<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2230515</hangar_id>
 <dok_id>GF03173</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>173</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:173</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>173</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-05-21 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:44:01</systemdatum>
 <publicerad>1992-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>om tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF03173/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF03173</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF03173</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1991/92:173&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF03173/prop_199192__173-1.png" style="width:38pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur&lt;br&gt;regeringsprotokollet den 21 maj 1992 för de åtgärder och de ändamål som&lt;br&gt;framgår av föredragandens hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karl Erik Olsson&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redogörs för den lokala djurskyddstillsynen. Vidare föreslås&lt;br&gt;att de krav som i dag ställs på djurhållningen när det gäller djur inom hus-&lt;br&gt;djurskötseln skall omfatta också djur som föds upp eller hålls för att använ-&lt;br&gt;das i tävlingar. Därmed kommer skötselföreskrifter att kunna meddelas&lt;br&gt;också för sådana djur. Djurskyddslagen bestämmelse om förbud att ha hand&lt;br&gt;om djur skärps. Från förbud undantas bara sådana fall då det kan antas att&lt;br&gt;missförhållandena inte kommer att upprepas. Vidare görs en ändring i fråga&lt;br&gt;om beslutsordningen vid omhändertagande av djur. Enligt de regler som nu&lt;br&gt;gäller skall länsstyrelsen alltid redan i beslutet om omhändertagandet avgöra&lt;br&gt;om djuret skall säljas eller avlivas. Ändringen gör det möjligt för länsstyrel-&lt;br&gt;sen att i ett särskilt beslut ta ställning till hur det skall förfaras med djuret.&lt;br&gt;Det krav som ställs är att beslutet skall fattas snarast. Försöksverksamheten&lt;br&gt;med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen för-&lt;br&gt;längs till utgången av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 173&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4, 29, 34 och 39 §§ djurskyddslagen (1988:534)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djur som föds upp eller hålls för&lt;br&gt;produktion av livsmedel, ull, skinn&lt;br&gt;eller pälsar skall hållas och skötas i&lt;br&gt;en god djurmiljö och på ett sådant&lt;br&gt;sätt att det främjar deras hälsa och&lt;br&gt;ger dem möjlighet att bete sig natur-&lt;br&gt;ligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djur som föds upp eller hålls för&lt;br&gt;produktion av livsmedel, ull, skinn&lt;br&gt;eller pälsar eller för att användas i&lt;br&gt;tävling skall hållas och skötas i en&lt;br&gt;god djurmiljö och på ett sådant sätt&lt;br&gt;att det främjar deras hälsa och ger&lt;br&gt;dem möjlighet att bete sig naturligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, jordbruksverket får&lt;br&gt;meddela ytterligare föreskrifter om hur sådana djur skall hållas och skötas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får meddela förbud Länsstyrelsen skall meddela för-&lt;br&gt;att ha hand om djur eller ett visst bud att ha hand om djur eller ett&lt;br&gt;slag av djur för den som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;visst slag av djur för den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte följer ett beslut som en tillsynsmyndighet har meddelat enligt 26 §&lt;br&gt;och som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har misshandlat ett djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud skall inte meddelas, om&lt;br&gt;det kan antas att ett upprepande inte&lt;br&gt;kommer att inträffa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den mot vilken förbudet riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen&lt;br&gt;dessutom ålägga honom att göra sig av med det och förbjuda honom att&lt;br&gt;skaffa djur över huvud taget eller ett visst slag av djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet kan avse viss tid eller gälla tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När länsstyrelsen beslutar om om-&lt;br&gt;händertagande av djur, skall det i be-&lt;br&gt;slutet fastställas om djuret skall säl-&lt;br&gt;jas eller avlivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När länsstyrelsen beslutar om om-&lt;br&gt;händertagande av djur, skall länssty-&lt;br&gt;relsen snarast fastställa om djuret&lt;br&gt;skall säljas eller avlivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen har beslutat att djuret skall säljas och om det visar sig att&lt;br&gt;beslutet inte kan verkställas, får länsstyrelsen i stället besluta att djuret skall&lt;br&gt;avlivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djuret skall avlivas eller säljas genom polismyndighetens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avses i 29,31 och 32 §§&lt;br&gt;gäller omedelbart, om inte myndig-&lt;br&gt;heten bestämmer något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avses i 29, 31, 32 och&lt;br&gt;34 §§ gäller omedelbart, om inte&lt;br&gt;myndigheten bestämmer något an-&lt;br&gt;nat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1991:404.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;En myndighet får i annat fall bestämma att ett beslut skall gälla även om&lt;br&gt;det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:173&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:99) om&lt;br&gt;försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid&lt;br&gt;tillsyn enligt djurskyddslagen (1988:534)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1986:99) om försöksverksamhet med&lt;br&gt;ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen&lt;br&gt;(1988:534)*, som gäller till utgången av år 1992&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;br&gt;skall fortsätta att gälla till utgången av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagens rubrik 1988:536.&lt;br&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Lagens giltighetstid senast förlängd 1991:1594.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;JORDBRUKSDEPARTEMENTET&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,&lt;br&gt;Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Unckel,&lt;br&gt;P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Olsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om tillsyn enligt djurskyddslagen,&lt;br&gt;m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 21 februari 1991 gav regeringen lantbruksstyrelsen (nu-&lt;br&gt;mera statens jordbruksverk) i uppdrag att bl.a. redovisa hur den lokala djur-&lt;br&gt;skyddstillsynen anordnats. Redovisningen skulle innefatta en utvärdering av&lt;br&gt;tillsynen och styrelsen skulle även ge förslag till de eventuella ytterligare åt-&lt;br&gt;gärder som kunde anses erforderliga för att bedriva en effektiv tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har i januari 1992 redovisat uppdraget i jordbruksverkets&lt;br&gt;rapport (1992:3) Tillsyn enligt djurskyddslagen 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas de förslag i fråga om författnings-&lt;br&gt;ändringar som läggs fram i rapporten som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna&lt;br&gt;och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som&lt;br&gt;bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog den 11 januari 1990 åt lantbruksstyrelsen att utvär-&lt;br&gt;dera och utarbeta ett förslag till ett sammanhållet program för hästavel, häst-&lt;br&gt;uppfödning och hästsport samt utbildning och forskning inom området. Den&lt;br&gt;12 april 1991 lämnade lantbruksstyrelsen vissa förslag i sin rapport Hästut-&lt;br&gt;redningen (lantbruksstyrelsens rapport 1991:4). Rapporten har inte remiss-&lt;br&gt;behandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med de särskilda undersökningarna av tillsynen har det upp-&lt;br&gt;märksammats att ändringar i vissa av djurskyddslagens bestämmelser be-&lt;br&gt;hövs. Det gäller vilka djurskyddskrav som bör kunna ställas på hästhåll-&lt;br&gt;ningen, utformningen av bestämmelsen som reglerar förbud mot fortsatt&lt;br&gt;djurhållning och beslutsordningen vid omhändertagande av djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 7 maj 1992 att inhämta lagrådets yttrande över&lt;br&gt;förslag till ändringar i de hänseenden jag nu nämnt. Det till lagrådet remitte-&lt;br&gt;rade lagförslaget bör fogas till protokollet som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har yttrat sig över förslaget. Yttrandet bör fogas till protokollet&lt;br&gt;som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har av redaktionella skäl förordat att en av bestämmelserna i för-&lt;br&gt;slaget ges en ändrad lydelse. Jag har biträtt vad lagrådet förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande lämnar jag först en redogörelse för den utvärdering som&lt;br&gt;gjorts av djurskyddstillsynen. Jag behandlar därefter dels de lagstiftningsfrå-&lt;br&gt;gor som rör djurskyddslagen, dels frågan om en förlängning av försöksverk-&lt;br&gt;samheten med ökade kommunala befogenheter vid djurskyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmänna utgångspunkter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Våren 1988 antog riksdagen ett förslag från regeringen om en ny djurskydds-&lt;br&gt;lag (prop. 1987/88:93, JoU 22, rskr. 327) som trädde i kraft den 1 juli 1988.&lt;br&gt;Lagen ersatte 1944 års lag om djurskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhölls i regeringens proposition riktades mycket kritik mot den&lt;br&gt;dåvarande djurskyddstillsynen. Framför allt kritiserades miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddsnämndernas lokala tillsyn. Det gjordes bl.a. gällande att nämnderna&lt;br&gt;inte hade tillräckliga resurser och tillräcklig kompetens för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 24 § djurskyddslagen (1988:534) utövar jordbruksverket den cen-&lt;br&gt;trala tillsynen över efterlevnaden av lagen och, om inte annat är angivet, av&lt;br&gt;de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Jordbruksverket sam-&lt;br&gt;ordnar övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och lämnar vid behov råd&lt;br&gt;och hjälp i denna verksamhet. Den eller de kommunala nämnder som fullgör&lt;br&gt;uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet utövar tillsynen inom kom-&lt;br&gt;munen om inte regeringen föreskrivit att tillsynen skall utövas på något an-&lt;br&gt;nat sätt. Tillsynen i övrigt skall utövas av den eller de myndigheter som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer. Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som&lt;br&gt;behövs vid tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tillsynen över djurskyddet fick emellertid inte sin slutgiltiga&lt;br&gt;lösning genom den nya lagen. Regeringen gav därför i mars 1988 lantbruks-&lt;br&gt;styrelsen i uppdrag att utreda hur tillsynen enligt lagen skulle ordnas och för-&lt;br&gt;stärkas. Styrelsen redovisade sitt arbete i lantbruksstyrelsens rapport&lt;br&gt;(1988:9) Tillsyn enligt djurskyddslagen. Av lantbruksstyrelsens rapport&lt;br&gt;framgick att ambitionsnivån och kvaliteten när det gällde tillsynen varierade&lt;br&gt;avsevärt mellan kommuner. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har omfat-&lt;br&gt;tande tillsynsuppgifter enligt flera olika lagar och djurskyddet är bara en del&lt;br&gt;av det som faller inom nämndens ansvarsområde. Att djurskyddstillsynen&lt;br&gt;var otillräcklig i många kommuner berodde enligt lantbruksstyrelsen på att&lt;br&gt;nämnderna prioriterade den lågt. Detta medförde att otillräckliga resurser&lt;br&gt;avsattes för tillsynen och att i vissa fall kompetensen hos den inspekterande&lt;br&gt;personalen var bristfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har efter förslag från regeringen beslutat om åtgärder för att&lt;br&gt;förstärka och förbättra tillsynen enligt djurskyddslagen (prop. 1989/90:118,&lt;br&gt;JoU23, rskr. 342). Åtgärderna innebär ökade krav på tillsynsresurser hos&lt;br&gt;nämnderna, en bred satsning på information om lagstiftningen, förbättrad&lt;br&gt;utbildning av den befintliga tillsynspersonalen och att centrala riktlinjer ges&lt;br&gt;för tillsynsarbetet. I propositionen framhölls att det är ett grundläggande&lt;br&gt;krav att tillsynen ges tillräckliga resurser genom att personal finns tillgänglig&lt;br&gt;för uppgiften. Detta innebär att varje kommun måste ha tillgång till tillsyns-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;män för djurskyddet. Så många tillsynsmän måste finnas att tillsynen verkli-&lt;br&gt;gen blir genomförd på ett bra sätt. I propositionen framhölls betydelsen av&lt;br&gt;att personalen är tillräckligt kvalificerad och att basen för en god tillsyn är&lt;br&gt;utbildning och information. För att genomföra detta beslöts att miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsnämnderna skall ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i&lt;br&gt;den omfattning som krävs för en tillfredsställande tillsyn, att kommunen&lt;br&gt;skall få besluta om avgifter för tillsynen, och att krav skall kunna ställas på att&lt;br&gt;skötselråd skall lämnas vid yrkesmässig försäljning av sällskapsdjur. Vidare&lt;br&gt;beslöts att vissa insatser borde göras för att öka kunskaperna om djurskyddet&lt;br&gt;dels hos befintlig tillsynspersonal, dels i utbildningen av tillsynspersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare framhölls i propositionen att tillsynen över djurskyddet inom bl.a.&lt;br&gt;animalieproduktionen borde ges en ny huvudinriktning. Därför borde ökade&lt;br&gt;insatser göras i fråga om riktad tillsyn och projektverksamhet. En grundför-&lt;br&gt;utsättning för detta skall vara möjligt är att miljö- och hälsoskyddsnämn-&lt;br&gt;derna vet vilken djurhållning som finns inom kommunen. Det angavs därför&lt;br&gt;vara av stor betydelse att miljö- och hälsoskyddsnämnderna har en förteck-&lt;br&gt;ning över viktigare tillsynsobjekt. Utan en sådan förteckning saknas det un-&lt;br&gt;derlag som behövs för en effektiv verksamhetsplanering. Nämnderna borde&lt;br&gt;också i ökad omfattning anlita veterinär vid verksamhetsplanering och för&lt;br&gt;tillsynen. Som exempel angavs ärenden som rör omhändertagande av djur,&lt;br&gt;när det i övrigt finns anledning att befara missförhållanden eller när det an-&lt;br&gt;nars finns särskilda skäl att anlita veterinär sakkunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagsbeslutet anfördes att det är mycket angeläget att en fungerande&lt;br&gt;djurskyddstillsyn kommer till stånd och att fortsatta brister i detta hänseende&lt;br&gt;blir avhjälpta. Enligt riksdagens mening borde djurskyddstillsynens utform-&lt;br&gt;ning och innehåll inom två år utvärderas. Regeringen borde därefter åter-&lt;br&gt;komma till riksdagen med en redogörelse för hur den lokala djurskyddstill-&lt;br&gt;synen anordnats och vid behov lämna förslag om de ytterligare åtgärder som&lt;br&gt;kunde anses erforderliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 21 februari 1991 gav regeringen lantbruksstyrelsen i&lt;br&gt;uppdrag att redovisa hur den lokala djurskyddstillsynen anordnats. Redovis-&lt;br&gt;ningen skulle särskilt belysa djurskyddstillsynens utformning och innehåll&lt;br&gt;samt tillämpningen av djurskyddslagens bestämmelser om förbud att ha&lt;br&gt;hand om djur och omhändertagande av djur. Redovisningen skulle innefatta&lt;br&gt;en utvärdering av tillsynen och verket skulle även ge förslag till de eventuella&lt;br&gt;ytterligare åtgärder som kunde anses erforderliga för att bedriva en effektiv&lt;br&gt;tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har i januari 1992 redovisat uppdraget i jordbruksverkets&lt;br&gt;rapport (1992:3) Tillsyn enligt djurskyddslagen 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I november 1991 genomförde jordbruksverket en enkätundersökning rik-&lt;br&gt;tad till samtliga kommuners miljö- och hälsoskyddsnämnder. Av landets to-&lt;br&gt;talt 284 kommuner besvarade 277 enkäten. Jordbruksverket har i samarbete&lt;br&gt;med centrala försöksdjursnämnden gjort en enkät bland de fjorton kommu-&lt;br&gt;ner som har försöksdjurstillsyn. Samtliga kommuner besvarade enkäten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Den nuvarande lokala djurskyddstillsynen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sedan den 1 januari 1992 har kommunerna en ökad frihet att organisera sin&lt;br&gt;nämndverksamhet. Detta har lett till att miljö- och hälsoskyddsnämnden i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett antal kommuner slagits ihop med en eller flera andra nämnder. Ansvaret Prop. 1991/92:173&lt;br&gt;för djurskyddstillsynen har därför i samband med omorganisation av nämnd-&lt;br&gt;verksamheten i vissa kommuner flyttats över till andra nämnder. Drygt tre&lt;br&gt;fjärdedelar av de 277 kommuner som besvarat jordbruksverkets enkät har&lt;br&gt;dock angett att djurskyddstillsynen även i fortsättningen kommer att ligga&lt;br&gt;kvar på miljö- och hälsoskyddsnämnden. I en fjärdedel av kommunerna har&lt;br&gt;ansvaret flyttats över till någon annan nämnd, i flertalet av dessa till en sam-&lt;br&gt;manslagen bygg- och miljönämnd. Men även sammanslagna miljö- och rädd-&lt;br&gt;ningsnämnder eller bygg-, räddnings- och miljönämnder liksom miljö-,&lt;br&gt;bygg-, räddnings- och trafiknämnder förekommer. I ett par kommuner har&lt;br&gt;ansvaret för djurskyddstillsynen överförts till kommunstyrelsen resp, kom-&lt;br&gt;mundelsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynspersonal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drygt tre fjärdedelar av de kommuner som svarat på enkäten har angett att&lt;br&gt;djurskyddstillsynen utövas av miljö- och hälsoskyddsinspektörer som, för-&lt;br&gt;utom djurskyddstillsynen, även har andra arbetsuppgifter. Nästan en tredje-&lt;br&gt;del av kommunerna har anställt en särskild djurskyddsinspektör. Det inne-&lt;br&gt;bär att jämfört med år 1988 har ytterligare 25 kommuner anställt en särskild&lt;br&gt;djurskyddsinspektör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några kommuner har redovisat att de har både särskild djurskyddsinspek-&lt;br&gt;tör och miljö- och hälsoskyddsinspektör som utövar djurskyddstillsynen. Av&lt;br&gt;jordbruksverkets redovisning kan dock inte utläsas hur många det är. I 16&lt;br&gt;kommuner utövas djurskyddstillsynen av kommunala förtroendemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast 20 kommuner har tillsynsman tillsammans med annan kommun.&lt;br&gt;År 1988 var det 24 kommuner som hade tillsynen organiserad på det sättet.&lt;br&gt;Kommunförbundet har rekommenderat några kommuner att anställa ge-&lt;br&gt;mensam djurskyddspersonal. Att detta inte har gett resultat kan enligt jord-&lt;br&gt;bruksverket bero på svårigheter att lösa anställningsformen när flera kom-&lt;br&gt;muner skall dela på en tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan en tredjedel (32 %) av de som ansvarar för tillsynen har genomgått&lt;br&gt;någon form av utbildning i djurskydd. Det är dock mycket stor efterfrågan&lt;br&gt;på fort- och vidareutbildning i djurskydd. De djurskyddskurser som genom-&lt;br&gt;förs i Skara, anordnade av Sveriges lantbruksuniversitet och Umeå universi-&lt;br&gt;tet, har inte kunnat bereda plats för alla som vill utbildas. Det är 111 miljö-&lt;br&gt;och hälsoskyddsinspektörer som utövar djurskyddstillsyn, som saknar till-&lt;br&gt;läggsutbildning i djurskydd. Jordbruksverket bedömer dock att kompeten-&lt;br&gt;sen hos tillsynspersonalen kommer att förbättras allt eftersom befintliga&lt;br&gt;djurskyddstillsynsmän bereds tillfälle till utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av enkätsvaren framgår att antalet timmar som ägnas åt djurskyddstillsy-&lt;br&gt;nens praktiska del sedan år 1988 har ökat i en fjärdedel av kommunerna och&lt;br&gt;är oförändrad i hälften. I knappt en tiondel av kommunerna har tiden mins-&lt;br&gt;kat. Av svaren framgår också att 2 % av kommunerna inte bedriver någon&lt;br&gt;djurskyddstillsyn alls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan hälften (45 %) av kommunerna anser att djurskyddstillsynen för-&lt;br&gt;stärkts sedan den 1 juli 1988. Förstärkningen har bl.a. skett genom att mer&lt;br&gt;personal har anställts. Personalen har också fått ytterligare utbildning och&lt;br&gt;fortbildning och det har avsatts mer resurser till djurskyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I drygt en fjärdedel av kommunerna (27 %) har avgifter för djurskyddstill-&lt;br&gt;synen införts. Avgifter har dels införts som fasta årsavgifter, dels som be-&lt;br&gt;söks- eller timavgifter. Kombinationer av olika avgifter förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Register över anläggningar med yrkesmässig djurhållning finns i 201 av de&lt;br&gt;273 kommuner som besvarat frågan om de har register över samtliga sådana&lt;br&gt;anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utomstående expertis anlitas i stor utsträckning vid djurskyddstillsynen.&lt;br&gt;Framför allt anlitas distriktsveterinärer och länsveterinärer. Dessutom sker&lt;br&gt;samverkan med andra veterinärer och med bl.a. Svenska kennelklubben,&lt;br&gt;länsstyrelsernas lantbruksenheter, andra kommuners djurskyddsinspektö-&lt;br&gt;rer, Lantbrukarnas riksförbund och Ridfrämjandet. Samverkan och samråd&lt;br&gt;med distriktsveterinär och med länsveterinär sker i stor utsträckning när det&lt;br&gt;gäller ovanlig och komplicerad djurhållning samt vid vanvård. I viss mån&lt;br&gt;deltar länsveterinären även i planeringen av djurskyddstillsynen. Samverkan&lt;br&gt;med andra kommuners djurskyddsinspektörer sker framför allt i form av re-&lt;br&gt;gelbundna samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet har i ett cirkulär till kommunerna rekommenderat att&lt;br&gt;rätten att fatta vissa beslut delegeras. De beslut som avses är beslut i fråga&lt;br&gt;om tillstånd för viss yrkesmässig djurhållning, begäran om polishandräck-&lt;br&gt;ning vid tillsynen, föreläggande och förbud, omedelbart omhändertagande&lt;br&gt;av djur, undantag från kravet på betesgång för vissa nötkreatur och godkän-&lt;br&gt;nande av lokaler för yrkesmässig handel med sällskapsdjur. Delegering är&lt;br&gt;dock inte genomförd i så stor omfattning som förbundet önskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt förbundet särskilt angeläget att beslut om omedelbart om-&lt;br&gt;händertagande enligt 32 § djurskyddslagen och beslut om polishandräckning&lt;br&gt;enligt 24 § djurskyddslagen delegeras. Dessa beslut är i de allra flesta fall&lt;br&gt;så brådskande att miljö- och hälsoskyddsnämndens sammanträde inte kan&lt;br&gt;inväntas för att beslut skall fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket anser också att det är angeläget att fortsätta att verka för&lt;br&gt;att delegering av dessa beslut genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn av olika typer av djurhållning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast 7 av de kommuner som har besvarat enkäten har uppgivit att de har&lt;br&gt;bedrivit riktad tillsyn av tävlingshästar under träning, medan 36 kommuner&lt;br&gt;har uppgivit att de har bedrivit tillsyn av uppstallade tävlingshästar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn av vilthägn har bedrivits av 35 kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktad tillsyn av djurparker har bedrivits av 21 kommuner. Djurparker&lt;br&gt;finns enligt jordbruksverkets register i 39 kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktad tillsyn av cirkusar har bedrivits av 55 kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller försöksdjurstillsynen framgår av svaren på den enkät som&lt;br&gt;riktats till de 14 kommuner som har försöksdjurstillsyn att det på många håll&lt;br&gt;är problem med information till miljö- och hälsoskyddsnämnden om vilka&lt;br&gt;försök som pågår. Dessutom anser sig personalen på miljöförvaltningarna ha&lt;br&gt;för liten utbildning om försöksdjurshållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har för avsikt att se över försöksdjurstillsynen ytterli-&lt;br&gt;gare. Verket avser att i samråd med centrala försöksdjursnämnden under-&lt;br&gt;söka möjligheten att anordna sammankomster med tillsynspersonalen dels&lt;br&gt;för utbildning, dels för utbyte av erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befogenhet att fatta vissa beslut enligt djurskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt djurskyddslagen om förbud att ha hand om djur (29 §), omhän-&lt;br&gt;dertagande av djur (31 och 32 §§) och tillstånd för ägaren att förfoga över&lt;br&gt;omhändertagna djur (33 §) fattas i dag av länsstyrelsen. Drygt hälften (52 %)&lt;br&gt;av de tillfrågade kommunerna anser att dessa befogenheter i stället skall an-&lt;br&gt;komma på kommunen, medan 42 % anser att nuvarande ordning bör behål-&lt;br&gt;las.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse,&lt;br&gt;det s.k. frikommunförsöket, har försökskommunerna getts ökade befogen-&lt;br&gt;heter vid tillsyn enligt djurskyddslagen. Försöksverksamheten på detta om-&lt;br&gt;råde innebär bl.a. att den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgif-&lt;br&gt;ter inom miljö- och hälsoskyddsområdet i försökskommunerna har samma&lt;br&gt;befogenheter som länsstyrelsen att i vissa situationer meddela förbud att ha&lt;br&gt;hand om djur och besluta att djur skall omhändertas (29, 31, 32 §§ djur-&lt;br&gt;skyddslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av enkätsvaren framgår att endast 4 av de 28 frikommuner som besvarat&lt;br&gt;enkäten har utnyttjat de ökade befogenheterna. Enligt jordbruksverkets be-&lt;br&gt;dömning kan det ha sin förklaring i att flera nyligen har blivit frikommuner.&lt;br&gt;Det är enligt verket nödvändigt att förbättra informationen till frikommu-&lt;br&gt;nerna om vilka befogenheter och skyldigheter de har.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Allmänna överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Av jordbruksverkets rapport framgår att ambitionsnivån och kvaliteten när&lt;br&gt;det gäller tillsynen fortfarande varierar mellan kommuner. Tillsynen är&lt;br&gt;mycket olika i skilda kommuner och flera kommuner saknar alltjämt djur-&lt;br&gt;skyddsutbildad personal i den utsträckning lagstiftningen kräver. Nästan&lt;br&gt;hälften av kommunerna anser dock att djurskyddstillsynen förstärkts sedan&lt;br&gt;den nya djurskyddslagen trädde i kraft den 1 juli 1988. Det är också jord-&lt;br&gt;bruksverkets uppfattning att djurskyddsfrågorna på senare år fått en större&lt;br&gt;genomslagskraft och att större förståelse och intresse för tillsynsfrågorna nu&lt;br&gt;visas från kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet anger i sitt yttrande att det finns anledning att betona&lt;br&gt;den positiva utveckling som djurskyddstillsynen haft under de senaste åren.&lt;br&gt;Bl.a. har nästan hälften av kommunerna förstärkt djurskyddstillsynen och&lt;br&gt;betydligt mer tid och resurser läggs numera på tillsynen. Förbundet delar&lt;br&gt;således inte den kritik som i rapporten riktas mot miljö- och hälsoskydds-&lt;br&gt;nämndernas sätt att sköta djurskyddstillsynen, men förbundet är dock med-&lt;br&gt;vetet om att det är önskvärt att djurskyddstillsynen förbättras ytterligare i en&lt;br&gt;del kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av jordbruksverkets rapport framgår att nära hälften av kommunerna an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser att djurskyddstillsynen förstärkts. Vidare framgår att intresset för djur- Prop. 1991/92:173&lt;br&gt;skyddsfrågor i kommunerna har ökat. Det visar att utvecklingen går åt rätt&lt;br&gt;håll. Det är dock enligt min mening angeläget att ytterligare förbättra djur-&lt;br&gt;skyddstillsynen. För att uppnå detta anser jag att det är av avgörande bety-&lt;br&gt;delse att kommunerna är informerade om lagstiftningen och om vilken roll&lt;br&gt;nämnderna har som tillsynsmyndighet och om de krav som ställs på nämn-&lt;br&gt;derna i det hänseendet. Jordbruksverket har här en mycket viktig uppgift&lt;br&gt;att fylla. Verkets planering av verksamheten på central nivå är således en&lt;br&gt;nödvändig förutsättning för att tillsynen skall fungera i praktiken. Lant-&lt;br&gt;bruksstyrelsen gav i december 1990 ut en handbok i djurskydd, Djurskydds-&lt;br&gt;handbok 1, för miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsverksamhet. I&lt;br&gt;handboken finns bl.a. riktlinjer för tillämpningen av djurskyddslagen. Bo-&lt;br&gt;ken tar bl.a. också upp den formella hanteringen av tillsynsärenden och det&lt;br&gt;bör leda till en enhetlig tillämpning av djurskyddslagen ute i de olika kom-&lt;br&gt;munala nämnderna. Enligt min mening är den typen av åtgärder ett viktigt&lt;br&gt;led i arbetet med att förbättra djurskyddstillsynen. Handboken ger en bra&lt;br&gt;information till kommunerna om lagstiftningen. Samtidigt är boken avsedd&lt;br&gt;att vara ett stöd för och underlätta arbetet för den personal som skall se till&lt;br&gt;att gällande djurskyddsbestämmelser efterlevs på ett tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet åtog sig i samband med regeringens proposi-&lt;br&gt;tion om tillsyn enligt djurskyddslagen våren 1990 att på olika sätt aktivt ar-&lt;br&gt;beta för att förbättra tillsynen. Förbundet organiserade därför samma år en&lt;br&gt;djurskyddsgrupp för att samordna frågor om djurskydd och djurskyddstill-&lt;br&gt;syn på det lokala planet. Kommunförbundet har i sitt yttrande angett att för-&lt;br&gt;bundet har för avsikt att tills vidare behålla denna djurskyddsgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djurskyddsgruppen skall bidra med underlag som gör det möjligt att ef-&lt;br&gt;fektivisera tillsynen. Arbetet skall bedrivas i samarbete med jordbruksver-&lt;br&gt;ket och kommer att koncentreras på praktiska frågor, såsom utveckling av&lt;br&gt;samarbetsformer mellan veterinärorganisationen, djurhälsovården och&lt;br&gt;kommunerna. Avsikten är bl.a. att koncentrera resurserna till de angeläg-&lt;br&gt;naste tillsynsobjekten. Utbildningsinsatser är ett annat samarbetsområde,&lt;br&gt;liksom att utveckla bedömningsgrunder för vad som är bra respektive dåligt&lt;br&gt;skötta eller vanvårdade djur. Jordbruksverket har påbörjat samarbetet med&lt;br&gt;kommunförbundets djurskyddsgrupp. Bildandet av och arbetet i djur-&lt;br&gt;skyddsgruppen är enligt min mening mycket positivt. Genom arbetet under-&lt;br&gt;stryks vikten av en bra djurskyddstillsyn samtidigt som gruppen kan utgöra&lt;br&gt;ett organ för de olika kommunerna att ta upp viktiga frågor av gemensamt&lt;br&gt;intresse för att förbättra tillsynen. Jordbruksverket bedömer att gruppen blir&lt;br&gt;ett bra samarbetsorgan där verket fortlöpande kan informera kommunerna&lt;br&gt;om frågor som berör djurskyddstillsynen. Samtidigt kan särskilda problem i&lt;br&gt;enskilda ärenden och gemensamma frågeställningar diskuteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultaten av den genomförda enkäten kommer att bli föremål för en yt-&lt;br&gt;terligare fördjupad analys av jordbruksverket tillsammans med kommunför-&lt;br&gt;bundets djurskyddsgrupp. Enkätsvaren kommer att utgöra ett värdefullt un-&lt;br&gt;derlag för riktade informations- och stödinsatser till kommunerna. Genom&lt;br&gt;att så gott som samtliga kommuner besvarat enkäten finns nu ett mycket&lt;br&gt;brett och detaljerat underlagsmaterial för att kunna förbättra bl.a. informa-&lt;br&gt;tionen till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket planerar att genom olika insatser öka förståelsen för&lt;br&gt;djurskyddsfrågorna hos kommunerna. Särskilda informationsinsatser kom-&lt;br&gt;mer inom kort att sättas in i fråga om de tillämpningsföreskrifter för befint-&lt;br&gt;liga stallar för lantbrukets djur som träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det pågående arbetet inom kommunförbundet och hos&lt;br&gt;jordbruksverket bedömer jag att det kommer att finnas en god grund för att&lt;br&gt;i framtiden ytterligare förbättra djurskyddstillsynen. Jag ser det som angelä-&lt;br&gt;get att de möjligheter till effektivisering och förstärkning av tillsynen som&lt;br&gt;ligger i samarbete och samordning mellan olika tillsynsmyndigheter och&lt;br&gt;olika veterinärkategorier tillvaratas. Kommunerna bör också pröva att i&lt;br&gt;ökad utsträckning lösa djurskyddstillsynen genom mellankommunal sam-&lt;br&gt;verkan. Detta bör kunna vara en lösning framför allt i mindre, närliggande&lt;br&gt;kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som det pekades på i den tidigare propositionen om tillsyn enligt djur-&lt;br&gt;skyddslagen, m.m. bör veterinär anlitas i vissa fall vid djurskyddstillsynen.&lt;br&gt;Det kan gälla i ärenden som rör omhändertagande av djur, när det i övrigt&lt;br&gt;finns anledning att befara missförhållanden eller när det annars finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl att anlita veterinär sakkunskap. Som framgår av jordbruksverkets&lt;br&gt;rapport anlitas i stor utsträckning distrikts- och länsveterinär när det gäller&lt;br&gt;anmälningsfall, ovanlig och komplicerad djurhållning samt vid vanvård av&lt;br&gt;djur. Detta är i hög grad positivt men bör i vissa kommuner utvecklas ytterli-&lt;br&gt;gare eftersom den veterinära sakkunskapen är mycket viktig i tillsynsarbe-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om tillsyn enligt djurskyddslagen framhölls att en grund-&lt;br&gt;förutsättning för en meningsfull tillsyn är att den som utövar tillsynen har&lt;br&gt;tillräckliga kunskaper för sin uppgift. Bristande kunskaper hos den som skall&lt;br&gt;utföra tillsynsarbetet kan i många fall medverka till att tillsynen över djur-&lt;br&gt;skyddet inte prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av jordbruksverkets rapport utövas djurskyddstillsynen i&lt;br&gt;flertalet kommuner av miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Sedan år 1977 ut-&lt;br&gt;bildas miljö- och hälsoskyddsinspektörer vid Umeå universitet. Miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsinspektörer genomgår miljö- och hälsoskyddslinjen som omfat-&lt;br&gt;tar sammanlagt 120 poäng. Av dessa 120 poäng omfattar utbildningen i djur-&lt;br&gt;skydd och djurhållning för närvarande 1,5 poäng och ingår i kursen Livsme-&lt;br&gt;delshygien och djurskydd. Kursens mål är att ge grundläggande kunskap i&lt;br&gt;djurhållning, djurskydd och djurskyddslagstiftning. Kursen omfattar en ge-&lt;br&gt;nomgång av lantbrukets animalieproduktion med särskild betoning på djur-&lt;br&gt;skyddslagstiftningens bestämmelser om djurhållning, stallmiljö och djur-&lt;br&gt;skydd. Sällskapsdjurens plats och förhållanden i en urbaniserad miljö be-&lt;br&gt;handlas. Miljö- och hälsoskyddsnämndernas roll i tillsynen av djurexperi-&lt;br&gt;menten verksamhet samt hållandet av försöksdjur tas också upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av bl.a. det ökade behovet av personal för miljöskydd be-&lt;br&gt;slutade regeringen i april 1989 att ge universitets- och högskoleämbetet&lt;br&gt;(UHÄ) i uppdrag att göra en översyn av utbildningen inom miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddsområdet. Detta har bl.a. resulterat i att intagningen till miljö- och häl-&lt;br&gt;soskyddslinjen fr.o.m. höstterminen 1991 har utökats från 32 till 45 stude-&lt;br&gt;rande per termin. Umeå universitet har angett att utbildningens innehåll och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;struktur kommer att förändras och att utbildningen i djurskydd med stor san- &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nolikhet kommer att utökas från 1,5 poäng till att omfatta 2 poäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundutbildningen för flertalet av de tjänstemän som utövar lokal djur-&lt;br&gt;skyddstillsyn är således miljö- och hälsoskyddslinjen. Det är viktigt att&lt;br&gt;denna utbildning ger en god baskompetens också i djurskydd. För att täcka&lt;br&gt;kommunernas behov av utbildad personal är det också viktigt att tillräckligt&lt;br&gt;många miljö- och hälsoskyddsinspektörer utbildas. Jag anser därför att det&lt;br&gt;är ett steg i rätt riktning att intagningen till miljö- och hälsoskyddslinjen har&lt;br&gt;utökats och att utbildningen i djurskydd ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angavs i den tidigare propositionen om tillsyn enligt djurskyddslagen&lt;br&gt;var vidareutbildningen för befintlig tillsynspersonal inte tillräcklig. Sedan ett&lt;br&gt;antal år har universitetet i Umeå, förutom grundutbildningen för miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsinpektörer, anordnat fort- och vidareutbildning för yrkesverk-&lt;br&gt;samma inom miljö- och hälsoskydd. Utbildningsprogrammet omfattade tidi-&lt;br&gt;gare bl.a. en kurs på fem poäng i djurskydd. Kursen erbjöd emellertid i ge-&lt;br&gt;nomsnitt bara tio platser om året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma en snabb förbättring av kunskaperna hos befintlig till-&lt;br&gt;synspersonal behövdes därför extra insatser. Vidareutbildningen behövde&lt;br&gt;både utökas och förbättras. Sveriges lantbruksuniversitet redovisade därför&lt;br&gt;i oktober 1990 på regeringens uppdrag ett förslag till grundkurs i djurskydd&lt;br&gt;för befintlig tillsynspersonal hos kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämn-&lt;br&gt;der. Regeringen uppdrog därefter i januari 1991 till universitetet att anordna&lt;br&gt;sådan utbildning. Medel för denna utbildningsinsats har anvisats under&lt;br&gt;nionde huvudtitelns anslag Djurhälsovård och djurskyddsbefrämjande åt-&lt;br&gt;gärder. Utbildningen, som är förlagd till Skara och administreras från Umeå&lt;br&gt;universitet, startade under år 1991 och omfattar sammanlagt tio veckors hel-&lt;br&gt;tidsstudier med 20 platser vid varje kurstillfälle. Utbildningen omfattar&lt;br&gt;grundläggande djurskyddsutbildning om lantbrukets djur och om sällskaps-&lt;br&gt;djur, fördjupningskurser för djurslagen idisslare, häst, fjäderfä och svin samt&lt;br&gt;juridisk utbildning i frågor som rör djurskydd. Utbildningen baseras på att&lt;br&gt;tillsynsarbetet skall ha sin tyngdpunkt i informations- och rådgivningsarbete&lt;br&gt;och till sin inriktning vara förebyggande. Detta innebär att kursdeltagarna&lt;br&gt;efter genomgångna kurser skall ha kunskap om normal hantering inom resp,&lt;br&gt;djurhållning, vara orienterade om såväl gamla som nya djurhållningssystem&lt;br&gt;och hur dessa sköts samt ha kunskap om väsentliga samband mellan djur-&lt;br&gt;hälsa å ena sidan och miljöfaktorer och skötsel å andra sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den korta tid som den förstärkta utbildningen har funnits&lt;br&gt;anser jag att det i nuläget är för tidigt att utvärdera utbildningens omfattning&lt;br&gt;och innehåll. De delkurser som hittills har genomförts har dock fått ett&lt;br&gt;mycket bra mottagande och positiva omdömen. Genom att utbildningen är&lt;br&gt;uppdelad på olika delkurser är det också möjligt för deltagarna att kompo-&lt;br&gt;nera en vidareutbildning som bäst motsvarar den egna kommunens behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viss vidareutbildning sker också i kommunförbundets regi. Bl.a. bedri-&lt;br&gt;ver Umeå universitet i samarbete med kommunförbundet under våren 1992&lt;br&gt;en uppdragsutbildning i Norrbotten och Västerbotten för miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddsinspektörer i regionens kommuner. I den utbildningen ingår ett sär-&lt;br&gt;skilt moment om rennäring och hjorthägn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F.d. lantbruksstyrelsen och numera jordbruksverket har under senare år &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också startat och genomfört ett omfattande kursprogram för att förbättra&lt;br&gt;kunskaperna hos tillsynspersonalen. Myndighetens kurser har i första hand&lt;br&gt;avsett den regionala personalen. I vaije region har därefter länsstyrelsen i&lt;br&gt;samarbete med kommunförbundets länsavdelning givit kurser för miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddspersonalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har skyldighet att ha tillgång till djurskyddsutbildad perso-&lt;br&gt;nal i den omfattning som behövs för att kunna fullgöra sina uppgifter på ett&lt;br&gt;tillfredsställande sätt. Det är mycket angeläget att det arbete som har påbör-&lt;br&gt;jats både i fråga om förbättrad grundutbildning och förbättrad utbildning av&lt;br&gt;befintlig tillsynspersonal fortsätter. För att kommunerna skall kunna fullgöra&lt;br&gt;sina skyldigheter och ha en bra tillsyn krävs att de också kan få tillgång till&lt;br&gt;välutbildad personal. Enligt min mening är den utbildning som nu har tagits&lt;br&gt;fram ett stort steg på vägen. Det är emellertid väsentligt att utvecklingen&lt;br&gt;följs fortlöpande så att åtgärder vid behov kan vidtas för att förändra t.ex.&lt;br&gt;utbildningens innehåll eller struktur. Jag har därför för avsikt att föreslå re-&lt;br&gt;geringen att jordbruksverket får i uppdrag att fortlöpande följa frågan och&lt;br&gt;vart tredje år i anslutning till myndighetens anslagsframställning till rege-&lt;br&gt;ringen redovisa djurskyddsutbildningens utformning och innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 57 a § djurskyddsförordningen får kommunen ta ut avgift enligt&lt;br&gt;taxa som kommunen bestämmer för miljö- och hälsoskyddsnämndens verk-&lt;br&gt;samhet enligt djurskyddslagen och djurskyddsförordningen. Jordbruksver-&lt;br&gt;ket har föreslagit att avgifterna för djurskyddstillsynen utformas på samma&lt;br&gt;sätt som för livsmedelstillsynen. Det skulle innebära att avgifterna fastställ-&lt;br&gt;des centralt med belopp bestämda med hänsyn till tillsynsobjektets storlek&lt;br&gt;och karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen framhöll vid införandet av avgifter för djurskyddstillsyn att ut-&lt;br&gt;gångspunkten för införande av tillsynsavgifter av ifrågavarande slag är att&lt;br&gt;avgiften inte får täcka mer än kostnaderna för tillsynen. Avgiften skall även&lt;br&gt;vara utformad på ett sådant sätt att den som betalar avgiften erhåller en mot-&lt;br&gt;svarande prestation från myndigheternas sida. Enligt jordbruksverkets redo-&lt;br&gt;visning tas avgifter ut i 27 % av de 277 kommuner som besvarat verkets en-&lt;br&gt;kät. Kommunförbundet avvisar i sitt yttrande bestämt jordbruksverkets för-&lt;br&gt;slag om en central styrning av avgifterna för djurskyddstillsynen. Förbundets&lt;br&gt;inställning är att varje kommun själv skall besluta om avgifterna. En kom-&lt;br&gt;mun skall kunna införa avgifter efter sitt behov och också kunna bestämma&lt;br&gt;kostnadstäckningen med hänsyn till hur stor del av verksamheten som man&lt;br&gt;anser att näringen skall täcka. Vid avgiftens utformning skall kommunal-&lt;br&gt;lagens självkostnadsprincip gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När möjligheten att ta ut avgift infördes användes miljöskyddslagens av-&lt;br&gt;giftssystem som förebild, dvs. kommunerna skulle själva få fastställa avgif-&lt;br&gt;tens storlek. Departementschefen framhöll det lämpliga i att kommunerna&lt;br&gt;tillämpade en likartad nivå på avgifterna. Det förutsattes också att kommun-&lt;br&gt;förbundet skulle lämna rekommendationer för kommunernas avgiftsuttag.&lt;br&gt;Sådana rekommendationer finns nu utarbetade. Enligt min mening finns det&lt;br&gt;inte nu tillräckliga skäl att ändra avgiftssystemet för djurskyddstillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stall för vissa djurslag skall enligt 5 § djurskyddsförordningen på förhand&lt;br&gt;godkännas från djurhälso- och djurskyddssynpunkt av länsstyrelsen, innan&lt;br&gt;de får uppföras, byggas till eller byggas om. Enligt jordbruksverkets rapport&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har det i flera fall uppförts sådana stall utan att de har förprövats. Flera re- Prop. 1991/92:173&lt;br&gt;missinstanser har också pekat på det problemet. Jordbruksverket har dock&lt;br&gt;angett att verket har för avsikt att ytterligare utreda de problem som finns&lt;br&gt;när det gäller stall som inte förprövats. Jag ser därför ingen anledning att nu&lt;br&gt;föreslå några åtgärder på det området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket uppger att verket vid flera tillfällen informerats om bris-&lt;br&gt;ter i djurhållningen på cirkusar. Verket anser att lantbruksstyrelsens förslag&lt;br&gt;från år 1988 avseende tillsyn av djurhållningen på cirkusar skulle medföra en&lt;br&gt;avsevärd förbättring. Förslaget innebär att länsveterinär eller gränsveterinär&lt;br&gt;inför varje säsong företar en s.k. inbesiktning av alla cirkusar som skall ut på&lt;br&gt;turné, varefter jordbruksverket utfärdar tillstånd. Krav på sådant tillstånd&lt;br&gt;bör enligt jordbruksverket införas i djurskyddsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av jordbruksverkets rapport framgår emellertid inte vilka brister som den&lt;br&gt;nuvarande organisationen av tillsynen medför avseende djurhållningen på&lt;br&gt;cirkusar. Av enkätsvaren framgår att 55 kommuner har utövat tillsyn av cir-&lt;br&gt;kusar, dvs. 20 % av de kommuner som besvarat enkäten. Det framgår dock&lt;br&gt;inte av jordbruksverkets rapport i hur många kommuner som cirkusföreställ-&lt;br&gt;ningar anordnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sitt stöd för cirkuskonsten och&lt;br&gt;framhållit betydelsen av att insatser görs för att främja cirkuskonstens fort-&lt;br&gt;levnad i Sverige. Riksdagens beslut år 1990 med anledning av regeringens&lt;br&gt;proposition om tillsyn enligt djurskyddslagen innebär att den lokala tillsynen&lt;br&gt;av cirkusdjur undantas från tillsynsavgift. Av jordbruksverkets rapport&lt;br&gt;framgår inte på vad sätt och i vilket avseende som det skulle föreligga miss-&lt;br&gt;förhållanden på cirkusar. Jag anser att det är viktigt att cirkusverksamheten&lt;br&gt;underlättas. Det har i rapporten inte framkommit något som visar att djur-&lt;br&gt;hållningen på cirkusar generellt är dålig. Mot den bakgrunden är jag inte&lt;br&gt;beredd att föreslå att det införs något sådant tillståndstvång för cirkusar som&lt;br&gt;jordbruksverket förordar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket anser att kommunerna inte bör ha ansvaret för tillsyn av&lt;br&gt;tävlingshästar eftersom endast ett fåtal kommuner har bedrivit sådan tillsyn.&lt;br&gt;Verket bedömer att det är angeläget att lantbruksstyrelsen förslag från år&lt;br&gt;1988 om en särskild veterinärorganisation för tillsyn av tävlingshästar, be-&lt;br&gt;stående av ca 15 veterinärer underställd styrelsen, utreds ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det en fördel att ha ett samlat kommunalt ansvar&lt;br&gt;för djurskyddstillsynen. Det är emellertid som jag tidigare anfört viktigt att&lt;br&gt;erforderlig kompetens finns för denna tillsyn som många gånger kan vara&lt;br&gt;mycket komplicerad. Det är bl.a. av det skälet som kommunerna i ökad ut-&lt;br&gt;sträckning bör anlita veterinär vid sådan tillsyn. När det gäller tävlingshästar&lt;br&gt;är ofta stora ekonomiska intressen involverade i minst lika hög grad som när&lt;br&gt;det gäller lantbrukets djur. Jag anser därför att sådana hästar i djurskydds-&lt;br&gt;lagstiftningen skall jämställas med lantbrukets djur när det gäller de grund-&lt;br&gt;läggande kraven på djurhållningen. Jag kommer i det följande att föreslå en&lt;br&gt;ändring i djurskyddslagen som bl.a. innebär att jordbruksverkets bemyndi-&lt;br&gt;gas att utfärda föreskrifter om hur tävlingsdjur skall hållas och skötas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar således jordbruksverkets uppfattning att insatser på området är&lt;br&gt;angelägna. Med hänsyn till vad jag nyss anfört om fördelen med ett samlat&lt;br&gt;kommunalt ansvar för tillsynen är jag inte beredd att genomföra verkets för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slag vad avser en särskild tillsynsorganisation för tävlingshästar. Med bin- Prop. 1991/92:173&lt;br&gt;dande föreskrifter för hur sådana hästar skall skötas och hållas ökar förut-&lt;br&gt;sättningarna för en effektiv tillsyn. Det finns enligt min mening anledning att&lt;br&gt;särskilt följa vilka förbättringar som den åtgärden innebär för tillsynen. Jag&lt;br&gt;har därför för avsikt att senare föreslå regeringen att jordbruksverket ges i&lt;br&gt;uppdrag att göra en sådan utvärdering vid en tidpunkt när effekterna kan&lt;br&gt;avläsas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Skärpta djurskyddskrav när det gäller tävlingsdjur&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Tillämpningsområdet för 4 § djurskyddslagen utvidgas så&lt;br&gt;att de krav på djurhållningen som följer av bestämmelsen också kom-&lt;br&gt;mer att omfatta djur som föds upp eller hålls för att användas i täv-&lt;br&gt;lingar. Därmed kommer skötselföreskrifter att kunna utfärdas även&lt;br&gt;för sådana djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksstyrelsens förslag: Författningsändringar bör göras så att myn-&lt;br&gt;digheten kan utfärda skötselföreskrifter även för hästar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Bristerna när det gäller tillsyn över tävlingshäs-&lt;br&gt;tar gör det motiverat att särskilt utreda frågan om sådan tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 4 § första stycket djurskyddslagen skall djur&lt;br&gt;som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar,&lt;br&gt;dvs. djur inom husdjursskötseln, hållas och skötas i en god djurmiljö och på&lt;br&gt;ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig&lt;br&gt;naturligt. Bestämmelsens andra stycke innehåller ett bemyndigande för re-&lt;br&gt;geringen eller, efter regeringens bemyndigande, jordbruksverket att med-&lt;br&gt;dela ytterligare föreskrifter om hur sådana djur skall hållas och skötas, s.k.&lt;br&gt;skötselföreskrifter. Bestämmelsen anger vissa grundläggande krav på djur-&lt;br&gt;hållningen såvitt avser djur inom husdjursskötseln och kan sägas utgöra en&lt;br&gt;precisering av den grundläggande princip för djurskyddet som kommer till&lt;br&gt;uttryck i 2 § i lagen, nämligen att djur skall behandlas väl och att de skall&lt;br&gt;skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Bestämmelsen infördes genom&lt;br&gt;den nu gällande djurskyddslagen. Motivet för att paragrafen begränsades till&lt;br&gt;att gälla endast djur inom husdjursskötseln var att dessa djur utgör en sär-&lt;br&gt;skilt utsatt grupp på grund av de ekonomiska intressen som ligger i djurhåll-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog den 11 januari 1990 åt lantbruksstyrelsen att utvär-&lt;br&gt;dera och utarbeta ett förslag till ett sammanhållet program för hästavel, häs-&lt;br&gt;tuppfödning och hästsport samt utbildning och forskning på området. Den&lt;br&gt;12 april 1991 lämnade lantbruksstyrelsen vissa förslag i sin rapport Hästut-&lt;br&gt;redningen (Lantbruksstyrelsens rapport 1991:4). Styrelsen föreslog bl.a., så-&lt;br&gt;vitt avsåg djurskyddsområdet, att författningsändringar borde ske för att&lt;br&gt;göra det möjligt för myndigheten att utfärda skötselföreskrifter för hästar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett beslut den 12 september 1991 om rapporten anför regeringen att den&lt;br&gt;avser att ta upp frågan om en ändring i 4 § djurskyddslagen i samband med&lt;br&gt;överväganden i fråga om en utvärdering av djurskyddstillsynen. Syftet med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en sådan ändring skulle vara att ge jordbruksverket rätt att meddela före- Prop. 1991/92:173&lt;br&gt;skrifter för hur hästar skall hållas och skötas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lantbruksstyrelsens rapport framhölls särskilt de problem som är för-&lt;br&gt;knippade med att många hästägare har dåliga kunskaper när det gäller häs-&lt;br&gt;tens skötsel och vård. Jordbruksverket har i sin rapport om tillsynen ifråga-&lt;br&gt;satt om det inte behövs en särskild organisation med veterinärer som skall&lt;br&gt;ansvara för tillsynen av tävlingshästar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening kan också med nuvarande tillsynsorganisation en effek-&lt;br&gt;tivare tillsyn åstadkommas om tillsynsmyndigheten som stöd för sin verk-&lt;br&gt;samhet har tillgång till bindande föreskrifter. När det gäller tävlingshästar är&lt;br&gt;ofta ekonomiska intressen involverade i minst lika hög grad som när det gäl-&lt;br&gt;ler lantbrukets djur. Jag tänker då på hästar inom trav- och galoppsporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad jag nu anfört om de ekonomiska intressena när det&lt;br&gt;gäller tävlingshästar finns det starka skäl för att i djurskyddslagstiftningen&lt;br&gt;jämställa sådana hästar med lantbrukets djur i fråga om de grundläggande&lt;br&gt;kraven på djurhållning. Jag förordar därför att 4§ djurskyddslagen ändras.&lt;br&gt;Med hänsyn till paragrafens uppbyggnad bör den lämpligen göras tillämplig&lt;br&gt;inte bara på hästar utan på alla djur som föds upp eller hålls för tävling. Där-&lt;br&gt;igenom får visserligen tillämpningsområdet för paragrafens första stycke en&lt;br&gt;något otydlig avgränsning. Exempelvis kan det, både när det gäller hästar&lt;br&gt;och hundar, diskuteras vilka krav som skall ställas på en verksamhet för att&lt;br&gt;den skall räknas som tävling. Att tillämpningsområdet blir något oklart bör&lt;br&gt;emellertid i det här fallet inte innebära några olägenheter. Som konstateras&lt;br&gt;i motiven (prop. 1987/88:93 s. 52) är bestämmelsen i paragrafens första&lt;br&gt;stycke i princip en precisering av den allmänna skyldigheten enligt 2 § djur-&lt;br&gt;skyddslagen att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande&lt;br&gt;och sjukdom. Det innebär att de krav som anges i 4 § första stycket i och för&lt;br&gt;sig kan ställas på all djurhållning. Nämnas bör också att det inte finns någon&lt;br&gt;sanktion knuten direkt till bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår följaktligen att 4 § första stycket djurskyddslagen ändras så att&lt;br&gt;den blir tillämplig också på djur som föds upp eller hålls för att användas i&lt;br&gt;tävling. Genom denna ändring kommer bemyndigandet i paragrafens andra&lt;br&gt;stycke om rätt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, jord-&lt;br&gt;bruksverket att meddela skötselföreskrifter att omfatta också tävlingsdjur.&lt;br&gt;Med hänsyn till vad jag nyss har anfört om paragrafens tillämpningsområde&lt;br&gt;är det självfallet angeläget att det i föreskrifterna preciseras för vilka djurslag&lt;br&gt;dessa skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Förbudet att ha hand om djur skärps&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelserna i 29 § djurskyddslagen om förbud att ha&lt;br&gt;hand om djur skärps. I fortsättningen skall förbud meddelas när det&lt;br&gt;förekommit missförhållanden av det slag som anges i paragrafen.&lt;br&gt;Från förbud undantas bara sådana fall då det kan antas att ett uppre-&lt;br&gt;pande inte kommer att inträffa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Om det är nödvändigt från djurskyddssyn-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 173&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt, skall förbud att ha hand om djur kunna meddelas trots de verkningar Prop. 1991/92:173&lt;br&gt;beslutet kan få för den enskilde i fråga om bl.a. försörjningsmöjligheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan&lt;br&gt;ansluter sig till jordbruksverkets förslag. Kammarrätten i Sundsvall pekar på&lt;br&gt;att det prejudikat som finns på området visar att ett avgörande skall ske ut-&lt;br&gt;ifrån den prognos angående fara för upprepad vanvård som kan göras med&lt;br&gt;ledning av utredningen i målet. Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund,&lt;br&gt;som delar jordbruksverkets uppfattning, anser att uppenbara förbättringar&lt;br&gt;skulle uppnås med en mera offensiv handläggning av djurskyddsärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av skälen for mitt forslag: Enligt 29 § djurskyddslagen får&lt;br&gt;länsstyrelsen meddela ett förbud att ha hand om djur för den som antingen&lt;br&gt;inte följer ett föreläggande eller förbud som är av väsentlig betydelse från&lt;br&gt;djurskyddssynpunkt eller som allvarligt har försummat tillsynen eller vården&lt;br&gt;av ett djur eller som har misshandlat ett djur. Enligt motiven till bestämmel-&lt;br&gt;sen får förbud tillgripas bara i särskilt kvalificerade fall med hänsyn till att&lt;br&gt;ett sådant beslut är mycket ingripande för den som drabbas. I praxis har det&lt;br&gt;ansetts att bestämmelsen för att kunna tillämpas förutsätter att upprepad&lt;br&gt;vanvård kan befaras och att det bedöms utsiktslöst att försöka åstadkomma&lt;br&gt;rättelse på annat sätt. De nuvarande förutsättningarna för ett förbud skall&lt;br&gt;gälla oförändrade även i fortsättningen. En viktig skillnad är emellertid att&lt;br&gt;ett beslut inte bara får meddelas utan skall meddelas när det är fråga om&lt;br&gt;allvarlig vanvård eller försummelse eller när ett djur har misshandlats. En-&lt;br&gt;dast om det kan antas att en sådan omständighet eller händelse inte kommer&lt;br&gt;att upprepas får förbud underlåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag vill inledningsvis något uppehålla mig vid bak-&lt;br&gt;grunden till den förbudsbestämmelse som nu finns i 29 § djurskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det betänkande som låg till grund för 1944 års djurskyddslag föreslogs en&lt;br&gt;ny strafflagsbestämmelse som skulle göra det möjligt för domstol att för-&lt;br&gt;bjuda den som dömts för djurplågeri att ta befattning med djur. Förslaget&lt;br&gt;avvisades med hänvisning bl.a. till att ett sådant förbud skulle utgöra ett allt-&lt;br&gt;för stort ingrepp i den dömdes försörjningsmöjligheter. I ett betänkande från&lt;br&gt;år 1961 med förslag till nya bestämmelser mot djurplågeri förordades en lik-&lt;br&gt;nande förbudsregel. Också den här gången avvisades förslaget. Dels ifråga-&lt;br&gt;sattes om bestämmelsen skulle få önskvärd effekt, dels hänvisades på nytt&lt;br&gt;till djurhållarens försöijningmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan aktualiserades på nytt år 1968 och då fördes en förbudsbestäm-&lt;br&gt;melse in i 1944 års djurskyddslag. Enligt motiven till bestämmelsen (prop.&lt;br&gt;1968:170, 3LU 72, rskr. 383) skulle förbud få tillgripas bara i särskilt kvalifi-&lt;br&gt;cerade fall. Detta med hänsyn till de avsevärda ingrepp i den drabbades för-&lt;br&gt;sörjningsmöjligheter som ett förbud kunde innebära och de verkningar i öv-&lt;br&gt;rigt som detta kunde få för den enskilde. Detta borde komma till uttryck i&lt;br&gt;lagtexten. Förbud skulle i regel få tillgripas först sedan vederbörande hade&lt;br&gt;underlåtit att efterkomma tidigare meddelad föreskrift, som var av väsentlig&lt;br&gt;betydelse från djurskyddssynpunkt. Med ”föreskrift” avsågs vad som i den&lt;br&gt;nya djurskyddslagen motsvaras av tillsynsmyndighetens föreläggande. Men&lt;br&gt;även om något föreläggande inte utfärdats borde förbud kunna meddelas i&lt;br&gt;sådana fall då konstaterade missförhållanden i fråga om djurens vård och&lt;br&gt;behandling var av allvarlig natur. I dessa fall borde krävas att omständighe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terna var sådana att det framstod som utsiktslöst att försöka åstadkomma Prop. 1991/92:173&lt;br&gt;rättelse på något annat sätt. Detta krav fick anses följa av den allmänna rätts-&lt;br&gt;grundsatsen att strängare medel får användas bara om mindre ingripande&lt;br&gt;åtgärder inte kan förväntas leda till åsyftat resultat. Kravet behövde därför&lt;br&gt;inte uttryckligen anges i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för förbud enligt bestämmelsen i 1944 års lag har prö-&lt;br&gt;vats av regeringsrätten (RÅ 1983 s. 407). Vad som förekommit i fallet be-&lt;br&gt;dömdes vara ett sådant allvarligt missförhållande som enligt bestämmelsen&lt;br&gt;utgör grund för förbud mot fortsatt djurhållning. Det måste emellertid enligt&lt;br&gt;regeringsrätten också prövas om övriga förutsättningar för förbud förelåg,&lt;br&gt;dvs. om i enlighet med uttalandena vid lagens tillkomst upprepad vanvård&lt;br&gt;kunde befaras, och i sådant fall, om det framstod som utsiktslöst att söka&lt;br&gt;åstadkomma rättelse på annat sätt. Efter att ha övervägt vad som uppgivits&lt;br&gt;om den dittillsvarande djurhållningen och djurhållarnas planer för framtiden&lt;br&gt;fann regeringsrätten övervägande skäl tala för antagandet att en upprepad&lt;br&gt;vanvård inte var att befara. Vid sådant förhållande förelåg inte anledning att&lt;br&gt;meddela något förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vissa jämkningar fördes förbudsbestämmelsen över från 1944 års lag&lt;br&gt;till den nuvarande djurskyddslagen. Det tillägget gjordes att också den som&lt;br&gt;har misshandlat ett djur skall kunna åläggas ett förbud. Vidare arbetades&lt;br&gt;lagtexten om för att klarlägga att förbud kan meddelas även om det missför-&lt;br&gt;hållande som föranleder beslutet har upphört vid den tidpunkt då länsstyrel-&lt;br&gt;sen skall fatta sitt beslut. Departementschefen (prop. 1987/88:93) erinrade&lt;br&gt;om uttalandet i propositionen från år 1968 att förbud bara skall få tillgripas&lt;br&gt;i särskilt kvalificerade fall med hänsyn till de avsevärda ingrepp i den drabba-&lt;br&gt;des försöijningsmöjligheter som ett förbud kan innebära och de verkningar&lt;br&gt;i övrigt som detta kan få för den enskilde. Detta borde enligt departements-&lt;br&gt;chefen gälla även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från den tid då det fanns ett motstånd mot att över huvud taget kunna&lt;br&gt;förbjuda någon att ha hand om djur och fram till i dag har det skett en ut-&lt;br&gt;veckling som innebär att allt större vikt läggs vid djurskyddsintresset. Det&lt;br&gt;framgår bl.a. av de reaktioner som följt på vissa domstolsavgöranden liksom&lt;br&gt;av jordbruksverkets förslag och remissinstansernas uttalanden. Enligt min&lt;br&gt;mening är det uppenbart att tillämpningen av förbudsbestämmelsen inte&lt;br&gt;stämmer överens med den allmänna uppfattningen om den vikt som bör läg-&lt;br&gt;gas vid djurskyddsintresset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening har den tillämpning som nu uppfattas som otillfreds-&lt;br&gt;ställande inte sin grund i motivuttalandena om att förbud bara skall komma&lt;br&gt;i fråga i särskilt kvalificerade fall. Ett förbud att ha hand om djur rör på ett&lt;br&gt;särskilt sätt enskildas integritet och i vissa fall begränsar det deras möjlighe-&lt;br&gt;ter att fritt välja näringsverksamhet. Förbud att hålla djur är därför ett så&lt;br&gt;långtgående ingripande att det bör användas endast i sådana fall då djurhål-&lt;br&gt;laren på ett allvarligt sätt brustit i sina skyldigheter. Jag är inte beredd att&lt;br&gt;föreslå någon ändring av bestämmelsen i det nu berörda avseendet. Förbud&lt;br&gt;att ha hand om djur eller ett visst slag av djur bör följaktligen även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen kunna meddelas endast för den som antingen inte följer ett meddelat&lt;br&gt;föreläggande eller förbud som är av väsentlig betydelse från djurskyddssyn-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt eller allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur eller Prop. 1991/92:173&lt;br&gt;har misshandlat ett djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ändring av bestämmelsen bör enligt min mening i stället ha som ut-&lt;br&gt;gångspunkt den omständighet som låg till grund för regeringsrättens avgö-&lt;br&gt;rande i 1983 års rättsfall. Där konstaterades att den nuvarande bestämmel-&lt;br&gt;sen för att förbud skall kunna meddelas förutsätter att upprepad vanvård kan&lt;br&gt;befaras och att det bedöms utsiktslöst att försöka åstadkomma rättelse på&lt;br&gt;något annat sätt. Med hänsyn till vikten av att tillräckliga medel finns till-&lt;br&gt;gängliga att på ett effektivt sätt förhindra fortsatt allvarlig vanvård av djur&lt;br&gt;finns det enligt min uppfattning anledning att skärpa förbudsbestämmelsen&lt;br&gt;i det här avseendet. I fortsättningen bör därför följande gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för att som nu undersöka vilka omständigheter som talar för en&lt;br&gt;upprepning av missförhållandena och eventuellt också vilka andra medel&lt;br&gt;som står till buds för rättelse, får i fortsättningen de tillämpande myndighe-&lt;br&gt;terna inrikta sig på att undersöka om det finns någon eller några omständig-&lt;br&gt;heter som talar för att missförhållandena inte kommer att upprepas. Finns&lt;br&gt;det inte någon sådan påtaglig omständighet skall förbud meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är fråga om en så allvarlig vanvård eller försummelse att det finns&lt;br&gt;förutsättningar för ett förbud skall alltså enligt min mening ett sådant också&lt;br&gt;meddelas, om det inte finns anledning anta att ett upprepande inte kommer&lt;br&gt;att inträffa. När det gäller den redaktionella utformningen av den lagändring&lt;br&gt;som mitt förslag föranleder, har jag anslutit mig till vad lagrådet har förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omständighet som kan utgöra grund för att underlåta att meddela för-&lt;br&gt;bud kan vara redan gjorda eller i varje fall påbörjade förändringar i djurhåll-&lt;br&gt;ningen. Det kan gälla besättningens storlek eller förhållandena för djuren&lt;br&gt;vad beträffar stallbyggnader eller annat. Ett ytterligare exempel på fall då&lt;br&gt;det kan finnas anledning anta att något upprepande inte kommer att ske,&lt;br&gt;är när missförhållandena berott på sjukdom som sedan övervunnits eller ett&lt;br&gt;inträffat olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill jag ta upp ytterligare en fråga som rör tillämpningen av&lt;br&gt;förbudsbestämmelsen. Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt remissytt-&lt;br&gt;rande efterlyst ett klarläggande huruvida den nu aktuella förbudsbestäm-&lt;br&gt;melsen eller bestämmelsen i 26 § djurskyddslagen om förelägganden eller&lt;br&gt;förbud skall tillämpas när djurskyddet kräver att en besättning minskas med&lt;br&gt;ett antal djur. I propositionen från år 1968 uttalade departementschefen att&lt;br&gt;det enligt hans mening inte förelåg något hinder mot att begränsa ett förbud&lt;br&gt;att ha hand om djur på det sättet att djurhållaren förbjuds att hålla djur ut-&lt;br&gt;över ett visst antal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skärpning av förbudsbestämmelsen som jag föreslår innebär att be-&lt;br&gt;stämmelsen inte längre kan anses tillämplig i andra fall än när det är befogat&lt;br&gt;att meddela ett förbud som omfattar antingen djur över huvud taget eller&lt;br&gt;alla djur av ett visst slag. Om det inte är aktuellt att meddela ett sådant för-&lt;br&gt;bud men djurskyddet kräver att en besättning minskas, bör i fortsättningen&lt;br&gt;föreläggande meddelas med stöd av 26 § djurskyddslagen. Med en sådan av-&lt;br&gt;gränsning av tillämpningsområdet för förbudsbestämmelsen i 29 § bör det&lt;br&gt;inte finnas något hinder mot att med stöd av 26 § vid vite förelägga en djur-&lt;br&gt;ägare att minska sitt djurantal (Jfr RÅ 1983 s. 550).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det råder sådana missförhållanden att förbudsbestämmelsen i 29 § är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämplig kan det samtidigt vara nödvändigt att fatta beslut om att djuren i&lt;br&gt;fråga skall omhändertas. Något behov av att till följd av de föreslagna änd-&lt;br&gt;ringarna i 29 § göra ändringar även i bestämmelserna om omhändertagande&lt;br&gt;i 31 och 32 §§ finns enligt min mening inte. De sistnämnda bestämmelserna&lt;br&gt;är så utformade att de är väl förenliga med bestämmelsen i 29 § också i dess&lt;br&gt;nya föreslagna lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Ny beslutsordning vid omhändertagande av djur&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Det skall i fortsättningen inte krävas att länsstyrelsen i&lt;br&gt;ett beslut om omhändertagande av djur samtidigt tar ställning till vad&lt;br&gt;som skall ske med djuret. Det skall vara tillräckligt att länsstyrelsen&lt;br&gt;snarast fastställer om ett omhändertaget djur skall säljas eller avlivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Länsstyrelsens beslut vid omhändertagande av&lt;br&gt;djur föreslås uppdelat på ett interimistiskt beslut och ett slutligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig i frågan ansluter sig&lt;br&gt;till jordbruksverkets förslag. Kammarrätten i Sundsvall förklarar sig dela&lt;br&gt;uppfattningen att lagen bör ändras så att beslut om omhändertagande kan&lt;br&gt;fattas utan att beslut samtidigt måste fattas angående avlivning eller försälj-&lt;br&gt;ning av djuren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 31 § djurskyddslagen får länsstyrelsen be-&lt;br&gt;sluta att ett djur skall tas om hand genom polismyndighetens försorg. Ett&lt;br&gt;sådant beslut kan meddelas när någon underlåter att följa ett föreläggande&lt;br&gt;eller förbud eller, när ett djur utsätts för otillbörligt lidande, rättelse inte sker&lt;br&gt;efter tillsägelse av tillsynsmyndigheten. När ett djur är utsatt för lidande kan&lt;br&gt;enligt 32 § ett omedelbart omhändertagande beslutas under vissa angivna&lt;br&gt;förutsättningar. Beslut om sådant omhändertagande kan meddelas av läns-&lt;br&gt;styrelsen, en tillsynsmyndighet eller polismyndigheten. Om det är någon an-&lt;br&gt;nan myndighet än länsstyrelsen som fattar beslutet, skall detta underställas&lt;br&gt;länsstyrelsen som snarast skall avgöra om det skall fortsätta att gälla. I 34 §&lt;br&gt;djurskyddslagen föreskrivs att när länsstyrelsen beslutar om omhänderta-&lt;br&gt;gande av djur, skall det i beslutet fastställas om djuret skall avlivas eller säl-&lt;br&gt;jas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motiven till bestämmelserna (prop. 1987/88:93) hänvisas till att motsva-&lt;br&gt;rande förfarande enligt 1944 års lag var alltför komplicerat och i vissa fall&lt;br&gt;tog onödigt lång tid i anspråk. Enligt den gamla lagstiftningen ankom det på&lt;br&gt;polismyndigheten att föranstalta om värdering av ett omhändertaget djur.&lt;br&gt;Det förhållandet att polisen inte hade någon veterinär sakkunskap knuten&lt;br&gt;till sig orsakade i många fall en fördröjning av ärendets handläggning. För&lt;br&gt;att komma till rätta med dessa problem skall länsstyrelsen, som genom läns-&lt;br&gt;veterinären förfogar över veterinärmedicinsk expertis, enligt 34 § redan i be-&lt;br&gt;slutet om omhändertagande fastställa hur det skall förfaras med det omhän-&lt;br&gt;dertagna djuret. I den utredning som länsstyrelsen behöver för att kunna av-&lt;br&gt;göra om djuret skall säljas eller avlivas ingår en undersökning och i regel&lt;br&gt;också en värdering av djuret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jordbruksverkets rapport har påpekats att den föreskrivna handlägg-&lt;br&gt;ningsordningen skapar problem, närmast i det fall länsstyrelsen fattar beslut&lt;br&gt;om omedelbart omhändertagande av ett djur som är utsatt för lidande. När&lt;br&gt;länsstyrelsen, utan något föregående beslut av tillsynsmyndighet eller polis-&lt;br&gt;myndighet, beslutar att ett djur skall tas om hand finns inte den utredning&lt;br&gt;som behövs för att ta ställning till vad som skall ske med djuret. Vanligen&lt;br&gt;bör också djurhållaren få del av liksom tillfälle att yttra sig över den utred-&lt;br&gt;ningen innan beslut fattas om försäljning eller avlivning. Följaktligen är det&lt;br&gt;i vissa fall svårt för länsstyrelsen att uppfylla kravet att redan i beslutet om&lt;br&gt;omhändertagande bestämma vad som skall ske med djuret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den angivna bakgrunden föreslår jag att 34 § djurskyddslagen ändras&lt;br&gt;så att det lämnas öppet i vilken ordning beslut om försäljning eller avlivning&lt;br&gt;skall fattas. Det krav som bör gälla är att länsstyrelsen så snabbt som möjligt&lt;br&gt;tar ställning i frågan. Beslutet skall alltså fattas snarast men allt efter omstän-&lt;br&gt;digheterna får länsstyrelsen välja om beslutet skall sammanföras med beslu-&lt;br&gt;tet om omhändertagande eller om avgörandet av vad som skall ske med dju-&lt;br&gt;ret skall få formen av ett särskilt efterföljande beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i 34 § föranleder en konsekvensändring i 39 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 35 § djurskyddslagen får kostnader som uppkommer på grund av&lt;br&gt;åtgärder enligt 31 eller 32 § förskotteras av allmänna medel. Om ett djur om-&lt;br&gt;händertagits enligt någon av dessa paragrafer, skall kostnaden slutligt beta-&lt;br&gt;las av den mot vilken åtgärden har riktats, om det inte finns särskilda skäl&lt;br&gt;till annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som jag nu lägger fram kan medföra en ökad förskottering av&lt;br&gt;allmänna medel i de fall länsstyrelsen beslutar om omedelbart omhänderta-&lt;br&gt;gande av djur. Det kan således också leda till något ökade kostnader för den&lt;br&gt;enskilde. Som jag nyss anfört bör därför gälla att länsstyrelsen så snabbt som&lt;br&gt;möjligt skall fatta beslut om att djuret skall säljas eller avlivas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Försöksverksamhet med ökade kommunala&lt;br&gt;befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Försöksverksamheten med ökade kommunala befogen-&lt;br&gt;heter vid tillsyn enligt djurskyddslagen (1988:534) förlängs till ut-&lt;br&gt;gången av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Befogenheterna för andra kommuner än fri-&lt;br&gt;kommuner bör ligga kvar på länsstyrelsen eftersom det där finns både veteri-&lt;br&gt;närmedicinsk och juridisk expertis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska kommunförbundet anser att en kommun ef-&lt;br&gt;ter samråd med länsstyrelsen frivilligt skulle kunna överta länsstyrelsens be-&lt;br&gt;fogenheter enligt djurskyddslagen att besluta om förbud att ha djur och om-&lt;br&gt;händertagande av djur. Därmed skulle beslut kunna fattas med den snabbhet&lt;br&gt;som krävs i sådana fall. Statskontoret anser att förutom frikommuner bör&lt;br&gt;andra kommuner som efter hand kan bedömas ha erforderlig kompetens på&lt;br&gt;området kunna ta över beslutsbefogenheterna från länsstyrelsen. Enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelsens i Stockholms län uppfattning är det önskvärt att kommunerna&lt;br&gt;utnyttjar befogenheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Malmöhus och Västerbottens&lt;br&gt;län, försvarets sjukvårdsstyrelse och Sveriges djurskyddsföreningars riksför-&lt;br&gt;bund anser att befogenheterna bör ligga kvar på länsstyrelsen eftersom det&lt;br&gt;där finns veterinärmedicinsk och juridisk expertis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Haninge, Malmö och Pajala kommuner och Svenska lantarbetareförbun-&lt;br&gt;det anser att befogenheterna bör ligga på kommunen. Hudiksvalls kommun&lt;br&gt;anser att försöksverksamheten bör ersättas med en permanent verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I samband med försöksverksamheten med ökad&lt;br&gt;kommunal självstyrelse, det s.k. frikommunförsöket, har försökskommu-&lt;br&gt;nerna getts ökade befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen. Försöks-&lt;br&gt;verksamheten på detta område innebär bl.a. att den eller de kommunala&lt;br&gt;nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet i för-&lt;br&gt;sökskommunerna har samma befogenheter som länsstyrelsen att i vissa si-&lt;br&gt;tuationer meddela förbud att ha hand om djur och besluta att djur skall om-&lt;br&gt;händertas (29, 31, 32 §§ djurskyddslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid&lt;br&gt;tillsyn enligt djurskyddslagen gällde intill utgången av år 1991.1 avvaktan på&lt;br&gt;jordbruksverkets utvärdering av djurskyddstillsynen förlängdes dock för-&lt;br&gt;söksverksamheten till utgången av år 1992 (prop. 1991/92:13, KU6, rskr. 31).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de 37 kommuner som för närvarande har möjlighet att bedriva försöks-&lt;br&gt;verksamheten har 28 kommuner besvarat jordbruksverket enkät. Av enkät-&lt;br&gt;svaren framgår att endast 4 kommuner har utnyttjat de ökade befogenhe-&lt;br&gt;terna. De ärenden som omfattas av de ökade befogenheterna är dessutom&lt;br&gt;inte särskilt ofta förekommande vilket sammantaget innebär att kommuner-&lt;br&gt;nas erfarenheter av försöksverksamheten är ytterst begränsade. De erfaren-&lt;br&gt;heter som finns är emellertid i allt väsentligt positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund härav anser jag att det är för tidigt att nu utvärdera frikom-&lt;br&gt;munförsöket på detta område. Jag anser att det är viktigt att försöksverk-&lt;br&gt;samheten får fortsätta eftersom de erfarenheter som i dag finns är positiva.&lt;br&gt;Enligt min mening bör därför försöksverksamheten förlängas till utgången&lt;br&gt;av år 1994 för de kommuner som har haft möjlighet att delta i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag har anfört har inom jordbruksdepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:99) med ökade kommunala befo-&lt;br&gt;genheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen (1988:534).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget under 1 har granskats av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget under 2 är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle&lt;br&gt;sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:99) om försöksverksam-&lt;br&gt;het med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskydds-&lt;br&gt;lagen (1988:534),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om den lokala&lt;br&gt;djurskyddstillsynen (avsnitt 2.2 och 3).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de&lt;br&gt;åtgärder och de ändamål som han har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Jordbruksverkets förslag i fråga om&lt;br&gt;författningsändringar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Omhändertagande av djur&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt 34 § djurskyddslagen skall länsstyrelsen när de fattar beslut om om-&lt;br&gt;händertagande av djur fastställa om djuret ska säljas eller avlivas. Detta in-&lt;br&gt;nebär svårigheter vid beslut om omedelbart omhändertagande. Det är näs-&lt;br&gt;tan utan undantag frågan om ett brådskande beslut och beslutsfattandet&lt;br&gt;måste kunna ske i två led. Ett interimistiskt beslut (föregånget av kommuni-&lt;br&gt;cering eller ej beroende på omständigheterna i det enskilda fallet) samt ett&lt;br&gt;slutligt beslut, när alla fakta föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket anser att lagstiftningen bör förtydligas så att ovanstående&lt;br&gt;förfaringssätt kan tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.6 Förbud att ha hand om djur&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen till ny djurskyddslag m.m. (1987/88:93) finns följande motiv-&lt;br&gt;uttalande till 29 §:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Förbud får tillgripas endast i särskilt kvalificerade fall med hänsyn&lt;br&gt;till de avsevärda ingrepp i den drabbades försörjningsmöjligheter som&lt;br&gt;ett förbud kan innebära och de verkningar i övrigt som detta kunde få&lt;br&gt;för den enskilde. Detta bör gälla även i fortsättningen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta motivuttalande begränsar starkt möjligheten att meddela förbud&lt;br&gt;om handhavande av djur. Kammarrätten har i flera fall upphävt länsstyrel-&lt;br&gt;sens beslut om förbud att ha hand om djur med motiveringen att förbudet&lt;br&gt;ingriper i den enskildes försörjningsmöjligheter. Djurskyddsskälen för för-&lt;br&gt;budet har i dessa fall åsidosatts. Regeringsrätten har inte gett prövningstill-&lt;br&gt;stånd med motiveringen att frågan har prövats tidigare (1983). Detta var&lt;br&gt;dock innan den nya djurskyddslagen trädde i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket anser det angeläget att förbud att ha hand om djur kan&lt;br&gt;meddelas, om det är nödvändigt från djurskyddssynpunkt. I dessa fall bör&lt;br&gt;inte försörjningsmöjligheter och övriga verkningar för den enskilde få in-&lt;br&gt;verka på beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttrandena över statens&lt;br&gt;jordbruksverks rapport (1992:3) Tillsyn enligt&lt;br&gt;djurskyddslagen 1991&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av socialstyrelsen, univer-&lt;br&gt;sitets- och högskoleämbetet (UHÄ), statens kulturråd, statens livsmedels-&lt;br&gt;verk (SLV), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), statens veterinärmedicinska&lt;br&gt;anstalt (SVA), centrala försöksdjursnämnden (CFN), länsstyrelserna i&lt;br&gt;Stockholms, Västergötlands, Kalmar, Malmöhus och Västerbottens län, Ha-&lt;br&gt;ninge, Malmö, Mullsjö, Hudiksvall, Umeå och Pajala kommuner, Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet, AB Trav och Galopp (ATG), Cirkusakademien, För-&lt;br&gt;eningarna djurens vänners riksorganisation, Försvarets sjukvårdsstyrelse&lt;br&gt;(SjvS), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Läkemedelsindustriföreningen&lt;br&gt;(LIF), Svenska djurskyddsföreningen, Svenska galoppsportens centralför-&lt;br&gt;bund (SGC), Svenska kennelklubben (SKK), Svenska lantarbetareförbun-&lt;br&gt;det, Svenska travsportens centralförbund (STC), Sveriges djurskyddsföre-&lt;br&gt;ningars riksförbund, Sveriges veterinärförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitets- och högskoleämbetet har bilagt yttrande av universiteten i&lt;br&gt;Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå, Karolinska in-&lt;br&gt;stitutet och Naturvetenskapliga forskningsrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver har yttrande inkommit från Trolle Rhodin och Ingrid af Trolle.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Allmänt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1.1 Socialstyrelsen: Eftersom de remitterade handlingarna strikt rör djur-&lt;br&gt;skyddsfrågor avstår socialstyrelsen från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I djurskyddsärenden är det dock inte ovanligt att hälsoskydds- och smitt-&lt;br&gt;skyddsfrågor samtidigt förekommer. Socialstyrelsen vill därför framhålla be-&lt;br&gt;tydelsen av samarbete mellan kommunernas tillsynsmyndighet, länsveteri-&lt;br&gt;nären och smittskyddsläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.4 Statens livsmedelsverk begränsar sitt svar till animalieproduktionens&lt;br&gt;djur. Dessa blir genom livsmedelsverkets besiktningsveterinärorganisation&lt;br&gt;föremål för besiktning efter ankomst till slakteri och vidare efter uppslakt-&lt;br&gt;ning vid köttbesiktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid dessa besiktningar görs en systematisk kontroll dels av djurens hante-&lt;br&gt;ring under transporten till slakteriet, uppehåll på slakteristall och under av-&lt;br&gt;livning, dels av förhållanden som kan härledas till vård och hantering under&lt;br&gt;uppfödningen. Genom dessa besiktningar och den s.k. sjukdomsregistre-&lt;br&gt;ringen vid besiktningen efter slakt upptäcks besättningar med onormalt hög&lt;br&gt;sjuklighet eller skador som kan vara betingade av vanvård. Sjukdomsregi-&lt;br&gt;streringen lämnar således de grunddata, som djurhälsovården använder för&lt;br&gt;att finna de mest belastade besättningarna. Hög sjukdomsfrekvens som inte&lt;br&gt;blir föremål för åtgärder är brott mot djurskyddslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsverket vill framhålla önskvärdheten av utvidgad kommunika-&lt;br&gt;tion mellan de olika personalgrupper som utövar tillsyn över djurs hälsa och&lt;br&gt;omvårdnad. Det kan omnämnas att internationellt betonas alltmer vikten av&lt;br&gt;”besiktning före slakt” på djurens uppfödningsplatser. Med utökad informa-&lt;br&gt;tion om djurs uppfödningsförhållanden, kliniska sjuklighet och företagna lä-&lt;br&gt;kemedelsbehandlingar har besiktningsveterinären bättre underlag i köttbe-&lt;br&gt;dömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt kan också sägas att konsumenter i dag ofta inbegriper slaktdjurs&lt;br&gt;omvårdnad i begreppet etisk livsmedelskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsverket instämmer med jordbruksverket i att det mellankom-&lt;br&gt;munala samarbetet måste förbättras så att en kompetent, effektiv tillsyn av&lt;br&gt;djurskyddet tillgodoses samt att förbud om djurhållning skall vara möjligt&lt;br&gt;att meddela när det är nödvändigt från djurskyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsverket anser vidare att jordbruksverkets djurskyddsråd bör&lt;br&gt;kompletteras med representant från slakterisektorn och då lämpligen från&lt;br&gt;besiktningsveterinärorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen måste betonas att djurskyddstillsyn är en synnerligen svår och&lt;br&gt;ofta grannlaga uppgift. Uppgiften kräver för meningsfullhet djupa kunska-&lt;br&gt;per på många olika områden. Därför föreligger stora utbildningsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.5 Statskontoret arbetar som regeringens organ för att höja produktiviteten&lt;br&gt;och effektiviteten i den offentliga sektorn. Vi begränsar vårt yttrande till att&lt;br&gt;gälla härmed sammanhängande frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektiviteten i djurskyddstillsynen är beroende såväl av att gällande lagar&lt;br&gt;och förordningar kan tillämpas på ett smidigt och riktigt sätt som på att orga-&lt;br&gt;nisationen för beslut och tillsynsarbete är ändamålsenligt utformad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket pekar i sin rapport på flera faktorer i den nuvarande lag-&lt;br&gt;stiftningen som medför svårigheter för tillsynsmyndigheten att på ett effek-&lt;br&gt;tivt sätt kunna uppfylla intentionerna i djurskyddslagen. Utan att ta ställning&lt;br&gt;till hur lagstiftningen bör utformas vill statskontoret framhålla vikten av att&lt;br&gt;det fortsatta arbetet härvidlag leder till ökad tydlighet avseende ansvarsför-&lt;br&gt;hållanden, befogenheter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser det angeläget att ta till vara de möjligheter till effekti-&lt;br&gt;visering av tillsynen som ligger i samarbete och samordning mellan olika ak-&lt;br&gt;törer inom djurskyddsområdet. Flera synpunkter och förslag som förts fram&lt;br&gt;bör direkt kunna utgöra grund för konkreta åtgärder från jordbruksverkets&lt;br&gt;sida, vilka kan leda till förbättringar av djurskyddet och effektivare tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.6 Riksrevisionsverket har från sin utgångspunkt ingenting att erinra mot de&lt;br&gt;framförda förslagen i rapporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.9 Sveriges lantbruksuniversitet: Djurskyddstillsynen måste vara ett offent-&lt;br&gt;ligt ansvar. För att denna princip skall kunna tillämpas fullt ut synes ett sy-&lt;br&gt;stem med mellankommunal samverkan med gemensam tillsynsman för flera&lt;br&gt;kommuner vara ett steg i rätt riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det offentliga ansvaret skall gälla som princip, finns stora möjlig-&lt;br&gt;heter till effektivisering och rationalisering av djurskyddstillsynen genom en&lt;br&gt;samverkan mellan den offentliga tillsynen och den mycket betydande egen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontroll och egentillsyn, som utföres i regi av husdjursnäringens egna orga-&lt;br&gt;nisationer. Inom egenkontrollen finns förtroendeskapande bred och djup&lt;br&gt;kompetens, som den offentliga tillsynen skulle kunna repliera på. Visst dub-&lt;br&gt;belarbete vid exempelvis regelbundna inspektioner bör också kunna undvi-&lt;br&gt;kas med nyss nämnt arrangemang och kostnaderna därmed hållas nere. Na-&lt;br&gt;turligtvis måste egenkontrollen utformas under beaktande av konkurrens-&lt;br&gt;neutralitet. Anslutningen till egenkontrollen bör vara obligatorisk för be-&lt;br&gt;sättningar över en viss storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterfrågan på tilläggsutbildning i djurskydd har hittills varit större än till-&lt;br&gt;gången på sådan utbildning. En balans kommer sannolikt att infinna sig så&lt;br&gt;småningom. Vissa vid Sveriges lantbruksuniversitet förekommande yrkesut-&lt;br&gt;bildningar synes med specifika kompletteringar i hög grad vara lämpade som&lt;br&gt;grundläggande utbildningar för djurskyddsinspektörer. Det är viktigt att en&lt;br&gt;blivande tillsynsperson har praktisk erfarenhet av djurhållning och är väl för-&lt;br&gt;trogen med flertalet produktionsinriktningar och djurslag. En god kontakt&lt;br&gt;med den vid ett flertal SLU-institutioner pågående forskningen är viktig för&lt;br&gt;såväl den grundläggande utbildningen av djurskyddsinspektörer som för&lt;br&gt;dessas fortbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djurskyddstillsynen skulle underlättas om 4 § i djurskyddslagen utökades&lt;br&gt;till att omfatta samtliga djurslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har tillsatt ett djurskyddsråd med representanter från en&lt;br&gt;rad myndigheter (bl.a. SLU) och organisationer för att ge berörda intressen-&lt;br&gt;ter möjlighet att redovisa sina erfarenheter, synpunkter och förslag på djur-&lt;br&gt;skyddets område. Rådet tycks ännu ej ha funnit sina slutliga arbetsformer. I&lt;br&gt;det fortsatta arbetet bör rådets kompetens enligt jordbruksverkets egna in-&lt;br&gt;tentioner utnyttjas som ett forum och ej fungera som beslutande organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.10 Statens veterinärmedicinska anstalt vill allmänt framhålla att tillgången&lt;br&gt;på specialutbildad personal inom djurskyddsområdet för närvarande synes&lt;br&gt;vara otillräcklig. Behovet av kompetens i djurskyddstillsynen bedöms därför&lt;br&gt;ej vara täckt. Det är vidare angeläget att den rättsliga handläggningen av&lt;br&gt;anmälda fall står i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet.&lt;br&gt;Samhället bör därför stödja ansvariga i deras känsliga uppgift att ingripa där&lt;br&gt;brister i skötsel och handhavande av djur så påfordrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mindre än en tredjedel av ansvariga har deltagit i någon djurskyddskurs.&lt;br&gt;Detta är otillfredsställande. SVA vill i detta sammanhang framhålla den re-&lt;br&gt;surs som regionalt verksamma veterinärer kan utgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SVA vill framhålla vikten av att kommuner som saknar expertis anlitar&lt;br&gt;utomstående veterinär experthjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I djurskyddsrådet bör enligt SVA ingå även djurskyddskunnig represen-&lt;br&gt;tant på länsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SVA anser att förslaget, om att veterinärer inom den organiserade djur-&lt;br&gt;hälsovården engageras i den rutinmässiga djurskyddstillsynen, bör utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SVA ser allvarligt på dagens situation med de uteblivna subventionerna till&lt;br&gt;nödslakt och obduktioner samt följderna av detta. Som en följd av dagens&lt;br&gt;system kan inte uteslutas att sjuka djur blir stående alltför länge obehand-&lt;br&gt;lade eller oslaktade, vilket kan misstänkas ibland leda till oacceptabelt li-&lt;br&gt;dande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.12 Länsstyrelsen i Stockholms län: De förslag som framförs i rapporten till-&lt;br&gt;godoser i huvudsak de önskemål på ändringar och tillägg som framkommit&lt;br&gt;under de år som den nya djurskyddslagen tillämpats. Länsstyrelsen anser&lt;br&gt;dock att förprövningen av djurstallar inte fungerar tillfredsställande. Alltför&lt;br&gt;många djurägare underlåter att ansöka om förprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill i detta sammanhang aktualisera frågan om jordbruks-&lt;br&gt;verkets bemyndigande att utfärda föreskrifter för djurhållning och skötsel,&lt;br&gt;borde utvidgas till att omfatta även hästar och vissa sällskapsdjur. I Stock-&lt;br&gt;holms län överväger de senare djurslagen i djurskyddsärendena och påtag-&lt;br&gt;liga missförhållanden - som ofta är svåra att komma till rätta med utan stöd&lt;br&gt;av uttryckliga föreskrifter - konstateras ofta i tillsynsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har i rapporten uppmärksammat problemet med att djur-&lt;br&gt;ägare underlåter att anmäla planerat djurstall till förprövning. Verket kom-&lt;br&gt;mer inte med något förslag till ändringar men avser att ytterligare utreda frå-&lt;br&gt;gan. Länsstyrelsen anser att detta är angeläget. Enligt länsstyrelsens erfaren-&lt;br&gt;het är det i många fall svårt att nå ut med information om prövningsskyldig-&lt;br&gt;heten till djurägare som planerar att bygga stall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att det primära ansvaret för djurskyddstillsynen skall&lt;br&gt;ligga på kommunerna. Samverkan mellan djurskyddsinspektör och olika ve-&lt;br&gt;terinärkategorier måste dock förstärkas. Även samarbetet såväl internt i&lt;br&gt;kommunen som externt med andra myndigheter, exempelvis polismyndighe-&lt;br&gt;ter och sociala myndigheter, måste ske i större utsträckning. Detta är särskilt&lt;br&gt;viktigt när det gäller omhändertagandet av djur, eftersom dessa ärenden är&lt;br&gt;av så komplicerad natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgång till djurskyddsinspektör bör finnas i varje kommun. I dag har en-&lt;br&gt;dast hälften av länets kommuner inspektör med vidareutbildning i djur-&lt;br&gt;skydd. Fortsatt vidareutbildning i form av regionala och centrala kurser är&lt;br&gt;angelägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.13 Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker de förslag till ändringar som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framförts i rapporten---.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.14 Länsstyrelsen i Kalmar län delar i stort jordbruksverkets beskrivning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;djurskyddstillsynen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag att ytterligare utreda de problem som finns, när&lt;br&gt;djurstallar inte förprövats, är inte nödvändigt. De centrala direktiv som finns&lt;br&gt;är tillräckliga för att kunna hantera ärenden om s.k. ”efterprövning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen föreslår att även länsstyrelserna skall vara representerade&lt;br&gt;med minst en medlem i jordbruksverkets djurskyddsråd. Det borde vara in-&lt;br&gt;tressant för jordbruksverket och djurskyddet att länsstyrelserna kan fram-&lt;br&gt;föra sina mångfasetterade erfarenheter, synpunkter och förslag redan i detta&lt;br&gt;forum. Länsstyrelsernas uppfattning anser vi inte blir framförda på ett riktigt&lt;br&gt;sätt genom att någon eller några länsveterinärer redan finns i djurskyddsrå-&lt;br&gt;det. Dessa veterinärer representerar uteslutande sina uppdragsgivare (fack-&lt;br&gt;lig resp, djurskyddsorganisation).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker jordbruksverkets förslag att genom olika insatser&lt;br&gt;få till stånd en bättre förståelse för djurskyddsfrågorna hos kommunerna.&lt;br&gt;Det är särskilt angeläget att omedelbara insatser görs för att informera om&lt;br&gt;tillämpningsföreskrifternas, för lantbrukets djur m.m., konsekvenser den&lt;br&gt;1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.15 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Av jordbruksverkets enkät framgår att&lt;br&gt;djurskyddstillsynen i många kommuner bedrivs på ett otillfredsställande&lt;br&gt;sätt. Länsstyrelsen förutsätter att detta beror på att det saknas tillräckliga&lt;br&gt;resurser vad avser personal och bristande kunskaper på området hos den&lt;br&gt;personal som finns. På kort sikt kan problemet med djurskyddstillsynen i&lt;br&gt;sådana fall lösas genom att kommunerna i större utsträckning anlitar utom-&lt;br&gt;stående kompetent personal, exempelvis distriktsveterinärer. Det kan i sam-&lt;br&gt;band härmed anmärkas att distriktveterinären redan i dag bedriver viss djur-&lt;br&gt;skyddstillsyn. Enligt allmänna veterinärinstruktionen (SFS 1982:1027) har&lt;br&gt;distriktsveterinären skyldighet att, om det finns anledning att anmärka på&lt;br&gt;djurhållningen i något avseende, anmäla detta till tillsynsmyndighet. På&lt;br&gt;längre sikt måste djurskyddstillsynen lösas på sådant sätt att kommunernas&lt;br&gt;egen personal kan utöva en effektiv tillsyn. Detta måste lösas bl.a. genom&lt;br&gt;grundutbildning som fortlöpande kan följas upp genom vidareutbildning. I&lt;br&gt;detta fall torde det vara viktigt att framhålla att utbildningen måste vara både&lt;br&gt;teoretisk och praktisk. Den praktiska utbildningen skulle kunna ske genom&lt;br&gt;en större samverkan mellan kommunerna med, bl.a. praktik hos kommuner&lt;br&gt;med i dag fungerande djurskyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har föreslagit att frågan om hur det skall förfaras vid de&lt;br&gt;tillfällen stallar byggs eller förändras utan att dessa förprövats av länsstyrel-&lt;br&gt;sen, skall utredas. Länsstyrelsen anser att i sådana fall av underlåtenhet bör&lt;br&gt;det vara möjligt för tillsynsmyndigheten, kommunen, att förelägga den som&lt;br&gt;bygger att lämna in ansökan i efterhand. Bestämmelsen bör tas in i djur-&lt;br&gt;skyddsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.17 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Djurskyddstillsynen har blivit bättre&lt;br&gt;men bör förstärkas. Samverkan mellan kommunerna i djurskyddstillsynen&lt;br&gt;förekommer inte i länet men tillstyrkes. Tillsynen bör därigenom dels kunna&lt;br&gt;bli effektivare beroende på att tjänstemannen får stor erfarenhet och dels&lt;br&gt;billigare på grund av att mindre antal personer behöver vidareutbildning.&lt;br&gt;Nackdelen är att kompetensen mer eller mindre försvinner om denna specia-&lt;br&gt;list slutar sin anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen (i vissa fall i samarbete med kommunförbundet) har ökat&lt;br&gt;utbildningsinsatserna, speciellt efter den nya djurskyddslagstiftningens till-&lt;br&gt;komst. För närvarande pågår en 5 poängs kurs i ”Djurskydd inom lantbru-&lt;br&gt;ket” för miljö- och hälsoskyddsinspektörer i Norrbotten och Västerbotten.&lt;br&gt;Kursen anordnas av Umeå universitet. Länsstyrelsen i Västerbottens län&lt;br&gt;medverkar under ca 36 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal i de fall stall uppförts utan att förprövning skett löser inte frågan.&lt;br&gt;Länsstyrelsen bör få möjlighet att förelägga (vid vite) berörd djurägare att&lt;br&gt;till länsstyrelsen inkomma med de handlingar som krävs vid förprövning och&lt;br&gt;sedan göra en efterprövning. Efterprövning förekom tidigare vid införandet&lt;br&gt;av tvåprissystemet på mjölk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.18 Haninge kommun: Det är viktigt att kommunernas ansvar klargörs. Det&lt;br&gt;råder stora svårigheter att intensifiera och bedriva en aktiv tillsyn i kommu-&lt;br&gt;nerna samtidigt som arbetsuppgifterna ökar och stora besparingskrav in-&lt;br&gt;skränker hela verksamheten. Djurskyddstillsynen har ofta låg status jämfört&lt;br&gt;med t.ex. insatser på miljöområdet, som har politisk genomslagskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bra sätt att bygga upp effektivare tillsyn och att stödja enskilda djur-&lt;br&gt;skyddsinspektörer kan vara att driva riktade insatser på länsnivå. I kommu-&lt;br&gt;ner som inte har utpräglad landsbygd med lantgårdar, t.ex. inom storstadsre-&lt;br&gt;gionerna, får den enskilde tjänstemannen ingen stor erfarenhet av resp,&lt;br&gt;djurslag/djurhållning. Detta är ytterligare ett skäl till samordning exempel-&lt;br&gt;vis länsvis, där länsveterinär, lantbruksenhet eller annan expertis deltar.&lt;br&gt;Handläggarna delar med sig av sina erfarenheter och erfarenhet byts mellan&lt;br&gt;olika kommuner. Arbetssättet med riktad tillsyn har stora fördelar både i&lt;br&gt;planeringsstadiet och i slutredovisningen för att få större genomslagskraft&lt;br&gt;och nå ut med rätt budskap till resp, djurhållare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.21 Malmö kommun: Det kan konstateras att dagens utbildning vid Umeå&lt;br&gt;universitet av miljö- och hälsoskyddsinspektörer är otillräcklig vad avser&lt;br&gt;djurskyddstillsynen. Även med kompletteringskurserna i Skara är tillsynsut-&lt;br&gt;bildningen mager. En grundlig utbildning, typ lantmästarutbildningen vid&lt;br&gt;lantbruksuniversitetet, är den för närvarande bästa. I framtiden kan Umeå-&lt;br&gt;utbildningen kanske byggas på med en utbildning vid lantbruksuniversitetet&lt;br&gt;och därmed blir skräddarsydd för tjänst som djurskyddsinspektör i en kom-&lt;br&gt;mun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dock beslutar varje kommun suveränt om vilken utbildning djurskyddsin-&lt;br&gt;spektören skall ha med hänsyn till kommunens inre struktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att djurskyddsfrågorna läggs på en nämnd som har kunskap&lt;br&gt;och kompetens för ändamålet. Närmast till hands ligger miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddsnämnden. Denna nämnd hanterar även närliggande frågor såsom hy-&lt;br&gt;gien, miljöskydd, avfall, olägenheter etc. och kan alltså samordna ärenden&lt;br&gt;på ett effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning som i dag gäller, dvs. att länsstyrelsen på förhand godkänner&lt;br&gt;stallar enligt 5 § djurskyddsförordningen bör kunna ändras. Ansvar för lö-&lt;br&gt;pande tillsyn enligt djurskyddslagen och flera närliggande lagar har kommu-&lt;br&gt;nen. Således bör kommunen sköta både förprövning och tillståndsprövning.&lt;br&gt;Anvisningar bör utarbetas av jordbruksverket. Avgiftsfinansiering bör till-&lt;br&gt;lämpas för prövnings- och tillståndsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.22 Mullsjö kommun: Frågan om arbetsgivaransvar och former för mellan-&lt;br&gt;kommunal samverkan är viktig att utreda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centrala riktlinjer för tillsynsarbetet behövs. Särskild djurskyddsinspek-&lt;br&gt;tör bör finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.23 Hudiksvalls kommun anser att det är viktigt att kommuner kan sam-&lt;br&gt;verka i djurskyddstillsynen. På sikt torde detta vara en nödvändighet för en&lt;br&gt;kompetent och resurssnål tillsynsorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vår kommun ansvarar en sammanslagen miljö- och räddningsnämnd för&lt;br&gt;djurtillsynen. Organisatoriskt bör ansvaret ligga på miljö- och hälsoskydds-&lt;br&gt;nämnd eller motsvarande. Här finns också möjlighet till samordningsvinster.&lt;br&gt;Exempelvis kan kombinationen djurskydd/miljöskyddstillsyn tillämpas i&lt;br&gt;många fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För snabb handläggning av djurskyddsärenden är det av vikt att långt&lt;br&gt;gående delegering av beslut genomförs. Delegering kan lämpligen ske till&lt;br&gt;tjänstemän och/eller arbetsutskott eller motsvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för mindre djurstall, mindre än 10 djurenheter, bör förprövning krä-&lt;br&gt;vas. Prövningen kan lämpligen utföras på kommunal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.24 Umeå kommun: Förutom förbättrad utbildning har miljökontoret den&lt;br&gt;uppfattningen att för vår del skulle kvaliteten på tillsynen förbättras om en&lt;br&gt;särskild djurskyddsinspektör hade hand om tillsynen. Vi har tillsynen uppde-&lt;br&gt;lad på flera tjänstemän, vilka har tillsynsarbetet som en arbetsuppgift av&lt;br&gt;många. Vad som även talar för en särskild djurskyddsinspektör är att möjlig-&lt;br&gt;het finns att kvaliteten på tillsynen blir likartad i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurser, utbildning och erfarenhet är de viktigaste frågorna vad gäller&lt;br&gt;kvaliteten på tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundutbildningen i djurskydd bör förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidareutbildningen för de inspektörer som arbetar med djurskydd bör ges&lt;br&gt;högre prioritet av kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om erfarenhetsutbyte mellan olika myndigheter är viktig och&lt;br&gt;måste ske kontinuerligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma instans som har djurskyddstillsynen bör yttra sig i förprövnings-&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökontoret är positivt inställt till Lantbrukarnas riksförbunds och lant-&lt;br&gt;brukskooperationens branschorganisationers ”Lantbrukets egenkontroll”.&lt;br&gt;Där ställs mål upp för att nå bra miljö och god djuromsorg. De vill aktivt&lt;br&gt;söka nya vägar för att förbättra miljön, vilket kan få till följd att samhällets&lt;br&gt;kontrollapparat kan minskas. Syftet är också att sänka lantbrukarens kostna-&lt;br&gt;der för den tillsyn kommunen är ålagd att bedriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.25 Pajala kommun: Mellankommunal samverkan blir ineffektiv och kost-&lt;br&gt;nadskrävande på grund av att kommunerna i Norrbottens inland ytmässigt&lt;br&gt;är stora. Långa restider gör tillsynsarbetet ineffektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djurskyddskurser bör anordnas även i norra delen av landet (Luleå, Skel-&lt;br&gt;lefteå) då det är förenat med stora kostnader att utbilda personal i södra och&lt;br&gt;mellersta Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fem- och tiopoängskurser bör även genomföras i norra Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de mindre kommunerna kommer djurskyddstillsynen med all sannolik-&lt;br&gt;het att prioriteras mycket lågt om nämnda tillsyn skall ligga hos kommunsty-&lt;br&gt;relsen eller en sammanslagen bygg- och miljönämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När länsstyrelsen förprövar djurstallar bör samråd ske med miljö- och häl-&lt;br&gt;soskyddsnämnden, eftersom det sedan är nämnden som ansvarar för djur-&lt;br&gt;skyddstillsynen. Samrådet har inte fungerat när det gäller nybyggnationer i&lt;br&gt;Pajala kommun. Vid slutbesiktningar har djurskyddsinspektören inte be-&lt;br&gt;retts tillfälle att närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.26 Svenska kommunförbundet: Styrelsen anser att det finns anledning att&lt;br&gt;betona den positiva utveckling som djurskyddstillsynen haft under de se-&lt;br&gt;naste åren. Nästan hälften av kommunerna har förstärkt djurskyddstillsy-&lt;br&gt;nen. Betydligt mer tid och resurser läggs numera på tillsynen. Ökningen i&lt;br&gt;nedlagd tid är 20-40 % sedan år 1988. Styrelsen är dock medveten om att det&lt;br&gt;är önskvärt att djurskyddstillsynen förbättras ytterligare i en del kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet har under den aktuella perioden medverkat i regio-&lt;br&gt;nala kurser för miljö- och hälsoskyddsinspektörer i djurskyddstillsyn. Perso-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nalen är i dag bättre utbildad och kommuner inom de djurtäta områdena i&lt;br&gt;landet har ofta specialistkompetens. Styrelsen vill också erinra om att kom-&lt;br&gt;munerna under den tidsperiod som redovisats har ålagts flera nya arbetsupp-&lt;br&gt;gifter inom miljöområdet, bl.a. miljöskyddstillsyn och krav på bättre livsme-&lt;br&gt;delstillsyn. Samtidigt har den kommunala ekonomin påtagligt försämrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att lyfta fram att de slutsatser som kommer till uttryck&lt;br&gt;i jordbruksverkets rapport i flera avseenden vilar på en bräcklig grund. De&lt;br&gt;bygger huvudsakligen på en endagskonferens och en enkät till landets kom-&lt;br&gt;muner. Enkäten hade visserligen en hög svarsfrekvens, men de antaganden&lt;br&gt;och slutsatser som har dragits innehåller trots detta stora osäkerheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen delar inte jordbruksverkets farhågor att djurskyddstillsynen,&lt;br&gt;med någon sorts underförstådd automatik, skulle bli lägre prioriterad därför&lt;br&gt;att kommunerna ändrar nämndstrukturen och omorganiserar förvaltning-&lt;br&gt;arna i syfte att effektivisera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen delar alltså inte den kritik som riktas mot miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddsnämndernas sätt att sköta djurskyddstillsynen. Styrelsen vill erinra&lt;br&gt;om att den i en skrivelse till jordbruksdepartementet har framfört, att om&lt;br&gt;man från statens sida inte har förtroende för den kommunala djurskyddstill-&lt;br&gt;synen, så borde konsekvensen bli att staten - som bl.a. förfogar över en ve-&lt;br&gt;terinärorganisation - tar över hela ansvaret för djurskyddstillsynen. I de&lt;br&gt;fortsatta kommentarerna till rapporten utgår styrelsen dock från ett fortsatt&lt;br&gt;kommunalt huvudmannaskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten föreslås att kommunerna prövar att genom samverkan lösa&lt;br&gt;djurskyddstillsynen. Detta är enligt jordbruksverket en väg, särskilt för&lt;br&gt;mindre kommuner, att förbättra och effektivisera djurskyddstillsynen. Sty-&lt;br&gt;relsen delar verkets uppfattning i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen anser dessutom att det är önskvärt att samverkansformema mel-&lt;br&gt;lan distriktsveterinärer, djurhälsoveterinärer och kommuner utvecklas. För&lt;br&gt;närvarande fungerar samarbetet mellan distriktsveterinärerna och kommu-&lt;br&gt;nerna högst olika i skilda delar avlandet. Distriktsveterinärerna kan tillföra&lt;br&gt;kommunerna betydelsefulla uppgifter om djurhållningens kvalitet. Ett bibe-&lt;br&gt;hållande av nuvarande distriktsveterinärorganisation gagnar djurskyddet.&lt;br&gt;Styrelsen har kännedom om den pågående utredningen med uppgift att se&lt;br&gt;över veterinärväsendet och anser att förslag från utredningen bör behandlas&lt;br&gt;samordnat med överväganden om eventuella ändringar i djurskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens förprövning av djurstallar fungerar inte tillfredsställande&lt;br&gt;för närvarande. Styrelsen delar jordbruksverkets uppfattning att förord-&lt;br&gt;ningen måste ändras så att förprövning verkligen sker. Det får inte vara eko-&lt;br&gt;nomiskt fördelaktigt att bryta mot lagen. Styrelsen föreslår att möjlighet till&lt;br&gt;efterprövning införs. Kommunerna bör också ges möjlighet att frivilligt ta&lt;br&gt;över prövningen enligt 5 § djurskyddsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt styrelsens uppfattning är det statens uppgift att bestämma ramarna&lt;br&gt;för den kommunala verksamheten genom att ange målen för djurskyddstill-&lt;br&gt;synen. De centrala myndigheterna får då en naturlig roll att följa upp och&lt;br&gt;utvärdera djurskyddstillsynen samt återföra kunskap till den lokala nivån.&lt;br&gt;Styrelsen avstyrker bestämt tvingande regler för hur kommunerna i detalj&lt;br&gt;skall bedriva djurskyddstillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att förbättra tillsynen är enligt styrelsens uppfattning att ge delega-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion så att både tillsyn och beslut ligger på kommunen i de fall där kommu-&lt;br&gt;nen önskar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen vill framhålla att jordbruksverket kan göra betydande insatser&lt;br&gt;för att djurskyddstillsynen skall bli bättre. Detta kan bl.a. ske genom' att&lt;br&gt;goda exempel ställs samman och sprids och genom att arbetsunderlag upp-&lt;br&gt;rättas för bedömningar i olika delar av djurskyddstillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet avser att tills vidare behålla den djurskyddsgrupp som&lt;br&gt;förbundet tillskapade år 1990 för att samordna frågor om djurskydd och&lt;br&gt;djurskyddstillsyn på det lokala planet. Djurskyddsgruppen skall bidra med&lt;br&gt;underlag som möjliggör att tillsynen effektiviseras. Samarbete skall ske med&lt;br&gt;jordbruksverket. Samarbetet kommer att koncentreras på praktiska frågor&lt;br&gt;såsom utveckling av samarbetsformer mellan veterinärorganisationen, djur-&lt;br&gt;hälsovården och kommunerna. Detta bör kunna leda till att resurserna kon-&lt;br&gt;centreras till de angelägnaste tillsynsobjekten. Utbildningsinsatser är ett an-&lt;br&gt;nat samarbetsområde, liksom att utveckla bedömningsgrunder för vad som&lt;br&gt;är bra resp, dåligt skötta eller vanvårdade djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också inom djurskyddstillsynen bör det vara möjligt att utveckla ett sy-&lt;br&gt;stem med egenkontroll. Frågor om detta bör studeras närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen anser sammanfattningsvis att kritiken mot den lokala djur-&lt;br&gt;skyddstillsynen är för negativ. Tillsynen har blivit betydligt bättre under de&lt;br&gt;senaste åren. Styrelsen accepterar inte nya pålagor på kommunerna utan fi-&lt;br&gt;nansiering. Är staten inte nöjd med den kommunalt bedrivna djurskyddstill-&lt;br&gt;synen bör konsekvensen bli att staten, som bl.a. förfogar över en veterinär-&lt;br&gt;organisation, tar över ansvaret för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen är för sin del alltså öppen för en diskussion med staten om an-&lt;br&gt;svarsfördelningen för djurskyddstillsynen i framtiden. En möjlig modell kan&lt;br&gt;vara att låta staten ha det fulla ansvaret men möjliggöra för de kommuner&lt;br&gt;som så vill att på entreprenad sköta delar eller hela djurskyddstillsynen åt&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.30 Föreningarna djurens vänners riksorganisation: Den som haft närmare&lt;br&gt;kontakter med den djurtillsyn, som praktiseras inom vissa kommuner i dag,&lt;br&gt;är helt på det klara med att en omorganisation måste ske, om djuren skall få&lt;br&gt;det skydd som lagen avser. Vårt förslag är att kommunerna handhar tillsynen&lt;br&gt;över animalieproduktionens djur på ungefär samma sätt som nu sker, dock&lt;br&gt;med den ändringen att intervallerna mellan varje besök inte får vara längre&lt;br&gt;än 2,5-3 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad sedan gäller anmälningar från allmänheten gällande misshandel eller&lt;br&gt;annan olämplig djurbehandling, höns- och pälsdjursfabriker, försöksdjur,&lt;br&gt;cirkusar, tävlingshästar (under träning), zoologiska affärer, slakterier, vilt-&lt;br&gt;hägn m.fl. udda djurhållningar, vore det lämpligt att tillsynen över dessa djur&lt;br&gt;utövades av grupper som var direkt underställda resp, länsstyrelser. Till så-&lt;br&gt;dana grupper borde även veterinärer knytas, som genom sina oberoende&lt;br&gt;ställningar kunde biträda kommunernas djurtillsyn vid behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser inte, att den utbildning som ges till blivande miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddsnämnder är tillräcklig för dem som skall utöva djurtillsyn. Därför är&lt;br&gt;det nödvändigt, att de kurser som bedrivs i Skara inte endast utökas till anta-&lt;br&gt;let utan även breddas med ytterligare kunskapsämnen, som exempelvis eto-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;logi. Grunden till djurs välbefinnande bygger på att man skapar en miljö,&lt;br&gt;som i möjligaste mån liknar den som resp, djurart en gång lämpats att leva&lt;br&gt;i. Men för att bistå djurägare med sådana råd fordras det givetvis, att den&lt;br&gt;som utövar djurtillsyn själv besitter sådana kunskaper. Det är även viktigt,&lt;br&gt;att det ordnas fortbildningskurser, samt att statens jordbruksverk kontinuer-&lt;br&gt;ligt förser samtliga, som är involverade i någon form av djurtillsyn, med in-&lt;br&gt;formation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förprövningar av djurstall eller andra lokaler, där djur skall&lt;br&gt;förvaras, bör även djurtillsynen få tillfälle att yttra sig. På samma sätt bör&lt;br&gt;förfaras då det gäller vilthägn och andra liknande arrangemang. Det är ju&lt;br&gt;vida svårare att framtvinga förändringar, när byggnationerna redan tagits i&lt;br&gt;bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.31 Försvarets sjukvårdsstyrelse: Om djurskyddslagens (1988:534) intentio-&lt;br&gt;ner skall uppfyllas om ett godtagbart djurskydd måste olika anläggningar in-&lt;br&gt;spekteras minst vart tredje år av adekvat utbildad tillsynspersonal. Grundut-&lt;br&gt;bildade hälsoskyddsinspektörer, med endast 1,5 högskolepoängs djur-&lt;br&gt;skyddsutbildning, är inte tillräckligt utbildade för uppgiften. Efter komplet-&lt;br&gt;terande utbildning kan dock tillräcklig kompetens erhållas för tillsyn på lokal&lt;br&gt;nivå. Alternativt kan kompetens för tillsynsarbetet fås från tillfälligt anlitad&lt;br&gt;veterinär eller agronom. Tillsynsansvaret kan därför kvarligga på kommunal&lt;br&gt;nivå. Tillsynsrollen försvåras för lokal nämnd om andra djur än animaliepro-&lt;br&gt;duktionens finns inom kommungränserna. Tillsyn av vilthägn, djurparker&lt;br&gt;och försöksdjur bör därför tills vidare åvila den regionala myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 33 § förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmak-&lt;br&gt;ten har försvarets sjukvårdsstyrelse tillsynen över djurskyddet. Eftersom&lt;br&gt;detta förhållande inte nämns i annan författning sker för närvarande vissa&lt;br&gt;missar i den ömsesidiga informationen mellan den militära och de civila till-&lt;br&gt;synsmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SjvS föreslår därför att, vid ändring i lagstiftningen om djurskyddstillsyn i&lt;br&gt;lagen, ett nytt stycke bör tillkomma: ”Inom försvarsdepartementets ansvars-&lt;br&gt;område är försvarets sjukvårdsstyrelse tillsynsmyndighet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaså bör även 60 § djurskyddsförordningen (1988:539) få följande till-&lt;br&gt;lägg: ”Närmare föreskrifter inom försvarsdepartementets ansvarsområde&lt;br&gt;meddelas av försvarets sjukvårdsstyrelse.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.32 Lantbrukarnas riksförbund: Djurhållning och livsmedelskvalitet är ak-&lt;br&gt;tuella frågor i den svenska debatten. Den nya djurskyddslagen och de insat-&lt;br&gt;ser som gjorts inom föreningsrörelsen har lett till att produktionen av&lt;br&gt;svenska livsmedel uppfattas positivt av konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbrukarnas värderingar styr deras djurhållning och djurhantering.&lt;br&gt;Värderingarna innebär i det stora flertalet fall att köttproduktion skall bedri-&lt;br&gt;vas med respekt för de levande djurens rätt till god omsorg i uppfödningen&lt;br&gt;ända fram till slakten. Målsättningen är att producera rena och säkra livsme-&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde sålunda bland jordbrukarna finnas en stark uppslutning kring&lt;br&gt;huvudprinciperna i djurskyddslagen. Samtidigt spåras en påtaglig irritation&lt;br&gt;inför kommunernas tillsynsarbete vad beträffar kompetensnivå hos djur-&lt;br&gt;skyddsansvariga, kostnader etc. Enligt LRF:s mening är det därför mycket&lt;br&gt;som talar för en utbyggd egenkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF konstaterar utifrån utredningens rapport att tillsynen enligt djur-&lt;br&gt;skyddslagen visar stora skillnader mellan olika kommuner. Periodiciteten i&lt;br&gt;tillsynen, kompetensnivån hos djurskyddsansvariga, avgiftsuttag m.m. va-&lt;br&gt;rierar i hög grad. Det kan noteras att utomstående experter, främst veterinä-&lt;br&gt;rer, i vissa fall utnyttjas på konsultbasis i tillsynsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan nämnas att LRF under våren genomför en enkät&lt;br&gt;till länsförbunden rörande erfarenheterna från tillämpningen av djurskydds-&lt;br&gt;lagen. Riksförbundet räknar med att före halvårsskiftet redovisa resultaten&lt;br&gt;från enkäten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor andel av landets djuruppfödare är anslutna till den organiserade&lt;br&gt;djurhälsovården. Hälsovården är uppbyggd kring veterinärer med specialist-&lt;br&gt;kompetens inom resp, djurslag. Fältarbetet bedrivs främst med hjälp av di-&lt;br&gt;striktsveterinärer som regelbundet besöker anslutna besättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbrukarna har sålunda tillgång till sakkunskap inom djurskyddsområ-&lt;br&gt;det som stöd i sin egenkontroll. LRF anser att man genom att utnyttja denna&lt;br&gt;kompetens kan avlasta kommunerna ett betydande tillsynsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF, SHS och Slakteriförbundet arbetar för närvarande fram ett förslag&lt;br&gt;till principer och rutiner för hur tillsynen skall utformas ute hos jordbrukaren&lt;br&gt;och hur den skall integreras i djurhälsovården. Nämnda organisationer kom-&lt;br&gt;mer senare under våren att presentera ett konkret förslag till uppläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den föreslagna samordningen skulle kommunerna för ett stort an-&lt;br&gt;tal jordbruksföretag avlastas tillsynen i fält. Det bör dock påpekas att ett&lt;br&gt;betydande antal djurhållare står utanför djurhälsovården. Till denna grupp&lt;br&gt;hör framför allt deltids- och fritidsjordbruk oftast med ett litet antal djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.36 Svenska djurskyddsföreningen: Som framgår av Djurskyddsrådets sam-&lt;br&gt;manfattning av jordbruksverkets rapport måste djurskyddstillsynen vara ett&lt;br&gt;offentligt ansvar, men att samarbete med utomstående experter på olika&lt;br&gt;djurslag måste utvecklas. Denna offentliga tillsyn bör såsom hittills skötas av&lt;br&gt;kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. På nämnderna skall finnas&lt;br&gt;register över alla inom kommunen befintliga tillsynsobjekt med uppgifter&lt;br&gt;om förhållanden, som är väsentliga för bedömning av djurskyddet, nämligen&lt;br&gt;djurslag och antalet djur, byggnaders storlek, ålder och skick, ägare med&lt;br&gt;personnummer och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det inte kan anses rimligt, att varje kommun skall hålla sig med på&lt;br&gt;alla olika områden sakkunnig person för tillsynen, skall djurskyddsinspektör&lt;br&gt;med specialistkompetens finnas till kommunernas förfogande, antingen på&lt;br&gt;ett antal länsstyrelser eller på jordbruksverket. Kommunerna och djur-&lt;br&gt;skyddsinspektörerna skall vidare samarbeta med den tillsynsverksamhet och&lt;br&gt;hälsokontroll, som husdjursnäringens egna organisationer bedriver. Kopior&lt;br&gt;av de besöksjournaler, som upprättas vid denna kontrollverksamhet, bör&lt;br&gt;skickas till kommuner och djurskyddsinspektörer för kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djurhållningen är i dag så specialiserad, att den som skall utöva tillsyn&lt;br&gt;måste ha specialistkompetens, om vederbörande skall kunna uppträda med&lt;br&gt;auktoritet och tillsynen vinna respekt. För att bedöma uppenbar vanvård&lt;br&gt;och misshandel behövs ingen utbildning men väl för att bedöma hur djur&lt;br&gt;trivs i sin miljö och med skötsel och vård. Det gäller inte bara sådana specia-&lt;br&gt;liteter som försöksdjur, djurparker, cirkusdjur, tävlingshästar av olika kate-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gorier under träning, vilthägn och pälsdjursgårdar utan i samma mån upp-&lt;br&gt;födningen och hållningen av våra konventionella husdjur. Uppfödningen av&lt;br&gt;dessa djur är i vissa fall starkt mekaniserad till något som erinrar om fabriker.&lt;br&gt;Människan har ersatts av teknik, den mänskliga tillsynen av larm och indika-&lt;br&gt;torlampor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av personer med ansvar för djurskyddstillsyn i lagens anda måste krävas&lt;br&gt;kunskap om och praktisk erfarenhet av olika djurs skötsel och vård, inte bara&lt;br&gt;teoretisk utbildning. För att lära känna djur är det nödvändigt att leva med&lt;br&gt;dem. I utbildningen för djurskyddsinspektör och annan person, som har an-&lt;br&gt;svar för djurskyddstillsyn bör alltså ingå praktisk skötsel och vård av det eller&lt;br&gt;de djurslag som vederbörande specialiserar sig på, under minst fyra veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.38 Svenska kennelklubben vill starkt understryka betydelsen av att de syn-&lt;br&gt;punkter som framkom vid tillsynskonferensen i maj 1991 beaktas och åtgär-&lt;br&gt;das av ansvariga myndigheter. SKK anser det även angeläget att de erfaren-&lt;br&gt;heter, som de olika djurorganisationerna genom sin verksamhet besitter, ut-&lt;br&gt;nyttjas genom s.k. egenkontroller samt att kommunerna vid allvarliga fall av&lt;br&gt;vanvård vänder sig till utomstående experter, då det gäller hund till SKK:s&lt;br&gt;kennelkonsulenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SKK vill betona betydelsen av att djurskyddsfrågan får en praktisk lösning&lt;br&gt;i alla Sveriges kommuner och delar till fullo jordbruksverkets uppfattning att&lt;br&gt;man i mindre kommuner kan lösa frågan i mellankommunal samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.39 Svenska lantarbetareförbundet anser att tillsynen enligt djurskyddsla-&lt;br&gt;gen bör samordnas på ett bättre sätt i framtiden. I dag konfronteras djurskö-&lt;br&gt;taren med alltför många aktörer. Det kan vara djurskyddsinspektör, hälsove-&lt;br&gt;terinär, distriktsveterinär, länsveterinär och olika rådgivare. Mångfalden&lt;br&gt;ökar risken för varianter i tolkningen av lagen och därmed osäkerheten om&lt;br&gt;vad som egentligen gäller. Vi anser det nödvändigt att kontakten med företa-&lt;br&gt;get och djurskötaren handhas av en person med myndighetsansvar. Vår erfa-&lt;br&gt;renhet säger oss att detta bör vara en person med gedigen utbildning och&lt;br&gt;praktisk erfarenhet från djurskötsel. Vi anser det viktigt att rekryteringen&lt;br&gt;sker bland personer som har praktisk erfarenhet från djurproduktion. För&lt;br&gt;oss hör djur- och arbetsmiljö nära samman. Vi anser att det är av största vikt,&lt;br&gt;att man i det utvecklingsarbete som pågår tar hänsyn till båda dessa faktorer,&lt;br&gt;eftersom både människa och djur skall fungera tillsammans om intentio-&lt;br&gt;nerna i djurskyddslagen skall kunna infrias.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del i tillsynen är den s.k. egenkontrollen. För detta krävs utbild-&lt;br&gt;ning av personalen som arbetar med djur. Vi anser att det finns stora brister&lt;br&gt;i utbildningen av djurskötare, lantmästare och agronomer när det gäller&lt;br&gt;djurskyddet och att en översyn är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.42 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Rapporten ger en bra bild&lt;br&gt;av dagsläget för djurskyddstillsynen. Den är också en bekräftelse på vad&lt;br&gt;många varit väl medvetna om, nämligen att djurskyddstillsynen i Sverige&lt;br&gt;fortfarande inte fungerar. Orsakerna till detta har endast ytligt analyserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SDR:s uppfattning handlar det inte bara om resursbrist utan också&lt;br&gt;om ”systemfel”. Djurskyddstillsynen skall ha en övergripande målsättning&lt;br&gt;att förebygga och om möjligt förhindra dålig djurhållning och vanvård av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;djur. Tillsynsmyndigheten skall endast i undantagsfall behöva använda sig&lt;br&gt;av fiskala åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SDR anser att det nuvarande tillsynssystemet måste modifieras och kom-&lt;br&gt;pletteras. Vi bedömer det lämpligt att kommunen liksom hittills har det lo-&lt;br&gt;kala tillsynsansvaret och att länsstyrelsen är regional tillsynsmyndighet. Men&lt;br&gt;vi bedömer det också nödvändigt att systemet kompletteras med en egentill-&lt;br&gt;syn. Hur denna skall utformas bör utredas närmare i samarbete med nä-&lt;br&gt;ringen. Det finns redan i dag kompetens och underlag inom näringens egen&lt;br&gt;rådgivning (utfodring, ekonomi, djurhälsa), hos distriktsveterinärerna alter-&lt;br&gt;nativt praktiserande veterinärer, hos slakterierna osv. Många uppgifter om&lt;br&gt;produktionen finns också dokumenterade och registrerade i centrala data-&lt;br&gt;system, i gårdsjournaler osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av dessa uppgifter bör kunna ligga till grund för den offentliga tillsy-&lt;br&gt;nen, som får ett bra bedömningsunderlag. Man kan följa produktionen och&lt;br&gt;avläsa störningar i ett tidigt skede. Den offentliga tillsynen bör därmed&lt;br&gt;kunna bli effektiv utan alltför täta tillsynsbesök och med begränsad tidsåt-&lt;br&gt;gång. Det bör rimligen kunna bidra till att kostnaderna kan hållas nere.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.44 Sveriges veterinärförbund instämmer i att djurskyddstillsynen behöver&lt;br&gt;förbättras. Jordbruksverket föreslår åtgärder i form av bl.a. ett utökat sam-&lt;br&gt;arbete och förbättrad utbildning för djurskyddsinspektörer. Även veterinä-&lt;br&gt;rer behöver dock en förbättrad utbildning om framför allt etik och djurskydd&lt;br&gt;samt gällande lagstiftning och dess konsekvenser. Enligt förbundets mening&lt;br&gt;bör undervisningen i djurskydd under veterinärernas grundutbildning vid&lt;br&gt;veterinärmedicinska fakulteten förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan mellan kommuner och praktiserande veterinärer behöver ut-&lt;br&gt;vecklas. Distriktsveterinärerna borde t.ex. kunna avlasta kommunernas&lt;br&gt;djurskyddsinspektörer genom att utföra en del av den rutinmässiga tillsynen&lt;br&gt;i de besättningar där de verkar. Samarbetet mellan miljö- och hälsoskydds-&lt;br&gt;förvaltningarna eller motsvarande nämnder och veterinärerna i kommu-&lt;br&gt;nerna måste förbättras. Vid beredning av frågor om djurhållning och djur-&lt;br&gt;skydd bör nämnderna anlita veterinär expertis. Vidare bör kontaktveterinä-&lt;br&gt;rer kallas till sammanträden där djurhållnings- och djurskyddsfrågor be-&lt;br&gt;handlas. Besked om vilka veterinärer som har relevant kompetens bör&lt;br&gt;kunna lämnas av resp, länsveterinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå önskade resultat i form av bättre djurhållning och bättre&lt;br&gt;välfärd åt djuren krävs att det med stöd av djurskyddslagen är möjligt att&lt;br&gt;meddela bindande föreskrifter om skötsel och vård av olika typer av djur.&lt;br&gt;Genom att 4§ djurskyddslagen enbart gäller produktionsdjuren kan i dag&lt;br&gt;med stöd av lagen endast utfärdas allmänna råd vad gäller försöksdjur, säll-&lt;br&gt;skapsdjur och hästar. Veterinärförbundet anser att djurskyddslagens 4§&lt;br&gt;skall omfatta samtliga de djurslag som människan har i sin vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Särskilda tillsynsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;2.2 Universitets- och högskoleämbetet: Avsaknaden av specialist i försöks-&lt;br&gt;djursfrågor inom jordbruksverkets djurskyddsråd är anmärkningsvärd då&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna specialitet kräver stor kunskap för att goda råd skall kunna ges och&lt;br&gt;riktiga beslut fattas. UHÄ anser därför att djurskyddsrådet bör utökas med&lt;br&gt;en specialist i försöksdjursfrågor. Specialist i denna bemärkelse är inte likty-&lt;br&gt;digt med person med veterinärexamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet: Den moderna djurhållningen är numera så specialiserad&lt;br&gt;att det torde vara svårt om inte omöjligt att på ett riktigt sätt fatta rätta beslut&lt;br&gt;i ärenden som djurskydd utan en lång, praktisk erfarenhet av den typ av&lt;br&gt;djurhållning som skall bedömas. Denna specialisering är i dagens samhälle&lt;br&gt;så långt gången att fackkunskap torde erfordras för varje djurslag eller spe-&lt;br&gt;cialitét (såsom djurparker eller försöksdjur) för sig. Utan ingående erfaren-&lt;br&gt;het är risken för felaktiga bedömningar stor. Dessa felbedömningar kan be-&lt;br&gt;stå av ej noterade fel eller iakttagelser som feltolkats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på praktisk erfarenhet och förkunskaper bör ställas på deltagare i&lt;br&gt;utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Linköpings universitet: Det bör påpekas att de försöksdjursetiska nämn-&lt;br&gt;derna inte utövar någon tillsyn, de har en rådgivande funktion vid bedöm-&lt;br&gt;ningen av en ansökan om djurförsök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds universitet: Att utbildningsinsatser är viktiga för organ och personer&lt;br&gt;sysselsatta med djurtillsyn önskar vi understryka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Zoologiska institutionen: Institutionen instämmer i att vidgad utbildning av&lt;br&gt;de tillsynsansvariga är av nöden och då gällande i synnerhet sådana djurar-&lt;br&gt;ter, som inte ingår i animalieproduktionen eller i den medicinskt inriktade&lt;br&gt;experimentella forskningen. Denna utbildning är alltså aktuell för de kom-&lt;br&gt;muner, där biologiska forskningsinstitutioner är belägna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller det centrala djurskyddsrådet, kan man konstatera att det är då-&lt;br&gt;ligt med representationen för den allmänzoologiska kompetensen. En sådan&lt;br&gt;kan tillföras rådet genom representanten för Sveriges lantbruksuniversitet&lt;br&gt;men är därmed långt ifrån säkerställd. En komplettering med en represen-&lt;br&gt;tant för någon av landets biologiska sektioner vid universiteten bör komma&lt;br&gt;till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå universitet: På många håll i rapporten framgår att det finns ett stort&lt;br&gt;otillfredsställt behov av utbildning av tillsynspersonal. Detta torde vara än&lt;br&gt;mera uttalat i de kommuner som också har ansvar för tillsyn av försöksdjur.&lt;br&gt;Det räcker inte här med enbart en god allmän utbildning i djurskyddslagstift-&lt;br&gt;ning och i allmänna djurskyddsfrågor, utan det krävs också särskild utbild-&lt;br&gt;ning i försöksdjursverksamhetens villkor, såväl ur vetenskaplig synvinkel&lt;br&gt;som rörande det ganska omfattande speciella regelverket som omgärdar&lt;br&gt;denna (tillstånd och ansvar, krav på utbildning, krav på etisk prövning, krav&lt;br&gt;på journalföring, m.m.). Utan en sådan särskild utbildning torde det vara&lt;br&gt;svårt för tillsynsmannen att utöva en meningsfull tillsyn, speciellt som det&lt;br&gt;förordas att den inte bara skall bestå i kontroll utan också i information och&lt;br&gt;rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på det förhållandevis begränsade antalet kommuner med för-&lt;br&gt;söksdj ursverksamhet (14 st enligt rapporten) är det tveksamt om en ”full-&lt;br&gt;ständig” utbildning för tillsyn av försöksdjur behöver ingå i den ordinarie&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;treåriga utbildningen på miljö- och hälsoskyddslinjen vid Umeå universitet.&lt;br&gt;Där ingår i djurskyddsutbildningen i dag en särskild del Försöksdjur som&lt;br&gt;omfattar fyra lektionstimmar teori + ett studiebesök på försöksdjursavdel-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda utbildning som här förordas kan med fördel vara mera om-&lt;br&gt;fattande, men fortfarande innehålla dels teoretiska avsnitt rörande de för&lt;br&gt;försöksdjur speciella lagstiftningsavsnitten med följdförfattningar, dels&lt;br&gt;också både studiebesök och ”inspektionsövningar” på någon eller flera&lt;br&gt;större försöksdjursavdelningar. Det är viktigt att såväl teoretiska som prak-&lt;br&gt;tiska avsnitt leds av kvalificerade lärare med gedigen erfarenhet av försöks-&lt;br&gt;djursverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvetenskapliga forskningsrådet: Försöksdjurstillsynen utgör en begrän-&lt;br&gt;sad och udda verksamhet. För såväl försöksdjuren som för försöksutövarna&lt;br&gt;skulle en betydligt bättre utbildning av tillsynsansvariga vara befogad. Ett&lt;br&gt;tänkbart sätt att uppnå detta skulle vara att ansvaret för tillsynen av försöks-&lt;br&gt;djur låg centralt vid jordbruksverket och handlades av t.ex. en eller två utbil-&lt;br&gt;dade veterinärer (motsvarande). Detta skulle kunna leda till en högre kvali-&lt;br&gt;tet på tillsynen samt en större enhetlighet i bedömningar i olika delar av&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå universitet: Frågan om tillsynsansvaret i framtiden skall ligga kvar på&lt;br&gt;lokal nivå eller flyttas upp till regional alternativt central nivå, bör penetre-&lt;br&gt;ras noggrant i samband med den av jordbruksverket aviserade översynen av&lt;br&gt;regelverket för tillsyn av försöksdjur (s-verksamhet). Det viktiga för kvalite-&lt;br&gt;ten i tillsynen är att tillsynsmannens kompetens är på en tillfredsställande&lt;br&gt;nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Statens kulturråd: Jordbruksverket anser, enligt vad som därom sägs, att&lt;br&gt;de i lantbruksstyrelsens rapport (1988:9) Tillsyn enligt djurskyddslagen,&lt;br&gt;föreslagna åtgärderna skulle medföra en avsevärd förbättring då det gäller&lt;br&gt;tillsynen av cirkusar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En granskning av nyssnämnda rapport ger vid handen, att lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sen därvidlag föreslagit dels ett av veterinärbesiktning föregånget tillstånds-&lt;br&gt;tvång inför vaije cirkussäsong, dels ett bemyndigande att i samband med in-&lt;br&gt;försel av cirkusdjur få ta ut depositioner som säkerhet för kostnader i sam-&lt;br&gt;band med eventuella åtgärder beträffande sådana djur, dels ock avgifter ”för&lt;br&gt;tillsyn enligt den nyss beskrivna modellen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådet har vid flera tillfällen konstaterat att cirkus är en av samhället&lt;br&gt;försummad konstart. Rådet har därför företagit en utredning om cirkuskons-&lt;br&gt;tens villkor, bl.a. med sikte på uppröjning i den snårskog av bestämmelser&lt;br&gt;och myndighetsanvisningar som hotar dess fortlevnad i landet. Resultatet&lt;br&gt;publicerades i rapporten (1981:1) Samhället och cirkusen. Redan dessförin-&lt;br&gt;nan hade emellertid rådet anledning att i ett remissyttrande över 1982 års&lt;br&gt;förslag till en ny djurskyddslagstiftning redovisa sin samlade syn på olika frå-&lt;br&gt;gor som rör cirkusdjuren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådet, som i remissyttrande den 6 december 1988 avvisat de nyss re-&lt;br&gt;laterade förslagen i lantbruksstyrelsens rapport 1988:9, har konstaterat att&lt;br&gt;jordbruksverket i den nu aktuella rapporten 1992:3 i realiteten bara uppre-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pat dessa förslag. Detta medför att rådet för sin del i alla avseenden hänvisar&lt;br&gt;till innehållet i sistnämnda remissyttrande (dnr 1520/88-27).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådet har självfallet inte något emot en förbättrad djurskyddstillsyn&lt;br&gt;men anser att ett bemyndigande för jordbruksverket, att vid akut behov för-&lt;br&gt;bjuda offentlig föreställning av djur, skulle vara ett från djurskyddssynpunkt&lt;br&gt;tillräckligt effektivt men för cirkusverksamheten i Sverige betydligt mindre&lt;br&gt;betungande medel än ett tillståndstvång. 4 § i den nu upphävda kungörelsen&lt;br&gt;(1959:486) om offentlig förevisning av djur skulle därvid kunna tjäna som&lt;br&gt;förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle av någon anledning ändå ett tillståndstvång införas i djurskyddsför-&lt;br&gt;ordningen, vill kulturrådet i det sammanhanget hemställa om en motsvarig-&lt;br&gt;het till den i 57 a § samma förordning intagna föreskriften att avgift inte får&lt;br&gt;tas ut för tillsyn över cirkusdjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådet avstyrker avslutningsvis samtliga i rapporten 1992:3 fram-&lt;br&gt;förda önskemål beträffande cirkusdjuren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Kammarrätten i Sundsvall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn av tävlingshästar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anges att tillsynen av tävlingshästar inte fungerar tillfreds-&lt;br&gt;ställande. Jordbruksverket anför att sådan tillsyn inte bör ankomma på kom-&lt;br&gt;munen eftersom endast ett litet antal kommuner hittills bedrivit tillsyn be-&lt;br&gt;träffande tävlingshästar under träning. Sistnämnda skäl är enligt kammarrät-&lt;br&gt;tens mening knappast ett skäl att flytta tillsynsskyldigheten från kommu-&lt;br&gt;nerna. Jordbruksverket anser att kommunernas tillsyn över djurhållningen&lt;br&gt;över huvud taget är bristfällig och att det därför är nödvändigt att genom&lt;br&gt;information och utbildning försöka förmå kommunerna att förstärka sina in-&lt;br&gt;satser på området. Om tillsynen över djurhållningen i allmänhet därigenom&lt;br&gt;beräknas komma upp till en godtagbar nivå borde denna förbättring inträda&lt;br&gt;även i fråga om tävlingshästarna. För det fall att en mera kvalificerad tillsyn&lt;br&gt;än den som kan åstadkommas av kommunerna krävs och fråga blir om änd-&lt;br&gt;rade bestämmelser bör - såsom också tycks vara avsett - förslag i det avseen-&lt;br&gt;det inte läggas fram utan föregående utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirkusdjur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lantbruksstyrelsens rapport (1988:9) Tillsyn enligt djurskyddslagen före-&lt;br&gt;slogs att alla cirkusar skulle inbesiktigas innan de böljade turnera. Förslaget&lt;br&gt;möttes av kritik från vissa remissinstanser som ansåg att ett sådant krav på&lt;br&gt;besiktning var att likställa med ett krav på tillstånd till verksamhet som upp-&lt;br&gt;ställs i 16 § djurskyddslagen för viss näringsverksamhet. Förslaget föran-&lt;br&gt;ledde ingen ändring i lagstiftningen och kommenterades heller inte närmare&lt;br&gt;i den proposition som behandlade de i rapporten framförda förslagen till lag-&lt;br&gt;ändringar. I den nu föreliggande rapporten uttalar jordbruksverket endast&lt;br&gt;att de tidigare föreslagna åtgärderna skulle medföra en avsevärd förbättring.&lt;br&gt;Om jordbruksverket avser att ännu en gång framföra samma förslag till lag-&lt;br&gt;stiftning är det nödvändigt att frågan dessförinnan blir föremål för utred-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 Sveriges lantbruksuniversitet: Med hänsyn till allt flera svåra incidenter&lt;br&gt;av ren djurskyddskaraktär inom den professionella hästsporten måste tillsy-&lt;br&gt;nen vad avser tävlingshästar i träning byggas ut. Denna tillsyn är i dag när-&lt;br&gt;mast helt obefintlig. Den bör ske under veterinärt överinseende och synes&lt;br&gt;lämpligen kunna utformas i enlighet med det förslag, som dåvarande lant-&lt;br&gt;bruksstyrelsen framlade i sin rapport år 1988 ”Tillsyn enligt djurskyddsla-&lt;br&gt;gen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksdjur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personal inom de kommuner som har tillsyn över försöksdjur, bör ge-&lt;br&gt;mensam utbildning i försöksdjurshållning och djurförsöksetik vara en ange-&lt;br&gt;lägen målsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen om djurförsöksverksamheten inom en kommun löses enk-&lt;br&gt;last på så sätt att miljö- och hälsoskyddsnämnden erhåller kopia av samtliga&lt;br&gt;ansökningar om etisk prövning, är närvarande vid de djurförsöksetiska&lt;br&gt;nämndernas plenarmöten samt tillställes protokoll från nämnda möten i den&lt;br&gt;mån allt detta inte redan sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Statens veterinärmedicinska anstalt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilthägn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillsyn av dessa behövs hjälp av specialist på området, vilket i dagsläget&lt;br&gt;i stor utsträckning saknas. Veterinär bör vara ansvarig för bedövning av häg-&lt;br&gt;nat vilt och därmed sammanhängande transport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djurparker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn tagen bl.a. till djurparksdjurens varierande behov torde kom-&lt;br&gt;munerna för tillsyn av dessa djur behöva ta hjälp av experter från jordbruks-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn av tävlingshästar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SVA finner det otillfredsställande att banveterinärer inte kan följa upp täv-&lt;br&gt;lingsanmälda eller under lopp skadade hästar på stall och i träningsmiljö.&lt;br&gt;SVA tillstyrker jordbruksverkets förslag om utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirkusdjur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SVA stödjer förslaget från år 1988 om att cirkus, som skall ut på turné, skall&lt;br&gt;inbesiktigas före säsongstart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SVA saknar området renskötsel i rapporten. Ett eventuellt förbud eller&lt;br&gt;inskränkningar i rätten att driva renar med terrängfordon och helikopter bör&lt;br&gt;utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur kan försöksdjurstillsynen förbättras? SVA vill framhålla den resurs&lt;br&gt;som finns i de specialinriktade veterinärer som är anställda vid universitetens&lt;br&gt;försöksdjursenheter och läkemedelsindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 Centrala försöksdjursnämnden: Den efterfrågade utbildningen för&lt;br&gt;tjänstemän vid berörda miljö- och hälsoskyddsförvaltningar är angelägen.&lt;br&gt;Detta framkom bl.a. vid den sammankomst som centrala försöksdjursnämn-&lt;br&gt;den anordnade den 24 september 1987 med företrädare för lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sen, UHÄ och LIF samt med representanter för tillsynsmyndigheterna. Vid&lt;br&gt;sammankomsten diskuterades dels ett kommande utbildningsinnehåll och&lt;br&gt;uppläggning, dels finansieringen av denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd bl.a. av denna sammankomst tillsattes inom CFN en arbets-&lt;br&gt;grupp för att ta fram ett lämpligt utbildningsprogram. Sedan det slutgiltiga&lt;br&gt;programmet diskuterats inom CFN överlämnades detta till lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sen den 20 februari 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag saknas enligt CFN tillräckliga kunskaper hos tillsynspersonalen både&lt;br&gt;om försöksdjurens biologi, användning, uppfödning m.m. och om myndig-&lt;br&gt;hetsutövningen. CFN vill understryka vikten av att erforderliga medel tas&lt;br&gt;fram så att den adekvata utbildning som krävs för att tillsynen skall bli me-&lt;br&gt;ningsfull kan genomföras. En fullgod utbildning kan också medverka till att&lt;br&gt;tillsynsfrågorna inom försöksdjursområdet får en större prioritering hos de&lt;br&gt;berörda kommunala nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CFN vill påminna om den utvärdering av den djurförsöksetiska pröv-&lt;br&gt;ningen som CFN bedriver i egen regi och som sannolikt ligger klar till hösten&lt;br&gt;1992. Erfarenheterna av denna utvärdering får ligga till grund för de even-&lt;br&gt;tuella andra förändringar av tillsynen och andra sammanhängande frågor&lt;br&gt;som kan behövas för att förbättra förhållandena för försöksdjuren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 Länsstyrelsen i Stockholm län:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tävlingshästar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken länsstyrelse eller kommun har för närvarande tillräckliga resurser för&lt;br&gt;att klara denna tillsyn, som kräver stora insatser och kunskaper. Särskilt&lt;br&gt;otillfredsställande är den eftersatta tillsynen av träningskampar. Frågan om&lt;br&gt;en effektivare tillsyn bör omgående bli föremål för överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirkusdjur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inbesiktning inför varje ny säsong bör ske när alla djur är samlade. Krav på&lt;br&gt;turnétillstånd förordas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilthägn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lämpligt att tillsynsansvaret i princip ligger på lokal nivå. Endast en-&lt;br&gt;staka kommuner har emellertid för närvarande tillräcklig kompetens för&lt;br&gt;denna tillsyn. Länsstyrelsen kommer att med uppmärksamhet följa den fort-&lt;br&gt;satta utvecklingen hos kommunerna i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksdjur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är 1990 infördes ett tillägg till 2 § i djurskyddslagen. Det är angeläget att&lt;br&gt;konsekvenserna av detta tillägg för den lokala tillsynsmyndigheten särskilt&lt;br&gt;uppmärksammas i jordbruksverkets vidare översyn av försöksdjurstillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.13 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Tillsyn av tävlingshästar under trä-&lt;br&gt;ning sker praktiskt taget inte alls. Kommunerna saknar i allmänhet resurser&lt;br&gt;för att utföra en meningsfull sådan tillsyn. Inom hästsporten, i synnerhet&lt;br&gt;inom de former där totalisatorspel och stora prissummor förekommer, finns&lt;br&gt;uppenbara risker för att konflikter med djurskyddet kan uppkomma. En ef-&lt;br&gt;fektiv tillsyn är följaktligen mycket angelägen och ställer krav på en tillsyns-&lt;br&gt;organisation med tillgång till särskild sakkunskap. Länsstyrelsen vill förorda&lt;br&gt;att det förslag som lades fram i lantbruksstyrelsens rapport år 1988, dvs. en&lt;br&gt;särskild tillsynsorganisation för tävlingshästar, tas upp till förnyad prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.14 Länsstyrelsen i Kalmar län:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilthägn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att vilthägnen borde uppmärksammas särskilt av föl-&lt;br&gt;jande skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att tuberkulos konstaterats på hjort i flera hägn så har livdjurs-&lt;br&gt;handeln begränsats genom centralt rekommenderade restriktioner på områ-&lt;br&gt;det. Detta kan leda, och har i vissa fall redan gjort det, till överbeläggningar&lt;br&gt;med åtföljande stressituationer för djuren. Eftersom det också har införts&lt;br&gt;besiktningsrestriktioner i samband med överlåtelse av slaktat vilt, så sker&lt;br&gt;inte heller någon avskjutning som står i nödvändig proportion till belägg-&lt;br&gt;ningen i hägnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beteckningen hägnat vilt skapar för den okunnige en upplevelse av att&lt;br&gt;djuren inte behöver några större tillsynsinsatser från djurägarna utan att dju-&lt;br&gt;ren kan ”klara sig själva”. Hjortägarna är ofta personer som antingen helt&lt;br&gt;saknar erfarenhet av djurhållning eller åtminstone av hjortproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens uppfattning bör jordbruksverket verka för en lands-&lt;br&gt;omfattande tillsyn av framför allt hjorthägnen genom centralt styrda pro-&lt;br&gt;jekt, som kan genomföras av länsstyrelser och miljö- och hälsoskyddsnämn-&lt;br&gt;derna gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksdjur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksdjurshållningen är komplicerad rent praktiskt för berörda tillsyns-&lt;br&gt;myndigheter men också svår att hantera i förhållande till intresset från mass-&lt;br&gt;media och djurskyddsföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att jordbruksverkets förslag till åtgärder, bl.a. över-&lt;br&gt;syn, samråd och utbildning, är betydelsefulla och ganska snart bör genomfö-&lt;br&gt;ras. I detta sammanhang måste framhållas betydelsen av att bemyndigandet&lt;br&gt;i 4 § djurskyddslagen (1988:534) snarast måste omfatta alla djur och inte vara&lt;br&gt;begränsat till animalieproduktionens djur och pälsdjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn av tävlingshästar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker ökade tillsynsinsatser på området tävling med djur,&lt;br&gt;särskilt tävlingshästar. I och för sig kan frågan utredas vidare så som jord-&lt;br&gt;bruksverket föreslår, men eftersom det redan finns ett bra utformat förslag&lt;br&gt;från år 1988, borde det vara enklare att antingen verkställa förslaget eller att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;modifiera det. En sådan modifiering skulle kunna vara att den föreslagna&lt;br&gt;veterinärorganisationen minskas något samtidigt som regionala och lokala&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter anlitas i större utsträckning, exempelvis genom uppfölj-&lt;br&gt;ning och rapportering till veterinärorganisationen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirkusdjur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker jordbruksverkets synpunkt att de i 1988 års utred-&lt;br&gt;ning föreslagna åtgärderna skulle medföra en avsevärd förbättring då det&lt;br&gt;gäller tillsynen av cirkusar. Det är sannolikt det enda sättet att dels kunna&lt;br&gt;påverka cirkusdjurens miljö- och transportförhållanden, dels tillse att djur&lt;br&gt;som ej ingår i den offentliga förevisningen inte transporteras omkring i onö-&lt;br&gt;dan och då ofta under ganska torftiga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.15 Länsstyrelsen i Malmöhus län:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tävlingshästar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn vid tävling och träning av hästar, oavsett om det avser trav-, galopp-,&lt;br&gt;rid- eller annan hästsport, torde innebära ett krav på högst varierande kun-&lt;br&gt;skaper och erfarenheter ofta på expertnivå för att en sådan tillsyn skall vara&lt;br&gt;meningsfull. För att få en tillfredsställande tillsyn av detta område skulle för-&lt;br&gt;modligen kommunerna i de flesta fall få anlita tjänster utanför den egna per-&lt;br&gt;sonalen, eventuellt genom konsultverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirkusdjur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principiellt sett är förslaget om inbesiktning ett sätt att försöka förbättra&lt;br&gt;djurhållningen - som i många fall är uppseendeväckande dålig från svensk&lt;br&gt;synpunkt - hos turnerande utländska cirkusar. Från praktisk synpunkt torde&lt;br&gt;det inte vara lätt att alltid uppfylla intentionerna med besiktningen. Åtskil-&lt;br&gt;liga frågor måste besvaras innan man i djurskyddsförordningen kräver ett&lt;br&gt;tillstånd för att turnera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen torde i första hand gälla de cirkusdjur som kommer från andra&lt;br&gt;länder än Sverige. Vem skall inbesiktiga cirkusar från utlandet - meddela&lt;br&gt;tillstånd? De förhållanden som råder när en cirkus anländer till Sverige är i&lt;br&gt;regel sådana att det är mindre lämpligt för gränsveterinären att försöka kon-&lt;br&gt;trollera om djurhållningen uppfyller de krav som ställs från svensk djur-&lt;br&gt;skyddslagstiftning. Någon uppfattning om uppställningen av djuren kan inte&lt;br&gt;fås vid gränsen. Å andra sidan kan en cirkus anlända till södra Sverige med&lt;br&gt;första föreställning och uppställningsplats i mellersta Sverige. De omedel-&lt;br&gt;bara bristerna vad t.ex. gäller transportfordonen måste då avhjälpas vid&lt;br&gt;gränsen. Det måste också klargöras om veterinären i sådana fall skall ha&lt;br&gt;samma möjlighet som tillsynsmyndigheten att besluta om föreläggande om&lt;br&gt;avhjälpande av bristerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilthägn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att frågan om tillsyn av vilthägnen bör lösas och inriktas&lt;br&gt;såväl på djurens välbefinnande som hägnets beskaffenhet bl.a. med hänsyn&lt;br&gt;till länets övriga viltvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.21 Malmö kommun:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tävlingshästar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande tillsynen anges i rapporten som ”nästan obefintlig”. För att&lt;br&gt;få en bättre och effektivare tillsyn bör jordbruksverket snarast komma med&lt;br&gt;allmänna råd avseende tävlingshästar och hästtävlingsbanor. Tillsynsansva-&lt;br&gt;ret bör ligga på kommunerna och avgiftsfinansieras. Kommunförbundet bör&lt;br&gt;samordna taxans konstruktion medan varje kommun bestämmer avgifternas&lt;br&gt;storlek beroende på kostnad. Tillståndsplikt för hästhållning utöver vad som&lt;br&gt;nu avser ridskolor bör snarast övervägas, dvs. stuterier, stallplatsuthyrning&lt;br&gt;o.d. bör åläggas tillståndsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirkusdjur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tillsynen av cirkusdjur bör nya vägar väljas. Exempelvis bör svenska cirku-&lt;br&gt;sar besiktigas före turnéstart och då erhålla någon form av godkännande&lt;br&gt;med villkor att klara både djurskydds- och hälsoskyddslag. Cirkusens hem-&lt;br&gt;makommun bör utföra besiktningen. Utländska cirkusar besiktigas i sam-&lt;br&gt;band med första föreställningstillfälle. Godkännandet avgiftsbelägges. Ett&lt;br&gt;alternativ eller komplement är ett system med journalföring över djurens&lt;br&gt;arbete och träning. Regler för godkännande och journalutformning bör&lt;br&gt;kunna utarbetas av jordbruksverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Zoo-affärer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I städer och tätorter finns ofta någon zoo-affär. Tillsynen av djuren i dessa&lt;br&gt;affärer har varit bristfällig, men den är tyvärr nödvändig. I anslutning till&lt;br&gt;zoo-affären bedrivs ofta dels karantänsverksamhet och dels djuruppfödning.&lt;br&gt;Jordbruksverket bör snarast utkomma med allmänna råd avseende zoo-affä-&lt;br&gt;rer inkl, dess biverksamheter. Tillsynen bör avgiftsbeläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.22 Mullsjö kommun: Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att tillsyn av&lt;br&gt;tävlingshästar, vilthägn, djurparker och cirkusdjur skall ligga kvar på miljö-&lt;br&gt;och hälsoskyddsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.23 Hudiksvalls kommun delar uppfattningen att frågan om tillsyn av täv-&lt;br&gt;lingshästar bör utredas ytterligare. Beträffande tillsyn av hästar under trä-&lt;br&gt;ning är vi inte främmande för att denna tillsyn läggs på kommunen. Riktlin-&lt;br&gt;jer för tillsynen bör utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om inbesiktning av cirkusar tillstyrks. Lokalt bör tillsynen inrik-&lt;br&gt;tas på transportfordon och eventuella transportskador på djuren. Om regio-&lt;br&gt;nalt samarbete tillämpas kan inspektion i varje kommun undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.25 Pajala kommun: Tillsynen [av vilthägn] bör ankomma på miljö- och häl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;soskyddsnämnden. Att tillsynen varit liten beror till stor del på bristande&lt;br&gt;kunskap. Utbildning erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.26 Svenska kommunförbundet: Styrelsen anser att rollerna och ansvarsför-&lt;br&gt;delningen för tillsynen av tävlingshästar, avelshästar och ridhästar måste&lt;br&gt;klarläggas ytterligare. Inbesiktning av cirkusdjur vid säsongstart är ett bra&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen menar att speciella typer av djurskyddstillsyn inte naturligt faller&lt;br&gt;under ett lokalt ansvar. Fördelningen av tillsynsuppgifterna för speciella ty-&lt;br&gt;per av djurhållning såsom tävlingshästar, djur som lever i djurparker, cir-&lt;br&gt;kusdjur och försöksdjur bör utformas på motsvarande sätt som gäller för till-&lt;br&gt;synen enligt miljöskyddslagen så att det ges en möjlighet för de kommuner&lt;br&gt;som har kompetens att frivilligt ta på sig tillsynsansvaret. Men dessa speciella&lt;br&gt;typer av djurskyddstillsyn bör inte tillhöra kommunerna obligatoriskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.27 AB Trav och Galopp, 2.37 Svenska galoppsportens centralförbund, 2.41&lt;br&gt;Svenska travsportens centralförbund: Undertecknade organisationer in-&lt;br&gt;stämmer i utredningens förslag att tillsynen inom hästsporten (exkl. tävlings-&lt;br&gt;tillsynen) måste finna en fungerande form. I likhet med utredaren anser även&lt;br&gt;vi att bristen i dag till största delen beror på bristande kompetens hos den&lt;br&gt;organisation som utövar tillsynen av häst vid träning och på stall. Vi tillstyr-&lt;br&gt;ker därför att en utredning snarast kommer till stånd, i samverkan mellan&lt;br&gt;myndigheter och sportens organisationer, med uppdrag att utröna behov av&lt;br&gt;och kompetens vid tillsynen av häst utanför tävlingsmomentet liksom att&lt;br&gt;finna den mest effektiva geografiska indelningen av en sådan tillsynsorgani-&lt;br&gt;sation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En indelning av organisationen, bättre anpassad till hästsportens verksam-&lt;br&gt;het, torde bättre kunna tillvarata befintlig och kommande kompetens och&lt;br&gt;borde dessutom bli mer kostnadseffektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.29 Cirkusakademien: Akademien för cirkuskonstens bevarande i Sverige,&lt;br&gt;som är en från cirkusbranschen helt fristående ideell sammanslutning, har&lt;br&gt;följande synpunkter på jordbruksverkets rapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har, enligt vad som sägs, vid flera tillfällen informerats&lt;br&gt;om bristande djurhållning på cirkusar. Anmärkningar har riktats mot både&lt;br&gt;djurhållning och transportfordon. Därom nämns inte i övrigt något i rappor-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirkusakademien vill med anledning därav framhålla att misstankar om&lt;br&gt;brister i djurhållningen, enligt akademiens erfarenhet, under senare år bara&lt;br&gt;förekommit beträffande en av de sammanlagt 10-15 cirkusar som under&lt;br&gt;samma tid turnerat i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirkusakademien finner det därför anmärkningsvärt att jordbruksverket i&lt;br&gt;egenskap av central tillsynsmyndighet inte synes ha medverkat till en intensi-&lt;br&gt;fierad tillsynsverksamhet riktad mot den cirkus som torde ha föranlett infor-&lt;br&gt;mationerna om brister i djurhållningen. Verket har i stället valt att i sin fram-&lt;br&gt;ställning återkomma till lantbruksstyrelsens, i såväl 1982 års förslag om ny&lt;br&gt;djurskyddslagstiftning som rapporten 1988:9 om tillsyn enligt djurskyddsla-&lt;br&gt;gen, framförda förslag om generellt tillståndstvång för rätt att visa resp, tur-&lt;br&gt;nera med cirkusdjur, vilket i realiteten är samma sak. Likheten mellan för-&lt;br&gt;slagen beror på att alla i Sverige verksamma cirkusar måste kunna turnera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu återupprepade förslaget om tillståndsplikt för rätten att turnera&lt;br&gt;med djur är följaktligen av samma karaktär som de näringsfrihetsinskrän-&lt;br&gt;kande tillståndskraven enligt 16 § djurskyddslagen (1988:534).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bifall till jordbruksverkets förslag skulle inte bara innebära en ytterli-&lt;br&gt;gare byråkratisk belastning för cirkusverksamheten i Sverige. Det skulle&lt;br&gt;dessutom medföra betydande merutgifter för samtliga cirkusar. Detta sam-&lt;br&gt;manhänger med den långa tid som alla från främmande länder införda djur&lt;br&gt;samt deras dressörer och skötare måste hållas overksamma, innan jord-&lt;br&gt;bruksverket hunnit pröva resultaten av företagen veterinärbesiktning. Fler-&lt;br&gt;talet i Sverige förekommande cirkusdjur införs nämligen normalt omedel-&lt;br&gt;bart före säsongstart från utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirkusakademien finner det också angeläget att framhålla risken för att&lt;br&gt;den föreslagna tillståndsprövningen kommer att resultera i längre gående&lt;br&gt;förbud mot cirkusdjur än vad som följer av 35 § djurskyddsförordningen&lt;br&gt;(1988:539).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirkusakademien avstyrker följaktligen bifall till jordbruksverkets förslag&lt;br&gt;om tillståndstvång i samband med cirkusverksamhet. I stället och som en&lt;br&gt;bättre åtgärd till skydd för djuren föreslås att verket får samma åligganden&lt;br&gt;och befogenheter som enligt 2-4 §§ kungörelsen (1959:486) om offentlig&lt;br&gt;förevisning av djur tillkom lantbruksstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver bör nämnas, att cirkusakademien med tillfredsställelse noterat&lt;br&gt;den i 57 a § djurskyddsförordningen intagna nya föreskriften att kommu-&lt;br&gt;nerna inte får ta ut någon avgift för tillsyn över djur som hålls som cirkusdjur.&lt;br&gt;Akademien förutsätter att någon avgift inte heller skall få tas ut för den be-&lt;br&gt;siktnings- och tillståndsverksamhet som blir följden av ett mot all förmodan&lt;br&gt;meddelat bifall till jordbruksverkets här ifrågavarande förslag. Såväl nya av-&lt;br&gt;gifter som tillståndstvång avseende cirkusdjuren kan enligt akademiens be-&lt;br&gt;dömning äventyra all framtida cirkusverksamhet i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.33 Läkemedelsindustriföreningen vill framhålla följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillsyn av försöksdjursverksamheten är komplicerad och kräver högt ut-&lt;br&gt;bildade tillsynsmän/inspektörer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillsyn av sådan verksamhet skall bedrivas på ett likartat sätt över hela&lt;br&gt;landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- djurskyddsrådet bör på grund av allmänhetens stora intresse för försöks-&lt;br&gt;djursfrågor ha en eller flera ledamöter som är väl insatta i försöksdjurspro-&lt;br&gt;blematiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avgift för tillsyn av försöksdjursverksamhet bör vara likartad i hela&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsindustriföreningen föreslår:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att tillsyn av försöksdjursverksamhet i landet utreds separat. En speciell&lt;br&gt;central tillsyn av denna verksamhet med speciella inspektörer bör övervägas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att djurskyddsrådet utökas med ledamot som ansvarar för/sysslar med&lt;br&gt;försöksdjursvetenskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att riktlinjer ges ut av jordbruksverket för hur tillsyn av försöksdjurs-&lt;br&gt;verksamhet skall avgiftsbeläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.36 Svenska djurskyddsföreningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksdjur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillsynen av försöksdjur i kommuner, där försök med djur före-&lt;br&gt;kommer, bör tillsynsperson om möjligt närvara vid de försöksdjursetiska&lt;br&gt;nämndernas sammanträden eller ta del av sammanträdesprotokollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tävlingshästar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på att det är mindre än en procent av hästarnas liv som utgörs av&lt;br&gt;tävling, då det finns sakkunnig tillsyn av banveterinär och tävlingsledning,&lt;br&gt;är det tillsynen under den dagliga träningen som är angelägen. Enligt uppgift&lt;br&gt;i [jordbruksverkets rapport] är denna tillsyn i stort sett obefintlig. Svenska&lt;br&gt;djurskyddsföreningen kan inte förstå, varför inte banveterinärer som de&lt;br&gt;mest sakkunniga på området haft till uppgift att utöva denna tillsyn och fin-&lt;br&gt;ner det högst anmärkningsvärt, att banveterinärerna formellt inte ens har&lt;br&gt;tillträde till träningsstallar och träningsbanor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.42 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Viss specialinriktad djur-&lt;br&gt;hållning samt träning och tävling med djur bör ha särskild experttillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.44 Sveriges veterinärförbund: I [jordbruksverkets] rapport diskuteras&lt;br&gt;olika speciella typer av djurhållning. Veterinärförbundet finner det anmärk-&lt;br&gt;ningsvärt att tillsyn av rennäringen inte behandlas här eller någon annan-&lt;br&gt;stans i rapporten. Djurskyddstillsynen av en så omfattande näringsgren bör&lt;br&gt;även den granskas. Likaså bör enligt förbundets mening tillsynen av päls-&lt;br&gt;djursuppfödningen beröras i rapporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sällskapsdjuren och de djurskyddsproblem som kan uppstå vid sällskaps-&lt;br&gt;dj ursinnehav berörs mycket summariskt i rapporten. Veterinärförbundet an-&lt;br&gt;ser det angeläget att ansvaret vid omhändertagandet av djur samt veterinä-&lt;br&gt;rers skyldigheter i dessa sammanhang klarläggs. Förbundet menar att skyl-&lt;br&gt;digheten att anmäla misstänkta brott mot djurskyddslagen skall omfatta&lt;br&gt;samtliga veterinärer och inte som i dag enbart distriktsveterinärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medverkan av sakkunnig veterinär är en förutsättning för att tillsyn av&lt;br&gt;specialiserade djurhållningar skall kunna bedrivas på ett godtagbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har för avsikt att se över försöksdjurstillsynen ytterli-&lt;br&gt;gare. Sveriges veterinärförbund instämmer i att en sådan översyn behövs och&lt;br&gt;förutsätter att resultatet kommer att remissbehandlas. Inför översynen vill&lt;br&gt;veterinärförbundet särskilt framhålla följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör vara en ambition att tillsynen av försöksdjursverksamheten likrik-&lt;br&gt;tas över landet. Försöksdjursområdet engagerar yrkesmässigt ett relativt&lt;br&gt;stort och ökande antal veterinärer. Detta representerar en djurskyddsmässig&lt;br&gt;resurs som i högre utsträckning än hittills borde kunna tillvaratas. Inom uni-&lt;br&gt;versiteten bör universitetsveterinären ges sådana befogenheter att tjänsteut-&lt;br&gt;övningen utgör en graranti för en från djurskyddssynpunkt god ledning av&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På förekommen anledning har ansvarsgränserna mellan den regionala&lt;br&gt;djurförsöksetiska nämnden och tillsynsmyndigheten diskuterats. Det är nu-&lt;br&gt;mera klarlagt att de djurförsöksetiska nämnderna inte har att utöva tillsyns-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 173&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet. Lokalt ligger detta ansvar på miljö- och hälsoskyddsförvalt-&lt;br&gt;ningarna och motsvarande kommunala nämnder. Frågan om tillsynsansvaret&lt;br&gt;i framtiden skall ligga kvar på lokal nivå eller flyttas upp till regional alterna-&lt;br&gt;tivt central nivå bör penetreras noggrant i samband med översynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktigaste för kvaliteten i tillsynen är att kompetensnivån är tillfreds-&lt;br&gt;ställande hos den som har att utöva tillsynen. I djurskyddslagen anges att&lt;br&gt;det i miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna skall finnas ”djurskyddsutbildad&lt;br&gt;personal i den omfattning som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra&lt;br&gt;sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt”. Många kommuner saknar perso-&lt;br&gt;nal med tillräckligt god utbildning. Detta torde vara än mera uttalat i de&lt;br&gt;kommuner som också har ansvar för tillsyn av försöksdjur. Det räcker inte&lt;br&gt;här med enbart en god allmän utbildning i djurskyddslagstiftning och i all-&lt;br&gt;männa djurskyddsfrågor, utan det krävs även särskild utbildning i försöks-&lt;br&gt;djursverksamhetens villkor. Veterinärförbundet tillstyrker förslaget att an-&lt;br&gt;ordna träffar för utbildning och utbyte av erfarenheter mellan kommuner&lt;br&gt;med försöksdjurstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delvis har rapportens presentationer av försöksdjursområdet uppfattats&lt;br&gt;som tendentiöst negativa och i viss mån osakliga. Veterinärförbundet anser&lt;br&gt;det väsentligt att jordbruksverket knyter försöksdjurssakkunnig expertis till&lt;br&gt;den aviserade översynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden i 2§ i djurskyddslagen är att om ett djurförsök tillstyrkts i&lt;br&gt;djurförsöksetisk nämnd skall djuren inte anses vara utsatta för onödigt li-&lt;br&gt;dande. Den bärande tanken i detta resonemang är att den etiska prövningen&lt;br&gt;måste hållas åtskild från tillsynen. Denna tanke leder dock till svåra bedöm-&lt;br&gt;ningar av djurens situation både före och under försök. I tillsynsarbetet gäl-&lt;br&gt;ler att djurets eventuella lidande skall bedömas i relation till försöksledarens&lt;br&gt;beskrivningar av ”djurets situation” i ansökan till etiska nämnden. Denna&lt;br&gt;bedömning kräver såväl sakkunskap som förmåga till inlevelse i djurens si-&lt;br&gt;tuation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn av tävlingshästar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Veterinärförbundet instämmer i att det är angeläget att tillsyn av tävlingshäs-&lt;br&gt;tar utreds ytterligare. Vidare menar förbundet att tillsynen skall gälla samt-&lt;br&gt;liga sporthästar och inte enbart de som används för tävlingsverksamhet. An-&lt;br&gt;talet hobby- och sporthästar har ökat kraftigt under de senaste åren. Det&lt;br&gt;finns i dag många hästägare med bristande kunskaper och med mycket be-&lt;br&gt;gränsad erfarenhet av hästskötsel. Detta leder till att hästar hålls och sköts&lt;br&gt;på ett från djurskyddssynpunkt oacceptabelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande förhållanden är otillfredsställande vad gäller möjligheten att&lt;br&gt;utöva tillsyn annat än vid tävling. För att den nya djurskyddslagens intentio-&lt;br&gt;ner, t.ex. dopingförbudet (som gäller både vid tävling och vid träning), skall&lt;br&gt;uppfyllas krävs en rejäl tillsyn vid all träningsverksamhet och inte som i dag&lt;br&gt;enbart vid tävlingstillfällen. Förbundet förutsätter att den aviserade utred-&lt;br&gt;ningen görs med hjälp av veterinär expertis samt att veterinärförbundet får&lt;br&gt;tillfälle att avge synpunkter på tillsyn av tävlingshästar vid en remissbehand-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.46 Trolle Rhodin: Förslagen berör bl.a. tillsyn av cirkusdjur. Jag önskar&lt;br&gt;därför i egenskap av erfaren cirkusföretagare framföra följande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i den nya djurskyddslagen och djurskyddsförordningen är en-&lt;br&gt;ligt min bedömning i flera avseenden tillfredsställande. Jag har framför allt&lt;br&gt;konstaterat att djurskyddsförordningen inte kompletterats med den av lant-&lt;br&gt;bruksstyrelsen år 1982 föreslagna bestämmelsen om tillståndstvång för rät-&lt;br&gt;ten att visa djur på cirkus utan i stället (57 a §) försetts med en bestämmelse&lt;br&gt;att kommunerna inte får ta ut någon avgift för tillsyn av cirkusdjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som förvånar mig är att jordbruksverket nu - liksom lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sen i sin rapport 1988:9 - kommer med ett nytt yrkande om tillståndstvång.&lt;br&gt;Detta yrkande har visserligen formulerats som att avse rätten att turnera&lt;br&gt;med cirkusdjur men gäller i själva verket samma sak som det ursprungliga&lt;br&gt;önskemålet om tillståndstvång för rätten att visa djur på cirkus. Utan rätt att&lt;br&gt;turnera med djur får en cirkus nämligen aldrig tillfälle att visa några djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det jag bl.a. befarar, om det föreslagna tillståndstvånget skulle bli en rea-&lt;br&gt;litet, är att jordbruksverket kommer att ställa så stränga krav på djurhåll-&lt;br&gt;ningen att verket den vägen på egen hand inför ett förbud mot den enligt&lt;br&gt;djurskyddsförordningen tillåtna cirkusförevisningen av elefanter och sjöle-&lt;br&gt;jon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare negativ konsekvens sammanhänger med att flertalet i Sve-&lt;br&gt;rige förekommande cirkusar inte äger några djur utan för varje ny cirkussä-&lt;br&gt;song engagerar de djur som de önskar förevisa från utlandet. Dessa djur an-&lt;br&gt;länder av bl.a. kostnadsskäl inte förrän någon dag före säsongstarten till Sve-&lt;br&gt;rige. Ett av veterinärbesiktning föregånget tillståndsförfarande skulle då in-&lt;br&gt;nebära att djuren med dressörer och skötare måste mot höga kostnader an-&lt;br&gt;lända till Sverige mycket lång tid, sannolikt flera veckor, innan cirkussä-&lt;br&gt;songen kan ta sin böljan. Om det över huvud taget blir någon cirkussäsong,&lt;br&gt;ty jordbruksverket kan ju neka tillstånd och utan djur finns det inte reell&lt;br&gt;möjlighet att företa en cirkusturné i Sverige. Samtidigt bör nämnas, att sä-&lt;br&gt;songstart och turnéstart är identiska begrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min egen familjs cirkus - Cirkus Brazil Jack - befinner sig visserligen i en&lt;br&gt;gynnsammare situation, eftersom den äger majoriteten av de djur som visas&lt;br&gt;under våra turnéer i Sverige. Veterinärbesiktningen av dessa djur skulle där-&lt;br&gt;för kunna ombesörjas i så god tid före säsongstarten att vi hinner få jord-&lt;br&gt;bruksverkets eventuella tillstånd, innan vi börjar vår turné. Även Cirkus&lt;br&gt;Brazil Jack skulle dock drabbas av de nyss nämnda konsekvenserna med av-&lt;br&gt;seende på de djur som vi varje år engagerar från utlandet. Situationen kom-&lt;br&gt;pliceras dessutom av att vår cirkus, liksom övriga i Sverige förekommande&lt;br&gt;cirkusar, ibland nödgas engagera kompletterande djumummer under på-&lt;br&gt;gående säsong.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår följaktligen att tillståndskravet inte blir en realitet och i all&lt;br&gt;synnerhet inte förenas med några avgifter för cirkusarna. De har det besvär-&lt;br&gt;ligt nog ändå med olika pålagor och föreskrifter. De informationer som jord-&lt;br&gt;bruksverket erhållit om bristande djurhållning, på förmodligen en enda cir-&lt;br&gt;kus, bör inte rimligen föranleda en intensifierad djurskyddsbesiktning av alla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cirkusar i Sverige. Troligen finns det ingen annan form av djurhållning som Prop. 1991/92:173&lt;br&gt;är så öppen för allmänhetens och specialisternas insyn som cirkus. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Avgifter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;3.2 Universitets- och högskoleämbetet: Beträffande de nu uttagna avgifterna&lt;br&gt;visar det sig att de varierar utan att fasta normer finns. Även i denna fråga&lt;br&gt;bör en central genomgång göras, vilken sedan får läggas till grund för hur en&lt;br&gt;eventuell utdebitering skall utformas. Man bör här kunna tänka sig antingen&lt;br&gt;en central avgiftshantering genom etablerade organ eller en lokal utdebite-&lt;br&gt;ring. Det är väsentligt att det system man väljer får en konsekvent uppbygg-&lt;br&gt;nad i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitet: Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har haft olika syn&lt;br&gt;på avgifter för tillsynen av försöksdjur. Solna kommun har inga avgifter för&lt;br&gt;tillsynen. Stockholms kommun krävde i en första omgång 80000 kr. av&lt;br&gt;Stockholms universitet för två timmars årlig tillsyn. Efter förhandlingar är&lt;br&gt;avgiften nu 5 000 kr. Även detta belopp ger en mycket hög timpenning. Ett&lt;br&gt;alternativ till fast avgift är en rimlig timpenning som utgår för den faktiska&lt;br&gt;tiden för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet: Avgift för tillsyn skall tas ut. Denna avgift bör ej få tas&lt;br&gt;ut om adekvat kompetens för tillsynen saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Linköpings universitet: En avgiftsbeläggning av tillsynsmyndighetens verk-&lt;br&gt;samhet synes, ur försöksdjursverksamhetens synvinkel, inte vara önskvärd.&lt;br&gt;Tillsyn bör ligga i kommunens intresse (kommunmedborgarnas intresse) och&lt;br&gt;bör tas ut på annat sätt än som besöks- eller timavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds universitet: När det gäller central eller kommunal styrning av tillsyns-&lt;br&gt;avgifterna kan vi acceptera den sistnämnda formen. Vi menar att detta kan&lt;br&gt;ge möjlighet till ett visst förhandlingsutrymme beträffande avgiftens storlek&lt;br&gt;i relation till verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs universitet: En fjärdedel av kommunerna tar ut en avgift för djur-&lt;br&gt;skyddstillsynen. Det har framförts önskemål om central styrning, om en en-&lt;br&gt;hetlig taxa, m.m. Eftersom inga tillsynsmedel tillförs forskningsanslagen,&lt;br&gt;förutsätter institutionen att eventuella avgifter begränsas till att gälla endast&lt;br&gt;den kommersiellt inriktade djurhållningen. Institutionen föreslår att kom-&lt;br&gt;munerna, som själva beslutar huruvida avgift skall tas ut och hur stor den&lt;br&gt;skall vara, delges denna synpunkt och rekommenderas att följa den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå universitet: Kommunerna bestämmer i dag, enligt regeringens bemyn-&lt;br&gt;digande, själva om tillsynsavgifter. Detta har lett till mycket varierande för-&lt;br&gt;hållanden i olika kommuner. Det är otillfredsställande av många skäl. Det&lt;br&gt;bästa vore självklart att inte ha något utgiftsuttag alls vid rutininspektioner.&lt;br&gt;Universitetet stöder i andra hand jordbruksverkets uppfattning att det skulle&lt;br&gt;vara en förbättring att i stället införa en central styrning av principerna för&lt;br&gt;en tillsynstaxa, och sannolikt även för avgifternas storlek. Som utgångspunkt&lt;br&gt;för konstruktionen av ett sådant system skulle man, som jordbruksverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påpekar, kunna ha det system som gäller för livsmedelstillsyn. Det är dock&lt;br&gt;viktigt att påpeka att man måste se till att det i tillräcklig omfattning finns&lt;br&gt;kvalificerad tillsynspersonal med kunskap om djurförsöksverksamhet och&lt;br&gt;dess villkor innan ett eventuellt avgiftssystem tillåts träda i kraft. Hur kost-&lt;br&gt;naderna i så fall skall bestridas - av enskilda tillsynsobjekt eller av verksam-&lt;br&gt;heten i stort - måste bli föremål för noggrann utredning innan ett beslut i&lt;br&gt;frågan fattas. Det är ju t.ex. så att tillsynsobjekt som är välskötta kräver för-&lt;br&gt;hållandevis lite tillsynsarbete, medan andra objekt kan kräva mera omfat-&lt;br&gt;tande resurser. Om ett fast pris per objekt tillämpas betyder det i praktiken&lt;br&gt;att de välskötta anläggningarna får vara med och betala för de resurser som&lt;br&gt;krävs för tillsyn av mindre välskötta anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karolinska institutet: Beslutet om ett avgiftssystem motiverar också rektors-&lt;br&gt;ämbetet att utifrån högskolans och forskningens perspektiv ställa krav på,&lt;br&gt;och därigenom bidra till, en djurskyddsmässigt och sakligt grundad hög kva-&lt;br&gt;lité på tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvetenskapliga forskningsrådet: En central styrning av tillsynsavgifterna&lt;br&gt;vore att föredra för att dämpa den utveckling mot ökande avgifter som vissa&lt;br&gt;kommuner försökt införa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Statskontoret: Jordbruksverket menar att det skulle vara bättre om ”av-&lt;br&gt;gifterna utformades på samma sätt som för livsmedelstillsynen, vilket skulle&lt;br&gt;innebära samma avgifter i hela landet”. Finansieringssystemet för livsme-&lt;br&gt;delskontrollen är emellertid i första hand inriktat på att finansiera kostnader&lt;br&gt;för provtagning, laboratorieanalyser, m.m. Det är inte avsett att finansiera&lt;br&gt;inspektionsverksamhet, som funktionellt sett torde ha större likhet med&lt;br&gt;djurskyddstillsynen. Frågor om kommunernas tillsynsuppgifter på miljöom-&lt;br&gt;rådet och därmed sammanhängande överväganden behandlas för närva-&lt;br&gt;rande av utredningen om kommunernas arbete för en god livsmiljö. Även&lt;br&gt;miljöskyddskommitténs arbete kan komma att få betydelse härvidlag. Mot&lt;br&gt;den bakgrunden anser statskontoret att det inte nu finns skäl att förändra&lt;br&gt;nuvarande finansieringssystem för tillsynsarbetet på djurskyddsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Riksrevisionsverkets förvaltningsrevision genomför för närvarande en&lt;br&gt;granskning av myndigheter med ett betydande inslag av egenkontroll som&lt;br&gt;underlag för den offentliga tillsynen. Som en del av granskningen ingår avgif-&lt;br&gt;terna för livsmedels- och miljötillsynen som delvis handhas av kommunala&lt;br&gt;förvaltningar, i de flesta fall miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna. RRV&lt;br&gt;kan därför senare få anledning att återkomma till frågor rörande både egen-&lt;br&gt;kontroll och avgifter för offentlig tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8 Kammarrätten i Sundsvall delar jordbruksverkets uppfattning i fråga om&lt;br&gt;avgifter för djurskyddstillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten anser att det inte föreligger något principiellt hinder mot&lt;br&gt;en bestämmelse som innebär en central styrning av tillsynsavgifterna i enlig-&lt;br&gt;het med vad som gäller för livsmedelskontrollen. Avgifterna kan antas vara&lt;br&gt;ett medel för att höja nivån på tillsynen. Samma avgifter i hela landet bör&lt;br&gt;också medföra en likartad tillsyn, vilket borde vara positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.9 Sveriges lantbruksuniversitet: Avgifterna för tillsynen får inte bli alltför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 173&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betungande. Därför måste det vara den enskilda kommunen som fastställer&lt;br&gt;tillsynsavgiften, varvid även omfattningen av samverkan med egenkontrol-&lt;br&gt;len inom kommunen bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.10 Statens veterinärmedicinska anstalt anser att djurskyddstillsyn bör be-&lt;br&gt;lasta det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.14 Länsstyrelsen i Kalmar län avstyrker förslaget till avgifter för djur-&lt;br&gt;skyddstillsyn. Förslaget verkar ogenomtänkt med hänsyn till att avgift för&lt;br&gt;livsmedelstillsyn, vars principer skulle ligga till grund även för djurskyddstill-&lt;br&gt;synsavgiften, debiteras företag och beräknas på omsättning, årsanställda&lt;br&gt;samt verksamhetsinriktning. Djurskyddstillsyn riktas mycket ofta mot djur-&lt;br&gt;hållning/djur som drivs/hålls av icke-företagare. I förhållande till förslaget är&lt;br&gt;gällande bestämmelser bättre, dvs. att varje kommun själv bestämmer om&lt;br&gt;eventuell avgift och avgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.21 Malmö kommun: Principen bör vara att varje kommun skall besluta om&lt;br&gt;sina avgifter och dess nivå i förhållande till kostnaderna. Kommunförbundet&lt;br&gt;bör utarbeta råd och principer för avgiftssystemens konstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.22 Mullsjö kommun: Varje kommun skall besluta om sina avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.23 Hudiksvalls kommun delar kommunförbundets uppfattning om avgifter&lt;br&gt;för djurskyddstillsyn. Det taxeförslag som kommunförbundet utarbetat bör&lt;br&gt;kunna tillämpas i de fall där kommunen avser att avgiftsbelägga verksamhe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.24 Umeå kommun: Om avgifter måste tas ut är det önskvärt att avgifterna&lt;br&gt;styrs centralt så att de blir lika i hela landet och tas ut på annat sätt än som&lt;br&gt;besöksavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från arbetsmiljösynpunkt underlättar inte införande av avgifter tillsynsar-&lt;br&gt;betet, snarare tvärtom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon större diskussion om själva principfrågan ”avgifter för tillsyn” har&lt;br&gt;nog inte förts, vilket får ses som en brist i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.25 Pajala kommun: Avgifternas storlek bör samordnas. Det är mycket&lt;br&gt;olyckligt att två grannkommuner har olika avgifter. Kommunmedborgarna&lt;br&gt;reagerar mot ojämlikheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.26 Svenska kommunförbundet: Styrelsen avvisar bestämt jordbruksver-&lt;br&gt;kets förslag om en central styrning av avgifterna för djurskyddstillsynen. Sty-&lt;br&gt;relsens inställning är att varje kommun själv skall besluta om avgifterna och&lt;br&gt;att en kommun skall kunna införa avgifter efter sitt behov och den kostnads-&lt;br&gt;täckning som man anser att näringen skall täcka av verksamheten. Vid avgif-&lt;br&gt;tens utformning skall kommunallagens självkostnadsprincip självfallet gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.33 Läkemedelsindustriföreningen vill framhålla följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avgift för tillsyn av försöksdjursverksamhet bör vara likartad i hela&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsindustriföreningen föreslår:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att riktlinjer ges ut av jordbruksverket för hur tillsyn av försöksdjurs-&lt;br&gt;verksamhet skall avgiftsbeläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.36 Svenska djurskyddsföreningen anser inte, att enskild djurägare skall be-&lt;br&gt;tala för en djurskyddstillsyn som är ett offentligt ansvar, särskilt som många&lt;br&gt;och kanske de flesta är med om att finansiera en egentillsyn eller hälsokon-&lt;br&gt;troll med delvis samma syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.38 Svenska kennelklubben: Vad avser avgiftssättningen i samband med&lt;br&gt;djurskyddsfrågan delar SKK Svenska kommunförbundets uppfattning att&lt;br&gt;denna fråga skall avgöras av resp, kommun. Det är vår bestämda uppfatt-&lt;br&gt;ning att avgiftsbeläggning av denna typ av kontroll ej skall ske då en uppen-&lt;br&gt;bar risk kommer att bli följden för att uppfödare, med god hundhållning, får&lt;br&gt;vara med och betala för det arbete, som kommunen lägger ned på problem-&lt;br&gt;kennlar som sannolikt aldrig betalar (jfr sociala myndigheter). Denna upp-&lt;br&gt;fattning framkommer även i rapporten från berörda kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.42 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Tillsynsavgifterna bör en-&lt;br&gt;ligt vår uppfattning utformas enligt samma princip som inom livsmedelstill-&lt;br&gt;synen. Vi förordar en fast årlig avgift som bestäms med hänsyn till objektets&lt;br&gt;omfattning. Småskalig djurhållning bör vara befriad från avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.44 Sveriges veterinärförbund: Kommunerna bestämmer i dag enligt rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande själva om tillsynsavgifter. Detta har lett till mycket&lt;br&gt;varierande förhållanden i olika kommuner, vilket är otillfredsställande av&lt;br&gt;många skäl. Enligt förbundets mening bör de som har god djurhållning inte&lt;br&gt;behöva betala för det arbete som måste läggas på problembesättningar. Det&lt;br&gt;bästa vore självklart att inte ha något utgiftsuttag vid rutininspektioner. Där-&lt;br&gt;emot bör utgift uttas vid återbesök och uppföljning på grund av anmärkning.&lt;br&gt;I andra hand stödjer veterinärförbundet jordbruksverkets uppfattning att&lt;br&gt;det skulle vara en förbättring att i stället införa en central styrning av princi-&lt;br&gt;perna för en tillsynstaxa.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Frikommunförsöket&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;4.5 Statskontoret: Enligt statskontorets uppfattning bör effektiviteten i&lt;br&gt;handläggningen av djurskyddsärendena kunna öka om ansvaret för tillsyn&lt;br&gt;resp, beslut i ärendena följs åt. Vidare är det en vedertagen förvaltningsprin-&lt;br&gt;cip att lägga besluten så nära medborgarna som möjligt. Statskontoret anser&lt;br&gt;att förutom frikommuner bör andra kommuner som efter hand kan bedömas&lt;br&gt;ha erforderlig kompetens på området kunna ta över beslutsbefogenheterna&lt;br&gt;från länsstyrelsen. En förebild kan eventuellt hämtas från miljöskyddslagen&lt;br&gt;44a§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12 Länsstyrelsen i Stockholms län: I AB län ingår åtta kommuner i försöket&lt;br&gt;med frikommuner. Endast en kommun har hittills utnyttjat sin befogenhet&lt;br&gt;att omhänderta djur. Enligt länsstyrelsens mening är det önskvärt att denna&lt;br&gt;befogenhet utnyttjas av kommunerna, men det förutsätter kommunala djur-&lt;br&gt;skyddsinspektörer med tillräcklig kompetens och befogenhet, även som&lt;br&gt;samarbete med veterinär expert.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Frikommuner förekommer inte i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östergötlands län, varför länsstyrelsen saknar egna erfarenheter av hur&lt;br&gt;dessa kommuner använder sig av de ökade befogenheterna, bl.a. i fråga om&lt;br&gt;att meddela förbud att ha hand om djur och att besluta om omhändertagande&lt;br&gt;av djur. Enligt tillgängliga uppgifter har frikommunerna utnyttjat sina ökade&lt;br&gt;befogenheter i liten omfattning. Beslut i dessa ärenden förutsätter såväl kva-&lt;br&gt;lificerade sakbedömningar som tillgång till kvalificerad juridisk sakkunskap.&lt;br&gt;Dessa förhållanden talar för att ovannämnda beslutsfunktioner inte gene-&lt;br&gt;rellt bör överföras till kommunerna utan bör ligga kvar på länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.14 Länsstyrelsen i Kalmar län: Det märks tydligt att vissa frikommuner&lt;br&gt;saknar den juridiska och veterinära kompetens som finns på länsstyrelserna.&lt;br&gt;Osäkerheten i dels juridiska frågor och bedömningar, dels att såsom en vete-&lt;br&gt;rinär kunna bedöma ett djurs förhållande i en given situation medverkar till&lt;br&gt;att totalt sett ganska tveksamma beslut fattas. Vidare tycks inte kommunika-&lt;br&gt;tionerna mellan berörda frikommuner, länsstyrelser och polismyndigheter&lt;br&gt;ha fungerat tillfredsställande i en hel del fall. Den centrala myndigheten har&lt;br&gt;kommit att spela den regionala myndighetens roll och det kan inte ha varit&lt;br&gt;avsikten med frikommunförsöket i det här avseendet. Det är inte heller bra&lt;br&gt;att en frikommun har en avvikande hållning i en angelägen djurskyddsfråga&lt;br&gt;i förhållande till övriga kommuner och länsstyrelsen i ett län. Sannolikt är&lt;br&gt;det endast i enstaka fall som en kommun helt kan överta länsstyrelsernas&lt;br&gt;befogenheter på djurskyddsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.15 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det är länsstyrelsens bestämda åsikt att&lt;br&gt;såväl de befogenheter som gäller att besluta om förbud att ha hand om djur&lt;br&gt;som omhändertagande av djur, även i fortsättningen skall ankomma på läns-&lt;br&gt;styrelsen. I flertalet kommuner finns varken tillräcklig juridisk eller veteri-&lt;br&gt;när kompetens tillgänglig. Vidare har det hittills endast varit aktuellt med&lt;br&gt;enstaka ingripanden av ifrågavarande slag vid ett fåtal tillfällen inom kom-&lt;br&gt;munerna. Detta innebär att en effektiv rutin som skapats inom länsstyrelsen&lt;br&gt;vid handläggningen av dessa ärenden torde vara värdefull och svår att uppnå&lt;br&gt;inom de enskilda kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får enligt 44 a § miljöskyddslagen överlåta sådan tillsyn över&lt;br&gt;anläggning som annars ankommer på länsstyrelsen. Flera kommuner i Mal-&lt;br&gt;möhus län har begärt att få ta över ansvaret i sådant fall. Skälen för att ta på&lt;br&gt;sig dessa ytterligare arbetsuppgifter har bl.a. varit möjligheten att tillgodo-&lt;br&gt;göra sig tillsynsavgiften. Det finns därför anledning anta att det i detta sam-&lt;br&gt;manhang inte skulle finnas motsvarande intresse för att bl.a. ta på sig ytterli-&lt;br&gt;gare arbetsuppgifter, eftersom ärenden gällande förbud att ha hand om djur&lt;br&gt;eller omhändertagande av djur inte skulle medföra ytterligare intäkter för&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.17 Länsstyrelsen i Västerbottens län: I länet finns inga frikommuner varför&lt;br&gt;erfarenheter av sådana kommuners arbete saknas. Beslut enligt djurskydds-&lt;br&gt;lagens 29, 31, 32 och 33 §§ fattas i dag av länsstyrelsen utom i frikommuner,&lt;br&gt;som har dessa befogenheter. I enlighet med jordbruksverkets rapport bör&lt;br&gt;denna ordning kvarstå. I länsstyrelsen finns både veterinärmedicinsk och ju-&lt;br&gt;ridisk expertis och besluten är svåra med hänsyn till de avsevärda ingrepp de&lt;br&gt;kan innebära för den drabbade. Många kommuner har inte tillräcklig sak-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunskap och har oftast så många uppgifter på olika andra områden att&lt;br&gt;nämnda befogenheter och ansvar inte bör tillföras dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18 Haninge kommun har som frikommun haft ytterligare befogenheter&lt;br&gt;motsvarande länsveterinärens beträffande 29 § ”förbud att ha hand om&lt;br&gt;djur”, 31 § ”ta om hand djur genom polismyndighets försorg”, 32 § ”omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande” samt 33 § ”tillstånd att förfoga över omhändertagna&lt;br&gt;djur”. Någon större erfarenhet har inte hunnit samlas under försöksperio-&lt;br&gt;den. Få fall har behövt fullföljas ända fram till beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots detta anser kontoret att befogenheten bör ligga kvar på kommunen.&lt;br&gt;Möjligheten att få följa ärendet ”hela vägen” är en stor fördel. Kommunika-&lt;br&gt;tion mellan kommunernas miljö- och hälsoskyddskontor och länsveterinären&lt;br&gt;är en självklarhet som fungerar bra i dag. Länsveterinären har en samlad bild&lt;br&gt;och större erfarenhet, varför möjlighet till rådfrågning måste finnas kvar när&lt;br&gt;och om kommunerna tar över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21 Malmö kommun: Det är av stor vikt att djurskyddstillsynen och det&lt;br&gt;praktiska djurskyddsarbetet sker lokalt och att verkställigheten delegeras så&lt;br&gt;långt det är möjligt med hänsyn till rättssäkerheten. För Malmös del, med&lt;br&gt;de djurskyddsproblem som storstaden har, är det av stor vikt att djurskydds-&lt;br&gt;inspektören kan agera snabbt. Således bör omhändertagandefrågor enligt 31&lt;br&gt;och 32§§ djurskyddslagen beslutas på kommunal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.23 Hudiksvalls kommun anser att försöksverksamheten med ökade kom-&lt;br&gt;munala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen skall permanentas ef-&lt;br&gt;ter år 1992. Samtliga kommuner bör kunna överta befogenheter och ansvar,&lt;br&gt;eventuellt efter ett samrådsförfarande med länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om frikommunerna inte har utnyttjat de ökade befogenheterna i nå-&lt;br&gt;gon större utsträckning är det viktigt att möjligheten finns. Antagligen har&lt;br&gt;bristande information bidragit till att få har använt sig av befogenheten. I&lt;br&gt;brådskande djurskyddsfall kan möjligheten att fatta beslut på kommunal&lt;br&gt;nivå vara mycket värdefull. Överklagningsmöjligheten till länsstyrelsen är&lt;br&gt;en extra garanti för rättssäkerheten. Veterinärmedicinsk sakkunskap kan er-&lt;br&gt;hållas från distriktsveterinärorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.25 Pajala kommun: Beslut enligt djurskyddslagen om förbud att ha hand&lt;br&gt;om djur bör fattas av miljö- och hälsoskyddsnämnden på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att man har mycket god person- och lokalkännedom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att man har veterinärmedicinsk expertis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att man har gott samarbete med juridisk expertis på länsstyrelsen samt&lt;br&gt;att ärenden handläggs snabbare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.26 Svenska kommunförbundet: Beslut enligt djurskyddslagen om förbud&lt;br&gt;att ha hand om djur (29 §), att omhänderta djur (31 och 32 §§) och att tillåta&lt;br&gt;ägaren att förfoga över omhändertagna djur (33 och 34 §§) fattas i dag av&lt;br&gt;länsstyrelsen. Detta leder många gånger till orimligt långa handläggningsti-&lt;br&gt;der i brådskande djurskyddsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen anser att en kommun efter samråd med länsstyrelsen frivilligt&lt;br&gt;skall kunna överta länsstyrelsens befogenheter enligt 29, 31, 32, 33 och 34 §§&lt;br&gt;djurskyddslagen. Därmed skulle beslut kunna fattas med den snabbhet som&lt;br&gt;krävs i sådana fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.31 Försvarets sjukvårdsstyrelse: Beslut enligt djurskyddslagen om förbud&lt;br&gt;att ha hand om djur (29 §), att omhänderta djur (31 och 32 §§) och att tillåta&lt;br&gt;ägare att förfoga över omhändertagna djur (33 §) bör som i dag fattas av läns-&lt;br&gt;styrelse där såväl veterinärmedicinsk som juridisk expertis ingår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.39 Svenska lantarbetareförbundet: Delegering av beslut bör i så stor ut-&lt;br&gt;sträckning som möjligt ske till den operativa personalen eller i vissa fall kom-&lt;br&gt;munerna. Vi anser att beslut som berör 29, 31 och 33 §§ bör ligga på kom-&lt;br&gt;munnivå samt att beslut som berör 24 och 32 §§ bör ligga på inspektörsnivå,&lt;br&gt;allt i syfte att underlätta beslutsgången för en snabb ärendehantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.42 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Förbud att ha hand om&lt;br&gt;djur bör som hittills utfärdas av länsstyrelsen. Det rör sig om relativt få fall&lt;br&gt;och det innebär betydande inskränkningar för enskild person. Enligt vår be-&lt;br&gt;dömning torde den kommunala kompetensen och erfarenheten i regel vara&lt;br&gt;alltför begränsad för att meddela så allvarliga beslut.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Förbud att ha hand om djur samt&lt;br&gt;omhändertagande av djur&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;5.4 Statens livsmedelsverk instämmer med jordbruksverket i att förbud om&lt;br&gt;djurhållning skall vara möjligt att meddela när det är nödvändigt från djur-&lt;br&gt;skyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8 Kammarrätten i Sundsvall tillstyrker att djurskyddslagen ändras så att&lt;br&gt;beslut om omhändertagande av djur kan fattas utan att beslut samtidigt fat-&lt;br&gt;tas om försäljning eller avlivning av djuren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten delar jordbruksverkets uppfattning att lagen bör ändras så&lt;br&gt;att beslut om omhändertagande kan fattas utan att beslut samtidigt fattas&lt;br&gt;angående avlivning eller försäljning av djuren. Den nuvarande lagstift-&lt;br&gt;ningen är inte tillfredsställande och har enligt kammarrättens erfarenhet åt-&lt;br&gt;minstone i några fall lett till att lagen frångåtts på så sätt att det första beslu-&lt;br&gt;tet inte innehållit något förordnande om vad som skall ske med de omhän-&lt;br&gt;dertagna djuren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud att handha djur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fråga som behandlas i detta avsnitt, nämligen var gränsen bör gå för att&lt;br&gt;någon skall förbjudas att ha hand om djur, är en politisk fråga som kammar-&lt;br&gt;rätten i och för sig inte har att anlägga några synpunkter på. Kammarrätten&lt;br&gt;vill i detta sammanhang endast påpeka att regeringsrättens dom i RÅ 1983&lt;br&gt;2:44 visserligen gavs innan nya djurskyddslagen trädde i kraft men att 29 §&lt;br&gt;djurskyddslagen enligt uttalande i motiven inte har annan innebörd än den&lt;br&gt;tidigare gällande bestämmelsen angående samma fråga. Att det redovisade&lt;br&gt;motivuttalandet i prop. 1987/88:93 kommit att få den betydelse som jord-&lt;br&gt;bruksverket anger och medfört en så stark begränsning kan inte bedömas av&lt;br&gt;kammarrätten eftersom närmare hänvisning till aktuella domar saknas. Vad&lt;br&gt;gäller den prejudicerande dom från regeringsrätten som finns, nämligen den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ovan nämnda från år 1983, utvisar den enligt kammarrättens mening att ett&lt;br&gt;avgörande skall ske utifrån den prognos angående fara för upprepad vanvård&lt;br&gt;som kan göras med ledning av utredningen i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9 Sveriges lantbruksuniversitet: Djurskyddslagen är alltför trubbig när det&lt;br&gt;gäller möjligheten att ta vanvårdade djur från en ägare eller meddela förbud&lt;br&gt;att ha hand om djur. Motivuttalanden från år 1968 försvårar tillämpningen&lt;br&gt;av djurskyddslagen och bör därför snarast avföras genom ändring av lagen&lt;br&gt;eller av motiven bakom den aktuella lagparagrafen. Bristen på korrespon-&lt;br&gt;dens mellan utslag i brottmåls- och förvaltningsdomstolar är också slående.&lt;br&gt;Det är allmänt stötande och från djurskyddssynpunkt helt oacceptabelt, att&lt;br&gt;personer som är dömda för djurplågeri, genom utslag i förvaltningsdomstol&lt;br&gt;får tillbaka djur, som genom beslut i lägre instans tagits från vederbörande.&lt;br&gt;Det bör övervägas, huruvida den som är dömd för djurplågeri och då med&lt;br&gt;påföljd över en viss gräns inte också skall vara diskvalificerad för fortsatt&lt;br&gt;djurhållning åtminstone för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oklarheten om den ekonomiska ansvarsfördelningen mellan myndigheter&lt;br&gt;vid omhändertagande av djur kan verka hämmande på ambitionsnivån att&lt;br&gt;agera och motverkar djurskyddslagens intentioner. Denna fråga måste där-&lt;br&gt;för snarast bringas till klarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.10 Statens veterinärmedicinska anstalt anser att konstaterat (utdömt) djur-&lt;br&gt;plågeri i allmänhet bör leda till djurhållningsförbud och att ekonomiska hän-&lt;br&gt;syn endast i yttersta undantagsfall må föranleda att djurhållningsförbud ej&lt;br&gt;utdöms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Omhändertagande av djur]. SVA ansluter sig till jordbruksverkets upp-&lt;br&gt;fattning om behovet av en förtydligad lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.12 Länsstyrelsen i Stockholms län: Ett djurskyddsärende initieras ofta av&lt;br&gt;en akut situation. Djur måste omhändertas omgående. Eftersom länsstyrel-&lt;br&gt;sen - enligt den nya djurskyddslagen - saknar möjligheter att fatta interimis-&lt;br&gt;tiska beslut om omhändertagande ligger ansvaret för snabba omhänderta-&lt;br&gt;ganden i dag hos polisen eller kommunen. Erfarenheterna från tillämp-&lt;br&gt;ningen av den nya djurskyddslagen visar att det i vissa fall skulle ha gagnat&lt;br&gt;djurskyddsintresset om länsstyrelsen haft kvar denna beslutsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten har, med stöd av uttalandena i prop. 1968:170 och&lt;br&gt;1987/88:93, i ett antal ärenden undanröjt länsstyrelsebeslut om förbud att ha&lt;br&gt;hand om djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar jordbruksverkets synpunkter beträffande önskvärd-&lt;br&gt;heten om en praxisändring. Enligt länsstyrelsen visar hittillsvarande över-&lt;br&gt;rättspraxis att de grundläggande bestämmelserna i djurskyddslagen - att&lt;br&gt;skydda djur mot onödigt lidande och sjukdom - inte fått tillräcklig tyngd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.13 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Den problembeskrivning som lämnas&lt;br&gt;i rapporten [förbud att ha hand om djur] överensstämmer i flertalet avseen-&lt;br&gt;den med länsstyrelsens uppfattning. De motivuttalanden till förbudsbestäm-&lt;br&gt;melsen som gavs vid dess tillkomst är inte längre relevanta och kan verka&lt;br&gt;starkt hämmande på en effektiv tillämpning av lagen. Det bör därför klargö-&lt;br&gt;ras att en strängare tillämpning nu erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som gäller omhändertagande av djur är situationen ofta den att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett skyndsamt beslut synes nödvändigt av djurskyddsskäl trots att ärendet&lt;br&gt;inte är färdigutrett. Kommunicering och andra erforderliga kontakter kan i&lt;br&gt;många fall kräva avsevärd tid och det kan inte anses tillfredsställande att till&lt;br&gt;synes uppenbart nödvändiga tvångsåtgärder fördröjs. Det kan å andra sidan&lt;br&gt;aldrig helt uteslutas att en fullständig utredning med kommunicering ger un-&lt;br&gt;derlag för ett annorlunda beslut än det som primärt synes riktigt. För att till-&lt;br&gt;mötesgå såväl kravet på snabba åtgärder motiverade av djurskyddsskäl som&lt;br&gt;kravet på hög rättssäkerhet bör därför finnas möjlighet att fatta ett interimis-&lt;br&gt;tiskt beslut om omhändertagande enligt 31 § djurskyddslagen, följt av ett&lt;br&gt;slutgiltigt beslut när ärendet är färdigberett och kommunicering verkställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon direkt koppling mellan 16 kap. 13 § brottsbalken och djurskyddsla-&lt;br&gt;gens förbudsbestämmelser finns inte. Detta upplevs som en brist. Fällande&lt;br&gt;dom för djurplågeri bör automatiskt föranleda prövning enligt djurskyddsla-&lt;br&gt;gen av den dömdes lämplighet att ha hand om djur. Länsstyrelsen tillstyrker&lt;br&gt;därför förslaget att domar i djurplågerimål regelmässigt skall översändas till&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna för djurskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver vill länsstyrelsen peka på de problem som kan uppkomma ge-&lt;br&gt;nom sekretesslagens bestämmelser. I ärenden som rör vanvård av djur är&lt;br&gt;sociala myndigheterna ofta inkopplade. På grund av sekretessbestämmel-&lt;br&gt;serna anser de sig ofta förhindrade att bistå med för djurskyddsutredningen&lt;br&gt;grundläggande uppgifter, exempelvis djurägarens bostads- eller vistelsead-&lt;br&gt;ress. I fall där omhändertagande av barn för samhällsvård övervägs före-&lt;br&gt;kommer inte sällan också djur som far illa. Ett utökat samarbete mellan&lt;br&gt;olika kommunala nämnder kan då erfordras. Enligt länsstyrelsens mening&lt;br&gt;bör sådana onödiga hinder undanröjas, som sekretesslagstiftningen kan in-&lt;br&gt;nebära, för en effektiv tillämpning av djurskyddslagen och för ett erforder-&lt;br&gt;ligt samarbete mellan olika beslutsfattare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.14 Länsstyrelsen i Kalmar län delar jordbruksverkets uppfattning att det&lt;br&gt;råder tolkningsproblem från vilken av de inblandade myndigheterna som&lt;br&gt;medel skall förskotteras för kostnadstäckning för omhändertagna djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens uppfattning skall det vara polismyndigheten, som&lt;br&gt;verkställer omhändertagandet samt även svarar för djurens försäljning eller&lt;br&gt;avlivning, som skall av allmänna medel förskottera ifrågavarande kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker förslaget att endast djurskyddsskäl skall ligga till&lt;br&gt;grund för förbud att ha hand om djur. Även om djurskyddsskälen är mest&lt;br&gt;angelägna vid en förbudsprövning så måste andra verkningar för den en-&lt;br&gt;skilde få inverka på beslutet, exempelvis försöijningsmöjligheter och konva-&lt;br&gt;lescens efter sjukdom. Det är ofrånkomligt att många skäl vägs in i beslutet.&lt;br&gt;Om nu kammarrätterna upphäver länsstyrelsernas beslut om förbud att ha&lt;br&gt;hand om djur med motiveringen att förbudet ingriper i den enskildes försöij-&lt;br&gt;ningsmöjligheter och med hänvisning till propositionen till ny djurskyddslag&lt;br&gt;m.m. torde det vara fullt tillräckligt att regeringen utvecklar förbudsmotive-&lt;br&gt;ringarna närmare. Innan nya motiveringar lämnas så skulle en s.k. hearing&lt;br&gt;med några länsstyrelser vara befogad även om frågan diskuterades i ett&lt;br&gt;mycket större sammanhang vid symposiet i Jönköping i maj 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att beslut om omhändertagande av djur&lt;br&gt;får ske i två led - ett interimistiskt och ett slutligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;---Bestämmelsen skulle kunna ges en utformning av förslagsvis följande&lt;br&gt;innebörd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen äger i fall som avses i 31 och 32 §§ djurskyddslagen förordna&lt;br&gt;att beslut om omhändertagande av djur skall verkställas omedelbart resp,&lt;br&gt;fortsätta att gälla i avvaktan på länsstyrelsens slutliga beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § djurskyddslagen bör även ändras så, att när länsstyrelsen meddelar&lt;br&gt;slutligt beslut om omhändertagande av djur skall det i detta beslut fastställas&lt;br&gt;om djuret skall säljas eller avlivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.15 Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det är en fördel att kommunen&lt;br&gt;kan besluta om det omedelbara omhändertagandet av djuren. Kommunen&lt;br&gt;har tillsynen på det lokala planet och har dessutom ofta tidigare haft direkta&lt;br&gt;kontakter med den djurägare för vilken det krävs ett sådant ingripande. De&lt;br&gt;problem som uppkommer då det krävs ett snabbt ingripande från kommu-&lt;br&gt;nen - då hela nämnden skall sammankallas - kan lösas genom delegation av&lt;br&gt;beslutanderätten. Länsstyrelsen anser att det är viktigt att man från centralt&lt;br&gt;håll betonar denna möjlighet. I annat fall löses delegationsproblematiken i&lt;br&gt;regel inte förrän man inom kommunen ställts inför en faktisk situation som&lt;br&gt;kräver ett snabbt ingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall att länsstyrelsen skall kunna utnyttja sin möjlighet till omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande enligt 32 § djurskyddslagen krävs att det klart fram-&lt;br&gt;går av lagtexten att länsstyrelsen kan fatta ett interimistiskt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oklarheten om vem som skall betala för omhändertagna djur och det vi-&lt;br&gt;dare förfarandet som gäller ersättningsfrågorna har i vissa fall medfört en&lt;br&gt;fördröjning av omhändertagandet av övergivna eller vanvårdade djur. Läns-&lt;br&gt;styrelsen anser att dessa frågor kan lösas genom tillämpningsföreskrifter&lt;br&gt;med stöd av 59 § djurskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket anser att det är angeläget att förbud att ha hand om djur&lt;br&gt;kan meddelas fast att det innebär ändrade försöijningsmöjligheter för den&lt;br&gt;enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att det från djurskyddssynpunkt är ytterst betydelse-&lt;br&gt;fullt att man konstaterar att detta är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och för sig är bestämmelsen om förbud att ha hand om djur, 29 § djur-&lt;br&gt;skyddslagen, i dess nuvarande lydelse fullt tillräcklig för ett ingripande.&lt;br&gt;Önskvärt är dock att överprövande domstol tar mer hänsyn till djurskydds-&lt;br&gt;aspekter än djurägarens möjligheter att försörja sig. Ett sätt är att i lagtexten&lt;br&gt;eller tillämpningsföreskrifter ange att en dom på djurplågeri är en grund för&lt;br&gt;förbud att ha hand om djur. En precisering av detta i lagtexten skulle dock&lt;br&gt;innebära att man måste dra en generell gräns för att samtliga fällande domar&lt;br&gt;på djurplågeri eller endast allvarligare brott skall medföra djurhållningsför-&lt;br&gt;bud. Vidare kan det ifrågasättas om även mycket gamla domar skall utgöra&lt;br&gt;grund för förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 29 § djurskyddslagen får länsstyrelsen meddela förbud att ha hand&lt;br&gt;om djur eller ett visst slag av djur. Länsstyrelsen anser att det erfordras ett&lt;br&gt;klargörande om denna bestämmelse skall tillämpas - alternativt 26 § samma&lt;br&gt;lag-vid en begränsning av antalet djur i t.ex. en större djurbesättning. Kam-&lt;br&gt;marrätten har vid olika tillfällen - olika avdelningar - haft skilda uppfatt-&lt;br&gt;ningar i fråga om val av lagrum, vilket inneburit återförvisning eller upphä-&lt;br&gt;vande av länsstyrelsens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller överprövning av beslut anser länsstyrelsen att det bör framhål-&lt;br&gt;las att man även i förvaltningsdomstolarna i större utsträckning bör inhämta&lt;br&gt;utlåtande av sakkunniga inom området för djurskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.17 Länsstyrelsen i Västerbottens län har - med anledning av nedan citerade&lt;br&gt;Jo-uttalande - uppfattat att försörjningsmöjligheter inte får inverka på be-&lt;br&gt;slut om förbud att ha hand om djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett beslut (dnr 2676-1989) angående pälsdjurs uppfödning har Jo gjort&lt;br&gt;följande uttalande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”De av riksdagen genom antagandet av djurskyddslagen beslutade före-&lt;br&gt;skrifterna skall självfallet tillämpas enligt sin lydelse”...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Lagförarbeten lämnar viktig information beträffande avsikterna med lag-&lt;br&gt;stiftningen etc. och kan vid oklarhet lämna vägledning vid tillämpningen av&lt;br&gt;olika stadganden; en tydlig föreskrift rubbas emellertid aldrig av motivutta-&lt;br&gt;landen, som pekar åt annat håll”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.18 Haninge kommun vill särskilt betona vikten av klargörande när det gäl-&lt;br&gt;ler lagstiftningen beträffande förbud att ha hand om djur och omhänderta-&lt;br&gt;gande av djur samt ansvaret för kostnadstäckningen för omhändertagna&lt;br&gt;djur. Polismyndighetens ansvar och roll behöver också klarläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.22 Mullsjö kommun: [Omhändertagande av djur]. Lagstiftningen bör för-&lt;br&gt;tydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är angeläget från djurskyddssynpunkt måste förbud att ha hand&lt;br&gt;om djur kunna meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndighet bör ha en central instruktion för hur djurskyddsärenden&lt;br&gt;enligt djurskyddslagen och brottsbalken skall handläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.23 Hudiksvalls kommun stöder förslaget om tillämpningsföreskrifter för&lt;br&gt;omhändertagande av djur och för förbud att ha hand om djur. Intentionerna&lt;br&gt;i lagstiftningen bör då bli lättare att uppfylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har hitintills inte upplevt några problem med kostnadstäck-&lt;br&gt;ning för omhändertagna djur. I samarbete med polismyndigheten har lös-&lt;br&gt;ningar hittats. Om problem finns är det dock av vikt med klarlägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.24 Umeå kommun tycker det är mycket angeläget att förbud att ha hand&lt;br&gt;om djur meddelas om det är nödvändigt från djurskyddssynpunkt. Det är&lt;br&gt;helt orimligt att försörjningsmöjligheter o.d. för den enskilde skall påverka&lt;br&gt;beslutet om förbud eftersom då skyddet för djuren sätts ur spel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.25 Pajala kommun: Domstolarnas syn på djurplågeriärenden måste änd-&lt;br&gt;ras. Vid två skilda ärenden, i Pajala kommun, som prövats i domstol har de&lt;br&gt;åtalade friats, trots att uppenbara brott mot djurskyddslagen begåtts. Vid de&lt;br&gt;båda aktuella tillfällena (hjärtstick på ren; knivkastrering av ren) har djur-&lt;br&gt;skyddsinspektören varit åsynavittne. Det synes vara meningslöst att utöva&lt;br&gt;djurskyddstillsyn när inte ens så uppenbara brott beivras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som döms för djurplågeri skall vara diskvalificerad för fortsatt djur-&lt;br&gt;hållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.26 Svenska kommunförbundet: Jordbruksverket anser att lagstiftningen&lt;br&gt;om omhändertagande av djur måste förtydligas så att beslutsfattandet kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ske i två steg - ett interimistiskt beslut och ett slutligt beslut när alla fakta&lt;br&gt;föreligger. Jordbruksverket anser vidare att det är angeläget att förbud att&lt;br&gt;ha hand om djur kan meddelas om det är nödvändigt från djurskyddssyn-&lt;br&gt;punkt. I dessa fall bör inte ägarens försöijningsmöjligheter eller övriga verk-&lt;br&gt;ningar för den enskilde få inverka på beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen [Kommunförbundets] delar jordbruksverkets uppfattning i&lt;br&gt;dessa frågor. Det måste tillskapas en klarare rättspraxis vid fall av grov van-&lt;br&gt;vård och djurplågeri. Många gånger läggs uppenbara djurplågerifall eller&lt;br&gt;förbud att ha djur ner eller återförvisas på grund av formella skäl. Djuren&lt;br&gt;får inte åsamkas onödigt lidande. Det behövs utbildning av och information&lt;br&gt;till åklagare, kammarjurister och polis i sådana djurskyddsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen vill betona att ett krav som måste ställas är att ett veterinärmedi-&lt;br&gt;cinskt utlåtande skall föreligga innan en kammarrätt eller regeringsrätten&lt;br&gt;ändrar beslut i djurskyddsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt styrelsen bör regeringen ändra lydelsen i 32 § djurskyddslagen så att&lt;br&gt;det framgår att, vid omedelbart omhändertagande av djur, länsstyrelsen kan&lt;br&gt;besluta att försäljning eller avlivning som inte är betingad av 30 § får anstå&lt;br&gt;tills alla fakta föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör också ta initiativ till utmönstring av äldre motivuttalanden&lt;br&gt;till djurskyddslagens 29 § så att omsorgen om djuren får en mer avgörande&lt;br&gt;betydelse än ”försörjningsmöjligheter och verkningar i övrigt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen vill härvid erinra om att polismyndigheten enligt nuvarande&lt;br&gt;rättspraxis inte omedelbart kan omhänderta ett djur från en person som har&lt;br&gt;förbud att handha djur enligt 29 §. I stället igångsätts en utdragen process&lt;br&gt;med nytt omhändertagandebeslut som skall föregås av kommunicering.&lt;br&gt;Detta är mycket otillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen anser att kostnadsansvaret vid omhändertagande av djur måste&lt;br&gt;klarläggas. Statsmedel måste täcka kostnaderna eller också måste någon&lt;br&gt;form av försäkringslösning urformas eller fond inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.27 AB Tbav och Galopp, 5.37 Svenska galoppsportens centralförbund,&lt;br&gt;5.41 Svenska travsportens centralförbund: Beträffande omhändertagande&lt;br&gt;av djur och förbud mot djurhållning delar vi helt verkets uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.30 Föreningarna djurens vänners riksorganisation: Med tacksamhet biträ-&lt;br&gt;der vi statens jordbruksverks lagda förslag om ändringar i djurskyddslagens&lt;br&gt;gällande 32, 30 och 29 §§, samt övriga förslag till förändringar, som kan be-&lt;br&gt;spara djuren åratal av lidande. Det vore även önskvärt, att det fanns tving-&lt;br&gt;ande bestämmelser för tings-, hov- och kammarrätt att adjungera sakkunnig&lt;br&gt;veterinär, då vanvårds- eller djurplågerifall skall behandlas, samt att sådana&lt;br&gt;ärenden alltid skall behandlas med förtur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.31 Försvarets sjukvårdsstyrelse: Den som blir fälld enligt brottsbalken&lt;br&gt;16 kap. 13 § bör regelmässigt bli avstängd från fortsatt djurhållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.32 Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker förslaget att lagstiftningen bör&lt;br&gt;förtydligas så att ett snabbt beslutsfattande blir möjligt då omhändertagande&lt;br&gt;av djur är aktuellt. Vidare tillstyrker LRF att förbud att ha hand om djur&lt;br&gt;skall kunna meddelas om det är nödvändigt från djurskyddssynpunkt. I&lt;br&gt;dessa fall bör inte djurägarens försörjningsmöjligheter få påverka beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.36 Svenska djurskyddsföreningen instämmer till fullo i jordbruksverkets&lt;br&gt;uttalande, att djurskyddslagens 29 § bör förtydligas, så att fällande dom i&lt;br&gt;domstol rörande brott enligt brottsbalkens 16 kap. 13 § kan anses utgöra&lt;br&gt;grund för länsstyrelsen att meddela förbud att ha hand om djur. Den som&lt;br&gt;gjort sig skyldig till djurplågeri i form av vanvård, misshandel eller på annat&lt;br&gt;sätt, måste anses ha förverkat sin rätt att handha djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen vill också uttala sin tillfredsställelse över, att jordbruksverket&lt;br&gt;för kammarrätt och regeringsrätt skall påtala vikten av att förbudspröv-&lt;br&gt;ningar och omhändertagandebeslut skall tas med förtursrätt. Den ekono-&lt;br&gt;miska ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter vid omhändertagande&lt;br&gt;av djur är som jordbruksverket framhåller i stort behov av ett klarläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.38 Svenska kennelklubben: Som framkommer på ett flertal ställen i rappor-&lt;br&gt;ten är nuvarande ordning med möjligheterna till omedelbart omhänderta-&lt;br&gt;gande samt att utdöma förbud att hålla djur vid grav vanvård starkt kring-&lt;br&gt;skurna. SKK delar uppfattningen att klara och otvetydiga lagregler måste&lt;br&gt;arbetas fram för att vanvård av hundar snabbare och definitivt skall kunna&lt;br&gt;stoppas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.39 Svenska lantarbetareförbundet: Vid uppenbar vanvård av djur skall&lt;br&gt;dessa kunna omhändertagas omedelbart och ansvarig skall för all framtid&lt;br&gt;förbjudas att handha djur. Kostnader för omhändertagandet bör i första&lt;br&gt;hand bestridas av ansvarig djurägare och i andra hand av den fasta avgiften&lt;br&gt;för djurskyddstillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.42 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Inom SDR delar vi de&lt;br&gt;uppfattningar som förs fram i rapporten beträffande omhändertagande och&lt;br&gt;förbud. Vi anser dock att svårigheterna vid handläggning enligt nuvarande&lt;br&gt;lagstiftning ibland överdrivs. Det handlar egentligen om att verkligen till-&lt;br&gt;lämpa gällande lagstiftning. En mer offensiv handläggning av djurskydds-&lt;br&gt;ärenden på såväl lokal som regional nivå kan redan i nuläget innebära&lt;br&gt;uppenbara förbättringar. SDR vill understryka att djurskyddslagen skall till-&lt;br&gt;lämpas enligt sin lydelse. Begränsningar med hänsyn till ekonomiska intres-&lt;br&gt;sen finns inte i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi instämmer i den kritik som riktas mot kammarrättens långa handlägg-&lt;br&gt;ningstider. Vi anser också att kammarrättens handläggning skall begränsas&lt;br&gt;till granskning av formalia. Det kan inte vara kammarrättens uppgift att göra&lt;br&gt;bedömningar i själva sakfrågan. Det finns ingen anledning att ifrågasätta den&lt;br&gt;regionala kompetensen som inte finns i kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SDR ser för närvarande ingen möjlighet att förenkla handläggningen av&lt;br&gt;djurskyddsärenden, vilket enligt vår mening förutsätter ändring i förvalt-&lt;br&gt;ningslagen. Vi är givetvis positiva till alla förändringar som kan förkorta&lt;br&gt;handläggningstiden men anser det självklart att alla förändringar av lagstift-&lt;br&gt;ningen måste ske med bibehållen rättssäkerhet för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunikation mellan domstol och länsstyrelse i djurskyddsmål bör vara&lt;br&gt;obligatorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4, 29, 34 och 39 §§ djurskyddslagen (1988:534)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djur som föds upp eller hålls för&lt;br&gt;produktion av livsmedel, ull, skinn&lt;br&gt;eller pälsar skall hållas och skötas i&lt;br&gt;en god djurmiljö och på ett sådant&lt;br&gt;sätt att det främjar deras hälsa och&lt;br&gt;ger dem möjlighet att bete sig natur-&lt;br&gt;ligt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djur som föds upp eller hålls för&lt;br&gt;produktion av livsmedel, ull, skinn&lt;br&gt;eller pälsar eller för att användas i&lt;br&gt;tävling skall hållas och skötas i en&lt;br&gt;god djurmiljö och på ett sådant sätt&lt;br&gt;att det främjar deras hälsa och ger&lt;br&gt;dem möjlighet att bete sig naturligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, jordbruksverket får&lt;br&gt;meddela ytterligare föreskrifter om hur sådana djur skall hållas och skötas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får meddela förbud Länsstyrelsen skall meddela för-&lt;br&gt;att ha hand om djur eller ett visst bud att ha hand om djur eller ett&lt;br&gt;slag av djur för den som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;visst slag av djur för den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte följer ett beslut som en tillsynsmyndighet har meddelat enligt 26 §&lt;br&gt;och som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har misshandlat ett djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud skall inte meddelas, om&lt;br&gt;det kan antas att en sådan omständig-&lt;br&gt;het eller händelse inte kommer att&lt;br&gt;upprepas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den mot vilken förbudet riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen&lt;br&gt;dessutom ålägga honom att göra sig av med det och förbjuda honom att&lt;br&gt;skaffa djur över huvud taget eller ett visst slag av djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet kan avse viss tid eller gälla tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När länsstyrelsen beslutar om om-&lt;br&gt;händertagande av djur, skall det i&lt;br&gt;beslutet fastställas om djuret skall&lt;br&gt;säljas eller avlivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När länsstyrelsen beslutar om om-&lt;br&gt;händertagande av djur, skall länssty-&lt;br&gt;relsen snarast fastställa om djuret&lt;br&gt;skall säljas eller avlivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen har beslutat att djuret skall säljas och om det visar sig att&lt;br&gt;beslutet inte kan verkställas, får länsstyrelsen i stället besluta att djuret skall&lt;br&gt;avlivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djuret skall avlivas eller säljas genom polismyndighetens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avses i 29, 31 och 32 §§ Beslut som avses i 29, 31, 32 och&lt;br&gt;'Senaste lydelse 1991:404.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:404.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller omedelbart, om inte myndig- 34 §§ gäller omedelbart, om inte&lt;br&gt;heten bestämmer något annat. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;myndigheten bestämmer något an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighet får i annat fall bestämma att ett beslut skall gälla även om&lt;br&gt;det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-05-12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar&lt;br&gt;Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1992 har regeringen&lt;br&gt;på hemställan av statsrådet Olsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över&lt;br&gt;förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Kerstin Ny-&lt;br&gt;berg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av redaktionella skäl förordar lagrådet att 29 § andra stycket får lyda:&lt;br&gt;”Förbud skall inte meddelas, om det kan antas att ett upprepande inte kom-&lt;br&gt;mer att inträffa.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt lämnas förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition................................................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslag................................................. 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid&amp;nbsp;regeringssammanträde den 21 maj 1992..&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter............................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Bakgrund......................................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Den nuvarande lokala&amp;nbsp;djurskyddstillsynen............. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna överväganden................................ 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Skärpta djurskyddskrav när det gäller tävlingsdjur..... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Förbudet att ha hand om djur skärps................. 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Ny beslutsordning vid&amp;nbsp;omhändertagande av djur....... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid tillsyn enligt djurskyddslagen..................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag................................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan............................................ 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut................................................ 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Jordbruksverkets förslag i fråga om författningsändringar 25&lt;br&gt;Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena över Statens jord-&lt;br&gt;bruksverks rapport (1992:3) Tillsyn enligt djurskyddsla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen 1991.......................................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag......................... 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Utdrag ur lagrådets protokoll den 12 maj 1992 ........ 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 41469, Stockholm 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:JoU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om den lokala djurskyddstillsynen (avsnitt 2.2 och 3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om den lokala djurskyddstillsynen (avsnitt 2.2 och 3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:JoU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-05-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-05-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-05-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-06-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:04:09</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF03173</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:38</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:04:09</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF03173</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__173.pdf</filnamn>
<filstorlek>3216529</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/01FE23CE-72FD-46C3-BF97-40660200CDC5</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:JoU23</uppgift>
<ref_dok_id>GF01JoU23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Uppskov med behandlingen av vissa ärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:JoU1</uppgift>
<ref_dok_id>GG01JoU1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:173&lt;br/&gt;
Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:173 Tillsyn enligt djurskyddslagen,  m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:173&lt;br/&gt;
Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:173 Tillsyn enligt djurskyddslagen,  m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:173&lt;br/&gt;
Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:173 Tillsyn enligt djurskyddslagen,  m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:173&lt;br/&gt;
Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:173  Tillsyn enligt djurskyddslagen,  m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:173&lt;br/&gt;
Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:173 Tillsyn enligt djurskyddslagen,  m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Alwa Wennerlund  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:173&lt;br/&gt;
Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:173 Tillsyn enligt djurskyddslagen,  m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Alwa Wennerlund  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Claus Zaar  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:173&lt;br/&gt;
Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:173  Tillsyn enligt djurskyddslagen,  m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Claus Zaar  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Patrik Norinder  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:173&lt;br/&gt;
Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:173 Tillsyn enligt djurskyddslagen,  m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Patrik Norinder  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sigrid Bolkéus  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:173&lt;br/&gt;
Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:173 Tillsyn enligt djurskyddslagen,  m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sigrid Bolkéus  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Siw Persson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:173&lt;br/&gt;
Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:173 Tillsyn enligt djurskyddslagen,  m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Siw Persson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>