<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284464</hangar_id>
 <dok_id>GF0331</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>31</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:31</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>31</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-10-17 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:41:14</systemdatum>
 <publicerad>1992-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>om vissa internationella åtaganden på atomansvarsområdet, m.m. </titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF0331/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF0331</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF0331</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1991/92:31&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om vissa internationella åtaganden på&lt;br&gt;atomansvarsområdet, m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF0331/prop_199192__31-1.png" style="width:35pt;height:46pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 oktober 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reidunn Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att Sverige skall ratificera det s.k. gemensamma&lt;br&gt;protokollet rörande tillämpningen av Wien- och Pariskonventionerna om&lt;br&gt;atomansvar. Protokollet upprättades den 21 september 1988 inom FNs&lt;br&gt;atomenergiorgan IAEA i Wien och har hittills undertecknats av ett tjugotal&lt;br&gt;stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wienkonventionen och Pariskonventionen reglerar det civilrättsliga&lt;br&gt;skadeståndsansvaret gentemot tredje man vid atomolyckor. Protokollet&lt;br&gt;länkar samman de båda konventionssystemen. Detta sker genom att det&lt;br&gt;geografiska tillämpningsområdet för båda konventionerna utvidgas. Häri-&lt;br&gt;genom kan fler skadelidande än för närvarande få ekonomisk ersättning&lt;br&gt;enligt någon av konventionerna. Detta är till fördel för svenska skadeli-&lt;br&gt;dande i händelse av en atomolycka utom riket i en stat som har tillträtt&lt;br&gt;Wienkonventionen och det gemensamma protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare att det högsta belopp som innehavaren av&lt;br&gt;en atomanläggning i Sverige ansvarar för vid en atomolycka höjs från 800&lt;br&gt;milj, kr till 1 200 milj. kr. Detta förslag grundas bl.a. på partiledaröverens-&lt;br&gt;kommelsen i januari 1991 rörande utformningen av den framtida energi-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sistnämnda förslaget föranleder en ändring av atomansvarighetsla-&lt;br&gt;gen. Ändringen avses träda i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § atomansvarighetslagen (1968:45) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För innehavare av atomanlägg-&lt;br&gt;ning i Sverige är ansvarigheten en-&lt;br&gt;ligt denna lag begränsad till 800&lt;br&gt;miljoner kronor för varje atom-&lt;br&gt;olycka. Såvitt gäller anläggning en-&lt;br&gt;bart för framställning, behandling&lt;br&gt;eller förvaring av obestrålat uran är&lt;br&gt;ansvarigheten dock begränsad till&lt;br&gt;100 miljoner kronor for varje&lt;br&gt;olycka. Detsamma gäller i fråga om&lt;br&gt;atomolyckor som uppkommer un-&lt;br&gt;der transport av sådant uran. För&lt;br&gt;innehavare av atomanläggning&lt;br&gt;utom riket bestämmes ansvarig-&lt;br&gt;hetsbeloppet enligt anläggningssta-&lt;br&gt;tens lag. I fråga om atomolycka som&lt;br&gt;inträffar under transport av atom-&lt;br&gt;substans avser anläggningsinneha-&lt;br&gt;varens ansvarighet enligt denna lag&lt;br&gt;för andra skador än skada på tran-&lt;br&gt;sportmedlet icke i något fall lägre&lt;br&gt;sammanlagt belopp än 100 miljo-&lt;br&gt;ner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För innehavare av atomanlägg-&lt;br&gt;ning i Sverige är ansvarigheten en-&lt;br&gt;ligt denna lag begränsad till 1 200&lt;br&gt;miljoner kronor för varje atom-&lt;br&gt;olycka. Såvitt gäller anläggning en-&lt;br&gt;bart för framställning, behandling&lt;br&gt;eller förvaring av obestrålat uran är&lt;br&gt;ansvarigheten dock begränsad till&lt;br&gt;100 miljoner kronor för varje&lt;br&gt;olycka. Detsamma gäller i fråga om&lt;br&gt;atomolyckor som uppkommer un-&lt;br&gt;der transport av sådant uran. För&lt;br&gt;innehavare av atomanläggning&lt;br&gt;utom riket bestämmes ansvarig-&lt;br&gt;hetsbeloppet enligt anläggningssta-&lt;br&gt;tens lag. I fråga om atomolycka som&lt;br&gt;inträffar under transport av atom-&lt;br&gt;substans avser anläggningsinneha-&lt;br&gt;varens ansvarighet enligt denna lag&lt;br&gt;för andra skador än skada på tran-&lt;br&gt;sportmedlet icke i något fall lägre&lt;br&gt;sammanlagt belopp än 100 miljo-&lt;br&gt;ner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De belopp som anges i första stycket innefattar icke ränta eller ersättning&lt;br&gt;för rättegångskostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1988:875.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Dinkelspiel, Thur-&lt;br&gt;din, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,&lt;br&gt;Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om vissa internationella åtaganden på&lt;br&gt;atomansvarsområdet, m. m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Frågor om civilrättsligt skadeståndsansvar i samband med atomolyckor&lt;br&gt;regleras bl.a. i två internationella överenskommelser, konventionen den 29&lt;br&gt;juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område (Pariskonven-&lt;br&gt;tionen) och konventionen den 21 maj 1963 om ansvarighet for atomskada&lt;br&gt;(Wienkonventionen). Under 1980-talet fördes diskussioner mellan det till&lt;br&gt;Organisationen for ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) hö-&lt;br&gt;rande atomenergiorganet Nuclear Energy Agency (NEA) och FNs atom-&lt;br&gt;energiorgan International Atomic Energy Agency (IAEA) om att åstad-&lt;br&gt;komma en koppling mellan de båda konventionerna i syfte att utvidga&lt;br&gt;deras geografiska tillämpningsområde. Arbetet ledde fram till att ett Ge-&lt;br&gt;mensamt protokoll rörande tillämpningen av Wienkonventionen och Pa-&lt;br&gt;riskonventionen antogs vid en diplomatisk konferens i Wien den 21&lt;br&gt;september 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Texten till det gemensamma protokollet i engelsk lydelse och i svensk&lt;br&gt;översättning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom justitiedepartementet utarbetades därefter promemorian (Ds&lt;br&gt;1991:6) Förutsättningarna för ett svenskt tillträde till det gemensamma&lt;br&gt;protokollet rörande tillämpningen av Wienkonventionen och Pariskon-&lt;br&gt;ventionen. I promemorian föreslås att Sverige skall ratificera det gemen-&lt;br&gt;samma protokollet. Promemorian innehåller också överväganden om be-&lt;br&gt;hovet av lagstiftningsåtgärder for att en ratifikation skall kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. Remissyttranden har avgetts av&lt;br&gt;justitiekanslern, hovrätten över Skåne och Blekinge, räddningsverket, försäk-&lt;br&gt;ringsinspektionen, statens strålskyddsinstitut, statens vattenfallsverk, sta-&lt;br&gt;tens kärnkraftinspektion, ABB Atom AB, Forsmarks kraftgrupp AB, Sjöas-&lt;br&gt;suradörernas förening, Svenska atomförsäkringspoolen, Sveriges Ångfartygs&lt;br&gt;Assurans Förening samt Sydkraft AB. En sammanställning av remissyttran-&lt;br&gt;dena har upprättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i&lt;br&gt;lagstiftningsärendet (dnr 91-333).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I januari 1991 slutfördes överläggningar mellan socialdemokraterna, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fl Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 31&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;folkpartiet liberalerna och centerpartiet angående utformningen av energi- Prop. 1991/92: 31&lt;br&gt;politiken. I den överenskommelse som slöts mellan partierna den 15&lt;br&gt;januari 1991, benämnd Partiledaröverenskommelse om energipolitiken,&lt;br&gt;uttalas i samband med behandlingen av vissa kärnsäkerhetsfrågor bl.a. att&lt;br&gt;en höjning av ansvarsbeloppet för anläggningsinnehavare bör genomföras.&lt;br&gt;Regeringen har härefter förelagt riksdagen vissa på överenskommelsen&lt;br&gt;grundade förslag. Frågan om en höjning av ansvarsbeloppet togs dock inte&lt;br&gt;upp i det sammanhanget (se prop. 1990/91:88).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ärendets beredning i justitiedepartementet har beträffande sist-&lt;br&gt;nämnda fråga yttrande inhämtats från den svenska atomförsäkringspoolen&lt;br&gt;rörande försäkringsutrymmet för ansvarsförsäkring på atomskadeområ-&lt;br&gt;det. Vidare har överläggningar hållits den 4 juni 1991 med företrädare för&lt;br&gt;atomförsäkringspoolen och kärnkraftsindustrin angående de närmare för-&lt;br&gt;utsättningarna för en höjning av anläggningsinnehavarnas ansvarsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser nu att ta upp frågan om att genomföra dessa båda förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Ansvaret för atomskador&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Internationella bestämmelser om ansvarighet för skador som har orsakats&lt;br&gt;av atomolyckor finns i den år 1960 avslutade Pariskonventionen. Enligt&lt;br&gt;den konventionen är innehavaren av en atomanläggning strikt ansvarig för&lt;br&gt;skador som uppkommer i samband med driften av anläggningen upp till ett&lt;br&gt;visst belopp för varje olycka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pariskonventionen kompletteras av en i Bryssel år 1963 avslutad kon-&lt;br&gt;vention om supplerande statsansvar (tilläggskonventionen). Denna kon-&lt;br&gt;vention syftar till en civilrättslig reglering av frågan om ersättning av&lt;br&gt;statsmedel vid stora olyckor. Enligt tilläggskonventionen utgår ersättning&lt;br&gt;av statsmedel i den mån ansvarighetsbeloppet enligt Pariskonventionen&lt;br&gt;inte förslår till full ersättning åt de skadelidande. Härigenom har ett system&lt;br&gt;med gemensamma bidrag till en fond för särskilt omfattande katastrofer&lt;br&gt;byggts upp. Endast stater som har ratificerat Pariskonventionen får till-&lt;br&gt;träda tilläggskonventionen. Dessa båda konventioner syftar till en regional&lt;br&gt;reglering för Västeuropa av atomansvarighetsfrågorna. Sverige har ratifi-&lt;br&gt;cerat båda konventionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också en världsomfattande konvention i ämnet, nämligen den&lt;br&gt;år 1963 avslutade Wienkonventionen. Sverige har inte tillträtt denna&lt;br&gt;konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wienkonventionen och Pariskonventionen överensstämmer i fråga om&lt;br&gt;de grundläggande principerna och i stor utsträckning även när det gäller&lt;br&gt;utformningen av de enskilda bestämmelserna. Konventionerna utarbeta-&lt;br&gt;des i nära samråd mellan dåvarande organisationen för ekonomiskt sam-&lt;br&gt;arbete (OEEC), numera OECD, och IAEA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paris- och Wienkonventionerna vilar båda på fyra huvudprinciper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— strikt ansvar;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ansvaret kan endast utkrävas av innehavaren av en atomanläggning (s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kanalisering);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ansvaret är begränsat till beloppet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— anläggningsinnehavaren är skyldig att vara försäkrad för skador, eller ha&lt;br&gt;annan godkänd ekonomisk garanti, upp till begränsningsbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pariskonventionen har ratificerats av 14 stater och tilläggskonventionen&lt;br&gt;av 11 stater, alla västeuropeiska. 14 stater, varav tre europeiska (Jugosla-&lt;br&gt;vien, Ungern och Polen), har anslutit sig till Wienkonventionen. Ingen stat&lt;br&gt;har tillträtt både Pariskonventionen och Wienkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har som nämnts ratificerat såväl Pariskonventionen som tilläggs-&lt;br&gt;konventionen. Till båda konventionerna hör vidare två tilläggsprotokoll&lt;br&gt;från år 1964 och två tilläggsprotokoll från år 1982. Sverige har tillträtt även&lt;br&gt;dessa protokoll. Denna konventionsreglering ligger till grund för de&lt;br&gt;svenska bestämmelserna om ansvarighet för skador orsakade av atom-&lt;br&gt;olyckor, se atomansvarighetslagen (1968:45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även lagstiftningen i Danmark, Norge och Finland bygger på Pariskon-&lt;br&gt;ventionen och tilläggskonventionen. Mellan de nordiska länderna råder på&lt;br&gt;detta område en praktiskt taget fullständig rättslikhet, utom såvitt avser&lt;br&gt;storleken av gällande ansvarsbelopp där Sverige har de högsta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pariskonventionen och tilläggskonventionen i de engelska och franska&lt;br&gt;versionerna samt översättningar till svenska finns intagna i prop. 1968:25&lt;br&gt;med förslag till atomansvarighetslag m.m. Wienkonventionen i de eng-&lt;br&gt;elska och franska versionerna samt översättning till svenska finns intagen i&lt;br&gt;en inom justitiedepartementet år 1966 utarbetad promemoria (SOU&lt;br&gt;1966:29) Atomansvarighet III.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Ansvaret enligt Paris- och tiiläggskonventionerna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 7 i Pariskonventionen kan anläggningsinnehavarens ansvar&lt;br&gt;bestämmas till 15 milj, särskilda dragningsrätter, SDR (1 SDR = ca 8 kr).&lt;br&gt;Beloppet får dock sättas högre eller lägre än detta riktvärde, dock lägst 5&lt;br&gt;milj. SDR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pariskonventionens regler om anläggningsinnehavarens ansvar kom-&lt;br&gt;pletteras av tilläggskonventionens ersättningssystem. Enligt tilläggskon-&lt;br&gt;ventionen bär anläggningsinnehavaren det primära ansvaret i enlighet med&lt;br&gt;de nationella regler som fastställts på grundval av bestämmelserna i Paris-&lt;br&gt;konventionen. Därtill kommer enligt tilläggskonventionen ett subsidiärt&lt;br&gt;ansvar för staterna. Detta bärs i första hand av den stat där den skadeor-&lt;br&gt;sakande atomanläggningen finns (anläggningsstaten). I andra hand ansva-&lt;br&gt;rar samtliga konventionsstater gemensamt. Anläggningsstatens ansvar är&lt;br&gt;begränsat till att täcka skador upp till 70 milj. SDR (ca 560 milj. kr). För&lt;br&gt;den del av en skada som ligger inom intervallet 70-120 milj. SDR (ca 960&lt;br&gt;milj kr) bidrar gemensamt de stater som är anslutna till tilläggskonventio-&lt;br&gt;nen enligt en särskild formel beräknad efter bruttonationalprodukt resp,&lt;br&gt;kraftproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom den övre gränsen för anläggningsinnehavarnas ansvar kan&lt;br&gt;variera från stat till stat (jfr vad jag tidigare har sagt om artikel 7 i&lt;br&gt;Pariskonventionen), innebär det nu anförda att det intervall inom vilket&lt;br&gt;anläggningsstaten svarar får en nedre gräns som varierar från stat till stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom kombinationen av Pariskonventionen och tilläggskonventionen Prop. 1991/92: 31&lt;br&gt;bildas således ett ersättningssystem med tre steg. I det första steget finns&lt;br&gt;anläggningsinnehavarens ansvar upp till en viss, för varje stat individuell&lt;br&gt;nivå. Därefter tar anläggningsstatens ansvar vid upp till nivån 70 milj.&lt;br&gt;SDR. Vid den nivån går ansvaret över på konventionsstaterna gemensamt&lt;br&gt;upp till nivån 120 milj. SDR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1982 års tilläggsprotokoll till tilläggskonventionen höjdes belop-&lt;br&gt;pen för den övre gränsen i det andra resp, tredje steget till 175 milj. SDR&lt;br&gt;(ca 1 400 milj, kr) resp. 300 milj. SDR (ca 2 400 milj. kr).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har tillträtt protokollen och har också genomfört de lagändringar&lt;br&gt;som är påkallade med anledning härav (prop. 1981/82:163, LU&lt;br&gt;1982/83:15, rskr. 88). Beträffande 1 och 31 §§ atomansvarighetslagen gäller&lt;br&gt;dock att dessa lagändringar ännu ej har satts i kraft i avvaktan på proto-&lt;br&gt;kollens ikraftträdande, jfr SFS 1982:1275 och 1988:1162. Protokollen har&lt;br&gt;emellertid nyligen trätt i kraft sedan Nederländerna som sista konven-&lt;br&gt;tionsstat ratificerat dessa den 1 augusti 1991. Regeringen avser därför att&lt;br&gt;genom förordning sätta i kraft resterande delar av 1982 års lagstiftning så&lt;br&gt;snart notifiering om protokollens ikraftträdande har erhållits från den&lt;br&gt;Belgiska regeringen som är depositarie avseende dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de båda konventionernas närmare innehåll får här hänvisas&lt;br&gt;till prop. 1968:25 med förslag till atomansvarighetslag m.m. och till prop.&lt;br&gt;1981/82:163 Ändring i atomansvarighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Ansvaret enligt atomansvarighetslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 17 § atomansvarighetslagen har de svenska anläggningsinnehavarnas&lt;br&gt;ansvar fastställts till 800 milj, kr per olycka. För en anläggning som är&lt;br&gt;avsedd enbart för framställning, behandling eller förvaring av obestrålat&lt;br&gt;uran — samt vid transport av sådant uran — är motsvarande belopp 100&lt;br&gt;milj. kr. Ansvaret skall vara täckt av försäkring, som skall motsvara 120 %&lt;br&gt;av ansvarsbeloppet, eller av någon annan ekonomisk garanti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om skadeståndsansvaret vid atomolyckor prövades senast våren&lt;br&gt;1988 i samband med att riksdagen tog ställning till och biföll ett förslag i&lt;br&gt;proposition 1987/88: 139 angående en höjning av anläggningsinnehava-&lt;br&gt;rens ansvar från 500 milj, kr till 800 milj, kr per olycka (LU 1987/88: 32,&lt;br&gt;rskr.321). Den nya högre ansvarsgränsen trädde i kraft den 1 januari 1989&lt;br&gt;(SFS 1988: 875).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för den svenska lagstiftningen är att ansvaret för atom-&lt;br&gt;skador i första hand skall bäras av kärnkraftsindustrin (jfr NU 1986/87:12&lt;br&gt;s. 33). Enligt de internationella konventioner på vilka den svenska lagstift-&lt;br&gt;ningen vilar måste emellertid som jag tidigare har anfört (se avsnitt 2.1)&lt;br&gt;anläggningsinnehavarens ansvar vara täckt av försäkring eller annan eko-&lt;br&gt;nomisk garanti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När riksdagen våren 1988 behandlade frågan om en höjning av ansvars-&lt;br&gt;beloppet tillät kapaciteten på återförsäkringsmarknaden — såvitt avsåg&lt;br&gt;ansvarsförsäkring — inte en större höjning än den som då gjordes. Därvid&lt;br&gt;beaktades dels att ansvarsförsäkringen måste tecknas så att den motsvarar&lt;br&gt;120 % av ansvarsbeloppet, dels att kapaciteten på sakförsäkringsområdet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte fick påverkas i sådan omfattning att säkerheten för de lån som tagits i Prop. 1991/92: 31&lt;br&gt;kärnkraftverken skulle påverkas i nämnvärd mån (jfr prop. 1987/88: 139 s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har förutsatt att regeringen med hänsyn till frågans vikt noga&lt;br&gt;följer utvecklingen på området och efter hand som förhållandena på&lt;br&gt;försäkringsområdet medger det återkommer till riksdagen med förslag om&lt;br&gt;höjning av ansvarsbeloppet för anläggningsinnehavarna (se&lt;br&gt;1989/90: LU29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer i avsnitt 3.2 till frågan om en höjning av ansvarsbelop-&lt;br&gt;pet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de ersättningsregler som har föranletts av konventionerna (28-&lt;br&gt;31 §§) infördes i atomansvarighetslagen genom 1982 års lagstiftning ett&lt;br&gt;”fjärde steg”. Enligt detta skall svenska staten, i de fall en anläggningsin-&lt;br&gt;nehavare här i riket är ansvarig, under vissa förutsättningar utge ersättning&lt;br&gt;med sammanlagt tre miljarder kr (31 a §). I detta belopp är ersättningarna&lt;br&gt;for första — tredje stegen inräknade. Om inte heller detta belopp förslår för&lt;br&gt;att täcka skadorna, kan riksdagen besluta om ytterligare ersättning enligt&lt;br&gt;grunder som fastställs i särskild lag (33 §). En närmare redogörelse för det&lt;br&gt;geografiska tillämpningsområdet för ersättningsnivåerna i de olika stegen&lt;br&gt;och för omfattningen av de åtaganden som dessa föranleder för den&lt;br&gt;svenska staten finns intagen i prop. 1987/88:139 s. 6 och 7. Jag får här&lt;br&gt;hänvisa till den redogörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Det gemensamma protokollet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 Bakgrunden till arbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots de likheter som finns mellan Pariskonventionen och Wienkonventio-&lt;br&gt;nen har det hittills inte funnits någon koppling mellan dem. Den ursprung-&lt;br&gt;liga tanken var att parter som tillträtt Pariskonventionen också skulle&lt;br&gt;kunna ansluta sig till Wienkonventionen. Denna idé kom emellertid aldrig&lt;br&gt;att förverkligas, huvudsakligen av det skälet att en samtidig tillämpning av&lt;br&gt;konventionerna visade sig kunna ge upphov till konflikter och tillämpnings-&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följden är att stater som är anslutna till Wienkonventionen betraktas&lt;br&gt;som icke-konventionsstater i Pariskonventionens mening och vice versa.&lt;br&gt;Ingen av konventionerna blir därför tillämplig på skador som uppstår i en&lt;br&gt;stat som är ansluten till det ena konventionssystemet, om den olycka som&lt;br&gt;orsakat skadan har inträffat i en stat som är ansluten till det andra&lt;br&gt;konventionssystemet. Om t.ex. en atomolycka inträffar i en atomanlägg-&lt;br&gt;ning som är belägen i en stat som är ansluten till Pariskonventionen och&lt;br&gt;orsakar skador på personer eller egendom i en stat som är ansluten till&lt;br&gt;Wienkonventionen, är varken Pariskonventionen eller Wienkonventionen&lt;br&gt;tillämplig på sådana skador. Rättsläget är i princip detsamma i den&lt;br&gt;omvända situationen. Också i fall då en atomolycka inträffar under tran-&lt;br&gt;sport av nukleärt material mellan en atomanläggning som är belägen i en&lt;br&gt;stat som är ansluten till Wienkonventionen och en atomanläggning i en stat&lt;br&gt;som är ansluten till Pariskonventionen blir reglerna om förhållandet till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f 2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 31&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;icke-konventionsstater tillämpliga. Enligt Pariskonventionen (artikel 2) Prop. 1991/92:31&lt;br&gt;kan dock en stat genom nationell lagstiftning utsträcka tillämpningsområ-&lt;br&gt;det så att även skador i icke-konventionsstater täcks, jfr 3 § andra stycket&lt;br&gt;atomansvarighetslagen. Många (men inte alla) stater har utnyttjat den&lt;br&gt;möjligheten. Wienkonventionen innehåller ingen motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund påbörjade NEA och IAEA redan under början av&lt;br&gt;1970-talet diskussioner om att åstadkomma en koppling mellan Paris- och&lt;br&gt;Wienkonventionerna. Arbetet syftade bl.a. till att undanröja eventuella&lt;br&gt;lagkonflikter som skulle kunna uppstå vid en samtidig tillämpning av&lt;br&gt;konventionerna. Huvudsyftet var emellertid att ge de skadelidande bättre&lt;br&gt;möjligheter att få ersättning vid atomolyckor. Tanken var att det skulle ske&lt;br&gt;genom att de skadelidande i en stat som var ansluten till någon av de båda&lt;br&gt;konventionerna skulle få möjlighet att kräva ersättning enligt någon av&lt;br&gt;konventionerna även om den skadeorsakande anläggningen var belägen i&lt;br&gt;en stat som var ansluten till den andra konventionen. Diskussionerna om&lt;br&gt;detta dog dock ut på 1970-talet. Orsaken till det torde ha varit brist på&lt;br&gt;intresse för saken i de berörda staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under början av 1980-talet stod det klart att anslutningen till de båda&lt;br&gt;huvudkonventionerna sannolikt inte skulle bli mycket större än den varit&lt;br&gt;redan från början. Arbetet inom NEA och IAEA togs upp igen och fick&lt;br&gt;särskild aktualitet efter den svåra olyckan 1986 i kärnkraftverket i staden&lt;br&gt;Tjernobyl i Sovjetunionen. I ljuset av denna olycka framstod den begrän-&lt;br&gt;sade och splittrade anslutningen till konventionsregleringen som en allvar-&lt;br&gt;lig brist. Konsekvenserna av att stå utan ett heltäckande internationellt&lt;br&gt;instrument som reglerar ansvarsförhållandena gentemot offren for en&lt;br&gt;olycka med gränsöverskridande effekter kom att demonstreras på ett&lt;br&gt;mycket påtagligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De styrande organen inom de båda organisationerna blev ense om att&lt;br&gt;den enklaste och mest praktiska lösningen för att uppnå de tidigare angivna&lt;br&gt;målsättningarna var att formalisera förhållandet mellan de båda konven-&lt;br&gt;tionerna genom ett gemensamt protokoll. Genom protokollet avsåg man&lt;br&gt;att åstadkomma en ”kvasi-kontraherande” situation, samtidigt som man&lt;br&gt;genom lagvalsregler skulle garantera att endast en av konventionerna kan&lt;br&gt;bli tillämplig i varje särskilt fall. Man hade också förhoppningen att en&lt;br&gt;sådan lösning skulle kunna medverka till en bredare anslutning till Wien-&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan en gemensamt sammansatt grupp av regeringsföreträdare inom&lt;br&gt;NEA och IAEA enats om texten till det gemensamma protokollet antogs&lt;br&gt;detta enhälligt vid en diplomatkonferens den 21 september 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet har hittills undertecknats av ett tjugotal stater, däribland&lt;br&gt;Danmark, Finland, Norge och Sverige. Danmark har som första nordiska&lt;br&gt;land ratificerat protokollet 1989. Norge har ratificerat detta under våren&lt;br&gt;1991. Förberedelser för att kunna ratificera protokollet pågår enligt uppgift&lt;br&gt;för närvarande i Finland. Av övriga Parisstater har Italien ratificerat&lt;br&gt;protokollet under våren 1991 och Nederländerna i augusti 1991. Av&lt;br&gt;Wienstaterna har Chile, Egypten, Ungern och Polen ratificerat protokollet.&lt;br&gt;För att protokollet skall träda i kraft fordras att fem stater ur vardera&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konventionsgruppen har ratificerat detta (jfr artikel VII). För närvarande Prop. 1991/92: 31&lt;br&gt;saknas således endast en stat från vardera konventionsgruppen för att&lt;br&gt;kraven på ikraftträdande skall vara uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör vidare framhållas att ett arbete inom IAEA med&lt;br&gt;en revision av Wienkonventionen påbörjades år 1989 av en för ändamålet&lt;br&gt;särskilt tillsatt arbetsgrupp. Arbetet bedrivs sedan våren 1990 av IAEAs&lt;br&gt;ständiga utskott för civilrättsligt ansvar vid kärnkraftsolyckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att en konferens om revision av Wienkonventionen skall äga&lt;br&gt;rum under år 1992/93. I detta arbete deltar ett mycket stort antal stater&lt;br&gt;(däribland Sverige) och internationella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande avsnittet kommer jag att lämna en kortfattad beskrivning&lt;br&gt;av innehållet i det gemensamma protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 Innehållet i det gemensamma protokollet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet vilar på två huvudprinciper. Den första principen innebär att&lt;br&gt;det skapas en länk eller en ”bro” mellan de två konventionerna genom att&lt;br&gt;protokollet — såvitt gäller stater som är anslutna till någon av konventio-&lt;br&gt;nerna — avskaffar skillnaden mellan konventionsstater och icke-&lt;br&gt;konventionsstater (Contracting Parties and non-Contracting States) vad&lt;br&gt;gäller de operativa bestämmelserna i endera konventionen. Den andra&lt;br&gt;principen innebär att antingen Wienkonventionen eller Pariskonventionen&lt;br&gt;görs exklusivt tillämplig på en atomolycka genom lagvalsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preambeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter en hänvisning till de berörda konventionerna framhåller preambeln&lt;br&gt;de punkter som nämnts tidigare: likheten mellan konventionerna när det&lt;br&gt;gäller det materiella innehållet, de svårigheter som kan uppstå vid en&lt;br&gt;samtidig tillämpning av dem och det dubbla syftet med det gemensamma&lt;br&gt;protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln innehåller definitioner av Wienkonventionen resp. Pariskonven-&lt;br&gt;tionen. Med dessa begrepp avses den konventionstext som vid varje&lt;br&gt;särskild tidpunkt är gällande för en stat som är ansluten till protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utarbetandet av protokollet diskuterades ingående vilken bety-&lt;br&gt;delse det kunde få att olika textversioner kan tänkas bli tillämpliga i kraft&lt;br&gt;av det gemensamma protokollet samt frågan huruvida man kunde hänvisa&lt;br&gt;i protokollet till texter som ännu inte tillkommit vid tiden för antagandet&lt;br&gt;av protokollet. Man enades därvid om att alla gällande versioner skall&lt;br&gt;kunna tillämpas, även framtida sådana. En stat som är ansluten till&lt;br&gt;Pariskonventionen och dessutom till tilläggsprotokollet från 1982 är alltså&lt;br&gt;skyldig att i förhållande till stater anslutna till Wienkonventionen och det&lt;br&gt;gemensamma protokollet tillämpa 1982 års version av Pariskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel ger uttryck for den grundläggande regeln i protokollet enligt&lt;br&gt;vilken anläggningsinnehavarens ansvar för en atomolycka utvidgas till att&lt;br&gt;omfatta skador som inträffat i en stat som är ansluten till det andra&lt;br&gt;konventionssystemet. Om således en atomolycka inträffar i en atomanlägg-&lt;br&gt;ning som är belägen i en stat som är ansluten till Pariskonventionen och&lt;br&gt;olyckan ger upphov till t.ex. skador på personer eller egendom i en stat som&lt;br&gt;är ansluten till Wienkonventionen, så är anläggningsinnehavaren ansvarig&lt;br&gt;också för dessa skador. Motsvarande gäller om anläggningen ligger i en stat&lt;br&gt;som är ansluten till Wienkonventionen och skadan inträffar i en stat som är&lt;br&gt;ansluten till Pariskonventionen. Anläggningsinnehavarens ansvar bestäms&lt;br&gt;enligt den konvention till vilken den stat är ansluten inom vars område&lt;br&gt;anläggningen ligger och ansvarsbeloppet bestäms enligt lagen i den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för att kopplingen mellan Wienkonventionen och&lt;br&gt;Pariskonventionen skall fungera på avsett vis är att ingen stat har tillträtt&lt;br&gt;båda konventionerna. Som jag har anfört i avsnitt 2.1 är detta inte fallet för&lt;br&gt;närvarande. Skulle mot förmodan någon stat i framtiden tillträda såväl&lt;br&gt;Pariskonventionen som Wienkonventionen, uppstår den situationen att&lt;br&gt;två konventioner kan bli tillämpliga samtidigt, vilket protokollet (se artikel&lt;br&gt;III) syftar till att undvika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att det särskilda civilrättsliga statsansvaret enligt&lt;br&gt;tilläggskonventionen inte omfattas av det gemensamma protokollet. Det&lt;br&gt;ansvaret bygger på helt andra förutsättningar än Pariskonventionen och&lt;br&gt;Wienkonventionen, och Wienkonventionen saknar en motsvarande på-&lt;br&gt;byggnad. Skulle ett liknande supplerande ansvar tillkomma som komple-&lt;br&gt;ment till Wienkonventionen, t.ex. som en följd av det pågående revisions-&lt;br&gt;arbetet inom IAEA, är det emellertid inget som hindrar att man tar upp en&lt;br&gt;diskussion om ett ytterligare protokoll för att täcka den situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör framhållas att varken Wienkonventionen eller Pariskon-&lt;br&gt;ventionen uttryckligen reglerar det fallet att en atomolycka leder till skador&lt;br&gt;på eller över det fria havet. Bland de berörda staterna föreligger det dock&lt;br&gt;allmän enighet om att båda konventionerna är tillämpliga i sådana situa-&lt;br&gt;tioner. I det nu aktuella gemensamma protokollet har dessa situationer&lt;br&gt;därför inte nämnts. Protokollet förutsätts ändå vara tillämpligt på sådana&lt;br&gt;fall. För svenskt vidkommande kan tilläggas att regleringen i atomansva-&lt;br&gt;righetslagen utgår från att dessa fall skall omfattas av anläggningsinneha-&lt;br&gt;varens ansvar (se prop. 1968:25 s. 86 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel ger uttryck för den andra huvudprincipen i protokollet,&lt;br&gt;nämligen att regleringen skall klart utpeka vilken av konventionerna som&lt;br&gt;är tillämplig i varje enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges därför att antingen Wienkonventionen eller Pari-&lt;br&gt;skonventionen skall vara tillämplig. Endast en av konventionerna kan&lt;br&gt;alltså vara tillämplig i ett enskilt fall. Genom lagvalsregler i artikeln&lt;br&gt;klargörs vilken av konventionerna som i ett sådant fall skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom båda konventionerna är tillämpliga inte endast på atom- Prop. 1991/92:31&lt;br&gt;olyckor som inträffar i själva anläggningen utan också på atomolyckor som&lt;br&gt;uppstår under transport av atomsubstans innehåller artikeln två lagvalsreg-&lt;br&gt;ler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en grundregel som vilar på territorialitetsprin-&lt;br&gt;cipen. Regeln avser det enklare fallet då en olycka har inträffat i en&lt;br&gt;atomananläggning, alltså på en bestämd plats som är lätt identifierbar.&lt;br&gt;Detta skadefall skall regleras av den konvention till vilken den stat är&lt;br&gt;ansluten inom vars område atomanläggningen är belägen (anläggnings-&lt;br&gt;staten). En olycka i en anläggning belägen i en stat som är ansluten till&lt;br&gt;Pariskonventionen medför således att den konventionen blir tillämplig.&lt;br&gt;Inträffar olyckan i en anläggning i en stat som är ansluten till Wienkonven-&lt;br&gt;tionen blir, å andra sidan, den konventionen tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket innehåller en lagvalsregel för transportfallen som är mera&lt;br&gt;komplicerad. Detta beror på att reglerna om ansvaret för olyckor under&lt;br&gt;transport enligt konventionerna är detaljerade och delvis invecklade. Ut-&lt;br&gt;gångspunkten för lagvalet är här artikel II. 1 (b) och (c) i Wienkonventio-&lt;br&gt;nen resp, artikel 4 (a) och (b) i Pariskonventionen. Enligt lagvalsregeln i&lt;br&gt;detta stycke skall ansvaret i transportfallen bestämmas av reglerna i den av&lt;br&gt;konventionerna till vilken den stat är ansluten i vilken den anläggning finns&lt;br&gt;vars innehavare bär ansvaret enligt de nyss berörda reglerna i Wienkon-&lt;br&gt;ventionen resp. Pariskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En närmare redogörelse för de effekter som dessa regler får — sett ur&lt;br&gt;svensk synvinkel — har lämnats i promemorian Ds 1991: 6 s. 14-16. Jag får&lt;br&gt;här hänvisa till den redogörelsen. Något förenklat kan reglerna samman-&lt;br&gt;fattas på följande sätt. I förhållandet mellan en Parisstat som Sverige och&lt;br&gt;en icke-konventionsstat (varmed likställs en Wienstat som inte har anslutit&lt;br&gt;sig till det gemensamma protokollet) så får anläggningsinnehavaren i&lt;br&gt;Sverige ett ansvar för en större del av transporten än om motparten varit en&lt;br&gt;konventionsstat (inkl. Wienstater som anslutit sig till det gemensamma&lt;br&gt;protokollet). Vid en transport från Sverige till en icke-konventionsstat&lt;br&gt;övergår ansvaret senare till den mottagande anläggningsinnehavaren än&lt;br&gt;det gör om mottagarstaten är en konventionsstat. Vid en transport från en&lt;br&gt;icke-konventionsstat till Sverige övertar anläggningsinnehavaren i Sverige&lt;br&gt;ansvaret i ett tidigare skede än om avsändarstaten är en konventionsstat.&lt;br&gt;Mellan en anläggningsinnehavare i Sverige och en i en annan Parisstat&lt;br&gt;(varmed likställs en Wienstat som har anslutit sig till det gemensamma&lt;br&gt;protokollet) kommer däremot i princip avtalsfrihet att råda när det gäller&lt;br&gt;ansvarets övergång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna artikel kompletterar reglerna i artiklarna II och III&lt;br&gt;och innebär att den i det särskilda fallet tillämpliga konventionen skall&lt;br&gt;tillämpas i förhållande till de till det gemensamma protokollet anslutna&lt;br&gt;staterna som om dessa var anslutna till den konventionen. Att märka är att&lt;br&gt;de artiklar i respektive konvention som uttryckligen omfattas av denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regel endast är de artiklar som innehåller den materiellt-rättsliga regle- Prop. 1991/92:31&lt;br&gt;ringen av skadeståndsansvaret. Procedurbestämmelsema i de båda kon-&lt;br&gt;ventionerna utesluts däremot från tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel V - XI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna V-XI innehåller slutbestämmelser, vilka är av sedvanligt slag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Förslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Sveriges tillträde till det gemensamma protokollet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Sverige skall ratificera det gemensamma protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga har tillstyrkt att Sverige tillträder det ge-&lt;br&gt;mensamma protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som jag har nämnt tidigare är det övergripande&lt;br&gt;syftet med det gemensamma protokollet att förbättra det ekonomiska&lt;br&gt;skyddet för dem som lider skada till följd av en atomolycka. Genom den&lt;br&gt;koppling som protokollet etablerar betraktas fler stater (för närvarande 28&lt;br&gt;i stället förde 14 som är anslutna till Pariskonventionen) som konventions-&lt;br&gt;stater. En skadelidande i en stat kan alltså med stöd av konventionerna få&lt;br&gt;ersättning för skador till följd av atomolyckor, även om olyckan inträffar i&lt;br&gt;en stat som är ansluten till det andra konventionssystemet. Genom att det&lt;br&gt;geografiska tillämpningsområdet för var och en av konventionerna utvid-&lt;br&gt;gas kommer en skadelidande i Sverige att få bättre möjligheter än för&lt;br&gt;närvarande att få skadestånd vid en olycka. Någon förbättring av de&lt;br&gt;materiella reglerna i konventionerna, t.ex. de som rör ansvarsbeloppens&lt;br&gt;storlek, innebär dock inte protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En i det gemensamma protokollet outtalad men under arbetet inom&lt;br&gt;NEA och IAEA starkt närd förhoppning är vidare att protokollet skall&lt;br&gt;utgöra ett incitament för ett stort antal stater som idag står utanför&lt;br&gt;konventionsregleringen att tillträda Wienkonventionen. Denna förhopp-&lt;br&gt;ning avser särskilt staterna i Östeuropa. Först därigenom kan syftet med&lt;br&gt;det gemensamma protokollet till fullo uppnås. Inom IAEAs ständiga ut-&lt;br&gt;skott för civilrättsligt ansvar vid kärnkraftsolyckor pågår — som jag redan&lt;br&gt;har nämnt - ett arbete som syftar till en revidering av Wienkonventionen.&lt;br&gt;Förhoppningsvis skall det arbetet inom en inte alltför avlägsen framtid&lt;br&gt;leda till en modernisering av konventionen och en väsentlig höjning av&lt;br&gt;ansvarsbeloppen. Det bör leda till ett ökat intresse för att tillträda denna&lt;br&gt;konvention. Skulle detta inträffa ökar givetvis i motsvarande mån bety-&lt;br&gt;delsen av det gemensamma protokollet som en brobyggare mellan konven-&lt;br&gt;tionssystemen. Efter tillkomsten av protokollet har Wienkonventionen&lt;br&gt;tillträtts av fyra stater: Chile, Mexico, Ungern och Polen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening innebär en ratifikation av det gemensamma proto-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kollet påtagliga fördelar för Sverige. Mina överväganden leder mig vidare Prop. 1991/92: 31&lt;br&gt;till slutsatsen att en ratifikation inte kräver några lagändringar. Jag skall i&lt;br&gt;fortsättningen närmare utveckla skälen för mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att bedöma, om ett svenskt tillträde till protokollet kan&lt;br&gt;anses önskvärt och vilka fördelar eller eventuella nackdelar som en svensk&lt;br&gt;ratifikation skulle medföra, finns det anledning att skilja mellan två hu-&lt;br&gt;vudsituationer. Den första situationen avser det fallet att en olycka inträf-&lt;br&gt;far i en atomanläggning varvid man dessutom bör hålla i sär olyckor i&lt;br&gt;Sverige och olyckor utom riket. Den andra situationen avser fall då en&lt;br&gt;atomolycka inträffar under transport av atomsubstans mellan anläggningar&lt;br&gt;i skilda länder. Jag behandlar de olika situationerna var för sig i det&lt;br&gt;följande. Jag avser att i samband därmed också ta upp frågan om behovet&lt;br&gt;av författningsändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olyckor i en atomanläggning i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en olycka inträffar i en atomanläggning, är det som jag tidigare nämnt&lt;br&gt;territorialitetsprincipen, dvs. platsen för olyckan som enligt lagvalsregeln i&lt;br&gt;artikel III andra stycket i det gemensamma protokollet avgör vilken kon-&lt;br&gt;vention som blir tillämplig. Enligt Pariskonventionen, som Sverige har&lt;br&gt;tillträtt, är huvudregeln att anläggningsinnehavarens ansvarighet endast&lt;br&gt;gäller olycka som har inträffat i en konventionsstat och som ger upphov till&lt;br&gt;skador i en sådan stat. Konventionen tillåter emellertid att en konven-&lt;br&gt;tionsstat genom nationell lag utsträcker denna ansvarighet till att täcka&lt;br&gt;skador även i icke-konventionsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Sveriges anslutning till Pariskonventionen och tilläggskonventionen&lt;br&gt;om supplerande statsansvar övervägdes valde statsmakterna att utsträcka&lt;br&gt;Pariskonventionens tillämpningsområde så att lagen täcker skador även i&lt;br&gt;icke-konventionsstater i följd av en atomolycka för vilken en svensk&lt;br&gt;anläggningsinnehavare är ansvarig (se prop. 1968:25, 1LU 13, rskr. 77).&lt;br&gt;Föredragande statsrådet framhöll (se prop. s. 62) att en sådan regel följde&lt;br&gt;av det folkrättsliga grannelagsansvar som ansågs föreligga på atomska-&lt;br&gt;deområdet. Utvidgningen borde dock kunna begränsas enligt reciprocitets-&lt;br&gt;principen. Atomansvarighetslagen innehåller följaktligen en sådan regel&lt;br&gt;om reciprocitet (3 § tredje stycket), enligt vilken regeringen beträffande stat&lt;br&gt;som ej är konventionsstat kan förordna att ersättning för atomskada som&lt;br&gt;uppkommer i den staten inte skall lämnas i Sverige i vidare mån än&lt;br&gt;ersättning i samma stat skulle lämnas för atomskada som uppkommer här.&lt;br&gt;Ett sådant förordnande får dock inte tillämpas i den mån tillämpningen&lt;br&gt;skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt något internationellt&lt;br&gt;fördrag. Något förordnande av detta slag har hittills inte meddelats av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle en olycka inträffa i en svensk atomanläggning gäller således redan&lt;br&gt;i dag att anläggningsinnehavarens ansvar täcker skador som uppstår i en&lt;br&gt;stat som är ansluten till Wienkonventionen (trots att en sådan stat är att&lt;br&gt;anse som icke-konventionsstat). Ett svenskt tillträde till det gemensamma&lt;br&gt;protokollet — vilket medför att en stat som är ansluten till Wienkonven-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionen och som också har tillträtt det gemensamma protokollet skall Prop. 1991/92:31&lt;br&gt;betraktas som en konventionsstat — innebär därför inte några nya ekono-&lt;br&gt;miska åtaganden för svenska anläggningsinnehavares del. Anläggningsin-&lt;br&gt;nehavaren kommer liksom idag att svara för en olycka intill gränsen för sitt&lt;br&gt;ansvarsbelopp enligt 17 § atomansvarighetslagen. Detta belopp är nu 800&lt;br&gt;milj. kr. Som framgår av avsnitt 3.2 föreslår jag att det skall höjas till 1 200&lt;br&gt;milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staternas åtaganden enligt tilläggskonventionen (det s.k. Brysselsyste-&lt;br&gt;met), däribland den svenska statens åtagande att gemensamt med övriga&lt;br&gt;stater som är med i Brysselsystemet svara för ytterligare ersättning av&lt;br&gt;statsmedel, påverkas inte direkt av det gemensamma protokollet. Ersätt-&lt;br&gt;ning enligt Brysselsystemet kan nämligen inte utgå för skador i andra stater&lt;br&gt;än stater som är med i systemet. Det är endast anläggningsinnehavarens&lt;br&gt;ansvar som enligt det gemensamma protokollet utnyttjas för att ersätta&lt;br&gt;skador i Wienstater som är anslutna till det protokollet. Indirekt kan&lt;br&gt;emellertid staternas åtaganden enligt tilläggskonventionen komma att på-&lt;br&gt;verkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en större olycka i Sverige som i stater anslutna till Paris/Brysselsy-&lt;br&gt;stemet föranleder skador som överstiger 800 milj, kr är tilläggskonventio-&lt;br&gt;nen tillämplig, dvs. Sverige har rätt att begära bidrag från övriga stater&lt;br&gt;anslutna till den konventionen för att täcka sådana skador. För olyckor i&lt;br&gt;andra stater som är med i Brysselsystemet gäller det omvända förhållandet,&lt;br&gt;dvs. att Sverige blir skyldigt att bidra. En anslutning till det gemensamma&lt;br&gt;protokollet innebär att ett större antal tänkbara skadelidande skulle omfat-&lt;br&gt;tas av Pariskonventionen. Det kan leda till att tilläggskonventionens ersätt-&lt;br&gt;ningssystem skulle kunna komma att behöva tas i anspråk i fler fall än&lt;br&gt;hittills. Anläggningsinnehavarens ansvar kan nämligen komma att tas i&lt;br&gt;anspråk för att ersätta skador i stater som är anslutna till Wienkonventio-&lt;br&gt;nen. Härigenom kan det inträffa att skador som inträffar i stater som är&lt;br&gt;anslutna till Paris/Brysselsystemet inte ryms inom ramen för anläggnings-&lt;br&gt;innehavarens ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna situation är förutsedd i tilläggskonventionen och uppmärksam-&lt;br&gt;mades också vid arbetet med det gemensamma protokollet. Enligt artikel&lt;br&gt;14 (b) i tilläggskonventionen krävs samtycke för att den utvidgning som&lt;br&gt;protokollet medför av tillämpningsområdet för Pariskonventionen skall bli&lt;br&gt;gällande mot en medlemstat. Efter en rekommendation av styrkommittén&lt;br&gt;för OECDs atomenergiorgan NEA har den svenska regeringen genom&lt;br&gt;beslut den 17 augusti 1989 (dnr 89-1722) lämnat samtycke enligt 14 (b)&lt;br&gt;tilläggskonventionen. De flesta övriga Brysselstater har också lämnat sitt&lt;br&gt;samtycke och det förväntas att samtliga skall ha gjort detta före utgången&lt;br&gt;av år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett svenskt tillträde till det gemensamma protokollet innebär således&lt;br&gt;inte några nya åtaganden för svensk del, varken för anläggningsinneha-&lt;br&gt;varna eller för den svenska staten, såvitt gäller atomolyckor som inträffar i&lt;br&gt;Sverige. Frågan är då om det i denna del föreligger något behov av att ändra&lt;br&gt;atomansvarighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reciprocitetsregeln i 3 § atomansvarighetslagen innebär att Sverige efter&lt;br&gt;ett tillträde till det gemensamma protokollet skulle vara förhindrat att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gentemot stater som tillträtt Wienkonventionen och det gemensamma&lt;br&gt;protokollet — men inte gentemot andra icke-konventionsstater — utnyttja&lt;br&gt;möjligheten att begränsa svenska anläggningsinnehavares ansvar på reci-&lt;br&gt;procitetsbasis. En sådan begränsning skulle ju stå i strid med åtagandena i&lt;br&gt;det gemensamma protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian diskuteras (se s. 29-31) om denna situation kräver&lt;br&gt;ändring av atomansvarighetslagen genom att denna tillförs en uttrycklig&lt;br&gt;föreskrift som begränsar möjligheterna att meddela ett reciprocitetsförord-&lt;br&gt;nande. Den ståndpunkt som intas i promemorian är att ett sådant förtyd-&lt;br&gt;ligande skulle vara överflödigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna slutsats har emellertid ifrågasatts under remissbehandlingen.&lt;br&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar bl.a. att lagrummets formule-&lt;br&gt;ring innebär att regeringen i förhållande till konventionsstat är förhindrad&lt;br&gt;att meddela förordnande som inskränker svenskt ansvar. Ett tillträde till&lt;br&gt;det gemensamma protokollet medför att Sverige åtar sig samma folkrätts-&lt;br&gt;liga förpliktelser i förhållande till Wienstater som gentemot konventions-&lt;br&gt;stater i lagens mening. Med hänsyn härtill och i konsekvens med lagens&lt;br&gt;nuvarande utformning kan det enligt hovrätten vara lämpligt att lagrum-&lt;br&gt;met ändras så att det av lagtexten framgår att förordnande om begränsning&lt;br&gt;av svenskt ansvar inte heller får ges i förhållande till en Wienstat som&lt;br&gt;tillträtt det gemensamma protokollet. Hovrätten förordar därför att detta&lt;br&gt;uttryckligen anges i det berörda lagrummet. Försäkringsinspektionen har&lt;br&gt;anfört liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del menar jag att den ståndpunkt som intas i promemorian har&lt;br&gt;goda skäl för sig. Som jag nyss har nämnt anges det särskilt i 3 § atoman-&lt;br&gt;svarighetslagen att ett förordnande om begränsning av svenskt ansvar inte&lt;br&gt;får tillämpas i den mån tillämpningen skulle vara oförenlig med Sveriges&lt;br&gt;förpliktelser enligt något internationellt fördrag. Det gemensamma proto-&lt;br&gt;kollet är just ett sådant internationellt fördrag som avses i bestämmelsen.&lt;br&gt;Enligt min mening finns det därför inte något behov av någon särskild&lt;br&gt;reglering av detta fall i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag finner mot bakgrund av det sagda att en ratifikation av det gemen-&lt;br&gt;samma protokollet inte gör det påkallat med någon lagändring i den nu&lt;br&gt;aktuella delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olyckor i en atomanläggning utom riket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelarna med ett svenskt tillträde till det gemensamma protokollet visar&lt;br&gt;sig främst då det gäller en olycka som inträffar i en atomanläggning utom&lt;br&gt;riket i en stat som idag är att betrakta som en icke-konventionsstat i&lt;br&gt;förhållande till Pariskonventionen. Om en sådan olycka får effekter som&lt;br&gt;drabbar svenskt territorium och svenska skadelidande, får dessa skadeli-&lt;br&gt;dande inte någon ersättning i nuläget, i varje fall inte på konventionsrätts-&lt;br&gt;lig grund. Som bekant har ingen ersättning av detta slag utgått till svenska&lt;br&gt;skadelidande efter olyckan 1986 i Tjernobyl i Sovjetunionen (jfr dock&lt;br&gt;prop. 1986/87:18 s. 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av geografiska skäl är risken idag visserligen inte så stor att en olycka i en&lt;br&gt;atomanläggning i en stat som är ansluten till Wienkonventionen skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma att drabba Sverige. Endast tre av de stater som är anslutna till Prop. 1991/92:31&lt;br&gt;Wienkonventionen är europeiska stater. Ur den synvinkeln kan ett svenskt&lt;br&gt;tillträde till det gemensamma protokollet kanske anses vara av begränsat&lt;br&gt;intresse. Betydelsen av det gemensamma protokollet kan dock snabbt&lt;br&gt;växa, om Wienkonventionen som en följd av det pågående revisionsarbe-&lt;br&gt;tet skulle komma att få ökad attraktivitet bland stater i vårt geografiska&lt;br&gt;närområde, t.ex. de östeuropeiska staterna. Det finns också klara tecken på&lt;br&gt;att en sådan utveckling är på gång. Både Polen och Ungern har som jag&lt;br&gt;tidigare har nämnt nyligen tillträtt Wienkonventionen (jfr avsnitt 2.4.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om många stater i vårt närområde i framtiden anser det förenligt med&lt;br&gt;sina intressen att tillhöra Wienkonventionen och det gemensamma proto-&lt;br&gt;kollet, skulle svenska skadelidande till skillnad från idag få ersättning vid&lt;br&gt;atomolyckor i dessa länder under förutsättning att Sverige ansluter sig till&lt;br&gt;det gemensamma protokollet. Skulle t.ex. Sovjetunionen ratificera dessa&lt;br&gt;instrument vore svenska skadelidande berättigade till skadestånd vid en&lt;br&gt;olycka i Sovjetunionen liknande den i Tjernobyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ökade möjligheterna för svenska skadelidande att få ersättning för&lt;br&gt;skador till följd av atomolyckor som inträffar i stater som är anslutna till&lt;br&gt;Wienkonventionen och det gemensamma protokollet talar enligt min me-&lt;br&gt;ning starkt för ett tillträde till detta protokoll. Inte heller i detta avseende&lt;br&gt;kräver en svensk ratifikation någon ändring av svensk lagstiftning. Det blir&lt;br&gt;i stället en fråga för andra stater som tillträder det gemensamma protokol-&lt;br&gt;let att göra erforderliga ändringar i sina regelsystem för att tillförsäkra&lt;br&gt;andra kontraherande stater de rättigheter som följer av protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olyckor under transport av atomsubstans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ansvaret under transportsituationer är bilden mer komplice-&lt;br&gt;rad och det står inte utan vidare klart att en ratifikation av det gemen-&lt;br&gt;samma protokollet innebär fördelar för svenska skadelidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problematiken har utförligt belysts i promemorian Ds 1991:6 s. 23-27.&lt;br&gt;Jag får här hänvisa till den redogörelsen, men vill för egen del framhålla&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har nämnt tidigare gäller i förhållandet mellan en Parisstat och&lt;br&gt;en icke-konventionsstat att anläggningsinnehavaren i Parisstaten har ett&lt;br&gt;ansvar för en större del av transporten än vad som är fallet vid transporter&lt;br&gt;mellan konventionsstater. Detta är givetvis av betydelse om anläggningsin-&lt;br&gt;nehavaren i Parisstaten har ett högre ansvarsbelopp än innehavaren i en&lt;br&gt;Wienstat (vilket normalt är fallet med de nuvarande ansvarsnivåerna i de&lt;br&gt;olika konventionerna). Att anläggningsinnehavaren i en Parisstat är ansva-&lt;br&gt;rig medför vidare att tilläggskonventionens regler om supplerande statsan-&lt;br&gt;svar normalt blir tillämpliga (på skador i sådana Parisstater som är med i&lt;br&gt;Brysselsystemet) eftersom samtliga Parisstater utom tre också har tillträtt&lt;br&gt;tilläggskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i det gemensamma protokollet får formellt den effekten att&lt;br&gt;nyssnämnda bestämmelser om ansvaret vid transporter till eller från icke-&lt;br&gt;konventionsstater inte blir tillämpliga i förhållandet mellan stater som&lt;br&gt;tillträtt det gemensamma protokollet. Protokollet kan då i vissa fall leda till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att ett lägre ansvarsbelopp står till förfogande för att täcka eventuella Prop. 1991 /92: 31&lt;br&gt;skador under transporten, dels att tilläggskonventionens regler om supple-&lt;br&gt;rande statsansvar inte är tillämpliga där detta hade varit fallet om inte det&lt;br&gt;gemensamma protokollet hade funnits. Det kan alltså tänkas fall — åtmin-&lt;br&gt;stone teoretiskt — då skyddet för skadelidande här i landet skulle bli sämre&lt;br&gt;vid en svensk anslutning till det gemensamma protokollet än vad som för&lt;br&gt;närvarande gäller. Att låta en anläggningsinnehavare utanför Paris/Brys-&lt;br&gt;selsystemet ansvara för en sådan transport — med lägre ansvarsnivåer och&lt;br&gt;bortfall av tilläggskonventionens supplerande ersättningsregler som konse-&lt;br&gt;kvens — kan enligt min mening inte komma ifråga, såvitt svenskt territo-&lt;br&gt;rium och svenska intressen skulle bli berörda därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De problem som jag här kortfattat har berört och som avser hur man kan&lt;br&gt;bevara effekterna av det skydd som tilläggskonventionen normalt erbjuder&lt;br&gt;även i här avsedda transportsituationer har uppmärksammats inom NEAs&lt;br&gt;expertgrupp för atomansvarighetsfrågor och övervägts under arbetet där.&lt;br&gt;Som en följd härav har inom OECD antagits en rekommendation som&lt;br&gt;syftar till att komma till rätta med dessa problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekommendationen innebär att stater som är anslutna till tilläggskon-&lt;br&gt;ventionen och som ansluter sig till det gemensamma protokollet skall se till&lt;br&gt;att innehavare av en anläggning i stater som tillhör Paris/Brysselsystemet&lt;br&gt;tar på sig ansvar för skador som kan uppstå under transporter mellan hans&lt;br&gt;anläggning och anläggningsinnehavaren i en Wienstat, om tilläggskonven-&lt;br&gt;tionen skulle ha gällt för skadan i fall det gemensamma protokollet inte&lt;br&gt;hade funnits. Som jag har nämnt tidigare är det en förutsättning för&lt;br&gt;tillämpningen av tilläggskonventionen att en anläggningsinnehavare i en&lt;br&gt;stat som tillhör Paris/Brysselsystemet är ansvarig för skadorna. På vilket&lt;br&gt;sätt staterna skall se till att så sker anges inte närmare i rekommendationen&lt;br&gt;utan det lämnas öppet för skilda lösningar i nationell rätt. Klart är emel-&lt;br&gt;lertid att en svensk anläggningsinnehavare måste kunna hållas ansvarig i&lt;br&gt;nuvarande omfattning även i de transportfall som jag här har berört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär att så länge det är fråga om skador som enligt&lt;br&gt;nuvarande regler inte faller under Pariskonventionen, t.ex. transporter&lt;br&gt;med anknytning bara till en Wienstat, innebär en anslutning till det&lt;br&gt;gemensamma protokollet en fördel från svensk synpunkt. Frågan är då om&lt;br&gt;de olägenheter när det gäller Pariskonventionen som jag redogjort för kan&lt;br&gt;undvikas samtidigt som protokollet ratificeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde enligt min mening inte med utgångspunkt endast i det gemen-&lt;br&gt;samma protokollet föreligga något hinder mot att ålägga svenska anlägg-&lt;br&gt;ningsinnehavare större ansvar än som följer av det protokollet. Det pro-&lt;br&gt;blem som finns gäller i stället våra åtaganden gentemot Parisstaterna.&lt;br&gt;Genom den nämnda rekommendationen får detta problem anses undan-&lt;br&gt;röjt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Sverige följer rekommendationen, kan således svenska anläggnings-&lt;br&gt;innehavare behålla det ansvar för transporter av atomsubstans som de idag&lt;br&gt;har enligt 6 och 7 §§ atomansvarighetslagen. Det gäller även i förhållande&lt;br&gt;till stater som har tillträtt Wienkonventionen och det gemensamma proto-&lt;br&gt;kollet. För anläggningsinnehavare i sådana stater uppstår därmed, i den&lt;br&gt;mån den svenska lagen är tillämplig, en motsvarande lättnad i deras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar jämfört med vad som följer av artikel IV i det gemensamma Prop. 1991/92:31&lt;br&gt;protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu har anfört talar starkt för att Sverige i samband med en&lt;br&gt;ratifikation av det gemensamma protokollet — för att inte försämra de&lt;br&gt;skadelidandes ställning — bör följa rekommendationen. Det innebär att&lt;br&gt;det inte heller för transportfallen bör göras några ändringar i atomansva-&lt;br&gt;righetslagen. Med konventionsstat bör i den lagen således även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen avses endast stat som har tillträtt Pariskonventionen. Stater som&lt;br&gt;har tillträtt Wienkonventionen och det gemensamma protokollet skall&lt;br&gt;alltså vid tillämpningen av atomansvarighetslagen i transportfallen även i&lt;br&gt;fortsättningen betraktas som icke-konventionsstater.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Ansvarsbeloppet höjs för svenska anläggningsinnehavare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ansvarsbeloppet höjs från för närvarande 800 milj, kr&lt;br&gt;till 1 200 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den berörda industrin och dess försäkringsgivare&lt;br&gt;har tillstyrkt den av mig förordade höjningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som jag har nämnt tidigare höjdes ansvarsbelop-&lt;br&gt;pet för svenska anläggningsinnehavare den 1 januari 1989 från 500 milj, kr&lt;br&gt;till 800 milj. kr. Denna nivå innebär i sig att ansvarsbeloppet ligger relativt&lt;br&gt;högt vid en internationell jämförelse. Det är dock inte något skäl att inte gå&lt;br&gt;högre om förutsättningar visar sig finnas för det. Avgörande för ansvarsni-&lt;br&gt;vån är enligt vad riksdagen har slagit fast Gfr NU 1986/87:12 s. 33 och&lt;br&gt;1989/90: LU29) att ansvaret för atomskador i första hand bör bäras av&lt;br&gt;kärnkraftsindustrin men att ansvarsbeloppet inte kan sättas högre än att&lt;br&gt;det kan täckas av försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I januari 1991 slutfördes överläggningar mellan socialdemokraterna,&lt;br&gt;folkpartiet liberalerna och centerpartiet angående utformningen av energi-&lt;br&gt;politiken. I den överenskommelse som slöts mellan partierna den 15&lt;br&gt;januari 1991, benämnd Partiledaröverenskommelse om energipolitiken,&lt;br&gt;uttalas i avsnitt 5 ”Vissa kärnsäkerhetsfrågor” bl.a. att en höjning av&lt;br&gt;ansvarsbeloppet för anläggningsinnehavare bör genomföras. Samtidigt&lt;br&gt;konstateras att det inte torde vara förenligt med Pariskonventionen att&lt;br&gt;ålägga anläggningsinnehavaren ett obegränsat ansvar. Denna och andra&lt;br&gt;frågor som berörs av överenskommelsen har därefter följts upp inom&lt;br&gt;regeringskansliet. I den proposition om energipolitiken som avlämnades&lt;br&gt;till riksdagen under våren 1991 (se prop. 1990/91:88 s. 33 och 34) förut-&lt;br&gt;skickades att frågan skulle komma att tas upp inom justitedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgifter som den svenska atomförsäkringspoolen har lämnat till&lt;br&gt;justitiedepartementet har kapaciteten på försäkringsmarknaden avseende&lt;br&gt;ansvarsförsäkring under senare år ökat med ca 10-15 % per år och kan även&lt;br&gt;framdeles väntas utvecklas gynnsamt. Enligt poolen finns det därför för&lt;br&gt;närvarande utrymme för en höjning av anläggningsinnehavarnas ansvars-&lt;br&gt;belopp till högst 1 200 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid de överläggningar som därefter har hållits mellan företrädare för Prop. 1991/92: 31&lt;br&gt;justitedepartementet, kärnkraftsindustrin och atomförsäkringspoolen har&lt;br&gt;dessa uppgifter bekräftats. Ett belopp om 1 200 milj, kr skulle alltså nu&lt;br&gt;kunna ansvarsförsäkras med bibehållande av försäkringsskyddet på egen-&lt;br&gt;domssidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En höjning av ansvarsbeloppet kommer givetvis att föranleda en ökning&lt;br&gt;av utgående premier för ansvarsförsäkring. Företrädarna för kärnkraftsin-&lt;br&gt;dustrin har vid överläggningarna förklarat att den accepterar en höjning av&lt;br&gt;ansvarsbeloppet till föreslagen nivå. Jag kan alltså konstatera att det&lt;br&gt;föreligger enighet mellan den berörda industrin och dess försäkringsgivare&lt;br&gt;om att ansvarsbeloppet nu kan höjas till 1 200 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OECDs atomenergiorgan NEA har under år 1990 antagit en rekommen-&lt;br&gt;dation enligt vilken staterna bör sträva efter att höja ersättningsnivåerna i&lt;br&gt;sin interna lagstiftning avseende anläggningsinnehavarnas ansvar. Enligt&lt;br&gt;rekommendationen bör en höjning ske till en enhetlig nivå om 150 milj.&lt;br&gt;SDR (motsvarande ca 1 200 milj. kr).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekommendationen har tillkommit mot bakgrund av att ersättningsni-&lt;br&gt;våerna i de olika Parisstaterna har kommit att variera kraftigt under de år&lt;br&gt;som har gått sedan Pariskonventionen trädde i kraft. Vissa stater har höjt&lt;br&gt;nivåerna med betydande belopp medan andra har kommit att ligga kvar i&lt;br&gt;närheten av de miniminivåer som konventionen ställer upp (jfr avsnitt&lt;br&gt;2.2). Det har inom NEA ansetts önskvärt med en mer enhetlig ersättnings-&lt;br&gt;nivå. Enligt undersökningar som har företagits av den internationella&lt;br&gt;försäkringsindustrin har också kapaciteten på försäkringsmarknaden ut-&lt;br&gt;vecklats så gynnsamt under senare år att en höjning av ansvaret till en nivå&lt;br&gt;om 150 milj. SDR är möjlig i de flesta medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag att ansvarsbeloppet&lt;br&gt;för svenska anläggningsinnehavare höjs till 1 200 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon anledning att justera den lägre gräns om 100 milj, kr som enligt&lt;br&gt;vad jag har anfört (se avsnitt 2.3) gäller for hantering och transport av&lt;br&gt;obestrålat uran anser jag inte föreligga. Riskerna vid hantering av sådant&lt;br&gt;material är väsentligt lägre än vid en reaktorolycka (jfr prop. 1987/88:139&lt;br&gt;s. 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill jag också kort beröra frågan om en höjning av&lt;br&gt;den svenska statens ansvar (jfr LU 1987/88:23). I prop. 1987/88:139&lt;br&gt;framhöll föredraganden att den frågan borde övervägas först i samband&lt;br&gt;med att 1982 års ändringsprotokoll till Paris- och tilläggskonventionerna&lt;br&gt;träder i kraft, eftersom de fulla statsfmansiella konsekvenserna av en sådan&lt;br&gt;reform inte kan överblickas förrän då (se prop. s. 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har nämnt tidigare (se avsnitt 2.2) har 1982 års ändringsproto-&lt;br&gt;koll till tilläggskonventionen nyligen trätt i kraft. Frågan om protokollens&lt;br&gt;ikraftträdande utgör således inte längre något skäl att inte nu ta upp frågan&lt;br&gt;om den svenska statens ansvar till förnyat övervägande. Av betydelse för&lt;br&gt;frågan om omfattningen och den framtida utformningen av statsansvaret&lt;br&gt;är emellertid också det arbete på en revision av Wienkonventionen som för&lt;br&gt;närvarande pågår inom IAEA (jfr avsnitt 2.4.1). Statsansvarets framtida&lt;br&gt;utformning och den rättsliga grunden för detta, bl.a. staternas folkrättsliga&lt;br&gt;ansvar för s.k. rättsenliga handlingar, är några av de frågor som diskuteras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom IAEA. Resultatet av detta arbete får givetvis betydelse även för Prop. 1991/92:31&lt;br&gt;svensk del och det utgör enligt min mening ytterligare ett skäl att avvakta&lt;br&gt;något innan förslag rörande den svenska statens ansvar föreläggs riksda-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Ikraftträdande m. m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förhållandena på försäkringsmarknaden är sådana att den lagändring som&lt;br&gt;föranleds av förslaget om en höjning av anläggningsinnehavarnas ansvar&lt;br&gt;bör träda i kraft vid ett årsskifte. Bl.a. löper återförsäkringsavtalen i&lt;br&gt;allmänhet per kalenderår. Höjningarna bör således göras per den 1 januari&lt;br&gt;1992. Några särskilda övergångsbestämmelser torde inte erfordras. Av&lt;br&gt;allmänna civilrättsliga grundsatser följer att äldre lag alltjämt skall tilläm-&lt;br&gt;pas i fråga om skadefall som har inträffat före ikraftträdandet. De nya&lt;br&gt;bestämmelserna blir således tillämpliga på skadefall som inträffar därefter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Förslagets kostnadseffekter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått av den tidigare redogörelsen innebär förslaget att pre-&lt;br&gt;mierna för kärnkraftsindustrins ansvarsförsäkringar kommer att höjas.&lt;br&gt;Den berörda industrin har dock förklarat sig godta det. Den ifrågavarande&lt;br&gt;höjningen torde ha en helt marginell betydelse för kärnkraftsindustrins&lt;br&gt;produktpriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt torde den föreslagna reformen inte få några nämnvärda kost-&lt;br&gt;nadseffekter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Upprättat lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslaget är sådant att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att godkänna det gemensamma protokollet rörande tillämpningen av&lt;br&gt;Wienkonventionen och Pariskonventionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att anta förslaget till lag om ändring i atomansvarighetslagen&lt;br&gt;(1968:45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GEMENSAMT PROTOKOLL RÖRANDE&lt;br&gt;TILLÄMPNINGEN AV&lt;br&gt;WIENKONVENTIONEN OCH&lt;br&gt;PARISKONVENTIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JOINT PROTOCOL RELATING TO&lt;br&gt;THE APPLICATION OF THE VIENNA&lt;br&gt;CONVENTION AND THE PARIS CON-&lt;br&gt;VENTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE CONTRACTING PARTIES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAVING REGARD to the Vienna Con-&lt;br&gt;vention on Civil Liability for Nuclear Dam-&lt;br&gt;age of 21 May 1963;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAVING REGARD to the Paris Conven-&lt;br&gt;tion on Third Party Liability in the Field of&lt;br&gt;Nuclear Energy of 29 July 1960 as amended&lt;br&gt;by the Additional Protocol of 28 January&lt;br&gt;1964 and by the Protocol of 16 November&lt;br&gt;1982;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONSIDERING that the Vienna Conven-&lt;br&gt;tion and the Paris Convention are similar in&lt;br&gt;substance and that no State is at present a&lt;br&gt;Party to both Conventions;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONVINCED that adherence to either&lt;br&gt;Convention by Parties to the other Conven-&lt;br&gt;tion could lead to difficulties resulting from&lt;br&gt;the simultaneous application of both Con-&lt;br&gt;ventions;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DESIROUS to etablish a link between the&lt;br&gt;Vienna Convention and the Paris Conven-&lt;br&gt;tion by mutually extending the benefit of the&lt;br&gt;special regime of civil liability for nuclear&lt;br&gt;damage set forth under each Convention and&lt;br&gt;to eliminate conflicts arising from the simul-&lt;br&gt;taneous applications of both Conventions to&lt;br&gt;a nuclear incident;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAVE AGREED as follows:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In this Protocol:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) ”Vienna Convention” means the Vienna&lt;br&gt;Convention on Civil Liability for Nuclear&lt;br&gt;Damage of 21 May 1963 and any amend-&lt;br&gt;ment thereto which is in force for a Con-&lt;br&gt;tracting Party to this Protocol;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GEMENSAMT PROTOKOLL RÖR-&lt;br&gt;ANDE TILLÄMPNINGEN AV WIENKON-&lt;br&gt;VENTIONEN OCH PARISKONVENTIO-&lt;br&gt;NEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE FÖRDRAGSSLUTANDE PAR-&lt;br&gt;TERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR Wienkonventionen den&lt;br&gt;21 maj 1963 om ansvarighet för atomskada;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR Pariskonventionen den&lt;br&gt;29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atom-&lt;br&gt;energins område i dess genom tilläggsproto-&lt;br&gt;kollet den 28 januari 1964 och protokollet&lt;br&gt;den 16 november 1982 ändrade lydelse;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM TAR HÄNSYN TILL att Wienkon-&lt;br&gt;ventionen och Pariskonventionen är likar-&lt;br&gt;tade till sitt materiella innehåll och att ingen&lt;br&gt;stat för närvarande är ansluten till båda kon-&lt;br&gt;ventionerna;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR ÖVERTYGADE om att anslut-&lt;br&gt;ning till endera konvention av stater som&lt;br&gt;tillrätt den andra konventionen kan leda till&lt;br&gt;svårigheter orsakade av en samtidig tillämp-&lt;br&gt;ning av båda konventionerna;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR etablera en länk mellan&lt;br&gt;Wienkonventionen och Pariskonventionen&lt;br&gt;genom att ömsesidigt utsträcka de förmåner&lt;br&gt;som följer av den särskilda reglering av ska-&lt;br&gt;deståndsansvaret för atomolyckor som läggs&lt;br&gt;fast i vardera konventionen och att undan-&lt;br&gt;röja konflikter som kan uppstå vid en samti-&lt;br&gt;dig tillämpning av konventionerna på en ato-&lt;br&gt;molycka;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR KOMMIT ÖVERENS om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta protokoll förstås med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) ”Wienkonventionen” — Wienkonventio-&lt;br&gt;nen den 21 maj 1963 om ansvarighet för&lt;br&gt;atomskada och varje tillägg till den som&lt;br&gt;är i kraft för en stat som har tillträtt detta&lt;br&gt;protokoll;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) ”Paris Convention” means the Paris&lt;br&gt;Convention on Third Party Liability in&lt;br&gt;the Field of Nuclear Energy of 29 July&lt;br&gt;1960 and any amendment thereto which&lt;br&gt;is in force for a Contracting Party to this&lt;br&gt;Protocol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the purpose of this Protocol:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) The operator of a nuclear installation situ-&lt;br&gt;ated in the territory of a Party to the&lt;br&gt;Vienna Convention shall be liable in ac-&lt;br&gt;cordance with that Convention for nu-&lt;br&gt;clear damage suffered in the territory of a&lt;br&gt;Party to both the Paris Convention and&lt;br&gt;this Protocol;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) The operator of a nuclear installation sit-&lt;br&gt;uated in the territory of a Party to the&lt;br&gt;Paris Convention shall be liable in accord-&lt;br&gt;ance with that Convention for nuclear&lt;br&gt;damage suffered in the territory of a&lt;br&gt;Party to both the Vienna Convention and&lt;br&gt;this Protocol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Either the Vienna Convention or the&lt;br&gt;Paris Convention shall apply to a nuclear&lt;br&gt;incident to the exclusion of the other.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. In the case of a nuclear incident occur-&lt;br&gt;ring in a nuclear installation, the applicable&lt;br&gt;Convention shall be that to which the State is&lt;br&gt;a Party within whose territory that installa-&lt;br&gt;tion is situated.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. In the case of a nuclear incident outside a&lt;br&gt;nuclear installation and involving nuclear&lt;br&gt;material in the course of carriage, the applic-&lt;br&gt;able Convention shall be that to which the&lt;br&gt;State is a Party within whose territory the&lt;br&gt;nuclear installation is situated whose oper-&lt;br&gt;ator is liable pursuant to either Article II. 1 (b)&lt;br&gt;and (c) of the Vienna Convention or Article&lt;br&gt;4(a) and (b) of the Paris Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) ”Pariskonventionen” — Pariskonventio-&lt;br&gt;nen den 29 juli 1960 om skadeståndsan-&lt;br&gt;svar på atomenergins område och varje&lt;br&gt;tillägg till den som är i kraft för en stat&lt;br&gt;som har tillträtt detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det ändamål som detta protokoll avser&lt;br&gt;gäller att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) Innehavaren av en atomanläggning som&lt;br&gt;är belägen inom territoriet till en stat som&lt;br&gt;tillträtt Wienkonventionen skall vara an-&lt;br&gt;svarig enligt den konventionen för atom-&lt;br&gt;skada som uppkommer inom territoriet&lt;br&gt;till en stat som tillträtt såväl Pariskonven-&lt;br&gt;tionen som detta protokoll;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) Innehavaren av en atomanläggning som&lt;br&gt;är belägen inom territoriet till en stat som&lt;br&gt;tillträtt Pariskonventionen skall vara an-&lt;br&gt;svarig enligt den konventionen för atom-&lt;br&gt;skada som uppkommer inom territoriet&lt;br&gt;till en stat som tillträtt såväl Wienkon-&lt;br&gt;ventionen som detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid en atomolycka skall uteslutande en-&lt;br&gt;dera Wienkonventionen eller Pariskonven-&lt;br&gt;tionen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om en atomolycka inträffar i en atoman-&lt;br&gt;läggning skall den tillämpliga konventionen&lt;br&gt;vara den till vilken den stat är ansluten inom&lt;br&gt;vars territorium anläggningen är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om en atomolycka inträffar utanför en&lt;br&gt;atomanläggning och avser nukleärt material&lt;br&gt;under transport skall den tillämpliga konven-&lt;br&gt;tionen vara den till vilken den stat är ansluten&lt;br&gt;inom vars territorium den atomanläggning är&lt;br&gt;belägen vars innehavare är ansvarig enligt&lt;br&gt;antingen Wienkonventionen artikel II. 1 (b)&lt;br&gt;och (c) eller Pariskonventionen artikel 4 (a)&lt;br&gt;och (b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Articles I to XV of the Vienna Conven-&lt;br&gt;tion shall be applied, with respect to the Con-&lt;br&gt;tracting Parties to this Protocol which are&lt;br&gt;Parties to the Paris Convention, in the same&lt;br&gt;manner as between Parties to the Vienna&lt;br&gt;Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Articles 1 to 14 of the Paris Convention&lt;br&gt;shall be applied, with respect to the Contract-&lt;br&gt;ing Parties to this Protocol which are Parties&lt;br&gt;to the Vienna Convention, in the same man-&lt;br&gt;ner as between Parties to the Paris Conven-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article V&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Protocol shall be open for signature,&lt;br&gt;from 21 September 1988 until the date of its&lt;br&gt;entry into force, at the Headquarters of the&lt;br&gt;International Atomic Energy Agency by all&lt;br&gt;States which have signed, ratified or acceded&lt;br&gt;to either the Vienna Convention or the Paris&lt;br&gt;Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. This Protocol is subject to ratification,&lt;br&gt;accepetance, approval or accession. Instru-&lt;br&gt;ments of ratification, acceptance or approval&lt;br&gt;shall only be accepted from States Party to&lt;br&gt;either the Vienna Convention or the Paris&lt;br&gt;Convention. Any such State which has not&lt;br&gt;signed this Protocol may accede to it.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The instruments of ratification, accept-&lt;br&gt;ance, approval or accession shall be depos-&lt;br&gt;ited with the Director General of the Interna-&lt;br&gt;tional Atomic Energy Agency, who is hereby&lt;br&gt;designated as the depositary of this Protocol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Wienkonventionen artikel I-XV skall&lt;br&gt;tillämpas i förhållande till sådana stater som&lt;br&gt;är fördragsslutande parter till detta protokoll&lt;br&gt;och till Pariskonventionen, i samma utsträck-&lt;br&gt;ning som mellan fördragsslutande parter till&lt;br&gt;Wienkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Pariskonventionen artikel 1-14 skall&lt;br&gt;tillämpas i förhållande till sådana stater som&lt;br&gt;är fördragsslutande parter till detta protokoll&lt;br&gt;och till Wienkonventionen i samma utsträck-&lt;br&gt;ning som mellan fördragslutande parter till&lt;br&gt;Pariskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel V&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta protokoll är öppet för underteck-&lt;br&gt;nande, från den 21 september 1988 till den&lt;br&gt;dag det träder i kraft, vid det internationella&lt;br&gt;atomenergiorganets högkvarter, av alla stater&lt;br&gt;som har undertecknat, ratificerat eller anslu-&lt;br&gt;tit sig till endera av Wienkonventionen eller&lt;br&gt;Pariskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Detta protokoll gäller med förbehåll för&lt;br&gt;ratifikation, antagande, godkännande eller&lt;br&gt;anslutning. Instrument angående ratifi-&lt;br&gt;kation, antagande eller godkännande skall en-&lt;br&gt;dast accepteras från fördragsslutande stater&lt;br&gt;till endera av Wienkonventionen eller Paris-&lt;br&gt;konventionen. En sådan stat som inte har&lt;br&gt;undertecknat detta protokoll får ansluta sig&lt;br&gt;till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Instrumenten avseende ratifikation, an-&lt;br&gt;tagande, godkännande eller anslutning skall&lt;br&gt;deponeras hos generaldirektören för det in-&lt;br&gt;ternationella atomenergiorganet, som här-&lt;br&gt;med utses till depositarie av detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article VII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. This Protocol shall come into force three&lt;br&gt;months after the date of deposit of instru-&lt;br&gt;ments of ratification, acceptance, approval or&lt;br&gt;accession by at least five States Party to the&lt;br&gt;Vienna Convention and five States Party to&lt;br&gt;the Paris Convention. For each State ratify-&lt;br&gt;ing, accepting, approving or acceding to this&lt;br&gt;Protocol after the deposit of the above-&lt;br&gt;mentioned instruments this Protocol shall en-&lt;br&gt;ter into force three months after the date of&lt;br&gt;deposit of the instrument of ratification, ac-&lt;br&gt;ceptance, approval or accession.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. This Protocol shall remain in force as&lt;br&gt;long as both the Vienna Convention and the&lt;br&gt;Paris Convention are in force.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article VIII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Any Contracting Party may denounce&lt;br&gt;this Protocol by written notification to the&lt;br&gt;depositary.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Denunciation shall take effect one year&lt;br&gt;after the date on which the notification is&lt;br&gt;received by the depositary.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article IX&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Any Contracting Party which ceases to&lt;br&gt;be a Party to either the Vienna Convention or&lt;br&gt;the Paris Convention shall notify the depos-&lt;br&gt;itary of the termination of the application of&lt;br&gt;that Convention with respect to it and of the&lt;br&gt;date such termination takes effect.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. This Protocol shall cease to apply to a&lt;br&gt;Contracting Party which has terminated ap-&lt;br&gt;plication of either the Vienna Convention or&lt;br&gt;the Paris Convention on the date such ter-&lt;br&gt;mination takes effect.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel VII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Detta protokoll träder i kraft tre måna-&lt;br&gt;der efter den dag då instrument avseende&lt;br&gt;ratifikation, antagande, godkännade eller an-&lt;br&gt;slutning har deponerats av minst fem&lt;br&gt;fördragsslutande stater till Wienkonventio-&lt;br&gt;nen och fem fördragsslutande stater till Paris-&lt;br&gt;konventionen. För varje stat som ratificerar,&lt;br&gt;antar, godkänner eller ansluter sig till detta&lt;br&gt;protokoll efter det att de tidigare nämnda&lt;br&gt;instrumenten har deponerats träder protokol-&lt;br&gt;let i kraft tre månader efter det att den staten&lt;br&gt;har deponerat instrumentet avseende ratifi-&lt;br&gt;kation, antagande, godkännande eller anslut-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Detta protokoll förblir i kraft så länge&lt;br&gt;som både Wienkonventionen och Pariskon-&lt;br&gt;ventionen är i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel VIII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En fördragsslutande stat får säga upp&lt;br&gt;detta protokoll genom skriftlig underrättelse&lt;br&gt;till depositarien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. En uppsägning träder i kraft ett år efter&lt;br&gt;den dag då underrättelsen mottas av deposi-&lt;br&gt;tarien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel IX&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En fördragsslutande stat som upphör att&lt;br&gt;vara ansluten till endera Wienkonventionen&lt;br&gt;eller Pariskonventionen skall underrätta de-&lt;br&gt;positarien om att anslutningen till konventio-&lt;br&gt;nen har upphört beträffande den staten och&lt;br&gt;om vilken dag uppsägningen får effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Detta protokoll upphör att gälla beträff-&lt;br&gt;ande en fördragsslutande stat som har sagt&lt;br&gt;upp tillämpningen av endera Wienkonven-&lt;br&gt;tionen eller Pariskonventionen den dag som&lt;br&gt;uppsägningen får effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article X&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The depositary shall promptly notify Con-&lt;br&gt;tracting Parties and States invited to the Con-&lt;br&gt;ference on the relationship between the Paris&lt;br&gt;Convention and the Vienna Convention as&lt;br&gt;well as the Secretary General of the Organisa-&lt;br&gt;tion for Economic Co-operation and Devel-&lt;br&gt;opment of:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) Each signature of this Protocol;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) Each deposit of an instrument of rati-&lt;br&gt;fication, acceptance, approval or accession&lt;br&gt;concerning this Protocol;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) The entry into force of this Protocol;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) Any denunciation; and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) Any information received pursuant to&lt;br&gt;Article IX.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article XI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The original of this Protocol, of which the&lt;br&gt;Arabic, Chinese, English, French, Russian&lt;br&gt;and Spanish texts are equally authentic, shall&lt;br&gt;be deposited with the depositary, who shall&lt;br&gt;send certified copies to Contracting Parties&lt;br&gt;and States invited to the Conference on the&lt;br&gt;relationship between the Paris Convention&lt;br&gt;and the Vienna Convention as well as the&lt;br&gt;Secretary General of the Organisation for&lt;br&gt;Economic Co-operation and Development.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IN WITNESS WHEREOF the undersigned&lt;br&gt;being duly authorized by their respective&lt;br&gt;Governments for that purpose have signed&lt;br&gt;the present Joint Protocol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DONE at Vienna this twenty-first day of&lt;br&gt;September, one thousand nine hundred and&lt;br&gt;eighty-eight.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel X&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Depositarien skall utan dröjsmål under-&lt;br&gt;rätta fördragsslutande stater och stater in-&lt;br&gt;bjudna till konferensen rörande förhållandet&lt;br&gt;mellan Pariskonventionen och Wienkonven-&lt;br&gt;tionen samt generalsekreteraren för organisa-&lt;br&gt;tionen för ekonomiskt samarbete och utveck-&lt;br&gt;ling om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) Varje undertecknade av protokollet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) Varje deposition av instrument rörande&lt;br&gt;ratifikation, antagande, godkännande eller&lt;br&gt;anslutning avseende protokollet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) Ikraftträdandet av protokollet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) Varje uppsägning; och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) Varje information mottagen enligt arti-&lt;br&gt;kel IX.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel XI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orginalet till detta protokoll av vilket de&lt;br&gt;arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska&lt;br&gt;och spanska texterna äger lika vitsord, skall&lt;br&gt;deponeras hos depositarien som skall sända&lt;br&gt;bestyrkta kopior till fördragsslutande stater&lt;br&gt;och stater inbjudna till konferensen rörande&lt;br&gt;förhållandet mellan Pariskonventionen och&lt;br&gt;Wienkonventionen samt till generalsekrete-&lt;br&gt;raren för organisationen för ekonomiskt sam-&lt;br&gt;arbete och utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har under-&lt;br&gt;tecknade, vederbörligen befullmäktigade av&lt;br&gt;sina respektive regeringar, undertecknat&lt;br&gt;detta gemensamma protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM SKEDDE i Wien den 21 september&lt;br&gt;1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåll &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition................................................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll............................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag....................................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 17 oktober 1991 ........................................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Inledning ................................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Ansvaret för atomskador.................................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Allmänt.............................................. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Ansvaret enligt Paris- och tilläggskonventionerna.......... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Ansvaret enligt atomansvarighetslagen................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Det gemensamma protokollet........................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 &amp;nbsp;Bakgrunden till arbetet .......................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 &amp;nbsp;Innehållet i det gemensamma protokollet .......... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Förslag ................................................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;Sveriges tillträde till det gemensamma protokollet ......... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;Ansvarsbeloppet höjs för svenska anläggningsinnehavare ... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Ikraftträdande m.m......................................... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Förslagets kostnadseffekter.................................. 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Upprättat lagförslag ........................................ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Hemställan................................................ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;Beslut .................................................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga Det gemensamma protokollet rörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningen av Wienkonventionen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pariskonventionen jämte översättning till svenska .......... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det gemensamma protokollet rörande tillämpningen av Wienkonventionen och Pariskonventionen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:LU12</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det gemensamma protokollet rörande tillämpningen av Wienkonventionen och Pariskonventionen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:LU12</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-10-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-10-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-10-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-11-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Vänsterpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 13:48:39</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF0331</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:40</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 13:48:39</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF0331</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__31.pdf</filnamn>
<filstorlek>1240554</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om vissa internationella åtaganden på atomansvarsområdet, m.m. </titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/1019E7A1-DA53-40A5-B26C-0FD7D92E57CF</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:LU12</uppgift>
<ref_dok_id>GF01LU12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Atomansvarighetslagen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:31&lt;br/&gt;
Vissa internationella åtaganden på atomansvarsomtådet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:31 Vissa internationella åtaganden  på atomansvarsområdet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:31&lt;br/&gt;
Vissa internationella åtaganden på atomansvarsomtådet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:31 Vissa internationella åtaganden  på atomansvarsområdet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av John Andersson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:31&lt;br/&gt;
Vissa internationella åtaganden på atomansvarsomtådet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:31 Vissa internationella åtaganden  på atomansvarsområdet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av John Andersson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Daléus  och Birgitta Hambraeus  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:31&lt;br/&gt;
Vissa internationella åtaganden på atomansvarsomtådet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:31 Vissa internationella åtaganden  på atomansvarsområdet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Daléus  och Birgitta Hambraeus  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>