<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2360682</hangar_id>
 <dok_id>GF0330</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>30</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:30</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>30</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-10-10 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:41:14</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-22 16:53:36</publicerad>
 <titel>om en särskild nämnd för utlänningsärenden</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF0330/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF0330</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF0330</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1991/92:30&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;om en särskild nämnd för utlänningsärenden&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF0330/prop_199192__30-1.png" style="width:41pt;height:49pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade&lt;br&gt;utdrag ur regeringsprotokollet den 10 oktober 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Birgit Friggebo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att en fristående myndighet, utlänningsnämnden,&lt;br&gt;inrättas för att överpröva vissa utlänningsärenden. Den alldeles övervä-&lt;br&gt;gande delen av de utlänningsärenden som idag beslutas av regeringen förs&lt;br&gt;därmed bort från regeringen. Den nya myndigheten föreslås starta sin&lt;br&gt;verksamhet den 1 januari 1992. Vissa ändringar i utlännings- och medbor-&lt;br&gt;garskapslagstiftningen föreslås, för att bereda vägen för organisations-&lt;br&gt;förändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P- 1991/92:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i utlänningslagen (1989: 529)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 §, 4 kap. 12 §, 6 kap. 9 §, 7 kap. 3 — 5,7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10, 11 och 16 §§ samt 11 kap. 1 och 6 §§ utlänningslagen (1989: 529) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att regeringen i vissa fall kan be- Att regeringen eller utlännings-&lt;br&gt;sluta om tillstånd framgår av 7 kap. nämnden i vissa fall kan besluta om&lt;br&gt;5, 11 och 16 §§. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillstånd framgår av 7 kap. 5, 11 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en fråga om avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas till om&lt;br&gt;utlänningen på grund av bestämmelserna i 8 kap. 1 — 4 §§ inte kan sändas&lt;br&gt;till ett visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att&lt;br&gt;avgörandet verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut som meddelas av reger-&lt;br&gt;ingen eller statens invandrarverk&lt;br&gt;skall ges de anvisningar i fråga om&lt;br&gt;verkställigheten som denna pröv-&lt;br&gt;ning kan föranleda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut som meddelas av reger-&lt;br&gt;ingen, utlänningsnämnden eller sta-&lt;br&gt;tens invandrarverk skall ges de an-&lt;br&gt;visningar i fråga om verkställighe-&lt;br&gt;ten som denna prövning kan föran-&lt;br&gt;leda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förvar eller uppsikt fattas av den myndighet som handlägger&lt;br&gt;ett ärende om uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning. I ärenden som&lt;br&gt;handläggs av regeringen får det statsråd, som har till uppgift att föredra&lt;br&gt;ärenden enligt denna lag, under handläggningen besluta om förvar eller&lt;br&gt;uppsikt. Beslut att ta eller hålla kvar någon i förvar kan inte fattas av&lt;br&gt;regeringen. Motsvarande gäller beträffande uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verkställande myndigheten fattar beslut om förvar eller uppsikt, när&lt;br&gt;ett beslut om avvisning eller utvisning har lämnats till myndigheten för&lt;br&gt;verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får&lt;br&gt;ett beslut om förvar eller uppsikt&lt;br&gt;meddelas av statens invandrarverk&lt;br&gt;i ett ärende där handlingarna ännu&lt;br&gt;inte har sänts över till regeringen&lt;br&gt;och av en polismyndighet i ett&lt;br&gt;ärende där handlingarna inte har&lt;br&gt;överlämnats till invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får&lt;br&gt;ett beslut om förvar eller uppsikt&lt;br&gt;meddelas av statens invandrarverk&lt;br&gt;i ett ärende där handlingarna ännu&lt;br&gt;inte har sänts över till utlännings-&lt;br&gt;nämnden och av en polismyndighet&lt;br&gt;i ett ärende där handlingarna inte&lt;br&gt;har överlämnats till invandrarver-&lt;br&gt;ket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten får också fatta beslut om att tillfälligt ta en utlänning&lt;br&gt;i förvar eller ställa honom under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;den handläggande myndighetens beslut. Beslut med stöd av detta stycke&lt;br&gt;skall skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och&lt;br&gt;denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar&lt;br&gt;eller uppsikt skall fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut i&lt;br&gt;fråga om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;och en i samband därmed be-&lt;br&gt;handlad fråga om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd eller arbetstillstånd eller åter-&lt;br&gt;kallelse av sådana tillstånd får av&lt;br&gt;utlänningen överklagas till reger-&lt;br&gt;ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut i&lt;br&gt;fråga om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;och en i samband därmed be-&lt;br&gt;handlad fråga om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd eller arbetstillstånd eller åter-&lt;br&gt;kallelse av sådana tillstånd får av&lt;br&gt;utlänningen överklagas till utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden består av&lt;br&gt;ordförande och övriga ledamöter till&lt;br&gt;det antal regeringen bestämmer.&lt;br&gt;För ordförande skall finnas ersätt-&lt;br&gt;are. Ledamöter och ersättare för&lt;br&gt;ordförande utses av regeringen. Ord-&lt;br&gt;förande och ersättare för ordförande&lt;br&gt;skall vara jurister och ha erfarenhet&lt;br&gt;av tjänstgöring som domare eller&lt;br&gt;annan likvärdig erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut om&lt;br&gt;flyktingforklaring eller resedoku-&lt;br&gt;ment samt återkallelse av flykting-&lt;br&gt;förklaring får av utlänningen över-&lt;br&gt;klagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När statens invandrarverk eller&lt;br&gt;regeringen fattar beslut i ett över-&lt;br&gt;klagat ärende om avvisning eller ut-&lt;br&gt;visning, får beslut fattas också i&lt;br&gt;fråga om uppehållstillstånd även&lt;br&gt;om denna fråga inte har tagits upp&lt;br&gt;av utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får vid prövning av&lt;br&gt;ett beslut om avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning besluta att utlänningen skall&lt;br&gt;for viss tid förbjudas att återvända&lt;br&gt;till Sverige, även om lägre instans&lt;br&gt;inte har meddelat ett sådant för-&lt;br&gt;bud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut om&lt;br&gt;flyktingforklaring eller resedoku-&lt;br&gt;ment samt återkallelse av flykting-&lt;br&gt;förklaring får av utlänningen över-&lt;br&gt;klagas till utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När statens invandrarverk eller&lt;br&gt;utlänningsnämnden fattar beslut i&lt;br&gt;ett överklagat ärende om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning, får beslut fattas&lt;br&gt;också i fråga om uppehållstillstånd&lt;br&gt;även om denna fråga inte har tagits&lt;br&gt;upp av utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden får vid&lt;br&gt;prövning av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning besluta att utlänn-&lt;br&gt;ingen skall för viss tid förbjudas att&lt;br&gt;återvända till Sverige, även om&lt;br&gt;lägre instans inte har meddelat ett&lt;br&gt;sådant förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket och regeringen&lt;br&gt;får vid prövning av ett beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning samtidigt&lt;br&gt;meddela sådant beslut angående&lt;br&gt;barn under sexton år som står un-&lt;br&gt;der utlänningens vårdnad, även om&lt;br&gt;lägre instans inte har prövat denna&lt;br&gt;fråga. I ärendena hos regeringen&lt;br&gt;gäller detta dock inte om det för&lt;br&gt;barnet har åberopats sådana om-&lt;br&gt;ständigheter som avses i 3 kap. 1 §,&lt;br&gt;såvida det inte är uppenbart att det&lt;br&gt;inte finns grund för asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket och utlännings-&lt;br&gt;nämnden får vid prövning av ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;samtidigt meddela sådant beslut&lt;br&gt;angående barn under sexton år som&lt;br&gt;står under utlänningens vårdnad,&lt;br&gt;även om lägre instans inte har prö-&lt;br&gt;vat denna fråga. I ärenden hos ut-&lt;br&gt;länningsnämnden gäller detta dock&lt;br&gt;inte om det för barnet har åberopats&lt;br&gt;sådana omständigheter som avses i&lt;br&gt;3 kap. 1 §, såvida det inte är uppen-&lt;br&gt;bart att det inte finns grund för asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polismyndighets eller statens&lt;br&gt;invandrarverks beslut om förvar får&lt;br&gt;av utlänningen överklagas till den&lt;br&gt;kammarrätt som skall överpröva&lt;br&gt;beslut av invandrarverket.&lt;br&gt;Kammarrättens beslut får över-&lt;br&gt;klagas enligt bestämmelserna i för-&lt;br&gt;valtningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en polismyndighet, av&lt;br&gt;statens invandrarverk eller av utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden om förvar får av ut-&lt;br&gt;länningen överklagas till den&lt;br&gt;kammarrätt som skall överpröva&lt;br&gt;beslut av invandrarverket.&lt;br&gt;Kammarrättens beslut får över-&lt;br&gt;klagas enligt bestämmelserna i för-&lt;br&gt;valtningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förvar får överklagas utan samband med ärendet i övrigt och&lt;br&gt;utan begränsning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut om förvar har fattats av det statsråd som har till uppgift att&lt;br&gt;föredra ärenden enligt denna lag, prövar regeringsrätten på framställning&lt;br&gt;av utlänningen, om åtgärden skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner statens invandrarverk att ett beslut som verket har meddelat som&lt;br&gt;första instans är oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon&lt;br&gt;annan anledning, skall verket ändra beslutet om det inte blir till nackdel&lt;br&gt;eller skulle sakna betydelse för utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning får ske även om be-&lt;br&gt;slutet överklagas till regeringen. Se-&lt;br&gt;dan invandrarverket har överläm-&lt;br&gt;nat handlingarna i ärendet till reg-&lt;br&gt;eringen, får verket ompröva sitt be-&lt;br&gt;slut bara om regeringen begär ytt-&lt;br&gt;rande från verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning får ske även om be-&lt;br&gt;slutet överklagas till utlännings-&lt;br&gt;nämnden. Sedan invandrarverket&lt;br&gt;har överlämnat handlingarna i&lt;br&gt;ärendet till utlänningsnämnden, får&lt;br&gt;verket ompröva sitt beslut bara om&lt;br&gt;utlänningsnämnden begär yttrande&lt;br&gt;från verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk får över-&lt;br&gt;lämna ett ärende till regeringen för&lt;br&gt;avgörande, om verket anser att sär-&lt;br&gt;skilda skäl motiverar detta. Invand-&lt;br&gt;rarverket skall då bifoga eget ytt-&lt;br&gt;rande i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk får med&lt;br&gt;eget yttrande överlämna ett ärende&lt;br&gt;till utlänningsnämnden för avgö-&lt;br&gt;rande, om ärendet på grund av fa-&lt;br&gt;milj eanknytning eller av annan lik-&lt;br&gt;nande orsak har samband med ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag som prövas&lt;br&gt;av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket eller utlännings-&lt;br&gt;nämnden får med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna ett ärende till regeringen&lt;br&gt;för avgörande om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärendet på grund av famil-&lt;br&gt;jeanknytning eller av annan lik-&lt;br&gt;nande orsak har samband med ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag som prövas&lt;br&gt;av regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärendet bedöms ha betydelse&lt;br&gt;för rikets säkerhet eller annars för&lt;br&gt;allmän säkerhet eller för rikets för-&lt;br&gt;hållande till främmande makt eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det bedöms vara av särskild vikt&lt;br&gt;för ledning av tillämpningen av&lt;br&gt;denna lag att ärendet prövas av reg-&lt;br&gt;eringen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. synnerliga skäl annars talar för&lt;br&gt;regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har invandrarverket överlämnat&lt;br&gt;ett ärende i fall som avses i andra&lt;br&gt;stycket 3 eller 4 och skulle beslut av&lt;br&gt;verket i ärendet ha kunnat över-&lt;br&gt;klagas till utlänningsnämnden,&lt;br&gt;skall regeringen, om hinder inte mö-&lt;br&gt;ter på grund av att ärendet är syn-&lt;br&gt;nerligen brådskande, höra utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden innan den avgör&lt;br&gt;ärendet. Regeringen får överlämna&lt;br&gt;ett sådant ärende till nämnden för&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 5 § föreskrivs om in-&lt;br&gt;vandrarverket och utlänningsnämn-&lt;br&gt;den gäller också regeringen, när den&lt;br&gt;avgör ett överlämnat ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;br&gt;Om regeringen finner att en dom&lt;br&gt;eller ett beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott inte kan verkställas&lt;br&gt;eller om det annars finns särskilda&lt;br&gt;skäl för att beslutet inte längre skall&lt;br&gt;gälla, får regeringen upphäva avgö-&lt;br&gt;randet helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen finner att en dom&lt;br&gt;eller ett beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott inte kan verkställas&lt;br&gt;eller om det annars finns särskilda&lt;br&gt;skäl för att beslutet inte längre skall&lt;br&gt;gälla, får regeringen upphäva avgö-&lt;br&gt;randet helt eller delvis. Därvid får&lt;br&gt;regeringen fatta beslut också i fråga&lt;br&gt;om uppehållstillstånd och arbetstill-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domen eller beslutet om utvisning inte upphävs kan, i fall som avses&lt;br&gt;i första stycket, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991: 573.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;meddelas av regeringen. Utvisningsbeslutet får inte verkställas medan&lt;br&gt;tillståndet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett asylärende vid statens invandrarverk skall det ingå muntlig hand-&lt;br&gt;läggning om det kan antas vara till fördel för utredningen eller i övrigt&lt;br&gt;främja ett snabbt avgörande av ärendet. Muntlig handläggning skall även&lt;br&gt;annars företas på begäran av utlänningen, om inte en sådan handläggning&lt;br&gt;skulle sakna betydelse för att avgöra frågan om uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket får bestämma att även andra personer än utlänningen&lt;br&gt;skall höras vid handläggningen. Ersättning för inställelsen lämnas därvid&lt;br&gt;enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 15 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena tilläm-&lt;br&gt;pas också när utlänningsnämnden&lt;br&gt;handlägger ett asylärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall på begäran&lt;br&gt;av regeringen, statens invandrar-&lt;br&gt;verk eller en polismyndighet lämna&lt;br&gt;ut uppgifter om en utlännings per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden, om uppgif-&lt;br&gt;terna behövs i ett ärende om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd eller för verkställighet&lt;br&gt;av ett beslut om avvisning eller ut-&lt;br&gt;visning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall på begäran&lt;br&gt;av regeringen, utlänningsnämnden,&lt;br&gt;statens invandrarverk eller en polis-&lt;br&gt;myndighet lämna ut uppgifter om&lt;br&gt;en utlännings personliga förhållan-&lt;br&gt;den, om uppgifterna behövs i ett&lt;br&gt;ärende om uppehållstillstånd eller&lt;br&gt;för verkställighet av ett beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen i ett ärende enligt denna lag åberopar intyg om sin&lt;br&gt;psykiska eller fysiska hälsa, skall hälso- och sjukkvårdsmyndighet på begä-&lt;br&gt;ran av den myndighet som handlägger ärendet lämna upplysningar som&lt;br&gt;kan vara av betydelse för att bedöma uppgifterna i intyget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om beslut som invandrarverket har meddelat före ikraft-&lt;br&gt;trädandet gäller äldre föreskrifter, om inte annat följer av punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om ett beslut som avses i punkt 2 har överklagats till regeringen och&lt;br&gt;denna inte har avgjort ärendet före ikraftträdandet, får arbetsmarknads-&lt;br&gt;departementet eller regeringen överlämna ärendet till utlänningsnämnden&lt;br&gt;för avgörande. I så fall tillämpas de nya föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medborgarskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6, 9 a, 11, 12 och 14 a §§ lagen (1950:382) om&lt;br&gt;svenskt medborgarskap&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänning, som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fyllt aderton år;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sedan fem år eller, i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk&lt;br&gt;medborgare, sedan två år har hemvist här i riket; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fört en hederlig vandel, kan på&lt;br&gt;ansökan upptagas till svensk med-&lt;br&gt;borgare (naturaliseras). Fråga om&lt;br&gt;naturalisation prövas av statens in-&lt;br&gt;vandrarverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fört en hederlig vandel, kan på&lt;br&gt;ansökan upptagas till svensk med-&lt;br&gt;borgare (naturaliseras).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes det medföra gagn för riket att sökanden upptages till svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sökanden förut ägt svenskt medborgarskap eller är&lt;br&gt;sökanden gift med svensk medborgare eller föreligga eljest med hänsyn till&lt;br&gt;sökandens förhållanden särskilda skäl för dennes upptagande till svensk&lt;br&gt;medborgare, må naturalisation beviljas, även om de i första stycket stad-&lt;br&gt;gade villkoren icke äro uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om naturalisation prövas&lt;br&gt;av statens invandrarverk. Reger-&lt;br&gt;ingen avgör dock om naturalisation&lt;br&gt;skall beviljas på grund av att det är&lt;br&gt;till gagn för riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlorar sökande, som har utländskt medborgarskap, ej detta i och med&lt;br&gt;sin naturalisation utan fordras härför medgivande av den utländska statens&lt;br&gt;regering eller annan myndighet, må som villkor för medborgarskapets&lt;br&gt;förvärvande stadgas, att sökanden inför statens invandrarverk inom viss&lt;br&gt;tid styrker att dylikt medgivande lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då utlänning enligt denna para-&lt;br&gt;graf upptages till svensk medbor-&lt;br&gt;gare, bestämmer statens invandrar-&lt;br&gt;verk, huruvida naturalisationen&lt;br&gt;skall omfatta även sökandens ogifta&lt;br&gt;barn under aderton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett beslut om naturalisation&lt;br&gt;skall det bestämmas huruvida natu-&lt;br&gt;ralisationen skall omfatta även sö-&lt;br&gt;kandens ogifta barn under aderton&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda skäl föreligga, äger&lt;br&gt;statens invandrarverk överlämna&lt;br&gt;ärende som avses i 6 §, 8 § första&lt;br&gt;stycket eller 9 § till regeringen för&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk eller utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden får överlämna ett&lt;br&gt;ärende som avses i 6 §, 8 § första&lt;br&gt;stycket eller 9 § till regeringen, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärendet bedöms ha betydelse&lt;br&gt;för rikets säkerhet eller annars för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1984: 682.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;allmän säkerhet eller för rikets för-&lt;br&gt;hållande till främmande makt eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det bedöms vara av särskild vikt&lt;br&gt;för ledning av tillämpningen av&lt;br&gt;denna lag att ärendet prövas av reg-&lt;br&gt;eringen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. synnerliga skäl annars talar för&lt;br&gt;regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har invandrarverket överlämnat&lt;br&gt;ett ärende i fall som avses i första&lt;br&gt;stycket 2 eller 3, skall regeringen,&lt;br&gt;om hinder inte möter på grund av&lt;br&gt;att ärendet är synnerligen brådsk-&lt;br&gt;ande, höra utlänningsnämnden in-&lt;br&gt;nan den avgör ärendet. Regeringen&lt;br&gt;får överlämna ett sådant ärende till&lt;br&gt;nämnden för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan enligt 2 a, 3, 4 eller 7 a § skall göras hos statens invandrarverk.&lt;br&gt;Är utlänningen medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall&lt;br&gt;anmälan dock göras hos länsstyrelsen i det län där han är folkbokförd. Det&lt;br&gt;åligger den myndighet till vilken anmälningen sålunda eller enligt 10 § görs&lt;br&gt;att meddela beslut huruvida på grund av anmälan svenskt medborgarskap&lt;br&gt;förvärvats eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill någon erhålla förklaring att&lt;br&gt;han är svensk medborgare, må han&lt;br&gt;göra ansökan därom hos reger-&lt;br&gt;ingen, som efter regeringsrättens hö-&lt;br&gt;rande äger meddela sådan förkla-&lt;br&gt;ring; dock må härvid icke prövas&lt;br&gt;fråga som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden får efter an-&lt;br&gt;sökan meddela förklaring att någon&lt;br&gt;är svensk medborgare. Härvid får&lt;br&gt;dock inte prövas fråga som avses i&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot statens invandrarverks&lt;br&gt;beslut föres hos regeringen genom&lt;br&gt;besvär utom i fall som avses i andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot länsstyrelsens beslut&lt;br&gt;samt mot beslut av statens invand-&lt;br&gt;rarverk enligt 11 § första stycket fö-&lt;br&gt;res hos kammarrätten genom be-&lt;br&gt;svär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut en-&lt;br&gt;ligt denna lag får överklagas till ut-&lt;br&gt;länningsnämnden utom i fall som&lt;br&gt;avses i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en länsstyrelse, statens&lt;br&gt;invandrarverk eller utlännings-&lt;br&gt;nämnden enligt 11 § får överklagas&lt;br&gt;till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om utlännings-&lt;br&gt;nämnden finns i 7 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket utlänningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:501.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;14a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall på begäran&lt;br&gt;av statens invandrarverk eller en&lt;br&gt;polismyndighet lämna ut uppgifter&lt;br&gt;om en utlännings personliga förhål-&lt;br&gt;landen, om uppgifterna behövs i ett&lt;br&gt;ärende om svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall på begäran&lt;br&gt;av regeringen, utlänningsnämnden,&lt;br&gt;statens invandrarverk eller en polis-&lt;br&gt;myndighet lämna ut uppgifter om&lt;br&gt;en utlännings personliga förhållan-&lt;br&gt;den, om uppgifterna behövs i ett&lt;br&gt;ärende om svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om beslut som invandrarverket har meddelat före ikraft-&lt;br&gt;trädandet gäller äldre föreskrifter, om inte annat följer av punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om ett beslut som avses i punkt 2 har överklagats till regeringen och&lt;br&gt;denna inte har avgjort ärendet före ikraftträdandet, får arbetsmarknads-&lt;br&gt;departementet eller regeringen överlämna ärendet till utlänningsnämnden&lt;br&gt;för avgörande. I så fall tillämpas de nya föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: Statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.&lt;br&gt;Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,&lt;br&gt;Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,&lt;br&gt;Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Friggebo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition om en särskild nämnd för&lt;br&gt;utlänningsärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för regeringens invandrar- och flyktingpolitik är de rikt-&lt;br&gt;linjer som anges i regeringsförklaringen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Invandrar- och flyktingpolitiken skall föras i en anda av international-&lt;br&gt;ism och humanitet. Främlingsfientlighet och tendenser till rasism skall&lt;br&gt;bekämpas. Ytterligare åtgärder mot diskriminering av invandrare vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige kommer även i fortsättningen att ha en reglerad invandring.&lt;br&gt;Men flyktingpolitiken förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet för flyktingmottagande läggs om i syfte att motverka långa&lt;br&gt;vistelser i flyktingförläggningar. Asylsökande ges rätt att ta tillfälliga arbe-&lt;br&gt;ten. Rättssäkerheten i flyktingpolitiken stärks. En ny praxis vad gäller&lt;br&gt;behandling av ansökningar om asyl kommer att etableras successivt efter&lt;br&gt;genomgång land för land och efter samråd med de nordiska länderna och&lt;br&gt;med EGs medlemsstater. Därmed sker en återgång till prövning enligt&lt;br&gt;normala regler.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Solidariteten med förföljda och utsatta människor som tvingats på flykt&lt;br&gt;från sitt hemland är en bärande tanke i den nya regeringens politik. Mot&lt;br&gt;den bakgrunden har jag omedelbart påbörjat arbetet på att förändra&lt;br&gt;flyktingpolitiken i den riktning som regeringsförklaringen angav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1990/91:195 föreslog den förra regeringen bl.a. nya&lt;br&gt;riktlinjer för en aktiv flykting- och immigrationspolitik. När det gällde den&lt;br&gt;närmare bestämningen av asylrätten presenterades inte några konkreta&lt;br&gt;förslag till lagändringar. Föredragande statsråd redogjorde emellertid för&lt;br&gt;hur utlänningslagen enligt hennes mening borde utformas beträffande&lt;br&gt;asylsökande med skyddsbehov vid sidan av Geneve-konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet de facto-flykting skulle tolkas mer restriktivt än enligt den&lt;br&gt;praxis som utvecklades före regeringens beslut den 13 december 1989. Det&lt;br&gt;skulle emellertid täcka en större grupp än som efter regeringsbeslutet&lt;br&gt;bedömts ha ett särskilt starkt skyddsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan förändring vore enligt min mening inte tillräcklig. Det finns&lt;br&gt;beröringspunkter mellan den tidigare regeringens proposition och den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;invandrar- och flyktingpolitik som regeringen nu vill föra. Det gäller bl.a. Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;betydelsen av helhetssyn på och sammanhang mellan olika delar av politi-&lt;br&gt;ken och av ökad politisk tyngdpunkt på åtgärder som kan påverka grund-&lt;br&gt;orsakerna bakom flykt och påtvingad migration. Det gäller också frågan&lt;br&gt;om arbete och arbetstillstånd åt asylsökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en samlad bedömning anser jag emellerltid att flera frågor som&lt;br&gt;aktualiserats genom den förra regeringens proposition, liksom sambandet&lt;br&gt;dem emellan, behöver övervägas ytterligare. Propositionen har därför,&lt;br&gt;genom skrivelse 1991/92:27 återkallats. Jag avser i stället att successivt&lt;br&gt;återkomma till regeringen med förslag enligt intentionerna i regeringsför-&lt;br&gt;klaringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill emellertid redan nu ta upp en fråga som bör lösas snabbt. Det&lt;br&gt;gäller inrättandet av en särskild nämnd for överprövning i utlännings- och&lt;br&gt;medborgarskapsärenden. Nämnden bör i princip överta de överprövnings-&lt;br&gt;uppgifter enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen som i dag&lt;br&gt;faller på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna fråga bemyndigade regeringen hösten 1989 det statsråd som har&lt;br&gt;till uppgift att föredra ärenden enligt utlänningslagen att tillkalla en kom-&lt;br&gt;mitté med uppdrag att utreda instansordningen i utlänningsärenden.&lt;br&gt;Kommittén,&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; som antog namnet asylprövningskommittén, avlämnade i&lt;br&gt;september 1990 betänkandet (SOU 1990:79) Utlänningsnämnd. Till pro-&lt;br&gt;tokollet i detta ärende bör fogas utredningens sammanfattning av betänk-&lt;br&gt;andet som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissin-&lt;br&gt;stanser som avgett yttrande över betänkandet har upprättats och bör fogas&lt;br&gt;till protokollet som bilaga 2. Remissyttrandena finns att tillgå i arbets-&lt;br&gt;marknadsdepartementet (dnr R 8819/90).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet utlännings- och medborgarskapsärenden hos regeringen har under&lt;br&gt;åren 1985 — 1990 stigit kraftigt. Utvecklingen framgår av följande upp-&lt;br&gt;ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Ordförande i kommittén har varit justitierådet Johan Munck. Övriga ledamöter har&lt;br&gt;varit riksdagsledamöterna Stig Alemyr, Rune Backlund, Doris Håvik, Lars-Erik&lt;br&gt;Lövdén, Ingela Mårtensson och Göran Åstrand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1985 &amp;nbsp;1986&amp;nbsp;&amp;nbsp;1987&amp;nbsp;&amp;nbsp;1988&amp;nbsp;&amp;nbsp;1989&amp;nbsp;&amp;nbsp;1990&amp;nbsp;&amp;nbsp;1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(9&lt;br&gt;mån)&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avlägsnandeärenden&lt;br&gt;Ärenden i fråga om&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2616&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;flyktingforklaring&lt;br&gt;och/eller rese-&lt;br&gt;dokument&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;469&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ansökningar om upp-&lt;br&gt;hävande m. m. av&lt;br&gt;domstols beslut om&lt;br&gt;utvisning på grund&lt;br&gt;av brott&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medborgarskaps-&lt;br&gt;ärenden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa inkomna ären-&lt;br&gt;den&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3524&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;1588 1397 1915 1913 4461 7428&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;413&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;529&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;825&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1211&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;674&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;846&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;370&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;364&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;497&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;454&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;488&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;699&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 525&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2455&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3397&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3714&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5761&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9075&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Även om det inte sker några dramatiska förändringar i vår omvärld, måste&lt;br&gt;man enligt min bedömning räkna med att Sverige får ta emot ett relativt&lt;br&gt;stort antal asylsökande under de närmaste åren. Det måste alltid finnas en&lt;br&gt;beredskap för svängningar i antalet sökande. Denna beredskap förutsätter&lt;br&gt;en organisation och en administration, som är tillräckligt flexibel för att&lt;br&gt;man skall kunna nå och hålla målsättningen om korta handläggningstider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken att avlasta regeringen dess nuvarande arbete med framför allt&lt;br&gt;besvärsprövningen av utlänningsärenden har övervägts tidigare. Dessa&lt;br&gt;överväganden har lett fram till att regeringen även i fortsättningen borde&lt;br&gt;vara slutinstans i de aktuella ärendena. Såväl principiella som praktiska&lt;br&gt;och ekonomiska skäl har åberopats till stöd för denna ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan i och för sig ha förståelse för dessa ställningstaganden. Nuva-&lt;br&gt;rande ordning har tillämpats under lång tid och har enligt en allmänt&lt;br&gt;omfattad mening för det mesta fungerat väl. Som närmare framgår av det&lt;br&gt;följande möter en del svårigheter när det gäller att komma fram till ett&lt;br&gt;idealiskt alternativ till dagens system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det emellertid mycket angeläget att finna en&lt;br&gt;lösning, som innebär att regeringen befrias från det stora flertalet ärenden&lt;br&gt;på detta område. Vikten av att antalet regeringsärenden begränsas har&lt;br&gt;under senare tid betonats allt starkare, inte minst från riksdagens sida.&lt;br&gt;Antalet utlänningsärenden har ökat utomordentligt kraftigt sedan de tidi-&lt;br&gt;gare ställningstagandena gjordes. Dessa utgör den i särklass största en-&lt;br&gt;skilda grupp av ärenden som för närvarande ankommer på regeringen och&lt;br&gt;tar en oproportionerligt stor del av, i första hand, invandrarministerns tid&lt;br&gt;i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör här understrykas att det givetvis inte är något självändamål att&lt;br&gt;befria regeringen från befattningen med löpande ärenden. Syftet är att&lt;br&gt;skapa ökat utrymme för regeringen till reformarbete, aktiva insatser,&lt;br&gt;övergripande planering och prioritering, något som är av stor betydelse när&lt;br&gt;det gäller invandrarpolitiken i stort, inte minst mot bakgrund av de&lt;br&gt;invandrarfientliga strömningar som, särskilt bland ungdomar, gjort sig&lt;br&gt;märkbara under senare tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tanken att befria regeringen från flertalet av de ärenden som det här Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;gäller talar även andra skäl än önskemålet att avlasta regeringen. Princip-&lt;br&gt;iella skäl kan åberopas för att i synnerhet sådana utlänningsärenden, som&lt;br&gt;innefattar en prövning av den på Geneve-konventionen grundade rätten&lt;br&gt;för en flykting att erhålla asyl, prövas av ett från regeringen oberoende&lt;br&gt;organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Allmän motivering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 En fristående myndighet för överprövning i&lt;br&gt;utlänningsärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En fristående myndighet, utlänningsnämnden, inrättas&lt;br&gt;för överprövningsuppgifter i utlänningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att en sär-&lt;br&gt;skild nämnd inrättas inom ramen för en treårig försöksverksamhet. Nämn-&lt;br&gt;den bör under försöksperioden ha administrativt samband med arbets-&lt;br&gt;marknadsdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är genomgående positiva till för-&lt;br&gt;slaget att inrätta en särskild nämnd. Flera remissinstanser, bl.a. hovrätten&lt;br&gt;för övre Norrland och Svenska röda korset, har anfört att nämnden bör vara&lt;br&gt;fristående. Rädda Barnens riksförbund, Sveriges Advokatsamfund och&lt;br&gt;Svenska flyktingrådet anser att de nu aktuella överprövningsuppgifterna&lt;br&gt;bör handläggas inom ramen för den befintliga domstolsorganisationen,&lt;br&gt;dvs. vid kammarrätt och regeringsrätt. SlOS-Samarbetsorgan för invand-&lt;br&gt;rarorganisationer i Sverige har fört fram tanken att nämnden borde vara&lt;br&gt;fristående men knuten till en domstol. Domstolsverket anser att ett bättre&lt;br&gt;namn vore nämnden för flykting- och medborgarskapsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Asylprövningskommittén har övervägt men av-&lt;br&gt;visat olika alternativa lösningar som innebär att regeringen befrias från&lt;br&gt;besvärsprövningar utan att man skapar någon ny myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant alternativ är en återgång till vad som gällde före år 1976. Då&lt;br&gt;skulle i vissa fall en nämnd höras innan invandrarverket fattade sitt beslut.&lt;br&gt;Rätt till besvär hos regeringen förelåg bara om nämnden eller någon av dess&lt;br&gt;ledamöter hade anmält avvikande mening eller om nämnden inte hade&lt;br&gt;yttrat sig. Invandrarverket hade rätt att om särskilda skäl förelåg över-&lt;br&gt;lämna ett ärende till regeringen. Överlämnande skulle alltid ske om nämn-&lt;br&gt;den begärde det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat tänkbart alternativ vore att överföra besvärsprövningen till&lt;br&gt;domstol. Då synes endast kammarrätt kunna komma i fråga, under förut-&lt;br&gt;sättning att ärendena skall handläggas inom den nuvarande domstolsorga-&lt;br&gt;nisationen. Fördelen med domstolsprövning är att prövningen kommer att&lt;br&gt;ske under förhållanden som traditionellt ansetts erbjuda de bästa rättssä-&lt;br&gt;kerhetsgarantierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot att överföra besvärsprövningen till domstol talar i första hand de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strävanden att renodla domstolarnas arbetsuppgifter som på senare tid Prop. 1991/92:30&lt;br&gt;gjort sig gällande. Därvid har uttalats att domstolarna i princip bör tilldelas&lt;br&gt;enbart sådana frågor som verkligen kräver domstolsprövning, dvs. uppgif-&lt;br&gt;ter som är hänförliga till rättskipning i egentlig mening. Med hänsyn till&lt;br&gt;den stora ärendemängden skulle betydande organisatoriska svårigheter&lt;br&gt;uppstå. En domstol skulle dessutom få svårigheter att skaffa erforderlig&lt;br&gt;överblick över den internationella utvecklingen på området. Viktigare&lt;br&gt;torde dock vara att en fortsatt möjlighet för regeringen att utöva en&lt;br&gt;styrning av praxis inte torde vara förenlig med en domstolsprövning i&lt;br&gt;vedertagen mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat alternativ vore att skära av möjligheten till besvär över&lt;br&gt;invandrarverkets beslut i de fall omprövning skett på central nivå och bara&lt;br&gt;tillåta överklagande till regeringen i de fall då invandrarverket på central&lt;br&gt;nivå omedelbart tar upp ett ärende. En sådan ordning skulle emellertid&lt;br&gt;medföra att regeringen fick pröva ganska många överklagade ärenden,&lt;br&gt;eftersom det i stor utsträckning förekommer att ärendena omedelbart&lt;br&gt;handläggs av invandrarverket centralt. Viktigare torde vara att invandrar-&lt;br&gt;verket centralt förutsätts utöva en stark styrning av de regionala enheternas&lt;br&gt;beslutsfattande. Därigenom kan en sådan ordning inte sägas innebära att&lt;br&gt;ärendena blir prövade i två självständiga instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också övervägas att låta de regionala enheterna, dvs. tillstånds-&lt;br&gt;byråerna vid utredningsslussarna, omvandlas till särskilda myndigheter&lt;br&gt;där prövning skall ske av samtliga ärenden med möjlgihet att överklaga till&lt;br&gt;invandrarverket. Mot detta alternativ talar främst att så snart efter 1989&lt;br&gt;års omorganisation åter genomföra genomgripande organisationsföränd-&lt;br&gt;ringar för invandrarverkets del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen har ett alternativ övervägts som innebär att rätten att överklaga&lt;br&gt;ett beslut av invandrarverket till regeringen i princip skulle kvarstå men att&lt;br&gt;ett överklagande skulle få upptas till prövning av regeringen endast om&lt;br&gt;prövningstillstånd meddelats antingen av arbetsmarknadsdepartementet&lt;br&gt;som sådant eller av en särskild, inom departementet verksam, nämnd. Mot&lt;br&gt;detta alternativ talar främst att det skulle vara främmande för svensk&lt;br&gt;förvaltningsstruktur att ge ett departement beslutanderätt i frågor som&lt;br&gt;angår enskilda parter. Det skulle också kunna uppstå oklarheter beträff-&lt;br&gt;ande ansvaret för ärendena om en nämnd inom departementet skulle svara&lt;br&gt;för frågor om prövningstillstånd och regeringen svara för prövningen i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén har vid sina överväganden avvisat de nu&lt;br&gt;nämnda alternativen och i stället föreslagit att ett särskilt överprövningsor-&lt;br&gt;gan inrättas. Mot bakgrund främst av det förhållandevis betydande utrym-&lt;br&gt;met för lämplighetsbedömningar i frågor av denna art och den förutsatta&lt;br&gt;styrningen av praxis från regeringens sida har kommittén funnit att besvärs-&lt;br&gt;organet inte bör utformas som en domstol, utan bör vara en förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet som lämpligen kan betecknas som en nämnd. Jag delar kom-&lt;br&gt;mitténs bedömning i dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tidigare sammanhang då frågan har diskuterats har anförts både&lt;br&gt;principiella och praktiska skäl mot tanken på en nämnd. Det har därvid&lt;br&gt;anförts att det skulle vara ett unikt och omotiverat ingripande i den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;centrala förvaltningens konstruktion att skjuta in ett förvaltningsorgan Prop. 1991/92:30&lt;br&gt;mellan ett centralt ämbetsverk och regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invändningar av detta slag får dock anses ha förlorat i styrka i takt med&lt;br&gt;att de generella strävandena att begränsa antalet ärenden hos regeringen&lt;br&gt;har intensifierats. En lösning som innebär att en besvärsnämnd övertar&lt;br&gt;regeringens uppgift att överpröva beslut av en central myndighet står&lt;br&gt;sålunda i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen antagit för&lt;br&gt;begränsningen av regeringens uppgifter på sådana områden (prop.&lt;br&gt;1983/84:120, KU23, rskr. 250). Besvärsnämnder av sådant slag har också&lt;br&gt;inrättats i andra sammanhang, bl.a. inom försvars- och utbildningsdepar-&lt;br&gt;tementets verksamhetsområden (exempelvis besvärsnämnden för högsko-&lt;br&gt;leutbildning och totalförsvarets tjänstepliktsnämnd).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som främst kan ge anledning till tvekan inför tanken på att flytta&lt;br&gt;över besvärsprövningen till en nämnd är emellertid inte i första hand de&lt;br&gt;praktiska och administrativa spörsmål som uppkommer. Större vikt måste&lt;br&gt;fastas vid mera principiella aspekter. Ärenden om avlägsnande har ofta&lt;br&gt;livsavgörande betydelse för enskilda människor samtidigt som den praxis&lt;br&gt;som tillämpas i dessa ärenden i många hänseenden får återverkningar för&lt;br&gt;hela samhället, liksom för den bild av vårt land som skapas i omvärlden.&lt;br&gt;Även om man kan skapa en ordning som allmänt sett säkerställer att mera&lt;br&gt;betydelsefulla ärenden förbehålls regeringen, finns det utrymme för viss&lt;br&gt;tvekan om det lämpliga i att flytta den slutliga prövningen i huvuddelen av&lt;br&gt;fallen från ett organ med politiskt ansvar till en förvaltningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att avlasta regeringen löpande ärenden är emellertid mycket&lt;br&gt;stort, och de betänkligheter som kan anföras är enligt min mening inte&lt;br&gt;större än att en ordning med en nämnd som slutinstans bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén har ingående diskuterat frågan om nämnden&lt;br&gt;bör vara administrativt fristående eller inte. Allmänt sett är det som regel&lt;br&gt;en fördel om en förvaltningsmyndighet själv svarar för sin egen administ-&lt;br&gt;ration. Om nämnden inrättas som en ny förvaltningsmyndighet med egen&lt;br&gt;administration uppkommer emellertid behov av en rad administrativa&lt;br&gt;stödfunktioner. Nämnden måste förses med lednings-, ekonomi-, personal-&lt;br&gt;och kanslifunktioner liksom personal för exempelvis intern kontorsservice.&lt;br&gt;För en nämnd tillkommer kostnader för datorstöd och lokaler. Hur stora&lt;br&gt;dessa kostnader blir beror bl.a. på var nämnden blir stationerad. Vissa&lt;br&gt;merkostnader är dock ofrånkomliga, om nämnden skall bli administrativt&lt;br&gt;fristående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan därför övervägas om nämnden kan få en sådan organisation att&lt;br&gt;den stöder sig på någon annan myndighet, en s.k. värdmyndighet, och helst&lt;br&gt;då en myndighet med någorlunda likartade uppgifter. Därmed skulle i stor&lt;br&gt;utsträckning de nyss nämnda merutgifterna falla bort. Det förtjänar under-&lt;br&gt;strykas att vad som här diskuteras endast är ett administrativt samband&lt;br&gt;med en annan myndighet. I sin myndighetsutövande och lagtillämpande&lt;br&gt;verksamhet skulle nämnden självfallet under alla förhållanden vara helt&lt;br&gt;oberoende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén har ingående övervägt olika utvägar att skapa&lt;br&gt;ett sådant administrativt samband mellan nämnden och en annan myndig-&lt;br&gt;het. De värdmyndigheter som kommittén därvid i främsta rummet har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;diskuterat är en domstol, domstolsverket, statens invandrarverk och Prop. 1991/92:30&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet. Kommittén har inte funnit något av dessa&lt;br&gt;alternativ lämpligt som en permanent lösning. Kommittén har även disku-&lt;br&gt;terat en del andra alternativ, såsom att förlägga det administrativa ansvaret&lt;br&gt;till rikspolisstyrelsen, kammarkollegiet eller någon länsstyrelse, men inte&lt;br&gt;funnit någon lösning som ter sig naturlig och samtidigt ger de administra-&lt;br&gt;tiva vinster som är önskvärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén har därför väckt frågan om det är lämpligt att&lt;br&gt;binda sig för en viss lösning i nuvarande läge. I detta avseende är följande&lt;br&gt;att beakta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendeutvecklingen är i nuvarande läge ovanligt svår att bedöma. An-&lt;br&gt;talet ärenden hos regeringen har dock ökat kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda måste ställas samman med de svårigheter som under alla&lt;br&gt;förhållanden föreligger när det gäller att bedöma hur ärendenas handlägg-&lt;br&gt;ning i en nämnd kommer att gestalta sig i praktiken. Visserligen torde&lt;br&gt;formerna för ärendenas beredning kunna organiseras smidigare än för&lt;br&gt;närvarande. I det föregående har emellertid konstaterats att man måste&lt;br&gt;räkna med att själva föredragningen för nämnden samt den överläggning&lt;br&gt;mellan ledamöterna som måste äga rum tar åtskilligt mera tid i anspråk än&lt;br&gt;vad som gäller för den nuvarande ordningen med föredragning för&lt;br&gt;invandrarministern. Hur mycket mera tid det blir fråga om — ett spörsmål&lt;br&gt;som får avgörande betydelse för nämndens dimensionering — är emeller-&lt;br&gt;tid mycket svårt att bedöma med någon grad av säkerhet, eftersom den&lt;br&gt;tilltänkta ordningen aldrig har prövats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén har också för sin del anfört att redan det&lt;br&gt;förhållandet att förslaget att föra över de nu aktuella ärendena från reger-&lt;br&gt;ingen till en nämnd innebär en så betydelsefull nyordning att ett mera&lt;br&gt;definitivt ställningstagande lämpligen bör föregås av någon tids försöks-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén föreslår därför en provisorisk lösning som&lt;br&gt;innebär att en nämnd tillskapas och övertar handläggningen av besvärsä-&lt;br&gt;rendena från regeringen men att nämndens organisation inte låses fast&lt;br&gt;definitivt. I ett sådant provisorium bör lämpligen — inte minst för att&lt;br&gt;underlätta övergången — den lösningen väljas att nämnden efter de linjer&lt;br&gt;som förut skisserats får administrativt samband med arbetsmarknads-&lt;br&gt;departementet, som för närvarande har ansvaret för regeringens beredning&lt;br&gt;av ärendena. Efter en försökstid — förslagsvis om tre år — bör frågan tas&lt;br&gt;upp på nytt, varvid man naturligtvis i första hand bör se efter om det har&lt;br&gt;visat sig vara en lämplig lösning att föra över besvärsprövningen till en&lt;br&gt;nämnd. Om detta bedöms vara fallet, får på grundval av vunna erfarenhe-&lt;br&gt;ter ställning tas till om nämnden — trots de utgiftsökningar som blir&lt;br&gt;följden — skall tilläggas en helt självständig ställning även i administrativt&lt;br&gt;hänseende eller om ett administrativt samband bör skapas med invandrar-&lt;br&gt;verket eller exempelvis kammarkollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som flera av remissinstanserna framhållit är det av största vikt att&lt;br&gt;nämnden uppfattas som en fristående myndighet som självständigt fattar&lt;br&gt;beslut i de ärenden som skall prövas av den. Enligt min mening är det&lt;br&gt;därför inte lämpligt ens under en försöksperiod att nämnden får ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;administrativt samband med arbetsmarknadsdepartementet. Nämnden Prop. 1991/92:30&lt;br&gt;bör i stället inrättas så att den står helt fristående från såväl arbets-&lt;br&gt;marknadsdepartementet som regeringskansliet i övrigt. Någon försökspe-&lt;br&gt;riod är enligt min mening inte erforderlig. Nämnden bör därför inrättas&lt;br&gt;permanent. Jag har, när det gäller nämndens ställning, tagit intryck av vad&lt;br&gt;många remissinstanser, inte minst bland frivilliga organisationer, anfört&lt;br&gt;mot den av kommittén föreslagna ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var nämnden exakt skall lokaliseras är en fråga som får lösas i ett annat&lt;br&gt;sammanhang. Klart är dock, enligt min mening, att nämnden av rekryte-&lt;br&gt;ringsskäl och på grund av behovet av kontakter med skilda delar av&lt;br&gt;regeringskansliet bör lokaliseras till Stockholm eller Stockholms omedel-&lt;br&gt;bara närhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan vad nämnden bör kallas har en remissinstans,&lt;br&gt;domstolsverket, uttryckt uppfattningen att nämnden for flykting- och&lt;br&gt;medborgarskapsfrågor vore ett bättre namn än det av asylprövningskom-&lt;br&gt;mittén föreslagna namnet utlänningsnämnden. Med beaktande bl.a. av&lt;br&gt;intresset att finna ett kort namn bör enligt min mening kommitténs förslag&lt;br&gt;väljas. Nämnden bör alltså kallas ”utlänningsnämnden”. Att detta tidigare&lt;br&gt;var beteteckningen på den rådgivande nämnden till den centrala utlänning-&lt;br&gt;smyndigheten synes inte hindra att det namnet väljs eftersom det är mer än&lt;br&gt;tio år sedan den rådgivande nämnden avskaffades och någon förväxlings-&lt;br&gt;risk inte längre kan finnas. Att kalla nämnden ”utlänningsnämnd” synes&lt;br&gt;bli adekvat även med beaktande av att nämnden avses handlägga inte bara&lt;br&gt;ärenden enligt utlänningslagen utan också medborgarskapsärenden, efter-&lt;br&gt;som ju de sökande i medborgarskapsärenden i regel är utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En organisationskommitté planerar och vidtar de åtgärder som är nöd-&lt;br&gt;vändiga för att överprövningsverksamheten skall kunna föras över från&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet till nämnden utan alltför stora störningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Utlänningsnämndens uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Nämnden skall i princip överta de överprövningsupp-&lt;br&gt;gifter enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen som i dag&lt;br&gt;faller på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt viktiga eller känsliga ärenden bör liksom enligt nu gäll-&lt;br&gt;ande ordning kunna överlämnas till regeringen. Detta bör få en&lt;br&gt;uttrycklig reglering i lagen av innebörd att ett ärende kan lämnas&lt;br&gt;över till regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för&lt;br&gt;allmän säkerhet eller för rikets förhållande till främmande makt eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det bedöms vara av särskild vikt för ledning av tillämp-&lt;br&gt;ningen att ärendet prövas av regeringen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om synnerliga skäl annars talar för regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På utlänningslagstiftningen område skall ett ärende också kunna&lt;br&gt;lämnas över om det på grund av familjeanknytning eller av annan&lt;br&gt;liknande orsak har samband med ett ärende som prövas av reger-&lt;br&gt;ingen. I fall med sådant samband skall ärenden också kunna över-&lt;br&gt;lämnas från invandrarverket till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med&lt;br&gt;mitt förslag. Kommittén föreslog dock att regeringen skulle kunna förbe-&lt;br&gt;hålla sig prövningen av ett visst utlänningsärende eller en viss grupp av&lt;br&gt;sådana ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte haft något att&lt;br&gt;erinra mot förslaget i denna del. Några av instanserna har dock anfört&lt;br&gt;invändningar mot att ärenden skulle kunna överlämnas till regeringen.&lt;br&gt;Rädda Barnens riksförbund, Svenska Flyktingrådet och Svenska sektionen&lt;br&gt;av Amnesty International har anfört att det skulle strida mot regeringsfor-&lt;br&gt;men att ha en möjlighet för regeringen att överta vissa ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: De överprövningsuppgifter som nu är i fråga&lt;br&gt;berör såväl utlänningslagen som medborgarskapslagen. Jag behandlar först&lt;br&gt;ärendena enligt utlänningslagen och därefter ärendena enligt medborgar-&lt;br&gt;skapslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden enligt utlänningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grupper av ärenden rörande enskilda fall som enligt nu gällande&lt;br&gt;lagstiftning ankommer på regeringen är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överklaganden av invandrarverkets beslut i fråga om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning och i samband därmed behandlade frågor om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd eller arbetstillstånd eller om återkallelse av sådana tillstånd (7&lt;br&gt;kap. 3 § utlänningslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överklaganden av invandrarverkets beslut i ärende om flyktingforkla-&lt;br&gt;ring eller resedokument samt om återkallelse av flyktingforklaring (7&lt;br&gt;kap. 4 § utlänningslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överklaganden av invandrarverket beslut att avvisa ombud eller biträde Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;eller beträffande frågor om jäv (7 kap. 9 § utlänningslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ärenden som av invandrarverket har överlämnats till regeringen for&lt;br&gt;avgörande (7 kap. 11 § utlänningslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— frågor om att helt eller delvis upphäva avgöranden rörande utvisning på&lt;br&gt;grund av brott (7 kap. 16 § utlänningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar anmärkas att regeringen i samband med att den fattar&lt;br&gt;beslut i ett överklagat ärende om avvisning eller utvisning får fatta beslut&lt;br&gt;även i vissa andra frågor. Sålunda kan regeringen, även om frågan inte&lt;br&gt;tidigare har tagits upp, besluta om uppehållstillstånd och om förbud för&lt;br&gt;utlänning att återvända till Sverige. Vidare får under vissa förutsättningar&lt;br&gt;fråga om avvisning eller utvisning rörande barn under 16 år som står under&lt;br&gt;utlänningens vårdnad tas upp (7 kap. 5 § utlänningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att en del beslut av invandrarverket enligt nuvarande&lt;br&gt;ordning över huvud taget inte kan överklagas. Av praktisk betydelse är&lt;br&gt;framför allt beslut att vägra eller återkalla visering och motsvarande beslut&lt;br&gt;i fråga om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd som inte meddelas i&lt;br&gt;samband med beslut om avvisning eller utvisning. I princip är det fråga om&lt;br&gt;avgöranden som meddelas när den berörde utlänningen befinner sig utom-&lt;br&gt;lands. De ärenden som det här gäller kan av invandrarverket överlämnas&lt;br&gt;till regeringen for avgörande enligt 7 kap. 11 § utlänningslagen, men om&lt;br&gt;invandrarverket har meddelat beslut i ett sådant ärende kan utlänningen&lt;br&gt;inte få till stånd någon överprövning. Denna ordning har ingående moti-&lt;br&gt;verats i samband med den nya utlänningslagens tillkomst (se prop.&lt;br&gt;1988/89:86 s. 104 ff). Enligt min mening är något ändrat synsätt i denna&lt;br&gt;del inte erforderligt med anledning av att en särskild besvärsnämnd inrät-&lt;br&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklaganden av beslut om avvisning och utvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudskälet för att inrätta en särskild nämnd är att nämnden skall överta&lt;br&gt;regeringens nuvarande uppgift att pröva överklaganden av invandrarver-&lt;br&gt;kets beslut i fråga om avvisning eller utvisning och i samband därmed&lt;br&gt;behandlade frågor om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd eller återkal-&lt;br&gt;lelse av sådana tillstånd. En utgångspunkt måste alltså vara att det stora&lt;br&gt;flertalet ärenden av detta slag skall övertas av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om avlägsnande kan vara av mycket olika karaktär. I en stor&lt;br&gt;grupp av fallen kan utgången framstå som tämligen självklar på grundval&lt;br&gt;av den praxis som har utbildat sig. I andra fall kan ärendena vara svårbe-&lt;br&gt;dömda: åtskillig utredning kan ha forebragts och avgörandet kan bero av&lt;br&gt;en värdering av det förebragta materialet. I en del ärenden kan avgörandet&lt;br&gt;ha stor principiell och praktisk betydelse, t.ex. på det sättet att detta blir&lt;br&gt;vägledande för ett antal fall av likartad karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utgångspunkt måste vara att ärenden av mera uttalad princi-&lt;br&gt;piell betydelse även i fortsättningen bör avgöras av regeringen. Detta bör&lt;br&gt;liksom i dag ske genom att ärendena överlämnas dit. En ordning enligt&lt;br&gt;vilken sådana ärenden i stället skulle komma under regeringens prövning&lt;br&gt;efter överklagande skulle inte vara lämplig. Överklagande kan ju bara ske i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den händelse beslutet i första instans går utlänningen emot och regeringen Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;skulle i andra fall inte få tillfälle att pröva ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som inte har sådan principiell karaktär som nu avses bör&lt;br&gt;nämnden i fortsättningen vara slutinstans. Det skulle uppenbarligen inte&lt;br&gt;vara lämpligt eller ens praktiskt möjligt, om invandrarverket skulle åläggas&lt;br&gt;att ge olika fullföljdshänvisningar beroende på exempelvis ärendets svårig-&lt;br&gt;hetsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande ett par grupper av de ärenden som det här gäller synes man&lt;br&gt;ha anledning att ifrågasätta om någon rätt till överklagande över huvud&lt;br&gt;taget är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan grupp är de fall då avvisnings- eller utvisningsbeslut har&lt;br&gt;meddelats i samband med att uppehållstillstånd för studier har vägrats&lt;br&gt;eller återkallats (3 kap. 4 § utlänningsförordningen). Utrymmet för en&lt;br&gt;prövning av överinstansen är här mycket begränsat, och det kan hävdas att&lt;br&gt;någon ovillkorlig rätt för den som vill bedriva gäststudier att få en över-&lt;br&gt;prövning till stånd inte nödvändigtvis måste finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan är antalet sådana ärenden som enligt nuvarande ordning&lt;br&gt;hamnar hos regeringen mycket begränsat — det rör sig om mindre än tio&lt;br&gt;om året. I ärendena kan avgränsningssvårigheter uppkomma med hänsyn&lt;br&gt;till att klagandena i sin argumentering ibland tangerar förhållanden som&lt;br&gt;skulle kunna åberopas som asylskäl. I betraktande av detta och av att det&lt;br&gt;från principiella synpunkter är en fördel att reglerna om överklagande blir&lt;br&gt;så enhetliga som möjligt bör i detta avseende ingen begränsning av rätten&lt;br&gt;att överklaga i förhållande till vad som gäller för närvarande göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra gruppen gäller fall då polismyndighet som första instans har&lt;br&gt;beslutat om avvisning — t.ex. på den grunden att utlänningen kan antas&lt;br&gt;komma att sakna medel för sin försörjning eller begå brott — och invand-&lt;br&gt;rarverket har meddelat sitt beslut med anledning av besvär över polis-&lt;br&gt;myndighetens avgörande. Sedan den nya utlänningslagen börjat tillämpas&lt;br&gt;den 1 juli 1989 får polismyndighet aldrig meddela beslut om avvisning om&lt;br&gt;utlänningen söker asyl här eller har en nära familjemedlem som gör detta&lt;br&gt;och inte heller om utlänningen utan avbrott har vistats i Sverige mer än tre&lt;br&gt;månader efter ankomsten när frågan om avvisning tas upp. Det kan mot&lt;br&gt;denna bakgrund hävdas att det numera borde vara tillräckligt att sådana&lt;br&gt;frågor vari polismyndighet har fattat beslut kan prövas i två instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid gäller även här att det endast är ett mycket obetydligt antal&lt;br&gt;fall som nämnden skulle avlastas för det fall att rätten att överklaga&lt;br&gt;invandrarverkets beslut tas bort. Med hänsyn till vad som förut har sagts&lt;br&gt;om fördelen av att ha en enhetlig reglering ligger det närmast till hands att&lt;br&gt;låta avgöranden av invandrarverket även i de fall som nu är i fråga kunna&lt;br&gt;överklagas till nämnden. Det kan för övrigt inte uteslutas att någon gång en&lt;br&gt;principfråga kan komma upp till bedömning, t.ex. huruvida de uttalanden&lt;br&gt;som utlänningen har gjort i ett visst fall skall tolkas så att han sökt asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa av hithörande frågor lär för övrigt också en delvis olikartad praxis&lt;br&gt;förekomma vid skilda polismyndigheter. Det gäller t.ex. förutsättningarna&lt;br&gt;för att avvisa en medborgare i annat nordiskt land på den grunden att han&lt;br&gt;bedöms sakna medel för sin försörjning. Det är inte uteslutet att ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörande av nämnden i ett sådant eller något annat likartat fall kan få Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;betydelse för att främja en enhetlig praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklaganden av beslut om flyktingforklaring och resedokument&lt;br&gt;Invandrarverkets beslut i fråga om uppehållstillstånd kan överklagas bara&lt;br&gt;under förutsättning att verket samtidigt har beslutat om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning. Om en utlänning söker uppehållstillstånd på den grunden att&lt;br&gt;han anser sig vara konventionsflykting men uppehållstillstånd vägras ho-&lt;br&gt;nom av invandrarverket och beslut om avvisning eller utvisning meddelas,&lt;br&gt;kan utlänningen enligt nuvarande ordning få till stånd en överprövning av&lt;br&gt;beslutet genom att överklaga. Detta är däremot inte möjligt, om invand-&lt;br&gt;rarverket visserligen inte anser honom vara flykting men beviljar honom&lt;br&gt;uppehållstillstånd på annan grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sistnämnda fall kan utlänningen emellertid, samtidigt som han ansöker&lt;br&gt;om att få stanna i Sverige eller därefter, ansöka om flyktingförklaring eller&lt;br&gt;resedokument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingförklaring och resedokument ges bara för personer som är att&lt;br&gt;betrakta som konventionsflyktingar. Avslagsbeslut rörande flyktingförkla-&lt;br&gt;ring och resedokument — liksom återkallelse av flyktingförklaring — kan&lt;br&gt;överklagas till regeringen (7 kap. 4 § utlänningslagen). Vid prövningen av&lt;br&gt;frågan om utfärdande av sådana handlingar görs en ny bedömning av de&lt;br&gt;skäl som utlänningen har åberopat för rätten att få stanna här även om&lt;br&gt;uppehållstillstånd har beviljats på andra grunder än flyktingskap. Reger-&lt;br&gt;ingen prövar ca 400 sådana överklaganden per år. Andelen fall då ett&lt;br&gt;överklagande leder till ändring är endast någon procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan självfallet diskuteras om rätten att överklaga ett avslag på en&lt;br&gt;ansökan om flyktingförklaring eller resedokument måste behållas. I dessa&lt;br&gt;ärenden är det fråga om utlänningar som fått tillstånd att stanna i landet,&lt;br&gt;låt vara med annan motivering än de begärt. Det är inte något oavvisligt&lt;br&gt;rättstrygghetskrav att en fråga av nu aktuellt slag skall kunna prövas i mer&lt;br&gt;än en instans. Invandrarverket har också i flera sammanhang ifrågasatt om&lt;br&gt;det är rimligt att dessa ärenden skall kunna överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan togs upp till prövning i samband med tillkomsten av den nya&lt;br&gt;utlänningslagen (prop. 1988/89: 86 s. 107 f). Föredragande statsrådet erin-&lt;br&gt;rade därvid om att den som får flyktingförklaring eller resedokument i&lt;br&gt;vissa avseenden är gynnsammare ställd än den som får stanna av politisk-&lt;br&gt;humanitära skäl eller andra skäl av rent humanitär art. Anhöriga till en&lt;br&gt;flykting kan få resan till Sverige betald av staten. En flykting åtnjuter även&lt;br&gt;vissa andra ekonomiska fördelar, t.ex. rätt till studiesocialt stöd utan&lt;br&gt;kvalifikationsprövning, och dessutom ett bättre skydd mot utvisning på&lt;br&gt;grund av brott. Ett resedokument ger honom också möjlighet att resa till&lt;br&gt;andra länder i något större utsträckning än om han enbart har främlings-&lt;br&gt;pass. Det kan vidare ha en viss psykologisk betydelse att bli erkänd som&lt;br&gt;flykting och alltså ha fått sina uppgifter helt accepterade. Med hänsyn till&lt;br&gt;de nu angivna omständigheterna förordades i propositionen att det allt-&lt;br&gt;jämt borde vara möjligt att överklaga ett beslut som innebär avslag på en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan om flyktingforklaring eller resedokument. Riksdagen följde forsla- Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;get utan meningsskiljaktighet (SfU19, rskr. 325).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att rätten att överklaga beslut om flyktingforklaring och&lt;br&gt;resedokument sålunda helt nyligen av en enhällig riksdag har ansetts böra&lt;br&gt;behållas föreslås inte någon ändring i detta avseende. Detta gäller så&lt;br&gt;mycket mera som hithörande frågor under alla förhållanden måste komma&lt;br&gt;under nämndens bedömning för det fall de aktualiseras i samband med&lt;br&gt;överklagande av beslut om avvisning eller utvisning. Ett ytterligare skäl för&lt;br&gt;att behålla överprövningsrätten är att tillämpningen av den s.k. upphävan-&lt;br&gt;deklausulen i Geneve-konventionen — närmare bestämt artikel 1 E punkt&lt;br&gt;5 — kan vara av stor principiell betydelse. Uppenbarligen är det inte&lt;br&gt;möjligt att göra skillnad mellan beslut om flyktingförklaring och beslut&lt;br&gt;angående resedokument; den grundläggande frågan är densamma i dessa&lt;br&gt;ärenden. Antalet besvärsärenden hos regeringen är med nuvarande ord-&lt;br&gt;ning ganska begränsat. Det kan visserligen av olika skäl komma att öka&lt;br&gt;under den närmaste tiden, men handläggningen och beslutsfattandet tar&lt;br&gt;förhållandevis liten tid i anspråk. Om rätten att överklaga behålls, påver-&lt;br&gt;kar detta sålunda inte övervägandena angående organisationen och dimen-&lt;br&gt;sioneringen av en särskild nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda bör rätten att överklaga beslut om flyktingför-&lt;br&gt;klaring och resedokument behållas. Överklaganden av sådana beslut bör i&lt;br&gt;fortsättningen prövas av den särskilda nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisande av ombud m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverkets beslut att avvisa ombud eller biträden samt beslut av&lt;br&gt;verket i jävsfrågor får överklagas särskilt till regeringen. Beslut i dessa&lt;br&gt;frågor bör i fortsättningen kunna överklagas till den särskilda nämnden.&lt;br&gt;Detta torde framgå redan av förvaltningslagen, varför någon reglering inte&lt;br&gt;behövs i förevarande sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlämnande av ärenden till regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning får invandrarverket med eget yttrande över-&lt;br&gt;lämna ett ärende till regeringen, om verket anser att särskilda skäl motive-&lt;br&gt;rar det (7 kap. 11 § utlänningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är framför allt i två kategorier av ärenden som invandrarverket&lt;br&gt;enligt nuvarande ordning brukar överlämna avgörandet till regeringen.&lt;br&gt;Den ena gruppen av ärenden är sådana som anses ha betydelse för rikets&lt;br&gt;säkerhet eller annars för allmän säkerhet. Den andra ärendegruppen kän-&lt;br&gt;netecknas av att frågor om uppehållstillstånd är samtidigt anhängiga hos&lt;br&gt;regeringen och invandrarverket beträffande medlemmar av samma familj&lt;br&gt;eller att något annat liknande samband föreligger mellan ärenden som på&lt;br&gt;samma gång handläggs av regeringen och verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen förekommer det att invandrarverket till regeringen lämnar&lt;br&gt;över ärende vars utgång kan bli prejudicerande för andra liknande ären-&lt;br&gt;den. Även vissa enskilda fall av utrikespolitisk betydelse eller annars av&lt;br&gt;mycket speciell natur har överlämnats till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en besvärsnämnd inrättas, kommer dessa frågor i ett delvis nytt Prop. 1991/92:30&lt;br&gt;läge. Frågan uppstår då i vilken utsträckning ärenden skall kunna överläm-&lt;br&gt;nas till regeringen eller till nämnden utan att överklagande har ägt rum. Jag&lt;br&gt;behandlar först spörsmålet om i vilka fall ärenden skall kunna lämnas över&lt;br&gt;till regeringen i den nya ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av hänsyn till regeringens ansvar för säkerhetsfrågor bör fortfarande&lt;br&gt;gälla att ärenden där sådana frågor aktualiseras överlämnas till regeringen&lt;br&gt;i den mån invandrarverket inte självt anser sig böra fatta beslutet. Ärenden&lt;br&gt;av detta slag — för närvarande ett fyrtiotal om året — bör alltså inte prövas&lt;br&gt;av den särskilda nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande praxis brukar som regel ett ärende överlämnas till&lt;br&gt;regeringen, om säkerhetspolisen av skäl sammanhängande med rikets&lt;br&gt;säkerhet har avstyrkt en ansökan om uppehållstillstånd eller lämnat sär-&lt;br&gt;skilda synpunkter i ärendet. Från säkerhetspolisens sida kan t.ex. ha&lt;br&gt;lämnats sådana uppgifter om utlänningens anknytning till en underrättel-&lt;br&gt;seorganisation i främmande stat att en bedömning bör göras av risken för&lt;br&gt;att han här i landet ägnar sig åt spioneri eller annan liknande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna praxis synes i det väsentliga böra iakttas även i fortsättningen.&lt;br&gt;Undantagsvis kan naturligtvis tänkas att ett ärende bedöms ha sådan&lt;br&gt;betydelse för rikets säkerhet att det bör avgöras av regeringen även om&lt;br&gt;säkerhetspolisen inte skulle ha yttrat sig. Den omständigheten att uppgifter&lt;br&gt;har kommit in från säkerhetspolisen behöver å andra sidan inte automa-&lt;br&gt;tiskt leda till att ärendet underställs regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står det helt klart att utlänningen under alla förhållanden skall avvisas&lt;br&gt;på annan grund än av säkerhetsskäl, behöver sålunda ärendet uppenbarli-&lt;br&gt;gen inte överlämnas. Och om de uppgifter som har kommit fram i ärendet&lt;br&gt;gör det uppenbart att det med hänsyn till utlänningens tidigare verksamhet&lt;br&gt;eller i övrigt kan befaras att han kommer att bedriva sabotage, spioneri&lt;br&gt;eller olovlig underrättelseverksamhet här i landet, kan avvisning ske med&lt;br&gt;stöd av 4 kap. 2 § första stycket 4 utlänningslagen utan att regeringen&lt;br&gt;behöver kopplas in på fallet, för såvitt utlänningen inte är flykting eller&lt;br&gt;annat liknande förhållande föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid också tänkas att uppgifter som säkerhetspolisen har&lt;br&gt;lämnat framstår som helt harmlösa i belysning av det material som besluts-&lt;br&gt;myndigheten har till sitt förfogande. I så fall behöver naturligtvis inte&lt;br&gt;enbart den omständigheten att säkerhetspolisen har yttrat sig föranleda att&lt;br&gt;ärendet bedöms vara av betydelse för rikets säkerhet. Vad som är väsentligt&lt;br&gt;är att regeringen får tillfälle att pröva de från säkerhetssynpunkt viktiga&lt;br&gt;eller tveksamma fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan någon gång tänkas inträffa att ett ärende enligt utlänningslag-&lt;br&gt;stiftningen har särskild utrikespolitisk betydelse. Även i sådana fall bör man&lt;br&gt;kunna hänskjuta ärendet till regeringen. Därmed är inte sagt att utrikespo-&lt;br&gt;litiska hänsyn skall tillåtas inverka på ärendets avgörande: detta kan&lt;br&gt;givetvis inte få ske annat än möjligen inom det utrymme för diskretionär&lt;br&gt;prövning som föreligger enligt utlänningslagen. Uppenbarligen kan det&lt;br&gt;likväl, om utgången av ärendet har särskild betydelse för vårt lands&lt;br&gt;förhållande till en främmande makt eller till en mellanfolklig organisation&lt;br&gt;— t. ex. Europarådet — te sig naturligast att regeringen avgör ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma kan vara fallet om ärendet, utan att vårt förhållande till en Prop. 1991/92:30&lt;br&gt;annan stat eller någon mellanfolklig organisation kan sägas vara direkt&lt;br&gt;berört, är av mycket speciellt slag och kan väntas föranleda en betydande&lt;br&gt;internationell uppmärksamhet. I så fall bör dock krävas synnerliga skäl för&lt;br&gt;att ärendet skall få hänskjutas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt i samband med strävandena att befria regeringen från&lt;br&gt;här behandlade överprövningsuppgifter har varit att överlämnande av&lt;br&gt;ärenden till regeringen i vissa fall skall kunna ske för att regeringen skall få&lt;br&gt;tillfälle att utöva en styrning av praxis. I enlighet härmed bör alltså ett&lt;br&gt;ärende kunna överlämnas till regeringen, när det bedöms vara av särskild&lt;br&gt;vikt för ledningen av utlänningslagens tillämpning att ett ärende prövas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fall av annat slag bör ett ärende kunna överlämnas till regeringen&lt;br&gt;om utgången kan antas få omedelbar betydelse för ett mycket stort antal&lt;br&gt;ärenden eller annars har särskild principiell vikt. Avgränsningen av sådana&lt;br&gt;ärenden från dem som bör avgöras på vanligt sätt är vansklig och torde&lt;br&gt;vara svår att lägga fast i lagstiftningen; man får här i stor utsträckning lita&lt;br&gt;till myndigheternas omdöme. Det är emellertid viktigt att observera att ett&lt;br&gt;ärende om avvisning eller utvisning inte bör hänskjutas till regeringen, om&lt;br&gt;den berörde utlänningen påstått att han löper risk för tortyr eller omänsklig&lt;br&gt;eller förnedrande behandling och påståendet inte kan avfärdas som uppen-&lt;br&gt;bart ogrundat. Det kan nämligen tänkas bli bedömt som stridande mot&lt;br&gt;Europakonventionen, om utlänningen i ett sådant fall bara får sin sak&lt;br&gt;prövad i en instans och avgörandet går honom emot. Det bör särskilt&lt;br&gt;påpekas att när det är fråga om ett rent lagtolkningsproblem eller ett&lt;br&gt;renodlat rättstillämpningsspörsmål, det ytterst sällan torde vara befogat att&lt;br&gt;ärendet överlämnas till regeringen. Sådana frågor bör som regel ankomma&lt;br&gt;på nämnden som slutinstans även om de skulle vara svårbedömda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ärenden som enligt hittills gällande ordning överlämnats till reger-&lt;br&gt;ingen av invandrarverket har ofta rört sig om fall då en ny grupp asylsö-&lt;br&gt;kande börjat uppträda och omständigheterna påkallar en i princip likartad&lt;br&gt;bedömning av vissa grundläggande förhållanden som kan beräknas bli&lt;br&gt;åberopade av ett stort antal sökande. Om det i sådana fall är exempelvis en&lt;br&gt;värdering av de politiska förhållandena i ett visst främmande land som i&lt;br&gt;praktiken blir av avgörande betydelse för en stor grupp ärenden, är det&lt;br&gt;självfallet lämpligt att regeringen får tillfälle att avgöra ett eller ett par&lt;br&gt;typfall till ledning för bedömningen i övriga fall. Över huvud taget gäller att&lt;br&gt;den praxis som hittills har utbildat sig vad gäller överlämnande av ärenden&lt;br&gt;till regeringen i det väsentliga bör iakttas även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid i dessa ärenden också uppkomma principfrågor som&lt;br&gt;inte har anknytning till förhållandena i ett visst främmande land men som&lt;br&gt;ändå kan beräknas återkomma i ett betydande antal andra ärenden. Reg-&lt;br&gt;eringen har exempelvis efter överlämnande från invandrarverket avgjort&lt;br&gt;ett ärende i vilket principfrågan bestod i huruvida det kunde anses vara ett&lt;br&gt;humanitärt skäl av tillräcklig styrka att den utlänning som sökte uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd var HIV-smittad. Detta erbjuder ett exempel på ärenden som bör&lt;br&gt;kunna överlämnas till regeringen även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet kan det förekomma att ett ärende hos invandrarverket eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hos nämnden med hänsyn till föreliggande familjeanknytning eller av&lt;br&gt;annan liknande orsak har samband med ett ärende som är under prövning&lt;br&gt;hos regeringen. I så fall bör ärendet kunna hänskjutas till regeringen. Inte&lt;br&gt;minst hänsynen till de berörda utlänningarna talar med styrka för att&lt;br&gt;ärendena bör avgöras slutligt i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda bör självklart ses mot bakgrund av att överlämnande av&lt;br&gt;ärenden utan föregående prövning i första instans är ett avsteg från&lt;br&gt;instansordningsprincipen och som sådant skall tillgripas endast när det är&lt;br&gt;särskilt påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är om nämnden obligatoriskt skall underställa reger-&lt;br&gt;ingen ett ärende för det fallet att mer än en ledamot i nämnden hade&lt;br&gt;skiljaktig mening beträffande utgången i förhållande till majoriteten. Som&lt;br&gt;ett skäl för en sådan ordning kan åberopas att det ansvariga statsrådet&lt;br&gt;därigenom skulle få en inblick i hur lagstiftning och av statsmakterna&lt;br&gt;beslutade riktlinjer verkar i praktiken. Liksom när det gäller andra rättstil-&lt;br&gt;lämpningsfrågor måste man givetvis räkna med att ledamöterna i nämn-&lt;br&gt;den kan hamna i skilda meningar. I sådant fall bör emellertid här som eljest&lt;br&gt;vanliga omröstningsregler gälla. Att låta regeringen bli slutinstans så snart&lt;br&gt;skiljaktig mening förekommer skulle innebära att man för dessa fall utökar&lt;br&gt;överprövningsmöjligheterna med ytterligare en instans. Detta är enligt min&lt;br&gt;mening inte motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat särskilt spörsmål är om både invandrarverket och nämnden&lt;br&gt;skall ha befogenhet att överlämna ett ärende till regeringen. Det står ganska&lt;br&gt;klart att nämnden måste ha en sådan befogenhet. Mera diskutabelt är om&lt;br&gt;även invandrarverket skall kunna besluta om överlämnande. Det är utifrån&lt;br&gt;vanliga principer ej helt invändningsfritt, om en underinstans själv skall&lt;br&gt;kunna åstadkomma att ett ärende prövas i extraordinär ordning och att&lt;br&gt;den vanliga besvärsinstansen så att säga sätts ur spel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot detta står att utlänningsärenden som regel är mycket brådskande&lt;br&gt;och att det ibland kan tänkas vara tämligen självklart att ett ärende bör&lt;br&gt;överlämnas till regeringen. Av betydelse är också att, om ärendet på vanligt&lt;br&gt;sätt avgörs av invandrarverket som första instans, nämnden inte får&lt;br&gt;tillfälle att avgöra detta i annat fall än om verket meddelat ett för utlänn-&lt;br&gt;ingen negativt beslut och denne överklagar. Slutligen bör framhållas att&lt;br&gt;invandrarverket under alla förhållanden enligt kommitténs mening måste&lt;br&gt;kunna hänskjuta ett ärende till regeringen i sådana fall då ett överklagande&lt;br&gt;inte skulle kunna ske om verket avgör ärendet på egen hand. Exempel&lt;br&gt;erbjuder ett ärende om uppehållstillstånd som inte har samband med&lt;br&gt;avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu anförda innefattar övervägande skäl för att även invandrarverket&lt;br&gt;bör kunna besluta om omedelbart hänskjutande till regeringen. Lämpligen&lt;br&gt;bör emellertid, om verket har överlämnat ett ärende till regeringen och&lt;br&gt;detta faller inom nämndens kompetensområde, regeringen ha skyldighet&lt;br&gt;att höra nämnden, om ärendet inte är synnerligen brådskande. Regeringen&lt;br&gt;bör också kunna överlämna ett hänskjutet ärende till nämnden för avgö-&lt;br&gt;rande. Vad som har sagts nu bör dock inte gälla fall då ett ärende har&lt;br&gt;hänskjutits till regeringen av säkerhetsskäl eller därför att det har utrikes-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;politisk betydelse och inte heller när hänskjutandet orsakats av familjeank- Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;nytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlämnande av ärenden till nämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare har framgått att ett ärende i vilket säkerhetsfrågor aktualiseras bör&lt;br&gt;överlämnas till regeringen, i den mån det inte bedöms kunna avgöras i&lt;br&gt;vanlig ordning. Överlämnandet kommer i normalfallet att ske direkt från&lt;br&gt;invandrarverket. Om ärendets känslighet från säkerhetssynpunkt står klart&lt;br&gt;forst sedan det överklagats till nämnden, bör det emellertid ankomma på&lt;br&gt;nämnden att besluta om överlämnande. Det skall alltså inte förekomma att&lt;br&gt;ett ärende överlämnas från invandrarverket till nämnden med hänvisning&lt;br&gt;till att det berör säkerhetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör invandrarverket uppenbarligen ha möjlighet att till nämn-&lt;br&gt;den överlämna ett ärende rörande en utlänning som har familjeanknytning&lt;br&gt;eller annan liknande anknytning till en utlänning som är aktuell i ett ärende&lt;br&gt;hos nämnden. Som förut har konstaterats bör sådana ärenden nämligen&lt;br&gt;såvitt möjligt avgöras i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ärenden vilkas avgörande kan få prejudicerande karaktär&lt;br&gt;skall såväl invandrarverket som nämnden kunna överlämna ett ärende till&lt;br&gt;regeringen, när det bedöms vara av särskild vikt för ledning av tillämp-&lt;br&gt;ningen att ärendet prövas av regeringen. Självfallet kan emellertid inte alla&lt;br&gt;ärenden vilkas utgång får betydelse för andra likartade ärenden överläm-&lt;br&gt;nas till regeringen, utan i många fall torde det få ankomma på nämnden att&lt;br&gt;meddela vägledande beslut. Möjligheten att överlämna ärenden till reger-&lt;br&gt;ingen bör reserveras för fall där utgången kan få omedelbar betydelse för ett&lt;br&gt;mycket stort antal fall eller annars har särskild principiell vikt. En annan&lt;br&gt;ordning skulle innebära alltför stor belastning på regeringen och knappast&lt;br&gt;vara förenlig med nämndens självständiga ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna utgångspunkt uppkommer frågan om invandrarverket skall&lt;br&gt;kunna överlämna sådana ärenden till nämnden som verket visserligen&lt;br&gt;anser ha betydelse utöver det enskilda fallet men ändå inte bedömer vara&lt;br&gt;av sådan särskild vikt att frågan bör underställas regeringen. Övervägande&lt;br&gt;skäl talar för att frågan bör besvaras nekande. Det betyder att ärenden av&lt;br&gt;det slag som avses nu bör avgöras av verket i vanlig ordning, med rätt för&lt;br&gt;utlänningen att överklaga till nämnden i den händelse avgörandet går&lt;br&gt;honom emot. Det skulle nämligen innebära en alltför komplicerad ord-&lt;br&gt;ning, om invandrarverket skulle tvingas gradera de mera svårbedömda&lt;br&gt;fallen på sådant sätt att vissa skulle styras direkt till regeringen och andra&lt;br&gt;direkt till nämnden, medan ytterligare andra skulle avgöras av verket på&lt;br&gt;vanligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket bör inte heller kunna hänskjuta ett ärende till nämnden&lt;br&gt;på den grunden att ärendet har utrikespolitiska implikationer eller annars&lt;br&gt;är av helt speciell karaktär. Är ärendet av sådan beskaffenhet att det bör&lt;br&gt;avgöras av regeringen bör det hänskjutas dit. Annars bör det avgöras av&lt;br&gt;verket som första instans i vanlig ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bör alltså ett överlämnande av ärenden från in-&lt;br&gt;vandrarverket till nämnden komma i fråga endast i de fall då ett samband&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan ärenden hos myndigheterna föreligger av familjeanknytningsskäl &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92: 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller annan liknande orsak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att regeringen dessutom undantagsvis bör&lt;br&gt;kunna förbehålla sig rätten att avgöra ett visst ärende eller en viss grupp av&lt;br&gt;ärenden. Det kan enligt kommittén t.ex. röra sig om ärenden av mycket&lt;br&gt;stor betydelse från invandringspolitisk synpunkt eller ärenden av särskild&lt;br&gt;vikt för vårt förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organisa-&lt;br&gt;tion. Jag delar inte kommitténs uppfattning på denna punkt. Den före-&lt;br&gt;slagna ordningen skulle kunna skapa oklarheter i rollfördelningen mellan&lt;br&gt;regeringen och utlänningsnämnden. Den får också anses utgöra ett avsteg&lt;br&gt;från vanliga principer om förhållandet mellan regeringen och myndighe-&lt;br&gt;terna. Någon sådan möjlighet för regeringen bör därför enligt min uppfatt-&lt;br&gt;ning inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden enligt medborgarskapslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ärenden enligt medborgarskapslagen som nu ankommer på regeringen&lt;br&gt;är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överklaganden av invandrarverkets beslut i naturalisationsärenden,&lt;br&gt;dvs. ärenden avseende ansökningar om att upptas till svensk medbor-&lt;br&gt;gare (6 § medborgarskapslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överklaganden av invandrarverkets beslut i ärenden rörande ansökan&lt;br&gt;om bibehållande av svenskt medborgarskap (8 § första stycket medbor-&lt;br&gt;garskapslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överklaganden av invandrarverkets beslut i ärenden rörande ansökan&lt;br&gt;om befrielse från svenskt medborgarskap (9 § medborgarskapslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ärenden som av invandrarverket har överlämnats till regeringen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörande (9 a § medborgarskapslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ansökan om förklaring att någon är svensk medborgare (11 § andra&lt;br&gt;stycket medborgarskapslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag redovisar i det följande mina överväganden i fråga om instansord-&lt;br&gt;ningen beträffande dessa ärendegrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklaganden av invandrarverkets beslut i naturalisationsärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutanderätten i naturalisationsärendena ankom på regeringen fram till&lt;br&gt;år 1969.1 motiven till lagändringen detta år, vilken innebar att ärendena&lt;br&gt;flyttades över till invandrarverket, diskuterades om överflyttningen skulle&lt;br&gt;avse samtliga ärenden eller enbart ärenden av enklare beskaffenhet. En&lt;br&gt;förutsättning för det ställningstagande som gjordes — och som innebar att&lt;br&gt;samtliga ärenden överflyttades — var enligt departementschefen (prop.&lt;br&gt;1968:158 s. 71 f) att vissa slags ärenden skulle kunna överlämnas till&lt;br&gt;regeringen och att invandrarverkets beslut skulle kunna överklagas dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa naturalisationsärenden är av sådan art att de enligt min mening&lt;br&gt;lämpligen bör prövas av regeringen även i fortsättningen. En sådan pröv-&lt;br&gt;ning kan som nu komma till stånd genom att dessa ärenden överlämnas till&lt;br&gt;regeringen. Beträffande övriga ärenden bör det, på samma sätt som för&lt;br&gt;närvarande gäller, ankomma på invandrarverket att fatta beslut i första&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;instans. Det är ofrånkomligt att en möjlighet till överprövning då måste stå Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;öppen. Något principiellt eller praktiskt hinder mot att överprövningen&lt;br&gt;läggs på ett annat organ än regeringen anser jag dock inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen innehåller ett sådant inslag av rättstillämpning att den i och&lt;br&gt;for sig mycket väl kunde ankomma på domstol och då i första hand på&lt;br&gt;kammarrätt. Ärendena är så förhållandevis begränsade till antalet att de&lt;br&gt;aktuella strävandena att renodla domstolsverksamheten inte får samma&lt;br&gt;tyngd som motargument som beträffande utlänningsärendena. Det finns&lt;br&gt;emellertid ett naturligt samband mellan utlänningsärendena och naturali-&lt;br&gt;sationsärendena. De kunskaper nämnden får rörande bl.a. förhållandena i&lt;br&gt;andra länder är av värde även för prövning av medborgarskapsfrågor. Av&lt;br&gt;betydelse är också att naturlisationsärendena kommer att bidra till att göra&lt;br&gt;nämndens arbetsuppgifter något mera varierade än om den enbart skulle&lt;br&gt;handlägga ärenden enligt utlänningslagstiftningen. På grund av vad som nu&lt;br&gt;sagts anser jag att överklaganden av beslut i natualisationsärenden i fort-&lt;br&gt;sättningen bör prövas av den särskilda nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En speciell grupp av ärenden bör dock förbehållas regeringen. Enligt 6 §&lt;br&gt;andra stycket medborgarskapslagen kan en utlänning i vissa fall naturali-&lt;br&gt;seras som svensk medborgare även när de reguljära förutsättningarna för&lt;br&gt;naturalisation i första stycket samma paragraf inte föreligger. Det gäller här&lt;br&gt;fall då det bedöms vara till gagn för riket att sökanden upptas till svensk&lt;br&gt;medborgare samt då sökanden förut varit medborgare här eller är gift med&lt;br&gt;en svensk medborgare eller det annars med hänsyn till sökandens förhål-&lt;br&gt;landen finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synes av principiella skäl böra ankomma på regeringen som enda&lt;br&gt;instans att pröva om någon skall beviljas svenskt medborgarskap därför att&lt;br&gt;det bedöms vara till gagn för landet. Svenskt medborgarskap på denna&lt;br&gt;grund har i praktiken beviljats bl.a. framstående vetenskapsmän och&lt;br&gt;konstnärer som bott i landet under kortare tid än som föreskrivs i de&lt;br&gt;reguljära reglerna. Jag föreslår alltså den ordningen att det skall ankomma&lt;br&gt;på regeringen ensam att besluta i alla frågor som gäller om någon skall&lt;br&gt;upptas till svensk medborgare därför att det bedöms vara till gagn för&lt;br&gt;landet. Övriga undantag från de reguljära reglerna bör som nu prövas i&lt;br&gt;första instans av invandrarverket, vars beslut bör kunna överklagas till&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklaganden av invandrarverkets beslut i ärenden om bibehållande av&lt;br&gt;eller befrielse från svenskt medborgarskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökningar om bibehållande av svenskt medborgarskap (8 § första styc-&lt;br&gt;ket medborgarskapslagen) eller befrielse från sådant medborgarskap (9 §&lt;br&gt;medborgarskapslagen) prövas av invandrarverket med besvärsrätt till reg-&lt;br&gt;eringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av samma skäl som anförts beträffande naturalisationsärendena anser&lt;br&gt;jag att beslut i dessa frågor i fortsättningen bör få överklagas till den&lt;br&gt;särskilda nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlämnade ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande ordning innebär att invandrarverket får överlämna ett ärende till&lt;br&gt;regeringen om särskilda skäl föreligger (9 a § medborgarskapslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeln infördes, vilket skedde år 1969 i samband med att beslutan-&lt;br&gt;derätten i naturalisationsärenden flyttades från regeringen till invandrar-&lt;br&gt;verket, gav departementschefen vissa riktlinjer för när överlämnande bör&lt;br&gt;ske. I första hand avsågs ärenden med utrikespolitisk anknytning eller av&lt;br&gt;särskilt grannlaga natur samt ärenden som kan få särskild betydelse för&lt;br&gt;prövningen av andra ärenden (prop. 1968:158 s. 73).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna för överlämnande av medborgarskapsärenden bör utformas på&lt;br&gt;ett sätt som i huvudsak motsvarar vad som föreslagits för ärenden enligt&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen. På samma sätt som gäller för sistnämnda ärenden&lt;br&gt;innebär sålunda till en början regeringens ansvar för säkerhetsfrågor att&lt;br&gt;naturalisationsärenden där sådana frågor uppkommer bör överlämnas till&lt;br&gt;regeringen för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsfrågor aktualiseras i regel genom uppgifter som säkerhetspoli-&lt;br&gt;sen lämnat i ett ärende. Sådana frågor kan emellertid komma upp även på&lt;br&gt;annat sätt. Med hänsyn till den betydelse säkerhetsaspekterna har i natu-&lt;br&gt;ralisationsärenden bör överlämnande så gott som undantagslöst ske när det&lt;br&gt;i ett ärende framkommit uppgifter som tyder på att ärendet kan röra rikets&lt;br&gt;säkerhet eller allmän säkerhet och omständigheterna inte är sådana att det&lt;br&gt;står klart att ansökningen skall avslås oberoende av dessa aspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagsvis kan även inträffa att det i bedömningen av ett medborgar-&lt;br&gt;skapsärende kommer in ett utrikespolitiskt moment av sådan styrka att ett&lt;br&gt;ärende bör överlämnas till regeringen eller att synnerliga skäl annars talar&lt;br&gt;för regeringens prövning. Tidigare har jag behandlat dessa frågeställningar&lt;br&gt;för utlänningsärendenas del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande synpunkter gör sig gällande i de nu aktuella ärendena. Ett&lt;br&gt;synnerligt skäl för att överlämna ett ärende till regeringen kan härutöver&lt;br&gt;vara att det bedöms vara till gagn för landet att sökanden blir svensk&lt;br&gt;medborgare, fastän sökanden själv inte åberopat denna grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i medborgarskapsärenden bör regeringen få tillfälle att utöva en&lt;br&gt;styrning av praxis. Detta bör ske genom att det föreskrivs att ett ärende&lt;br&gt;skall överlämnas till regeringen när det bedöms vara av särskild vikt för&lt;br&gt;ledning av tillämpningen av medborgarskapslagen att ärendet prövas av&lt;br&gt;regeringen. Det gäller då i regel ärenden i vilka det uppkommit fråga om att&lt;br&gt;genomföra en sådan ändring av praxis som får särskild räckvidd och&lt;br&gt;betydelse, exempelvis för bedömning av ett stort antal ärenden i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också övervägas om man även på medborgarskapslagstiftning-&lt;br&gt;ens område bör öppna möjlighet för att ett ärende skall kunna överlämnas&lt;br&gt;till regeringen av det skälet att det med hänsyn till familjeanknytning har&lt;br&gt;samband med ett ärende som prövas av regeringen. Enligt min mening är&lt;br&gt;emellertid en sådan ordning knappast motiverad på detta område, efter-&lt;br&gt;som intresset av att ärenden av sådant slag avgörs samtidigt inte har&lt;br&gt;samma styrka som när det gäller utlänningsärenden. Varje ärende skall ju&lt;br&gt;för övrigt även i fall av detta slag underkastas en individuell prövning efter&lt;br&gt;sin art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller är det motiverat att på medborgarskapslagstiftningens om- Prop. 1991/92:30&lt;br&gt;råde infora regler som innebär att regeringen genom särskilt beslut skall&lt;br&gt;kunna förbehålla sig avgörandet av ett visst ärende eller en viss grupp av&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frågan om inte bara nämnden utan även invandrarverket bör få&lt;br&gt;befogenhet att överlämna ärenden till regeringen hänvisar jag till de över-&lt;br&gt;väganden som gjordes i denna fråga for utlänningsärendenas del. Vad som&lt;br&gt;anförts där talar för att även invandrarverket bör kunna besluta att ett&lt;br&gt;medborgarskapsärende skall överlämnas till regeringen. Regeringen bör&lt;br&gt;åläggas att höra nämnden, om ärendet inte är synnerligen brådskande.&lt;br&gt;Under samma förutsättningar som föreslagits för utlänningsärenden bör&lt;br&gt;regeringen få överlämna ett hänskjutet medborgarskapsärende till nämn-&lt;br&gt;den för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör medborgarskapsärenden inte få överlämnas från invand-&lt;br&gt;rarverket till nämnden. De ärenden som inte enligt vad ovan sagts bör&lt;br&gt;hänskjutas till regeringen bör avgöras av invandrarverket i första instans&lt;br&gt;och prövas av nämnden endast efter överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om förklaring att någon är svensk medborgare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av förklaringsärendena enligt 11 § andra stycket medborgar-&lt;br&gt;skapslagen behölls hos regeringen när naturalisationsärendena flyttades&lt;br&gt;över till invandrarverket. Regeringens beslut i dessa ärenden meddelas&lt;br&gt;efter regeringsrättens hörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de ärenden som det här gäller kan sakförhållandena erfarenhetsmässigt&lt;br&gt;ofta vara ganska komplicerade, men någon mera kvalificerad juridisk&lt;br&gt;prövning aktualiseras sällan. Eftersom ärendena är mycket få till antalet,&lt;br&gt;har det i praktiken knappast någon betydelse för arbetsbelastningen vare&lt;br&gt;sig hos regeringen eller hos regeringsrätten att ärendena för närvarande&lt;br&gt;förutsätter handläggning hos båda dessa organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något rationellt skäl för att regeringen skall belastas med ärenden av det&lt;br&gt;här slaget kan emellertid knappast åberopas; det torde endast vara av&lt;br&gt;historiska orsaker, betingade av en tidigare syn på medborgarskapsfrågor,&lt;br&gt;som dessa ärenden har förbehållits regeringen. Med hänsyn till den princi-&lt;br&gt;piella vikten av att inte någon grupp av löpande ärenden ankommer på&lt;br&gt;regeringen annat än när detta är nödvändigt eller åtminstone den klart&lt;br&gt;lämpligaste lösningen bör regeringen befrias även från denna ärendegrupp.&lt;br&gt;Det kan härvid övervägas att förlägga prövningen i första instans till&lt;br&gt;invandrarverket, men övervägande skäl talar för en ordning som säkerstäl-&lt;br&gt;ler att ärendena handläggs under medverkan av kvalificerad juridisk sak-&lt;br&gt;kunskap. Ärendena bör därför föras till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något yttrande från regeringsrätten bör självfallet inte infordras av&lt;br&gt;nämnden, vars ordförande förutsätts ha domareerfarenhet eller annan&lt;br&gt;erfarenhet av likvärdigt slag och som bör kunna avgöra ett ärende av&lt;br&gt;aktuellt slag i första instans utan hjälp av utomstående juridisk sakkun-&lt;br&gt;skap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av nämnden kommer därmed i dessa ärenden att meddelas i&lt;br&gt;första instans och bör då av principiella skäl kunna överklagas. Eftersom &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det här gäller en renodlad rättstillämpningsfråga bör överklagandet ske till Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. I betraktande av att nämnden är en överinstans kan&lt;br&gt;skäl synas tala för att överklagandet skulle få ske direkt till regeringsrätten&lt;br&gt;och alltså inte till kammarrätt. För att en överprövning skall garanteras&lt;br&gt;måste emellertid då regeringsrätten bli skyldig att ta upp ett sådant över-&lt;br&gt;klagande utan krav på prövningstillstånd. Enligt min mening föreligger&lt;br&gt;dock inte tillräckliga skäl för en sådan ordning, som skulle strida mot&lt;br&gt;strävandena att avlasta de högsta domstolsinstanserna. Ett överklagande&lt;br&gt;av nämndens beslut i en fråga av här aktuellt slag bör därför ske till&lt;br&gt;kammarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Nämndens organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den nya nämnden skall få namnet utlänningsnämnden.&lt;br&gt;I nämnden skall ingå minst tre ordförande och tre ersättare för&lt;br&gt;ordförande med juridisk utbildning och normalt domarerfarenhet.&lt;br&gt;Vidare skall i nämnden ingå minst femton lekmän. Nämnden skall&lt;br&gt;vara beslutför med en ordförande och två lekmän. I enkla ärenden&lt;br&gt;skall dock ordföranden ensam kunna fatta beslut, och i ärenden av&lt;br&gt;principiellt slag skall nämnden kunna sammanträda i en utökad&lt;br&gt;sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden bör i huvudsak överta den föredragande- och kanslior-&lt;br&gt;ganisation som nu finns inom arbetsmarknadsdepartementets utlän-&lt;br&gt;ningsenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;mitt förslag. Kommittén föreslog dock att i nämnden borde ingå två&lt;br&gt;ordförande och två ersättare för ordförande samt tio lekmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att er-&lt;br&gt;inra mot den föreslagna organisationen. Kammarrätten i Jönköping anser&lt;br&gt;att nämnden i normalfallet bör ha en tyngre sammansättning än ordfö-&lt;br&gt;rande och två lekmän samt framhåller att muntlighet och utökade besluts-&lt;br&gt;motiveringar påverkar tidsåtgången vid ärendenas avgörande och att detta&lt;br&gt;bör beaktas vid bestämmandet av nämndens personalstyrka. Statens in-&lt;br&gt;vandrarverk anser att nämnden bör ha tre heltidsanställda ordförande i&lt;br&gt;stället för två med två ersättare samt att antalet lekmannaledamöter bör&lt;br&gt;justeras i motsvarande mån. Svenska röda korset, Rädda Barnens riksför-&lt;br&gt;bund, Sveriges advokatsamfund och Svenska flyktingrådet anser att överp-&lt;br&gt;rövningen bör ske i ett domstolsförfarande i stället för i en nämnd. Svenska&lt;br&gt;sektionen av Amnesty International anser att enkla ärenden bör avgöras av&lt;br&gt;ordförande och två lekmannaledamöter samt att nämnden i övriga ären-&lt;br&gt;den bör tillföras ytterligare kompetens. Sveriges frikyrkoråd anser att en&lt;br&gt;ordförande och två övriga ledamöter bör delta i beslutet och att det endast&lt;br&gt;vid positiv utgång för den enskilde bör få förekomma att en enskild&lt;br&gt;tjänsteman beslutar ensam. SlOS-Samarbetsorgan för invandrarorganisa-&lt;br&gt;tioner i Sverige anser att prövningen bör ske i ett fristående organ knutet till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en domstol samt att ärenden som inte tagits i enighet bör prövas i utökad Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;sammansättning eller överlämnas till regeringen. Hovrätten för övre Norr-&lt;br&gt;land och Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen anser&lt;br&gt;att ordförande och ersättare för ordförande bör vara eller ha varit ordinarie&lt;br&gt;domare. Den uppfattningen delas även av Svenska Röda Korset, Rädda&lt;br&gt;Barnen och Svenska flyktingrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Nämnden bör bestå av ordförande och lekmän.&lt;br&gt;Till frågan hur nämnden bör vara sammansatt när den avgör enskilda&lt;br&gt;ärenden återkommer jag senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nämnden skall vara jämställd med domstol vid prövning av frågor&lt;br&gt;om frihetsberövande krävs det enligt 2 kap. 9 § andra stycket regeringsfor-&lt;br&gt;men — förutom att sammansättningen skall vara bestämd i lag — att&lt;br&gt;ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Det skulle kunna&lt;br&gt;vara en fördel att uppställa ett sådant krav; nämnden skulle då kunna&lt;br&gt;överpröva även beslut om tagande i förvar, vilka nu överklagas till&lt;br&gt;kammarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan synes ett sådant kvalifikationskrav onödigt begränsa&lt;br&gt;urvalet när det gäller att finna personer lämpade för och intresserade av en&lt;br&gt;tjänstgöring av aktuellt slag. Det är för övrigt inte säkert att nämnden ens&lt;br&gt;med en sådan sammansättning skulle godtas som domstol enligt Europa-&lt;br&gt;konventionen (jfr Svensk Juristtidning 1989 s. 659).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör därför inte lämpligen uppställas som något obligatoriskt krav att&lt;br&gt;ordföranden i nämnden är eller har varit ordinarie domare. Däremot bör&lt;br&gt;det krävas juridisk utbildning och normalt även domarerfarenhet. Efter&lt;br&gt;huvudsakligt mönster av vad som gäller i andra liknande sammanhang bör&lt;br&gt;kvalifikationskravet kunna formuleras så att ordförande och ersättare för&lt;br&gt;ordförande skall vara jurister och ha erfarenhet av tjänstgöring som dom-&lt;br&gt;are eller annan likvärdig erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tidigare utredningssammanhang har utgångspunkten varit att ordfö-&lt;br&gt;randena skulle vara heltidsanställda hos nämnden. Jag ansluter mig i&lt;br&gt;princip till denna bedömning. Visserligen skulle det kanske kunna bli&lt;br&gt;lättare att finna personer lämpade för och intresserade av uppdraget, om&lt;br&gt;det på samma sätt som gäller för den danska nämnden blir fråga om ett&lt;br&gt;uppdrag som inte förutsätter heltidsengagemang. Antalet ärenden kan&lt;br&gt;emellertid förutsättas bli så högt att man måste räkna med att minst sex&lt;br&gt;och sannolikt fler ordförande skulle behövas om uppdragen skall förenas&lt;br&gt;med aktivt arbete av annat slag. Det synes alltför vanskligt att tänka sig att&lt;br&gt;en tillräckligt fast praxis skulle kunna upprätthållas med sådana förutsätt-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén har föreslagit att i vart fall två ordförande&lt;br&gt;skall vara heltidsanställda hos utlänningsnämnden och att den ene av dem&lt;br&gt;skall vara chef för nämnden. Som närmare skall utvecklas i det följande&lt;br&gt;räknar kommittén då med att vardera av ordförandena skall svara för&lt;br&gt;minst en sammanträdesdag i veckan med lekmän och dessutom ensam&lt;br&gt;avgöra ett betydande antal ärenden. En förutsättning för att detta skall vara&lt;br&gt;möjligt torde vara att inte den ordförande som skall ha ställning som&lt;br&gt;nämndens chef annat än i marginell utsträckning belastas av administra-&lt;br&gt;tivt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på att sjukdomsfall måste kunna mötas och att verksamheten Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;bör kunna upprätthållas även vid semestrar och andra ledigheter bör det&lt;br&gt;enligt min mening finnas tre heltidsanställda ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver bör enligt min mening minst tre ersättare för ordförande&lt;br&gt;utses. Dessa bör i så fall kunna ha uppdragen vid sidan av annat arbete,&lt;br&gt;men det är givetvis angeläget att de utses på sådant sätt att det inte innebär&lt;br&gt;en försvagning av nämnden när ersättare tjänstgör i ordförandens ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör vid behov kunna förordna flera ersättare för ordförande.&lt;br&gt;Det synes naturligt att som ersättare förordnas domare vid allmän domstol&lt;br&gt;eller förvaltningsdomstol. Om det bland den personal som tjänstgör hos&lt;br&gt;nämnden finns någon tillräckligt erfaren och kvalificerad person, bör det&lt;br&gt;emellertid inte vara uteslutet att denne förordnas som ersättare, något som&lt;br&gt;givetvis kan vara förenat med praktiska fördelar vid hastigt uppkommande&lt;br&gt;förfall för någon av de ordinarie ordförandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande och ersättare för ordförande bör förordnas av regeringen&lt;br&gt;utan ansökningsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att förtroendevalda lekmän får starkt inflytande när det&lt;br&gt;gäller nämndens beslutsfattande. Ett inslag av lekmän syftar inte bara till&lt;br&gt;att själva avgörandena skall bli välgrundade och riktiga. Inslaget av lekmän&lt;br&gt;har kanske sin mest väsentliga betydelse genom att det säkerställer nämn-&lt;br&gt;dens demokratiska förankring och tillgodoser allmänhetens intresse av&lt;br&gt;insyn i ärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lekmännen bör utses av regeringen på förslag av de politiska partierna.&lt;br&gt;Det är en fördel om ledamöterna utses så att olika delar av landet blir&lt;br&gt;representerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för frågan om hur många lekmannaledamöter som bör utses&lt;br&gt;blir hur reglerna om nämndens beslutförhet utformas. Asylprövningskom-&lt;br&gt;mittén utgick i denna del från att ordföranden eller tjänsteman hos nämn-&lt;br&gt;den under alla förhållanden bör kunna fatta beslut i frågor som endast&lt;br&gt;angår ett ärendes beredning eller som gäller avvisning eller avskrivning av&lt;br&gt;ett ärende. Jag delar kommitténs uppfattning. Ordföranden bör alltså&lt;br&gt;ensam få avgöra frågor om inhibition, avvisning eller avskrivning och&lt;br&gt;rättshjälp samt frågor som rör ett ärendes beredning. Utom såvitt avser&lt;br&gt;inhibition bör sådana frågor kunna delegeras till annan tjänsteman hos&lt;br&gt;nämnden. Frågan är emellertid om lekmän alltid skall ingå i nämnden när&lt;br&gt;denna avgör ett ärende i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det naturligtvis ligger nära till hands att utgå från en sådan&lt;br&gt;ordning, kan det ifrågasättas om man härigenom tar till vara medborga-&lt;br&gt;rinflytandet på det bästa sättet. Med tanke på det stora antal ärenden som&lt;br&gt;man numera måste räkna med kommer i så fall ganska många lekmän att&lt;br&gt;behöva utses, och man måste utforma ett schema för deras medverkan som&lt;br&gt;i hög grad bygger på alternerande tjänstgöring av olika grupper. Det finns&lt;br&gt;en risk för att lekmannaledamöterna under sådana förhållanden kommer&lt;br&gt;att drunkna i rutinbetonade fall och inte i realiteten får det inflytande över&lt;br&gt;beslutsfattandet i de enskilda ärendena som är önskvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från dessa synpunkter skulle det vara en fördel om kravet på medverkan&lt;br&gt;av lekmän kunde begränsas till att avse en mindre del av ärendena. Detta&lt;br&gt;ligger nära till hands även med hänsyn till att de ärenden som nämnden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att få behandla är av mycket olikartad karaktär i avseende på Prop. 1991/92:30&lt;br&gt;svårhetsgrad. Det är visserligen genomgående fråga om grannlaga bedöm-&lt;br&gt;ningar av stor vikt för de berörda, men i en betydande grupp av ärendena&lt;br&gt;är prövningen av ganska enkelt slag och utgången tämligen självklar med&lt;br&gt;hänsyn till den praxis som har utbildat sig. Ofta är ärendena emellertid&lt;br&gt;mera komplicerade, och många gånger kan de vara ytterligt svårbedömda.&lt;br&gt;Över huvud taget gäller att omständigheterna i de enskilda fallen kan&lt;br&gt;variera avsevärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör ordföranden kunna meddela beslut på nämndens&lt;br&gt;vägnar även vid avgörandet av ett ärende i sak, under förutsättning att&lt;br&gt;prövningen är av enkel beskaffenhet. Om lekmännens medverkan blir&lt;br&gt;obligatorisk endast i de mera svårbedömda fallen tas medborgarinflytandet&lt;br&gt;bättre till vara och nämndens verksamhet blir också lättare att administ-&lt;br&gt;rera. Att i enlighet härmed ärendets svårhetsgrad blir bestämmande för den&lt;br&gt;sammansättning som krävs för beslutförhet är ingen principiell nyhet;&lt;br&gt;denna ordning är vanlig inte minst inom domstolsväsendet (se t.ex. 1 kap.&lt;br&gt;3 a § och 3 kap. 6 § rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligtvis kan det ibland finnas olika meningar i frågan om ett ärende&lt;br&gt;skall anses vara av enkel beskaffenhet eller ej. Jag anser att nämnden under&lt;br&gt;medverkan av lekmän bör kunna besluta om närmare riktlinjer för när&lt;br&gt;ordföranden ensam skall få fatta beslut. För att ett ärende skall få avgöras&lt;br&gt;i denna form bör enligt min mening alltid krävas dels att det enligt&lt;br&gt;ordförandens bedömning inte råder någon som helst tvekan om ärendets&lt;br&gt;utgång, dels att ärendet inte innehåller vidlyftigt material av betydelse för&lt;br&gt;prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något hinder mot att ett ärende avgörs under medverkan av lekmän bör&lt;br&gt;inte föreligga även om det skulle vara enkelt. Om flera ärenden av likartad&lt;br&gt;karaktär samtidigt är eller beräknas bli anhängiga hos nämnden, är det&lt;br&gt;sålunda som regel en fördel om ett eller ett par av dem avgörs av nämnden&lt;br&gt;i sammansättning med lekmän även om utgången bedöms som tämligen&lt;br&gt;klar. Övriga ärenden kan sedan — under förutsättning att omständighe-&lt;br&gt;terna verkligen är helt likartade — avgöras av ordföranden ensam efter de&lt;br&gt;linjer som den fullsuttna nämnden ställt sig bakom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nämnden sammanträder under medverkan av lekmän bör den vara&lt;br&gt;beslutför med ordförande och två lekmannaledamöter. En utökad sam-&lt;br&gt;mansättning bör emellertid gälla för fall som är av principiell betydelse&lt;br&gt;eller som innebär att praxis ändras. Sådana ärenden bör kunna avgöras i&lt;br&gt;utökad sammansättning bestående av minst två ordförande eller ersättare&lt;br&gt;och minst fyra andra ledamöter. Den ordförande som är chef för nämnden&lt;br&gt;förutsätts normalt delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ordningen skall ses mot bakgrund av att det förhållandet&lt;br&gt;att nämnden arbetar med flera ordförande och flera grupper av ledamöter&lt;br&gt;kan medföra att det uppstår ett samordningsbehov. Syftet med att ge&lt;br&gt;nämnden möjligheter att avgöra ärenden av mera principiell eller praxis-&lt;br&gt;bildande natur i utökad sammansättning är att säkerställa enhetlighet och&lt;br&gt;kontinuitet i avgörandena och att tillhandahålla en lösning för det fall att&lt;br&gt;exempelvis ordförandena har olika uppfattning i en viss fråga. Självfallet&lt;br&gt;förutsätts nämnden i reguljär sammansättning följa den uppfattning som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommit till uttryck genom ett beslut som fattats i utökad sammansättning. Prop. 1991 /92: 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att hänskjuta ett ärende till avgörande i utökad sammansätt-&lt;br&gt;ning bör kunna fattas antingen av nämnden i ordinarie sammansättning&lt;br&gt;eller av ordföranden ensam. I sammanhanget kan erinras om den före-&lt;br&gt;slagna bestämmelsen i 1 kap. 11 § andra stycket 3 utlänningslagen enligt&lt;br&gt;vilken ett ärende skall överlämnas till regeringen för avgörande om det&lt;br&gt;bedöms vara av särskild vikt för ledning av tillämpningen av lagen att&lt;br&gt;ärendet prövas av regeringen. Det måste alltså beträffande ett ärende som&lt;br&gt;bedöms ha betydelse för kommande praxis göras en avvägning om det har&lt;br&gt;sådan särskild betydelse att det skall överlämnas till regeringen eller om det&lt;br&gt;kan avgöras av nämnden i utökad sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står det alldeles klart att exempelvis situationen i ett visst främmande&lt;br&gt;land har ändrats på ett sådant sätt att det synsätt som kommit till uttryck i&lt;br&gt;tidigare avgöranden av asylfrågor inte kan vidhållas, kan nämndens avgö-&lt;br&gt;rande knappast sägas innebära en ändring av praxis, eftersom förutsätt-&lt;br&gt;ningarna har ändrats. I ett sådant fall behöver ärendet inte nödvändigtvis&lt;br&gt;hänskjutas till utökad sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Nämndens arbetsformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den särskilda regel om skyldighet för invandrarverket&lt;br&gt;att i vissa fall göra en omprövning som nu finns i utlänningslagen bör&lt;br&gt;behållas även efter inrättandet av utlänningsnämnden. Nämnden&lt;br&gt;bör samarbeta med FNs flyktingkommissariat. I fråga om muntlig&lt;br&gt;handläggning bör samma regel gälla för nämnden som den som nu är&lt;br&gt;tillämplig i fråga om invandrarverket. Beträffande arbetsformerna&lt;br&gt;bör bl.a. viss specialisering för lekmannaledamöternas del ske, för&lt;br&gt;att lekmannainflytandet skall kunna göra sig gällande i önskvärd&lt;br&gt;utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan&lt;br&gt;erinran i denna del. Statskontoret anser att lekmännens länderinriktning&lt;br&gt;bör breddas, så att den täcker två gruppchefer. Svenska sektionen av&lt;br&gt;Amnesty International anser att förslaget inte går tillräckligt långt när det&lt;br&gt;gäller muntlig handläggning hos nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör regeln i 7 kap. 10 § utlänningslagen om ompröv-&lt;br&gt;ning av invandrarverkets beslut beröras något. Regeln innebär att invand-&lt;br&gt;rarverket skall ompröva ett av verket i första instans fattat beslut, om&lt;br&gt;verket finner att beslutet är oriktigt på grund av nya omständigheter eller&lt;br&gt;av någon annan anledning och det nya beslutet inte blir till nackdel eller&lt;br&gt;skulle sakna betydelse för utlänningen. Bestämmelsen i utlänningslagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skiljer sig från förvaltningslagens omprövningsregel bl.a. på det sättet att Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;omprövning enligt förvaltningslagen bara skall ske om beslutet är uppen-&lt;br&gt;bart oriktigt medan en omprövning enligt utlänningslagen skall ske om&lt;br&gt;beslutet är oriktigt. I båda fallen kan omprövning ske även om beslutet har&lt;br&gt;överklagats men omprövningsskyldigheten enligt förvaltningslagen gäller&lt;br&gt;inte om klaganden har begärt inhibition. Inte heller gäller denna skyldighet&lt;br&gt;sedan myndigheten har överlämnat handlingarna i ett överklagat ärende&lt;br&gt;till överinstansen. Enligt utlänningslagen får dock omprövning ske även&lt;br&gt;efter det att handlingarna överlämnats, om regeringen begär yttrande från&lt;br&gt;verket, och omprövningen kan ske även när inhibition har begärts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till den mera omfattande omprövningsskyldigheten i utlän-&lt;br&gt;ningslagen är behovet av att minska överinstansens arbetsbörda och få en&lt;br&gt;totalt sett snabbare handläggning av ärenden rörande avvisning och utvis-&lt;br&gt;ning. Det kan i och för sig ifrågasättas om dessa behov gör sig lika starkt&lt;br&gt;gällande när ärendena inte längre skall överklagas till regeringen och om&lt;br&gt;inte förvaltningslagens vanliga regler i stället borde gälla. För fall då&lt;br&gt;omprövningen inte leder till någon ändring medför dessutom proceduren&lt;br&gt;att det tar längre tid innan utlänningsnämnden får handlingarna i ärendet&lt;br&gt;med risk för att nämndens avgörande fördröjs i motsvarande mån. Jag&lt;br&gt;finner dock inte skäl att nu föreslå någon ändring av omprövningsregeln.&lt;br&gt;Skulle det visa sig att denna omprövningsregel allmänt sett medför en&lt;br&gt;förlängning av handläggningstiderna eller andra nackdelar får frågan över-&lt;br&gt;vägas på nytt. Jag kommer därför noga att följa utvecklingen på detta&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remisser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När handlingarna har överlämnats till nämnden är ärendet ofta klart för&lt;br&gt;avgörande utan ytterligare skriftväxling. Det står dock nämnden fritt att&lt;br&gt;t.ex. genom remiss till invandrarverket eller arbetsmarknadsstyrelsen in-&lt;br&gt;hämta yttrande över vissa frågor. Ett sådant yttrande, liksom ett yttrande&lt;br&gt;som invandrarverket bifogat vid överlämnandet av handlingarna, måste&lt;br&gt;utlänningen enligt förvaltningslagens regler få del av innan ärendet avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa länder förekommer samarbete med företrädare för FNs flykting-&lt;br&gt;kommissariat (UNHCR) vid handläggningen av asylärenden. Ett sådant&lt;br&gt;samarbete kan i vissa ärenden vara av värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet bör inte innebära att UNHCR eller företrädare för organi-&lt;br&gt;sationen deltar i själva avgörandet. I stället bör UNHCR ha rollen av&lt;br&gt;rådgivare. Med tanke på det stora antalet ärenden som kommer att prövas&lt;br&gt;i andra instans för svensk del är det inte lämpligt att UNHCR åtar sig att&lt;br&gt;mera generellt delta i proceduren. En lämplig ordning kan i stället vara att&lt;br&gt;utlänningsnämnden i de speciella ärenden där den finner det erforderligt&lt;br&gt;inhämtar yttrande från UNHCR genom remiss. Från UNHCRs sida har&lt;br&gt;man ställt sig positiv till en sådan ordning och framhållit att UNHCR&lt;br&gt;ibland kan tänkas föredra att avge sitt yttrande muntligt. Vidare har&lt;br&gt;framhållits att UNHCR kan tänkas av eget initiativ vilja framföra syn-&lt;br&gt;punnkter även i ärenden som inte har remitterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan även vara värdefullt för utlänningsnämnden om någon form av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortlöpande samråd med UNHCR kan åstadkommas i frågor av mera Prop. 1991/92:30&lt;br&gt;övergripande art som ej rör enskilda ärenden. Detta synes kunna ske&lt;br&gt;genom regelbundna sammankomster mellan företrädare för nämnden och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendenas beredning och avgörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyngdpunkten i utlänningsnämndens arbete kommer, liksom i det gällande&lt;br&gt;systemet, att ligga på föredragning av ärendena. Nuvarande ordning i&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet innebär att ärendena i regel föredras tre&lt;br&gt;gånger, nämligen infor gruppchef (chefen för en av grupperna inom utlän-&lt;br&gt;ningsenheten med ansvar som huvudman), expeditionschef och statsråd,&lt;br&gt;innan statsrådet anmäler ärendet i regeringen. Dessa rutiner står i överens-&lt;br&gt;stämmelse med ett vanligt arbetssätt i regeringskansliet som inebär att ett&lt;br&gt;ärende skall anmälas för ansvarig huvudman och för en chefstjänsteman&lt;br&gt;innan det presenteras för statsrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningen av ärendena inom nämnden kommer inte att vara bunden&lt;br&gt;av några sådana arbetsformer med upprepade föredragningar som dem&lt;br&gt;som gäller för regeringskansliet. Mycket kommer att bero på hur enkla och&lt;br&gt;praktiska rutiner ordförandena och personalen lyckas skapa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ett inledande skede av nämndens verksamhet torde det vara&lt;br&gt;lämpligt att behålla nuvarande ordning i vad den innebär att föredragand-&lt;br&gt;ena är underställda en gruppcef. I vilken utsträckning formliga föredrag-&lt;br&gt;ningar för gruppchefen behöver äga rum bör emellertid inte läggas fast&lt;br&gt;genom några regler, utan det bör i främsta rummet ankomma på den&lt;br&gt;ansvarige ordföranden att bestämma om detta. Härvid måste naturligtvis&lt;br&gt;beaktas vilken erfarenhet föredraganden har och det aktuella ärendets&lt;br&gt;svårighetsgrad. Allmänt sett torde emellertid gälla att, i den mån föredrag-&lt;br&gt;ningar för gruppchef skall förekomma, dessa normalt kan förkortas i&lt;br&gt;förhållande till den ordning som ibland tillämpas i dag. I mera komplice-&lt;br&gt;rade ärenden bör gruppchefen själv kunna svara för föredragningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredraganden kommer förmodligen att få avsätta minst samma tid för&lt;br&gt;förberedelserna som i dag. Den förutsatta förhandsinformationen till leda-&lt;br&gt;möterna innebär ett visst merarbete. I viss utsträckning kompenseras&lt;br&gt;emellertid detta av att arbetsformerna inom nämnden blir smidigare än&lt;br&gt;inom regeringskansliet. Så t.ex. är den ansvarige ordföranden normalt&lt;br&gt;tillgänglig för diskussion om uppkommande problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförandena synes inte behöva tilläggas något omedelbart ansvar för&lt;br&gt;ärendena på beredningsstadiet. Beredningen bör som regel kunna ske&lt;br&gt;genom föredragandens och gruppchefens försorg. Det synes emellertid&lt;br&gt;lämpligt att gruppcheferna fördelas mellan ordförandena så att de inriktar&lt;br&gt;sig på att presentera sina ärenden under en bestämd ordförandes samman-&lt;br&gt;trädesdagar eller att föredra ärendet för denne ensam, om prövningen är av&lt;br&gt;enkel beskaffenhet. Gruppchefen och föredraganden kan då alltid repliera&lt;br&gt;på en av ordförandena när något problem uppkommer som behöver&lt;br&gt;diskuteras i förväg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regel bör tre sammanträden med fullsutten nämnd behöva hållas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varje vecka. Vid behov måste självfallet antalet sammanträden per vecka Prop. 1991/92:30&lt;br&gt;utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lekmännen bör lämpligen delas in i grupper med ansvarsområden&lt;br&gt;motsvarande gruppchefernas. Även lekmännen kommer därmed att få&lt;br&gt;särskild erfarenhet av ärenden med asylsökande från vissa bestämda delar&lt;br&gt;av världen. En sådan specialisering är väsentlig för att lekmännen skall få&lt;br&gt;verkligt inflytande i beslutsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid själva sammanträdet med nämnden bör föredragningen kunna till&lt;br&gt;viss utsträckning rationaliseras och inriktas på de i varje ärende betydelse-&lt;br&gt;fulla eller tveksamma frågorna. Det synes lämpligt att förutom föredragan-&lt;br&gt;den gruppchefen är närvarande vid sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör eftersträvas att beslut fattas i anslutning till själva sammanträ-&lt;br&gt;det. I undantagsfall, om ärendet är mycket komplicerat eller av principiell&lt;br&gt;betydelse, är detta kanske inte möjligt. Beroende på omständigheterna kan&lt;br&gt;ordföranden då antingen bestämma att ärendet skall utgå för att, sedan&lt;br&gt;ytterligare överväganden gjorts presenteras på nytt inför nämnden i annan&lt;br&gt;sammansättning eller att slutlig överläggning uppskjuts till dess att nämn-&lt;br&gt;den åter kan få samma sammansättning som då ärendet först föredrogs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens beslut bör underskrivas av ordföranden och kontrasigneras&lt;br&gt;av föredraganden eller gruppchefen. Självfallet måste dokumentation ske&lt;br&gt;av vilka ledamöter som deltagit i avgörandet, något som kan ske genom att&lt;br&gt;detta anges på föredragningslistorna. Protokoll i egentlig mening synes inte&lt;br&gt;behöva föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas att vad som nu har sagts om nämndens arbetsfor-&lt;br&gt;mer inte skall uppfattas som uttömmande och bindande. Det bör i huvud-&lt;br&gt;sak ankomma på nämnden själv att bestämma om sina arbetsformer under&lt;br&gt;hänsynstagande till allmänna förvaltningsrättsliga principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket väsentligt är att nämnden fortlöpande erhåller information om&lt;br&gt;sådana förhållanden i främmande länder som är av betydelse för dess&lt;br&gt;prövningsuppgifter. Ordföranden bör sörja för att sådant material ställs till&lt;br&gt;nämndens förfogande. Närmast i fråga som uppgiftslämnare kommer&lt;br&gt;utrikes- och arbetsmarknadsdepartementen, invandrarverket, UNHCRs&lt;br&gt;lokalkontor i Stockholm samt frivilliga organisationer såsom Amnesty&lt;br&gt;International.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntlig handläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av att förvaltningslagen i princip blir tillämplig på nämndens&lt;br&gt;verksamhet är att bestämmelsen om muntlig handläggning i 14 § för-&lt;br&gt;valtningslagen kommer att gälla om inte annat förordnas. Regeln innebär&lt;br&gt;att en part som vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende vilket avser&lt;br&gt;myndighetsutövning mot enskild skall få tillfälle till detta, om det kan ske&lt;br&gt;med hänsyn till arbetets behöriga gång. Sistnämnda begränsning kan&lt;br&gt;åberopas t.ex. för att be en part att återkomma senare när viktiga och&lt;br&gt;brådskande arbetsuppgifter måste gå före. Allmänt sett är emellertid regeln&lt;br&gt;avsedd att innebära att myndigheterna i stor usträckning måste tillåta att&lt;br&gt;part lämnar uppgifter muntligt. Myndigheten kan också, även om den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilde inte begär det, besluta om muntlig handläggning och skall då Prop. 1991/92:30&lt;br&gt;särskilt beakta att detta kan underlätta för den enskilde att ha med&lt;br&gt;myndigheten att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1989 års utlänningslag har införts en särskild bestämmelse om muntlig&lt;br&gt;handläggning i asylärenden vid invandrarverket (11 kap. 1 §). Enligt be-&lt;br&gt;stämmelsen skall det ingå muntlig handläggning vid verket, om det kan&lt;br&gt;antas vara till fördel för utredningen eller i övrigt främja ett snabbt&lt;br&gt;avgörande av ärendet. Vidare skall det företas muntlig handläggning om&lt;br&gt;utlänningen begär det och sådan handläggning inte saknar betydelse.&lt;br&gt;Bestämmelsen, som tillkom på förslag av lagrådet, är avsedd att i vissa&lt;br&gt;hänseenden gå längre än förvaltningslagens regel men i andra hänseenden&lt;br&gt;inte fullt så långt (jfr prop. 1988/89: 86 s. 83 — 85, 209 — 210 och 378 —&lt;br&gt;380). Å ena sidan blir muntlig handläggning obligatorisk i vissa fall, men å&lt;br&gt;andra sidan kan sökanden vägras att lämna uppgifter muntligen på andra&lt;br&gt;grunder än sådana som kan åberopas enligt förvaltningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av det betänkande som föregick den nya utlän-&lt;br&gt;ningslagstiftningens tillkomst hade en del remissinstanser föreslagit att&lt;br&gt;muntlig handläggning skulle införas även i regeringskansliet. Föredragande&lt;br&gt;statsrådet avvisade emellertid förslaget med motiveringen att alla omstän-&lt;br&gt;digheter av betydelse för avgörandet borde ha kommit fram vid den&lt;br&gt;muntliga handläggningen i invandrarverket och underlaget därför borde&lt;br&gt;vara komplett när invandrarverket fattar sitt beslut (prop. 1988/89:86 s.&lt;br&gt;85).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt min mening inte möjligt att vidhålla detta synsätt när&lt;br&gt;ärendena nu skall överprövas av en förvaltningsmyndighet i stället för av&lt;br&gt;regeringen: med en sådan motivering skulle man kunna avvisa tanken på&lt;br&gt;muntlighet i praktiskt taget alla överinstanser. Över huvud taget är det&lt;br&gt;svårt att anföra synpunkter hänförliga till ärendenas art som argument mot&lt;br&gt;muntlig behandling. I Danmark liksom i en del andra främmande länder är&lt;br&gt;muntlig handläggning hos överinstansen regel snarare än undantag. Vad&lt;br&gt;som kan åberopas mot muntlig handläggning är snarast att det stora antalet&lt;br&gt;ärenden medför risk för en oöverkomlig belastning och alltför stor tidsut-&lt;br&gt;dräkt, om ärendena mera regelmässigt skulle avgöras efter muntlig hand-&lt;br&gt;läggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntliga inslag i förfarandet hos nämnden kan emellertid i en del fall&lt;br&gt;förstärka både rättssäkerheten och effektiviteten. Kompletterande uppgif-&lt;br&gt;ter kan lämnas omedelbart och de frågor dessa kan ge upphov till blir&lt;br&gt;genast besvarade. Ett inslag av muntlighet behöver inte ta sig uttryck i&lt;br&gt;formella muntliga förahndlingar, utan också mer informella telefonkontak-&lt;br&gt;ter och sammanträffanden kan komma i fråga. Klaganden bör således inte&lt;br&gt;kunna göra anspråk på att få företräda inför nämnden utan får nöja sig med&lt;br&gt;att lämna uppgifter till en handläggare, när detta bedöms tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att undvika problemet med transport av utlänningen till nämn-&lt;br&gt;dens stationeringsort kan möjligen i vissa fall vara att nämnden eller&lt;br&gt;handläggare vid nämnden reser till den förläggning där utlänningen finns.&lt;br&gt;Det kan då ske en samordning av ärenden gällande utlänningar vid samma&lt;br&gt;förläggning så att muntlig handläggning kan ske i flera ärenden vid ett&lt;br&gt;besök på förläggningen. De praktiska förutsättningarna för ett sådant&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillvägagångssätt torde dock endast undantagsvis vara för handen. Om en Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;muntlig förhandling av mera formellt slag skall äga rum inför nämnden kan&lt;br&gt;det ibland vara lämpligt att även kalla företrädare för invandrarverket till&lt;br&gt;förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan blir då hur en regel som styr inslaget av muntlighet i nämndens&lt;br&gt;arbete lämpligen bör formuleras. Förvaltningslagens regel är i praktiken&lt;br&gt;normalt inte tillämplig i fråga om överinstanser; den gäller som nämnts&lt;br&gt;inte hos regeringen och för förvaltningsdomstolarnas del finns regler av&lt;br&gt;annan art i 9 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Mot den bakgrunden&lt;br&gt;talar enligt min mening övervägande skäl för att den regel som skall gälla&lt;br&gt;för nämnden bör avfattas på samma sätt som den som i dag gäller för&lt;br&gt;invandrarverket (11 kap. 1 § utlänningslagen). Vid tillämpning av regeln&lt;br&gt;måste dock beaktas att nämnden är en överinstans och att det väsentliga&lt;br&gt;materialet normalt redan har presenterats innan ärendet kommer in till&lt;br&gt;nämnden. Detta medför att muntlig handläggning inte kan bli tillnärmel-&lt;br&gt;sevis lika vanligt hos nämnden som hos invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsmotiveringar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 20 § förvaltningslagen föreskrivs att myndigheter är skyldiga att vid ett&lt;br&gt;ärendes avgörande lämna en beslutsmotivering. Beslut skall innehålla de&lt;br&gt;skäl som har bestämt utgången. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis&lt;br&gt;bl.a. om beslutet inte går någon part emot, om det av någon annan&lt;br&gt;anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen eller om det är&lt;br&gt;nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas person-&lt;br&gt;liga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförbart förhållande.&lt;br&gt;Detsamma gäller om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att&lt;br&gt;utforma skälen. För utlänningsärendena har ytterligare undantag från&lt;br&gt;kravet på beslutsmotivering gjorts i 11 kap. 3 § utlänningslagen för beslut&lt;br&gt;om visering, arbetstillstånd och tidsbegränsat uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1988/89:86 med förslag till utlänningslag m.m. (s. 88) påpekades&lt;br&gt;att det från olika håll framförts kritik mot att beslut i utlänningsärenden är&lt;br&gt;bristfälligt motiverade. Föredragande statsrådet underströk att det är an-&lt;br&gt;geläget med så klargörande motiveringar som möjligt i de ärenden som inte&lt;br&gt;undantagits i 11 kap. 3 § utlänningslagen. Som skäl för detta anfördes bl.a.&lt;br&gt;att klara motiveringar ökar allmänhetens förtroende för myndigheternas&lt;br&gt;objektivitet och även förkortar handläggningstiderna genom att eljest&lt;br&gt;nödvändiga förklaringar som måste ges i efterhand till fattade beslut kan&lt;br&gt;undvikas. Jag delar denna syn på beslutsmotiveringar. Av tradition har&lt;br&gt;motiveringarna till dessa beslut på samma sätt som gäller för flertalet&lt;br&gt;övriga beslut av regeringen hållits kortfattade och ofta i huvudsak bestått&lt;br&gt;av hänvisningar till olika lagrum. För den särskilda nämnden bör det bli&lt;br&gt;naturligt att skriva fylliga och klargörande motiveringar. Detta är enligt&lt;br&gt;min åsikt en klar fördel. Vid en jämförelse med främmande länder torde de&lt;br&gt;beslutsmotiveringar som förekommer hos oss vara ovanligt komprime-&lt;br&gt;rade. I ett internationellt perspektiv skulle därför en förändring i detta&lt;br&gt;avseende vara ägnad att stärka förtroendet för den svenska utlänningspo-&lt;br&gt;litiken. Men självfallet är det framför allt av värde för parterna och deras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ombud att de skäl som varit bestämmande för utgången klart framgår av Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;beslutet. Från UNHCRs sida har kraftigt understrukits vikten av sist-&lt;br&gt;nämnda intresse, varvid man också framhållit att överinstansens arbete&lt;br&gt;givetvis underlättas om även besluten i första instans är motiverade på ett&lt;br&gt;klargörande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl för att skriva korta motiveringar har tidigare ofta angetts&lt;br&gt;intresset av sekretess. Efter en ändring i 7 kap. 14 § sekretesslagen den 1 juli&lt;br&gt;1989, som hade till syfte att möjliggöra utförligare beslutsmotiveringar,&lt;br&gt;gäller sekretess under vissa förutsättningar för uppgifter i skälen till ett&lt;br&gt;beslut. Det innebär att utrymmet för att utelämna uppgifter i skälen under&lt;br&gt;hänvisning till skyddet för enskilds personliga förhållanden nu är mycket&lt;br&gt;litet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synes naturligt att, sedan den nya nämnden fungerat någon tid, en&lt;br&gt;diskussion mellan nämnden och invandrarverket tas upp om huruvida&lt;br&gt;nämndens avgöranden bör publiceras i särskild form och hur en sådan&lt;br&gt;publicering i så fall bör förhålla sig till invandrarverkets praxissamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Felaktigt inkomna klagoskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förutses att det i början av utlänningsnämndens verksamhetstid&lt;br&gt;felaktigt kommer att till regeringen insändas handlingar som hör hemma&lt;br&gt;hos utlänningsnämnden. Bestämmelsen i 5 § departementsförordningen&lt;br&gt;(1982:1177) innebär att departementet i uppenbara fall kan överlämna&lt;br&gt;sådana handlingar till utlänningsnämnden utan att föredra frågan om&lt;br&gt;överlämnande för regeringen. Det krävs dock uppmärksamhet på att ett&lt;br&gt;ärende som vid första anblicken tycks höra hemma hos utlänningsnämn-&lt;br&gt;den även kan innehålla frågor som faller under regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna nya instansordningen med en utlänningsnämnd som en&lt;br&gt;självständig myndighet för överprövning av utlännings- och medborgar-&lt;br&gt;skapsärenden innebär en genomgripande förändring på många sätt. Som&lt;br&gt;jag tidigare anfört har en särskild organisationskommitté i uppdrag att&lt;br&gt;planera och vidta erforderliga åtgärder för att förändringen skall kunna ske&lt;br&gt;på ett för alla berörda parter tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna bör utformas på ett sådant sätt att utlänning-&lt;br&gt;snämnden omedelbart vid ikraftträdandet kan ta över handläggningen av&lt;br&gt;och beslutanderätten i det stora flertalet sådana ärenden som enligt de&lt;br&gt;föreslagna ändringarna i utlännings- och medborgarskapslagarna skall an-&lt;br&gt;komma på nämnden. Detta innebär att handlingarna i sådana ärenden som&lt;br&gt;redan är anhängiga hos regeringen bör få överlämnas till nämnden. Den&lt;br&gt;ordning som nu beskrivs är visserligen okonventionell; normalt brukar i&lt;br&gt;övergångsskedet efter en instansändring redan anhängiga besvärsmål prö-&lt;br&gt;vas av den tidigare besvärsinstansen. Med hänsyn till bl.a. den stora&lt;br&gt;mängden ärenden anser jag emellertid att en övergångslösning efter nyss&lt;br&gt;angivna linjer är att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid ikraftträdandet finns något sådant ärende hos regeringen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som enligt de förut angivna principerna bör överlämnas till regeringen, bör Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;regeringen dock kunna behålla ärendet. Det bör därför ankomma på&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet eller regeringen att närmare avgöra vilka&lt;br&gt;ärenden som skall lämnas över till utlänningsnämnden i övergångsskedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till att nämnden skall börja arbeta bör ordföranden med&lt;br&gt;hjälp av invandrarverket och arbetsmarknadsdepartementet sörja för att&lt;br&gt;lekmannaledamöterna erhåller en på lämpligt sätt utformad grundläggande&lt;br&gt;information om lagstiftningens innebörd och om sådana förhållanden som&lt;br&gt;i övrigt är av betydelse för nämndens prövningsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya instansordningen bör träda i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årskostnaderna för verksamheten inom arbetsmarkandsdepartementets&lt;br&gt;utlänningsenhet har tidigare beräknats till drygt 19 milj. kr. på departe-&lt;br&gt;mentets förvaltningsanslag. Genom att nämnden förslås bli en fristående&lt;br&gt;myndighet uppkommer kostnader för personal- och ekonomiadministra-&lt;br&gt;tion, ADB-stöd samt lokaler m.m. Vid etableringen uppkommer vidare&lt;br&gt;engångskostnader, t.ex. för inredning och utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare kostnader som direkt kommer att belasta den nya nämnden&lt;br&gt;är bl.a. löner åt de tre heltidsansällda ordförandena, arvoden åt ordföran-&lt;br&gt;denas ersättare och åt lekmannaledamöterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa kostnadsbesparingar bör kunna göras genom att ärendena kommer&lt;br&gt;att kunna avgöras i stort sett alla arbetsdagar. Detta medför att beslut i&lt;br&gt;många fall kan fattas någon eller några dagar tidigare än med nuvarande&lt;br&gt;system, där avgörandet i princip är bundet till torsdagen som är regerin-&lt;br&gt;gens sammanträdesdag. Även så korta tidsvinster medför inte oväsentliga&lt;br&gt;besparingar, eftersom kostnaderna för omhändertagande av asylsökande&lt;br&gt;uppgår till ansenliga belopp för varje dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden får den 1 januari 1992 överta mycket stora balanser&lt;br&gt;av icke avgjorda ärenden. Det kommer därför att krävas stora tillfälliga&lt;br&gt;resurstillskott utöver den ordinarie organisation som planeras för nämn-&lt;br&gt;den om väntetiderna skall kunna minskas till acceptabel nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har för avsikt att återkomma till anslagsfrågorna mera i detalj i&lt;br&gt;förslaget till tilläggsbudget för innevarande budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Upprättade lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartemen-&lt;br&gt;tet upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i utlänningslagen (1989: 529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Specialmotivering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/8 §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 bestämmelsen, som rör beslut om tillstånd enligt utlänningslagen har&lt;br&gt;erinrats om att sådana tillstånd i vissa fall kan meddelas även av utlänning-&lt;br&gt;snämnden, vars befogenhet närmare framgår av 7 kap. 5 och 11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/12 §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i paragrafens första stycke om att hinder mot verkställighet&lt;br&gt;skall beaktas redan när en avvisnings- eller utvisningsfråga prövas föreslås&lt;br&gt;inte ändrad. Bestämmelsen är generellt utformad och gäller även vid&lt;br&gt;utlänningsnämndens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett tillägg i andra stycket klargörs att utlänningsnämnden, på&lt;br&gt;samma sätt som regeringen och invandrarverket, skall ge erforderliga&lt;br&gt;anvisningar om verkställigheten i ett avlägsnandebeslut när det behövs,&lt;br&gt;t.ex. därför att det finns hinder mot verkställighet till ett visst land Qfr&lt;br&gt;prop. 1988/89:86 s. 166 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/9 §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke kommer i fortsättningen att bli tillämpligt även&lt;br&gt;på utlänningsnämnden. Det innebär att utlänningsnämnden blir behörig&lt;br&gt;att besluta om förvar och uppsikt i de ärenden som handläggs av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket får emellertid invandrarverket fatta sådana beslut&lt;br&gt;även i ärenden som egentligen skall handläggas av utlänningsnämnden, när&lt;br&gt;handlingarna ännu inte har hunnit sändas över dit från invandrarverket.&lt;br&gt;Regeln är i första hand tillämplig på ärenden där invandrarverkets beslut&lt;br&gt;har överklagats eller ännu inte har vunnit laga kraft men kan formellet&lt;br&gt;även tillämpas på ärenden som invandrarverket avser att överlämna till&lt;br&gt;utlänningsnämnden med stöd av 7 kap. 11 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särskild regel om befogenhet för underinstansen att besluta om&lt;br&gt;förvar eller uppsikt i ärenden som enligt 7 kap. 11 § andra stycket överläm-&lt;br&gt;nas till regeringen har inte ansetts erforderlig, eftersom överlämnandet&lt;br&gt;normalt bör kunna ske omedelbart när invandrarverket eller utlännings-&lt;br&gt;nämnden beslutat om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/3 §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrummets första stycket har gjorts den ändringen att överklagande av&lt;br&gt;invandrarverkets beslut i de i bestämmelsen nämnda fallen skall ske till&lt;br&gt;utlänningsnämnden i stället för till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har intagits grundläggande bestämmelser om utlänning- Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;snämnden. Utlänningsnämnden skall bestå av ordförande och andra leda-&lt;br&gt;möter till det antal regeringen bestämmer. För ordförande skall finnas&lt;br&gt;ersättare. Ledamöter och ersättare utses av regeringen. Ordförandena bör&lt;br&gt;vara heltidsanställda hos nämnden medan ersättarna och övriga ledamöter&lt;br&gt;förutsätts ha uppdraget som bisyssla. Något ansökningsförfarande förut-&lt;br&gt;sätts inte äga rum. Ledamöter och ersättare bör förordnas för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt styckets sista mening skall ordförande och ersättare för ordfö-&lt;br&gt;rande vara jurister och som huvudregel ha erfarenhet av domartjänstgö-&lt;br&gt;ring. Bestämelsen är emellertid formulerad så att även erfarenhet som kan&lt;br&gt;anses likvärdig med domartjänstgöring får godtas. Det kan exempelvis&lt;br&gt;gälla vetenskaplig meritering inom förvaltningsrätt eller internationell rätt.&lt;br&gt;Ett annat exempel kan vara kvalificerade jurister som har stor praktisk&lt;br&gt;erfarenhet av ifrågavarande ärenden men som inte har genomgått doma-&lt;br&gt;rutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/4 §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regeln om överklagande av invandrarverkets beslut&lt;br&gt;om flyktingförklaring, resedokument och återkallelse av flyktingförklaring.&lt;br&gt;Även dessa beslut skall överklagas till utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/5 §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen, som ger besvärsinstansen befogenhet att i ett ärende om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning fatta beslut även i vissa andra frågor, har endast&lt;br&gt;gjorts de ändringar som föranleds av att utlänningsnämnden övertar rege-&lt;br&gt;ringens uppgifter som besvärsinstans. För de fall då regeringen avgör&lt;br&gt;överlämnade ärenden har i 11 § sista stycket intagits en hänvisning till&lt;br&gt;förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/7 §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett tillägg i paragrafens första stycke skall utlänningsnämndens&lt;br&gt;beslut om förvar liksom förvarsbeslut av polismyndigheten och av invand-&lt;br&gt;rarverket överklagas till den kammarrätt som skall överpröva beslut av&lt;br&gt;invandrarverket, dvs. kammarrätten i Jönköping.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/10 §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrummet har endast gjorts de följdändringar som föranleds av att&lt;br&gt;överklagande av invandrarverkets beslut skall ske till utlänningsnämnden i&lt;br&gt;stället för till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i sammanhanget påpekas att utlänningslagen inte kommer att&lt;br&gt;innehålla någon bestämmelse om omprövning av utlänningsnämndens&lt;br&gt;beslut. Detta innebär att förvaltningslagens omprövningsregel blir tillämp-&lt;br&gt;lig på nämnden, dvs. nämnden skall ompröva ett beslut som den har&lt;br&gt;meddelat som första instans, om beslutet är uppenbart oriktigt (se 27 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltningslagen). Denna regel blir tillämplig framför allt i ärenden som Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;överlämnats till utlänningsnämnden från invandrarverket, eftersom&lt;br&gt;nämnden i dessa fall kommer att fatta beslut i första instans. Frågan om&lt;br&gt;omprövning av beslut som nämnden har meddelat som andra instans får&lt;br&gt;avgöras med ledning av allmänna principer om förvaltningsbeslutens s.k.&lt;br&gt;rättskraft (jfr Hellners och Malmqvist, Nya förvaltningslagen med kom-&lt;br&gt;mentarer, andra upplagan 1989 s. 329).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/II §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om överlämnande av ärenden till utlännings-&lt;br&gt;nämnden och till regeringen. Överlämnande är aldrig obligatoriskt, men&lt;br&gt;bör normalt ske i de fall som reglerna tar sikte på. Ett ärende om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning bör emellertid av hänsyn till Europakonventionen (art. 13)&lt;br&gt;inte hänskjutas till regeringen, om utlänningen påstått att han löper risk för&lt;br&gt;tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling och påståendet inte är&lt;br&gt;uppenbart ogrundat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket rör överlämnande från invandrarverket till utlännings-&lt;br&gt;nämnden. Sådant överlämnande får ske endast om ett ärende på grund av&lt;br&gt;familjeanknytning eller av annan liknande orsak har samband med ett&lt;br&gt;ärende som redan finns hos nämnden. Vid överlämnandet skall invandrar-&lt;br&gt;verket bifoga sitt yttrande i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har i fyra punkter angetts i vilka fall överlämnande av ett&lt;br&gt;ärende får ske till regeringen från invandrarverket eller utlänningsnämn-&lt;br&gt;den. I samtliga fall gäller att den myndighet som beslutar om överläm-&lt;br&gt;nande skall bifoga ett eget yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1. Dessa fall motsvarar de som behandlas i första stycket. I&lt;br&gt;punkten stadgas att överlämnande till regeringen får ske av ett ärende som&lt;br&gt;på grund av familjeanknytning eller av annan liknande orsak har samband&lt;br&gt;med ett ärende som redan prövas av regeringen. Sistnämnda ärende får&lt;br&gt;därvid som regel förutsättas ha blivit överlämnat till regeringen enligt&lt;br&gt;någon av de övriga punkterna i förevarande stycke. Ett exempel på ”annan&lt;br&gt;liknande orsak” kan vara att fråga är om nära släktingar som rest tillsam-&lt;br&gt;mans och ansökt om uppehållstillstånd samtidigt men som inte tillhör&lt;br&gt;samma familj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2. Enligt denna punkt skall överlämnande ske av ärenden som&lt;br&gt;bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för allmän säkerhet&lt;br&gt;eller för rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organi-&lt;br&gt;sation. Den närmare innebörden av stadgandet har utvecklats i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3. Punkten omfattar de fall då det bedöms vara av särskild vikt för&lt;br&gt;ledning av tillämpningen av utlänningslagen att ärendet prövas av reger-&lt;br&gt;ingen. Även detta har utvecklats närmare i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 4. Slutligen ges en möjlighet att överlämna ett ärende när synner-&lt;br&gt;liga skäl annars talar för regeringens prövning. Det måste då röra sig om ett&lt;br&gt;ärende av mycket speciellt slag, t.ex. därför att utgången kan förväntas få&lt;br&gt;stor internationell uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket skall, när invandrarverket överlämnat ett ärende till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen, utlänningsnämndens yttrande inhämtas i vissa fall. Det gäller Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;ärenden som överlämnats av invandrarverket på grund av att verket&lt;br&gt;bedömt det vara av särskild vikt för ledning av rättstillämpningen att&lt;br&gt;prövningen sker av regeringen eller ansett att synnerliga skäl annars talar&lt;br&gt;för regeringens prövning. Yttrande skall dock endast inhämtas i de fall då&lt;br&gt;ett beslut av verket i ärendet skulle ha kunnat överklagas till utlännings-&lt;br&gt;nämnden. Ett sådant ärende som nu avses får också av regeringen överläm-&lt;br&gt;nas till nämnden för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en hänvisning i fjärde stycket har bestämmelserna i 5 § om&lt;br&gt;befogenhet att vid sidan av beslut om avvisning eller utvisning fatta beslut&lt;br&gt;i vissa andra frågor gjorts tillämpliga när regeringen avgör ett överlämnat&lt;br&gt;ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/16 §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har i förtydligande syfte tillagts att regeringen i&lt;br&gt;samband med ett upphävande av en dom eller ett beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott även får fatta beslut om uppehållstillstånd och arbetstill-&lt;br&gt;stånd. Denna ordning torde vara avsedd även med styckets nuvarande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/!§/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett nytt tredje stycke har de särskilda bestämmelser om muntlig&lt;br&gt;handläggning som hittills endast gällt för asylärenden vid invandrarverket&lt;br&gt;gjorts tillämpliga på motsvarande ärenden hos utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om bestämmelserna blir desamma för de båda myndigheterna,&lt;br&gt;ligger det i sakens natur att det kan förutsättas bli avsevärt mindre vanligt&lt;br&gt;med muntlig handläggning hos utlänningsnämnden än hos invandrarver-&lt;br&gt;ket. Oftast bör samtliga omständigheter ha kommit fram redan under&lt;br&gt;handläggningen hos invandrarverket och muntlig handläggning hos nämn-&lt;br&gt;den kan då sägas vara utan betydelse för utredningen. I de fall då nya&lt;br&gt;relevanta omständigheter läggs fram bör detta emellertid kunna ske munt-&lt;br&gt;ligen. Det får ske en bedömning från fall till fall om det är erforderligt med&lt;br&gt;en mera regelrätt muntlig förhandling inför nämnden eller om det är&lt;br&gt;tillräckligt med en kontakt mellan utlänningen eller ombud för denne och&lt;br&gt;en handläggare vid nämnden, något som givetvis i så fall måste dokumen-&lt;br&gt;teras på lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare utformningen av en muntlig förhandling inför nämnden&lt;br&gt;får också bestämmas för varje särskilt fall med stöd av allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsrättsliga principer. Till en sådan förhandling kan det ibland vara&lt;br&gt;lämpligt att kalla, förutom utlänningen och hans biträde samt de ytterligare&lt;br&gt;personer som skall höras, även företrädare för invandrarverket. Avsikten&lt;br&gt;är emellertid inte att samtliga omständigheter som förevarit tidigare i&lt;br&gt;ärendet skall gås igenom. Handläggningen bör i stället koncentreras till de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya uppgifter som skall lämnas samt till sådant som har ifrågasatts och Prop. 1991/92:30&lt;br&gt;sådant som kan belysa utlänningens uppgifter (jfr prop. 1988/89:86 s. 209).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/6 §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen har endast gjorts en följdändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna i övrigt har kommenterats i avsnitt 3.5. Av&lt;br&gt;praktiska skäl har genom punkt 3 inte bara regeringen utan även arbets-&lt;br&gt;marknadsdepartementet tillagts befogenhet att överlämna hos regeringen&lt;br&gt;anhängiga ärenden till utlänningsnämnden. Beslut härom kan alltså tas in&lt;br&gt;i t.ex. departementsprotokoll. Kommittén förutsätter att regeringen eller&lt;br&gt;departementet i omedelbar anslutning till ikraftträdandet beslutar om att&lt;br&gt;överlämna det stora flertalet ärenden till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen /1950:382) om svenskt medborgarskap&lt;br&gt;/6 §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för naturalisation anges liksom tidigare i första och&lt;br&gt;andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ett nytt tredje stycket har från första stycket överförts regeln om att&lt;br&gt;invandrarverket är behörig myndighet vid prövning av naturalisationsä-&lt;br&gt;renden. Ett undantag har dock gjorts för frågor som gäller om naturalisa-&lt;br&gt;tion skall beviljas på grund av att det är till gagn för riket. Sådana frågor&lt;br&gt;skall i fortsättningen avgöras av regeringen ensam. Det kan tänkas inträffa&lt;br&gt;att sökanden gör gällande såväl att det är till gagn för riket som att det&lt;br&gt;föreligger särskilda skäl i övrigt för att svenskt medborgarskap skall bevil-&lt;br&gt;jas. Om ett sådant ärende har inkommit till invandrarverket kan det vara&lt;br&gt;lämpligt att verket överlämnar det till regeringen med stöd av 9 a § första&lt;br&gt;stycket punkt 3. Detsamma gäller om sökanden inte skulle åberopa att det&lt;br&gt;är till gagn för landet att svenskt medborgarskap beviljas honom men&lt;br&gt;invandrarverket finner denna bedömning ligga nära till hands och ansök-&lt;br&gt;ningen inte anses kunna bifallas på annan grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I femte stycket, som motsvarar det tidigare fjärde stycket, har gjorts en&lt;br&gt;ändring som är en följd av att vissa naturalisationsärenden i fortsättningen&lt;br&gt;skall prövas av regeringen. Regeln innebär att den myndighet som fattar&lt;br&gt;naturalisationsbeslutet skall bestämma om naturalisationen skall omfatta&lt;br&gt;även sökandens barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/9a§/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om överlämnande av ärenden från invandrar-&lt;br&gt;verket och utlänningsnämnden till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får överlämnande ske av ärenden som avses i 6 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ansökan om naturalisation), 8 § första stycket (ansökan om bibehållande Prop. 1991/92: 30&lt;br&gt;av svenskt medborgarskap) samt 9 § (ansökan om befrielse från svenskt&lt;br&gt;medborgarskap). I samma stycke har i tre punkter angetts under vilka&lt;br&gt;förutsättningar överlämnande får ske. Punkterna 1-3 motsvarar vad som&lt;br&gt;föreskrivs för utlänningsärendenas del i 7 kap. 11 § andra stycket 2-4&lt;br&gt;utlänningslagen. Beträffande den närmare motiveringen till de olika punk-&lt;br&gt;terna hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till nyssnämnda&lt;br&gt;lagrum samt i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall, när invandrarverket överlämnat ett ärende till&lt;br&gt;regeringen, utlänningsnämndens yttrande inhämtas i vissa fall. Det gäller&lt;br&gt;ärenden som överlämnats på grund av att det bedömts vara av särskild vikt&lt;br&gt;för ledning av rättstillämpningen att prövningen sker av regeringen eller på&lt;br&gt;grund av att synnerliga skäl annars talar för regeringens prövning. Ett&lt;br&gt;sådant ärende som nu avses får också av regeringen överlämnas till hämn-&lt;br&gt;den för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/II §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrummets andra stycke behandlar de s.k. förklaringsärendena. Ansökan&lt;br&gt;om förklaring att någon är svensk medborgare skall göras hos utlännings-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/12 §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om överklagande av beslut i medborgarskap-&lt;br&gt;särende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln är enligt första stycket att invandrarverkets beslut får&lt;br&gt;överklagas till utlänningsnämnden. I andra stycket görs liksom tidigare&lt;br&gt;undantag för länsstyrelses och invandrarverkets beslut enligt 11 § i s.k.&lt;br&gt;anmälningsärenden. Dessa beslut får överklagas till kammarrätt. Av den&lt;br&gt;föreslagna avfattningen följer att även utlänningsnämndens beslut enligt&lt;br&gt;11 § i s.k. förklaringsärenden får överklagas till kammarrätt. Eftersom&lt;br&gt;utlänningsnämnden förutsätts ha sitt säte i Stockholm blir det i dessa fall&lt;br&gt;alltid fråga om kammarrätten i Stockholm. Beträffande överklagande av&lt;br&gt;kammarrättens beslut till regeringsrätten gäller reglerna i förvaltningspro-&lt;br&gt;cesslagen om prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt tredje stycket har beträffande utlänningsnämnden hänvisats till&lt;br&gt;bestämmelserna i 7 kap. 3 § andra stycket utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i övrigt föreslagits ändrad i redaktionella hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/14 a §/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen har endast gjorts en följdändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Hemställan&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att godkänna de riktlinjer för en ny handläggningsordning för utlän-&lt;br&gt;ningsärenden som jag har förordat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att godkänna att en utlänningsnämnd med angivna uppgifter inrättas&lt;br&gt;den 1 januari 1992,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att anta förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989: 529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt&lt;br&gt;medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:79)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs uppdrag har gått ut på att se över instansordningen i&lt;br&gt;utlännings- och medborgarskapsärenden. För närvarande gäller som regel i&lt;br&gt;dessa ärenden att statens invandrarverk meddelar beslut i första instans&lt;br&gt;och att verkets beslut kan överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med direktiven har en utgångspunkt för översynen varit att&lt;br&gt;regeringen om möjligt skall befrias från flertalet sådana ärenden. Denna&lt;br&gt;utgångspunkt skall ses mot bakgrund av att det sedan länge har varit en&lt;br&gt;uttalad strävan att avlasta regeringen löpande ärenden och på så sätt skapa&lt;br&gt;ökat utrymme för mera långsiktigt reform- och planeringsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grupp av ärenden som framför allt har intresse i detta sammanhang&lt;br&gt;är överklaganden av sådana beslut som innebär att en utlänning, som har&lt;br&gt;sökt uppehållstillstånd i Sverige, skall avvisas eller utvisas. Denna ärende-&lt;br&gt;grupp är stor och tidskrävande. I förhållande till sin folkmängd får Sverige&lt;br&gt;långt fler asylansökningar än något annat industrialiserat land i världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa ärenden har samtidigt ofta livsavgörande betydelse för enskilda&lt;br&gt;människor. Den praxis som tillämpas får i många hänseenden återverk-&lt;br&gt;ningar för hela samhället liksom för den bild av vårt land som skapas i&lt;br&gt;omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tänkbara lösningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om instansordningen har diskuterats i tidigare sammanhang för&lt;br&gt;utlänningsärendenas del. Den lösning som då närmast har stått i blick-&lt;br&gt;punkten har varit att ett särskilt besvärsorgan skulle ta över regeringens&lt;br&gt;överprövningsuppgifter på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har emellertid även undersökt en del andra tänkbara lös-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av dessa skulle innebära en återgång till den ordning som tillämpades&lt;br&gt;före år 1976. Då kunde statens invandrarverks beslut i ett utlänningsä-&lt;br&gt;rende i princip inte överklagas, om en rådgivande nämnd hade ställt sig&lt;br&gt;bakom verkets beslut. Kommittén anser emellertid att det inte skulle vara&lt;br&gt;godtagbart att återgå till ett sådant system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av flera skäl finner kommittén vidare att det inte skulle vara lämpligt&lt;br&gt;och knappast ens praktiskt genomförbart att förlägga prövningen av utlän-&lt;br&gt;ningsärendena i andra instans till domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser sig inte heller kunna förorda att den nuvarande&lt;br&gt;besvärsprövningen hos regeringen skulle ersättas av ett tvåinstansförfa-&lt;br&gt;rande inom invandrarverkets förvaltningsområde. Slutligen avvisar kom-&lt;br&gt;mittén tanken på att arbetsmarknadsdepartementet som sådant skulle&lt;br&gt;tilläggas viss beslutanderätt i de aktuella ärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: en besvärsnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har stannat för att frågan bör lösas genom att en särskild&lt;br&gt;nämnd inrättas för överprövningsuppgifter i utlännings- och medborgar-&lt;br&gt;skapsärenden. En sådan lösning har dock vissa principiella och praktiska&lt;br&gt;aspekter som ter sig svåra att överblicka fullt ut innan man har prövat den&lt;br&gt;i praktiken. Kommittén anser därför att den nya ordningen bör tillämpas&lt;br&gt;på försök under förslagsvis tre år och därefter utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya nämnden bör få namnet utlänningsnämnden. I nämnden bör&lt;br&gt;ingå två ordförande och två ersättare för ordförande med juridisk utbild-&lt;br&gt;ning och normalt domarerfarenhet. Vidare bör i nämnden ingå minst tio&lt;br&gt;lekmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden bör vara beslutför med en ordförande och två lekmän. I enkla&lt;br&gt;ärenden bör dock ordföranden ensam kunna fatta beslut, och i ärenden av&lt;br&gt;principiellt slag bör nämnden kunna sammanträda i en utökad samman-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under försöksperioden bör nämnden ha administrativt samband med&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet och i huvudsak överta den föredragande-&lt;br&gt;och kansliorganisation som nu finns inom departementets utlänningsen-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av uppgifter mellan nämnden och regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden bör i princip överta de överprövningsuppgifter enligt&lt;br&gt;utlännings- och medborgarskapslagstiftningen som i dag faller på reger-&lt;br&gt;ingen. Denna ordning förutsätter att särskilt viktiga eller känsliga ärenden&lt;br&gt;liksom nu överlämnas till regeringen, antingen direkt från invandrarverket&lt;br&gt;eller också från utlänningsnämnden. Kommittén föreslår regler om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna reglerna innebär att ett ärende kan lämnas över till&lt;br&gt;regeringen, om det bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för&lt;br&gt;allmän säkerhet eller för rikets förhållande till främmande makt eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation, om det bedöms vara av särskild vikt för ledning&lt;br&gt;av tillämpningen att ärendet prövas av regeringen eller om synnerliga skäl&lt;br&gt;annars talar för regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På utlänningslagstiftningens område skall ett ärende också kunna läm-&lt;br&gt;nas över om det på grund av familjeanknytning eller av annan liknande&lt;br&gt;orsak har samband med ett ärende som prövas av regeringen. I fall med&lt;br&gt;sådant samband skall ärenden också kunna överlämnas från invandrarver-&lt;br&gt;ket till nämnden. Vidare skall regeringen kunna förbehålla sig prövningen&lt;br&gt;av ett visst utlänningsärende eller en viss grupp av sådana ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens arbetsformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämndens arbetsformer kommer i många avseenden att skilja&lt;br&gt;sig från dem som i dag tillämpas i regeringskansliet, bl.a. mot bakgrund av&lt;br&gt;att förvaltningslagen kommer att bli tillämplig på nämnden. Kommittén&lt;br&gt;behandlar i ett särskilt avsnitt frågor som rör arbetsformerna hos nämn-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att nämnden samarbetar med FNs flyktingkommis-&lt;br&gt;sariat. Till skillnad från vad som i dag gäller i fråga om handläggningen i&lt;br&gt;regeringskansliet skall enligt kommitténs mening muntlig handläggning i&lt;br&gt;viss utsträckning förekomma hos nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande arbetsformerna förordas ytterligare bl.a. viss specialisering&lt;br&gt;för lekmannaledamöternas del, för att lekmannainflytandet skall kunna&lt;br&gt;göra sig gällande i önskvärd utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya ordningen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamoten Ingela Mårtensson har reserverat sig på två punkter. Dels bör&lt;br&gt;enligt reservationen föredragningarna ske av annan personal än den som är&lt;br&gt;anställd av arbetsmarknadsdepartementet. Dels sägs i reservationen att&lt;br&gt;kommittén borde självständigt prövat frågan om instansordningen när det&lt;br&gt;gäller terroristärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som avgett&lt;br&gt;yttrande över betänkandet (SOU 1990:79)&lt;br&gt;Utlänningsnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern, rikspolisstyrelsen, hovrätten för Övre Norrland, kammar-&lt;br&gt;rätten i Jönköping, domstolsverket, statens invandrarverk, statskontoret,&lt;br&gt;riksrevisionsverket, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens cent-&lt;br&gt;ralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Svenska röda&lt;br&gt;korset, Rädda Barnens riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Svenska&lt;br&gt;avdelningen av Internationella juristkommissionen, Svenska Flyktingrå-&lt;br&gt;det, Svenska sektionen av Amnesty International, Svenska kyrkans för-&lt;br&gt;samlingsnämnd, Sveriges Frikyrkoråd, Medborgarrättsrörelsen Friheten i&lt;br&gt;Sverige, SlOS-Samarbetsorgan för invandrarorganisationer i Sverige,&lt;br&gt;UNHCR (regionalkontoret för de nordiska länderna) och Turkiska Riks-&lt;br&gt;förbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1991/92:30&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionen................................................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...................................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 10 oktober 1991 ......................................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.................................................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bakgrund ................................................. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Allmän motivering ......................................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 En fristående myndighet för över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning i utlänningsärenden............................. 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Utlänningsnämndens uppgifter........................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Nämndens organisation.................................. 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Nämndens arbetsformer................................. 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Genomförande......................................... 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Kostnader............................................. 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Upprättade lagförslag....................................... 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Specialmotivering.......................................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Hemställan................................................ 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Beslut..................................................... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:79)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över betänkandet (SOU 1990: 79) Utlänningsnämnd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer för en ny handläggningsordning för utlänningsärenden som i propositionen förordats</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:SfU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer för en ny handläggningsordning för utlänningsärenden som i propositionen förordats</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att en utlänningsnämnd med angivna uppgifter inrättas den 1 januari 1992</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att en utlänningsnämnd med angivna uppgifter inrättas den 1 januari 1992</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:SfU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10003</nummer>
<beteckning>10003</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:SfU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10003</nummer>
<beteckning>10003</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-10-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-10-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-10-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-11-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:08:32</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF0330</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:40</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialförsäkringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:08:32</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF0330</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__30.pdf</filnamn>
<filstorlek>2426890</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om en särskild nämnd för utlänningsärenden</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/A95EEDD5-1FD2-4AB3-BE30-C513BC82366B</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:SfU4</uppgift>
<ref_dok_id>GF01SfU4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Utlänningsnämnd m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:30&lt;br/&gt;
En särskild nämnd för utlänningsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Sf4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:30&lt;br/&gt;
En särskild nämnd för utlänningsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Sf5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:30&lt;br/&gt;
En särskild nämnd för utlänningsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Sf6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:30&lt;br/&gt;
En särskild nämnd för utlänningsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Sf7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:30&lt;br/&gt;
En särskild nämnd för utlänningsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Sf8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:30&lt;br/&gt;
En särskild nämnd för utlänningsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Sf9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anita Johansson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:30&lt;br/&gt;
En särskild nämnd för utlänningsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Sf4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anita Johansson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:30&lt;br/&gt;
En särskild nämnd för utlänningsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Sf6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lena Boström  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:30&lt;br/&gt;
En särskild nämnd för utlänningsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Sf9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lena Boström  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maj-Inger Klingvall  och Lars Stjernkvist  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:30&lt;br/&gt;
En särskild nämnd för utlänningsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Sf8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maj-Inger Klingvall  och Lars Stjernkvist  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ulla Orring  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:30&lt;br/&gt;
En särskild nämnd för utlänningsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Sf7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ulla Orring  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ylva Annerstedt  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:30&lt;br/&gt;
En särskild nämnd för utlänningsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Sf5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ylva Annerstedt  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>