bedömas som grovt liksom att det&lt;br&gt;i fall som gäller ungdomar i övre delen av ålderssektom självfallet kan före-&lt;br&gt;komma inslag som gör att brottet bör bedömas som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang också framhålla att brottet sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande av underårig, i motsats till våldtäkt, omfattar också sexualhandlingar&lt;br&gt;av mindre kvalificerat slag än samlag och därmed jämförliga handlingar&lt;br&gt;samt att en gärning är straffbar även om något våld eller hot inte har före-&lt;br&gt;kommit. I fråga om vilken betydelse barnets ålder har för bedömningen av&lt;br&gt;brottets svårhetsgrad är det därför naturligt att det vid sexuellt utnyttjande&lt;br&gt;av underårig måste finnas ett större utrymme för att ta hänsyn till övriga&lt;br&gt;omständigheter än när det gäller våldtäkt. Barnets ålder kan med andra ord&lt;br&gt;inte alltid tillmätas samma betydelse för bedömningen som i fråga om&lt;br&gt;våldtäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laglådet har när det gäller förslaget om grovt sexuellt utnyttjande av un-&lt;br&gt;derårig hänvisat till vad man anfört i anslutning till grov våldtäkt. Beträf-&lt;br&gt;fande dessa synpunkter och mina egna ställningstaganden i anslutning där-&lt;br&gt;till hänvisar jag till vad jag anfört i avsnitt 3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Gradindelning av brotten sexuellt tvång och sexuellt Prop. 1991/92:35&lt;br&gt;utnyttjande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelserna om sexuellt tvång och sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande delas in i två brottsgrader, sexuellt tvång och grovt sexuellt&lt;br&gt;tvång resp, sexuellt utnyttjande och grovt sexuellt utnyttjande. Den&lt;br&gt;grövre graden avser fall där den som har begått gärningen visat sär-&lt;br&gt;skild hänsynslöshet eller där brottet annars är att anse som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan för sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande skall vara&lt;br&gt;fängelse i högst två år och för grovt sexuellt tvång resp, grovt sexuellt&lt;br&gt;utnyttjande fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran&lt;br&gt;av de flesta remissinstanserna men har föranlett vissa invändningar från en&lt;br&gt;del av dessa. En synpunkt som framförs av bl.a. RA, överåklagaren i Göte-&lt;br&gt;borg, skolöverstyrelsen, Alla kvinnors hus och Fredrika Bremer-Förbundet&lt;br&gt;är att offrets låga ålder bör anges som en omständighet som gör att brottet&lt;br&gt;bör bedömas som grovt. Den föreslagna straffskalan för grovt brott får&lt;br&gt;också viss kritik, bl.a. av RA, överåklagaren i Vänersborg, Föreningen&lt;br&gt;Sveriges åklagare, Föreningen Sveriges socialchefer, ROKS och Alla kvin-&lt;br&gt;nors hus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFSU förordrar att våldtäktsbrottet utvidgas till att gälla även situationer&lt;br&gt;när gärningsmannnen har utnyttjat offrets vanmakt eller hjälplösa tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I justitieutskottets betänkande JuU 1986/87:3&lt;br&gt;(s.10) redogörs för ett rättsfall angående gränsdragningen mellan våldtäkt&lt;br&gt;och sexuellt utnyttjande. Det gäller ett uppmärksammat fall där fem yng-&lt;br&gt;lingar dömdes för sexuellt utnyttjande bestående i att de på en campingplats&lt;br&gt;förgripit sig på en 17-årig flicka, som var så berusad att hon inte var medve-&lt;br&gt;ten om händelseförloppet. Pojkarna hade samlag och annat sexuellt um-&lt;br&gt;gänge med henne. Omständigheterna i detta mål illustrerar tydligt att en&lt;br&gt;handling som innefattar sexuellt utnyttjande enligt 3 § kan utgöra ett mycket&lt;br&gt;allvarligt övergrepp. Jag delar dock den uppfattning som justitieutskottet&lt;br&gt;redovisat i betänkandet, nämligen att ett sexuellt övergrepp utan inslag av&lt;br&gt;våld, hot eller dylikt, mot en person som i och för sig är värnlös inte bör&lt;br&gt;kallas för våldtäkt. Som justitieutskottet har framhållit i betänkandet och&lt;br&gt;som också framhållits av flera remissinstanser såväl i utskottsärendet som i&lt;br&gt;detta ärende kan det däremot i vissa fall förekomma inslag som gör att ett&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande ter sig lika straffvärt som våldtäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar mot den bakgrunden uppfattningen att det finns skäl att&lt;br&gt;markera allvaret i vissa av de gärningar som avses med bestämmelsen&lt;br&gt;genom att införa en särskild bestämmelse om ett grovt brott med en särskild&lt;br&gt;straffskala. Detta bör i enlighet med promemorieförslaget ske på det sättet&lt;br&gt;att straffskalan delas upp i två skalor, en för normalbrottet och en annan för&lt;br&gt;grova fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om huruvida en gradindelning också bör innebära att&lt;br&gt;straffmaximum för sexuellt utnyttjande höjs redovisas i departementspro-&lt;br&gt;memorian (s. 34 f.) olika skäl mot en sådan ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar den uppfattning som framförs i promemorian både vad gäller&lt;br&gt;att en isolerad revidering av straffmaximum för sexuellt utnyttjande skulle&lt;br&gt;rubba den nuvarande systematiken i 6 kap. och att, om en mer omfattande&lt;br&gt;ändring av sexualbrottens straffvärde bör göras, det bör ske i ett bredare&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom också har skett i departementspromemorian vill jag vidare peka&lt;br&gt;på reglerna om brottskonkurrens i detta sammanhang. För sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande i förening med misshandel eller i förening med vållande till kropps-&lt;br&gt;skada kan, om sistnämnda brott är grovt, dömas till ett lika strängt straff&lt;br&gt;som för våldtäkt. Är misshandeln grov, kan straffet bli ännu högre.&lt;br&gt;Gällande bestämmelser torde således tillåta att man i det särskilda fallet kan&lt;br&gt;bestämma en påföljd som framstår som rimlig med hänsyn till gärningens&lt;br&gt;samlade straffvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till dessa omständigheter anser jag att maximistraffet inte&lt;br&gt;bör skärpas utan att en gradindelning, åtminstone för närvarande, innebär en&lt;br&gt;tillräcklig markering av att vissa av de gärningar som avses med sexuellt ut-&lt;br&gt;nyttjande bör ses som särskilt allvarliga. Den nu gällande straffskalan,&lt;br&gt;fängelse i högst fyra år, bör i likhet med vad som föreslagits i departements-&lt;br&gt;promeorian delas upp på två brottsgrader genom att för normalgraden av&lt;br&gt;brottet föreskrivs fängelse i högst två år och för det grova brottet fängelse i&lt;br&gt;lägst sex månader och högst fyra år. Det har visserligen från vissa remissin-&lt;br&gt;stanser invänts att mi ni mi straffet för det grova brottet borde vara högre och&lt;br&gt;jag kan ha förståelse för den synpunkten. Men mot bakgrund av att det vid&lt;br&gt;övriga brottsbalksbrott inte förekommer högre minimistraff än sex månader,&lt;br&gt;om inte maximistraffet är väsentligt högre än fyra år, anser jag att det inte är&lt;br&gt;lämpligt att här föreslå ett högre minimistraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna uppdelningen av straffskalan medför visserligen den&lt;br&gt;skillnaden i förhållande till vad som nu gäller att det för gärningar som inte&lt;br&gt;bedöms som grova saknas möjlighet att döma till strängare straff än fäng-&lt;br&gt;else i högst två år. Jag delar dock den uppfattning som framförts i prome-&lt;br&gt;morian att den skalan bör vara tillräcklig för fall där inga försvårande om-&lt;br&gt;ständigheter föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördel med den uppdelning som jag föreslår är att brottet kan ges en&lt;br&gt;mer adekvat beteckning - grovt sexuellt utnyttjande - i situationer då det&lt;br&gt;framstår som särskilt allvarligt. Det torde nämligen vara svårt att finna en&lt;br&gt;samlande beteckning som bättre än sexuellt utnyttjande beskriver de gär-&lt;br&gt;ningar som omfattas av 3 §. Sådana beteckningar som sexuell kränkning el-&lt;br&gt;ler sexuellt övergrepp är för allmänna och den gamla benämningen, frihets-&lt;br&gt;kränkande otukt, ter sig inte lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan gammalt har förfaranden som innefattar sexuellt utnyttjande från&lt;br&gt;straffvärdesynpunkt behandlats som likvärdiga med förfaranden som inne-&lt;br&gt;fattar sexuellt tvång. Redan av principiella skäl bör därför en motsvarande&lt;br&gt;uppdelning av straffskalan ske också i fråga om sexuellt tvång. De omstän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;digheter som motiverar en gradindelning när det gäller sexuellt utnyttjande&lt;br&gt;har betydelse även beträffande sexuellt tvång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser har förordat att offrets låga ålder, på samma sätt&lt;br&gt;som föreslås beträffande grov våldtäkt, skall anges i lagtexten som en om-&lt;br&gt;ständighet som gör att ett sexuellt tvång eller ett sexuellt utnyttjande skall&lt;br&gt;bedömas som grovt. Även lagrådet har, närmast som en bakgrund till sitt&lt;br&gt;resonemang angående lämpligheten att ange offrets låga ålder som en kva-&lt;br&gt;lificerande omständighet vid våldtäkt, gett uttryck för uppfattningen att det&lt;br&gt;framstår som inkonsekvent och skapar oklarhet att offrets låga ålder inte&lt;br&gt;anges i de föreslagna bestämmelserna om grovt sexuellt tvång och grovt&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har för egen del en viss förståelse för såväl remissinstansernas som&lt;br&gt;lagrådets synpunkter. Jag vill emellertid framhålla att medan minimum för&lt;br&gt;de grova formerna av våldtäkt och sexuellt uttnyttjande av underårig ligger&lt;br&gt;på fyra resp, två års fängelse så är enligt förslaget minimum för de grova&lt;br&gt;formerna av sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande sex månaders fängelse.&lt;br&gt;Det är enligt min mening naturligt att lagstiftaren visar större återhållsamhet&lt;br&gt;med att genom särskilda föreskrifter i lagtexten ge ledning för bedömningen&lt;br&gt;av om brottet är grovt vid ett sådant lägre straffminimum. Detta gäller sär-&lt;br&gt;skilt som sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande endast svarar för en mer&lt;br&gt;obetydlig del av såväl sexualbrott mot barn som anmäls till polisen som de&lt;br&gt;som föranleder en fällande dom (jfr BRÅ-rapporterna 1990:6 s. 74 och&lt;br&gt;1991:1 s. 57). Sammantaget anser jag därför att det i varje fall i detta sam-&lt;br&gt;manhang inte finns tillräckliga skäl för att uttryckligen ange att offrets låga&lt;br&gt;ålder särskilt skall beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt. Även&lt;br&gt;om så inte sker står det givetvis klart att detta är en av flera olika slags om-&lt;br&gt;ständigheter som kan föranleda att ett brott bör bedömas som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Straffansvar för sexuellt utnyttjande i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Straffansvar föreskrivs för den som har sexuellt um-&lt;br&gt;gänge med en person genom att otillbörligt utnyttja att denne lider av&lt;br&gt;en psykisk störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla om offret befinner sig i vanmakt eller annat&lt;br&gt;hjälplöst tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians förslag överensstämmer i sina huvuddrag&lt;br&gt;med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser.&lt;br&gt;Endast hovrätten över Skåne och Blekinge kan sägas avstyrka förslaget i&lt;br&gt;denna del. RFSU anser att sexuella utnyttjanden som sker genom att någons&lt;br&gt;vanmakt eller hjälplösa tillstånd utnyttjas skall bedömas som våldtäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: 1 den gällande lydelsen av bestämmelsen om&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande föreskrivs straffansvar för bl.a. den som förmår annan&lt;br&gt;till sexuellt umgänge genom att otillbörligt utnyttja att han eller hon är psy-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kiskt sjuk eller psykiskt utvecklingsstörd. Högsta domstolen har i en dom&lt;br&gt;(NJA 1988 s. 279) som redovisas i promemorian (s. 39) funnit att uttrycket&lt;br&gt;”förmå” i straffbestämmelsen med hänsyn till legalitetsprincipen inte kan&lt;br&gt;ges annan innebörd än att för straffbarhet krävs att gärningsmannen åtmins-&lt;br&gt;tone på något sätt varit aktiv, fysiskt eller psykiskt, för att det sexuella um-&lt;br&gt;gänget skall bli av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande straffbestämmelserna om sexuellt utnyttjande och sexuellt&lt;br&gt;tvång motsvarades före 1984 års lagstiftning av bestämmelsen om frihets-&lt;br&gt;kränkande otukt i dåvarande 2 §. I den bestämmelsen krävdes för straffan-&lt;br&gt;svar i det nu aktuella avseendet att gärningsmannen utövade könsligt um-&lt;br&gt;gänge med någon under otillbörligt utnyttjande av bl.a. att den andre var&lt;br&gt;sinnessjuk eller sinnesslö. Detta motsvaras nu i 3 § av kravet på att vederbö-&lt;br&gt;rande skall ha förmått den andre till det sexuella umgänget. I förarbetena till&lt;br&gt;nuvarande 2 och 3 §§ uttalades att endast språkliga förändringar gjorts i för-&lt;br&gt;hållande till den tidigare lydelsen av 2 § och att kriminaliseringens räckvidd&lt;br&gt;i princip var densamma som tidigare (prop. 1983/84:105 s. 52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För straffansvar enligt bestämmelsen om frihetskränkande otukt i de si-&lt;br&gt;tuationer som avses i nuvarande 3 § krävdes alltså att gärningsmannen ut-&lt;br&gt;nyttjat offrets vanmaktstillstånd eller psykiska rubbning. 1 det sistnämnda&lt;br&gt;fallet innebar enligt förarbetena utnyttjandet ett krav på orsakssamband&lt;br&gt;mellan den psykiska avvikelsen och offrets deltagande i gärningen. Des-&lt;br&gt;sutom krävdes att utnyttjandet vid en objektiv bedömning framstod som&lt;br&gt;otillbörligt. Däremot framgår inte att det dessutom skulle fordras att gär-&lt;br&gt;ningsmannen varit aktiv genom övertalning eller liknande. Rent språkligt&lt;br&gt;förefaller detta inte heller kunna inläsas i uttrycket ”övar sexuellt&lt;br&gt;umgänge”. I praxis torde inte heller ett sådant krav ha upprätthållits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min slutsats av detta blir att ändringen år 1984 torde ha inneburit en be-&lt;br&gt;gränsning av det straffbara området på ett sätt som egentligen inte varit av-&lt;br&gt;sett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då om det finns skäl att följa det förslag som finns i promemo-&lt;br&gt;rian. Som jag har berört anser flertalet remissinstanser att förslaget är väl&lt;br&gt;motiverat. Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker dock förslaget och&lt;br&gt;anser att paragrafen blir lösligare och öppnar dörren för ett tyckande som&lt;br&gt;lätt blir moraliserande. Enligt hovrätten bör situationer som i 1988 års rätts-&lt;br&gt;fall inte föranleda straffrättsliga utan arbetsrättsliga reaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under arbetet med 1984 års lagstiftning framhölls att inställningen till&lt;br&gt;sexualiteten hos psykiskt sjuka och utvecklingsstörda förändrats på senare&lt;br&gt;tid. Samhällets strävan var numera att så långt som möjligt skapa normala&lt;br&gt;livsbetingelser för dessa. Utvecklingen hade medfört bl.a. att yttringar av&lt;br&gt;deras sexualdrift accepterades på ett helt annat sätt än tidigare. 1 förarbetena&lt;br&gt;underströks också att psykiskt sjuka och psykiskt utvecklingsstörda borde&lt;br&gt;ha rätt till ett sexualliv på samma sätt som andra människor. Samtidigt&lt;br&gt;framhölls att man måste räkna med att det fanns fall då dessa hade svårighe-&lt;br&gt;ter att värja sin sexuella och personliga integritet och att det i sådana situa-&lt;br&gt;tioner då klara övergrepp hade skett var nödvändigt att kunna ingripa till&lt;br&gt;deras skydd (SOU 1982:61 s. 103 och prop. 1983/84:105 s. 26). Enligt min&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mening har den uppfattning om psykiskt störda personers sexualitet som&lt;br&gt;ligger till grund för dessa uttalanden inte förlorat sin aktualitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de situationer som det här är fråga om torde det i de allra flesta fallen&lt;br&gt;förekomma någon form av sådan aktivitet som innefattas i ordet ”förmå&amp;quot;&lt;br&gt;från den med vilken den som lider av en psykisk störning har sexuellt um-&lt;br&gt;gänge Även om något slag av påverkan krävs, betyder ”förmå” i detta&lt;br&gt;sammanhang inte att den som har begått gärningen behöver övervinna ett&lt;br&gt;motstånd från den andres sida. Rent allmänt kan sägas att den med vilken&lt;br&gt;den som lider av en psykisk störning har sexuellt umgänge i varje fall på&lt;br&gt;något sätt ofta har varit aktiv för att detta skulle bli av. Ibland kan det dock,&lt;br&gt;som framgår av högsta domstolens avgörande, uppstå tvekan om denne&lt;br&gt;verkligen ”förmår” den andre till det sexuella umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min inställning är att det även i de fall då den som lider av en psykisk&lt;br&gt;störning tar initiativet till umgänget kan tänkas förekomma fall som ter sig&lt;br&gt;otillbörliga och straffvärda. Det finns enligt min mening, och detta stöds av&lt;br&gt;ett stort antal remissinstanser, anledning att se särskilt allvarligt just på de&lt;br&gt;fall då det förekommer sexuellt umgänge mellan anställda och patienter vid&lt;br&gt;sjukhus eller andra vårdinrättningar. I sådana fall finns det klara risker för&lt;br&gt;vad som måste betecknas som ett otillbörligt utnyttjande. Även andra fall&lt;br&gt;kan tänkas, t.ex. om offret under inflytande av sin störning är sexuellt aktiv&lt;br&gt;på ett sätt som inte skulle ha skett om han eller hon varit frisk. Många re-&lt;br&gt;missinstanser, bl.a. statens handikappråd, skolöverstyrelsen och Föreningen&lt;br&gt;Sveriges socialchefer, pekar också på det beroendeförhållande som ofta fö-&lt;br&gt;religger mellan patient och vårdare, även i de fall då personer som lider av&lt;br&gt;en psykisk störning inte vistas på institution utan bor ute i samhället och i&lt;br&gt;det dagliga livet är beroende av andras assistans och service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den begränsning av straffbarheten genom kravet på att gärningsmannen&lt;br&gt;skall ”förmå&amp;quot; den andre till umgänget som nu gäller i de situationer jag har&lt;br&gt;berört framstår som alltför långtgående och mindre lämplig. Det bör vara&lt;br&gt;tillräckligt att det - i enlighet med vad som gällde före år 1984 - för straff-&lt;br&gt;ansvar uppställs villkoret att gärningsmannens handlande framstår som ett&lt;br&gt;otillbörligt utnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3.6 Sexuellt umgänge med syskon och sexuellt&lt;br&gt;umgänge med barn&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För att det inte för vissa sexualbrott mot den som är un-&lt;br&gt;der 15 år skall vara föreskrivet lägre straff om offret är ett helsyskon&lt;br&gt;med den som begått gärningen än om sådant släktskap inte föreligger&lt;br&gt;skall bestämmelserna om sexuellt umgänge med avkomling och sexu-&lt;br&gt;ellt umgänge med syskon byta plats med bestämmelsen om sexuellt&lt;br&gt;umgänge med barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan har&lt;br&gt;godtagit den lagtekniska lösning som förordas i promemorian. Endast ett&lt;br&gt;fåtal har dock berön frågan särskilt. Överåklagaren i Karlstad föredrar en&lt;br&gt;annan lagteknisk lösning än den som föreslagits i departementspromemo-&lt;br&gt;rian. Föreningen Sveriges åklagare och Föreningen Sveriges polischefer tar&lt;br&gt;upp frågan om att införa en grov grad av brottet sexuellt umgänge med&lt;br&gt;barn. RFSL anser att bestämmelserna om sexuellt umgänge med syskon och&lt;br&gt;sexuellt umgänge med avkomling bör upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som jag har nämnt i avsnitt 1 har riksdagen&lt;br&gt;uppmärksammat att den nuvarande utformningen av bestämmelserna om&lt;br&gt;sexuellt umgänge med syskon och sexuellt umgänge med barn innebär att&lt;br&gt;en lägre straffskala gäller om någon har sexuellt umgänge med sitt syskon&lt;br&gt;som är under 15 år än om han har sådant umgänge med annat barn under 15&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar den uppfattning som framförs i departementspromemorian att&lt;br&gt;detta varken torde ha varit lagstiftarens avsikt eller är motiverat från saklig&lt;br&gt;synpunkt. Den sannolika förklaringen till att regleringen fått den nuvarande&lt;br&gt;utformningen finns redovisad i departementspromemorian (s. 45 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian (s. 46 f.) diskuteras olika tänkbara lagtekniska lösningar&lt;br&gt;på problemet utifrån fyra alternativ som redovisades av juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Uppsala universitet under den remissbehandling som gjordes&lt;br&gt;av utskottet. 1 promemorian förordas den lösning som innebär att bestäm-&lt;br&gt;melserna i 5 och 6 §§ byter plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFSL har föreslagit den lösningen att straffbestämmelsen om sexuellt&lt;br&gt;umgänge med avkomling och sexuellt umgänge med syskon skall upphävas.&lt;br&gt;En sådan lösning skulle visserligen medföra att sexuellt umgänge med ett&lt;br&gt;syskon som är under 15 år skulle bestraffas som sexuellt umgänge med&lt;br&gt;barn. Men den skulle också innebära en avkriminalisering av sådana övriga&lt;br&gt;sexuella förbindelser som avses i bestämmelsen. Jag vill här peka på att&lt;br&gt;denna fråga diskuterades i lagstiftningsärendet år 1984. Departements-&lt;br&gt;chefen fann då skäl att behålla kriminaliseringen (prop. 1983/84:105 s. 33).&lt;br&gt;Jag finner inte anledning att nu frångå denna bedömning och jag anser&lt;br&gt;därför att den av RFSL förordade lösningen inte bör väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag i stället ansluta mig till den lösning som har valts i&lt;br&gt;promemorian. Även om en sådan förändring av paragrafföljden innebär att&lt;br&gt;ändringar måste göras i brottsstatistiken, förefaller den lösningen vara den&lt;br&gt;lämpligaste av de alternativ som fakultetsnämnden förde fram. Jag kan inte&lt;br&gt;heller se att andra bättre alternativ finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har uppmärksammats i departementspromemorian kan emellertid&lt;br&gt;den lösningen ge upphov till oklarheter om hur sådana fall skall bedömas&lt;br&gt;när det föreligger samtidig överträdelse av 5 § och 6 §. Systematiken i&lt;br&gt;6 kap. innebär, till skillnad från vad som gällde före 1984 års lagstiftning,&lt;br&gt;att en straffbar handling i regel är hänförlig endast under en straffbe-&lt;br&gt;stämmelse. Detta system bör så långt det är möjligt behållas. Jag föreslår&lt;br&gt;därför att det i bestämmelsen om sexuellt umgänge med syskon införs en&lt;br&gt;föreskrift om att bestämmelsen skall tillämpas endast om handlingen inte är&lt;br&gt;straffbelagd enligt tidigare paragrafer i kapitlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tydlighets skull bör, i likhet med vad som föreslås i promemorian,&lt;br&gt;motsvarande ändring ske i fråga om straffbestämmelsen om sexuellt um-&lt;br&gt;gänge med avkomling i paragrafens första stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har förordat att det införs ett grovt brott i straffbe-&lt;br&gt;stämmelsen om sexuellt umgänge med barn. För egen del anser jag inte att&lt;br&gt;det, i varje fall med det nuvarande beredningsunderlaget, finns skäl att före-&lt;br&gt;slå en sådan ändring.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats&lt;br&gt;förslag till lag om ändring i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tvingar annan till samlag eller därmed jämförligt sexuellt umgänge&lt;br&gt;genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade framstår som&lt;br&gt;trängande fara, döms för våldtäkt till fängelse, lägst två och högst sex&lt;br&gt;år. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant till-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt att anse som mindre allvarligt, döms till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse, lägst fyra&lt;br&gt;och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beak-&lt;br&gt;tas, om våldet var livsfarligt eller om den som har begått gärningen tillfogat&lt;br&gt;allvarlig skada eller allvarlig sjukdom eller, med hänsyn till tillvägagångs-&lt;br&gt;sättet eller offrets låga ålder eller annars, visat särskild hänsynslöshet eller&lt;br&gt;råhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycket har förts in ytterligare omständigheter som skall&lt;br&gt;särskilt beaktas vid bedömande av om ett våldtäktsbrott är grovt. Dessutom&lt;br&gt;har bestämmelsen anpassats närmare till utformningen av straffbestämmel-&lt;br&gt;sen i 3 kap. 6 § BrB om grov misshandel. Ändringarna innebär att det, vid&lt;br&gt;sidan av de omständigheter som redan tidigare fanns angivna, skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om den som har begått gärningen, med hänsyn till tillvägagångssät-&lt;br&gt;tet eller offrets låga ålder eller annars, visat särskild hänsynslöshet eller rå-&lt;br&gt;het. De närmare övervägandena bakom ändringarna har redovisats i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 3.2). Det bör dock här anmärkas att det be-&lt;br&gt;träffande grov våldtäkt fortfarande anges som ett kriterium att den som har&lt;br&gt;begått gärningen tillfogat ”allvarlig skada” medan motsvarande uttryck i be-&lt;br&gt;stämmelsen om grov misshandel är ”svår kroppsskada”. Avsikten med den-&lt;br&gt;na skillnad har varit att markera att rättspraxis beträffande våldtäktsbrott&lt;br&gt;inte borde bli så snäv som den varit när det gäller att bedöma huruvida en&lt;br&gt;misshandel är grov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom olaga tvång förmår någon&lt;br&gt;till sexuellt umgänge, döms för sexuellt tvång till fängelse i högst&lt;br&gt;två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet eller om&lt;br&gt;brottet annars är att anse som grovt, döms för grovt sexuellt&lt;br&gt;tvång till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att brottet har delats in i två svårhetsgrader. De närmare&lt;br&gt;överväganden som ligger bakom ändringen har behandlats i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen (avsnitt 3.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt sexuellt tvång bör många gånger anses föreligga i situationer när&lt;br&gt;det, som i det tidigare nämnda rättsfallet, varit fråga om flera gärningsmän.&lt;br&gt;En annan omständighet som bör föranleda en sådan bedömning är att offret&lt;br&gt;utsatts för förnedrande eller annan hänsynslös behandling i samband med&lt;br&gt;övergreppet. Även övergrepp mot någon som på grund av allvarligare sjuk-&lt;br&gt;dom eller kroppsskada är försvarslös bör bedömas som grovt brott. Av be-&lt;br&gt;tydelse är också om offret tillfogats fysiska skador vid övergreppet. Även&lt;br&gt;offrets ålder spelar naturligtvis in. Har övergreppet riktats mot ett barn, bör&lt;br&gt;det leda till att brottet bedöms som grovt. Om den som har begått gärningen&lt;br&gt;har utnyttjat tvångssituationen under lång tid eller annars vid upprepade till-&lt;br&gt;fällen, bör det också leda till att brottet bedöms som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har det sexuella tvånget bedömts som grovt skall inte dömas särskilt för&lt;br&gt;sådan misshandel som inte är grov och som ingått som ett led i brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan handling som avses i paragrafen kan i vissa fall utgöra sådana&lt;br&gt;försvårande omständigheter som gör att brottet sexuellt utnyttjande av un-&lt;br&gt;derårig i 4 § bedöms som grovt. Om så är fallet skall ansvar inte dömas ut&lt;br&gt;enligt denna paragraf utan endast enligt 4 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förmår annan till sexuellt umgänge genom att allvarligt missbruka&lt;br&gt;hans eller hennes beroende ställning döms för sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande till fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som har sexuellt&lt;br&gt;umgänge med annan genom att otillbörligt utnyttja att denne befinner sig i&lt;br&gt;vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd eller lider av en psykisk störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet eller om&lt;br&gt;brottet annars är att anse som grovt, döms för grovt sexuellt u t -&lt;br&gt;n y 11 j ande till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen har delats in i två svårhetsgrader på samma sätt som har&lt;br&gt;skett i fråga om sexuellt tvång i 2 §. Beträffande innebörden av detta hänvi-&lt;br&gt;sas till vad som anförts under den paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket första meningen har uttrycket ”grovt” missbruka ändrats&lt;br&gt;till &amp;quot;allvarligt&amp;quot; missbruka. Ändringen är inte avsedd att medföra någon&lt;br&gt;ändring av bestämmelsens tillämpningsområde utan hänger samman med att&lt;br&gt;brottet delats in i en normalgrad och ett grovt brott och att det med hänsyn&lt;br&gt;till detta inte är lämpligt att använda ordet &amp;quot;grovt&amp;quot; i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller förutsättningarna för straffansvar när gärningen har riktats&lt;br&gt;mot en person som befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller lider av en psykisk störning har kravet på att den som har begått gär-&lt;br&gt;ningen skall ha ”förmått” den andre till det sexuella umgänget tagits bort. I&lt;br&gt;dessa fall föreskrivs nu straffansvar om gärningsmannen haft sexuellt um-&lt;br&gt;gänge genom att otillbörligt utnyttja den andres tillstånd. De närmare över-&lt;br&gt;väganden som ligger bakom denna ändring har redovisats i avsnitt 3.5.&lt;br&gt;Ändringen är avsedd att bl.a. markera att det inte är en förutsättning för&lt;br&gt;straffansvar att den som har begått gärningen har övervunnit ett motstånd&lt;br&gt;från den andres sida eller ens att det är gärningsmannen som har tagit initia-&lt;br&gt;tivet till det sexuella umgänget. Det straffbara området begränsas i stället av&lt;br&gt;att handlandet av den som har begått gärningen är att bedöma som ett otill-&lt;br&gt;börligt utnyttjande av den andres tillstånd. För straffansvar krävs att det&lt;br&gt;finns ett orsakssamband mellan tillståndet och offrets deltagande i gär-&lt;br&gt;ningen liksom att detta samband är täckt av gärningsmannens uppsåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna del av straffbestämmelsen har också gjorts en terminologisk&lt;br&gt;ändring avseende offrets hälsotillstånd. Uttrycket ”är psykiskt sjuk eller&lt;br&gt;psykiskt utvecklingsstörd” har ersatts med &amp;quot;lider av en psykisk störning”.&lt;br&gt;Orsaken till denna ändring är att, enligt den gemensamma terminologi på&lt;br&gt;området som föreslagits i prop. 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;m.m. och som har godtagits av riksdagen (1990/91 :SoU13, rskr. 323,&lt;br&gt;1990/91:JuU4, rskr. 330) och prop. 1990/91:194 om förverkande av rätt att&lt;br&gt;ta arv m.m., den som är ”psykiskt sjuk” eller &amp;quot;psykiskt utvecklingsstörd”&lt;br&gt;kan sägas ha en psykisk störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör anmärkas att begreppet &amp;quot;psykisk störning” visserligen är vidare&lt;br&gt;än de nuvarande begreppen men att kravet på att det skall föreligga ett otill-&lt;br&gt;börligt utnyttjande torde innebära att bestämmelsen inte får ett vidare&lt;br&gt;tillämpningsområde i det aktuella hänseendet än vad som är fallet för närva-&lt;br&gt;rande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet, som inte motsatt sig den föreslagna ändringen, har förklarat att&lt;br&gt;man därvid utgått från att en psykisk störning i den i lagrummet angivna&lt;br&gt;meningen normalt är för handen först om störningen är av mera långvarig&lt;br&gt;natur. Enligt lagrådets mening kan en person som drabbats av en tillfällig&lt;br&gt;depression således inte utan vidare anses tillhöra den avsedda person-&lt;br&gt;kretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har för egen del inte någon annan uppfattning än lagrådet i den ak-&lt;br&gt;tuella frågan. Det bör emellertid strykas under att avsikten med den före-&lt;br&gt;slagna ändringen inte är att begreppet &amp;quot;psykisk störning” skall få någon an-&lt;br&gt;nan innebörd än det har i andra lagstiftningssammanhang. Detta innebär att&lt;br&gt;även tillfälliga tillstånd kan vara av den arten att de måste bedömas som en&lt;br&gt;psykisk störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon sexuellt umgänge med den som är under arton år och som är&lt;br&gt;hans avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn&lt;br&gt;han har att svara på grund av myndighets beslut, döms för s e x u e 111&lt;br&gt;utnyttjande av underårig till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet mot den&lt;br&gt;underårige eller om brottet på grund av dennes låga ålder eller annars är att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anse som grovt, skall dömas för grovt sexuellt utnyttjande&lt;br&gt;av underårig till fängelse, lägst två och högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke har offrets låga ålder förts in i lagtexten som en&lt;br&gt;omständighet som skall beaktas särskilt vid bedömande av om ett brott är&lt;br&gt;att anse som grovt. De närmare övervägandena bakom denna ändring har&lt;br&gt;redovisats i avsnitt 3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt umgänge&lt;br&gt;med barn under femton år, döms för sexuellt umgänge med&lt;br&gt;barn till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, samlag med eget&lt;br&gt;barn eller dess avkomling, döms för sexuellt umgänge med&lt;br&gt;avkomling till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med&lt;br&gt;sitt helsyskon, döms för sexuellt umgänge med syskon till&lt;br&gt;fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till gärningen&lt;br&gt;genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som har redovisats i avsnitt 3.5 har straffbestämmelserna i nuva-&lt;br&gt;rande 5 och 6 §§ bytt plats. Dessutom har vissa språkliga ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt tvång, grovt sexuellt tvång,&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande, grovt sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av un-&lt;br&gt;derårig. grovt sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt umgänge med&lt;br&gt;bam, koppleri och grovt koppleri döms till ansvar enligt vad som föreskrivs&lt;br&gt;i 23 kap. Detsamma gäller i fråga om förberedelse och stämpling till&lt;br&gt;våldtäkt, grov våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av underårig och grovt&lt;br&gt;koppleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av gradindelningarna som gjorts av brotten i 2 och 3 §§ har upp-&lt;br&gt;räkningen i paragrafen av vilka brott som är straffbara på försöksstadiet&lt;br&gt;kompletterats med brotten grovt sexuellt tvång och grovt sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riks-&lt;br&gt;dagen att anta förslaget till lag om ändring i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Departementspromemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1-6 §§ och 12 § brottsbalken skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tvingar annan till samlag eller därmed jämförligt sexuellt um-&lt;br&gt;gänge genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade fram-&lt;br&gt;står som trängande fara, döms för v å 1 d t ä k t till fängelse, lägst två och&lt;br&gt;högst sex år. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat&lt;br&gt;sådant tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt att anse som mindre allvarligt, döms till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms för&lt;br&gt;grov våldtäkt till fängelse,&lt;br&gt;lägst fyra och högst tio år. Vid&lt;br&gt;bedömande av om brottet är grovt&lt;br&gt;skall särskilt beaktas, om våldet var&lt;br&gt;livsfarligt eller om den som begått&lt;br&gt;gärningen tillfogat allvarlig skada&lt;br&gt;eller allvarlig sjukdom eller annars&lt;br&gt;visat särskild råhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses i 1 §, genom olaga tvång förmår&lt;br&gt;någon till sexuellt umgänge, döms&lt;br&gt;för sexuellt tvång till fäng-&lt;br&gt;else i högst/yra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förmår annan till sexu-&lt;br&gt;ellt umgänge genom att grovt miss-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms för g r o v&lt;br&gt;våldtäkt till fängelse, lägst fyra&lt;br&gt;och högst tio år. Vid bedömande av&lt;br&gt;om brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas, om våldet var livsfarligt,&lt;br&gt;om den som begått gärningen&lt;br&gt;tillfogat allvarlig skada eller allvar-&lt;br&gt;lig sjukdom eller om övergreppet&lt;br&gt;annars med hänsyn till tillväga-&lt;br&gt;gångssättet, offrets låga ålder eller&lt;br&gt;annan omständighet var särskilt&lt;br&gt;hänsynslöst eller rått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses i 1 §, genom olaga tvång förmår&lt;br&gt;någon till sexuellt umgänge, döms&lt;br&gt;för sexuellt tvång till fäng-&lt;br&gt;else i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som begått gärningen&lt;br&gt;handlat särskilt hänsynslöst eller&lt;br&gt;om brottet i annat fall är att anse&lt;br&gt;som grovt, döms för grovt&lt;br&gt;sexuellt tvång till fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förmår annan till sexu-&lt;br&gt;ellt umgänge genom att allvarligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missbruka hans eller hennes beroen-&lt;br&gt;de ställning eller genom att otill-&lt;br&gt;börligt utnyttja att han eller hon&lt;br&gt;befinner sig i vanmakt eller annat&lt;br&gt;hjälplöst tillstånd eller är psykiskt&lt;br&gt;sjuk eller psykiskt utvecklingsstörd,&lt;br&gt;döms för sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande till fängelse i högst fyra&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missbruka hans eller hennes beroen-&lt;br&gt;de ställning döms för sexuellt&lt;br&gt;utnyttjande till fängelse i&lt;br&gt;högst tvä år. Detsamma gäller den&lt;br&gt;som har sexuellt umgänge med an-&lt;br&gt;nan genom att otillbörligt utnyttja&lt;br&gt;att denne befinner sig i vanmakt el-&lt;br&gt;ler annat hjälplöst tillstånd eller är&lt;br&gt;psykiskt sjuk eller psykiskt utveck-&lt;br&gt;lingsstörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har begått gär-&lt;br&gt;ningen handlat särskilt hänsynslöst&lt;br&gt;eller om brottet i annat fall är att&lt;br&gt;anse som grovt, döms för grovt&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande till&lt;br&gt;fängelse, lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon sexuellt umgänge med den som är under arton år och som är&lt;br&gt;hans avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn&lt;br&gt;han har att svara på grund av myndighets beslut, döms för sexuellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utnyttjande av underåri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har begått gär-&lt;br&gt;ningen har handlat särskilt hänsyns-&lt;br&gt;löst mot den underårige eller om&lt;br&gt;brottet i annat fall är att anse som&lt;br&gt;grovt, skall dömas för grovt&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande av&lt;br&gt;underårig till fängelse, lägst&lt;br&gt;två och högst åtta år.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har begått gär-&lt;br&gt;ningen har handlat särskilt hänsyns-&lt;br&gt;löst mot den underårige eller om&lt;br&gt;brottet på grund av dennes låga ål-&lt;br&gt;der eller annars är att anse som&lt;br&gt;grovt, skall dömas för grovt&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande av&lt;br&gt;underårig till fängelse, lägst&lt;br&gt;två och högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som&lt;br&gt;avses i 4 §, samlag med eget barn&lt;br&gt;eller dess avkomling, döms för&lt;br&gt;sexuellt umgänge med&lt;br&gt;a v k o m 1 i n g till fängelse i högst&lt;br&gt;två är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har samlag med sitt&lt;br&gt;helsyskon, döms för sexuellt&lt;br&gt;umgänge med syskon till&lt;br&gt;fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna paragraf sägs gäller&lt;br&gt;ej den som förmåtts till gärningen&lt;br&gt;medelst olaga tvång eller på annat&lt;br&gt;otillbörligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som&lt;br&gt;avses förut i detta kapitel, sexuellt&lt;br&gt;umgänge med barn under femton år,&lt;br&gt;döms för sexuellt umgänge&lt;br&gt;med barn till fängelse i högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som&lt;br&gt;avses förut i detta kapitel, sexuellt&lt;br&gt;umgänge med barn under femton&lt;br&gt;är, döms för sexuellt um-&lt;br&gt;gänge med barn till fängelse i&lt;br&gt;högst fyra är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som&lt;br&gt;avses förut i detta kapitel, samlag&lt;br&gt;med eget barn eller dess avkomling,&lt;br&gt;döms för sexuellt umgänge&lt;br&gt;med avkomling till fängelse i&lt;br&gt;högst två är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses förut i detta kapitel, har samlag&lt;br&gt;med sitt helsyskon, döms för&lt;br&gt;sexuellt umgänge med&lt;br&gt;syskon till fängelse i högst ett&lt;br&gt;är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna paragraf sägs gäller&lt;br&gt;ej den som förmätts till gärningen&lt;br&gt;medelst olaga tvång eller pä annat&lt;br&gt;otillbörligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till våldtäkt, grov&lt;br&gt;våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt ut-&lt;br&gt;nyttjande, sexuellt utnyttjande av&lt;br&gt;underårig, grovt sexuellt utnyttjande&lt;br&gt;av underårig, sexuellt umgänge med&lt;br&gt;barn, koppleri och grovt koppleri&lt;br&gt;döms till ansvar enligt vad som fö-&lt;br&gt;reskrivs i 23 kap. Detsamma gäller i&lt;br&gt;fråga om förberedelse och stämp-&lt;br&gt;ling till våldtäkt, grov våldtäkt,&lt;br&gt;grovt sexuellt utnyttjande av under-&lt;br&gt;årig och grovt koppleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till våldtäkt, grov&lt;br&gt;våldtäkt, sexuellt tvång, grovt sexu-&lt;br&gt;ellt tvång, sexuellt utnyttjande,&lt;br&gt;grovt sexuellt utnyttjande, sexuellt&lt;br&gt;utnyttjande av underårig, grovt&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande av underårig,&lt;br&gt;sexuellt umgänge med barn, kopp-&lt;br&gt;leri och grovt koppleri döms till&lt;br&gt;ansvar enligt vad som föreskrivs i&lt;br&gt;23 kap. Detsamma gäller i fråga om&lt;br&gt;förberedelse och stämpling till våld-&lt;br&gt;täkt, grov våldtäkt, grovt sexuellt&lt;br&gt;utnyttjande av underårig och grovt&lt;br&gt;koppleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1-6 och 12 §§ brottsbalken skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tvingar annan till samlag eller därmed jämförligt sexuellt um-&lt;br&gt;gänge genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade&lt;br&gt;framstår som trängande fara, döms för v å 1 d t ä k t till fängelse, lägst två&lt;br&gt;och högst sex år. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller&lt;br&gt;annat sådant tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar brottet med hänsyn till våldets&lt;br&gt;övrigt att anse som mindre allvarligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms för&lt;br&gt;grov våldtäkt till fängelse,&lt;br&gt;lägst fyra och högst tio år. Vid&lt;br&gt;bedömande av om brottet är grovt&lt;br&gt;skall särskilt beaktas, om våldet var&lt;br&gt;livsfarligt eller om den som begått&lt;br&gt;gärningen tillfogat allvarlig skada&lt;br&gt;eller allvarlig sjukdom eller annars&lt;br&gt;visat särskild råhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller hotets art och omständigheterna i&lt;br&gt;döms till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms för g r o v&lt;br&gt;våldtäkt till fängelse, lägst fyra&lt;br&gt;och högst tio år. Vid bedömande av&lt;br&gt;om brottet är grovt skall särskilt be-&lt;br&gt;aktas, om våldet var livsfarligt, om&lt;br&gt;gärningsmannen tillfogat allvarlig&lt;br&gt;skada eller allvarlig sjukdom eller&lt;br&gt;om han, med hänsyn till tillväga-&lt;br&gt;gångssättet eller offrets låga ålder&lt;br&gt;eller annars, visat särskild hänsyns-&lt;br&gt;löshet eller råhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses i 1 §, genom olaga tvång förmår&lt;br&gt;någon till sexuellt umgänge, döms&lt;br&gt;för sexuellt tvång till fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses i 1 §, genom olaga tvång förmår&lt;br&gt;någon till sexuellt umgänge, döms&lt;br&gt;för sexuellt tvång till fäng-&lt;br&gt;else i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gärningsmannen visat sär-&lt;br&gt;skild hänsynslöshet eller om brottet&lt;br&gt;annars är att anse som grovt, döms&lt;br&gt;för grovt sexuellt tvång&lt;br&gt;till fängelse, lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förmår annan till sexu-&lt;br&gt;ellt umgänge genom att grovt miss-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förmår annan till sexu-&lt;br&gt;ellt umgänge genom att allvarligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bruka hans eller hennes beroende&lt;br&gt;ställning eller genom att otillbörligt&lt;br&gt;utnyttja att han eller hon befinner&lt;br&gt;sig i vanmakt eller annat hjälplöst&lt;br&gt;tillstånd eller är psykiskt sjuk eller&lt;br&gt;psykiskt utvecklingsstörd, döms för&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande till&lt;br&gt;fängelse i högst fyra år.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missbruka hans eller hennes bero-&lt;br&gt;ende ställning döms för sexu-&lt;br&gt;ellt utnyttjande till fäng-&lt;br&gt;else i högst två år. Detsamma gäller&lt;br&gt;den som har sexuellt umgänge med&lt;br&gt;annan genom att otillbörligt ut-&lt;br&gt;nyttja att denne befinner sig i&lt;br&gt;vanmakt eller annat hjälplöst till-&lt;br&gt;stånd eller lider av en psykisk stör-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gärningsmannen visat sär-&lt;br&gt;skild hänsynslöshet eller om brottet&lt;br&gt;annars är att anse som grovt, döms&lt;br&gt;för grovt sexuellt ut-&lt;br&gt;nyttjande till fängelse, lägst&lt;br&gt;sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon sexuellt umgänge med den som är under arton år och som är&lt;br&gt;hans avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn&lt;br&gt;han har att svara på grund av myndighets beslut, döms för s e x u e 11 t&lt;br&gt;utnyttjande av underårig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har begått gär-&lt;br&gt;ningen har handlat särskilt hän-&lt;br&gt;synslöst mot den underårige eller&lt;br&gt;om brottet i annat fall är att anse&lt;br&gt;som grovt, skall dömas för grovt&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande av&lt;br&gt;underårig till fängelse, lägst&lt;br&gt;två och högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gärningsmannen visat sär-&lt;br&gt;skild hänsynslöshet mot den un-&lt;br&gt;derårige eller om brottet på grund&lt;br&gt;av dennes låga ålder eller annars är&lt;br&gt;att anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande av underårig till&lt;br&gt;fängelse, lägst två och högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som&lt;br&gt;avses förut i detta kapitel, sexuellt&lt;br&gt;umgänge med barn under femton år,&lt;br&gt;döms för sexuellt um-&lt;br&gt;gänge med barn till fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som&lt;br&gt;avses i 4 §, samlag med eget barn&lt;br&gt;eller dess avkomling, döms för&lt;br&gt;sexuellt umgänge med&lt;br&gt;avkomling till fängelse i högst&lt;br&gt;två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har samlag med sitt&lt;br&gt;hel syskon, döms för sexuellt&lt;br&gt;umgänge med syskon till&lt;br&gt;fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna paragraf sägs gäller&lt;br&gt;ej den som förmätts till gärningen&lt;br&gt;medelst olaga tvång eller på annat&lt;br&gt;otillbörligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som&lt;br&gt;avses förut i detta kapitel, sexuellt&lt;br&gt;umgänge med barn under femton&lt;br&gt;år, döms för sexuellt um-&lt;br&gt;gänge med barn till fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon, i annat fall än som&lt;br&gt;avses förut i detta kapitel, samlag&lt;br&gt;med eget barn eller dess avkomling,&lt;br&gt;döms för sexuellt um-&lt;br&gt;gänge med avkomling&lt;br&gt;till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses förut i detta kapitel, har samlag&lt;br&gt;med sitt helsyskon, döms för&lt;br&gt;sexuellt umgänge med&lt;br&gt;syskon till fängelse i högst ett&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna paragraf&lt;br&gt;gäller inte den som förmåtts till gär-&lt;br&gt;ningen genom olaga tvång eller pä&lt;br&gt;annat otillbörligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till våldtäkt, grov&lt;br&gt;våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt ut-&lt;br&gt;nyttjande, sexuellt utnyttjande av&lt;br&gt;underårig, grovt sexuellt utnyttjande&lt;br&gt;av underårig, sexuellt umgänge med&lt;br&gt;barn, koppleri och grovt koppleri&lt;br&gt;döms till ansvar enligt vad som&lt;br&gt;föreskrivs i 23 kap. Detsamma&lt;br&gt;gäller i fråga om förberedelse och&lt;br&gt;stämpling till våldtäkt, grov våld-&lt;br&gt;täkt, grovt sexuellt utnyttjande av&lt;br&gt;underårig och grovt koppleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till våldtäkt, grov&lt;br&gt;våldtäkt, sexuellt tvång, grovt sexu-&lt;br&gt;ellt tvång, sexuellt utnyttjande,&lt;br&gt;grovt sexuellt utnyttjande, sexuellt&lt;br&gt;utnyttjande av underårig, grovt&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande av underårig,&lt;br&gt;sexuellt umgänge med barn, kopp-&lt;br&gt;leri och grovt koppleri döms till&lt;br&gt;ansvar enligt vad som föreskrivs i&lt;br&gt;23 kap. Detsamma gäller i fråga om&lt;br&gt;förberedelse och stämpling till våld-&lt;br&gt;täkt, grov våldtäkt, grovt sexuellt&lt;br&gt;utnyttjande av underårig och grovt&lt;br&gt;koppleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-09-20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr,&lt;br&gt;justitierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 6 juni 1991 har regeringen&lt;br&gt;på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till lag om ändring i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammaråklagaren Agneta&lt;br&gt;Isbom Lind.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag i detta kapitel som tar sikte på offrets ålder innebär inte några&lt;br&gt;ändringar i sak eller förskjutningar i straffskaloma för de olika brotten. De&lt;br&gt;är snarare en markering av samhällets och lagstiftarens stränga syn på den&lt;br&gt;allvarliga och för offret oftast djupt skadliga brottslighet som utgörs av&lt;br&gt;sexuella övergrepp mot barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de nyligen reviderade reglerna om påföljdsbestämning i 29 kap. brotts-&lt;br&gt;balken (BrB) har föreskrivits att vid bedömningen av en gärnings straff-&lt;br&gt;värde skall, som en särskilt försvårande omständighet, beaktas att den tillta-&lt;br&gt;lade har utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller särskilda&lt;br&gt;svårigheter att värja sig. Bestämmelsen kan ses som en kodifiering av en&lt;br&gt;viktig grund för domstolarnas straffvärdebedömning. Redan genom denna&lt;br&gt;centrala bestämmelse har således uttryckligen fastslagits, att omständigheter&lt;br&gt;hänförliga till offrets person skall påverka gärningens straffvärde. Försvå-&lt;br&gt;rande är då inte endast att offret har en låg biologisk ålder utan även om&lt;br&gt;offret, trots att han eller hon åldersmässigt skulle kunna betraktas som&lt;br&gt;vuxen, på grund av sociala eller andra omständigheter är omogen, handi-&lt;br&gt;kappad eller på annat sätt skyddslös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund framstår det närmast som onödigt att i 1 och 4 §§&lt;br&gt;som en särskild grund för att betrakta brottet som grovt ange offrets låga ål-&lt;br&gt;der. Att låg ålder inte upptagits som en försvårande omständighet i de mel-&lt;br&gt;lanliggande straffbestämmelserna, 2 och 3 §§, men naturligen skall beaktas&lt;br&gt;vid straffvärdebedömningen även av däri angivna brott, framstår också som&lt;br&gt;inkonsekvent och skapar oklarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förslaget i detalj är följande att säga. Det är knappast möjligt&lt;br&gt;att ange en fast åldersgräns för de fall då offrets låga ålder skall utgöra en&lt;br&gt;försvårande omständighet. ”Låg ålder&amp;quot; är emellertid ett relativt vagt be-&lt;br&gt;grepp. I 6 kap. finns redan två åldersgränser: i 4 § arton år och i nuvarande&lt;br&gt;6 § femton år. Dessa båda gränser avspeglas i brottsrubriceringarna såsom&lt;br&gt;”underårig” respektive ”barn&amp;quot;. Att i 1 och 4 §§ införa begreppet låg ålder&lt;br&gt;kan skapa en osäkerhet om till vilken i kapitlet angiven åldersgräns offrets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ålder skall relateras för att betraktas som låg. Det finns vidare en risk för att&lt;br&gt;domstolen - på bekostnad av en övergripande bedömning av samtliga om-&lt;br&gt;ständigheter i målet - i alltför hög grad beaktar åldersfaktorn. Detta kan i&lt;br&gt;sin tur, om offrets ålder inte anses låg, leda till en mindre fri bedömning av&lt;br&gt;om brottet skall hänföras till svårhetsgraden grovt brott. En annan, om&lt;br&gt;också svagare, risk är att frånvaron av omständigheten låg ålder i&lt;br&gt;närbesläktade straffbud, såsom bestämmelserna om misshandel och olaga&lt;br&gt;tvång, kan medföra tvekan när det gäller bedömningen av om brottet skall&lt;br&gt;anses grovt eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda vill lagrådet ifrågasätta behovet och lämplig-&lt;br&gt;heten av att i den nu aktuella lagtexten särskilt ange att offrets låga ålder&lt;br&gt;skall utgöra en försvårande omständighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före 1984 års lagstiftning om sexualbrotten förutsattes för våldtäktsan-&lt;br&gt;svar att gärningen hade förövats av en man mot en kvinna. Lagändringarna&lt;br&gt;innebar bl.a. att bestämmelsen om våldtäkt blev könsneutral. Även en kvin-&lt;br&gt;na kan således numera dömas för sådant brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det till lagrådet remitterade lagförslag som föregick nämnda reform an-&lt;br&gt;vändes i 1 § tredje stycket ordet ”gärningsmannen” såsom beteckning på&lt;br&gt;den som förövat våldtäkten (prop. 1983/84:105 s. 93). Sedan lagrådet gran-&lt;br&gt;skat förslaget gjordes emellertid i propositionen den redaktionella ändringen&lt;br&gt;att ”gärningsmannen” ersattes med det neutralare uttryckssättet &amp;quot;den som&lt;br&gt;begått gärningen” (a. prop. s. 3, jfr s. 79). Denna formulering upptogs&lt;br&gt;också i lagen. Det i det förra lagstiftningsärendet sålunda valda skrivsättet&lt;br&gt;bör behållas. Benämningen &amp;quot;gärningsmannen” kan i det sammanhang som&lt;br&gt;det här är fråga om leda till missuppfattning eller osäkerhet i fråga om&lt;br&gt;straffbestämmelsens räckvidd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda föreslås att i tredje stycket orden ”om gärnings-&lt;br&gt;mannen tillfogat allvarlig skada eller allvarlig sjukdom eller om han, med&lt;br&gt;hänsyn till” ersätts med ”om den som har begått gärningen tillfogat allvarlig&lt;br&gt;skada eller allvarlig sjukdom eller, med hänsyn till”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som har sagts vid 1 § föreslår lagrådet att uttrycket&lt;br&gt;”gärningsmannen&amp;quot; i andra stycket av denna paragraf utbyts mot &amp;quot;den som&lt;br&gt;har begått gärningen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket av lydelsen enligt det remitterade förslaget har uttrycket ”är&lt;br&gt;psykiskt sjuk eller psykiskt utvecklingsstörd” ersatts av uttrycket &amp;quot;lider av&lt;br&gt;en psykisk störning”. Ändringen motiveras av den nya terminologi som in-&lt;br&gt;förts och avses att införas i annan lagstiftning vad gäller definitionen av per-&lt;br&gt;sonkretsar med olika former av psykiska störningar. I den nyligen antagna&lt;br&gt;propositionen om psykiatrisk tvångsvård m.m. (prop. 1990/91:58,&lt;br&gt;1990/91 :SoU 13, rskr. 323, 1990/91 :JuU34, rskr. 330) används sålunda be-&lt;br&gt;greppet ”psykisk störning” som ett grundläggande sjukdomsbegrepp, me-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dan begreppet ”allvarlig psykisk störning” reserveras för de fall då medi-&lt;br&gt;cinska förutsättningar för psykiatrisk tvångsvård föreligger. Som en&lt;br&gt;konsekvens av detta har t.ex. uttrycket ”själslig abnormitet&amp;quot; i 29 kap. 3 §&lt;br&gt;BrB ersatts av ”psykisk störning” (jfr också 30 kap. 6 §, 31 kap. 3 § och&lt;br&gt;36 kap. 13 § BrB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i det remitterade förslaget omfattar begreppet ”lider av&lt;br&gt;en psykisk störning” en vidare personkrets än personer som är psykiskt&lt;br&gt;sjuka eller psykiskt utvecklingsstörda. En begränsning till personer som&lt;br&gt;lider av allvarlig psykisk störning skulle å andra sidan innebära en klar&lt;br&gt;inskränkning av tillämpningsområdet. Med hänsyn till önskvärdheten av&lt;br&gt;enhetlig terminologi i BrB och till de övriga villkor som måste vara&lt;br&gt;uppfyllda för att ansvar för sexuellt utnyttjande skall kunna komma i fråga,&lt;br&gt;vill lagrådet därför inte motsätta sig att begreppet &amp;quot;psykisk störning”&lt;br&gt;kommer till användning jämväl i förevarande sammanhang. Lagrådet utgår&lt;br&gt;då från att en psykisk störning i den i lagrummet angivna meningen normalt&lt;br&gt;är för handen först om störningen är av mera långvarig natur. En person&lt;br&gt;som drabbats av en tillfällig depression kan således inte utan vidare anses&lt;br&gt;tillhöra den avsedda personkretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket av den föreslagna paragrafen bör ordet &amp;quot;gärningsmannen&amp;quot;&lt;br&gt;ersättas med &amp;quot;den som har begått gärningen&amp;quot; (se vid 1 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar den föreslagna bestämmelsen i andra stycket om låg ålder&lt;br&gt;hänvisas till vad lagrådet har anfört i anslutning till 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår lagrådet att den gällande formuleringen &amp;quot;den som har be-&lt;br&gt;gått gärningen” behålls i stället för det remitterade förslagets uttryck&lt;br&gt;”gärningsmannen” (se vid 1 § och även a. prop. s. 4 jämförd med s. 94).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen................................................................................................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll............................................................. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1991............ 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning..................................................................................................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bakgrund..................................................................................................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Allmän motivering...................................................................................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Allmänna utgångspunkter.................................................................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Våldtäkt................................................................................................ 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Sexuellt utnyttjande av&amp;nbsp;underårig........................................................ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Gradindelning av brotten sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande...... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Straffansvar för sexuellt utnyttjande i vissa fall.................................. 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Sexuellt umgänge med&amp;nbsp;syskon och sexuellt umgänge med barn........ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Upprättade lagförslag................................................................................. 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Specialmotivering....................................................................................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Hemställan.................................................................................................. 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Beslut.......................................................................................................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Departementspromemorians lagförslag...................................... 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag....................................................... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande....................................................................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 40060, Stockholm 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:JuU7</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-10-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-10-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-11-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-11-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 06:09:33</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF0335</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:40</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 06:09:33</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF0335</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__35.pdf</filnamn>
<filstorlek>1390943</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om sexuella övergrepp mot barn, m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/F603624D-4C94-468D-A760-B78ED9C5A16D</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:JuU7</uppgift>
<ref_dok_id>GF01JuU7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Sexuella övergrepp mot barn, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:35&lt;br/&gt;
Sexuella övergrepp mot barn m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Ju5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:35 Sexuella övergrepp mot barn, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:35&lt;br/&gt;
Sexuella övergrepp mot barn m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Ju4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:35 Sexuella övergrepp mot barn, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:35&lt;br/&gt;
Sexuella övergrepp mot barn m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Ju3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:35 Sexuella övergrepp mot barn, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Christina Linderholm  och Karin Israelsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:35&lt;br/&gt;
Sexuella övergrepp mot barn m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Ju4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:35 Sexuella övergrepp mot barn, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Christina Linderholm  och Karin Israelsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gullan Lindblad  (M) och Barbro Westerholm  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:35&lt;br/&gt;
Sexuella övergrepp mot barn m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Ju5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:35 Sexuella övergrepp mot barn, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gullan Lindblad  (M) och Barbro Westerholm  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hans Göran Franck  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:35&lt;br/&gt;
Sexuella övergrepp mot barn m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Ju3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:35 Sexuella övergrepp mot barn, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hans Göran Franck  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>