<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2229746</hangar_id>
 <dok_id>GF03170</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>170</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:170</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>170</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-05-27 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:44:01</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-22 16:52:33</publicerad>
 <titel>om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF03170/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF03170</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF03170</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1991/92:170&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet&lt;br&gt;(EES)&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF03170/prop_199192__170-1.png" style="width:35pt;height:45pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag&lt;br&gt;ur regeringsprotokollet den 27 maj 1992 för de åtgärder och de ändamål&lt;br&gt;som framgår av föredragandenas hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulf Dinkelspiel&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sverige har tillsammans med övriga sex EFTA-länder undertecknat ett&lt;br&gt;omfattande avtal med EG och dess medlemsländer om Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska samarbetsområdet (EES). I anslutning till EES-avtalet har EFTA-&lt;br&gt;länderna undertecknat tre avtal sinsemellan, nämligen ett om upprättande&lt;br&gt;av en övervakningsmyndighet och en domstol, ett om en ständig kommitté&lt;br&gt;och ett om parlamentarikersamverkan på EFTA-sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de undertecknade&lt;br&gt;avtalen samt antager förslag till en lag om ett europeiskt ekonomiskt&lt;br&gt;samarbetsområde (EES-lagen) med grundläggande bestämmelser om inför-&lt;br&gt;livande av avtalsåtagandena med svensk rätt. Vidare föreslås att riksdagen&lt;br&gt;antager förslag till annan lagstiftning som fordras för anpassning av svensk&lt;br&gt;rätt till EES-avtalets regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt redogörs för den anpassning av svenska regler som redan skett&lt;br&gt;eller som avses ske senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den&lt;br&gt;27 maj 1992&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Frig-&lt;br&gt;gebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-&lt;br&gt;spiel, Hellsvik, Björck, Davidson, Lundgren, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsråden Dinkelspiel, Hellsvik, Laurén, Björck, B. Wes-&lt;br&gt;terberg, Svensson, Lundgren, Ask, Olsson, Hörnlund, Friggebo, P. Wester-&lt;br&gt;berg, Davidson, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet (EES)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Dinkelspiel anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Den första stora uppgiften som kommer att dominera arbetet under&lt;br&gt;denna mandatperiod är att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samar-&lt;br&gt;betet genom förhandlingar om medlemskap i den Europeiska Gemenska-&lt;br&gt;pen”. Så formulerade sig regeringen när den i sin regeringsförklaring till&lt;br&gt;riksdagen i oktober förra året drog upp riktlinjerna för arbetet under de&lt;br&gt;närmaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges strävan att bli medlem i EG bottnar i en insikt om att integra-&lt;br&gt;tionen har utvecklats till ett allt mer framgångsrikt och fördjupat samar-&lt;br&gt;bete för att säkra demokrati, frihet och ekonomiska framsteg i vår del av&lt;br&gt;världen. De omvälvande händelserna i Central- och Östeuropa har också&lt;br&gt;skapat helt andra förutsättningar än tidigare att förverkliga ett brett all-&lt;br&gt;europeiskt samarbete. Det råder heller ingen tvekan om att EG kommer att&lt;br&gt;spela en central roll i denna utveckling. Mot den bakgrunden har riksdagen&lt;br&gt;med bred enighet ställt sig bakom den svenska ansökan om medlemskap i&lt;br&gt;EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det avtal om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet)&lt;br&gt;som nu bör föreläggas riksdagen är ett betydelsefullt avtal i sig. Men det&lt;br&gt;utgör också ett viktigt steg på vägen till ett svenskt medlemskap i EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet, som undertecknades i staden Oporto i Portugal den 2 maj,&lt;br&gt;innebär att en ny dimension tillförs det europeiska samarbetet. Mellan de&lt;br&gt;avtalsslutande parterna upprättas världens största ekonomiska samarbets-&lt;br&gt;område med ca 380 miljoner människor. Detta innebär dock ingen sluten-&lt;br&gt;het gentemot omvärlden i övrigt. I vår allmänt frihandelsvänliga politik&lt;br&gt;ligger att vi verkar för ett Västeuropa öppet mot den övriga världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet spänner över snart sagt alla områden i samhället men kärnan är&lt;br&gt;deltagandet i EG: s inre marknad. Genom avtalet skapas i allt väsentligt fri&lt;br&gt;rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital jämte en enhetlig konkur-&lt;br&gt;renspolitik. Avtalet innefattar också samarbete på en rad andra viktiga&lt;br&gt;områden som miljövård, arbetsmiljö, konsumentskydd, forskning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utveckling samt utbildning. Genom avtalet skapas vidare ett institutionellt&lt;br&gt;system som syftar till att ge EFTA-länderna ett inflytande inom EES som&lt;br&gt;motsvarar ländernas åtaganden i fråga om avtalets materiella innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till EES-avtalet har EFTA-länderna sinsemellan träffat avtal&lt;br&gt;om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (övervak-&lt;br&gt;ningsavtalet) samt om en ständig kommitté (kommittéavtalet). Dessutom&lt;br&gt;har EFTA-länderna undertecknat ett avtal om parlamentarikersamarbete&lt;br&gt;mellan ledamöter från EFTA-ländernas parlament. Samtliga avtal avses&lt;br&gt;träda i kraft den 1 januari 1993, dvs. samtidigt som EG:s inre marknad&lt;br&gt;förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmålet for regeringens politik är att bryta den ekonomiska stagna-&lt;br&gt;tionen och återge Sverige en stark och växande ekonomi. Ett deltagande i&lt;br&gt;det internationella samarbetet är en avgörande förutsättning för en positiv&lt;br&gt;utveckling av det svenska välståndet. Denna utveckling är sedan mer än&lt;br&gt;hundra år exportledd. Den svenska ekonomin måste fortsätta att vara&lt;br&gt;konkurrenskraftig. Ett deltagande på lika villkor i den gemensamma väst-&lt;br&gt;europeiska marknaden, som bildas genom EES-avtalet, är i det ljuset en&lt;br&gt;viktig förutsättning for Sveriges förmåga att stärka sin ställning som&lt;br&gt;livskraftig industrination.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot denna bakgrund naturligt att det rått en bred politisk&lt;br&gt;uppslutning kring det mandat riksdagen givit om ett deltagande tillsam-&lt;br&gt;mans med övriga EFTA-länder i EG:s inre marknad så snart denna&lt;br&gt;etableras. EES-avtalet är ett naturligt steg i den fortlöpande integrations-&lt;br&gt;processen. Denna uppfattning delas av det stora flertalet remissinstanser&lt;br&gt;som yttrat sig över avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den fria rörligheten för varor kan svenskt näringsliv konkurrera&lt;br&gt;på världens i köpkraft räknat största hemmamarknad. EES svarar för nära&lt;br&gt;tre fjärdedelar av svensk utrikeshandel. Svenska företag får också möjlig-&lt;br&gt;het att delta i en ny marknad för offentlig upphandling, som uppgår till ca&lt;br&gt;12 miljarder kr. per dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om personers fria rörlighet och etablerandet av en fri väst-&lt;br&gt;europeisk arbetsmarknad innebär en helt ny frihet, som inte täcks av&lt;br&gt;tidigare avtal mellan EFTA-länderna och EG. Avtalet får här en rad&lt;br&gt;konkreta följder för medborgarna inom EES och ges här en viktig ”social&lt;br&gt;dimension”. Alla EES-medborgare får rätt att fritt flytta inom hela EES för&lt;br&gt;att ta anställning, starta egen verksamhet, studera, bo och leva. De kan&lt;br&gt;också föra med sig intjänade förmåner från socialförsäkringssystem i andra&lt;br&gt;EES-länder. Den fria rörligheten underlättas av ett system för ömsesidiga&lt;br&gt;erkännanden av kompetens. Vad jag nu nämnt kan inte uppnås utan&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet får också stor betydelse på tjänsteområdet, där rörligheten&lt;br&gt;tidigare varit begränsad. Som exempel på tjänster som omfattas av avtalet&lt;br&gt;kan nämnas finansiella tjänster, informationstjänster och telekommunika-&lt;br&gt;tioner samt inte minst tjänsterna på transportområdet. En liberalisering av&lt;br&gt;tjänstehandeln får stor betydelse för Sverige med hänsyn till tjänstesek-&lt;br&gt;torns allmänt växande roll i den svenska ekonomin. En förutsättning för fri&lt;br&gt;tjänstehandel är en liberalisering av kapitalrörelserna. Genom EES-avtalet&lt;br&gt;skapas en helt integrerad västeuropeisk kapitalmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det intensifierade europeiska samarbete, som EES-avtalet lägger grun- Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;den till inom en rad angränsande områden, kan också väntas påverka vårt Bilaga 1&lt;br&gt;lands utveckling mycket positivt. Som exempel kan nämnas forskningsom-&lt;br&gt;rådet, där Sverige får möjlighet att aktivt delta i EG:s omfattande&lt;br&gt;programverksamhet, utbildningsområdet med dess program för samarbete&lt;br&gt;och ungdomsutbyte samt miljöområdet, där regionala och internationella&lt;br&gt;problem kan hanteras lättare genom samarbete inom EES än enbart på&lt;br&gt;nationell grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kommer den europeiska integrationen genom EES-&lt;br&gt;avtalet att leda till att Sverige redan år 1993 står inför en inre marknad med&lt;br&gt;betydande rörlighet och öppenhet. En stor del av innehållet i ett EG-&lt;br&gt;medlemskap omfattas av EES-avtalet. För Sveriges del innebär avtalet en&lt;br&gt;mycket påtaglig förstärkning av vårt samarbete med EG och inom EFTA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet är emellertid inte en tillräcklig bas för relationen till EG i ett&lt;br&gt;längre perspektiv. Ett skäl härtill är att det system för inflytande avtalet&lt;br&gt;innebär på det institutionella området inte ger samma medbestämmande-&lt;br&gt;rätt som ett medlemskap. Dessutom är gemenskapen nu inne i en dyna-&lt;br&gt;misk utvecklingsfas med siktet inställt på en fortsatt breddning och för-&lt;br&gt;djupning av integrationen till nya områden som inte täcks av EES-avtalet.&lt;br&gt;Det handlar inte längre enbart om den gemensamma, gränslösa marknaden&lt;br&gt;utan om ett ekonomiskt och monetärt samarbete som skall leda till en&lt;br&gt;ekonomisk och monetär union, ett närmare utrikes- och säkerhetspolitiskt&lt;br&gt;samarbete, sociala frågor inkl, arbetsmarknads- och jämställdhetsaspekter,&lt;br&gt;miljövård, energifrågor och forskning m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i vårt nationella intresse att delta fullt ut i den process som nu&lt;br&gt;pågår för att bygga ett nytt Europa, grundat på en varaktig fredsordning&lt;br&gt;och stabil ekonomisk tillväxt. Sverige måste kunna tillhöra EG: s institu-&lt;br&gt;tioner med fullt medbestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmaste åren blir avgörande för Sveriges framtida roll i Europa.&lt;br&gt;Vägen mot ett svenskt medlemskap i EG inleddes när Sverige sommaren&lt;br&gt;1991 formellt ansökte om medlemskap. Vi har därmed börjat den sista&lt;br&gt;etappen mot att fullt ut delta i det fördjupade europeiska samarbete där&lt;br&gt;Sverige historiskt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt har en naturlig roll&lt;br&gt;att spela.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i fortsättningen tillsammans med övriga berörda statsråd&lt;br&gt;att ge en bild av EES-avtalets konsekvenser för vårt land och av de åtgärder&lt;br&gt;på olika plan som behöver vidtas för en anpassning till EG: s omfattande&lt;br&gt;regelverk. Även om det är svårt att i detalj förutspå utfallet av avtalet på&lt;br&gt;skilda fält för svenskt vidkommande är den samlade bilden av avtalets&lt;br&gt;återverkningar klart positiv och innebär en rad möjligheter och utma-&lt;br&gt;ningar för vårt land. Både som självständig form för avancerad integration&lt;br&gt;mellan EFTA-länderna och EG och som ett viktigt steg på vägen mot ett&lt;br&gt;medlemskap i EG utgör EES-avtalet en möjlighet till starkt positiv utveck-&lt;br&gt;ling för hela samhället. Helhjärtade ansträngningar har också lagts ned på&lt;br&gt;att få avtalet till stånd. Bakom dessa ansträngningar har sedan flera år rått&lt;br&gt;bred enighet i Sveriges riksdag. Riksdagens målsättning om att svenska&lt;br&gt;medborgare, institutioner och företag bör delta i den inre marknaden på&lt;br&gt;samma villkor som EG-länderna själva har i allt väsentligt kunnat uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag förordar därför att det nu undertecknade avtalet tillsammans med de&lt;br&gt;andra tidigare angivna avtalen föreläggs riksdagen för dess godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under arbetet med förhandlingar om EES-avtalet och förberedelserna&lt;br&gt;för detta har omfattande samråd ägt rum med myndigheter och organisa-&lt;br&gt;tioner, bl. a. genom rådet för Europafrågor och särskilda referensgrupper&lt;br&gt;knutna till tjugotalet arbetsgrupper inom regeringskansliet för beredning&lt;br&gt;av de olika sakfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av avtalets vittomfattande natur är att samtliga departement i&lt;br&gt;större eller mindre grad engagerats i det arbete som fordras för att anpassa&lt;br&gt;svenska regler till dem som gäller i EG och enligt avtalet skall tillämpas i&lt;br&gt;Sverige efter ikraftträdandet. Sådana anpassningar har skett successivt&lt;br&gt;sedan ett par år och når sin kulmen genom de beslut som nu är aktuella. De&lt;br&gt;statsråd, vilkas ansvarsområden berörs av EES-avtalet, redogör i det föl-&lt;br&gt;jande för läget inom sina områden såvitt avser anpassning till EES-avtalet&lt;br&gt;och övriga berörda rättsakter. De presenterar de förslag till lagstiftning,&lt;br&gt;som i detta sammanhang blir aktuella. I flera fall avses dock förslag till&lt;br&gt;lagreglering ske genom propositioner som framläggs senare. I sådana fall&lt;br&gt;görs i det här sammanhanget sådana hänvisningar till EG: s regelverk att&lt;br&gt;den huvudsakliga innebörden av den tillämnade framtida anpassningen&lt;br&gt;ändå klarläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall motsvarigheten i EES-avtalet till EG-förordningar skall införli-&lt;br&gt;vas med svensk rätt genom lag kommer varje förslag till lag om inkorpore-&lt;br&gt;ring av en sådan förordning att framläggas, varvid förordningen bifogas&lt;br&gt;lagförslaget in extenso. Om å andra sidan motsvarigheten till EG: s direktiv&lt;br&gt;skall föranleda lagstiftning kommer förslag att läggas fram, varigenom&lt;br&gt;direktivet transformeras till svensk lag. Själva direktivet bifogas emellertid&lt;br&gt;inte. Sådana direktiv avses bli tillgängliga i särskilda sammanställningar.&lt;br&gt;Till förordningar eller direktiv, som skall inkorporeras resp, transformeras&lt;br&gt;genom andra författningar än lagar, kommer hänvisning i allmänhet att ske&lt;br&gt;på sådant sätt att det ändå finns möjlighet att identifiera reglerna i EG: s&lt;br&gt;sekundärrättsliga regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES- och EFTA-avtalen bör bifogas propositionen som bilagor. Jag vill&lt;br&gt;nämna att vad som ingår i EES-avtalet av EG: s regelverk (sekundärrätten)&lt;br&gt;till största del föreligger i svensk översättning, som granskats av EG:s&lt;br&gt;rådssekretariat. De översatta och granskade delarna är under tryckning och&lt;br&gt;kommer att bli tillgängliga så snart det kan ske. Beträffande återstående&lt;br&gt;delar fortsätter översättningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ekonomiska konsekvenserna av EES-avtalet har behandlats i bud-&lt;br&gt;getpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 1 och bil. 4). Totalt beräknades&lt;br&gt;kostnaderna inom statsbudgeten för den västeuropeiska integrationen&lt;br&gt;uppgå till ca 930 milj. kr. budgetåret 1992/93. Härav svarar programsamar-&lt;br&gt;betet inom de s. k. angränsande politikområdena samt administration&lt;br&gt;inom svenska myndigheter för ca 612 milj, kr., EES- och EFTA-&lt;br&gt;institutionerna för ca 50 milj. kr. (totalt inkl. EFTA-sekretariatet 110 milj,&lt;br&gt;kr.) och fonden för social och ekonomisk utjämning inom EES för ca 270&lt;br&gt;milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsråden anmäler härefter de frågor med anknytning till ett godkän-&lt;br&gt;nande av EES-avtalen m.m., som tillhör deras resp, ansvarsområden.&lt;br&gt;Anförandena redovisas i underprotokollen for resp, departement.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Dinkelspiel avslutar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riks-&lt;br&gt;dagen vad jag och övriga föredragande anfört for de åtgärder och ändamål&lt;br&gt;som vi har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört&lt;br&gt;för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underpro-&lt;br&gt;tokollen och de avtal jämte protokoll m.m., som underställs riksdagens&lt;br&gt;prövning, skall bifogas propositionen enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utrikesdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;J ustitiedepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försvarsdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommunikationsdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;F inansdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;J ordbruksdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kulturdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Näringsdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Civildepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljö- och naturresursdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet på svenska&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet på engelska&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EFTA-avtalen på svenska och engelska&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h2&gt;UTRIKESDEPARTEMENTET&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Dinkelspiel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet (EES)&lt;/h3&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europe-&lt;br&gt;iska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och deras medlemsstater samt&lt;br&gt;medlemsstaterna i den Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)&lt;br&gt;om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) underteckna-&lt;br&gt;des den 2 maj 1992. Samtidigt undertecknades två avtal mellan EFTA-&lt;br&gt;länderna, nämligen dels ett om upprättande av en övervakningsmyndighet&lt;br&gt;och en domstol (övervakningsavtalet), dels ett om en ständig kommitté&lt;br&gt;(kommittéavtalet). Den 20 maj 1992 har EFTA-länderna därutöver under-&lt;br&gt;tecknat ett avtal om en kommitté med ledamöter från EFTA-staternas&lt;br&gt;parlament (parlamentarikeravtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalen bör i svensk och engelsk text fogas till protokollet i detta ärende&lt;br&gt;som bilagorna 14—16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet omfattar en huvuddel med 129 artiklar, 49 protokoll och 22&lt;br&gt;bilagor. I bilagorna görs hänvisning till ca 1 500 EG-rättsakter som med&lt;br&gt;nödvändiga anpassningar har integrerats i avtalet. Till avtalet är fogat ett&lt;br&gt;antal protokollsanteckningar och deklarationer jämte viss brevväxling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningsavtalet omfattar en huvuddel med 53 artiklar och sju&lt;br&gt;protokoll jämte två bilagor. Kommittéavtalet omfattar likaså en huvuddel&lt;br&gt;med 14 artiklar samt därutöver två protokoll och en bilaga med tillhörande&lt;br&gt;bihang. Även till dessa avtal är fogade protokollsanteckningar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förhandlingsarbetet och förberedelserna för detta har regeringen&lt;br&gt;haft ett omfattande samråd med myndigheter och organisationer, bl. a.&lt;br&gt;genom rådet för Europafrågor och särskilda referensgrupper knutna till&lt;br&gt;tjugotalet arbetsgrupper inom regeringskansliet för beredning av de olika&lt;br&gt;sakfrågorna. I ett par fall har frågor som varit aktuella i förhandlingarna&lt;br&gt;gjorts till föremål för särskilda remissförfaranden. Det gäller t. ex. EES och&lt;br&gt;den svenska grundlagen (Ds 1990:58) och Romfördragets artikel 30 — Om&lt;br&gt;EG-rättens s. k. Cassis de Dijon-princip (Ds 1990:76). I båda dessa fall har&lt;br&gt;också sammanställningar över remissyttrandena publicerats (Ds 1990:89&lt;br&gt;resp. 1991:46).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information har vidare lämnats bl. a. i en serie s.k. grönböcker från&lt;br&gt;utrikesdepartementets handelsavdelning. I en sådan grönbok från april&lt;br&gt;1990 redovisas fakta om de EG-rättsakter som då bedömdes komma att&lt;br&gt;ingå i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter förhandlingarnas avslutande i februari i år har inom utrikesdepar-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tementets handelsavdelning utarbetats dels en grönbok som beskriver Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;framfor allt EES-avtalet, men också i korthet övervakningsavtalet och Bilaga 1&lt;br&gt;kommittéavtalet, dels departementspromemorian (Ds 1992:14) EES-&lt;br&gt;avtalets införlivande m.m., vari bl.a. lämnas förslag till en lag om ett&lt;br&gt;Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Samtidigt har EES-&lt;br&gt;avtalet jämte dess protokoll och bilagor ävensom till avtalet fogade överens-&lt;br&gt;komna protokollsanteckningar, deklarationer och brevväxling publicerats i&lt;br&gt;engelsk text sådant det förelåg medio februari 1992. Därefter har några&lt;br&gt;tillägg gjorts. Texterna har sedermera varit föremål för rättslig och språklig&lt;br&gt;granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. Därvid har remissinstansernas syn&lt;br&gt;på EES-avtalet efterfrågats. Därutöver har några remissinstanser beretts&lt;br&gt;tillfälle att anlägga synpunkter på en specifik fråga som har samband med&lt;br&gt;en kommande EFTA-domstols funktion. Till protokollet i detta ärende bör&lt;br&gt;fogas dels promemorians lagförslag (bilaga 1.1), dels en förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna (bilaga 1.2). Remissinstansernas yttranden finns till-&lt;br&gt;gängliga i departementspromemorian (Ds 1992:35) Yttranden över depar-&lt;br&gt;tementspromemorian (Ds 1992:14) EES-avtalets införlivande m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslöt den 28 april 1992 att inhämta lagrådets yttrande över&lt;br&gt;inom utrikesdepartementet upprättat förslag till lag om ett Europeiskt&lt;br&gt;ekonomiskt samarbetsområde (EES). Det sålunda remitterade förslaget&lt;br&gt;bör fogas till protokollet som bilaga 1.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har yttrat sig över lagförslaget den 15 maj 1992. Yttrandet bör&lt;br&gt;fogas till protokollet som bilaga 1.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inledningsvis uttalat att EES-avtalet formellt sett är ett&lt;br&gt;folkrättsligt avtal av traditionellt slag men att den anpassning av svensk&lt;br&gt;rätt till EG: s rättssystem som skall äga rum innebär en så genomgripande&lt;br&gt;förändring av vårt rättssystem att avtalet, i belysning även av de anslu-&lt;br&gt;tande övervaknings- och kommittéavtalen, i sakligt hänseende kan betrak-&lt;br&gt;tas som unikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har hänvisat till att EES-avtalet samt övervaknings- och kom-&lt;br&gt;mittéavtalen medför att en synnerligen omfångsrik och delvis omvälvande&lt;br&gt;ny lagstiftning kommer att införas i vår rättsordning. Lagrådet menar&lt;br&gt;därför att man med hänsyn till omfattningen och arten av den nya text-&lt;br&gt;massa som sålunda skall gälla som svensk rätt får räkna med att svårigheter&lt;br&gt;kommer att uppstå vid den praktiska tillämpningen av avtalens materiella&lt;br&gt;bestämmelser. Detta gäller inte bara bestämmelserna sedda för sig —&lt;br&gt;många med en utformning och ett innehåll som ter sig främmande för&lt;br&gt;svensk lagstiftningsteknik — utan också deras förhållande till jämsides&lt;br&gt;gällande svenska författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i andra hänseenden synes enligt lagrådet tveksamheter kunna&lt;br&gt;uppkomma vid tillämpningen av den föreslagna EES-lagen. Detta gäller&lt;br&gt;omfattningen av införlivade regler och framtida avtalsändringar. Lagrådet&lt;br&gt;tar också upp frågan om en inkorporering av EES-avtalet kan anses&lt;br&gt;innebära att svensk normgivningskompetens överlåtits till en internatio-&lt;br&gt;nell organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare föreslagit att bestämmelserna som rör kommunala&lt;br&gt;stödåtgärder skall preciseras och gjort vissa påpekanden och kommentarer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fråga om förslagets konkurrensregler och vad som i remissen anförts om&lt;br&gt;publiceringsfrågor. Slutligen har lagrådet tagit upp en speciell tillämpnings-&lt;br&gt;fråga rörande anpassningen av svensk rätt till EG-rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis har lagrådet funnit att det remitterade förslaget,&lt;br&gt;med beaktande av vad som sägs i yttrandet, kan godtas och således antas&lt;br&gt;som lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i det följande under de berörda avsnitten att närmare&lt;br&gt;återkomma till lagrådets synpunkter och förslag. Som skall framgå kommer&lt;br&gt;jag i de delar lagrådet lämnar förslag i stor utsträckning att ansluta mig till&lt;br&gt;dessa. Jag kommer också i övrigt att i stora delar beakta de synpunkter som&lt;br&gt;lagrådet har lämnat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det till lagrådet remitterade förslaget har dels jämkats redaktionellt på&lt;br&gt;vissa punkter, dels i ett par hänseenden ytterligare förtydligats. Också de&lt;br&gt;avtalstexter som fogats som bilagor till EES-lagen har jämkats redaktionellt&lt;br&gt;i vissa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ämnar i det följande teckna en historisk bakgrund till EES-avtalet.&lt;br&gt;Först (avsnitt A) kommer jag att redovisa EES-förhandlingarnas gång och&lt;br&gt;beredningsarbetet. Efter en presentation av EES-avtalet och EFTA-&lt;br&gt;avtalens huvudsakliga innehåll kommer jag att redovisa mina över-&lt;br&gt;väganden i fråga om godkännande av avtalen. Sedan (avsnitt B) kommer&lt;br&gt;jag att lämna en närmare beskrivning av avtalen. Som inledning till detta&lt;br&gt;avsnitt kommer jag att översiktligt redogöra för EG: s rättsliga struktur. En&lt;br&gt;sådan redogörelse bedömer jag som angelägen för att avtalen skall kunna&lt;br&gt;sättas in i sitt rättsliga sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter (avsnitt C) kommer jag att ta upp frågor som rör införlivandet&lt;br&gt;med svensk rätt av avtalet och de lagstiftningsåtgärder som detta förutsät-&lt;br&gt;ter. I det sammanhanget kommer jag också att behandla vissa publicerings-&lt;br&gt;frågor m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen (avsnitt D) tar jag upp vissa lagstiftningsfrågor på specifika&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Historisk återblick&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Redan år 1951 beslöt Västtyskland, Frankrike, Italien, Belgien, Nederlän-&lt;br&gt;derna och Luxemburg att gå samman i den europeiska kol- och stålgemen-&lt;br&gt;skapen (EKSG). Organisationen avsåg att samordna de deltagande län-&lt;br&gt;dernas kol- och stålindustri. Syftet var både ekonomiskt och politiskt. På&lt;br&gt;det ekonomiska planet skulle gemenskapen främja tillväxt och sysselsätt-&lt;br&gt;ning. Politiskt skulle samordningen leda till att risken för krig eliminerades&lt;br&gt;mellan de deltagande länderna. Den skulle också jämna vägen för ett enat&lt;br&gt;Europa. Länderna kom snart att sträva mot ett mer omfattande samarbete.&lt;br&gt;Ett försök att bilda en gemensam armé misslyckades dock år 1954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1957 inleddes en ny fas i den europeiska integrationsprocessen. Då&lt;br&gt;undertecknades Romfördraget om den Europeiska ekonomiska gemenska-&lt;br&gt;pen. Genom Romfördraget åtog sig de sex medlemsländerna i Europeiska&lt;br&gt;kol- och stålgemenskapen inte bara att bilda en tullunion utan också att&lt;br&gt;successivt gå vidare mot ett alltmer intensivt ekonomiskt och politiskt&lt;br&gt;samarbete. För detta ändamål skapades ett antal institutioner med över-&lt;br&gt;statlig kompetens. Samtidigt med Romfördraget undertecknades också&lt;br&gt;fördraget om den Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika att den planerade Europeiska ekonomiska gemenskapen&lt;br&gt;skulle leda till en ekonomisk och politisk splittring av Västeuropa, inleddes&lt;br&gt;redan år 1956 överläggningar inom OEEC (Organisation for European&lt;br&gt;Economic Cooperation) som syftade till att bilda ett frihandelsområde&lt;br&gt;omfattande alla de sjutton medlemsländerna. Dessa s. k. Maudlingför-&lt;br&gt;handlingar blev dock resultatlösa och avbröts i slutet av år 1958. Sju av&lt;br&gt;länderna utanför EG, däribland Sverige, tog då upp överläggningar om att&lt;br&gt;skapa ett frihandelsområde av mer begränsad omfattning. År 1959 slöts&lt;br&gt;den s. k. Stockholmskonventionen genom vilken den europeiska frihan-&lt;br&gt;delssammanslutningen EFTA bildades. Två målsättningar angavs för orga-&lt;br&gt;nisationen; dels att skapa ett frihandelsområde för industrivaror, dels att&lt;br&gt;skapa ett bättre utgångsläge för eventuella förhandlingar med EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sommaren 1961 ansökte Storbritannien om medlemskap i EG. Dan-&lt;br&gt;mark och Norge följde det brittiska exemplet medan Sverige, Schweiz och&lt;br&gt;Österrike ansökte om s.k. association. Förhandlingar inleddes men av-&lt;br&gt;bröts redan i början av år 1963 efter ett franskt veto mot ett brittiskt&lt;br&gt;inträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gengäld drevs det interna arbetet inom EFTA och EG med stor&lt;br&gt;framgång. Tullavvecklingen mellan medlemsländerna i EFTA var genom-&lt;br&gt;förd år 1966. Inom ramen för EG skapades en tullunion samt en gemensam&lt;br&gt;jordbruks- och handelspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1967 ansökte Storbritannien tillsammans med Norge, Danmark och&lt;br&gt;Irland återigen om medlemskap i EG. Samtidigt förnyade Sverige sin&lt;br&gt;ansökan, och denna gång uteslöts ingen av de former för samarbete som&lt;br&gt;Romfördraget förutser. Avgörande för svensk del var att de förbehåll som&lt;br&gt;neutralitetspolitiken föranledde kunde tillgodoses. Denna öppna ansökan&lt;br&gt;får ses mot bakgrund av den nedtoning av det överstatliga elementet i&lt;br&gt;samarbetet, som blev följden av den s. k. Luxemburgkompromissen från år&lt;br&gt;1966 genom vilken medlemsländerna i praktiken gavs vetorätt i frågor som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betraktades som vitala från nationell synpunkt. Några egentliga förhand-&lt;br&gt;lingar kom inte till stånd denna gång och samtalen avbröts återigen på&lt;br&gt;grund av ett franskt veto mot ett brittiskt inträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta läge aktualiserades frågan om ett utvidgat nordiskt ekonomiskt&lt;br&gt;samarbete, den s. k. NORDEK-planen som syftade till bl. a. en tullunion.&lt;br&gt;NORDEK kom dock aldrig att förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tredje framstöt mot en utvidgning av EG gjordes år 1969. Förhand-&lt;br&gt;lingar om medlemskap inleddes med Storbritannien, Irland och Danmark,&lt;br&gt;vilka utmynnade i att dessa länder inträdde i Gemenskapen den 1 januari&lt;br&gt;1973.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Norge hade undertecknat anslutningsakten, men sedan en majori-&lt;br&gt;tet av valmanskåren i en rådgivande folkomröstning uttalat sig mot en&lt;br&gt;anslutning valde Norge att inte ratificera den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämsides med dessa förhandlingar fördes överläggningar mellan EG och&lt;br&gt;de återstående EFTA-länderna. Från svensk sida gjordes inga andra för-&lt;br&gt;behåll i förhandlingarna än de som föranleddes av neutralitetspolitiken.&lt;br&gt;Varken tullunion eller deltagande i den gemensamma jordbrukspolitiken&lt;br&gt;uteslöts. Liksom vid 1967 års ansökan lämnades formen för samarbetet&lt;br&gt;öppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid slutet av år 1970 kom enhetstanken återigen i fokus genom&lt;br&gt;Davignon- och Werner-rapporterna. Där drogs riktlinjerna upp för ett&lt;br&gt;närmare utrikespolitiskt resp, ekonomiskt-politiskt samarbete mellan&lt;br&gt;EG: s medlemsländer med syfte att på lång sikt uppnå en mycket långtgå-&lt;br&gt;ende samordning på dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed ändrades förutsättningarna för Sveriges position i de påbörjade&lt;br&gt;förhandlingarna. Regeringen konstaterade i mars 1971 att neutralitetspo-&lt;br&gt;litiken inte kunde förenas med ett närmare utrikespolitiskt samarbete i&lt;br&gt;enlighet med Davignon-rapportens slutsatser. Därtill bedömdes att neutra-&lt;br&gt;litetspolitiken satte gränser för hur långt Sverige kunde medverka inom en&lt;br&gt;ekonomisk och monetär union, som innebar uppgivande av betydelsefulla&lt;br&gt;områden av nationell beslutanderätt. Slutsatsen blev att ett svenskt med-&lt;br&gt;lemskap inte längre var aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingarna mellan Sverige och EG avslutades i juli 1972. De&lt;br&gt;resulterade i ett frihandelsavtal för industrivaror. Avtalet trädde i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1973 (prop. 1972:135, UU 20, rskr. 311). Liknande bilaterala&lt;br&gt;frihandelsavtal slöts mellan EG och övriga EFTA-länder. Genom avtalen&lt;br&gt;bevarades i stort den frihandel som uppnåtts mellan EFTA-länderna och&lt;br&gt;utsträcktes successivt till att omfatta hela EFTA/EG-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oljekrisen år 1973 fick långtgående negativa konsekvenser för de väst-&lt;br&gt;europeiska länderna. Tillväxten minskade samtidigt som inflation och&lt;br&gt;arbetslöshet sköt i höjden. Nationella problem fick förtur framför interna-&lt;br&gt;tionellt samarbete. I EFTA-samarbetet var Stockholmskonventionens am-&lt;br&gt;bitioner på frihandelsområdet redan infriade. Tonvikten lades nu på att&lt;br&gt;undanröja tekniska handelshinder. En del framsteg gjordes men takten i&lt;br&gt;arbetet var låg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-arbetet präglades under större delen av 1970-talet och början av&lt;br&gt;1980-talet av budgetfrågan, som kom att försvåra samarbetet i övrigt. Det&lt;br&gt;visade sig svårt att inordna Storbritannien i den gemensamma jordbruks-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;politiken och dess finansiering. Integrationsprocessen gick långsamt. Det&lt;br&gt;kan dock noteras att det informella politiska samarbete som Davignonrap-&lt;br&gt;porten lagt grund for utvecklades. Ett förstärkt europeiskt valutasamar-&lt;br&gt;bete, EMS, inleddes år 1978. År 1981 utvidgades Gemenskapen med&lt;br&gt;Grekland. En ytterligare utvidgning skedde år 1986 då Spanien och den&lt;br&gt;tidigare EFTA-medlemmen Portugal inträdde som medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1984 var den successiva tullavveckingen mellan EG och&lt;br&gt;EFTA: s medlemsländer genomförd. Därmed hade ett frihandelsområde&lt;br&gt;for industrivaror omfattande 350 milj, människor skapats. Ett nytt viktigt&lt;br&gt;steg i relationerna mellan EFTA-länderna och EG togs i april 1984, då ett&lt;br&gt;första gemensamt ministermöte mellan EFTA-länderna och EG hölls i&lt;br&gt;Luxemburg. Ministrarna enades vid mötet om en deklaration, som lade&lt;br&gt;den politiska grunden för ett utvidgat samarbete mellan EG och EFTA: s&lt;br&gt;medlemsländer med yttersta mål att skapa ett dynamiskt europeiskt eko-&lt;br&gt;nomiskt samarbetsområde (EES) omfattande hela Västeuropa. Sverige&lt;br&gt;tillhörde initiativtagarna till deklarationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen lade i juni 1985 fram en vitbok med sammanfattande&lt;br&gt;förslag om hur Gemenskapens ursprungliga målsättning borde kunna upp-&lt;br&gt;nås. Denna sammanfattades i begreppet inre marknad, vilken enligt vitbo-&lt;br&gt;ken skall vara genomförd till utgången av år 1992. Senare samma år höll&lt;br&gt;EG: s medlemsländer en konferens om revidering av beslutsreglerna i bl. a.&lt;br&gt;Romfördraget. Fördragsändringarna sammanställdes i den europeiska en-&lt;br&gt;hetsakten, som förutom en ändring av Gemenskapens beslutsregler också&lt;br&gt;innehåller bestämmelser om EG: s inre marknad, valutapolitik, regional-&lt;br&gt;politik, forskning och utveckling, utrikes- och säkerhetspolitik, social-&lt;br&gt;politik, miljövård och förhållandet mellan EG: s institutioner. Enhetsakten&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 juli 1987. Genom den skapades de institutionella&lt;br&gt;förutsättningarna for att genomföra bl. a. vitbokens målsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG: s beslut om den inre marknaden ändrade också förutsättningarna&lt;br&gt;för samarbetet mellan Sverige och EG. Det stod alltmer klart att visionen&lt;br&gt;om ett EES, såsom den gestaltade sig vid ministermötet i Luxemburg,&lt;br&gt;knappast skulle kunna förverkligas genom den gradvisa utvidgning av&lt;br&gt;samarbetet som skett inom Luxemburgdeklarationens ram. Den dåva-&lt;br&gt;rande regeringen lade därför hösten 1987 fram en proposition om Sverige&lt;br&gt;och den västeuropeiska integrationen (prop. 1987/88:66) i vilken riktlin-&lt;br&gt;jerna för ett breddat och fördjupat samarbete med EG lades fast. Målsätt-&lt;br&gt;ningen var att Sverige tillsammans med övriga EFTA-länder skulle bli&lt;br&gt;delaktig i den inre marknaden. Riksdagen konstaterade också i sitt betän-&lt;br&gt;kande över propositionen (UU 1987/88:24) att Sverige bör eftersträva ett&lt;br&gt;så nära och varaktigt samarbete med EG som möjligt på alla de områden&lt;br&gt;som innefattas av den inre marknaden. Som mål angavs, att integrations-&lt;br&gt;arbetet skulle leda till samma fördelar och åtaganden för medborgare,&lt;br&gt;företag och institutioner i Sverige som i EG: s medlemsländer. Man fastslog&lt;br&gt;också att ett svenskt medlemskap inte var ett mål for de förhandlingar som&lt;br&gt;då förestod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under sommaren och hösten 1988 intensifierades samarbetet EFTA-&lt;br&gt;EG. Vid EFTA:s ministermöte i Tammerfors i juni 1988 lades, på svenskt&lt;br&gt;initiativ, en handlingsplan för ett breddat samarbete fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-länderna inledde under hösten år 1988 samtal med EG om&lt;br&gt;förutsättningarna för ett samarbete i linje med handlingsplanen. I ett tal&lt;br&gt;inför EG-parlamentet den 17 januari 1989 föreslog EG-kommissionens&lt;br&gt;ordförande Jacques Delors att samarbetet med EFTA-länderna breddades&lt;br&gt;och gavs en fastare ram. Förslaget välkomnades av EFTA-ländernas rege-&lt;br&gt;ringschefer vid ett möte i Oslo i mars samma år. Det blev upptakten till en&lt;br&gt;intensiv dialog om det framtida samarbetets utformning. Under somma-&lt;br&gt;ren och hösten 1989 kartlades de möjliga samarbetsområdena. Därtill&lt;br&gt;diskuterades den institutionella och rättsliga ramen för samarbetet. Kart-&lt;br&gt;läggningen utmynnade i den samstämmiga bedömningen att det fanns&lt;br&gt;förutsättningar för förhandlingar om ett EES-avtal. Vid ett gemensamt&lt;br&gt;ministermöte mellan EG och EFTA den 19 december 1989 beslutades att&lt;br&gt;formella förhandlingar om ett brett upplagt avtal skulle inledas, vilket&lt;br&gt;också skedde den 20 juni 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av förhandlingen med EFTA-länderna har sedan år 1989&lt;br&gt;särskilt tre frågor kommit att stå i fokus för Gemenskapens intresse,&lt;br&gt;nämligen relationerna till Öst- och Centraleuropa, arbetet i riktning mot en&lt;br&gt;ekonomisk och monetär union samt arbetet mot en politisk union.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom kommunismens sammanbrott i Centraleuropa ändrades förut-&lt;br&gt;sättningarna för Gemenskapens relationer med de berörda länderna. Ge-&lt;br&gt;nom det tyska enandet år 1990 införlivades det förutvarande DDR i EG.&lt;br&gt;Förhandlingar om associationsavtal mellan EG och Tjeckoslovakien, Po-&lt;br&gt;len och Ungern har inletts. EG-kommissionen har vidare samordningsan-&lt;br&gt;svaret för de gemensamma biståndsinsatserna gentemot Östeuropa inom&lt;br&gt;ramen för den s. k. G 24-processen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1990 togs det första steget mot ett fullt genomförande av en&lt;br&gt;ekonomisk och monetär union inom EG. Kapitalrörelserna, som succes-&lt;br&gt;sivt liberaliserats under de senaste åren, släpptes helt fria i flertalet&lt;br&gt;medlemsländer den 1 juli samma år. Spanien, Portugal, Grekland och&lt;br&gt;Irland behåller dock i ett övergångsskede vissa begränsade valutaregle-&lt;br&gt;ringar. Vidare fördjupades det ekonomisk-politiska samarbetet. En rege-&lt;br&gt;ringskonferens tillsattes den 15 december samma år med uppgift att&lt;br&gt;bestämma innehållet i och tidtabellen för den följande utvecklingen mot en&lt;br&gt;ekonomisk och monetär union.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den inre marknaden, den successiva utvecklingen mot en ekono-&lt;br&gt;misk och monetär union och de yttre förändringarna i Europa aktualisera-&lt;br&gt;des under år 1990 också frågan om en förstärkning av det politiska&lt;br&gt;samarbetet inom gemenskapen. Europeiska rådet beslutade därför att&lt;br&gt;parallellt med konferensen om den monetära unionen också inleda en&lt;br&gt;konferens om den politiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ett år av förhandlingar mellan EG och regeringarna träffades&lt;br&gt;överenskommelsen om den Europeiska unionen vid det Europeiska rådets&lt;br&gt;möte i Maastricht den 9 december 1991. Överenskommelsen innebär att&lt;br&gt;den Europeiska gemenskapen gradvis omvandlas till en Europeisk union.&lt;br&gt;Senast år 1999 skall en ekonomisk och monetär union med gemensam&lt;br&gt;valuta och centralbank vara verklighet. Samarbetet fördjupas samtidigt&lt;br&gt;som det breddas till en rad nya områden. Beslutsprocessen görs mer&lt;br&gt;effektiv genom ökad användning av majoritetsbeslut och parlamentet får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;större befogenheter. En gemensam utrikes- och säkerhetspolitik infors&lt;br&gt;successivt. Samarbetet omkring invandrarpolitiska, polisiära och juridiska&lt;br&gt;frågor förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den Europeiska unionen vilar institutionellt på tre pelare: en avsevärt&lt;br&gt;utvecklad europeisk gemenskap med en institutionell uppbyggnad motsva-&lt;br&gt;rande den som gäller för EG i dag, en gemensam utrikes- och säkerhetspo-&lt;br&gt;litik där medlemsländerna ges ett starkt inflytande över den fortsatta&lt;br&gt;utvecklingen samt ett förstärkt samarbete omkring invandrarpolitiska,&lt;br&gt;polisiära och juridiska frågor där ansvaret helt vilar på medlemsländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maastrichtöverenskommelsen kommer att följas upp av en ny regerings-&lt;br&gt;konferens under år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;A GODKÄNNANDE AV EES-AVTALET M.M.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 EES-förhandlingarnas gång&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vid ett gemensamt ministermöte EFTA/EG i Bryssel den 19 december&lt;br&gt;1989 togs beslut om att under första halvåret 1990 inleda formella förhand-&lt;br&gt;lingar om ett brett upplagt avtal om EES. Målet var att på EG-regelverkets&lt;br&gt;grund uppnå fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Eventu-&lt;br&gt;ella övergångs- eller andra arrangemang var en förhandlingsfråga. Minist-&lt;br&gt;rarna underströk dock att utrymmet för undantag från enskilda EG-regler&lt;br&gt;var begränsat och måste grunda sig på verkligt vitala nationella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet skulle vila på lika konkurrensvillkor. Det skulle också om-&lt;br&gt;fatta angränsande områden som sociala frågor, konsumentskydd, forsk-&lt;br&gt;ning och utveckling, miljövård, utbildning, program för små och medel-&lt;br&gt;stora företag samt turism. Avtalet skulle vidare innefatta instrument för att&lt;br&gt;utjämna ekonomiska och sociala skillnader mellan olika regioner. Beträff-&lt;br&gt;ande de institutionella frågorna underströk ministrarna att parternas be-&lt;br&gt;slutsautonomi skulle respekteras. Procedurer ägnade att underlätta sam-&lt;br&gt;förståndslösningar borde förhandlas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likformig tillämpning och övervakning skulle på lämpligt sätt tillförsäk-&lt;br&gt;ras och en effektiv tvistlösning komma till stånd. Förhandlingarna skulle&lt;br&gt;enligt ministrarna avslutas så snart som möjligt och avtalet träda i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1993, dvs. samtidigt med att den inre marknaden förverkli-&lt;br&gt;gades i EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ytterligare förberedelsearbete under det svenska ordförandeskapet&lt;br&gt;i EFTA våren 1990 inleddes de formella förhandlingarna om ett EES-avtal&lt;br&gt;den 20 juni 1990. Förhandlingarna leddes på tjänstemannanivå av en&lt;br&gt;särskild gemensam chefsförhandlargrupp, High Level Negotiating Group&lt;br&gt;(HLNG). Gruppen tillsatte fem förhandlingsgrupper — en för varor, en för&lt;br&gt;tjänster och kapital, en för personers rörlighet, en för s. k. angränsande&lt;br&gt;politikområden samt en femte grupp för rättsliga och institutionella frågor.&lt;br&gt;EG företräddes i förhandlingsgrupperna av EG-kommissionen biträdd av&lt;br&gt;medlemsländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan under den föregående kartläggningsfasen hade EFTA-länderna&lt;br&gt;försökt att så långt som möjligt agera samordnat, något som de också&lt;br&gt;fortsatte med under förhandlingarna. EG hade tidigt understrukit be-&lt;br&gt;tydelsen av att ha en enda part att diskutera med. Mycket arbete kom&lt;br&gt;därför att läggas ner på att utforma gemensamma ställningstaganden i&lt;br&gt;EFTA-kretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de olika förhandlingsgrupperna deltog samtliga EFTA-länder men&lt;br&gt;företräddes gentemot EG av en gemensam ordförande. I chefsförhandlar-&lt;br&gt;gruppen växlade ordförandeskapet mellan EFTA-länderna halvårsvis i&lt;br&gt;överensstämmelse med cirkulationen av ordförandeskapet i EFTA. Ordfö-&lt;br&gt;randeuppdragen i övriga förhandlingsgrupper var uppdelade mellan&lt;br&gt;EFTA-länderna. Sverige ansvarade för förhandlingsgruppen för varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två frågekomplex kom att dominera förhandlingarna. Det ena rörde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningen av de relevanta EG-reglerna. Utgångspunkten för samarbe-&lt;br&gt;tet var att EFTA-länderna skulle överta de relevanta delarna av EG: s s. k.&lt;br&gt;sekundära regelverk, dvs. främst direktiv och förordningar. Denna regel-&lt;br&gt;massa måste således identifieras och konsekvenserna av ett övertagande&lt;br&gt;noga analyseras av de enskilda EFTA-länderna. Av olika skäl visade det sig&lt;br&gt;att dessa i flera fall hade behov av övergångsarrangemang eller andra&lt;br&gt;särlösningar. Stora ansträngningar kom att läggas ner på utformningen av&lt;br&gt;dessa arrangemang både inom EFTA och i förhandlingarna med EG. Detta&lt;br&gt;gällde i synnerhet arbetet med att förena EFTA-ländernas i vissa avseenden&lt;br&gt;högre krav vad gäller skydd för liv, hälsa och miljö med den fria varumark-&lt;br&gt;nad som eftersträvas inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra frågan rörde avtalets institutionella och rättsliga form. Det&lt;br&gt;handlade här om att skapa en institutionell och rättslig struktur som å ena&lt;br&gt;sidan tillgodosåg EFTA-ländernas krav på medinflytande och å andra&lt;br&gt;sidan garanterade EG: s önskan om bibehållen beslutsautonomi. Till detta&lt;br&gt;kom frågan om utformningen av övervakningen och tillämpningen av&lt;br&gt;avtalet samt former för bl. a. tvistlösning mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett gemensamt ministermöte i Geneve den 19 december 1990&lt;br&gt;nåddes enighet om den övergripande strukturen för avtalets institutionella&lt;br&gt;uppbyggnad och huvuddragen i en gemensam beslutsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingarna fortsatte under våren 1991 med ökad intensitet. Vid ett&lt;br&gt;gemensamt ministermöte i Bryssel den 13 maj gjordes betydande framsteg&lt;br&gt;beträffande lösningen av de rättsliga och institutionella frågorna. Bl. a.&lt;br&gt;träffades en överenskommelse om att en gemensam EES-domstol skulle&lt;br&gt;inrättas. Parterna hade då också funnit lösningar på flertalet av de frågor&lt;br&gt;där EFTA-länderna önskade övergångsarrangemang eller andra särlös-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parallellt med dessa framsteg började frågan om fiskets behandling i&lt;br&gt;EES-avtalet att tona fram som en allt svårare förhandlingsfråga. EFTA-&lt;br&gt;länderna önskade fullt tillträde till EG-marknaden för fisk, vilket flera&lt;br&gt;EG-länder motsatte sig. EG önskade för sin del visst tillträde till norska och&lt;br&gt;isländska fiskevatten. En annan känslig och svårbemästrad fråga gällde&lt;br&gt;transittrafiken genom Schweiz och Österrike. I avvaktan på en lösning av i&lt;br&gt;första hand fiskefrågan var EFTA-sidan ovillig att diskutera den slutliga&lt;br&gt;omfattningen av och formerna för bidrag till ekonomisk och social utjäm-&lt;br&gt;ning inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under juni och juli månad 1991 gjordes stora men fruktlösa ansträng-&lt;br&gt;ningar att lösa dessa frågor. Vid ett ministermöte i Bryssel den 30 juli 1991&lt;br&gt;kunde ministrarna konstatera att fiskefrågan fortfarande var olöst. Dess-&lt;br&gt;förinnan hade parterna enats om att skjuta avslutningen av förhandling-&lt;br&gt;arna rörande transittrafiken till den 15 oktober 1991. Övriga utestående&lt;br&gt;frågor föreföll i allt väsenligt vara lösta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan förhandlingarna återupptagits i september enades parterna vid ett&lt;br&gt;ministermöte den 21 oktober om en lösning av fiskefrågan. Dessförinnan&lt;br&gt;hade övriga utestående frågor, inkl, frågan om transittrafiken lösts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under sensommaren 1991 hade EG-kommissionen begärt ett yttrande&lt;br&gt;från EG-domstolen om den förutsedda kontrollmekanismen, dvs. främst&lt;br&gt;den gemensamma EES-domstolen, var förenlig med Romfördraget. I sitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrande som avgavs den 14 december 1991, konstaterade domstolen att&lt;br&gt;den enligt avtalet tilltänkta judiciella kontrollen inte var förenlig med&lt;br&gt;Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens ställningstaganden ledde till att förhandlingarna återupp-&lt;br&gt;togs i syfte att finna en lösning på de uppkomna problemen. Efter intensiva&lt;br&gt;förhandlingar nåddes den 14 februari 1992 enighet om de judiciella frågor&lt;br&gt;som sålunda hade berörts i EG-domstolens yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen beslutade den 27 februari 1992 att på nytt inhämta&lt;br&gt;EG-domstolens yttrande, nu över den lösning som nåtts i omförhandling-&lt;br&gt;arna. EG-domstolen förklarade i yttrande den 10 april 1992 att de nu&lt;br&gt;uppnådda lösningarna är förenliga med Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet liksom övervakningsavtalet och kommittéavtalet har därefter&lt;br&gt;undertecknats den 2 maj 1992. Undertecknande av parlamentarikeravtalet&lt;br&gt;skedde den 20 maj 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Beredningsarbetet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bredden i förhandlingsarbetet har ställt stora krav på beredningsarbetet i&lt;br&gt;Sverige. Inte minst samrådet mellan regeringen och riksdagen har varit&lt;br&gt;omfattande. Detta har skett på flera sätt. Vidare har alla viktiga integra-&lt;br&gt;tionspolitiska ställningstaganden föregåtts av samråd i utrikesnämnden.&lt;br&gt;Dessutom har riksdagens EFTA-delegation, som bl. a. har till uppgift att&lt;br&gt;fungera som ett forum för informationsutbyte mellan regering och riksdag&lt;br&gt;i frågor med anknytning till integrationsarbetet, spelat en viktig roll.&lt;br&gt;Delegationen har under förhandlingarnas gång sammanträffat med repre-&lt;br&gt;sentanter för regeringen ungefar varannan månad. Slutligen har regeringen&lt;br&gt;i de utrikes- och handelspolitiska debatterna samt vid riksdagens informa-&lt;br&gt;tionsstunder fortlöpande redovisat sin politik på området. I svar på inter-&lt;br&gt;pellationer och frågor har regeringen kunnat klarlägga enskilda aspekter&lt;br&gt;eller delar av integrationsarbetet. Vidare har utrikesutskottet och andra&lt;br&gt;utskott i riksdagen haft möjlighet att inhämta informationer från reger-&lt;br&gt;ingen och dess myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningsarbetet i regeringen har skett inom ramen för den särskilda&lt;br&gt;organisation som upprättades i anslutning till riksdagsbeslutet år 1988&lt;br&gt;(UU 1987/88:24). Sammanlagt har mer än 400 personer involverats från&lt;br&gt;departement, myndigheter, näringsliv, fackliga organisationer och andra&lt;br&gt;intressenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet har letts av en särskild statsrådsgrupp under ledning av statsmi-&lt;br&gt;nistern och med deltagande av utrikes-, utrikeshandels-, finans- och indu-&lt;br&gt;striministrarna. En statssekreterargrupp under ledning av statssekretera-&lt;br&gt;ren i utrikesdepartementets handelsavdelning har svarat för den fortlö-&lt;br&gt;pande styrningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själva förhandlingsarbetet har letts av en särskild chefsförhandlare.&lt;br&gt;Denne har också varit ordförande i beredningsgruppen för europafrågor&lt;br&gt;som har fungerat som ett samordningsorgan. I gruppen har ingått bl. a.&lt;br&gt;ordförandena i de sammanlagt 26 arbetsgrupper som har funnits på olika&lt;br&gt;sakområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgrupperna har svarat för det grundläggande arbetet i integrations-&lt;br&gt;processen och det är inom dessa grupper som de för EES-avtalet relevanta&lt;br&gt;EG-reglerna har analyserats och förutsättningarna för en svensk anpass-&lt;br&gt;ning har utretts. Vanligtvis har arbetsgrupperna letts av en enhetschef från&lt;br&gt;det fackdepartement vartill gruppen närmast hört och i övrigt bestått av&lt;br&gt;representanter från berörda departement och myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådet med intressenter utanför departement och myndigheter har&lt;br&gt;under hela arbetet tillmätts stor betydelse. Redan år 1988 tillsatte reger-&lt;br&gt;ingen ett särskilt råd för Europafrågor. I rådet, som letts av statsministern,&lt;br&gt;har förutom statsrådsgruppen också deltagit företrädare för bl. a. fackför-&lt;br&gt;eningsrörelsen och näringslivet. Rådet som har haft en enbart rådgivande&lt;br&gt;roll, har mötts minst en gång i kvartalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt har särskilda referensgrupper knutits till så gott som alla&lt;br&gt;arbetsgrupper. Referensgrupperna har bestått av representanter för nä-&lt;br&gt;ringslivsorganisationer, fackliga organisationer och övriga intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom rådet för Europafrågor och referensgrupperna har departement&lt;br&gt;och arbetsgrupper — och genom dem regeringen — löpande under för-&lt;br&gt;handlingsarbetets gång kunnat avläsa berörda intressenters inställning i&lt;br&gt;uppkommande frågor. Omvänt har intressenterna haft möjlighet att fästa&lt;br&gt;regeringens uppmärksamhet på frågor eller förhållanden som bedömts vara&lt;br&gt;av vikt. Därutöver har enskilda förhandlingsfrågor av betydelse i flera fall&lt;br&gt;varit föremål för skriftligt remissförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 EES-avtalets och EFTA-avtalens huvudsakliga&lt;br&gt;innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 EES-avtalet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet är väsentligen ett vanligt folkrättsligt avtal men har särdrag&lt;br&gt;som sammanhänger med dess nära samband med det EG-rättsliga sys-&lt;br&gt;temet. Avtalet innehåller en huvuddel med de materiella bestämmelserna&lt;br&gt;om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital (de fyra friheterna)&lt;br&gt;samt s. k. angränsande politikområden. Denna del motsvarar den primära&lt;br&gt;EG-rätten, i första hand Romfördragets regler. Dessutom finns bestämmel-&lt;br&gt;ser om de olika institutioner som etableras genom avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande ges en kortfattad beskrivning av EES-avtalets innehåll. En&lt;br&gt;närmare redogörelse finns i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för EES-avtalet är att med enhetliga regler främja handel och övrig&lt;br&gt;ekonomisk samverkan mellan parterna i syfte att skapa ett enhetligt Euro-&lt;br&gt;peiskt ekonomiskt samarbetsområde. EES avses fungera i huvudsak som&lt;br&gt;en enda marknad med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa fyra friheter bygger framför allt på ett förbud mot särbehandling på&lt;br&gt;grund av nationalitet. Länderna är också förpliktade att samarbeta så att&lt;br&gt;inte strävandena att förverkliga målen med EES-avtalet försvåras eller&lt;br&gt;äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om varor förutsätter den fria rörligheten ett regelsystem för&lt;br&gt;avskaffande av tullar och kvantitativa import- och exportrestriktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt åtgärder med motsvarande verkan. EES-avtalet omfattar regler för fri&lt;br&gt;varucirkulation som nära svarar mot bestämmelser i Romfördraget,&lt;br&gt;EFTA-konventionen och gällande frihandelsavtal mellan EG och EFTA-&lt;br&gt;länderna. EES-avtalet innebär ett avsevärt fördjupat och breddat frihan-&lt;br&gt;delsområde med förenklade ursprungsregler och gränsformaliteter. EES&lt;br&gt;utgör emellertid ingen motsvarighet till den tullunion som EG är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG: s gemensamma jordbrukspolitik omfattas inte av EES-avtalet. Där-&lt;br&gt;emot underlättas handeln med särskilt angivna fiske- och jordbrukspro-&lt;br&gt;dukter. Dessutom har parallellt med EES-avtalet bilaterala avtal på&lt;br&gt;jordbruks- och fiskeområdena förhandlats fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för varor och tjänster förutsätter ett system för fri konkur-&lt;br&gt;rens. Genom avtalet övertas de regler på konkurrensområdet som gäller&lt;br&gt;enligt Romfördraget. Det gäller framför allt förbud mot avtal och andra&lt;br&gt;förfaranden med konkurrensbegränsande verkan och förbud mot missbruk&lt;br&gt;av dominerande marknadsställning samt en prövning av vissa företagskon-&lt;br&gt;centrationer. Övervakningen av att konkurrensreglerna tillämpas på rätt&lt;br&gt;sätt ankommer på EG-kommissionen och på en oberoende övervaknings-&lt;br&gt;myndighet som EFTA-länderna har åtagit sig att inrätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet innehåller också regler om antidumpningsåtgärder m. m. Vidare&lt;br&gt;föreskrivs att offentligt stöd och offentliga monopol inte får snedvrida&lt;br&gt;konkurrensen med verkan på handeln. Offentlig upphandling skall ske i full&lt;br&gt;konkurrens mellan företag i de olika länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om rörlighet för personer skapar EES-avtalet förutsättningar för&lt;br&gt;en gemensam arbetsmarknad. Reglerna omfattar socialförsäkringsskydd&lt;br&gt;för migrerande arbetstagare m.fl., etableringsrätt för självständiga närings-&lt;br&gt;idkare, ömsesidigt erkännande av examina och förenklad gränskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet innebär rätt för medborgare i alla EES-länder att flytta mellan de&lt;br&gt;avtalsslutande länderna för att söka anställning, att ha anställning i ett land&lt;br&gt;enligt de regler som gäller för arbetstagare i det landet samt att stanna i ett&lt;br&gt;land där man haft anställning. Rätten gäller även familjemedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den sociala trygghetens område innebär avtalet i huvudsak rätt att&lt;br&gt;lägga samman alla försäkringsperioder från trygghetssystem i olika&lt;br&gt;medlemsländer och att föra med sig denna rätt inom hela EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etableringsfriheten inom EES gäller både fysiska och juridiska personer,&lt;br&gt;t. ex. när kontor, filialer och dotterbolag upprättas. Friheten omfattar rätt&lt;br&gt;att uppta och utöva självständig förvärvsverksamhet på de villkor som&lt;br&gt;etableringslandet föreskriver för sina egna medborgare. Avtalet innebär&lt;br&gt;här i princip att förvärv av både företag och fastigheter skall vara möjliga&lt;br&gt;för rättssubjekt inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet innehåller också regler som liberaliserar handeln med tjänster&lt;br&gt;samt kapitalrörelser, dessa skall i princip vara fria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet medger liksom Romfördraget generellt undantag från prin-&lt;br&gt;cipen om fri rörlighet när nationella åtgärder är nödvändiga för att tillgo-&lt;br&gt;dose tvingande krav på skydd för bl. a. allmän ordning, säkerhet eller hälsa.&lt;br&gt;Sådana frågor har belysts i den inledningsvis nämnda departementsprome-&lt;br&gt;morian om EG-rättens s. k. Cassis de Dijon-princip. Undantag skall be-&lt;br&gt;gränsas till vad som är nödvändigt och minst störande för den fria rörlig-&lt;br&gt;heten. Sverige har dessutom förbehållit sig rätten att vidmakthålla ett antal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbud mot farliga ämnen med hänsyn till redan etablerade högre skydds-&lt;br&gt;normer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avsnitt i EES-avtalet innehåller övergripande bestämmelser med&lt;br&gt;anknytning till de fyra friheterna. Det gäller fem områden, nämligen&lt;br&gt;sociala frågor (bl. a. jämställdhet), miljö, konsumentskydd, statistik och&lt;br&gt;bolagsrätt. Syftet med gemensamma regler på det sociala området är att&lt;br&gt;bidra till bättre arbetsförhållanden och bättre levnadsstandard för arbets-&lt;br&gt;tagare. På konsumentskyddsområdet är avsikten att stärka konsumentens&lt;br&gt;ställning på marknaden och i fråga om miljön bl. a. att säkerställa ett klokt&lt;br&gt;och rationellt utnyttjande av naturresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet omfattar därutöver en rad angränsande områden for gemen-&lt;br&gt;sam politik, som inte hänför sig direkt till de fyra friheterna men som har&lt;br&gt;ansetts utgöra viktiga komponenter i ett utvidgat europeiskt samarbete.&lt;br&gt;Sammanlagt omfattas tolv delområden. Dessa är bl. a. dels de delar av&lt;br&gt;områdena bolagsrätt, sociala frågor, miljö och konsumentskydd som inte&lt;br&gt;är direkt handelsrelaterade, dels områden som forskning och utveckling,&lt;br&gt;utbildning, små och medelstora företag, turism och regional utjämning. På&lt;br&gt;dessa områden förutsätts samarbetet ske via gemensamma aktiviteter, som&lt;br&gt;i fråga om innehållet kan variera från dialoger mellan EFTA-länderna och&lt;br&gt;EG till regelrätt deltagande i EG-program eller gemensamt utarbetade&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med EES-avtalets institutionella uppbyggnad avses gemensamma organ&lt;br&gt;och procedurer for utveckling, administration, samråd, beslutsfattande&lt;br&gt;och tvistlösning. En grundläggande förutsättning för att EES-avtalet skall&lt;br&gt;kunna fungera effektivt är att det institutionella samarbetet bygger på&lt;br&gt;överenskomna och ändamålsenliga samrådsmekanismer. Därför har&lt;br&gt;parterna enats om inrättandet av ett antal EES-institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ministernivå skapas ett EES-råd för politisk vägledning och utveck-&lt;br&gt;ling av EES. Rådet behandlar också de frågor som en eller flera avtalsparter&lt;br&gt;begär att få diskuterade. Vidare inrättas en gemensam EES-kommitté med&lt;br&gt;ansvar för avtalets löpande administration. Den blir också central instans&lt;br&gt;för den gemensamma beslutsprocessen inom EES. Beslut skall fattas enhäl-&lt;br&gt;ligt av EG, å ena sidan, och av EFTA-länderna gemensamt, å andra sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete mellan parlamentariker och mellan arbetsmarknadens parter&lt;br&gt;m. fl. i EES-länderna skall ske i särskilda samrådsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA: s övervakningsmyndighet, ESA, skall ha i huvudsak samma funk-&lt;br&gt;tion inom EFTA som kommissionen har inom EG när det gäller övervak-&lt;br&gt;ningen av att avtalet efterlevs. EFTA-domstolen skall pröva frågor avse-&lt;br&gt;ende avtalets efterlevnad såvitt avser EFTA-länderna samt överklaganden&lt;br&gt;på konkurrensområdet i ärenden som har prövats av EFTA: s övervaknings-&lt;br&gt;myndighet. Domstolen skall också pröva tvister mellan EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om övervakningsmyndigheten och domstolen har intagits&lt;br&gt;i övervakningsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvister mellan å ena sidan ett eller flera EFTA-länder och å den andra&lt;br&gt;sidan EG eller ett eller flera EG-länder avses biläggas i den gemensamma&lt;br&gt;kommittén. Frågan om tolkningen av avtalsbestämmelser som har sin&lt;br&gt;motsvarighet i EG-rätten kan avgöras av EG-domstolen efter hemställan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av parterna. Vissa tvister rörande specifika EES-förhållanden kan hän-&lt;br&gt;skjutas till skiljenämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundtanken med EES-avtalet är således att skapa ett dynamiskt och&lt;br&gt;enhetligt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde grundat på gemen-&lt;br&gt;samma regler och lika konkurrensvillkor för foretag och enskilda. Till&lt;br&gt;grundförutsättningarna har också hört att skapa så stor rättslikhet som&lt;br&gt;möjligt för enskilda och företag liksom att åstadkomma enhetlighet vid&lt;br&gt;tolkningen och tillämpningen av de gemensamma reglerna, både vad avser&lt;br&gt;nationella myndigheters och domstolars handhavande av reglerna och&lt;br&gt;statsmakternas uppfyllelse av sina förpliktelser enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett samarbetsområde som EES får sådan rättslikhet uppnås på delvis&lt;br&gt;annat sätt än vad som gäller inom EG. Ett led i detta är att välja sådana&lt;br&gt;implementeringsmetoder för avtalet som ger största möjliga likhet med&lt;br&gt;EG:s ordning, ett annat att genom angivande av målen för samarbetet&lt;br&gt;understryka viljan att nå en enhetlighet i tillämpningen och tolkningen av&lt;br&gt;EES-regler och motsvarande EG-regler. Upprättandet av en övervaknings-&lt;br&gt;myndighet mellan EFTA-länderna och en domstol är också delar i främ-&lt;br&gt;jandet av rättslikhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 EFTA — avtalen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I EES-avtalet förutsätts att EFTA-staterna i ett avtal dem emellan, det&lt;br&gt;förutnämnda övervakningsavtalet, skall upprätta en oberoende övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet, EFTA Surveillance Authority (ESA) samt skapa förfa-&lt;br&gt;randen, som överensstämmer med dem som finns inom EG för att säker-&lt;br&gt;ställa att förpliktelserna såväl enligt EES-avtalet som enligt ESA-avtalet&lt;br&gt;efterlevs. Detta innebär att ESA ges uppgifter motsvarande EG-&lt;br&gt;kommissionens. En viktig skillnad är emellertid att ESA inte skall delta i&lt;br&gt;beslutsprocessen inom EES på samma sätt som kommissionen inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom regler som rör den allmänna övervakningen innehåller avtalet&lt;br&gt;bestämmelser om övervakning på områdena för offentlig upphandling,&lt;br&gt;statsstöd och konkurrens. ESA skall också ha en viktig funktion vad gäller&lt;br&gt;handhavandet av vissa administrativa uppgifter gentemot EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EES-avtalet förutsätts vidare att EFTA-länderna skall upprätta en&lt;br&gt;EFTA-domstol med kompetens bl. a. att döma i fall som gäller EFTA-&lt;br&gt;ländernas efterlevnad av EES-avtalet, överpröva beslut av ESA i konkur-&lt;br&gt;rensärenden samt slita tvister mellan EFTA-länderna. I övervakningsavta-&lt;br&gt;let regleras närmare EFTA-domstolens sammansättning, uppgifter och&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 9.1 ges en närmare beskrivning av övervakningsavtalets inne-&lt;br&gt;håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med EES-avtalet har EFTA-länderna också undertecknat det&lt;br&gt;förutnämnda avtalet om en ständig kommitté mellan EFTA-länderna,&lt;br&gt;kommittéavtalet. Kommittén skall bl. a. handha beslutsfattande, administ-&lt;br&gt;ration och konsultationer mellan EFTA-länderna när det gäller EES-&lt;br&gt;samarbetet. I avsnitt 9.3 lämnas en närmare redogörelse för det avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har också EFTA-länderna undertecknat ett avtal om en Prop. 1991/92: 170&lt;br&gt;kommitté med ledamöter från EFTA-ländernas parlament. Kommittén Bilaga 1&lt;br&gt;skall vara ett rådgivande organ till EFTA-länderna i frågor som rör EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 9.5 lämnas en närmare redogörelse för det avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Regeringen inhämtar riksdagens godkännande av av-&lt;br&gt;talet mellan EFTA-länderna och EG samt dess medlemsländer om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt avtalen inom&lt;br&gt;EFTA om upprättande av en övervakningsmyndighet och en dom-&lt;br&gt;stol (övervakningsavtalet), om en ständig kommitté (kommit-&lt;br&gt;téavtalet) och om en kommitté med ledamöter från EFTA-staternas&lt;br&gt;parlament (parlamentarikeravtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de ca 130 remissinstanserna har endast ett begrän-&lt;br&gt;sat antal uttalat sig i frågan huruvida Sverige bör ansluta sig till EES-&lt;br&gt;avtalet. Det stora flertalet instanser har ingenting att invända mot avtalet.&lt;br&gt;Av de instanser som går närmare in på frågan om godkännande av avtalet&lt;br&gt;välkomnar flertalet detta och hälsar förhandlingsresultatet i stort med&lt;br&gt;tillfredsställelse. Så är fallet med televerket, Sveriges industriförbund,&lt;br&gt;Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige&lt;br&gt;(LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Lantbrukarnas Riks-&lt;br&gt;förbund (LRF) och Sparbanksgruppen AB. Industriförbundet, SAF och&lt;br&gt;LRF understryker att avtalet kan ses som ett låt vara stort och betydelse-&lt;br&gt;fullt steg, men att bara ett medlemskap på sikt kan vara fullt tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande för landet, bl. a. med hänsyn till det medinflytande det skänker. LO&lt;br&gt;fäster för sin del stort avseende vid bl. a. att Sveriges politik på forsknings-&lt;br&gt;och utvecklingsområdet samt på det sociala området blir sådan att landets&lt;br&gt;allmänna konkurrensläge inom EES inte försvagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett godkännande av EES-avtalet tillstyrks också av exempelvis riksban-&lt;br&gt;ken, socialstyrelsen, läkemedelsverket, vägverket, statskontoret, statens pris-&lt;br&gt;och konkurrensverk (SPK) och näringsfrihetsombudsmannen (NO). Sist-&lt;br&gt;nämnda två remissorgan understryker framförallt EES-avtalets positiva&lt;br&gt;betydelse på konkurrensområdet. Även Moderata kvinnoförbundet, Folk-&lt;br&gt;partiets kvinnoförbund och Centerkvinnorna redovisar en i huvudsak posi-&lt;br&gt;tiv inställning till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk anser att EES-avtalet sammantaget skapar nya&lt;br&gt;möjligheter till ett intensifierat miljösamarbete och ger en plattform för att&lt;br&gt;påverka miljöproblemen i Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöpartiet De Gröna och Grön Ungdom anser dock att EES-avtalet&lt;br&gt;bereder vägen för en ytterligare försämring av miljön. Kritiska mot EES-&lt;br&gt;avtalet från miljösynpunkter är också Svenska naturskyddsföreningen. Jor-&lt;br&gt;dens vänner, Fältbiologerna och Green-Peace. Miljöpartiet anser vidare&lt;br&gt;bl. a. att avtalet äventyrar den svenska demokratin och grunderna för vår&lt;br&gt;rättsordning, att avtalet ökar arbetslösheten i Sverige och att avtalet gör&lt;br&gt;Sverige till en randstat i norr. Förutom av de nämnda remissorganen&lt;br&gt;avstyrks EES-avtalet av Centerns ungdomsförbund och av Ung Vänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser har framhållit att remisstiden varit alltför knapp för en&lt;br&gt;tillfredsställande utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Sverige är en del av Europa. Här är vår geogra-&lt;br&gt;fiska hemvist, våra historiska och kulturella rötter. Utvecklingen i vår&lt;br&gt;europeiska omvärld är av avgörande betydelse när vi skall utforma dagens&lt;br&gt;och morgondagens politik. Som del av Europa är det naturligt for Sverige&lt;br&gt;att främja ett brett europeiskt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan inom de Europeiska gemenskaperna (EG), den Europeiska&lt;br&gt;frihandelssammanslutningen (EFTA) och Organisationen for ekonomiskt&lt;br&gt;samarbete och utveckling (OECD) har verksamt bidragit till att liberali-&lt;br&gt;sera handeln och betalningsströmmarna och därmed också främja den&lt;br&gt;ekonomiska utvecklingen inom Västeuropa. Ett brett samarbete har eta-&lt;br&gt;blerats, som befordrar avspänning och fredlig samlevnad i vår världsdel.&lt;br&gt;Den historiska roll som EG har spelat i denna process förtjänar understry-&lt;br&gt;kas. Mellan forna fiendestater har ett så nära samarbete byggts upp att nya&lt;br&gt;krig mellan dem framstår som otänkbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges starka uppslutning kring det nordiska samarbetet, vårt medlem-&lt;br&gt;skap i OECD och EFTA och vårt frihandelsavtal med EG har naturligtvis&lt;br&gt;till stor del drivits fram av våra ekonomiska intressen. Men det speglar&lt;br&gt;också en känsla av samhörighet som har flera andra dimensioner än de rent&lt;br&gt;ekonomiska. Vi har en djupgående värdegemenskap som omfattar begrepp&lt;br&gt;som demokrati och försvar av mänskliga rättigheter. På denna grundval&lt;br&gt;har ett vidsträckt samarbete byggts upp på en rad olika områden. Växande&lt;br&gt;turistströmmar, intensifierat studentutbyte, ökad migration och ett större&lt;br&gt;kulturellt och vetenskapligt utbyte är uttryck härför. Sett i detta perspektiv&lt;br&gt;är det naturligt att intresset i Sverige för de västeuropeiska integrationsfrå-&lt;br&gt;gorna växer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man blickar tillbaka var år 1984 något av en milstolpe i integrations-&lt;br&gt;arbetet för Sveriges del. Från det året råder full tullfrihet för alla industri-&lt;br&gt;varor i handeln mellan EFTA och EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige var en av initiativtagarna bakom det första gemensamma mini-&lt;br&gt;stermötet mellan EFTA och EG i Luxemburg i april 1984. Vid detta möte&lt;br&gt;enades ministrarna om en deklaration, som lade den politiska grunden för&lt;br&gt;ett utvidgat samarbete. Luxemburgdeklarationen var det första uttrycket&lt;br&gt;för EG- och EFTA-ländernas gemensamma strävan att bygga ut samarbetet&lt;br&gt;utöver frihandelsavtalet. Den har följts upp av andra uttalanden som syftar&lt;br&gt;till det gemensamma målet att skapa ett dynamiskt europeiskt ekonomiskt&lt;br&gt;samarbetsområde (EES).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt steg mot förverkligandet av EES utgjordes av den europeiska&lt;br&gt;enhetsakten inom EG år 1987, som skapade de institutionella förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för att genomföra EG:s inre marknad. EG lade då fast ett&lt;br&gt;ambitiöst program för utveckling av integrationen. Fysiska, tekniska och&lt;br&gt;fiskala hinder skulle avlägsnas. Man skulle genomföra Romfördragets&lt;br&gt;ursprungliga mål om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital&lt;br&gt;till den 1 januari 1993. Genom enhetsakten år 1987 reviderades och&lt;br&gt;kompletterades gemenskapsfördragen och en väsentligt ökad användning&lt;br&gt;av majoritetsbeslut infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna för integrationsarbetet i Sverige lades fast som ett resultat&lt;br&gt;av riksdagens behandling under våren 1988 av propositionen Sverige och&lt;br&gt;den västeuropeiska integrationen (Prop. 1987/88:66,UU 1987/88:24,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rskr.245). ”Vad som förestår är en översyn av våra kontakter på olika&lt;br&gt;sakområden for att om möjligt uppnå att integrationsarbetet inom EG,&lt;br&gt;som nu accelereras, leder till samma fördelar och åtaganden för medbor-&lt;br&gt;gare, institutioner och företag i Sverige som det gör i EG: s medlemslän-&lt;br&gt;der.” Detta allmänna mål for Sveriges samarbete med EG bekräftades av&lt;br&gt;riksdagen våren 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för Sveriges deltagande i ett EES-samarbete är den-&lt;br&gt;samma som vid de tidigare tillfällen då vi sökt stärka relationerna till EG,&lt;br&gt;nämligen en vilja att konstruktivt bidra till ett brett västeuropeiskt samar-&lt;br&gt;bete. Omfattningen och inriktningen av det samarbete som söks inom&lt;br&gt;ramen for EES stämmer väl överens med Sveriges ambitioner att fortlö-&lt;br&gt;pande stärka och utveckla relationerna med EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den starka tonvikt som vi lägger på det västeuropeiska samarbetet står&lt;br&gt;på intet sätt i motsats till vår allmänna strävan att öka utbytet med andra&lt;br&gt;länder i Europa och med omvärlden i övrigt. Att vi driver frihandeln längre&lt;br&gt;gentemot EFTA och EG än vad som för närvarande är möjligt med andra&lt;br&gt;länder innebär inte en ökad slutenhet gentemot dessa. I vår allmänt&lt;br&gt;frihandelsvänliga politik ligger att vi vill verka for ett Västeuropa som är&lt;br&gt;öppet mot omvärlden och som därvid beaktar u-ländernas utsatta ställ-&lt;br&gt;ning. I detta ligger inte minst en önskan att utveckla handeln med de&lt;br&gt;central- och östeuropeiska länderna. Frihandelsavtal har nyligen under-&lt;br&gt;tecknats med Tjeckoslovakien, Estland, Lettland, Litauen och Turkiet.&lt;br&gt;Avtal kommer inom kort att ingås även med Polen och Ungern. Sverige&lt;br&gt;deltar också aktivt i de pågående GATT-forhandlingarna med siktet in-&lt;br&gt;ställt på fortsatt liberalisering av världshandelssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Världsekonomin präglas av en fortlöpande intemationaliseringsprocess.&lt;br&gt;För att behålla sin position som utvecklat industriland måste Sverige delta&lt;br&gt;i denna process och möta dess krav på anpassning. Den svenska ekonomin&lt;br&gt;kan inte avskärma sig från internationaliseringen. Integrationen illustreras&lt;br&gt;av den utveckling som ägt rum i Sverige och omvärlden och som accelere-&lt;br&gt;rat under senare år. Bl. a. markeras den av den långtgående liberaliseringen&lt;br&gt;inom utrikeshandeln och den allt större friheten såvitt avser kapitalrörel-&lt;br&gt;ser. I ett internationellt perspektiv har sådana steg framstått som naturliga&lt;br&gt;och nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integrationsprocessen kommer att fortsätta under alla omständigheter.&lt;br&gt;Utrikeshandeln utvecklas, de internationella kapitalströmmama växer,&lt;br&gt;direktinvesteringarna likaså. Arbetskraftens rörlighet ökar, liksom företa-&lt;br&gt;gens. Miljöfrågor, forskning och utveckling kräver internationellt samar-&lt;br&gt;bete. Det ökade utbytet mellan länderna blir en grundläggande förutsätt-&lt;br&gt;ning för en god ekonomisk utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den för Sverige viktigaste delen av internationaliseringen är tveklöst&lt;br&gt;den europeiska integrationen. Sveriges viktigaste handelspartner finns i&lt;br&gt;Västeuropa. Mer än hälften av den svenska utrikeshandeln sker med EG&lt;br&gt;och sammanlagt svarar EES för nära tre fjärdedelar av svensk utrikes-&lt;br&gt;handel. Besluten inom EG får därför avgörande betydelse för den svenska&lt;br&gt;ekonomin, vilken anknytning till EG Sverige än väljer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt land har haft stora fördelar av det frihandelsavtal som träffades&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med EG for ungefär tjugo år sedan. Men i den integrationsprocess som nu&lt;br&gt;pågår framstår ett sådant avtal som otillräckligt. Exempelvis omfattar&lt;br&gt;frihandelsavtalet varken tjänstesektorn eller personers rörlighet. Om vi&lt;br&gt;hade valt att stå utanför den europeiska inre marknaden skulle de negativa&lt;br&gt;konsekvenserna ha blivit betydande och av en helt annan storleksordning&lt;br&gt;än de problem som kan uppstå vid en anpassning till denna marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde skapas avvecklas&lt;br&gt;gränshindren i handeln med varor och tjänster mellan de berörda länderna&lt;br&gt;samt de tekniska handelshinder som beror på skillnader i nationella lagar&lt;br&gt;och bestämmelser. Kapital kan röra sig fritt över gränserna och samtidigt&lt;br&gt;avvecklas begränsningarna i fråga om arbetskraftens rörlighet. En sådan&lt;br&gt;utveckling är av flera skäl ägnad att öka den ekonomiska effektiviteten och&lt;br&gt;främja en gynnsam ekonomisk utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hela det svenska samhället kommer i praktiken att beröras av EES-&lt;br&gt;avtalet. Vissa element gäller hela näringslivet som konkurrensreglerna,&lt;br&gt;bestämmelserna om etableringsfrihet m. m. Andra element är mer riktade&lt;br&gt;till de enskilda människorna som reglerna om arbetskraftens rörlighet och&lt;br&gt;utbildningssamarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i det följande särskilt peka på ett antal fördelar som bör uppstå&lt;br&gt;som följd av ett deltagande i den inre marknaden. Inledningsvis berörs de&lt;br&gt;övergripande ekonomiska konsekvenserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frihandeln mellan avtalsländerna tillåter en större internationell spe-&lt;br&gt;cialisering grundad på komparativa fördelar och detta leder via ökad&lt;br&gt;handel till högre välfärd. Det är av väsentlig betydelse for Sverige att vår&lt;br&gt;exportindustri har samma förutsättningar på den europeiska marknaden&lt;br&gt;som konkurrentländerna. För många större svenska företag blir en ”hem-&lt;br&gt;mamarknad” med uppemot 50 gånger fler människor än den nuvarande av&lt;br&gt;mycket stor betydelse. Risken for en fortsatt foretagsutflyttning minskar&lt;br&gt;påtagligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de ökade möjligheterna att utnyttja stordriftsfordelar bidrar den&lt;br&gt;större marknaden till en produktivitetsökning och sänkta enhetskostnader.&lt;br&gt;Samtidigt främjas behövliga strukturrationaliseringar. Dessa är en naturlig&lt;br&gt;del av förnyelsen i varje växande ekonomi och hade blivit nödvändiga&lt;br&gt;oavsett Sveriges anknytning till EG. Naturligtvis ger rationaliseringarna&lt;br&gt;upphov till anpassningskostnader. Men ju högre grad av flexibilitet i&lt;br&gt;ekonomin desto lägre kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besparingar blir möjliga till följd av att onödiga kostnader i form av bl. a.&lt;br&gt;förseningar och administrativt merarbete vid gränspassager bortfaller och&lt;br&gt;att produktanpassningar som påkallats av skillnader i nationella standar-&lt;br&gt;der inte längre behövs. En minskning av dessa kostnader leder i sin tur till&lt;br&gt;växande handel inom marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En större rörlighet for varor, personer, tjänster och kapital leder till&lt;br&gt;effektivare konkurrens som pressar kostnader och priser inom både pro-&lt;br&gt;duktion och distribution på ett sätt som gynnar konsumenten. Inflations-&lt;br&gt;takten kan väntas sjunka. Reglerna för offentlig upphandling av varor och&lt;br&gt;tjänster liberaliseras. Svenska företag får möjlighet att delta i konkurrensen&lt;br&gt;på denna mycket stora marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor marknad främjar innovationer och förnyelse. Härigenom gynnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den ekonomiska tillväxten. Det växande samarbetet inom forskning och&lt;br&gt;utveckling, som EES-avtalet innebär, bör leda till ytterligare förstärkning&lt;br&gt;av de dynamiska effekterna av integrationen. EES-avtalet ger EFTA-&lt;br&gt;länderna tillträde till större delen av EG: s ramprogram för forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bedömningar av den inre marknadens ekonomiska effekter som&lt;br&gt;gjorts inom EG visar att områdets bruttonationalprodukt på medellång&lt;br&gt;sikt blir betydligt större och inflationstakten lägre (den s. k. Cecchini-&lt;br&gt;rapporten). Tillväxten väntas öka till följd av att resurser fördelas och&lt;br&gt;används effektivare än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förberedelserna för den inre marknaden har redan ökat investeringarna&lt;br&gt;i EG-länderna och därigenom höjt sysselsättningen och ökat välståndet.&lt;br&gt;Detta avspeglar en förstärkt framtidstro hos företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nämnt tidigare inskränker sig de positiva elementen i EES-&lt;br&gt;avtalet inte till de rent ekonomiska. Principen om personers fria rörlighet&lt;br&gt;innebär en helt ny frihet som inte täcks av tidigare avtal mellan EFTA och&lt;br&gt;EG. EES-avtalet innebär tillgång för den individuella arbetssökaren till en&lt;br&gt;mycket stor gemensam arbetsmarknad och den frie yrkesutövaren kan fritt&lt;br&gt;välja att etablera sig i vilket EES-land som helst utan tyngande administ-&lt;br&gt;rativa procedurer. Svenska studenter kan lättare välja att studera utanför&lt;br&gt;Sveriges gränser. Även pensionärer kommer att fritt kunna slå sig ned i de&lt;br&gt;andra EES-länderna. Den fria rörligheten för personer ger människorna&lt;br&gt;möjlighet till nya erfarenheter och ökade kontakter över gränserna och blir&lt;br&gt;en naturlig del av det växande mellanfolkliga samarbetet på en rad olika&lt;br&gt;områden i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjandet av administrativa hinder för personers rörlighet kan&lt;br&gt;tänkas medföra att arbetstagarna i ökad omfattning söker sig till de länder&lt;br&gt;som erbjuder de högsta lönerna,eller där arbetslösheten är lägre. Inom EG&lt;br&gt;råder märkbara skillnader i fråga om arbetslöshetsnivåer och i någon mån&lt;br&gt;i fråga om löner, eftersom arbetstagarnas rörlighet fortfarande är begrän-&lt;br&gt;sad av många olika skäl, t. ex. språkkunskaper. Verkningarna av den inre&lt;br&gt;marknaden på arbetskraftens rörlighet kommer erfarenhetsmässigt knap-&lt;br&gt;past att bli vare sig snabba eller stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet har också stor betydelse för miljöområdet. Genom ett för-&lt;br&gt;stärkt samarbete kommer Sverige att kunna medverka i formuleringen av&lt;br&gt;en gemensam miljöpolitik inom EES. Detta är särskilt viktigt då flera av de&lt;br&gt;miljöutmaningar som vi står inför är regionala till sin karaktär. De fordrar&lt;br&gt;internationell samordning för att effektivt kunna mötas. Tillsammans med&lt;br&gt;likasinnade EG- och EFTA-länder kommer vi att genom EES-avtalet ha&lt;br&gt;ökade möjligheter att verka för en ambitiös miljöpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG sker också ett omfattande samarbete inom ramen för gemensamma&lt;br&gt;program. I synnerhet på området för forskning och utveckling och utbild-&lt;br&gt;ningsområdet har detta arbete kommit långt. Genom EES-avtalet öppnas&lt;br&gt;detta samarbete också för EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Sverige stod utanför den inre marknaden skulle detta med all&lt;br&gt;sannolikhet medföra negativa konsekvenser på flera av de områden som&lt;br&gt;nämnts i det föregående. De fördelar som redovisats skulle utebli. Svenska&lt;br&gt;företag skulle inte kunna konkurrera på lika villkor på den inre marknaden.&lt;br&gt;Hinder för svenska företags export av produkter och tjänster skulle uppstå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som företag i andra länder i Västeuropa kunde undgå. Svenska företags&lt;br&gt;konkurrensmöjligheter skulle därmed försämras betydligt. Vidare skulle de&lt;br&gt;kostnadsbesparingar och produktivitetsförbättringar en ökad konkurrens&lt;br&gt;medför utebli. Svenska företag skulle inte heller ha samma möjligheter att&lt;br&gt;delta i europeiska forsknings- och utvecklingsprogram. Sannolikt skulle ett&lt;br&gt;snart synligt resultat av ett beslut att stanna utanför den inre marknaden bli&lt;br&gt;en ökning av de svenska företagens investeringar i utlandet och minskade&lt;br&gt;utländska investeringar i vårt land. Sverige skulle också tvingas till ensidig&lt;br&gt;anpassning i många fall där ett deltagande i den inre marknaden ger ett&lt;br&gt;visst medinflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på en ökad effektivitet och konkurrens kan naturligtvis, åtmin-&lt;br&gt;stone på kort sikt, leda till bortfall av arbetstillfällen i vissa sektorer. Det&lt;br&gt;mest kännbara anpassningstrycket riktar sig mot skyddade sektorer, inom&lt;br&gt;vilka prisförhållandena har snedvridits och effektiviteten blivit låg på&lt;br&gt;grund av avsaknaden av konkurrens. Detta gäller förutom vissa industri-&lt;br&gt;grenar tjänstesektorn, som först nu är på väg att utsättas för en effektiv&lt;br&gt;internationell konkurrens. En fortsatt strukturrationalisering kan dock inte&lt;br&gt;undvikas i längden och det råder enligt min mening inget tvivel om att den&lt;br&gt;samlade effekten på sysselsättningen av EES-avtalet är positiv för svensk&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i det följande närmare beröra konsekvenserna av EES-avtalet på&lt;br&gt;ett antal viktiga områden, som är gemensamma för flera departement. I det&lt;br&gt;därefter följande (bil. 2 — 13) kommer berörda statsråd att närmare redo-&lt;br&gt;visa de sakområden var och en svarar för.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Fri rörlighet för varor — några huvuddrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Varucirkulation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för EES-avtalet på varuområdet är att genom enhetliga regler och&lt;br&gt;förenklade administrativa rutiner främja handel och annan ekonomisk&lt;br&gt;samverkan mellan parterna och uppnå fri rörlighet för varor inom hela&lt;br&gt;EES-området. Sverige och övriga EFTA-länder får genom EES-avtalet&lt;br&gt;tillträde till EG: s inre marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill särskilt understryka två ekonomiska fördelar av den fria varurö-&lt;br&gt;relsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad konkurrens uppstår på många områden, vilket innebär större&lt;br&gt;produktivitet, sänkta kostnader och priser. Den ökade konkurrensen bör&lt;br&gt;kunna leda till en större dynamik i den meningen att förnyelsetakten och&lt;br&gt;mångfalden på marknaderna ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besparingar till följd av att kostnader i form av bl. a. förseningar och&lt;br&gt;administrativt merarbete vid gränspassager bortfaller. Olika produktan-&lt;br&gt;passningar som påkallats av skillnader i nationell standard behövs inte&lt;br&gt;längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kanske mest påtagliga effekterna av en fri varumarknad är att vänta&lt;br&gt;— och har i en del fall redan börjat märkas — inom områden där handeln&lt;br&gt;försvårats eller snedvridits eller t. o.m. omöjliggjorts till följd av handels-&lt;br&gt;hinder som nu undanröjs genom EES-avtalet. När det gäller industrivaror&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är de största förändringarna att vänta i branscher där styrd offentlig&lt;br&gt;upphandling utestängt eller hindrat utländska leverantörer eller där skill-&lt;br&gt;nader i teknisk standard fördyrat tillverkningen. En annan konsekvens&lt;br&gt;torde bli att många insatsvaror och komponenter blir billigare i inköp och&lt;br&gt;urvalet av leverantörer bredare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen har i sina undersökningar av den inre marknadens&lt;br&gt;effekter bl. a. pekat på att flera högteknologiska och växande sektorer har&lt;br&gt;hämmats av handelshinder. Det gäller t. ex. delar av verkstadsindustrin&lt;br&gt;(elektriska produkter, elektronik, telekommunikationer, bilindustri) och&lt;br&gt;läkemedel. Detta har medfört att europeisk industri inom dessa branscher&lt;br&gt;inte har kunnat utnyttja sin fulla potential. Det är för svensk del intressant&lt;br&gt;att konstatera att viktiga delar av vår exportindustri är verksam just inom&lt;br&gt;dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet kan väntas medföra en större öppenhet på marknader där&lt;br&gt;den internationella konkurrensen har varit liten, som inom livsmedelsin-&lt;br&gt;dustri och byggnadsmaterialindustri. Vad gäller jordbrukssektorn i övrigt&lt;br&gt;bör dock påpekas att viktiga gränsskydd kommer att stå kvar, eftersom&lt;br&gt;EES-avtalet inte medför någon svensk anslutning till EG: s gemensamma&lt;br&gt;jordbrukspolitik (CAP). Avtalet innebär för övrigt inte heller att gränskon-&lt;br&gt;trollerna mellan EFTA-länderna och EG-länderna avskaffas, även om&lt;br&gt;formaliteterna förenklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ursprungsregler, tullbestämmelser och gränsformaliteter förenklas såle-&lt;br&gt;des samtidigt som direkta begränsningar av import och export förbjuds.&lt;br&gt;Eftersom den fria varucirkulationen omfattar även kol- och stålområdet&lt;br&gt;innebär EES-avtalet att de svenska exportrestriktionerna för järn- och&lt;br&gt;stålskrot kommer att avvecklas inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma varuregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär för enskilda produkter att Sverige och övriga EFTA-&lt;br&gt;länder övertar EG: s gemensamma föreskrifter och produktkrav, principen&lt;br&gt;att erkänna nationella likvärdiga regler (den s. k. Cassis de Dijon-&lt;br&gt;principen) samt EG: s system för att fastställa hur produkter skall provas,&lt;br&gt;kontrolleras och märkas. Detta innebär vissa ändringar i förhållande till&lt;br&gt;dagsläget. EG:s produktregler syftar till att upprätthålla viss väsentlig&lt;br&gt;säkerhet och samtidigt trygga den fria varucirkulationen. Bedömningen av&lt;br&gt;varors överensstämmelse med angivna regler samt provning och kontroll&lt;br&gt;av dessa skiljer sig i stora delar från det nuvarande svenska systemet med&lt;br&gt;förhandsgodkännande och myndighetskontroll. EG:s system utgår från&lt;br&gt;tillverkardeklarationer och i vissa fall kontroll genom utomstående organ,&lt;br&gt;som utför kontrollen enligt uppdrag på privaträttslig grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen i EG: s system innebär att en tillverkare som utformat&lt;br&gt;en produkt i enlighet med harmoniserad europeisk standard kan intyga&lt;br&gt;detta genom en s. k. tillverkardeklaration. Detta utgör ett bevis på att&lt;br&gt;aktuella krav är uppfyllda. Produkter som överensstämmer med gällande&lt;br&gt;krav skall innan de släpps ut på marknaden märkas med ett EG-märke.På&lt;br&gt;de områden där detta system till följd av EES-avtalet kommer att införas,&lt;br&gt;försvinner således det traditionella svenska systemet med förhandsprov-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning och myndighetsgodkännande. Jag förutser att en rad myndigheter kan&lt;br&gt;behöva ändra sin nuvarande inriktning och t. ex. i ökad utsträckning syssla&lt;br&gt;med kontroll av att produkter på marknaden uppfyller ställda krav. EG: s&lt;br&gt;system förutsätter att de nationella myndigheterna i medlemsstaterna&lt;br&gt;aktivt övervakar att de produkter som förekommer på marknaden upp-&lt;br&gt;fyller de krav som är angivna i direktiven samt att föreskrivna förfaranden&lt;br&gt;för bedömning av överensstämmelse har följts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med EES-avtalet kommer svenska intressenter att fullt ut kunna&lt;br&gt;delta i den inre marknaden på lika villkor. Svenska organ kommer att&lt;br&gt;kunna genomföra kontroller som accepteras i hela EES-området. Detta&lt;br&gt;innebär en avsevärd förenkling och kostnadsbesparing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt kommer Sverige i och med EES-avtalet att överta omkring 700&lt;br&gt;EG-direktiv rörande produkters utformning. Alla svenska produkter som&lt;br&gt;uppfyller kraven i dessa direktiv kommer att kunna säljas fritt inom hela&lt;br&gt;EES-området. Detsamma gäller alla varor, som inte berörs av något EG-&lt;br&gt;direktiv över huvudtaget. På motsvarande sätt kommer sådana produkter,&lt;br&gt;som tillverkats i andra EES-länder, att beredas fritt tillträde till den&lt;br&gt;svenska marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa varor har vi i förhandlingarna avtalat om särlösningar och&lt;br&gt;övergångsarrangemang för att med bibehållande av våra nationella regler&lt;br&gt;slå vakt om väsentliga skyddsintressen som hälsa, miljö och säkerhet.&lt;br&gt;Dessa särlösningar gäller för svensk del framför allt miljöområdet (bilav-&lt;br&gt;gaser, kemikalier m.m.). Jag återkommer till dessa frågor i det följande&lt;br&gt;under ett särskilt avsnitt om miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma konkurrenspolitiken är ett nödvändigt komplement till&lt;br&gt;EES-avtalets regler om fri rörlighet över gränserna. Effektiv konkurrens är&lt;br&gt;en förutsättning för att EES-marknadens fulla potential skall kunna ut-&lt;br&gt;nyttjas för att förverkliga avtalets mål och komma konsumenterna till&lt;br&gt;godo. Utan regler riktade mot snedvridning av konkurrensen skulle de&lt;br&gt;hinder för den fria rörligheten i form av tullar, avgifter, kvantitativa&lt;br&gt;restriktioner m. m. som avskaffats genom avtalet kunna ersättas av nya&lt;br&gt;hinder, tillkomna genom företagens eget agerande på marknaden, eller av&lt;br&gt;protektionism i annan form. Den gemensamma konkurrenspolitiken skall&lt;br&gt;hindra en sådan svedvridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensreglerna i EES-avtalet har till syfte att skapa så lika konkur-&lt;br&gt;rensvillkor som möjligt för företagen inom de 19 länderna. Dessa gemen-&lt;br&gt;samma regler väntas leda till vidgad konkurrens inom ett flertal sektorer&lt;br&gt;och därmed till ökad effektivitet på marknaden, högre tillväxt, lägre priser&lt;br&gt;och större valfrihet för konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensreglerna i avtalet riktar sig i huvudsak mot två olika fall där&lt;br&gt;företagen genom sitt agerande kan hämma den fria konkurrensen. I det ena&lt;br&gt;fallet är det fråga om ett konkurrensstörande samarbete mellan företag och&lt;br&gt;i det andra ett ensidigt handlande av ett företag med dominerande ställning&lt;br&gt;på marknaden. Reglerna är i materiellt hänseende identiska med EG:s&lt;br&gt;konkurrensregler. Samma regler kommer således att gälla inom hela EES.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningen av konkurrensreglerna skall handhas av EG-kom-&lt;br&gt;missionen och av EFTA: s övervakningsmyndighet ESA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga för den konkurrensövervakande verksamheten är kon-&lt;br&gt;trollen av företagskoncentrationer. Enligt EES-avtalet skall EFTA-&lt;br&gt;länderna ta över EG: s materiella regler på området, dvs. EG: s rådsförord-&lt;br&gt;ning om kontroll av företagskoncentrationer. EG-kommissionen kommer&lt;br&gt;därmed att ha befogenhet att granska olika typer av koncentration mellan&lt;br&gt;EFTA-företag i den mån de har effekt på marknaden inom EG. Så har för&lt;br&gt;övrigt redan skett i sådana fall som Volvo — Renault och Tetra Pak — Alfa&lt;br&gt;Laval. EES-avtalets bestämmelser utgör i princip inte mer än en formali-&lt;br&gt;sering av dessa i dag rådande faktiska förhållanden. Kontrollen är en fråga&lt;br&gt;som befinner sig i skärningspunkten mellan konkurrens- och industripoli-&lt;br&gt;tik. Kommissionens tillämpning av gällande regler synes på det stora hela&lt;br&gt;ha varit väl avvägd. Den ligger väl i linje med den svenska uppfattningen&lt;br&gt;att en effektiv konkurrens på utländska marknader förutsätter fri konkur-&lt;br&gt;rens även på hemmaplan. Med tanke på storleken av fusioner med s. k.&lt;br&gt;EG-dimension är det enligt min mening angeläget att ha tillgång till en&lt;br&gt;transnationell övervakningsregim.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig konkurrensfråga rör den offentliga stödgivningen till olika&lt;br&gt;företag. Genom EES-avtalet har EFTA-länderna åtagit sig att tillämpa&lt;br&gt;samma regler för statsstöd som råder inom EG. Den restriktiva syn som&lt;br&gt;dessa regler ger uttryck för delas helt av den svenska regeringen, som&lt;br&gt;strävar efter att i görlig mån avveckla stödet till olika industrisektorer i&lt;br&gt;syfte att undvika snedvridning av handeln och skapa sunda konkurrensför-&lt;br&gt;utsättningar. Det är dock angeläget att även framdeles kunna lämna stöd&lt;br&gt;till företag i områden med regionalpolitiska problem. Avtalet ger denna&lt;br&gt;möjlighet. Dessutom har avtalsparterna i en gemensam deklaration i&lt;br&gt;anslutning till EES-avtalet uttalat bl. a. att låg befolkningstäthet är ett&lt;br&gt;kriterium som skall vägas in när förutsättningarna för stödgivning enligt&lt;br&gt;avtalet bedöms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningen av statsstödsreglerna i EES-avtalet är fördelad så att ESA&lt;br&gt;övervakar det stöd som lämnas av EFTA-länderna och EG-kommissionen&lt;br&gt;det stöd som EG-länderna lämnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att understryka betydelsen av lika konkurrensvillkor inom EES-&lt;br&gt;området har i avtalet föreskrivits att en avtalspart kan vidta åtgärder för att&lt;br&gt;motverka stödgivning från annan part som snedvrider eller hotar att&lt;br&gt;snedvrida konkurrensen i handeln mellan parterna. Sådana motåtgärder&lt;br&gt;kan dock endast vidtas efter det att ärendet hänskjutits till EES-kommittén&lt;br&gt;och denna inte kunnat finna en för alla parter godtagbar lösning. För&lt;br&gt;Sveriges och övriga EFTA-länders del är det positivt att på politisk nivå få&lt;br&gt;insyn i och möjlighet till kontroll av stödgivningen inom EG-länderna och&lt;br&gt;i övriga EFTA-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig upphandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär att EG: s regler om offentlig upphandling blir tillämp-&lt;br&gt;liga inom hela EES-området. Reglerna omfattar upphandling inom om-&lt;br&gt;rådena varor, bygg- och anläggningsarbeten samt inom sektorerna vatten,&lt;br&gt;energi, transporter och telekommunikationer som till år 1993 varit undan-&lt;br&gt;tagna från internationell konkurrens även inom EG. Vidare finns ett&lt;br&gt;förslag till direktiv om offentlig upphandling av tjänster. Den gemen-&lt;br&gt;samma nämnaren för EG: s regelverk på området är den öppna markna-&lt;br&gt;den. I detta begrepp ligger omsorgen om att ingen upphandling får göras på&lt;br&gt;ett sådant sätt att vissa leverantörer särbehandlas. Grunden för all upp-&lt;br&gt;handling skall vara att den sker affärsmässigt och i fri konkurrens. Den&lt;br&gt;offentliga upphandlingen inom EG beräknas årligen uppgå till ca 4.500&lt;br&gt;miljarder kr. dvs. mer än 12 miljarder kr. per dag. Inom EG rör det sig&lt;br&gt;således om en enorm marknad som hittills till klart övervägande del varit&lt;br&gt;förbehållen nationella företag. I och med att EES-avtalet träder i kraft&lt;br&gt;öppnas denna marknad även för svenska företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande svenska bestämmelser på området finns i upphandlingsför-&lt;br&gt;ordningen för statliga upphandlingar och i det kommunala upphandlings-&lt;br&gt;reglementet. Dessa regelverk bygger redan på principen om likabehandling&lt;br&gt;av svenska och utländska leverantörer, varför anpassningen till EG: s regler&lt;br&gt;inte bör innebära några svårigheter i detta avseende. Även vad gäller varor&lt;br&gt;med ursprung i länder utanför EES kommer likabehandlingsprincipen att&lt;br&gt;äga fortsatt giltighet, eftersom den diskriminering av tredjelandsprodukter&lt;br&gt;som för vissa fall föreskrivs i EG: s direktiv om upphandling inom sekto-&lt;br&gt;rerna vatten, energi, transporter och telekommunikationer inte omfattas&lt;br&gt;av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar som förslaget innebär rör främst tillvägagångssättet vid&lt;br&gt;offentlig upphandling, som bl. a. omfattar krav på annonsering i Europe-&lt;br&gt;iska gemenskapernas officiella tidning av de upphandlingar som svenska&lt;br&gt;upphandlare gör. Vidare införs bl. a. bestämda tidsfrister för anbudsgiv-&lt;br&gt;ning. Endast vissa angivna upphandlingsförfaranden får tillämpas, vilka i&lt;br&gt;viss utsträckning avviker från dem som i dag tillämpas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer också att bli möjligt att få upphandlingsbeslut överprövade&lt;br&gt;av domstol. Detta kommer att bidra till att öka effektiviteten och rättssä-&lt;br&gt;kerheten på detta viktiga område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphandlingsfrågorna belyses närmare av statsrådet Lundgren (bil. 6).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Fri rörlighet för personer och den sociala dimensionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria rörligheten för personer kommer att omfatta alla EES-medborgare&lt;br&gt;när avtalet träder i kraft. Att avtalet omfattar denna frihet är en betydelse-&lt;br&gt;full nyhet i EFTA-ländernas relationer till EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet skapar möjligheter till ökad välfärd och en stabil ekonomisk&lt;br&gt;utveckling, vilket är av stor betydelse för de enskilda människorna i&lt;br&gt;EES-länderna. Avtalet får emellertid också en rad konkreta följder som&lt;br&gt;medborgare inom EES påtagligt kommer att erfara och få nytta av i sin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vardag. Alla dessa effekter samlas ibland under rubriken &amp;quot;Den sociala&lt;br&gt;dimensionen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär att EES-medborgare får rätt att fritt flytta mellan de&lt;br&gt;avtalsslutande länderna för att ta anställning, starta egen verksamhet,&lt;br&gt;studera, bo och leva — allt enligt ett enhetligt regelsystem. Det skulle inte&lt;br&gt;vara möjligt att uppnå detta utan EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-medborgare får rätt att utan krav på arbetstillstånd ta arbete var&lt;br&gt;som helst inom hela EES-området, inneha anställning och stanna kvar efter&lt;br&gt;anställningens slut. Vissa offentliga tjänster är dock undantagna. Diskrimi-&lt;br&gt;nering på grund av nationalitet får inte förekomma i fråga om sysselsätt-&lt;br&gt;ning, lön och andra arbetsvillkor. Likabehandling gäller även för sociala&lt;br&gt;och skattemässiga förmåner, deltagande i utbildnings- och omskolningsak-&lt;br&gt;tiviteter, medlemskap i fackföreningar etc. Även självständigt förvärvs-&lt;br&gt;verksamma personer omfattas av reglerna för fri rörlighet av personer.&lt;br&gt;Familjemedlemmar täcks också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i EES-avtalet främjar inte bara den arbetande befolkningens&lt;br&gt;rörlighet utan även rörligheten för de icke ekonomiskt aktiva männi-&lt;br&gt;skorna. Det gäller studerande, pensionärer och övriga icke ekonomiskt&lt;br&gt;aktiva. Ett villkor för uppehållsrätten är att man inte skall ligga värdlandet&lt;br&gt;till last utan måste kunna försörja sig själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta enhetliga regelsystem ger EES-medborgarna en unik möjlighet att&lt;br&gt;fritt välja i vilket av de 19 länderna de vill leva och verka. Det ger också&lt;br&gt;fördelar för svenska företag som lättare kan placera sin personal i dotter-&lt;br&gt;bolag i andra EES-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regelverket om personers rörlighet m.m. belyses närmare av cheferna&lt;br&gt;för arbetsmarknads-, kultur- och näringsdepartementen (bil. 9—11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att människor på ett smidigt sätt skall kunna utnyttja sin rätt till fri&lt;br&gt;rörlighet har denna rätt kompletterats med ett heltäckande system för att&lt;br&gt;säkerställa den sociala tryggheten för personer som flyttar. Systemet grun-&lt;br&gt;dar sig i korthet på att en persons intjänade försäkringsperioder från olika&lt;br&gt;länder sammanläggs vid prövning av rätten till eller vid beräkning av&lt;br&gt;storleken av en förmån. Utbetalningen sker där vederbörande bor, men&lt;br&gt;berörda länder bidrar med sina resp, delar av det totala försäkringsbelop-&lt;br&gt;pet. Systemet ger ett skydd som i regel är mer omfattande än vad svenska&lt;br&gt;medborgare i dag åtnjuter utomlands utanför Norden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållsrätten för pensionärer tillsammans med reglerna för samord-&lt;br&gt;ning av flyttande personers sociala trygghet gör att svenska pensionärer nu&lt;br&gt;för första gången får en verklig möjlighet att vid pensionering bosätta sig i&lt;br&gt;hela avtalsområdet efter fritt val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tänkbart hinder för arbetande människors fria rörlighet har varit&lt;br&gt;svårigheterna att jämföra olika utbildningar och kompetenser. Inom EG&lt;br&gt;har man sökt undanröja detta problem genom att skapa regler för ömsesi-&lt;br&gt;digt erkännande av utbildnings- och examensbevis och andra behörighets-&lt;br&gt;bevis. Genom EES-avtalet och de anpassningar som nu görs i de olika&lt;br&gt;EFTA-länderna kommer alla EES-medborgare även på denna punkt att&lt;br&gt;omfattas av ett enhetligt regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En närmare beskrivning av regelsystemen om social trygghet och erkän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nande av examina m. m. ges i det följande av chefen för socialdepartemen-&lt;br&gt;tet och statsrådet Ask (bil. 4 och 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria rörligheten för personer sträcker sig inte ännu så långt att man&lt;br&gt;inte behöver använda pass inom EES-området. Kanske kan det bli så i&lt;br&gt;framtiden men inte som en direkt följd av EES-avtalet. Gränskontrollfrå-&lt;br&gt;gorna har inte ingått i EES-förhandlingarna annat än såvitt avser förenk-&lt;br&gt;lade regler för varuhandel och tullsamarbete. I anslutning till avtalet finns&lt;br&gt;dock en gemensam deklaration där de avtalsslutande parterna förbinder sig&lt;br&gt;att fortsätta samarbetet i syfte att förenkla gränskontrollen för personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utkast till konvention om den yttre gränskontrollen har redan färdig-&lt;br&gt;ställts men har ännu inte kunnat antas. En lösning har emellertid arbetats&lt;br&gt;fram som innebär att konventionen och den nordiska passunionen skall&lt;br&gt;kunna existera parallellt. Därmed skulle man kunna likabehandla nordiska&lt;br&gt;medborgare som reser inom EG-området med EG-medborgare som reser i&lt;br&gt;Norden. När konventionen träder i kraft kommer nordiska medborgare att&lt;br&gt;kunna passera interna gränser inom EES i samma kö som EG-medborgare.&lt;br&gt;Man kan däremot inte avstå från att ha passet med sig på resan eftersom&lt;br&gt;passet behövs för att visa i vilket land man är medborgare t. ex. vid en&lt;br&gt;stickprovskontroll. För svenskt vidkommande är passet än så länge det&lt;br&gt;enda dokument som kan fylla den funktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensam arbetsmarknad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet skapar förutsättningar för en gemensam arbetsmarknad inom&lt;br&gt;hela EES-området. Tidigare har det funnits en gemensam arbetsmarknad&lt;br&gt;inom EG och en inom Norden. Nu får vi i stället en fri arbetsmarknad för&lt;br&gt;samtliga 19 stater i EG och EFTA baserad på ett enhetligt regelsystem för&lt;br&gt;de anställdas och för egenföretagarnas rörlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan följd av insatserna för att underlätta rörligheten är det samar-&lt;br&gt;bete som bedrivs inom EG när det gäller förmedling av anställningserbju-&lt;br&gt;danden och ansökningar över gränserna samt om utbyte av information&lt;br&gt;om arbets- och levnadsvillkor. Genom EES-avtalet blir EFTA-länderna&lt;br&gt;delaktiga i detta samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna för den gemensamma arbetsmarknaden öppnar möjligheter för&lt;br&gt;svenska medborgare som så önskar att söka sig ut i Europa. På samma&lt;br&gt;villkor kan också andra EES-medborgare söka sig till Sverige och svenska&lt;br&gt;företag rekrytera inom hela EES-området. En gemensam arbetsmarknad&lt;br&gt;innebär att det blir lättare att motverka överhettningstendenser på arbets-&lt;br&gt;marknaden vilket på sikt ökar sysselsättningsmöjligheten. Enligt EES-&lt;br&gt;reglerna är det anställningen som ger rätten till bosättning och inte&lt;br&gt;tvärtom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från den nordiska arbetsmarknaden och från arbets-&lt;br&gt;marknaden inom EG tyder inte på att det kommer att röra sig om något&lt;br&gt;större antal människor som flyttar till andra länder för längre tid. Den&lt;br&gt;gemensamma EES-arbetsmarknaden kan främst väntas ha vissa utjäm-&lt;br&gt;nande effekter mellan brist- och överskottsområden. För de enskilda&lt;br&gt;människorna kan den gemensamma arbetsmarknaden komma att upple-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vas som en stor tillgång. Den kan spela en roll som jämförelsenorm och en&lt;br&gt;frihet kan vara mycket värd även om man inte utnyttjar den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller eventuella farhågor att vi med EES-avtalet skulle få se flera av&lt;br&gt;de bäst kvalificerade lämna landet kan konstateras att sådana tendenser&lt;br&gt;noterats redan tidigare. Lönespridningen har emellertid ökat i Sverige och&lt;br&gt;skattesystemet ändrats. Ökad konkurrenskraft i Sverige förutsätter sats-&lt;br&gt;ningar på utbildning och kompetens. Bättre villkor for dem som satsar på&lt;br&gt;utbildning och kompetensutveckling i Sverige är oundvikliga oavsett EES-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis är den gemensamma EES-arbetsmarknaden positiv&lt;br&gt;för den svenska medborgaren liksom för företagaren och för den svenska&lt;br&gt;ekonomin. Reglerna för den gemensamma arbetsmarknaden innebär emel-&lt;br&gt;lertid inte att arbetsmarknadspolitiken samordnas inom EES. Arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitiken är inom EES en nationell angelägenhet. Sverige kommer&lt;br&gt;alltså att kunna fortsätta bedriva sin egen arbetsmarknadspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att få tillgång till det samarbete som EG-länderna utvecklat på det&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitiska området kommer att bli en fordel för Sverige.&lt;br&gt;Samarbetet innefattar olika nätverk för utbyte av erfarenheter, analyser&lt;br&gt;och information om t. ex. allmänna arbetsmarknadspolitiska åtgärder,&lt;br&gt;lokala sysselsättningsinitiativ och insatser för att integrera långtidsarbets-&lt;br&gt;lösa och ungdomar i arbetslivet. Ett fruktbart givande och tagande är att&lt;br&gt;vänta, vilket också är det främsta motivet för avtalet i detta stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det arbetsrättsliga området finns ett fåtal EG-direktiv som också blir&lt;br&gt;del av EES-avtalet. Bl. a. gäller detta skydd för anställdas rättigheter vid&lt;br&gt;arbetsgivares insolvens och vid företagsöverlåtelser. Svensk lagstiftning&lt;br&gt;uppfyller dessa bestämmelser och behöver därför inte ändras. Området är&lt;br&gt;dock under utveckling i samband med EG: s sociala stadga och det hand-&lt;br&gt;lingsprogram som EG-kommissionen presenterat för att få fram förslag till&lt;br&gt;åtgärder bl. a. på det arbetsrättsliga området. Sålunda har t. ex. förslag&lt;br&gt;väckts om lagstiftning beträffande deltidsarbete samt arbetstider. Allmänt&lt;br&gt;kan sägas att kollektivavtal har väsentligt större betydelse i Sverige än vad&lt;br&gt;de hittills har haft i EG-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning och ungdomsutbyte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av de utbildnings- och ungdomsfrågor som anknyter till reglerna&lt;br&gt;om arbetskraftens och övriga personers rörlighet är utbildningspolitiken en&lt;br&gt;nationell angelägenhet inom EG och inom ramen för EES-avtalet. Hur vi&lt;br&gt;vill utforma vår skolpolitik och vår högre utbildning för att klara våra egna&lt;br&gt;behov kommer vi alltså också fortsättningsvis att avgöra själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG förekommer emellertid ett mycket intensivt samarbete på&lt;br&gt;utbildningsområdet som öppnar sig för EFTA-länderna i och med EES-&lt;br&gt;avtalet. Övergången kommer att ske stegvis fram till år 1995. Till att böija&lt;br&gt;med kommer EFTA-länderna att på jämställd fot med EG-länderna kunna&lt;br&gt;delta i COMETT- och ERASMUS-programmen i vilka Sverige redan&lt;br&gt;medverkar. COMETT är ett stort program för samarbete mellan universi-&lt;br&gt;tet och företag medan ER ASMUS är ett program för samarbete och utbyte&lt;br&gt;mellan universitet och högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-länderna får också tillträde till ungdomsutbytesprogrammet&lt;br&gt;”Youth for Europé” från avtalets ikraftträdande. Detsamma gäller EG:s&lt;br&gt;organ för yrkesutbildning CEDEFOP, som ligger i Berlin. Även annat&lt;br&gt;informationsutbyte, t. ex. rörande utbildningssystemen och utbildningspo-&lt;br&gt;litiken inom EES, kommer att inledas år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA får tillträde till övriga utbildningsprogram år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG pågår för närvarande ett stort arbete med att strama upp och&lt;br&gt;effektivisera utbildnings- och utbytesprogrammen. Jag vill betona att in-&lt;br&gt;tresset från svenska företag, universitet och högskolor att delta i EG:s&lt;br&gt;utbildnings- och utbytesprogram är betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet mellan kvinnor och män&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om likabehandling av kvinnor och män är en viktig utgångs-&lt;br&gt;punkt för EES-avtalet och skall tillämpas av de avtalsslutande parterna.&lt;br&gt;EFTA-länderna övertar därför all EG: s lagstiftning på detta område inklu-&lt;br&gt;sive den om lika lön för kvinnor och män. För EG:s regelsystem på olika&lt;br&gt;områden redogörs närmare i bilaga 10. Redan här kan dock konstateras att&lt;br&gt;den nya svenska jämställdhetslagen (1991:433) är anpassad till EG:s&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet öppnar möjligheter för EFTA-länderna att delta i EG-ländernas&lt;br&gt;samarbete på jämställdhetsområdet. Härigenom banas vägen för ett ömse-&lt;br&gt;sidigt erfarenhetsutbyte som gagnar kvinnorna både i Sverige och i EG-&lt;br&gt;länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning av EES-avtalet och dess effekter är att de totalt&lt;br&gt;sett kommer att vara till fördel för den svenska ekonomins utveckling.&lt;br&gt;Våra möjligheter att upprätthålla den fulla sysselsättningen och öka välfär-&lt;br&gt;den blir större med EES-avtalet än utan. Detta kommer kvinnorna lika väl&lt;br&gt;som männen till del. Den omständigheten att Sverige har kommit långt på&lt;br&gt;jämställdhetsområdet — över 80% av kvinnorna förvärvsarbetar i vårt&lt;br&gt;land samtidigt som goda möjligheter finns att kombinera förvärvsarbetet&lt;br&gt;med föräldraskap — är ett positivt element i den svenska ekonomin.&lt;br&gt;Många EG-länder visar stort intresse för svenska erfarenheter på detta&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär inte någon harmonisering av skatte-, familje- och&lt;br&gt;socialpolitiken. EG: s nuvarande och kommande regler på jämställdhets-&lt;br&gt;området syftar till att lägga fast miniminivåer och hindrar alltså inte&lt;br&gt;enskilda medlemsländer att föra en politik med längre gående krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöfrågorna utgör en central del av arbetet med att utveckla den&lt;br&gt;sociala dimensionen. Genom EES-avtalet övertar Sverige och övriga&lt;br&gt;EFTA-länder ett betydande antal direktiv på arbetsmiljöområdet. Det rör&lt;br&gt;sig dels om produktrelaterade harmoniseringsdirektiv, dels om minimidi-&lt;br&gt;rektiv som reglerar förhållanden eller verksamheten på arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktdirektiven syftar till att fastställa en gemensam kravnivå avse-&lt;br&gt;ende hälsa och säkerhet och samtidigt undanröja hinder för den fria&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varucirkulationen. Direktiven har i flertalet fall kunnat övertas utan några&lt;br&gt;särskilda undantags- eller övergångsregler. För vissa kemiska produkter,&lt;br&gt;bl. a. asbest, har emellertid en övergångsperiod tagits in i avtalet, som&lt;br&gt;innebär att Sverige tills vidare kan hindra att sådana produkter fors in på&lt;br&gt;den svenska marknaden. Vi också kan fortsätta att tillämpa våra strängare&lt;br&gt;regler för bl. a. asbest. Avtalsparterna skall gemensamt se över situationen&lt;br&gt;under år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med minimidirektiven är att säkerställa en viss lägsta skydds-&lt;br&gt;nivå på arbetsplatserna for att värna om arbetstagarna och samtidigt&lt;br&gt;motverka snedvridande konkurrens. Dessa direktiv innebär inget hinder&lt;br&gt;for enskilda länder att tillämpa strängare regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EES-avtalet har parterna förbundit sig att sträva efter att förbättra&lt;br&gt;arbetsmiljön, och man uttrycker också en gemensam önskan att främja&lt;br&gt;högre levnadsstandard och bättre arbetsvillkor inom hela EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gemensamma regelverk som tillskapas och de nya möjligheter till&lt;br&gt;erfarenhetsutbyte och samarbete i övrigt på arbetsmiljöområdet som öpp-&lt;br&gt;nas genom EES-avtalet ger oss förutsättningar att medverka i arbetet med&lt;br&gt;att förbättra arbetsmiljön inom hela den gemensamma EES-arbets-&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöfrågorna behandlas närmare i det följande av chefen for&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet (bil. 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sociala dialogen och den sociala stadgan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sociala dialogen mellan fack och arbetsgivare äger inom EG rum på&lt;br&gt;olika nivåer. Ett viktigt forum är kommissionens möten med arbetstagare&lt;br&gt;och arbetsgivare på europeisk nivå. Ett annat är EG: s ekonomiska och&lt;br&gt;sociala kommitté där nationella representanter for arbetsmarknadens par-&lt;br&gt;ter träffas. Enligt EES-avtalet upprättas en rådgivande EES-kommitté som&lt;br&gt;skall bestå av medlemmar av EG: s ekonomiska och sociala kommitté och&lt;br&gt;EFTA: s rådgivande kommitté. De avtalsslutande parterna har också för-&lt;br&gt;bundit sig att sträva efter att främja dialogen mellan arbetsgivare och&lt;br&gt;arbetstagare på europeisk nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare vara lämpligt att peka på en deklaration som EFTA-&lt;br&gt;länderna gemensamt gjort i samband med avtalet där man ställer sig&lt;br&gt;bakom principerna och de grundläggande rättigheterna i den s. k. ”sociala&lt;br&gt;stadga” som elva av EG:s medlemsländer antog år 1989. Deklarationen&lt;br&gt;betonar än en gång vikten av samtidiga ekonomiska och sociala framsteg,&lt;br&gt;av samarbetet med arbetsmarknadens parter och av EFTA-ländernas vilja&lt;br&gt;att aktivt bidra till utvecklingen av den sociala dimensionen inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis kan nämnas att avtalet även uppmärksammar exempel-&lt;br&gt;vis handikappfrågor och de äldres situation som områden för samarbete&lt;br&gt;mellan avtalsparterna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Kapitalrörelser och företagsetablering m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om rätt till fri etablering inom EES-området utgör en mycket&lt;br&gt;viktig del av EES-avtalet. För att fri etablering skall vara möjlig krävs att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kapitalrörelserna mellan länderna helt liberaliseras. Förutsättningarna för&lt;br&gt;fri etablering påverkas också av de regler som gäller för förvärv av företag&lt;br&gt;och fastigheter, och av bolagsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalliberalisering är en grundläggande faktor i den ökande integratio-&lt;br&gt;nen på det finansiella och ekonomiska området i Europa. Under 1980-talet&lt;br&gt;har utvecklingen mot en fullständig liberalisering av kapitalrörelserna i&lt;br&gt;Västeuropa intensifierats. Inom OECD beslutades år 1989 en utvidgning&lt;br&gt;av medlemsländernas liberaliseringsförpliktelser gällande kapitalrörelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avgörande steg i liberaliserande riktning inom EG togs år 1988 då EG&lt;br&gt;antog ett direktiv (88/361/EEG) där det fastslogs att återstående restriktio-&lt;br&gt;ner för kapitalets rörlighet skulle vara avskaffade före den 1 juli 1990. Vid&lt;br&gt;EES-avtalets ikraftträdande är därmed kapitalrörelser inom EG praktiskt&lt;br&gt;taget helt liberaliserade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan här påpekas att för Sveriges vidkommande är friheten för&lt;br&gt;kapitalets rörlighet i stort sett förverkligad redan före EES-avtalet. Detta&lt;br&gt;har skett genom att Sverige i juli 1989 i princip avskaffade alla ditills&lt;br&gt;gällande valutarestriktioner utom förbudet för privatpersoner att ha inlå-&lt;br&gt;ningskonto i utlandet. Vad gäller denna återstående begränsning har för-&lt;br&gt;slag om anpassning av svensk lagstiftning nyligen lagts fram (Ds 1992:37&lt;br&gt;Uppgiftsskyldighet om betalningar till och från utlandet, m. m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För näringslivet innebär kapitalets fria rörlighet över gränserna att&lt;br&gt;näringsverksamhet kan finansieras lättare. Den ökande konkurrensen om&lt;br&gt;och tillgången på kapital bör leda till ett mer effektivt utnyttjande av det&lt;br&gt;tillgängliga kapitalet inom EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundprincip i EES-avtalet är icke-diskriminering, som innebär att&lt;br&gt;svenska medborgare eller företag i andra EES-länder inte får särbehandlas&lt;br&gt;till följd av nationalitet. På motsvarande sätt får medborgare och företag&lt;br&gt;från andra EES-länder inte särbehandlas i Sverige på grund av nationalitet.&lt;br&gt;Denna princip betyder bl. a. att svenska företag i de flesta avseenden blir&lt;br&gt;likställda med företag i andra EES-länder i fråga om konkurrensregler och&lt;br&gt;andra viktiga rättsregler. Farhågor för en eventuell framtida diskrimine-&lt;br&gt;ring torde ha medverkat till svenska företags kraftigt ökade direktinveste-&lt;br&gt;ringar i EG i slutet av 1980-talet och under år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går inte att göra bestämda förutsägelser om de strukturförändringar&lt;br&gt;som EES-avtalet kan medföra. Sannolikt kommer många företag att för-&lt;br&gt;söka utnyttja de ökade stordriftsfördelar som den stora inre marknaden i&lt;br&gt;högre grad kan väntas erbjuda. Detta kan ske genom företagssamgåenden&lt;br&gt;och koncentration av produktionsanläggningar. Redan innan den inre&lt;br&gt;marknaden är förverkligad har mängden företagsköp och samgåenden över&lt;br&gt;gränserna ökat kraftigt i Europa. Som nämnts har svenska företag varit&lt;br&gt;mycket aktiva i denna process, som ett led i sina långsiktiga internationa-&lt;br&gt;liseringsstrategier. De kan förmodas fortsatt delta i de strukturföränd-&lt;br&gt;ringar som sker till följd av skapandet av en gemensam marknad inom&lt;br&gt;EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska regleringen av utländska förvärv av företag — inkl, bank-&lt;br&gt;aktiebolag, andra kreditinstitut och värdepappersbolag — och fastigheter&lt;br&gt;upphävdes i väsentliga delar vid utgången av år 1991 (försäkringsaktiebo-&lt;br&gt;lagen har aldrig omfattats av företagsförvärvslagen). Syftet med liberalise-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen var att främja direktinvesteringar från utlandet för att därigenom&lt;br&gt;förbättra effektiviteten och öka tillväxten i näringslivet, bl. a. genom att&lt;br&gt;öka konkurrensen i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EES-avtalet har Sverige möjligheter att upprätthålla särskilda&lt;br&gt;förvärvsrestriktioner gentemot andra länder än EG- och EFTA-länderna.&lt;br&gt;Med hänsyn till att ett väsentligt motiv för att upphäva företagsförvärvsla-&lt;br&gt;gen var att ge en signal om en önskan om ökade utländska investeringar i&lt;br&gt;Sverige har regeringen ansett att det inte heller finns skäl att upprätthålla&lt;br&gt;ett tillståndsförfarande för investeringar från länder utanför EG- och&lt;br&gt;EFTA-kretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom området finansiella tjänster — bank, försäkring, värdepappershan-&lt;br&gt;del — har den internationella konkurrensen tidigare varit begränsad.&lt;br&gt;Genom en rad åtgärder har hindren successivt avvecklats. Denna interna-&lt;br&gt;tionella utveckling förstärks genom EES-avtalet. På den inre marknaden&lt;br&gt;skall t. ex. banktjänster och flertalet försäkringstjänster kunna säljas fritt&lt;br&gt;över gränserna och etableringsfrihet råda. Hittills har utvecklingen nått&lt;br&gt;längst på bankområdet, och i Sverige finns numera möjlighet för utländska&lt;br&gt;banker, andra kreditinstitut och värdepappersinstitut att etablera s. k.&lt;br&gt;filialer. Förändringarna kan komma att innebära en större närvaro i&lt;br&gt;Sverige av utländska banker och liknande, liksom större möjligheter för&lt;br&gt;svenska företag på samma område att bedriva verksamhet i andra EES-&lt;br&gt;länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna på området finansiella tjänster väntas enligt bl. a.&lt;br&gt;kommissionens egna analyser ge betydande ekonomiska vinster. Detta sker&lt;br&gt;för närvarande genom att tillgången till en större kapitalmarknad och ökad&lt;br&gt;konkurrens leder till sänkta kostnader och priser. Företagens finansiering&lt;br&gt;kan därigenom förbilligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta fri etablering inom EES-området har aktiebolagskom-&lt;br&gt;mittén föreslagit att reglerna om bundna aktier som vanligen syftar till att&lt;br&gt;begränsa det utländska ägandet i aktiebolag skall avskaffas. I övrigt kom-&lt;br&gt;mer bolagsrätten att harmoniseras i enlighet med EG: s direktiv på detta&lt;br&gt;område. Därmed förbättras förutsättningarna för etablering av företag i&lt;br&gt;samtliga EES-länder. Vidare övervägs inom justitiedepartementet ett av-&lt;br&gt;skaffande av bosättningskravet för styrelseledamöter och andra befatt-&lt;br&gt;ningshavare i bolag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Ett par viktiga samarbetsområden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Forskning och utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges andel av världens forskning är liten. Av OECD-ländernas samlade&lt;br&gt;FoU-utgifter utgör de svenska 1,5%. Samtidigt tillhör Sverige som utveck-&lt;br&gt;lat industriland de mer forskningsberoende länderna. Internationellt sam-&lt;br&gt;arbete är därför absolut nödvändigt för Sverige. Sverige deltar också sedan&lt;br&gt;länge i internationellt forskningssamarbete i olika organisatoriska former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i och motiven för vårt internationella forskningsengagemang&lt;br&gt;växlar. För grundforskningens del är den kvalitetshöjande aspekten domi-&lt;br&gt;nerande både vad gäller själva kunskapstillflödet och de ökade möjligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som ges till kritisk prövning och debatt. I många fall är därtill kontakter&lt;br&gt;över gränserna nödvändiga för att en forskningsinsats över huvud taget&lt;br&gt;skall kunna genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den tillämpade forskningen är resursbesparande motiv mer framträ-&lt;br&gt;dande. Svensk industri är i allt högre utsträckning beroende av kunskap&lt;br&gt;och teknik for förnyelse och konkurrensförmåga. Det gäller inte bara de&lt;br&gt;högteknologiska företagen. Internationell samverkan öppnar genvägar till&lt;br&gt;en högre kunskapsnivå och snabbare idéutveckling. Resurskrävande insat-&lt;br&gt;ser kan delas mellan flera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insikten om att Europas konkurrenskraft är beroende av gemensamma&lt;br&gt;insatser för att utveckla ny kunskap och nya teknologier, samt insikten om&lt;br&gt;att en enhetlig marknad inte kan skapas utan en gemensam teknologisk&lt;br&gt;bas, har resulterat i att EG under 8O-talet blivit en allt viktigare aktör inom&lt;br&gt;forskningssamarbetet i Västeuropa. Sedan år 1984 är de gemensamma&lt;br&gt;FoU-insatserna i EG inordnade under fleråriga ramprogram. En tydlig&lt;br&gt;industriell orientering kom till uttryck i EG: s andra ramprogram för FoU&lt;br&gt;(1987-1991) med stora satsningar på informationsteknologi, tele-&lt;br&gt;kommunikation, produktionsteknik, bioteknik och materialforskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I april 1990 tog EG: s forskningsministrar beslut om det tredje rampro-&lt;br&gt;grammet för forskning och utveckling som skall gälla under perioden&lt;br&gt;1990-94, med en budget på 5,7 miljarder ECU (ca 42 miljarder kr.). Detta&lt;br&gt;program syftar i högre grad än de tidigare till att förstärka den vetenskap-&lt;br&gt;liga basen och öka den europeiska industrins internationella konkurrens-&lt;br&gt;kraft. Områdena miljö, bioteknologi, agroindustri och forskarrörlighet har&lt;br&gt;fått stora resurstillskott även om tyngdpunkterna i absoluta tal fortfarande&lt;br&gt;ligger på informations-, kommunikations-, produktions- och materialtek-&lt;br&gt;nologi samt energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-programmen har resulterat i nya och varaktiga informationskanaler&lt;br&gt;mellan företag och forskningsinstitutioner i medlemsländerna. De kunska-&lt;br&gt;per om varandras kapacitet och kompetens som deltagarna skaffar sig utgör&lt;br&gt;en grund för en rationell strukturomvandling av såväl industri som forsk-&lt;br&gt;ningssystem inom EG:s medlemsländer. En sådan strukturomvandling&lt;br&gt;ligger i linje med strävandena att realisera en inre marknad år 1993. Det är&lt;br&gt;av strategisk betydelse för svensk industri och forskning att kunna delta i&lt;br&gt;denna process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär för FoU-området att Sverige ansluts till EG:s nyss-&lt;br&gt;nämnda ramprogram för forskning och teknisk utveckling och alla dess&lt;br&gt;delprogram, utom de två som styrs av Euratomfördraget, dvs. fusionsener-&lt;br&gt;giforskning och kämkraftssäkerhet. I de senare deltar dock Sverige redan i&lt;br&gt;dag på programnivå genom separata avtal. Mot att Sverige erlägger en&lt;br&gt;BNP-baserad andel av EG:s FoU-budget får svenska forskare samma&lt;br&gt;rättigheter som forskare inom EG att föreslå projekt och få godkända&lt;br&gt;projekt finansierade ur EG:s FoU-budget. Svenska forskare får också&lt;br&gt;samma rättigheter som deltagare i EG vad gäller spridning, utvärdering&lt;br&gt;och utnyttjande av forskningsresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får Sverige delta i programmens styrkommittéer och andra&lt;br&gt;kommittéer som har effekter på programmens genomförande, liksom i&lt;br&gt;EG:s rådgivande kommitté för vetenskaplig och teknisk forskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(CREST). Svenska experter får inflytande i planering av nya program.&lt;br&gt;Särskilt viktigt är givetvis medverkan i planeringen infor EG:s fjärde&lt;br&gt;ramprogram som inleds år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s FoU-politik påverkar svensk FoU-politik och svenska priorite-&lt;br&gt;ringar. En växande andel av den svenska FoU-budgeten går i dag till&lt;br&gt;EG-samarbete. Av strategiska skäl har Sverige byggt upp ett omfattande&lt;br&gt;samarbete inom flertalet av de program som omfattas av EES. Hittills har&lt;br&gt;samarbetet skett huvudsakligen på projektnivå vilket innebär att Sverige&lt;br&gt;varit utestängt från programmens styrkommittéer. Genom EES får Sverige&lt;br&gt;avsevärt bättre möjligheter att medverka i utformningen och genomföran-&lt;br&gt;det av EG:s FoU-politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av de miljöpolitiska utmaningar som Europas stater står infor är&lt;br&gt;gemensamma. De fordrar internationell samverkan för att effektivt kunna&lt;br&gt;mötas. Ett omfattande europeiskt samarbete blir därför en naturlig och&lt;br&gt;viktig del av Sveriges miljöpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG har fått en allt mer central roll i det europeiska miljösamarbetet.&lt;br&gt;Genom EES-avtalet kommer Sverige och övriga EFTA-länder att knytas&lt;br&gt;till det miljöarbete som pågår inom EG. En gemensam västeuropeisk&lt;br&gt;miljöpolitik kommer därmed att växa fram inom avtalets ram. Härmed&lt;br&gt;skapas förutsättningar för att på ett effektivt sätt kunna svara på morgon-&lt;br&gt;dagens miljöpolitiska krav. Ett antal remissinstanser, däribland miljöpar-&lt;br&gt;tiet och Svenska Naturskyddsföreningen har haft invändningar mot avtalet&lt;br&gt;med hänsyn till miljöproblematiken. Chefen för miljö- och naturresursde-&lt;br&gt;partementet återkommer i det följande till detta (bil. 13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Investeringarna beräknas öka som följd av EES-avtalet och kan därmed&lt;br&gt;leda till ett ökat genomslag för nya och mer miljövänliga teknologier.&lt;br&gt;Tillväxten bidrar också till att ekonomiska förutsättningar skapas som kan&lt;br&gt;användas för att förbättra miljön. Men med den väntade tillväxten ökar&lt;br&gt;också belastningen på miljön. Ett exempel är transportsektorn. Ett annat&lt;br&gt;exempel är energisektorn. Den politiska utmaningen ligger i att genom&lt;br&gt;miljöpolitiska åtgärder tillse att den ekonomiska tillväxten som följer med&lt;br&gt;EES också blir miljömässigt hållbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom på andra områden innebär avtalet på miljöområdet att EFTA-&lt;br&gt;länderna kommer att medverka i EG: s gemensamma ansträngningar.&lt;br&gt;EG:s miljöpolitik har under de senaste åren genomgått en snabb och&lt;br&gt;dynamisk utveckling. Ett alltmer omfattande och ambitiöst regelverk med&lt;br&gt;för medlemsländerna bindande föreskrifter har upprättats. Arbetet styrs av&lt;br&gt;närhetsprincipen, dvs. åtgärder vidtas på gemensam nivå först om det&lt;br&gt;önskade resultatet inte kan uppnås lika effektivt eller bättre på nationell&lt;br&gt;eller lägre nivå. De gemensamma reglerna rör frågor som kemikaliehante-&lt;br&gt;ring, utsläpp i luft och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga som gäller flera departement är miljökonsekvenserna av&lt;br&gt;EES-avtalet. Regeringen avser att under implementeringsfasen löpande&lt;br&gt;bevaka de miljömässiga aspekterna av EES-avtalet. Bl. a. kommer miljö-&lt;br&gt;konsekvenserna att belysas i de skilda sammanhang då förslag om imple-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;menteringen framläggs. Därvid kommer bl. a. transporternas miljöprob-&lt;br&gt;lem att tas upp till granskning med sikte på att uppfylla högsta tillämpade&lt;br&gt;och tillämpbara ambitionsnivå. När effekterna på olika områden klarlagts&lt;br&gt;bör en samlad bedömnng av miljökonsekvenserna göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning for en effektiv miljöpolitik är tillgång till objek-&lt;br&gt;tiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter om europeiska miljöförhållan-&lt;br&gt;den. Dessa kan sedan utgöra underlag för framtida åtgärder och utvärde-&lt;br&gt;ring av redan vidtagna åtgärder. Den av EG beslutade men ännu inte&lt;br&gt;upprättade europeiska miljöbyrån kommer bl. a. i detta avseende att få en&lt;br&gt;viktig roll. EES-avtalet tillförsäkrar Sverige och de övriga EFTA-länderna&lt;br&gt;ett deltagande i myndighetens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har ibland rests farhågor för att Sverige genom EES-avtalet skulle&lt;br&gt;tvingas anpassa redan etablerade svenska miljöbestämmelser till mindre&lt;br&gt;långtgående EG-bestämmelser. Så är emellertid inte fallet. Eftersom hu-&lt;br&gt;vuddelen av EG: s regler är av minimikaraktär dvs. fastställer de lägsta&lt;br&gt;kravnivåer som måste uppfyllas, är faltet fritt för de stater som så önskar&lt;br&gt;att inom dessa områden välja en högre ambitionsnivå. Flera medlems-&lt;br&gt;länder har också valt att tillämpa mer långtgående bestämmelser än vad de&lt;br&gt;gemensamma EG-reglerna föreskriver. Inget hindrar Sverige från att göra&lt;br&gt;på samma sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall EG: s regler syftar till en harmonisering, vilket är fallet inom&lt;br&gt;framförallt varuområdet, är situationen en annan. Avsikten i dessa fall är&lt;br&gt;att tillgodose miljöskyddskravet och samtidigt undanröja hindren för var-&lt;br&gt;ors fria rörlighet mellan medlemsländerna. Endast i undantagsfall har här&lt;br&gt;ett enskilt land rätt att tillämpa strängare krav än de som fastställts&lt;br&gt;gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under EES-förhandlingarna visade det sig att de svenska reglerna på det&lt;br&gt;harmoniserade området i en del fall klart avvek från vad som gäller inom&lt;br&gt;EG. I något fall där EG: s regler var strängare än Sveriges, som t. ex. i fråga&lt;br&gt;om buller, har Sverige antagit dessa regler. I de fall åter där våra egna regler&lt;br&gt;var mer långtgående än EG: s — det gäller bl. a. bilavgasbestämmelserna&lt;br&gt;och kemikalielagstiftningen — har särordningar förhandlats fram. Annars&lt;br&gt;skulle ju en anpassning i dessa fall ha inneburit en sänkning av redan&lt;br&gt;etablerade miljökrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lösningen har blivit övergångsarrangemang och vissa andra särlös-&lt;br&gt;ningar i avvaktan på en fortsatt skärpning av EG: s regelverk. För bilavgas-&lt;br&gt;bestämmelserna innebär detta att Sverige även fortsättningsvis kommer att&lt;br&gt;kunna tillämpa nationella regler. Fram till den 1 januari 1995 har vi rätt att&lt;br&gt;vägra godkänna bilar för försäljning inom landet som inte uppfyller de&lt;br&gt;svenska kraven. Därefter kommer bilar som uppfyller EG: s då strängare&lt;br&gt;krav att kunna säljas fritt i Sverige. Framtida hårdare regler skall utarbetas&lt;br&gt;gemensamt av EFTA-länderna och EG inom ramen för EES. Allmänt kan&lt;br&gt;sägas att EG: s regler utvecklas och går i riktning mot de nuvarande svenska&lt;br&gt;kravnivåerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kemikalieområdet ger avtalet Sverige möjlighet att fortsätta tillämpa&lt;br&gt;de mer långtgående bestämmelser som förbjuder användningen av vissa&lt;br&gt;farliga ämnen, asbest, organiska lösningsmedel m. m. En gemensam över-&lt;br&gt;syn kommer att göras år 1995. Vidare är avsikten att bestämmelserna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klassificering och märkning av kemikalier skall harmoniseras. Dessa lik-&lt;br&gt;som andra övergångsarrangemang redovisas i det följande av chefen för&lt;br&gt;miljö- och naturresursdepartementet (bil 13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga är om EES-avtalet medför begränsningar i våra framtida&lt;br&gt;möjligheter att bedriva en ambitiös miljöpolitik. EES-avtalet innebär ju att&lt;br&gt;vi inordnas i ett betydligt mer långtgående samarbete än vi tidigare varit&lt;br&gt;delaktiga i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar inte denna oro. Visserligen ligger det i samarbetets natur att&lt;br&gt;våra internationella åtaganden begränsar vårt nationella manöverut-&lt;br&gt;rymme. Men karakteristiskt för de miljöfrågor som regleras inom EG är att&lt;br&gt;de i allmänhet är gränsöverskridande. Genom att agera tillsammans med&lt;br&gt;våra västeuropeiska partner ökar vi effektiviteten i det miljöpolitiska&lt;br&gt;arbetet. EES-avtalet skapar förutsättningar för en sådan gemensam miljö-&lt;br&gt;politik. EG kommer här liksom på andra områden att vara huvudaktör&lt;br&gt;men vi kommer tillsammans med övriga EFTA-länder att få ett icke&lt;br&gt;obetydligt inflytande. Vi kan därigenom påverka den gemensamma miljö-&lt;br&gt;politiken i ambitös riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svensk del utgör EES en välkommen förstärkning av Sveriges miljö-&lt;br&gt;politiska arsenal. Regeringen avser att inom dess ram aktivt bidra till att&lt;br&gt;den tillväxt som kommer att följa med EFTA-ländernas anknytning till den&lt;br&gt;inre marknaden också leder till en miljömässigt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Vissa institutionella frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Beredning av och beslut om nya EES-regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från EFTA: s sida har strävan varit att få till stånd ett så nära samarbete&lt;br&gt;med EG som möjligt när det gäller utformningen av nya EES-regler, såväl&lt;br&gt;i förberedelsefasen som vid beslutsfattandet. EFTA-sidans ambitioner i&lt;br&gt;denna riktning har dock inte vunnit stöd hos EG under förhandlingarnas&lt;br&gt;gång. EG har hävdat att ett formellt deltagande från EFTA-ländernas sida&lt;br&gt;i EG: s beslutsprocess inkräktar på gemenskapens beslutsautonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG är det bara kommissionen som har formell initiativrätt beträf-&lt;br&gt;fande förslag till nya regler. När kommissionen utarbetar sådana förslag får&lt;br&gt;emellertid enligt EES-avtalet experter från EFTA-länderna göra sina röster&lt;br&gt;hörda på samma sätt som experter från EG: s medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG ger rådet ofta kommissionen befogenhet att genomföra regler&lt;br&gt;som rådet har beslutat om. Då biträds kommissionen ofta av en kommitté.&lt;br&gt;Även vad gäller medverkan i sådana kommittéer har en lösning nåtts som&lt;br&gt;kan anses tillgodose EFTA-staternas intresse. EES-avtalet anger sålunda&lt;br&gt;olika former för medverkan av EFTA-experter beroende på vilken typ av&lt;br&gt;kommitté det rör sig om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-sidan har också en initiativrätt, som följer av allmänna folkrätt-&lt;br&gt;sliga regler. Den innebär inte enbart en rätt att ta upp en fråga till&lt;br&gt;diskussion utan också att ta initiativ till nya EES-regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslut om nya EES-regler som formellt fattas av EES-kommittén&lt;br&gt;utgör nya folkrättsliga avtal för EFTA-ländernas del. Dessa avtal skall&lt;br&gt;införlivas med den nationella lagstiftningen i varje land. Denna process&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste ske snabbt och smidigt så att en beslutad EES-regel kan träda i kraft&lt;br&gt;samtidigt inom hela EES-området. Därför skall beslut av EES-kommittén&lt;br&gt;införlivas med de nationella rättsordningarna inom vissa tidsramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EES-kommittén inom en viss angiven tidsfrist inte har kunnat nå&lt;br&gt;enighet om ett förslag till ny EES-regel, kan en del av avtalet, t. ex. en bilaga&lt;br&gt;eller del därav som förslaget berör, under vissa omständigheter bli provi-&lt;br&gt;soriskt suspenderad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna förutsätts vara angelägna att undvika att en&lt;br&gt;sådan situation uppstår. Det understryker betydelsen av att EFTA-&lt;br&gt;ländernas synpunkter på förslag till EG-regler lämnas så tidigt som möjligt.&lt;br&gt;Det bör betonas att enskilda och juridiska personers redan förvärvade&lt;br&gt;rättigheter inte påverkas av att EES-avtalet upphävs till viss del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser jag att formerna för beslutsfattandet inom&lt;br&gt;EES ger tillfredsställande möjligheter för Sverige och övriga EFTA-länder&lt;br&gt;att få gehör både för sina synpunkter på föreslagen EG-lagstiftning och för&lt;br&gt;egna förslag. Det är likväl klart att det endast är inom medlemskapets ram&lt;br&gt;som en balans mellan åtaganden i sak och ett motsvarande inflytande över&lt;br&gt;utformningen av regelverket kan uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvistlösning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhandlingarna om EES-avtalet var parterna tidigt överens om att det&lt;br&gt;inom EES borde finnas ett gemensamt organ för tvistlösning på judiciell&lt;br&gt;nivå, dvs. en domstol med i stort sett samma uppgifter som EG-domstolen&lt;br&gt;inom EG. Tankarna på en sådan gemensam EES-domstol fick dock avskri-&lt;br&gt;vas till följd av att EG-domstolen i sitt första yttrande över EES-avtalet&lt;br&gt;förklarade att en sådan konstruktion skulle strida mot Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de omförhandlingar som aktualiserades till följd av EG-domstolens&lt;br&gt;yttrande hade parterna som utgångspunkt att en mekanism för judiciell&lt;br&gt;tvistlösning alltjämt behövdes, främst av hänsyn till den eftersträvade&lt;br&gt;enhetligheten i reglernas tolkning och tillämpning. Siktet ställdes då bl. a.&lt;br&gt;in på en lösning med skilda mekanismer för EG- resp. EFTA-sidan.&lt;br&gt;Resultatet blev att parterna enades om att en särskild EFTA-domstol skulle&lt;br&gt;upprättas för EES-ändamål med uppgift att på EFTA-sidan svara för de&lt;br&gt;uppgifter som EG-domstolen fullgör inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolens huvudsakliga uppgifter skall därför vara att pröva&lt;br&gt;frågor om EFTA-staternas efterlevnad av EES-avtalet, att pröva vissa&lt;br&gt;överklagade beslut av EFTA: s övervakningsmyndighet, ESA, på konkur-&lt;br&gt;rensområdet samt att avgöra tvister mellan en eller flera EFTA-stater. För&lt;br&gt;dessa kategorier av tvister och ärenden råder en ordning liknande den som&lt;br&gt;finns inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tvister mellan ett eller flera av EFTA-länderna och EG eller ett av&lt;br&gt;dess medlemsländer gäller däremot att de skall hänskjutas till EES-&lt;br&gt;kommittén. Denna mera traditionella folkrättsliga lösning har komplette-&lt;br&gt;rats med en regel om att parterna kan enas om att begära ett tolkningsbe-&lt;br&gt;sked från EG-domstolen, om tvisten rör tolkningen av EES-regler som i sak&lt;br&gt;är identiska med EG-regler och EES-kommittén inom viss tid inte lyckats&lt;br&gt;lösa tvisten. Allmänt sett är en begäran om sådant tolkningsbesked ägnad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att främja en enhetlig tillämpning av EES-reglerna. Huruvida Sverige som&lt;br&gt;part i en tvist skall begagna sig av denna möjlighet eller ej får avgöras från&lt;br&gt;fall till fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tvist inte kunnat lösas av EES-kommittén inom viss angiven tid&lt;br&gt;eller parterna inte kunnat enas om att inhämta tolkningsbesked, kan&lt;br&gt;parterna utlösa skyddsåtgärder eller aktualisera en partiell suspension av&lt;br&gt;relevant del av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också visst utrymme för att använda sig av skiljedom som&lt;br&gt;tvistlösningsmekanism i EES-avtalet. Detta utrymme är dock begränsat.&lt;br&gt;Det inskränker sig till tvister om omfattningen eller varaktigheten av vissa&lt;br&gt;skyddsåtgärder eller proportionerna av motåtgärder mot skyddsåtgärder.&lt;br&gt;Ett sådant skiljeförfarande, som är bindande för parterna, får inte innefatta&lt;br&gt;tolkning av sådana avtalsbestämmelser som i sak är identiska med motsva-&lt;br&gt;rande EG-regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalets institutionella bestämmelser bygger som tidigare nämnts på&lt;br&gt;vad som under förhandlingarna har kallats en ”två-pelar modell”. Som ett&lt;br&gt;uttryck härför anger EES-avtalet att EFTA-länderna skall upprätta en&lt;br&gt;oberoende övervakningsmyndighet (ESA) samt en domstol (EFTA-&lt;br&gt;domstolen). Vidare anges att övervakningen av att förpliktelserna enligt&lt;br&gt;avtalet iakttas åligger å ena sida ESA och å andra sidan kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl ESA som EFTA-domstolen inrättas genom ett separat avtal mellan&lt;br&gt;EFTA-länderna, kallat övervakningsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESA: s uppgifter kan indelas i övervakning och administration. ESA får&lt;br&gt;samma uppgifter mot EFTA-länderna härvidlag som kommissionen har&lt;br&gt;mot EG: s medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ESA och kommissionen inom sina resp, kompetensområden överva-&lt;br&gt;kar att EES-avtalets förpliktelser iakttas kommer att vara avgörande för att&lt;br&gt;EES-reglerna tillämpas på samma sätt i alla länder som är anslutna till EES.&lt;br&gt;Samarbetet mellan ESA och kommissionen blir viktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESA:s administrativa uppgifter specificeras i ett särskilt protokoll till&lt;br&gt;övervakningsavtalet. Dessa uppgifter följer av att kommissionen, utöver&lt;br&gt;sina övervakningsuppgifter, också utför en mängd administrativa upp-&lt;br&gt;gifter för EG: s medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom verksamheten i ständiga kommittén kommer EFTA-länderna&lt;br&gt;att få möjlighet att enas om en samfälld linje inför beslut i den gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom avtalet om en parlamentarikerkommitté mellan EFTA-länderna&lt;br&gt;slutligen skapas bättre förutsättningar för samarbetet mellan EFTA-&lt;br&gt;parlamentariker i den gemensamma parlamentarikerkommittén i EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* * ♦&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet mellan EFTA-länderna och EG samt dess medlemsländer om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet innebär att EFTA: s ställning&lt;br&gt;stärks, förbindelserna med EG utvecklas kraftigt på en rad områden och&lt;br&gt;det nordiska samarbetet fördjupas. Avtalet innebär också att Sverige&lt;br&gt;bidrar till att främja det europeiska samarbetet. Sammanfattningsvis kon-&lt;br&gt;staterar jag att Sverige har ett starkt intresse av att ansluta sig till avtalet.&lt;br&gt;Denna uppfattning delas av det stora flertalet remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser har emellertid ansett att remisstiden varit for kort att&lt;br&gt;medge en närmare granskning av alla frågor. Jag hyser förståelse för denna&lt;br&gt;uppfattning. Det har emellertid inte varit möjligt att medge längre remiss-&lt;br&gt;tid med hänsyn till det planerade tidsschemat med ikraftträdande av&lt;br&gt;avtalen den 1 januari 1993. Som framgår av vad jag tidigare sagt (avsnitt 4)&lt;br&gt;har beredningsarbetet på svensk sida varit mycket omfattande. Utöver vad&lt;br&gt;som visas där har i stor omfattning ordnats seminarier, kurser och infor-&lt;br&gt;mationsmöten. Under remisstiden inbjöds även remissinstanserna att&lt;br&gt;delta i ett informationsmöte, som samlade ett stort antal deltagare. Jag vill&lt;br&gt;i denna del påpeka att lagrådet, som haft att granska förslaget till EES-&lt;br&gt;lagen, funnit att med hänsyn till lagstiftningsärendets vikt och komplexitet&lt;br&gt;de framförda anmärkningarna är befogade och att det alltså varit önskvärt&lt;br&gt;med en längre remisstid. Mot bakgrund av vad som framgått om bered-&lt;br&gt;ningen av lagförslaget har lagrådet emellertid ansett att föreskrifterna i 7&lt;br&gt;kap. 2 § regeringsformen måste anses vara uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakom ansträngningarna att få EES-avtalet till stånd har stått en nästan&lt;br&gt;enhällig svensk riksdag. Avtalet är nu undertecknat liksom de s. k. EFTA-&lt;br&gt;avtalen. De bör nu samtliga föreläggas riksdagen för dess godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;B NÄRMARE BESKRIVNING AV EES-&lt;br&gt;AVTALET M.M.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Översikt över EG: s rättsliga system&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Eftersom EES-avtalet syftar till en integrering av EFTA-ländernas resp,&lt;br&gt;marknader med EG: s inre marknad innebär avtalet en anpassning till de&lt;br&gt;regler och principer som gäller inom EG. För att förstå innebörden av&lt;br&gt;EES-avtalet måste man därför förstå de integrationssträvanden som Rom-&lt;br&gt;fördraget är ett uttryck för och hur EG: s gemensamma marknad fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta avsnitt innehåller en kortfattad beskrivning av EG:s grundläg-&lt;br&gt;gande struktur och principer med en översiktlig redogörelse för de samar-&lt;br&gt;betsområden som är av särskild betydelse för EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 EG: s grundläggande struktur&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fördragen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden för samarbetet inom EG, primärrätten, utgörs främst av de tre&lt;br&gt;EG-fördragen om upprättandet av den Europeiska kol- och stålgemenska-&lt;br&gt;pen, den Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget) samt den&lt;br&gt;Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Romfördraget är det mest övergripande av EG-fördragen. Det brukar&lt;br&gt;beskrivas som ett ramfördrag, vars målinriktade och allmänt hållna be-&lt;br&gt;stämmelser fylls ut och preciseras genom sekundärrättsliga regler av olika&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är på fördragen som EG:s institutioner grundar sin kompetens.&lt;br&gt;Deras åtgärder skall enligt legalitetsprincipen grundas på befogenheter som&lt;br&gt;fördragen ger dem. Inom denna ram har staterna förbundit sig att utöva sin&lt;br&gt;statsmakt gemensamt under hänsynstagande till samfällda intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens mål och medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningen i Romfördragets ingress (preambel) uttrycker medlemsländer-&lt;br&gt;nas föresats att lägga grunden till ett ständigt fastare förbund mellan&lt;br&gt;Europas folk och deras vilja att genom samfällda åtgärder säkra ekono-&lt;br&gt;miska och sociala framsteg genom att avlägsna barriärer inom Europa.&lt;br&gt;Fördraget är alltså ett uttryck för en strävan efter integration. Redan av&lt;br&gt;ingressen framgår att integrationsmålet är av både ekonomisk och allmänt&lt;br&gt;politisk karaktär. Ingressens innehåll är en viktig utgångspunkt för tolk-&lt;br&gt;ningen av fördragets regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG är en ekonomisk gemenskap, grundad på en tullunion. I begreppet&lt;br&gt;ekonomisk gemenskap ligger att åtgärder som är protektionistiska, dvs.&lt;br&gt;sådana som skyddar inhemska ekonomiska intressen, principiellt är för-&lt;br&gt;bjudna mellan medlemsländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I själva fördraget (art. 2) anges fem övergripande mål för gemenskapen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en harmonisk utveckling av den ekonomiska verksamheten inom ge-&lt;br&gt;menskapen som helhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en fortgående och balanserad expansion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en ökad stabilitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en allt snabbare höjning av levnadsstandarden samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— närmare förbindelser mellan de länder som gemenskapen förenar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa mål har ansetts innebära att integrationen skall ses som en&lt;br&gt;dynamisk process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen förverkligas enligt samma artikel genom upprättande av en ge-&lt;br&gt;mensam marknad och genom ett gradvist närmande av medlemsländernas&lt;br&gt;ekonomiska politik. Begreppet ekonomisk politik har här en vidsträckt&lt;br&gt;betydelse och samordningen har efterhand utsträckts till allt fler områden.&lt;br&gt;Detta ligger i integrationsprocessens natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensam marknad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma marknaden skall skapa ekonomisk tillväxt och stabilitet&lt;br&gt;och därmed ökat välstånd. Medlemsländernas produktionsresurser skall&lt;br&gt;utnyttjas så rationellt som möjligt. Under lika och ostörda konkurrensför-&lt;br&gt;hållanden skall man på den gemensamma marknaden kunna handla och&lt;br&gt;byta tjänster, arbeta, investera och producera och därigenom främja ge-&lt;br&gt;menskapens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet inre marknad infördes i Romfördraget genom enhetsakten&lt;br&gt;och uttrycker det som är den gemensamma marknadens kärna. Den inre&lt;br&gt;marknaden skall sålunda enligt fördraget (art. 8 a) innefatta ett område&lt;br&gt;utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital&lt;br&gt;säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördraget — de s. k. fyra&lt;br&gt;friheterna. Benämningen inre marknad syftar på att förhållandena bör vara&lt;br&gt;desamma som på en hemmamarknad. Fullbordandet av EG:s inre mark-&lt;br&gt;nad under tiden fram till år 1993 ses som ett avgörande steg i den&lt;br&gt;gemensamma marknadens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Romfördraget innehåller skilda förbud, riktade mot nationella åtgärder&lt;br&gt;som skapar hinder för handel och annan verksamhet över gränserna. Den&lt;br&gt;fria rörligheten för varor kan t. ex. hindras om nationella regler med krav&lt;br&gt;på varors beskaffenhet är olika utformade så att varor inte utan fördyrande&lt;br&gt;produktionsanpassning kan marknadsföras i andra länder än de där de&lt;br&gt;produceras. På motsvarande sätt förhåller det sig i fråga om andra friheter.&lt;br&gt;Utgångspunkten är att fördragets regler inte tillåter hinder av sådant slag.&lt;br&gt;Detsamma gäller regler om kontroll av varor, bevis om genomgången&lt;br&gt;yrkesutbildning osv. Viktiga regleringsintressen, som t. ex. skydd for hälsa&lt;br&gt;och säkerhet, måste likväl alltid tillgodoses. Den fria rörligheten kräver i&lt;br&gt;sådana fall att det skapas samordnade regler inom hela gemenskapen.&lt;br&gt;Detta kallas harmonisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att anta gemensamma regler eller besluta om harmonisering på&lt;br&gt;ett område avstår medlemsländerna från att där i fortsättningen ensidigt&lt;br&gt;utöva regleringsmakt. De är förpliktade att i fortsättningen gemensamt&lt;br&gt;utöva befogenheten att meddela föreskrifter. Angelägna nationella in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tressen kan ändå tillgodoses, t. ex. med stöd av särskilda säkerhetsklausu-&lt;br&gt;ler, men inte på samma sätt som förut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordning av politik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På vissa områden finns inom EG en samfälld politik. Eftersom EG är en&lt;br&gt;tullunion måste det finnas en gemensam handelspolitik mot omvärlden.&lt;br&gt;För den gemensamma marknadens funktion behövs en gemensam konkur-&lt;br&gt;renspolitik, som säkerställer att inte konkurrensen snedvrids genom före-&lt;br&gt;tagens eller medlemsländernas åtgärder. Det rör sig vidare om jordbruks-&lt;br&gt;och transportområdena. På de nu nämnda områdena krävs gemensamma&lt;br&gt;regler som gäller lika inom hela gemenskapen. Där sådana regler gäller&lt;br&gt;finns inget utrymme för nationella föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut nämnts anger fördraget en samordning av medlemsländernas&lt;br&gt;ekonomiska politik såsom ett från den gemensamma marknaden fristå-&lt;br&gt;ende medel för att närma sig de genom fördraget uppställda målen. Den&lt;br&gt;gemensamma marknaden kräver för att fungera ett visst mått av&lt;br&gt;ekonomisk-politisk samordning, på samma sätt som marknaden påverkar&lt;br&gt;förutsättningarna for den ekonomiska politiken. Samordningen inom EG&lt;br&gt;omfattar exempelvis viss regionalpolitik, industripolitik, socialpolitik och&lt;br&gt;energipolitik. Samordningen av politik sträcker sig utanför det i snäv&lt;br&gt;mening ekonomiska området. Utbildning, forskning och utveckling, miljö,&lt;br&gt;arbetsmiljö och konsumentpolitik är exempel på områden, där en samord-&lt;br&gt;ning fått allt större aktualitet under senare år. En sådan samordning kan&lt;br&gt;ofta syfta till att förbättra förutsättningarna för den fria rörligheten eller till&lt;br&gt;att korrigera icke önskade bieffekter av en helt fri marknad. Ibland beror&lt;br&gt;samordningen dock på andra, mer allmänna politiska ambitioner. Denna&lt;br&gt;aspekt har understrukits genom enhetsakten som tillfört fördraget en rad&lt;br&gt;nya bestämmelser om bl. a. ekonomiskt och socialt samarbete, forskning&lt;br&gt;och utveckling samt miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG: s institutioner och deras verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s institutioner är fyra: ministerrådet (rådet), kommissionen, parla-&lt;br&gt;mentet och domstolen. Institutionerna är skyldiga att genom sina åtgärder&lt;br&gt;arbeta för att fördragets mål förverkligas. Kommissionen och domstolen är&lt;br&gt;oavhängiga nationella politiska intressen. Av andra organ bör här särskilt&lt;br&gt;nämnas den rådgivande ekonomiska och sociala kommittén, som består av&lt;br&gt;företrädare for arbetsmarknadens parter, konsumenter, jordbrukare och&lt;br&gt;olika andra yrkesgrupper. Det finns dessutom en mångfald andra organ,&lt;br&gt;kommittéer och arbetsgrupper, som i allmänhet inte regleras i själva&lt;br&gt;fördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rådet kommer medlemsländernas politiska intressen till uttryck. Där&lt;br&gt;bestäms politiken och fattas i allmänhet de slutliga avgörandena rörande&lt;br&gt;nya gemensamma regler. Rådet består av regeringsledamöter från medlems-&lt;br&gt;länderna och kan ha skilda sammansättningar. Besluten fattas enhälligt&lt;br&gt;eller som majoritetsbeslut, beroende på vad fördragen föreskriver för olika&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parlamentet består av direktvalda ledamöter från medlemsländerna och&lt;br&gt;är ett viktigt forum för politisk debatt. Dess funktioner är bl. a. av rådgi-&lt;br&gt;vande och kontrollerande karaktär. Enhetsakten har gett parlamentet en&lt;br&gt;större roll än tidigare vid tillkomsten av nya regler. Maastricht-&lt;br&gt;överenskommelsen är ännu ett steg i denna riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens viktigaste funktioner är att lägga fram förslag för rådet&lt;br&gt;och övervaka gemenskapsrättens tillämpning. Den har vissa självständiga&lt;br&gt;beslutsbefogenheter, bl. a. i fråga om tillämpningen av EG: s konkurrens-&lt;br&gt;rätt i förhållande till såväl medlemsstaterna som företagen på marknaden.&lt;br&gt;Kommissionen har vidare viss självständig rätt att meddela föreskrifter.&lt;br&gt;Dessutom ger rådet ofta kommissionen i uppdrag att svara för närmare&lt;br&gt;föreskrifter beträffande sådant det själv har beslutat om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övervakningen av gemenskapsrättens tillämpning i medlemslän-&lt;br&gt;derna kan kommissionen i sista hand väcka talan vid domstolen för&lt;br&gt;fördragsbrott. Det sker dock först efter en utredning som innebär åtskilliga&lt;br&gt;kontakter mellan nationella myndigheter och kommissionens tjänstemän.&lt;br&gt;Oftast kommer man då överens. Det händer inte sällan att resultatet blir att&lt;br&gt;kommissionen tar initiativ till nya eller ändrade regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen är ansvarig för att EG-rätten tolkas enhetligt och den har att&lt;br&gt;i sista hand avgöra dess innebörd. I viktiga hänseenden har EG-rätten fått&lt;br&gt;sin form genom dess domar. Domstolen dömer bl. a. i mål mellan medlems-&lt;br&gt;länderna och mellan institutionerna inbördes samt i mål mellan kommis-&lt;br&gt;sionen och medlemsländerna. Dess domar är bindande. En viktig uppgift&lt;br&gt;för domstolen är vidare att på begäran av nationella domstolar lämna&lt;br&gt;förhandsbesked om EG-reglernas innebörd. EG-domstolens rättstillämp-&lt;br&gt;ning anses allmänt ha haft stor betydelse för integrationens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådsbeslut om nya regler tillkommer i ett samspel främst mellan&lt;br&gt;kommissionen och rådet. Andra organ medverkar huvudsakligen genom&lt;br&gt;att yttra sig över förslag framtagna av kommissionen, som har en exklusiv&lt;br&gt;initiativrätt. Sedan förslaget överlämnats från kommissionen till rådet&lt;br&gt;yttrar sig parlamentet och i en del fall EG:s ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommitté. Rådets ställningstagande bereds därefter på tjänstemannanivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall skall parlamentet enligt den s. k. samarbetsproceduren inte&lt;br&gt;bara höras utan även medverka vid det slutliga avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika slag av rättsakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betydande utsträckning skall EG-rätten tillämpas av nationella myndig-&lt;br&gt;heter på samma sätt som inhemsk rätt. Man brukar säga att reglerna är&lt;br&gt;direkt tillämpliga, eftersom de används utan mellankommande nationell&lt;br&gt;rättsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Romfördragets artikel 189 anger tre typer av bindande rättsakter, som&lt;br&gt;rådet och kommissionen kan utfärda. Det är fråga om förordningar, direk-&lt;br&gt;tiv och beslut. Förordningar är gällande inom hela EG och är direkt&lt;br&gt;tillämpliga i medlemsländerna. Direktiv riktar sig till medlemsländerna&lt;br&gt;och anger ett visst resultat som skall uppnås inom en bestämd tid men&lt;br&gt;överlåter åt länderna att bestämma form och tillvägagångssätt för den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationella implementeringen. Beslut är bindande i alla delar för dem som&lt;br&gt;de är riktade till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bindande gemenskapsrättsliga bestämmelser kan grunda rättigheter och&lt;br&gt;skyldigheter inte bara för medlemsländerna utan också för enskilda, om de&lt;br&gt;är tillräckligt tydliga och inte lämnar länderna utrymme för val i samband&lt;br&gt;med nationell implementering. Sådana rättigheter skall skyddas av dom-&lt;br&gt;stolar och andra myndigheter. Man brukar då säga att bestämmelserna har&lt;br&gt;direkt effekt. Uttryckliga förbud, t. ex. mot diskriminering, uppfyller de&lt;br&gt;nyss nämnda kraven och har därför direkt effekt. Fördragets bestämmelser&lt;br&gt;om fri rörlighet på marknaden och dess förbud mot könsdiskriminering&lt;br&gt;kan sålunda grunda individuella rättigheter. Även bestämmelser i direktiv&lt;br&gt;kan få denna verkan, om den nationella rätten inte anpassas till direktivets&lt;br&gt;krav på ett korrekt sätt eller det inte har införlivats alls inom den före-&lt;br&gt;skrivna tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en domstol i ett medlemsland skulle finna att en nationell bestäm-&lt;br&gt;melse strider mot en EG-bestämmelse som är direkt tillämplig, skall&lt;br&gt;domstolen inte tillämpa den nationella bestämmelsen i det aktuella målet.&lt;br&gt;Enligt EG-domstolens praxis har EG-regeln nämligen företräde framför&lt;br&gt;nationella regler och skall tillämpas oavsett vad som må vara föreskrivet i&lt;br&gt;den nationella rättsordningen. Detta sammanhänger med EG-domstolens&lt;br&gt;synsätt att EG-rätten är en egen rättsordning som är autonom i förhållande&lt;br&gt;till traditionell folkrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också rättsakter som inte är bindande, t. ex. rekommendatio-&lt;br&gt;ner och yttranden, vilka också nämns i artikel 189. Andra slag av icke&lt;br&gt;bindande rättsakter än de i fördraget nämnda har tillkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med länder utanför gemenskapen kan EG ingå bl. a. associerings- och&lt;br&gt;handelsavtal. Skillnaden mellan dessa bägge slag av avtal är främst att de&lt;br&gt;förra innebär en starkare markering av nära och varaktig anknytning till&lt;br&gt;gemenskapen. Sveriges och övriga EFTA-länders frihandelsavtal med EG&lt;br&gt;är handelsavtal. EES-avtalet, vilket är ett associationsavtal, kan ses som en&lt;br&gt;utbyggnad av detta samarbete. EG:s folkrättsliga avtal hör också till&lt;br&gt;EG-rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsländerna kan också ingå folkrättsliga överenskommelser med&lt;br&gt;varandra. Romfördraget innehåller en regel om skyldighet att vid behov&lt;br&gt;förhandla om sådana överenskommelser i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete och icke-diskriminering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande gemenskapsrättsliga principer kommer till uttryck i ar-&lt;br&gt;tiklarna 5 och 7 i Romfördraget, som har nära motsvarigheter i EES-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Romfördragets artikel 5 bygger på en allmän solidaritets- eller lojalitets-&lt;br&gt;princip. Enligt denna är medlemsländerna och gemenskapens institutioner&lt;br&gt;alla förpliktade att lojalt samarbeta med varandra. Många av EG-&lt;br&gt;domstolens viktigaste domar, bl. a. om EG-reglernas verkan i nationell&lt;br&gt;rättstillämpning, bygger på denna förpliktelse. Länderna skall respektera&lt;br&gt;varandras och gemenskapens intressen och söka undvika att handla i strid&lt;br&gt;med dessa. Institutionerna skall likaså beakta viktiga nationella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsländernas förpliktelser enligt artikel 5 kan indelas i skyldigheter Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;att vara positivt verksamma och skyldigheter att avhålla sig från vissa Bilaga 1&lt;br&gt;åtgärder. Dessa kallas sammanfattande för samarbetsförpliktelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förpliktelse innebär till att börja med att länderna skall vidta alla&lt;br&gt;allmänna eller särskilda åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla&lt;br&gt;förpliktelserna enligt fördraget och sekundärrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länderna skall vidare underlätta institutionernas verksamhet. Denna&lt;br&gt;skyldighet omfattar inte bara uttryckligen förutsedd verksamhet utan gäller&lt;br&gt;generellt på alla de områden där institutionerna är verksamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver gäller att länderna skall avhålla sig från alla åtgärder som kan&lt;br&gt;äventyra fördragets mål. Denna förpliktelse sträcker sig längre än till ett&lt;br&gt;förbud mot åtgärder som konkret hotar fördragsmålen. Det är förbjudet&lt;br&gt;redan att skapa en risk för en sådan effekt. Med fördragsmål avses såväl&lt;br&gt;sådana som innefattas i ingressen och i de grundläggande artiklarna som&lt;br&gt;sådana som läggs fast i fördragets särskilda bestämmelser på skilda om-&lt;br&gt;råden. Förbudet gäller varje slag av statligt handlande på alla områden,&lt;br&gt;även sådana som faller utanför fördragets egentliga tillämpningsområde.&lt;br&gt;Fördragsmålen kan nämligen äventyras även genom t. ex. kulturpolitiska&lt;br&gt;eller försvarspolitiska åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördragets artikel 7 uttrycker principen om rättvis likabehandling utan&lt;br&gt;avseende på nationalitet (icke-diskriminering). Denna princip gäller inom&lt;br&gt;fördragets tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskriminering betyder särbehandling som inte är sakligt grundad; lika&lt;br&gt;fall skall behandlas lika. Det är lätt att förstå att inte nationalitet kan vara&lt;br&gt;saklig grund för särbehandling inom gemenskapen. Romfördraget syftar ju&lt;br&gt;till integration av Europas länder bl. a. genom skapandet av en gemensam&lt;br&gt;marknad. Då kan inte nationaliteten utgöra saklig grund för särbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördraget innehåller andra mer preciserade regler rörande diskrimine-&lt;br&gt;ring på grund av nationalitet, till vilka artikel 7 också hänvisar. De kan&lt;br&gt;innehålla närmare regler om kriterier som inte får användas så att de&lt;br&gt;medför särbehandling, men de kan också ge anvisningar om omständighe-&lt;br&gt;ter som legitimerar särbehandling. Det finns regler av detta slag i fråga om&lt;br&gt;bl. a. arbetskraftens fria rörlighet, rätten till fritt yrkesutövande samt den&lt;br&gt;fria rörligheten för tjänsteprestationer och kapital. Därutöver finns diskri-&lt;br&gt;mineringsförbud som utvecklats företrädesvis genom domstolspraxis. Så&lt;br&gt;är fallet t. ex. på varuområdet (jfr betänkandet Ds 1990:76 Romfördragets&lt;br&gt;art. 30, särskilt s. 55 — 59).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskriminering kan vara öppen eller dold. Regler som är så utformade att&lt;br&gt;de måste leda till en mindre gynnsam behandling av det som härrör från ett&lt;br&gt;annat land är öppet diskriminerande, även om de inte är direkt knutna till&lt;br&gt;nationalitetskriterier. En regel som rör en importsituation är ett exempel&lt;br&gt;på en sådan regel. Sådana regler kan också beskrivas som formellt diskri-&lt;br&gt;minerande. Även till synes likabehandlande åtgärder kan ha diskrimine-&lt;br&gt;rande verkningar i praktiken. Då är det fråga om dold, eller faktisk,&lt;br&gt;diskriminering. En regel som är knuten t. ex. till språkkunskaper eller&lt;br&gt;bosättningsort kan sålunda innebära förbjuden särbehandling. Huruvida&lt;br&gt;särbehandling föreligger beror alltså inte av åtgärdens utformning. Det&lt;br&gt;beror inte heller på om syftet med åtgärden i sig är godtagbart. Om t. ex. ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;land låter utföra en generell kontroll av vissa varor eller tjänster eller kräver Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;en särskild märkning for att garantera landets konsumenter en produkt Bilaga 1&lt;br&gt;med utlovad kvalitet, kan utländska produkter som uppfyllt motsvarande&lt;br&gt;eller liknande krav i ursprungslandet komma i ett sämre konkurrensläge än&lt;br&gt;inhemska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vad mån särbehandlande åtgärder är förbjudna varierar från område till&lt;br&gt;område. Vad som kan godtas är ytterst en rättstillämpningsfråga. EG-&lt;br&gt;domstolens bedömning i sådana fall beror ofta av en intresseavvägning,&lt;br&gt;där åtgärdens ändamål och utformning vägs mot intresset av fri rörlighet.&lt;br&gt;Man talar därvid om principerna om nödvändighet och proportionalitet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Särskilt om reglerna som rör marknaden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för varor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG är — som tidigare sagts — en tullunion med en gemensam yttre&lt;br&gt;tullgräns. Tullunionen gäller all handel med varor, och tullar kan inte&lt;br&gt;förekomma vare sig på export eller import mellan medlemsländerna.&lt;br&gt;Också avgifter med motsvarande verkan som tullar är förbjudna. Sedan en&lt;br&gt;vara passerat den gemensamma tullgränsen och därvid tullformaliteterna&lt;br&gt;har fullgjorts samt tullar och avgifter erlagts är den i fri omsättning inom&lt;br&gt;gemenskapen och omfattas av fördragets regler om fri rörlighet för varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får ländernas skattesystem inte skapa hinder för den fria rörlig-&lt;br&gt;heten. Därför innehåller fördraget bestämmelser som riktar sig mot fiskal&lt;br&gt;diskriminering. Det är förbjudet att pålägga andra medlemsländers pro-&lt;br&gt;dukter skatt utöver vad som direkt eller indirekt drabbar liknande in-&lt;br&gt;hemska produkter eller att genom beskattningen indirekt skydda vissa&lt;br&gt;produkter. Om likartade varor belastas olika, måste skillnaden bero på&lt;br&gt;objektiva skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG har, som förut nämnts, en gemensam jordbrukspolitik. De mark-&lt;br&gt;nadsordningar som inom ramen för denna tillskapats för olika jordbruks-&lt;br&gt;produkter — och sålunda omfattar en betydande del av livsmedelssektorn&lt;br&gt;— reglerar produktions- och distributionsleden men inte detaljhandeln.&lt;br&gt;Den gemensamma jordbrukspolitiken påverkar inte de grundläggande&lt;br&gt;principerna om varors fria rörlighet. Inom ramen för den gemensamma&lt;br&gt;jordbrukspolitiken finns det också en gemensam fiskepolitik, som uppvisar&lt;br&gt;viktiga särdrag. Den bygger bl. a. på principen om bevarande av havets&lt;br&gt;resurser och lika tillgång till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De hinder för den gränsöverskridande varutrafiken som inte omfattas av&lt;br&gt;de nu nämnda reglerna täcks i stället av Romfördragets artikel 30. Denna&lt;br&gt;artikel innehåller ett förbud mot kvantitativa, alltså mängdmässiga, import-&lt;br&gt;restriktioner och alla åtgärder med motsvarande verkan. Detta förbud har&lt;br&gt;direkt effekt och har av EG-domstolen getts en mycket vidsträckt tillämp-&lt;br&gt;ning. Rättspraxis på detta område är rikhaltig och mycket belysande för&lt;br&gt;EG-rättens syn på hinder för fri rörlighet. För export finns i artikel 34 ett&lt;br&gt;motsvarande förbud, vilket dock inte har getts en lika vid tolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett grundläggande rättsfall (8/74 ”Dassonville” [1974] E.C.R. 837) har&lt;br&gt;domstolen förklarat att förbudet i artikel 30 innefattar varje åtgärd som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”direkt eller indirekt, aktuellt eller potentiellt” kan negativt påverka han-&lt;br&gt;deln. 1 princip omfattas sålunda varje åtgärd som kan tänkas avhålla någon&lt;br&gt;från att föra in varor i ett medlemsland från ett annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelshindrande åtgärder kan legitimeras med stöd av fördragets&lt;br&gt;artikel 36, om de grundas på bestämda hänsyn. Dessa hänsyn är allmän&lt;br&gt;moral, allmän ordning och allmän säkerhet, skydd for människors och&lt;br&gt;djurs hälsa och liv eller växters bevarande, skydd av nationella skatter av&lt;br&gt;konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller skydd av industriell&lt;br&gt;och kommersiell äganderätt. Åtgärder som grundas på dessa hänsyn behö-&lt;br&gt;ver inte vara likabehandlande. De får emellertid inte vara godtyckligt&lt;br&gt;särbehandlande eller protektionistiska. De nämnda regleringsintressena är&lt;br&gt;alla av icke-ekonomisk natur, och artikeln tolkas restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praxis har härutöver ett antal tvingande hänsyn erkänts, vilka kan&lt;br&gt;tillåtas medföra handelshinder. De kallas ofta for Cassishänsyn efter EG-&lt;br&gt;domstolens grundläggande avgörande på området (120/78 ”Cassis de Di-&lt;br&gt;jon” [1979] E.C.R. 649). Sådana hänsyn är t. ex. skattekontroll, god han-&lt;br&gt;delssedvana samt konsument- och miljöskydd. Hänsyn av detta slag får&lt;br&gt;emellertid aldrig tillgodoses genom formellt särbehandlande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att legitimera undantag från principen om fri rörlighet för varor&lt;br&gt;krävs alltid att de nationella åtgärderna är nödvändiga för sitt ändamål och&lt;br&gt;proportionerligt utformade. När ett regleringsändamål blivit tillgodosett&lt;br&gt;genom harmonisering kan det inte längre legitimera undantag från princi-&lt;br&gt;pen om varors fria rörlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följden av domstolens stränga praxis på varuområdet är att harmonise-&lt;br&gt;ringen kan inriktas på sådana områden som omfattas av undantagen i&lt;br&gt;artikel 36 eller av Cassishänsynen. Inte desto mindre krävs en omfattande&lt;br&gt;harmoniseringsverksamhet, särskilt for att eliminera de s. k. tekniska&lt;br&gt;handelshinder, som uppkommer genom att det ställs varierande krav på&lt;br&gt;varors beskaffenhet samt på provning och kontroll. På detta område finns&lt;br&gt;en stor mängd harmoniseringsdirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande reglerna om personers fria rörlighet finns i RomfÖrdra-&lt;br&gt;gets artikel 48, som gäller arbetskraft, och i artikel 52, som gäller etable-&lt;br&gt;ring. Bestämmelserna, som har givits direkt effekt efter övergångsperio-&lt;br&gt;dens utgång, rör avvecklingen av hinder för den fria rörligheten. På detta&lt;br&gt;område råder i huvudsak ett förbud mot formell diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria rörligheten for personer innebär för det första en rätt för&lt;br&gt;individer att fritt få resa in och uppehålla sig i en annan medlemsstat och&lt;br&gt;där behandlas på samma sätt som landets egna medborgare när det gäller&lt;br&gt;möjligheten att söka arbete eller bedriva näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att få resa in och uppehålla sig i landet har preciserats i två&lt;br&gt;direktiv, ett for arbetstagare och ett för självständiga näringsidkare. Den&lt;br&gt;omfattar även familjemedlemmar, och dessa behöver inte vara EG-&lt;br&gt;medborgare. Den fria rörligheten gäller emellertid inte bara individer.&lt;br&gt;Bolag och andra associationer som är bildade enligt ett EG-lands lag har&lt;br&gt;samma rätt till etablering. Den fria rörligheten kräver att det finns möjlig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het att starta en ny verksamhet i ett annat land genom bolagsbildning&lt;br&gt;(primäretablering) eller genom upprättande av dotterbolag, filialer eller&lt;br&gt;agenturer (sekundäretablering).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller fri rörlighet för personer är undantagslös. Hänsyn till allmän&lt;br&gt;ordning, allmän säkerhet och allmän hälsa kan legitimera regler som&lt;br&gt;hindrar rörligheten. Undantagen finns närmare preciserade i rådets direk-&lt;br&gt;tiv (64/221/EEG) och skall tolkas snävt. Domstolen har uttalat att endast&lt;br&gt;ett realistiskt och allvarligt hot mot sådana intressen i det särskilda fallet&lt;br&gt;kan motivera inskränkningar i den fria rörligheten (67/74 ”Bonsignore”&lt;br&gt;[1975] E.C.R. 297). Ett exempel är att beslut om utvisning eller avvisning&lt;br&gt;inte får grunda sig på omständigheter som medlemsstaten inte vidtar&lt;br&gt;effektiva åtgärder för att komma till rätta med på hemmaplan (115 och&lt;br&gt;116/81 ”Adoui &amp;amp; Cornuaille” [1982] E.C.R. 1665). Beslut måste vara&lt;br&gt;motiverade och kunna överklagas (36/75 ”Rutili” [1975] E.C.R. 1219).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid att märka att anställning i offentlig tjänst inte omfattas&lt;br&gt;av den fria rörligheten. Verksamhet som är förbunden med offentlig&lt;br&gt;maktutövning får reserveras för egna medborgare. Enligt praxis begränsar&lt;br&gt;sig dock undantagen till anställningar där det krävs särskild solidaritet med&lt;br&gt;staten (149/79 kommissionen ./. Belgien [1982] E.C.R 1845).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för personer innebär en skyldighet att inte missgynna andra&lt;br&gt;medlemsstaters medborgare med hänsyn till nationella behörighetsregler&lt;br&gt;för viss yrkesutövning. Ömsesidigt erkännande av examina är därför ett&lt;br&gt;ämne för harmonisering men även om gemensamma bestämmelser saknas&lt;br&gt;är en medlemsstat skyldig att ta hänsyn till likvärdig kompetens. Kompe-&lt;br&gt;tent myndighet är därför skyldig att undersöka om likvärdighet föreligger&lt;br&gt;(71/76 ”Thieffry” [1977] E.C.R. 765).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På detta område spelar harmoniseringen likväl inte samma roll som på&lt;br&gt;andra områden. Den som vill vara verksam i ett land, får normalt inrätta&lt;br&gt;sig efter de regler som gäller där, även om de skulle avvika från vad han är&lt;br&gt;van vid. Det är dock givet att verksamheten över gränserna underlättas&lt;br&gt;genom enhetliga bestämmelser i vissa hänseenden. Detta gäller inte minst&lt;br&gt;på bolagsrättens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns även andra skäl till att harmonisering sker. Stora skillnader i&lt;br&gt;arbetsmiljön kan uppfattas som en snedvridning av konkurrensen. En&lt;br&gt;gemensam minimistandard i fråga om arbetsmiljö främjar sunda konkur-&lt;br&gt;rensförhållanden. Ökat socialt välstånd är samtidigt ett sådant fristående&lt;br&gt;mål som i sig motiverar politisk samordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet for tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG: s tjänstebegrepp är ett uppsamlingsbegrepp. Artikel 60 i Romfördraget&lt;br&gt;definierar tjänst som en prestation som normalt utförs mot ersättning i den&lt;br&gt;utsträckning den inte faller in under bestämmelserna om fri rörlighet för&lt;br&gt;varor, personer och kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta hänger samman med tjänstens speciella karaktär. Tjänsten är nära&lt;br&gt;knuten till någon som utför den. Därför finns det ett samband mellan&lt;br&gt;reglerna om tjänster och reglerna om etableringsrätt och personers fria&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rörlighet i övrigt. Dessutom förutsätter fri tjänstehandel att kapitalet är&lt;br&gt;fritt rörligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tjänst kan emellertid utföras utan att personer flyttar över gränser.&lt;br&gt;Många tjänster kan utföras i ett land och därifrån omsättas i andra länder.&lt;br&gt;Situationen påminner då om den när varor omsätts över gränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fritt tjänsteutbyte skall innebära frihet för den som erbjuder en tjänst&lt;br&gt;att resa till ett annat land och prestera tjänsten där, men också en rätt för&lt;br&gt;tjänstemottagaren att motta tjänsten i annat land än det egna. Vidare&lt;br&gt;omfattas även det fallet att ingen person passerar någon gräns. Ett tyskt&lt;br&gt;konsultföretag skall t. ex. utföra ett uppdrag i hemlandet, men för en&lt;br&gt;beställare i Belgien. Det gränsöverskridande momentet är här endast själva&lt;br&gt;tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande regeln om fri rörlighet för tjänster finns i artikel 59 i&lt;br&gt;Romfördraget, enligt vilken inskränkningarna i friheten att tillhandahålla&lt;br&gt;tjänster inom gemenskapen gradvis skall avskaffas. Artikeln, som blivit&lt;br&gt;direkt tillämplig efter övergångsperiodens utgång, har fyllts ut av EG-&lt;br&gt;domstolen, vars domar på detta område i många hänseenden påminner om&lt;br&gt;praxis på varuområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot hinder för fri rörlighet för tjänster har sålunda getts en vid&lt;br&gt;tillämpning. Det omfattar inte bara öppen diskriminering. Huvudregeln är&lt;br&gt;därför att tjänst som utövas lagligt i ett medlemsland skall få utövas utan&lt;br&gt;ytterligare kontrollåtgärder i övriga medlemsländer. Offentligrättslig verk-&lt;br&gt;samhet är dock undantagen på samma sätt som i fråga om personers&lt;br&gt;rörlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett krav på enbart formell likabehandling utesluter t. ex. inte att tjän-&lt;br&gt;steutövaren utsätts för dubbla kontrollåtgärder. Både hemlandet och det&lt;br&gt;land där tjänsten utövas kan ha intresse av att kontrollera t. ex. ett bolags&lt;br&gt;soliditet för att skydda sina konsumenter. En upprepning av kontrollåtgär-&lt;br&gt;der som redan genomgåtts i hemlandet är en konkurrensmässig nackdel&lt;br&gt;och i princip en form av förbjuden diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller denna EG-regel är undantagslös. Undantagen för personers&lt;br&gt;fria rörlighet, dvs. reglerna om hänsyn till allmän ordning, säkerhet och&lt;br&gt;hälsa, gäller också när det är fråga om att utföra en tjänst. Som framgått har&lt;br&gt;dessa undantag motsvarigheter i artikel 36, som gäller inom varuområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt praxis kan också andra hänsyn motsvarande dem på varuområdet&lt;br&gt;göras gällande på tjänsteområdet, dock inte för att hindra den personliga&lt;br&gt;rörligheten. Det gäller både sådana hänsyn som uttryckligen anges i artikel&lt;br&gt;36 och sådana andra tvingande samhällsbehov som domstolen erkänt. Det&lt;br&gt;finns därför också på tjänsteområdet ett behov av harmonisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för kapital&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalets fria rörlighet innefattar frihet för dels löpande betalningar, dels&lt;br&gt;fria kapitalrörelser. Dessa två friheter, särskilt den förra, har en väsentligen&lt;br&gt;komplementär funktion. Om de löpande betalningarna inte vore fria från&lt;br&gt;restriktioner skulle inte sedvanliga kommersiella krediter kunna beviljas&lt;br&gt;och återbetalas över gränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skulle etableringsfriheten begränsas avsevärt om det inte vore&lt;br&gt;möjligt att överfora det för etableringen erforderliga kapitalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensreglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma konkurrenspolitiken är ett nödvändigt komplement till&lt;br&gt;fördragets regler om fri rörlighet över gränserna. Effektiv konkurrens är en&lt;br&gt;forutsättning för att den gemensamma marknadens fulla potential skall&lt;br&gt;kunna utnyttjas för att förverkliga gemenskapens mål och komma konsu-&lt;br&gt;menterna till godo. Utan regler riktade mot snedvridning av konkurrensen,&lt;br&gt;skulle de hinder for den fria rörligheten i form av tullar, avgifter, kvanti-&lt;br&gt;tativa restriktioner m. m. som avskaffats genom fördraget kunna ersättas&lt;br&gt;av nya hinder, tillkomna genom företagens egna ageranden på marknaden&lt;br&gt;eller av protektionism i annan form. Den gemensamma konkurrenspoliti-&lt;br&gt;ken skall förhindra en sådan snedvridning. Fördragets konkurrensregler&lt;br&gt;riktar sig både mot staterna och företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande bestämmelserna på konkurrensområdet är förbudet&lt;br&gt;mot konkurrensbegränsande avtal i artikel 85 och förbudet mot missbruk&lt;br&gt;av dominerande ställning i artikel 86. Båda bestämmelserna gäller i de fall&lt;br&gt;samhandeln mellan länderna kan påverkas, och de har i praxis givits direkt&lt;br&gt;effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det rör sig om två olika situationer där företagen genom sitt agerande&lt;br&gt;hämmar den fria konkurrensen. I det ena fallet är det fråga om ett&lt;br&gt;konkurrensstörande samarbete mellan företag och i det andra om ett&lt;br&gt;ensidigt handlande av ett företag med en dominerande ställning på den&lt;br&gt;relevanta marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 85 förbjuder alla former av avtal mellan företag, beslut av&lt;br&gt;företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som har till syfte&lt;br&gt;eller som verkan att konkurrensen på marknaden hindras, begränsas eller&lt;br&gt;snedvrids samt ger exempel på förbjudna förfaranden. Överenskommelser&lt;br&gt;som strider mot förbudet är ogiltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln är ämnad att förbjuda all konkurrensskadlig samverkan mellan&lt;br&gt;företag. Ett avtal i artikelns mening behöver inte vara bindande. Det&lt;br&gt;väsentliga är att det finns en avsikt att förvanska konkurrensen på mark-&lt;br&gt;naden. Någon faktisk störning behöver inte ha skett (se t.ex 41/69 ”AFC&lt;br&gt;Chemie Pharma” [1970] E.C.R. 661).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet omfattar både horisontella konkurrensbegränsningar, dvs.&lt;br&gt;mellan företag i samma led i produktionskedjan, och vertikala konkurrens-&lt;br&gt;begränsningar, dvs. mellan företag i skilda led, t. ex. produktions- och&lt;br&gt;distributionsled.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huruvida ett avtal har ingåtts kan ofta vara svårt att styrka. Ett samord-&lt;br&gt;nat förfarande förutsätter inte att ett avtal har kommit till stånd. Det&lt;br&gt;räcker att någon form av kontakt bedöms ha skett. Av väsentlig betydelse&lt;br&gt;är företagens beteende på marknaden. Ett typexempel är parallella prishöj-&lt;br&gt;ningar. Dessa är i sig inte förbjudna men är ett indicium på att ett&lt;br&gt;samordnat förfarande föreligger. Vid bedömningen måste en samlad vär-&lt;br&gt;dering av alla indicier göras och särskild vikt fastas vid vad som är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betrakta som normalt marknadsbeteende (48/69 ICI mot kommissionen Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;[1972] E.C.R. 619). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilagal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen omfattas även beslut av företagssammanslutningar. Dessa be-&lt;br&gt;höver inte vara bindande för dess medlemmar för att anses konkurrensbe-&lt;br&gt;gränsande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall handeln mellan medlemsstaterna påverkas. Begreppet har&lt;br&gt;getts en vidsträckt innebörd. Det är tillräckligt att handeln påverkas&lt;br&gt;indirekt eller potentiellt, om detta kan förutses med en tillräcklig grad av&lt;br&gt;sannolikhet (56/65 ”La Technique Miniéero” [1966] E.C.R. 235).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot konkurrensbegränsande förfaranden är emellertid inte&lt;br&gt;absolut. Till en början gäller det inte avtal mellan moder- och dotterfö-&lt;br&gt;retag, förutsatt att företagen utgör en ekonomisk enhet, inom vilket dotter-&lt;br&gt;företaget inte har någon reell självständighet med avseende på dess mark-&lt;br&gt;nadsuppträdande, och om avtalet har till syfte att åstadkomma en intern&lt;br&gt;arbetsfördelning mellan företagen. I ett sådant fall ansvarar moderföreta-&lt;br&gt;get för dotterföretagets marknadsuppträdande (se t. ex. 15/74 ”Centra-&lt;br&gt;farm” [1974] E.C.R. 1147). Förbudet i artikel 85 tillämpas inte heller&lt;br&gt;beträffande avtal vars ekonomiska verkningar inte är tillräckligt bety-&lt;br&gt;dande, s. k. bagatellkarteller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett konkurrensbegränsande samarbete mellan företag behöver emeller-&lt;br&gt;tid inte alltid vara negativt for gemenskapen. Under vissa betingelser kan&lt;br&gt;begränsningar som bidrar till förbättrad produktion eller distribution av&lt;br&gt;varor eller som främjar ett tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,&lt;br&gt;undantas från förbudet. Det kan ske antingen genom att kommissionen&lt;br&gt;meddelar undantag i särskilda fall eller genom generella s. k. gruppundan-&lt;br&gt;tag for vissa typfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 86 förbjuder allt missbruk av dominerande ställning samt ger&lt;br&gt;exempel på förbjudna förfaranden. Missbruket kan t. ex. bestå i att företa-&lt;br&gt;get påtvingar någon oskäliga affarsvillkor eller tillämpar olika villkor för&lt;br&gt;likvärdiga prestationer. Förbudet är undantagslöst. Ett företag som vill&lt;br&gt;vara säkert på att det inte skall anses missbruka sin ställning kan begära&lt;br&gt;kommissionens förklaring att missbruk inte föreligger. Att ett företag köper&lt;br&gt;upp ett annat företag och därigenom förstärker en redan dominerande&lt;br&gt;ställning har ansetts kunna vara ett missbruk. Kontrollen av företagsför-&lt;br&gt;värv finns nu reglerad i en särskild förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG-domstolens och kommissionens praxis innebär en domine-&lt;br&gt;rande ställning att ett företag har en sådan ekonomisk styrka, att det på den&lt;br&gt;relevanta marknaden har möjlighet att agera utan att ta någon större&lt;br&gt;hänsyn till vare sig konkurrenter, kunder eller leverantörer (se t. ex. 6/72&lt;br&gt;”Continental Can” [1973] E.C.R. 215).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis av största vikt att avgränsa den relevanta marknaden.&lt;br&gt;Det tillämpade tillvägagångssättet inom EG-rätten är att avgöra dels vad&lt;br&gt;som utgör den relevanta produktmarknaden, dels den relevanta geogra-&lt;br&gt;fiska marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den relevanta produktmarknaden är i många fall svårbedömd. EG-&lt;br&gt;domstolen har t. ex. fått ta ställning till huruvida bananer är en självständig&lt;br&gt;marknad i förhållande till övrig färskfrukt. Ett väsentligt kriterium i&lt;br&gt;sammanhanget var i vad mån bananerna var utbytbara mot övrig farsk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frukt. Domstolen fastslog att så inte var fallet utan att det existerade en&lt;br&gt;självständig bananmarknad (27/76 ”United Brands” [1978] E.C.R. 207).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den relevanta geografiska marknaden uttrycks i artikel 86 som den&lt;br&gt;gemensamma marknaden eller en väsentlig del av denna. Det är frågan om&lt;br&gt;att fastställa ett område inom vilket konkurrensvillkoren är enhetliga. En&lt;br&gt;väsentlig del har ansetts innefatta relativt små delar av Gemenskapen. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas att den sydtyska marknaden har bedömts som väsent-&lt;br&gt;lig del (40/73 suiker Unie mot kommissionen [1975] E.C.R. 1663).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis bör påpekas att det krävs ett missbruk for att artikel 86&lt;br&gt;skall vara tillämplig. Det avgörande kriteriet huruvida missbruk föreligger&lt;br&gt;torde vara vilka valmöjligheter som kvarstår för marknadens övriga aktö-&lt;br&gt;rer i den situation som skall bedömas (85/76 ”Hoffman La Roche” [1979]&lt;br&gt;E.C.R. 461).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen är det övervakande organet i konkurrensärenden och&lt;br&gt;kan utdöma böter om foretagen bryter mot de gällande reglerna. Riktlin-&lt;br&gt;jerna för kommissionens handhavande av konkurrensreglerna finns fram-&lt;br&gt;förallt i rådsförordning (EEG) nr 17/62.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu behandlade konkurrensreglerna kompletteras med konkurrens-&lt;br&gt;regler riktade mot staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler om fria varurörelser som berörts i det föregående riktar sig mot&lt;br&gt;sådant handlande från staternas sida som består i att de genom normgiv-&lt;br&gt;ning och annan offentligrättsligt präglad verksamhet lägger fast villkoren&lt;br&gt;för import och export. En stat kan emellertid också uppträda som köpare&lt;br&gt;och säljare. EG: s konkurrensregler gäller visserligen statliga affärsdrivande&lt;br&gt;företag lika väl som enskilda företag. Staten som sådan har emellertid&lt;br&gt;möjligheter att påverka marknaden som enskilda företag saknar. Detta är&lt;br&gt;t. ex. fallet vid olika slag av statliga handelsmonopol. Därför innehåller&lt;br&gt;Romfördragets avsnitt om fria varurörelser en särskild bestämmelse, enligt&lt;br&gt;vilken de statliga monopolen inte får diskriminera medlemsstaternas rätts-&lt;br&gt;subjekt med avseende på försörjnings- och avsättnings villkor. Som förut&lt;br&gt;nämnts finns det också bestämmelser med förbud mot fiskal diskrimine-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten som sådan är emellertid enligt artikel 5 underkastad skyldigheten&lt;br&gt;att vara solidarisk med fördragets mål, till vilka ju också hör orubbade&lt;br&gt;konkurrensförhållanden på marknaden. Mot denna bakgrund stadgas i&lt;br&gt;artikel 90 att medlemsstaterna beträffande offentliga företag och företag&lt;br&gt;som de beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter inte skall vidta eller&lt;br&gt;behålla någon åtgärd som strider mot fördraget, i synnerhet diskrimine-&lt;br&gt;ringsförbudet i artikel 7 och konkurrensreglerna i artiklarna 85 — 94.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artiklarna 92 — 94 finns särskilda regler som syftar till att motverka&lt;br&gt;sådana stödåtgärder från det allmännas sida som kan leda till snedvridning&lt;br&gt;i konkurrensförhållandena, s. k. statsstöd. De riktar sig mot skilda åtgärder&lt;br&gt;som statliga eller kommunala myndigheter kan använda för att favorisera&lt;br&gt;ett företag i förhållande till andra. Det kan röra sig om direkta eller&lt;br&gt;indirekta stödåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många stödåtgärder är tillåtna. Det gäller bl. a. stöd av social karaktär&lt;br&gt;och stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer. Andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stödåtgärder kan vara tillåtna, om de är förenliga med den gemensamma&lt;br&gt;marknaden. Detta gäller t. ex. regional- och sektorstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett påfallande drag i EG-rätten, när det gäller stödåtgärder, är att det är&lt;br&gt;kommissionen som är det beslutande och övervakande organet. Kommis-&lt;br&gt;sionen skall därför underrättas om planer som syftar till att vidta eller&lt;br&gt;ändra stödåtgärder. Sådana åtgärder kan inte träda i kraft förrän de&lt;br&gt;godkänts av kommissionen. Kommissionen skall vidare se över exister-&lt;br&gt;ande statsstöd. Finner den att ett stöd är oförenligt med gemenskapsrätten&lt;br&gt;skall det upphävas eller jämkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensreglerna tillämpas alltså på åtgärder som vidtas inom ge-&lt;br&gt;menskapen och på företag som annars lyder under gemenskapsrätten.&lt;br&gt;Enligt den s. k. effektdoktrinen tillämpas de också på andra företags hand-&lt;br&gt;lande utanför gemenskapen när förbjudna åtgärder får konkurrensbegrän-&lt;br&gt;sande verkningar inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG: s konkurrensrätt reglerar uttömmande konkurrensstörningar på ge-&lt;br&gt;menskapsnivå. Mellan EG: s medlemsländer tillämpas alltså inte åtgärder&lt;br&gt;mot dumpning, dvs. mot export till alltför låga priser. Sådana åtgärder kan&lt;br&gt;emellertid riktas mot länder utanför den gemensamma marknaden, vilka&lt;br&gt;exporterar till EG. Detsamma gäller för s. k. utjämningstullar, riktade mot&lt;br&gt;statlig subvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Närmare om EES-avtalet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Ingress&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalets huvuddel inleds med en s. k. ingress och består i övrigt av nio&lt;br&gt;kapitel eller delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingressen knyter an till de långvariga särskilda förhållandena mellan EG&lt;br&gt;och EFTA-länderna. Där bekräftas målsättningen att skapa ett dynamiskt&lt;br&gt;och enhetligt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, grundat på gemen-&lt;br&gt;samma regler. Ett sådant område uppfattas som ett bidrag till uppbyggan-&lt;br&gt;det av ett Europa, grundat på fred, demokrati och mänskliga rättigheter.&lt;br&gt;Inom samarbetsområdet skall i möjligaste mån fri rörlighet förverkligas for&lt;br&gt;varor, personer, tjänster och kapital och ett ökat politiskt samarbete&lt;br&gt;komma till stånd på viktiga områden. Särskilt betonas handelns frigörelse&lt;br&gt;inom ramen for de mer övergripande överenskommelserna inom GATT&lt;br&gt;och OECD. Marknadsekonomin skall vara basen för samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingressen innehåller deklarationer rörande åtskilliga övergripande mål&lt;br&gt;för det gemensamma arbetet, t. ex. i fråga om ekonomiskt och socialt&lt;br&gt;framåtskridande, miljöpolitik och jämställdhet. En del av formuleringarna&lt;br&gt;anknyter nära till sådana som återfinns i Romfördraget. Det gäller bl. a.&lt;br&gt;den princip som skall gälla för det framtida samarbetet om gemensamma&lt;br&gt;regler, nämligen att dessa skall syfta till en hög nivå i fråga om hälsa,&lt;br&gt;säkerhet samt skydd för miljö och konsumenter. Detta är en motsvarighet&lt;br&gt;till artikel 100 a. 3 i Romfördraget som innehåller den garanti som de mer&lt;br&gt;utvecklade EG-länderna krävt för att medverka i harmonisering genom&lt;br&gt;majoritetsbeslut för förverkligandet av den inre marknaden den 1 januari&lt;br&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ingressen uttalar parterna också syftet att nå och vidmakthålla en&lt;br&gt;enhetlig tillämpning och tolkning av EES-avtalet och sådana bestämmelser&lt;br&gt;i EG-rätten som i sak är identiska med bestämmelser i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 DEL I Mål och principer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 1—7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalets första kapitel innehåller liksom Romfördraget en beskrivning av&lt;br&gt;mål och grundläggande principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 1 beskrivs avtalet som ett associationsavtal, som syftar till att&lt;br&gt;främja stärkandet av handel och ekonomiska förbindelser mellan de&lt;br&gt;fördragsslutande parterna. Formuleringarna ger vid handen att det är fråga&lt;br&gt;om en fortlöpande och välbalanserad process som avses skapa ett homo-&lt;br&gt;gent eller enhetligt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. Däri&lt;br&gt;ligger att samarbetet efterhand skall utvecklas, att det skall råda balans&lt;br&gt;mellan de fördragsslutande parternas rättigheter och skyldigheter. Av&lt;br&gt;preciseringar i artikelns andra punkt framgår att sammanslutningen skall&lt;br&gt;realisera dessa mål genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ett system som säkerställer att inte konkurrensen snedvrids och att&lt;br&gt;reglerna därom respekteras lika samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— närmare samarbete på andra områden, sådana som socialpolitik, forsk- Prop. 1991 /92: 170&lt;br&gt;ning och utveckling, miljö och utbildning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 innehåller definitioner. Där förklaras för det första att termen&lt;br&gt;”avtalet” innefattar såväl avtalets huvuddel, protokollen och bilagorna&lt;br&gt;som de rättsakter som det hänvisas till däri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet ”EFTA-stater” skall i avtalet innebära de avtalsparter som är&lt;br&gt;medlemmar av EFTA. Eftersom EES-avtalet för EG:s del är ett s. k.&lt;br&gt;blandat avtal, dvs. både gemenskapen och medlemsländerna är avtalspar-&lt;br&gt;ter, sägs slutligen att begreppet ”avtalspart” för EG-sidans vidkommande i&lt;br&gt;varje enskilt fall skall förstås i enlighet med EG: s interna kompetensför-&lt;br&gt;delning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 3 och 4 återger motsvarigheter till Romfördragets principer&lt;br&gt;om samarbete och icke-diskriminering. Den förra artikeln är språkligt&lt;br&gt;något modifierad med hänsyn till EES-avtalets särskilda institutionella&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5 klargör att parterna när som helst och på vilken samarbetsnivå&lt;br&gt;som helst kan ta upp frågor som de anser angelägna. Denna rätt att&lt;br&gt;anhängiggöra frågor, ”droit d’évocation”, preciseras närmare på andra&lt;br&gt;ställen i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6 innehåller en viktig tolkningsregel, som slår fast att sådana&lt;br&gt;regler i avtalet som är materiellt identiska med motsvarande regler i&lt;br&gt;Romfördraget resp, fördraget om upprättande av kol- och stålgemenska-&lt;br&gt;pen vid implementering och tillämpning skall tolkas i enlighet med EG-&lt;br&gt;domstolens domar fram till dagen för fördragets undertecknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 anger att de rättsakter som finns fogade som bilagor till avtalet&lt;br&gt;eller vartill detta hänvisar, liksom sådana som de fördragsslutande&lt;br&gt;parterna längre fram enas om, skall vara bindande för parterna och&lt;br&gt;införlivas med deras resp, rättsordningar. Artikeln klargör att rättsakter&lt;br&gt;som motsvarar EG-förordningar skall som sådana göras till del av dessa&lt;br&gt;rättsordningar, medan det liksom i EG skall vara fritt för avtalsparterna att&lt;br&gt;välja form och metod för att införliva rättsakter som motsvarar EG-&lt;br&gt;direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 DEL II Fri rörlighet för varor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1 Grundläggande principer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 8—16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 8, som inleder EES-avtalets avsnitt om fri rörlighet för varor,&lt;br&gt;skall mellan de avtalsslutande parterna åstadkommas fri rörlighet för varor&lt;br&gt;i enlighet med bestämmelserna i avtalet. Avsnittet bygger i hög grad på&lt;br&gt;relevanta artiklar i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG utgör en tullunion, ett enda tullområde med en yttre tullgräns och en&lt;br&gt;samfälld handelspolitik mot omvärlden. Varor är i fri cirkulation på den&lt;br&gt;gemensamma marknaden, om de har sitt ursprung i unionen eller införtul-&lt;br&gt;lats dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär däremot i handelspolitiskt hänseende upprättandet&lt;br&gt;av ett frihandelsområde, innefattande de tullområden som bildas å ena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sidan av EG och å andra sidan av vart och ett av EFTA: s medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är som regel endast varor med ursprung inom EES som omfattas av&lt;br&gt;den fria rörligheten enligt avtalet (art. 8.2). Detta innehåller särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om hur sådant ursprung fastställs (art. 9.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom EES-avtalet inte leder till en tullunion utan till ett utvidgat och&lt;br&gt;förstärkt frihandelsområde måste ursprungsreglerna i handeln mellan EG-&lt;br&gt;och EFTA-länderna finnas kvar. En tullunion innebär, förutom tullfrihet&lt;br&gt;internt, även en gemensam tullmur mot utanförstående länder. I ett frihan-&lt;br&gt;delsområde däremot avvecklar parterna tullarna sinsemellan men behåller&lt;br&gt;sina nationella tullar mot länder som står utanför. Det är därför nöd-&lt;br&gt;vändigt att i ett frihandelsområde uppställa regler som hindrar att varor&lt;br&gt;från utanförstående länder kommer in i frihandelsområdet via det land&lt;br&gt;som har de lägsta tullarna. Tullarna i frihandelsområdet EES är avskaffade&lt;br&gt;för varor som har ursprung inom frihandelsområdet, dvs. är s. k.”ur-&lt;br&gt;sprungs varor”. Detta begrepp definieras i ”ursprungsreglerna”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär att ursprungsreglerna i förhållande till nu gällande&lt;br&gt;ordning förenklas och förbättras på en rad olika punkter (art. 9 och&lt;br&gt;protokoll 4). Kravet att fastställa om en vara har ursprung i EG eller i ett&lt;br&gt;enskilt EFTA-land slopas. Genom EES-avtalet blir det tillräckligt att ange&lt;br&gt;att en vara har ursprung i EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varors fria rörlighet kan hindras på olika sätt. Ett sätt är att belasta&lt;br&gt;gränshandel med tullar och andra liknande avgifter. Enligt artikel 10 är&lt;br&gt;tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan&lt;br&gt;förbjudna mellan de avtalsslutande parterna. Regeln gäller uttryckligen&lt;br&gt;också tullar av fiskal natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan kategori av hinder utgörs av direkta mängdmässiga begräns-&lt;br&gt;ningar av import eller export, s. k. kvantitativa restriktioner. Sådana be-&lt;br&gt;gränsningar kan emellertid uppstå även av andra skäl, s. k. ”åtgärder med&lt;br&gt;motsvarande verkan”. Detta slag av handelshinder är förbjudna enligt&lt;br&gt;EES-avtalets artiklar 11 — 13, vilka motsvarar Romfördragets artiklar 30,&lt;br&gt;34 och 36 i relevanta delar. EG-domstolen tolkar förbudet mot detta slag&lt;br&gt;av handelshinder strängt. Domstolens praxis har en avgörande betydelse&lt;br&gt;for förståelsen av artiklarnas innebörd (se avsnitt 7.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver förbudet mot handelshinder krävs en omfattande harmonise-&lt;br&gt;ringsverksamhet, särskilt för att eliminera de s. k. tekniska handelshinder,&lt;br&gt;som uppkommer genom att det ställs varierande krav på varors beskaffen-&lt;br&gt;het samt på provning och kontroll. På detta område finns en stor mängd&lt;br&gt;harmoniseringsdirektiv. Uppgiften att begränsa antalet kvarstående tek-&lt;br&gt;niska handelshinder har hög prioritet inom både EG och EFTA. Arbetet är&lt;br&gt;en förutsättning för att målsättningen om ett fritt varuutbyte inom det&lt;br&gt;europeiska samarbetsområdet skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 14 förbjuds de avtalsslutande parterna att direkt eller indirekt&lt;br&gt;lägga interna avgifter på varor från andra avtalsslutande parter som är&lt;br&gt;högre än avgifter på liknande inhemska varor. Inte heller får parterna lägga&lt;br&gt;interna avgifter på varor från de andra parterna som är av sådan art att de&lt;br&gt;skyddar andra varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalets artiklar 15 och 16 motsvarar i relevanta delar Romfördragets&lt;br&gt;artiklar 95 och 96, som är riktade mot s. k. fiskal diskriminering, resp.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 37 om statliga handelsmonopol. Befintliga monopol får inte ha&lt;br&gt;diskriminerande verkan på handeln inom EES. I en särskild deklaration&lt;br&gt;som är fogad till avtalet erinrar de nordiska länderna emellertid om att&lt;br&gt;deras vin- och spritmonopol grundar sig på hälsomässiga och sociala&lt;br&gt;hänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2 Jordbruks- och fiskeprodukter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 17—20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär som nämnts inte att EFTA-länderna ansluts till EG: s&lt;br&gt;gemensamma jordbrukspolitik (Common Agriculture Policy, CAP). Där-&lt;br&gt;emot omfattar avtalet vissa frågor med anknytning till jordbruket. Det&lt;br&gt;gäller livsmedelsfrågor, bestämmelser for vin och sprit, ett nytt system för&lt;br&gt;råvarukostnadsutjämning, veterinära frågor samt foder-, utsädes- och&lt;br&gt;växtskyddsfrågor liksom frågor om handelsgödsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 17 finns en hänvisning till bilaga I till avtalet som innehåller&lt;br&gt;särskilda bestämmelser och arrangemang som avser veterinära frågor och&lt;br&gt;växtskyddsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 18 sägs att de avtalsslutande parterna skall säkerställa att&lt;br&gt;bestämmelserna i den nyssnämnda bilagan och i artikel 23 första stycket a&lt;br&gt;och b (tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering, och&lt;br&gt;avveckling av handelshinder vid handel med vin) inte äventyras genom&lt;br&gt;andra tekniska handelshinder. Härvid anges att artikel 13 (undantag på&lt;br&gt;grund av allmän hälsa, säkerhet, moral etc.) är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 19 skall parterna undersöka varje svårighet som kan uppstå&lt;br&gt;i handeln med jordbruksvaror och fortsätta sina ansträngningar att nå en&lt;br&gt;gradvis liberalisering av handeln med jordbruksprodukter. Parterna skall i&lt;br&gt;detta syfte före utgången av år 1993 och därefter med tvåårsintervaller se&lt;br&gt;över villkoren för handeln med jordbruksprodukter. Därefter skall&lt;br&gt;parterna i ljuset av dessa översyner och med hänsyn till resultatet av de&lt;br&gt;pågående förhandlingarna i GATT (Uruguay-rundan) inom ramen för&lt;br&gt;EES-avtalet besluta om ytterligare nedskärningar av alla slag av handels-&lt;br&gt;hinder inom jordbrukssektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-länderna skall enligt protokoll 42 till avtalet sluta bilaterala jord-&lt;br&gt;bruksavtal med EG. Dessa avtal är inte en del av EES-avtalet även om de&lt;br&gt;har förhandlats fram inom ramen för EES-förhandlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG finns en omfattande lagstiftning rörande den tekniska hante-&lt;br&gt;ringen av handeln med vin och i viss mån sprit. Lagstiftningen omfattar&lt;br&gt;bl. a. definitioner, regler för märkning och storlekar på buteljer, geografiska&lt;br&gt;ursprungsbenämningar, tillsatser, tillverkningsmetoder, analysmetoder,&lt;br&gt;handelsdokument m. m. EFTA-länderna har accepterat att handeln med&lt;br&gt;dessa varor inom EES skall baseras på EG: s regelverk i dessa avseenden&lt;br&gt;(prot. 47). Hittills har dessa frågor inte i någon väsentlig mån reglerats i&lt;br&gt;lagstiftning i Sverige. Vissa speciallösningar finns för olika EFTA-länder&lt;br&gt;bl. a. avseende produktionsmetoder, benämningar och tillsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt system för råvarukostnadsutjämning för beredda livsmedelsin-&lt;br&gt;dustriprodukter har överenskommits inom ramen för EES-avtalet (prot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3). Det nya systemet innehåller en gemensam varulista for samtliga EES-&lt;br&gt;länder. (I EES-avtalet behandlas frågan i Kap. 1, art. 8.3 b.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s lagstiftning avseende växtskydd är för närvarande föremål för&lt;br&gt;översyn. I EES-avtalet konstateras därför endast att detta är ett samarbets-&lt;br&gt;område för EES (gemensam deklaration nr 26). Den exakta utformningen&lt;br&gt;och omfattningen av samarbetet fastställs när EG beslutat om sin nya&lt;br&gt;lagstiftning. Däremot innehåller EES-avtalet bestämmelser för det veteri-&lt;br&gt;nära området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 20 sägs att bestämmelser och arrangemang som avser fisk och&lt;br&gt;andra marina produkter finns i protokoll 9 till avtalet. EES-avtalet innebär&lt;br&gt;som nyss sagts inte att EFTA-länderna ansluts till EG:s gemensamma&lt;br&gt;fiskeripolitik (Common Fishery Policy, CFP). I protokoll 9 behandlas dock&lt;br&gt;många för fisket väsentliga områden. Det gäller bl. a. tullättnader för&lt;br&gt;fiskprodukter, bestämmelser om statsstöd, direktlandningar och utländska&lt;br&gt;direktinvesteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3 Samarbete i tullfrågor och om handelslättnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 21 — 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullsamarbetet mellan EG och EFTA:s medlemsländer förstärks dels ge-&lt;br&gt;nom ett samarbetsprotokoll om multilateralt tullsamarbete för att be-&lt;br&gt;kämpa den internationella ekonomiska brottsligheten, dels genom ett&lt;br&gt;samarbetsprotokoll om förenkling av gränsformaliteter (art. 21 och prot.&lt;br&gt;10 och 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tullsamarbetsprotokollet utsträcks för svensk del samarbetet&lt;br&gt;med andra länders tulladministrationer. Avtalet innehåller regler om in-&lt;br&gt;formationsutbyte, övervakning av misstänkta personer, varor och trans-&lt;br&gt;portmedel, delgivning av utländsk tullhandling m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet får bl. a. betydelse för bekämpning av narkotikasmuggling&lt;br&gt;samt för kontroll av importsändningars värde och av att export verkligen&lt;br&gt;går till det land som uppgivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet om gränsformaliteter syftar till att förenkla tidsödande&lt;br&gt;gränsformaliteter för den internationella godstrafiken. En ledande princip&lt;br&gt;i avtalet är att formaliteter och kontroller skall utföras så snabbt som&lt;br&gt;möjligt och om möjligt på en och samma plats. Vidare bör kontroller göras&lt;br&gt;i form av stickprov. Andra åtgärder för ett friktionsfritt flöde av gods är&lt;br&gt;harmoniserade öppethållandetider, expressfiler för tomma lastbilar eller&lt;br&gt;lastbilar med enbart transitvaror. Bestämmelserna hindrar inte berörda&lt;br&gt;länder att komma överens om ytterligare förenklingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär ett ökat samarbete och inflytande för EFTA-&lt;br&gt;länderna på områden som rör förenkling av handelsprocedurer (art. 21.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4 Andra regler som avser fri rörlighet av varor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 23 — 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet EG-rättsakter som avser tekniska föreskrifter är betydande. I&lt;br&gt;artikel 23 hänvisas till bilaga II till avtalet, som upptar omkring 650 olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-rättsakter. Dessa är fördelade på ett stort antal produkter som motor- Prop. 1991/92: 170&lt;br&gt;fordon, hushållsmaskiner, övriga maskiner, elektrisk materiel, livsmedel, Bilaga 1&lt;br&gt;läkemedel, farliga ämnen/kemikalier m.m. I avtalet finns också bestäm-&lt;br&gt;melser som gäller generellt för hela TBT-området, t. ex. regler om infor-&lt;br&gt;mationsutbyte samt provning och kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Speciallösningar och övergångsarrangemang kommer att gälla för EFTA-&lt;br&gt;länderna på vissa områden i syfte att slå vakt om väsentliga skyddsintres-&lt;br&gt;sen för hälsa, miljö och säkerhet. För svensk del berörs här bl. a. motorfor-&lt;br&gt;don (avgasregler och säkerhetsbälten), kemikalier, lösningsmedel, asbest,&lt;br&gt;kvicksilver, arsenik, freoner och andra ozonnedbrytande ämnen samt&lt;br&gt;bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antagandet av de tekniska regler som finns i direktiven och godtagandet&lt;br&gt;av varor som svarar mot kraven är en förutsättning för anslutning till EG: s&lt;br&gt;system för fria varurörelser och gör det möjligt att på motsvarande sätt fritt&lt;br&gt;sälja svenska produkter inom hela EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det regelverk som omfattas av EES-avtalet ingår vissa bestämmelser&lt;br&gt;om produktansvar (art. 23, bilaga III). Hit hör rådsdirektivet angående&lt;br&gt;lagstiftning om produktansvar (85/374/EEG). Detta direktiv föreskriver&lt;br&gt;strikt ansvar för skador som orsakats av defekta produkter. Skadestånds-&lt;br&gt;ansvarig är i första hand den som har tillverkat produkten eller importerat&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24 innehåller en hänvisning till bilaga IV i vilken återfinns&lt;br&gt;särskilda bestämmelser och arrangemang på energiområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De EG-bestämmelser som rör energiområdet avser energiberedskap,&lt;br&gt;ökad handel och konkurrens samt vissa allmänna energipolitiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under EES-förhandlingarna framkom att ett antal EG-bestämmelser om&lt;br&gt;energiberedskap, bl. a. viss oljelagringsskyldighet, i stort sett motsvarar de&lt;br&gt;åtaganden som Sverige redan gjort genom medlemskapet i det till OECD&lt;br&gt;knutna samarbetsorganet IEA (International Energy Agency). Att föra in&lt;br&gt;dessa bestämmelser i EES-avtalet visade sig innebära avsevärda institutio-&lt;br&gt;nella svårigheter. Av bl. a. det skälet saknas de flesta EG-bestämmelser&lt;br&gt;avseende energiberedskap i avtalet. Vissa bestämmelser med liknande&lt;br&gt;bakgrund — om information och konsultation beträffande oljepriser, möj-&lt;br&gt;ligheter till registerering av oljeimport och begränsning av oljeanvändning&lt;br&gt;i kraftverk — har dock tagits in i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser på området som nu har tagits in i EES-avtalet syftar&lt;br&gt;främst till att inom energiområdet komplettera generella bestämmelser&lt;br&gt;som avser undanröjande av konkurrenshinder. De ligger väl i linje med&lt;br&gt;svenska strävanden att öka konkurrensen och få effektivare marknader på&lt;br&gt;energiområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare några EG-bestämmelser på energiområdet har tagits in i&lt;br&gt;avtalet, bl. a. om skyldighet att informera om större energiprojekt, om vissa&lt;br&gt;oljeersättande tillsatser (etanol m.m.) i bensin och om funktionskrav för&lt;br&gt;varmvattenberedare m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till vissa skyddsåtgärder mot följder av återutförsel av varor eller&lt;br&gt;bristsituationer på grund av den överenskomna tullfriheten eller förbudet&lt;br&gt;mot exportrestriktioner regleras i artikel 25.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 26 återfinns slutligen också en bestämmelse, enligt vilken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder mot dumpning, s. k. utjämningstullar och andra sådana åtgärder&lt;br&gt;för att hindra otillåtet handelsbruk i princip inte får tillämpas inom EES&lt;br&gt;såvida inte detta särskilt angetts. Detta är en följd av att parterna kunnat&lt;br&gt;enas om gemensamma konkurrensregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 5 Kol- och stålprodukter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kol- och stålmarknaden regleras inom EG i första hand av fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av den Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG, tidigare&lt;br&gt;kallat CECA efter den franska förkortningen). Detta äldre fördrag skiljer&lt;br&gt;sig väsentligt från Romfördraget i fråga om bl. a. strukturen och om&lt;br&gt;reglernas högre grad av konkretion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EKSG-fördraget innebär en specialreglering i förhållande till Romför-&lt;br&gt;dragets regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handeln mellan Sverige och EKSG regleras genom ett särskilt frihandel-&lt;br&gt;savtal (jfr SFS 1973:1080, ändrad senast 1980:1080, samt prop.&lt;br&gt;1972:135). Avtalet innebär bl. a. att EKSG:s prisregler för järn och stål&lt;br&gt;skall gälla i Sverige (jfr CECA-lagen 1972:762, ändrad senast 1984:421,&lt;br&gt;CECA-kungörelsen 1973: 720, ändrad senast 1974:1003, samt med stöd av&lt;br&gt;den senare av kommerskollegium utfärdade föreskrifter). Frihandelsavta-&lt;br&gt;let har i vissa hänseenden ändrats. Överenskommelsen därom underteck-&lt;br&gt;nades för Sverige den 12 april 1989, men den har ännu inte trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalets varuavsnitt hänvisar i artikel 27 till särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om kol- och stålvaror i protokollen 14 och 25.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i protokoll 14 innebär att frihandelsavtalet med dess&lt;br&gt;institutionella bestämmelser som huvudregel skall gälla. Där det inte är&lt;br&gt;tillämpligt används i stället EES-avtalets bestämmelser (art. 2.1). Förhål-&lt;br&gt;landet mellan de bägge avtalen kan sägas ungefär motsvara det mellan&lt;br&gt;EKSG- och Romfördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en uttrycklig bestämmelse (art. 2.2) skall kvantitativa import- och&lt;br&gt;exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan liksom tullar&lt;br&gt;och avgifter avskaffas. Det medför bl. a. att förekommande svenska export-&lt;br&gt;restriktioner för järnskrot måste avvecklas gentemot EES-länderna. Den&lt;br&gt;fria varucirkulationen får inte heller försvåras genom införande av regler-&lt;br&gt;ingar av teknisk eller administrativ natur, t. ex. import- eller övervaknings-&lt;br&gt;licenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet i denna del innebär i förening med förut gällande överens-&lt;br&gt;kommelser sammanfattningsvis att den fria varucirkulationen förbättras&lt;br&gt;och att Sverige deltar i EG-samarbetet vad gäller bl. a. prisregler, konkur-&lt;br&gt;rensregler, tillåtet statsstöd samt utbyte av statistik och annan ekonomisk&lt;br&gt;information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De delar av EES-avtalet som inte har någon motsvarighet i frihandelsav-&lt;br&gt;talet med EKSG, t. ex. offentlig upphandling, TBT och produktansvar,&lt;br&gt;skall gälla även för EKSG-varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4 DEL III Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1 Arbetstagare och egenföretagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 28—30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;I EES-avtalet är artiklarna 28, 29 och 30 placerade under en rubrik som&lt;br&gt;avser såväl arbetstagare som självständigt förvärvsverksamma personer.&lt;br&gt;Detta gäller även den tillhörande sekundärlagstiftningen. Motsvarigheten&lt;br&gt;till de två förstnämnda artiklarna i Romfördraget begränsas till endast&lt;br&gt;arbetstagare (art. 48 och 51 i Romfördraget) medan den sistnämnda&lt;br&gt;artikeln är placerad under en avdelning som behandlar etableringsrätt (art.&lt;br&gt;57 i Romfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalets artikel 28 återger nästan ordagrant Romfördragets artikel 48.1&lt;br&gt;artikeln säkerställs arbetskraftens fria rörlighet inom och mellan EG- och&lt;br&gt;EFTA-länderna. Den fria rörligheten innebär att diskriminering på grund&lt;br&gt;av nationalitet inte får förekomma vad gäller sysselsättning, lön och andra&lt;br&gt;arbetsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria rörligheten innebär bl. a. rätt att flytta mellan de avtalsslutande&lt;br&gt;länderna för att söka anställningar som erbjuds där. Därutöver ger den&lt;br&gt;möjlighet att vistas i ett EG- eller EFTA-land för att inneha en anställning&lt;br&gt;där i överensstämmelse med de lagar som gäller för arbetstagare i det&lt;br&gt;landet. Den som har haft anställning i ett EG- eller EFTA-land får även&lt;br&gt;stanna kvar där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria rörligheten är dock inte undantagslös. Hänsyn till allmän&lt;br&gt;ordning, allmän säkerhet och allmän hälsa kan legitimera regler som&lt;br&gt;hindrar rörligheten. Undantagna från artikelns bestämmelser är vidare ett&lt;br&gt;ganska begränsat antal offentliga tjänster. De motsvarande undantagen har&lt;br&gt;tolkats strikt inom EG-rätten (jfr avsnitt 7.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln kompletteras av en omfattande sekundärlagstiftning som är&lt;br&gt;intagen som bilaga V till avtalet. Den mest betydelsefulla förordningen,&lt;br&gt;(EEG) nr 1612/68, reglerar den fria rörligheten närmare. I förordningen&lt;br&gt;fastställs att likabehandlingsprincipen även gäller sociala och skattemäs-&lt;br&gt;siga förmåner, deltagande i utbildnings- och omskolningsaktiviteter, med-&lt;br&gt;lemskap i fackföreningar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria rörligheten innebär också att en arbetstagares familjemedlem-&lt;br&gt;mar (make/maka samt barn under 21 år) — som inte behöver vara&lt;br&gt;medborgare i något EG- eller EFTA-land — har rätt att arbeta i det aktuella&lt;br&gt;landet. Förordningen förutser även samarbete om förmedling av anställ-&lt;br&gt;ningserbjudanden och ansökningar över gränserna och om utbyte av infor-&lt;br&gt;mation om arbets- och levnadsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet innebär vidare att medborgare i EG- och EFTA-länderna inte&lt;br&gt;behöver arbetstillstånd för att arbeta i något av de andra länderna. Med-&lt;br&gt;borgare i EG-ländema, och således vid EES-avtalets ikraftträdande även&lt;br&gt;medborgare i EFTA-länderna, som erhåller anställning i ett annat avtals-&lt;br&gt;slutande land, samt deras familjedlemmar, skall erhålla uppehållstillstånd&lt;br&gt;(”residence permit”) för minst fem år. Tillståndet skall därefter ”utan&lt;br&gt;vidare förlängas”. Förlängningen måste avse minst tolv månader. Uppe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållstillståndet upphör inte om arbetstagaren är arbetslös. Däremot kan&lt;br&gt;tillståndet begränsas för den som varit arbetslös i mer än tolv månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Korttidsanställda som pendlar mellan länderna behöver inte uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd men kan åläggas anmälningsplikt. Den som blir oförmögen att&lt;br&gt;arbeta på grund av sjukdom eller olycka eller som blir ofrivilligt arbetslös&lt;br&gt;kan inte på dessa grunder fråntas sitt uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare har rätt att stanna i ett medlemsland efter att ha arbetat&lt;br&gt;där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Icke ekonomiskt aktiva personer, dvs. studerande, pensionärer och öv-&lt;br&gt;riga icke ekonomiskt aktiva medges rätt att uppehålla sig i de andra&lt;br&gt;avtalsslutande länderna oavsett om de för tillfallet eller inte längre utövar&lt;br&gt;någon ekonomisk aktivitet. Denna rättighet avser även de berördas famil-&lt;br&gt;jemedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29 om den sociala tryggheten har sin motsvarighet i Romfördra-&lt;br&gt;gets artikel 51. Den sistnämnda är i första hand en institutionell bestäm-&lt;br&gt;melse som ger EG kompetens att lagstifta om rättigheter på den sociala&lt;br&gt;trygghetens (socialförsäkringens) område för migrerande arbetstagare och&lt;br&gt;deras familjemedlemmar. Artikeln anger dock även bestämda ramar för&lt;br&gt;hur denna sekundärlagstiftning skall utformas och vilka mål som skall&lt;br&gt;uppnås genom denna. Artikel 51 i Romfördraget har haft stor betydelse för&lt;br&gt;tolkningen av sekundärlagstiftningen och i flera fall har domstolen baserat&lt;br&gt;sina talrika avgöranden i mål rörande social trygghet direkt på denna&lt;br&gt;artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till år 1981 rörde sekundärlagstiftningen på området social trygg-&lt;br&gt;het endast arbetstagare och deras familjemedlemmar. Då beslöt EG att&lt;br&gt;utvidga lagstiftningen till att även omfatta självständigt förvärvsverk-&lt;br&gt;samma personer och deras familjemedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29 anger två principer som de fördragsslutande parterna skall&lt;br&gt;tillämpa i vad avser arbetstagare och självständigt förvärvsverksamma&lt;br&gt;personer och deras familjemedlemmar för att trygga dessas fria rörlighet.&lt;br&gt;Den första är sammanläggningsprincipen. Den innebär sammanläggning&lt;br&gt;av alla försäkringsperioder i de olika länderna för att förvärva och behålla&lt;br&gt;eller beräkna storleken av en förmån från ett lands system för social&lt;br&gt;trygghet. Den andra i artikeln angivna principen innebär en skyldighet för&lt;br&gt;de fördragsslutande parterna att utbetala förmåner till personer bosatta&lt;br&gt;inom hela EES-området. Detta brukar kallas exportabilitetsprincipen. Av&lt;br&gt;artikel 4 (motsv. art. 7 i Romfördraget) följer en tredje princip nämligen&lt;br&gt;likabehandlingsprincipen som innebär att alla medborgare i ett annat EG-&lt;br&gt;eller EFTA-land skall likabehandlas med ett lands egna medborgare vid&lt;br&gt;tillämpningen av landets lagstiftning om social trygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan nämnts omfattar EG-rätten om social trygghet arbetstagare&lt;br&gt;och självständigt förvärvsverksamma personer samt deras familjemedlem-&lt;br&gt;mar. Detta tolkas vanligen på sådant sätt att det räcker att en person under&lt;br&gt;någon tid har omfattats av ett lands lagstiftning om social trygghet som&lt;br&gt;arbetstagare eller självständigt förvärvsverksam person för att han fortsatt&lt;br&gt;rent principiellt skall omfattas av rätten till social trygghet. En arbetande&lt;br&gt;person och dennes familjemedlemmar skall omfattas av lagstiftningen om&lt;br&gt;social trygghet i det land där han arbetar oavsett bosättningsland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30 om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis baseras på&lt;br&gt;artikel 57 i Romfördraget. Enligt denna skall de avtalsslutande parterna&lt;br&gt;söka säkerställa ett ömsesidigt erkännande av utbildnings- och examensbe-&lt;br&gt;vis och andra behörighetsbevis i syfte att underlätta det faktiska utövandet&lt;br&gt;av etableringsrätten och friheten att tillfälligt tillhandahålla tjänster. Ar-&lt;br&gt;tikeln omfattar även verksamhet som utövas som anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna skall vidare enligt artikeln säkerställa viss samordning av&lt;br&gt;bestämmelser i lagar och andra författningar i sina interna rättssystem&lt;br&gt;beträffande rätten att påbörja och utöva yrkesverksamhet, som regel ge-&lt;br&gt;nom införande av minimikrav på utbildningen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sekundärrätten ges detaljerade föreskrifter om hur detta skall ske. I&lt;br&gt;denna ställs bl. a. vissa minimikrav på de utbildningar som berörs för att de&lt;br&gt;skall kunna omfattas av avtalet. I bilaga VII återfinns de anpassningar och&lt;br&gt;kompletteringar i dessa som avser EFTA-länderna och som överenskom-&lt;br&gt;mits under EES-förhandlingarna. Bl. a. läkare, sjuksköterskor, tandläkare,&lt;br&gt;barnmorskor, farmaceuter och veterinärer omfattas av direktiv med mini-&lt;br&gt;mikrav på utbildning etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett generellt direktiv (89/48/EEG) omfattar alla högskoleutbildningar&lt;br&gt;längre än tre år. Huvudsyftet med direktivet är att examensbevis, som i&lt;br&gt;hemlandet ger tillträde till ett reglerat yrke, också ger behörighet att utöva&lt;br&gt;yrket i andra EG-länder, och vid EES-avtalets ikraftträdande även i EFTA-&lt;br&gt;länderna. Om yrket inte är reglerat i hemlandet, skall examen likväl&lt;br&gt;godkännas som grund för att utöva ett reglerat yrke i ett annat EES-land,&lt;br&gt;under förutsättning att personen i fråga har varit verksam i yrket under&lt;br&gt;minst två år under den senaste tioårsperioden. Om utbildningen i hemlan-&lt;br&gt;det är mer än ett år kortare än den som krävs i vistelselandet, kan detta&lt;br&gt;kräva att personen i fråga genomgår handledd praktik på högst tre år eller&lt;br&gt;ett lämplighetsprov för att få behörighet. De yrkesgrupper som i Sverige&lt;br&gt;berörs av detta direktiv är bl. a. advokater, revisorer, logopeder, kiroprak-&lt;br&gt;torer, psykologer och psykoterapeuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom området personers rörlighet har två deklarationer tagits in i anslut-&lt;br&gt;ning till avtalet. Den ena avser förenklad gränskontroll för personer.&lt;br&gt;Kommissionen har inte haft mandat att föra förhandlingar inom detta&lt;br&gt;område. Gränskontrollfrågorna behandlas därför inte på annat sätt än i&lt;br&gt;den nämnda deklarationen. Den innebär en avsiktsförklaring från parterna&lt;br&gt;om samarbete och samverkan i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra deklarationen rör förstärkt samarbete om yrkesutbildning.&lt;br&gt;Enligt deklarationen skall parterna sträva efter förstärkt samarbete om&lt;br&gt;yrkesutbildning och söka underlätta för studenter som vill studera i annat&lt;br&gt;EES-land. Läroanstalter som redan före avtalets ikraftträdande tagit ut&lt;br&gt;studieavgifter från utländska studenter har rätt till det även fortsättnings-&lt;br&gt;vis. Inom EG regleras frågan i artikel 128 i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2 Etableringsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 31 — 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etableringsfriheten föreskrivs i avtalets artikel 31. Denna rätt bygger på&lt;br&gt;artikel 52 i Romfördraget. Enligt artikeln i avtalet skall det inte finnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;några inskränkningar i rätten att fritt etablera sig inom EG/EFTA-&lt;br&gt;området. Detta gäller även när agenturer, filialer eller dotterbolag upprät-&lt;br&gt;tas. Etableringsfriheten omfattar rätten att uppta och utöva självständig&lt;br&gt;förvärvsverksamhet på de villkor som etableringslandets lagstiftning före-&lt;br&gt;skriver för det egna landets rättssubjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även denna artikel kompletteras av sekundärlagstiftning. De olika di-&lt;br&gt;rektiven avser i första hand etablering och tillhandahållande av tjänster&lt;br&gt;inom olika branscher och yrkeskategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32 (motsv. art. 55 i Romfördraget) stadgar att verksamhet, om än&lt;br&gt;tillfällig, som är förbunden med myndighetsutövning undantas från den&lt;br&gt;fria etableringsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag görs vidare i artikel 33 (art. 56 i Romfördraget) av hänsyn till&lt;br&gt;allmän ordning, allmän säkerhet och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller tolkningen av denna artikel i Romfördraget har rådet antagit&lt;br&gt;ett direktiv om samordning av olika bestämmelser om utlänningars inresa&lt;br&gt;och vistelse i ett annat land som grundar sig på hänsyn till allmän ordning,&lt;br&gt;säkerhet och folkhälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innebär att diskriminerande åtgärder inte får vidtas av eko-&lt;br&gt;nomiska skäl utan måste motiveras av utlänningens personliga uppförande&lt;br&gt;i det enskilda fallet. Åtgärderna får inte vara av generell natur och får inte&lt;br&gt;basera sig på omständigheter som inte föreligger i det aktuella fallet.&lt;br&gt;Direktivet torde innebära att åtgärderna bara får rikta sig mot fysiska&lt;br&gt;personer och alltså inte mot juridiska personer. Utan hinder av avtalets&lt;br&gt;bestämmelser får dock en fördragsslutande part och medlemsstat vidta de&lt;br&gt;åtgärder man anser nödvändiga för att skydda väsentliga säkerhetsintres-&lt;br&gt;sen som sammanhänger med produktionen av och handel med vapen,&lt;br&gt;ammunition och krigsmateriel (art. 123).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34 i avtalet innebär att de fördragsslutande staterna åtagit sig att&lt;br&gt;ge företag etablerade i annat fördragsslutande land samma behandling som&lt;br&gt;företagen i det egna landet, s. k. nationell behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av EES-avtalet följer att länderna har möjlighet att upprätthålla be-&lt;br&gt;gränsningar i fråga om etableringsrätt i förhållande till länder som inte&lt;br&gt;räknas till de fördragsslutande parterna. Dessutom har parterna kommit&lt;br&gt;överens om ett särskilt protokoll enligt vilket en fördragsslutande part har&lt;br&gt;rätt att vidta åtgärder för att hindra att regler som begränsar etablerings-&lt;br&gt;rätten eller tillträde till marknaden från tredje land kringgås via andra&lt;br&gt;kontraktsslutande parters territorium. Innan sådana åtgärder vidtas skall&lt;br&gt;man dock enligt de allmänna reglerna i EES-avtalet eftersträva att utforma&lt;br&gt;gemensamma regler för hela EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3 Tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 36—39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri tjänstehandel utgör i EES-avtalet — liksom i Romfördraget — en av de&lt;br&gt;fyra grundläggande friheterna. Rätten att fritt tillhandahålla tjänster inom&lt;br&gt;EES-området fastslås i artikel 36 i EES-avtalet (motsv. art. 59 i Romför-&lt;br&gt;draget). I bilagorna IX —XI återfinns särskilda bestämmelser om friheten&lt;br&gt;att tillhandahålla tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 37 (motsv. art. 60 i Romfördraget) definieras tjänster allmänt&lt;br&gt;som prestationer som vanligen utförs mot ersättning och som inte berörs&lt;br&gt;av bestämmelserna för varor, kapital eller personer. Detta uppsamlingsbe-&lt;br&gt;grepp hänger samman med tjänstens speciella karaktär. Tjänsten är nära&lt;br&gt;knuten till någon som utför den. Därför finns det ett samband mellan&lt;br&gt;reglerna om tjänster och reglerna om etableringsrätt och personers fria&lt;br&gt;rörlighet i övrigt. Vidare förutsätter fri tjänstehandel fri rörlighet för&lt;br&gt;kapitalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tjänst kan emellertid utföras utan att personer flyttar över gränser.&lt;br&gt;Många tjänster kan utföras i ett land och därifrån omsättas i andra länder.&lt;br&gt;Situationen påminner då om den när varor omsätts över gränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet stipulerar i artikel 37 att tjänster särskilt avser verksamhet&lt;br&gt;av industriellt eller kommersiellt slag, inom hantverk samt inom fria&lt;br&gt;yrken. Vidare fastslås att den person som tillhandahåller en tjänst tillfäl-&lt;br&gt;ligtvis får utöva sin verksamhet i det land där tjänsten utförs på samma&lt;br&gt;villkor som landet ställer på sina egna rättssubjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fritt tjänsteutbyte skall innebära frihet för den som erbjuder en tjänst&lt;br&gt;att resa till ett annat land och prestera tjänsten där, men också en rätt för&lt;br&gt;tjänstemottagaren att motta tjänsten i annat land än det egna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstebegreppet innefattar även det fallet att ingen person passerar&lt;br&gt;någon gräns. Ett tyskt konsultföretag skall t. ex. kunna utföra ett uppdrag i&lt;br&gt;hemlandet, för en beställare i Belgien. Det gränsöverskridande momentet&lt;br&gt;är här endast själva tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett krav på enbart formell likabehandling utesluter t. ex. inte att tjän-&lt;br&gt;steutövaren utsätts för dubbla kontrollåtgärder. Både hemlandet och det&lt;br&gt;land där tjänsten utövas kan ha intresse av att kontrollera t. ex. ett bolags&lt;br&gt;soliditet för att skydda sina konsumenter. En upprepning av kontrollåtgär-&lt;br&gt;der som redan genomgåtts i hemlandet är en konkurrensmässig nackdel&lt;br&gt;och i princip en form av förbjuden diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskilt intresse är tjänster inom det finansiella området. Dessa&lt;br&gt;tjänsters lättrörliga karaktär gör att dubbla kontrollåtgärder måste undvi-&lt;br&gt;kas om det skall råda rättvisa konkurrensförhållanden inom EES-området.&lt;br&gt;Detta kommer till uttryck i principen om en enda auktorisation (”one&lt;br&gt;single licence”) för i första hand banker och andra kreditinstitut vilken&lt;br&gt;innebär att en auktorisation som ett sådant företag fått i det medlemsland&lt;br&gt;där företaget har sitt huvudkontor skall gälla i hela EES-området. Företaget&lt;br&gt;skall från hemlandet kunna obehindrat sälja tjänster över gränserna (”cross&lt;br&gt;border-handel”) och även fritt kunna etablera filialer i andra medlemssta-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall ett kreditinstituts verksamhet, var i gemenskapen den än&lt;br&gt;bedrivs, i princip stå under hemlandstillsyn, dvs. hemlandets myndigheter&lt;br&gt;skall ha huvudansvaret för övervakning även av filialer etablerade i andra&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordning med en enda auktorisation och hemlandstillsyn förutsätter&lt;br&gt;att vaije medlemsstat erkänner övriga medlemsstaters regler för finansiell&lt;br&gt;rörelse och offentlig tillsyn som tillräckliga för att tillgodose värdlandets&lt;br&gt;anspråk på sundhet i rörelsen. Därför har i direktivform lagts fast minimi-&lt;br&gt;nivåer för harmonisering av grundläggande regler för verksamheten i bl. a.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;banker och andra kreditinstitut. För att de integrerade finansiella Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;marknaderna skall kunna fungera störningsfritt har också antagits regler Bilaga 1&lt;br&gt;om rutiner for administrativt samarbete mellan medlemsstaternas tillsyns-&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra viktiga tjänster är försäkringstjänster, informationstjänster, tele-&lt;br&gt;kommunikationer och audiovisuella tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller regeln avseende fri rörlighet för tjänster är utan undantag.&lt;br&gt;Undantagen för personers fria rörlighet, dvs. reglerna om hänsyn till&lt;br&gt;allmän ordning, säkerhet och hälsa, gäller också när det är fråga om att&lt;br&gt;utföra en tjänst (art. 39).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4 Kapital&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 40—45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av huvudprinciperna i EES-avtalet — liksom i Romfördraget (art. 67)&lt;br&gt;— är att kapital skall kunna röra sig fritt över gränserna. Denna princip&lt;br&gt;fastslås i artikel 40 i EES-avtalet och preciseras närmare i det s. k. slutlibe-&lt;br&gt;raliseringsdirektivet 88/361/EEG. Fria kapitalrörelser är en förutsättning&lt;br&gt;för fri etablering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41 (motsv. art. 67.2 i Romfördraget) utgör ett naturligt komple-&lt;br&gt;ment till artikel 40. I artikeln fastslås att löpande betalningar mellan&lt;br&gt;avtalsparterna skall vara fria från restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den efterföljande artikel 42.1 behandlas principen om icke-&lt;br&gt;diskriminering. I de fall nationella regler på kapital- eller kreditmarkna-&lt;br&gt;derna avser liberaliserade kapitalrörelser skall reglerna tillämpas på ett&lt;br&gt;icke-diskriminerande sätt. Artikel 42.2 stipulerar att lån för direkt eller&lt;br&gt;indirekt finansiering av EG- eller EFTA-stat eller dess regionala eller lokala&lt;br&gt;myndigheter inte skall emitteras eller placeras i andra sådana länder utan&lt;br&gt;att överenskommelser träffats mellan de berörda länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet att åberopa en skyddsklausul, om störningar i kapitalrörel-&lt;br&gt;serna skulle uppstå, återfinns i artikel 43. Denna artikel medger att be-&lt;br&gt;gränsningar av kapitalrörelserna får införas i någon av följande skilda&lt;br&gt;situationer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43.1 (motsv art. 70.2 i Romfördraget) ger en avtalspart som för&lt;br&gt;vissa transaktioner inte liberaliserat mot alla länders rätt att vidta ågärder&lt;br&gt;för att hindra att dess regler för kapitalrörelser till och från tredje land&lt;br&gt;kringgås via andra EES-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43.2 (motsv. art. 73 i Romfördraget) låter avtalsparterna införa&lt;br&gt;skyddsåtgärder på kapitalrörelseområdet om störningar på kapitalmarkna-&lt;br&gt;derna i ett EG- eller EFTA-land uppstår till följd av kapitalrörelser mellan&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43.3 (motsv. art. 107.2 i Romfördraget) ger möjlighet att under&lt;br&gt;en begränsad period vidta åtgärder för att motverka konsekvenserna av att&lt;br&gt;en avtalspart genomför en konkurrenssnedvridande devalvering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43.4 (motsv. art. 108.1 i Romfördraget) låter en avtalspart införa&lt;br&gt;skyddsåtgärder, om den har svårigheter eller hotas av svårigheter med&lt;br&gt;betalningsbalansen och detta kan äventyra EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För genomförande av artikel 43 skall EG- och EFTA-länderna enligt&lt;br&gt;artikel 44 först tillämpa resp, interna förfarande. Beslut, åtgärder och&lt;br&gt;rekommendationer gällande skyddsåtgärder vidtagna enligt artikel 43 skall&lt;br&gt;rapporteras till EES-kommittén. Alla skyddsåtgärder skall vara föremål för&lt;br&gt;föregående konsultationer och information utom i brådskande fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 5 Ekonomiskt och monetärt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeli 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet omfattar inte — såsom är fallet inom EG — frågor som rör&lt;br&gt;samordning av växelkurspolitiken och av den ekonomiska politiken i&lt;br&gt;övrigt. Det framtida ekonomiska och monetära samarbetet enligt EES-&lt;br&gt;avtalet bygger enbart på ett utökat informations- och åsiktsutbyte. Inga&lt;br&gt;formellt bindande beslut för avtalsparterna avses bli fattade inom ramen&lt;br&gt;för det ekonomiska och monetära samarbetet. EES-avtalets överens-&lt;br&gt;kommelse skiljer sig sålunda från Romfördraget och därmed kan inga&lt;br&gt;direkta hänvisningar till Romfördraget heller göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 46 stipuleras att avtalsparterna skall utbyta information och&lt;br&gt;synpunkter gällande dels hur implementeringen av EES-avtalet fortskrider&lt;br&gt;ur ekonomisk synvinkel, dels hur avtalsparternas ekonomiska och mone-&lt;br&gt;tära politik bedrivs. Utbyte av synpunkter och information skall ske på en&lt;br&gt;icke-bindande basis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 6 Transporter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 47—52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klar målsättning saknas för transportavsnittet i EES-avtalet, eftersom&lt;br&gt;avtalet inte har någon motsvarighet till artikel 74 i Romfördraget, som&lt;br&gt;föreskriver att en gemensam transportpolitik skall föras inom EG. Genom&lt;br&gt;att anpassa sig till EG: s regelsystem kommer Sverige och övriga EFTA-&lt;br&gt;länder ändå att faktiskt integreras i en gemensam transportpolitik. Beträf-&lt;br&gt;fande vägtransportfrågor finns en avsiktsförklaring för framtiden i den&lt;br&gt;gemensamma deklaration beträffande samarbete i vägtransportfrågor som&lt;br&gt;fogats till EES-avtalet. Artiklarna i transportavsnittet motsvarar i övrigt i&lt;br&gt;huvudsak Romfördragets transportartiklar. Detta betyder att avsnittet i&lt;br&gt;likhet med Romfördraget enbart gäller för landtransporter. Det bör dock i&lt;br&gt;detta sammanhang erinras om att EG-domstolen i ett antal avgöranden&lt;br&gt;förklarat att Romfördragets ”allmänna regler” också gäller både sjö- och&lt;br&gt;lufttransporter, åtminstone i den mån ministerrådet inte beslutat annat&lt;br&gt;enligt artikel 84.2. Denna princip får — med tanke på innehållet i artikel 6&lt;br&gt;i EES-avtalet — anses gälla även på transportområdet i EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 47 i EES-avtalet anger kapitlets tillämpningsområde. Artikel 48&lt;br&gt;innehåller ett förbud mot försämrade villkor för medborgare i övriga&lt;br&gt;EES-stater än vad som gäller egna medborgare (jfr art. 76 i Romfördraget).&lt;br&gt;Artikel 49 reglerar statsstöd liksom artikel 77 i Romfördraget. Artikel 50&lt;br&gt;innehåller vissa diskrimineringsförbud. Den motsvaras av artikel 79.1 och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79.4 i Romfördraget. Artikel 51 innehåller regler om stöd och skydd. Den&lt;br&gt;motsvaras av artikel 80 i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 52, slutligen, innehåller föreskrifter om kostnader vid gränsöver-&lt;br&gt;skridande och motsvaras av artikel 81 i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sekundärlagstiftning som intagits i bilaga XIII till EES-avtalet&lt;br&gt;reglerar sådana förhållanden som tekniska normer och säkerhet, vissa&lt;br&gt;skatter, sociala frågor, marknadstillträde och cabotage, taxor, kompetens-&lt;br&gt;krav och förhyrning av fordon, allt vad gäller godstransport på landsväg. I&lt;br&gt;fråga om passagerartrafik på landsväg regleras marknadstillträde och kom-&lt;br&gt;petenskrav. Beträffande järnvägstrafik regleras strukturella åtgärder och&lt;br&gt;taxor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som sagts ovan får avtalets allmänna bestämmelser&lt;br&gt;anses gälla även på sjöfartsområdet, i den mån inte annat särskilt bestämts.&lt;br&gt;Av den sekundärlagstiftning i form av förordningar, direktiv m. m. som&lt;br&gt;gäller inom EG har emellertid bara en del intagits i bilaga XIII till&lt;br&gt;EES-avtalet. Dessa gäller bl. a. sjösäkerhet och frihet att tillhandahålla&lt;br&gt;tjänster på sjöfartsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 DEL IV Konkurrensregler och andra gemensamma&lt;br&gt;regler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1 Regler tillämpliga på företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 53 — 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet återspeglar EG:s gällande konkurrensregler. Konkurrensbe-&lt;br&gt;stämmelserna gäller förfaranden med effekter på den gränsöverskridande&lt;br&gt;handeln, dvs. handeln mellan länderna inom EFTA och mellan ett EFTA-&lt;br&gt;land och ett EG-land. För konkurrensbegränsande förfaranden med verkan&lt;br&gt;bara inom ett land gäller nationella konkurrensbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG-rätten har en omfattande sekundärrätt och praxis utvecklats&lt;br&gt;på konkurrensområdet. EG:s sekundärrätt utgör en integrerad del av&lt;br&gt;avtalet (art. 60 och bilaga XIV) och EG-domstolens existerande praxis&lt;br&gt;skall, i den mån EES-bestämmelserna är i sak identiska med motsvarande&lt;br&gt;EG-bestämmelser, ligga till grund för EES-bestämmelsernas tolkning (art.&lt;br&gt;6). EG:s konkurrensrätt (avsnitt 7.3) är alltså viktig för förståelsen av&lt;br&gt;EES-artiklamas innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma konkurrenspolitiken är ett nödvändigt komplement&lt;br&gt;till EES-avtalets regler om fri rörlighet över gränserna. Effektiv konkurrens&lt;br&gt;är en förutsättning for att EES-marknadens fulla potential skall kunna&lt;br&gt;utnyttjas för att förverkliga avtalets mål och komma konsumenterna till&lt;br&gt;godo. Utan regler riktade mot snedvridning av konkurrensen, skulle de&lt;br&gt;hinder för den fria rörligheten i form av tullar, avgifter, kvantitativa&lt;br&gt;restriktioner m. m. som avskaffats genom fördraget kunna ersättas av nya&lt;br&gt;hinder, tillkomna genom företagens eget agerande på marknaden eller av&lt;br&gt;protektionism i annan form. Den gemensamma konkurrenspolitiken skall&lt;br&gt;förhindra en sådan snedvridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensreglerna i avtalet är inte bara folkrättsligt bindande för&lt;br&gt;avtalsparterna utan innebär skyldigheter även för enskilda rättssubjekt.&lt;br&gt;Flera av konkurrensbestämmelserna medför dessutom rättigheter för en-&lt;br&gt;skilda som skall kunna åberopas vid nationella domstolar och myndighe-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande konkurrensbestämmelserna utgörs av tre artiklar i&lt;br&gt;huvudavtalet. Det rör sig om tre situationer där företagen genom sitt&lt;br&gt;agerande hämmar den fria konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 53 (motsv. art. 85 i Romfördraget) förbjuder alla avtal mellan&lt;br&gt;företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden&lt;br&gt;som kan påverka handeln mellan parterna i EES-avtalet och om de har till&lt;br&gt;syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom&lt;br&gt;EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 53 medför vidare att förbjudna överenskommelser som anges i&lt;br&gt;artikeln automatiskt är ogiltiga från sin tillkomst. Denna civilrättsliga&lt;br&gt;verkan skall en nationell domstol eller myndighet respektera. En part skall&lt;br&gt;exempelvis inte kunna få förbjudna bestämmelser i ett avtal tvångsvis&lt;br&gt;genomdrivna med hjälp av en nationell domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54 (motsv. art. 86 i Romfördraget) förbjuder ett eller flera&lt;br&gt;företags missbruk av dominerande ställning på EES-marknaden eller en&lt;br&gt;väsentlig del av den, om det kan påverka handeln mellan parterna i&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 57.1 (motsv. art. 2 i förordningen (EEG) nr 4064/89) skall&lt;br&gt;en företagskoncentration förklaras oförenlig med EES-avtalet, om den&lt;br&gt;skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att en&lt;br&gt;effektiv konkurrens inom EES-området eller en väsentlig del av detta&lt;br&gt;hämmas påtagligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler om offentliga företag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 59 i huvudavtalet (motsv. art. 90.1 i Romfördra-&lt;br&gt;get) utgår från att konkurrensreglerna i EES-avtalet i princip skall vara&lt;br&gt;tillämpliga även på offentliga företag och på företag som av staten beviljas&lt;br&gt;särskilda eller exklusiva rättigheter. Genom artikeln har parterna sålunda&lt;br&gt;bundit sig att beträffande sådana företag inte vidta och inte heller bibehålla&lt;br&gt;någon åtgärd som strider mot reglerna i avtalet, i synnerhet mot konkur-&lt;br&gt;rensbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anges i artikel 59.2 (motsv. art. 90.2 i Romfördraget) att företag&lt;br&gt;som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmännyttig natur eller som&lt;br&gt;har karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade reglerna i&lt;br&gt;EES-avtalet, särskilt konkurrensreglerna. Detta gäller dock bara i den&lt;br&gt;utsträckning tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken&lt;br&gt;hindrar att de särskilda uppgifter som tillagts dem fullgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler på kol- och stålområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kol- och stålområdet införs särskilda konkurrensregler som ansluter till&lt;br&gt;bestämmelserna i den europeiska kol- och stålgemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om konkurrensbestämmelserna avseende kol och stål i vissa av-&lt;br&gt;seenden skiljer sig något från de allmänna konkurrensreglerna i EES-&lt;br&gt;avtalet förutses att den praktiska tillämpningen på de olika varuområdena&lt;br&gt;i huvudsak kommer att ske på ett enhetligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande konkurrensreglerna på kol- och stålområdet har tagits&lt;br&gt;in i artiklarna 1 och 2 i protokoll 25 till avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från förbuden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot konkurrensbegränsande förfaranden är enligt artikel 53 inte&lt;br&gt;absolut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en början gäller det inte avtal mellan moder- och dotterföretag.&lt;br&gt;Förbudet tillämpas inte heller beträffande mindre s. k. bagatellkarteller.&lt;br&gt;Detta medför att exempelvis avtal som har liten inverkan på konkurrensen&lt;br&gt;tillåts. I ett tillkännagivande, det s. k. bagatellmeddelandet, har kommis-&lt;br&gt;sionen angett riktlinjer för denna avgränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall finns det möjligheter för företagen att genom särskilt beslut&lt;br&gt;och under vissa förutsättningar beviljas undantag från förbudet. Undantag&lt;br&gt;kan medges för förfaranden som bidrar till att förbättra produktionen eller&lt;br&gt;distributionen av produkter eller som främjar tekniska eller ekonomiska&lt;br&gt;framsteg, om vinsten kommer konsumenterna till godo. Om de positiva&lt;br&gt;effekterna av ett förfarande överväger de negativa, kan alltså ett i och för&lt;br&gt;sig förbjudet avtal tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag för ett visst förfarande kan beviljas efter ansökan av berörda&lt;br&gt;företag hos de organ som har att övervaka konkurrensreglerna i EES-&lt;br&gt;avtalet, dvs. EG-kommissionen eller EFTArs övervakningsorgan. Hos&lt;br&gt;vilket organ en ansökan skall göras är beroende av vilket organ som är&lt;br&gt;behörigt att handlägga ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också möjligheter att hos det kompetenta organet ansöka om&lt;br&gt;s. k. icke-ingripandebesked, dvs. en förklaring om att ett avtal, beslut eller&lt;br&gt;samordnat förfarande inte strider mot förbudet i artikel 53 eller att ett&lt;br&gt;förfarande inte strider mot artikel 54.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa grupper av avtal finns i EES-avtalet undantag från förbudet i&lt;br&gt;artikel 53. Detta har skett genom att kommissionsförordningar om s. k.&lt;br&gt;gruppundantag kommit att utgöra del av EES-avtalet. De har tagits in i&lt;br&gt;bilaga XIV till avtalet. I artikel 60 i huvudavtalet hänvisas till denna bilaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal som omfattas av en gruppundantagsförordning behöver inte an-&lt;br&gt;mälas för beviljande av individuella undantag. Frågan huruvida ett avtal&lt;br&gt;omfattas av ett gruppundantag får företagen avgöra på egen risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagskoncentrationer (fusioner m. m.) som kontrolleras enligt artikel&lt;br&gt;57 skall anmälas och prövas av det kompetenta organet, när de har en EG-&lt;br&gt;eller EFTA-dimension. En sådan prövning kan utmynna i ett beslut om att&lt;br&gt;fusionen godkänns eller inte godkänns. Endast mycket stora företagsfusio-&lt;br&gt;ner anses ha denna dimension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organ som skall tillämpa konkurrensreglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiften att övervaka och tillämpa konkurrensbestämmelserna i EES-&lt;br&gt;avtalet läggs som nämnts dels på EG-kommissionen, dels på EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet, ESA. Vissa grundläggande regler om organens&lt;br&gt;uppgifter vid tillämpningen av artiklarna 53 och 54 har tagits in i artikel 55&lt;br&gt;i huvudavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med undantag av att ESA saknar normgivningskompetens skall denna&lt;br&gt;myndighet vid tillämpningen av EES-avtalets konkurrensbestämmelser ha&lt;br&gt;samma befogenheter som EG-kommissionen i dag har enligt EG: s konkur-&lt;br&gt;rensbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalets s.k. tvåpelarmodell bygger på att EG-kommissionen vid&lt;br&gt;handläggning av enskilda ärenden enligt avtalet följer sina egna procedur-&lt;br&gt;regler så som de anges huvudsakligen i EG: s s. k. sekundärrätt. De centrala&lt;br&gt;bestämmelserna som reglerar EG-kommissionens befogenheter på konkur-&lt;br&gt;rensområdet finns intagna i ett antal rådsförordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kol- och stålområdet finns liknande bestämmelser dels i artiklarna 65&lt;br&gt;och 66 i kol- och stålavtalet, dels i olika beslut meddelade av kommissio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I protokoll 21 till avtalet har EFTA-länderna åtagit sig att i ett särskilt&lt;br&gt;avtal mellan dem ge ESA samma befogenheter som EG-kommissionen har&lt;br&gt;vid tillämpningen av EG: s konkurrensregler. Detta har skett genom att de&lt;br&gt;rättsakter som reglerar kommissionens befogenheter har anpassats och&lt;br&gt;gjorts tillämpliga på ESA. Bestämmelser om förfaranden och påföljder&lt;br&gt;m.m. finns vad beträffar ESA i protokoll 4 till det övervakningsavtal som&lt;br&gt;EFTA-länderna upprättat inbördes. Vad som på konkurrensområdet gäller&lt;br&gt;för företagen och för övervakningsmyndigheten framgår alltså på skilda&lt;br&gt;håll i huvudavtalen samt olika protokoll och bilagor. Hur detta skall&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt behandlas i avsnitten 14.8.1 ff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det nationella planet förutsätter EES-avtalet att Sverige utser en&lt;br&gt;myndighet att vara behörig nationell myndighet med de uppgifter som&lt;br&gt;framgår av konkurrensbestämmelserna. Det gäller t. ex. att på begäran av&lt;br&gt;ESA vidta undersökningar hos företag här i landet. Möjlighet måste finnas&lt;br&gt;att vidta vissa tvångsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelning av ärenden mellan organen m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av enskilda ärenden enligt artiklarna 53 och 54 mellan de&lt;br&gt;båda övernationella organen sker genom regler i avtalet som också styr till&lt;br&gt;vilket av organen företagen skall vända sig med anmälningar och ansök-&lt;br&gt;ningar. Bestämmelser om detta har tagits in i artikel 56 i huvudavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 56 innebär att ett ärende enligt artikel 53 skall handläggas av&lt;br&gt;ESA, om det bara berör handeln mellan EFTA-länder eller om de berörda&lt;br&gt;företagens omsättning inom EFTA-länderna uppgår till minst 33 % av&lt;br&gt;deras omsättning inom hela EES och handeln mellan ett eller flera EFTA-&lt;br&gt;länder och endast ett EG-land berörs. Andra ärenden skall handläggas av&lt;br&gt;EG-kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om missbruk av dominerande ställning enligt artikel 54 skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handläggas av det organ inom vars område den dominerande ställningen&lt;br&gt;föreligger. Om en dominerande ställning föreligger inom såväl EFTA som&lt;br&gt;EG, tillämpas ovannämnda omsättningskriterium, försåvitt inte handeln&lt;br&gt;mellan EG-länder berörs. I sistnämnda fall skall ärendet handläggas av&lt;br&gt;EG-kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om emellertid ett ärende som enligt det sagda skall handläggas av&lt;br&gt;EG-kommissionen inte har någon märkbar effekt på handeln mellan EG-&lt;br&gt;länder eller på konkurrensen inom EG, skall ärendet handläggas av ESA.&lt;br&gt;Uttrycket ”märkbar effekt” skall här tolkas på samma sätt som uttrycket&lt;br&gt;tolkas i EG-rätten, särskilt som det kommer till uttryck i det s. k. bagatell-&lt;br&gt;meddelandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som avses med företag resp, omsättning vid tillämpning av artikel&lt;br&gt;56 anges i protokoll 22 till avtalet. Artikel 56 skall också tillämpas på kol-&lt;br&gt;och stålområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller handläggningen av företagskoncentrationer gäller andra&lt;br&gt;fördelningsregler, som också avgör om de övernationella organen över&lt;br&gt;huvud taget har rätt att pröva en fusion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 57.2 i huvudavtalet är EG-kommissionen behörig att pröva&lt;br&gt;alla fusionsärenden som faller under rådsförordningen (EEG) nr 4064/89.&lt;br&gt;Det innebär att kommissionen skall pröva ett fusionsärende om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— den sammanlagda omsättningen i hela världen för samtliga de berörda&lt;br&gt;företagen överstiger 5 000 milj. ECU (ca 35 miljarder SEK), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dess helhet för&lt;br&gt;minst två av de berörda företagen överstiger 250 milj. ECU (ca 1 250&lt;br&gt;milj. SEK), om inte vart och ett av de berörda företagen uppnår mer än&lt;br&gt;två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning inom gemenskapen&lt;br&gt;som helhet inom en och samma medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast för det fall en fusion inte omfattas av denna förordning men de&lt;br&gt;tröskelvärden som anges i förordningen uppfylls inom EFTA-länderna i&lt;br&gt;stället för inom EG-länderna är ESA kompetent att pröva ärendet. Denna&lt;br&gt;rätt för ESA att handlägga fusionsärenden skall dock inte påverka ett&lt;br&gt;enskilt EG-lands rätt att i vissa fall handlägga sådana ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser ländernas efterlevnad av artikel 59 om offentliga företag, skall&lt;br&gt;ESA sköta övervakningen av EFTA-länderna och EG-kommissionen av&lt;br&gt;EG-länderna. Blir det däremot fråga om åtgärder som riktar sig direkt mot&lt;br&gt;företagen tillämpas fördelningsreglerna i artiklarna 56 och 57.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innehåller regler om ett omfattande samarbete mellan de&lt;br&gt;båda organen som syftar till att uppnå en enhetlig tillämpning av de&lt;br&gt;gemensamma konkurrensreglerna. I artikel 58 i huvudavtalet finns en&lt;br&gt;upplysning om att regler för samarbetet är intagna i protokoll 23 och 24.&lt;br&gt;När det gäller det handläggande organets förhållande till de behöriga&lt;br&gt;nationella myndigheterna skall åtgärderna i konkurrensärenden vidtas i&lt;br&gt;nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter&lt;br&gt;som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om påföljder och förfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som kommissionen resp. ESA skall tillämpa vid handläggningen&lt;br&gt;av konkurrensärenden innebär bl. a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ärende aktualiseras hos EG-kommissionen eller ESA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— genom att ett företag anmäler ett avtal för att erhålla icke-&lt;br&gt;ingripandebesked eller undantag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— genom att en företagskoncentration anmäls för prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— genom att klagomål ges in från en stat, från det andra organet eller från&lt;br&gt;en fysisk eller juridisk person som har ett legitimt intresse i saken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— genom att organet, ex. oflicio tar initiativ till en undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få fram det material ett organ behöver för sitt ställningstagande&lt;br&gt;har det rätt att begära in upplysningar från länderna och deras behöriga&lt;br&gt;myndigheter samt från företag och företagssammanslutningar. Om ett land&lt;br&gt;eller dess behöriga myndighet inte lämnar begärda upplysningar, är detta&lt;br&gt;att anse som ett fördragsbrott. Det är alltså här fråga om en folkrättslig&lt;br&gt;förpliktelse. Om däremot ett företag inte tillhandahåller begärda uppgifter,&lt;br&gt;kan företaget vid vite åläggas att göra det. Lämnas sedan felaktiga uppgifter&lt;br&gt;eller inga uppgifter alls, kan företaget åläggas böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter från företag kan också begäras in vid s. k. sektorvisa under-&lt;br&gt;sökningar. Vägran att lämna uppgifter vid sådana undersökningar kan inte&lt;br&gt;leda till att böter åläggs. Däremot kan böter beslutas om felaktiga uppgifter&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter finns också att få fram uppgifter hos företag genom under-&lt;br&gt;sökningar, s. k. inspektioner. Vägrar företagen att underkasta sig undersök-&lt;br&gt;ningar kan de föreläggas vite. De kan också åläggas böter för sin vägran.&lt;br&gt;Undersökningar skall ytterst kunna genomföras med tvång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EES-avtalet har Sverige folkrättsligt åtagit sig att se till att under-&lt;br&gt;sökningar skall kunna genomföras hos företag här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ESA skall kunna besluta om undersökningar hos företag i Sve-&lt;br&gt;rige. Undersökningarna kan utföras av tjänstemän antingen från ESA eller&lt;br&gt;från den behöriga svenska myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom endast ESA skall kunna besluta om undersökningar hos företag&lt;br&gt;här i landet, måste EG-kommissionen vända sig till ESA om behov av&lt;br&gt;undersökningar skulle uppkomma i Sverige i konkurrensärenden som&lt;br&gt;handläggs av kommissionen. I avtalet finns bestämmelser om att ESA är&lt;br&gt;skyldigt att bifalla en begäran från EG-kommissionen om undersökning&lt;br&gt;hos företag i EFTA-länderna. Vid sådana undersökningar skall tjänstemän&lt;br&gt;från EG-kommissionen ha rätt att delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle ESA anse att det behöver göras en undersökning hos ett företag i&lt;br&gt;ett EG-land gäller — utom i fusionsärenden — att ESA på motsvarande sätt&lt;br&gt;får vända sig till EG-kommissionen med en begäran om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser sedan det kompetenta organet efter den utredning som gjorts att&lt;br&gt;det föreligger en kränkning av konkurrensbestämmelserna, skall organet&lt;br&gt;utfärda en ”notice of objection”, som innehåller en sakframställan och&lt;br&gt;anger vad det är som läggs företaget till last. Denna handling skall de&lt;br&gt;berörda företagen få tillfälle att yttra sig över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också möjligheter for företagen att lägga fram synpunkter vid&lt;br&gt;en muntlig förhandling där även vittnen kan höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan ett organ meddelar beslut i ett ärende, skall det höra en rådgi-&lt;br&gt;vande kommitté som är knuten till organet. På konkurrensområdet finns&lt;br&gt;två slags rådgivande kommittéer, nämligen en kommitté för kartell- och&lt;br&gt;monopolfrågor och en kommitté för koncentrationsfrågor. Vilken kom-&lt;br&gt;mitté som skall höras beror på ärendets art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommer EG-kommissionen eller ESA fram till att en överträdelse av&lt;br&gt;konkurrensreglerna föreligger kan beslutet innebära ett åläggande för före-&lt;br&gt;tagen att upphöra med viss åtgärd eller att vidta en åtgärd. Ett sådant&lt;br&gt;åläggande kan förenas med vite. Har överträdelsen av konkurrensreglerna&lt;br&gt;skett uppsåtligen eller av oaktsamhet kan böter åläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet kan emellertid också vara gynnande för företagen på så sätt att&lt;br&gt;negativattest beviljas, undantag medges eller en fusion godkänns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ärende kan också avslutas informellt genom att organet förklarar att&lt;br&gt;det lägger ner ärendet, dvs. inte finner anledning att driva saken vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För överträdelser av konkurrensbestämmelsema i artiklarna 53 och 54&lt;br&gt;kan böter på mellan ett tusen och en milj. ECU eller det högre belopp som&lt;br&gt;inte överstiger 10 procent av omsättningen för varje företag beslutas. För&lt;br&gt;att inte ha följt beslutade åligganden, exempelvis att lämna begärda upp-&lt;br&gt;lysningar, kan böter på mellan etthundra och femtusen ECU åläggas.&lt;br&gt;Vitesbeloppen kan uppgå till lägst femtio och högst ettusen ECU per dag.&lt;br&gt;Böter som döms ut med stöd av konkurrensreglerna är inte av straffrättslig&lt;br&gt;natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom avtalet har Sverige folkrättsligt åtagit sig att se till att böter och&lt;br&gt;viten som beslutas enligt de gemensamma konkurrensreglerna skall kunna&lt;br&gt;drivas in här i landet, oavsett om det är ESA eller EG-kommissionen som&lt;br&gt;har beslutat dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2 Offentliga stödåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 61 — 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande bestämmelserna i EES-avtalet om offentliga stödåtgär-&lt;br&gt;der, vilka återfinns i artikel 61, motsvarar artikel 92 i Romfördraget. I&lt;br&gt;artikel 61 fastslås som en allmän princip att alla former av stöd med statliga&lt;br&gt;medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida&lt;br&gt;konkurrensen genom att gynna vissa företag eller produktionen av vissa&lt;br&gt;varor, är förbjudna i den mån handelsutbytet mellan länderna i EES&lt;br&gt;påverkas. Med statligt stöd avses här inte bara ekonomiskt stöd från staten,&lt;br&gt;utan även stöd från regionala och lokala organ. Reglerna omfattar följakt-&lt;br&gt;ligen också stöd i olika former från kommuner och landsting. Även skilda&lt;br&gt;former av stöd som lämnas av andra slag av institutioner kan omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna. Ett grundläggande kriterium är emellertid alltid att stödet&lt;br&gt;utgår av offentliga medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter är förenligt&lt;br&gt;med EES-avtalet, dock under förutsättning att stödet ges utan diskrimine-&lt;br&gt;ring med avseende på varornas ursprung. Stöd i samband med naturkata-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strofer eller andra exceptionella händelser faller också utanför reglernas&lt;br&gt;tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan följande åtgärder komma att anses vara förenliga med EES:&lt;br&gt;(1) stöd som främjar utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är&lt;br&gt;onormalt låg eller där det råder allvarlig sysselsättningsbrist, (2) stöd för&lt;br&gt;projekt av gemensamt europeiskt intresse, (3) stöd för att rätta till en&lt;br&gt;allvarlig störning i ett lands ekonomi, (4) stöd för att främja utvecklingen&lt;br&gt;av viss näringsverksamhet eller vissa regioner, om sådana åtgärder inte&lt;br&gt;påverkar handeln på ett sätt som strider mot de avtalsslutande parternas&lt;br&gt;gemensamma intressen, samt (5) stöd av annat slag som EES-kommittén&lt;br&gt;kan besluta om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller regionalpolitiskt stöd har främst de nordiska länderna&lt;br&gt;varit måna om att få möjlighet att utse stödområden enligt kriterier som är&lt;br&gt;relevanta för den specifika regionala problembilden inom Norden, t. ex.&lt;br&gt;gles befolkningsstruktur och långa avstånd till marknaderna. Detta önske-&lt;br&gt;mål har tillgodosetts genom en gemensam deklaration fogad till avtalets&lt;br&gt;grundläggande bestämmelser om offentligt stöd. Genom denna tillförsäk-&lt;br&gt;ras Sverige möjlighet att även fortsättningsvis driva en regionalpolitik där&lt;br&gt;också sådana kriterier skall kunna åberopas som t. ex. låg befolkningstät-&lt;br&gt;het. I detta sammanhang bör ånyo understrykas att stöd till individer och&lt;br&gt;insatser för att bygga upp infrastruktur i eftersatta regioner i regel är&lt;br&gt;förenliga med EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av dessa grundläggande bestämmelser hör till avtalet vissa&lt;br&gt;rättsakter som närmare anger hur EES-reglerna skall tillämpas inom sär-&lt;br&gt;skilda branscher, t. ex. stålindustrin, eller när det gäller vissa slag av stöd,&lt;br&gt;t. ex. stöd till forskning och utveckling (FoU) och stöd till miljöinveste-&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande övervakningen av bestämmelsernas efterlevnad gäller föl-&lt;br&gt;jande. Artikel 62 i EES-avtalet föreskriver att alla förefintliga former av&lt;br&gt;offentligt stöd samt alla planer på att introducera eller ändra sådant stöd&lt;br&gt;fortlöpande skall granskas med avseende på deras förenlighet med bestäm-&lt;br&gt;melserna i artikel 61 i EES-avtalet. Denna granskning skall utföras av&lt;br&gt;EG-kommissionen i enlighet med artikel 93 i Romfördraget såvitt avser&lt;br&gt;EG: s medlemsstater och av EFTA: s övervakningsmyndighet, ESA, såvitt&lt;br&gt;avser EFTA: s medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EES-avtalet anförtros ESA uppgifter och befogenheter motsva-&lt;br&gt;rande dem som tillkommer EG-kommissionen enligt artikel 93 i Romför-&lt;br&gt;draget. Dessa uppgifter och befogenheter har också ESA på kol- och&lt;br&gt;stålfördragets område. ESA:s uppgifter och befogenheter definieras i&lt;br&gt;protokoll 26 till avtalet och vidare i protokoll 3 till övervakningsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle ESA efter att ha notifierats om planerade stödåtgärder besluta att&lt;br&gt;inleda undersökning med avseende på stödets förenlighet med artikel 61,&lt;br&gt;får stödet inte utgå innan ESA meddelat slutligt beslut i ärendet (protokoll&lt;br&gt;3 till övervakningsavtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i övervakningen på stödområdet kan kommissionen och&lt;br&gt;ESA, inom sina resp, ansvarsområden, besluta att befintliga stödåtgärder&lt;br&gt;som strider mot bestämmelserna i artikel 61 skall ändras eller upphävas.&lt;br&gt;Inom ramen för denna övervakning äger också, i enlighet med den praxis&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som utvecklats av EG-domstolen, kommissionen och ESA befogenhet att&lt;br&gt;begära att ett EES-land från mottagaren återvinner ett redan utbetalat stöd&lt;br&gt;som befunnits EES-stridigt. ESA saknar emellertid rättsliga medel att&lt;br&gt;tvångsvis genomdriva ett sådant beslut i ett EFTA-land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESA:s beslut på stödområdet riktar sig till staterna. Om en berörd&lt;br&gt;EFTA-stat inte följer ESA:s beslut inom en viss föreskriven tid, får ESA,&lt;br&gt;liksom andra EFTA-stater som har intresse i saken, väcka talan mot staten&lt;br&gt;i fråga för fördragsbrott vid EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att säkerställa enhetliga riktlinjer för övervakningen skall&lt;br&gt;kommissionen och ESA samarbeta i enlighet med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;härom, vilka intagits i protokoll 27 till EES-avtalet. Detta samarbete&lt;br&gt;innefattar bl. a. utbyte av information liksom samråd i fråga om bedöm-&lt;br&gt;ningen av enskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreskrivs i artikel 64.1 i EES-avtalet en särskild procedur för&lt;br&gt;införande av skyddsåtgärder på stödområdet. Förfarandet omfattar även&lt;br&gt;stöd till stålindustrin och innebär i korthet följande. För det fall kommis-&lt;br&gt;sionen eller ESA skulle anse att den andra övervakningsmyndighetens&lt;br&gt;tillämpning av reglerna om offentliga stödåtgärder inte är i enlighet med&lt;br&gt;upprätthållandet av lika konkurrensvillkor inom EES, skall ett utbyte av&lt;br&gt;synpunkter äga rum enligt den procedur som föreskrivs i protokoll 27(f) till&lt;br&gt;EES-avtalet. Om en gemensamt överenskommen lösning därvid inte upp-&lt;br&gt;nås inom två veckor, får behörig myndighet i den drabbade avtalsslutande&lt;br&gt;parten omedelbart vidta lämpliga interimistiska åtgärder för att avhjälpa&lt;br&gt;den snedvridning av konkurrensen som uppkommit. Samråd skall sedan&lt;br&gt;äga rum i den gemensamma EES-kommittén. Kan enighet om en ömsesi-&lt;br&gt;digt tillfredsställande lösning inte uppnås i kommittén inom tre månader,&lt;br&gt;får de interimistiska åtgärderna ersättas av slutliga åtgärder. En förutsätt-&lt;br&gt;ning för införande av sådana slutliga åtgärder är dock att förfarandet i fråga&lt;br&gt;orsakar eller hotar att orsaka snedvridning av konkurrensen som påverkar&lt;br&gt;handeln mellan de avtalsslutande parterna. Åtgärderna skall begränsas till&lt;br&gt;vad som är absolut nödvändigt för att neutralisera följderna av snedvrid-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 64.1 skall även tillämpas beträffande statliga&lt;br&gt;monopol som etableras efter EES-avtalets undertecknande (art. 64.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3 Andra gemensamma regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 65.1 hänvisas till bilaga XVI till avtalet som innehåller särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om offentlig upphandling. Enligt artikeln skall bestämmel-&lt;br&gt;serna tillämpas på alla där angivna varor och tjänster, om inte annat sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 65.2 sägs att protokoll 28 och bilaga XVII till avtalet innehåller&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om immateriell äganderätt som om inte annat&lt;br&gt;anges skall tillämpas på alla varor och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.6 DEL V Övergripande bestämmelser om de fyra&lt;br&gt;friheterna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utöver de områden som redovisats i föregående avsnitt, dvs. varor, perso-&lt;br&gt;ner, tjänster och kapital, finns en rad andra områden som blivit föremål for&lt;br&gt;gemensam reglering i EG. Även om dessa områden i formell mening inte&lt;br&gt;utgör del av den inre marknaden, betraktas de som väsentliga för genom-&lt;br&gt;förandet av denna. I EES-avtalet är dessa områden uppdelade på sociala&lt;br&gt;frågor (arbetarskydd, arbetsmiljö, arbetsrätt och jämställdhet mellan kvin-&lt;br&gt;nor och män), miljöskydd, konsumentskydd, statistik och bolagsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet behandlas dessa områden på samma sätt som den inre markna-&lt;br&gt;dens övriga komponenter. De enskilda artiklarna motsvarar i de flesta fall&lt;br&gt;artiklar i Romfördraget. EFTA-länderna åtar sig genom avtalet att överta&lt;br&gt;ett antal relevanta EG-regler inom sekundärlagstiftningen. Målet är att&lt;br&gt;även framtida lagstiftning skall vara enhetlig inom hela EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör slutligen noteras att samarbete via program eller andra aktivite-&lt;br&gt;ter inom området sociala frågor, miljö eller konsumentskydd i avtalet faller&lt;br&gt;under del VI av avtalet om samarbete utanför de fyra friheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1 Socialpolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 66— 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociala frågor är en sammanfattande benämning på ett brett spektrum av&lt;br&gt;politikområden. Under detta avsnitt faller de gemensamma reglerna inom&lt;br&gt;arbetarskydd, arbetsmiljö, arbetsrätt och jämställdhet mellan kvinnor och&lt;br&gt;män. Syftet med de gemensamma reglerna är att bidra till förbättrade&lt;br&gt;arbetsförhållanden och bättre levnadsstandard for arbetstagare (art. 66).&lt;br&gt;Inom EG har också ett omfattande samarbete i form av program, nätverk&lt;br&gt;och enskilda projekt vuxit fram på nämnda områden men också i frågor&lt;br&gt;som rör hälsa, åldringsvård, sysselsättning och handikappfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskydd och arbetsmiljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både på arbetsmiljö- och arbetsrättsområdet fastslås i artiklarna 67 — 68 att&lt;br&gt;parterna skall fastställa gemensamma regler. Härmed avses regler som&lt;br&gt;anger lägsta kravnivåer. En enskild part är således fri att infora mer&lt;br&gt;långtgående åtgärder. Skrivningen motsvarar Romfordragets artikel 118a.&lt;br&gt;Reglerna säkerställer en viss lägsta skyddsnivå och medverkar därigenom&lt;br&gt;samtidigt till att skapa likvärdiga konkurrensförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsliv och arbetsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På arbetsrättens område ger avtalet utrymme både för regler som fastställer&lt;br&gt;en lägsta kravnivå och för harmoniserade regler. Exempel på det förra är&lt;br&gt;ett förslag till direktiv om arbetstidens förläggning. Direktiven om kollek-&lt;br&gt;tiva uppsägningar är exempel på det senare. Den sekundärrätt som identi-&lt;br&gt;fierats inskränker sig till fyra direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 71 fastslås att parterna skall främja dialogen mellan arbetsmark-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nådens parter inom EES. EFTA-länderna har enats om en deklaration i&lt;br&gt;vilken EFTA-ländernas uppslutning bakom den sociala stadga som antogs&lt;br&gt;av elva av EG:s tolv medlemsländer år 1989 bekräftas (Storbritannien&lt;br&gt;ställde sig utanför). Stadgan innefattar bl. a. åtaganden om fri rörlighet,&lt;br&gt;anställning och lön, förbättring av levnads- och arbetsförhållanden, socialt&lt;br&gt;skydd, förenings- och förhandlingsfrihet, yrkesutbildning, likabehandling&lt;br&gt;av män och kvinnor, information, samråd och medbestämmande för&lt;br&gt;arbetstagare samt åtgärder för handikappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet mellan kvinnor och män&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen att kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbete slås fast i&lt;br&gt;artikel 69. Artikelns skrivningar motsvarar artikel 119 i Romfördraget,&lt;br&gt;enligt vilken med lön i detta sammanhang avses, förutom grund- eller&lt;br&gt;minimilön, alla övriga förmåner, i pengar eller natura, som arbetstagaren&lt;br&gt;erhåller av sin arbetsgivare, direkt eller indirekt, på grund av sin anställ-&lt;br&gt;ning. På grundval av denna artikel har en omfattande rättspraxis vuxit&lt;br&gt;fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 70 förbinder sig parterna att iaktta principen om likabehandling&lt;br&gt;mellan kvinnor och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekundärlagstiftningen på jämställdhetsområdet intagen som bilaga&lt;br&gt;XVIII till avtalet omfattar bl. a. likalönedirektivet från år 1975, som syftar&lt;br&gt;till att medlemsländerna skall närma sin nationella lagstiftning till princi-&lt;br&gt;pen om lika lön så som den definierats i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2 Konsumentskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln hänvisas till bilaga XIX som innehåller bestämmelser om konsu-&lt;br&gt;mentskydd. Konsumentpolitiken rör många områden på en framtida inte-&lt;br&gt;grerad marknad. Detta kommer på olika sätt till uttryck i EES-avtalet. Som&lt;br&gt;framgått anger parterna i avtalets inledande avsnitt sin avsikt att främja&lt;br&gt;konsumenternas intressen och stärka deras ställning på marknaden i syfte&lt;br&gt;att uppnå en hög konsumentskyddsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden för framtida regler till skydd för konsumenterna finns inte bara&lt;br&gt;i bilaga XIX utan även i avtalets varu- och tjänsteavsnitt. EES-avtalet&lt;br&gt;omfattar omkring tjugo rättsakter som gäller konsumentområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i ambitionen att utgå från en hög konsumentskydds-&lt;br&gt;nivå, slås fast att parterna skall ha likvärdiga möjligheter att utveckla sin&lt;br&gt;lagstiftning, bl. a. när det gäller konsumentskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekundärlagstiftningen på området omfattar bl. a. direktiv om farliga&lt;br&gt;imitationer av livsmedel, leksakers säkerhet, vilseledande reklam, märk-&lt;br&gt;ning av tobaksvaror samt prisinformation. Regler om avtalsvillkor finns i&lt;br&gt;flera rättsakter. Dessa inkluderar bl. a. direktiv om hemförsäljning, paket-&lt;br&gt;resor och konsumentkrediter. När det gäller ansvarsfrågor omfattar sekun-&lt;br&gt;därlagstiftningen ett direktiv om produktansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3 Miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 73— 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under detta kapitel har de miljöregler tagits in som inte är att betrakta som&lt;br&gt;varurelaterade. Denna senare kategori faller under avsnittet om fri rörlig-&lt;br&gt;het för varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den gemensamma miljölagstiftningen inom EES skall enligt&lt;br&gt;artikel 73 vara att bevara, skydda och förbättra miljön, bidra till skydd av&lt;br&gt;människors hälsa samt säkerställa ett klokt och rationellt utnyttjande av&lt;br&gt;naturresurser. Målsättningen motsvarar den som slås fast i Romfördragets&lt;br&gt;artikel 130 r.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma åtgärder som vidtas skall enligt artikel 73 grundas på&lt;br&gt;sådana principer som att åtgärden skall så långt möjligt vidtas vid förore-&lt;br&gt;ningskällan samt att förorenaren skall betala. Vidare skall enligt samma&lt;br&gt;artikel miljöhänsyn ingå i överväganden också på andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 74 hänvisas till bilaga XX till avtalet som innehåller de särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om skyddsåtgärder som skall tillämpas enligt artikel 73. På&lt;br&gt;grundval av artikel 130 r-t har en omfattande sekundärlagstiftning vuxit&lt;br&gt;fram i EG. Totalt omfattar bilaga XX ett 40-tal rättsakter. Dessa rör&lt;br&gt;allmänna miljöregler, regler för utsläpp i luft och vatten, regler avseende&lt;br&gt;kemikalier, industriolyckor och bioteknik samt avfallsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 75 skall avtalsparterna vara fria att vidta mer långtgående&lt;br&gt;åtgärder än som överenskommits. Skrivningarna motsvarar Romfördra-&lt;br&gt;gets artikel 130 t.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4 Statistik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär att det blir nödvändigt att etablera ett omfattande&lt;br&gt;statistiskt informationssystem baserat på samordnade statistiska metoder&lt;br&gt;och definitioner, gemensamma statistiska program och procedurer. Detta&lt;br&gt;gemensamma statistiska system skall tillhandahålla statistik som är jäm-&lt;br&gt;förbar inom alla de områden där gemensamma bedömningar och gemen-&lt;br&gt;samt beslutsfattande blir aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistikutbytet inleds stegvis när man är överens om utbyte såvitt avser&lt;br&gt;enskilda statistikprodukter; samarbetet enligt avtalet skall vara fullt ut-&lt;br&gt;byggt år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet innebär att statistikuppgifter skall lämnas till EG: s statistikkon-&lt;br&gt;tor, Eurostat (även kallat SOEC). För utveckling av statistiken samarbetar&lt;br&gt;Eurostat regelbundet med de nationella statistikbyråerna. Huvuddelen av&lt;br&gt;arbetet genomförs i arbetsgrupper, där alla statistikbyråer och Eurostat&lt;br&gt;finns representerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet rättsakter på statistikområdet är omfattande. Rättsakterna in-&lt;br&gt;tagna som bilaga XXI till avtalet täcker sådana områden som industrista-&lt;br&gt;tistik, transportstatistik, handelsstatistik, socialstatistik, service- och tu-&lt;br&gt;rismstatistik, jordbruksstatistik och energistatistik. Härtill kommer rätts-&lt;br&gt;akter om nomenklaturer och en om konfidentialitet, vilken senare säker-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställer skyddet av de statistiska uppgifterna vid Eurostat. En grundläg-&lt;br&gt;gande rättsakt för statistiken gäller näringsgrensindelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 5 Bolagsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtagandena i avtalet på bolagsrättens område grundar sig på etablerings-&lt;br&gt;rätten sådan denna reglerats i artiklarna 31 och 34 i avtalet. Dessa artiklar&lt;br&gt;hänför sig i sin tur till artiklarna 52 och 58 i Romfördraget. Av betydelse&lt;br&gt;för bolagsrätten är även artiklarna 54.3.g. och 221 i fördraget. Artikel 221&lt;br&gt;reglerar behandlingen av andra medlemsstaters rättssubjekt vad avser&lt;br&gt;kapitalplacering i bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts ovan skall det enligt artikel 31 i EES-avtalet inte föreligga&lt;br&gt;några restriktioner för rättssubjekt i ett EFTA- eller EG-land att fritt&lt;br&gt;etablera sig inom EES. Denna rätt innebär även möjlighet att upprätta&lt;br&gt;agenturer, filialer eller dotterbolag. Rättssubjekt får också bilda och driva&lt;br&gt;företag på de villkor etableringslandet föreskriver för egna rättssubjekt.&lt;br&gt;Artikel 34 i avtalet, som hänför sig till artikel 58 i Romfördraget, likställer&lt;br&gt;bolag som bildats enligt lagstiftningen i ett av avtalsländerna och som har&lt;br&gt;sitt säte, huvudkontor eller huvudanläggning inom avtalsparternas område&lt;br&gt;med fysiska personer, som är medborgare i något avtalsland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG: s bolagsrätt utgörs av elva direktiv och en förordning. De direktiv&lt;br&gt;som utfärdats är i huvudsak tillämpliga endast på bolagsformer utan&lt;br&gt;personligt ansvar. Direktivens syfte är att underlätta bolagens verksamhet&lt;br&gt;och samarbete inom den gemensamma marknaden och att skapa ett&lt;br&gt;likvärdigt skydd för olika intressenter, såsom delägare, borgenärer och&lt;br&gt;anställda.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.7 DEL VI Samarbete vid sidan av de fyra friheterna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 78-88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de i föregående kapitel nämnda frågorna reglerar EES-avtalet även&lt;br&gt;andra former av samarbete mellan parterna, i första hand EFTA-ländernas&lt;br&gt;deltagande i EG-program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG: s ram har en omfattande flora av samarbetsaktiviteter vuxit&lt;br&gt;fram vid sidan av de som bygger på lagstiftning. Aktiviteterna växlar från&lt;br&gt;dialog mellan medlemsländerna och kommissionen till regelrätta samar-&lt;br&gt;betsprogram. EFTA-länderna har sedan tidigare haft möjlighet att på vissa&lt;br&gt;villkor delta i en del av dessa aktiviteter. Längst har samarbetet kommit på&lt;br&gt;utbildnings- och FoU-områdena. Samarbete har vidare etablerats omkring&lt;br&gt;hälsofrågor och åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för små och&lt;br&gt;medelstora företag. På ad hoc-basis har samarbete också förekommit inom&lt;br&gt;en rad andra områden, exempelvis sysselsättningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karakteristiskt för samarbetet har emellertid hittills varit att EFTA-&lt;br&gt;länderna som regel inte kunnat delta i aktiviteterna på samma villkor som&lt;br&gt;EG: s medlemsländer. Deltagandet har i de flesta fall förhandlats fram på&lt;br&gt;grundval av Romfördragets artikel 228, en process som visat sig mycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidsödande. Särskilt påtagligt har detta varit på utbildnings- och FoU-&lt;br&gt;områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund har parterna varit eniga om att i EES-avtalet lägga&lt;br&gt;fast en effektivare struktur för det framtida samarbetet. EES-avtalet avses&lt;br&gt;ge en fast grund för en förstärkt dialog mellan EFTA-länderna och EG.&lt;br&gt;Dialogen skall syfta till att identifiera de aktiviteter där ett fördjupat&lt;br&gt;samarbete är önskvärt. Men avsikten är också att på ett eller annat sätt&lt;br&gt;utsträcka den kontinuerliga dialog som pågår inom EG, t. ex. vad gäller&lt;br&gt;utbildningsfrågor, till att omfatta EFTA-länderna. Dessa nätverk utnyttjas&lt;br&gt;flitigt, inte minst av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet ger hög grad av flexibilitet i valet av samarbetsstruktur. Den&lt;br&gt;vanligaste formen blir sannolikt att EFTA-länderna deltar i ett EG-&lt;br&gt;program. Men avtalet ger också möjlighet för andra former som gemen-&lt;br&gt;samma projekt eller nära samordning av aktiviteter som olika parter&lt;br&gt;bedriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den senare kategorin faller ett åtagande om att parterna skall när så&lt;br&gt;betraktas som önskvärt agera samordnat i internationella organisationer&lt;br&gt;eller gentemot tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga under förhandlingen har gällt hur lagstiftning som inte&lt;br&gt;hänför sig till de fyra friheterna skall behandlas. Inom EG finns exempelvis&lt;br&gt;direktiv om naturskydd som inte har någon inverkan på den inre markna-&lt;br&gt;den. Där krävs inte samma strikta harmonisering som på t. ex. varuområ-&lt;br&gt;det. Å andra sidan är samordning önskvärd och avtalet stadgar därför att&lt;br&gt;parterna skall eftersträva att införa likartad lagstiftning också i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalets allmänna bestämmelser regleras de övergripande villkor som&lt;br&gt;skall gälla för det framtida samarbetet. Där regleras frågor om EFTA-&lt;br&gt;ländernas medinflytande vid utformningen av framtida EG-aktiviteter,&lt;br&gt;deltagande i styrningen och finansiella åtaganden i aktiviteter där man&lt;br&gt;deltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 78 uppräknas de sakområden där parterna skall söka uppnå ett&lt;br&gt;fördjupat samarbete i enlighet med den samarbetsstruktur som läggs fast i&lt;br&gt;avtalet. Dessa är forskning och utveckling, informationstjänster, miljö,&lt;br&gt;undervisning, utbildning och ungdomsfrågor, sociala frågor, konsument-&lt;br&gt;skydd, små och medelstora företag, turism och audiovisuella tjänster samt&lt;br&gt;räddningstjänst. Samarbetet skall ske inom ramen för gemenskapens akti-&lt;br&gt;viteter. Skulle, allt eftersom samarbetet utvecklas, nya områden kvalificera&lt;br&gt;sig för ett fördjupat samarbete ger artikel 87 parterna möjlighet att föra in&lt;br&gt;dessa. En sådan ändring förutsätter godkännande av EG-parlamentet och&lt;br&gt;parlamenten i EG: s och EFTA: s medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 79 lägger fast ramen för samarbetet. Dialogen mellan EFTA-&lt;br&gt;länderna och EG skall intensifieras för att fördjupa samarbetet. Parterna&lt;br&gt;ges genom artikel 79.2 möjlighet att när som helst inleda en informations-&lt;br&gt;och konsultationsprocedur som ytterst syftar till att skapa förutsättningar&lt;br&gt;för närmare samarbete. Denna informations- och konsultationsprocedur&lt;br&gt;är mindre långtgående men samtidigt mer flexibel än den som kommer att&lt;br&gt;gälla för avtalet i övrigt (jfr de institutionella bestämmelserna).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna beslutat att EFTA-länderna skall delta i enskilda EG-&lt;br&gt;aktiviteter, finns det i många fall anledning att tillämpa en mer långtgående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;informations- och konsultationsprocedur. Detta gäller i synnerhet i de fall&lt;br&gt;EFTA-länderna gör finansiella åtaganden. Artikel 79.3 ger därför parterna&lt;br&gt;möjlighet att i tillämpliga delar använda avtalets allmänna informations-&lt;br&gt;och konsultationsprocedur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 80 räknar upp de sex former for samarbete som förutses. Dessa är&lt;br&gt;EFTA-länders deltagande i olika EG-aktiviteter, gemensamma EFTA-&lt;br&gt;EG-aktiviteter, informationsutbyte, gemensamma insatser för att stödja&lt;br&gt;speciella aktiviteter inom EES-området, parallell lagstiftning samt samord-&lt;br&gt;ning i internationella organisationer och gentemot tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 81 slår fast de allmänna principer som skall vara styrande for&lt;br&gt;EFTA-ländernas deltagande i EG:s aktiviteter. EFTA-länderna skall få&lt;br&gt;tillträde till alla delar av ett aktuellt program. På projektnivå skall deltagare&lt;br&gt;från EFTA-länderna få samma rättigheter och skyldigheter som deltagare&lt;br&gt;från EG: s medlemsländer. Vidare skall EFTA-länderna ges samma möjlig-&lt;br&gt;heter som EG: s medlemsländer att använda resultaten från programmet i&lt;br&gt;fråga. Parterna åtar sig också att underlätta programdeltagares möjligheter&lt;br&gt;att röra sig mellan de olika länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som särskilt regleras i artikel 81 är EFTA-ländernas deltagande&lt;br&gt;i kommittéer som är knutna till administrationen av EG: s program och&lt;br&gt;andra aktiviteter. Artikel 81b föreskriver att EFTA-ländernas deltagande i&lt;br&gt;dessa kommittéer skall spegla EFTA-ländernas finansiella bidrag till pro-&lt;br&gt;grammet eller aktiviteten i fråga. Detta innebär vid fullt finansiellt delta-&lt;br&gt;gande att EFTA-länderna också kommer att fullt ut delta i den aktuella&lt;br&gt;kommitténs överväganden. I vissa av kommittéerna finns möjligheten att&lt;br&gt;ytterst fatta beslut genom röstning, något som hittills utnyttjats sällan.&lt;br&gt;Avtalet förutser ej att EFTA-länderna är deltagare i själva omröstningen.&lt;br&gt;Däremot kan de till skillnad från EG: s medlemsländer gemensamt besluta&lt;br&gt;sig for att avstå från att delta i aktiviteten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 81 framgår vidare att framtida beslut rörande aktiviteter där&lt;br&gt;EFTA-länderna deltar skall följa den mer krävande ordning som gäller for&lt;br&gt;avtalet i övrigt (jfr art. 79.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 82 skall storleken på EFTA-ländernas ekonomiska bidrag&lt;br&gt;till EG-aktiviteter i vilka man deltar i första hand beräknas på grundval av&lt;br&gt;en proportionalitetsfaktor. Faktorn skall for varje EFTA-land beräknas&lt;br&gt;som förhållandet mellan EFTA-landets BNP och summan av EG-&lt;br&gt;ländernas och EFTA-landets BNP uttryckt i marknadspriser. Storleken på&lt;br&gt;EFTA-ländernas finansiella åtaganden erhålls genom att faktorn för varje&lt;br&gt;EFTA-land multipliceras med den samlade budgeten för den aktuella&lt;br&gt;aktiviteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som alternativ ger artikel 82 också parterna möjlighet att var för sig&lt;br&gt;svara för de egna kostnaderna vid samarbete omkring en aktivitet. For-&lt;br&gt;merna för utbetalning av EFTA-ländernas bidrag regleras i en särskild&lt;br&gt;bilaga. Det bör i detta sammanhang noteras att artikel 82 uttryckligen slår&lt;br&gt;fast att EFTA-länderna inte kan bli betalningsansvariga för betalningsåta-&lt;br&gt;ganden som beslutats innan EFTA-länderna börjat delta i aktiviteten i&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 83 reglerar formen för informationsutbyte mellan parternas&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan existerande samarbete skall enligt artikel 85 följa de former som&lt;br&gt;lagts fast i EES-avtalet, om parterna inte beslutar annorlunda. Detta&lt;br&gt;innebär att t. ex. EFTA-ländernas deltagande i utbildningsprogrammen&lt;br&gt;COMETT och ERASMUS efter den 1 januari 1993 skall regleras genom&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 86 skall den gemensamma EES-kommittén fatta alla nöd-&lt;br&gt;vändiga beslut vad gäller implementeringen av artiklarna 78 till 85. Där-&lt;br&gt;igenom kommer framtida beslut om samarbete inom de områden som&lt;br&gt;uppräknats i artikel 78 att fattas utan den betungande och tidsödande&lt;br&gt;procedur som föreskrivs i artikel 228 i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet innebär inte bara åtaganden om framtida samarbete. Vid av-&lt;br&gt;talets ikraftträdande inleds samarbete inom en rad EG-program och andra&lt;br&gt;EG-aktiviteter. I ett särskilt protokoll (nr 31) anges omfattningen och&lt;br&gt;innehållet i detta samarbete. Avsikten är att komplettera protokollet allt&lt;br&gt;efter det samarbetet utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.8 DEL VII Institutionella bestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med EES-avtalets institutionella uppbyggnad avses organ och procedurer&lt;br&gt;för utveckling, administration, samråd, beslutsfattande, övervakning och&lt;br&gt;tvistlösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för att EES-avtalet skall vara rättsligt&lt;br&gt;effektivt är att den institutionella formen för samarbetets olika delar bygger&lt;br&gt;på gemensamma samrådsmekanismer. Det gäller inte minst beslutsproces-&lt;br&gt;sen där utgångspunkten för förhandlingarna varit att åstadkomma ett&lt;br&gt;medinflytande som står i proportion till de åtaganden som görs av avtalets&lt;br&gt;parter, främst vad avser avtalets materiella innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden har parterna enats om inrättandet av ett antal&lt;br&gt;EES-institutioner. På ministernivå tillskapas ett EES-råd mellan samtliga&lt;br&gt;EFTA:s och EG:s medlemsländer och EG-kommissionen för politisk&lt;br&gt;vägledning och utveckling av EES. En gemensam EES-kommitté inrättas&lt;br&gt;på hög tjänstemannanivå med ansvar för avtalets löpande administration.&lt;br&gt;Den blir också central instans för den gemensamma beslutsprocessen i&lt;br&gt;EES. Samarbete mellan såväl parlamentariker som samhällslivets parter i&lt;br&gt;EES-länderna sker i särskilda organ och bygger till formen på ett konsulta-&lt;br&gt;tivt samrådsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller EFTA-ländernas efterlevnad av avtalet skall ett särskilt&lt;br&gt;övervakningsorgan inrättas på EFTA-sidan med funktioner som till stor&lt;br&gt;del motsvarar de som EG-kommissionen har. Ärenden från EFTA: s över-&lt;br&gt;vakningsorgan skall kunna föras till en domstol som upprättas genom avtal&lt;br&gt;mellan EFTA-länderna. Denna skall bl. a. också kunna lösa tvister mellan&lt;br&gt;EFTA-länderna, medan uppkomna tvister mellan EFTA-sidan och EG&lt;br&gt;skall lösas politiskt och i vissa fall genom skiljeförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1 Sammanslutningens struktur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1 EES-rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 89—91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG: s högsta politiska organ är det europeiska rådet, i vilket medlemslän-&lt;br&gt;dernas stats- eller regeringschefer samt EG-kommissionens president&lt;br&gt;ingår. Rådet, som vanligtvis sammanträder två gånger per år, traktatfästes&lt;br&gt;genom enhetsakten år 1986 och har till uppgift att fastlägga allmänna&lt;br&gt;riktlinjer för EG: s utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EES motsvaras det europeiska rådet närmast av EES-rådet, som skall&lt;br&gt;ge allmän vägledning för fortsatt utveckling av samarbetet och svara för&lt;br&gt;den politiska styrningen beträffande avtalets genomförande (art. 89). Däri&lt;br&gt;inbegrips också politiska beslut till grund för ändringar och tillägg till&lt;br&gt;EES-avtalet. Vidare skall EES-rådet behandla frågor på begäran av en eller&lt;br&gt;flera avtalsslutande parter. Detta kan ske på direkt begäran av en avtals-&lt;br&gt;slutande part eller efter behandling i EES-kommittén (se art. 92).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-rådet skall bestå av medlemmar av EG:s ministerråd och EG-&lt;br&gt;kommissionen samt en regeringsmedlem från vart och ett av EFTA-&lt;br&gt;länderna (art. 90). Beslut skall fattas enhälligt av EG å ena sidan och&lt;br&gt;EFTA-länderna å den andra. I en protokollsanteckning fastställs att EFTA-&lt;br&gt;länderna skall tala med en röst när EES-rådet fattar beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-rådet fastställer självt sin arbetsordning, inkl, behovet av särskilda&lt;br&gt;underkommittéer eller arbetsgrupper. I artikel 91 föreskrivs dock att ord-&lt;br&gt;förandeskapet skall växla halvårsvis mellan en medlem av EG: s minister-&lt;br&gt;råd och en regeringsmedlem från ett EFTA-land samt att EES-rådet skall&lt;br&gt;sammanträda två gånger per år och därutöver vid behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en protokollsanteckning klargörs innebörden av vad som skall avses&lt;br&gt;med behov. Den praktiska innebörden är att rådet när som helst skall&lt;br&gt;kunna inkallas på begäran av en enskild avtalsslutande part för att be-&lt;br&gt;handla en viss fråga eller ett visst problem. Detta följer en central princip,&lt;br&gt;nämligen att en part äger rätt att när som helst ta upp en fråga (jfr. art. 5).&lt;br&gt;Avsnitt 2 Gemensamma EES-kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 92 — 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministerrådet är EG:s lagstiftande och beslutande organ. Rådsmedlem-&lt;br&gt;marna företräder EG-ländernas regeringar. Utrikesministerrådet, som är&lt;br&gt;den centrala beslutsinstansen, möts vanligtvis en gång per månad. Råds-&lt;br&gt;möten mellan EG-ländernas fackministrar äger rum efter behov. Beslut i&lt;br&gt;ministerrådet fattas med enkel majoritet, kvalificerad majoritet eller enhäl-&lt;br&gt;ligt. Ordförandeskapet i rådet cirkulerar halvårsvis mellan medlemslän-&lt;br&gt;derna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EES skall en gemensam kommitté, EES-kommittén, ansvara för sam-&lt;br&gt;arbetets löpande administration, artikel 92. Detta innebär att EES-&lt;br&gt;kommittén är den centrala beslutsinstansen vad avser utarbetandet av&lt;br&gt;gemensamma regler. Arbetet i kommittén bygger på en löpande&lt;br&gt;informations- och konsultationsprocedur. På samma sätt som föreskrivs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för EES-rådet äger en avtalsslutande part rätt att när som helst i EES-&lt;br&gt;kommittén begära konsultationer om en fråga eller ett problem som rör&lt;br&gt;samarbetet, artikel 92.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut skall fattas med enhällighet av EG å ena sidan och EFTA-&lt;br&gt;länderna gemensamt å den andra. Besluten får karaktär av internationella&lt;br&gt;överenskommelser. I motsats till vad som gäller inom EG, där beslut i EG:s&lt;br&gt;ministerråd i allmänhet är bindande för medlemsländerna, blir beslut i&lt;br&gt;EES-kommittén bindande for EFTA-länderna endast i enlighet med gäll-&lt;br&gt;ande nationella procedurer. Som tidigare redovisats är det således inte&lt;br&gt;fråga om överförande av beslutanderätt till en EES-instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna skall representeras i EES-kommittén på hög&lt;br&gt;tjänstemannanivå. Den skall själv fastställa sin arbetsordning. Ordföran-&lt;br&gt;deskapet i kommittén skall växla halvårsvis mellan EG: s representant och&lt;br&gt;en representant från ett av EFTA-länderna. Möten skall vanligtvis äga rum&lt;br&gt;minst en gång per månad. Därutöver kan EES-kommittén inkallas på&lt;br&gt;initiativ av dess ordförande eller någon av de avtalsslutande parterna.&lt;br&gt;Kommittén fattar beslut om upprättandet av underkommittéer eller ar-&lt;br&gt;betsgrupper och fastställer samtidigt arbetsmandat för dessa. I EES-&lt;br&gt;kommitténs uppgifter ingår även att utarbeta en årlig rapport rörande&lt;br&gt;samarbetets funktion och utveckling. Rapporten skall föreläggas det ge-&lt;br&gt;mensamma parlamentarikerorganet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3 Parlamentariskt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom artikel 95 inrättas EES gemensamma parlamentarikerkommitté&lt;br&gt;med lika antal ledamöter från EG-parlamentet och ledamöter från EFTA-&lt;br&gt;ländernas parlament. Den skall vara en mötesplats för ledamöter av&lt;br&gt;Europaparlamentet och parlamentariker från EFTA-ländernas nationella&lt;br&gt;parlament. Protokoll 36 reglerar samarbetet närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 4 Samarbete mellan samhällslivets parter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag förekommer gemensamma möten mellan EFTA: s och EG: s&lt;br&gt;organ för samhällslivets parter. Genom artikel 96 inrättas som ett fullföl-&lt;br&gt;jande härav en rådgivande kommitté inom EES. Den skall bestå av lika&lt;br&gt;många ledamöter från vardera EG: s ekonomiska och sociala kommitté och&lt;br&gt;EFTA: s konsultativa kommitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rådgivande kommittén skall liksom parlamentarikerkommittén&lt;br&gt;kunna anta rapporter och uttalanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2 Förfarandet vid beslutsfattande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 97—104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt vid utarbetandet av den gemensamma beslutsprocessen i&lt;br&gt;EES har varit att samarbetet inte skall få inkräkta på de enskilda parternas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;interna beslutsautonomi. Ytterligare en utgångspunkt har varit att åstad-&lt;br&gt;komma ett samarbete som medger ett inflytande som står i proportion till&lt;br&gt;de åtaganden som görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EES-avtalets inledande artikel om beslutsprocessen (art. 97) läggs&lt;br&gt;således fast att varje part äger rätt att ändra i sin interna lagstiftning inom&lt;br&gt;de områden som omfattas av samarbetet. Detta skall ske utan förfång för&lt;br&gt;principen om icke-diskriminering och efter det att övriga parter informe-&lt;br&gt;rats härom. Förutsättningen för en ändring är att EES-kommittén finner att&lt;br&gt;ändringen inte negativt påverkar avtalets funktion, eller att beslutsproces-&lt;br&gt;sen i EES fullföljts utan att enighet kunnat uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i avtalets bilagor liksom vissa protokoll skall kunna göras i&lt;br&gt;enlighet med avtalets beslutsprocedur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika stegen i beslutsprocessen framgår av artikel 99. Processen&lt;br&gt;inleds med att EG-kommissionen påbörjar beredning av förslag till ny&lt;br&gt;lagstiftning. I den mån sådant förslag rör EES, dvs. utgör ändring eller&lt;br&gt;tillägg till rättsakt i avtalets bilagor eller eljest är av betydelse för samarbe-&lt;br&gt;tet, skall EG-kommissionen inbjuda experter från EFTA-länderna att på&lt;br&gt;samma sätt som EG-experter delta i beredningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller intern lagstiftning inom EG har kommissionen enligt&lt;br&gt;Romfördraget unik initiativrätt, dvs. enskilda EG-länder äger inte rätt att&lt;br&gt;lägga fram förslag till nya regler. Inom EES har däremot såväl kommissio-&lt;br&gt;nen som EFTA-länderna initiativrätt; de senare bl. a. genom att utnyttja&lt;br&gt;rätten att när som helst och på vilken nivå som helst ta upp en fråga till&lt;br&gt;diskussion (art. 89 och 92). Detta gäller alltså även rätten att ta initiativ till&lt;br&gt;nya förslag rörande samarbetet. Ett villkor som måste vara uppfyllt för att&lt;br&gt;ett förslag skall tas upp till beredning och så småningom föreläggas EES-&lt;br&gt;kommittén är att samtliga parter ställer sig bakom initiativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som EG-kommissionen överlämnar ett färdigbehandlat för-&lt;br&gt;slag till EG: s ministerråd, skall det också överlämnas till EFTA-länderna. I&lt;br&gt;anslutning härtill kan endera av de avtalsslutande parterna begära en första&lt;br&gt;diskussion om förslaget. Därefter och under den period som föregår beslut&lt;br&gt;i EG: s ministerråd med anledning av förslaget, skall parallell beredning ske&lt;br&gt;i EES-processen genom en fortlöpande informations- och konsultations-&lt;br&gt;procedur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som utarbetas gemensamt inom EES kommer i vad avser det&lt;br&gt;materiella innehållet också att utgöra intern EG-lagstiftning. I händelse&lt;br&gt;parterna i EES inte kan uppnå enighet kring ett förslag, har de enskilda&lt;br&gt;parterna rätt att gå vidare med ikraftträdandet av förslaget i enlighet med&lt;br&gt;vad som nyss nämnts. De synpunkter som förs fram av experter och/eller&lt;br&gt;representanter för EFTA- resp. EG-länderna under beredningsprocedu-&lt;br&gt;rerna såväl inom EG som i EES får avgörande betydelse för den slutliga&lt;br&gt;utformningen av varje enskilt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övervägande delen av EG: s rättsutveckling sker genom ändringar i&lt;br&gt;existerande rättsakter. För att underlätta beredningsarbetet har EG: s mi-&lt;br&gt;nisterråd överlämnat visst ansvar till kommissionen, som med hjälp av&lt;br&gt;experter från medlemsländerna beslutar om sådana ändringar. Dessa ex-&lt;br&gt;pertkommittéer tillmäts därmed stor betydelse för beredning och utveck-&lt;br&gt;ling av EG: s sekundärlagstiftning. Mot den bakgrunden och för att åstad-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma effektivast möjliga informations- och konsultationsprocess i EES,&lt;br&gt;har de avtalsslutande parterna lagt fast regler for hur experter/represen-&lt;br&gt;tanter for EFTA-länderna skall samverka med expertkommittéerna på&lt;br&gt;EG-sidan. Formen för denna samverkan beror på karaktären av det sam-&lt;br&gt;arbete som diskuteras i de olika expertkommittéerna. Härvidlag skiljer&lt;br&gt;EES-avtalet på tre typer av samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-ländernas samverkan med de expertkommittéer som bereder&lt;br&gt;förslag rörande de s. k. fyra friheterna, dvs. fri rörlighet för varor, kapital,&lt;br&gt;tjänster och personer, regleras allmänt i artikel 100 och mer detaljerat i en&lt;br&gt;viljeyttring som skall utfärdas av EG-kommissionen i samband med slut-&lt;br&gt;akten. I enlighet härmed skall experter, som utses av resp. EFTA-land,&lt;br&gt;delta på samma sätt som experter från EG-ländernas regeringar i den&lt;br&gt;informella diskussionsfas som föregår EG-kommissionens formella sam-&lt;br&gt;mankallande av expertkommittén. Den informella fasen av expertsamar-&lt;br&gt;betet varierar från någon vecka till över ett år. EG-kommissionen avgör&lt;br&gt;när tiden är mogen för att nå fram till ett gemensamt ställningstagande&lt;br&gt;kring ett enskilt förslag. Först då inkallas expertkommittén formellt. För&lt;br&gt;att medge en uttömmande diskussion om det aktuella förslaget, åtar sig&lt;br&gt;kommissionen att förlänga den informella diskussionsfasen på bekostnad&lt;br&gt;av EG: s formella kommittéarbete. För EG: s vidkommande är det vanligt-&lt;br&gt;vis samma experter/representanter som deltar såväl i det informella arbetet&lt;br&gt;som i den formella kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är först i detta senare skede, dvs. i den formella expertkommittén,&lt;br&gt;som de enskilda förslagen kan bli föremål för beslut. I händelse EG:s&lt;br&gt;expertkommitté inte kan enas om ett förslag, kan ärendet hänskjutas till&lt;br&gt;ministerrådet för avgörande. Några gemensamma EES-beslut fattas inte i&lt;br&gt;anslutning till detta kommittéarbete. Samtliga beslut i dessa delar fattas&lt;br&gt;gemensamt av de avtalsslutande parterna i EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller EFTA-ländernas samverkan med de expertkommittéer som&lt;br&gt;är knutna till administrationen av EG: s program och andra aktiviteter,&lt;br&gt;skall detta inbegripa fullt deltagande även i det formella kommittéarbetet i&lt;br&gt;de fall EFTA-länderna bidrar finansiellt till samarbetet. I avsnitt 8.7 har&lt;br&gt;denna typ av samverkan närmare beskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet reglerar även formen för samverkan med en tredje typ av&lt;br&gt;kommittéer, nämligen sådana som inte direkt är knutna till de fyra frihe-&lt;br&gt;terna eller EG: s programverksamhet (art. 101). Det rör sig om ett begrän-&lt;br&gt;sat antal expertkommittéer, vanligtvis med rådgivande funktion. I denna&lt;br&gt;typ av kommittéer skall EFTA-länderna i princip delta fullt ut, även om&lt;br&gt;formen för samverkan skall regleras i varje enskilt fall i enlighet med vad&lt;br&gt;som föreskrivs i berörda bilagor till avtalet. I protokoll 37 anges ett antal av&lt;br&gt;de expertkommittéer som berörs samt fastställs att EES-kommittén skall&lt;br&gt;kunna behandla frågor om EFTA-samverkan med andra liknande expert-&lt;br&gt;kommittéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan ett förslag beretts färdigt i en av EG: s expertkommittéer, före-&lt;br&gt;läggs det EG: s ministerråd för slutligt beslut. Genom beslutet lagfästs det&lt;br&gt;för EG-länderna i enlighet med vad som föreskrivs i Romfördraget. I nära&lt;br&gt;anslutning härtill skall förslaget föreläggas EES-kommittén för gemensamt&lt;br&gt;beslut av de avtalsslutande parterna (art. 102 och 103). Dessa beslut får,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som redan framgått, karaktären av internationella överenskommelser. Här&lt;br&gt;föreligger således en väsentlig skillnad mellan beslut i EG: s ministerråd&lt;br&gt;och beslut fattade av EES-kommittén. Avsikten med att beslut i dessa två&lt;br&gt;institutioner skall ligga nära varandra i tiden är att tillämpningen av den&lt;br&gt;interna lagstiftning som följer beslut i EG:s ministerråd skall kunna&lt;br&gt;inledas samtidigt med tillämpningen i EES av motsvarande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör särskilt noteras att EG snarast möjligt skall meddela EES-&lt;br&gt;kommittén om beslut i ministerrådet som rör bilagor till EES-avtalet.&lt;br&gt;EES-kommittén skall därefter bedöma vilka delar i sådana bilagor som&lt;br&gt;berörs av beslutet i EG:s ministerråd. Detta är av betydelse i händelse&lt;br&gt;EES-kommittén inte kan enas om ett gemensamt beslut rörande ett sådant&lt;br&gt;förslag till regel som redan varit föremål för beslut av EG: s ministerråd. I&lt;br&gt;följande avsnitt beskrivs hur samarbetet skall regleras i händelse av sådan&lt;br&gt;oenighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första hand skall EES-kommittén undersöka alla ytterligare möjligheter&lt;br&gt;att vidmakthålla avtalets goda funktion och kan besluta om åtgärder för att&lt;br&gt;åstadkomma detta. Det kan t. ex. bli fråga om att besluta om särskilda&lt;br&gt;övergångsperioder. Ett sådant beslut måste fattas senast inom sex månader&lt;br&gt;från den dag då saken fördes till kommittén eller allra senast den dag då de&lt;br&gt;motsvarande gemenskapsreglerna träder i kraft. Om något beslut om&lt;br&gt;ändring av den aktuella bilagan ännu inte fattats vid utgången av denna&lt;br&gt;tidsperiod, skall den ifrågavarande delen av bilagan anses provisoriskt&lt;br&gt;suspenderad, om inte EES-kommittén beslutar om motsatsen. En sådan&lt;br&gt;suspension börjar att gälla sex månader efter utgången av den ovan angivna&lt;br&gt;tidsperioden men under inga förhållanden tidigare än motsvarande reglers&lt;br&gt;införande inom gemenskapen. Även under tiden som suspensionen gäller&lt;br&gt;skall EES-kommittén fortsätta sina ansträngningar att nå en gemensam&lt;br&gt;lösning för att suspensionen skall kunna upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen anges att de praktiska konsekvenserna av en suspension av&lt;br&gt;detta slag skall diskuteras i EES-kommittén samt att sådana rättigheter och&lt;br&gt;skyldigheter för enskilda och näringsidkare som redan uppnåtts genom&lt;br&gt;avtalet skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 103 finns bestämmelser om iakttagande av de avtalsslutande&lt;br&gt;parternas olika konstitutionella krav och om att avtalet i vissa fall kan&lt;br&gt;tillämpas provisoriskt i avvaktan på sådan konstitutionell behandling.&lt;br&gt;Bestämmelserna innebär i korthet följande. Ett beslut av EES-kommittén&lt;br&gt;som är bindande för någon av avtalsparterna först efter det att konstitutio-&lt;br&gt;nella förfaranden slutförts, dvs. efter ratifikation, skall gälla från den dag&lt;br&gt;som anges i beslutet under förutsättning att avtalsparten i fråga då under-&lt;br&gt;rättat övriga avtalsparter om att erforderliga konstitutionella förfaranden&lt;br&gt;genomförts. Om någon sådan underrättelse saknas vid tiden för ikraft-&lt;br&gt;trädandet enligt beslutet, skall detta träda i kraft den första dagen i den&lt;br&gt;andra månaden efter det att den sista underrättelsen gjorts. Om det&lt;br&gt;fortfarande sex månader efter EES-kommitténs beslut saknas sådan under-&lt;br&gt;rättelse, skall beslutet tillämpas provisoriskt i avvaktan på att de konstitu-&lt;br&gt;tionella kraven uppfylls, om inte någon av de avtalsslutande parterna&lt;br&gt;anmäler att en sådan provisorisk tillämpning inte kan äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svenskt vidkommande finns inte möjligheter att tillämpa regler som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligger inom riksdagens kompetensområde provisoriskt. Skulle Sverige inte Prop. 1991/92: 170&lt;br&gt;ratificera ett beslut inom fastställda tidsramar, får Sverige således anmäla Bilaga 1&lt;br&gt;att någon provisorisk tillämpning inte kan äga rum. I det senare fallet eller&lt;br&gt;om en avtalsslutande part anmäler att ett beslut av EES-kommittén inte&lt;br&gt;kunnat ratificeras, skall sådan suspension som angetts i det föregående&lt;br&gt;börja gälla en månad efter en sådan anmälan men aldrig tidigare än dagen&lt;br&gt;for motsvarande besluts genomförande inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3 Homogenitet, övervakningsförfarande och tvistlösning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1 Homogenitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 105—107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga vid skapandet av ett enhetligt EES har varit att finna former&lt;br&gt;som möjliggör en enhetlig tolkning och tillämpning inom EES av de&lt;br&gt;gemensamma reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att åstadkomma en enhetlig tolkning kan naturligtvis&lt;br&gt;sägas vara i första hand beroende av att de gemensamma reglerna införli-&lt;br&gt;vas hos avtalsparterna och att detta sker på ett sätt som främjar en enhetlig&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergripande samarbete m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i ingressen till avtalet finns uttalanden som tar sikte på att åstad-&lt;br&gt;komma en enhetlig tolkning och tillämpning inom EES av gemensamma&lt;br&gt;regler. Där sägs att — med beaktande av principen om domstolars obero-&lt;br&gt;ende ställning — avtalet syftar till att uppnå och vidmakthålla en enhetlig&lt;br&gt;tolkning och tillämpning av avtalet och sådana bestämmelser i EG-rätten&lt;br&gt;som motsvaras av bestämmelser i avtalet. Det anges i anslutning härtill att&lt;br&gt;målet är att åstadkomma en likvärdig behandling av enskilda och ekono-&lt;br&gt;miska aktörer såvitt angår de fyra friheterna och konkurrensreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare sägs i ingressen att ett dynamiskt och enhetligt EES förutsätter&lt;br&gt;förekomsten av ett gemensamt regelsystem och en ordning som gör att&lt;br&gt;detta system kan upprätthållas på bl. a. rättslig nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet innehåller också vissa allmänt hållna regler om samarbete mel-&lt;br&gt;lan parterna som har betydelse i det här sammanhanget. Enligt en sådan&lt;br&gt;bestämmelse (art. 3) skall parterna vidta alla allmänna eller särskilda&lt;br&gt;åtgärder som kan säkerställa uppfyllandet av de förpliktelser som följer av&lt;br&gt;avtalet samt avhålla sig från alla åtgärder som kan äventyra förverkligandet&lt;br&gt;av avtalets mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsbestämmelser om enhetlig tolkning och tillämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Implementering och tolkning av befintliga EG-regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6 i avtalet tar, som framgått av avsnitt 8.2, direkt sikte på en&lt;br&gt;enhetlig tillämpning och tolkning av gemensamma EES-regler. Bestämmel-&lt;br&gt;sen innebär att EES-regler som i och med avtalet införlivas i den svenska&lt;br&gt;rättsordningen — och som har sin motsvarighet i regler i EG-rätten — skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;när det gäller det materiella innehållet ha den tolkning som de har fått&lt;br&gt;genom relevanta avgöranden av EG-domstolen fram till tidpunkten för&lt;br&gt;undertecknandet av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en bestämmelse i avtalet (art. 105) anges hur EES-kommittén skall&lt;br&gt;agera för att en så enhetlig tolkning som möjligt skall kunna uppnås&lt;br&gt;beträffande EES-regler som har sin motsvarighet i EG-rätten. EES-&lt;br&gt;kommittén skall fortlöpande hålla uppsikt över hur rättspraxis utvecklas&lt;br&gt;vid EG-domstolen och EFTA-domstolen. Därför skall avgöranden från&lt;br&gt;dessa domstolar tillhandahållas EES-kommittén som skall vidta åtgärder i&lt;br&gt;syfte att vidmakthålla en enhetlig tolkning av avtalet. Härmed avses främst&lt;br&gt;beslut om sådana nationella regler som kan behövas. Sådana beslut skall —&lt;br&gt;liksom andra beslut avseende nya EES-regler — behandlas i enlighet med&lt;br&gt;parternas konstitutionella förfaranden. Om kommittén inom två månader&lt;br&gt;från det att en skiljaktighet i rättstillämpningen kommit till kommitténs&lt;br&gt;kännedom inte har lyckats lösa frågan, skall tvistlösningsmekanismen i&lt;br&gt;artikel 111 tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsutbyte om domstolspraxis m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med sikte på den framtida rättsutvecklingen krävs även andra instrument&lt;br&gt;för att åstadkomma enhetlig tolkning. Ett system för utväxling av domar&lt;br&gt;skall därför upprättas (art. 106). Enligt detta skall EG-domstolarna, EFTA-&lt;br&gt;domstolen och de slutliga domstolsinstanserna i EFTA-staterna sända&lt;br&gt;relevanta avgöranden till registratorn vid EG-domstolen. De insända av-&lt;br&gt;görandena skall systematiseras och klassificeras av registratorn som i&lt;br&gt;erforderlig utsträckning också skall ombesörja att översättningar och sam-&lt;br&gt;manfattningar av avgörandena skrivs ut och publiceras. Vidare skall re-&lt;br&gt;gistratorn svara för att relevanta handlingar tillställs de nationella myndig-&lt;br&gt;heter som, enligt varje avtalsparts bestämmande, skall ansvara för att&lt;br&gt;informationen sprids vidare till berörda nationella domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EES-förhandlingarna har det diskuterats om det inom EES bör finnas&lt;br&gt;en ordning med tolkningsbesked liknande den som finns inom EG. Den&lt;br&gt;lösning som slutligen valts innebär att det skall finnas möjlighet för de&lt;br&gt;EFTA-länder som så önskar att erbjuda sina nationella domstolar att&lt;br&gt;inhämta tolkningsbesked från EG-domstolen. Beskeden skall vara bin-&lt;br&gt;dande för de nationella domstolarna. Frågan regleras i ett särskilt protokoll&lt;br&gt;(nr. 34).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje EFTA-stat får själv avgöra om den skall låta sina domstolar&lt;br&gt;använda sig av möjligheten att inhämta tolkningsbesked eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen skall enligt övervakningsavtalet mellan EFTA-&lt;br&gt;länderna ha kompetens att avge rådgivande yttranden om tolkningen av&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2 Övervakningsförfarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 108—110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med övervakning förstås den av avtalsparterna överenskomna kontrollen&lt;br&gt;av att de avtalade reglerna följs. Kontrollen kan rikta sig mot alla som är&lt;br&gt;skyldiga att följa dessa regler. Det kan vara såväl stater och gemensamma&lt;br&gt;institutioner som enskilda rättssubjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningsmekanismen i ett internationellt avtal kan vara mer eller&lt;br&gt;mindre utvecklad. Medan tidigare svenska frihandelsavtal innehållit mer&lt;br&gt;allmänna regler om tvistlösning mellan staterna efter samrådsförfaranden&lt;br&gt;och behandling i blandade kommittéer som ytterst endast kunnat fatta&lt;br&gt;enhälliga beslut, innebär EES-avtalet bl. a. att det skall skapas självständiga&lt;br&gt;övervakningsorgan vars beslut kan prövas av domstol samt att övervak-&lt;br&gt;ningen också omfattar enskilda rättssubjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med allmän eller generell övervakning avses sådan övervakning som&lt;br&gt;syftar till att kontrollera att avtalsparterna — staterna eller de folkrättsliga&lt;br&gt;subjekten — följer de överenskomna reglerna medan med särskild eller&lt;br&gt;speciell övervakning avses kontroll avseende enskilda rättssubjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artiklarna 108—110 behandlas den allmänna övervakning som är&lt;br&gt;inriktad på Sveriges och övriga avtalsparters efterlevnad av EES-reglerna i&lt;br&gt;allmänhet. Övervakning i fråga om offentligt stöd, offentlig upphandling&lt;br&gt;och konkurrensregler behandlas i samband med den särskilda kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG har kommissionen till uppgift att fortlöpande kontrollera och&lt;br&gt;se till att EG:s regler efterlevs (art. 155 i Romfördraget). Kommissionen&lt;br&gt;kan också vid EG-domstolen föra talan mot en medlemsstat för brott mot&lt;br&gt;dess förpliktelser (art. 169 i Romfördraget). En sådan fråga kan också&lt;br&gt;bringas inför EG-domstolen efter initiativ från en annan medlemsstat (art.&lt;br&gt;170 i Romfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen finner att en medlemsstat brustit i sina förpliktelser&lt;br&gt;enligt EG-rätten, leder detta till en dom där så fastställs vara fallet. Enligt&lt;br&gt;artikel 171 i Romfördraget är medlemsstaterna skyldiga att vidta de&lt;br&gt;åtgärder som krävs för att efterkomma domen. Det finns inte några&lt;br&gt;sanktioner mot den felande medlemsstaten enligt Romfördraget men om&lt;br&gt;rättelse inte vidtas, kan staten i fråga bli instämd på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten har varit att i EES-avtalet skapa en övervakningsstruktur som&lt;br&gt;så långt möjligt överensstämmer med EG: s. Detta skall ske genom ett s. k.&lt;br&gt;tvåpelarsystem; EES-reglernas efterlevnad kommer att övervakas av&lt;br&gt;kommissionen såvitt avser EG: s medlemsstater och av EFTA: s övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet såvitt avser EFTA: s medlemsstater. EFTA-myndigheten,&lt;br&gt;som skall vara oberoende, skall ha motsvarande kompetens som kommis-&lt;br&gt;sionen. För att detta system skall bli rättsligt enhetligt och fungera väl krävs&lt;br&gt;ett nära och förtroendefullt samarbete mellan EG-kommissionen och&lt;br&gt;EFTA: s övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de aktuella artiklarna anges bl. a. att EFTA-länderna skall upprätta en&lt;br&gt;oberoende övervakningsmyndighet samt skapa förfaranden som överens-&lt;br&gt;stämmer med dem som finns inom EG för att säkerställa att förpliktelserna&lt;br&gt;enligt EES-avtalet uppfylls. Vidare anges att övervakningen av att förplik-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;telserna enligt EES-avtalet iakttas åligger å ena sidan EFTA: s övervaknings-&lt;br&gt;myndighet och å andra sidan kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övervakningsmyndighet och den domstol som förutsätts i artikel&lt;br&gt;108 upprättas genom det tidigare nämnda avtalet mellan EFTA-länderna i&lt;br&gt;dessa frågor (se närmare avsnitt 9.1). Avtalet innehåller inte bara bestäm-&lt;br&gt;melser om upprättande av den nya myndigheten och den nya domstolen.&lt;br&gt;Här återfinns också bestämmelser bl. a. om rätten for EFTA: s övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet att infordra all nödvändig information från EFTA-&lt;br&gt;länderna samt en direkt motsvarighet till artikel 169 i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 109 andra till fjärde punkterna finns bestämmelser om samar-&lt;br&gt;betet mellan de båda övervakningsorganen. De skall bl. a. samråda och&lt;br&gt;informera varandra om klagomål som framställts samt undersöka klago-&lt;br&gt;mål inom sina resp, områden eller vidarebefordra klagomål till rätt över-&lt;br&gt;vakningsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikelns femte punkt finns en bestämmelse om att, om övervaknings-&lt;br&gt;organen inte kommer överens i en fråga, saken kan föras vidare till&lt;br&gt;EES-kommittén for behandling enligt de allmänna tvistlösningsreglerna i&lt;br&gt;artikel 111.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna för EFTA: s övervakningmyndighet att upptäcka brister i&lt;br&gt;EFTA-ländernas tillämpning av EES-avtalets bestämmelser förutsätts säk-&lt;br&gt;ras på samma sätt som inom EG. EFTA-ländernas skyldighet att samarbeta&lt;br&gt;enligt EES-avtalet innefattar en skyldighet för dem att förse övervaknings-&lt;br&gt;myndigheten med all relevant information. EES-avtalet innebär dessutom&lt;br&gt;att motsvarigheten till en stor del av de sekundära EG-rättsakterna skall&lt;br&gt;tillämpas även inom EES-området. Det medför att många bestämmelser&lt;br&gt;om informationsskyldighet på en rad områden också kommer att gälla för&lt;br&gt;EFTA-länderna i forhållande till ESA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i övrigt förutsätts att EFTA: s övervakningsmyndighet agerar på&lt;br&gt;samma sätt som kommissionen enligt vad som tidigare beskrivits. Det&lt;br&gt;innebär att den förberedande proceduren med klagomöjligheter, formella&lt;br&gt;underrättelser och motiverade yttranden också skall tillämpas av EFTA: s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 108.2 framgår att EFTA-länderna sinsemellan skall upprätta&lt;br&gt;en EFTA-domstol samt denna domstols huvudsakliga uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;V erkställighetsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På konkurrensområdet kan förekomma avgöranden som riktar sig inte till&lt;br&gt;staterna utan till enskilda och har verkningar som innebär att de innefattar&lt;br&gt;myndighetsutövning i regeringsformens mening. Sådana avgöranden kan&lt;br&gt;komma att fattas både av kommissionen, forstainstansen och EG-&lt;br&gt;domstolen, och av ESA och EFTA-domstolen, beroende på vad reglerna&lt;br&gt;om fördelning av ärenden medför i det aktuella fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan t. ex. röra tillåtligheten av avtal mellan företag m. fl. åtgärder&lt;br&gt;som omfattas av artiklarna 53 och 54 samt av företagskoncentrationer&lt;br&gt;enligt artikel 57.1. Så länge det här är fråga om endast civilrättsliga&lt;br&gt;verkningar uppkommer det inte frågor om verkställighet. Sådana frågor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppkommer inte heller i egentlig mening genom beslut som enbart har&lt;br&gt;karaktär av vitesförelägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan kategori av avgöranden gäller skyldigheten för enskilda att&lt;br&gt;underkasta sig inspektioner och att lämna upplysningar. Dessa beslut har&lt;br&gt;rättsverkan mot den enskilde på det sättet, att denne är skyldig att under-&lt;br&gt;kasta sig beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EES-avtalet skall, beträffande beslut och domar om betalnings-&lt;br&gt;skyldighet, en motsvarande ordning gälla som den som gäller inom EG.&lt;br&gt;Frågan har reglerats i avtalets artikel 110.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den&lt;br&gt;stat där verkställigheten sker. Den enda förutsättningen för verkställighet&lt;br&gt;är en kontroll av beslutets äkthet genom en myndighet som varje avtals-&lt;br&gt;slutande part skall utse i detta syfte. Underrättelse om vilken myndighet&lt;br&gt;som har utsetts skall lämnas till de övriga avtalsparterna, EFTA: s övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet, EG-kommissionen, EG-domstolarna och EFTA-&lt;br&gt;domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av EG-domstolen&lt;br&gt;vad gäller beslut av kommissionen, förstainstansen eller EG-domstolen&lt;br&gt;eller genom beslut av EFTA-domstolen vad gäller beslut av ESA eller&lt;br&gt;EFTA-domstolen. Domstolarna i de berörda staterna skall dock vara&lt;br&gt;behöriga att pröva klagomål om att verkställigheten inte genomförs på&lt;br&gt;regelrätt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3 Tvistlösning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet vid tvister mellan ett eller flera EFTA-länder och EG-sidan&lt;br&gt;regleras i artikel 111. Enligt detta förfarande kan EG eller en EFTA-stat&lt;br&gt;föra en tvist till EES-kommittén. Kommittén har befogenhet att avgöra&lt;br&gt;tvisten. Den skall förses med all information som behövs för en grundlig&lt;br&gt;undersökning av situationen, i syfte att finna en godtagbar lösning. EES-&lt;br&gt;kommittén skall undersöka alla möjligheter att bibehålla avtalets goda&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tvisten rör tolkningen av avtalsbestämmelser som i sak är identiska&lt;br&gt;med motsvarande regler i Romfördraget och Kol- och stålfördraget samt&lt;br&gt;med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa fördrag gäller&lt;br&gt;dessutom följande förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte tvisten har lösts inom tre månader efter det att den lagts fram&lt;br&gt;för EES-kommittén, har de avtalsslutande parterna i tvisten möjlighet att&lt;br&gt;komma överens om att begära ett besked om tolkningen av de relevanta&lt;br&gt;reglerna från EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EES-kommittén i en tvist av det här slaget inte har lyckats komma&lt;br&gt;överens om en lösning inom sex månader från den dagen då förfarandet&lt;br&gt;inleddes eller om de avtalsslutande parterna i tvisten då inte beslutat att be&lt;br&gt;EG-domstolen om ett besked, får en avtalsslutande part vidta följande&lt;br&gt;åtgärder för att motverka eventuella brister i balansen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— antingen kan parten i fråga utlösa en skyddsåtgärd i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 112.2 och förfarandet i artikel 113, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— aktualisera förfarandet enligt artikel 102 om provisorisk suspension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen finns i artikel 111 en bestämmelse om att vissa tvister kan foras&lt;br&gt;vidare till skiljeförfarande enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tvisten rör omfattningen eller varaktigheten av en skyddsåtgärd&lt;br&gt;enligt nyss angivna förfarande eller en skyddsåtgärd enligt artikel 112, eller&lt;br&gt;proportionerna av motåtgärder som har vidtagits enligt artikel 114, och om&lt;br&gt;EES-kommittén efter tre månader från dagen då saken lades fram för den&lt;br&gt;inte lyckats lösa tvisten, får varje avtalsslutande part hänskjuta tvisten till&lt;br&gt;skiljedom i enlighet med ett förfarande som anges i protokoll 33. I skilje-&lt;br&gt;förfarandet får dock inte behandlas frågor om tolkning av bestämmelser i&lt;br&gt;EES-avtalet som i sak är identiska med motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;Romfördraget och Kol- och stålfördraget och rättsakter som antagits med&lt;br&gt;tillämpning av dem. Skiljedomen är bindande för parterna i tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om skiljeförfarandet återfinns sålunda i proto-&lt;br&gt;koll 33.1 detta läggs fast att skiljenämnden skall bestå av tre skiljemän, om&lt;br&gt;inte parterna bestämmer annorlunda. Parterna skall inom 30 dagar utse&lt;br&gt;var sin skiljeman. De två utsedda skiljemännen skall i samförstånd utse&lt;br&gt;den tredje, som skall vara medborgare i annat land. Om de inte kan komma&lt;br&gt;överens inom två månader efter det att de utsågs, skall den tredje skilje-&lt;br&gt;mannen väljas från en lista som EES-kommittén har upprättat. Kommittén&lt;br&gt;skall upprätta och se över denna lista i enlighet med sin arbetsordning. Om&lt;br&gt;inte de avtalsslutande parterna bestämmer annorlunda, skall skilje-&lt;br&gt;nämnden själv anta sina procedurregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4 Skyddsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 112—114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I händelse allvarliga ekonomiska, samhälleliga eller miljömässiga svårighe-&lt;br&gt;ter skulle uppstå inom en viss sektor eller region, äger en avtalspart rätt att&lt;br&gt;vidta åtgärder för att komma tillrätta med dessa svårigheter (art. 112).&lt;br&gt;Någon motsvarande allmän klausul finns inte i Romfördraget. Däremot&lt;br&gt;finns specifika skyddsklausuler som är direkt kopplade till EG: s rättsregler.&lt;br&gt;I den mån dessa regler också ligger till grund för EES, omfattas i princip&lt;br&gt;även berörda specifika skyddsklausuler av samarbetet. De berörs i resp,&lt;br&gt;rättsakt, dvs. i bilagorna till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av den allmänna skyddsklausulen är att en avtalspart själv&lt;br&gt;kan besluta att under en viss tidsperiod sätta avtalet ur spel inom ett klart&lt;br&gt;definierat område. Formuleringen i avtalet är allmän och ger medvetet&lt;br&gt;möjlighet till vittgående tolkning av hur den enskilda avtalsparten be-&lt;br&gt;dömer omfattning och effekt av eventuella svårigheter samt behov av&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder. I klausulen finns samtidigt en inbyggd uppmaning&lt;br&gt;om att den skall åberopas och tillämpas med återhållsamhet (art. 112.2).&lt;br&gt;Detta gäller såväl omfattningen av tillgripna åtgärder som den tid avtals-&lt;br&gt;parten anser behövlig för att komma till rätta med den aktuella svårighe-&lt;br&gt;ten. Prioritet skall ges åt den typ av åtgärder som minst stör avtalets&lt;br&gt;funktion och de skall ha en generell omfattning, dvs. de kan inte åberopas&lt;br&gt;selektivt mot enskilda avtalsparter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proceduren vid åberopande av den allmänna skyddsklausulen föreskri-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ver att en avtalspart som avser att vidta en skyddsåtgärd skall underrätta&lt;br&gt;EES-kommittén härom utan dröjsmål och dessutom redogöra for skälen till&lt;br&gt;beslutet. Efter underrättelse skall EES-kommittén inleda konsultationer i&lt;br&gt;syfte att försöka nå en ömsesidigt godtagbar lösning på det uppkommna&lt;br&gt;problemet. Skulle detta inte visa sig möjligt, kan skyddsåtgärden träda i&lt;br&gt;kraft tidigast en månad efter underrättelsen och tidigare om konsultatio-&lt;br&gt;nerna i EES-kommittén slutförts. Ett viktigt undantag från dessa tidsbe-&lt;br&gt;gränsningar gäller vid s. k. extraordinära omständigheter, dvs. om en&lt;br&gt;uppkommen svårighet är av sådan natur att den kräver omedelbara insat-&lt;br&gt;ser. I en sådan situation räcker det med att avtalsparten i efterhand&lt;br&gt;underrättar EES-kommittén om vilka åtgärder som tillgripits samt skälen&lt;br&gt;härför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att skyddsåtgärder vidtagits, skall de vara föremål för konsul-&lt;br&gt;tationer i EES-kommittén var tredje månad räknat från notifieringstillfäl-&lt;br&gt;let. Därtill kan en avtalspart när som helst i EES-kommittén begära en&lt;br&gt;översyn av åtgärderna. Syftet är att avtalsparterna skall ges tillfälle att&lt;br&gt;gemensamt diskutera om det föreligger grund för att åtgärderna skall&lt;br&gt;upphöra, eller begränsas. Det slutliga beslutet att häva åtgärderna åvilar&lt;br&gt;emellertid alltid den part som har tillgripit dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet bygger på en balans mellan skyldigheter och rättigheter. Om&lt;br&gt;en avtalspart vidtar en skyddsåtgärd, kan denna balans komma att ändras.&lt;br&gt;För att kompensera detta, medger avtalet motåtgärder av de parter som&lt;br&gt;anser att de drabbats av en eventuell obalans (art. 114). I händelse sådana&lt;br&gt;motåtgärder vidtas, skall dessa vara proportionerliga i förhållande till den&lt;br&gt;aktuella skyddsåtgärden samt begränsas till vad som är strikt nödvändigt.&lt;br&gt;Prioritet skall också ges sådana motåtgärder som minst påverkar avtalets&lt;br&gt;funktion. Det ovan beskrivna underrättelse- och konsultationsförfarandet&lt;br&gt;skall tillämpas även på motåtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.9 DEL VIII Finansiella bestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 115—117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att bidra till att minska regionala, ekonomiska och sociala skillnader&lt;br&gt;inom EES skall en EES-fond upprättas. Förmånstagare skall vara Grek-&lt;br&gt;land, Irland, Portugal och vissa regioner i Spanien med stöd av de princi-&lt;br&gt;per som gäller i den Europeiska investeringsbanken (EIB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strategin går ut på att bevilja lån inom områdena miljö, utbildning,&lt;br&gt;infrastruktur samt små och medelstora företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonden skall bestå av en lånefacilitet, s. k. mjuka lån, om totalt 1,5&lt;br&gt;miljarder ecu över fem år samt 500 miljoner ECU i gåvodel, dvs. totalt&lt;br&gt;motsvarande 15 miljarder kr. För Sveriges del innebär detta ett årligt&lt;br&gt;budgetåtagande om ca 250 milj.kr. under fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.10 DEL IX Allmänna bestämmelser och&lt;br&gt;slutbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 118—129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 118 behandlas formerna för ett framtida fördjupat samarbete&lt;br&gt;mellan avtalsparterna på områden som nu ligger utanför det egentliga&lt;br&gt;avtalsområdet. En liknande utvecklingsklausul finns i det nuvarande&lt;br&gt;svenska frihandelsavtalet med EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 119 fastslås att de protokoll och bilagor som fogats till avtalet&lt;br&gt;utgör en integrerad del av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 120 reglerar EES-avtalets förhållande till befintliga avtal mellan&lt;br&gt;EG och en eller flera EFTA-stater. Huvudregeln är att EES-avtalets bestäm-&lt;br&gt;melser tar över inom områden som regleras där om inte annat framgår av&lt;br&gt;andra bestämmelser i EES-avtalet. Befintliga avtal varken upphävs eller&lt;br&gt;suspenderas; till den del de ligger inom områden som regleras av avtalet,&lt;br&gt;skall de dock inte tillämpas om detta inte uttryckligen sagts. En lista på&lt;br&gt;sådana avtal som skall tillämpas även efter EES-avtalets ikraftträdande&lt;br&gt;finns i protokoll 41.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 121 föreskriver att EES-avtalets bestämmelser inte skall utgöra&lt;br&gt;hinder för samarbetet mellan de nordiska staterna eller mellan Italien och&lt;br&gt;Österrike, i den utsträckning sådant samarbete inte motverkar EES-&lt;br&gt;avtalets goda funktion. Vidare anges att EES-avtalets bestämmelser inte&lt;br&gt;heller skall utgöra hinder för den regionala unionen Schweiz-Liechtenstein,&lt;br&gt;i den utsträckning målen för denna union inte uppnås vid tillämpning av&lt;br&gt;EES-avtalet och dess goda funktion inte äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 122 innehåller en regel om tystnadsplikt för information som är&lt;br&gt;underkastad sekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 123 behandlas vissa möjligheter till undantag från avtalet, bl. a.&lt;br&gt;i säkerhetssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 124 föreskrivs att avtalsparterna skall tillerkänna medborgarna&lt;br&gt;i EG- och EFTA-staterna samma rättigheter som sina egna medborgare&lt;br&gt;med avseende på kapitalplacering i de bolag och juridiska personer som&lt;br&gt;avses i artikel 34, om inte annat föreskrivs i EES-avtalets övriga bestäm-&lt;br&gt;melser. Artikeln överensstämmer med artikel 221 i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 125 föreskriver att EES-avtalets bestämmelser inte på något sätt&lt;br&gt;skall ingripa i avtalsparternas egendomsordning. Artikeln motsvarar Rom-&lt;br&gt;fördragets artikel 222.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 126 innehåller bestämmelser om avtalets territoriella tillämp-&lt;br&gt;ning. Avtalet är tillämpligt på de territorier för vilka Romfördraget och&lt;br&gt;EKSG-avtalet gäller samt på EFTA-staternas territorier. Särskilda regler&lt;br&gt;gäller dock för Svalbard och Åland; dels enligt ett särskilt protokoll avse-&lt;br&gt;ende Svalbard, dels för Åland enligt vissa närmare bestämmelser som finns&lt;br&gt;i artikel 126.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 127 anger att parterna kan säga upp avtalet med tolv månaders&lt;br&gt;varsel. Samma frist gäller t. ex. enligt EFTA-konventionen och det svenska&lt;br&gt;frihandelsavtalet med EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 128 stipulerar att vaije europeisk stat som blir medlem av EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall, och som blir medlem av EFTA får, ansöka om anslutning till&lt;br&gt;EES-avtalet och innehåller vidare bestämmelser om förfarandet för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129 innehåller bestämmelser om avtalets språkversioner, ratifi-&lt;br&gt;kation samt ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande språkversionerna anges att hela avtalet — såväl huvudavta-&lt;br&gt;let som protokoll och bilagor — skall upprättas i ett original på samtliga&lt;br&gt;tretton språk. Var och en av dessa versioner skall ha samma giltighet. De&lt;br&gt;EG-rättsakter som integreras i EES-avtalet genom den s. k. hänvisningstek-&lt;br&gt;niken skall ha samma giltighet i de versioner som publicerats på de nio&lt;br&gt;EG-språken i Europeiska Gemenskapernas Officiella Tidning samt skall&lt;br&gt;upprättas även på de nordiska språken för att få samma giltighet också på&lt;br&gt;dessa språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ratifikation skall ske i enlighet med avtalsparternas resp, konstitutio-&lt;br&gt;nella bestämmelser. EES-avtalet och ratifikationsinstrumenten skall&lt;br&gt;deponeras hos EG:s råd, som skall förse avtalsparterna med bestyrkta&lt;br&gt;kopior av avtalet och underrätta dem om deponerade ratifikationsinstru-&lt;br&gt;ment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1993, under förutsättning att&lt;br&gt;ratifikationsinstrumenten då deponerats. Efter denna dag gäller att EES-&lt;br&gt;avtalet skall träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter den&lt;br&gt;sista underrättelsen. Sista dagen för sådan underrättelse skall vara den 30&lt;br&gt;juni 1993. Om detta datum passeras utan att tiden för avtalets ikraft-&lt;br&gt;trädande bestämts, skall avtalsparterna sammankalla en diplomatisk kon-&lt;br&gt;ferens för att överväga situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En protokollsanteckning innehåller bestämmelser om vad som skall&lt;br&gt;hända om någon av avtalsparterna inte ratificerar avtalet. De övriga&lt;br&gt;avtalsparterna skall då sammankalla en diplomatisk konferens. Konferen-&lt;br&gt;sens syfte skall vara att anta ett protokoll som innehåller de ändringar som&lt;br&gt;krävs och som förutsätter nödvändiga interna förfaranden. En konferens&lt;br&gt;av detta slag skall sammankallas så fort det står klart att någon av avtals-&lt;br&gt;parterna inte kommer att ratificera avtalet eller senast då dagen för ikraft-&lt;br&gt;trädande inte respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.11 Protokoll till EES-avtalet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 1 är ett generellt anpassningsprotokoll som innehåller anvis-&lt;br&gt;ningar om hur vissa EG-interna bestämmelser i de i de olika bilagorna&lt;br&gt;identifierade rättsakterna skall anpassas till de förhållanden som råder&lt;br&gt;inom EES. Det gäller bl. a. ingresser till EG-rättsakterna, bestämmelser om&lt;br&gt;EG-kommittéer, utbyte av information och notifieringsprocedurer samt&lt;br&gt;referenser till bl. a. territorier och språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 2 preciserar vilka produkter som är uteslutna från avtalets&lt;br&gt;tillämpningsområde enligt artikel 8.3 a) i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 8.3 a) sägs att om inte annat bestämts i avtalet skall detta&lt;br&gt;tillämpas på produkter som är hänförliga till kap. 25 — 97 i HS-&lt;br&gt;konventionen, med undantag för sådana produkter som listats i protokoll&lt;br&gt;2. I protokollet upptas vissa produkter hänförliga till kap. 35 i HS-&lt;br&gt;nomenklaturen (vissa livsmedelsprodukter).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 3. Enligt artikel 8.3 b) skall avtalet tillämpas på sådana varor&lt;br&gt;(beredda livsmedelsindustriprodukter) som specificeras i protokoll 3 i&lt;br&gt;enlighet med de särskilda arrangemang som regleras i det protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom protokollet infors ett system för råvaruprisutjämning för be-&lt;br&gt;redda livsmedelsindustriprodukter. I vissa fall, nämligen om villkoren för&lt;br&gt;tillämpningen av protokollet inte har uppfyllts eller om varan inte är&lt;br&gt;uppräknad i bilaga I till protokollet skall i stället bestämmelserna i proto-&lt;br&gt;koll 2 och 3 i frihandelsavtalen mellan varje EFTA-land och den Europe-&lt;br&gt;iska ekonomiska gemenskapen gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 4 behandlar ursprungsreglerna som i förhållande till nu gäll-&lt;br&gt;ande ordning kommer att förenklas och förbättras på en rad punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 5 rör tullar av fiskal natur — och berör endast Island, Schweiz&lt;br&gt;och Liechtenstein.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 6 rör Schweiz och Liechtensteins import av vissa produkter&lt;br&gt;som har med uppbyggandet av bl. a. obligatoriska reservlager att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 7 rör kvantitativa restriktioner på vissa produkter och berör&lt;br&gt;endast Island.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 8 innehåller regler om vissa statliga handelsmonopol, nämligen&lt;br&gt;österrikiskt saltmonopol, isländskt gödselmonopol, schweiziskt och liech-&lt;br&gt;tensteinskt salt- och krutmonopol. Det innehåller också en regel om att&lt;br&gt;avtalets artikel 16 om förbud mot diskriminering på grund av statliga&lt;br&gt;monopol av affärsmässig karaktär skall tillämpas avseende vin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollets andra punkt utsäger att artikel 16 också skall tillämpas&lt;br&gt;beträffande vin (nr 22.04 i HS-nomenklaturen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 9 rör fiskeprodukter. I artikel 20 i avtalet hänvisas till att&lt;br&gt;bestämmelser och arrangemang som skall tillämpas beträffande fisk och&lt;br&gt;andra marina produkter finns i detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 10 och 11 innehåller bestämmelser om tullsamarbetet mellan&lt;br&gt;EG, EG: s medlemsländer och EFTA: s medlemsländer. Detta samarbete&lt;br&gt;förstärks dels genom ett samarbetsprotokoll om förenkling av gränsforma-&lt;br&gt;liteter (10), dels genom ett samarbetsprotokoll (11) om multilateralt tullsa-&lt;br&gt;marbete för att bekämpa den internationella brottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollen kan hänföras till artikel 21 i kapitel 3 i avtalet (Samarbete i&lt;br&gt;tullrelaterade frågor och underlättandet av handel). I artikel 21 sägs att&lt;br&gt;parterna skall förenkla gränskontroller och gränsformaliteter och att arran-&lt;br&gt;gemang för detta finns i protokoll 10. Vidare skall parterna hjälpa varandra&lt;br&gt;när det gäller den korrekta tillämpningen av tullagstiftningen. Arrange-&lt;br&gt;mang för detta finns i protokoll 11. Slutligen skall parterna öka sitt&lt;br&gt;samarbete i syfte att underlätta och förenkla handelsprocedurerna i enlig-&lt;br&gt;het med bestämmelserna i avtalets del VI (samarbete utanför de fyra&lt;br&gt;friheterna).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 12 innehåller bestämmelser om avtal med tredje länder om&lt;br&gt;s.k. Conformity assessment (ett system för ömsesidigt erkännande av&lt;br&gt;provning och bevis om överensstämmelse m. m. av varor). I protokollet&lt;br&gt;sägs att EG kommer att ta initiativ till att EFTA-länderna — på samma sätt&lt;br&gt;som EG ämnar göra — ingår sådana avtal med tredje länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 13 anger närmare när artikel 26 i avtalet (antidumpningsregler)&lt;br&gt;skall tillämpas. Enligt artikel 26 skall de avtalsslutande parterna inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpa antidumpningsåtgärder, övervakningstullar och åtgärder mot il-&lt;br&gt;lojala affärsmetoder i förhållande till varandra, om inte annat sägs i avtalet.&lt;br&gt;I protokollet sägs att tillämpningen av artikel 26 är begränsad till de&lt;br&gt;områden som täcks av avtalet och på vilka EG-regler tagits in i avtalet.&lt;br&gt;Dessutom sägs i protokollet att artikel 26, om inte parterna kommer&lt;br&gt;överens om annat, inte utgör hinder för parterna att vidta åtgärder för att&lt;br&gt;motverka kringgåendet av antidumpningsåtgärder m. m. i förhållande till&lt;br&gt;tredje länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 14 gäller handel med kol- och stålvaror och innebär bl. a. att&lt;br&gt;frihandelsavtalen mellan EFTA-länderna och Kol- och stålgemenskapen&lt;br&gt;och dess medlemsländer med dess institutionella bestämmelser som hu-&lt;br&gt;vudregel skall gälla. Det konstateras i protokollet att ursprungsreglerna i&lt;br&gt;protokoll 4 till EES-avtalet skall tillämpas i stället för ursprungsreglerna i&lt;br&gt;frihandelsavtalen mellan EEG och resp. EFTA-land vilka nu är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om konkurrensbestämmelser på kol- och stålområdet hänvisas i&lt;br&gt;protokollet till protokoll 21 och bilaga XIV. I protokollet finns bestämmel-&lt;br&gt;ser om att de avtalsslutande parterna skall rätta sig efter EG: s regler om&lt;br&gt;stöd till stålindustrin. Av protokoll 26 framgår att de allmänna statsstöds-&lt;br&gt;bestämmelserna också skall tillämpas på kol- och stålvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 15 innehåller bestämmelser om övergångsperioder beträffande&lt;br&gt;fri rörlighet för personer. Det ger Schweiz och Liechtenstein möjlighet att&lt;br&gt;anpassa sin invandringslagstiftning till avtalets regler under övergångspe-&lt;br&gt;rioden. Det gäller framför allt rätten för Schweiz och Liechtenstein att&lt;br&gt;under fem år kvantitativt begränsa antalet utländska arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 16 gäller vissa åtgärder inom socialförsäkringsområdet som&lt;br&gt;anknyter till övergångsbestämmelserna i protokoll 15.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 17 ger fördragsslutande part rätt att vidta åtgärder för att&lt;br&gt;hindra att regler som begränsar etableringsrätten eller tillträde till markna-&lt;br&gt;den från tredje land kringgås via andra kontraktsslutande parters territo-&lt;br&gt;rium. Vidare innehåller protokollet en närmare definition av vilka rättssu-&lt;br&gt;bjekt som omfattas av artikel 34 och innehåller härvidlag en hänvisning till&lt;br&gt;ett EG-program för avskaffande av hinder mot etableringsfriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 18 handlar om interna procedurer för tillämpningen av&lt;br&gt;skyddsklausuler om störningar i kapitalrörelserna uppstår. Protokollet&lt;br&gt;hänvisar till de procedurer som skall iakttas av EFTA-länderna i enlighet&lt;br&gt;med avtalet om en ständig kommitté mellan EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 19 behandlar frågan om förhållandet till tredje land och upp-&lt;br&gt;trädandet i internationella organisationer i fråga om sjötransporter. I&lt;br&gt;protokollet sägs bl. a. att de avtalsslutande parterna inte sinsemellan skall&lt;br&gt;tillämpa vissa uppräknade rättsakter förutsatt att den sekundärrätt som&lt;br&gt;tagits in i avtalet och som gäller sjötransporter implementeras fullständigt.&lt;br&gt;I övrigt riktar sig protokollet enbart till staterna som sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 20 behandlar tillträde till inre vattenvägar. Protokollet reglerar&lt;br&gt;ikraftträdandet av en viss bestämmelse i en EG-förordning som intagits i&lt;br&gt;bilaga XIII och som har anknytning till rätten till fritt tillträde och&lt;br&gt;etableringsfriheten vad gäller inre vattenvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollen 21 — 25 rör konkurrensreglerna och behandlas närmare i&lt;br&gt;avsnitt 8.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 21 — EFTA-länderna åtar sig i detta protokoll att i ett särskilt&lt;br&gt;avtal mellan dem ge EFTA: s övervakningsmyndighet samma befogenheter&lt;br&gt;som EG-kommissionen har vid tillämpningen av EG: s konkurrensregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 22 rör tillämpningen av artikel 56.1 protokollet anges vad som&lt;br&gt;menas med ”företag” och ”omsättning” (tillämpas också på kol- och&lt;br&gt;stålområdet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 23 innehåller regler for samarbete mellan de övernationella&lt;br&gt;organen som syftar till att uppnå en enhetlig tillämpning av de gemen-&lt;br&gt;samma konkurrensreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 24 gäller samarbetet för kontroll av företagsfusioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 25 behandlar konkurrensregler på kol- och stålområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 26. I protokollet åtar sig EFTA-länderna att anförtro EFTA: s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet befogenheter som motsvarar EG-kommissionens&lt;br&gt;när det gäller området offentligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 27 innehåller bestämmelser om samarbete mellan ESA och&lt;br&gt;kommissionen när det gäller offentligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 28 reglerar vissa immaterialrättsliga frågor. Parterna förbinder&lt;br&gt;sig genom protokollet att infora lagstiftning på det immaterialrättsliga&lt;br&gt;området som innebär såväl att en viss skyddsnivå upprätthålls som möj-&lt;br&gt;ligheter att ingripa mot intrång i olika typer av immaterialrättsligt skydd-&lt;br&gt;ade ensamrätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 29 rör samarbetsåtaganden beträffande yrkesutbildning och&lt;br&gt;utbyte inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 30 innehåller särskilda regler om organiserandet av samarbete&lt;br&gt;rörande statistikutbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 31 lägger fast omfattningen och innehållet av andra former av&lt;br&gt;samarbete mellan avtalsparterna än sådant samarbete som rör de fyra&lt;br&gt;friheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 32 innehåller bestämmelser i vissa avseenden rörande fi-&lt;br&gt;nansiella teknikaliteter i fråga om de procedurer som skall tillämpas for&lt;br&gt;EFTA-ländernas finansiella medverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 33 innehåller bestämmelser om närmare procedurer i fall som&lt;br&gt;avses i artikel 111 punkt 4 och som gäller tvister som kan bli föremål för&lt;br&gt;bindande skiljedom. Protokollet behandlar själva skiljeförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 34 reglerar möjligheten för nationella domstolar i EFTA-&lt;br&gt;staterna att inhämta bindande yttrande från EG-domstolen om tolkningen&lt;br&gt;av EES-regler som motsvarar EG-regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 35.1 detta protokoll har EFTA-länderna åtagit sig att för fall av&lt;br&gt;konflikter mellan införlivade EES-regler och andra författningsbestämmel-&lt;br&gt;ser, om nödvändigt, införa en författningsbestämmelse av innebörd att&lt;br&gt;EES-regler skall ta över i sådana fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 36 innehåller bestämmelser om stadga för den gemensamma&lt;br&gt;parlamentarikerkommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 37, som anknyter till artikel 101 i avtalet, redovisar de kom-&lt;br&gt;mittéer som inte direkt är knutna till de fyra friheterna eller EG: s program-&lt;br&gt;verksamhet. Det rör sig om ett begränsat antal expertkommittéer, vanligt-&lt;br&gt;vis med rådgivande funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 38 innehåller bestämmelser om finansiella bidrag från EFTA-&lt;br&gt;länderna till vissa regioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 39 innehåller en definition av begreppet ECU. I protokollet&lt;br&gt;sägs att i alla rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till avtalet skall&lt;br&gt;uttrycket ”European unit of account” ersättas med ECU. Protokollet&lt;br&gt;innebär därför en s. k. horisontell anpassning av samma typ som förekom-&lt;br&gt;mer i protokoll 1 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 40 rör EES-avtalets tillämpning på Svalbard.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 41 som anknyter till artikel 120 i avtalet rör befintliga avtal&lt;br&gt;mellan två eller fler avtalsslutande parter som skall fortsätta att tillämpas&lt;br&gt;efter EES-avtalets ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 42 erinrar om att samtidigt som EES-avtalet undertecknas har&lt;br&gt;bilaterala avtal på jordbruksområdet undertecknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollen 43 och 44 hänvisar till avtalen mellan EG och Österrike resp.&lt;br&gt;EG och Schweiz om transittrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 45 innebär att de avtalsslutande parterna är överens om att&lt;br&gt;EES-avtalet inte skall påverka de övergångsperioder som det stadgas om i&lt;br&gt;anslutningsavtalen mellan EG och Spanien resp. EG och Portugal och som&lt;br&gt;fortfarande kan gälla vid tidpunkten för ikraftträdandet av EES-avtalet.&lt;br&gt;Om det vid denna tidpunkt inte har införts fullständig tullfrihet mellan&lt;br&gt;Spanien och Portugal i förhållande till övriga EG skall de aktuella tullni-&lt;br&gt;våerna gälla även för varor från de övriga EG-länderna och från EFTA-&lt;br&gt;länderna oavsett vad som sägs i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 46 gäller den territoriella tillämpningen av speciella regimer&lt;br&gt;inom vissa territorier i EG:s medlemsländer. Protokollet anknyter till&lt;br&gt;artikel 132 i vilken sägs bl. a. att avtalet skall tillämpas på de territorier på&lt;br&gt;vilka Romfördraget och EKSG-fördraget är tillämpliga och på de villkor&lt;br&gt;som fastställs i desa fördrag. I protokollet klargörs vidare att i fråga om&lt;br&gt;sådana territorier där det i stället för gemenskapsrätt gäller speciella&lt;br&gt;bestämmelser sådana bestämmelser skall behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 47 anger att avtalsparterna skall tillåta import och marknads-&lt;br&gt;föring av vinprodukter som producerats i ett EES-land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 48 som rör artiklarna 105 och 111 i avtalet lägger fast att&lt;br&gt;EES-kommitténs beslut enligt dessa bestämmelser inte skall påverka EG-&lt;br&gt;domstolens rättspraxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 49 avser särskilda förhållanden rörande Ceuta och Melilla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.12 Förklaringar och protokollsanteckningar m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till slutakten till avtalet är fogade ett trettiotal förklaringar jämte ett&lt;br&gt;antal överenskomna protokollsanteckningar. Därtill kommer viss skrift-&lt;br&gt;växling i skilda ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.13 Bilagor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Avtalet innehåller 22 bilagor som upptar de EG-rättsakter som utgör&lt;br&gt;integrerade delar av avtalet. Varje bilaga innehåller de sektoriella och för&lt;br&gt;varje rättsakt specifika anpassningar som är nödvändiga för EES-ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Närmare om EFTA-avtalen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en&lt;br&gt;övervakningsmyndighet och en domstol&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 108.1 i EES-avtalet anger, som tidigare redovisats under avsnitt&lt;br&gt;8.8, att EFTA-staterna skall upprätta en oberoende övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het, ESA, samt skapa förfaranden, som överensstämmer med dem som&lt;br&gt;finns inom EG, for att säkerställa att förpliktelserna såväl enligt EES-&lt;br&gt;avtalet som enligt övervakningsavtalet efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla det åtagandet undertecknade som tidigare nämnts&lt;br&gt;EFTA-staterna ett avtal om inrättande av en övervakningsmyndighet och&lt;br&gt;en domstol i anslutning till undertecknandet av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken innebär detta avtal att ESA har uppgifter som motsvarar&lt;br&gt;EG-kommissionens. En viktig skillnad är emellertid att ESA inte kommer&lt;br&gt;att delta i beslutsprocessen inom EES på samma sätt som kommissionen&lt;br&gt;inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 108.2 skall EFTA-staterna också inrätta en särskild dom-&lt;br&gt;stol, EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet omfattar 53 artiklar, sju protokoll och två bilagor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 1 — 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 innehåller definitioner. Artikel 2 anger att EFTA-staterna skall&lt;br&gt;vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att skyldigheter enligt över-&lt;br&gt;vakningsavtalet uppfylls. Samma artikel föreskriver att EFTA-staterna&lt;br&gt;skall avstå från åtgärder som kan äventyra att fördragsmålen nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i EES-avtalet finns i övervakningsavtalet en bestämmelse (art. 3)&lt;br&gt;enligt vilken bestämmelserna i avtalet, dess protokoll och bilagor, i den&lt;br&gt;mån de är identiska med EG-regler i materiellt hänseende, skall tolkas i&lt;br&gt;enlighet med EG-domstolens rättspraxis före undertecknandet av avtalet.&lt;br&gt;För tiden därefter skall EFTA-domstolen ta vederbörlig hänsyn till EG-&lt;br&gt;domstolens avgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 4—21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 föreskriver att en oberoende övervakningsmyndighet, ESA, skall&lt;br&gt;upprättas. Artikel 5 anger ESA:s uppgifter. I syfte att säkerställa att&lt;br&gt;EES-avtalet fungerar väl skall ESA säkerställa att (i) EFTA-staterna upp-&lt;br&gt;fyller sina skyldigheter enligt EES-avtalet och övervakningsavtalet, (ii)&lt;br&gt;EES-avtalets konkurrensregler tillämpas, (iii) övervaka att EES-avtalet&lt;br&gt;tillämpas av de övriga avtalsslutande parterna till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte skall ESA fatta beslut i de fall som föreskrivs i EES-avtalet&lt;br&gt;och övervakningsavtalet, avfatta rekommendationer i frågor som be-&lt;br&gt;handlas i EES-avtalet, genomföra samarbete, informationsutbyte och sam-&lt;br&gt;råd med EG-kommissionen samt fullgöra de uppgifter som följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;protokoll 1 till EES-avtalet och som närmare anges i protokoll 1 till&lt;br&gt;övervakningsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna fullgöra sina uppgifter krävs att ESA har tillgång till&lt;br&gt;information. Artikel 6 anger att ESA får begära in all nödvändig informa-&lt;br&gt;tion från EFTA-staterna och deras myndigheter samt från enskilda företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 7 — 21 innehåller bestämmelser om ESA:s organisation.&lt;br&gt;ESA: s medlemmar skall vara sju till antalet. De skall vara medborgare i&lt;br&gt;någon av EFTA-staterna (art. 7). De skall utses på grund av allmän&lt;br&gt;duglighet och vara personer vars oberoende inte kan ifrågasättas. ESA: s&lt;br&gt;medlemmar och tjänstemän skall vara helt oavhängiga av EFTA-staterna.&lt;br&gt;Vid fullgörandet av sina skyldigheter får de inte söka eller ta emot instruk-&lt;br&gt;tioner från någon regering eller något annat organ (art. 8 och 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmarna skall tillsättas av EFTA-staternas regeringar i samför-&lt;br&gt;stånd för en period av fyra år (art. 9). ESA skall själv anta sin arbetsordning&lt;br&gt;(art. 13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anges att myndigheten fattar majoritetsbeslut och att ordföran-&lt;br&gt;den har utslagsröst (art. 15). Besluten skall vara motiverade och delges dem&lt;br&gt;de riktas till (art. 16 och 17) samt publiceras i de fall det anges i avtalen (art.&lt;br&gt;18). Beslut om betalningsskyldighet för andra än stater skall vara verkställ-&lt;br&gt;bara i enlighet med artikel 110 EES-avtalet (art. 19). I artikel 20 finns en&lt;br&gt;bestämmelse om vilka språk som enskilda och företag har rätt att kräva&lt;br&gt;skall användas i övervakningsförfarandet. Enligt artikel 21 skall ESA&lt;br&gt;årligen publicera en rapport om sina aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 22—26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här finns grundläggande bestämmelser om ESA: s övervakningsuppgifter&lt;br&gt;som kan delas in i fyra olika delområden beroende på de olika procedurer&lt;br&gt;som tillämpas. Dessa områden är allmän övervakning (art. 22), offentlig&lt;br&gt;upphandling (art. 23), offentligt stöd (art. 24) och konkurrensrätt (art. 25).&lt;br&gt;Dessa grundläggande bestämmelser på de tre sistnämnda områdena hän-&lt;br&gt;visar till materiella regler i EES-avtalet och anger att ESA i enlighet med&lt;br&gt;procedurregler, som finns angivna i protokollen 2, 3 och 4 till övervaknings-&lt;br&gt;avtalet, skall övervaka att de materiella bestämmelserna i EES-avtalet på&lt;br&gt;resp, område tillämpas av EFTA-staterna. Konkurrensreglerna berör en-&lt;br&gt;skilda och företag och således inte i första hand EFTA-länderna som&lt;br&gt;sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proceduren för den allmänna övervakningen motsvarar den som&lt;br&gt;kommissionen följer enligt artikel 169 i Romfördraget och kan i korthet&lt;br&gt;beskrivas enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då ESA på eget initiativ eller efter klagomål finner att en EFTA-stat har&lt;br&gt;underlåtit att uppfylla sina förpliktelser enligt EES-avtalet, sänds en for-&lt;br&gt;mell underättelse härom till den berörda EFTA-staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om staten inte inkommer med uppgifter som övertygar ESA om att&lt;br&gt;någon bristande fördragsuppfyllelse inte föreligger, kan ESA avge ett mo-&lt;br&gt;tiverat yttrande till EFTA-staten. Detta yttrande anger den påstådda bris-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten samt grunderna för ESA: s bedömning och innehåller en uppmaning till Prop. 1991/92: 170&lt;br&gt;EFTA-staten att inom viss tid vidta rättelse. Om inte rättelse vidtas inom Bilaga 1&lt;br&gt;den angivna tiden, kan ESA föra saken inför EFTA-domstolen (art. 31).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26 reglerar samarbetet mellan ESA och EG-kommissionen och&lt;br&gt;hänvisar till olika bestämmelser i EES-avtalet som närmare anger samar-&lt;br&gt;betets form. ESA och kommissionen skall bl. a. samarbeta, utbyta informa-&lt;br&gt;tion och samråda i frågor som rör övervakningen och enskilda frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 27—41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27 anger att en EFTA-domstol skall upprättas. Domstolen skall&lt;br&gt;enligt artikel 28 bestå av sju ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 31—41 klargör domstolens kompetens. Domstolen har bl. a.&lt;br&gt;kompetens i fall som anhängiggörs av ESA gentemot ett EFTA-land för&lt;br&gt;bristande fördragsuppfyllnad. Vidare kan talan föras vid EFTA-domstolen&lt;br&gt;beträffande åtgärder som ESA vidtagit eller underlåtit att vidta. Domstolen&lt;br&gt;kan härvid ogiltigförklara ett beslut av ESA. Enligt artikel 34 kan en&lt;br&gt;domstol i en EFTA-stat inhämta ett rådgivande yttrande från EFTA-&lt;br&gt;domstolen vad gäller tolkningen av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 39 regleras frågor om skadeståndskrav gentemot ESA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DelV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 42—53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelningen tar upp allmänna bestämmelser och slutbestämmelser. Av-&lt;br&gt;talet avses träda i kraft samtidigt med EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Protokoll och bilagor till övervakningsavtalet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till övervakningsavtalet hör sju protokoll och två bilagor som utgör&lt;br&gt;integrerade delar av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 1 anger vilka uppgifter ESA skall utföra till följd av tillämp-&lt;br&gt;ningen av protokoll 1 till EES-avtalet. Som tidigare redovisats ger inte&lt;br&gt;EES-avtalets huvuddel besked om vilka procedurregler och institutionella&lt;br&gt;bestämmelser som skall tillämpas mellan EFTA-staterna i de fall de i&lt;br&gt;bilagorna refererade rättsakterna innehåller bestämmelser som berör EG: s&lt;br&gt;interna förhållanden. Därför har protokoll 1 till EES-avtalet om övergri-&lt;br&gt;pande anpassningar utarbetats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av de funktioner som kommissionen utför enligt de refererade&lt;br&gt;rättsakterna skall enligt protokoll 1 till EES-avtalet fullgöras antingen av&lt;br&gt;ESA eller den ständiga kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att etablera procedurer på EFTA-sidan som motsvarar de som gäller&lt;br&gt;inom EG till följd av EG-rättsakterna har protokoll 1 till övervakningsav-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talet och protokoll 1 till kommittéavtalet utarbetats som komplement till&lt;br&gt;protokoll 1 till EES-avtalet (se avsnitt 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då rättsakterna som det hänvisas till anger funktioner som kommissio-&lt;br&gt;nen skall ha gentemot EG: s medlemsstater, anger protokoll 1 till övervak-&lt;br&gt;ningsavtalet vilka av dessa uppgifter som ESA skall utföra gentemot EFTA-&lt;br&gt;staterna. Protokoll 1 till övervakningsavtalet innehåller en katalog med&lt;br&gt;uppgifter som ESA skall utföra då rättsakterna anger att kommissionen&lt;br&gt;skall utföra en särskild uppgift. Detta kan exempelvis röra tillämpningen&lt;br&gt;av s. k. skyddsklausuler. När en bestämmelse anger att kommissionen skall&lt;br&gt;godkänna om ett medlemsland får tillämpa en skyddsklausul eller kontrol-&lt;br&gt;lera hur ett medlemsland tillämpat en skyddsklausul, skall motsvarande&lt;br&gt;uppgift utföras av ESA gentemot EFTA-staterna. Andra uppgifter som ESA&lt;br&gt;skall utföra är att samråda med de berörda EFTA-staterna i syfte att bilägga&lt;br&gt;tvister, göra platskontroller på det veterinära området, underrätta EFTA-&lt;br&gt;staterna om nationella tekniska föreskrifter som antas motsvara de väsent-&lt;br&gt;liga säkerhetskraven, etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 i protokollet anger att ESA skall ta emot information som enligt&lt;br&gt;protokoll 1 till EES-avtalet skall överlämnas till ESA från EFTA-staterna.&lt;br&gt;Denna information skall sedan vidarebefordras till kommissionen. ESA&lt;br&gt;skall å sin sida ta emot motsvarande information från kommissionen som&lt;br&gt;denna tagit emot från EG: s medlemsländer och sedan överlämna denna&lt;br&gt;information till EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av rättsakterna i bilagorna anger att ett beslut av kommissionen&lt;br&gt;angående t. ex. tillämpningen av en skyddsklausul måste föregås av samråd&lt;br&gt;med en expertkommitté. Om enighet inte kan uppnås, kan ärendet hän-&lt;br&gt;skjutas till EG: s ministerråd för beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa fall skall en liknande EFTA-procedur tillämpas med samråd&lt;br&gt;mellan ESA och en EFTA-kommitté. I artikel 3 anges att Ständiga kom-&lt;br&gt;mittén närmare skall fastställa förfarandena för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 2 behandlar ESA: s uppgifter i fråga om offentlig upphandling.&lt;br&gt;Protokollet omnämns i artikel 23 i övervakningsavtalet som även hänvisar&lt;br&gt;till artikel 65.1 och bilaga XVI till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet innehåller två artiklar med bestämmelser om ESA: s upp-&lt;br&gt;gifter och kompetens i fråga om offentlig upphandling. Om ESA uppmärk-&lt;br&gt;sammar en klar och konkret överträdelse av EES-avtalets upphandlingsbe-&lt;br&gt;stämmelser, kan ESA vända sig till den berörda staten och begära rättelse.&lt;br&gt;I samband därmed skall de skäl anges som ligger till grund för en sådan&lt;br&gt;begäran. Staten i fråga har då tre alternativa svarsmöjligheter, nämligen en&lt;br&gt;bekräftelse att överträdelsen har korrigerats, en motiverad förklaring till&lt;br&gt;varför någon rättelse inte gjorts eller en uppgift om att upphandlingen har&lt;br&gt;skjutits upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I protokoll 3 finns bestämmelser om ESA: s uppgifter och befogenheter i&lt;br&gt;fråga om offentliga stödåtgärder. Motsvarande bestämmelser om EG-&lt;br&gt;kommissionens uppgifter och befogenheter på stödområdet återfinns i&lt;br&gt;Romfördraget (art. 93).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 3 anknyter till artikel 24 i övervakningsavtalet, vari bl. a.&lt;br&gt;hänvisas till artiklarna 61—64 i EES-avtalet liksom dess protokoll 14, 26&lt;br&gt;och 27 samt dess bilagor XIII och XV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 1 föreskrivs att ESA i samarbete med EFTA-länderna skall hålla&lt;br&gt;alla existerande stödsystem i EFTA-länderna under permanent uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall alla nya stöd anmälas till ESA. Skulle ESA efter att ha&lt;br&gt;notifierats om ett planerat stöd besluta att inleda undersökning med&lt;br&gt;avseende på stödets förenlighet med artikel 61 i EES-avtalet, får stödet inte&lt;br&gt;betalas ut innan ESA meddelat slutligt beslut i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall ESA finner att en EFTA-stat lämnat ett EES-stridigt stöd och&lt;br&gt;EFTA-landet i fråga inte rättar sig efter ESA: s beslut kan frågan anhängig-&lt;br&gt;göras vid EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd kan också med avvikelse från artikel 61 förklaras vara förenligt&lt;br&gt;med EES-avtalet, om exceptionella förhållanden föreligger. Beslut härom&lt;br&gt;måste dock fattas av samtliga EFTA-länder gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 i protokollet föreskriver inrättandet av en rådgivande kom-&lt;br&gt;mitté som skall bistå ESA i fråga om stöd på transportområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I protokoll 4 finns intagna bestämmelser på konkurrensområdet. Protokol-&lt;br&gt;let, som anknyter till artikel 25 i övervakningsavtalet (i vilken det bl. a.&lt;br&gt;hänvisas till artiklarna 53 —60 i resp, protokoll 21—25 och bilaga XIV till&lt;br&gt;EES-avtalet) innehåller bestämmelser som syftar till att ge ESA samma&lt;br&gt;befogenheter vad gäller tillämpningen av EES-avtalets konkurrensbestäm-&lt;br&gt;melser som EG-kommissionen har vid tillämpningen av EG: s konkurrens-&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet innehåller 16 kapitel. Kapitel I innehåller allmänna bestäm-&lt;br&gt;melser om tillämpningen av protokollet. Kapitel II—V anger grundläg-&lt;br&gt;gande procedurregler för ESA vid tillämpning av artiklarna 53 och 54 i&lt;br&gt;EES-avtalet samt detalj föreskrifter beträffande klagomål, ansökningar och&lt;br&gt;anmälningar etc. Motsvarande bestämmelser på transportområdet finns i&lt;br&gt;kapitel VI —XII. Kapitlen XIII och XIV innehåller procedurregler och&lt;br&gt;detalj föreskrifter beträffande klagomål, ansökningar och anmälningar etc.&lt;br&gt;vad gäller företagsfusioner. Kapitel XV innehåller liknande bestämmelser&lt;br&gt;vad gäller kol- och stålområdet. Kapitel XVI innehåller slutligen övergång-&lt;br&gt;sbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 5 till övervakningsavtalet innehåller EFTA-domstolens statuter.&lt;br&gt;Protokollet består av 44 artiklar och är indelat i fyra delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del I (art. 2 — 7) innehåller bestämmelser om EFTA-domstolens domare.&lt;br&gt;Varje domare skall, innan han tillträder sitt ämbete, avlägga ed att opar-&lt;br&gt;tiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete. Domarna får inte inneha någon&lt;br&gt;politisk eller administrativ funktion och de får inte utöva avlönad eller&lt;br&gt;oavlönad yrkesverksamhet, om inte EFTA-staterna i samråd tillåter detta.&lt;br&gt;De skall vid sitt tillträde avge en försäkran att såväl under som efter sin&lt;br&gt;ämbetstid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet. En domares&lt;br&gt;ämbete skall, frånsett normala nytillsättningar och dödsfall, upphöra ge-&lt;br&gt;nom att domaren begär sitt entledigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domare får annars endast skiljas från sitt ämbete om han enligt domsto-&lt;br&gt;lens övriga domares enhälliga beslut inte längre uppfyller de förutsätt-&lt;br&gt;ningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens organisation regleras i del II (art. 8—16). Beslut av dom-&lt;br&gt;stolen fattas av en majoritet av de domare som deltar i domstolens&lt;br&gt;överläggningar i enlighet med procedurreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall tillsätta en registrator som skall utöva sitt ämbete&lt;br&gt;opartiskt och samvetsgrant. Både domarna och registratorn är skyldiga att&lt;br&gt;vara bosatta där domstolen har sitt säte. Domstolen skall tjänstgöra per-&lt;br&gt;manent. Semesterperioden skall fastställas med tanke på domstolens ålig-&lt;br&gt;ganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domare får inte delta i behandlingen av ett ärende i vilket de tidigare&lt;br&gt;uppträtt som parts ombud, rådgivare eller advokat m. m. Om en domare av&lt;br&gt;särskilda skäl inte anser att han bör delta i avgörande eller undersökning av&lt;br&gt;visst ärende skall han informera ordföranden om detta. Om ordföranden&lt;br&gt;anser att en domare av särskilda skäl inte bör delta i behandlingen eller&lt;br&gt;beslut i ett ärende, skall han informera vederbörande om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part får inte åberopa en domares nationalitet eller den omständighe-&lt;br&gt;ten att en domare av hans egen nationalitet inte tillhör domstolen som skäl&lt;br&gt;för att begära ändring i sammansättningen av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I del III (art. 17 — 42) finns vissa rättegångsregler för domstolen. EFTA-&lt;br&gt;staterna, ESA, EG och kommissionen skall företrädas vid domstolen av ett&lt;br&gt;ombud som utses för varje ärende. Ombudet får biträdas av en rådgivare&lt;br&gt;eller av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i land som är&lt;br&gt;anslutet till EES-avtalet. Övriga parter skall företrädas av en advokat som&lt;br&gt;är behörig att uppträda inför en domstol i land som är anslutet till&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet består av en skriftlig och en muntlig del. Talan anhängig-&lt;br&gt;göres genom att en ansökan inges till registratorn. Den skall innehålla&lt;br&gt;grunderna för talan samt yrkanden. Ansökningen jämte därvid fogade&lt;br&gt;handlingar skall därefter delges svaranden genom registratorns försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När talan anhängiggjorts vid domstolen utser ordföranden en av dom-&lt;br&gt;arna att vara referent. Sedan skriftväxlingen avslutats utsätts målet till&lt;br&gt;muntlig förhandling. Då får parternas ombud framföra sina muntliga&lt;br&gt;anföranden. Även vittnen kan höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter beslutas domen. Det skall ske vid en enskild överläggning&lt;br&gt;mellan de domare som deltagit i den muntliga förhandlingen. Som under-&lt;br&gt;lag har referenten då lagt fram ett förslag till dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domen skall ange skälen för domslutet och innehålla namnen på de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domare som har deltagit i överläggningarna. I domslutet skall domstolen&lt;br&gt;också fatta beslut i fråga om rättegångskostnaderna i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-staterna, ESA, EG och kommissionen får intervenera i tvister&lt;br&gt;inför domstolen. Samma rätt har vaije person som har ett berättigat&lt;br&gt;intresse av tvisten. Detta gäller inte i tvister mellan EFTA-länder eller&lt;br&gt;mellan EFTA-länder och ESA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-länderna och alla övriga fysiska eller juridiska personer kan i vissa&lt;br&gt;fall i egenskap av tredje part föra talan mot en dom som har meddelats utan&lt;br&gt;att de har blivit hörda, om domen berör deras rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del IV (art. 43 och 44) innehåller slutligen allmänna bestämmelser. Där&lt;br&gt;anges bl. a. vad arbetsordningen skall innehålla. Dessutom anges att EFTA-&lt;br&gt;länderna, på begäran av, eller efter att ha hört domstolen, i samråd kan&lt;br&gt;ändra bestämmelserna i protokoll 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 6 och 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 6 och 7 till övervakningsavtalet innehåller bestämmelser om&lt;br&gt;rättskapacitet, privilegier och immuniteter för ESA och EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I protokollen föreskrivs att ESA och EFTA-domstolen skall äga ställning&lt;br&gt;av juridiska personer med därtill hörande rättshandlingsförmåga. De skall&lt;br&gt;som regel åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden och verkställighets-&lt;br&gt;åtgärder. Vissa specifika undantag förekommer. Anställda vid ESA och&lt;br&gt;EFTA-domstolen åtnjuter ockå vissa privilegier och immuniteter i fråga&lt;br&gt;om handlingar vidtagna i tjänsten. Detta gäller också i viss utsträckning&lt;br&gt;ledamöter av ESA: s rådgivande organ och experter som bistår ESA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare finns bl. a. regler om skattebefrielse. Sådan skattebefrielse åtnjuts&lt;br&gt;endast av den som har ett fast kontrakt för sin tjänstgöring. Liksom vad&lt;br&gt;fallet är i dag inom EFTA omfattas dock inte de som utför uppdrag under&lt;br&gt;kortare tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagan innehåller en förteckning av icke-bindande akter på statsstödsom-&lt;br&gt;rådet som ESA till följd av artikel 24 skall anta vid ikraftträdandet av&lt;br&gt;övervakningsavtalet. Dessa icke-bindande akter kommer att motsvara&lt;br&gt;meddelanden m. m. som utfärdats av kommissionen till EG: s medlems-&lt;br&gt;länder om hur kommissionen kommer att tillämpa statsstödsbestämmel-&lt;br&gt;serna i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagan innehåller en förteckning av icke-bindande akter på konkurrens-&lt;br&gt;området som ESA till följd av artikel 25 skall anta vid ikraftträdandet av&lt;br&gt;övervakningsavtalet. Dessa icke-bindande akter kommer att motsvara&lt;br&gt;meddelanden m. m. som utfärdats av kommissionen om hur kommissio-&lt;br&gt;nen kommer att tillämpa konkurrensbestämmelsema i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Avtalet om en ständig kommitté mellan EFTA-länderna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I samband med att EES-avtalet undertecknades har som tidigare nämnts&lt;br&gt;EFTA-länderna också undertecknat ett avtal om en ständig kommitté för&lt;br&gt;EFTA-staterna (kommittéavtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet omfattar 14 artiklar, två protokoll, en bilaga och ett bihang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 är en allmän bestämmelse om den ständiga kommitténs upp-&lt;br&gt;gifter. Där stadgas bl. a. att den ständiga kommittén skall fullgöra uppgifter&lt;br&gt;som avser beslutsfattande, administration, förvaltning och samråd mellan&lt;br&gt;EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts skall EFTA-länderna ”tala med en röst” då beslut&lt;br&gt;fattas i Gemensamma EES-kommittén. Därför anger artikel 2 att EFTA-&lt;br&gt;staterna skall, när så är lämpligt, samråda i den Ständiga kommittén i syfte&lt;br&gt;att fatta beslut inom EES-rådet och Gemensamma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3 anger vilka beslut den ständiga kommittén skall fatta och vilka&lt;br&gt;uppgifter den skall fullgöra. Dessa är huvudsakligen uppgifter som, med&lt;br&gt;tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet, följer av de rättsakter som det&lt;br&gt;hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare stadgas i artikel 4 att varje EFTA-land skall vara företrädd i den&lt;br&gt;ständiga kommittén samt att kommittén kan sammanträda på minister-&lt;br&gt;eller hög ämbetsmannanivå. I artikel 5 möjliggörs bl. a. för den ständiga&lt;br&gt;kommittén att upprätta underkommittéer för att bistå kommittén vid&lt;br&gt;fullgörandet av sina uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den ständiga kommittén fullgör sina uppgifter, kan den fatta beslut&lt;br&gt;som skall vara bindande för alla stater samt ge rekommendationer till&lt;br&gt;EFTA-staterna (art. 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 är huvudregeln att beslut skall fattas med enhällighet av&lt;br&gt;kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa särskilda fall kan dock den ständiga kommittén fatta majoritets-&lt;br&gt;beslut. Dessa fall är närmare angivna i en bilaga till avtalet med tillhörande&lt;br&gt;bihang. Bl. a. kan den ständiga kommittén i vissa fall enligt övervaknings-&lt;br&gt;avtalet och kommittéavtalet pröva ett beslut av ESA om ett EFTA-lands&lt;br&gt;tillämpning av en skyddsklausul.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom artikel 9 får en kommitté bestående av de parlamentsledamöter&lt;br&gt;från EFTA-länderna som är ledamöter i EES Gemensamma parlamentari-&lt;br&gt;kerkommitté möjlighet att ta del i den ständiga kommitténs arbete. Samma&lt;br&gt;möjlighet gäller också för EFTA:s konsultativa kommitté. Dessa två kom-&lt;br&gt;mittéer kan rådfrågas av den ständiga kommittén. De kan dessutom ge&lt;br&gt;uttryck för åsikter i alla frågor som är relevanta för att EES skall fungera&lt;br&gt;och utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 10—14 innehåller slutbestämmelser som bl. a. stadgar att&lt;br&gt;avtalet skall träda i kraft samtidigt som EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Protokoll, bilaga och bihang till kommittéavtalet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 1 till kommittéavtalet har utarbetats för att komplettera proto-&lt;br&gt;koll 1 till EES-avtalet och motsvarar protokoll 1 till övervakningsavtalet.&lt;br&gt;Skillnaden är att det nu aktuella protokollet anger vilka uppgifter som den&lt;br&gt;ständiga kommittén skall utföra gentemot EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda innehåller detta protokoll på samma sätt som protokoll 1 till&lt;br&gt;övervakningsavtalet en katalog med uppgifter som den ständiga kom-&lt;br&gt;mittén skall fullgöra till följd av protokoll 1 till EES-avtalet. I protokollet&lt;br&gt;anges bl. a. att den ständiga kommittén skall utföra uppgifter som berör&lt;br&gt;standardiseringar, t. ex. utfärdande av bemyndiganden till europeiska stan-&lt;br&gt;dardiseringsinstitutioner, s.k. standardiseringsmandat. Den ständiga&lt;br&gt;kommittén skall vidare inleda förfaranden avseende harmoniserade stan-&lt;br&gt;darder som inte överensstämmer med de väsentliga säkerhetskraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra uppgifter som skall utföras av ständiga kommittén är att hand-&lt;br&gt;lägga administreringen av förteckningar, såsom förteckningar över an-&lt;br&gt;mälda organ, utbildnings- och examensbevis m.m., handlägga admini-&lt;br&gt;streringen av bedömningar om överensstämmelse, etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 2 till kommittéavtalet innehåller bestämmelser om interna&lt;br&gt;EFTA-procedurer för tillämpningen av skyddsåtgärder i enlighet med&lt;br&gt;artikel 43 i EES-avtalet. Ett EFTA-land som vill tillämpa skyddsåtgärder&lt;br&gt;enligt artikel 43 i EES-avtalet, skall underrätta den ständiga kommittén.&lt;br&gt;Den ständiga kommittén skall bevaka införandet av skyddsåtgärder och&lt;br&gt;kan med majoritetsbeslut utfärda rekommendationer om ändring, suspen-&lt;br&gt;sion m. m. av skyddsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagan knyter an till artikel 6 i kommittéavtalet. Där anges att den&lt;br&gt;ständiga kommittén i vissa särskilt nämnda fall kan fatta majoritetsbeslut.&lt;br&gt;Bilagan anger närmare dessa fall. Bl. a. kan den ständiga kommittén fatta&lt;br&gt;majoritetsbeslut i vissa fall då en EFTA-kommitté och ESA inte kan&lt;br&gt;komma överens om en åtgärd och saken därför hänskjuts till den ständiga&lt;br&gt;kommittén (jfr- avsnittet 5.2.3). Den ständiga kommittén kan också fatta&lt;br&gt;majoritetsbeslut vid tillämpningen av protokoll 2 till kommittéavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra fall där den ständiga kommittén kan fatta majoritetsbeslut är då&lt;br&gt;kommittén kan tillåta undantag för vissa krav vad gäller särskilda pro-&lt;br&gt;dukter som nämns i kapitel I i bilaga I till EES-avtalet, eller då kommittén&lt;br&gt;skall behandla tvister mellan EFTA-länderna enligt bilaga XIII till EES-&lt;br&gt;avtalet, etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bihang&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bihanget till kommittéavtalet anges närmare de ärenden som enligt den&lt;br&gt;nyss nämnda bilagan kan avgöras med majoritetsbeslut av den ständiga&lt;br&gt;kommittén då en EFTA-kommitté och ESA inte kan komma överens om&lt;br&gt;en åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Avtalet om en kommitté med ledamöter från EFTA-&lt;br&gt;ländernas parlament&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till övervakningsavtalet och kommittéavtalet har EFTA-&lt;br&gt;länderna också undertecknat ett avtal om en kommitté med ledamöter från&lt;br&gt;EFTA-ländernas parlament. Av avtalet, som omfattar en ingress och sex-&lt;br&gt;ton artiklar, framgår att kommittén huvudsakligen skall fungera som ett&lt;br&gt;rådgivande organ till EFTA-länderna i frågor som rör EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 föreskriver att parlamenten i EFTA-länderna skall utse ett antal&lt;br&gt;av sina ledamöter att delta i EES Gemensamma parlamentarikerkommitté&lt;br&gt;som upprättas genom artikel 95 i EES-avtalet. Schweiz, Sverige och Öster-&lt;br&gt;rike skall utse sex ledamöter, Finland och Norge fem ledamöter, Island tre&lt;br&gt;ledamöter och Liechtenstein två ledamöter. Dessa ledamöter skall tillsam-&lt;br&gt;mans utgöra en kommitté med ledamöter från EFTA-ländernas parlament.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3 anger att kommittén skall vara ett rådgivande organ till&lt;br&gt;EFTA-länderna i ärenden som är av relevans för EES. Kommittén skall&lt;br&gt;fungera som en informationskanal när det gäller EES-frågor, dels mellan&lt;br&gt;EES Gemensamma parlamentarikerkommitté och EFTA-ländernas parla-&lt;br&gt;ment dels mellan de senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén kan uttrycka sin åsikt till EFTA: s ständiga kommitté i frågor&lt;br&gt;som är relevanta för hur EES fungerar och utvecklas. Kommittén skall&lt;br&gt;också fullgöra de uppgifter som anges i artikel 9.1 i kommittéavtalet&lt;br&gt;(Ständiga kommittén får rådfråga en kommitté bestående av de parlament-&lt;br&gt;sledamöter från EFTA-länderna som är ledamöter i EES Gemensamma&lt;br&gt;parlamentarikerkommitté) samt artikel 47.1 i övervakningsavtalet (EFTA-&lt;br&gt;staternas regeringar skall bl. a. efter samråd med EFTA-staternas kommitté&lt;br&gt;av parlamentsledamöter upprätta en budget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén med ledamöter från EFTA-ländernas parlament som inrät-&lt;br&gt;tas enligt det här behandlade avtalet skall, om inte annat anges, fatta beslut&lt;br&gt;med en absolut majoritet av sina ledamöter (art. 4). Kommittén kan anta&lt;br&gt;rekommendationer och resolutioner (art. 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöterna skall bland sig utse ordförande och viceordförande för en&lt;br&gt;tid av ett år. Ordföranden kan sammankalla kommittén dels på eget&lt;br&gt;initiativ, dels när en tredjedel av ledamöterna begär det eller slutligen på&lt;br&gt;begäran av den ständiga kommittén (art. 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén får hålla gemensamma möten med EFTA-ministrar i sam-&lt;br&gt;band med att den ständiga kommittén möts på ministernivå. Vid andra&lt;br&gt;EFTA-möten på ministernivå kan kommittén inbjudas för att presentera&lt;br&gt;sina synpunkter (art. 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På inbjudan av kommittén får ordföranden i den ständiga kommittén&lt;br&gt;och medlemmar av EFTA: s övervakningsmyndighet närvara vid kommit-&lt;br&gt;téns möten för att höras (art. 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för att delta i kommittén skall bäras av det parlament som&lt;br&gt;utsett resp, ledamöter (art. 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall själv anta sin arbetsordning (art. 12). Vad gäller kom-&lt;br&gt;mitténs arbetsuppgifter kan parterna till avtalet komma överens om att&lt;br&gt;kommittén skall utföra ytterligare uppgifter utöver dem som angivits i&lt;br&gt;avtalet (art. 13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 15 och 16 innehåller slutbestämmelser som i praktiken inne-&lt;br&gt;bär att avtalet skall träda i kraft samtidigt som EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Närmare om förhållandet mellan EES-avtalet&lt;br&gt;och befintliga avtal&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare redovisats innehåller EES-avtalet bestämmelser om förhål-&lt;br&gt;landet mellan detta avtal och tidigare ingångna avtal som slutits mellan&lt;br&gt;avtalssparterna eller vissa av dem. Huvudprincipen är att EES-avtalet vid&lt;br&gt;en eventuell konflikt skall ha företräde framför befintliga avtal i samma&lt;br&gt;ämne, om inte annat anges. De befintliga avtalen upphävs således inte. De&lt;br&gt;är tillämpliga i de delar de inte står i konflikt med EES-avtalet. Detta&lt;br&gt;överensstämmer i huvudsak med vad som redan gäller enligt folkrätten och&lt;br&gt;Wien-konventionen om traktaträtten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 120 avser avtal som binder EEG å ena sidan och ett eller flera&lt;br&gt;EFTA-länder å den andra. Beträffande sådana avtal skall således EES-&lt;br&gt;avtalet ha företräde i den utsträckning samma fråga regleras i detta.&lt;br&gt;EFTA-ländernas frihandelsavtal med EEG regleras följaktligen av denna&lt;br&gt;bestämmelse. I detta sammanhang kan nämnas att det i vissa av protokol-&lt;br&gt;len till EES-avtalet finns bestämmelser som hänvisar till frihandelsavtalen&lt;br&gt;och delvis anger hur dessa skall behandlas i EES-sammanhang. Exempelvis&lt;br&gt;anges i artikel 7 i protokoll 14 till EES-avtalet att avtalsparterna beaktar att&lt;br&gt;ursprungsbestämmelserna i protokoll 3 till frihandelsavtalen mellan EEG&lt;br&gt;och EFTA-länderna ersätts med EES-avtalets ursprungsregler i dess proto-&lt;br&gt;koll 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 121 behandlar, som tidigare redovisats, befintliga avtal inom&lt;br&gt;vissa regioner, bl. a. såvitt avser det nordiska samarbetet. Enligt bestäm-&lt;br&gt;melsen skall EES-avtalet inte hindra sådant samarbete i den utsträckning&lt;br&gt;det inte hindrar EES-avtalets goda funktion. Detta innebär att nordiskt&lt;br&gt;samarbete som går utöver EES-avtalets bestämmelser kan fortsätta så länge&lt;br&gt;det inte hindrar EES-avtalets funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu behandlade bestämmelserna reglerar emellertid inte avtal som&lt;br&gt;exempelvis ingåtts mellan samtliga EFTA-länder eller avtal i vilka EFTA-&lt;br&gt;länder som inte deltar i det nordiska samarbetet ingår. Inte heller regleras&lt;br&gt;där frihandelsavtalen som EFTA-länderna slutit med EKSG. EFTA-&lt;br&gt;ländernas frihandelsavtal med EKSG behandlas dock särskilt i EES-&lt;br&gt;avtalets protokoll 14. Bestämmelserna i protokollet ansluter till de all-&lt;br&gt;männa folkrättsliga reglerna. I artikel 2 anges att dessa frihandelsavtal skall&lt;br&gt;kvarstå om inte annat anges i protokollet. För andra avtal av detta slag&lt;br&gt;torde de allmänna folkrättsliga reglerna i Wien-konventionen bli tillämp-&lt;br&gt;liga. Det medför att de finns kvar men inte skall tillämpas när de står i&lt;br&gt;konflikt med EES-avtalet. Exempelvis kommer EFTA-konventionen och&lt;br&gt;Tampere-avtalet mellan EFTA-länderna att tillämpas som förut i den mån&lt;br&gt;de inte står i konflikt med EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör också tilläggas att de avtalsslutande parterna i en gemensam&lt;br&gt;förklaring till EES-avtalet uttalat att EES-avtalet inte skall påverka rättig-&lt;br&gt;heter som uppnåtts i befintliga avtal mellan en eller flera EG-stater och en&lt;br&gt;eller flera EFTA-stater, eller mellan flera EFTA-stater, till dess motsva-&lt;br&gt;rande rättigheter uppnåtts genom EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Närmare om anpassning av EG:s sekundära&lt;br&gt;rättsakter till EES&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare angetts ingår ett stort antal EG-rättsakter, främst direktiv och&lt;br&gt;förordningar i EES-avtalet. Den fördragstekniska metod som härvidlag&lt;br&gt;används är att i bilagorna till EES-avtalet hänvisa till dessa EG-rättsakter.&lt;br&gt;Genom dessa hänvisningar blir bestämmelserna i rättsakterna till delar av&lt;br&gt;EES-avtalet. Bilagorna innehåller därutöver dels specifika anpassningar&lt;br&gt;hänförliga till enskilda rättsakter, dels anpassningar av sektoriell karaktär&lt;br&gt;som är giltiga för flera rättsakter. I många fall innehåller rättsakterna också&lt;br&gt;institutionella bestämmelser och procedurregler hänförliga till interna EG-&lt;br&gt;förhållanden, vilka inte kan tillämpas inom EES. Detta gäller t. ex. bestäm-&lt;br&gt;melser om beslutsprocedurer, informations- och meddelandeprocedurer,&lt;br&gt;rapporteringsskyldigheter och publicering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att klargöra vilka bestämmelser som skall tillämpas inom EES — i&lt;br&gt;stället för de regler som avser EG-förhållanden som berörs i rättsakterna —&lt;br&gt;har som tidigare angivits protokoll 1 till EES-avtalet angående övergri-&lt;br&gt;pande anpassningar utarbetats. Protokoll 1 anger bl. a. hur ingresser i de i&lt;br&gt;bilagorna till EES-avtalet angivna rättsakterna skall anpassas till EES-&lt;br&gt;förhållanden i ovan angivna hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förstå vilka materiella EES-bestämmelser som skall tillämpas&lt;br&gt;inom ett specifikt område måste alltså tre olika dokument konsulteras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) EG-rättsakten, 2) bilagan där rättsakten är refererad med i förekom-&lt;br&gt;mande fall specifika och sektoriella anpassningar samt 3) protokoll 1 till&lt;br&gt;EES-avtalet med övergripande anpassningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett antal EG-rättsakter finns bestämmelser som avser relationen mellan&lt;br&gt;kommissionen och EG:s medlemsstater. Sålunda skall kommissionen t. ex.&lt;br&gt;konsulteras av ett medlemsland i vissa frågor. Kommissionen har också i&lt;br&gt;ett stort antal fall att fatta beslut i olika avseenden. Detta kan gälla t. ex.&lt;br&gt;beslut huruvida en skyddsåtgärd som vidtagits av ett medlemsland var&lt;br&gt;berättigad, godkännande av åtgärder t. ex. inom området för tekniska&lt;br&gt;handelshinder, utfärdande av standardiseringsmandat, o. d. Kommissio-&lt;br&gt;nen verkar här dels i sin egenskap av oberoende övervakningsorgan, dels i&lt;br&gt;sin funktion som medverkande i lagstiftningsprocessen inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande funktioner skall enligt avtalen finnas på EFTA-sidan.&lt;br&gt;Emellertid skiljer sig — som tidigare framhållits — ESA:s roll från kommis-&lt;br&gt;sionens i så måtto att ESA inte har anförtrotts uppgifter som mera har&lt;br&gt;samband med politiska överväganden och normgivning. De uppgifter som&lt;br&gt;hör till den senare kategorin måste därför omhänderhas av ett politiskt&lt;br&gt;organ nämligen den ständiga kommittén som består av representanter för&lt;br&gt;EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördelning av ifrågavarande uppgifter har därför gjorts mellan ESA&lt;br&gt;och den ständiga kommittén. Fördelningen framgår av protokoll 1 till&lt;br&gt;övervakningsavtalet och protokoll 1 till kommittéavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;C. INFÖRLIVANDE AV EES-AVTALET OCH&lt;br&gt;EFTA-AVTALEN MED SVENSK RÄTT&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Allmänt om internationella avtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Effekten av en internationell överenskommelse är att den tillträdande&lt;br&gt;staten eller organisationen har att fullgöra de åtaganden som framgår av&lt;br&gt;överenskommelsen. Parterna är folkrättsligt förpliktade att se till att&lt;br&gt;överenskommelsens bestämmelser följs. Underlåtenhet härutinnan utgör&lt;br&gt;folkrättsbrott. Folkrätten säger dock i allmänhet inte något om hur&lt;br&gt;parterna skall se till att deras förpliktelser enligt överenskommelsen full-&lt;br&gt;görs av deras institutioner bortsett från den grundläggande principen att en&lt;br&gt;internationell överenskommelse skall tolkas med gott uppsåt (”in good&lt;br&gt;faith”). Hur förpliktelserna skall fullgöras beror på parternas konstitutio-&lt;br&gt;nella bestämmelser och praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En internationell överenskommelse kan dock innehålla bestämmelser&lt;br&gt;om vilka åtgärder som skall vidtas för att trygga genomförandet av&lt;br&gt;överenskommelsen och på vilket sätt detta skall ske. Exempel på sådana&lt;br&gt;överenskommelser är konventionerna om gemensam växellag (SÖ&lt;br&gt;1933:26), gemensam checklag (SÖ 1933:29) och uniform lag för avtal om&lt;br&gt;internationella köp (SÖ 1987:87). I dessa konventioner har parterna så-&lt;br&gt;lunda förbundit sig att i sin lagstiftning införa resp, lag antingen i någon av&lt;br&gt;originaltexterna eller i översättning till ett eller flera av parternas egna&lt;br&gt;språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en uttrycklig bestämmelse i Haagkonventionen om lagvalet vid&lt;br&gt;internationella lösöreköp (SÖ 1964:12) skall likaså vissa artiklar införas i&lt;br&gt;parternas lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med sådana överenskommelser om uniform lag är att alla&lt;br&gt;konventionsländerna skall ha i stort sett likalydande lagtexter och att&lt;br&gt;domstolarna i olika länder skall tolka och tillämpa lagtexten på samma&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Olika metoder för införlivande i nationell rätt av&lt;br&gt;internationella avtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I Sverige, liksom i vissa andra EFTA-länder, fordras ett införlivande i den&lt;br&gt;nationella rättsordningen för att bestämmelserna i en internationell&lt;br&gt;överenskommelse skall kunna tillämpas. Om åtagandena i en överens-&lt;br&gt;kommelse inte redan överensstämmer med den interna rättsordningen,&lt;br&gt;måste denna ändras eller kompletteras. Det finns olika sätt för detta. I&lt;br&gt;Sverige har två olika metoder kommit till användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid transformation omarbetas de delar av överenskommelsen som be-&lt;br&gt;höver införlivas till svensk författningstext med den systematik och det&lt;br&gt;språkbruk som brukar användas vid svenskt lagstiftningsarbete. Denna&lt;br&gt;metod har ofta använts när det gäller straff-, process- och civilrättsområ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dena. Vidare förekommer en variant på denna metod, nämligen att be-&lt;br&gt;stämmelserna i ett avtal i så gott som oförändrat skick tas in i en svensk&lt;br&gt;författning (transformation genom översättning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid inkorporering däremot föreskrivs det i stället i en författning (lag,&lt;br&gt;förordning eller myndighetsföreskrift) att hela avtalet eller delar av avtalet&lt;br&gt;skall gälla i Sverige och därmed tillämpas av bl. a. svenska myndigheter.&lt;br&gt;Vid inkorporering blir avtalet gällande svensk författningstext på de språk&lt;br&gt;på vilka den är avfattad (de autentiska språken, som äger lika giltighet).&lt;br&gt;Detta medför att svenska författningar kan föreligga även på utländska&lt;br&gt;språk. Ibland förekommer det en kombination av transformations- och&lt;br&gt;inkorporeringsmetoderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet av metod har behandlats bl. a. av utredningen om författningspub-&lt;br&gt;licering m.m. i betänkandet (SOU 1974:100) Internationella överens-&lt;br&gt;kommelser och svensk rätt. Införlivandemetoder har på senare år också&lt;br&gt;diskuterats i olika lagstiftningsärenden, som exempelvis lagen (1985:193)&lt;br&gt;om internationell järnvägstrafik, genom vilken det internationella jäm-&lt;br&gt;vägsfördraget, COTIF, införlivades med svensk rätt (prop. 1984/85:33 s.&lt;br&gt;203 ff, 268 ff och 279 ff, samt LU 17 s. 5 — 7). Ett annat exempel är lagen&lt;br&gt;(1987:822) om internationella köp. Genom den lagen införlivades 1980 års&lt;br&gt;FN-konvention om internationella köp (prop. 1986/87:128 s. 90 ff och LU&lt;br&gt;162).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att införliva internationella avtalsbestämmelser genom inkorporering&lt;br&gt;har blivit allt vanligare under senare år. Inkorporeringsmetoden valdes&lt;br&gt;som nämnts för införlivandet av det internationella järn vägsfördraget och&lt;br&gt;konventionen om internationella köp. En nackdel med inkorporering är&lt;br&gt;emellertid att författningstexten inte alltid kan bli lika klar och tydlig som&lt;br&gt;vid transformering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller EES-avtalet finns det också, som skall framgå närmare i&lt;br&gt;det följande, begränsade möjligheter till val av införlivandemetod dels på&lt;br&gt;grund av avtalets speciella natur, dels på grund av uttryckliga förpliktelser&lt;br&gt;i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 Införlivande av EES-avtalet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12.3.1 Allmänt om införlivandet av avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande avtalsbestämmelserna — de som i stor utsträckning har&lt;br&gt;sin motsvarighet i Romfördraget — har samlats i avtalets huvuddel. Denna&lt;br&gt;del omfattar ingressen och avdelningarna I — IX. Till avtalets huvuddel är&lt;br&gt;också fogade ett antal bilagor, med hänvisningar till de EG-rättsakter som&lt;br&gt;omfattas av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till avtalet hör vidare ett antal protokoll som även de utgör integrerade&lt;br&gt;delar av avtalet. Härutöver regleras vissa frågor genom överenskomna&lt;br&gt;protokollsanteckningar. Slutligen har i samband med avtalet också upprät-&lt;br&gt;tats förklaringar i olika ämnen, vilka utgör gemensamma eller ensidiga&lt;br&gt;uttalanden av parterna om tolkningen och tillämpningen av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts i översikten över EG: s rättsliga system (avsnitt 7) tillhör det&lt;br&gt;EG-rättens särdrag att den griper in i de nationella rättsordningarna och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgör intern rätt i medlemsländerna. Många av dess bestämmelser, inte&lt;br&gt;minst sådana som har motsvarigheter i EES-avtalet, skall tilllämpas av&lt;br&gt;nationella myndigheter i EG: s medlemsländer i deras EG-rättsliga form,&lt;br&gt;och många sådana bestämmelser medför rättigheter och även skyldigheter&lt;br&gt;for medborgarna och andra enskilda rättssubjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för att i så stor utsträckning som möjligt åstadkomma&lt;br&gt;rättslikhet och enhetlighet inom EES är att EES-avtalets bestämmelser&lt;br&gt;införlivas i EFTA-ländernas rättssystem på ett sådant sätt att det resulterar&lt;br&gt;i en tillämpning som i största möjliga utsträckning är likvärdig med den&lt;br&gt;ordning som gäller inom EG. Tekniken för att uppnå detta skiljer sig&lt;br&gt;mellan de olika EFTA-länderna, bl. a. beroende på olika konstitutionella&lt;br&gt;system. Uppgiften får alltså lösas på ett sätt för EFTA-länder som har en&lt;br&gt;monistisk uppfattning (Schweiz, Liechtenstein och Österrike) där interna-&lt;br&gt;tionella överenskommelser kan tillämpas utan mellankommande lagstift-&lt;br&gt;ning, och på ett annat för de nordiska länderna, vilkas uppfattning på&lt;br&gt;denna punkt är dualistisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det dualistiska synsättet blir som nyss nämnts enskilda eller&lt;br&gt;myndigheter inte bundna genom att staten som sådan ikläder sig en&lt;br&gt;internationell förpliktelse, vare sig det skett under folkrepresentationens&lt;br&gt;medverkan eller ej. De folkrättsliga åtagandena måste därför införlivas&lt;br&gt;med den nationella rätten genom statsmakternas beslut om exempelvis&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3.2 EES-avtalets införlivande med svensk rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalets huvudbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: EES-avtalets huvudbestämmelser (artiklarna 1 — 129)&lt;br&gt;införlivas i svensk rätt genom inkorporering. Detta sker i en lag om&lt;br&gt;ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), i fortsättningen&lt;br&gt;kallad EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker inkorpore-&lt;br&gt;ring och förordar att bestämmelserna samlas i en EES-lag. Några få&lt;br&gt;förordar transformering. Vissa, som i princip förordar transformering, vill&lt;br&gt;emellertid inte motsätta sig att inkorporeringsmetoden används. Många&lt;br&gt;anser att inkorporering är den metod som är mest ändamålsenlig. Från&lt;br&gt;något håll framhålls att denna metod främjar förutsättningarna för en&lt;br&gt;enhetlig tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om vilka bestämmelser som bör införlivas med&lt;br&gt;svensk rätt finns olika uppfattningar. Några ifrågasätter om inte avtalet i&lt;br&gt;sin helhet bör införlivas under det att andra anser att de artiklar som enbart&lt;br&gt;riktar sig till de avtalsslutande parterna inte bör införlivas. Vissa pekar på&lt;br&gt;grundlagsmässiga konsekvenser av att vissa artiklar införlivas med svensk&lt;br&gt;rätt och andra efterlyser över huvud taget en bättre analys av vilka artiklar&lt;br&gt;som bör införlivas. Några anser att EES-avtalets konkurrensbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör regleras i en särskild lag, skild från EES-lagen, eller i vart fall i ett&lt;br&gt;särskilt avsnitt av EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Kärnan i EES-avtalets huvuddel utgörs av dels&lt;br&gt;allmänna bestämmelser om i första hand de fyra friheterna och de angrän-&lt;br&gt;sande områdena, dels bestämmelser i avtalets inledning som är av övergri-&lt;br&gt;pande betydelse för tillämpningen av de allmänna reglerna. Dessa grund-&lt;br&gt;läggande bestämmelser måste införlivas med svensk rätt. Vissa andra&lt;br&gt;bestämmelser, t. ex. slutbestämmelserna, berör däremot endast de&lt;br&gt;fördragsslutande staternas inbördes rättigheter och skyldigheter och behö-&lt;br&gt;ver därför inte nödvändigtvis införlivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss har nämnt kan bestämmelserna i en internationell överens-&lt;br&gt;kommelse införlivas med den svenska rättsordningen på i princip två olika&lt;br&gt;sätt, nämligen genom inkorporering eller transformation. Lagstiftning ge-&lt;br&gt;nom inkorporering har hittills inte använts särskilt ofta i Sverige men&lt;br&gt;metoden har blivit allt vanligare under senare år. Ett aktuellt exempel&lt;br&gt;härpå är införlivandet nyligen hos oss av luftfartsavtalet mellan Sverige,&lt;br&gt;Norge och EEG, vilket skedde huvudsakligen genom inkorporering (se&lt;br&gt;prop. 1991/92:29, TU4, rskr. 111). Ett annat exempel är den tidigare&lt;br&gt;nämnda Luganokonventionen, som föreslås bli i sin helhet införlivad&lt;br&gt;genom inkorporering (prop. 1991/92:128). Det sist nämnda forslaget be-&lt;br&gt;handlas för närvarande i riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande mål för förhandlingarna om EES-avtalet har varit att&lt;br&gt;åstadkomma en ordning som möjliggör en enhetlig tolkning och tillämp-&lt;br&gt;ning av de gemensamma EES-bestämmelserna. Detta mål har påtagligt&lt;br&gt;kommit att sätta sin prägel på avtalet. Sålunda finns det flera bestämmelser&lt;br&gt;där principen om enhetlig tolkning och tillämpning kommer till direkt&lt;br&gt;uttryck, t. ex. i artiklarna 6 och 7 liksom i ingressen till avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige torde enligt min mening knappast kunna leva upp till dessa&lt;br&gt;åtaganden om avtalets huvuddel transformeras till svensk rätt på sed-&lt;br&gt;vanligt sätt med avseende på lagstiftningsteknik, systematik och språk-&lt;br&gt;bruk. Till nackdelarna med inkorporering hör naturligtvis att lagtexten inte&lt;br&gt;alltid blir så klar och tydlig som den kan bli vid transformation. Det gäller&lt;br&gt;inte minst i fråga om systematiken. Många formuleringar i avtalet utgör&lt;br&gt;emellertid resultatet av kompromisser mellan olika ståndpunkter, och med&lt;br&gt;en annorlunda, mer preciserad formulering i den svenska lagen än i avtalet&lt;br&gt;skulle man löpa risken att lagtexten avviker från avtalets framförhandlade&lt;br&gt;innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan vad jag nu har sagt talar enligt min mening starkt för att EES-&lt;br&gt;avtalets huvuddel inkorporeras med svensk rätt, dvs. att avtalets huvudbe-&lt;br&gt;stämmelser förklaras gälla som lag här. Ett ytterligare argument för inkor-&lt;br&gt;poreringstekniken är den nordiska rättslikheten. Enligt vad jag har erfarit&lt;br&gt;kommer sålunda de övriga tre nordiska EFTA-staterna att införliva EES-&lt;br&gt;avtalets huvudbestämmelser genom inkorporering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande funnit dessa skäl övertygande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser mot denna bakgrund att EES-avtalets huvudbestämmelser bör&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt genom inkorporering och att det således i lag&lt;br&gt;föreskrivs att denna del av avtalet skall gälla som lag här i landet. Lagrådet&lt;br&gt;har som jag tidigare nämnt anslutit sig till denna princip. Som ett förtyd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligande har lagrådet föreslagit att det i lagen anges vilka artiklar som&lt;br&gt;sålunda inkorporeras. Även jag finner att lagen på så sätt skulle vinna i&lt;br&gt;tydlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som måste besvaras i det här sammanhanget — och som har&lt;br&gt;berörts av såväl lagrådet som flera remissinstanser — är om samtliga&lt;br&gt;artiklar skall inkorporeras eller om de delar som inte behöver införlivas&lt;br&gt;med svensk rätt, exempelvis slutbestämmelserna, vilka riktar sig till med-&lt;br&gt;lemsstaterna, bör uteslutas. Det vore naturligtvis mest korrekt att inte&lt;br&gt;inkorporera sådant som inte har en naturlig plats i svensk rätt. En selektiv&lt;br&gt;inkorporering kräver dock en noggrann genomgång artikel för artikel som&lt;br&gt;inte framstår som särskilt angelägen. Strikt tillämpad skulle en sådan&lt;br&gt;teknik kräva att ett stycke i en artikel inkorporeras medan ett annat inte gör&lt;br&gt;det. Lagstiftningen skulle därigenom bli mycket splittrad och svåröver-&lt;br&gt;skådlig. Härtill kommer att man i Finland, Norge och Island har siktet&lt;br&gt;inställt på att inkorporera huvuddelen av avtalet i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i promemorians förslag har denna metod att inkorporera huvud-&lt;br&gt;avtalet valts. Ett par remissinstanser har särskilt berört frågan om omfatt-&lt;br&gt;ningen av inkorporeringen av huvuddelen av avtalet och därvid haft&lt;br&gt;synpunkter på lämpligheten av att inkorporera enskilda bestämmelser.&lt;br&gt;Även lagrådet har i denna del funnit anledning till vissa anmärkningar av&lt;br&gt;principiell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan till en början instämma i att det visserligen kan synas som om&lt;br&gt;vissa av huvudavtalets bestämmelser lämpar sig mindre väl for inkorpore-&lt;br&gt;ring därför att de exempelvis rör institutionella frågor som inte på något&lt;br&gt;sätt kan sägas kräva författningsform. Några avgörande nackdelar med att&lt;br&gt;inkorporera även sådana bestämmelser kan jag dock inte finna. Som&lt;br&gt;hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller vidgar man visserligen&lt;br&gt;lagbegreppet på detta sätt, något som emellertid inte heller det framstår&lt;br&gt;som avgörande hinder mot att inkorporera bestämmelserna. Jag vill erinra&lt;br&gt;om att ett liknande förfaringssätt har föreslagits for Sveriges införlivande&lt;br&gt;av Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har konstaterat att flera av de genom EES-lagen inkorporerade&lt;br&gt;artiklarna i EES-avtalet innehåller hänvisningar till protokoll och bilagor&lt;br&gt;vilka i sin tur inte föreslås bli inkorporerade. Enligt lagrådets mening är det&lt;br&gt;i vissa fall inte möjligt att dra någon säker slutsats om i vad mån de&lt;br&gt;bestämmelser till vilka det sålunda hänvisas också blir svensk lag. Att&lt;br&gt;osäkerhet föreligger på en sådan grundläggande punkt måste enligt lagrådet&lt;br&gt;betecknas som otillfredsställande. Lagrådet finner det därför nödvändigt&lt;br&gt;att ökad klarhet i saken skapas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag håller självfallet med lagrådet om att det vore otillfredsställande om&lt;br&gt;det skulle råda någon osäkerhet om vilka avtalsbestämmelser som skall&lt;br&gt;gälla som svensk lag. I 2 — 4 §§ EES-lagen anges emellertid vilka artiklar&lt;br&gt;resp, protokoll som inkorporeras genom den lagen. Sett mot denna bak-&lt;br&gt;grund kan den omständigheten att det i olika artiklar hänvisas även till&lt;br&gt;protokoll och till bilagor inte innebära att också dessa inkorporeras. Med&lt;br&gt;anledning av vad lagrådet har sagt i denna del finns skäl att starkt under-&lt;br&gt;stryka detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om ett lagfästande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artiklarna 83 och 97 kan innefatta en överlåtelse till internationellt organ&lt;br&gt;av rätten att besluta föreskrifter, med de konsekvenser detta kan få i&lt;br&gt;konstitutionellt hänseende. Lagrådet väcker samma fråga beträffande arti-&lt;br&gt;kel 97, och förordar att artikeln inte inkorporeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill framhålla att inte någon artikel i EES-avtalet innebär att ett&lt;br&gt;EES-organ ersätter någon av de avtalsslutande parternas organ i fråga om&lt;br&gt;befogenheten att besluta om nationell normgivning på olika nivåer. Detta&lt;br&gt;framgår bl. a. av ingressen till protokoll 35 där det sägs att avtalet inte&lt;br&gt;fordrar att någon normgivningskompetens överlåts till EES-institutioner.&lt;br&gt;Detta har for övrigt varit uteslutet redan av den anledningen att RomfÖr-&lt;br&gt;draget inte tillåter en sådan överföring till mellanstatligt organ av de&lt;br&gt;befogenheter som tillagts EG: s institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nämnda artiklarna 83 och 97 innebär inte — även om de lagfästs i&lt;br&gt;Sverige — att EES-kommittén träder i stället för svenska organ med&lt;br&gt;normgivningskompetens. De sekretesskrav som enligt artikel 83 skall fast-&lt;br&gt;ställas av EES-kommittén är att anse som folkrättsligt bindande beslut som&lt;br&gt;såvitt avser svenska myndigheter måste införlivas utifrån den svenska&lt;br&gt;sekretesslagstiftningen. Artikel 97 har inte den innebörden att svensk&lt;br&gt;lagstiftning på EES-området i och för sig inte kan ändras eller att ny&lt;br&gt;lagstiftning inte kan beslutas. EES-kommittén kan däremot uttala sig om&lt;br&gt;den ändrade eller nya lagstiftningen påverkar avtalets funktion. Då kan&lt;br&gt;givetvis den situationen uppstå att en svensk lagstiftning anses innebära ett&lt;br&gt;åsidosättande av våra folkrättsliga förpliktelser. Detta skiljer sig emellertid&lt;br&gt;inte från vad som kan bli fallet i fråga om svensk lagstiftnings förhållande&lt;br&gt;till andra folkrättsliga avtal som Sverige har ingått. Med anledning av vad&lt;br&gt;lagrådet anför vill jag framhålla att artikeln inte innefattar vare sig någon&lt;br&gt;normgivningsfunktion för EES-kommittén eller vetorätt for kommittén&lt;br&gt;när det gäller nationella lagstiftningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt anser att bl. a. artikel 111.3 och 4 bör undantas vid&lt;br&gt;inkorporeringen. Denna artikel avser det internationella tvistlösningsfor-&lt;br&gt;farandet och förändrar, som jag ser det, inte karaktär av den anledningen&lt;br&gt;att artikeln inkorporeras genom EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan huruvida avtalets konkurrensbestämmelser bör&lt;br&gt;samlas i en särskild lag har jag viss förståelse for de synpunkter som&lt;br&gt;framförts om att detta skulle kunna förbättra möjligheterna att överblicka&lt;br&gt;och tillämpa det komplicerade regelkomplex som det här är fråga om. Å&lt;br&gt;andra sidan är det utmärkande för Romfördraget, och därmed också för&lt;br&gt;huvudbestämmelserna i EES-avtalet, att konkurrensbestämmelserna utgör&lt;br&gt;komplement till och förutsättningar för ett upprätthållande av de fyra&lt;br&gt;friheterna. De är enligt min mening så intimt förbundna med bestämmel-&lt;br&gt;serna om dessa att man inte bör frigöra dem från detta sammanhang. För&lt;br&gt;övrigt kan det förtjäna att påpekas att vissa remissinstanser, som hör till&lt;br&gt;kategorin konkurrensvårdande myndigheter, inte har något att invända&lt;br&gt;mot att konkurrensbestämmelserna tas in i EES-lagen. Jag skall åter-&lt;br&gt;komma till denna fråga under avsnitt 14.8.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införlivande av protokollen till EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Protokoll 1—2, 8 andra punkten, 13, 14, 17, 21—25&lt;br&gt;samt 39 till EES-avtalet införlivas genom inkorporering i EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser som anser att hela EES-avtalet&lt;br&gt;bör införlivas med svensk rätt inbegriper i denna syn även protokollen till&lt;br&gt;EES-avtalet. Några efterlyser en mera övertygande motivering för det urval&lt;br&gt;av protokoll som skett, och någon efterfrågar en redogörelse för på vilken&lt;br&gt;konstitutionell nivå motsvarande svenska bestämmelser har utfärdats eller&lt;br&gt;i framtiden bör utfärdas. Också synpunkter beträffande vissa enskilda&lt;br&gt;protokoll framförs. Sålunda förordar kommerskollegium t. ex. att också&lt;br&gt;protokoll 14 angående handel med kol- och stålprodukter som innehåller&lt;br&gt;ett centralt förbud mot exportrestriktioner bör införlivas genom lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Till EES-avtalet hör 49 protokoll. Vissa av dessa&lt;br&gt;innehåller bestämmelser som är materiellt viktiga för enskilda och som&lt;br&gt;därför måste införlivas med svensk rätt. Andra protokoll innehåller be-&lt;br&gt;stämmelser som över huvud taget inte berör Sverige utan enbart förhållan-&lt;br&gt;det mellan andra avtalsslutande parter. Sådana protokoll bör inte införli-&lt;br&gt;vas med svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del protokoll har dock på något sätt direkt betydelse för Sverige, men&lt;br&gt;det är därmed inte givet att de också måste införlivas. Frågan får bedömas&lt;br&gt;från fall till fall. Därvid bör beaktas att ett protokoll med bestämmelser&lt;br&gt;som i förstone synes enbart rikta sig till de avtalsslutande parterna som&lt;br&gt;sådana, i framtiden kan ges direkt betydelse även för enskilda och myndig-&lt;br&gt;heter. De protokoll som enbart innehåller uppmaningar till de avtals-&lt;br&gt;slutande parterna att agera på visst sätt bör emellertid inte införlivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra frågor är naturligtvis huruvida protokollen bör införlivas genom&lt;br&gt;EES-lagen eller i annan författning eller om någon annan lagstiftningsåt-&lt;br&gt;gärd erfordras till följd av de internationella åtagandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian föreslog att protokollen 1, 2, 8 andra punkten, 13, 17,&lt;br&gt;21—25 samt 39 skall införlivas genom EES-lagen. Jag delar denna uppfatt-&lt;br&gt;ning. Med anledning av vad kommerskollegium anfört har jag dock kom-&lt;br&gt;mit till slutsatsen att också protokoll 14 skall införlivas genom lagen.&lt;br&gt;Förslaget har i denna del inte föranlett någon erinran av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa protokoll innehåller bestämmelser som måste införlivas men ge-&lt;br&gt;nom föreskrifter som regeringen har att besluta om. Detta gäller t. ex.&lt;br&gt;ursprungsreglerna i protokoll 4 liksom bestämmelser på jordbruksområdet&lt;br&gt;som tas upp i protokoll 3. I vissa fall erfordras viss kompletterande&lt;br&gt;lagstiftning. Detta är fallet beträffande protokoll 11 som rör samarbete på&lt;br&gt;tullområdet och som bl. a. förutsätter att bemyndigandet för regeringen att&lt;br&gt;meddela förskrifter om tullsamarbete i lagen (1973:431) om utredning&lt;br&gt;angående brott mot utländsk tullag ändras så att detta blir tillämpligt på&lt;br&gt;överenskommelse inte bara med främmande stat utan också med mellan-&lt;br&gt;folklig organisation. Detsamma gäller lagen (1969:200) om uttagande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga. Jag återkommer till frågor Prop. 1991/92: 170&lt;br&gt;som dessa under avsnitt D. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införlivande av bilagorna till EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: De avtalsbestämmelser som upptas i bilagorna till&lt;br&gt;EES-avtalet och de i dessa bilagor refererade bindande rättsakterna&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt inte genom EES-lagen utan genom författ-&lt;br&gt;ningar på resp, sakområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar uppfattningen att&lt;br&gt;bilagorna till avtalet bör behandlas genom normgivning på resp, sakområ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Som har framgått av det föregående hör till&lt;br&gt;avtalet 22 bilagor i vilka hänvisningar görs till de för EES relevanta delarna&lt;br&gt;av EG: s sekundära regelverk. Det gäller ca 1 500 EG-rättsakter som har&lt;br&gt;anpassats för EES-ändamål och som har beslutats av EG: s institutioner&lt;br&gt;före den 31 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det rör sig här främst om direktiv och förordningar, men också i vissa&lt;br&gt;fall om beslut. Som tidigare redovisats är direktiven inom EG bindande,&lt;br&gt;såvitt avser det resultat som skall uppnås genom åtgärder på nationell nivå,&lt;br&gt;medan förordningarna är direkt tillämpliga utan mellankommande natio-&lt;br&gt;nell rättsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 i avtalet innehåller bestämmelser om hur de regler som mot-&lt;br&gt;svarar EG: s sekundärrätt skall införlivas. De delar som motsvarar EG-&lt;br&gt;förordningar skall som sådana göras till en del av den nationella rättsord-&lt;br&gt;ningen, medan beträffande de delar som motsvarar EG-direktiv det lämnas&lt;br&gt;åt de avtalsslutande parterna själva att välja form och metod för införli-&lt;br&gt;vandet i den egna rättsordningen. Även om det inte är utsagt i avtalet gäller&lt;br&gt;detta också beslut, dvs. det ankommer på de avtalsslutande parterna att&lt;br&gt;införliva dessa som det befinns lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär för vår del att motsvarigheter till direktiv skall transfor-&lt;br&gt;meras till svenska regler, medan motsvarigheter till EG-förordningar skall&lt;br&gt;införlivas genom inkorporering. I bägge fallen bör detta ske genom författ-&lt;br&gt;ningsreglering på den konstitutionella nivå som de materiella reglernas&lt;br&gt;innehåll kräver. Åtskilliga av dessa regler ligger på myndighetsnivå och bör&lt;br&gt;således införlivas genom myndighetsföreskrifter. Det är viktigt att myndig-&lt;br&gt;heterna deltar i detta arbete i nära samråd med resp, fackdepartement.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett hänseende bör emellertid en avvikelse från principen om separat&lt;br&gt;införlivande göras. Detta gäller vissa delar i den konkurrensrättsliga bila-&lt;br&gt;gan (bil. XIV) till EES-avtalet. Av skäl som skall framgå senare, anser jag&lt;br&gt;att några av rättsakterna i den bilagan samt de för dessa avsedda anpass-&lt;br&gt;ningsbestämmelserna bör införlivas genom EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här skall tilläggas att under de gångna åren en viss anpassning av svensk&lt;br&gt;rätt redan skett såvitt gäller en del av de i EES-avtalet ingående rättsak-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terna. Vår lagstiftning tillgodoser sålunda till viss del EES-avtalets krav.&lt;br&gt;När så är fallet behöver naturligtvis som regel några ytterligare lagstiftnings-&lt;br&gt;åtgärder inte vidtas med anledning av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också nämna att det förekommer att i avtalets bilagor anges s. k.&lt;br&gt;icke-bindande rättsakter, dvs. rekommendationer och yttranden m.m.,&lt;br&gt;vilka utfärdats av rådet eller kommissionen och som inte ger upphov till&lt;br&gt;rättigheter eller skyldigheter for enskilda. I vissa fall kan dock sådana&lt;br&gt;rättsakter utgöra riktlinjer för hur EG-organen skall handla och som därför&lt;br&gt;på olika sätt kan beröra enskilda. I bilagorna till avtalet anges att avtals-&lt;br&gt;parterna på olika sätt skall beakta sådana icke-bindande rättsakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill jag i detta sammanhang nämna att även EG-rättsakter som&lt;br&gt;beslutats efter den 31 juli 1991 har betydelse för att uppnå ett enhetligt&lt;br&gt;EES. Avsikten är att överenskommelser om sådana rättsakter skall träffas i&lt;br&gt;särskild ordning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.4 Införlivande av EFTA-avtalen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12.4.1 Avtalet om upprättande av en övervaknings myndighet och en&lt;br&gt;domstol (övervakningsavtalet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Huvudbestämmelserna i övervakningsavtalet (ar-&lt;br&gt;tiklarna 1—53) och protokollen 1—4 inkorporeras genom EES-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot&lt;br&gt;förslaget. Ett antal instanser påpekar dock att de inte kan uttala någon&lt;br&gt;mening eftersom avtalet i samband med remissen ännu inte var färdigjus-&lt;br&gt;terat och därför inte kunde publiceras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som framgått av beskrivningen av övervaknings-&lt;br&gt;avtalet skall ESA övervaka att EFTA-länderna fullgör sina allmänna för-&lt;br&gt;pliktelser enligt EES-avtalet och övervakningsavtalet. Vidare kommer&lt;br&gt;myndigheten att ha övervakningsuppgifter i förhållande till EFTA-&lt;br&gt;länderna på områdena för offentlig upphandling, offentligt stöd och kon-&lt;br&gt;kurrens. På det sistnämnda området innebär befogenheterna att ESA&lt;br&gt;kommer att fatta förvaltningsbeslut som innebär myndighetsutövning mot&lt;br&gt;enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom övervakningsavtalet upprättas också EFTA-domstolen med&lt;br&gt;kompetens att döma i ärenden om bl. a. övervakningen av EFTA-ländernas&lt;br&gt;efterlevnad av EES-avtalets bestämmelser, att överpröva beslut av ESA i&lt;br&gt;konkurrensärenden samt att lösa tvister mellan EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom övervakningsavtalet överlåter EFTA-länderna till ESA och&lt;br&gt;EFTA-domstolen förvaltnings- resp, rättskipningsuppgifter på konkurrens-&lt;br&gt;området. Sådan överlåtelse som innefattar myndighetsutövning regleras i&lt;br&gt;10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen. Denna överlåtelse sker ytterst&lt;br&gt;genom EES-avtalets fördelningsregler på konkurrensområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som i EES-avtalet finns åtskilliga bestämmelser i över-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vakningsavtalet som endast riktar sig till de avtalsslutande staterna och Prop. 1991/92: 170&lt;br&gt;sålunda enbart har folkrättslig verkan. Liksom när det gäller införlivandet Bilaga 1&lt;br&gt;av EES-avtalet föreslår jag emellertid att samtliga bestämmelser i huvud-&lt;br&gt;delen av övervakningsavtalet inkorporeras. Lagrådet har inte haft något att&lt;br&gt;erinra mot denna lösning men liksom beträffande EES-avtalet förordat att&lt;br&gt;det i lagen anges vilka artiklar som inkorporeras. Jag delar denna uppfatt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 1 rör som tidigare redovisats speciellt funktioner som tillagts&lt;br&gt;ESA genom tillämpningen av protokoll 1 till EES-avtalet. Protokollet bör&lt;br&gt;inkorporeras genom EES-lagen eftersom det är av betydelse för införlivan-&lt;br&gt;det av sådana bestämmelser i avtalet som motsvarar EG-förordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 2 och 3 avser ESA: s roll på områdena offentlig upphandling&lt;br&gt;och offentligt stöd. Bestämmelserna rör ESA:s förhållande till EFTA-&lt;br&gt;länderna. Det är således inte nödvändigt att dessa protokoll införlivas i&lt;br&gt;EES-lagen. Emellertid behövs — som jag skall återkomma till — särskilda&lt;br&gt;tilläggsbestämmelser i lagen såvitt avser området för offentligt stöd. Jag&lt;br&gt;anser det därför vara mest ändamålsenligt och överskådligt att inkorporera&lt;br&gt;också det grundläggande protokollet (nr 3). I fråga om protokoll 2 om&lt;br&gt;offentlig upphandling menar jag att också detta protokoll bör inkorporeras&lt;br&gt;för att därmed bidra till att ge en sammanhållen bild av ESA: s uppgifter på&lt;br&gt;dessa specifika områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 4 rör konkurrensområdet. Som jag nyss sagt innefattar de&lt;br&gt;befogenheter som här ges ESA rätten att meddela förvaltningsbeslut som&lt;br&gt;riktar sig mot enskild. Dessa bestämmelser liksom protokollet i dess helhet&lt;br&gt;bör därför inkorporeras genom lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller när det gäller protokollen har lagrådet haft något att erinra&lt;br&gt;mot den författningstekniska lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i det följande (avsnitten 14.7 och 14.8) att redovisa ytterli-&lt;br&gt;gare överväganden och lämna förslag till ytterligare lagstiftning beträffande&lt;br&gt;dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om protokoll 4 vill jag här nämna att det till protokollet kommer&lt;br&gt;att fogas sammanlagt sju bilagor. Dessa avses innehålla bl. a. vissa formulär&lt;br&gt;i konkurrensärenden liksom uppgifter om vilka helgdagar som råder i de&lt;br&gt;länder där ESA resp. EFTA-domstolen skall vara belägen. Hur dessa&lt;br&gt;bilagor som avses beslutas i ett senare skede kommer att behandlas i&lt;br&gt;införlivandehänseende kommer att tas upp vid senare tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 5 till övervakningsavtalet som innehåller stadgar för EFTA-&lt;br&gt;domstolen är enligt min mening inte av den beskaffenheten att det bör&lt;br&gt;inkorporeras genom EES-lagen. Däremot krävs andra lagstiftningsåtgärder&lt;br&gt;för införlivande av vissa bestämmelser i detta protokoll. Jag skall åter-&lt;br&gt;komma till detta i det följande (avsnitt 14.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De två återstående protokollen (nr 6 och 7) rör — som tidigare redo-&lt;br&gt;visats — immunitet och privilegier för ESA, EFTA-domstolen jämte dess&lt;br&gt;personal m. fl. En hänvisning till dessa protokoll bör göras i bilagan till&lt;br&gt;lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Jag skall&lt;br&gt;återkomma till denna fråga senare (avsnitt D).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har förståelse för de remissinstanser som anmält att de inte kan&lt;br&gt;uttala sig om förslaget i denna del eftersom de inte har haft tillgång till det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ifrågavarande avtalet. Emellertid hade såväl i den grönbok som publicera- Prop. 1991/92: 170&lt;br&gt;des i samband med remissen som i departementspromemorian avtalet Bilaga 1&lt;br&gt;beskrivits, i synnerhet på de punkter som är av särskild betydelse för&lt;br&gt;inkorporeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare vill jag här nämna att företrädare för flera av de instanser som&lt;br&gt;inte haft invändningar mot förslaget har deltagit i förhandlingarna om&lt;br&gt;detta och således varit väl insatta i avtalets bestämmelser. Detta gäller&lt;br&gt;särskilt på konkurrensområdet. Jag vill här också hänvisa till min redogö-&lt;br&gt;relse för vad lagrådet anfört i fråga om remissbehandlingen (avsnitt 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.2 Avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna&lt;br&gt;(kommittéavtalet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelserna i avtalet införlivas inte i svensk rätt,&lt;br&gt;utom såvitt avser protokoll 1 till avtalet som inkorporeras genom&lt;br&gt;EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Liksom när det gäller övervakningsavtalet har fler-&lt;br&gt;talet remissinstanser inga invändningar. Några framhåller dock att de inte&lt;br&gt;kunnat ta ställning till förslaget eftersom de inte haft tillgång till avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Kommittéavtalet reglerar organisation och upp-&lt;br&gt;gifter för en ständig kommitté mellan EFTA-länderna. Ständiga kom-&lt;br&gt;mittén kan i förhållande till EFTA-länderna besluta i ärenden som den&lt;br&gt;skall handha enligt vissa av bestämmelserna i EES-avtalet. Här är det inte&lt;br&gt;fråga om beslut som direkt gäller enskilda utan om beslut som rör EFTA-&lt;br&gt;staterna. Till kommittéavtalet hör två protokoll, en bilaga och ett bihang.&lt;br&gt;Skäl att införliva kommittéavtalet i dess helhet föreligger inte. Emellertid&lt;br&gt;har protokoll 1 som tidigare sagts sådan betydelse för införlivandet av&lt;br&gt;sekundära rättsakter att detta protokoll bör inkorporeras genom EES-&lt;br&gt;lagen. Mitt förslag i denna del har inte föranlett någon invändning från&lt;br&gt;lagrådet. Vad beträffar det förhållandet att remissinstanserna inte haft&lt;br&gt;tillgång till avtalet vill jag framhålla vad jag nyss anfört om övervakning-&lt;br&gt;savtalet i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.3 Avtalet om en kommitté med ledamöter från EFTA-staternas&lt;br&gt;parlament (parlamentarikeravtalet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet reglerar samverkan mellan parlamentarikerna på EFTA-sidan i&lt;br&gt;EES-arbetet. Frågan om val av svenska ledamöter till denna kommitté kan&lt;br&gt;behöva regleras i riksdagsordningen. Det ankommer på riksdagen att&lt;br&gt;utforma dessa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Beslut om nya EES-regler m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har i samband med de frågor jag nyss har berört&lt;br&gt;bl. a. ifrågasatt om avtalsbestämmelserna om provisorisk tillämpning och&lt;br&gt;tvistlösning står i överensstämmelse med grundlagen. Andra har haft vissa&lt;br&gt;allmänna synpunkter på det fortsatta beslutsfattandet inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda ifrågasätter Folksam om bestämmelserna om provisorisk till-&lt;br&gt;lämpning av nya regler utan att konstitutionella krav uppfyllts är förenliga&lt;br&gt;med regeringsformen. Universitetet i Uppsala å sin sida anför att av&lt;br&gt;beslutsproceduren framgår att ju mer lagstiftning EG utfärdar, desto fler&lt;br&gt;områden kommer att suspenderas från tillämpning eller tillämpas enligt&lt;br&gt;gammal lydelse, såvida inte EFTA-staterna i EES-kommittén accepterar&lt;br&gt;den nya EG-lagstiftningen. Det mått av rättslikhet som kan uppnås vid&lt;br&gt;avtalets ingående kan därför enligt fakultetsstyrelsen antas komma att&lt;br&gt;successivt minska med tiden. Justitieombudsmannen slutligen ifrågasätter,&lt;br&gt;mot bakgrund av att det i promemorian anförs att beslut om nya EES-&lt;br&gt;regler till övervägande del kommer att avse ändringar i bilagorna till&lt;br&gt;EES-avtalet, om det inte av 9 § EES-lagen klarare bör framgå att de däri&lt;br&gt;uppräknade EG-bestämmelserna inkorporeras enligt sin nuvarande lydelse&lt;br&gt;och inte enligt sin vid varje senare tidpunkt gällande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser i EES-avtalet som remissinstanserna tar upp rör hu-&lt;br&gt;vudsakligen de avtalsslutande parternas folkrättsliga skyldigheter och med-&lt;br&gt;för normalt inga omedelbara förpliktelser för enskilda eller för svenska&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av de materiella regler som EES-avtalet omfattar finns i de&lt;br&gt;rättsakter till vilka bilagorna hänvisar. Den bärande tanken med EES-&lt;br&gt;avtalet är att — även för framtiden — skapa så enhetliga regler som möjligt&lt;br&gt;inom hela EES-området. Detta förutsätter att EES-reglerna utvecklas pa-&lt;br&gt;rallellt med nya EG-regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterst är det naturligtvis en politisk fråga om man önskar gå vidare i&lt;br&gt;samarbetet eller ej. Avtalet bygger emellertid på att ansträngningar skall&lt;br&gt;göras av avtalsparterna för att behålla EES så enhetligt som möjligt även i&lt;br&gt;framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om nya regler fattas av avtalsparterna i EES-kommittén. Besluten&lt;br&gt;har karaktär av internationella överenskommelser. Om beslutet avser ett&lt;br&gt;ämne som skall godkännas av riksdagen, är beslutet givetvis inte bindande&lt;br&gt;förrän sådant godkännande skett. Det är således inte fråga om överlåtelse&lt;br&gt;av beslutsfunktioner till något internationellt organ. För svensk del innebär&lt;br&gt;varje sådant beslut av EES-kommittén om ändring i EES-reglerna med&lt;br&gt;andra ord en ny internationell överenskommelse som kan kräva införli-&lt;br&gt;vande i svensk rätt. Artikel 7 i avtalet anger samma tillvägagångssätt för&lt;br&gt;genomförande av nya EES-regler som när det gäller bestämmelser som&lt;br&gt;övertas genom bilagorna till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till helt övervägande del kommer besluten i EES-kommittén om nya&lt;br&gt;EES-regler troligen att avse ändringar i bilagorna till avtalet. Om EG och&lt;br&gt;EFTA-sidan inte kan komma överens beträffande en sådan ändring, kan&lt;br&gt;detta enligt artikel 102 i avtalet ytterst leda till att den berörda delen av&lt;br&gt;bilagan tills vidare suspenderas provisoriskt. De rättigheter och skyldighe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter som redan uppnåtts for medborgarna inom EES skall dock enligt artikel&lt;br&gt;102.6 kvarstå. Enligt en överenskommen protokollsanteckning till avtalet&lt;br&gt;skall med uppnådda rättigheter avses endast sådana som faktiskt uppnåtts&lt;br&gt;och inte sådana som förväntas. Som exempel ges bl. a. att ett upphävande&lt;br&gt;av regler som rör investeringar, t. ex. i fastigheter, inte skall påverka&lt;br&gt;investeringar som gjorts innan upphävandet trädde i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här också erinra om den tidigare nämnda protokollsanteck-&lt;br&gt;ningen till artikel 111 enligt vilken parterna uttalat att suspension inte&lt;br&gt;tjänar avtalets goda funktion och att alla ansträngningar skall göras för att&lt;br&gt;undvika en sådan situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska bestämmelser som föranletts av reglerna i en aktuell bilage-&lt;br&gt;del innan dessa upphävdes kan i sådana här situationer behållas. Inget&lt;br&gt;hindrar att de fortsätter att tillämpas i Sverige även om detsamma i full&lt;br&gt;utsträckning inte kan krävas av övriga avtalsparter. Skulle en viss del av en&lt;br&gt;bilaga till avtalet bli suspenderad, skall följderna av detta närmare disku-&lt;br&gt;teras i EES-kommittén. Om det härvid skulle visa sig att suspensionen&lt;br&gt;kräver svenska lagstiftningsåtgärder, får dessa övervägas då.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av EES-kommittén om att nya EES-regler skall träda i kraft en&lt;br&gt;viss dag förutsätter att de nationella konstitutionella kraven då uppfyllts.&lt;br&gt;Saknas efter sex månader efter EES-kommitténs beslut ratifikation av&lt;br&gt;någon avtalspart, kan beslutet komma att tillämpas provisoriskt i avvaktan&lt;br&gt;på att kraven uppfylls, såvida inte en avtalspart meddelar att en sådan&lt;br&gt;provisorisk tillämpning inte kan äga rum. Skulle det inträffa att Sverige&lt;br&gt;inte ratificerat avtalet vid ifrågavarande tidpunkt ankommer det således på&lt;br&gt;regeringen att meddela att någon provisorisk tillämpning inte kan äga rum&lt;br&gt;för svenskt vidkommande. En följd av ett sådant förhållande kan bli att de&lt;br&gt;regler som de tilltänkta ändringarna bygger på suspenderas provisoriskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De artiklar som remissinstansernas synpunkter berör gäller således folk-&lt;br&gt;rättsliga förpliktelser för Sverige som avtalspart. Vad artiklarna innehåller&lt;br&gt;är enligt min mening inte oförenligt med grundlagen, något som har&lt;br&gt;ifrågasatts av ett par av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO säger i sitt remissyttrande att det av 9 § EES-lagen tydligare bör&lt;br&gt;framgå att det är nuvarande lydelse av de aktuella rättsakterna som avses&lt;br&gt;och inte också den senare lydelse som dessa kan komma att få. Även&lt;br&gt;lagrådet är inne på denna fråga när det ifrågasätter om inte en inkorpore-&lt;br&gt;ring av artikel 98 i EES-avtalet innebär att även framtida ändringar&lt;br&gt;automatiskt skall gälla här i riket. Enligt artikel 98 kan nämligen bilagorna&lt;br&gt;till avtalet liksom flertalet protokoll ändras av EES-kommittén i enlighet&lt;br&gt;med vissa andra artiklar. Den osäkerhet som enligt lagrådets uppfattning&lt;br&gt;synes föreligga på denna punkt skulle enligt lagrådet kunna undanröjas&lt;br&gt;genom ett avstående från att inkorporera de bestämmelser som tar sikte på&lt;br&gt;ändringar i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare framhållit skulle det vara förenat med betydande&lt;br&gt;svårigheter att välja ut vilka artiklar som måste inkorporeras och beträf-&lt;br&gt;fande vilka detta inte skulle vara nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att det i artikel 98 anges att EES-kommittén kan&lt;br&gt;fatta beslut om ändringar av protokoll och bilagor innebär inget annat än&lt;br&gt;att parterna där kommer samman för att i enighet träffa nya överens-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommelser. Ett folkrättsligt bindande beslut som förutsätter enhällighet&lt;br&gt;kan jämställas med en överenskommelse, eftersom de berörda staterna har&lt;br&gt;frihet att anta eller förkasta förslag till sådana beslut. Att Sverige biträder&lt;br&gt;ett sådant beslut måste också statsrättsligt sett betraktas som ingående av&lt;br&gt;ett avtal (se prop. 1973:90 s. 357).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringen som enligt 10 kap. 1 § regeringsformen ingår interna-&lt;br&gt;tionella överenkommelser. Regeringen får dock enligt reglerna i 10 kap. 2 §&lt;br&gt;inte ingå sådana överenskommelser utan riksdagens godkännande bl. a. om&lt;br&gt;överenskommelsen förutsätter lagändringar. Enligt artikel 93.2 i EES-&lt;br&gt;avtalet fattar EES-kommittén sina beslut genom överenskommelser och&lt;br&gt;enligt artikel 103 träder beslut som kan vara bindande för en avtalspart&lt;br&gt;först efter uppfyllandet av nationella konstitutionella krav inte i kraft&lt;br&gt;förrän parten anmält att dessa krav uppfyllts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet behandlar inte vilka nationella förfaranden som kan behöva&lt;br&gt;vidtas för att möjliggöra beslut i kommittén. Detta är heller inte brukligt&lt;br&gt;vid internationella avtal där parterna kommit överens om att beslut kan&lt;br&gt;fattas i olika organ. I de fall ett beslut av EES-kommittén rör ett sådant&lt;br&gt;ämne att det enligt svenska regler kräver riksdagens godkännande skall&lt;br&gt;beslutet också underställas riksdagen liksom förslag till den lagstiftning&lt;br&gt;som kan erfordras för svensk del. För att framtida ändringar av EES-&lt;br&gt;reglerna skall bli gällande som svensk rätt erfordras alltså beslut i varje&lt;br&gt;särskilt fall av ett behörigt svenskt organ och 10 kap. 5 § regeringsformen&lt;br&gt;blir inte tillämplig på EES-kommitténs beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund kan jag inte se att det finns någon risk för missför-&lt;br&gt;stånd på den punkt JO och lagrådet berört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Ytterligare lagstiftningsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;14.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I det föregående har föreslagits att EES-avtalets huvuddel och vissa av&lt;br&gt;protokollen till EES-avtalet samt övervakningsavtalet och protokoll 1 —4&lt;br&gt;liksom protokoll 1 till kommittéavtalet bör inkorporeras genom EES-lagen.&lt;br&gt;I de följande avsnitten behandlas vissa ytterligare lagstiftningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.2 Lagval&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I EES-lagen införs en lagvalsregel enligt vilken före-&lt;br&gt;skrifter i EES-lagen eller annan lag som har meddelats till uppfyl-&lt;br&gt;lande av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet skall tillämpas utan&lt;br&gt;hinder av vad som annars föreskrivs i lag. Motsvarande skall gälla&lt;br&gt;också i förhållandet mellan föreskrifter i annan författning än lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Bestämmel-&lt;br&gt;sen hade dock i promemorian en annan formulering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som berör frågan om&lt;br&gt;en lagvalsregel tillstyrker eller godtar att en sådan regel förs in i lagen. Flera&lt;br&gt;av dem har dock synpunkter på utformningen av regeln. Vad remissinstan-&lt;br&gt;serna anfört i olika delfrågor framgår i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: Vissa bestämmelser av Romfördraget har&lt;br&gt;givits direkt effekt inom EG. En betydande del av EG: s sekundära rättsak-&lt;br&gt;ter är — som tidigare angetts (avsnitt 7) — också direkt tillämpliga och har&lt;br&gt;givits direkt effekt i medlemsländerna. Att en EG-regel är direkt tillämplig&lt;br&gt;innebär att den automatiskt utgör en del av medlemsländernas interna rätt&lt;br&gt;i och med att den har beslutats av ett behörigt EG-organ. EG: s medlems-&lt;br&gt;länder har alltså förbundit sig att låta sådana regler tillämpas internt utan&lt;br&gt;någon mellankommande nationell rättsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG-domstolens praxis har EG-reglerna dessutom företräde fram-&lt;br&gt;för nationella regler och skall tillämpas oavsett vad som må vara föreskri-&lt;br&gt;vet i den nationella rättsordningen. Genom att skapa en gemenskap med&lt;br&gt;egna institutioner som har självständiga befogenheter har medlemslän-&lt;br&gt;derna enligt EG-domstolens synsätt i motsvarande mån begränsat sin egen&lt;br&gt;suveränitet och sina egna befogenheter; man har avstått från normgivnings-&lt;br&gt;kompetens på de områden EG-rätten reglerar. Följaktligen är det inte&lt;br&gt;möjligt för ett medlemsland att internt lagstifta på ett område där EG-&lt;br&gt;institutionerna utnyttjat sin kompetens eller att ge företräde åt sin natio-&lt;br&gt;nella lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet vilar på folkrättslig grund. Avtalsparterna har inte överlåtit&lt;br&gt;någon normgivningskompetens till EES-organen utan också framtida nya&lt;br&gt;EES-regler kommer att ha folkrättslig karaktär. Samtidigt skulle den enhet-&lt;br&gt;liga rättstillämpningen kunna äventyras, om EES-reglerna inte får ett&lt;br&gt;genomslag i EFTA-staterna på ett sätt som motsvarar ordningen inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte har till avtalet fogats ett protokoll, protokoll 35, om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eventuella konflikter mellan införlivade EES-regler och andra författnings- Prop. 1991/92: 170&lt;br&gt;bestämmelser. Protokollet inleds med en ingress i vilken det erinras om att Bilaga 1&lt;br&gt;EES-avtalet syftar till att uppnå ett enhetligt EES grundat på gemensamma&lt;br&gt;regler utan att kräva att avtalsparterna överlåter lagstiftningsmakt till&lt;br&gt;någon EES-institution och att detta (dvs. enhetligheten) därför måste&lt;br&gt;åstadkommas genom nationella åtgärder. I själva protokollstexten åtar sig&lt;br&gt;sedan EFTA-staterna att för fall av möjliga konflikter mellan införlivade&lt;br&gt;EES-regler och andra författningsbestämmelser — om nödvändigt — in-&lt;br&gt;föra en författningsbestämmelse av innebörd att EES-regler skall ta över i&lt;br&gt;sådana fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweiz och Österrike har förklarat att internationella avtal, som ju&lt;br&gt;enligt deras monistiska system blir nationellt tillämpliga i och med att de&lt;br&gt;träder i kraft på det folkrättsliga planet, redan intar en överordnad ställ-&lt;br&gt;ning i förhållande till vanlig lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt svensk rätt har grundlag företräde framför&lt;br&gt;vanlig lag, lag framför förordning osv. Det finns däremot inga regler om att&lt;br&gt;lagar som grundar sig på internationella avtal har företräde framför andra&lt;br&gt;lagar. En allmän tolkningsprincip är dock att vår lagstiftning är förenlig&lt;br&gt;med våra internationella åtaganden och att lagarna därför skall tolkas i&lt;br&gt;fördragsvänlig anda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den självklara utgångspunkten är naturligtvis att Sverige skall följa sina&lt;br&gt;folkrättsliga åtaganden. Samtidigt med att EES-avtalet tillträds måste&lt;br&gt;därför gällande lag vid behov korrigeras för att stå i överensstämmelse med&lt;br&gt;de avtalade reglerna. Detsamma måste ske när nya ”EES-förordningar”&lt;br&gt;inkorporeras i nationell rätt. ”EES-direktivens” bestämmelser kan trans-&lt;br&gt;formeras till nationell rätt genom lag eller annan författning. Det ingår som&lt;br&gt;ett naturligt moment i lagstiftningsarbetet att se till att ny lagstiftning är&lt;br&gt;förenlig med ingångna avtal. Den lagrådsgranskning som ingår som ett led&lt;br&gt;i det svenska lagstiftningsarbetet fyller en viktig funktion i detta hänse-&lt;br&gt;ende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den svenska normhierarkin intar föreskrifter som grundar sig på&lt;br&gt;internationella avtal som jag tidigare nämnt inte någon särskild ställning.&lt;br&gt;Eftersom EES — till skillnad från EG — inte bygger på någon överlåtelse av&lt;br&gt;normgivningsmakt, kan det inte heller förväntas att en utveckling i rätts-&lt;br&gt;praxis skulle komma att ge EES-reglerna en hierarkisk ställning motsva-&lt;br&gt;rande EG-rättens i EG:s medlemsländer. För att i Sverige leva upp till&lt;br&gt;åtagandet i protokoll 35 fordras därför att en författningsbestämmelse&lt;br&gt;införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har mot detta förordat att lagvalsregeln i första hand utgår ur&lt;br&gt;förslaget till EES-lag. För det fall att en regel likväl skulle anses nödvändig,&lt;br&gt;bör den enligt lagrådets mening omformuleras. Lagrådet grundar detta sitt&lt;br&gt;ställningstagande främst på att regeln till följd av regeringsformens olika&lt;br&gt;regler om normgivningsmakten får ett väsentligt mindre tillämpningsom-&lt;br&gt;råde än vad dess ordalydelse ger intryck av. Redan av hänsyn till det&lt;br&gt;åtagande som protokoll 35 innebär kan jag emellertid inte ansluta mig till&lt;br&gt;lagrådets förslag att helt avstå från en lagvalsregel. Däremot bör som&lt;br&gt;lagrådet ansett i andra hand regeln omformuleras. Jag återkommer i det&lt;br&gt;följande till hur detta bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lagvalsregel innebär inte någon principiell nyhet. Som exempel på en Prop. 1991/92: 170&lt;br&gt;liknande lagstiftningteknik kan nämnas lagen (1976:661) om immunitet Bilaga 1&lt;br&gt;och privilegier i vissa fall. Där sägs i 1 § att vad som i den lagen föreskrivs&lt;br&gt;i fråga om immunitet och privilegier skall gälla utan hinder av bestämmel-&lt;br&gt;ser i andra författningar. I specialmotiveringen till paragrafen (prop.&lt;br&gt;1975/76:205 s. 21) förklarar föredraganden att bestämmelsen innebär att&lt;br&gt;de genom lagen inkorporerade konventionsbestämmelserna tar över även&lt;br&gt;en senare tillkommen författning, om inte annat uttryckligen sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det skulle konstateras att en inhemsk regel strider mot en EES-regel,&lt;br&gt;skulle det med den utformning paragrafen bör ges alltså inte bli fråga om&lt;br&gt;lagprövning utan om ett slags lagval; domstolar och rättstillämpande&lt;br&gt;myndigheter har olika regler att välja mellan och reglerna svarar själva på&lt;br&gt;frågan vilken av dem som skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lagvalsregel skapar alltså inte någon ny konstitutionell nivå för&lt;br&gt;EES-reglerna utan innebär i stället att regler som avviker från vad som skall&lt;br&gt;gälla i EES inte tillämpas på sådana förhållanden som EES-avtalet reglerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innebär inte heller någon formell begränsning av riksdagens,&lt;br&gt;regeringens eller föreskrivande myndigheters normgivningskompetens. En&lt;br&gt;sådan begränsning hade krävt grundlagsform för att träffa riksdagen och —&lt;br&gt;såvitt avser verkställighetsföreskrifter och den s.k. restkompetensen —&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har förklarat att en grundlagsreglering av EES-&lt;br&gt;reglernas ställning hade varit att föredra. En förutsättning för det protokoll&lt;br&gt;35 till EES-avtalet, där åtagandena gjorts, har emellertid varit att de&lt;br&gt;lösningar som skulle åstadkommas inte skulle behöva medföra grundlags-&lt;br&gt;ändringar för EFTA-staterna. Jag vill samtidigt framhålla att en bättre&lt;br&gt;lösning knappast hade kunnat nås genom en grundlagsändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en införlivad EES-regel mot förmodan skulle komma att strida mot&lt;br&gt;en grundlagsregel kommer grundlagsregeln självfallet att ta över i sådana&lt;br&gt;fall. Vissa remissinstanser har efterlyst ett klarläggande av detta för-&lt;br&gt;hållande i lagtexten. Att en regel i vanlig lag inte kan ta över grundlag borde&lt;br&gt;enligt min mening vara så självklart att det egentligen inte skulle behöva&lt;br&gt;utsägas. Lagrådet har emellertid i detta sammanhang berört frågan om&lt;br&gt;lagvalsregelns tillämpningsområde och konstaterat att den synes kunna&lt;br&gt;användas endast när lagregel står mot lagregel, regeringsförordning mot&lt;br&gt;regeringsförordning eller om föreskrifter på myndighetsnivå sinsemellan är&lt;br&gt;oförenliga. I övriga fall framstår lagvalsregeln enligt lagrådet som antingen&lt;br&gt;obehövlig eller stridande mot regeringformens normgivingssystem. Om en&lt;br&gt;lagvalsregel anses nödvändig bör den enligt lagrådets uppfattning omfor-&lt;br&gt;muleras så att dess grundlagsbetingade begränsningar kommer till direkt&lt;br&gt;uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan hålla med lagrådet om att lagvalsregeln inte i sig har några&lt;br&gt;effekter mellan regler på olika konstitutionella nivåer utan att valet av&lt;br&gt;tillämplig regel där styrs av normhierarkins principer. Som jag tidigare&lt;br&gt;framhållit anser jag dock att en lagvalsregel är nödvändig för att Sverige&lt;br&gt;skall kunna sägas ha uppfyllt sina förpliktelser enligt protokoll 35 till&lt;br&gt;EES-avtalet. Genom att i EES-lagen ange lagvalsregelns tillämpningsom-&lt;br&gt;råde till i första hand konflikter mellan regler i lag borde lagrådets syn-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkter kunna tillgodoses i betydande utsträckning. Vidare bör i regeln&lt;br&gt;anges att konflikter mellan två regeringsförordningar eller mellan myndig-&lt;br&gt;hetsföreskrifter skall lösas enligt samma princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i detta sammanhang att märka att protokoll 35 behandlar möjliga&lt;br&gt;konflikter mellan införlivade EES-regler och andra författningsbestämmel-&lt;br&gt;ser. Om två nationella föreskrifter står i konflikt med varandra och en av&lt;br&gt;dem har EES-ursprung, skall alltså den senare ta över. Protokollet behand-&lt;br&gt;lar däremot inte vad som skall hända om en EFTA-stat skulle ha underlåtit&lt;br&gt;eller brustit i att införliva EES-reglerna. Någon motsvarighet till vad som i&lt;br&gt;EG benämns direkt effekt av inte genomförda direktiv har Sverige alltså&lt;br&gt;inte åtagit sig att infora genom protokoll 35. Lagvalsregeln är inte heller&lt;br&gt;avsedd att åstadkomma ett sådant resultat. För tydlighetens skull vill jag&lt;br&gt;också här säga att om Sverige skulle brista i sina åtaganden att införliva&lt;br&gt;EES-regler, detta skulle innebära ett folkrättsligt brott mot avtalet. En&lt;br&gt;sådan fråga kan komma att prövas av såväl ESA som senare EFTA-&lt;br&gt;domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge har förordat att lagvalsregeln i&lt;br&gt;EES-lagen begränsas till att gälla just EES-lagen och att man i varje&lt;br&gt;författning som meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt&lt;br&gt;EES-avtalet inför en motsvarande regel för den författningen. Jag kan ha&lt;br&gt;förståelse för att man på det sättet skulle vinna i tydlighet om vilka regler&lt;br&gt;som skall tillämpas men menar ändå att det är värdefullt att en gång för alla&lt;br&gt;slå fast principen om att EES-reglerna skall tillämpas vid normkonflikter.&lt;br&gt;Jag räknar med att det skall vara möjligt att på annat sätt klargöra vilka&lt;br&gt;regler som är EES-regler. Jag vill dock säga att ingenting torde hindra att&lt;br&gt;det i andra författningar görs en hänvisning till EES-lagen i detta hänse-&lt;br&gt;ende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har vänt sig mot att beteckningen lagval används&lt;br&gt;på paragrafen och i stället förordat rubriken företräde. Termen lagval&lt;br&gt;används inom den internationella privaträtten som beteckning för valet&lt;br&gt;mellan olika tillämpliga rättsordningar. I detta fall rör det sig som jag&lt;br&gt;tidigare nämnt om ett val mellan svenska regler. Eftersom regeln behandlar&lt;br&gt;valet mellan regler som befinner sig på samma konstitutionella nivå är&lt;br&gt;enligt min uppfattning begreppet företräde inte heller helt rättvisande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagvalsregeln innebär självfallet att EES-reglerna tilläm-&lt;br&gt;pas framför andra regler av äldre datum. Att så blir fallet följer emellertid&lt;br&gt;redan av den allmänna principen om att äldre lag får vika för yngre. Det&lt;br&gt;speciella med lagvalsregeln är i stället att den innebär ett avsteg från denna&lt;br&gt;princip i så måtto att yngre regler får vika för äldre EES-regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian uttalades att lagvalsregeln skulle ha verkningar också&lt;br&gt;mellan de olika konstitutionella nivåerna. Enligt allmänna principer gäller&lt;br&gt;ju att oberoende av ålder får myndighetsföreskrifter vika för regeringens&lt;br&gt;förordningar, vilka i sin tur får vika för av riksdagen beslutade lagar.&lt;br&gt;Genom lagvalsregeln i EES-lagen skulle riksdagen enligt vad som sades i&lt;br&gt;promemorian emellertid ha förklarat att en senare tillkommen lag skulle&lt;br&gt;stå tillbaka för EES-regler i en äldre förordning, om inget annat sades i&lt;br&gt;lagen. På motsvarande sätt skulle äldre myndighetsföreskrifter med EES-&lt;br&gt;regler tillämpas framför yngre regeringsföreskrifter, om det inte i regering-&lt;br&gt;ens förordning angavs att så inte skulle vara fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har ifrågasatt det konstitutionellt riktiga i detta&lt;br&gt;resonemang och särskilt pekat på att behörighet för regeringen att besluta&lt;br&gt;föreskrifter i ett visst ämne enligt 8 kap. 14 § regeringsformen inte hindrar&lt;br&gt;riksdagen från att genom lag meddela föreskrifter i samma ämne. Den lag&lt;br&gt;som riksdagen beslutar skulle i ett sådant fall i stället göra en regeringsfö-&lt;br&gt;reskrift verkningslös även om regeringens förordning är en EES-&lt;br&gt;anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan hålla med om att principen om riksdagens suveränitet som&lt;br&gt;lagstiftare gör att regler i lag som huvudregel sätter alla andra föreskrifter&lt;br&gt;ur spel. Om riksdagen lagstiftar på ett område där regeringen med stöd av&lt;br&gt;ett bemyndigande i lag eller med utnyttjande av sin direkt på regeringsfor-&lt;br&gt;men grundade normgivningskompetens redan meddelat föreskrifter i för-&lt;br&gt;ordning tar alltså lagen i princip över. Om det i ett sådant fall skulle&lt;br&gt;uppkomma konflikter mellan en lag och EES-regler i förordningsform&lt;br&gt;torde dessa i flertalet fall kunna lösas genom en fördragskonform tolkning.&lt;br&gt;Det måste nämligen, om inget annat framgår av lagstiftningsärendet,&lt;br&gt;kunna förutsättas att riksdagen inte avsett att bryta mot Sveriges förplik-&lt;br&gt;telser enligt EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som konstitutionsutskottet uttalat (1989/90: K.U30 s. 89) är det en&lt;br&gt;grundläggande princip att regeringen och myndigheter skall känna till&lt;br&gt;förekomsten av och innehållet i såväl de regler de har att tillämpa som de&lt;br&gt;konventioner och andra internationella åtaganden som har betydelse for&lt;br&gt;handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som det påpekats i promemorian kan regeringsförordningar eller myn-&lt;br&gt;dighetsföreskrifter som införlivar EES-regler med svensk rätt inte tilläm-&lt;br&gt;pas framför äldre föreskrifter som meddelats på högre konstitutionell nivå.&lt;br&gt;En sådan konfliktsituation skulle emellertid endast kunna uppträda om&lt;br&gt;EES-reglerna införlivats i svensk rätt av ett organ som saknat behörighet att&lt;br&gt;besluta om ett sådant införlivande, eftersom regeringen eller en myndighet&lt;br&gt;inte kan besluta i en fråga som är lagbunden. Att även i ett sådant fall ge&lt;br&gt;EES-reglerna ”företräde” skulle strida mot regeringsformens regler om&lt;br&gt;normgivningskompetensens fördelning mellan olika organ och skulle också&lt;br&gt;kunna komma i konflikt med den s. k. formella lagkraftens princip i 8 kap.&lt;br&gt;17 § regeringsformen, enligt vilken lag inte får ändras eller upphävas annat&lt;br&gt;än genom lag. Alltså anser jag att det inte finns anledning att reglera&lt;br&gt;situationen att en nyare EES-föreskrift i annan författning än lag strider&lt;br&gt;mot en äldre lagregel om samma förhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det skall bli möjligt att tillämpa en ordning som den nu förordade&lt;br&gt;måste det framgå vilka regler som är EES-regler och vilka som inte är det.&lt;br&gt;Vid inkorporering medför den införlivandeteknik som används att det av&lt;br&gt;författningen tydligt framgår att det är fråga om EES-regler. Vid transfor-&lt;br&gt;mering bör införlivandeförfattningen lämpligen utformas så att det fram-&lt;br&gt;går att den innefattar genomförandet av regler som har sin grund i ”EES-&lt;br&gt;direktiv”, där så är möjligt. Jag återkommer till denna fråga i avsnittet&lt;br&gt;Publiceringsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som berörts av ett antal&lt;br&gt;remissinstanser. På många områden har svensk rätt redan anpassats till&lt;br&gt;vad som gäller inom EG. De åtaganden som EES-avtalet innebär är då&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redan uppfyllda och några nya lagstiftningsåtgärder behövs inte. En på&lt;br&gt;detta sätt redan beslutad lag kan dock inte sägas vara beslutad ”till&lt;br&gt;uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet” och skulle därige-&lt;br&gt;nom inte träffas av lagvalsregeln. Det skulle också ställa sig svårt att så här&lt;br&gt;i efterhand och utan ändring av dem förläna dessa lagar en ny status i&lt;br&gt;förhållande till alla andra. Detta problem kan dock inte uppstå beträffande&lt;br&gt;de EG-förordningar som är direkt tillämpliga i EG. När sådana omvandlas&lt;br&gt;till svensk rätt skall de ju inkorporeras med de anpassningar som föranleds&lt;br&gt;av EES-avtalet och någon sådan anpassning har inte redan genomförts. Det&lt;br&gt;är alltså enbart beträffande direktiv som detta problem uppstår. Min&lt;br&gt;uppfattning är emellertid att det måste vara möjligt att lösa eventuellt&lt;br&gt;uppkommande sådana med hjälp av en fördragskonform tolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som berörs av ett antal remissinstanser är hur lagvalsre-&lt;br&gt;geln skall tillämpas beträffande regler som är grundade på fakultativa&lt;br&gt;bestämmelser i direktiv. Jag kan för egen del inte se annat än att om vi vid&lt;br&gt;införlivandet av ett direktiv valt en lösning som detta anvisar som fakul-&lt;br&gt;tativ, den införlivade regeln får företräde framför en regel som inte är&lt;br&gt;grundad på direktivet. Om vi skulle hamna i en konflikt mellan två regler&lt;br&gt;som båda är förenliga med direktivet, måste en sådan lösas med tillämp-&lt;br&gt;ning av allmänna tolkningsprinciper. Oavsett vilken av reglerna som väljs&lt;br&gt;blir ju resultatet EES-enligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.3 EFTA-domstolen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Huvudbestämmelserna i övervakningsavtalet inkorpo-&lt;br&gt;reras genom 3 § EES-lagen. Därmed blir de grundläggande bestäm-&lt;br&gt;melserna om EFTA-domstolen gällande som lag här i landet. Härut-&lt;br&gt;över krävs lagstiftning endast för att reglera ett par speciella åtagan-&lt;br&gt;den som följer av avtalet. Det gäller bl. a. möjligheten för EFTA-&lt;br&gt;domstolen att höra vittnen i Sverige och vilka regler som skall gälla&lt;br&gt;för åtal i Sverige mot den som är domare i EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett par remissinstanser berör frågor som är aktuella&lt;br&gt;här. Vad remissinstanserna anför framgår i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Inledningsvis vill jag lämna några allmänna&lt;br&gt;synpunkter på behovet av en domstol på internationell nivå i ett interna-&lt;br&gt;tionellt samarbete av den typ som EES utgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den traditionella folkrätten karaktäriseras av att rättskipningen är fri-&lt;br&gt;villig. En stat kan inte lagföras för folkrättsöverträdelser vid en internatio-&lt;br&gt;nell domstol annat än om staten själv har samtyckt till det. Känneteck-&lt;br&gt;nande för EG är att dess medlemsstater i samband med anslutningen till&lt;br&gt;EG: s grundfördrag har accepterat att underkasta sig en obligatorisk rätt-&lt;br&gt;skipning av EG: s judiciella organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta hänger först och främst samman med behörigheten för EG att&lt;br&gt;lagstifta, dvs. det överstatliga inslaget i EG. Att majoritetsbeslut används i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ökande omfattning inom EG — särskilt i och med enhetsakten — gör också&lt;br&gt;att kommissionens och domstolens kontroll av att medlemsstaterna följer&lt;br&gt;de gemensamma reglerna numera har blivit än mera betydelsefull, efter-&lt;br&gt;som en medlemsstat kan bli bunden av en rättsakt som den vid beslutsfat-&lt;br&gt;tandet har varit emot. EG skiljer sig vidare från andra internationella&lt;br&gt;organisationer genom att ha kompetens att lägga förpliktelser på medlems-&lt;br&gt;staternas medborgare. Rådet och kommissionen utövar därmed befo-&lt;br&gt;genheter som före EG: s tillkomst uteslutande tillkom medlemsstaternas&lt;br&gt;egna myndigheter. Det har också av den anledningen ansetts nödvändigt&lt;br&gt;att kringgärda rådets och kommissionens myndighetsutövning med vissa&lt;br&gt;begränsningar, och därvid har domstolskontroll ansetts särskilt betydelse-&lt;br&gt;full.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhandlingarna om EES-avtalat har parterna varit överens om att det&lt;br&gt;måste finnas möjligheter till judiciell prövning också inom EES. Den&lt;br&gt;slutliga lösningen har — som jag har nämnt tidigare — blivit att det för&lt;br&gt;detta syfte inte skall finnas några gemensamma EES-domstolar. I stället&lt;br&gt;skall EG-domstolen vara judiciell instans på EG-sidan även i EES-frågor&lt;br&gt;medan det för EFTA-staterna skall finnas en särskild EFTA-domstol. I&lt;br&gt;EES-avtalet har EFTA-staterna sålunda förbundit sig att inrätta en sådan&lt;br&gt;domstol. I ett tidigare skede av förhandlingarna var parternas uppfattning&lt;br&gt;att det borde finnas gemensamma EES-domstolar. Situationen förändrades&lt;br&gt;i och med att EG-domstolen i sitt första yttrande över avtalet uttalade att&lt;br&gt;EES-domstolarna var oförenliga med Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I själva EES-avtalet anges endast att en EFTA-domstol skall inrättas av&lt;br&gt;EFTA-staterna och vilka uppgifter som det särskilt skall ankomma på den&lt;br&gt;domstolen att fullgöra (art. 108.2). I en gemensam deklaration till avtalet&lt;br&gt;har EFTA-staterna förklarat sig beredda att — om det visar sig nödvändigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— inrätta också en första domstolsinstans för överprövning av konkurrens-&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts har alltså EFTA-staterna i övervakningsavtalet kommit&lt;br&gt;överens om att inrätta en EFTA-domstol (art. 27). Förutom i övervaknings-&lt;br&gt;avtalet finns, som tidigare redovisats, bestämmelser om EFTA-domstolen&lt;br&gt;också i två protokoll till detta avtal, ett med stadgar för domstolen (prot. 5)&lt;br&gt;och ett med regler om immunitet och privilegier (prot. 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i övervakningsavtalet om EFTA-domstolen bör, som&lt;br&gt;jag tidigare föreslagit, inkorporeras genom 3 § EES-lagen. Härutöver krävs&lt;br&gt;särskilda lagstiftningsåtgärder i ett par hänseenden. Innan jag berör dem&lt;br&gt;vill jag kortfattat erinra om innehållet i de grundläggande avtalsbestäm-&lt;br&gt;melserna om domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt övervakningsavtalet skall EFTA-domstolen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— pröva frågor där ESA har ansett att en EFTA-stat inte har fullgjort sina&lt;br&gt;åligganden (art. 31),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— slita tvister mellan två eller flera EFTA-stater (art. 32),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— på begäran av domstolar i EFTA-staterna avge rådgivande yttranden&lt;br&gt;om tolkningen av EES-avtalet (art. 34),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överpröva påföljder som ESA har förordnat om (art. 35),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— på talan av en EFTA-stat, eller — under vissa förutsättningar — en&lt;br&gt;enskild, pröva om ESA har överskridit sina befogenheter eller handlat i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strid med eller underlåtit att vidta åtgärd enligt EES-avtalet eller&lt;br&gt;övervakningsavtalet (art. 36 och 37),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— pröva mål där talan om skadeståndsansvar har riktats mot ESA (art.&lt;br&gt;39).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I domstolen skall finnas sju domare (art. 28). Det är EFTA-staternas&lt;br&gt;regeringar som enhälligt skall utnämna domarna för en tidsperiod om sex&lt;br&gt;år (art. 30). I likhet med vad som gäller i EG-domstolen skall den som utses&lt;br&gt;till domare i EFTA-domstolen vara en person vars oavhängighet är oom-&lt;br&gt;tvistad och som uppfyller sitt hemlands krav för innehav av de högsta&lt;br&gt;domarämbetena eller som är jurist med allmänt erkända kvalifikationer&lt;br&gt;(art. 30). Domstolen skall avgöra sina mål och ärenden i plenum, men&lt;br&gt;EFTA-staterna kan — på begäran av domstolen — besluta att den skall&lt;br&gt;vara indelad och döma i avdelningar (art. 29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnde kräver inrättandet av EFTA-domstolen särskilda&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder i ett par hänseenden. I stadgarna för EFTA-domstolen&lt;br&gt;(prot. 5 till övervakningsavtalet) finns två sådana bestämmelser. I en av&lt;br&gt;dessa (art. 25) föreskrivs att EFTA-domstolen skall kunna förordna att&lt;br&gt;förhör med ett vittne eller en sakkunnig skall äga rum vid en domstol i det&lt;br&gt;land där vittnet eller den sakkunnige har sitt hemvist. I likhet med vad som&lt;br&gt;har föreslagits i promemorian anser jag att detta bör lösas genom att det i&lt;br&gt;EES-lagen anges att lagen (1946:818) om bevisupptagning åt vissa interna-&lt;br&gt;tionella organ är tillämplig i sådana fall. Inte någon av remissinstanserna&lt;br&gt;har invänt mot en sådan lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en annan bestämmelse i stadgarna (art. 26) skall en EFTA-stat&lt;br&gt;behandla tredskande vittnen och sakkunniga eller vittnen och sakkunniga&lt;br&gt;som begår mened inför EFTA-domstolen på samma sätt som om förseelsen&lt;br&gt;hade begåtts vid en domstol i EFTA-staten. I ett sådant fall skall EFTA-&lt;br&gt;staten enligt stadgarna låta åtala ifrågavarande vittne eller sakkunnig vid&lt;br&gt;behörig nationell domstol. För uppfyllande av denna avtalsförpliktelse&lt;br&gt;krävs vissa ändringar i brottsbalken. Dessa förutsätter närmare över-&lt;br&gt;väganden i olika hänseenden, vilka enligt min uppfattning inte bör göras i&lt;br&gt;detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det protokoll (prot. 7) som innehåller regler om immunitet och privi-&lt;br&gt;legier för EFTA-domstolen finns en bestämmelse (art. 7.1) som anger att&lt;br&gt;lagföring för brott av en domare i EFTA-domstolen får ske endast enligt&lt;br&gt;särskilda regler. Avtalsbestämmelsen innebär att — om en sådan lagföring&lt;br&gt;äger rum i Sverige — den måste ske inför den domstol som hos oss är&lt;br&gt;behörig att döma justitieråd och regeringsråd (3 kap. 3 § rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits att detta bör tillgodoses genom en före-&lt;br&gt;skrift i EES-lagen om att 3 kap. 3 § rättegångsbalken skall tillämpas vid åtal&lt;br&gt;här i landet mot den som är domare i EFTA-domstolen. En remissinstans&lt;br&gt;anser att en sådan bestämmelse inte hör hemma i EES-lagen utan att&lt;br&gt;regleringen i stället bör göras direkt i rättegångsbalken. Jag kan i viss mån&lt;br&gt;dela den uppfattningen, eftersom bestämmelsen otvivelaktigt framstår&lt;br&gt;som perifer i sammanhanget. Enligt min uppfattning kan emellertid det-&lt;br&gt;samma anföras mot att den placeras i rättegångsbalken. Att reglera denna&lt;br&gt;fråga för sig, i en särskild lag, är som jag ser det mindre lämpligt. Vid valet&lt;br&gt;mellan de två alternativ som sålunda står till buds har jag stannat för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;promemorians förslag ändå är att föredra. Dock bör, som en remissinstans&lt;br&gt;har påpekat, i bestämmelsen hänvisas också till reglerna i 20 kap. 10 §&lt;br&gt;rättegångsbalken om inskränkning i målsägandens åtalsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en remissinstans påtalar bör rubriken före de avslutande bestäm-&lt;br&gt;melserna i EES-lagen ändras. I stället for promemorians forslag ”Övriga&lt;br&gt;bestämmelser” föreslår jag ”Vissa särskilda bestämmelser om EFTA-&lt;br&gt;domstolen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i de frågor som jag nu har redogjort för samrått med chefen för&lt;br&gt;justitiedepartementet. Hon har beträffande de erforderliga ändringarna i&lt;br&gt;brottsbalken förklarat sig ha för avsikt att inom kort återkomma till&lt;br&gt;regeringen med förslag i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.4 Enhetlig tolkning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Relevanta avtalsbestämmelser om enhetlig tolk-&lt;br&gt;ning inkorporeras genom 2 och 3 §§ EES-lagen. Några särskilda&lt;br&gt;bestämmelser härutöver i lag behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer delvis med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har synpunkter på artikel 6 i&lt;br&gt;EES-avtalet, dvs. den bestämmelse som anger att regler i EES-avtalet som&lt;br&gt;har sin motsvarighet i EG-rätten skall tolkas i enlighet med relevanta&lt;br&gt;avgöranden av EG-domstolen. Likaså har flera remissinstanser kommen-&lt;br&gt;tarer — från olika utgångspunkter — till den i promemorian föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen om att domstolar här i landet kan inhämta tolkningsyttran-&lt;br&gt;den från EFTA-domstolen. Ett par av dessa remissinstanser anser att&lt;br&gt;bestämmelsen är obehövlig. Några remissinstanser har synpunkter på det&lt;br&gt;system för utväxling av domar som avtalet innehåller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: En viktig fråga i förhandlingarna har varit att&lt;br&gt;inom ramen för det samarbete mellan parterna som avtalet förutsätter&lt;br&gt;finna former som möjliggör en enhetlig tolkning och tillämpning inom EES&lt;br&gt;av de gemensamma reglerna. I det följande lämnar jag först en översiktlig&lt;br&gt;redogörelse för de bestämmelser härom som finns i avtalet. På grund av det&lt;br&gt;innehåll avtalet slutligen har fått skiljer sig denna redogörelse på ett par&lt;br&gt;punkter från motsvarande redogörelse i promemorian. Därefter redovisar&lt;br&gt;jag mina överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i ingressen till EES-avtalet sägs att avtalsparternas strävan är att&lt;br&gt;uppnå och vidmakthålla en enhetlig tolkning och tillämpning av såväl&lt;br&gt;avtalet som sådana bestämmelser i EG-rätten som materiellt har sin&lt;br&gt;motsvarighet i avtalet och att enskilda skall behandlas lika såvitt avser de&lt;br&gt;fyra friheterna och förutsättningarna för en fri konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts innehåller avtalet också vissa grundläggande regler om&lt;br&gt;samarbete som har betydelse i det här sammanhanget. Enligt en sådan&lt;br&gt;bestämmelse (art. 3) skall parterna vidta alla allmänna eller särskilda&lt;br&gt;åtgärder som kan säkerställa uppfyllandet av de förpliktelser som följer av&lt;br&gt;avtalet samt avhålla sig från alla åtgärder som kan äventyra förverkligandet&lt;br&gt;av avtalets mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse i avtalet som är av särskild betydelse i det här samman-&lt;br&gt;hanget är artikel 6, som tar direkt sikte på en enhetlig tillämpning och&lt;br&gt;tolkning av gemensamma EES-regler. Den har följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestäm-&lt;br&gt;melserna i detta avtal, i den mån de i sak är identiska med motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen och i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen samt med rättsakter som antagits med tillämpning av&lt;br&gt;dessa två fördrag, vid genomförande och tillämpning tolkas i enlighet med&lt;br&gt;relevanta avgöranden av Europeiska gemenskapernas domstol som med-&lt;br&gt;delats före dagen för undertecknandet av detta avtal.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här skjuta in att det sedan förslaget remitterades till lagrådet har&lt;br&gt;gjorts vissa språkliga justeringar i den svenska översättningen av artikel 6.&lt;br&gt;Den nyss redovisade lydelsen — som är den slutgiltiga — överensstämmer&lt;br&gt;sålunda i några hänseenden inte med den som fanns angiven i lagrådsre-&lt;br&gt;missen. Självfallet har därmed inte den sakliga innebörden av artikeln&lt;br&gt;förändrats, men den slutliga versionen är enligt min uppfattning ägnad att&lt;br&gt;bättre klargöra bestämmelsens innehåll och därmed undanröja bl. a. den&lt;br&gt;möjlighet till felaktig tolkning av artikeln som lagrådet har påpekat. Jag&lt;br&gt;återkommer strax till den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6 innebär att en EES-regel som i och med avtalet införlivas i den&lt;br&gt;svenska rättsordningen — och som materiellt har sin motsvarighet i EG-&lt;br&gt;rätten — skall ges det innehåll som denna regel har fått genom EG-&lt;br&gt;domstolens praxis. För tolkning och tillämpning av sådana EES-regler är&lt;br&gt;det således nödvändigt för svenska domstolar och myndigheter att göra sig&lt;br&gt;närmare förtrogna med innehållet i avgöranden som EG-domstolen har&lt;br&gt;meddelat. En motsvarande reglering finns i artikel 3 punkt 1 i övervaknings-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att underlätta en enhetlig tolkning och tillämpning av gemen-&lt;br&gt;samma regler finns vidare en bestämmelse i avtalet (art. 106) om att ett&lt;br&gt;system för utväxling av domar skall upprättas. Enligt detta skall EFTA-&lt;br&gt;domstolen och de slutliga domstolsinstanserna i EFTA-staterna sända&lt;br&gt;relevanta avgöranden till registratorn vid EG-domstolen. De insända av-&lt;br&gt;görandena skall — liksom avgöranden från EG-domstolen — systematise-&lt;br&gt;ras av registratorn som i erforderlig utsträckning också skall ombesörja att&lt;br&gt;det görs översättningar och sammanfattningar av avgörandena och att de&lt;br&gt;publiceras. Vidare skall registratorn svara för att denna information distri-&lt;br&gt;bueras till de nationella myndigheter som, enligt varje avtalsparts bestäm-&lt;br&gt;mande, skall ansvara för att den sprids vidare till berörda nationella&lt;br&gt;domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå en så enhetlig tolkning som möjligt har EES-kommittén&lt;br&gt;fått i uppgift att fortlöpande hålla praxisutvecklingen vid EG-domstolen&lt;br&gt;och EFTA-domstolen under uppsikt (art. 105). Om det visar sig uppstå&lt;br&gt;skillnader i de båda domstolarnas rättstillämpning, som kommittén inte&lt;br&gt;lyckas komma till rätta med inom en viss tid, skall tvistlösningsmekanis-&lt;br&gt;men i artikel 111 tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall nämnas en bestämmelse i ESA-avtalet (art. 3.2), enligt&lt;br&gt;vilken EFTA-domstolen i sin tillämpning av EES-avtalet och övervaknings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalet skall — för tiden efter undertecknandet av EES-avtalet — ta&lt;br&gt;vederbörlig hänsyn till vissa avgöranden av EG-domstolen. Det gäller&lt;br&gt;sådana avgöranden av EG-domstolen som avser tolkningen av EES-avtalet&lt;br&gt;eller regler i EG-rätten som är materiellt identiska med bestämmelser i&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EES-avtalet (art. 107, prot. 34) kan EFTA-staterna låta sina&lt;br&gt;nationella domstolar inhämta besked från EG-domstolen om hur bestäm-&lt;br&gt;melser i EES-avtalet skall tolkas. Ett sådant tolkningsbesked skall vara&lt;br&gt;bindande för den nationella domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en av bestämmelserna i övervakningsavtalet (art. 34) föreskrivs, som&lt;br&gt;jag har nämnt tidigare, att EFTA-domstolen skall ha till uppgift att avge&lt;br&gt;rådgivande yttranden om tolkningen av EES-avtalet. Om en sådan&lt;br&gt;tolkningsfråga uppkommer vid en domstol i en EFTA-stat, får domstolen&lt;br&gt;— om den anser det nödvändigt — be EFTA-domstolen att yttra sig i&lt;br&gt;frågan. Vidare sägs i bestämmelsen att en EFTA-stat i sina nationella regler&lt;br&gt;får begränsa rätten att inhämta yttranden till sådana domstolar vars&lt;br&gt;avgöranden inte kan överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har även i de frågor som berörs i detta avsnitt samrått med chefen för&lt;br&gt;justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i artikel 6 i EES-avtalet, om att EG-regler som ingår i&lt;br&gt;EES-avtalet skall ges den tolkning som de har fått genom avgöranden av&lt;br&gt;EG-domstolen, blir införlivad i svensk rätt genom EES-lagen. Ytterligare&lt;br&gt;lagstiftning är inte nödvändig. Från remisshåll framförs inte någon annan&lt;br&gt;uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser lämnar mera allmänna synpunkter på artikel 6. Ett&lt;br&gt;par av dessa remissinstanser framhåller behovet av att EG-domstolens&lt;br&gt;praxis i relevanta delar görs tillgänglig för domstolar och myndigheter. Jag&lt;br&gt;delar denna uppfattning och frågan, som för övrigt också har uppmärksam-&lt;br&gt;mats i riksdagen (mot. 1991/92: U701), övervägs för närvarande i rege-&lt;br&gt;ringskansliet. Det är möjligt att därvid erfarenheter från Danmarks inträde&lt;br&gt;i EG kan tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet påpekar att artikel 6, som riktar sig till nationell domstol eller&lt;br&gt;annan nationell myndighet, kan läsas så att hänsyn inte får tas till EG-&lt;br&gt;domstolens avgöranden efter dagen för EES-avtalets undertecknande sam-&lt;br&gt;tidigt som EFTA-domstolen enligt artikel 3.2 i övervakningsavtalet skall&lt;br&gt;beakta sådan praxis. Enligt lagrådet framstår artiklarna som i sak mot-&lt;br&gt;stridiga. I anslutning härtill påpekar lagrådet att ett yttrande från EFTA-&lt;br&gt;domstolen i en tolkningsfråga visserligen inte är bindande för den natio-&lt;br&gt;nella myndigheten, men att det innehåller viktig information om EG-&lt;br&gt;domstolens praxis. Därför finner lagrådet det angeläget att framhålla att&lt;br&gt;artikel 6 i EES-avtalet inte bör ses som ett förbud mot att beakta avgöran-&lt;br&gt;den av EG-domstolen efter avtalets undertecknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar lagrådets uppfattning. Nationella domstolar och myndigheter&lt;br&gt;skall självfallet vara oförhindrade att i sin rättstillämpning beakta även&lt;br&gt;sådan praxis från EG-domstolen som hänför sig till tiden efter EES-avtalets&lt;br&gt;undertecknande. Som lagrådet säger skulle ett förbud mot att på det&lt;br&gt;nationella planet beakta sådan praxis direkt strida mot en av grundtan-&lt;br&gt;karna i avtalet, nämligen den att skapa en rättslig enhetlighet inom EES-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;området. Jag kommer avslutningsvis i detta avsnitt att något ytterligare&lt;br&gt;beröra frågan om betydelsen av EG-domstolens avgöranden och då särskilt&lt;br&gt;mot bakgrund av det förhållandet att det till EG:s lagstiftning — och&lt;br&gt;därmed till EES-regler — kommer att saknas förarbeten av det slag som vi&lt;br&gt;är vana vid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet för utväxling av domar berörs av ett par remissinstanser. Jag&lt;br&gt;delar den uppfattning som uttrycks i promemorian att samordningen av&lt;br&gt;systemet bör ske centralt. Som anförs av en av remissinstanserna är det&lt;br&gt;angeläget att informationen får så stor spridning som möjligt, dvs. inte&lt;br&gt;bara till domstolar och myndigheter utan även till allmänheten. Det kan&lt;br&gt;dessutom, som särskilt påpekas av en remissinstans, finnas ett nationellt&lt;br&gt;behov av att inte bara informera om avgöranden av de högsta instanserna&lt;br&gt;utan information också om avgöranden av domstolar på lägre nivå kan&lt;br&gt;vara värdefull. Med anledning av vad samma remissinstans påtalar vill jag&lt;br&gt;framhålla att jag delar uppfattningen att det är den ifrågavarande dom-&lt;br&gt;stolen som själv skall svara för urvalet av de avgöranden som skall sändas&lt;br&gt;till EG-domstolen. De närmare formerna för denna verksamhet kan regle-&lt;br&gt;ras i förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den möjlighet till inhämtande av bindande tolkningsbesked&lt;br&gt;från EG-domstolen som EES-avtalet innehåller har jag samma uppfattning&lt;br&gt;som den som kommer till uttryck i promemorian. Eftersom stöd för en&lt;br&gt;sådan ordning saknas i regeringsformen, kan vi inte utnyttja den. Och&lt;br&gt;enligt vad jag har erfarit så lär inte heller någon av de andra EFTA-staterna&lt;br&gt;komma att begagna sig av denna möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser berör systemet med rådgivande tolkningsyttran-&lt;br&gt;den från EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser anser att den i promemorian föreslagna bestäm-&lt;br&gt;melsen i EES-lagen om dessa tolkningsyttranden (18 §) är obehövlig, efter-&lt;br&gt;som övervakningsavtalet — där EFTA-domstolens uppgifter anges —&lt;br&gt;inkorporeras genom 3 § EES-lagen. Promemorians förslag synes ha sin&lt;br&gt;utgångspunkt närmast i en önskan att — utöver vad som kan utläsas av 3 §&lt;br&gt;och det bakomliggande avtalet — ge mera direkt information om möjlig-&lt;br&gt;heten att inhämta yttranden från EFTA-domstolen. Jag kan hysa en viss&lt;br&gt;förståelse för det, men i likhet med den nämnda remissuppfattningen anser&lt;br&gt;jag att bestämmelsen inte behövs och därför bör utgå. Det behov av&lt;br&gt;ytterligare information om möjligheten att inhämta tolkningsyttranden&lt;br&gt;som eventuellt kan föreligga, bör kunna tillgodoses på andra sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett remissyttrande ifrågasätts om inte vissa frågor av processrättslig&lt;br&gt;natur — bl. a. om vem som får överklaga och om s. k. litis pendens — bör&lt;br&gt;regleras närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av en domstol att inhämta yttrande från EFTA-domstolen&lt;br&gt;utgör — med processrättslig terminologi — ett beslut under rättegången.&lt;br&gt;Ett annat exempel på ett sådant beslut är inhämtande av yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden i vårdnadsmål och ännu ett annat, mera näraliggande,&lt;br&gt;inhämtande av yttrande om innehållet i utländsk rätt. Något behov av&lt;br&gt;speciella regler — utöver dem som redan finns, i främst rättegångsbalken&lt;br&gt;och förvaltningsprocesslagen — synes inte föreligga. Skulle det efter en tid&lt;br&gt;— när vi har erfarenheter av den nya ordningen — visa sig att det behövs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda regler i något hänseende for inhämtande av yttranden från&lt;br&gt;EFTA-domstolen, kan frågan tas upp till förnyade överväganden. Tilläggas&lt;br&gt;kan att det, enligt vad jag har fått berättat för mig, i den danska motsvar-&lt;br&gt;igheten till rättegångsbalken — rettsplejeloven — inte finns några speciella&lt;br&gt;bestämmelser som tar sikte på danska domstolars inhämtande av tolknings-&lt;br&gt;besked från EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser påpekar att formuleringen av andra meningen i&lt;br&gt;18 § i promemorieförslaget kan ge intryck av att regeringen skall ge före-&lt;br&gt;skrifter också om annat än formerna för en domstols inhämtande av&lt;br&gt;tolkningsyttrande. Även om jag, som sagt, anser att den ifrågavarande&lt;br&gt;bestämmelsen helt bör utgå vill jag ändå framhålla att det naturligtvis är&lt;br&gt;domstolen själv som skall avgöra om och i vilka hänseenden den anser sig&lt;br&gt;behöva fråga EFTA-domstolen till råds. Eventuella föreskrifter skall alltså,&lt;br&gt;som remissinstanserna har påtalat, avse endast formerna för domstolens&lt;br&gt;inhämtande av yttrande. Det kan exempelvis av praktiska skäl vara lämp-&lt;br&gt;ligt att en begäran om yttrande vidarebefordras till EFTA-domstolen av en&lt;br&gt;central myndighet, t. ex. ett departement. Detta kan — som föreslås i&lt;br&gt;promemorian — regleras i förordningsform, varvid bestämmelserna i&lt;br&gt;förordningen (1981:366) om rätt att i vissa fall begära upplysningar om&lt;br&gt;innehållet i utländsk rätt kan tjäna som förebild i tillämpliga delar. Efter-&lt;br&gt;som sådana föreskrifter endast skulle avse formerna för inhämtande av&lt;br&gt;yttrande — yttranden som dessutom skall vara blott rådgivande — kan jag&lt;br&gt;inte dela uppfattningen, som en remissinstans ger uttryck för, att föreskrif-&lt;br&gt;terna måste ges i form av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts lämnar övervakningsavtalet utrymme för att en EFTA-&lt;br&gt;stat i sina nationella regler begränsar möjligheten att inhämta yttranden&lt;br&gt;från EFTA-domstolen till domstolsinstanser vars avgöranden inte kan&lt;br&gt;överklagas. Några av remissinstanserna har beretts tillfälle att i särskild&lt;br&gt;ordning lämna sina synpunkter på denna fråga. Jag har härvidlag samma&lt;br&gt;uppfattning som de remissinstanser som uttalar sig i frågan, nämligen att&lt;br&gt;någon sådan begränsning inte bör ske. Det får anses ligga ett värde i sig att&lt;br&gt;så många domstolar som möjligt kan vända sig till EFTA-domstolen, och&lt;br&gt;en sådan ordning är dessutom ägnad att främja en enhetlig tillämpning av&lt;br&gt;EES-reglerna. Någon fara för att handläggningen av ett mål skulle komma&lt;br&gt;att onödigt fördröjas på grund av att yttrande inhämtas från EFTA-&lt;br&gt;domstolen torde inte föreligga. Som en remissinstans har påpekat torde&lt;br&gt;nämligen EFTA-domstolens arbetsbörda inte komma att vara påtagligt&lt;br&gt;stor, åtminstone inte till en början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser anser att det behövs klarlägganden beträffande&lt;br&gt;vilka andra organ som vid sidan om rena domstolar skall kunna inhämta&lt;br&gt;tolkningsyttranden. Några sådana klarlägganden är det emellertid inte&lt;br&gt;möjligt att göra i det här sammanhanget, eftersom det är EFTA-domstolen&lt;br&gt;som själv skall avgöra om den myndighet som begär ett yttrande är behörig&lt;br&gt;eller ej. Vad som kan sägas är att det framstår som sannolikt att EFTA-&lt;br&gt;domstolen kommer att beakta EG-domstolens praxis i sådana frågor, och&lt;br&gt;att enligt denna praxis domstolsbegreppet har utsträckts till att omfatta&lt;br&gt;också andra, domstolsliknande organ. EG-domstolens praxis härvidlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns beskriven i gängse litteratur på området (se t. ex. EF-Karnov, 1990, s.&lt;br&gt;988 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill jag här något beröra en fråga som har viss anknytning&lt;br&gt;till vad jag nyss sade om att det inte är möjligt att uttala sig om hur&lt;br&gt;EFTA-domstolen kommer att tolka en viss bestämmelse i avtalet. Det&lt;br&gt;gäller frågan om uttalanden i förarbeten till lagstiftning på områden som&lt;br&gt;omfattas av EES-avtalet. Jag tänker också något beröra vilken betydelse&lt;br&gt;som EES-avtalet rent allmänt kommer att ha for de dömande instanserna.&lt;br&gt;Båda dessa frågor har berörts även av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till EG: s lagstiftning finns inte förarbeten av den typ som vi är vana vid.&lt;br&gt;Beslut om ny lagstiftning i EG utgör inte sällan kompromisser inom rådet&lt;br&gt;och kommissionen, beslut som dessutom är framförhandlade utan offentlig&lt;br&gt;insyn. De enda officiella motiv som finns till EG-lagstiftning är de relativt&lt;br&gt;kortfattade och allmänt hållna ingresser som vanligen inleder varje förord-&lt;br&gt;ning eller direktiv. Dessa ingresser är inte av den resonerande eller argu-&lt;br&gt;menterande karaktär som vi hos oss finner i propositioner och utskottsbe-&lt;br&gt;tänkanden, och några uttalanden om hur en viss bestämmelse i en förord-&lt;br&gt;ning eller ett direktiv skall tolkas förekommer inte där. Inte heller i några&lt;br&gt;andra dokument eller uttalanden från kommissionen eller ministerrådet i&lt;br&gt;samband med att nya regler antas ges någon sådan vägledning. Detta beror&lt;br&gt;på att det är EG-domstolen som enligt EG:s rättsordning är exklusivt&lt;br&gt;behörig att göra auktoritativa uttalanden om innebörden av EG: s rättsreg-&lt;br&gt;ler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan den omständigheten att vi i EES-avtalet har regler om en enhetlig&lt;br&gt;tolkning och tillämpning av EES-regler som materiellt motsvaras av regler&lt;br&gt;i EG-rätten omöjliggör i princip att vi i propositioner eller utskottsbetän-&lt;br&gt;kanden i samband med implementeringen av sådana regler gör uttalanden&lt;br&gt;om hur dessa regler skall tolkas. Härtill kommer att vi enligt avtalet skall&lt;br&gt;införliva förordningar som sådana, dvs. utan några som helst ändringar&lt;br&gt;eller tillägg, och att vi när det gäller direktiv har valfrihet endast i fråga om&lt;br&gt;formerna för och sättet för införlivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den här synen på motivuttalanden till sådan svensk lagstiftning som har&lt;br&gt;sin grund i EG-regler kan för övrigt numera sägas ha lagts fast av riksdagen.&lt;br&gt;I samband med behandlingen för en tid sedan av regeringens förslag till ny&lt;br&gt;lagstiftning om produktansvar (prop. 1990/91:197) — ett förslag som&lt;br&gt;grundade sig på ett EG-direktiv i ämnet — gjorde lagutskottet i sitt av&lt;br&gt;riksdagen godkända betänkande (1991/92:LU14, rskr. 78) bl. a. följande&lt;br&gt;uttalande (s. 9):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att övervägande skäl talar&lt;br&gt;för att ett sådant restriktivt utformat undantag för utvecklingsskador, som&lt;br&gt;återfinns i EG-direktivet, bör införas även i den svenska produktansvarsla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tillämpningen av den nu förordade undantagsregeln anser sig&lt;br&gt;utskottet inte böra göra några uttalanden härom. Det bör ankomma på&lt;br&gt;domstolarna att med utgångspunkt i EG-direktivet och med vägledning av&lt;br&gt;den rättspraxis som bildats inom EG och som kan komma att utvecklas&lt;br&gt;inom EES-området avgöra hur den ifrågavarande bestämmelsen skall&lt;br&gt;tillämpas.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även lagrådet anför i sitt yttrande att rättsutvecklingen inom EG i stor&lt;br&gt;utsträckning sker genom domstolspraxis, ytterst genom EG-domstolens&lt;br&gt;avgöranden. Lagrådet framhåller därvid att frånvaron av egenliga förar-&lt;br&gt;beten eller motiv till EG: s rättsakter innebär att det vid sidan av själva&lt;br&gt;författningstexten ges liten vägledning för domstolar och andra berörda&lt;br&gt;hur en bestämmelse är avsedd att tolkas. Enligt lagrådet innebär detta att&lt;br&gt;det finns anledning anta att också svensk lagstiftningsteknik kommer att i&lt;br&gt;vissa hänseenden förändras med ett EES-avtal och lagrådet hänvisar där-&lt;br&gt;vid till uttalanden i ett nyligen avlämnat regeringsförslag (prop.&lt;br&gt;1991/92:135 s. 8) som är av huvudsakligen samma innebörd som det&lt;br&gt;riksdagsuttalande som jag nyss redovisade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för min egen del blir slutsatsen att det i framtida lagförarbeten på&lt;br&gt;de områden som omfattas av EES-avtalet inte kommer att finnas något&lt;br&gt;utrymme för sådana motivuttalanden om hur vissa regler bör tolkas som&lt;br&gt;hos oss av tradition har tillmätts stor betydelse i domstolarnas rättstillämp-&lt;br&gt;ning. Detta innebär emellertid inte att motivuttalanden helt kommer att&lt;br&gt;saknas på dessa områden. Bl. a. kan det vara lämpligt att i en lagrådsremiss&lt;br&gt;eller en proposition som gäller införlivande av ett EG-direktiv göra uttal-&lt;br&gt;anden om varför en viss föreslagen reglering kan anses överensstämma&lt;br&gt;med vad det ifrågavarande direktivet kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar lagrådets uppfattning att vad som nu har sagts innebär att&lt;br&gt;domstolarnas betydelse över huvud torde komma att öka samtidigt som&lt;br&gt;det kommer att ställas stora krav på de dömande instanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av den nya regleringen kan som lagrådet anför antas vara att det&lt;br&gt;framdeles blir svårare än för närvarande att tillägna sig vad som är gällande&lt;br&gt;svensk rätt. Särskilt för enskilda personer och företag — men även för&lt;br&gt;domstolar, myndigheter, advokater och andra berörda — kan det vara&lt;br&gt;komplicerat att i en uppkommen fråga skaffa sig en tillförlitlig överblick&lt;br&gt;över EES-rättens innehåll och dess förhållande till interna svenska bestäm-&lt;br&gt;melser och svensk rättspraxis. Jag vill därför i likhet med lagrådet under-&lt;br&gt;stryka vikten av att publicerings- och informationsfrågor i anslutning till&lt;br&gt;EES-avtalet och framtida ändringar däri ägnas den största uppmärksamhet&lt;br&gt;liksom att det är påkallat med en omfattande utbildningsverksamhet. Jag&lt;br&gt;återkommer senare till dessa frågor men vill redan i detta sammanhang&lt;br&gt;framhålla att en omfattande utbildnings- och informtionssverksamhet i&lt;br&gt;rättsliga frågor redan pågår på olika håll. Som exempel kan nämnas den&lt;br&gt;relativt omfattande utbildning för personal inom rättsväsendet, särskilt vid&lt;br&gt;domstolarna, som under det senast året har skett i bl. a. domstolsverkets&lt;br&gt;regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.5 Överväganden om EES-avtalets natur m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Skyddet för enskildas rättigheter enligt EES-avtalet&lt;br&gt;främjas dels genom det sätt varpå avtalet föreslås införlivas, dels&lt;br&gt;genom bestämmelserna om enhetlig tolkning och dels genom lag-&lt;br&gt;valsregeln. Det måste överlämnas åt rättstillämpningen att med&lt;br&gt;beaktande av gemenskapsrättslig praxis tolka avtalets bestämmelser&lt;br&gt;i särskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian: Bedömningen i promemorian stämmer i sak med min.&lt;br&gt;Promemorian går dock inte närmare in på samspelet mellan de olika&lt;br&gt;bestämmelserna eller på frågor om räckvidden av avtalsåtagandena när det&lt;br&gt;gäller enskildas rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Åtskilliga remissinstanser har efterlyst en närmare&lt;br&gt;rättslig analys av avtalets konsekvenser, särskilt vad gäller sådana bestäm-&lt;br&gt;melser som har nära EG-rättsliga motsvarigheter. Till det som remissin-&lt;br&gt;stanserna har tagit upp hör särskilt frågan om tillämpningen av sådana&lt;br&gt;bestämmelser som motsvarar EG-rättsliga bestämmelser med s. k. direkt&lt;br&gt;effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Såsom framgått av redogörelsen i det föregå-&lt;br&gt;ende uppkommer i rättstillämpningen inom EG-länderna skilda konflikter&lt;br&gt;mellan gemenskapsrätt och nationell rätt, vilka löses genom principerna&lt;br&gt;om EG-rättens direkta effekt och företräde framför nationell rätt. Konflik-&lt;br&gt;ter av detta slag uppkommer exempelvis när en nationell åtgärd, såsom en&lt;br&gt;författningsföreskrift eller en förvaltningsåtgärd, medför ett hinder för&lt;br&gt;varors fria rörlighet över gränserna eller för någon annan av de grundläg-&lt;br&gt;gande rättigheter som Romfördraget skall tillgodose. Romfördragets&lt;br&gt;grundläggande bestämmelser i fråga om enskildas rättigheter har mer eller&lt;br&gt;mindre ordagranna motsvarigheter bland EES-avtalets huvudbestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av EES-avtalets artikel 6 skall alla slags bestämmelser i avtalet&lt;br&gt;i den mån de till sitt materiella innehåll är likadana (”identical in substan-&lt;br&gt;ce”) som motsvarande EG-regler tolkas i överensstämmelse med EG-&lt;br&gt;domstolens avgöranden fram till avtalets ingående. Huruvida en bestäm-&lt;br&gt;melse är av den arten att den grundar rättigheter för enskilda är en fråga om&lt;br&gt;bestämmelsens materiella innebörd. Regeln i artikel 6 medger däremot&lt;br&gt;naturligtvis inte i och för sig några slutsatser som rör EES-avtalets grund-&lt;br&gt;läggande natur, vilken ju inte kan härledas ur EG-rätten, endast ur EES-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur frågor om konflikter mellan gemensamma och nationella bestäm-&lt;br&gt;melser löses inom EG-rätten har vad beträffar varuområdet gjorts till&lt;br&gt;föremål för utredning i särskild ordning genom den inledningsvis nämnda&lt;br&gt;s. k. Cassis-utredningen (Ds 1990:76 Romfördragets artikel 30). Såsom&lt;br&gt;utredningen kunde konstatera, uppkommer i grunden likartade problem i&lt;br&gt;fråga om andra fördragsregler som rör den fria rörligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassis-utredningens redovisning av rättsläget på varuområdet visar att&lt;br&gt;EG-domstolens praxis innefattar avvägningar mellan vikten av å ena sidan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de nationella intressen (regleringshänsyn) som måste tillgodoses och å&lt;br&gt;andra sidan fördragets principer om fri rörlighet. Med eller utan uttryckligt&lt;br&gt;stöd i Romfördraget godtar domstolen att tungt vägande offentliga in-&lt;br&gt;tressen, såsom hänsyn till allmän ordning och säkerhet, leder till inskränk-&lt;br&gt;ningar i den fria rörligheten under förutsättning att inskränkningarna inte&lt;br&gt;går utöver vad som är nödvändigt och rimligt för att tillgodose reglering-&lt;br&gt;sändamålet. I princip bortfaller emellertid möjligheten att upprätthålla de&lt;br&gt;hindrande åtgärderna när regleringshänsynen tillgodosetts genom sekun-&lt;br&gt;därrättsliga gemenskapsregler, s. k. harmonisering. EES-avtalet består till&lt;br&gt;mycket betydande del av sådana harmoniserande regler, hämtade ur EG-&lt;br&gt;direktiv, anpassade för detta avtal. Genom ett effektivt genomförande av&lt;br&gt;direktivens krav i svensk normgivning elimineras i motsvarande mån&lt;br&gt;utrymmet för konflikter mellan svensk rätt och de grundläggande förplik-&lt;br&gt;telser som avtalet medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill till förekommande av vaije missförstånd på denna punkt här&lt;br&gt;upprepa, att avsikten med lagvalsregeln inte är att införa EG-rättsliga&lt;br&gt;principer om gemenskapsrättens företräde till förmån för enskilda. Proto-&lt;br&gt;koll 35, som utgör grunden för den föreslagna lagvalsregeln, är upprättat&lt;br&gt;under full ömsesidig medvetenhet om detta. Protokollet tar sikte på sådana&lt;br&gt;fall, där olika nationella föreskrifter kan tänkas leda till skilda resultat, och&lt;br&gt;någon sådan föreskrift innefattar en införlivad EES-bestämmelse. Den&lt;br&gt;senare föreskriften skall då tillämpas. Varken protokollet eller lagvalsre-&lt;br&gt;geln ger någon ledning för sådana fall där genomförandet av fördragsbe-&lt;br&gt;stämmelserna i svensk rätt uteblivit eller skett ofullständigt eller felaktigt.&lt;br&gt;Det är i det senare slaget av situationer som det inom EG under vissa&lt;br&gt;förutsättningar kan uppstå fråga om direkt effekt av direktivets bestämmel-&lt;br&gt;ser. Att direktivbestämmelser kan användas på sådant sätt beror bl. a. på&lt;br&gt;principen om gemenskapsrättens företräde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland bestämmelserna i EES-avtalet finns också sådana som har mot-&lt;br&gt;svarigheter i de inom EG alltid direkt tillämpliga förordningarna. Eftersom&lt;br&gt;en sådan bestämmelse till följd av EES-avtalets artikel 7 skall med sitt&lt;br&gt;sammanhang inkorporeras i den svenska rätten på sin rätta konstitutio-&lt;br&gt;nella nivå, och det alltid kommer att framgå att föreskrifterna har EES-&lt;br&gt;ursprung, har jag svårt att se att det här skall kunna uppstå några särskilda&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s. k. lagvalsreglen får därmed enligt mitt bedömande sin främsta&lt;br&gt;betydelse i fråga om de grundrättigheter som EES-avtalet är avsett att&lt;br&gt;garantera enskilda. Det är med andra ord fråga om sådana situationer där&lt;br&gt;en enskild kan stödja sin talan på någon sådan huvudbestämmelse i avtalet&lt;br&gt;som i gemenskapsrättslig praxis tillerkänts direkt effekt och där det mot&lt;br&gt;denna bestämmelse endast står någon svensk föreskrift som inte innefattar&lt;br&gt;genomförande av sekundärrättsliga bestämmelser enligt avtalet. Rätts-&lt;br&gt;tillämparen har då att tolka avtalet med beaktande bl. a. av dess artikel 6.&lt;br&gt;Konkret handlar det, förutom om fria varurörelser, framförallt om rätten&lt;br&gt;till fri rörlighet för arbetskraft, etableringsfrihet, fritt tjänsteutbyte, fria&lt;br&gt;kapitalrörelser, närmast fria betalningar, samt rätten till lika lön för män&lt;br&gt;och kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalets grundläggande bestämmelser på konkurrensområdet mot-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarar också EG-regler med direkt effekt. På detta område torde det&lt;br&gt;emellertid knappast uppkomma särskilda konflikter med andra svenska&lt;br&gt;regler, eftersom avtalets konkurrensregler i princip har ett annat tillämp-&lt;br&gt;ningsområde än den svenska rättens konkurrensregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framgått i det föregående, avsnitt 7, utfaller EG-domstolens&lt;br&gt;avvägningar inte helt likartat på olika rättsområden. Rättsläget beror bl. a.&lt;br&gt;på vilken grundläggande frihet det är fråga om och på det nationella&lt;br&gt;regleringsintressets natur. Särskilt i fråga om fria varurörelser väger in-&lt;br&gt;tresset av öppna gränser mycket tungt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättstillämpningen får sålunda från fall till fall med ledning av EG-&lt;br&gt;domstolens praxis undersökas hur det förhåller sig med fördragsbestäm-&lt;br&gt;melsernas tolkning. Många remissinstanser har efterlyst närmare upplys-&lt;br&gt;ningar om EG-rättens innebörd. Jag är medveten om att det kommer att&lt;br&gt;krävas mer omfattande och ingående information än det är möjligt att ge&lt;br&gt;inom ramen för lagstiftningsärendet. Som juridiska forskningsnämnden&lt;br&gt;vid Universitetet i Lund har framhållit kommer utarbetade kommentarer&lt;br&gt;och anvisningar till stöd för tolkning och tillämpning att bli nödvändiga&lt;br&gt;och oumbärliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det emellertid, som juridiska fakultetnämnden vid Univer-&lt;br&gt;sitet i Uppsala varit inne på, inte alltid givet att en bestämmelse i EES-&lt;br&gt;fördraget under alla förhållanden för till samma resultat som en likaly-&lt;br&gt;dande bestämmelse i Romfördraget. Varje bestämmelse måste tolkas i sitt&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller denna omständighet är något som varit okänt vid förhand-&lt;br&gt;lingarna om EES-avtalet eller vid avtalets ingående. Redan i Cassis-&lt;br&gt;utredningen fastslogs att utfallet vid tolkningen och tillämpningen av en&lt;br&gt;bestämmelse i EES-fördraget kunde bli annorlunda än i fråga om en&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse i Romfördraget (Ds 1990:76 s. 110 ff). Detta&lt;br&gt;sammanhängde enligt utredningen med att de båda fördragens mål inte&lt;br&gt;sammanföll. Samma förhållande hade, som fakultetsnämnden påpekat,&lt;br&gt;vid avtalets ingående uttryckligen framhållits av EG-domstolen i yttrandet&lt;br&gt;1/91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar emellertid för min del att betydelsen av den nu nämnda&lt;br&gt;skillnaden mellan fördragen i detta sammanhang inte skall överdrivas.&lt;br&gt;Romfördraget har visserligen en integrationsmålsättning som EES-&lt;br&gt;fördraget saknar, och EG: s institutionella förhållanden är helt annorlunda&lt;br&gt;än de som kommer att råda inom EES. Det centrala syftet med EES-avtalet&lt;br&gt;har emellertid från första början varit just att skapa ömsesidigt marknads-&lt;br&gt;tillträde för enskilda rättssubjekt på likvärdiga rättsliga villkor. En grund-&lt;br&gt;läggande målsättning är också att under fortsatt samarbete inom ett enhet-&lt;br&gt;ligt och dynamiskt samarbetsområde behålla och utveckla den skapade&lt;br&gt;rättslikheten. Detta är bakgrunden till samtliga de bestämmelser jag berört&lt;br&gt;i det föregående, liksom till det grundläggande förbudet mot särbehandling&lt;br&gt;på grund av nationalitet inom EES-avtalets tillämpningsommråde. Detta&lt;br&gt;syfte kommer också till uttryck i avtalets ingress, som skall tjäna till ledning&lt;br&gt;vid bestämmelsernas tolkning. Jag vill i detta sammanhang särskilt under-&lt;br&gt;stryka att parternas i ingressen uttalade mål att åstadkomma en enhetlig&lt;br&gt;tolkning och tillämpning av avtalets bestämmelser och motsvarande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser just tillkom efter EG-domstolens yttrande i december 1991&lt;br&gt;för att ytterligare understryka vikten av att upprätthålla detta mål, trots&lt;br&gt;avsaknaden av en gemensam EES-domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådana fall, där det i rättstillämpningen kan uppkomma tvekan om&lt;br&gt;innebörden och räckvidden av avtalets nu ifrågavarande bestämmelser,&lt;br&gt;fyller det i övervakningsavtalets artikel 34 angivna förfarandet med tolk-&lt;br&gt;ningsbesked från EFTA-domstolen en viktig funktion. Tolkningsbeskeden&lt;br&gt;är inte bindande, och det kan hända att det visar sig ej vara möjligt att lösa&lt;br&gt;uppkomna problem i enlighet med deras innehåll. I sådana fall får det&lt;br&gt;ankomma på regeringen att ta de initiativ som kan erfordras. Det kan t. ex.&lt;br&gt;bli fråga om utarbetande av förslag till lämpliga ändringar av gällande&lt;br&gt;svenska föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kunde övervägas att genom ytterligare föreskrifter i EES-lagen ge&lt;br&gt;anvisningar för rättstillämpningen utöver lagvalsregeln och de anvisningar&lt;br&gt;själva avtalet ger. Förtydliganden har t. ex. efterlysts av Folksam. Frågan&lt;br&gt;övervägdes av Cassis-utredningen, vars uppgift just var att på ett så&lt;br&gt;centralt område som varuområdet överväga hur de nu behandlade frå-&lt;br&gt;gorna kring konflikter mellan gemensamma regler och nationella regler&lt;br&gt;skulle kunna lösas. Utredningen, som slutfördes nära den tidpunkt då&lt;br&gt;egentliga förhandlingar om EES-avtalet påbörjades, kunde inte lägga fram&lt;br&gt;något förslag till lagtext men uppehöll sig från sina utgångspunkter utförligt&lt;br&gt;vid problemen. I flera avsnitt tecknade utredningen konturerna av en&lt;br&gt;tänkbar närmare reglering för att styra rättstillämpningen kring de bestäm-&lt;br&gt;melser som nu återfinns i EES-fördragets artiklar 11 — 13 (Ds 1990:76 s.&lt;br&gt;150 ff.). Utredningen kan emellertid knappast sägas för egen del ha föror-&lt;br&gt;dat bestämmelser av sådant slag (s. 151).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av betänkandet anmälde ett par remissinstan-&lt;br&gt;ser uttryckliga betänkligheter mot att närmare söka styra rättsutvecklingen&lt;br&gt;på det sätt utredningen skisserat (jfr Ds 1991:46 s. 63 ff.). För min del&lt;br&gt;ansluter jag mig till den meningen, att några sådana närmare bestämmelser&lt;br&gt;inte skulle fylla någon funktion. De skulle med nödvändighet få ges en så&lt;br&gt;allmänt hållen utformning att de inte skulle vara till någon egentlig ledning.&lt;br&gt;Mer preciserade bestämmelser skulle lätt kunna komma att stå i strid med&lt;br&gt;målsättningen om ett enhetligt och dynamiskt samarbetsområde. Jag vill i&lt;br&gt;detta sammanhang också erinra om vad jag tidigare sagt om utrymmet för&lt;br&gt;motivuttalanden (avsnitt 14.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är medveten om att den svenske rättstillämparen i många fall&lt;br&gt;kommer att ställas inför delvis nya uppgifter. Han ställs inför ett val mellan&lt;br&gt;olika regler, där nya, gemenskapsrättsligt präglade tankegångar måste ges&lt;br&gt;utrymme. Samtidigt vill jag som min mening framhålla att utpräglade&lt;br&gt;konfliktsituationer knappast kan förutses bli vanligt förekommande. Här-&lt;br&gt;till bidrar till att börja med den förut berörda, mycket omfattande anpass-&lt;br&gt;ning av materiella svenska föreskrifter som delvis redan ägt rum, delvis nu&lt;br&gt;genomförs eller kommer att genomföras såsom en följd av EES-fördraget.&lt;br&gt;Men också den i svensk rätt sedan länge etablerade principen om fördrags-&lt;br&gt;trogen tolkning av lagar och andra författningar ger rättstillämparen instru-&lt;br&gt;ment att undvika konflikter. Enligt min mening torde det med ökande&lt;br&gt;internationalisering över huvud taget komma att framstå som alltmera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naturligt att söka sådan vägledning i skilda rättsliga frågor, vare sig dessa&lt;br&gt;har merkantil anknytning eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.6 Offentlig upphandling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Särskild författningsreglering i tillägg till den ovan&lt;br&gt;föreslagna inkorporeringen av protokoll 2 till övervakningsavtalet är&lt;br&gt;inte påkallad i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har lämnat bedömningen&lt;br&gt;utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: EES-avtalets materiella regler på området&lt;br&gt;offentlig upphandling, vilka direkt motsvarar ett antal EG-direktiv, har&lt;br&gt;kort beskrivits i den i inledningen nämnda grönboken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom finansdepartementet har med anledning av EES-avtalet utarbetats&lt;br&gt;departementspromemorian (Ds 1992:4) Offentlig upphandling och EES —&lt;br&gt;ett lagförslag. I promemorian lämnas förslag till den lagstiftning som&lt;br&gt;erfordras för att införliva EES-avtalets bestämmelser om offentlig upp-&lt;br&gt;handling såvitt avser de olika rättsakter till vilka det hänvisas i bilaga XVI&lt;br&gt;till EES-avtalet. Lagen avses träda i kraft samtidigt med EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalets huvuddel innehåller inte någon bestämmelse som särskilt&lt;br&gt;tar sikte på offentlig upphandling utom att det i artikel 65.1 hänvisas till&lt;br&gt;den nyssnämnda bilagan XVI till avtalet. Övervakningsavtalet däremot&lt;br&gt;innehåller i artikel 23 som framgår av den tidigare redovisningen en&lt;br&gt;bestämmelse om att ESA skall tillförsäkra att EES-avtalets bestämmelser&lt;br&gt;om offentlig upphandling tillämpas av EFTA-länderna. Vidare föreskrivs i&lt;br&gt;protokoll 2 till övervakningsavtalet särskilt om ESA: s uppgifter i fråga om&lt;br&gt;offentlig upphandling. Som tidigare sagts bör övervakningsavtalet och dess&lt;br&gt;protokoll 1 —4 inkorporeras genom EES-lagen. Dessa bestämmelser kom-&lt;br&gt;mer härigenom att gälla som svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övernationella övervakningen av upphandling inom EES — vilken&lt;br&gt;inom EG handhas av kommissionen — ligger delvis inom ramen för det&lt;br&gt;allmänna övervakningsförfarandet (art. 109 i EES-avtalet och art. 5 och 22&lt;br&gt;i övervakningsavtalet) avseende de avtalsslutande parternas efterlevnad av&lt;br&gt;avtalsförpliktelserna. Inom ramen för denna övervakning ligger framför&lt;br&gt;allt granskning av de avtalsslutande parternas implementering, tillämpning&lt;br&gt;och efterlevnad av reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESA, som anförtros uppgifter och befogenheter motsvarande EG-&lt;br&gt;kommissionens, ansvarar för övervakningen av offentlig upphandling&lt;br&gt;inom EFTA-länderna, medan kommissionen sålunda svarar för övervak-&lt;br&gt;ningen inom EG. Kriterium för ärendefördelning är den upphandlande&lt;br&gt;enhetens säte. Samarbete mellan kommissionen och ESA skall äga rum&lt;br&gt;enligt EES-avtalets allmänna bestämmelser härom (art. 109).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver det allmänna övervakningsförfarandet tillkommer för offentlig&lt;br&gt;upphandling ett särskilt rättelseförfarande på överstatlig nivå enligt ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom EG antaget s. k. rättsmedelsdirektiv avseende varor samt bygg- och&lt;br&gt;anläggningsarbeten (direktiv 89/665/EEG). Ett i stort sett identiskt rättel-&lt;br&gt;seförfarande förekommer i ett nyligen antaget rättsmedelsdirektiv för&lt;br&gt;sektorerna vatten, energi, transport och telekommunikationer (direktiv&lt;br&gt;92/13/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyssnämnda rättelseförfarande enligt direktiv 89/665/EEG, som såvitt&lt;br&gt;avser ESA regleras i protokoll 2 till övervakningsavtalet, kan initieras efter&lt;br&gt;anmälan eller ex officio av kommissionen resp. ESA för det fall att det&lt;br&gt;under en pågående upphandling uppmärksammas en klar och konkret&lt;br&gt;(”clear and manifest”) överträdelse av upphandlingsbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet innebär i korthet att kommissionen resp. ESA vänder sig till&lt;br&gt;den berörda staten med en begäran om rättelse. Även den upphandlande&lt;br&gt;enheten skall underrättas. I samband därmed skall anges de skäl som ligger&lt;br&gt;till grund för en sådan begäran. Staten i fråga har då att inom 21 dagar&lt;br&gt;lämna en bekräftelse att överträdelsen har korrigerats, en motiverad för-&lt;br&gt;klaring till varför någon rättelse inte gjorts eller en uppgift om att upphand-&lt;br&gt;lingen har skjutits upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ovan beskrivna proceduren enligt protokoll 2 till övervakningsav-&lt;br&gt;talet, vilken lämnar utrymme för staterna att själva avgöra vilka åtgärder&lt;br&gt;en begäran från ESA föranleder i det enskilda fallet, torde enligt min&lt;br&gt;mening inte påkalla någon ytterligare författningsreglering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.7 Offentliga stödåtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vissa särskilda införlivandefrågor såvitt beträffar området för offentliga&lt;br&gt;stödåtgärder redovisas i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redogörelse för EES-avtalets bestämmelser om offentliga stödåtgär-&lt;br&gt;der samt övervakningen av deras efterlevnad har jag lämnat i det föregå-&lt;br&gt;ende (avsnitt 8.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som tidigare redovisats bör EES-avtalets huvudbestämmelser&lt;br&gt;rörande offentligt stöd liksom övervakningsavtalet och dess protokoll 3&lt;br&gt;inkorporeras genom EES-lagen. Härigenom kommer dessa bestämmelser&lt;br&gt;att gälla som svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har ifrågasatt om artikel 61 i EES-avtalet, vilken&lt;br&gt;således föreslås bli inkorporerad genom EES-lagen, omfattar stödåtgärder&lt;br&gt;som lämnas av kommuner och landsting. En remissinstans anser att det&lt;br&gt;särskilt bör anges i EES-lagen att så är fallet. Några remissinstanser har&lt;br&gt;också ifrågasatt om Sverige kan fortsätta att lämna regionalpolitiskt stöd&lt;br&gt;till företag i samma utsträckning som hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om detta vill jag säga följande. I artikel 61 talas om ”statliga medel, av&lt;br&gt;vilket slag det än är”. En strikt bokstavstolkning skulle möjligen kunna ge&lt;br&gt;vid handen att stöd från lokala och regionala organ inte skulle omfattas av&lt;br&gt;reglerna. Sverige är emellertid genom artikel 6 i EES-avtalet förpliktat att&lt;br&gt;tolka sådana bestämmelser i EES-avtalet som är identiska med motsva-&lt;br&gt;rande artiklar i Romfördraget i enlighet med relevanta avgöranden av&lt;br&gt;EG-domstolen. I flera för detta sammanhang relevanta avgöranden från&lt;br&gt;EG-domstolen har slagits fast att alla former av offentligt stöd från såväl&lt;br&gt;statliga, regionala och lokala organ omfattas av reglerna i artikel 61 (se&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. fall 248/84, Tyskland mot kommissionen). Mot bakgrund därav&lt;br&gt;måste även stödåtgärder från kommuner och landsting anses omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 61. Eftersom artikel 6 föreslås bli inkorporerad&lt;br&gt;med svensk rätt genom EES-lagen torde det inte därutöver vara erforderligt&lt;br&gt;med en särskild bestämmelse i denna fråga i EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare framhållits kan även skilda former av stöd som lämnas av&lt;br&gt;andra slag av institutioner omfattas av bestämmelserna. Ett grundläggande&lt;br&gt;kriterium är emellertid alltid att stödet utgår av offentliga medel. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas olika former av stöd som lämnas av Fonden för&lt;br&gt;industriell utveckling (Industrifonden) och de regionala utvecklings-&lt;br&gt;fonderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande det svenska regionalpolitiska stödet till företagen vill jag&lt;br&gt;framhålla följande. Som framgått av min redogörelse i det föregående har&lt;br&gt;EFTA-länderna genom en gemensam deklaration, fogad till avtalets grund-&lt;br&gt;läggande bestämmelser om offentligt stöd, tillförsäkrats möjlighet att även&lt;br&gt;fortsättningsvis bedriva en regionalpolitik där också sådana kriterier som&lt;br&gt;låg befolkningstäthet skall kunna åberopas. Denna fråga får därigenom&lt;br&gt;enligt min mening anses ha fått en tillfredsställande lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av ESA på området för offentligt stöd riktar sig, som tidigare&lt;br&gt;berörts, till Sverige som avtalsslutande part. Någon särskild lagreglering i&lt;br&gt;detta sammanhang torde inte erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här också beröra frågan om återbetalning av redan lämnade stöd.&lt;br&gt;Som framgått av den tidigare redovisningen avseende offentligt stöd har&lt;br&gt;ESA befogenhet att vända sig till en EFTA-stat med en begäran om&lt;br&gt;återvinning från mottagaren av ett redan utbetalat stöd som befunnits&lt;br&gt;fördragsstridigt. För att tillhandahålla ett instrument härför såvitt beträffar&lt;br&gt;statligt stöd utarbetas för närvarande inom regeringskansliet bl. a. tilläggs-&lt;br&gt;bestämmelser till förordningen (1988: 764) om statligt stöd till näringslivet.&lt;br&gt;Innebörden av dessa tillkommande bestämmelser är att det som generellt&lt;br&gt;villkor för utgivandet av sådant stöd skall gälla att ett utbetalat stöd får&lt;br&gt;återkrävas om det befunnits strida mot EES-avtalets regler. Har stödet&lt;br&gt;givits som lån med fördelaktiga villkor, skall det återbetalas eller konver-&lt;br&gt;teras till marknadsmässiga villkor. Någon särskild bestämmelse därutöver&lt;br&gt;i EES-lagen om återbetalningsskyldighet torde såvitt jag kan bedöma inte&lt;br&gt;erfordras (jfr HD:s resonemang i NJA 1984 s. 648).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kommuner och landsting gäller enligt 2 kap. 8 § andra&lt;br&gt;stycket kommunallagen (1991:900) att individuellt inriktat stöd till en-&lt;br&gt;skilda näringsidkare bara får lämnas om det finns synnerliga skäl för det.&lt;br&gt;Kommunernas och landstingens kompetens att utge sådant stöd är följakt-&lt;br&gt;ligen mycket begränsad. Mot denna bakgrund finner jag inte anledning att&lt;br&gt;nu lägga fram något förslag utöver dem som jag kommer att ta upp i det&lt;br&gt;följande; nämligen upplysningsskyldighet för kommuner och landsting i&lt;br&gt;fråga om planerade stöd och möjlighet för regeringen att i vissa fall&lt;br&gt;upphäva beslut om stödåtgärder. Skulle undantagsvis en fråga om återbe-&lt;br&gt;talning av ett kommunalt stöd aktualiseras får denna lösas inom ramen för&lt;br&gt;en sedvanlig tillämpning av offentligrättsliga och civilrättsliga regler. Jag&lt;br&gt;kan tillägga att dessa frågor ännu inte fått någon entydig eller slutgiltig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lösning inom EG, bl. a. eftersom EG-kommissionens beslut skall verkstäl- Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;las i enlighet med nationell lag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsning av svensk myndighets prövningsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En särskild bestämmelse som anger en begränsning i&lt;br&gt;visst hänseende av svenska myndigheters prövningsrätt av offentligt&lt;br&gt;stöd infors i EES-lagen. Begränsningen innebär att svenska myndig-&lt;br&gt;heter endast om särskilda skäl föreligger får pröva tillåtligheten av&lt;br&gt;offentliga stödåtgärder som regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer har anmält till ESA enligt artikel 62 i EES-&lt;br&gt;avtalet och protokoll 3 till övervakningsavtalet innan ett lagakraft-&lt;br&gt;vunnet beslut av övervakningsmyndigheten eller EFTA-domstolen&lt;br&gt;föreligger i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt, dock att&lt;br&gt;promemorians förslag inte medger rätt för myndigheterna att vid särskilda&lt;br&gt;skäl pröva stödåtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har lämnat&lt;br&gt;förslaget utan erinran. En remissinstans har anfört att en svensk myndighet&lt;br&gt;är oförhindrad att — även sedan ESA: s prövning ägt rum — självständigt&lt;br&gt;ta ställning till om det aktuella stödet står i strid med artikel 61 och att&lt;br&gt;myndigheten vid sitt avgörande inte får styras av ESA: s bedömning. En&lt;br&gt;annan ordning skulle enligt denna remissinstans komma i konflikt med 11&lt;br&gt;kap. 2 och 7 §§ regeringsformen. Det är således inte uteslutet, fortsätter&lt;br&gt;nämnda remissinstans, att myndigheten godkänner stödet trots att ESA&lt;br&gt;funnit stödet strida mot artikel 61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I lagstiftningsärendet rörande införlivandet av&lt;br&gt;luftfartsavtalet mellan Sverige, Norge och EG (Godkännande av ett avtal&lt;br&gt;mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart, m. m., prop. 1991/92:29)&lt;br&gt;förekommer ett övervakningsförfarande som företer påtagliga likheter&lt;br&gt;med det som föreskrivs enligt EES-avtalet. En viktig skillnad är dock att&lt;br&gt;övervakningen enligt luftfartsavtalet är uppbyggd enligt en s. k. enpelarmo-&lt;br&gt;dell, vilket innebär att EG-kommissionen ensam handhar övervakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet bygger i stället på en s.k. tvåpelarmodell. Vad som i prop.&lt;br&gt;1991/92:29 uttalas om kommissionen i nu aktuella hänseenden har här&lt;br&gt;relevans för ESA. Lagrådet anförde i det lagstiftningsärendet (prop. s. 297)&lt;br&gt;att frågan om tillåtligheten av statliga och kommunala stödåtgärder får&lt;br&gt;anses underkastad kommissionens kontroll. Denna kontroll, fortsatte lag-&lt;br&gt;rådet, utgörs av en efterhandsgranskning såvitt avser stödåtgärder som&lt;br&gt;finns vid avtalets ikraftträdande och av en förhandsprövning när det gäller&lt;br&gt;åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet. Lagrådet ansåg därför att ut-&lt;br&gt;rymmet för svensk domstolsprövning — närmast laglighetsprövning av&lt;br&gt;kommunala beslut efter kommunalbesvär — är begränsat innan den av&lt;br&gt;kommissionen initierade kontrollen fullföljts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen ansåg dock (prop. s. 47) att den aktuella ordningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt luftfartsavtalet inte hindrar en svensk domstolsprövning efter kom-&lt;br&gt;munalbesvär annat än om grunden för överklagandet är den som anges i 10&lt;br&gt;kap. 8 § första stycket kommunallagen (1991:900), nämligen att beslutet&lt;br&gt;strider mot lag eller annan författning och att den bestämmelse som&lt;br&gt;motsvarar artikel 61 i EES-avtalet åberopas. Är detta fallet, anförde de-&lt;br&gt;partementschefen, måste domstolen avvakta kommissionens prövning.&lt;br&gt;Har stödet inte anmälts till kommissionen torde dock enligt departements-&lt;br&gt;chefen domstolen kunna konstatera att stödet är otillåtet, då reglerna om&lt;br&gt;anmälan i sådant fall åsidosatts (jfr EF-Karnov, 1990, avsnitt 7.2, s. 620).&lt;br&gt;En särskild bestämmelse i frågan intogs mot bakgrund därav i förslaget till&lt;br&gt;den lag som införlivar luftfartsavtalet med svensk rätt (lag (1992:138) om&lt;br&gt;tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande bestämmelse som anger en begränsning i visst hänse-&lt;br&gt;ende av svensk myndighets prövningsrätt av stödåtgärder som anmälts till&lt;br&gt;ESA bör enligt min mening införas i EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i detta sammanhang anfört att det finns skäl att ge bestäm-&lt;br&gt;melsen en något mindre kategorisk utformning än vad som skett i det&lt;br&gt;remitterade förslaget. Enligt lagrådet föreligger annars en påtaglig risk att&lt;br&gt;den rättsliga prövningen i Sverige av kommunala stödåtgärder blir onödigt&lt;br&gt;fördröjd. Något egentligt behov av att invänta övervakningsmyndighetens&lt;br&gt;uppfattning synes enligt lagrådet föreligga endast då utgången i målet är&lt;br&gt;beroende av hur artikel 61 skall tolkas. Är omständigheterna sådana att ett&lt;br&gt;kommunalt stöd skall upphävas av en annan anledning — till följd exem-&lt;br&gt;pelvis av att beslutet inte tillkommit i laga ordning eller att den kommu-&lt;br&gt;nala kompetensen har överskridits — är det enligt lagrådet inte påkallat att&lt;br&gt;invänta ett beslut från övervakningsmyndigheten. Detsamma gäller enligt&lt;br&gt;lagrådet, när talan mot det kommunala beslutet uppenbarligen är ogrun-&lt;br&gt;dad. Lagrådet har därför föreslagit att det i bestämmelsen anges att svenska&lt;br&gt;myndigheter endast om särskilda skäl föreligger får pröva ett till ESA&lt;br&gt;anmält stöd innan ett lagakraftvunnet avgörande föreligger i anmälnings-&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan instämma i vad lagrådet har anfört i denna fråga. I bestämmel-&lt;br&gt;sen bör följaktligen föreskrivas, såsom lagrådet föreslagit, att svenska&lt;br&gt;myndigheter endast om särskilda skäl föreligger får pröva tillåtligheten av&lt;br&gt;ett till ESA anmält stöd, innan ett lagakraftvunnet avgörande föreligger i&lt;br&gt;anmälningsärendet. Sådana särskilda skäl kan i enlighet med vad lagrådet&lt;br&gt;anfört vara att ett överklagande uppenbarligen är ogrundat eller att det&lt;br&gt;kommunala beslutet vid sidan av ett eventuellt brott mot artikel 61 har&lt;br&gt;sådana brister att det under alla omständigheter skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare påpekat att ESA: s beslut kan komma att överklagas&lt;br&gt;till EFTA-domstolen. Enligt lagrådet synes det i ett sådant fall inte lämpligt&lt;br&gt;att det kommunala besvärsmålet avgörs förrän talan mot ESA:s beslut&lt;br&gt;färdigbehandlats av EFTA-domstolen. Jag delar lagrådets uppfattning i&lt;br&gt;denna fråga. Enligt min mening bör detta också tydligare komma till&lt;br&gt;uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver vill jag göra ytterligare ett förtydligande. Som tidigare sagts&lt;br&gt;följer av bestämmelserna i artikel 62 och protokoll 3 till övervakningsav-&lt;br&gt;talet att Sverige skall underrätta ESA om såväl befintliga som planerade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stödåtgärder. I bestämmelsen bör enligt min mening uttryckligen anges att&lt;br&gt;det är anmälningar från regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En remissinstans har påpekat att svensk domstol eller myndighet —&lt;br&gt;närmast kammarrätt efter kommunalbesvär — formellt är oförhindrad att&lt;br&gt;även efter ESA: s resp. EFTA-domstolens prövning göra en självständig&lt;br&gt;bedömning av stödets tillåtlighet. Man får emellertid enligt min mening&lt;br&gt;anta att domstolarna kommer att fasta stort avseende vid ESA:s resp.&lt;br&gt;EFTA-domstolens bedömning. Som ovan redovisats framhöll lagrådet vid&lt;br&gt;införlivandet av luftfartsavtalet att frågan om tillåtligheten av stödåtgärder&lt;br&gt;fick anses underkastad kommissionens (läs ESA:s) kontroll. Här måste&lt;br&gt;också framhållas möjligheten för svenska domstolar att begära ett rådgi-&lt;br&gt;vande yttrande från EFTA-domstolen rörande tolkningen av en EES-regel.&lt;br&gt;Det synes vara lämpligt att den svenska domstolen i förekommande fall&lt;br&gt;och, om det bedöms vara av betydelse för domstolens prövning, utnyttjar&lt;br&gt;sig av denna möjlighet. Sammanfattningsvis bör enligt min mening inte&lt;br&gt;några vägande olägenheter uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En särskild bestämmelse som föreskriver en skyldighet&lt;br&gt;för kommunerna och landstingen att lämna upplysningar till reger-&lt;br&gt;ingen om alla former av stöd som planeras och som kan bli föremål&lt;br&gt;för ESA: s prövning införs i EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt, dock att försla-&lt;br&gt;get inte angav att upplysningsskyldigheten omfattar även landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser har lämnat försla-&lt;br&gt;get utan erinran. Några remissinstanser, däribland Svenska kommunför-&lt;br&gt;bundet och Landstingsförbundet, har avstyrkt förslaget under anförande&lt;br&gt;av att artikel 61 inte omfattar stödåtgärder lämnade av kommuner och&lt;br&gt;landsting. Ett par andra remissinstanser har förordat att även landstingen&lt;br&gt;uttryckligen införs i lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Lagrådet uttalade i det ovan berörda lagstiftnings-&lt;br&gt;ärendet (se prop. 1991/92:29 s 297) att den där aktuella lagen borde&lt;br&gt;innehålla en regel om skyldighet för kommunerna att upplysa regeringen&lt;br&gt;om stöd som planeras och som kan bli föremål för kommissionens pröv-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse av motsvarande innehåll som tar sikte på ESA: s pröv-&lt;br&gt;ning bör enligt min mening införas även i EES-lagen. Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundets och Landstingsförbundets invändningar har bemötts tidigare&lt;br&gt;och föranleder ingen ändring i förslaget. Såsom ett par remissinstanser&lt;br&gt;föreslagit bör landstingen uttryckligen omnämnas i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt beträffar det statliga stödet bör här nämnas att det inom närings-&lt;br&gt;departementet för närvarande utarbetas en förordning som bl. a. kommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ålägga statliga myndigheter att på begäran av regeringen lämna de&lt;br&gt;uppgifter som ESA behöver för sin övervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att upphäva kommunala stödbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En särskild bestämmelse som ger regeringen möjlighet&lt;br&gt;att upphäva sådana stödåtgärder som beslutats av kommuner och&lt;br&gt;landsting och som ESA genom lagakraftvunnet beslut eller EFTA-&lt;br&gt;domstolen funnit strida mot artikel 61 i EES-avtalet införs i EES-&lt;br&gt;lagen. Bestämmelsen skall inte tillämpas om en svensk myndighet&lt;br&gt;har funnit att kommunens eller landstingets beslut är förenligt med&lt;br&gt;artikel 61, eller om denna fråga alltjämt är föremål för sådan pröv-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag, dock att&lt;br&gt;stödåtgärder från landstingen inte uttryckligen angavs i förslaget. Inte&lt;br&gt;heller innehöll förslaget att bestämmelsen inte skall tillämpas om en svensk&lt;br&gt;myndighet har funnit att beslutet är förenligt med artikel 61, eller om&lt;br&gt;denna fråga alltjämt är föremål för sådan prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan&lt;br&gt;erinran. En remissinstans har särskilt ifrågasatt förslagets förenlighet med&lt;br&gt;regeringsformens 11 kap. 2 och 7 §§ och anfört bl. a.: Kommunala bidrag&lt;br&gt;till företag liksom kommunala låne- och kreditgarantier kan i vissa fall&lt;br&gt;anses som myndighetsutövning. Kommunfullmäktige är inte en förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndighet i regeringsformens mening. Om stödåtgärden beslutas av&lt;br&gt;kommunfullmäktige skyddar således inte 11 kap. 7 § regeringsformen mot&lt;br&gt;att myndighet bestämmer hur beslutet skall fattas eller lag tillämpas (jfr&lt;br&gt;prop. 1991/92:29 s. 53). Det är emellertid inte ovanligt att kommunfull-&lt;br&gt;mäktige delegerar beslutanderätten i sådana här frågor till kommunsty-&lt;br&gt;relsen eller till någon annan nämnd (jfr SOU 1989:64 bilagan). Kommun-&lt;br&gt;styrelse och andra kommunala nämnder är förvaltningsmyndigheter och&lt;br&gt;åtnjuter därför skydd enligt 11 kap. 7 § regeringsformen. Kommunalt&lt;br&gt;beslut om stödåtgärd kan överklagas till kammarrätt och regeringsrätten.&lt;br&gt;Dessa domstolar är i sin dömande verksamhet skyddade av 11 kap. 2 §&lt;br&gt;regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare några remissinstanser har avstyrkt eller ifrågasatt förslaget&lt;br&gt;mot bakgrund av den kommunala självstyrelsen. Slutligen har några re-&lt;br&gt;missinstanser föreslagit att landstingen uttryckligen omnämns i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Genom EES-lagen inkorporeras artikel 61 med&lt;br&gt;svensk rätt och kommer därigenom att gälla som svensk lag. En allmän&lt;br&gt;utgångspunkt måste vara att kommuner och landsting avstår från att lämna&lt;br&gt;stödåtgärder som kan komma att bedömas som olagliga och EES-stridiga.&lt;br&gt;Vidare måste beaktas att det i 2 kap. 8 § andra stycket kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900) föreskrivs att kommuner och landsting endast får lämna indi-&lt;br&gt;viduellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare om det finns synnerliga&lt;br&gt;skäl som talar för det. Som tidigare framhållits är således kommunernas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och landstingens kompetens att utge sådant stöd mycket begränsad. Man&lt;br&gt;kan därför också allmänt utgå från att kommunala stödåtgärder som strider&lt;br&gt;mot artikel 61 under alla förhållanden blir sällsynt förekommande. Det&lt;br&gt;kan emellertid inte uteslutas att en sådan situation ändå kan komma att&lt;br&gt;uppstå. Mot bakgrund därav bör det enligt min mening tillskapas en&lt;br&gt;möjlighet för regeringen att upphäva beslut om stödåtgärder av kommuner&lt;br&gt;och landsting som ESA funnit strida mot artikel 61 i EES-avtalet. Man&lt;br&gt;skulle här i och för sig alternativt kunna tänka sig att lägga sådana frågor&lt;br&gt;under någon form av domstolskontroll. I stället för att införa en sådan&lt;br&gt;ordning anser jag dock att befogenheten att upphäva det kommunala&lt;br&gt;beslutet — i likhet med vad som gäller enligt lagen (1992:138) om tillämp-&lt;br&gt;ning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart — bör ligga&lt;br&gt;hos regeringen. Denna ordning ter sig också naturlig när det som här rör sig&lt;br&gt;om fullgörandet av Sveriges folkrättsliga förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har i anslutning till förslaget hävdat att det&lt;br&gt;innebär ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Här måste dock&lt;br&gt;framhållas att denna självstyrelse aldrig kan vara total. I motiven till&lt;br&gt;regeringsformen (prop. 1973:90 s. 190) underströks således att arbets- och&lt;br&gt;befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun i ganska vid omfattning&lt;br&gt;måste kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen. Termen kommunal&lt;br&gt;självstyrelse kan anses ge uttryck för principen om en självständig och&lt;br&gt;inom vissa ramar fri bestämmanderätt. Såsom anges i motiven till kom-&lt;br&gt;munallagen (prop. 1990/91:117 s. 23) ger regeringsformen stöd för att&lt;br&gt;riksdagen genom lag bestämmer grunderna för kommunernas och lands-&lt;br&gt;tingens organisation och verksamhetsformer och för den kommunala be-&lt;br&gt;skattningen. Vidare är det riksdagen som genom lag bestämmer deras&lt;br&gt;befogenheter och åligganden. Graden av självstyrelse avgörs följaktligen&lt;br&gt;ytterst av formerna för samverkan mellan staten och den kommunala&lt;br&gt;sektorn. I likhet med vad lagrådet uttalat i fråga om inskränkningar i den&lt;br&gt;kommunala beskattningsrätten (se prop. 1989/90:150, bil. 4:4, s. 32 f)&lt;br&gt;anser jag att inskränkningar i den kommunala självstyrelsen bl. a. får&lt;br&gt;bedömas med hänsyn till arten och omfattningen av inskränkningarna.&lt;br&gt;Inom vissa ramar är gränsdragningen — såsom lagrådet anförde — snarare&lt;br&gt;en politisk än en rättslig fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det sagda kan enligt min mening den föreslagna&lt;br&gt;ordningen för upphävande av beslut om stödåtgärder som befunnits stå i&lt;br&gt;strid med våra folkrättsliga åtaganden och med svensk lag inte anses utgöra&lt;br&gt;en oacceptabel inskränkning av den kommunala självstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen har vidare vissa grundlagsfrågor tagits upp i&lt;br&gt;anslutning till bestämmelserna i 11 kap. 2 och 7 §§ regeringsformen.&lt;br&gt;Bestämmelsen i 11 kap. 7 § regeringsformen tar emellertid sikte på en helt&lt;br&gt;annan situation än den som nu är i fråga, nämligen att en myndighet ger&lt;br&gt;direktiv om hur en förvaltningsmyndighet skall besluta i ett individuellt&lt;br&gt;ärende. En sådan ordning som föreslås i promemorian träffas inte av 11&lt;br&gt;kap. 7 § regeringsformen. Det ter sig också alltför långsökt att regeringsfor-&lt;br&gt;men skulle hindra att regeringen upphäver nämndbeslut men tillåta att&lt;br&gt;regeringen upphäver fullmäktigbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har godtagit min bedömning att regeringsformens bestämmel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser inte utgör något hinder mot ett genomförande av den i 8 § föreslagna&lt;br&gt;ordningen. Lagrådet har emellertid ifrågasatt om ett ingripande från rege-&lt;br&gt;ringens sida är motiverat, i fall där talan rörande det aktuella stödets&lt;br&gt;förenlighet med artikel 61 redan anförts i form av kommunalbesvär. Enligt&lt;br&gt;lagrådets uppfattning framstår det som olämpligt om regeringen med&lt;br&gt;tillämpning av förevarande paragraf skulle kunna föregripa den normala&lt;br&gt;domstolsprövningen. Tillämpningsområdet för 8 § bör därför enligt lagrå-&lt;br&gt;det begränsas till att omfatta endast sådana fall då tolkningen av artikel 61&lt;br&gt;inte kommit under svensk domstols prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets uppfattning att regeringen inte bör föregripa den gängse&lt;br&gt;domstolsprövningen har enligt min mening fog för sig. Jag kan därför&lt;br&gt;biträda lagrådets förslag att det i lagtexten inflyter en uttrycklig begräns-&lt;br&gt;ning av innebörd att bestämmelsen inte skall tillämpas om frågan om&lt;br&gt;stödets förenlighet med artikel 61 är föremål för prövning av svensk&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar att framhållas att bestämmelsen inte heller skall tillämpas&lt;br&gt;efter en domstolsprövning som lett till att kammarrätt eller regeringsrätten&lt;br&gt;i motsats till ESA, eller EFTA-domstolen, funnit att en stödåtgärd är&lt;br&gt;förenlig med artikel 61. Enligt min mening bör även denna begränsning i&lt;br&gt;bestämmelsens tillämpningsområde direkt framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare understrykit att ESA: s beslut kan komma att över-&lt;br&gt;klagas till EFTA-domstolen och därför förordat att det i lagtexten uttryck-&lt;br&gt;ligen anges att det skall föreligga ett lagakraftvunnet beslut av övervaknings-&lt;br&gt;myndigheten eller ett avgörande av EFTA-domstolen. Enligt min mening&lt;br&gt;vinner bestämmelsen i tydlighet genom lagrådets förslag, varför jag biträ-&lt;br&gt;der detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här också slutligen nämna att bestämmelsen inte kan tillämpas&lt;br&gt;beträffande kommunala företag. Dessa lämnar dock som regel inget stöd,&lt;br&gt;varför frågan saknar praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse med ifrågavarande innehåll bör mot bakgrund av vad&lt;br&gt;ovan anförts enligt min mening införas i EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsåtgärder enligt artikel 64 i EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: De nuvarande bestämmelserna om vissa bemyn-&lt;br&gt;diganden för regeringen i lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m. och&lt;br&gt;i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in-&lt;br&gt;eller utförsel av varor ger regeringen möjlighet att vidta åtgärder som&lt;br&gt;kan bli erforderliga i detta sammanhang. Ytterligare bemyndigan-&lt;br&gt;den torde inte vara påkallade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat bedömningen utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: I artikel 64 i EES-avtalet föreskrivs en&lt;br&gt;särskild procedur för införande av skyddsåtgärder på området för offent-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liga stödåtgärder. Regeln utgår från att en tillämpning av stödbestämmel-&lt;br&gt;serna som inte är i enlighet med ett upprätthållande av lika konkurrensvill-&lt;br&gt;kor inom EES kan ge upphov till snedvridning av konkurrensen. Enligt&lt;br&gt;artikel 64 äger därför de avtalsslutande parterna att under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar vidta lämpliga interimistiska och slutliga åtgärder för att motverka&lt;br&gt;aktuella och potentiella snedvridningar av konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har redan i dag möjlighet att vidta åtgärder som kan bli&lt;br&gt;aktuella i detta sammanhang. Således äger regeringen enligt 4 § lagen&lt;br&gt;(1987:1069) om tullfrihet m.m. rätt att under vissa förutsättningar med-&lt;br&gt;dela de föreskrifter som kan behövas. Vidare bör erinras om lagen&lt;br&gt;(1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel&lt;br&gt;av varor. Ytterligare bemyndiganden torde enligt min mening inte vara&lt;br&gt;påkallade i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.8 Konkurrensområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Jag har i dessa frågor samrått med chefen för näringsdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.8.1 Övergripande frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: EES-lagen bör innehålla de delar av avtalskom-&lt;br&gt;plexet som innefattar de gemensamma materiella konkurrensre-&lt;br&gt;glerna och de bestämmelser som reglerar övervakningsorganens&lt;br&gt;myndighetsutövning i den mån de behöver lagform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet godtagit den i&lt;br&gt;promemorian gjorda avgränsningen av EES-lagen så vitt gäller konkurrens-&lt;br&gt;området. Från några håll har dock ifrågasatts om inte det som rör konkur-&lt;br&gt;rensområdet borde behandlas i särskild lag. Också ett fullständigt införli-&lt;br&gt;vande av övervaknings- och kommittéavtalen har förespråkats. I ytterlig-&lt;br&gt;are något fall har framförts önskemål om en mer förklarande disposition av&lt;br&gt;konkurrensavsnittet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Under avsnitt 7 har en översiktlig redogö-&lt;br&gt;relse lämnats för EG: s grundläggande konkurrensregler. EES-avtalets in-&lt;br&gt;nehåll i denna del har redovisats i avsnitt 8.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensområdet är i olika hänseenden särpräglat, även inom EG-&lt;br&gt;rätten. Det rör sig om ett mycket omfattande rättsområde, väl utvecklat&lt;br&gt;genom bindande sekundärrättsliga regler och icke-bindande vägledande&lt;br&gt;uttalanden av olika slag från kommissionen samt en rik praxis i form både&lt;br&gt;av kommissionsavgöranden som publicerats i EGT (Official Journal) och&lt;br&gt;avgöranden av EG-domstolen. Det finns också en mycket omfattande&lt;br&gt;litteratur. I svenskt offentligt tryck återfinns redogörelser, förutom i de&lt;br&gt;grönböcker som publicerats av utrikesdepartementet och vilkas innehåll i&lt;br&gt;stort sett återfinns i de inledningsvis angivna avsnitten av denna bilaga,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl. a. i förarbetena till lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Prop. 1991/92: 170&lt;br&gt;Sverige, Norge och EEG om civil luftfart (prop. 1991/92:29, TU4, rskr. 111) Bilaga 1&lt;br&gt;samt i konkurrenskommitténs huvudbetänkande (SOU 1991:59), Konkur-&lt;br&gt;rens för ökad välfärd Del 1 (s. 245 ff) och departementspromemorian (Ds&lt;br&gt;1992:18) Ny konkurrenslag. Det bör nämnas att några av EG:s centrala&lt;br&gt;sekundärrättsakter på området finns som bilagor till nyssnämnda lag. Det&lt;br&gt;gäller bl. a. rådsförordningen (EEG) nr 17/62 om tillämpningen av Rom-&lt;br&gt;fördragets artiklar 85 och 86, jämte senare ändringsförordningar, nämligen&lt;br&gt;(EEG) nr 59/62, (EEG) nr 118/63 och (EEG) nr 2822/71, rådsförordningen&lt;br&gt;(EEG) nr 3975/87 om förfarandet för tillämpningen av konkurrensreglerna&lt;br&gt;på företag inom luftfartssektorn samt rådsförordningen (EEG) nr 4064/89&lt;br&gt;om kontroll av företagskoncentrationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensreglerna är marknadsregler, komplementära till fördragsreg-&lt;br&gt;lerna om den fria rörligheten. Medan de senare i princip har karaktären av&lt;br&gt;förbud mot olika hinder för den fria rörligheten, primärt riktade till&lt;br&gt;staterna, ehuru med verkningar till förmån för enskilda, riktar sig de&lt;br&gt;grundläggande konkurrensreglerna till företagen och ingriper sålunda i&lt;br&gt;deras verksamhet. Reglernas syfte kan sägas vara att tillsammans med&lt;br&gt;övriga marknadsregler frigöra de marknadskrafter som inom gemenskapen&lt;br&gt;skall alstra den välståndsutveckling som tillhör fördragets övergripande&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller EES-avtalets syften kan tillgodoses utan ett enhetligt system&lt;br&gt;av konkurrensregler som tillämpas likformigt och effektivt inom hela&lt;br&gt;samarbetsområdet. Detta kommer till uttryck i EES-avtalets artikel 1.2 (e).&lt;br&gt;En bristande enhetlighet på detta område skulle även rubba konkurrensför-&lt;br&gt;utsättningarna mellan å ena sidan företag i EFTA-länderna och å den andra&lt;br&gt;företag inom EG. En nödvändig konsekvens är att EES-avtalet innefattar&lt;br&gt;bestämmelser som inom fördragets tillämpningsområde i alla hänseenden&lt;br&gt;motsvarar EG: s konkurrensrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG är framförallt konkurrensrätten det område där kommissionen&lt;br&gt;utövar förvaltande verksamhet med direkta rättsliga verkningar, ofta av&lt;br&gt;ingripande natur, för enskilda rättssubjekt. Det är alltså fråga om verksam-&lt;br&gt;het som i svensk rätt klassificeras som myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av den s. k. tvåpelarlösning som vuxit fram under förhandling-&lt;br&gt;arna om EES fördelas denna förvaltande verksamhet, liksom därmed&lt;br&gt;förbundna rättskipningsuppgifter, mellan å ena sidan de berörda EG-&lt;br&gt;institutionerna, dvs. kommissionen, EG-domstolens förstainstans samt&lt;br&gt;EG-domstolen, och å andra sidan de på EFTA-sidan för bl. a. detta ända-&lt;br&gt;mål inrättade organen, ESA samt EFTA-domstolen. Grunden för de&lt;br&gt;nämnda organens kompetens på konkurrensområdet utgör fördelningsreg-&lt;br&gt;lerna i EES-avtalets artiklar 56 och 57.2. Införlivandet av dessa bestäm-&lt;br&gt;melser med svensk rätt genom EES-lagens 2 § medför sålunda att&lt;br&gt;rättskipnings- och förvaltningsuppgifter, som innefattar myndighetsutöv-&lt;br&gt;ning, överlämnas till internationella inrättningar. Vilka närmare befo-&lt;br&gt;genheter som sålunda överlåts på övervakningsorganen och domstolarna&lt;br&gt;och vad som skall gälla för utövandet av dessa bestäms i olika hänseenden&lt;br&gt;av de materiella bestämmelser och handläggningsregler som finns i över-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vakningsavtalet och i den sekundärrättsliga materia som tillhör EES-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av konkurrensärendenas uppdelning på EG- resp. EFTA-&lt;br&gt;organen är att på detta rättsområde avtalsinnehållet, som inom EG mot-&lt;br&gt;svaras av sammanhållna rättsakter, delvis splittras upp och fordelas på&lt;br&gt;olika håll i fördragsmaterian. Det finns för konkurrensområdet relevanta&lt;br&gt;regler, förutom i EES- och ESA-avtalens huvudbestämmelser samt proto-&lt;br&gt;koll till dessa avtal, också i en bilaga XIV till EES-avtalet där samma s. k.&lt;br&gt;referensteknik som på andra rättsområden används. Därutöver anger&lt;br&gt;protokoll 21 vilken kompetens som ESA skall ges vid tillämpning av&lt;br&gt;konkurrensreglerna. Som närmare kommer att framgå i det följande är det&lt;br&gt;på bilaga XIV och protokoll 4 till övervakningsavtalet som innehållet i&lt;br&gt;vissa rättsakter har fördelats. Denna avtalsstruktur kan försvåra överblic-&lt;br&gt;ken över en komplicerad materia. Det är givet att det återspeglas i EES-&lt;br&gt;lagens utformning. I sak motsvarar likväl, som nyss sagts, regleringen&lt;br&gt;genomgående den inom EG gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har haft varierande meningar om hur man skulle&lt;br&gt;kunna komma till rätta med frågan om införlivande av konkurrensbestäm-&lt;br&gt;melserna. De remissinstanser som representerar särskild sakkunskap på&lt;br&gt;det konkurrensrättsliga området och som har haft insyn i förhandlingarna&lt;br&gt;om avtalet hör till dem som förordat den lösning som föreslagits i prome-&lt;br&gt;morian. Lagrådet har inte heller haft något att erinra mot den valda&lt;br&gt;tekniken för införlivande av konkurrensbestämmelserna även om det i&lt;br&gt;systematiskt hänseende enligt lagrådet uppstår en obalans i EES-lagen&lt;br&gt;genom att en så utförlig reglering av konkurrensrätten tas in där. För egen&lt;br&gt;del ansluter jag mig till promemorians förslag i detta hänseende. Det kan&lt;br&gt;enligt min bedömning inte komma i fråga att ur avtalens huvudbestämmel-&lt;br&gt;ser till särskild behandling bryta ut de bestämmelser som gäller konkur-&lt;br&gt;rens, och jag fäster vikt vid att man i detta lagstiftningsärende kan samla&lt;br&gt;hithörande frågor. Konkurrensområdet är det enda i avtalskomplexet, där&lt;br&gt;förvaltnings- och rättskipningsuppgifter överlåts på internationella organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESA och EG-kommissionen — liksom domstolarna — kan bl. a. besluta&lt;br&gt;om tillåtligheten av förfaranden enligt artiklarna 53.1 och 54 i EES-avtalet,&lt;br&gt;förbjuda eller godkänna företagskoncentrationer enligt artikel 57.1, ålägga&lt;br&gt;företag att upphöra med konkurrensbegränsande förfaranden samt besluta&lt;br&gt;om böter och viten. Det kan också gälla inspektioner och uppgiftslämnade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid införlivandet måste sålunda, såsom även lagrådet understrukit, 10&lt;br&gt;kap. 5 § regeringsformen utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag betvivlar också att större överskådlighet kan vinnas på något annat&lt;br&gt;sätt än det i promemorian föreslagna. Tekniken for införlivandet kommer&lt;br&gt;under alla förhållanden att till stor del bestämmas av åtagandet att inkor-&lt;br&gt;porera förordningstexter. Detta utesluter självfallet inte att de förbätt-&lt;br&gt;ringar i förhållande till promemorieförslaget görs, som kan visa sig vara&lt;br&gt;möjliga. Jag kommer i det följande att med utgångspunkt i avtalens&lt;br&gt;struktur redogöra för vad som enligt min bedömning skall omfattas av&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensreglernas förhållande till annan svensk rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: På konkurrensområdet finns det knappast någon&lt;br&gt;risk för konflikt med annan svensk rätt. Däremot uppkommer det&lt;br&gt;som en följd av bestämmelsernas införande bl. a. frågor om den&lt;br&gt;civilrättsliga verkan av att en rättshandling omfattas av ett konkur-&lt;br&gt;rensrättsligt förbud. Ytterst ankommer det på rättstillämpningen att&lt;br&gt;ta ställning till sådana frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har inte tagit upp hithörande spörsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge är en remissin-&lt;br&gt;stans som särskilt tagit upp frågorna om förhållandet mellan avtalens&lt;br&gt;konkurrensregler och svensk rätt. Hovrätten som anser att de största&lt;br&gt;svårigheterna med inkorporering av vissa artiklar i EES-avtalet gäller i vad&lt;br&gt;mån bestämmelserna skall ha effekt för andra än statsmakterna, anger&lt;br&gt;särskilt artiklarna 53 och 54 som exempel på bestämmelser i EES-avtalet,&lt;br&gt;som det torde vara meningen att myndigheterna skall tillämpa. Hovrätten&lt;br&gt;konstaterar att det uppkommer frågor, huruvida en artikel skall kunna&lt;br&gt;åberopas av enskilda direkt vid domstol eller annan myndighet och anför&lt;br&gt;att exempelvis artikel 53.2 skall uppfattas så, trots att tvekan kan föreligga&lt;br&gt;med hänsyn till att konventionsorganen har tillagts befogenhet att ingripa&lt;br&gt;vid överträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Jag anser att det som hovrätten har tagit upp&lt;br&gt;är viktigt och vill därför redogöra för min allmänna syn därpå. Samtidigt&lt;br&gt;vill jag dock understryka att det måste ankomma på rättstillämpningen att&lt;br&gt;med beaktande av EG-rättslig praxis ta ställning i många fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller förhållandet mellan gemensamma konkurrensregler och na-&lt;br&gt;tionell konkurrensrätt och därmed också frågan om avgränsningen av&lt;br&gt;uppgifter mellan övervakningsmyndigheterna och nationella myndigheter,&lt;br&gt;får man enligt min mening skilja mellan nationella konkurrensmyndighe-&lt;br&gt;ter och domstolar. Vad beträffar konkurrensmyndigheter är utrymmet för&lt;br&gt;tillämpning av kartellförbudet och förbudet mot missbruk av dominerande&lt;br&gt;marknadsställning ringa. Det är en annan sak, att konkurrensmyndighe-&lt;br&gt;terna skall bistå övervakningsmyndigheterna i olika hänseenden. Jag åter-&lt;br&gt;kommer till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På konkurrensområdet träder inte den gemenskapsrättsliga regleringen&lt;br&gt;in i stället för motstridande nationell rätt på samma sätt som kan bli fallet&lt;br&gt;i fråga om reglerna för den fria rörligheten på marknaden, där det kan&lt;br&gt;föreligga konflikt mellan den nationella regleringen och gemenskapsrättens&lt;br&gt;krav på fri rörlighet. Nationell konkurrensrätt och gemenskapsrättslig kan&lt;br&gt;finnas vid sidan av varandra, därför att reglerna tillgodoser skilda skydds-&lt;br&gt;objekt, vilka inte är oförenliga. Gemenskapsrätten skyddar den mellanstat-&lt;br&gt;liga konkurrensen, den nationella rätten den inomstatliga. De bägge rätts-&lt;br&gt;systemen kan därför tänkas tillämpliga samtidigt och vid sidan om var-&lt;br&gt;andra, om det är fråga om förfaranden som på en gång riktar sig mot bägge&lt;br&gt;skyddsintressena. Omvänt kan man inte därav, att ett förfarande är god-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagbart enligt det ena systemet, utan vidare sluta sig till att det är legitimt&lt;br&gt;också enligt det andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda gäller likaså förhållandet mellan det gemensamma regelsy-&lt;br&gt;stem som EES-rätten utgör och nationell rätt. I vad mån ett visst förfarande&lt;br&gt;skall kunna drabbas av ingripanden inte bara på grund av de gemensamma&lt;br&gt;bestämmelserna utan också på grund av våra egna föreskrifter är i princip&lt;br&gt;en fråga för den svenska konkurrensrätten. Denna får dock givetvis inte&lt;br&gt;tillämpas på sådant sätt att den enhetliga och effektiva tillämpningen av&lt;br&gt;EES-avtalets konkurrensregler äventyras. Särskilt när det gäller ingripan-&lt;br&gt;den mot förfaranden som omfattas av undantag enligt artikel 53.3 kan&lt;br&gt;problem uppstå. Därmed förknippade frågor är ännu inte helt lösta inom&lt;br&gt;gemenskapsrätten och det kan inte komma i fråga att föregripa kommande&lt;br&gt;ställningstaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill emellertid i detta sammanhang erinra om att en proposition med&lt;br&gt;förslag till ny konkurrensrättslig lagstiftning är under utarbetande inom&lt;br&gt;regeringskansliet på grundval av förslagen i konkurrenskommitténs betän-&lt;br&gt;kande (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd samt departements-&lt;br&gt;promemorian Ds 1992:18, vilka har varit föremål för remissbehandling i&lt;br&gt;särskild ordning. Sådana gränsdragningsfrågor som jag nyss har berört&lt;br&gt;torde få övervägas i det sammanhanget. Det är då möjligt att ta hänsyn till&lt;br&gt;problemet och söka utforma den svenska rättens regler så att konflikter så&lt;br&gt;långt möjligt förebyggs. Nu är det emellertid endast fråga om de föreskrif-&lt;br&gt;ter som följer av EES-åtagandena och som skall tillgodose skyddet för den&lt;br&gt;gränsöverskridande konkurrensen inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller domstolarna är situationen annorlunda än for konkurrens-&lt;br&gt;myndigheterna. Artikel 53 i EES-avtalet motsvarar materiellt artikel 85 i&lt;br&gt;Romfördraget. Den skall därför uppfattas i enlighet med EG-domstolens&lt;br&gt;praxis rörande denna artikel. Artikel 85 har inom EG direkt effekt. Det-&lt;br&gt;samma gäller förbudet mot missbruk av dominerande marknadsställning i&lt;br&gt;artikel 54 i EES-avtalet. Förbuden kan med andra ord åberopas av parterna&lt;br&gt;i skilda slags mål, och bestämmelserna skall då användas av domstolen.&lt;br&gt;Det är särskilt att märka att sådana rättshandlingar (dvs. överenskommel-&lt;br&gt;ser och beslut men vanligen ej samordnade förfaranden, eftersom sådana i&lt;br&gt;sig torde sakna rättsverkningar), som är otillåtna enligt artikel 53.1 EES-&lt;br&gt;avtalet enligt artikelns andra stycke skall vara verkningslösa i vad de strider&lt;br&gt;mot kartellförbudet. Denna civilrättsliga verkan inträder enligt bl. a. auk-&lt;br&gt;toritativa tyska kommentarer (jfr Koch i Grabitz; Kommentar zum EWG-&lt;br&gt;Vertrag; paragraf 138 vid art. 85) när artikelns rekvisit är uppfyllda, och&lt;br&gt;skall i princip av domstolen självmant tas i betraktande när det står klart&lt;br&gt;att så är fallet. Verkan enligt artikeln är begränsad till de delar av rätts-&lt;br&gt;handlingen som träffas av förbudet. Vilka konsekvenser detta i övrigt får&lt;br&gt;på verkningarna av rättshandlingen är att bedöma enligt vanliga regler. Det&lt;br&gt;ankommer på domstolen att i det särskilda fallet ta ställning härtill, varvid&lt;br&gt;bedömningen mycket väl kan tänkas utfalla så att rättshandlingen behåller&lt;br&gt;sin verkan i andra hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens uppgift kan dock kompliceras av att artikel 53 i EES-avtalet,&lt;br&gt;liksom artikel 85 i Romfördraget, utgör en helhet. Det kan därför givetvis&lt;br&gt;vålla problem hur man skall förfara när det inte föreligger något ställnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagande från övervakningsorganens sida enligt artikel 53.3. Denna proble-&lt;br&gt;matik kan inte behandlas nu. Den får liksom inom EG angripas av de&lt;br&gt;nationella myndigheterna vid deras tillämpning av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår avtalets artikel 54, som motsvarar artikel 86 i Romfördraget,&lt;br&gt;gäller likaledes att den skall användas i nationell rättstillämpning. Natio-&lt;br&gt;nella myndigheter kan sålunda ha rätt att ingripa mot missbruk av domi-&lt;br&gt;nerande marknadsställning. Här uppkommer dock inte de nyss omnämnda&lt;br&gt;civilrättsliga verkningarna, och artikeln torde därför knappast bli aktuell&lt;br&gt;vid domstol på samma sätt som den föregående artikeln. Om t. ex. miss-&lt;br&gt;bruket manifesteras i form av ingångna avtal, kan dock uppkomma civil-&lt;br&gt;rättsliga konsekvensfrågor av samma slag som nyss berörts. Det är inte&lt;br&gt;uteslutet att missbruk av dominerande marknadsställning yttrar sig just&lt;br&gt;genom ingåendet av sådana avtal som omfattas av kartellförbudet. Man&lt;br&gt;kan också tänka sig fall där ogiltighet av en rättshandling kan inträda enligt&lt;br&gt;exempelvis 36 § avtalslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad slutligen gäller EES-avtalets artikel 57 skall endast sägas att dess&lt;br&gt;tillämpning väsentligen är en fråga för övervakningsmyndigheterna. Av&lt;br&gt;artikel 9 i rådsförordningen (EEG) nr 4064/89 framgår dock att kommis-&lt;br&gt;sionen under vissa förutsättningar kan överlämna handläggningen av ett&lt;br&gt;koncentrationsärende till behörig nationell myndighet. Vidare framgår av&lt;br&gt;artikel 22 att prövningen av en företagskoncentration, som inte uppfyller&lt;br&gt;förordningens krav på s. k. gemenskapsdimension, i visst fall kan överläm-&lt;br&gt;nas av ett medlemsland till kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.8.2 Särskilda införlivandefrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bindande rättsakter som omfattas av bilaga XIV till EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De delar av förordningar med materiella regler som&lt;br&gt;anges i bilaga XIV och som behöver lagform vid införlivandet&lt;br&gt;inkorporeras jämte anpassningsbestämmelser genom EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I fråga om remissyttrandena hänvisas till vad som&lt;br&gt;tidigare sagts om omfattningen av EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Genom bilagan XIV till EES-avtalet infogas i&lt;br&gt;avtalet med s. k. referensteknik bl. a. sådana delar av vissa EG-&lt;br&gt;förordningar som innehåller materiella konkurrensregler. Det rör sig dels&lt;br&gt;om bestämmelserna om tillåtligheten av företagskoncentrationer, dels om&lt;br&gt;bestämmelser ur rättsakter på särskilda sektorer, vilka ansluter till och&lt;br&gt;materiellt kompletterar de grundläggande konkurrensreglerna. Andra delar&lt;br&gt;av dessa rättsakter med bestämmelser om påföljder samt olika slags förfa-&lt;br&gt;randeregler för övervakningen m. m., ingår i EFTA-anpassad form i olika&lt;br&gt;kapitel i protokoll 4 till övervakningsavtalet. Protokollet inkorporeras med&lt;br&gt;svensk lag genom EES-lagens 3 §. Jag tar upp behovet av kompletterande&lt;br&gt;föreskrifter senare under avsnitt 14.8.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga XIV till EES-avtalet hänvisar sålunda till ett antal bindande och&lt;br&gt;icke bindande rättsakter. Flera av de bindande rättsakterna utgör s. k.&lt;br&gt;gruppundantagsförordningar. Dessa behandlar jag i följande avsnitt. I&lt;br&gt;övrigt gäller det de bestämmelser som anges nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 1 (artiklarna 1 —5 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av&lt;br&gt;den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer i EES-&lt;br&gt;version),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 10 (artiklarna 1—5, 7 och 8 i rådets förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på trans-&lt;br&gt;porter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar i EES-version),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 11 (avdelning I i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den&lt;br&gt;22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85&lt;br&gt;och 86 i fördraget på sjöfarten i EES-version) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 14 (artiklarna 1 —3 i höga myndighetens beslut nr 24 — 54 av&lt;br&gt;den 6 maj 1954 med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll&lt;br&gt;över ett företag enligt fördragets artikel 66.1 i EES-version).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i dessa rättsakter utgör en del av de gemensamma&lt;br&gt;konkurrensbestämmelserna och kan enligt min mening inte gärna ses&lt;br&gt;isolerade från de övriga konkurrensbestämmelser som inkorporeras genom&lt;br&gt;EES-lagen. Med hänsyn till att det är fråga om förordningstexter kommer&lt;br&gt;endast inkorporering i fråga som införlivandemetod. Eftersom bestämmel-&lt;br&gt;serna avser ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden, skall inkorpore-&lt;br&gt;ringen ske genom lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga XIV hänvisar också till två direktiv, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 12 kommissionsdirektiv 88/301/EEG om konkurrens på&lt;br&gt;marknaderna för teleterminalutrustning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 13 kommissionsdirektiv 90/388/EEG om konkurrens på&lt;br&gt;marknaderna för teletjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven får enligt min bedömning i vanlig ordning införlivas med&lt;br&gt;svensk rätt genom erforderliga anpassningar av de föreskrifter som gäller&lt;br&gt;på teleområdet. De föranleder inga särskilda åtgärder i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den i det remitterade förslaget valda lagtekniska lösningen, som&lt;br&gt;innebar att hela bilagan XIV skulle fogas som bilaga till lagen, har lagrådet&lt;br&gt;haft invändningar. Enligt lagrådets mening är bilagan alltför svåröverskåd-&lt;br&gt;lig och onödigt omfattande i sammanhanget. Jag delar denna mening.&lt;br&gt;Lagförslaget har därför i denna del utformats med beaktande av lagrådets&lt;br&gt;synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppundantag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: De s. k. gruppundantagsförordningarna kan inför-&lt;br&gt;livas med svensk rätt genom regeringsförordning med användande&lt;br&gt;av inkorporeringsmetoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Marknadsdomstolen har ifrågasatt promemorians&lt;br&gt;bedömning att de s. k. gruppundantagsförordningarna bör kunna ses som&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter till EES-lagen och därför skulle kunna enligt 8&lt;br&gt;kap. 13 § regeringsformen inkorporeras genom regeringsförordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: De s. k. gruppundantagsförordningarna (rätts-&lt;br&gt;akterna nr. 2 — 9 i bilaga XIV till EES-avtalet) vilka i sin EG-rättsliga form&lt;br&gt;tillkommit med tillämpning av Romfördragets artiklar 85.3 och 87 anger i&lt;br&gt;generella termer bestämda typer av avtal som på vissa villkor undantas&lt;br&gt;från kartellförbudet i artikel 85.1. Det är i avtalet fråga om följande&lt;br&gt;rättsakter i deras gällande lydelse och i EES-anpassad form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsakt nr 2 kommissionens förordning (EEG) nr 1993/83 om tillämp-&lt;br&gt;ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterförsäljaravtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 3 kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 om tillämp-&lt;br&gt;ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av exklusiva inköpsavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 4 kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 om tillämp-&lt;br&gt;ning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och service-&lt;br&gt;avtal för motorfordon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 5 kommissionens förordning (EEG) nr 2349/84 om tillämp-&lt;br&gt;ning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av patentlicensavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 6 kommissionens förordning (EEG) nr 417/85 om tillämp-&lt;br&gt;ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av specialiseringsavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 7 kommissionens förordning (EEG) nr 418/85 om tillämp-&lt;br&gt;ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av avtal om forskning och&lt;br&gt;utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 8 kommissionens förordning (EEG) nr 4087/88 om tillämp-&lt;br&gt;ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av franchiseavtal samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakt nr 9 kommissionens förordning (EEG) nr 556/89 om tillämp-&lt;br&gt;ning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av know-how-licensavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt marknadsdomstolen är promemorians lösning från praktiska syn-&lt;br&gt;punkter lämplig och ännu bättre vore om förordningarna, såsom sker i EG,&lt;br&gt;utfärdades på myndighetsnivå. Frågan är dock enligt marknadsdomstolen&lt;br&gt;om förordningarna kan anses vara verkställighetsföreskrifter i regerings-&lt;br&gt;formens mening. Bl. a. bör uppmärksammas att föreskrifter om gruppun-&lt;br&gt;dantag har viktiga civilrättsliga verkningar på avtal mellan enskilda rätts-&lt;br&gt;subjekt. Det kan enligt marknadsdomstolen hävdas att de med den utform-&lt;br&gt;ning 8 kap 2 § regeringsformen har kräver lagform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del gör jag följande bedömning. Gruppundantagen har i stort&lt;br&gt;sett likartad uppbyggnad. De innehåller som regel listor över avtalsvillkor&lt;br&gt;som medför att avtal inte omfattas av undantaget samt exemplifierande&lt;br&gt;uppräkningar av sådana villkor som godtas. Gruppundantag kan sättas ur&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kraft i särskilda fall, om avtal befinns ha verkningar som är oförenliga med&lt;br&gt;förutsättningarna för undantag enligt artikel 85.3. I sådana fall kan dock&lt;br&gt;inte påföljd ifrågakomma för den tid företaget åtnjutit undantaget. Ingen-&lt;br&gt;ting hindrar att ett avtal, oavsett huruvida det kan anses falla under ett&lt;br&gt;gruppundantag, anmäls till övervakningsmyndigheten för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppundantaget såsom rättsfigur torde sakna egentlig motsvarighet i&lt;br&gt;tidigare svensk rätt. Det synes närmast kunna karakteriseras som en form&lt;br&gt;av generell dispens från skyldigheten att till övervakningsmyndigheten för&lt;br&gt;prövning anmäla konkurrensbegränsande avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppundantag ingår emellertid också bland de rättsakter som Sverige&lt;br&gt;har förbundit sig att följa enligt det s. k. luftfartsavtalet med EG, vilket&lt;br&gt;införlivats med svensk lag genom den tidigare nämnda lagen (1992:138)&lt;br&gt;om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart. I&lt;br&gt;det avtalet ingår såsom artikel 4.3 en motsvarighet till EES-fördragets&lt;br&gt;artikel 53.3, vilken har införlivats genom den lagstiftningen. I frågan om&lt;br&gt;införlivandet av de rättsakter som utgjorde gruppundantag anförde före-&lt;br&gt;dragande statsrådet (prop. 1991/92:29 s. 42 f.) att bestämmelserna var av&lt;br&gt;den karaktären, att de kunde ses som utfyllnad av bestämmelsen i artikel&lt;br&gt;4.3 i avtalet, dvs. som föreskrifter om verkställighet av lag enligt 8 kap. 13 §&lt;br&gt;första stycket i regeringsformen. De kunde därför införlivas genom förord-&lt;br&gt;ning med användande av inkorporeringsmetoden. Denna bedömning läm-&lt;br&gt;nades utan erinran i lagstiftningsärendet. Lagrådet har inte gått in på&lt;br&gt;frågan om införlivandet av gruppundantagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan för egen del inte finna att de ifrågavarande undantagen egentli-&lt;br&gt;gen tillför något materiellt nytt i förhållande till vad som föreskrivs i&lt;br&gt;EES-avtalets artikel 53, vilken jag nu föreslagit skall inkorporeras med&lt;br&gt;svensk rätt genom EES-lagen. Förutsättningarna för undantag är tydligt&lt;br&gt;angivna i artikel 53.3. Att det inte är fråga om att tillföra något väsentligt&lt;br&gt;nytt till artikelns innehåll framgår bäst av att en rättshandling kan göras till&lt;br&gt;föremål för övervakningsmyndighetens prövning enligt artikelns första och&lt;br&gt;tredje stycken, oavsett huruvida den omfattas av gruppundantaget. Om&lt;br&gt;något ytterligare åläggande för enskilda eller eljest om något ingrepp i deras&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska förhållanden utöver vad huvudbestämmelsen&lt;br&gt;medför är det inte fråga. I denna mening medför sålunda inte dessa&lt;br&gt;rättsakter några civilrättsliga verkningar för enskildas avtal. Att de är av&lt;br&gt;stor praktisk betydelse i affärslivet och därigenom faktiskt inverkar på&lt;br&gt;utformningen av många avtal mellan enskilda är en annan sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda torde också gälla rättsakt nr 15, Höga myndighetens beslut&lt;br&gt;25 — 67/EKSG med en förordning om befrielse från kravet på förhandsgod-&lt;br&gt;kännande enligt fördragets artikel 66.3. Denna rättsakt utgör ett gruppun-&lt;br&gt;dantagsbeslut på kol- och stålområdet. Förutsättningarna för undantag är&lt;br&gt;på kol- och stålområdet tillräckligt tydligt angivna i artikel 2.2 i protokoll&lt;br&gt;25 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag finner sålunda inte skäl till annan bedömning än den som har gjorts&lt;br&gt;i det tidigare lagstiftningsärendet och i promemorian utan anser att grupp-&lt;br&gt;undantagsförordningarna kan inkorporeras genom regeringsförordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 4 till övervakningsavtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som föreslagits i avsnitt 12.4.1 inkorporeras protokoll 4 till övervaknings-&lt;br&gt;avtalet om ESA: s uppgifter och befogenheter på konkurrensområdet ge-&lt;br&gt;nom EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-ländernas åtagande att ge ESA samma befogenheter som EG-&lt;br&gt;kommissionen har redan inledningsvis nämnts. De EG-rättsakter som&lt;br&gt;reglerar kommissionens befogenheter på konkurrensområdet finns i ett&lt;br&gt;antal förordningar. I artikel 3 av protokoll 21 till EES-avtalet anges dessa&lt;br&gt;rättsakter och de artiklar däri som återspeglar kommissionens befogenhe-&lt;br&gt;ter och uppgifter. Rättsakterna är, i sin efter senare ändringar gällande&lt;br&gt;lydelse, följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fråga om företagskoncentrationer den grundläggande rådsförordningen&lt;br&gt;(EEG) nr 4064/89 den 21 december 1989 samt kommissionsförordningen&lt;br&gt;(EEG) nr 2367/90 den 25 juli 1990 om anmälningar, tidsfrister och munt-&lt;br&gt;ligt uppgiftslämnande i detta sammanhang,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fråga om allmänna förfaranderegler den grundläggande rådsförord-&lt;br&gt;ningen (EEG) nr 17/62 den 6 februari 1962, kommissionsförordningen&lt;br&gt;(EEG) nr 27/62 av den 3 maj 1962 med tillämpningsföreskrifter rörande&lt;br&gt;form, innehåll och andra enskildheter i fråga om ansökningar och anmäl-&lt;br&gt;ningar samt kommissionsförordningen (EEG) nr 99/63 den 25 juli 1963 om&lt;br&gt;det muntliga uppgiftslämnande som regleras i artiklarna 19.1 och 19.2 i&lt;br&gt;nyssnämnda grundläggande förordning 17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anges i protokollets artikel 3 på motsvarande sätt relevanta&lt;br&gt;EG-bestämmelser på transport- resp, kol- och stålområdena. För kol- och&lt;br&gt;stålområdet finns det liknande bestämmelser dels i artiklarna 65 och 66 i&lt;br&gt;EKSG-fördraget, dels i olika beslut av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I protokoll 4 till övervakningsavtalet har dessa bestämmelser anpassats&lt;br&gt;och gjorts tillämpliga på ESA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i protokollet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet innehåller sålunda de mellan EFTA-länderna överenskomna&lt;br&gt;bestämmelserna om genomförandet av EES-avtalets konkurrensregler för&lt;br&gt;företag, särskilt innehållet i protokoll 21 till EES-avtalet. Protokoll 4 består&lt;br&gt;av fem delar med sammanlagt 16 kapitel i löpande numrering I-XVI. Varje&lt;br&gt;kapitel är artikelindelat for sig. Till helt övervägande del motsvarar denna&lt;br&gt;artikelnumrering den i EG-rättsakterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitlen I — V svarar till innehållet mot rådsförordning (EEG) nr 17/62&lt;br&gt;(kap. II), kommissionsförordning (EEG) nr 27/62 (kap. III), kommissions-&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 99/63 (kap. IV) och rådsförordning (EEG) nr 2988/74&lt;br&gt;(kap. V).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitlen VI—XII gäller transport och svarar till innehållet mot de delar&lt;br&gt;av rådsförordning (EEG) nr 1017/68, vilka inte såsom materiella regler&lt;br&gt;införlivats redan enligt EES-avtalets bil. XIV, nämligen artiklarna 6 och 10&lt;br&gt;— 31 (kap. VI), kommissionsförordning (EEG) nr 1629/69 (kap. VII),&lt;br&gt;rådsförordning (EEG) nr 1630/69 (kap. VIII), avsnitt II med förfarandereg-&lt;br&gt;ler i rådsförordning (EEG) nr 4056/86 (kap. IX), kommissionsförordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(EEG) nr 4260/88 (Kap. X), kommissionsförordning (EEG) nr 3975/87&lt;br&gt;(kap. XI) och kommissionsförordning (EEG) nr 4261/88 (kap. XII).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitlen XIII—XIV gäller företagskoncentrationer och svarar till inne-&lt;br&gt;hållet mot de delar av rådsförordning (EEG) nr 4064/89 vilka inte såsom&lt;br&gt;materiella regler införlivats redan enligt EES-avtalets bil. XIV, nämligen&lt;br&gt;artiklarna 6 — 24 (kap. XIII) och kommissionsförordning (EEG) nr&lt;br&gt;2367/90 (kap. XIV).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel XVgäller kol- och stålsektorn och svarar till innehållet bl. a. mot&lt;br&gt;relevanta delar av artiklarna 65 och 66 fördraget om upprättande av Kol-&lt;br&gt;och stålunionen samt artikel 47 samma fördrag rörande rätten att inhämta&lt;br&gt;upplysningar och utföra undersökningar, påföljd för brott mot plikten att&lt;br&gt;uppfylla sådana förpliktelser, sekretesskydd samt skadeståndskyldighet vid&lt;br&gt;bristande sekretess, artikel 36.1 samma fördrag om skyldighet att bereda&lt;br&gt;berörd part tillfälle att yttra sig före åläggande av sanktion, innebärande&lt;br&gt;betalningsförpliktelse, eller av viten samt artikel 82 samma fördrag om den&lt;br&gt;omsättning som skall utgöra underlag för beräkning av viten och påföljder&lt;br&gt;(kap. XV, avsnitt I), del av Höga myndighetens beslut 26-/54 med&lt;br&gt;tillämpningsföreskrifter till nyssnämnda fördragsartikel 66 i fråga om&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet för företag (kap. XV, avsnitt II), kommissionsbeslut&lt;br&gt;715/78 EKSG med preskriptionsbestämmelser på kol- och stålområdet&lt;br&gt;(kap. XV, avsnitt III) samt kommissionsbeslut 379/84 EKSG om befo-&lt;br&gt;genheter för tjänstemän vid undersökningar m. m. (kap. XV, avsnitt IV).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det avslutande kapitlet XVI finns övergångsbestämmelser beträffande&lt;br&gt;kapitlen II — XII och XV (kap. XVI, avsnitt I) samt beträffande kapitlen&lt;br&gt;XIII och XIV (kap. XVI, avsnitt II).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet hör vissa bilagor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.8.3 Behovet av särskilda svenska föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig svensk konkurrensmyndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Lagen skall innehålla upplysningar om att regeringen&lt;br&gt;utser den myndighet som skall vara behörig här i landet vid tillämp-&lt;br&gt;ning av konkurrensreglerna i EES-avtalet och övervakningsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte tagit upp frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som framgått tidigare bör EES-avtalets huvud-&lt;br&gt;bestämmelser och de protokoll till avtalet som rör konkurrensfrågor inkor-&lt;br&gt;poreras genom EES-lagen. Detsamma gäller övervakningsavtalet och&lt;br&gt;protokoll 4 till detta avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att de gemensamma konkurrensbestämmelsema skall fungera såsom&lt;br&gt;avtalat fordras därutöver vissa andra lagstiftningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet kräver att varje avtalsslutande stat utser ett organ att vara&lt;br&gt;behörig nationell myndighet med de uppgifter som framgår av de gemen-&lt;br&gt;samma konkurrensbestämmelserna. Vilken myndighet som uppgifterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall läggas på här i landet bör lämpligen bestämmas av regeringen i&lt;br&gt;förordning. EES-lagen bör innehålla en upplysning om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen i budgetpropositionen&lt;br&gt;för budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:100 bil 13 s. 133) i enlighet med&lt;br&gt;konkurrenskommitténs förslag föreslagit att en ny konkurrensmyndighet&lt;br&gt;skall inrättas den 1 juli 1992 genom att uppgifter från nuvarande Statens&lt;br&gt;pris- och konkurrensverk (SPK) och Näringfrihetsombudsmannen (NO)&lt;br&gt;förs samman till en ny myndighet. Förberedelserna för inrättandet av det&lt;br&gt;nya konkurrensverket pågår för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramen för den behöriga myndighetens befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I EES-lagen införs en föreskrift som klargör den&lt;br&gt;svenska konkurrensmyndighetens befogenheter vid undersökningar&lt;br&gt;som skall utföras på begäran av ESA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har riktat kritik mot prome-&lt;br&gt;morians förslag från i huvudsak samma utgångspunkter. De har ansett att&lt;br&gt;den i promemorian föreslagna 12 § i EES-lagen kan kritiseras från rättssä-&lt;br&gt;kerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det är riktigt, såsom flera remissinstanser an-&lt;br&gt;märkt, att den i promemorian föreslagna paragrafen inte anger de närmare&lt;br&gt;förutsättningar, under vilka undersökningen får äga rum. Det är inte heller&lt;br&gt;paragrafens funktion. Den anger endast vilka åtgärder som kommer i fråga&lt;br&gt;inom ramen för en sådan undersökning som övervakningsorganen får&lt;br&gt;besluta om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EES-avtalet skall ESA kunna besluta om undersökningar hos&lt;br&gt;företag här i landet för att utreda eventuella överträdelser av konkurrens-&lt;br&gt;bestämmelserna. Undersökningarna skall utföras antingen av ESA eller av&lt;br&gt;den behöriga svenska myndigheten på begäran av ESA. ESA är, liksom å&lt;br&gt;sin sida kommissionen, enligt artikel 8.3 i protokoll 23 till EES-avtalet&lt;br&gt;skyldigt att på begäran av den andra övervakningsmyndigheten föranstalta&lt;br&gt;om en undersökning inom sitt område. Företagen skall vara skyldiga att&lt;br&gt;underkasta sig undersökningarna, och dessa skall ytterst kunna genomföras&lt;br&gt;med tvång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är sålunda inte den svenska myndigheten som beslutar om åtgär-&lt;br&gt;derna, utan konventionsorganen. Dessa tillämpar därvid de gemensamma&lt;br&gt;reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att den i promemorian före-&lt;br&gt;slagna 12 § knappast fyller de krav på tydlighet som brukar ställas på en&lt;br&gt;författning som reglerar användning av tvångsmedel. Enligt hovrätten är&lt;br&gt;det t. ex. oklart hos vem undersökning egentligen får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian kan ha varit otydlig i denna del. Jag har i det föregående&lt;br&gt;förklarat bakgrunden till att innehållet i övervakningsavtalet inte kunnat&lt;br&gt;ställas till förfogande i samband med remissen. Jag finner det därför så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket mera angeläget att här lämna en översiktlig redogörelse för det&lt;br&gt;system for inhämtande av upplysningar från foretag och företagssamman-&lt;br&gt;slutningar samt för undersökningar som protokoll 4 till övervakningsavta-&lt;br&gt;let bygger på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna för ESA: s användning av konkurrensreglerna framgår av&lt;br&gt;kapitel 2 i protokoll 4 till övervakningsavtalet. Detta ger behörighet för&lt;br&gt;ESA dels att inhämta upplysningar, dels att företa undersökningar. Vidare&lt;br&gt;innehåller kapitlet bestämmelser om samarbetet mellan ESA och natio-&lt;br&gt;nella myndigheter i konkurrensärenden. De hänvisningar till artiklar som&lt;br&gt;ges i det följande avser kapitel 2 i protokoll 4 som motsvarar förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 17/62 till sitt sakliga innehåll. Även artikelindelningen är samma.&lt;br&gt;De följande kapitlen i protokollet som innehåller bestämmelser för sär-&lt;br&gt;skilda sektorer innehåller såvitt nu är i fråga motsvarande regler, varför&lt;br&gt;dessa inte särskilt berörs i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESA kan inleda ett förfarande på eget initiativ lika väl som efter&lt;br&gt;klagomål eller på grund av ett ansökningsärende. Staterna samt fysiska och&lt;br&gt;juridiska personer, som har ett berättigat intresse i saken, får begära&lt;br&gt;undersökning. Finner ESA, att det inte finns tillräcklig grund för ingri-&lt;br&gt;pande, skall den som framställt sådan begäran underrättas om skälen och&lt;br&gt;ges tillfälle att skriftligen framlägga synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESA får inhämta alla nödvändiga upplysningar hos medlemsstaternas&lt;br&gt;regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam-&lt;br&gt;manslutningar (art. 11.1). Ett företag är då inte skyldigt att lämna några&lt;br&gt;upplysningar. Men om det inte sker inom fastställd tid, eller ofullständiga&lt;br&gt;uppgifter lämnas, kan ESA begära upplysningarna genom ett formligt&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet, av vilket en kopia skall översändas till behörig nationell myn-&lt;br&gt;dighet, skall innehålla besked om de upplysningar som begärs, den tid&lt;br&gt;inom vilken de skall lämnas samt påföljd för lämnande av oriktig upplys-&lt;br&gt;ning. I beslutet skall också anges att det är möjligt att få till stånd en&lt;br&gt;prövning av det hos EFTA-domstolen (art. 11.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESA är således förpliktigad att följa ett tvåstegsförfarande. Först skall&lt;br&gt;den begära upplysningar och sedan, om inte begäran efterkommes, besluta&lt;br&gt;i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14 ger övervakningsorganet rätt att till uppfyllande av sina upp-&lt;br&gt;gifter vidta alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssam-&lt;br&gt;manslutningar (i det följande ”företag”). En undersökning kan utföras av&lt;br&gt;en tjänsteman vid övervakningsorganet antingen med stöd av en skriftlig&lt;br&gt;fullmakt (art. 14.2) eller enligt ett formligt beslut (art. 14.3). Undersök-&lt;br&gt;ningen kan i bägge fallen föregås av en underrättelse till företaget, men det&lt;br&gt;är inte något krav. S. k. tillslag utan föregående varning har inom EG blivit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vanligare. Valet mellan de båda undersökningsformerna beror av omstän-&lt;br&gt;digheterna, t. ex. risken för att bevisning eller annat utredningsmaterial&lt;br&gt;förstörs eller undanhålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en fullmakt enligt 14.2 skall anges syftet med undersökningen och vilka&lt;br&gt;omständigheter den avser. Numera förekommer i praxis inom EG att&lt;br&gt;fullmakten kompletteras med ytterligare en handling som innehåller be-&lt;br&gt;sked om kommissionens befogenheter och företagets rättigheter. Det är&lt;br&gt;viktigt att här framhålla, att företaget inte är skyldigt att ställa sig till&lt;br&gt;förfogande för en undersökning i dessa fall. I den mån företaget frivilligt&lt;br&gt;lämnar sin medverkan, får emellertid detta den följden, att påföljder enligt&lt;br&gt;artikel 15.1c kan åläggas företaget, ifall detta uppsåtligen eller av oaktsam-&lt;br&gt;het skulle förete böcker eller andra affärshandlingar som är ofullständiga.&lt;br&gt;Vägrar företaget att medverka vid undersökningen, uppkommer självfallet&lt;br&gt;fråga om att i stället företa denna med stöd av ett formligt beslut därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En undersökning som grundas på ett beslut är företaget däremot skyldigt&lt;br&gt;att underkasta sig. Skyldigheten är påföljdssanktionerad. Enligt artikel&lt;br&gt;16.1 kan också en vitesliknande påföljd åläggas för att framtvinga efterrät-&lt;br&gt;telse. Beslut om undersökning skall enligt artikel 14.4 föregås av samråd&lt;br&gt;med den nationella myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemän hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars&lt;br&gt;territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myndig-&lt;br&gt;heten eller ESA, ge de tjänstemän som utför undersökningen den hjälp som&lt;br&gt;behövs för att genomföra uppgifterna (art 14.5). ESA kan också anmoda de&lt;br&gt;behöriga nationella myndigheterna att företa undersökningar å dess väg-&lt;br&gt;nar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten enligt artikel 14 för övervakningsorganet att genomföra alla&lt;br&gt;nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar&lt;br&gt;avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) att granska räkenskaper och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) att ta kopior av eller göra utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) att begära muntliga förklaringar på platsen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) att få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel&lt;br&gt;(art. 14.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om skyldighet att underkasta sig undersökningarna kräver&lt;br&gt;lagform. Genom att protokoll 4 till ESA-avtalet inkorporeras genom EES-&lt;br&gt;lagen är detta krav uppfyllt såvitt gäller ESA:s egna undersökningar.&lt;br&gt;Däremot saknas i protokollet bestämmelser om den behöriga nationella&lt;br&gt;myndighetens befogenheter, när denna på uppdrag av ESA skall genomföra&lt;br&gt;undersökningar eller hjälpa ESA vid undersökningar. Detta är en fråga för&lt;br&gt;den nationella rätten att reglera i enlighet med avtalets innehåll. Bestäm-&lt;br&gt;melser om detta bör därför tas in i EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighetsutövning som ESA och kommissionen enligt det föregå-&lt;br&gt;ende får rätt att utöva mot företag i Sverige är underkastad samma&lt;br&gt;rättsäkerhetsgarantier som EG-rätten uppställer fråga om de befogenheter&lt;br&gt;som kommissionen utövar med stöd av EG: s motsvarande bestämmelser.&lt;br&gt;Rätten till domstolsprövning är enligt avtalet tillgodosedd genom möjlig-&lt;br&gt;heten att klaga till EFTA-domstolen resp. EG: s förstainstans. Vad beträffar&lt;br&gt;undersökningsbeslut, vilka endast kan fattas av ESA när det gäller företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Sverige, finns det en skyldighet för ESA enligt artikel 8 i bilaga 23 till&lt;br&gt;EES-avtalet att tillmötesgå en framställning därom från kommissionen. I&lt;br&gt;ett sådant fall torde talan få föras mot kommissionens beslut att begära&lt;br&gt;undersökningen hos ESA. Skulle det emellertid röra sig om en mera&lt;br&gt;underhandsbetonad kontakt mellan övervakningsmyndigheterna, så att&lt;br&gt;ESA självständigt genomför prövningen och beslutar om åtgärden, lär&lt;br&gt;talan skola föras mot det beslutet. Såsom jag i det föregående redogjort för&lt;br&gt;skall i samband med förrättningen företaget underrättas om möjligheten&lt;br&gt;att få en prövning till stånd. Av beslutet skall självfallet framgå vem det&lt;br&gt;riktar sig till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har haft vissa synpunkter på utformningen av det remitterade&lt;br&gt;förslaget i denna del. Dels har lagrådet föreslagit att bestämmelsen i likhet&lt;br&gt;med artikel 14 i bilaga II utformas med angivande av adressat, dels har det&lt;br&gt;haft vissa synpunkter på översättningen av den engelska protokollstextens&lt;br&gt;”books”. Lagrådet har föreslagit att paragrafen utformas så, att det uttryck-&lt;br&gt;ligen framgår att skyldigheten att underkasta sig åtgärderna gäller för&lt;br&gt;företag och att termen ”bokföring” används i stället för ”böcker”. Enligt&lt;br&gt;lagrådet ger termen ”bokföring” ett mer adekvat uttryck för vad som torde&lt;br&gt;vara avsett. Jag delar lagrådets uppfattning att föreskriften bör utformas&lt;br&gt;med angivande av adressat. Vad gäller terminologin är jag däremot inte&lt;br&gt;ense med lagrådet. Det kan enligt min mening ligga en fara i att vid&lt;br&gt;översättning av EG-rättsliga termer ge orden en alltför precis, av den&lt;br&gt;svenska rättsordningen fixerad, innebörd. Termerna skall när reglerna&lt;br&gt;används tolkas utifrån sitt eget sammanhang och inte utifrån den svenska&lt;br&gt;juridiska begreppsapparaten. Jag anser att ordet ”böcker”, som för övrigt&lt;br&gt;använts vid den slutliga översättningen av protokollet, är att föredra. Av&lt;br&gt;samma skäl anser jag i motsats till lagrådet att också kretsen av adressater&lt;br&gt;bör anges på samma sätt som i de EG-rättsliga texterna med orden ”företag&lt;br&gt;och företagssammanslutningar”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handräckning vid undersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Konkurrensmyndigheten skall vid behov kunna på-&lt;br&gt;kalla handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra en&lt;br&gt;undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast rikspolisstyrelsen har berört ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: EES-avtalet medför också behov av en bestäm-&lt;br&gt;melse om att den behöriga svenska myndigheten får vända sig till exekutiv&lt;br&gt;myndighet, om tvångsmedel skulle användas för att genomföra undersök-&lt;br&gt;ningarna. Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom en bestäm-&lt;br&gt;melse i EES-lagen om att myndigheten får begära handräckning. Reglerna&lt;br&gt;i 16 kap. 10 —12 §§ utsökningsbalken kommer att bli tillämpliga på detta&lt;br&gt;handräckningsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handräckningsmöjligheten måste stå till förfogande för att de förpliktel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser Sverige har åtagit sig skall uppfyllas. Jag har dock svårt att föreställa&lt;br&gt;mig att den i realiteten skall behöva tas i anspråk i förevarande situationer.&lt;br&gt;Den bör därför mera betraktas som ett stöd åt den nationella konkurrens-&lt;br&gt;myndigheten. Vid all tvångsmedelsanvändning gäller som en allmän prin-&lt;br&gt;cip att tvångsmedlet inte får tillgripas om samma resultat kan uppnås på&lt;br&gt;frivillig väg eller med lindrigare tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.9 Verkan i Sverige av domar och beslut som gäller&lt;br&gt;enskilda&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I EES-lagen infors en bestämmelse av innebörd att&lt;br&gt;avgöranden som avses i artikel 110 första stycket EES-avtalet skall&lt;br&gt;verkställas på samma sätt som en svensk lagakraftägande dom, om&lt;br&gt;inte verkställigheten har skjutits upp genom beslut av EG-domstolen&lt;br&gt;eller EG-domstolens första instans eller av EFTA-domstolen. Be-&lt;br&gt;stämmelsen bör innehålla ett bemyndigande för regeringen att utse&lt;br&gt;den myndighet som avses i artikel 110 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare införs en bestämmelse i EES-lagen om att andra avgöran-&lt;br&gt;den av EG-kommissionen samt domar och beslut av EG-domstolen&lt;br&gt;och EG-domstolens första instans skall gälla här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Promemo-&lt;br&gt;rians förslag innehåller dock inget bemyndigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har lämnat&lt;br&gt;förslaget utan erinran. En remissinstans anser att syftet med 17 § i lagför-&lt;br&gt;slaget närmare bör preciseras. En annan remissinstans efterlyser ett be-&lt;br&gt;myndigande i EES-lagen för regeringen att utse den myndighet som har att&lt;br&gt;bekräfta avgörandets äkthet och förse det med beslut om att det får&lt;br&gt;verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Övervakningen av att EES-reglerna efterlevs&lt;br&gt;kommer, såvitt gäller EFTA:s medlemsländer såsom fördragsslutande&lt;br&gt;parter, att skötas av ESA. Beslut från ESA kommer att riktas till länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På konkurrensområdet förekommer det andra slag av avgöranden som&lt;br&gt;riktar sig direkt mot enskilda fysiska och juridiska personer i EFTA-&lt;br&gt;länderna. Det är här fråga om avgöranden som innefattar myndighetsutöv-&lt;br&gt;ning i regeringsformens mening. Sådana beslut kommer att fattas både&lt;br&gt;inom EG, dvs. av kommissionen, förstainstansen och EG-domstolen, och&lt;br&gt;inom EFTA, dvs. av ESA och EFTA-domstolen, beroende på vad reglerna&lt;br&gt;om fördelning av konkurrensärenden medför för det aktuella fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnittet är de rättsliga verkningarna av dessa avgöran-&lt;br&gt;den av olika slag. Till att börja med kan ett beslut röra en åtgärds&lt;br&gt;förenlighet med konkurrensbestämmelserna. Därmed kan följa bl. a. civil-&lt;br&gt;rättsliga verkningar, men verkställighetsfrågor behöver inte uppkomma.&lt;br&gt;Inte heller i fråga om beslut som enbart har karaktär av vitesförelägganden&lt;br&gt;uppkommer det verkställighetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan kategori av avgöranden gäller skyldigheten att underkasta sig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inspektioner och att lämna upplysningar. Dessa beslut har rättsverkan mot&lt;br&gt;den enskilde på det sättet, att denne är skyldig att underkasta sig beslutet.&lt;br&gt;När det gäller kommissionens beslut i sådana fall, uppkommer det fortfa-&lt;br&gt;rande inte frågor om verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid också vara fråga om att betala böter, viten och&lt;br&gt;rättegångskostnader, liksom om att utge ränta. Jag kommer här först att ta&lt;br&gt;upp frågan om hur verkställighet av dessa beslut förhåller sig till det&lt;br&gt;svenska regelsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om verkställighet av betalningsförpliktelser har reglerats i EES-&lt;br&gt;avtalets artikel 110, som har följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt detta avtal av EFTA:s övervakningmyndighet och EG-&lt;br&gt;kommissionen, som medför betalningsskyldighet för andra än stater, skall&lt;br&gt;vara verkställbara. Detsamma skall gälla domar som enligt detta avtal har&lt;br&gt;meddelats vid Europeiska gemenskapernas domstol, Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapernas första instans och EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den&lt;br&gt;stat på vilkens territorium den sker. Beslut om att verkställighet skall ske&lt;br&gt;skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgöran-&lt;br&gt;dets äkthet genom den myndighet som varje avtalsslutande part skall utse&lt;br&gt;i detta syfte och meddela de övriga avtalsslutande parterna, EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet, EG-kommissionen, Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;domstol, Europeiska gemenskapernas första instans och EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När dessa formaliteter har uppfyllts på begäran av den berörda parten,&lt;br&gt;får denna part fullfölja verkställigheten i enlighet med lagen i den stat på&lt;br&gt;vilkens territorium verkställigheten skall äga rum genom att direkt hän-&lt;br&gt;skjuta ärendet till den behöriga myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstol, vad gäller beslut av EG-kommissionen, Europe-&lt;br&gt;iska gemenskapernas första instans eller Europeiska gemenskapernas dom-&lt;br&gt;stol, eller genom beslut av EFTA-domstolen vad gäller beslut av EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet eller EFTA-domstolen. Domstolarna i de berörda&lt;br&gt;staterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställig-&lt;br&gt;heten inte genomförs på regelrätt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en utländsk exekutionstitel skall kunna verkställas i Sverige krävs&lt;br&gt;en bestämmelse i lag, se 3 kap. 2 § utsökningsbalken. Detta krav uppfylls&lt;br&gt;genom att artikel 110 i avtalet inkorporeras genom EES-lagen. Av artikel&lt;br&gt;110 andra stycket framgår att någon prövning i sak inte skall ske före&lt;br&gt;verkställighet, endast en formell bekräftelse göras av urkundens autentici-&lt;br&gt;tet. Det får ankomma på regeringen att utse härför ansvarig myndighet. I&lt;br&gt;likhet med vad som framförts under remissbehandlingen anser jag att&lt;br&gt;EES-lagen bör innehålla ett särskilt bemyndigande om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För förfarandet vid verkställigheten blir utsökningsbalkens regler till-&lt;br&gt;lämpliga. EES-lagen bör därför förses med en föreskrift om att dessa&lt;br&gt;avgöranden skall verkställas på samma sätt som en svensk domstols laga-&lt;br&gt;kraftvunna dom. Som framgått kan vid fullföljd mot sådant avgörande&lt;br&gt;som avses i artikel 110 enligt artikelns fjärde stycke verkställigheten avbry-&lt;br&gt;tas efter särskilt beslut av EG-domstolen eller EFTA-domstolen. Därför&lt;br&gt;bör undantag göras för detta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad sedan gäller de övriga fall, då beslut och domar medför rättsliga&lt;br&gt;verkningar, blir sådana beslut av ESA som rör enskilda foretag gällande här&lt;br&gt;i landet genom att EES-avtalet och övervakningsavtalet med protokoll&lt;br&gt;inkorporeras i svensk rätt genom EES-lagen. Detsamma gäller EFTA-&lt;br&gt;domstolens avgöranden efter överklagande av ESA: s beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att de övriga beslut inom EG som inte medför behov av särskilda&lt;br&gt;verkställighetsåtgärder men har andra rättsverkningar mot enskilda skall&lt;br&gt;bli gällande här i landet krävs en särskild bestämmelse i EES-lagen därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Sekretessfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: De sekretessfrågor som kan föranledas av EES-&lt;br&gt;avtalet tas upp i ett annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian berör inte frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser, däribland statens pris- och&lt;br&gt;konkurrensverk, statistiska centralbyrån och trafiksäkerhetsverket, påpekar&lt;br&gt;att de tystnadspliktsregler som finns på olika håll i de regler som omfattas&lt;br&gt;av EES-avtalet behöver tranformeras till svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till min bedömning: Enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;skall en begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar noga anges&lt;br&gt;i en särskild lag eller annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Den&lt;br&gt;särskilda lag som avses i bestämmelsen är sekretesslagen (1980:100). Detta&lt;br&gt;innebär att de sekretessregler som kan finnas i de olika rättsakter som skall&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt bör införlivas genom ändringar i sekretesslagen.&lt;br&gt;Jag har vid samråd med statsrådet Laurén erfarit att frågan om sådana&lt;br&gt;ändringar är under beredning i justitiedepartementet och att hon avser att&lt;br&gt;i annat sammanhang återkomma med förslag till nödvändiga lagändringar.&lt;br&gt;Dessa förslag kommer att presenteras i sådan tid att de kan träda i kraft&lt;br&gt;samtidigt med EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här också nämna att lagrådet särskilt understrukit behovet av att&lt;br&gt;sekretesslagstiftningen ses över och särskilt pekat på konkurrensområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Publiceringsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De publiceringsfrågor som aktualiseras av EES-avtalet är av två slag. Det&lt;br&gt;gäller dels publiceringen i informationssyfte av EES-avtalets alla delar och&lt;br&gt;av framtida beslut m. m. inom ramen för EES, dels kungörandet av de lagar&lt;br&gt;och andra föreskrifter som behövs för att införa avtalsbestämmelserna i&lt;br&gt;svensk rätt. I det följande lämnas först en redogörelse för de nuvarande&lt;br&gt;svenska bestämmelserna på området.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.2 1990 års förordning om publicering av Sveriges&lt;br&gt;internationella överenskommelser m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt förordningen (1990:1070) om publicering av Sveriges internatio-&lt;br&gt;nella överenskommelser, m. m. som trädde i kraft den 1 januari 1991 skall&lt;br&gt;överenskommelser som Sverige ingår med andra stater eller mellanfolkliga&lt;br&gt;organisationer offentliggöras i publikationen Sveriges internationella&lt;br&gt;överenskommelser (SÖ) i den utsträckning som närmare anges i förord-&lt;br&gt;ningen. I anslutning till förordningen har regeringen beslutat särskilda&lt;br&gt;förordningsmotiv (regeringens förordningsmotiv 1990:3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare fanns inte några bestämmelser i svensk rätt om det sätt på vilket&lt;br&gt;publiceringen skulle ske av internationella överenskommelser som Sverige&lt;br&gt;tillträtt. Sådana överenskommelser har dock publicerats sedan år 1912 i&lt;br&gt;publikationen Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ)&lt;br&gt;utgiven av utrikesdepartementet (numera benämnd Sveriges internatio-&lt;br&gt;nella överenskommelser). Riktlinjer för vilka överenskommelser som skall&lt;br&gt;publiceras och på vilket sätt publiceringen skall ske har under åren ut-&lt;br&gt;vecklats genom praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § nyssnämnda förordning är huvudregeln vid publiceringen att&lt;br&gt;överenskommelser, reservationer och förklaringar samt beslut publiceras i&lt;br&gt;sin helhet. Utgivaren av SÖ kan dock bestämma att publicering i stället&lt;br&gt;skall ske i notisform. I detta fall skall det i SÖ anges var man kan erhålla&lt;br&gt;texten (8 §). De internationella överenskommelser som Sverige har ingått&lt;br&gt;finns tillgängliga på utrikesdepartementets rättsavdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om på vilket språk en överenskommelse skall publiceras regleras&lt;br&gt;i förordningens 5 §. Där sägs bl. a. att en bilateral överenskommelse skall&lt;br&gt;publiceras på de två språk den är avfattad på, dvs. originalspråken. Om en&lt;br&gt;bilateral överenskommelse endast är avfattad på ett språk, t. ex. engelska,&lt;br&gt;skall överenskommelsen enligt huvudregeln publiceras med svensk över-&lt;br&gt;sättning (6 §). Nordiska multilaterala överenskommelser publiceras endast&lt;br&gt;med svensk text. Detta överensstämmer med vad som för motsvarande fall&lt;br&gt;gäller i de övriga nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra multilaterala överenskommelser publiceras på engelska och&lt;br&gt;franska, om båda dessa språkversioner är autentiska, samt en svensk&lt;br&gt;översättning. Om en multilateral överenskommelse är avfattad på engelska&lt;br&gt;eller franska, publiceras den autentiska texten med en svensk översättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avtal som ingås mellan exempelvis EG och ett EFTA-land och som är&lt;br&gt;avfattat på flera språk jämställs i detta hänseende med ett multilateralt&lt;br&gt;avtal. Om en utländsk textversion utelämnats, skall i SÖ anges var texten&lt;br&gt;finns tillgänglig (8 §). Samtliga språkversioner finns tillgängliga på utrikes-&lt;br&gt;departementets rättsavdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bilagor kan enligt 7 § bestämmas att en bilaga till en&lt;br&gt;överenskommelse inte skall publiceras eller att den skall publiceras utan&lt;br&gt;svensk översättning. Även i detta fall skall i SÖ anges var texten finns&lt;br&gt;tillgänglig (8 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.3 1976 års kungörandelag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande bestämmelsen om utfärdande och kungörande av&lt;br&gt;författningar finns i 8 kap. 19 § regeringsformen. Närmare bestämmelser&lt;br&gt;om kungörande av forfattningar finns i lagen (1976:633) om kungörande&lt;br&gt;av lagar och andra forfattningar (kungörandelagen, omtryckt 1989:935).&lt;br&gt;Denna kompletteras i sin tur av författningssamlingsförordningen&lt;br&gt;(1976:725, omtryckt 1984:212, senast ändrad 1992:116).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kungörandelagen sägs i 1 § att författningar som har beslutats av&lt;br&gt;riksdagen, regeringen eller kyrkomötet eller av en myndighet under rege-&lt;br&gt;ringen, riksdagen eller kyrkomötet skall — med visst undantag — kungöras&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i kungörandelagen. Detsamma gäller de internatio-&lt;br&gt;nella överenskommelser och de ändringar i sådana som enligt författning&lt;br&gt;skall gälla som svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kungörande av författningar finns bl. a. Svensk författningssamling&lt;br&gt;(SFS) och författningssamlingar för centrala myndigheter under regeringen&lt;br&gt;(se vidare 3 § kungörandelagen). Författningar som utfärdas av regeringen&lt;br&gt;skall kungöras i SFS (4 §). SFS utges genom regeringens försorg. Reger-&lt;br&gt;ingen får — under vissa förutsättningar — dock bestämma att en av&lt;br&gt;regeringen beslutad författning i stället skall kungöras i någon annan&lt;br&gt;angiven författningssamling. Författningar som beslutas av centrala myn-&lt;br&gt;digheter under regeringen kungörs antingen i SFS eller i någon myndighets&lt;br&gt;författningssamling (6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i en författning föreskrivs att en internationell överenskommelse&lt;br&gt;eller en ändring i en sådan skall gälla som svensk rätt, skall överens-&lt;br&gt;kommelsen eller ändringen kungöras på samma sätt som författningen&lt;br&gt;(14 §). Lagrummet öppnar emellertid möjlighet även till en alternativ&lt;br&gt;kungörandeform. I första hand åsyftas därvid att regeringen efter en&lt;br&gt;lämplighetsprövning får bestämma att överenskommelsen eller ändringen&lt;br&gt;skall kungöras i någon annan författningssamling än författningen i övrigt.&lt;br&gt;Den alternativa kungörandeformen medger vidare publicering i någon&lt;br&gt;annan publikation exempelvis i SÖ, som inte är någon författningssamling.&lt;br&gt;Har ett alternativt kungörandeförfarande använts, skall i den författnings-&lt;br&gt;samling där själva inkorporeringsförfattningen tas in finnas uppgift om var&lt;br&gt;den inkorporerade texten publiceras (se vidare härom prop. 1984/85:61 s.&lt;br&gt;27).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vanligt att överenskommelser avfattas på flera språk. Till följd av&lt;br&gt;bl. a. det västeuropeiska integrationsarbetet kommer fler sådana överens-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommelser att slutas. För att undvika att författningssamlingar och andra&lt;br&gt;publikationer där överenskommelser kungörs, tyngs av texter på olika&lt;br&gt;språk med samma innehåll gjordes en lagändring i 14 § kungörandelagen&lt;br&gt;härom året (prop. 1989/90:12, KU18, rskr. 45, SFS 1989:935). Där stad-&lt;br&gt;gas numera att om en överenskommelse är avfattad på mer än ett språk får&lt;br&gt;den myndighet som utfärdar författningen besluta att endast en text skall&lt;br&gt;kungöras. Om det finns en svensk text skall denna kungöras. En text som&lt;br&gt;enligt överenkommelsen skall ha vitsord framför de andra, får inte uteläm-&lt;br&gt;nas. Har en utländsk text utelämnats vid kungörandet av en överens-&lt;br&gt;kommelse skall det anges var denna finns tillgänglig. Om det inte finns en&lt;br&gt;svensk text till en överenskommelse, skall överenskommelsen som regel&lt;br&gt;kungöras tillsammans med en svensk översättning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.4 Publicering av EES-avtalet m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: I anslutning till att riksdagen föreläggs propositio-&lt;br&gt;nen om godkännande av EES-avtalet och antagande av lagstiftning i&lt;br&gt;skilda hänseenden skall hela avtalet inklusive bilagorna presenteras&lt;br&gt;i ett sammanhang. Dessutom kommer en särskild utgåva med de&lt;br&gt;integrerade rättsakterna att ges ut. Huvuddelen av EES-avtalet bör&lt;br&gt;också publiceras i SÖ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer i stort sett med min bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser delar den i departementspro-&lt;br&gt;memorian gjorda bedömningen om sättet för publicering. Många under-&lt;br&gt;stryker vikten av information om EES-rättens innehåll. Några remissin-&lt;br&gt;stanser anser att det bästa vore att publicera hela EES-avtalet inklusive&lt;br&gt;bilagor och bakomliggande rättsakter i SFS. Juridiska fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid universitetet i Stockholm anser att om allt EES-material samlas i&lt;br&gt;riksdagstrycket behöver inte hela materialet kungöras i SFS. I så fall måste&lt;br&gt;i SFS hänvisningar göras till riksdagstrycket. Samma remissinstans efter-&lt;br&gt;lyser också en heltäckande publicering i SÖ med hänsyn till att EES-avtalet&lt;br&gt;är Sveriges hittills viktigaste avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: I samband med att riksdagen föreläggs&lt;br&gt;propositionen om godkännande av EES-avtalet måste hela avtalet inklu-&lt;br&gt;sive bilagorna presenteras för riksdagen i ett sammanhang. I anslutning till&lt;br&gt;riksdagsbehandlingen av propositionen kommer också de integrerade rätts-&lt;br&gt;akterna (sekundärrätten) att ges ut i en svensk version i samma format som&lt;br&gt;i Europeiska gemenskapernas officiella tidning EGT (Official Journal).&lt;br&gt;Utgåvan beräknas omfatta femton band.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av EES-avtalet avses publiceras i SÖ. Däremot bör inte&lt;br&gt;bilagorna med uppräkningen av de olika rättsakterna som ingår i avtalet&lt;br&gt;eller de bakomliggande rättsakterna publiceras där. Enligt 7 § SÖ-&lt;br&gt;förordningen kan utgivaren av SÖ, om det finns särskilda skäl, bestämma&lt;br&gt;att en bilaga till en överenskommelse inte skall publiceras. Ett sådant&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt skäl att underlåta publicering i SÖ är bl. a. att texten är mycket&lt;br&gt;omfattande och att denna del av EES-avtalet såsom ovan nämnts kommer&lt;br&gt;att föreligga i en särskild utgåva. I SÖ kommer att publiceras uppgift om att&lt;br&gt;texten finns tillgänglig där (8 § SÖ-förordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilka språkversioner som skall publiceras i SÖ får bedömas&lt;br&gt;med ledning av bestämmelserna i dels avtalet, dels SÖ-förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till riksdagsbehandlingen får man alltså en samlad överblick&lt;br&gt;av allt som omfattas av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser som nyss nämnts att det även krävs en&lt;br&gt;heltäckande publicering i SFS av allt som omfattas av EES-avtalet. Som&lt;br&gt;skäl härför anges bl. a. att detta är en så genomgripande förändring av hela&lt;br&gt;det svenska rättssystemet. Vidare anförs att SFS är en av allmänheten känd&lt;br&gt;publikation som också många abonnerar på. Jag delar inte denna bedöm-&lt;br&gt;ning. SFS är en författningssamling och skall därför som huvudregel inte&lt;br&gt;innehålla något annat än författningar. I den mån EES-avtalet inkorpore-&lt;br&gt;ras med svensk rätt kommer de delar som därigenom skall gälla direkt här&lt;br&gt;i landet också att kungöras på samma sätt som andra författningar. Detta&lt;br&gt;innebär för den inkorporering som beslutas av riksdagen och regeringen att&lt;br&gt;kungörandet kommer att ske i just SFS. Jag kan däremot inte se något skäl&lt;br&gt;att i en författningssamling publicera sådana delar av EES-avtalet m.m.&lt;br&gt;som inte skall gälla som svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.5 Kungörande av författningar genom vilka EES-avtalet&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En lag eller förordning som transformerar ett&lt;br&gt;direktiv bör om möjligt redan i författningstexten ange EG-&lt;br&gt;ursprunget. Under alla förhållanden bör det finnas en not i SFS som&lt;br&gt;— direkt eller via riksdagstrycket — hänvisar till den bakomliggande&lt;br&gt;EG-rättsakten. Det är lämpligt att också myndigheterna använder&lt;br&gt;ett sådant notsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian behandlade inte denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser tar upp frågan om hur man&lt;br&gt;skall veta att en viss författning har transformerat genom EES-avtalet&lt;br&gt;övertagna EG-regler. Juridiska fakultetsstyrelsen vid universitetet i Uppsala&lt;br&gt;säger bl. a. att EES-regler måste utmärkas för att inte bli ”överkörda” av&lt;br&gt;senare tillkomna författningar. Juridiska fakultetsnämnden vid universite-&lt;br&gt;tet i Stockholm anser att alla autentiska språkversioner i en överens-&lt;br&gt;kommelse som skall införlivas med svensk rätt genom inkorporationsme-&lt;br&gt;toden måste kungöras. Enligt nämndens mening är 14 § kungörandelagen,&lt;br&gt;som tillåter undantag, i detta avseende inte grundlagskonform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Huvuddelen av EES-avtalet med vissa proto-&lt;br&gt;koll m. m. liksom övervakningsavtalet och protokoll 1 till kommittéavtalet&lt;br&gt;bör, som framgår av vad som tidigare sagts, inkorporeras i svensk rätt. Den&lt;br&gt;lag varigenom så sker kungörs i SFS liksom de inkorporerade delarna av&lt;br&gt;avtalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarigheten till EG-förordningar som ingår i olika bilagor till EES-&lt;br&gt;avtalet och som alltså utgör del av avtalet bör också inkorporeras och&lt;br&gt;kommer då enligt huvudregeln också att kungöras i SFS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilka språkversioner av en inkorporerad EES-förordning som&lt;br&gt;måste kungöras i SFS regleras i 14 § andra stycket kungörandelagen.&lt;br&gt;Eftersom den svenska versionen skall ha samma giltighet som övriga&lt;br&gt;språkversioner räcker det med den svenska texten. Jag delar alltså inte den&lt;br&gt;i ett remissyttrande framförda uppfattningen att alla språkversioner måste&lt;br&gt;kungöras i SFS för att regeringsformens krav på kungörande skall vara&lt;br&gt;uppfyllt. Däremot skall i SFS uppgift lämnas om var övriga språkversioner&lt;br&gt;finns tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller motsvarigheten till EG-direktiv som ingår i olika bilagor&lt;br&gt;till EES-avtalet skall dessa, i enlighet med vad som tidigare sagts, transfor-&lt;br&gt;meras till svensk rätt. Sådana författningar kungörs i SFS eller någon&lt;br&gt;annan författningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga som då uppkommer är hur man bör markera att det rör&lt;br&gt;en transformeringsförfattning. Lagrådet har i detta sammanhang under-&lt;br&gt;strukit vikten av att kunna fastställa vilka bestämmelser som är grundade&lt;br&gt;på EES-avtalet och vilka som inte är det. De förra skall ju — enligt den&lt;br&gt;föreslagna lagvalsregeln i EES-lagen — ges företräde. Lagrådet har ansett&lt;br&gt;att det direkt av författningstexten borde framgå att en författningsbestäm-&lt;br&gt;melse föranletts av EES-avtalet. Att tillerkänna notapparaten till en författ-&lt;br&gt;ning den avsedda rollen vid företrädesprövningen — såsom blir fallet med&lt;br&gt;den lösning som valts i lagrådsremissen — framstår enligt lagrådet inte som&lt;br&gt;god lagstiftningsteknik. Notapparaten är ju en informationskälla över&lt;br&gt;vilken normgivaren saknar inflytande. Lagrådet har förordat en ordning —&lt;br&gt;att tillämpas i största möjliga utsträckning — där det direkt av författnings-&lt;br&gt;texten framgår att en bestämmelse föranletts av EES-avtalet. Emellertid&lt;br&gt;har lagrådet inte motsatt sig att tekniken med notsystem används i de fall&lt;br&gt;då annan lösning ter sig alltför komplicerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar i stort lagrådets synpunkter. I fall då det är möjligt och lämpligt&lt;br&gt;bör man sträva efter att låta sambandet med EG-rätten komma till uttryck&lt;br&gt;redan i författningstexten. Detta bör inte hindra att man behåller och i viss&lt;br&gt;mån bygger vidare på det system med noter som SFS-utgivaren sedan länge&lt;br&gt;tillämpar. Om det är en lag som transformerar ett direktiv får man redan&lt;br&gt;med det nu tillämpade notsystemet en hänvisning till förarbetena och&lt;br&gt;därifrån vidare till EG-rätten. Om det är en förordning som transformerar&lt;br&gt;ett direktiv, kan man genom en not hänvisa direkt till exempelvis det ställe&lt;br&gt;i EGT (Official Journal) där direktivet finns publicerat på EG-språken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna bör i sitt arbete med införlivande av EES-regler på&lt;br&gt;myndighetsnivå också kunna använda ett sådant notsystem med hänvis-&lt;br&gt;ning till EGT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de lagar och förordningar varigenom man inkorporerat en överens-&lt;br&gt;kommelse (förordning) kommer den bakomliggande EES-rättsakten finnas&lt;br&gt;med som bilaga varför ett notsystem här inte är aktuellt. Lagrådet har&lt;br&gt;konstaterat att det normalt inte torde uppkomma problem i dessa fall med&lt;br&gt;avseende på lagvalsregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall harmonisering redan tidigare skett av EG-regler i rättsakter som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nu omfattas av EES-avtalet vore det naturligtvis praktiskt att ha en fotnot&lt;br&gt;som hänvisar till aktuell EG-rättsakt. Det skulle dock innebära att man&lt;br&gt;måste gå igenom bestämmelser område för område och försöka se vilken&lt;br&gt;EG-rättsakt som låg bakom den aktuella normgivningen. I vissa fall är det&lt;br&gt;ju möjligt att man t. ex. lagstiftat i en viss fråga och resultatet blivit en&lt;br&gt;harmonisering men att man skulle gjort så oavsett EG-regeln. Därför bör&lt;br&gt;systemet med hänvisning till bakomliggande överenkommelse (rättsakt)&lt;br&gt;inte gälla de fall där harmoniseringen redan tidigare skett.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.6 Internationell publicering av nya regler m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att för de länder som ingår i EES åstadkomma ett samordnat&lt;br&gt;system för publicering i framtiden av bl. a. nya regler, olika beslut och&lt;br&gt;meddelanden samt olika slag av information. Sådan publicering avses ske&lt;br&gt;dels i EGT, dels i en särskild EES-bilaga till EGT. EGT kommer att vara&lt;br&gt;publiceringskälla för de tre gemensamma EG/EFTA-språken (franska,&lt;br&gt;italienska och tyska) när den information som skall publiceras för EG resp.&lt;br&gt;EFTA-länderna är identisk. Information på de återstående fyra språken&lt;br&gt;finska, isländska, norska och svenska avses att publiceras i EES-bilagan till&lt;br&gt;EGT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-staterna kommer att ha ansvaret för att i rätt tid tillhandahålla de&lt;br&gt;översättningar som behövs på de språk som inte redan är representerade&lt;br&gt;inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av EES-kommittén, andra beslut m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller nya EES-regler motsvarande förordningar och direktiv eller&lt;br&gt;ändringar av sådana kommer dessa att ske genom folkrättsliga avtal. På det&lt;br&gt;nationella planet finns inte skäl att låta publicera dessa i sin helhet i SÖ lika&lt;br&gt;litet som det finns skäl att publicera bilagorna till huvudavtalet (och de&lt;br&gt;uppräknade rättsakterna). Beslut av EES-kommittén som rör EG: s regel-&lt;br&gt;verk avses publiceras på de nio officiella EG-språken i en särskild EES-del&lt;br&gt;i EGT. Den publiceringen avses också att vara publiceringskälla för de tre&lt;br&gt;gemensamma EG/EFTA-språken (franska, italienska och tyska). Dessa&lt;br&gt;beslut kommer också att publiceras på de nordiska EFTA-staternas offi-&lt;br&gt;ciella språk i EES-bilagan. Möjligen kommer i EES-bilagan besluten också&lt;br&gt;att publiceras på det arbetsspråk EFTA-länderna använder sig av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma publiceringssystem är tänkt för andra beslut, rättsakter och&lt;br&gt;meddelanden som tagits av EES-organ särskilt vad gäller EES-rådet och&lt;br&gt;gemensamma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar beslut av EES-kommittén som rör EG: s regelverk kommer&lt;br&gt;i innehållsförteckningen att göras hänvisningar till var relevanta EG-texter&lt;br&gt;finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SÖ-förordningen skall internationella överenskommelser publice-&lt;br&gt;ras där men publicering kan även ske i notisform (4 § SÖ-förordningen)&lt;br&gt;med angivande av var texten finns tillgänglig. Nya förordningar kommer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att inkorporeras och då finns i regel den bakomliggande överenskommel-&lt;br&gt;sen med som bilaga. Också när det gäller t. ex. direktiv är det viktigt att&lt;br&gt;kunna ta del av den överenskommelse som ligger till grund för en transfor-&lt;br&gt;merad författning. Dessa kommer alltså att finnas tillgängliga i EES-&lt;br&gt;bilagan till EGT. I SÖ liksom i SFS görs en hänvisning till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att på detta sätt redan nu använda sig av en internationell publikation&lt;br&gt;innebär en mjuk övergång till medlemskapssituationen då ju förordningar,&lt;br&gt;direktiv m. m. skall publiceras i EGT. Till skillnad från vid ett medlemskap&lt;br&gt;kommer dock de EES-regler som skall vara direkt tillämpliga i Sverige att&lt;br&gt;behöva kungöras i en svensk publikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även information som härrör från EFTA-staterna, EFTA: s övervaknings-&lt;br&gt;myndighet, EFTA-staternas ständiga kommitté och EFTA-domstolen&lt;br&gt;måste publiceras. Som exempel på information som avses kan nämnas&lt;br&gt;konkurrensområdet, statsstöd, offentlig upphandling och tekniska standard-&lt;br&gt;er. Även här avses en EES-del i EGT vara publiceringskälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelser i olika direktiv om offentlig upphandling skall t. ex.&lt;br&gt;i EGT publiceras meddelanden om dels planerad upphandling, dels före-&lt;br&gt;stående upphandling och dels hur upphandlingen avslutats. I bilagor till&lt;br&gt;direktiven finns närmare angivet hur meddelandena skall utformas. I&lt;br&gt;protokoll till avtalet finns vidare bestämmelser om att varje upphandlare&lt;br&gt;skall presentera detta meddelande på förhand, i Sverige på svenska och på&lt;br&gt;något av de officiella EG-språken. Detta skall vidarebefordras till Byrån för&lt;br&gt;EGT i Luxemburg som ombesörjer ytterligare översättningar. Inom tolv&lt;br&gt;dagar skall sedan meddelandet publiceras i EGT. Här kan också nämnas&lt;br&gt;att byrån sköter den databas TED (Tenders Electronic Daily) där olika&lt;br&gt;meddelanden om offentlig upphandling förs in och som man kan vara&lt;br&gt;abonnent på. Databasen fors på engelska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom konkurrens- och statsstödsområdet torde publicering av övervak-&lt;br&gt;ningsorganets beslut i enskilda ärenden krävas för att tredje man skall&lt;br&gt;kunna hävda sina intressen. EFTA: s övervakningsmyndighet skulle därför&lt;br&gt;behöva publicera samma information som kommissionen är skyldig att&lt;br&gt;publicera enligt EG: s konkurrensregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Regeringen skall bestämma om ikraftträdandet av den&lt;br&gt;föreslagna EES-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinsinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet inte uttalat&lt;br&gt;sig om ikraftträdandet av den föreslagna lagen. I fråga om ikraftträdandet&lt;br&gt;av avtalet har dock två remissinstanser framhållit att artikel 129 p 3 i&lt;br&gt;EES-avtalet bör ändras så att avtalet kan träda i kraft när EG, EG:s&lt;br&gt;medlemsländer och minst fyra EFTA-länder har ratificerat det. En före-&lt;br&gt;skriftsgivande myndighet har påpekat att förseningen av avtalet med därav&lt;br&gt;följande försening av riksdagsbehandlingen av avtalet påverkar myndig-&lt;br&gt;hetens författningsanpassning på det sättet att det inte är möjligt för&lt;br&gt;myndigheten att besluta om de författningsändringar som krävs så att&lt;br&gt;dessa kan träda i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: EES-avtalet skall (art. 129.3) träda i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1993, under förutsättningen att alla avtalsslutande parter har&lt;br&gt;deponerat sina ratifikations- eller godkännandeinstrument. Efter denna&lt;br&gt;dag träder avtalet i kraft den första dagen av den andra månaden som följer&lt;br&gt;efter den sista notifikationen. Den senaste tidpunkten för en sådan notifi-&lt;br&gt;kation är den 30 juni 1993. Efter den dagen skall avtalsparterna samman-&lt;br&gt;kalla en diplomatkonferens för att bedöma läget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet har undertecknats den 2 maj. Samtidigt med EES-avtalet skall&lt;br&gt;övervakningsavtalet och kommitté-avtalet träda i kraft. Jag är självfallet&lt;br&gt;angelägen om att EES-avtalet skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993 i&lt;br&gt;samband med att EG:s inre marknad fullbordas. De avtalsslutande&lt;br&gt;parterna har emellertid enats om att det är angeläget att alla EFTA-&lt;br&gt;länderna ratificerar avtalet så att det Europeiska ekonomiska samarbet-&lt;br&gt;sområdet verkligen kan omfatta alla EG- och EFTA-länder. Mot bakgrund&lt;br&gt;av det nu sagda anser jag det varken möjligt eller lämpligt att Sverige skulle&lt;br&gt;söka åstadkomma en sådan förändring av avtalstexten som förordas av två&lt;br&gt;remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om myndigheternas utfärdande av föreskrifter i anledning av&lt;br&gt;EES-avtalet hyser jag den största förståelse för de förhållanden som påta-&lt;br&gt;lats av en remissinstans. Det är naturligtvis olyckligt om inte alla myndig-&lt;br&gt;hetsföreskrifter som måste utfärdas kan träda i kraft samtidigt med avtalet&lt;br&gt;och den föreslagna EES-lagen. Om ingen annan lösning står till buds finns&lt;br&gt;det dock enligt min mening i vissa fall den möjligheten att myndigheten,&lt;br&gt;även om en författning måste träda i kraft senare än EES-avtalet, föreskri-&lt;br&gt;ver att författningen får tillämpas från och med dagen för EES-avtalets&lt;br&gt;ikraftträdande. Detta förutsätter givetvis att det inte är fråga om för&lt;br&gt;enskilda betungande föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte uteslutas att avtalet träder i kraft senare än den 1 januari&lt;br&gt;1993. Regeringen bör därför bestämma tidpunkten för EES-lagens ikraft-&lt;br&gt;trädande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;18 Utbildnings- och informationsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser liksom lagrådet har understrukit behovet av en&lt;br&gt;omfattande utbildningsverksamhet inför EES-lagens ikraftträdande. I&lt;br&gt;detta ämne vill jag säga följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet spänner över i stort sett hela samhällsområdet och har&lt;br&gt;därför betydelse för de flesta människor. Det kommer att påverka arbets-&lt;br&gt;uppgifterna och rutinerna hos ett stort antal myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under EES-förhandlingarnas gång har utrikesdepartementets handels-&lt;br&gt;avdelning fortlöpande gett ut information om Sverige och den europeiska&lt;br&gt;integrationen med inriktning på EG och EES. Som exempel kan nämnas&lt;br&gt;den årliga publikationen Sverige-EFTA-EG Det västeuropeiska integra-&lt;br&gt;tionsarbetet och de s. k. grönböcker som har utgivits vid skilda tillfällen&lt;br&gt;under de senaste åren. Vidare har seminarier och andra informationsmö-&lt;br&gt;ten anordnats samt en omfattande föredrags- och kursverksamhet ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför ikraftträdandet av EES-lagen krävs att dessa informations- och&lt;br&gt;utbildningsinsatser intensifieras. Det föreligger ett omfattande informa-&lt;br&gt;tionsbehov till allmänheten och det krävs stora utbildningsinsatser för&lt;br&gt;tjänstemän och andra som hos myndigheter och på andra håll har att&lt;br&gt;tillämpa EES-reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att EES-avtalet innebär en anpassning till regler och&lt;br&gt;principer som gäller inom EG gör att kraven är särskilt stora när det gäller&lt;br&gt;personalen vid domstolar och andra myndigheter, inte minst därför att&lt;br&gt;bestämmelsernas innebörd i många fall måste utrönas med ledning av&lt;br&gt;EG-domstolens rikhaltiga praxis. Som Juridiska forskningsnämnden vid&lt;br&gt;universitet i Lund framhållit torde det bli nödvändigt att kommentarer och&lt;br&gt;anvisningar till stöd för tolkning och tillämpning utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom en stor del av EES-avtalets regler ligger på myndighetsnivå, är&lt;br&gt;myndigheternas medverkan väsentlig vid både införlivandet och tillämp-&lt;br&gt;ningen av EES-reglerna. Det krävs också förbättrade språkkunskaper med&lt;br&gt;hänsyn till avtalets internationella inrikting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligtvis finns det också ett omfattande informationsbehov hos den&lt;br&gt;breda allmänhet som berörs av EES-avtalet. Bestämmelserna i avtalet&lt;br&gt;grundar i viktiga hänseenden rättigheter och skyldigheter för enskilda och&lt;br&gt;det är, som vissa remissinstanser och även lagrådet har varit inne på,&lt;br&gt;därför av vikt att information når ut till alla som omfattas. För att tillgodse&lt;br&gt;detta behov är det som Sveriges köpmannaförbund har påpekat viktigt att&lt;br&gt;inte bara regeringskansliet och de berörda myndigheterna utan också&lt;br&gt;näringslivets olika organisationer tar sitt ansvar när det gäller att sprida&lt;br&gt;information om EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även mer långsiktiga utbildnings- och informationsinsatser behövs.&lt;br&gt;Som Sveriges Akademikers Centralorganisation framhållit ställer den&lt;br&gt;ökade europeiska integrationen stora krav på kunskaper i språk samt&lt;br&gt;kännedom om andra kulturer. Det är också nödvändigt med en EG-&lt;br&gt;inriktad fortbildning av personer som arbetar inom rättsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I årets budgetpropostion (prop. 1991/92:100, bil. 4, s. 20) anfördes bl. a.&lt;br&gt;att integrationsarbetet kommer att ställa stora krav på den svenska stats-&lt;br&gt;förvaltningen. Betydelsefulla insatser kommer att krävas inte bara från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;departementens utan också från myndigheternas sida. Myndigheterna&lt;br&gt;måste dock själva ta ansvaret för utvecklingen av sin kompetens, både när&lt;br&gt;det gäller att behärska tillämpningen av de nya reglerna och när det gäller&lt;br&gt;deltagandet i beslutsprocessen. Detta måste emellertid ske inom ramen för&lt;br&gt;tillgängliga resurser, vilket kan innebära att omprioriteringar blir nödvän-&lt;br&gt;diga på sina håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av informationsinsatser om europeisk integration tas upp också&lt;br&gt;i regeringens förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret&lt;br&gt;1992/93, m.m., kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 Bilaga&lt;br&gt;1:2). Där sägs - mot bakgrund av vad bl. a. riksdagen har uttalat om&lt;br&gt;ytterligare informationsinsatser om Sveriges Europasamarbete — att det är&lt;br&gt;av stor betydelse att det under de närmaste två budgetåren utgår särskilda&lt;br&gt;medel för dels regeringskansliets information, dels sådan verksamhet i&lt;br&gt;enskilda organisationers regi. Regeringen föreslår därför att medel motsva-&lt;br&gt;rande totalt 100 milj. kr. anslås på ett nytt anslag (E 7) fördelade med 50&lt;br&gt;milj. kr. på ettvart av de kommande två budgetåren. Beträffande budget-&lt;br&gt;åren 1992/93 sägs bl. a. att bidrag är tänkta att utgå för allsidiga och seriösa&lt;br&gt;informations- och utbildningsprojekt som behandlar den europeiska inte-&lt;br&gt;grationsprocessen, EES-avtalet samt EG — dess institutioner och verksam-&lt;br&gt;het. Förslaget behandlas för närvarande i riksdagen (1991/92: KU35).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har regeringen nyligen beslutat att en interdepartemental arbets-&lt;br&gt;grupp skall inrättas med uppgift att ta fram underlag för en bedömning av&lt;br&gt;kompetensutvecklingsfrågor inom statsförvaltningen inför det väntade&lt;br&gt;ikraftträdandet av EES-avtalet och ett senare svenskt medlemskap m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som rör information och utbildning om Sveriges närmande till&lt;br&gt;EG är således också enligt min uppfattning utomordentligt viktiga och jag&lt;br&gt;förutser att det på många områden även i fortsättningen kommer att göras&lt;br&gt;stora insatser för att se till att de krav på kompetens och kunskap som detta&lt;br&gt;närmande till EG innebär blir tillgodosedda. Som jag har nämnt tidigare&lt;br&gt;förekommer också redan på flera håll utbildning och information i detta&lt;br&gt;syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;19 Upprättat lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom utrikesdeparte-&lt;br&gt;mentet upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(EES).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har, som framgått, granskats av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget bör fogas till detta protokoll som bilaga 1.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;20 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ett europeiskt ekonomiskt&lt;br&gt;samarbetsområde (EES)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet, övervakningsavtalet och kommittéavtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i avtalen som skall gälla som svensk lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2-4§§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragraferna inkorporeras dels huvudbestämmelserna i EES-&lt;br&gt;avtalet (artiklarna 1 — 129) och de till detta avtal hörande protokollen 1,2,&lt;br&gt;protokollet 8 andra punkten samt protokollen 13, 14, 17, 21-25 och 39,&lt;br&gt;dels huvudbestämmelserna i övervakningsavtalet (artiklarna 1—53) och de&lt;br&gt;till detta avtal hörande protokollen 1 —4 samt protokoll 1 till kommittéav-&lt;br&gt;talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsbestämmelserna fogas som bilagorna 1 — 3 till lagen. Såvitt avser&lt;br&gt;EES-avtalet framgår redan av avtalet självt att samtliga språkversioner&lt;br&gt;som avtalet är upprättat på äger lika giltighet. Någon motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melse finns inte i övervakningsavtalet och kommittéavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagval&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har behandlats i avsnitt 14.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om statliga och kommunala stödåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsning av svenska myndigheters prövningsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges en begränsning i visst hänseende av svenska myndig-&lt;br&gt;heters prövningsrätt av stödåtgärder. Begränsningen tar sikte på att en&lt;br&gt;svensk myndighet endast om särskilda skäl föreligger får pröva tillåtlighe-&lt;br&gt;ten av stödåtgärder som avses i artikel 61 och som regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer har anmält till ESA enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i artikel 62 i EES-avtalet och protokoll 3 till övervakningsavtalet&lt;br&gt;innan saken slutligt avgjorts av ESA genom beslut som vunnit laga kraft&lt;br&gt;eller av EFTA-domstolen. Bestämmelsen utgör en erinran om den be-&lt;br&gt;tydelse som ESA har vid tillämpningen av bestämmelserna om offentligt&lt;br&gt;stöd i EES-avtalet. Bestämmelsen syftar till att förhindra att svenska&lt;br&gt;myndigheter — i praktiken kammarrätt och regeringsrätten — tillämpar&lt;br&gt;artikel 61 på annat sätt än ESA. Av den allmänna motiveringen framgår att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana särskilda skäl som anges i bestämmelsen kan vara att överklagandet Prop. 1991 /92:170&lt;br&gt;uppenbarligen är ogrundat eller att det kommunala beslutet har sådana Bilaga 1&lt;br&gt;brister vid sidan av ett eventuellt brott mot artikel 61 att det under alla&lt;br&gt;omständigheter skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mer utförligt resonemang kring paragrafens tillämpning finns i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (se avsnitt 14.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningsskyldighet för kommuner och landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs en skyldighet för kommunerna och landstingen att&lt;br&gt;lämna upplysningar till regeringen om alla former av stöd som planeras och&lt;br&gt;som kan bli föremål för ESA:s prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävande av kommunala beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ESA har funnit att en statlig stödåtgärd står i strid med EES-avtalet och&lt;br&gt;med anledning därav begär att den skall ändras eller upphävas, skall frågan&lt;br&gt;prövas av regeringen. Något lagstöd torde inte erfordras för det ändamålet.&lt;br&gt;Har stödet bestämts av riksdagen, kan beslutet inte ändras utan ett nytt&lt;br&gt;riksdagsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör, av skäl som närmare utvecklats i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen, i motsvarande fall kunna pröva om en stödåtgärd som lämnats av&lt;br&gt;en kommun eller ett landsting skall upphävas. I paragrafens första stycke&lt;br&gt;har därför tagits in en bestämmelse som ger regeringen en möjlighet att&lt;br&gt;upphäva sådana av kommuner eller landsting beslutade stödåtgärder som&lt;br&gt;ESA genom lagakraftvunnet avgörande eller EFTA-domstolen funnit&lt;br&gt;strida mot artikel 61. Bestämmelsen skall enligt andra stycket dock inte&lt;br&gt;tillämpas om en svensk myndighet — i praktiken kammarrätt eller rege-&lt;br&gt;ringsrätten — har funnit att beslutet är förenligt med artikel 61 i EES-&lt;br&gt;avtalet, eller om denna fråga alltjämt är föremål för sådan prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall enligt&lt;br&gt;tredje stycket i paragrafen regeln i 10 kap. 15 § kommunallagen (1991:900)&lt;br&gt;gälla. Detta innebär att det åligger det organ som fattat det upphävda&lt;br&gt;beslutet att, om beslutet redan verkställts, se till att verkställigheten rättas&lt;br&gt;i den utsträckning som det är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utförligare resonemang kring paragrafens tillämpning finns i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna paragraf införlivas med svensk lag de i bilaga XIV till&lt;br&gt;EES-avtalet angivna delarna av bindande EG-rättsakter som innehåller&lt;br&gt;materiella konkurrensregler. Det rör sig dels (9 § 1) om bestämmelser om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillåtligheten av företagskoncentrationer (rådsförordning (EEG) nr&lt;br&gt;4064/89), dels (9 § 2—4) om sådana bestämmelser ur rättsakter på sär-&lt;br&gt;skilda sektorer, nämligen landtransporter (rådsförordning (EEG) nr&lt;br&gt;1017/68), sjötransporter (rådsförordning (EEG) nr 4056/86) och kol- och&lt;br&gt;stålsektorn (höga myndighetens beslut 24 —54/EKSG), vilka materiellt&lt;br&gt;kompletterar de grundläggande konkurrensreglerna. Andra delar av inne-&lt;br&gt;hållet i dessa rättsakter med bestämmelser om påföljder samt olika slags&lt;br&gt;förfaranderegler för övervakningen m. m. ingår i EFTA-anpassad form i&lt;br&gt;olika kapitel i protokoll 4 till övervakningsavtalet. Hela protokoll 4 inkor-&lt;br&gt;poreras med svensk lag genom lagens 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med lagrådets förslag anger paragrafen att de angivna bestäm-&lt;br&gt;melserna skall gälla med den anpassning som framgår av bilaga XIV till&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som erhållit sin slutliga utformning på förslag av lagrådet,&lt;br&gt;anger i första stycket att den svenska texten till de i föregående paragraf&lt;br&gt;angivna rättsakterna finns i bilagorna 4 — 7 till lagen. I bilaga 8 finns&lt;br&gt;EES-avtalets bilaga XIV i de delar den innehåller anpassningar av nämnda&lt;br&gt;rättsakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att texterna skall ha lika giltighet på avtalspar-&lt;br&gt;ternas samtliga språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig myndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet kräver att varje fördragsslutande stat utser ett organ att vara&lt;br&gt;behörig nationell myndighet med de uppgifter som framgår av de gemen-&lt;br&gt;samma konkurrensbestämmelserna. Myndigheten skall bistå övervaknings-&lt;br&gt;organen med utredningar och upplysningar samt på begäran medverka vid&lt;br&gt;eller verkställa undersökningar hos företag eller företagssammanslut-&lt;br&gt;ningar. Myndigheten skall också yttra sig innan övervakningsmyndigheten&lt;br&gt;fattar beslut om sådana undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilken svensk myndighet som uppgifterna skall ankomma på bör lämp-&lt;br&gt;ligen bestämmas av regeringen i förordning. Paragrafen innehåller en&lt;br&gt;upplysning om detta. I de följande paragraferna hänvisas till denna myn-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga myndighetens befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel II artikel 13 i protokoll 4 till övervakningsavtalet, som motsvarar&lt;br&gt;samma artikel i den grundläggande rådsförordningen (EEG) nr 17/62,&lt;br&gt;föreskrivs att medlemsstaternas behöriga myndigheter skall på begäran av&lt;br&gt;övervakningsmyndigheten genomföra de undersökningar som övervak-&lt;br&gt;ningsmyndigheten anser nödvändiga enligt artikel 14.1 eller som den har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutat om enligt artikel 14.3. En sådan begäran eller ett sådant beslut kan Prop. 1991/92: 170&lt;br&gt;också grundas på de motsvarande bestämmelserna i protokollets kapitel VI Bilaga 1&lt;br&gt;artikel 20, kapitel IX artikel 17, kapitel XI artikel 10 och kapitel XIII&lt;br&gt;artikel 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger den behöriga myndigheten rätt att inom den angivna&lt;br&gt;ramen vidta de åtgärder som behövs för att åtagandet i avtalet skall kunna&lt;br&gt;uppfyllas. Det skall understrykas att uppgiften inte innefattar befogenheten&lt;br&gt;att besluta om åtgärderna. Skyldigheten för företaget eller företagssam-&lt;br&gt;manslutningen att underkasta sig dessa följer av det genom lagens 3 §&lt;br&gt;inkorporerade protokollet 4 till övervakningsavtalet och av övervaknings-&lt;br&gt;myndighetens med stöd därav fattade beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar enligt artikel 14.1 är företagen aldrig skyldiga att under-&lt;br&gt;kasta sig. Om de frivilligt samtycker till att medverka är de emellertid&lt;br&gt;underkastade skyldigheten att lämna fullständig och korrekt information.&lt;br&gt;Denna skyldighet är sanktionerad genom övervakningsavtalets påföljdssy-&lt;br&gt;stem. Ett beslut om undersökning enligt protokollets kapitel II, artikel&lt;br&gt;14.3, är däremot förpliktande. Sådant beslut kan komma till stånd, oavsett&lt;br&gt;om det först har förekommit någon begäran om undersökning, som före-&lt;br&gt;taget har avböjt att frivilligt ställa sig till efterrättelse. Valet att gå fram på&lt;br&gt;det ena eller det andra sättet ligger i övervakningsmyndighetens skön. Vid&lt;br&gt;behov skall det kunna verkställas av svensk myndighet, se vid 13 § nedan.&lt;br&gt;Övervakningsmyndigheten har rätt att själv genomföra undersökningen&lt;br&gt;och behöver alltså inte anmoda den behöriga myndigheten att ombesörja&lt;br&gt;denna. Den kan däremot inte själv företa verkställighetsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det till grund för åtgärderna liggande avgörandet av ESA skall uppvisas&lt;br&gt;vid undersökningen. Det skall innehålla upplysning om ESA:s begäran om&lt;br&gt;undersökningen och dess föremål och syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel II artikel 13 i protokoll 4 till övervakningsavtalet föreskrivs&lt;br&gt;också att de tjänstemän som har till uppgift att genomföra undersökning-&lt;br&gt;arna skall utöva sina befogenheter efter uppvisande av en skriftlig fullmakt&lt;br&gt;utfärdad av den behöriga myndigheten. Fullmakten skall ange föremålet&lt;br&gt;för och syftet med undersökningen. Motsvarande bestämmelse finns i de&lt;br&gt;andra kapitlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen anger att den behöriga myndigheten har rätt att få hand-&lt;br&gt;räckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som&lt;br&gt;avses i 12 § 1, 2 och 4 när övervakningsmyndigheten har beslutat om&lt;br&gt;undersökning. Reglerna i 16 kap. 10 —12 §§ utsökningsbalken kommer att&lt;br&gt;bli tillämpliga på detta handräckningsförfarande. Paragrafen skiljer sig till&lt;br&gt;sin utformning något från det till lagrådet remitterade förslaget. Syftet&lt;br&gt;därmed har endast varit att klargöra att handräckningsmöjligheten bara&lt;br&gt;skall stå till buds i sådana fall där för företagen bindande beslut föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handräckningsmöjligheten måste stå till förfogande för att de förpliktel-&lt;br&gt;ser Sverige har åtagit sig genom EES-avtalet skall uppfyllas. Det är dock&lt;br&gt;svårt att föreställa sig att den i realiteten skall behöva tas i anspråk i&lt;br&gt;förevarande situationer. Den bör därför mera betraktas som ett stöd åt den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationella konkurrensmyndigheten. Vid all tvångsmedelsanvändning gäl- Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;ler som en allmän princip att tvångsmedlet inte får tillgripas om samma Bilaga 1&lt;br&gt;resultat kan uppnås på frivillig väg eller med lindrigare tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkan av domar och beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 och 15 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna har behandlats i avsnitt 14.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att EES-avtalets artikel 110 införlivas med svensk rätt genom&lt;br&gt;lagens 2 § kommer svensk rätt att innehålla den lagbestämmelse som&lt;br&gt;behövs för att exekutionstitlar från de övervakningsmyndigheter och dom-&lt;br&gt;stolar som tillämpar EES-reglerna skall kunna verkställas i Sverige. För&lt;br&gt;förfarandet vid verkställigheten blir utsökningsbalkens regler tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § anger att avgörandena skall verkställas som svensk domstols laga-&lt;br&gt;kraftägande dom, om inte annat följer av EG-domstolens eller EFTA-&lt;br&gt;domstolens beslut. Andra stycket anger att regeringen utser den myndighet&lt;br&gt;som enligt artikel 110, andra stycket, skall kontrollera avgörandenas äkt-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § anger att andra domar och beslut av EG-kommissionen, EG-&lt;br&gt;domstolen och dess första instans enligt EES-avtalets konkurrensregler än&lt;br&gt;sådana som föranleder verkställighetsåtgärder gäller här i landet. Det är då&lt;br&gt;fråga om andra rättsliga verkningar mot enskilda än sådana som innefattar&lt;br&gt;betalningsförpliktelser. Vad gäller EFTA-organens motsvarande avgöran-&lt;br&gt;den följer av inkorporeringen enligt 2 och 3 §§ att dessa blir gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa särskilda bestämmelser om EFTA-domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 och 17 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna har behandlats i avsnitt 14.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;D ÖVRIGA LAGSTIFTNINGSFRÅGOR M.M.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Införlivande av vissa protokoll till EES-avtalet aktualiserar ett par lagänd-&lt;br&gt;ringar som jag finner det motiverat att ta upp i anslutning till införlivandet&lt;br&gt;av de grundläggande avtalen. Det gäller framförallt tullområdet samt de&lt;br&gt;ändringar som behövs i fråga om immunitet och privilegier. Sistnämnda&lt;br&gt;ändringsförslag föranleds av protokollen 6 och 7 till övervakningsavtalet.&lt;br&gt;Jag har på resp, område samrått med chefen för utrikesdepartementet samt&lt;br&gt;statsråden Lundgren och Laurén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag går in på dessa frågor vill jag emellertid nämna frågan om&lt;br&gt;upphävande av vissa kvantitativa exportrestriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Kvantitativa exportrestriktioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt EES-avtalet skall kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder&lt;br&gt;med motsvarande verkan vara förbjudna mellan de avtalsslutande&lt;br&gt;parterna, med vissa i avtalet specificerade undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund härav ämnar jag föreslå regeringen att avskaffa de sär-&lt;br&gt;skilda restriktioner på export av järn- och stålskrot som for närvarande&lt;br&gt;gäller.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Ursprungsmärkning av kläder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av kläder&lt;br&gt;upphör att gälla vid utgången av år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Kommerskollegium har föreslagit att kravet på&lt;br&gt;ursprungsmärkning av kläder avvecklas, bl. a. med hänvisning till att&lt;br&gt;EG-domstolen i en dom (207/83 kommissionen mot Storbritannien [1985]&lt;br&gt;E.C.R. 1207) har slagit fast att krav på ursprungsmärkning motsvarande de&lt;br&gt;svenska kraven strider mot artikel 30 i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ursprungsmärkning av kläder finns i lagen (1982:736)&lt;br&gt;resp, förordningen (1982:910, ändrad senast 1990:1062) om ursprungs-&lt;br&gt;märkning av kläder. Bestämmelserna innebär att kläder skall vara märkta&lt;br&gt;med uppgift om det land där de är tillverkade när de säljs till förbrukare&lt;br&gt;inom landet. Märkningen skall normalt vara fast anbringad på plagget.&lt;br&gt;Ansvaret för att plaggen är märkta ligger på detaljhandeln. I bilaga till&lt;br&gt;förordningen anges vilka kläder den är tillämplig på. Kommerskollegium&lt;br&gt;får meddela närmare föreskrifter om märkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk anpassning enligt EES-avtalet motiverar att det svenska&lt;br&gt;kravet på ursprungsmärkning av kläder slopas. Jag förordar en generell&lt;br&gt;avveckling av bestämmelserna och föreslår därför att lagen (1982:736) om&lt;br&gt;ursprungsmärkning av kläder upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Ömsesidigt bistånd i tullfrågor (protokoll 11)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Möjligheten för svensk tullmyndighet att lämna bi-&lt;br&gt;stånd i tullfrågor utvidgas till att också omfatta bistånd enligt&lt;br&gt;överenskommelse med mellanfolklig organisation. Motsvarande&lt;br&gt;skall även gälla vid internationellt samarbete på brottmålsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: Den kontroll av resande- och varutrafiken&lt;br&gt;som tullverket har att utföra bl. a. för att hindra smuggling och bekämpa&lt;br&gt;ekonomisk brottslighet har blivit en allt mer krävande uppgift. En av&lt;br&gt;orsakerna till detta är att den ekonomiska brottsligheten liksom smugg-&lt;br&gt;lingen av främst narkotika i ökad utsträckning tenderar att organiseras&lt;br&gt;internationellt. Mellanstatligt administrativt bistånd i tullfrågor är en&lt;br&gt;metod att möta denna utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullsamarbetsrådet — Customs Co-operation Council (CCC) — har&lt;br&gt;avgivit ett antal rekommendationer i ämnet. Dessutom har CCC utarbetat&lt;br&gt;ett modellavtal för bistånd i tullfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har tidigare ingått bilaterala avtal om tullsamarbete med För-&lt;br&gt;bundsrepubliken Tyskland (jfr prop. 1973:117, SkU36, rskr. 194 och prop.&lt;br&gt;1975/76:74, SkU16, rskr. 53, SFS 1976:929), med Frankrike (jfr prop.&lt;br&gt;1983/84:93, SkU23, rskr. 146, SFS 1985:79), med Nederländerna (jfr&lt;br&gt;prop. 1984/85:183, SkU56, rskr. 284, SFS 1986:17), med Storbritannien&lt;br&gt;och Nordirland (jfr prop. 1985/86:26, SkU6, rskr. 24, SFS 1986:710), med&lt;br&gt;Amerikas Förenta Stater (jfr prop. 1987/88:38, SkU4, rskr. 23, SFS&lt;br&gt;1988:146), med Spanien (jfr prop. 1988/89:127, SkU34, rskr. 271, SFS&lt;br&gt;1989:698) samt med Polen (jfr prop. 1990/91:182, SkU39, rskr. 327, SFS&lt;br&gt;1991:1319). Härutöver har Sverige ingått ett multilateralt avtal med de&lt;br&gt;nordiska länderna i samma ämne (jfr prop. 1980/81:169, SkU53, rskr. 315,&lt;br&gt;SFS 1982:801).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 11 innebär att bistånd i tullfrågor möjliggörs mellan EFTA-&lt;br&gt;länderna och EG och dess medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 1 definieras vissa centrala begrepp, såsom ”tullagstiftning” samt&lt;br&gt;”tullar”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 reglerar protokollets tillämpningsområde. Enligt denna skall&lt;br&gt;bistånd lämnas för att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstift-&lt;br&gt;ningen samt att förhindra, upptäcka och utreda överträdelser av denna&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd enligt protokollet kan i huvudsak indelas i tre kategorier, näm-&lt;br&gt;ligen utbyte av upplysningar, artiklarna 3 — 4, övervakning av personer,&lt;br&gt;varor och transportmedel, artikel 3, samt delgivning av handlingar och&lt;br&gt;beslut, artikel 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 6 — 8 reglerar biståndsframställningens form och innehåll,&lt;br&gt;handläggning av framställningar samt former för informationsutbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9 innehåller regler om undantag från skyldigheten att lämna&lt;br&gt;bistånd. Bistånd kan vägras om ett efterkommande skulle strida mot&lt;br&gt;avtalpartens suveränitet, allmänna rättsprinciper, säkerhet eller andra&lt;br&gt;väsentliga intressen. Bistånd kan också vägras om det skulle inkräkta på en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;industri-, handels- eller yrkeshemlighet. Generellt undantag gäller slutligen&lt;br&gt;för valuta- eller skattebestämmelser utanför tullområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artiklarna 10—11 regleras hur mottagen information skall behandlas&lt;br&gt;från sekretessynpunkt samt användningen av upplysningar. Information&lt;br&gt;skall vara av förtrolig natur och omfattas av sekretesskydd hos de berörda&lt;br&gt;staterna, men även i tillämpliga gemenskapsorgan — dvs. EG-&lt;br&gt;kommissionen. Erhållen information får användas för annat ändamål än&lt;br&gt;protokollets syften endast efter skriftligt samtycke från den myndighet som&lt;br&gt;lämnat uppgiften. Förbehållsregeln gäller dock ej information om narko-&lt;br&gt;tika eller psykotropa ämnen. Sådana upplysningar kan meddelas andra&lt;br&gt;myndigheter direkt involverade i narkotikabekämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 12 kan en tjänsteman bemyndigas att inställa sig som&lt;br&gt;vittne eller sakkunnig vid en utländsk domstol eller myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 13 behandlas frågan om kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14 reglerar hur utbytet av bistånd skall organiseras. Genomfö-&lt;br&gt;randet av protokollet skall överlåtas till de centrala tullmyndigheterna i&lt;br&gt;EFTA-länderna och å andra sidan åt behöriga enheter inom EG-&lt;br&gt;kommissionen och där så är tillämpligt åt tullmyndigheterna i EG:s&lt;br&gt;medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 15 skall protokollet komplettera och inte hindra tillämp-&lt;br&gt;ningen av andra avtal om ömsesidigt bistånd som slutits mellan EG- och&lt;br&gt;EFTA-länder samt mellan EFTA-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den lagstiftning som är erforderlig för administ-&lt;br&gt;rativt samarbete med utländsk tullmyndighet infördes i samband med det&lt;br&gt;tidigare nämnda svensk-tyska tullsamarbetsavtalet. Sålunda innehåller&lt;br&gt;lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag ett&lt;br&gt;bemyndigande för regeringen att föreskriva att bistånd skall lämnas främ-&lt;br&gt;mande stat av svensk tullmyndighet i den mån det påkallas av överens-&lt;br&gt;kommelse mellan Sverige och främmande stat om ömsesidigt bistånd för&lt;br&gt;att förhindra, utreda och beivra brott mot utländsk tullag. Vidare finns&lt;br&gt;föreskrifter om delgivning av handlingar samt indrivning i lagen&lt;br&gt;(1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnda lagar avser överenskommelser mellan Sverige och främmande&lt;br&gt;stat. För att bli tillämpliga på avtal med EG, måste dessa anpassas och&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bestämmelser om sekretess inom bl. a. tullområdet finns&lt;br&gt;regler i 9 kap. 1 — 3 §§ sekretesslagen (1980:100), vilka tar sikte på sekretess&lt;br&gt;med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av såväl personlig som&lt;br&gt;ekonomisk natur. Enligt 1 § gäller sekretess i myndighets verksamhet som&lt;br&gt;avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt faststäl-&lt;br&gt;lande av underlag för bestämmande av skatt. Sekretess gäller enligt 2 §&lt;br&gt;också bl. a. ärenden om kontroll beträffande skatt eller om säkringsåtgärd i&lt;br&gt;samband med sådan kontroll samt annan verksamhet som avser tullkon-&lt;br&gt;troll och som inte faller under 1 §. Av 3 § första stycket följer att sekretessen&lt;br&gt;enligt 1 och 2 §§, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med&lt;br&gt;främmande stat, också gäller i ärenden om handräckning eller bistånd som&lt;br&gt;en myndighet lämnar åt en annan myndighet eller annat organ i den staten&lt;br&gt;i verksamhet som motsvarar den som avses i nämnda paragrafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Absolut sekretess gäller enligt 3 § andra stycket i beskattnings- och&lt;br&gt;indrivningsverksamhet för uppgifter som svenska myndigheter erhållit&lt;br&gt;enligt sådana avtal, om avtalet innehåller en klausul om att uppgifterna&lt;br&gt;inte får lämnas vidare i det fallet. I fråga om sådan sekretess får inte&lt;br&gt;föreskrifterna i 14 kap. 1 — 3 §§ om vissa inskränkningar i sekretessen&lt;br&gt;tillämpas i strid mot avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller reglerna om sekretess och utlämnande av uppgifter&lt;br&gt;bör konsekvensändringar ske eftersom både enskilda stater och en mellan-&lt;br&gt;folklig organisation är avtalsparter. Motsvarande gäller för lagen&lt;br&gt;(1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brott-&lt;br&gt;målsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min bedömning krävs därför ändringar i lagen (1973:431) om&lt;br&gt;utredning angående brott mot utländsk tullag, lagen (1969:200) om utta-&lt;br&gt;gande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga, lagen (1991:435)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområ-&lt;br&gt;det och i sekretesslagen (1980:100). Vad beträffar erforderliga ändringar i&lt;br&gt;sekretesslagen kommer statsrådet Laurén senare att framlägga förslag i&lt;br&gt;samband med en allmän översyn av gällande sekretessregler med anled-&lt;br&gt;ning av EES-avtalet m. m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Immunitet och privilegier för EFTA: s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa&lt;br&gt;fall ändras så att den även omfattar EFTA: s övervakningsmyndighet&lt;br&gt;och EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian behandlade inte denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: Protokollen 6 och 7 till avtalet mellan&lt;br&gt;EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en&lt;br&gt;domstol innehåller som nämnts tidigare (avsnitt 9.2) bestämmelser om&lt;br&gt;rättskapacitet, privilegier och immunitet för EFTA:s övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet och EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 6 om rättskapacitet, privilegier och immunitet för EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet är indelat i fyra delar. Del I (art. 1 — 6) rör bl. a.&lt;br&gt;övervakningsmyndigheten som rättssubjekt. Där anges att myndigheten&lt;br&gt;skall vara en juridisk person med därtill hörande rättshandlingsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln skall övervakningsmyndigheten åtnjuta immunitet&lt;br&gt;mot rättsliga förfaranden och verkställighet. Vissa specifika undantag finns&lt;br&gt;dock. Vidare skall myndighetens egendom bl. a. åtnjuta immunitet mot&lt;br&gt;vaije form av rekvisition, konfiskation eller expropriation. Myndighetens&lt;br&gt;arkiv och dokument skall vara okränkbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningsmyndighetens tillgångar, inkomster och annan egendom&lt;br&gt;skall vara befriade från bl. a. alla direkta skatter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del II (art. 7 och 8) innehåller bestämmelser om medlemmar, tjänste-&lt;br&gt;män och andra anställda vid övervakningsmyndigheten. Dessa skall åt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;njuta immunitet mot rättsligt förfarande vad avser åtgärder de vidtagit vid&lt;br&gt;fullgörandet av sina uppgifter med visst undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmar, tjänstemän och andra anställda skall vara befriade från all&lt;br&gt;nationell inkomstskatt på lön och ersättning som betalats ut av övervak-&lt;br&gt;ningsmyndigheten (med undantag av pensioner och liknande förmåner).&lt;br&gt;Sådan skattebefrielse åtnjuts endast av den som har ett fast kontrakt för sin&lt;br&gt;tjänstgöring. Liksom vad fallet är i dag inom EFTA omfattas dock inte dem&lt;br&gt;som utför uppdrag under kortare tid. Myndigheten skall specificera de&lt;br&gt;kategorier som berörs av nämnda befrielse och lämna information därom&lt;br&gt;till EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmarna skall med vissa få undantag också åtnjuta immunitet mot&lt;br&gt;anhållande, mot civil- och förvaltningsrättsligt förfarande och mot straff-&lt;br&gt;rättsligt förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del III (art. 9) rör ledamöter av rådgivande organ och experter som&lt;br&gt;bistår övervakningsmyndigheten. Dessa skall med några få undantag åt-&lt;br&gt;njuta immunitet mot rättsligt förfarande vad avser åtgärder de vidtagit vid&lt;br&gt;fullgörandet av sina uppgifter. Samma förmåner tillkommer företrädare&lt;br&gt;för Europeiska gemenskapernas kommission och EG: s medlemsstater som&lt;br&gt;deltar i arbetet vid de rådgivande organ som bistår övervakningsmyndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del IV (art. 10—13) innehåller allmänna bestämmelser. Där anges bl. a.&lt;br&gt;att övervakningsmyndigheten skall häva sin immunitet resp, kan häva&lt;br&gt;medlemmars, tjänstemäns eller andra anställdas immunitet då denna&lt;br&gt;skulle hindra rättvisans gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 7 om rättskapacitet, privilegier och immunitet för EFTA-&lt;br&gt;domstolen är indelat i tre delar. Del I (art. 1 — 6) rör bl. a. EFTA-domstolen&lt;br&gt;som rättssubjekt. Där anges att domstolen skall vara en juridisk person&lt;br&gt;med därtill hörande rättshandlingsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln skall domstolen åtnjuta immunitet mot rättsliga&lt;br&gt;förfaranden och verkställighet. Vissa specifika undantag finns dock. Vidare&lt;br&gt;skall myndighetens egendom bl. a. åtnjuta immunitet mot varje form av&lt;br&gt;rekvisition, konfiskation eller expropriation. Domstolens arkiv och doku-&lt;br&gt;ment skall vara okränkbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens tillgångar, inkomster och annan egendom skall vara befri-&lt;br&gt;ade från bl. a. alla direkta skatter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del II (art. 7 — 9) rör domare, registrator, tjänstemän och andra anställda&lt;br&gt;vid domstolen. Domarna skall åtnjuta immunitet mot rättsligt förfarande&lt;br&gt;för åtgärder de vidtagit i sin tjänsteutövning. Detta gäller även sedan deras&lt;br&gt;uppdrag har upphört. Domstolen kan i plenum häva immuniteten. Om&lt;br&gt;straffrättsliga förfaranden därefter vidtas mot en domare skall denne ställas&lt;br&gt;inför rätta endast vid den domstol som är behörig att döma ledamöter av&lt;br&gt;de högsta nationella domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även registratorn, tjänstemännen och andra anställda vid domstolen&lt;br&gt;skall åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden för åtgärder de vidtagit&lt;br&gt;vid fullgörandet av sina uppgifter. Detta gäller även sedan deras tjänstgö-&lt;br&gt;ring vid domstolen upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domare, registrator, tjänstemän och andra anställda skall vidare vara&lt;br&gt;befriade från all nationell inkomstskatt på lön och ersättning som betalats&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ut av domstolen (med undantag av pensioner och andra liknande förmå-&lt;br&gt;ner). Sådan skattebefrielse åtnjuts endast av den som har ett fast kontrakt&lt;br&gt;för sin tjänstgöring. Liksom vad fallet är i dag inom EFTA omfattas dock&lt;br&gt;inte dem som utför uppdrag under .kortare tid. Domstolen skall specificera&lt;br&gt;de kategorier som berörs av nämnda befrielse och lämna information&lt;br&gt;därom till EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domare skall vidare åtnjuta den immunitet bl. a. mot civil- och förvalt-&lt;br&gt;ningsrättsliga förfaranden som tillkommer diplomatiska företrädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del III (art. 10—13) innehåller allmänna bestämmelser. Där anges bl. a.&lt;br&gt;att domstolen skall häva sin resp, kan häva immuniteten för registratorn,&lt;br&gt;tjänstemännen och andra anställda vid domstolen när immuniteten skulle&lt;br&gt;hindra rättvisans gång och när den skulle kunna hävas utan att domstolens&lt;br&gt;intresse skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 4 § lagen (1976: 661) om immunitet och&lt;br&gt;privilegier i vissa fall skall sådana internationella organ och därtill an-&lt;br&gt;knutna personer som anges i bilagan till lagen åtnjuta immunitet och&lt;br&gt;privilegier enligt vad som bestämts i avtal eller stadga som är i kraft i&lt;br&gt;förhållande till Sverige. För att EFTA:s övervakningsmyndighet och&lt;br&gt;EFTA-domstolen och dessa organs personal m.fl. skall komma i åtnju-&lt;br&gt;tande av de förmåner som anges i protokoll 6 och 7 till avtalet den 2 maj&lt;br&gt;1992 mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het och en domstol bör till den nämnda bilagan fogas två nya punkter,&lt;br&gt;punkterna 40 och 41. Punkten 40 avser övervakningsmyndigheten, med-&lt;br&gt;lemmarna av övervakningsmyndigheten, tjänstemännen och andra an-&lt;br&gt;ställda vid myndigheten och dessa personers familjemedlemmar, leda-&lt;br&gt;möter av rådgivande organ till övervakningsmyndigheten, experter som&lt;br&gt;utför uppdrag för myndigheten samt företrädare för Europeiska gemenska-&lt;br&gt;pernas kommission och EG:s medlemsstater. Punkten 41 avser EFTA-&lt;br&gt;domstolen, domare, registrator, tjänstemän och andra anställda vid dom-&lt;br&gt;stolen samt dessa personers familjemedlemmar. Enligt min mening har&lt;br&gt;man inkluderat tidigare nämnda personer genom den i lagförslaget angivna&lt;br&gt;personkretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagändringen bör i likhet med vad som föreslås beträff-&lt;br&gt;ande EES-lagen träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Det åligger&lt;br&gt;regeringen att kungöra tidpunkten då avtal eller stadga har trätt i kraft i&lt;br&gt;förhållande till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Upprättade lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som har anförts i det föregående har inom utrikesde-&lt;br&gt;partementet upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Lag om upphävande av lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av&lt;br&gt;kläder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot&lt;br&gt;utländsk tullag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull,&lt;br&gt;annan skatt, avgift eller pålaga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;internationellt samarbete på brottmålsområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i&lt;br&gt;vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen under 2 och 3 har upprättats efter samråd med statsrådet&lt;br&gt;Lundgren och förslaget under 4 efter samråd med statsrådet Laurén samt&lt;br&gt;förslaget under 5 efter samråd med chefen för utrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen bör fogas till detta protokoll som bilaga 1.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;E HEMSTÄLLAN&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att godkänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen, Europeiska kol-&lt;br&gt;och stålgemenskapen och deras medlemsstater samt medlemsstaterna i&lt;br&gt;Europeiska frihandelssammanslutningen om Europeiska ekonomiska sa-&lt;br&gt;marbetsområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avtalet mellan EFTA-länderna om upprättande av en övervaknings-&lt;br&gt;myndighet och en domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avtalet mellan EFTA-länderna om en ständig kommitté,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. avtalet mellan EFTA-länderna om en kommitté med ledamöter från&lt;br&gt;EFTA-staternas parlament,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om upphävande av lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av&lt;br&gt;kläder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot&lt;br&gt;utländsk tullag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull,&lt;br&gt;annan skatt, avgift eller pålaga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om inter-&lt;br&gt;nationellt samarbete på brottmålsområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller tillämpningen av avtalet den 00 (månad) 1992&lt;br&gt;mellan den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen (EKSG) och dess medlemsstater samt medlemsstaterna i&lt;br&gt;den Europeiska Frihandelssammanslutningen (EFTA) om ett Europeiskt&lt;br&gt;ekonomiskt samarbetsområde (EES), nedan kallat EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller också tillämpningen av avtalet den 00 (månad) 1992&lt;br&gt;mellan medlemsstaterna i EFTA om dels en övervakningsmyndighet och&lt;br&gt;en EFTA-domstol, nedan kallat ESA-avtalet och dels en ständig kommitté,&lt;br&gt;nedan kallat SC-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Huvudbestämmelserna i EES-avtalet (artiklarna 1 —129) och de till&lt;br&gt;avtalet hörande protokollen 1 —2, 8 andra punkten, 13,17, 21 —25 samt 39&lt;br&gt;skall gälla som lag här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalets huvudbestämmelser och de protokoll som avses i första&lt;br&gt;stycket finns intagna som bilaga 1 till denna lag&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§ Huvudbestämmelserna i ESA-avtalet (artiklarna 1—53) och de till&lt;br&gt;avtalet hörande protokollen 1 —4 skall gälla som lag här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESA-avtalets huvudbestämmelser och de protokoll som avses i första&lt;br&gt;stycket finns intagna som bilaga 2 till denna lag&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Protokoll 1 till SC-avtalet skall gälla som lag här i landet. Protokollet&lt;br&gt;finns intaget som bilaga 3 till denna lag&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagval&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det i en författning finns föreskrifter som avviker från denna lag&lt;br&gt;eller från föreskrifter som meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktel-&lt;br&gt;ser enligt EES-avtalet, skall de avvikande föreskrifterna tillämpas endast&lt;br&gt;om så särskilt har angetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga stödåtgärder m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsning av svensk myndighets prövningsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § När en stödåtgärd som avses i artikel 61 i EES-avtalet har anmälts till&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet (ESA), får svensk myndighet inte pröva&lt;br&gt;tillåtligheten av stödet innan ESA har meddelat beslut i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; SFS-utgivarens not: Övriga texter finns tillgängliga hos utrikesdepartementets trak-&lt;br&gt;tatenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; SFS-utgivarens not: Övriga texter finns tillgängliga hos utrikesdepartementets trak-&lt;br&gt;tatenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; SFS-utgivarens not: Övriga texter finns tillgängliga hos utrikesdepartementets trak-&lt;br&gt;tatenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En kommun är skyldig att upplysa regeringen om stöd som planeras&lt;br&gt;och som kan bli föremål för ESAs prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävande av kommunala beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om ESA finner att en kommun har beslutat att lämna stöd som står i&lt;br&gt;strid med artikel 61 i EES-avtalet, får regeringen upphäva det kommunala&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Följande bestämmelser i de i bilaga XIV till EES-avtalet upptagna&lt;br&gt;rättsakterna nr 1, 10, 11 och 14 skall med de anpassningar som framgår av&lt;br&gt;bilagan gälla som lag här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artiklarna 1—5 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21&lt;br&gt;december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (nr 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Artiklarna 1 —5, 7 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den&lt;br&gt;19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg,&lt;br&gt;landsväg och inre vattenvägar (nr 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Avdelning I i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 2 december&lt;br&gt;1986 om fastställande av detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85&lt;br&gt;och 86 i fördraget på sjöfarten (nr 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Artiklarna 1 —3 i höga myndighetens beslut nr 24/54 av den 6 maj&lt;br&gt;1954 med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett&lt;br&gt;företag enligt fördragets artikel 66.1 (nr 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De angivna rättsakterna finns intagna som bilaga 4 till denna lag&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara behörig här&lt;br&gt;i landet vid tillämpning av konkurrensreglerna i EES-avtalet och ESA-&lt;br&gt;avtalet. Denna myndighet skall ge ESA och EG-kommissionen det bistånd&lt;br&gt;som föreskrivs enligt dessa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den myndighet som regeringen bestämmer enligt 10 § skall utföra&lt;br&gt;sådana undersökningar som begärs av ESA enligt följande artiklar i proto-&lt;br&gt;koll 3 till ESA-avtalet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kapitel II, artikel 13,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kapitel VI, artikel 20,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Kapitel IX, artikel 17,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Kapitel XI, artikel 10,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Kapitel XIII, artikel 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Vid en undersökning enligt 11 § har myndigheten rätt att hos företag&lt;br&gt;och företagssammanslutningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. granska böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta kopior av eller göra utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skriftligt beslut av myndigheten skall uppvisas vid undersökningen.&lt;br&gt;Det skall innehålla upplysning om ESAs begäran om undersökningen och&lt;br&gt;dess föremål och syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; SFS-utgivarens not: Övriga texter finns tillgängliga hos utrikesdepartementets trak-&lt;br&gt;tatenhet. [Anm.: Bilaga XIV till EES-avtalet och de i paragrafen angivna rättsakterna&lt;br&gt;finns som bil. 4 — 8 till promemorian].&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig&lt;br&gt;sådana undersökningar som ESA har beslutat om enligt protokoll 3 till&lt;br&gt;ESA-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Vad som föreskrivs i 12 och 13 §§ gäller också när den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer enligt 10 § bistår ESA vid undersökningar&lt;br&gt;enligt följande artiklar i protokoll 3 till ESA-avtalet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kapitel II, artikel 14,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kapitel VI, artikel 21,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Kapitel IX, artikel 18,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Kapitel XI, artikel 11,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Kapitel XIII, artikel 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Den myndighet som regeringen bestämmer enligt 10 § får begära&lt;br&gt;handräckning för att genomföra de åtgärder som avses i 12 § 1,2 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handräckning får också begäras beträffande åtgärder som ESA beslutar&lt;br&gt;enligt de artiklar i protokoll 3 till ESA-avtalet som anges i 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkan av domar och beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Avgöranden som avses i artikel 110 första stycket EES-avtalet skall&lt;br&gt;verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom,&lt;br&gt;såvida inte annat följer av beslut som avses i artikelns fjärde stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Beslut av EG-kommissionen samt domar och beslut av EG-&lt;br&gt;domstolen och EGs första instans enligt EES-avtalets konkurrensbestäm-&lt;br&gt;melser i andra fall än de som anges i 16 § gäller här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Enligt ESA-avtalet kan en domstol inhämta yttrande från EFTA-&lt;br&gt;domstolen om innebörden av bestämmelser i EES-avtalet. Närmare före-&lt;br&gt;skrifter om sådant inhämtande beslutas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Beträffande ESA-avtalets bestämmelser om vittnesförhör här i lan-&lt;br&gt;det skall lagen (1946:818) om bevisupptagning åt vissa internationella&lt;br&gt;organ tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Vid åtal här i landet mot den som är domare i EFTA-domstolen&lt;br&gt;skall 3 kap. 3 § rättegångsbalken tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom lagen upphävs lagen (1992:000) om tillämpning av avtal&lt;br&gt;mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen&lt;br&gt;Försäkringsöverdomstolen&lt;br&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg&lt;br&gt;Marknadsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga myndigheter m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CECA-nämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generaltullstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnderna vid universiteten&lt;br&gt;i Lund, Stockholm och Uppsala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftfartsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsfrihetsombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närings- och teknikutvecklingsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patent- och registreringsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Postverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och jordbrukets forskningsråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens jordbruksverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens livsmedelsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens maskinprovningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens pris- och konkurrensverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens provningsanstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens räddningsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens telenämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens utsädeskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens veterinärmedicinska anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens växtsortnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiska centralbyrån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för teknisk ackreditering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges exportråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafiksäkerhetsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitets- och högskoleämbetet&lt;br&gt;Vägverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överstyrelsen för civil beredskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bank- och försäkringsväsendet m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktiefrämjandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AP-fonden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolagens Förening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folksam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskasseförbundet&lt;br&gt;Optionsmarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksgruppen AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms fondbörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Fondhandlareföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Försäkringsmäklares Förening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges allmänna hypoteksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Försäkringsförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringslivs- och branschorganisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apotekarsocieteten&lt;br&gt;Blomstergrossisternas riksförbund&lt;br&gt;Fiskbranschens riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Auktoriserade Revisorer&lt;br&gt;Företagarnas Riksorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagens uppgiftslämnardelegation&lt;br&gt;Grossistförbundet Svensk Handel&lt;br&gt;Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor&lt;br&gt;Industriförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet för utländsk rätt AB&lt;br&gt;Landstingsförbundet&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund&lt;br&gt;Läkemedelsindsutriföreningen&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen&lt;br&gt;Skogsindustrierna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska arkitekters riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska samernas riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges fiskares riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges kemiska industrikontor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges köpmannaförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges livsmedelsindustriförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Verkstadsindustrier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trädgårdsnäringens riksförbund&lt;br&gt;Veterinärförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Politiska organisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centerns Kvinnoförbund Riksorganisationen&lt;br&gt;Centerns Ungdomsförbund Riksorganisationen&lt;br&gt;Folkpartiets Kvinnoförbund Riksorganisationen&lt;br&gt;Grön Ungdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medborgarrättsrörelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöpartiet de Gröna Riksorganisationen&lt;br&gt;Moderata Kvinnoförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ung Vänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsorganisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska arbetsgivareföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöorganisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fältbiologerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Greenpeace&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordens vänner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser som i särskild ordning beretts tillfälle att yttra sig&lt;br&gt;beträffande frågan om EFTA-staternas rätt att begränsa nationella domsto-&lt;br&gt;lars möjlighet att inhämta yttrande från EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium&lt;br&gt;Generaltullstyrelsen&lt;br&gt;Marknadsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsfrihetsombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens pris- och konkurrensverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnderna vid universiteten i Stockholm, Uppsala och&lt;br&gt;Lund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsöverdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen&lt;br&gt;Arbetsdomstolen&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund&lt;br&gt;Sveriges domareförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet, övervakningsavtalet och kommittéavtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller tillämpningen av avtalet den 00 maj 1992 mellan&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Kol- och stålgemenska-&lt;br&gt;pen (EKSG) och dess medlemsstater samt medlemsstaterna i den Europe-&lt;br&gt;iska frihandelssammanslutningen (EFTA) om ett Europeiskt ekonomiskt&lt;br&gt;samarbetsområde (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller också tillämpningen av avtalen den 00 maj 1992 mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna i EFTA om upprättandet av en övervakningsmyndighet&lt;br&gt;och en domstol, (övervakningsavtalet), och om en ständig kommitté (kom-&lt;br&gt;mittéavtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till lagrådet&lt;br&gt;remitterat&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i avtalen som skall gälla som svensk lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Följande bestämmelser i EES-avtalet skall gälla som svensk lag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— avtalets huvudbestämmelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— protokoll 1 och 2, protokoll 8 punkt 2 samt protokoll 13, 14,17, 21 —25&lt;br&gt;och 39.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsernas svenska text finns intagen som bilaga 1 till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Följande bestämmelser i övervakningsavtalet skall gälla som svensk&lt;br&gt;lag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— avtalets huvudbestämmelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— protokoll 1—4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalets svenska text finns intagen som bilaga 2 till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De engelska, finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och&lt;br&gt;tyska texterna skall ha samma giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Protokoll 1 till kommittéavtalet skall gälla som svensk lag.&lt;br&gt;Protokollets svenska text finns intagen som bilaga 3 till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De engelska, finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och&lt;br&gt;tyska texterna skall ha samma giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagval&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det i en författning finns föreskrifter som avviker från denna lag&lt;br&gt;eller från föreskrifter som meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktel-&lt;br&gt;ser enligt EES-avtalet, skall de avvikande föreskrifterna inte tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om statliga och kommunala stödåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsning av svenska myndigheters prövningsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § När en stödåtgärd som avses i artikel 61 i EES-avtalet har anmälts till&lt;br&gt;EFTA: s övervakningsmyndighet, får svenska myndigheter inte pröva till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;låtligheten av stödet innan övervakningsmyndigheten har meddelat beslut&lt;br&gt;i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningsskyldighet för kommuner och landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Kommuner och landsting är skyldiga att lämna upplysningar till&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om alla former&lt;br&gt;av stöd som planeras och som kan bli föremål för övervakningsmyndighe-&lt;br&gt;tens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till lagrådet&lt;br&gt;remitterat&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävande av kommunala beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om EFTA: s övervakningsmyndighet har funnit att en kommun eller&lt;br&gt;ett landsting lämnat stöd som står i strid med artikel 61 i EES-avtalet, får&lt;br&gt;regeringen upphäva kommunens eller landstingets beslut att lämna stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall regeln i&lt;br&gt;10 kap. 15 § kommunallagen (1991:900) gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Följande bestämmelser i rättsakter, som det hänvisas till i bilaga XIV&lt;br&gt;till EES-avtalet, skall gälla som svensk lag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artiklarna 1—5 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21&lt;br&gt;december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Artiklarna 1 — 5, 7 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den&lt;br&gt;19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg,&lt;br&gt;landsväg och inre vattenvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Avdelning I i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 2 december&lt;br&gt;1986 om fastställande av detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85&lt;br&gt;och 86 i fördraget på sjöfarten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Artiklarna 1 —3 i höga myndighetens beslut nr 24/54 av den 6 maj&lt;br&gt;1954 med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett&lt;br&gt;företag enligt fördragets artikel 66.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-anpassning av reglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Bestämmelserna skall gälla med den anpassning som framgår av&lt;br&gt;EES-avtalets bilaga XIV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglernas svenska text&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Som bilaga 4-8 till denna lag finns den svenska texten till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de fyra EG-förordningarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EES-avtalets bilaga XIV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska texten skall ha samma giltighet som övriga texter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § De danska, holländska, engelska, franska, tyska, grekiska, italienska,&lt;br&gt;portugisiska, spanska, norska, finska, isländska och svenska texterna skall&lt;br&gt;ha samma giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig myndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara behörig här&lt;br&gt;i landet vid tillämpning av konkurrensreglerna i EES-avtalet och övervak-&lt;br&gt;ningsavtalet. Denna myndighet skall ge övervakningsmyndigheten och&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas (EG: s) kommission det bistånd som före-&lt;br&gt;skrivs i dessa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga myndighetens befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § När den behöriga myndigheten genomfor en undersökning på begä-&lt;br&gt;ran av övervakningsmyndigheten enligt protokoll 4 till övervakningsavta-&lt;br&gt;let, har myndigheten rätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. granska böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta kopior av eller göra utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också när den behöriga myndigheten bistår över-&lt;br&gt;vakningsmyndigheten vid undersökningar enligt protokoll 4 till övervak-&lt;br&gt;ningsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Den behöriga myndigheten har rätt att få handräckning av kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 14 § 1,2&lt;br&gt;och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkan av domar och beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Avgöranden som avses i artikel 110 första stycket i EES-avtalet skall&lt;br&gt;verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom,&lt;br&gt;såvida inte annat följer av beslut som avses i artikelns fjärde stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen utser den myndighet som avses i artikel 110 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Beslut av EG-kommissionen samt domar och beslut av EG-&lt;br&gt;domstolen och dess första instans enligt EES-avtalets konkurrensregler i&lt;br&gt;andra fall än de som avses i 19 § gäller här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa särskilda bestämmelser om EFTA-domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Vid tillämpningen av övervakningsavtalets bestämmelser om förhör&lt;br&gt;med vittnen och sakkunniga här i landet skall lagen (1946:818) om bevi-&lt;br&gt;supptagning åt vissa internationella organ tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Vid åtal här i landet mot den som är domare i EFTA-domstolen skall&lt;br&gt;3 kap. 3 § och 20 kap. 10 § rättegångsbalken tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till lagrådet&lt;br&gt;remitterat&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom lagen upphävs lagen (1992:138) om tillämpning av avtal&lt;br&gt;mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;LAGRÅDET&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-05-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr,&lt;br&gt;justitierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28 april 1992 har reger-&lt;br&gt;ingen på hemställan av statsrådet Dinkelspiel beslutat inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över forslag till lag om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsom-&lt;br&gt;råde (EES).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av rättschefen Pernilla Lindh.&lt;br&gt;Hon har beträffande skilda avsnitt biträtts av departementsrådet Göran&lt;br&gt;Schäder, hovrättsassessorn Bengt Sjöberg och rådmannen Kenny Carlsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde&lt;br&gt;(EES), i fortsättningen kallad EES-lagen, har sin huvudsakliga grund i&lt;br&gt;EES-avtalet. Detta avtal är formellt sett ett folkrättsligt avtal av traditio-&lt;br&gt;nellt slag. Den anpassning av svensk rätt till EGs rättssystem som skall äga&lt;br&gt;rum innebär emellertid en så genomgripande förändring av vår rättsord-&lt;br&gt;ning att avtalet, i belysning även av de anslutande övervaknings- och&lt;br&gt;kommittéavtalen, i sakligt hänseende kan betecknas som unikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet — och därmed lagförslaget — har föregåtts av ingående&lt;br&gt;förhandlingar på det europeiska planet. Det interna beredningsarbetet på&lt;br&gt;svensk sida har också varit mycket omfattande. Utöver vad som framgår&lt;br&gt;härom av redogörelsen i remissprotokollet har vid föredragningen inför&lt;br&gt;lagrådet lämnats kompletterande upplysningar av vilka framgår bl. a. att&lt;br&gt;det i stor omfattning anordnats seminarier, kurser och informationsmöten&lt;br&gt;i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av den till grund för lagförslaget liggande de-&lt;br&gt;partementspromemorian har flera av remissinstanserna anmärkt att den&lt;br&gt;föreskrivna remisstiden (en månad) varit alltför kort för att medge en&lt;br&gt;närmare granskning av förekommande frågor. I anslutning härtill har vid&lt;br&gt;föredragningen upplysts att den korta remisstiden varit en nödvändig följd&lt;br&gt;av det planerade tidsschemat i lagstiftningsärendet men att remissinstan-&lt;br&gt;serna såsom en motvikt bl. a. hade inbjudits att under remisstiden delta i&lt;br&gt;ett informationsmöte, som kom att samla ett stort antal deltagare. Lagrådet&lt;br&gt;finner med hänsyn till lagstiftningsärendets vikt och komplexitet att de&lt;br&gt;framförda anmärkningarna ändå är befogade och att det alltså hade varit&lt;br&gt;önskvärt med en längre remisstid. Mot bakgrund av vad som i övrigt har&lt;br&gt;framgått om beredningen av det framlagda lagförslaget måste emellertid&lt;br&gt;föreskrifterna i 7 kap. 2 § regeringsformen anses vara uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissen är huvudsakligen inriktad på hur de grundläggande&lt;br&gt;bestämmelserna i EES-avtalet, övervakningsavtalet och kommittéavtalet&lt;br&gt;skall införlivas med svensk rätt. Det rör sig med andra ord till stor del om&lt;br&gt;frågor av konstitutionell och författningsteknisk natur. Det bör i detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanhang hållas i minnet att vår lagstiftning på skilda områden i&lt;br&gt;betydande omfattning redan har blivit anpassad till EG, bland annat som&lt;br&gt;en följd av kommittédirektiv (Dir 1988:43) enligt vilka nya lagförslag skall&lt;br&gt;utformas så att de stämmer med EGs regelverk. När sådan anpassning&lt;br&gt;redan har skett, har ytterligare lagstiftningsåtgärder naturligen inte ansetts&lt;br&gt;behövliga. Lagrådet har i sin verksamhet också kunnat konstatera att&lt;br&gt;regeringsförslag fortlöpande läggs fram på det ena rättsområdet efter det&lt;br&gt;andra i syfte att en samordning med EG skall komma till stånd. I remissen&lt;br&gt;har vidare förutskickats att av EG-anpassningen föranledda lagförslag&lt;br&gt;framdeles är att vänta på olika områden. Här kan särskilt pekas på&lt;br&gt;förslagen till ny konkurrensrättslig lagstiftning och till nya sekretessregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-lagen har till uppgift att inom sitt tillämpningsområde göra svensk&lt;br&gt;rätt likformig med EGs rättsordning. Det har i olika sammanhang sagts att&lt;br&gt;en på sådant sätt genomförd likformighet också kommer att vara av&lt;br&gt;betydelse vid behandlingen av frågan om svenskt medlemskap i EG (jfr&lt;br&gt;t. ex. grönboken EES-avtalet, februari 1992, s. 25). EG-perspektivet har&lt;br&gt;också aktualiserats vid remissbehandlingen av promemorian. En remissin-&lt;br&gt;stans har exempelvis ställt frågan, om det föreslagna sättet för införlivande&lt;br&gt;av avtalen kan tillämpas även vid ett medlemskap i EG med tanke på att&lt;br&gt;förordningar inom EG är direkt bindande utan någon mellankommande&lt;br&gt;nationell rättsbildning. Och i remissprotokollet sägs i anslutning till publi-&lt;br&gt;citetsfrågorna att användandet av en internationell publikation i före-&lt;br&gt;varande sammanhang innebär en mjuk övergång till medlemskapssituatio-&lt;br&gt;nen. Vad som här har anförts ger lagrådet anledning att för tydlighets skull&lt;br&gt;framhålla att lagrådets granskning av det nu remitterade förslaget endast&lt;br&gt;avser EES-situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet samt övervaknings- och kommittéavtalen medför att en&lt;br&gt;synnerligen omfångsrik och delvis omvälvande ny lagstiftning kommer att&lt;br&gt;införas i vår rättsordning. Med hänsyn till omfattningen och arten av den&lt;br&gt;nya textmassa som sålunda skall gälla som svensk rätt får man räkna med&lt;br&gt;att svårigheter kommer att uppstå vid den praktiska tillämpningen av&lt;br&gt;avtalens materiella bestämmelser. Detta gäller inte bara bestämmelserna&lt;br&gt;sedda för sig — många med en utformning och ett innehåll som ter sig&lt;br&gt;främmande för nationell svensk lagstiftningsteknik — utan också deras&lt;br&gt;förhållande till jämsides gällande svenska författningar. I sistnämnda&lt;br&gt;hänseende aktualiseras den föreslagna lagvalsregeln, som lagrådet behand-&lt;br&gt;lar särskilt i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i andra hänseenden synes tveksamheter av principiell natur&lt;br&gt;kunna uppkomma vid tillämpningen av den föreslagna EES-lagen. Osäker-&lt;br&gt;het kan för det första råda, om inkorporeringen avser endast de i 2 och 3 §§&lt;br&gt;lagförslaget uppräknade avtalsprotokollen eller om - till följd av de&lt;br&gt;hänvisningar som görs i införlivade artiklar och protokoll — jämväl andra&lt;br&gt;delar av avtalen skall gälla som svensk lag. En annan fråga som synes&lt;br&gt;behöva klarläggas är, om framtida ändringar i avtalen kan komma att bli&lt;br&gt;automatiskt gällande eller om det dessutom erfordras särskild införli vnings-&lt;br&gt;åtgärd. Det finns vidare anledning att ta upp spörsmålet, om en inkorpo-&lt;br&gt;rering av EES-avtalet kan anses innebära att svensk normgivningskompe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;br&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tens överlåtits till en internationell organisation. Även till nu nämnda&lt;br&gt;frågor återkommer lagrådet senare i yttrandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen görs bedömningen att utpräglade konfliktsituationer mellan&lt;br&gt;EES-anknutna föreskrifter och andra föreskrifter knappast kan förutses bli&lt;br&gt;vanliga. Därvid hänvisas bl. a. till att den i svensk rätt sedan länge etable-&lt;br&gt;rade principen om fördragstrogen tolkning av lagar och andra författningar&lt;br&gt;ger rättstillämparen instrument att undvika konflikter. I betraktande av&lt;br&gt;den ökande internationaliseringen antas det komma att framstå som allt-&lt;br&gt;mer naturligt att söka sådan vägledning i skilda rättsliga frågor, vare sig&lt;br&gt;dessa har merkantil anknytning eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet kan instämma i de anförda tankegångarna i vad de avser&lt;br&gt;betydelsen av innehållet i utländsk rätt vid svensk rättstillämpning. Med&lt;br&gt;hänsyn till den långtgående rättsliga och institutionella omstrukturering&lt;br&gt;som skall ske enligt EES-lagen och som leder vår rättstillämpning in i ett för&lt;br&gt;oss oprövat system finner lagrådet det emellertid vara vanskligt att göra&lt;br&gt;någon uppskattning rörande frekvensen av blivande konfliktfall. Uppkom-&lt;br&gt;mande tolkningsproblem får, liksom nu när det gäller intern svensk rätt,&lt;br&gt;överlämnas åt rättstillämpningen. Efter vunna erfarenheter i ett inledande&lt;br&gt;skede av den nya ordningen kan det också visa sig att lagstiftningen&lt;br&gt;behöver kompletteras eller jämkas. De tillämpningsproblem som sålunda&lt;br&gt;kan befaras uppstå utgör inte något konstitutionellt hinder mot att den&lt;br&gt;föreslagna lagstiftningen genomfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nyss har sagts om överlämnande till rättstillämpningen föran-&lt;br&gt;leder reflexionen att domstolarna över huvud torde komma att få en ökad&lt;br&gt;betydelse i EES-perspektivet. Rättsutvecklingen inom EG sker i stor ut-&lt;br&gt;sträckning genom domstolspraxis, ytterst genom EG-domstolens avgöran-&lt;br&gt;den. Några egentliga förarbeten eller motiv till EGs rättsakter finns inte,&lt;br&gt;vilket innebär att det vid sidan av själva författningstexten ges liten&lt;br&gt;vägledning för domstolar och andra berörda hur en bestämmelse är avsedd&lt;br&gt;att tolkas. Det finns anledning att anta att också svensk lagstiftningsteknik&lt;br&gt;kommer att i vissa hänseenden förändras med ett EES-avtal (jfr uttalande&lt;br&gt;härom i prop. 1991/92:135 s. 8). Med det här anförda har lagrådet allmänt&lt;br&gt;velat peka på att det kommer att ställas stora krav på de dömande&lt;br&gt;instanserna i det blivande systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av den föreslagna regleringen kan antas vara att det framdeles&lt;br&gt;blir svårare än for närvarande att tillägna sig vad som är gällande svensk&lt;br&gt;rätt. Särskilt för enskilda personer och företag — men även for domstolar,&lt;br&gt;myndigheter, advokater och andra berörda — kan det vara komplicerat att&lt;br&gt;i en uppkommen fråga skaffa sig en tillförlitlig överblick över EES-rättens&lt;br&gt;innehåll och dess förhållande till interna svenska bestämmelser och svensk&lt;br&gt;rättspraxis. Lagrådet vill därför understryka vikten av att de i remissen&lt;br&gt;behandlade publicerings- och informationsfrågorna i anslutning till EES-&lt;br&gt;avtalet och framtida ändringar däri ägnas största uppmärksamhet inför&lt;br&gt;EES-lagens ikraftträdande. Det synes vidare vara påkallat med en om-&lt;br&gt;fattande utbildningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet behandlar i det följande det framlagda förslaget mer ingående i&lt;br&gt;särskilda hänseenden. Som framgår där har lagrådet inte något att erinra&lt;br&gt;mot att huvuddelen av de berörda avtalen införlivas med svensk rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom inkorporering. Beträffande omfattningen av de införlivade reglerna&lt;br&gt;har lagrådet funnit anledning till vissa anmärkningar av principiell natur.&lt;br&gt;Lagrådet framfor kritiska synpunkter på den föreslagna lagvalsregeln och&lt;br&gt;föreslår vidare att bestämmelserna om kommunala stödåtgärder skall&lt;br&gt;preciseras. Vad som i remissen har föreslagits om konkurrensregler och&lt;br&gt;publicitetsfrågor har endast föranlett påpekanden och kommentarer från&lt;br&gt;lagrådets sida. Slutligen har lagrådet tagit upp en speciell tillämpningsfråga&lt;br&gt;rörande anpassningen av svensk rätt till EG-rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis finner lagrådet att det remitterade lagförslaget,&lt;br&gt;med beaktande av vad som sägs i detta yttrande, kan godtas och således&lt;br&gt;antas som lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införlivande av avtalen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär som framgått ett folkrättsligt åtagande att införa&lt;br&gt;avtalets bestämmelser i vår lagstiftning med verkan att svensk rätt så långt&lt;br&gt;möjligt kommer att motsvara vad som gäller inom EG. I remissprotokollet&lt;br&gt;diskuteras vilkendera av de båda tänkbara metoderna transformation och&lt;br&gt;inkorporering som bör väljas for införlivande av EES-avtalet. De skäl som&lt;br&gt;därvid har anförts till stöd för att avtalets huvuddel bör inkorporeras i den&lt;br&gt;svenska rätten är enligt lagrådets mening övertygande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av bestämmelserna kan visserligen sägas vara i och för sig mindre&lt;br&gt;väl lämpade för inkorporering. Detta är fallet t. ex. med de föreskrifter som&lt;br&gt;riktar sig uteslutande till de avtalsslutande staterna som sådana, dvs. avser&lt;br&gt;deras rättigheter och skyldigheter i förhållande till varandra. För dessa&lt;br&gt;föreskrifter krävs det inte några särskilda lagstiftningsåtgärder. Beträffande&lt;br&gt;andra bestämmelser gäller att de inte behöver införlivas med riksdagens&lt;br&gt;medverkan genom lag. Här avses sådana föreskrifter som ligger inom&lt;br&gt;ramen för regeringens normgivningsmakt och följaktligen kan införlivas&lt;br&gt;genom förordning. Även i övrigt finns i avtalet ett antal bestämmelser av&lt;br&gt;ett slag som inte brukar återfinnas i svensk lag. Det är emellertid angeläget&lt;br&gt;att ha en samlad och överskådlig reglering på det aktuella området. En&lt;br&gt;uppstyckning av avtalsinnehållet i enlighet med vad som här har antytts&lt;br&gt;skulle innebära att sammanhanget gick förlorat och skulle dessutom med-&lt;br&gt;föra avsevärda praktiska komplikationer. Något konstitutionellt hinder&lt;br&gt;mot den i remissen valda författningstekniska lösningen föreligger inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet kan således ansluta sig till den i 2 § EES-lagen valda principen&lt;br&gt;att de grundläggande bestämmelserna i EES-avtalet skall införlivas i vår&lt;br&gt;rättsordning genom inkorporering. Regleringen innebär att de ifrågava-&lt;br&gt;rande bestämmelserna i EES-avtalet utan någon omarbetning skall gälla&lt;br&gt;som lag här i landet. Till förtydligande av vad som torde vara avsett att&lt;br&gt;omfattas av regleringen föreslår lagrådet att orden ”avtalets huvudbestäm-&lt;br&gt;melser” i den remitterade lydelsen ersätts med ”artiklarna 1 —129”. Lagrå-&lt;br&gt;det har då bortsett från att det — enligt vad som utvecklas i nästa avsnitt —&lt;br&gt;kan finnas skäl att undanta vissa artiklar från inkorporering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad härefter angår protokollen till EES-avtalet innebär förslaget att även&lt;br&gt;några av dem skall införlivas med svensk rätt genom inkorporering. Dessa&lt;br&gt;protokoll har valts ut med hänsyn till att de innehåller bestämmelser av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;br&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;materiell vikt för enskilda personer. Förslaget i denna del föranleder inte&lt;br&gt;någon erinran av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen anges att vissa av protokollen innehåller bestämmelser som&lt;br&gt;skall införlivas genom regeringsförordning eller genom särskild lagstiftning&lt;br&gt;i annat sammanhang. Någon granskning från lagrådets sida i den delen&lt;br&gt;kommer således inte i fråga i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det slutligen gäller bilagorna till EES-avtalet synes det enligt remis-&lt;br&gt;sen vara meningen att bestämmelserna i dem i allt väsentligt skall införli-&lt;br&gt;vas med svensk rätt inte genom EES-lagen utan genom författningar på&lt;br&gt;respektive sakområde. Inte heller dessa författningar är nu föremål för&lt;br&gt;lagrådets prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett undantag utgör den konkurrensrättsliga bilagan (nr XIV) som enligt&lt;br&gt;förslaget delvis skall omfattas av EES-lagen och sålunda bli inkorporerad i&lt;br&gt;svensk rätt. Lagrådet har i stort inte något att invända mot förslaget härom,&lt;br&gt;även om det i systematiskt hänseende uppstår en obalans i EES-lagen&lt;br&gt;genom att en så utförlig reglering av konkurrensrätten tas in där. De&lt;br&gt;särskilda konkurrensbestämmelserna föranleder dock vissa anmärkningar&lt;br&gt;och påpekanden som lagrådet återkommer till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den i 3 § i lagförslaget gjorda inkorporeringen av huvudbe-&lt;br&gt;stämmelserna i övervakningsavtalet och vissa anslutande protokoll kan&lt;br&gt;hänvisas till vad som nyss har sagts i fråga om EES-avtalet. Lagrådet har&lt;br&gt;med andra ord inte något att erinra mot den valda författningstekniska&lt;br&gt;lösningen (jfr dock nästa avsnitt). Lagtexten bör här förtydligas på det&lt;br&gt;sättet att orden ”avtalets huvudbestämmelser” utbyts mot ”artiklarna&lt;br&gt;1-53”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningsavtalet innebär att rättskipnings- och förvaltningsuppgif-&lt;br&gt;ter överlåts till övervakningsmyndigheten och EFTA-domstolen. Som&lt;br&gt;framgår av remissprotokollet aktualiseras härigenom en tillämpning av 10&lt;br&gt;kap. 5 § tredje stycket regeringsformen. Detta innebär att riksdagens för-&lt;br&gt;ordnande skall ske genom ett beslut varom minst tre fjärdedelar av de&lt;br&gt;röstande förenar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i 4 § att protokoll 1 till kommittéavtalet skall inkorporeras i&lt;br&gt;svensk rätt föranleder inte någon invändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av införlivade regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antagande från riksdagens sida av den föreslagna EES-lagen medför att&lt;br&gt;ett stort antal bestämmelser i EES-avtalet och övervakningsavtalet skall&lt;br&gt;gälla som svensk lag. Vilka delar av avtalen som skall införlivas anges&lt;br&gt;närmare i 2 och 3 §§ lagförslaget (från konkurrensreglerna i 9 — 15 §§&lt;br&gt;bortses i det följande). Tvekan kan emellertid enligt lagrådets mening&lt;br&gt;uppkomma, om uppräkningen i 2 och 3 §§ är uttömmande eller om jämväl&lt;br&gt;andra delar av avtalen kommer att gälla som svensk lag. En annan fråga&lt;br&gt;som synes behöva klarläggas bättre är, om framtida ändringar i avtalen&lt;br&gt;behöver konfirmeras genom beslut av behörigt lagstiftande svenskt organ&lt;br&gt;eller om ändringarna automatiskt sätts i kraft utan sådant beslut. Det finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;br&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också anledning att ta upp frågan, om artikel 97 i EES-avtalet kan anses&lt;br&gt;innefatta överlåtelse av svensk normgivningskompetens. Lagrådet behand-&lt;br&gt;lar de tre nu nämnda spörsmålen var for sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;br&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omedelbart införlivade regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som lagtexten är utformad får läsaren intryck av att de i 2 och 3 §§ angivna&lt;br&gt;avtalsbestämmelserna — men inga andra — skall gälla som svensk lag. Det&lt;br&gt;är dock osäkert om en sådan tolkning av lagförslaget är riktig. De införli-&lt;br&gt;vade bestämmelserna hänvisar nämligen ibland till andra delar av avtalen,&lt;br&gt;vilka därigenom möjligen också avses gälla som svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu nämnda hänvisningarna är av olika slag. En typ är artikel 119 i&lt;br&gt;EES-avtalet. I denna artikel föreskrivs att avtalets bilagor och de rättsakter&lt;br&gt;som det hänvisas till där — med anpassning för deras tillämpning inom&lt;br&gt;ramen för avtalet — skall, liksom protokollen, utgöra en integrerad del av&lt;br&gt;avtalet. Artikel 42 i övervakningsavtalet innehåller en liknande bestäm-&lt;br&gt;melse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan hänvisningsmodell finns i exempelvis artiklarna 23,29, 30,48,&lt;br&gt;65 och 67 — 70 i EES-avtalet samt artikel 24 i övervakningsavtalet. I artikel&lt;br&gt;23 i EES-avtalet sägs bl. a. att särskilda bestämmelser och arrangemang&lt;br&gt;finns i bilaga III vad gäller produktansvar och att de skall tillämpas på alla&lt;br&gt;varor, om inte annat anges. Liknande hänvisningar finns i artiklarna 29,&lt;br&gt;30, 65 och 67 — 70. I artikel 48 föreskrivs att vissa bestämmelser om&lt;br&gt;transporter, vilka inte täcks av bilaga XIII, inte får diskriminera utländska&lt;br&gt;transportföretag. Varken bilaga III eller bilaga XIII omfattas av uppräk-&lt;br&gt;ningen i 2 § lagförslaget. Enligt artikel 24 i övervakningsavtalet skall&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet, i enlighet med bl. a. vissa protokoll och&lt;br&gt;bilagor till EES-avtalet, genomföra avtalets bestämmelser om statsstöd.&lt;br&gt;Dessa bilagor och protokoll är inte angivna i 3 § lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tredje slag av hänvisning, som förekommer i ett stort antal införli-&lt;br&gt;vade bestämmelser (t. ex. artiklarna 17, 24, 28, 31, 36, 72, 77 och 117 i&lt;br&gt;EES-avtalet), innefattar en erinran om att särskilda bestämmelser i ämnet&lt;br&gt;finns i ett protokoll eller en bilaga som inte införlivats. Ytterligare varian-&lt;br&gt;ter på hänvisningar skulle kunna nämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad först gäller bestämmelserna i artikel 119 i EES-avtalet och artikel 42&lt;br&gt;i övervakningsavtalet om att protokoll och bilagor utgör en integrerad del&lt;br&gt;av avtalet, får anses framgå av sammanhanget att avsikten inte varit att&lt;br&gt;samtliga protokoll och bilagor skall bli svensk lag. En tolkning innebärande&lt;br&gt;att hela avtalet inkorporeras skulle nämligen få det i 2 och 3 §§ lagförslaget&lt;br&gt;gjorda urvalet av protokoll att framstå som meningslöst. Bestämmelserna i&lt;br&gt;de nu berörda artiklarna synes alltså närmast vara av folkrättslig natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenserna av övriga hänvisningar är mer ovissa. Enligt lagrådets&lt;br&gt;mening är det i dessa fall inte möjligt att dra någon säker slutsats om i vad&lt;br&gt;mån de bestämmelser till vilka införlivade delar av avtalen hänvisar också&lt;br&gt;blir svensk lag. Att osäkerhet föreligger på en sådan grundläggande punkt&lt;br&gt;måste betecknas som otillfredsställande. Lagrådet finner det nödvändigt&lt;br&gt;att ökad klarhet i saken skapas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framtida avtalsändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten vid inkorporering av ett internationellt avtal är att de&lt;br&gt;inkorporerade bestämmelserna blir gällande som svensk lag i den lydelse&lt;br&gt;de hade vid avtalstidpunkten. Senare vidtagna ändringar i avtalen skall&lt;br&gt;inte automatiskt tillämpas i Sverige utan härför krävs att även dessa&lt;br&gt;införlivas genom beslut av behörigt svenskt organ. Från denna princip&lt;br&gt;finns dock ett undantag. Med stöd av 10 kap. 5 § andra stycket regerings-&lt;br&gt;formen får riksdagen, såvida det i lag föreskrivs att en internationell&lt;br&gt;överenskommelse skall gälla som svensk rätt, föreskriva att också en&lt;br&gt;framtida, for riket bindande ändring i överenskommelsen skall gälla här i&lt;br&gt;riket. Sådant beslut får endast avse framtida ändringar av begränsad&lt;br&gt;omfattning. Ett riksdagsbeslut av nu nämnt slag måste vidare fattas an-&lt;br&gt;tingen på det sätt som gäller i fråga om stiftande av grundlag eller med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet (minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre&lt;br&gt;fjärdedelar av riksdagens ledamöter).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 98 i EES-avtalet kan bilagorna till avtalet ävensom flertalet&lt;br&gt;protokoll vid behov ändras av Gemensamma EES-kommittén i enlighet&lt;br&gt;med artiklarna 93.2, 99, 100, 102 och 103. Av 2 § lagförslaget följer att&lt;br&gt;artikel 98 - liksom övriga artiklar i avtalet - skall gälla som svensk lag.&lt;br&gt;Fråga uppkommer därmed om en av EES-kommittén beslutad ändring kan&lt;br&gt;komma att gälla som svensk lag eller om det dessutom erfordras ett&lt;br&gt;riksdagsbeslut om införlivande av ändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissprotokollet har sambandet mellan de artiklar som reglerar änd-&lt;br&gt;ringar i avtalet och bestämmelserna i 10 kap. 5 § regeringsformen inte&lt;br&gt;analyserats närmare. Det anförs dock att ett ändringsbeslut av EES-&lt;br&gt;kommittén endast har karaktären av en folkrättslig förpliktelse och således&lt;br&gt;inte automatiskt blir gällande som svensk lag. Enligt lagrådets mening är&lt;br&gt;denna tolkning av EES-lagen inte helt given. Det förhållandet, att även&lt;br&gt;bestämmelserna om hur avtalet kan ändras införlivats med svensk lag,&lt;br&gt;synes nämligen ge utrymme for antagandet att jämväl framtida ändringar&lt;br&gt;avsetts skola gälla här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt lagrådets uppfattning önskvärt att den osäkerhet som synes&lt;br&gt;föreligga vad gäller behovet av ett efterföljande riksdagsbeslut vid en&lt;br&gt;framtida ändring av EES-avtalet i möjligaste mån undanröjs. En lösning på&lt;br&gt;detta problem kan vara att avstå från att inkorporera de bestämmelser som&lt;br&gt;tar sikte på ändringar i avtalet. Därigenom blir det uppenbart att dessa&lt;br&gt;bestämmelser endast har folkrättslig karaktär. Samtidigt bortfaller de kom-&lt;br&gt;plikationer som kan följa av en tillämpning av 10 kap. 5 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse av svensk normgivningskompetens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 97 i EES-avtalet föreskrivs att artikeln inte inskränker någon&lt;br&gt;avtalsslutande parts rätt att — utan att det påverkar icke-dis-&lt;br&gt;krimineringsprincipen — ändra sin interna lagstiftning på EES-området,&lt;br&gt;förutsatt att Gemensamma EES-kommittén finner att ändringen inte mot-&lt;br&gt;verkar avtalets goda funktion eller det förfarande som gäller for beslut av&lt;br&gt;denna kommitté har fullföljts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen av departementspromemorian har satts i&lt;br&gt;fråga, om ett lagfästande av artikel 97 innefattar en överlåtelse till interna-&lt;br&gt;tionellt organ att meddela föreskrifter med därav följande konsekvenser.&lt;br&gt;Enligt lagrådsremissen innebär emellertid inte någon artikel i EES-avtalet&lt;br&gt;att ett EES-organ ersätter något av de avtalsslutande parternas organ i fråga&lt;br&gt;om befogenheten att besluta om nationell normgivning på olika nivåer.&lt;br&gt;Den omständigheten att artikel 97 skall gälla som svensk lag medför&lt;br&gt;således enligt remissprotokollet inte att EES-kommittén träder i stället för&lt;br&gt;svenska organ med normgivningskompetens. Svensk lagstiftning anses&lt;br&gt;alltså kunna beslutas eller ändras utan hinder av artikel 97.1 remissproto-&lt;br&gt;kollet anförs också att konsekvensen av att Sverige skulle vidta en lagstift-&lt;br&gt;ningsåtgärd trots att EES-kommittén motsatt sig denna inte skulle vara&lt;br&gt;någon annan än att Sverige åsidosatt en folkrättslig förpliktelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har för sin del inte någon bestämd mening om hur en svensk&lt;br&gt;myndighet skulle förfara, om reglerna i artikel 97 förbisetts vid svensk&lt;br&gt;normgivning eller om en författning införts eller ändrats trots att kom-&lt;br&gt;mittén funnit den strida mot avtalets goda funktion. Det är naturligtvis&lt;br&gt;tänkbart att myndigheten skulle ansluta sig till den uppfattning som utta-&lt;br&gt;lats i remissprotokollet och tillämpa författningen — även om den klart&lt;br&gt;skulle falla inom EES-områdets gränser — på vanligt sätt. Mot detta talar&lt;br&gt;det faktum att en i lag meddelad förutsättning för normgivning inte&lt;br&gt;iakttagits. Finner en myndighet att stadgad ordning i något väsentligt&lt;br&gt;hänseende har åsidosatts vid en föreskrifts tillkomst, får enligt 11 kap. 14 §&lt;br&gt;regeringsformen föreskriften i princip inte tillämpas. Det kan därför inte&lt;br&gt;uteslutas att en inkorporering av artikel 97 får till följd att en myndighet&lt;br&gt;efter lagprövning enligt 11 kap. 14 § regeringsformen finner sig förhindrad&lt;br&gt;att tillämpa en ny eller ändrad författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som också kan inträffa är att myndigheten finner att den vetorätt,&lt;br&gt;som enligt ordalagen i artikel 97 tillerkänts EES-kommittén, utgör en sådan&lt;br&gt;överlåtelse av rätt att besluta om föreskrifter som avses i 10 kap. 5 § första&lt;br&gt;stycket regeringsformen. Med detta synsätt får bestämmelserna i artikel 97&lt;br&gt;tillämpas endast om överlåtelsen kan anses gälla normgivning av begrän-&lt;br&gt;sad omfattning och beslutet om överlåtelsen fattats enligt vad som gäller&lt;br&gt;för stiftande av grundlag eller med kvalificerad majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet är medvetet om att risken för att svenska normgivningsorgan&lt;br&gt;beslutar om föreskrifter på EES-området utan att det i artikel 97 angivna&lt;br&gt;förfarandet iakttagits sannolikt är liten. Det finns därför skäl att utgå från&lt;br&gt;att ett införlivande av artikeln i praktiken inte kommer att ge upphov till&lt;br&gt;några större problem. Enligt lagrådets mening kan emellertid ett införli-&lt;br&gt;vande av artikel 97 inte ses enbart som en tillämpningsfråga. Införlivandet&lt;br&gt;har vittgående konstitutionella aspekter och gäller ytterst gränsen för&lt;br&gt;svenska organs normgivningskompetens. Osäkerhet rörande nu föreslagna&lt;br&gt;och framtida författningars förenlighet med regeringsformen bör undvikas.&lt;br&gt;Härvid är också att beakta att den teknik som används vid inkorporering&lt;br&gt;av EES-avtalet kan komma att bilda mönster vid inkorporering av andra&lt;br&gt;internationella överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda vill lagrådet förorda att bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 97 inte inkorporeras. Genom att artikel 97 begränsas till en folkrätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slig förpliktelse bortfaller den motsättning som kan föreligga mellan ar-&lt;br&gt;tikelns innehåll och vad som enligt remissprotokollet åsyftats med artikeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassningen till EG-rättens utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 i EES-avtalet skall de bestämmelser i avtalet, som i&lt;br&gt;materiellt hänseende överensstämmer med regler inom EG-rätten, vid&lt;br&gt;införlivande och tillämpning tolkas i enlighet med sådana relevanta avgö-&lt;br&gt;randen som EG-domstolen har meddelat före avtalets undertecknande. En&lt;br&gt;motsvarande reglering finns i artikel 3 punkt 1 i övervakningsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om i ett mål vid svensk domstol — liksom vid domstol i annat EFTA-&lt;br&gt;land — uppkommer fråga om tolkningen av EES-avtalet får domstolen&lt;br&gt;enligt artikel 34 i övervakningsavtalet, ifall den finner det nödvändigt för&lt;br&gt;att döma i saken, begära EFTA-domstolens yttrande i frågan. Enligt artikel&lt;br&gt;3 punkt 2 i samma avtal skall EFTA-domstolen vid sin tolkning av&lt;br&gt;EES-avtalet ta vederbörlig hänsyn till de principer som fastställts genom&lt;br&gt;relevanta avgöranden av EG-domstolen, vilka fattats efter dagen för av-&lt;br&gt;talets undertecknande och som avser tolkningen av bl. a. avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ser man endast till ordalydelserna i artikel 6 i EES-avtalet och artikel 3&lt;br&gt;punkt 2 i övervakningsavtalet, framstår artiklarna som i sak motstridiga.&lt;br&gt;Artikel 6 som riktar sig till nationell domstol eller annan nationell myndig-&lt;br&gt;het kan läsas så, att hänsyn inte får tas till EG-domstolens avgöranden efter&lt;br&gt;dagen för EES-avtalets undertecknande. EFTA-domstolen skall däremot i&lt;br&gt;sina yttranden beakta sådan praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yttrande från EFTA-domstolen i en tolkningsfråga är inte bindande&lt;br&gt;för den nationella myndigheten. Yttrandet innehåller emellertid viktig&lt;br&gt;information om EG-domstolens praxis. Lagrådet finner det därför angelä-&lt;br&gt;get att framhålla att artikel 6 i EES-avtalet inte bör ses som ett förbud mot&lt;br&gt;att beakta avgöranden av EG-domstolen efter avtalets undertecknande. Ett&lt;br&gt;sådant förbud skulle också strida mot grundtanken att skapa en rättslig&lt;br&gt;enhetlighet inom EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagvalsregeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade lagförslaget innehåller en såsom lagval rubricerad regel&lt;br&gt;(5 §). Enligt denna skall, om det i en författning finns föreskrifter som&lt;br&gt;avviker från EES-lagen eller från föreskrifter som meddelas till uppfyllelse&lt;br&gt;av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet, de avvikande föreskrifterna&lt;br&gt;inte tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagvalsregeln har enligt sin ordalydelse ett mycket vid-&lt;br&gt;sträckt tillämpningsområde. Tillämpad efter bokstaven synes således varje&lt;br&gt;av EES föranledd föreskrift — oavsett konstitutionell nivå — ha företräde&lt;br&gt;framför avvikande bestämmelser i andra författningar. Detta har emeller-&lt;br&gt;tid inte varit avsikten. Som påpekas i remissen kan en regel i vanlig lag inte&lt;br&gt;ta över grundlag. En införlivad EES-föreskrift som är oförenlig med en&lt;br&gt;grundlagsbestämmelse får därför inte tillämpas (se 11 kap. 14 § regerings-&lt;br&gt;formen). En annan fråga är om — såsom det hävdas i remissprotokollet —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna hierarkiska princip är så självklar att den inte behöver inflyta i&lt;br&gt;lagtexten. Lagrådet återkommer till detta spörsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av remissen kan inte med säkerhet utläsas i vad mån det är avsett att&lt;br&gt;bestämmelser i grundlag skall utgöra ytterligare spärrar mot att tillämpa&lt;br&gt;den tilltänkta lagvalsregeln enligt dess ordalydelse. Av intresse i detta&lt;br&gt;sammanhang är bl. a. bestämmelserna i 8 kap. 2 och 3 §§ regeringsformen.&lt;br&gt;Föreskrifter som gäller ämnen som avses i 8 kap. 2 § och i betydande&lt;br&gt;utsträckning även 8 kap. 3 § — det obligatoriska lagområdet — måste&lt;br&gt;meddelas genom lag. Det är således inte möjligt för riksdagen att genom&lt;br&gt;bestämmelser i lag bemyndiga regeringen eller förvaltningsmyndighet att&lt;br&gt;utfärda föreskrifter på detta område. Skulle sådana föreskrifter mot förmo-&lt;br&gt;dan utfärdas, är de i princip ogiltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda följer att det strider mot regeringsformen att utfärda&lt;br&gt;föreskrifter som avser det obligatoriska lagområdet på lägre konstitutionell&lt;br&gt;nivå än i lag. Motsvarande ogiltighet träffar föreskrifter som regeringen&lt;br&gt;eller förvaltningsmyndighet utfärdar i ämnen som avses i 8 kap. 7 §&lt;br&gt;regeringsformen såvida utfärdandet skett utan stöd av ett i lag givet&lt;br&gt;bemyndigande. Den omständigheten att föreskrifter av nu beskrivet slag&lt;br&gt;syftar till att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet saknar be-&lt;br&gt;tydelse vid denna prövning. Den föreslagna lagvalsregeln kan med andra&lt;br&gt;ord inte läka den ogiltighet som hänför sig till att en föreskrift, som enligt&lt;br&gt;regeringsformen krävt lagform, meddelats på lägre konstitutionell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av lagvalsregelns genomslagskraft bör ytterligare en&lt;br&gt;grundlagsbestämmelse uppmärksammas, nämligen föreskriften i 8 kap.&lt;br&gt;17 § regeringsformen att lag inte får ändras eller upphävas annat än genom&lt;br&gt;lag. Som anmärkts i remissprotokollet innebär denna föreskrift att bestäm-&lt;br&gt;melser som utfärdats av regeringen eller förvaltningsmyndighet aldrig kan&lt;br&gt;ta över en lagregel. Denna princip om s. k. formell lagkraft kan inte rubbas&lt;br&gt;genom en i vanlig lag införd regel om att föreskrifter som meddelas till&lt;br&gt;uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet skall ha företräde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet kan mot den nu redovisade bakgrunden konstatera att den&lt;br&gt;föreslagna lagvalsregelns tillämpningsområde blir avsevärt mindre än vad&lt;br&gt;dess ordalydelse ger intryck av. Lagvalsregeln synes kunna användas en-&lt;br&gt;dast när lagregel står mot lagregel, regeringsförordning mot regeringsfö-&lt;br&gt;rordning eller om föreskrifter på myndighetsnivå sinsemellan är ofören-&lt;br&gt;liga. I övriga fall framstår lagvalsregeln som antingen obehövlig eller&lt;br&gt;stridande mot regeringsformens normgivningssystem. Detta måste anses&lt;br&gt;minska angelägenheten av att i svensk rätt införa en så främmande förete-&lt;br&gt;else som en särskild regel om lagval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det sagda kan läggas att med den väl utvecklade ordning för norm-&lt;br&gt;givning som finns i vårt land det endast i sällsynta fall torde inträffa att mot&lt;br&gt;varandra stridande föreskrifter utfärdas på samma konstitutionella nivå.&lt;br&gt;För ett avstående från lagvalsregeln talar vidare att den ger upphov till&lt;br&gt;betydande tillämpningsproblem. Som påpekats under remissbehandlingen&lt;br&gt;är det inte lätt att finna säkra former för information om att en viss&lt;br&gt;författningsföreskrift meddelats till uppfyllelse av Sveriges förpliktelser&lt;br&gt;enligt EES-avtalet. Lagrådet återkommer till denna problematik vid be-&lt;br&gt;handlingen av publiceringsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;br&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda i första hand att den&lt;br&gt;föreslagna lagvalsregeln utgår. De problem som kan uppkomma vid en&lt;br&gt;eventuell konflikt mellan EES-grundade föreskrifter och andra föreskrifter&lt;br&gt;synes kunna bemästras med anlitande av sedvanliga lagtolkningsprinciper,&lt;br&gt;däribland principen om fördragsvänlig tolkning. För det fall att en regel om&lt;br&gt;lagval likväl skulle anses nödvändig bör den enligt lagrådets uppfattning&lt;br&gt;omformuleras. De begränsningar i tillämpningsområdet som följer av&lt;br&gt;bestämmelserna i 8 kap. och 11 kap. 14 § regeringsformen bör i tydlighe-&lt;br&gt;tens intresse komma till direkt uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala stödåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 1 av artikel 61 i EES-avtalet är — om inte annat föreskrivs i&lt;br&gt;avtalet — stöd som ges av EGs medlemsstater och EFTA-stater eller med&lt;br&gt;hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar&lt;br&gt;att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss pro-&lt;br&gt;duktion, oförenligt med avtalet i den utsträckning det påverkar handeln&lt;br&gt;mellan de avtalsslutande parterna. Av punkt 2 i den nämnda artikeln&lt;br&gt;framgår att vissa sociala stöd ävensom stöd i samband med naturkata-&lt;br&gt;strofer o. d. är förenliga med avtalet. I punkt 3 anges vidare att vissa andra&lt;br&gt;typer av stöd — bl. a. regionalpolitiska stöd — kan vara förenliga med&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalets huvudbestämmelser avses bli inkorporerade genom EES-&lt;br&gt;lagen (2 §). Bestämmelserna i artikel 61 kommer härigenom att gälla som&lt;br&gt;svensk lag. I EES-lagen finns därutöver bestämmelser som tar sikte på&lt;br&gt;offentliga stödåtgärder. Enligt 6 § gäller således — för det fall att en&lt;br&gt;stödåtgärd som avses i artikel 61 anmälts till EFTAs övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het — att svenska myndigheter inte får pröva tillåtligheten av stödet innan&lt;br&gt;övervakningsmyndigheten meddelat beslut i saken. Av intresse är vidare&lt;br&gt;bestämmelsen i 8 § lagförslaget enligt vilken regeringen får upphäva en&lt;br&gt;kommuns eller ett landstings beslut om stöd, såvida övervakningsmyndig-&lt;br&gt;heten funnit att detta lämnats i strid med artikel 61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 61 omfattar enligt sin lydelse stöd ”med hjälp av statliga medel,&lt;br&gt;av vilket slag det än är”. Som påpekats av några remissinstanser är det&lt;br&gt;osäkert om artikeln förutom statliga stöd på central, regional och lokal nivå&lt;br&gt;gäller stöd som lämnas av kommun eller landsting. I remissprotokollet&lt;br&gt;uttalas härom med hänvisning till EG-domstolens praxis att stödåtgärder&lt;br&gt;från kommuner och landsting måste anses omfattade av bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets uppfattning kan det inte uteslutas att övervakningsmyn-&lt;br&gt;digheten eller EFTA-domstolen vid en framtida prövning av ett närings-&lt;br&gt;stöd från kommun eller landsting skulle finna stödet vara oförenligt med&lt;br&gt;artikel 61. Lagrådet har därför inget att erinra mot att den föreslagna&lt;br&gt;regleringen av stödåtgärder i EES-lagen inkluderar även stöd från kom-&lt;br&gt;muner och landsting. Däremot synes vissa invändningar kunna riktas mot&lt;br&gt;det sätt varpå 6 och 8 §§ utformats i nämnda lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i 6 § föreslagna bestämmelsen innebär enligt sin ordalydelse att&lt;br&gt;tillåtligheten av ett kommunalt stöd (för enkelhetens skull bortses här från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;br&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stödåtgärder som beslutats av landsting) inte får prövas av svensk myndig-&lt;br&gt;het, om stödet anmälts till övervakningsmyndigheten och denna ännu inte&lt;br&gt;meddelat beslut i saken. Detta innebär enligt lagrådets mening en påtaglig&lt;br&gt;risk för att den rättsliga prövningen i Sverige av kommunala stödåtgärder&lt;br&gt;blir onödigt fördröjd. Något egentligt behov av att inhämta övervaknings-&lt;br&gt;myndighetens uppfattning i saken synes föreligga endast då utgången i&lt;br&gt;målet är beroende av hur artikel 61 skall tolkas. Är omständigheterna&lt;br&gt;sådana att ett kommunalt stöd skall upphävas av annan anledning — till&lt;br&gt;följd exempelvis av att beslutet inte tillkommit i laga ordning eller att den&lt;br&gt;kommunala kompetensen överskridits — är det meningslöst att invänta ett&lt;br&gt;beslut från övervakningsmyndigheten. Detsamma gäller när talan mot det&lt;br&gt;kommunala beslutet uppenbarligen är ogrundad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i 6 § syftar till att förhindra att svenska myndigheter — i prakti-&lt;br&gt;ken kammarrätt eller regeringsrätten — tillämpar artikel 61 på annat sätt&lt;br&gt;än behörig instans enligt EES-avtalet. Fråga uppkommer därmed om vad&lt;br&gt;som skall gälla om övervakningsmyndighetens beslut överklagas till EFTA-&lt;br&gt;domstolen. Som lagtexten formulerats utgör ett sådant överklagande inte&lt;br&gt;något hinder mot att den svenska domstolen avgör det hos den domstolen&lt;br&gt;anhängiga målet. Är rättsfrågan oviss — någon möjlighet att i denna&lt;br&gt;situation inhämta tolkningsbesked från EFTA-domstolen torde inte före-&lt;br&gt;ligga — synes det dock inte lämpligt att det kommunala besvärsmålet&lt;br&gt;avgörs förrän talan mot övervakningsmyndighetens beslut färdigbehand-&lt;br&gt;lats av EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts leder lagrådet till slutsatsen att det finns skäl att ge 6 § en&lt;br&gt;något mindre kategorisk utformning än vad som skett i det remitterade&lt;br&gt;förslaget. Den åsyftade samordningen mellan svenska domstolars prövning&lt;br&gt;av en kommunal stödåtgärds förenlighet med artikel 61 och motsvarande&lt;br&gt;prövning hos övervakningsmyndigheten/EFTA-domstolen synes kunna&lt;br&gt;uppnås med en bestämmelse av innehåll, att en svensk myndighet endast&lt;br&gt;om särskilda skäl föreligger får pröva tillåtligheten av ett till övervaknings-&lt;br&gt;myndigheten anmält stöd, innan ett lagakraftvunnet beslut föreligger i&lt;br&gt;anmälningsärendet. Sådana särskilda skäl kan — i enlighet med vad&lt;br&gt;lagrådet nyss anfört — vara att överklagandet uppenbarligen är obefogat&lt;br&gt;eller att det kommunala beslutet har sådana brister vid sidan av ett&lt;br&gt;eventuellt brott mot artikel 61 att det under alla omständigheter skall&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot regeln i 8 § om rätt för regeringen att upphäva ett kommunalt&lt;br&gt;stödbeslut har under remissbehandlingen invänts att förslaget strider mot&lt;br&gt;dels bestämmelserna i 11 kap. 2 och 7 §§ regeringsformen, dels regerings-&lt;br&gt;formens bestämmelser om kommunal självstyrelse. Lagrådet delar emel-&lt;br&gt;lertid den i remissprotokollet hävdade uppfattningen att regeringsformens&lt;br&gt;bestämmelser inte utgör något hinder mot ett genomförande av den i 8 §&lt;br&gt;föreslagna ordningen. Enligt lagrådets mening är det dock angeläget att&lt;br&gt;förutsättningarna för regeringens beslutanderätt preciseras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första fråga som inställer sig är om ett ingripande från regeringens&lt;br&gt;sida över huvud taget är motiverat, ifall talan rörande det aktuella stödets&lt;br&gt;förenlighet med artikel 61 redan anförts i form av kommunalbesvär. Enligt&lt;br&gt;lagrådets uppfattning framstår det som olämpligt om regeringen med stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;br&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av 8 § skulle kunna föregripa den normala domstolsprövningen. Tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet for 8 § bör därför begränsas till att omfatta sådana fall då&lt;br&gt;tolkningen av artikel 61 inte kommit under svensk domstols prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På de skäl som lagrådet anfört i anslutning till 6 § bör ställning vidare tas&lt;br&gt;till konsekvenserna av att övervakningsmyndighetens beslut överklagas.&lt;br&gt;Det synes inte böra komma i fråga att regeringen med stöd av 8 § upphäver&lt;br&gt;en av kommun beslutad stödåtgärd, om situationen är sådan att EFTA-&lt;br&gt;domstolen efter ett överklagande kan finna att stödet är förenligt med&lt;br&gt;artikel 61. Utrymmet för regeringen att upphäva kommunala stödbeslut&lt;br&gt;bör därför begränsas till sådana fall då stödet genom ett lagakraftvunnet&lt;br&gt;beslut av övervakningsmyndigheten eller genom ett avgörande av EFTA-&lt;br&gt;domstolen befunnits strida mot artikel 61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle i och för sig kunna göras gällande att de av lagrådet nu&lt;br&gt;förordade begränsningarna av tillämpningsområdet för 8 § inte behöver&lt;br&gt;föranleda någon ändring i den föreslagna lagtexten. I denna anges ju inte&lt;br&gt;annat än att regeringen ”får” upphäva det kommunala stödbeslutet. Enligt&lt;br&gt;lagrådets uppfattning kan det emellertid inte anses tillfredsställande om&lt;br&gt;den avsedda samordningen mellan regeringen, svensk domstol och&lt;br&gt;övervakningsmyndigheten/EFTA-domstolen vad gäller befattningen med&lt;br&gt;kommunala stödåtgärder endast behandlas i motivuttalanden. Starka skäl&lt;br&gt;talar för att regler av detta slag inflyter i själva lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda föreslår lagrådet att 6 § och 8 § första&lt;br&gt;stycket får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”6 § När en stödåtgärd som avses i artikel 61 i EES-avtalet har anmälts&lt;br&gt;till EFTA: s övervakningsmyndighet, får svenska myndigheter endast om&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger pröva tillåtligheten av stödet innan övervaknings-&lt;br&gt;myndigheten har meddelat beslut i saken.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”8 § Har EFTA: s övervakningsmyndighet genom beslut som vunnit laga&lt;br&gt;kraft eller EFTA-domstolen funnit att en kommun eller ett landsting&lt;br&gt;lämnat stöd som står i strid med artikel 61 i EES-avtalet, får regeringen&lt;br&gt;upphäva kommunens eller landstingets beslut att lämna stödet, om tillåt-&lt;br&gt;ligheten av beslutet inte är föremål för prövning av svenska myndigheter.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensreglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de enskilda paragraferna i EES-lagen på konkurrensområdet&lt;br&gt;anges till att börja med i 9 § vilka bestämmelser som skall gälla som svensk&lt;br&gt;lag, nämligen vissa artiklar och avsnitt i fyra olika rättsakter som det&lt;br&gt;hänvisas till i bilaga XIV till EES-avtalet. I 10 § sägs att bestämmelserna&lt;br&gt;skall gälla med den anpassning som framgår av samma bilaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga XIV innehåller inte endast hänvisningar till de nämnda rättsak-&lt;br&gt;terna och ett relativt stort antal anpassningsbestämmelser av såväl redak-&lt;br&gt;tionell som saklig art. Till större delen omfattar den också EG-rättsakter&lt;br&gt;som visserligen utgör integrerade delar av EES-avtalet men som förutsätts&lt;br&gt;införlivade med svensk rätt genom särskilda lagstiftningsåtgärder. Bilaga&lt;br&gt;XIV blir därför i det nu aktuella sammanhanget svåröverskådlig och&lt;br&gt;onödigt omfattande. En mer tillfredsställande metod skulle vara att endast&lt;br&gt;de delar av bilagan som är direkt hänförliga till de i 9 § angivna rättsakterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;br&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och som utgör anpassningar till dessa fogades som bilaga till EES-lagen.&lt;br&gt;För tydlighetens skull bör även redan i samband med uppräkningen i 9 § av&lt;br&gt;de fyra rättsakterna anges att de skall gälla som svensk lag med de&lt;br&gt;anpassningar som framgår av bilagan. Den inledande meningen i 9 § kan&lt;br&gt;då ges följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”9 § Följande bestämmelser i rättsakter, som det hänvisas till i bilaga&lt;br&gt;XIV till EES-avtalet, skall med de anpassningar som framgår av bilagan&lt;br&gt;gälla som svensk lag: ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rubriken till den föreslagna 10 § jämte paragrafen som sådan kan till&lt;br&gt;följd av vad nu sagts utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Texten i remissförslagets 11 §, som enligt lagrådets förslag kommer att&lt;br&gt;utgöra 10 §, bör for vinnande av klarhet och på grund av vad nyss föresla-&lt;br&gt;gits beträffande bilaga XIV lämpligen ges denna lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”10 § I bilagorna 4 — 8 till denna lag finns den svenska texten till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de rättsakter som anges i 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EES-avtalets bilaga XIV i de delar den innehåller anpassningar till&lt;br&gt;nämnda rättsakter.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att enhetlighet med 3 och 4 §§ skall uppnås bör 12 § i det remitterade&lt;br&gt;förslaget vidare foras till den nya 10 § som ett andra stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tre följande paragraferna, 13 —15 §§ i remissförslaget, om behörig&lt;br&gt;myndighet, dess befogenheter samt rätt att få handräckning skall ses mot&lt;br&gt;bakgrund av protokoll 4 till övervakningsavtalet. Detta protokoll, som&lt;br&gt;föreslås inkorporerat och alltså skall gälla som svensk lag, innehåller&lt;br&gt;kompletteringar till de materiella konkurrensregler som infogats i EES-&lt;br&gt;avtalet genom bilaga XIV. Det innehåller bl. a. olika slag av förfarandere-&lt;br&gt;gler for övervakningen och bestämmelser om de påföljder som kan drabba&lt;br&gt;enskilda. Avsikten är att tillägga övervakningsmyndigheten befogenheter&lt;br&gt;motsvarande dem som kommissionen har beträffande övervakningen&lt;br&gt;inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel II i protokoll 4 innehåller riktlinjerna för övervakningsmyndig-&lt;br&gt;hetens användning av konkurrensreglerna, däribland tillsynen över företa-&lt;br&gt;gens iakttagande av kartellförbudet och förbudet mot missbruk av domi-&lt;br&gt;nerande ställning. Övervakningsmyndigheten ges behörighet att inhämta&lt;br&gt;upplysningar från och att utföra undersökningar hos företag och företags-&lt;br&gt;sammanslutningar. Undersökningarna utförs antingen med stöd av skrift-&lt;br&gt;lig fullmakt eller enligt ett formligt beslut. Vidare finns i samma kapitel&lt;br&gt;bestämmelser om bl. a. förhör med tredje man och sekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EES-avtalet skall varje fördragsslutande stat utse ett organ att vara&lt;br&gt;behörig nationell myndighet med vissa befogenheter. Detta krav uppfylls&lt;br&gt;genom 13 § i lagförslaget (11 § enligt lagrådets förslag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den följande 14 § (12 § enligt lagrådets förslag) ansluter till artikel 14 i&lt;br&gt;kapitel II, och de fyra punkter som specificerar myndighetens befogenheter&lt;br&gt;har sin direkta motsvarighet i artikeln. I den svenska lagtexten har emel-&lt;br&gt;lertid inte uttryckligen angivits någon adressat. I artikel 14 sägs däremot att&lt;br&gt;undersökning genomförs ”hos företag och företagssammanslutningar” (i&lt;br&gt;den engelska texten ”undertakings and associations of undertakings”).&lt;br&gt;Den hos vilken undersökning kan äga rum bör anges också i lagtexten. Det&lt;br&gt;torde härvid vara tillräckligt att i bestämmelsens inledning omedelbart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;br&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter orden ”rätt att” tillfoga ”hos företaget”. En sådan reglering får anses&lt;br&gt;innefatta även företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den engelska protokollstexten har i sin första punkt uttrycket ”books”,&lt;br&gt;vilket i den föreslagna lagtexten fått en ordagrann översättning till ”böck-&lt;br&gt;er”. I den svenska översättningen av protokollet har i stället ordet ”bokfö-&lt;br&gt;ring” använts. Denna term ger ett mer adekvat uttryck för vad som torde&lt;br&gt;vara avsett. I lagtexten bör därför ”bokföring” användas i punkterna 1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en undersökning av nu aktuellt slag enligt svensk rätt, såsom t. ex.&lt;br&gt;taxeringsrevision enligt 3 kap. 8 —14 §§ taxeringslagen (1990:324), gäller&lt;br&gt;särskilda bestämmelser som tar sikte på den enskildes integritet. Därjämte&lt;br&gt;finns skyddande bestämmelser i sekretesslagen (1980:100). I den före-&lt;br&gt;slagna EES-lagen återfinns inte några sådana föreskrifter. Det är emellertid&lt;br&gt;att märka att kapitel II i protokoll 4 innehåller bestämmelser om sekretess,&lt;br&gt;vilka kommer att utgöra svensk lag. I artikel 20 i nämnda kapitel sägs bl. a.&lt;br&gt;att upplysningar som inhämtats vid t. ex. en undersökning enligt artikel 14&lt;br&gt;får användas endast för det med undersökningen avsedda ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vid föredragningen inför lagrådet upplyst att en viss praxis&lt;br&gt;rörande företagens skydd utvecklats vid EG-kommissionens undersök-&lt;br&gt;ningar enligt samma konkurrensregler. Så har t. ex. företaget rätt att begära&lt;br&gt;att en advokat får vara närvarande under förutsättning att undersökningen&lt;br&gt;inte blir onödigt fördröjd i väntan på att han skall infinna sig. Vidare är&lt;br&gt;korrespondens mellan företaget och en oberoende advokat skyddad från&lt;br&gt;granskning av kommissionen. Information som inhämtats vid en under-&lt;br&gt;sökning får, som nyss nämnts, enligt artikel 20 användas endast för det&lt;br&gt;med undersökningen avsedda ändamålet och materialet får inte heller&lt;br&gt;avslöjas för utomstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett de nu angivna avtalsbestämmelserna och den praxis som ut-&lt;br&gt;vecklats inom EG är det nödvändigt, inte minst för att den enskilde skall&lt;br&gt;tillförsäkras ett godtagbart skydd, att den svenska sekretesslagstiftningen&lt;br&gt;ses över och att dess bestämmelser får en direkt verkan på åtgärder som vid&lt;br&gt;tas i vårt land med stöd av EES-lagen. Vid föredragningen har upplysts att&lt;br&gt;regeringen avser att senare i år lägga fram förslag om ändringar i sekretes-&lt;br&gt;slagstiftningen på ett flertal områden, däribland konkurrensområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser remissförslagets 15 § om handräckning blir denna paragraf&lt;br&gt;med lagrådets förslag till omdisponering av lagtexten i stället 13 §. Hänvis-&lt;br&gt;ningen i paragrafen till ” 14 § 1, 2 och 4” skall då avse ” 12 § första stycket 1,&lt;br&gt;2 och 4”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sist vill lagrådet erinra om att den nya numreringen av lagtexten i&lt;br&gt;konkurrensavsnittet medför att 16-19 §§ i det remitterade förslaget i stället&lt;br&gt;blir 14— 17 §§. Vidare skall hänvisningen i 17 § i remissförslaget med&lt;br&gt;lagrådets uppläggning avse 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Publiceringsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som lagrådet har framhållit i det allmänna avsnittet är det viktigt att&lt;br&gt;publicerings- och informationsfrågorna löses på ett ändamålsenligt sätt.&lt;br&gt;Vad som i denna del har anförts i remissen föranleder inte någon ytterlig-&lt;br&gt;are kommentar från lagrådets sida utom beträffande frågan om kungö-&lt;br&gt;rande av författningar genom vilka EES-avtalet införlivas med svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagvalsregeln i 5 § i lagförslaget gäller att, om det i en författning&lt;br&gt;finns föreskrifter som avviker från EES-lagen eller från föreskrifter som&lt;br&gt;meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet, de&lt;br&gt;avvikande föreskrifterna inte skall tillämpas. Lagrådets inställning till&lt;br&gt;denna bestämmelse som sådan har framgått i det föregående. Om lagvals-&lt;br&gt;regeln — mot vad lagrådet i första hand har förordat — anses böra behållas&lt;br&gt;i lagen, måste det vid tillämpningen av regeln kunna fastställas vilka&lt;br&gt;bestämmelser som är grundade på EES-avtalet och vilka som inte är det.&lt;br&gt;De förra skall ju i en konfliktsituation ges företräde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreskrifter som har inkorporerats genom EES-lagen och som alltså&lt;br&gt;skall ha företräde framför avvikande nationella föreskrifter synes inte vålla&lt;br&gt;några problem vid prövningen av företrädesfrågan. Deras dignitet av&lt;br&gt;EES-föreskrifter framgår av själva lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller när i andra fall en överenskommelse har blivit inkorporerad&lt;br&gt;genom en lag eller förordning torde problem normalt behöva uppkomma.&lt;br&gt;Som anges i remissprotokollet brukar nämligen den bakomliggande EG-&lt;br&gt;rättsakten då finnas med som bilaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annorlunda förhåller det sig med de fall då införlivandet sker genom&lt;br&gt;transformation. Det måste då för rättstillämparen på något sätt göras klart&lt;br&gt;att det är fråga om EES-regler. Enligt den lösning som har valts i remissen&lt;br&gt;skall det till en lag eller förordning som transformerar ett direktiv fogas en&lt;br&gt;not i Svensk författningssamling (SFS) som — direkt eller via riksdags-&lt;br&gt;trycket — hänvisar till EG- rättsakten. Avsikten är att även myndigheterna&lt;br&gt;skall använda ett sådant notsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att tillerkänna notapparaten till en författning, dvs. en information-&lt;br&gt;skälla över vilken normgivaren saknar inflytande, den avsedda rollen vid&lt;br&gt;företrädesprövningen framstår knappast som god lagstiftningsteknik. Om&lt;br&gt;rättstillämparen genom noten leds fram till den bakomliggande EG-&lt;br&gt;rättsakten, framgår det kanske ändå inte heller alltid klart att just den&lt;br&gt;författningsbestämmelse som det är fråga om har föranletts av EES-avtalet.&lt;br&gt;Detta borde enligt lagrådets mening helst framgå direkt av författningstex-&lt;br&gt;ten. Lagrådet förordar således att denna ordning tillämpas i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning. Emellertid vill lagrådet inte motsätta sig att tekniken med&lt;br&gt;notsystem används i de fall då annan lösning ter sig alltför komplicerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissprotokollet behandlas även de fall då harmonisering redan&lt;br&gt;tidigare har skett av EG-regler i rättsakter som nu omfattas av EES-avtalet.&lt;br&gt;Systemet med nothänvisning till bakomliggande överenskommelse (rätt-&lt;br&gt;sakt) anses på anförda skäl inte böra gälla sådana fall. Såsom lagrådet har&lt;br&gt;uppfattat EES-lagens innebörd skulle ett notsystem i de avsedda fallen inte&lt;br&gt;ha någon funktion att fylla för tillämpningen av lagvalsregeln. De svenska&lt;br&gt;bestämmelser som redan före EES-lagens ikraftträdande — till följd av&lt;br&gt;särskild lagstiftningsåtgärd eller eljest — harmonierar med EG-rätten om-&lt;br&gt;fattas i en konfliktsituation över huvud inte av nämnda regel. Denna syftar&lt;br&gt;åtminstone enligt sin ordalydelse inte bakåt i tiden utan avser endast&lt;br&gt;föreskrifter ”som meddelas” till uppfyllande av Sveriges förpliktelser en-&lt;br&gt;ligt EES-avtalet. En annan sak är att man i här berörda situationer ändå&lt;br&gt;kan böra tillämpa den allmänna grundsatsen om fördragsvänlig tolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets&lt;br&gt;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet, övervakningsavtalet och kommittéavtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller tillämpningen av avtalet den 2 maj 1992 mellan&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen (EKSG) och deras medlemsstater samt medlemsstaterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) om Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska samarbetsområdet (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller också tillämpningen av avtalen den 2 maj 1992 mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna i EFTA om upprättande av en övervakningsmyndighet&lt;br&gt;och en domstol (övervakningsavtalet) och om en ständig kommitté (kom-&lt;br&gt;mittéavtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i avtalen som skall gälla som svensk lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Följande bestämmelser i EES-avtalet skall gälla som svensk lag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artiklarna 1 —129.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Protokollen 1 och 2, protokollet 8 punkt 2 samt protokollen 13,14,17,&lt;br&gt;21-25 och 39.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsernas svenska text finns i bilaga 1 till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Följande bestämmelser i övervakningsavtalet skall gälla som svensk&lt;br&gt;lag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artiklarna 1-53.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Protokollen 1—4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsernas svenska text finns i bilaga 2 till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De engelska, finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och&lt;br&gt;tyska texterna skall ha lika giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Protokoll 1 till kommittéavtalet skall gälla som svensk lag.&lt;br&gt;Protokollets svenska text finns i bilaga 3 till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De engelska, finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och&lt;br&gt;tyska texterna skall ha lika giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagval&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Föreskrifter i denna lag eller annan lag som meddelats till uppfyllande&lt;br&gt;av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet skall tillämpas utan hinder av&lt;br&gt;vad som annars föreskrivs i lag. Motsvarande skall gälla också i förhållan-&lt;br&gt;det mellan föreskrifter i annan författning än lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om statliga och kommunala stödåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsning av svenska myndigheters prövningsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § När en stödåtgärd som avses i artikel 61 i EES-avtalet har anmälts till&lt;br&gt;EFTA: s övervakningsmyndighet av regeringen eller den myndighet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen bestämmer, får svenska myndigheter endast om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger pröva tillåtligheten av stödet innan saken slutligt avgjorts av&lt;br&gt;övervakningsmyndigheten genom beslut som vunnit laga kraft eller av&lt;br&gt;EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningsskyldighet för kommuner och landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Kommuner och landsting är skyldiga att lämna upplysningar till rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om alla former av&lt;br&gt;stöd som planeras och som kan bli föremål för prövning av EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävande av kommunala beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Har EFTA: s övervakningsmyndighet genom beslut som vunnit laga&lt;br&gt;kraft eller EFTA-domstolen funnit att en kommun eller ett landsting&lt;br&gt;lämnat stöd som står i strid med artikel 61 i EES-avtalet, får regeringen&lt;br&gt;upphäva kommunens eller landstingets beslut att lämna stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller dock inte om en svensk myndighet har funnit att&lt;br&gt;kommunens eller landstingets beslut är förenligt med artikel 61 i EES-&lt;br&gt;avtalet, eller om denna fråga alltjämt är föremål för sådan prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall regeln i&lt;br&gt;10 kap. 15 § kommunallagen (1991:900) gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Följande bestämmelser i rättsakter, som det hänvisas till i bilaga XIV&lt;br&gt;till EES-avtalet, skall med de anpassningar som framgår av bilagan gälla&lt;br&gt;som svensk lag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artiklarna 1 — 5 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21&lt;br&gt;december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Artiklarna 1 —5, 7 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den&lt;br&gt;19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg,&lt;br&gt;landsväg och inre vattenvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Avsnitt I i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december&lt;br&gt;1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i&lt;br&gt;fördraget på sjöfarten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Artiklarna 1 —3 i höga myndighetens beslut nr 24 — 54 av den 6 maj&lt;br&gt;1954 med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett&lt;br&gt;företag enligt fördragets artikel 66.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I bilagorna 4—8 till denna lag finns den svenska texten till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de rättsakter som anges i 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EES-avtalets bilaga XIV i de delar den innehåller anpassningar av&lt;br&gt;nämnda rättsakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska,&lt;br&gt;nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna&lt;br&gt;skall ha lika giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig myndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen bestämmer vilken svensk myndighet som skall vara behö-&lt;br&gt;rig vid tillämpning av konkurrensreglerna i EES-avtalet och övervak-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsavtalet. Denna myndighet skall ge EFTA:s övervakningsmyndighet&lt;br&gt;och Europeiska gemenskapernas kommission det bistånd som föreskrivs i&lt;br&gt;dessa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga myndighetens befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § När den behöriga myndigheten genomför en undersökning på begäran&lt;br&gt;av EFTA:s övervakningsmyndighet enligt protokoll 4 till övervaknings-&lt;br&gt;avtalet, har den rätt att hos företag och företagssammanslutningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. granska böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta kopior av eller göra utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. begära muntliga förklaringar på platsen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också när den behöriga myndigheten bistår över-&lt;br&gt;vakningsmyndigheten vid undersökningar enligt protokoll 4 till övervak-&lt;br&gt;ningsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § När EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat om en undersök-&lt;br&gt;ning enligt protokoll 4 till övervakningsavtalet har den behöriga myndig-&lt;br&gt;heten rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genom-&lt;br&gt;föra de åtgärder som avses i 12 § 1,2 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkan av domar och beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Avgöranden som avses i artikel 110 första stycket i EES-avtalet skall&lt;br&gt;verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom,&lt;br&gt;såvida inte annat följer av beslut som avses i artikelns fjärde stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen utser den myndighet som avses i artikel 110 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Beslut av Europeiska gemenskapernas kommission samt domar och&lt;br&gt;beslut av Europeiska gemenskapernas domstol och dess första instans&lt;br&gt;enligt EES-avtalets konkurrensregler i andra fall än dem som avses i 14 §&lt;br&gt;gäller här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa särskilda bestämmelser om EFTA-domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Beträffande förhör med vittnen och sakkunniga här i landet enligt&lt;br&gt;övervakningsavtalets bestämmelser skall lagen (1946:818) om bevisupp-&lt;br&gt;tagning åt vissa internationella organ tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Vid åtal här i landet mot den som är domare i EFTA-domstolen skall&lt;br&gt;3 kap. 3 § och 20 kap. 10 § rättegångsbalken tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom lagen upphävs lagen (1992:138) om tillämpning av avtal&lt;br&gt;mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVTAL OM EUROPEISKA EKONOMISKA&lt;br&gt;SAMARBETSOMRÅDET&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN,&lt;br&gt;KONUNGARIKET BELGIEN,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KONUNGARIKET DANMARK,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HELLENSKA REPUBLIKEN,&lt;br&gt;KONUNGARIKET SPANIEN,&lt;br&gt;FRANSKA REPUBLIKEN,&lt;br&gt;IRLAND,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ITALIENSKA REPUBLIKEN,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,&lt;br&gt;KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PORTUGISISKA REPUBLIKEN,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIR-&lt;br&gt;LAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAMT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;REPUBLIKEN FINLAND,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;REPUBLIKEN ISLAND,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KONUNGARIKET NORGE,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KONUNGARIKET SVERIGE,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;härefter kallade de AVTALSSLUTANDE PARTERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att ett europeiskt ekonomiskt samarbets-&lt;br&gt;område kommer att bidra till uppbyggnaden av ett Europa grundat på fred,&lt;br&gt;demokrati och mänskliga rättigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM PÅ NYTT BEKRÄFTAR den höga prioritet som givits åt det privili-&lt;br&gt;gierade förhållandet mellan Europeiska gemenskapen, dess medlemsstater&lt;br&gt;och EFTA-staterna och som är grundat på närhet, långvariga gemensamma&lt;br&gt;värderingar och europeisk identitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR FAST BESLUTNA att på grundval av marknadsekonomi med-&lt;br&gt;verka till världsomfattande liberalisering av handeln och till samarbete, sär-&lt;br&gt;skilt enligt Allmänna tull- och handelsavtalet och Fördraget om upprättande&lt;br&gt;av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR målet att upprätta ett dynamiskt och homogent euro-&lt;br&gt;peiskt ekonomiskt samarbetsområde, som är grundat på gemensamma reg-&lt;br&gt;ler och lika konkurrensvillkor och som tillhandahåller lämpliga medel för&lt;br&gt;verkställighet, också på den rättsliga nivån, och som kan uppnås på grundval&lt;br&gt;av jämlikhet och ömsesidighet samt allmän jämvikt i fråga om fördelar, rät-&lt;br&gt;tigheter och skyldigheter för de avtalsslutande parterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR FAST BESLUTNA att vidta åtgärder för att så långt det är möjligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förverkliga fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital inom hela&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, liksom ett ökat och breddat&lt;br&gt;samarbete i fråga om de angränsande och övergripande politikområdena,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM AVSER att främja en harmonisk utveckling av Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska samarbetsområdet och som är övertygade om behovet att genom till-&lt;br&gt;lämpning av avtalet bidra till en minskning av de ekonomiska och sociala&lt;br&gt;regionala olikheterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR bidra till att stärka samarbetet mellan ledamöterna av&lt;br&gt;Europaparlamentet och av EFTA-staternas parlament samt mellan arbets-&lt;br&gt;marknadens parter inom Europeiska gemenskapen och i EFTA-staterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR ÖVERTYGADE OM den betydelsefulla roll som enskilda kom-&lt;br&gt;mer att spela inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom att ut-&lt;br&gt;öva de rättigheter som de tillerkänns i avtalet och genom att rättsligt försvara&lt;br&gt;dessa rättigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR FAST BESLUTNA att bevara, skydda och förbättra miljön samt&lt;br&gt;att säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturresurserna, på&lt;br&gt;grundval av särskilt principen om en varaktig utveckling samt av principen&lt;br&gt;att försiktighetsåtgärder och förebyggande åtgärder bör vidtas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR FAST BESLUTNA att vid den vidare utvecklingen av regler&lt;br&gt;bygga på en hög skyddsnivå vad gäller hälsa, säkerhet och miljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR MEDVETNA OM vikten av att utveckla den sociala dimensio-&lt;br&gt;nen, däri inbegripet lika behandling av kvinnor och män, inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet och som önskar säkerställa ekonomiskt och&lt;br&gt;socialt framåtskridande och främja förutsättningarna för full sysselsättning,&lt;br&gt;en högre levnadsstandard och förbättrade arbetsvillkor inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR FAST BESLUTNA att främja konsumenternas intressen och&lt;br&gt;stärka deras ställning på marknaden genom att sträva efter en hög grad av&lt;br&gt;konsumentskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM HAR DE GEMENSAMMA MÅLEN att stärka den vetenskapliga&lt;br&gt;och teknologiska grunden för europeisk industri och att stimulera den, så att&lt;br&gt;den blir mer konkurrenskraftig på det internationella planet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ANSER att ingåendet av detta avtal inte på något sätt skall begränsa&lt;br&gt;möjligheten för någon EFTA-stat att ansluta sig till Europeiska gemenska-&lt;br&gt;perna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR ATT de avtalsslutande parternas mål, med full hänsyn till&lt;br&gt;domstolarnas oberoende ställning, är att nå och upprätthålla en enhetlig&lt;br&gt;tolkning och tillämpning av detta avtal och de bestämmelser i gemenskaps-&lt;br&gt;lagstiftningen som i sak återges i detta avtal samt att nå lika behandling av&lt;br&gt;enskilda och företag vad avser de fyra friheterna och konkurrensvillkoren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR ATT detta avtal inte inskränker de avtalsslutande parter-&lt;br&gt;nas självständiga beslutanderätt eller befogenhet att ingå avtal, om inte an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nat följer av bestämmelserna i detta avtal och med de begränsningar som&lt;br&gt;följer av folkrätten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR BESLUTAT att träffa följande avtal:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL I MÅL OCH PRINCIPER&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Detta associationsavtals syfte är att främja ett fortgående och balanserat&lt;br&gt;stärkande av handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan de avtalsslu-&lt;br&gt;tande parterna på lika konkurrensvillkor och med respekt för samma regler,&lt;br&gt;i avsikt att skapa ett homogent Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde,&lt;br&gt;härefter kallat EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. För att nå de mål som anges i punkt 1 skall associeringen i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i detta avtal leda till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;fri rörlighet för varor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;fri rörlighet för personer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;fri rörlighet för tjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;fri rörlighet för kapital,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;upprättande av ett system som säkerställer att konkurrensen inte&lt;br&gt;snedvrids och att reglerna därom respekteras lika, samt till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;ett närmare samarbete på andra områden, såsom forskning och ut-&lt;br&gt;veckling, miljö, utbildning och socialpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta avtal avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;avtal: huvudavtalet, dess protokoll och bilagor samt de rättsakter&lt;br&gt;som det hänvisas till i dessa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;EFTA-staterna: de avtalsslutande parter som är medlemmar av&lt;br&gt;Europeiska frihandelssammanslutningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;avtalsslutande parter, vad beträffar gemenskapen och EG-medlems-&lt;br&gt;staterna: gemenskapen och EG-medlemsstaterna, eller gemenska-&lt;br&gt;pen, eller EG-medlemsstaterna. Den innebörd som detta uttryck&lt;br&gt;skall ges i varje enskilt fall skall härledas från de relevanta bestäm-&lt;br&gt;melserna i detta avtal och från gemenskapens och EG-medlemssta-&lt;br&gt;ternas respektive behörighet som den är bestämd i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördra-&lt;br&gt;get om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna&lt;br&gt;och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter som följer av detta avtal&lt;br&gt;fullgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att avtalets mål uppnås.&lt;br&gt;De skall dessutom underlätta samarbetet inom ramen för detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom detta avtals tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämp-&lt;br&gt;ningen av någon särskild bestämmmelse i avtalet, skall all diskriminering på&lt;br&gt;grund av nationalitet vara förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avtalsslutande part får när som helst ta upp ett problem i Gemensamma&lt;br&gt;EES-kommittén eller i EES-rådet i enlighet med de bestämmelser som anges&lt;br&gt;i artiklarna 92.2 och 89.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestämmel-&lt;br&gt;serna i detta avtal, i den mån de i sak är identiska med motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska-&lt;br&gt;pen och i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenska-&lt;br&gt;pen samt med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa två fördrag,&lt;br&gt;vid genomförande och tillämpning tolkas i enlighet med relevanta avgöran-&lt;br&gt;den av Europeiska gemenskapernas domstol som meddelats före dagen för&lt;br&gt;undertecknandet av detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsakter som det hänvisas till eller som ingår i bilagorna till detta avtal&lt;br&gt;eller i beslut av Gemensamma EES-kommittén skall vara bindande för de&lt;br&gt;avtalsslutande parterna samt utgöra en del av, eller införlivas med deras in-&lt;br&gt;terna rättsordning enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;En rättsakt som motsvarar en EEG-förordning skall som sådan in-&lt;br&gt;förlivas med de avtalsslutande parternas interna rättsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;En rättsakt som motsvarar ett EEG-direktiv skall ge de avtalsslu-&lt;br&gt;tande parternas myndigheter rätt att välja form och metod för ge-&lt;br&gt;nomförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL II FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 1 GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Fri rörlighet för varor mellan de avtalsslutande parterna skall åstadkom-&lt;br&gt;mas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om inte annat anges, skall artiklarna 10 -15,19, 20 och 25 - 27 tillämpas&lt;br&gt;endast på varor med ursprung i en stat som är avtalsslutande part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om inte annat anges, skall bestämmelserna i detta avtal tillämpas endast&lt;br&gt;på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;varor som faller under kapitlen 25 - 97 i systemet för harmoniserad&lt;br&gt;varubeskrivning och kodifiering, med undantag för de varor som&lt;br&gt;räknas upp i protokoll 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;varor som anges i protokoll 3 i enlighet med de speciella arrange-&lt;br&gt;mang som anges i protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ursprungsreglerna finns i protokoll 4. De skall inte inverka på något inter-&lt;br&gt;nationellt åtagande som har gjorts eller kan komma att göras av de avtalsslu-&lt;br&gt;tande parterna i enlighet med Allmänna tull- och handelsavtalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 syfte att utveckla de resultat som nåtts i detta avtal kommer de avtalsslu-&lt;br&gt;tande parterna att fortsätta sina ansträngningar att ytterligare förbättra och&lt;br&gt;förenkla ursprungsreglerna i alla avseenden och öka samarbetet om tullfrå-&lt;br&gt;gor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En första översyn kommer att äga rum före utgången av år 1993. Ytterli-&lt;br&gt;gare översyner kommer att ske med tvåårsintervaller. På grundval av dessa&lt;br&gt;översyner åtar sig de avtalsslutande parterna att besluta om lämpliga åtgär-&lt;br&gt;der att regleras i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan skall&lt;br&gt;vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna. Utan att det påverkar till-&lt;br&gt;lämpingen av arrangemangen i protokoll 5 skall detta också gälla tullar av&lt;br&gt;fiskal karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan&lt;br&gt;skall vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan&lt;br&gt;skall vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artiklarna 11 och 12 skall inte hindra sådana förbud mot&lt;br&gt;eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hän-&lt;br&gt;syn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att&lt;br&gt;skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda na-&lt;br&gt;tionella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att&lt;br&gt;skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restrik-&lt;br&gt;tioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller inne-&lt;br&gt;fatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtalsslutande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen avtalsslutande part skall, direkt eller indirekt, på varor från andra av-&lt;br&gt;talsslutande parter lägga interna skatter eller avgifter, av vilket slag de än är,&lt;br&gt;som är högre än de avgifter som direkt eller indirekt läggs på liknande in-&lt;br&gt;hemska varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall ingen avtalsslutande part på varor från andra avtalsslutande&lt;br&gt;parter lägga sådana interna skatter eller avgifter som är av sådan art att de&lt;br&gt;indirekt skyddar andra varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För varor som exporteras till någon annan avtalsslutande parts territorium&lt;br&gt;får återbetalning av interna skatter eller avgifter inte ske med belopp som&lt;br&gt;överstiger de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt lagts på varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De avtalsslutande parterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol&lt;br&gt;anpassas på sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaff-&lt;br&gt;nings- och marknadsförings-villkor föreligger mellan medborgare i EG-med-&lt;br&gt;lemsstaterna och medborgare i EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på vaije organ genom vil-&lt;br&gt;ket de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter, rättsligt eller i prakti-&lt;br&gt;ken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import&lt;br&gt;eller export mellan de avtalsslutande parterna. Dessa bestämmelser skall&lt;br&gt;även tillämpas på monopol som staten överlåtit på andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 2 JORDBRUKS- OCH&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;FISKEPRODUKTER&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga I innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser vete-&lt;br&gt;rinära frågor och växtskyddsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna om&lt;br&gt;handeln med jordbruksprodukter skall de avtalsslutande parterna säker-&lt;br&gt;ställa att arrangemangen som avses i artikel 17 samt artikel 23 första stycket&lt;br&gt;a och b, så som de tillämpas på andra produkter än de som omfattas av arti-&lt;br&gt;kel 8.3, inte äventyras genom andra tekniska handelshinder. Artikel 13 är&lt;br&gt;tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De avtalsslutande parterna skall undersöka varje svårighet som kan upp-&lt;br&gt;stå i deras handel med jordbruksprodukter samt sträva efter att finna lämp-&lt;br&gt;liga lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De avtalsslutande parterna åtar sig att fortsätta sina an-strängningar för&lt;br&gt;att nå en gradvis liberalisering av handeln med jordbruksprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 detta syfte skall de avtalsslutande parterna före utgången av år 1993 och&lt;br&gt;därefter med tvåårsintervaller se över villkoren för handeln med jordbruks-&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 ljuset av resultaten av dessa översyner, inom ramen för respektive parts&lt;br&gt;jordbrukspolitik och med hänsyn till resultaten av Uruguay-rundan, skall de&lt;br&gt;avtalsslutande parterna, inom ramen för detta avtal, besluta om ytterligare&lt;br&gt;nedskärningar av alla slag av handelshinder inom jordbrukssektorn, bilate-&lt;br&gt;ralt eller multilateralt, på grundval av preferenser, reciprocitet och ömsesi-&lt;br&gt;diga fördelar — inklusive sådana nedskärningar som följer av statliga&lt;br&gt;handelsmonopol på jordbruksområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser och arrangemang som avser fisk och andra marina produkter&lt;br&gt;finns i protokoll 9.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 3 SAMARBETE I TULLFRÅGOR OCH OM&lt;br&gt;HANDELS LÄTTNADER&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att underlätta handeln sinsemellan skall de avtalsslutande parterna&lt;br&gt;förenkla kontroller och formaliteter vid sina gränser. Bestämmelser som syf-&lt;br&gt;tar till detta finns i protokoll 10.2. De avtalsslutande parterna skall lämna&lt;br&gt;varandra bistånd i tullfrågor för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull-&lt;br&gt;lagstiftningen. Bestämmelser som syftar till detta finns i protokoll 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De avtalsslutande parterna skall stärka och bredda samarbetet i avsikt att&lt;br&gt;förenkla de procedurer som rör handel med varor, särskilt i samband med&lt;br&gt;de av gemenskapens program, projekt och verksamheter som syftar till att&lt;br&gt;uppnå handelslättnader, i enlighet med reglerna i del VI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Utan hinder av artikel 8.3 skall artikel 21 tillämpas på alla varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avtalsslutande part, som avser antingen att sänka den faktiskt tillämpade&lt;br&gt;nivån på de tullar eller avgifter med motsvarande verkan som tillämpas gent-&lt;br&gt;emot tredje land som åtnjuter behandling som mest gynnad nation eller att&lt;br&gt;inte tillämpa dessa, skall såvitt möjligt anmäla åtgärden till Gemensamma&lt;br&gt;EES-kommittén senast trettio dagar innan den träder i kraft. Den avtalsslu-&lt;br&gt;tande parten i fråga skall ta del av varje invändning från andra avtalsslutande&lt;br&gt;parter om de snedvridningar som kan bli följden av åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 4 ANDRA REGLER SOM AVSER FRI&lt;br&gt;RÖRLIGHET FÖR VAROR&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser och arrangemang finns i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;protokoll 12 och bilaga II vad gäller tekniska föreskrifter, standar-&lt;br&gt;der, provning och certifiering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;protokoll 47 vad gäller avveckling av tekniska handelshinder vid&lt;br&gt;handel med vin,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;bilaga III vad gäller produktansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall tillämpas på alla varor, om inte annat anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga IV innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser&lt;br&gt;energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om uppfyllandet av bestämmelserna i artiklarna 10 och 12 leder till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;återutförsel till ett tredje land gentemot vilket den exporterande av-&lt;br&gt;talsslutande parten, vad gäller varan i fråga, tillämpar kvantitativa&lt;br&gt;exportrestriktioner,exporttullar eller åtgärder eller avgifter med&lt;br&gt;motsvarande verkan, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;en allvarlig brist, eller hot om en sådan, vad avser en vara som är&lt;br&gt;nödvändig för den exporterande avtalsslutande parten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och om de situationer som avses ovan ger upphov till eller kan tänkas ge&lt;br&gt;upphov till avsevärda svårigheter för den exporterande avtalsslutande par-&lt;br&gt;ten, får denna avtalsslutande part vidta lämpliga åtgärder i enlighet med för-&lt;br&gt;farandena i artikel 113.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anti-dumpningsåtgärder, utjämningstullar och åtgärder för att motverka&lt;br&gt;otillåtet handelsbruk från tredje lands sida skall inte tillämpas på förbindel-&lt;br&gt;ser mellan de avtalsslutande parterna, om inte annat anges i detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 5 KOL- OCH STÅLPRODUKTER&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92: 170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser och arrangemang som avser kol- och stålprodukter finns i pro-&lt;br&gt;tokollen 14 och 25.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL III FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER,&lt;br&gt;TJÄNSTER OCH KAPITAL&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 1 ARBETSTAGARE OCH&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;EGENFÖRETAGARE&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas mellan EG-medlemssta-&lt;br&gt;terna och EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Denna fria rörlighet skall innebära att all diskriminering av arbetstagare&lt;br&gt;från EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna på grund av nationalitet skall&lt;br&gt;avskaffas vad gäller anställning, ersättning och övriga arbets- och anställ-&lt;br&gt;ningsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den skall, med förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till&lt;br&gt;allmän ordning, säkerhet och hälsa, innefatta rätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;anta faktiska erbjudanden om anställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;förflytta sig fritt inom EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas&lt;br&gt;territorium för detta ändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;uppehålla sig inom en EG-medlemsstats eller en EFTA-stats territo-&lt;br&gt;rium i syfte att inneha anställning där i överensstämmelse med de&lt;br&gt;lagar och andra författningar som gäller för anställning av medbor-&lt;br&gt;gare i den staten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;stanna kvar inom en EG-medlemsstats eller EFTA-stats territorium&lt;br&gt;efter att ha varit anställd där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på anställning i offent-&lt;br&gt;lig tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Bilaga V innehåller särskilda bestämmelser om fri rörlighet för arbetsta-&lt;br&gt;gare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och egenföretagare skall&lt;br&gt;de avtalsslutande parterna inom den sociala trygghetens område i enlighet&lt;br&gt;med bestämmelserna i bilaga VI särskilt se till, vad avser arbetstagare och&lt;br&gt;egenföretagare samt deras familjemedlemmar, att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna&lt;br&gt;läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmå-&lt;br&gt;ner och för beräkning av förmånernas storlek,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;förmåner betalas ut till personer bosatta inom de avtalsslutande par-&lt;br&gt;ternas territorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta för personer att uppta och utöva förvärvsverksamhet som&lt;br&gt;arbetstagare eller som egenföretagare skall de avtalsslutande parterna vidta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de nödvändiga åtgärderna enligt bilaga VII, för ett ömsesidigt erkännande&lt;br&gt;av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis samt samordning av&lt;br&gt;de avtalsslutande parternas bestämmelser i lagar och andra författningar&lt;br&gt;som rör arbetstagares och egenföretagares upptagande och utövande av för-&lt;br&gt;värvsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 2 ETABLERINGSRÄTT&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte förekomma&lt;br&gt;några inskränkningar för medborgare i en EG-medlemsstat eller en EFTA-&lt;br&gt;stat att fritt etablera sig på vilken som helst av dessa staters territorium.&lt;br&gt;Detta skall även gälla rätten för medborgare i varje EG-medlemsstat eller&lt;br&gt;EFTA-stat som är etablerad i någon av dessa stater att upprätta kontor, filia-&lt;br&gt;ler eller dotterbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etableringsfriheten skall innefatta rätt att uppta och utöva verksamhet&lt;br&gt;som egen företagare samt rätt att bilda och driva företag, särskilt bolag som&lt;br&gt;de definieras i artikel 34 andra stycket, på de villkor som etableringslandets&lt;br&gt;lagstiftning föreskriver för egna medborgare, om inte annat följer av bestäm-&lt;br&gt;melserna i kapitel 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bilagorna VIII - XI innehåller särskilda bestämmelser om etableringsrät-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta kapitel skall för den avtalsslutande part som är be-&lt;br&gt;rörd inte omfatta verksamhet som hos den avtalsslutande parten, om än en-&lt;br&gt;dast tillfälligt, är förenad med myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta kapitel och åtgärder som vidtagits med stöd av dessa&lt;br&gt;skall inte hindra tillämpning av bestämmelser i lagar, andra författningar och&lt;br&gt;myndighetsåtgärder som föreskriver särskild behandling av utländska med-&lt;br&gt;borgare och som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller&lt;br&gt;allmän hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolag som bildats i överensstämmelse med en EG-medlemsstats eller&lt;br&gt;EFTA-stats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin hu-&lt;br&gt;vudsakliga verksamhet inom de avtalsslutande parternas territorium skall&lt;br&gt;vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställas med fysiska&lt;br&gt;personer som är medborgare i EG-medlemsstaterna eller EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ”bolag” förstås bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, inbegripet&lt;br&gt;kooperativa sammanslutningar samt andra offentligrättsliga eller privaträtts-&lt;br&gt;liga juridiska personer, med undantag av sådana som inte drivs i vinstsyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 30 skall tillämpas på de frågor som regleras i detta&lt;br&gt;kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 3 TJÄNSTER&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte finnas några in-&lt;br&gt;skränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom de avtalsslutande par-&lt;br&gt;ternas territorier för medborgare i EG-medlemsstater och EFTA-stater som&lt;br&gt;har etablerat sig i en annan EG-medlemsstat eller EFTA-stat än mottagaren&lt;br&gt;av tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bilagorna IX - XI innehåller särskilda bestämmelser om friheten att till-&lt;br&gt;handahålla tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ”tjänster” i detta avtals mening skall anses prestationer som normalt&lt;br&gt;utförs mot ersättning, i den utsträckning de inte faller under bestämmelserna&lt;br&gt;om fri rörlighet för varor, kapital och personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tjänster skall särskilt avses verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;av industriell natur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;av kommersiell natur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;inom hantverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;inom fria yrken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel 2 får den&lt;br&gt;som tillhandahåller en tjänst i detta syfte tillfälligt utöva sin verksamhet i det&lt;br&gt;land där tjänsten tillhandahålls på samma villkor som landet uppställer för&lt;br&gt;sina egna medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för tjänster på transportområdet regleras av bestämmelserna i&lt;br&gt;kapitel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artiklarna 30 och 32 - 34 skall tillämpas på de frågor som&lt;br&gt;regleras i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 4 KAPITAL&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte finnas några restrik-&lt;br&gt;tioner mellan de avtalsslutande parterna avseende rörligheten för kapital&lt;br&gt;som tillhör personer bosatta i EG-medlemsstater eller EFTA-stater och inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heller någon diskriminering som grundas på parternas nationalitet eller bo-&lt;br&gt;stadsort eller på den ort där sådant kapital är placerat. Bilaga XII innehåller&lt;br&gt;de bestämmelser som behövs för att genomföra och tillämpa denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löpande betalningar som har samband med rörlighet för varor, personer,&lt;br&gt;tjänster eller kapital mellan avtalsslutande parter inom ramen för bestäm-&lt;br&gt;melserna i detta avtal, skall vara befriade från alla restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När nationella regler för kapitalmarknad och kreditväsende tillämpas på&lt;br&gt;kapitalrörelser som liberaliserats i enlighet med bestämmelserna i detta av-&lt;br&gt;tal, skall detta ske på ett icke-diskriminerande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lån för direkt eller indirekt finansiering av en EG-medlemsstat eller en&lt;br&gt;EFTA-stat eller dess regionala eller lokala myndigheter får inte emitteras&lt;br&gt;eller placeras i andra EG-medlemsstater eller EFTA-stater utan att de stater&lt;br&gt;som saken gäller har enats om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om skillnader i EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas valutabestäm-&lt;br&gt;melser skulle kunna leda till att personer som är bosatta i en av dessa stater&lt;br&gt;använder de mer liberala regler inom de avtalsslutande parternas territorium&lt;br&gt;som avses i artikel 40 för att kringgå någon av staternas regler för kapitalrö-&lt;br&gt;relser till och från tredje land, får den avtalsslutande parten i fråga vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att övervinna dessa svårigheter.2. Om kapitalrörelser&lt;br&gt;medför störningar på kapitalmarknaden i en EG-medlemsstat eller en&lt;br&gt;EFTA-stat, får den avtalsslutande part som saken gäller vidta lämpliga åtgär-&lt;br&gt;der på kapital-rörelseområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om en avtalsslutande parts behöriga myndigheter genomför en ändring i&lt;br&gt;växelkursen som allvarligt snedvrider konkurrensvillkoren, får de andra av-&lt;br&gt;talsslutande parterna för en strikt begränsad tid vidta nödvändiga åtgärder&lt;br&gt;för att motverka följderna av en sådan ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat har svårigheter eller allvarligt&lt;br&gt;hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans, antingen som följd av&lt;br&gt;en omfattande obalans i betalningsbalansen eller som följd av sammansätt-&lt;br&gt;ningen av dess valutatillgångar, och om sådana svårigheter är ägnade att&lt;br&gt;äventyra särskilt detta avtals funktion, får de avtalsslutande parterna vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen, å ena sidan, och EFTA-staterna, å den andra, skall tillämpa&lt;br&gt;sina interna förfaranden i enlighet med protokoll 18 för att genomföra be-&lt;br&gt;stämmelserna i artikel 43.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Beslut, yttranden och rekommendationer i samband med de åtgärder som&lt;br&gt;anges i artikel 43 skall anmälas till Gemensamma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Alla åtgärder skall bli föremål för förhandskonsultationer och informa-&lt;br&gt;tionsutbyte inom Gemensamma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 den situation som avses i artikel 43.2 får den berörda avtalsslutande par-&lt;br&gt;ten dock, av sekretesskäl eller på grund av frågans brådskande karaktär,&lt;br&gt;vidta åtgärder utan förhandskonsultationer och informationsutbyte, när&lt;br&gt;detta visar sig vara nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 den situation som avses i artikel 43.4, när en plötslig kris inträffar i fråga&lt;br&gt;om betalningsbalansen och de förfaranden som anges i punkt 2 inte kan föl-&lt;br&gt;jas, får den berörda avtalsslutande parten i förebyggande syfte vidta nödvän-&lt;br&gt;diga säkerhetsåtgärder. Sådana åtgärder skall medföra minsta möjliga stör-&lt;br&gt;ningar i detta avtals funktion och får inte gå utöver vad som är helt nödvän-&lt;br&gt;digt för att avhjälpa de plötsligt uppkomna svårigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. När åtgärder vidtas i enlighet med punkterna 3 och 4, skall detta anmälas&lt;br&gt;senast den dag då de träder i kraft, och informationsutbytet och konsultatio-&lt;br&gt;nerna samt de anmälningar som avses i punkt 1 skall därefter ske så snart&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 5 EKONOMISKT OCH MONETÄRT&lt;br&gt;SAMARBETE&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna skall utbyta åsikter och information rörande ge-&lt;br&gt;nomförandet av detta avtal och integrationens inverkan på ekonomisk verk-&lt;br&gt;samhet samt utformningen av den ekonomiska och monetära politiken.&lt;br&gt;Dessutom kan de diskutera det makroekonomiska läget samt politiken och&lt;br&gt;framtidsutsikterna på detta område. Åsikts- och informationsutbytet skall&lt;br&gt;inte vara förpliktande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 6 TRANSPORTER&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artiklarna 48 - 52 skall gälla transporter på järnväg, landsväg och inre&lt;br&gt;vattenvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bilaga XIII innehåller särskilda bestämmelser om alla transportgrenar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En EG-medlemsstats eller en EFTA-stats bestämmelser om transporter&lt;br&gt;på j ärnväg, landsväg och inre vattenvägar, och vilka inte täcks av bilaga XIII,&lt;br&gt;får inte vare sig direkt eller indirekt ge mindre gynnsamma effekter för andra&lt;br&gt;staters transportföretag än för inhemska transportföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vaije avtalsslutande part, som avviker från principen i punkt 1, skall an-&lt;br&gt;mäla detta till Gemensamma EES-kommittén. Övriga avtalsslutande parter,&lt;br&gt;som inte godkänner avvikelsen, får vidta motsvarande motåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd är förenligt med detta avtal, om det tillgodoser behovet av samordning&lt;br&gt;av transporter eller om det innebär ersättning för allmän trafikplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid transporter inom de avtalsslutande parternas territorium får det inte&lt;br&gt;förekomma någon diskriminering, som består i att transportföretag tilläm-&lt;br&gt;par olika fraktsatser och befordringsvillkor för att frakta samma slag av gods&lt;br&gt;samma väg på grund av godsets ursprungs- eller bestämmelseland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den behöriga myndigheten enligt del VII skall på eget initiativ eller på&lt;br&gt;begäran av en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat undersöka de fall av dis-&lt;br&gt;kriminering som avses i denna artikel och fatta nödvändiga beslut inom ra-&lt;br&gt;men för sina egna regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Det är förbjudet att på transporter inom de avtalsslutande parternas terri-&lt;br&gt;torium tillämpa fraktsatser och villkor som i något avseende innefattar stöd&lt;br&gt;eller skydd till förmån för ett eller flera särskilda företag eller näringsgrenar,&lt;br&gt;om inte tillstånd har getts av den behöriga myndighet som avses i artikel&lt;br&gt;50.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den behöriga myndigheten skall på eget initiativ eller på begäran av en&lt;br&gt;EG-medlemsstat eller en EFTA-stat granska de fraktsatser och villkor som&lt;br&gt;avses i punkt 1 och särskilt beakta, å ena sidan, krav på en ändamålsenlig&lt;br&gt;regional-ekonomisk politik, de underutvecklade regionernas behov och pro-&lt;br&gt;blemen i regioner som allvarligt påverkas av politiska förhållanden samt, å&lt;br&gt;andra sidan, sådana fraktsatsers och villkors inverkan på konkurrensen mel-&lt;br&gt;lan olika transport-grenar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga myndigheten skall inom ramen för sina egna regler fatta&lt;br&gt;nödvändiga beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Det förbud som anges i punkt 1 gäller inte tariffer som fastställts för att&lt;br&gt;bemöta konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pålagor eller avgifter vid gränspassage som tranportföretag tar ut utöver&lt;br&gt;fraktsatserna får inte överstiga vad som är skäligt, sedan de kostnader som&lt;br&gt;gränspassagen faktiskt föranlett beaktats. De avtalsslutande parterna skall&lt;br&gt;sträva efter att gradvis sänka dessa kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL IV KONKURRENSREGLER OCH&lt;br&gt;ANDRA GEMENSAMMA REGLER&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 1 REGLER TILLÄMPLIGA PÅ FÖRETAG&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Följande skall vara förbjudet såsom oförenligt med avtalets funktion: alla&lt;br&gt;avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade&lt;br&gt;förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter och som&lt;br&gt;har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen&lt;br&gt;inom det territorium som omfattas av detta avtal, särskilt sådana som inne-&lt;br&gt;bär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller&lt;br&gt;indirekt fastställs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar be-&lt;br&gt;gränsas eller kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;marknader eller inköpskällor delas upp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa han-&lt;br&gt;delspartners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar&lt;br&gt;sig ytterligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt han-&lt;br&gt;delsbruk har något samband med föremålet för avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras icke tilllämpliga på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtal eller kategorier av avtal mellan företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;beslut eller kategorier av beslut av företagssammanslutningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden,&lt;br&gt;som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller&lt;br&gt;till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som kon-&lt;br&gt;sumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås&lt;br&gt;och som inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga&lt;br&gt;för att uppnå dessa mål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en vä-&lt;br&gt;sentlig del av varorna i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning inom det terri-&lt;br&gt;torium som täcks av detta avtal eller inom en väsentlig del av detta skall, i&lt;br&gt;den mån det kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter, vara förbju-&lt;br&gt;det såsom oförenligt med detta avtals funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant missbruk kan särskilt bestå i att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj-&lt;br&gt;ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nack-&lt;br&gt;del för konsumenterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handels-&lt;br&gt;partners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytter-&lt;br&gt;ligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk&lt;br&gt;har något samband med föremålet för avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utan att det påverkar de bestämmelserom tillämpningen av artiklarna 53&lt;br&gt;och 54 i detta avtal som finns i protokoll 21 och bilaga XIV till avtalet, skall&lt;br&gt;EG-kommissionen och EFTArs övervakningsmyndighet, som avses i artikel&lt;br&gt;108.1, säkerställa tillämpningen av de principer som anges i artiklarna 53 och&lt;br&gt;54.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga övervakningsmyndighet som avses i artikel 56 skall, på eget&lt;br&gt;initiativ eller på begäran av en stat inom respektive territorium eller av den&lt;br&gt;andra övervakningsmyndigheten, undersöka fall av förmodade överträdel-&lt;br&gt;ser av dessa principer. Den behöriga övervakningsmyndigheten skall genom-&lt;br&gt;föra dessa undersökningar i samarbete med de behöriga nationella myndig-&lt;br&gt;heterna inom respektive territorium samt i samarbete med den andra över-&lt;br&gt;vakningsmyndigheten, vilken skall ge den sitt bistånd i enlighet med sina&lt;br&gt;egna regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den finner att en överträdelse ägt rum, skall den föreslå lämpliga åt-&lt;br&gt;gärder för att få denna att upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om överträdelsen inte upphör, skall den behöriga övervakningsmyndig-&lt;br&gt;heten genom ett motiverat beslut fastslå att en överträdelse av principerna&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga övervakningsmyndigheten får offentliggöra sitt beslut och&lt;br&gt;bemyndiga staterna inom respektive territorium att, på de villkor och enligt&lt;br&gt;de regler som den fastställer, vidta de åtgärder som krävs för att avhjälpa&lt;br&gt;situationen. Den kan även anmoda den andra övervakningsmyndigheten att&lt;br&gt;bemyndiga stater inom respektive territorium att vidta sådana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Enskilda ärenden enligt artikel 53 skall avgöras av övervakningsmyndig-&lt;br&gt;heterna enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;EFTA:s övervakningsmyndighet skall besluta i enskilda ärenden,&lt;br&gt;där endast handeln mellan EFTA-staterna berörs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;utan att det påverkar tillämpningen av c skall EFTA:s övervaknings-&lt;br&gt;myndighet besluta, i enlighet med bestämmelserna i artikel 58, pro-&lt;br&gt;tokoll 21 och de regler som antagits för deras genomförande, proto-&lt;br&gt;koll 23 och bilaga XIV, i ärenden där omsättningen i de berörda&lt;br&gt;företagen inom EFTA-staternas territorium uppgår till 33 procent&lt;br&gt;eller mer av deras omsättning inom det territorium som täcks av&lt;br&gt;detta avtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) EG-kommissionen beslutar i övriga ärenden samt i ärenden som av-&lt;br&gt;ses i b när handeln mellan EG:s medlemsstatater berörs, med beak-&lt;br&gt;tande av bestämmelserna i artikel 58, protokoll 21, protokoll 23 och&lt;br&gt;bilaga XIV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Enskilda ärenden enligt artikel 54 skall avgöras av övervakningsmyndig-&lt;br&gt;heten för det territorium där det konstateras att en dominerande ställning&lt;br&gt;förekommer. Bestämmelserna i punkt 1 b och c skall tillämpas endast om&lt;br&gt;dominans förekommer inom båda övervakningsmyndigheternas territorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Enskilda ärenden enligt punkt 1 c vilkas följder för handeln mellan EG:s&lt;br&gt;medlemsstater eller för konkurrensen inom gemenskapen inte är märkbara,&lt;br&gt;skall avgöras av EFTA:s övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vad som avses med ”företag” och ”omsättning” i denna artikel anges i&lt;br&gt;protokoll 22.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Företagskoncentrationer som skall kontrolleras enligt punkt 2 och som&lt;br&gt;skapar eller stärker en dominerande ställning, till följd av vilken effektiv&lt;br&gt;konkurrens skulle hindras i betydande omfattning inom det territorium som&lt;br&gt;täcks av detta avtal eller en avsevärd del av detta, skall förklaras vara ofören-&lt;br&gt;liga med detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kontroll av företagskoncentrationer enligt punkt 1 skall verkställas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;EG-kommissionen i de ärenden som avses i förordning (EEG)&lt;br&gt;4064/89 i enlighet med den förordningen och i enlighet med proto-&lt;br&gt;kollen 21 och 24 samt bilaga XIV i detta avtal. EG-kommissionen&lt;br&gt;skall med förbehåll för EG-domstolens prövning ensam vara behö-&lt;br&gt;rig att fatta beslut i dessa ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;EFTA:s övervakningsmyndighet i de ärenden som inte omfattas av&lt;br&gt;a, när de relevanta tröskelvärden som anges i bilaga XIV uppnås&lt;br&gt;inom EFTA-staternas territorium i enlighet med protokollen 21 och&lt;br&gt;24 samt bilaga XIV. Detta begränsar inte EG-medlemsstaternas be-&lt;br&gt;hörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att utveckla och bevara en enhetlig övervakning på konkurrensområdet&lt;br&gt;inom hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och för att främja att&lt;br&gt;detta avtals bestämmelser därom genomförs, tillämpas och tolkas på ett ho-&lt;br&gt;mogent sätt, skall de behöriga myndigheterna samarbeta i enlighet med be-&lt;br&gt;stämmelserna i protokollen 23 och 24.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Beträffande offentliga företag och företag som EG-medlemsstater och&lt;br&gt;EFTA-stater beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter, skall de avtalsslu-&lt;br&gt;tande parterna säkerställa att någon åtgärd inte vidtas och inte heller bibe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hålls som strider mot reglerna i detta avtal, i synnerhet reglerna i artiklarna&lt;br&gt;4 och 53 - 63.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt&lt;br&gt;intresse eller som har karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade&lt;br&gt;reglerna i detta avtal, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen&lt;br&gt;av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgif-&lt;br&gt;ter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i&lt;br&gt;en omfattning som strider mot de avtalsslutande parternas intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsorgan skall inom respektive&lt;br&gt;behörighetsområde säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas&lt;br&gt;och, när det är nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder vad avser stater inom&lt;br&gt;respektive behörighetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga XIV innehåller särskilda bestämmelser för tillämpning av de princi-&lt;br&gt;per som anges i artiklarna 53, 54, 57 och 59.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 2 STATLIGT STÖD&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat föreskrivs i detta avtal, är stöd som ges av EG-medlemssta-&lt;br&gt;ter, EFTA-stater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är,&lt;br&gt;som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa&lt;br&gt;företag eller viss produktion, oförenligt med detta avtal i den utsträckning&lt;br&gt;det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förenligt med detta avtal är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under för-&lt;br&gt;utsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varor-&lt;br&gt;nas ursprung,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller&lt;br&gt;andra exceptionella händelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;stöd som ges till näringslivet i vissa områden av Förbundsrepubliken&lt;br&gt;Tyskland och som påverkats genom Tysklands delning, i den ut-&lt;br&gt;sträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska&lt;br&gt;nackdelar som uppkommit genom denna delning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Som förenligt med detta avtal kan anses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där lev-&lt;br&gt;nadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på&lt;br&gt;sysselsättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt&lt;br&gt;europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en&lt;br&gt;EG-medlemsstats eller en EFTA-stats ekonomi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller&lt;br&gt;vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattning som strider mot det gemensamma intresset,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) stöd av annat slag i enlighet med vad Gemensamma EES-kommittén&lt;br&gt;kan komma att ange i enlighet med del VII.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Alla befintliga former av statligt stöd inom de avtalsslutande parternas&lt;br&gt;territorium samt alla planer på att ge eller ändra sådant stöd skall vara före-&lt;br&gt;mål för fortlöpande granskning med avseende på stödets förenlighet med ar-&lt;br&gt;tikel 61. Denna granskning skall genomföras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;vad avser EG-medlemsstaterna: av EG-kommissionen i enlighet&lt;br&gt;med bestämmelserna i artikel 93 i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;vad avser EFTA-staterna: av EFTA:s övervakningsmyndighet i en-&lt;br&gt;lighet med bestämmelserna i ett avtal mellan EFTA-staterna om&lt;br&gt;upprättande av EFTA:s övervakningsmyndighet, som har de befo-&lt;br&gt;genheter och uppgifter som anges i protokoll 26.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 syfte att säkerställa en enhetlig övervakning av statsstödet inom hela det&lt;br&gt;territorium som omfattas av detta avtal skall EG-kommissionen och EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet samarbeta i enlighet med bestämmelserna i proto-&lt;br&gt;koll 27.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga XV innehåller särskilda bestämmelser om statligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om någon av övervakningsmyndigheterna anser att den andra övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighetens tillämpning av artiklarna 61 och 62 i detta avtal samt arti-&lt;br&gt;kel 5 i protokoll 14 inte är förenlig med upprätthållandet av lika konkurrens-&lt;br&gt;villkor inom det territorium som täcks av detta avtal, skall utbyte av syn-&lt;br&gt;punkter ske inom två veckor i enlighet med förfarandet i protokoll 27 punkt&lt;br&gt;f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en gemensamt överenskommen lösning inte nåtts i slutet av denna&lt;br&gt;tvåveckorsperiod, får den drabbade avtalsslutande partens behöriga myn-&lt;br&gt;dighet omedelbart vidta lämpliga interimistiska åtgärder för att avhj älpa den&lt;br&gt;snedvridning av konkurrensen som uppkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd skall då äga rum i Gemensamma EES-kommittén i syfte att finna&lt;br&gt;en gemensamt godtagbar lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Gemensamma EES-kommittén inte inom tre månader har lyckats nå&lt;br&gt;en lösning och om förfarandet i fråga orsakar eller hotar att orsaka en sned-&lt;br&gt;vridning av konkurrensen som påverkar handeln mellan de avtalsslutande&lt;br&gt;parterna, får de interimistiska åtgärderna ersättas av slutliga åtgärder som är&lt;br&gt;helt nödvändiga för att neutralisera följderna av snedvridningen. I första&lt;br&gt;hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta störningen av EES&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i denna artikel skall också tillämpas på statliga handels-&lt;br&gt;monopol upprättade efter dagen för avtalets undertecknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 3 ANDRA GEMENSAMMA REGLER&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Bilaga XVI innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang om of-&lt;br&gt;fentlig upphandling som, om inte annat anges, skall tillämpas på alla där an-&lt;br&gt;givna varor och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Protokoll 28 och bilaga XVII innehåller särskilda bestämmelser om imma-&lt;br&gt;teriell äganderätt inbegripet industriell och kommersiell äganderätt; bestäm-&lt;br&gt;melser som, om inte annat anges, skall tillämpas på alla varor och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL V ÖVERGRIPANDE&lt;br&gt;BESTÄMMELSER OM DE FYRA&lt;br&gt;FRIHETERNA&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 1 SOCIALPOLITIK&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna är ense om behovet att främja en förbättring av&lt;br&gt;arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De avtalsslutande parterna skall särskilt sträva efter att, främst i fråga om&lt;br&gt;arbetsmiljön, främja förbättringar av arbetstagares hälsa och säkerhet. För&lt;br&gt;att medverka till att detta mål uppnås, skall minimikrav tillämpas, som skall&lt;br&gt;genomföras stegvis, varvid hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tek-&lt;br&gt;niska bestämmelser hos var och en av de avtalsslutande parterna. Sådana&lt;br&gt;minimikrav skall inte hindra någon avtalsslutande part från att bibehålla el-&lt;br&gt;ler införa sådana mera långtgående bestämmelser för att värna om arbetsvill-&lt;br&gt;kor som är förenliga med detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bilaga XVIII anger närmare vilka bestämmelser de avtalsslutande par-&lt;br&gt;terna skall genomföra som minimikrav enligt punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom området arbetsrätt skall de avtalsslutande parterna genomföra de åt-&lt;br&gt;gärder som krävs för att säkerställa att detta avtal fungerar väl. Åtgärderna&lt;br&gt;anges närmare i bilaga XVIII.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vatje avtalsslutande part skall säkerställa och upprätthålla principen om&lt;br&gt;lika lön för kvinnor och män för lika arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna artikel skall med ”lön” förstås den gängse grund- eller minimilö-&lt;br&gt;nen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som&lt;br&gt;arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställ-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lika lön utan könsdiskriminering innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräknings-&lt;br&gt;grunder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;tidlön skall vara lika för lika arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bilaga XVIII innehåller särskilda bestämmelser för genomförande av&lt;br&gt;punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna skall främja principen om lika behandling av&lt;br&gt;kvinnor och män genom att genomföra och tillämpa de bestämmelser som&lt;br&gt;anges närmare i bilaga XVIII.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna skall sträva efter att främja dialogen på euro-&lt;br&gt;peisk nivå mellan arbetsgivare och arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 2 KONSUMENTSKYDD&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga XIX innehåller bestämmelser om konsumentskydd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 3 MILJÖ&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De avtalsslutande parternas åtgärder i fråga om miljön skall ha till syfte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att bevara, skydda och förbättra miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att bidra till skyddet av människornas hälsa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;att säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturresur-&lt;br&gt;serna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De avtalsslutande parternas åtgärder i fråga om miljön skall grundas på&lt;br&gt;principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrä-&lt;br&gt;desvis bör hejdas vid källan och att den som skadat miljön skall betala. Mil-&lt;br&gt;jöskyddskraven skall vara en del av de avtalsslutande parternas politik i öv-&lt;br&gt;rigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga XX innehåller de särskilda bestämmelser om skyddsåtgärder som&lt;br&gt;skall tillämpas enligt artikel 73.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skyddsåtgärder som avses i artikel 74 skall inte hindra någon avtalsslu-&lt;br&gt;tande part från att bibehålla eller införa strängare skyddsåtgärder som är&lt;br&gt;förenliga med detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 4 STATISTIK&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De avtalsslutande parterna skall säkerställa framtagning och spridning av&lt;br&gt;sammanhållna och jämförbara statistiska uppgifter för att beskriva och följa&lt;br&gt;alla relevanta ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter på EES.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 detta syfte skall de avtalsslutande parterna utveckla och använda harmo-&lt;br&gt;niserade metoder, definitioner och klassificeringar samt gemensamma pro-&lt;br&gt;gram och förfaranden och därvid organisera det statistiska arbetet på lämp-&lt;br&gt;liga administrativa nivåer och med tillräcklig hänsyn till behovet av skydd&lt;br&gt;mot obehörig insyn i fråga om statistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bilaga XXI innehåller särskilda bestämmelser om statistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Protokoll 30 innehåller särskilda bestämmelser om hur samarbetet på sta-&lt;br&gt;tistikområdet skall organiseras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 5 BOLAGSRÄTT&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga XXII innehåller särskilda bestämmelser om bolagsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL VI SAMARBETE VID SIDAN OM DE&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;FYRA FRIHETERNA&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Artikel 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna skall stärka och bredda samarbetet inom ramen&lt;br&gt;för gemenskapens verksamhet inom följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- forskning och teknisk utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;informationstjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;miljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utbildning, yrkespraktik och ungdomsfrågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;socialpolitik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- små och medelstora företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- turism,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den audiovisuella sektorn och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;räddningstjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i den utsträckning som dessa frågor inte regleras genom bestämmelser i&lt;br&gt;andra delar av detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De avtalsslutande parterna skall med alla lämpliga medel förstärka den&lt;br&gt;ömsesidiga dialogen, särskilt genom de förfaranden som anges i del VII, i&lt;br&gt;syfte att visa på områden och verksamheter där ett närmare samarbete skulle&lt;br&gt;kunna bidra till att deras gemensamma syften uppnås inom de områden som&lt;br&gt;avses i artikel 78.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De skall särskilt utbyta information och, på begäran av en avtalsslutande&lt;br&gt;part, samråda inom Gemensamma EES-kommittén vad gäller planer och&lt;br&gt;förslag om upprättande eller ändring av ramprogram, särskilda program,&lt;br&gt;verksamheter och projekt inom de områden som avses i artikel 78.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i del VII skall med nödvändiga ändringar tillämpas på&lt;br&gt;del VI, när detta särskilt anges i del VI eller i protokoll 31.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det samarbete som avses i artikel 78 skall normalt ske i någon av följande&lt;br&gt;former:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- EFTA-staternas deltagande i EG:s ramprogram, särskilda program, pro-&lt;br&gt;jekt eller andra verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Upprättande av gemensam verksamhet inom särskilda områden, som&lt;br&gt;kan innefatta planering eller samordning av verksamheter, sammanslag-&lt;br&gt;ning av pågående verksamheter och genomförande av tillfälliga gemen-&lt;br&gt;samma verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Formellt och informellt utbyte eller tillhandahållande av information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Gemensamma ansträngningar för att främja viss verksamhet inom de av-&lt;br&gt;talsslutande parternas hela territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Parallell lagstiftning, när så är lämpligt, med identiskt eller likartat inne-&lt;br&gt;håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Samordning, när detta är av gemensamt intresse, av ansträngningar och&lt;br&gt;verksamheter genom eller inom ramen för internationella organisationer&lt;br&gt;samt av samarbete med tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När samarbetet sker i form av EFTA-staternas deltagande i EG:s rampro-&lt;br&gt;gram, särskilda program, projekt eller andra verksamheter, skall följande&lt;br&gt;principer tillämpas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;EFTA-staterna skall ha tillgång till alla delar av ett program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;EFTA-staternas ställning i de kommittéer som bistår EG-kommis-&lt;br&gt;sionen med genomförande och utveckling av en EG-verksamhet&lt;br&gt;som EFTA-staterna eventuellt bidrar till finansiellt genom sitt delta-&lt;br&gt;gande, skall i full utsträckning återspegla detta bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Bestämmelserna i artikel 79.3 skall tillämpas på sådana beslut av ge-&lt;br&gt;menskapen som inte avser den allmänna budgeten, om dessa direkt&lt;br&gt;eller indirekt berör ramprogram, särskilda program, projekt eller&lt;br&gt;andra verksamheter som EFTA-staterna deltar i genom ett beslut&lt;br&gt;enligt detta avtal. Villkor och betingelser för ett fortsatt deltagande&lt;br&gt;i verksamheten i fråga får granskas av Gemensamma EES-kommit-&lt;br&gt;tén i enlighet med artikel 86.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;På projektnivå skall institutioner, företag, organisationer och med-&lt;br&gt;borgare i EFTA-stater ha samma rättigheter och skyldigheter vad&lt;br&gt;avser ett EG-program eller annan verksamhet som de som är till-&lt;br&gt;lämpliga på institutioner, företag, organisationer och medborgare i&lt;br&gt;EG-medlemsstaterna som deltar i samma verksamhet. Detta skall&lt;br&gt;med nödvändiga ändringar tillämpas på deltagare i utbyten mellan&lt;br&gt;EG-medlemsstater och EFTA-stater inom ramen för verksamheten&lt;br&gt;i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;EFTA-staterna, deras institutioner, företag, organisationer och&lt;br&gt;medborgare, skall ha samma rättigheter och skyldigheter vad gäller&lt;br&gt;spridning, utvärdering och utnyttjande av resultaten som de som till-&lt;br&gt;kommer EG:s medlemsstater, deras institutioner, företag, organisa-&lt;br&gt;tioner och medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;De avtalsslutande parterna åtar sig att, i enlighet med sina respek-&lt;br&gt;tive regler och förordningar och i den utsträckning det är nödvän-&lt;br&gt;digt, underlätta rörligheten för deltagare i ett program eller annan&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När samarbetet enligt denna del innefattar finansiell medverkan från&lt;br&gt;EFTA-staterna, skall denna medverkan ske i någon av följande former:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) EFTA-staternas bidrag, som följer av deras deltagande i gemenska-&lt;br&gt;pens verksamheter, skall fördelas i proportion till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- anslagen för ekonomiska åtaganden och anslagen för betalningar&lt;br&gt;vilka varje år fastställs i gemenskapens allmänna budget för de bud-&lt;br&gt;getposter som motsvarar verksamheterna i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ”proportionalitetsfaktor” som skall bestämma EFTA-stater-&lt;br&gt;nas medverkan skall utgöra summan av förhållandet mellan å ena&lt;br&gt;sidan var och en av EFTA-staternas bruttonationalprodukter, till&lt;br&gt;marknadspriser, och å andra sidan summan av gemenskapens och&lt;br&gt;respektive EFTA-stats bruttonationalprodukter, till marknadspri-&lt;br&gt;ser. Denna faktor skall för varje budgetår beräknas på grundval av&lt;br&gt;de senaste tillgängliga statistiska uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-staternas bidragsbelopp skall, både för anslagen för eko-&lt;br&gt;nomiska åtaganden och anslagen för betalningar, utgöra tillägg till&lt;br&gt;de belopp som fastställts för gemenskapen i den allmänna budgeten&lt;br&gt;för varje budgetpost som motsvarar verksamheterna i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bidrag som vaije år skall betalas ut av EFTA-staterna skall&lt;br&gt;fastställas på grundval av anslagen för betalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtaganden som gemenskapen gjort innan EFTA-staterna börjat&lt;br&gt;medverka i dessa verksamheter på grundval av detta avtal - samt de&lt;br&gt;betalningar som följer härav - skall inte föranleda några bidrag från&lt;br&gt;EFTA-staternas sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;EFTA-staternas finansiella bidrag till följd av deras medverkan i&lt;br&gt;vissa projekt eller andra verksamheter skall grundas på principen att&lt;br&gt;varje avtalsslutande part skall stå för sina egna kostnader och därut-&lt;br&gt;över betala ett skäligt bidrag, som skall fastställas av Gemensamma&lt;br&gt;EES-kommittén till gemenskapens fasta kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Gemensamma EES-kommittén skall fatta de nödvändiga besluten&lt;br&gt;om de avtalsslutande parternas bidrag till kostnaderna för verksam-&lt;br&gt;heten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De närmare bestämmelserna för tillämpning av denna artikel finns i proto-&lt;br&gt;koll 32.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När samarbetet sker i form av informationsutbyte mellan offentliga myndig-&lt;br&gt;heter, skall EFTA-staterna ha samma rättigheter att ta emot och samma skyl-&lt;br&gt;digheter att ge information som EG- medlemsstaterna samt vara underkas-&lt;br&gt;tade de sekretesskrav som skall fastställas av Gemensamma EES-kommit-&lt;br&gt;tén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om samarbetet inom särskilda områden finns i protokoll 31.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av protokoll 31, skall samarbete som redan upprättats&lt;br&gt;mellan EG och enskilda EFTA-stater inom de områden som anges i artikel&lt;br&gt;78 vid tiden för detta avtals ikraftträdande framdeles ske enligt de tillämpliga&lt;br&gt;bestämmelserna i denna del och i protokoll 31.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma EES-kommittén skall, i enlighet med del VII, fatta alla nöd-&lt;br&gt;vändiga beslut om tillämpning av artiklarna 78 - 85 samt om de åtgärder som&lt;br&gt;grundar sig på dessa artiklar, vilket bland annat kan inbegripa tillägg till och&lt;br&gt;ändringar i bestämmelserna i protokoll 31 samt antagande av sådana över-&lt;br&gt;gångsbestämmelser som behövs för genomförandet av artikel 85.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att utveckla,&lt;br&gt;stärka eller bredda samarbetet inom ramen för gemenskapens verksamhet&lt;br&gt;inom områden som inte finns uppräknade i artikel 78, när sådant samarbete&lt;br&gt;anses kunna bidra till förverkligandet av detta avtals mål eller av de avtals-&lt;br&gt;slutande parterna anses vara av gemensamt intresse. Sådana åtgärder kan&lt;br&gt;innefatta ändring av artikel 78 genom att nya områden läggs till dem som&lt;br&gt;finns uppräknade där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i andra delar av&lt;br&gt;detta avtal skall bestämmelserna i denna del inte utesluta möjligheten för en&lt;br&gt;avtalsslutande part att självständigt förbereda, vidta och genomföra åtgär-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL VII INSTITUTIONELLA&lt;br&gt;BESTÄMMELSER&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL I SAMMANSLUTNINGENS STRUKTUR&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 1 EES-RÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ett EES-råd upprättas härmed. Det skall särskilt svara för att ge politiska&lt;br&gt;impulser vid genomförandet av detta avtal och för att fastställa de allmänna&lt;br&gt;riktlinjerna för Gemensamma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte skall EES-rådet bedöma hur avtalet i dess helhet fungerar och&lt;br&gt;utvecklas. Det skall fatta de politiska beslut som leder till ändringar i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De avtalsslutande parterna, vad avser gemenskapen och EG-medlemssta-&lt;br&gt;terna inom sina respektive behörighetsområden, får, efter att ha diskuterat&lt;br&gt;frågan i Gemensamma EES-kommittén eller direkt i synnerligen bråds-&lt;br&gt;kande fall, i EES-rådet ta upp vaije fråga som ger upphov till svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EES-rådet skall genom beslut anta sin arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EES-rådet skall bestå av medlemmarna av Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;råd och ledamöter av EG-kommissionen samt av en regeringsmedlem från&lt;br&gt;var och en av EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-rådets medlemmar får låta sig representeras i enlighet med de villkor&lt;br&gt;som skall fastställas i rådets arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EES-rådets beslut skall fattas genom överenskommelse mellan å ena sidan&lt;br&gt;gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ordförandeskapet i EES-rådet skall innehas omväxlande, under en sex-&lt;br&gt;månadersperiod, av en medlem av Europeiska gemenskapernas råd och en&lt;br&gt;medlem av regeringen i en EFTA-stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EES-rådet skall sammankallas två gånger om året av dess ordförande.&lt;br&gt;EES-rådet skall också sammanträda i enlighet med sin arbetsordning, när-&lt;br&gt;helst omständigheterna kräver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 2 GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En gemensam EES-kommitté upprättas härmed. Den skall säkerställa att&lt;br&gt;avtalet genomförs på ett effektivt sätt. I detta syfte skall den se till att ett&lt;br&gt;utbyte sker av åsikter och information samt fatta beslut i de fall som anges i&lt;br&gt;detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De avtalsslutande parterna, vad avser gemenskapen och EG-medlemssta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terna inom sina respektive behörighetsområden, skall i Gemensamma EES-&lt;br&gt;kommittén samråda på varje punkt av betydelse för avtalet som ger upphov&lt;br&gt;till svårigheter och som tagits upp av en av parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Gemensamma EES-kommittén skall genom beslut anta sin arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Gemensamma EES-kommittén skall bestå av företrädare för de avtalsslu-&lt;br&gt;tande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Gemensamma EES-kommittén skall fatta beslut genom överenskom-&lt;br&gt;melse mellan å ena sidan gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna,&lt;br&gt;som talar med en röst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ordförandeskapet i Gemensamma EES-kommittén skall innehas omväx-&lt;br&gt;lande, under en sexmånadersperiod, av företrädaren för gemenskapen, det&lt;br&gt;vill säga EG-kommissionen, och företrädaren för en av EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I syfte att fullgöra sina uppgifter skall Gemensamma EES-kommittén i&lt;br&gt;allmänhet sammanträda minst en gång i månaden. Den skall även samman-&lt;br&gt;träda på initiativ av sin ordförande eller på begäran av någon av de avtalsslu-&lt;br&gt;tande parterna i enlighet med sin arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Gemensamma EES-kommittén kan besluta att inrätta underkommittéer&lt;br&gt;eller arbetsgrupper för att bistå den vid fullgörandet av dess uppgifter. Ge-&lt;br&gt;mensamma EES-kommittén skall i sin arbetsordning bestämma sådana un-&lt;br&gt;derkommittéers och arbetsgruppers sammansättning och verksamhetsfor-&lt;br&gt;mer. Deras uppdrag skall i varje enskilt fall fastställas av Gemensamma&lt;br&gt;EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Gemensamma EES-kommittén skall i en årlig rapport redogöra för avta-&lt;br&gt;lets funktion och utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 3 PARLAMENTARISKT SAMARBETE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En gemensam parlamentarikerkommitté för EES (EES gemensamma&lt;br&gt;parlamentarikerkommitté) upprättas härmed. Den skall bestå av ett lika an-&lt;br&gt;tal ledamöter av, å ena sidan, Europaparlamentet och, å andra sidan, EFTA-&lt;br&gt;staternas parlament. Det sammanlagda antalet ledamöter i kommittén anges&lt;br&gt;i stadgan i protokoll 36.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall ha möten växelvis&lt;br&gt;inom gemenskapen och i en EFTA-stat i enlighet med bestämmelserna i pro-&lt;br&gt;tokoll 36.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall genom dialog och de-&lt;br&gt;batt bidra till en bättre förståelse mellan gemenskapen och EFTA-staterna&lt;br&gt;inom de områden som täcks av detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EES gemensamma parlamentarikerkommitté kan framlägga sina syn-&lt;br&gt;punkter i form av rapporter eller resolutioner, så som den finner lämpligt.&lt;br&gt;Den skall särskilt granska Gemensamma EES-kommitténs årsrapport, upp-&lt;br&gt;rättad i enlighet med artikel 94.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. EES-rådets ordförande får inställa sig inför EES gemensamma parlamen-&lt;br&gt;tarikerkommitté för att höras av denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall anta sin arbetsord-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 4 SAMARBETE MELLAN SAMHÄLLSLIVETS PARTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemmar av Ekonomiska och sociala kommittén och andra organ, där&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter inom gemenskapen är representerade och av mot-&lt;br&gt;svarande organ inom EFTA-staterna, skall sträva efter att stärka kontak-&lt;br&gt;terna sinsemellan och att samarbeta organiserat och regelbundet för att öka&lt;br&gt;medvetenheten om de ekonomiska och sociala aspekterna av det ökande&lt;br&gt;ömsesidiga beroendet mellan de avtalsslutande parternas ekonomier och de-&lt;br&gt;ras intressen i EES-sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I detta syfte upprättas härmed en rådgivande EES-kommitté. Den skall&lt;br&gt;bestå av ett lika antal medlemmar av, å ena sidan, Europeiska gemenskaper-&lt;br&gt;nas ekonomiska och sociala kommitté och, å andra sidan, EFTA:s rådgi-&lt;br&gt;vande kommitté. Kommittén kan lägga fram sina åsikter i form av rapporter&lt;br&gt;eller resolutioner, så som den finner lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Rådgivande EES-kommittén skall anta sin arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 2 FÖRFARANDET VID&lt;br&gt;BESLUTSFATTANDE&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta avtal inskränker inte någon avtalsslutande parts rätt att utan att det&lt;br&gt;påverkar icke-diskrimineringsprincipen ändra sin interna lagstiftning inom&lt;br&gt;de områden som täcks av avtalet under förutsättning att parten först har in-&lt;br&gt;formerat övriga avtalsslutande parter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om Gemensamma EES-kommittén finner att lagstiftningen i dess änd-&lt;br&gt;rade lydelse inte negativt påverkar avtalets tillfredsställande funktion,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;om förfarandet enligt artikel 98 har fullföljts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagorna till detta avtal och protokollen 1-7, 9-11, 19-27, 30-32, 37, 39, 41&lt;br&gt;och 47, kan vid behov ändras genom beslut av Gemensamma EES-kommit-&lt;br&gt;tén i enlighet med artiklarna 93.2, 99, 100, 102 och 103.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Så snart ny lagstiftning är under utarbetande av EG-kommissionen på ett&lt;br&gt;område som omfattas av detta avtal, skall kommissionen underhand råd-&lt;br&gt;fråga experter i EFTA-staterna på samma sätt som den rådfrågar experter i&lt;br&gt;EG:s medlemsstater vid utarbetandet av sina förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När EG-kommissionen överlämnar sitt förslag till Europeiska gemenska-&lt;br&gt;pernas råd, skall den överlämna kopior av detta till EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av någon av de avtalsslutande parterna skall ett preliminärt&lt;br&gt;utbyte av åsikter äga rum inom Gemensamma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Under den fas som föregår ett beslut inom Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;råd skall de avtalsslutande parterna i en fortgående informations- och sam-&lt;br&gt;rådsprocess, vid viktiga tillfällen, åter samråda med varandra i Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén, då detta begärs av någon av parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. De avtalsslutande parterna skall med gott uppsåt samarbeta under infor-&lt;br&gt;mations- och samrådsfasen i syfte att underlätta beslutsfattandet i Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén i slutet av denna process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommmissionen skall tillförsäkra experter från EFTA-staterna ett så&lt;br&gt;omfattande deltagande som möjligt, med hänsyn till de områden som be-&lt;br&gt;rörs, under beredningen av förslag till åtgärder, vilka därefter skall föreläg-&lt;br&gt;gas de kommittéer som bistår kommissionen vid utövandet av dess verkstäl-&lt;br&gt;lande befogenheter. När EG-kommissionen utarbetar förslag till åtgärder,&lt;br&gt;skall den anlita experter i EFTA-staterna på samma sätt som den anlitar ex-&lt;br&gt;perter i EG:s medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall då hänvändelse sker till Europeiska gemenskapernas råd i enlighet&lt;br&gt;med det förfarande som är tillämpligt på det slags kommitté som berörs,&lt;br&gt;skall kommissionen för rådet redovisa de synpunkter som lagts fram av&lt;br&gt;EFTA-staternas experter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vad gäller kommittéer som varken omfattas av artikel 81 eller artikel 100&lt;br&gt;skall experter från EFTA-staterna knytas till arbetet, när så behövs för att&lt;br&gt;detta avtal skall fungera på ett tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa kommittéer är uppräknade i protokoll 37. Villkoren för en sådan&lt;br&gt;medverkan anges i de tillämpliga protokollen och bilagorna för respektive&lt;br&gt;område, där de aktuella frågorna behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om de avtalsslutande parterna finner att en sådan medverkan skall ut-&lt;br&gt;sträckas till andra kommittéer av liknande slag, kan Gemensamma EES-&lt;br&gt;kommittén ändra protokoll 37.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att säkerställa rättssäkerheten och enhetligheten inom EES skall Ge-&lt;br&gt;mensamma EES-kommittén fatta beslut om ändring av en bilaga till detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtal så snart som möjligt efter det att gemenskapen har antagit den motsva-&lt;br&gt;rande nya EG-lagstiftningen i syfte att möjliggöra en samtidig tillämpning av&lt;br&gt;denna samt av ändringarna i bilagorna till avtalet. Gemenskapen skall där-&lt;br&gt;för, varje gång den antar lagstiftning i en fråga som regleras i detta avtal,&lt;br&gt;snarast underrätta övriga avtalsslutande parter i Gemensamma EES-kom-&lt;br&gt;mittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Gemensamma EES-kommittén bedömer vilken del av en bilaga till detta&lt;br&gt;avtal som är direkt berörd av den nya lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De avtalsslutande parterna skall på allt sätt sträva efter att nå en överens-&lt;br&gt;kommelse i frågor som är relevanta för detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma EES-kommittén skall särskilt sträva efter att söka nå en&lt;br&gt;ömsesidigt godtagbar lösning när en allvarlig svårighet uppstår på ett område&lt;br&gt;som i EFTA-staterna omfattas av lagstiftarens behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om, trots tillämpning av föregående punkt, en överenskommelse om en&lt;br&gt;ändring av en bilaga till detta avtal inte kan nås, skall Gemensamma EES-&lt;br&gt;kommittén undersöka alla ytterligare möjligheter att säkerställa att avtalet&lt;br&gt;även fortsättningsvis fungerar tillfredsställande samt fatta varje beslut som&lt;br&gt;kan vara nödvändigt i detta hänseende, däri inbegripet möjligheten att er-&lt;br&gt;känna att lagstiftningen är likvärdig. Ett sådant beslut skall fattas senast vid&lt;br&gt;utgången av sex månader från den dag då ärendet hänskjutits till Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén eller, om denna dag infaller senare, den dag då mot-&lt;br&gt;svarande EG-lag-stiftning träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om Gemensamma EES-kommittén vid utgången av den tidsfrist som an-&lt;br&gt;ges i punkt 4 inte har fattat beslut om en ändring av en bilaga till detta avtal,&lt;br&gt;skall den del som berörs härav, fastställd i enlighet med punkt 2, betraktas&lt;br&gt;som provisoriskt suspenderad, om inte Gemensamma EES-kommittén be-&lt;br&gt;slutar om motsatsen. En sådan suspension skall börja gälla sex månader efter&lt;br&gt;utgången av den tid som avses i punkt 4, men i inget fall tidigare än den dag&lt;br&gt;då motsvarande EG-rättsakt genomförs i gemenskapen. Gemensamma&lt;br&gt;EES-kommittén skall fullfölja sina strävanden att enas om en ömsesidigt&lt;br&gt;godtagbar lösning, så att suspensionen kan återkallas så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. De praktiska konsekvenserna av den suspension som avses i punkt 5 skall&lt;br&gt;diskuteras i Gemensamma EES-kommittén. De rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;som redan förvärvats av enskilda och företag enligt detta avtal skall kvarstå.&lt;br&gt;De avtalsslutande parterna skall, när så är lämpligt, besluta om de ändringar&lt;br&gt;som blir nödvändiga på grund av suspensionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om ett av Gemensamma EES-kommittén fattat beslut kan bli bindande&lt;br&gt;för en avtalsslutande part först efter det att konstitutionella krav uppfyllts,&lt;br&gt;skall beslutet, om det anger en viss dag, träda i kraft den dagen under förut-&lt;br&gt;sättning att den avtalsslutande parten före den dagen har anmält till övriga&lt;br&gt;avtalsslutande parter att de konstitutionella kraven uppfyllts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sådan anmälan inte har gjorts före den dagen träder beslutet i kraft&lt;br&gt;den första dagen i den andra månaden efter den sista anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om en sådan anmälan inte har gjorts inom sex månader efter Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommitténs beslut, skall beslutet tillämpas provisoriskt i avvak-&lt;br&gt;tan på att de konstitutionella kraven skall uppfyllas, om inte en avtalsslu-&lt;br&gt;tande part anmäler att en sådan provisorisk tillämpning inte kan äga rum. I&lt;br&gt;detta fall, eller om en avtalsslutande part anmäler icke-ratifikation av ett&lt;br&gt;beslut av Gemensamma EES-kommittén, skall det upphävande som anges&lt;br&gt;i artikel 102.5 träda i kraft en månad efter en sådan anmälan, men inte i&lt;br&gt;något fall tidigare än den dag då motsvarande EG-rättsakt genomförs i&lt;br&gt;gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som fattas av Gemensamma EES-kommittén i de fall som anges i&lt;br&gt;detta avtal skall, om inte annat anges däri, vara bindande för de avtalsslu-&lt;br&gt;tande parterna sedan de trätt i kraft. De avtalsslutande parterna skall vidta&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder för att säkerställa beslutens genomförande och till-&lt;br&gt;lämpning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 3 HOMOGENITET,&lt;br&gt;ÖVERVAKNINGSFÖRFARANDE OCH&lt;br&gt;TVISTLÖSNING&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 1 HOMOGENITET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 syfte att uppnå de avtalsslutande parternas mål att nå fram till en så en-&lt;br&gt;hetlig tolkning som möjligt av bestämmelserna i detta avtal och av de be-&lt;br&gt;stämmelser i EG-lagstiftningen som i sak återges i avtalet skall Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén vidta åtgärder i enlighet med denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Gemensamma EES-kommittén skall fortlöpande granska utvecklingen av&lt;br&gt;rättspraxis inom Europeiska gemenskapernas domstol och den EFTA-dom-&lt;br&gt;stol som avses i artikel 108.2.1 detta syfte skall dessa domstolars domar över-&lt;br&gt;lämnas till Gemensamma EES-kommittén, som skall vidta åtgärder för att&lt;br&gt;upprätthålla den homogena tolkningen av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om Gemensamma EES-kommittén inom två månader efter det att frågan&lt;br&gt;om en skiljaktighet i rättspraxis mellan de båda domstolarna har väckts hos&lt;br&gt;den inte har lyckats bevara en homogen tolkning av avtalet, får förfarandena&lt;br&gt;enligt artikel 111 tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att främja en så enhetlig tolkning av detta avtal som möjligt, varvid&lt;br&gt;full hänsyn skall tas till domstolars oberoende ställning, skall ett system för&lt;br&gt;utbyte av information rörande domar av EFTA-domstolen, Europeiska ge-&lt;br&gt;menskapernas domstol och Europeiska gemenskapernas första instansrätt&lt;br&gt;samt EFTA-staternas domstolar som utgör sista instans upprättas av Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén. Detta system skall omfatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;överlämnande till registratorn vid Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;domstol av dessa domstolars domar när de avser tolkning och till-&lt;br&gt;lämpning av, å ena sidan, detta avtal och, å andra sidan, Fördraget&lt;br&gt;om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och För-&lt;br&gt;draget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen&lt;br&gt;med ändringar och tillägg, samt de rättsakter som antagits i överens-&lt;br&gt;stämmelse med dessa fördrag, i den mån de rör bestämmelser som i&lt;br&gt;sak är identiska med bestämmelser i detta avtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;klassificering av dessa domar verkställd av registratorn vid Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapernas domstol, vilket i den utsträckning det be-&lt;br&gt;hövs innefattar utarbetande och publicering av översättningar och&lt;br&gt;sammanfattningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;överlämnande från registratorn vid Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;domstol av relevanta handlingar till de behöriga nationella myndig-&lt;br&gt;heter som skall utses av varje avtalsslutande part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om möjligheten för en EFTA-stat att bemyndiga en domstol&lt;br&gt;eller annan dömande myndighet att begära att Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;domstol fattar beslut om tolkningen av en EES-regel finns i protokoll 34.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 2 ÖVERVAKNINGSFÖRFARANDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTA-staterna skall upprätta en oberoende övervakningmyndighet&lt;br&gt;(EFTA:s övervakningsmyndighet) samt skapa förfaranden liknande dem&lt;br&gt;som finns inom gemenskapen, däri inbegripet förfaranden för att säkerställa&lt;br&gt;att skyldigheterna enligt detta avtal uppfylls och för att kontrollera lagenlig-&lt;br&gt;heten av åtgärder av EFTA:s övervakningsmyndighet gällande konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTA-staterna skall upprätta en domstol (EFTA-domstolen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen skall, i enlighet med ett särskilt avtal mellan EFTA-sta-&lt;br&gt;terna, vad gäller tillämpningen av detta avtal, vara behörig särskilt för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;mål eller ärenden som rör övervakningsförfarandet avseende&lt;br&gt;EFTA-staterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;överklaganden av beslut på konkurrensområdet i ärenden som fat-&lt;br&gt;tats av EFTA:s övervakningsmyndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;lösning av tvister mellan två eller flera EFTA-stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Fullgörandet av skyldigheterna enligt detta avtal skall övervakas av, å ena&lt;br&gt;sidan, EFTA:s övervakningsmyndighet och, å andra sidan, EG-kommissio-&lt;br&gt;nen, som skall handla i enlighet med Fördraget om upprättandet av Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av Euro-&lt;br&gt;peiska kol- och stålgemenskapen och detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. För att säkerställa en enhetlig övervakning inom hela EES skall EFTA:s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningsmyndighet och EG-kommissionen samarbeta, utbyta informa-&lt;br&gt;tion och samråda i frågor som rör övervakningspolitiken och enskilda ären-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Alla klagomål som rör tillämpningen av detta avtal skall lämnas till EG-&lt;br&gt;kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet. Dessa skall underrätta&lt;br&gt;varandra om de klagomål som de tagit emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vart och ett av dessa organ skall pröva de klagomål som faller inom dess&lt;br&gt;behörighet och till det andra organet överlämna de klagomål som faller inom&lt;br&gt;det organets behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om dessa två organ är oeniga om vilken åtgärd som bör vidtas med anled-&lt;br&gt;ning av ett klagomål, eller om de är oeniga vad avser resultatet av pröv-&lt;br&gt;ningen, har vart och ett av organen rätt att hänskjuta frågan till Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén, som skall handlägga ärendet i enlighet med artikel&lt;br&gt;111.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt detta avtal av EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kom-&lt;br&gt;missionen, som medför betalningsskyldighet för andra än stater, skall vara&lt;br&gt;verkställbara. Detsamma skall gälla domar som enligt detta avtal har medde-&lt;br&gt;lats av Europeiska gemenskapernas domstol, Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;första instansrätt och EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den&lt;br&gt;stat inom vars territorium den sker. Beslut om att verkställighet skall ske&lt;br&gt;skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets&lt;br&gt;äkthet genom den myndighet som varje avtalsslutande part skall utse för&lt;br&gt;detta ändamål och meddela de övriga avtalsslutande parterna, EFTA:s över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet, EG-kommissionen, Europeiska gemenskapernas dom-&lt;br&gt;stol, Europeiska gemenskapernas första instansrätt och EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När dessa formaliteter har uppfyllts på begäran av den berörda parten, får&lt;br&gt;denna part fullfölja verkställigheten i enlighet med lagen i den stat inom vars&lt;br&gt;territorium verkställigheten skall äga rum genom att direkt hänskjuta ären-&lt;br&gt;det till den behöriga myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska ge-&lt;br&gt;menskapernas domstol, vad gäller beslut av EG-kommissionen, Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas första instansrätt eller Europeiska gemenskapernas dom-&lt;br&gt;stol, eller genom beslut av EFTA-domstolen vad gäller beslut av EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet eller EFTA-domstolen. Domstolarna i de berörda&lt;br&gt;staterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställighe-&lt;br&gt;ten inte genomförs på regelrätt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 3 TVISTLÖSNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Gemenskapen eller en EFTA-stat får till Gemensamma EES-kommittén&lt;br&gt;överlämna en tvist som rör tolkningen eller tilllämpningen av detta avtal i&lt;br&gt;enlighet med följande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Gemensamma EES-kommittén får lösa tvisten. Kommittén skall förses&lt;br&gt;med all den information som kan vara av betydelse för att möjliggöra en in-&lt;br&gt;gående undersökning av situationen för att finna en godtagbar lösning. I&lt;br&gt;detta syfte skall kommittén undersöka alla möjligheter att säkerställa att av-&lt;br&gt;talet fortsätter att fungera tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om en tvist gäller tolkningen av bestämmelser i detta avtal som i sak är&lt;br&gt;identiska med motsvarande bestämmelser i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska stål- och kolgemenskapen samt rättsakter som antagits med till-&lt;br&gt;lämpning av dessa två fördrag, och om tvisten inte har lösts inom tre måna-&lt;br&gt;der efter det att den överlämnats till Gemensamma EES-kommittén, får de&lt;br&gt;avtalsslutande parterna i tvisten komma överens om att begära att Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapernas domstol meddelar ett avgörande om tolkningen av&lt;br&gt;de relevanta bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Gemensamma EES-kommittén i en sådan tvist inte har nått en över-&lt;br&gt;enskommelse om en lösning inom sex månader från den dag då förfarandet&lt;br&gt;inleddes, eller om de avtalsslutande parterna i tvisten då inte har beslutat&lt;br&gt;att begära ett avgörande om tolkningen från Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;domstol, får en avtalsslutande part, i syfte att avhjälpa eventuell obalans,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- antingen vidta en skyddsåtgärd i enlighet med artikel 112.2 och i enlighet&lt;br&gt;med förfarandet i artikel 113,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- eller tillämpa artikel 102 med nödvändiga ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om en tvist avser omfattningen eller varaktigheten av skyddsåtgärder som&lt;br&gt;vidtagits i enlighet med artikel 111.3 eller artikel 112 ellerfrågan om de mot-&lt;br&gt;åtgärder som i enlighet med artikel 114 vidtagits för att återställa balansen&lt;br&gt;står i ett rimligt förhållande till skyddsåtgärderna, och om Gemensamma&lt;br&gt;EES-kommittén efter tre månader från den dag då ärendet överlämnades till&lt;br&gt;den inte har lyckats lösa tvisten, får en avtalsslutande part hänskjuta tvisten&lt;br&gt;till skiljedom enligt de förfaranden som anges i protokoll 33. Ingen fråga om&lt;br&gt;tolkning av de bestämmelser i detta avtal som avses i punkt 3 får behandlas&lt;br&gt;vid ett sådant förfarande. Skiljedomen skall vara bindande för parterna i&lt;br&gt;tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL 4 SKYDDSÅTGÄRDER&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om det uppstår allvarliga ekonomiska, samhälleliga eller miljömässiga&lt;br&gt;svårigheter på ett visst samhällsområde eller i en viss region och dessa kan&lt;br&gt;tänkas bli bestående, får en avtalsslutande part ensidigt vidta lämpliga åtgär-&lt;br&gt;der i enlighet med de villkor och förfaranden som anges i artikel 113.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sådana skyddsåtgärder skall, med avseende på omfattning och varaktig-&lt;br&gt;het, begränsas till vad som är helt nödvändigt för att avhjälpa situationen. I&lt;br&gt;första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta störningen&lt;br&gt;av detta avtals funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Skyddsåtgärderna skall vara tillämpliga gentemot alla avtalsslutande par-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En avtalsslutande part som överväger att vidta skyddsåtgärder enligt arti-&lt;br&gt;kel 112 skall utan dröjsmål anmäla detta till övriga avtalsslutande parter ge-&lt;br&gt;nom Gemensamma EES-kommittén och tillhandahålla all relevant informa-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De avtalsslutande parterna skall omedelbart inleda samråd i Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén i syfte att finna en för alla parter godtagbar lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den berörda avtalsslutande parten får inte vidta skyddsåtgärder förrän en&lt;br&gt;månad efter dagen för anmälan enligt punkt 1, för så vitt inte samrådsförfa-&lt;br&gt;randet enligt punkt 2 har avslutats före utgången av den angivna fristen. När&lt;br&gt;särskilda omständigheter som kräver omedelbara åtgärder utesluter för-&lt;br&gt;handsgranskning, får den berörda avtalsslutande parten genast vidta de&lt;br&gt;skyddande åtgärder som är helt nödvändiga för att avhjälpa situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser gemenskapen, skall skyddsåtgärderna vidtas av EG-kommissio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Den berörda avtalsslutande parten skall utan dröjsmål anmäla de vidtagna&lt;br&gt;åtgärderna till Gemensamma EES-kommittén och ställa all relevant infor-&lt;br&gt;mation till förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. De vidtagna skyddsåtgärderna skall var tredje månad efter den dag då&lt;br&gt;beslut om dem fattades bli föremål för samråd i Gemensamma EES-kommit-&lt;br&gt;tén syftande till att avskaffa dem före den dag då de avsetts upphöra eller att&lt;br&gt;begränsa deras tilllämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije avtalsslutande part får när som helst anmoda Gemensamma EES-&lt;br&gt;kommittén att granska åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om en skyddsåtgärd som vidtagits av en avtalsslutande part skapar oba-&lt;br&gt;lans mellan rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal, får vaije annan&lt;br&gt;avtalsslutande part gentemot den avtalsslutande parten i fråga vidta sådana&lt;br&gt;proportionella motåtgärder som är helt nödvändiga för att återställa balan-&lt;br&gt;sen. I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta stör-&lt;br&gt;ningen av EES funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förfarandet enligt artikel 113 skall vara tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL VIII FINANSIELL MEKANISM&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Artikel 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att främja ett fortgående och balanserat stärkande av handeln och de&lt;br&gt;ekonomiska förbindelserna mellan de avtalsslutande parterna i enlighet med&lt;br&gt;artikel 1 är de avtalsslutande parterna överens om behovet att minska de&lt;br&gt;ekonomiska och sociala skillnaderna mellan sina regioner. De uppmärksam-&lt;br&gt;mar i detta hänseende bestämmelserna på andra ställen i detta avtal och i&lt;br&gt;protokollen till detta, inbegripet vissa av de arrangemang som avser jord-&lt;br&gt;bruk och fiske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En finansiell mekanism skall upprättas av EFTA-staterna för att inom ramen&lt;br&gt;för EES och utöver de ansträngningar som EG redan gör i detta hänseende&lt;br&gt;bidra till de syften som anges i artikel 115.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om den finansiella mekanismen finns i protokoll 38.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL IX ALLMÄNNA BESTÄMMELSER&lt;br&gt;OCH SLUTBESTÄMMELSER&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När en avtalsslutande part anser att det skulle ligga i alla avtalsslutande&lt;br&gt;parters intresse att utveckla de förbindelser som knutits genom detta avtal&lt;br&gt;genom att utvidga dem till områden som inte omfattas av avtalet, skall den&lt;br&gt;för övriga avtalsslutande parter i EES-rådet lägga fram en motiverad begä-&lt;br&gt;ran. Rådet kan uppdra åt Gemensamma EES-kommittén att granska begä-&lt;br&gt;ran i alla avseenden och att avge en rapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-rådet kan, när detta är lämpligt, fatta politiska beslut i syfte att inleda&lt;br&gt;förhandlingar mellan de avtalsslutande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De avtal som blir ett resultat av förhandlingarna enligt punkt 1 skall bli&lt;br&gt;föremål för ratifikation eller godkännande av de avtalsslutande parterna i&lt;br&gt;enlighet med deras egna förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagorna och de rättsakter som det hänvisas till där med anpassning för de-&lt;br&gt;ras tillämpning inom ramen för detta avtal, liksom protokollen, skall utgöra&lt;br&gt;en integrerad del av detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat föreskrivs i detta avtal och särskilt i protokollen 41, 43 och&lt;br&gt;44, skall bestämmelserna i detta avtal ha företräde framför bestämmelserna&lt;br&gt;i nu gällande bilaterala eller multilaterala avtal som binder Europeiska eko-&lt;br&gt;nomiska gemenskapen, å ena sidan, och en eller flera EFTA-stater, å andra&lt;br&gt;sidan, i den utsträckning samma fråga regleras i detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta avtal skall inte hindra samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;inom ramen för det nordiska samarbetet, i den utsträckning som ett&lt;br&gt;sådant samarbete inte hindrar att avtalet fungerar tillfredsställande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;inom ramen för den regionala unionen mellan Schweiz och&lt;br&gt;Liechtenstein, i den utsträckning som denna unions syften inte upp-&lt;br&gt;nås genom tillämpning av detta avtal och detta avtals tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande funktion inte hindras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;inom ramen för samarbete mellan Österrike och Italien rörande Ty-&lt;br&gt;rolen, Vorarlberg och Trentino - Sydtyrolen/Alto Adige, i den ut-&lt;br&gt;sträckning som ett sådant samarbete inte hindrar att avtalet funge-&lt;br&gt;rar tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parternas ombud, delegater och experter, samt tjänste-&lt;br&gt;män och övriga anställda som är verksamma enligt detta avtal, skall även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter det att deras uppdrag upphört vara förpliktade att inte lämna ut upplys-&lt;br&gt;ningar som omfattas av sekretess, särskilt uppgifter om företag, deras affärs-&lt;br&gt;förbindelser eller deras kostnadsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting i detta avtal skall hindra en avtalsslutande part från att vidta åtgär-&lt;br&gt;der&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;som den anser vara nödvändiga för att hindra att sådan information&lt;br&gt;avslöjas som strider mot dess väsentliga säkerhetsintressen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;som avser tillverkning av eller handel med vapen, ammunition,&lt;br&gt;krigsmateriel eller andra varor som oundgängligen behövs för för-&lt;br&gt;svarsändamål eller till forskning, utveckling eller produktion som är&lt;br&gt;oumbärlig för försvarsändamål, under förutsättning att sådana åt-&lt;br&gt;gärder inte försämrar konkurrensvillkoren vad gäller varor som inte&lt;br&gt;är avsedda speciellt för militärändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;som den anser väsentliga för sin egen säkerhet i händelse av allvar-&lt;br&gt;liga interna störningar, som påverkar upprätthållandet av lag och&lt;br&gt;ordning, i krigstid eller vid en allvarlig internationell spänning som&lt;br&gt;innebär krigsfara, eller för att fullgöra de skyldigheter den har iklätt&lt;br&gt;sig i syfte att bevara fred och internationell säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna skall, utan att det påverkar tilllämpningen av öv-&lt;br&gt;riga bestämmelser i detta avtal, ge medborgare i EG-medlemsstaterna och&lt;br&gt;EFTA-staterna samma behandling som sina egna medborgare med avseende&lt;br&gt;på kapitalplacering i bolag som avses i artikel 34.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta avtal skall inte i något hänseende ingripa i de avtalsslutande parternas&lt;br&gt;egendomsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Detta avtal skall vara tillämpligt på de territorier på vilka Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen är tillämpliga och på&lt;br&gt;de villkor som anges i dessa fördrag, samt på Republiken Finlands, Republi-&lt;br&gt;ken Islands, Furstendömet Liechtensteins, Konungariket Norges, Konunga-&lt;br&gt;riket Sveriges, Schweiziska Edsförbundets samt Republiken Österrikes ter-&lt;br&gt;ritorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Trots bestämmelserna i punkt 1 skall detta avtal inte tillämpas beträffande&lt;br&gt;Åland. Finlands regering får dock genom en förklaring, vilken vid ratifika-&lt;br&gt;tion av detta avtal deponeras hos depositarien som skall överlämna en be-&lt;br&gt;styrkt kopia av denna till var och en av de avtalsslutande parterna, anmäla&lt;br&gt;att avtalet skall tillämpas beträffande Åland på samma villkor som gäller för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dess tillämpning beträffande andra delar av Finland, med förbehåll för föl-&lt;br&gt;jande bestämmelser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Bestämmelserna i avtalet skall inte hindra tillämpning av de bestäm-&lt;br&gt;melser som gäller vid vaije given tidpunkt på Åland om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) inskränkningar i rätten för fysiska personer som inte har hem-&lt;br&gt;bygdsrätt på Åland samt för juridiska personer att förvärva och&lt;br&gt;inneha fast egendom på Åland utan tillstånd av Ålands behöriga&lt;br&gt;myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) inskränkningar i etableringsrätten och i rätten att tillhandahålla&lt;br&gt;tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland&lt;br&gt;eller juridiska personer utan tillstånd av de behöriga myndighe-&lt;br&gt;terna på Åland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;De rättigheter som ålänningar har i Finland skall inte beröras av&lt;br&gt;detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Myndigheterna på Åland skall behandla de avtalsslutande parternas&lt;br&gt;alla fysiska och juridiska personer på samma sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije avtalsslutande part kan säga upp detta avtal under förutsättning att&lt;br&gt;den minst tolv månader dessförinnan skriftligen anmäler uppsägningen till&lt;br&gt;de övriga avtalsslutande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omedelbart efter anmälan av den avsedda uppsägningen skall de övriga&lt;br&gt;avtalsslutande parterna sammankalla en diplomatkonferens i syfte att be-&lt;br&gt;handla de ändringar som behöver göras i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vaije europeisk stat som blir medlem av gemenskapen skall, eller varje&lt;br&gt;europeisk stat som blir medlem av EFTA kan, ansöka om att ansluta sig till&lt;br&gt;detta avtal. Den skall ställa sin ansökan till EES-rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Betingelserna och villkoren för en sådan anslutning skall bli föremål för&lt;br&gt;ett avtal mellan de avtalsslutande parterna och den ansökande staten. Detta&lt;br&gt;avtal skall föreläggas samtliga avtalsslutande parter för ratifikation eller god-&lt;br&gt;kännande i enlighet med deras egna förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Detta avtal är upprättat i ett enda original på danska, engelska, finska,&lt;br&gt;franska, grekiska, isländska, italienska, norska, nederländska, portugisiska,&lt;br&gt;spanska, svenska och tyska, vilka samtliga texter är lika giltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Texterna till de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna är lika giltiga på&lt;br&gt;danska, engelska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska,&lt;br&gt;spanska, och tyska, så som dessa publicerats i Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;officiella tidning, och de skall för autentifiering upprättas på finska, is-&lt;br&gt;ländska, norska och svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Detta avtal skall ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande parterna&lt;br&gt;i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall deponeras hos Europeiska gemenskapernas råds generalsekreta-&lt;br&gt;riat, som skall överlämna bestyrkta kopior till alla övriga avtalsslutande par-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ratifikations- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapernas råds generalsekretariat, som skall anmäla detta till&lt;br&gt;alla övriga avtalsslutande parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993, under förutsättning att alla&lt;br&gt;avtalsslutande parter har deponerat sina ratifikations- eller godkännan-&lt;br&gt;deinstrument före den dagen. Efter nämnda dag träder detta avtal i kraft den&lt;br&gt;första dagen i den andra månaden som följer efter den sista anmälan. Den&lt;br&gt;slutliga tidpunkten för en sådan anmälan skall vara den 30 juni 1993. Efter&lt;br&gt;den dagen skall de avtalsslutande parterna sammankalla en diplomatkonfe-&lt;br&gt;rens för att bedöma läget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta av-&lt;br&gt;tal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skedde i Oporto, Portugal den andra maj nittonhundranittiotvå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 1&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM ÖVERGRIPANDE ANPASSNING&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till detta av-&lt;br&gt;tal skall, om inte annat sägs i respektive bilaga, tillämpas i enlighet med avta-&lt;br&gt;let och detta protokoll. Den särskilda anpassning som är nödvändig i fråga&lt;br&gt;om enskilda rättsakter anges i den bilaga där den berörda rättsakten är upp-&lt;br&gt;tagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Inledningarna till rättsakterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingresserna till de rättsakter som det hänvisas till har inte anpassats inom&lt;br&gt;ramen för detta avtal. De är av betydelse i den utsträckning som är nödvän-&lt;br&gt;dig för den rätta tolkningen och tillämpningen, inom ramen för avtalet, av&lt;br&gt;bestämmelserna i dessa rättsakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelser om EG-kommittéer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Procedurer, institutionella arrangemang eller andra bestämmelser avseende&lt;br&gt;EG-kommittéer i de rättsakter som det hänvisas till behandlas i artiklarna&lt;br&gt;81, 100 och 101 i avtalet samt i protokoll 31.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelser om förfaranden för anpassningi ändring av&lt;br&gt;gemenskapsrättsakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en rättsakt som det hänvisas till innehåller bestämmelser om EG-förfa-&lt;br&gt;randen för dess anpassning, utvidgning eller ändring eller för utvecklingen&lt;br&gt;av en ny gemenskapspolitik, nya gemenskapsinitiativ eller gemenskapsrätts-&lt;br&gt;akter, gäller de tillämpliga förfaranden för beslutsfattande som anges i avta-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Informationsutbyte och anmälningsförfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I de fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till EG-&lt;br&gt;kommissionen skall en EFTA-stat lämna motsvarande uppgifter till&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet och till en ständig kommitté för&lt;br&gt;EFTA-staterna. Samma gäller när information skall vidarebefordras&lt;br&gt;av behöriga myndigheter. EG-kommissionen och EFTA:s övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet skall utbyta information som de har fått från EG-&lt;br&gt;medlemsstaterna, från EFTA-stater eller från behöriga myndighe-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;I sådana fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till en&lt;br&gt;eller flera andra medlemsstater skall den också lämna uppgifterna&lt;br&gt;till EG-kommissionen, som skall vidarebefordra dem till den stän-&lt;br&gt;diga kommittén för distribution till EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En EFTA-stat skall lämna motsvarande uppgifter till en eller flera&lt;br&gt;andra EFTA-stater och till den ständiga kommittén, som skall vidare-&lt;br&gt;befordra dem till EG-kommissionen för distribution till EG-med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lemsstaterna. Detsamma gäller när uppgifterna skall lämnas av be-&lt;br&gt;höriga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;På områden där det i brådskande fall krävs en snabb överföring av&lt;br&gt;information skall områdesvis tillämpas lämpliga lösningar som med-&lt;br&gt;ger direkt informationsutbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;EG-kommissionens funktioner i samband med förfaranden för veri-&lt;br&gt;fikation, godkännande, information, anmälningar, samråd eller lik-&lt;br&gt;nande skall, för EFTA-staternas vidkommande fullgöras i enlighet&lt;br&gt;med de förfaranden som fastställs mellan dessa. Detta gäller utan att&lt;br&gt;det påverkar punkterna 2, 3 eller 7. EG-kommissionen och EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet eller i förekommande fall den ständiga&lt;br&gt;kommittén skall utbyta all tillgänglig information om dessa frågor.&lt;br&gt;Frågor som uppstår i samband med detta kan hänskjutas till Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Förfaranden för översyn och rapportering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EG-kommissionen eller något annat EG-organ enligt en rättsakt som&lt;br&gt;det hänvisas till skall sammanställa en rapport eller utvärdering eller lik-&lt;br&gt;nande, skall, såvida inte annat bestäms, EFTA:s övervakningsmyndighet el-&lt;br&gt;ler i förekommande fall den ständiga kommittén samtidigt sammanställa en&lt;br&gt;motsvarande rapport eller utvärdering eller liknande avseende EFTA-sta-&lt;br&gt;terna. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet eller i före-&lt;br&gt;kommande fall den ständiga kommittén skall samråda med varandra och ut-&lt;br&gt;byta information under sammanställandet av sina respektive rapporter. Ko-&lt;br&gt;pior av dessa skall skickas till Gemensamma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Offentliggörande av information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Om en EG-medlemsstat enligt en rättsakt som det hänvisas till skall&lt;br&gt;offentliggöra vissa uppgifter om sakförhållanden, förfaranden eller&lt;br&gt;liknande, skall också EFTA-staterna inom ramen för avtalet offent-&lt;br&gt;liggöra denna information på motsvarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Om det i en rättsakt som det hänvisas till föreskrivs att sakförhållan-&lt;br&gt;den, förfaranden, rapporter eller liknande skall offentliggöras i&lt;br&gt;Europeiska gemenskap- ernas officiella tidning, skall motsva-&lt;br&gt;rande uppgifter avseende EFTA-staterna offentliggöras i en särskild&lt;br&gt;EES-del&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; i tidningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Rättigheter och skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättigheter som har tillerkänts och skyldigheter som har ålagts EG-med-&lt;br&gt;lemsstater eller deras offentliga organ, företag eller enskilda i förhållande till&lt;br&gt;varandra skall anses ha tillerkänts eller ålagts de avtalsslutande parterna,&lt;br&gt;med vilka också förstås i förekommande fall deras behöriga myndigheter,&lt;br&gt;offentliga organ, företag eller enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Innehållsförteckningen för EES-delen skall också innehålla hänvisningar till var mot-&lt;br&gt;svarande uppgifter avseende EG och dess medlemsstater står att läsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Hänvisningar till territorier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättsakter som det hänvisas till innehåller hänvisningar till ”gemenska-&lt;br&gt;pens” eller ”den gemensamma marknadens” territorium skall dessa inom ra-&lt;br&gt;men för avtalet förstås som hänvisningar till de avtalsslutande parternas ter-&lt;br&gt;ritorier enligt definitionen i artikel 126 i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Hänvisningar till medborgare i EG:s medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättsakter som det hänvisas till innehåller hänvisningar till medborgare&lt;br&gt;i EG:s medlemsstater skall dessa inom ramen för avtalet förstås som hänvis-&lt;br&gt;ningar även till medborgare i EFTA-stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Hänvisningar till språk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EG-medlemsstaterna eller deras offentliga organ, företag eller enskilda&lt;br&gt;genom en rättsakt som det hänvisas till tillerkänns rättigheter eller åläggs&lt;br&gt;skyldigheter beträffande användningen av något av Europeiska gemenska-&lt;br&gt;pernas officiella språk, skall motsvarande rättigheter och skyldigheter be-&lt;br&gt;träffande användningen av något av samtliga avtalsslutande parters officiella&lt;br&gt;språk anses ha tillerkänts eller ålagts de avtalsslutande parterna, deras behö-&lt;br&gt;riga myndigheter, offentliga organ, företag eller enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Rättsakternas ikraftträdande och genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ikraftträdande och genomförande av de rättsakter som&lt;br&gt;det hänvisas till i bilagorna till avtalet är inte tillämpliga inom ramen för avta-&lt;br&gt;let. De tidsfrister och tidpunkter som för EFTA-staternas del gäller för&lt;br&gt;ikraftträdande och genomförande av rättsakter som det hänvisas till framgår&lt;br&gt;av artikel 129.3 i avtalet samt av övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Adressaterna för gemenskapens rättsakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som anger att en gemenskapsrättsakt riktar sig till gemenska-&lt;br&gt;pens medlemsstater är inte relevanta inom ramen för avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 2&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM VAROR SOM UNDANTAGITS FRÅN AVTALETS&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;TILLÄMPNINGSOMRÅDE I ENLIGHET MED&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;ARTIKEL 8.3 a&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Följande varor som faller under kapitel 25 - 97 i HS-systemet är undantagna&lt;br&gt;från avtalets tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tulltaxenummer Produktbeskrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3501 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kasein, kaseinater och&amp;nbsp;andra kaseinderivat;&amp;nbsp;kaseinlim&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3502 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Albuminer, albuminater&amp;nbsp;och&amp;nbsp;andra&amp;nbsp;albuminderivat:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;- Äggalbumin:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ur 10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;- - Annat än otjänligt eller avsett att göras otjänligt till människoföda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;- Andra slag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ur 90 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;- - Mjölkalbumin (laktalbumin), annat än otjänligt eller avsett att gö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ras otjänligt till människoföda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3505 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dextrin och annan modifierad stärkelse (t.ex. förklistrad eller för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;estrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller an-&lt;br&gt;nan modifierad stärkelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;- Dextrin och annan modifierad stärkelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ur 10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;- - Förestrad eller företräd stärkelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 8&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM STATLIGA MONOPOL&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artikel 16 i avtalet skall börja gälla senast den 1 januari 1995 i fråga om&lt;br&gt;följande statliga handelsmonopol:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Österrikes saltmonopol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Islands monopol på gödningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Schweiz och Liechtensteins monopol på salt och krut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Artikel 16 skall också vara tillämplig på vin (tulltaxenr 22.04).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 13&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM ICKE-TILLÄMPLIGHETEN AV&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER OCH&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;UTJÄMNINGSTULLAR&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av artikel 26 i avtalet är begränsad till de områden som omfat-&lt;br&gt;tas av avtalets bestämmelser och inom vilka gemenskapsrättsakterna full-&lt;br&gt;ständigt har integrerats med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvida inte de avtalsslutande parterna enas om andra lösningar, utgör till-&lt;br&gt;lämpningen av denna artikel inte heller något hinder för åtgärder som vidtas&lt;br&gt;av de avtalsslutande parterna för att förhindra försök att kringgå följande&lt;br&gt;åtgärder riktade mot tredje land:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- antidumpningsåtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utjämningstullar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- åtgärder mot otillåtet handelsbruk som kan tillskrivas tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 14&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM HANDEL MED KOL OCH STÅL&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta protokoll är tillämpligt på de produkter som omfattas av de bilaterala&lt;br&gt;frihandelsavtal (härefter kallade ”frihandelsavtalen”) som har träffats mel-&lt;br&gt;lan Europeiska kol- och stålgemenskapen och dess medlemsstater å ena si-&lt;br&gt;dan och de individuella EFTA-staterna å den andra, eller i förekommande&lt;br&gt;fall mellan medlemsstaterna i Europeiska kol- och stålgemenskapen och re-&lt;br&gt;spektive EFTA-stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av detta protokoll, påverkas inte frihandelsavtalen.&lt;br&gt;Om inte frihandelsavtalen är tillämpliga, gäller bestämmelserna i detta avtal.&lt;br&gt;Vid fortsatt tillämpning av de materiella bestämmelserna i frihandelsavtalen&lt;br&gt;skall också de institutionella bestämmelserna i avtalen vara tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kvantitativa restriktioner i fråga om export eller åtgärder med motsva-&lt;br&gt;rande verkan, tullavgifter samt avgifter med motsvarande verkan och som är&lt;br&gt;tillämpliga på handeln inom EES skall avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna skall inte införa restriktioner eller administrativa&lt;br&gt;och tekniska föreskrifter som i handeln mellan de avtalsslutande parterna&lt;br&gt;kan utgöra hinder för fri rörlighet för de produkter som omfattas av detta&lt;br&gt;protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 25 innehåller de materiella konkurrensregler som är tillämpliga på&lt;br&gt;företag och som avser de produkter som omfattas av detta protokoll. Här-&lt;br&gt;ledd lagstiftning återfinns i protokoll 21 och bilaga XIV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna skall iaktta reglerna för stöd till stålindustrin. De&lt;br&gt;erkänner särskilt relevansen och tilllämpligheten av de gemenskapsregler&lt;br&gt;om stöd till stålindustrin som anges i kommissionens beslut 322/89/EKSG,&lt;br&gt;som upphör att gälla den 31 december 1991. De avtalsslutande parterna ut-&lt;br&gt;fäster sig att vid ikraftträdandet av EES-avtalet införliva nya gemenskaps-&lt;br&gt;regler om stöd till stålindustrin med avtalet, förutsatt att dessa i huvudsak är&lt;br&gt;likartade med reglerna i nyss nämnda rättsakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De avtalsslutande parterna skall utbyta information om marknader. Efta-&lt;br&gt;staterna skall på allt sätt verka för att stålproducenter, konsumenter och&lt;br&gt;återförsäljare tillhandahåller sådan information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTA-staterna skall på allt sätt verka för att de stålproducerande företa-&lt;br&gt;gen inom dessas territorier medverkar vid de årliga investeringsundersök-&lt;br&gt;ningar som avses i artikel 15 i kommissionens beslut 3302/81/EKSG av den&lt;br&gt;18 november 1981. De avtalsslutande parterna skall, med beaktande av skyl-&lt;br&gt;digheten att skydda affärshemligheter, utbyta information om större investe-&lt;br&gt;rings- eller desinvesteringsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Alla frågor som rör informationsutbyte mellan de avtalsslutande parterna&lt;br&gt;skall omfattas av de allmänna institutionella bestämmelserna i detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna konstaterar att de ursprungsregler som anges i&lt;br&gt;protokoll 3 till frihandelsavtalen mellan Europeiska ekonomiska gemenska-&lt;br&gt;pen och enskilda EFTA-stater ersätts av protokoll 4 i detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 17&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;ANGÅENDE ARTIKEL 34&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. Artikel 34 i avtalet skall inte hindra avtalsparterna från att anta lagstift-&lt;br&gt;ning eller genomföra åtgärder som avser ett tredje lands tillträde till deras&lt;br&gt;marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All lagstiftning inom ett område som regleras av avtalet skall behandlas&lt;br&gt;enligt det förfarande som anges i avtalet och avtalsparterna skall sträva efter&lt;br&gt;att utarbeta motsvarande EES-regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I alla andra fall skall avtalsparterna underrätta Gemensamma EES-kom-&lt;br&gt;mittén om sina åtgärder och, om det behövs, sträva efter att anta bestämmel-&lt;br&gt;ser som garanterar att åtgärderna inte kringgås via de andra avtalsparternas&lt;br&gt;territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överenskommelse inte kan träffas om sådana regler eller bestämmel-&lt;br&gt;ser, får den berörda avtalsparten vidta de åtgärder som behövs för att hindra&lt;br&gt;ett kringgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid bestämningen av vem som innehar rättigheter som grundas på artikel&lt;br&gt;34, skall avsnitt I i Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av be-&lt;br&gt;gränsningar i etableringsfriheten (EGT nr 2, 15.1.1962 s. 36/62) tilllämpas&lt;br&gt;med samma rättsliga verkan som inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 21&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM GENOMFÖRANDET AV&lt;br&gt;KONKURRENSREGLER TILLÄMPLIGA PÅ FÖRETAG&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet skall vid tidpunkten för undertecknandet&lt;br&gt;av detta avtal genom överenskommelse mellan EFTA-staterna anförtros be-&lt;br&gt;fogenheter och funktioner motsvarande EG-kommissionens för tillämpning&lt;br&gt;av konkurrensreglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen för att den skall kunna förverkliga de principer som anges&lt;br&gt;i artikel 1.2 e och artikel 53-60 i avtalet och i protokoll 25.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall i förekommande fall utfärda bestämmelser avseende&lt;br&gt;tillämpningen av de principer som anges i artikel 1.2 e och artikel 53-60 i&lt;br&gt;avtalet och i protokoll 25 för att säkerställa att EG-kommissionen enligt&lt;br&gt;detta avtal har befogenheter och funktioner som motsvarar dem som den vid&lt;br&gt;tidpunkten för undertecknandet av avtalet förfogar över för tillämpning av&lt;br&gt;konkurrensreglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nya rättsakter om tillämpningen av artikel 1.2 e och artikel 53-60 och av&lt;br&gt;protokoll 25 eller ändringar i derättsakter som uppräknas i artikel 3 i detta&lt;br&gt;protokoll utfärdas i enlighet med de förfaranden som anges i del VII i avta-&lt;br&gt;let, skall motsvarande ändringar införas i avtalet om upprättandet av&lt;br&gt;EFTAzs övervakningsmyndighet för att säkerställa att EFTA:s övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet samtidigt anförtros befogenheter och funktioner motsva-&lt;br&gt;rande dem som tillkommer EG-kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förutom av de rättsakter som finns uppräknade i bilaga XIV belyses EG-&lt;br&gt;kommissionens befogenheter och funktioner vid tillämpning av konkurrens-&lt;br&gt;reglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska-&lt;br&gt;pen av följande rättsakter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll av koncentrationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 389 R 4064: Artikel 6 - 25 i rådets förordning nr 4064/89/EEG av den&lt;br&gt;21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395,&lt;br&gt;30.12.1989, s.l)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 390 R 2367: Kommissionens förordning (EEG) nr 2367/90 av den 25 juli&lt;br&gt;1990 om de anmälningar, frister och förhör som avses i rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 219,&lt;br&gt;14.8.1990, s.5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna procedurregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 362 R 0017: Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962. Första för-&lt;br&gt;ordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT nr 13,&lt;br&gt;21.2.1962, s. 204/62) i dess lydelse enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;362 R 0059: Förordning nr 59/62/EEG av den 3 juli 1962 (EGT nr&lt;br&gt;58, 10.7.1962, s. 1655/62)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;363 R 0118: Förordning nr 118/63/EEG av den 5 november 1963&lt;br&gt;(EGT nr 162, 7.11.1963, s. 2696/63)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;371R 2822: Förordning (EEG) nr 2822/71 av den 20 december 1971&lt;br&gt;(EGT nr L 285, 29.12.1971, s. 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien&lt;br&gt;(EGT nr L 73, 27.03.1972, s. 92)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979,&lt;br&gt;s.93)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,&lt;br&gt;15.11.1985, s. 165)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 362 R 0027: Kommissionens förordning (EEG) nr 27 av den 3 maj 1962.&lt;br&gt;Första tillämpningsförordning till rådets förordning nr 17 av den 6 februari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1962 (Form, innehåll och övriga detaljer beträffande ansökningar och an-&lt;br&gt;mälningar) (EGT nr 35, 10.5.1962, s. 1118/62) i dess lydelse enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;368 R1133: Förordning (EEG) nr 1133/68 av den 26 juli 1968 (EGT&lt;br&gt;nr L 189, 1.8.1968, s.l)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;375 R1699: Förordning (EEG) nr 1699/75 av den 2 juli 1975 (EGT&lt;br&gt;nr L 172, 3.7.1975, s. 11)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979,&lt;br&gt;s.93)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;385 R 2526: Förordning (EEG) nr 2526/85 av den 5 augusti 1985&lt;br&gt;(EGT nr L 240, 7.9.1985, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,&lt;br&gt;15.11.1985, s. 16)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 363 R 0099: Kommissionens förordning (EEG) nr 99/63 av den 25 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 17/62 (EGT nr 127, 20.8.1963, s. 2268/63)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 362 R 0141: Rådets förordning (EEG) nr 141/62 av den 26 november 1962&lt;br&gt;om undantag från tillämpning av rådets förordning nr 17 för transportområ-&lt;br&gt;det, ändrad genom förordningar nr 165/65/EEG och 1002/67/EEG (EGT nr&lt;br&gt;124, 28.11.1962, s. 2751/62)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. 368 R 1017: Artikel 6 och artikel 10 - 31 i rådets förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transpor-&lt;br&gt;ter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (EGT nr L175,23.7.1968, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. 369 R 1629: Kommissionens förordning (EEG) nr 1629/69 av den 8 au-&lt;br&gt;gusti 1969 om form, innehåll och övriga detaljer beträffande klagomål enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 i&lt;br&gt;rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209,&lt;br&gt;21.8.1969, s.l)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. 369 R 1630: Kommissionens förordning (EEG) nr 1630/69 av den 8 au-&lt;br&gt;gusti 1969 om förhör enligt artikel 26.1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209, 21.8.1969, s. 11)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. 374 R 2988: Rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november&lt;br&gt;1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av på-&lt;br&gt;följder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkur-&lt;br&gt;rensregler (EGT nr L 319, 29.11.1974, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 386 R 4056: Avsnitt II i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22&lt;br&gt;december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86&lt;br&gt;i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. 388 R 4260: Kommissionens förordning (EEG) nr 4260/88 av den 16 de-&lt;br&gt;cember 1988 om de anmälningar, klagomål, ansökningar och muntliga för-&lt;br&gt;handlingar som avses i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 decem-&lt;br&gt;ber 1986 med detaljerade regler för hur artiklarna 85 och 86 i fördraget skall&lt;br&gt;tillämpas på sjöfarten (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 387 R 3975: Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december&lt;br&gt;1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom&lt;br&gt;luftfartssektorn (EGT nr L 374, 31.12.1987, s. 1) i dess lydelse enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;391R1284: Rådets förordning (EEG) nr 1284/91 av den 14 maj 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(EGT nr L 122, 15.5.1991, s. 2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. 388 R 4261: Kommissionens förordning (EEG) nr 4261/88 av den 16 de-&lt;br&gt;cember 1988 om de klagomål, ansökningar och förhör som avses i rådets för-&lt;br&gt;ordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreg-&lt;br&gt;lerna på företag inom luftfartssektorn (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förutom av de rättsakter som finns uppräknade i bilaga XIV belyses EG-&lt;br&gt;kommissionens befogenheter och funktioner vid tillämpning av konkurrens-&lt;br&gt;reglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol-och stålgemenska-&lt;br&gt;pen av följande rättsakter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artikel (EKSG) 65.2 tredje till femte stycket, 65.3, 65.4 andra stycket&lt;br&gt;och 65.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Artikel (EKSG) 66.2, andra till fjärde stycket, och 66.4-6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 354 D 7026: Höga myndighetens beslut nr 26/54 av den 6 maj 1954 med&lt;br&gt;en förordning om uppgiftsskyldighet enligt fördragets artikel 66.4 (ECE,&lt;br&gt;11.5.1954, s. 350/54)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 378 S 0715: Kommissionens beslut nr 715/78/EKSG av den 6 april 1978&lt;br&gt;om preskriptionstider för förfaranden och verkställande av påföljder enligt&lt;br&gt;fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EGT&lt;br&gt;nrL94, 8.4.1978, s.22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 384 S 0379: Kommissionens beslut nr 379/84/EKSG av den 15 februari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1984 om fastställande av befogenheter för kommissionens tjänstemän och&lt;br&gt;befullmäktigade företrädare som har till uppgift att genomföra kontroller&lt;br&gt;enligt EKSG-fördraget och beslut avseende dess tilllämpning (EGT nr L 46,&lt;br&gt;16.2.1984, s.23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53.1, som har tillkommit efter det att avtalet har trätt i kraft och beträffande&lt;br&gt;vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 skall enligt arti-&lt;br&gt;kel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll&lt;br&gt;anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten. Så länge en sådan an-&lt;br&gt;mälan inte har gjorts, kan beslut om tillämpning av artikel 53.3 inte fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;endast företag från en EG-medlemsstat eller EFTA-stat är parter&lt;br&gt;och avtalen, besluten eller de samordnade förfarandena inte berör&lt;br&gt;import eller export mellan de avtalsslutande parterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;högst två företag är parter och avtalen endast innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) att ena avtalspartens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor&lt;br&gt;begränsas vid återförsäljning av varor som denne har förvärvat av&lt;br&gt;den andra parten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) att den som förvärvar eller utnyttjar rättigheter som åtnjuter in-&lt;br&gt;dustriellt rättsskydd - särskilt patent, bruksmönster, mönster el-&lt;br&gt;ler varumärken - eller den som enligt avtal om överlåtelse eller&lt;br&gt;upplåtelse har rätt att använda en tillverkningsmetod eller kun-&lt;br&gt;skaper om användning och tillämpning av industriella processer&lt;br&gt;åläggs begränsningar i utnyttjandet av dessa rättigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;de endast syftar till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) utarbetande eller enhetlig tillämpning av normer eller typer, el-&lt;br&gt;ler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) gemensam forskning eller utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) specialisering av tillverkningen av produkter, inklusive avtal&lt;br&gt;som är nödvändiga för att uppnå detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om de varor som är föremål för specialisering inte inom en vä-&lt;br&gt;sentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal utgör&lt;br&gt;mer än 15 procent av affärsvolymen för varor som är identiska&lt;br&gt;eller som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin använd-&lt;br&gt;ning av konsumenterna betraktas som likartade, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om den sammanlagda årsomsättningen för de berörda företa-&lt;br&gt;gen inte överstiger 200 miljoner ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden kan anmälas till den behö-&lt;br&gt;riga övervakningsmyndigheten i enlighet med artikel 56, protokoll 23 och de&lt;br&gt;regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53.1, som föreligger när avtalet träder i kraft och beträffande vilka parterna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 skall anmälas till den behöriga&lt;br&gt;övervakningsmyndigheten i enlighet med bestämmelserna i artikel 56, pro-&lt;br&gt;tokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll inom sex må-&lt;br&gt;nader från det att avtalet har trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som&lt;br&gt;avses i artikel 53.1 i avtalet och som omfattas av artikel 4.2 i detta protokoll.&lt;br&gt;Dessa kan anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten i enlighet&lt;br&gt;med artikel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta proto-&lt;br&gt;koll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga övervakningsmyndigheten skall i sina beslut enligt artikel 53.3&lt;br&gt;ange den dag då beslutet skall gälla. Denna dag kan sättas tidigare än dagen&lt;br&gt;för anmälan när det gäller sådana avtal, beslut av företagssammanslutningar&lt;br&gt;eller samordnade förfaranden som omfattas av artiklarna 4.2 och 5.2 i detta&lt;br&gt;protokoll eller som omfattas av artikel 5.1 i detta protokoll och som har an-&lt;br&gt;mälts inom den tidsfrist som anges i artikel 5.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53.1, som föreligger när avtalet träder i kraft och som har anmälts inom den&lt;br&gt;tidsfrist som anges i artikel 5.1 i detta protokoll inte uppfyller villkoren i arti-&lt;br&gt;kel 53.3 och de berörda företagen eller företagssammanslutningarna upphör&lt;br&gt;att tillämpa dem eller ändrar dem på sådant sätt att de inte längre faller un-&lt;br&gt;der förbudet i artikel 53.1 eller så att de uppfyller villkoren i artikel 53.3,&lt;br&gt;skall förbudet i artikel 53.1 endast gälla för den tidsperiod som den behöriga&lt;br&gt;övervakningsmyndigheten fastställer. Beslut av den behöriga övervaknings-&lt;br&gt;myndigheten i enlighet med föregående mening gäller inte företag och före-&lt;br&gt;tagssammanslutningar som inte uttryckligen har samtyckt till anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som av-&lt;br&gt;ses i artikel 4.2 i detta protokoll och som föreligger när avtalet träder i kraft,&lt;br&gt;om de har anmälts inom sex månader från den dagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökningar och anmälningar som har inlämnats till EG-kommissionen in-&lt;br&gt;nan avtalet träder i kraft skall anses uppfylla bestämmelserna om ansök-&lt;br&gt;ningar och anmälningar enligt detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet och&lt;br&gt;artikel 10 i protokoll 23 kan kräva att ett vederbörligen ifyllt formulär, såsom&lt;br&gt;är föreskrivet för tillämpningen av avtalet, inlämnas till den inom en tidsfrist&lt;br&gt;som den bestämmer. I så fall skall ansökningar och anmälningar anses ha&lt;br&gt;skett på rätt sätt endast om formulären inlämnas inom den fastställda tiden&lt;br&gt;och i enlighet med bestämmelserna i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter för överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 skall inte åläggas&lt;br&gt;med avseende på en åtgärd som har vidtagits före anmälan av sådana avtal,&lt;br&gt;beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 5 och 6 i detta pro-&lt;br&gt;tokoll och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna skall säkerställa att åtgärder vidtas inom sex må-&lt;br&gt;nader från det att avtalet har trätt i kraft för att ge EFTA:s övervaknings-&lt;br&gt;myndighet och EG-kommissionens tjänstemän det biträde de behöver för&lt;br&gt;att kunna genomföra sina undersökningar enligt detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när av-&lt;br&gt;talet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 skall förbudet i artikel&lt;br&gt;53.1 inte gälla om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex månader&lt;br&gt;från det att avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de uppfyller vill-&lt;br&gt;koren för gruppundantag enligt bilaga 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade för-&lt;br&gt;faranden som föreligger när avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel&lt;br&gt;53.1 skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla från dagen för avtalets ikraftträ-&lt;br&gt;dande om avtalen, besluten eller förfarandena inom sexmånader från det att&lt;br&gt;avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de inte längre omfattas av&lt;br&gt;förbudet i artikel 53.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden&lt;br&gt;som före avtalets ikraftträdande har medgetts ett individuellt undantag en-&lt;br&gt;ligt artikel 85.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;br&gt;skall även i fortsättningen vara undantagna i förhållande till bestämmelserna&lt;br&gt;i avtalet till utgången av den period som har angetts i undantagsbeslutet eller&lt;br&gt;till den tidpunkt som EG-kommissionen annars bestämmer, om denna infal-&lt;br&gt;ler tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 22&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM DEFINITIONEN AV ”FÖRETAG” OCH&lt;br&gt;”OMSÄTTNING” (ARTIKEL 56)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tilldelning av enskilda ärenden enligt artikel 56 i avtalet avses&lt;br&gt;med ”företag” vage enhet som bedriver verksamhet av kommersiell eller&lt;br&gt;ekonomisk art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ”omsättning” enligt artikel 56 i avtalet avses de berörda företagens in-&lt;br&gt;täkter inom det territorium som omfattas av detta avtal under föregående&lt;br&gt;räkenskapsår från försäljning av varor och tjänster inom ramen för företa-&lt;br&gt;gens ordinarie verksamhet efter avdrag för försälj ningsrabatter samt mer-&lt;br&gt;värdesskatt och andra skatter som direkt hänför sig till omsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för omsättning används följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;för kreditinstitut och andra finansinstitut, deras totala tillgångar&lt;br&gt;multiplicerade med förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut&lt;br&gt;och kunder vid transaktioner med invånare inom det territorium&lt;br&gt;som omfattas av avtalet och den totala summan av denna utlåning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;för försäkringsbolag, värdet av de bruttopremier som mottas från&lt;br&gt;invånare inom det territorium som omfattas av avtalet, som skall&lt;br&gt;omfatta samtliga mottagna och utestående belopp enligt försäk-&lt;br&gt;ringsavtal som har tecknats av försäkringsbolagen eller för deras&lt;br&gt;räkning, inklusive utgående återförsäkringspremier, efter avdrag för&lt;br&gt;skatter och skatteliknande avgifter som debiteras på grundval av de&lt;br&gt;individuella premiebeloppen eller premiernas totala värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Med avvikelse från den definition av omsättning som gäller vid tillämp-&lt;br&gt;ning av artikel 56 i avtalet och som anges i artikel 2 i detta protokoll, består&lt;br&gt;omsättningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;i fråga om avtal, beslut av företagssammanslutningar och samord-&lt;br&gt;nade förfaranden som avser system för distribution och inköp mel-&lt;br&gt;lan företag som inte är konkurrenter, av intäkter från försäljning av&lt;br&gt;de varor eller tjänster som avtalen, besluten eller de samordnade&lt;br&gt;förfarandena avser och av andra varor eller tjänster som på grund&lt;br&gt;av sina egenskaper, sitt pris och sin användning av konsumenterna&lt;br&gt;betraktas som likartade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;i fråga om avtal, beslut av företagssammanslutningar och samord-&lt;br&gt;nade förfaranden som avser överföring av teknik mellan företag som&lt;br&gt;inte är konkurrenter, av intäkter från försäljningen av de varor eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänster som produceras med den teknik som avtalen, besluten eller&lt;br&gt;de samordnade förfarandena avser och av intäkterna från försälj-&lt;br&gt;ningen av de varor eller tjänster som tekniken i fråga är avsedd att&lt;br&gt;förbättra eller ersätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det vid tidpunkten för tillkomsten av sådana system som avses i punkt&lt;br&gt;1 a och b inte föreligger någon omsättning avseende försäljning av varor eller&lt;br&gt;tjänster, skall dock den allmänna bestämmelsen i artikel 2 vara tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om ett enskilt ärende berör varor som omfattas av protokoll 25, är det&lt;br&gt;omsättningen av dessa varor som skall ligga till grund för tilldelningen av&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om ett enskilt ärende berör både varor som omfattas av protokoll 25 och&lt;br&gt;varor eller tjänster som omfattas av artiklarna 53 och 54 i avtalet, skall ifrå-&lt;br&gt;gavarande omsättning beräknas på grundval av alla varor och tjänster enligt&lt;br&gt;artikel 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 23&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM SAMARBETET MELLAN&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETERNA (ARTIKEL 58)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA PRINCIPER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall på begäran av&lt;br&gt;endera av övervakningsmyndigheterna utbyta information och samråda med&lt;br&gt;varandra beträffande allmänna policyfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall, i överens-&lt;br&gt;stämmelse med sina interna regler, med beaktande av artikel 56 i avtalet och&lt;br&gt;protokoll 22 samt av båda sidors beslutsautonomi, samarbeta vid handlägg-&lt;br&gt;ningen av individuella ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2,&lt;br&gt;andra meningen och artikel 56.3 på det sätt som föreskrivs i nedanstående&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för detta protokoll avses med termen ”en övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighets territorium”, vad EG-kommissionen beträffar, EG-medlemsstater-&lt;br&gt;nas territorium, på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska gemenskapen respektive Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;kol- och stålgemenskapen enligt bestämmelserna i dessa fördrag är tillämp-&lt;br&gt;ligt och, vad EFTA:s övervakningsmyndighet beträffar, EFTA-staternas ter-&lt;br&gt;ritorier, på vilka avtalet är tilllämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;FÖRFARANDENAS INLEDNINGSFAS&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och&lt;br&gt;artikel 56.3 i avtalet, skall EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommis-&lt;br&gt;sionen så snart som möjligt till varandra översända anmälningar och klago-&lt;br&gt;mål, om det inte klart framgår att dessa är riktade till båda övervaknings-&lt;br&gt;myndigheterna. De skall också meddela varandra när de vidtar åtgärder på&lt;br&gt;eget initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övervakningsmyndighet som har mottagit ett meddelande enligt&lt;br&gt;första stycket kan framföra sina synpunkter på detta inom 40 arbetsdagar&lt;br&gt;från mottagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga övervakningsmyndigheten skall i ärenden som omfattas av ar-&lt;br&gt;tikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, samråda&lt;br&gt;med den andra övervakningsmyndigheten när den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;offentliggör sin avsikt att utfärda icke-ingripandebesked,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;offentliggör sin avsikt att fatta ett beslut enligt artikel 53.3 , eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- riktar en skrivelse med anmärkningar till de berörda företagen eller före-&lt;br&gt;tagssammanslutningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra övervakningsmyndigheten kan framföra sina synpunkter inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den tidsfrist som anges i offentliggörandet eller skrivelsen med anmärk-&lt;br&gt;ningar. Synpunkter som mottas från de berörda företagen eller tredje man&lt;br&gt;skall vidarebefordras till den andra övervakningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och&lt;br&gt;artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten till den&lt;br&gt;andra övervakningsmyndigheten översända de administrativa skrivelser ge-&lt;br&gt;nom vilka en akt avslutas eller ett klagomål avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och&lt;br&gt;artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten inbjuda&lt;br&gt;den andra övervakningsmyndigheten att låta sig företrädas vid förhör med&lt;br&gt;de berörda företagen. Inbjudan skall också riktas till de stater som ligger&lt;br&gt;inom den andra övervakningsmyndighetens behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDGIVANDE KOMMITTÉER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och&lt;br&gt;artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten i rätt tid&lt;br&gt;meddela den andra övervakningsmyndigheten om tidpunkten för mötet med&lt;br&gt;Rådgivande kommittén och överlämna de handlingar som är av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla handlingar som överlämnas för detta ändamål av den andra övervak-&lt;br&gt;ningsmyndigheten skall läggas fram för Rådgivande kommittén hos den&lt;br&gt;övervakningsmyndighet som är behörig att fatta beslut i ett ärende enligt ar-&lt;br&gt;tikel 56 i avtalet tillsammans med det material som har skickats ut av denna&lt;br&gt;övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vardera övervakningsmyndigheten samt de stater som ligger inom dess&lt;br&gt;behörighet har rätt att närvara vid möten med den andra övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighetens rådgivande kommittéer och att framföra sina synpunkter där. De&lt;br&gt;har dock inte rösträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BEGÄRAN OM HANDLINGAR OCH RÄTTEN ATT FRAMFÖRA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SYNPUNKTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och&lt;br&gt;artikel 56.3 i avtalet, får den övervakningsmyndighet som inte är behörig att&lt;br&gt;avgöra ett ärende enligt artikel 56 i vaije skede av handläggningen begära&lt;br&gt;kopior av de viktigaste handlingar som överlämnas till den behöriga över-&lt;br&gt;vakningsmyndigheten för fastställande av överträdelser av artiklarna 53 och&lt;br&gt;54 eller erhållande av icke-ingripandebesked eller undantag och får dess-&lt;br&gt;utom innan det slutgiltiga beslutet fattas framföra sådana synpunkter som&lt;br&gt;den anser påkallade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ADMINISTRATIVT BITRÄDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet&lt;br&gt;riktar en begäran om uppgifter till ett företag eller en företagssammanslut-&lt;br&gt;ning inom den andra övervakningsmyndighetens territorium skall den samti-&lt;br&gt;digt översända en kopia av begäran till den andra övervakningsmyndighe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda&lt;br&gt;uppgifterna inom den tidsfrist som har bestämts av den behöriga övervak-&lt;br&gt;ningsmyndigheten, eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall den behöriga&lt;br&gt;övervakningsmyndigheten genom beslut kräva att dessa uppgifter lämnas.&lt;br&gt;När det gäller företag eller företagssammanslutningar inom den andra över-&lt;br&gt;vakningsmyndighetens territorium skall den behöriga övervakningsmyndig-&lt;br&gt;heten översända en kopia av beslutet till den andra övervakningsmyndighe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. På begäran av den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel&lt;br&gt;56 i avtalet skall den andra övervakningsmyndigheten inom sitt territorium&lt;br&gt;företa undersökningar i enlighet med sina interna bestämmelser, om den be-&lt;br&gt;höriga övervakningsmyndigheten som framställer begäran anser det nöd-&lt;br&gt;vändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Den behöriga övervakningsmyndigheten har rätt att vara representerad&lt;br&gt;vid, och aktivt delta i, undersökningar som genomförs av den andra övervak-&lt;br&gt;ningsmyndigheten enligt punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Alla uppgifter som inhämtas under sådana undersökningar som sker på&lt;br&gt;begäran skall överlämnas till den övervakningsmyndighet som begärde un-&lt;br&gt;dersökningarna så snart de har avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om den behöriga övervakningsmyndigheten i ärenden som omfattas av&lt;br&gt;artikel 56.1 b och c, artikel 56.2, andra meningen och artikel 56.3, genomför&lt;br&gt;undersökningar inom sitt territorium, skall den underrätta den andra över-&lt;br&gt;vakningsmyndigheten om att sådana undersökningar har ägt rumoch på be-&lt;br&gt;gäran överlämna resultaten av undersökningarna till den övervakningsmyn-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Uppgifter som har inhämtats enligt bestämmelserna i detta protokoll&lt;br&gt;skall endast användas för sådana åtgärder som vidtas med stöd av artiklarna&lt;br&gt;53 och 54 i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG-medlemssta-&lt;br&gt;ternas och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän&lt;br&gt;och övriga anställda skall inte avslöja uppgifter som de har inhämtat med&lt;br&gt;stöd av detta protokoll och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Regler om sekretess och sekretessbelagda uppgifter enligt detta avtal el-&lt;br&gt;ler de avtalsslutande parternas lagstiftning skall inte utgöra något hinder för&lt;br&gt;det informationsutbyte som föreskrivs i detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Företag skall sända anmälningar av avtal till den övervakningsmyndighet&lt;br&gt;som är behörig enligt artikel 56. Klagomål får sändas till vilken som helst av&lt;br&gt;övervakningsmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Anmälningar eller klagomål som har sänts till den övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het som enligt artikel 56 i avtalet inte är behörig att avgöra ett visst ärende&lt;br&gt;skall överlämnas utan dröjsmål till den behöriga övervakningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om det vid förberedelser för eller inledande av förfaranden på eget initia-&lt;br&gt;tiv visar sig att den andra övervakningsmyndigheten enligt artikel 56 i avtalet&lt;br&gt;är behörig att pröva ärendet, skall ärendet överlämnas till den behöriga&lt;br&gt;övervakningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. När ett ärende har överlämnats till den andra övervakningsmyndigheten&lt;br&gt;enligt punkt 2 eller 3 får ärendet inte återlämnas. Ett ärende får inte över-&lt;br&gt;lämnas efter det att avsikten att utfärda icke-ingripandebesked eller att fatta&lt;br&gt;ett beslut enligt artikel 53.3 i avtalet har offentliggjorts eller efter det att en&lt;br&gt;skrivelse med anmärkningar har skickats till de berörda företagen eller före-&lt;br&gt;tagssammanslutningama eller en skrivelse har skickats till sökanden med ett&lt;br&gt;meddelande om att det inte finns tillräckliga skäl för att fullfölja klagomålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datum för inlämnande av en ansökan eller anmälan skall anses vara den dag&lt;br&gt;när den inkommer till EG-kommissionen eller EFTArs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet, oavsett vilken av dessa som är behörig att besluta i ärendet enligt&lt;br&gt;artikel 56 i avtalet. Om ansökan eller anmälan skickas med rekommenderat&lt;br&gt;brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändnings-&lt;br&gt;ortens poststämpel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPRÅK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företag skall i samband med anmälningar, ansökningar och klagomål ha rätt&lt;br&gt;att kommunicera med EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissio-&lt;br&gt;nen på ett av EFTA-staternas eller EG:s officiella språk som de väljer. Detta&lt;br&gt;gäller även i fråga om samtliga stadier av ett förfarande, oavsett om det in-&lt;br&gt;leds av den behöriga övervakningsmyndigheten med anledning av en anmä-&lt;br&gt;lan, ansökan eller klagomål eller på eget initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 24&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM SAMARBETE VID KONTROLL AV&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;FÖRETAGSKONCENTRATIONER&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA PRINCIPER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall på begäran&lt;br&gt;av endera av övervakningsmyndigheterna utbyta information och samråda&lt;br&gt;med varandra beträffande allmänna policyfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När det gäller ärenden som omfattas av artikel 57.2 a skall EG-kommis-&lt;br&gt;sionen och EFTA:s övervakningsmyndighet samarbeta vid handläggningen&lt;br&gt;av företagskoncentrationer i enlighet med nedanstående bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I detta protokoll avses med termen en övervakningsmyndighets territo-&lt;br&gt;rium, vad EG-kommissionen beträffar, EG-medlemsstatemas territorium&lt;br&gt;på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska-&lt;br&gt;pen alternativt Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålge-&lt;br&gt;menskapen enligt bestämmelserna i dessa fördrag är tillämpligt och, vad&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet beträffar, EFTA-staternas territorier på&lt;br&gt;vilka avtalet är tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Samarbete skall förekomma enligt bestämmelserna i detta protokoll, om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;de berörda företagens omsättning inom EFTA-staternas territorium&lt;br&gt;uppgår till 25 procent eller mer av deras sammanlagda omsättning&lt;br&gt;inom det territorium som omfattas av detta avtal, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;minst två av de berörda företagens omsättning överstiger 250 miljo-&lt;br&gt;ner ecu inom EFTA-staternas territorium, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;koncentrationen kan skapa eller stärka en dominerande ställning&lt;br&gt;som skulle medföra att en effektiv konkurrens inom EFTA-staternas&lt;br&gt;territorium eller en väsentlig del av det påtagligt hämmades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Samarbete skall också förekomma om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;koncentrationen hotar att skapa eller stärka en dominerande ställ-&lt;br&gt;ning som skulle medföra att en effektiv konkurrens påtagligt häm-&lt;br&gt;mades på en marknad i en EFTA-stat som uppvisar alla kännetecken&lt;br&gt;på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del&lt;br&gt;av det territorium som omfattas av detta avtal, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;en EFTA-stat önskar vidta åtgärder för att skydda legitima intressen&lt;br&gt;enligt artikel 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRFARANDENAS INLEDNINGSFAS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EG-kommissionen skall till EFTA:s övervakningsmyndighet överlämna&lt;br&gt;kopior av anmälningar av ärenden enligt artikel 2.1 och 2 a inom tre arbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dagar och kopior av de viktigaste handlingar som tas emot eller utfärdas av&lt;br&gt;EG-kommissionen så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EG-kommissionen skall i nära och ständig samverkan med EFTA:s över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet vidta de åtgärder som föreskrivs för tillämpning av arti-&lt;br&gt;kel 57 i avtalet. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna får&lt;br&gt;framföra synpunkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 6 i detta&lt;br&gt;protokoll skall EG-kommissionen inhämta uppgifter från den behöriga myn-&lt;br&gt;digheten i den berörda EFTA-staten och lämna den tillfälle att framföra sina&lt;br&gt;synpunkter i vaije skede i förfarandet fram till dess att ett beslut enligt den&lt;br&gt;nämnda artikeln fattas. I detta syfte skall den låta myndigheten ta del av ak-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRHÖR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a skall EG-kommissionen in-&lt;br&gt;bjuda EFTA:s övervakningsmyndighet att låta sig företrädas vid förhör med&lt;br&gt;de berörda företagen. På samma sätt får EFTA-staterna representeras vid&lt;br&gt;dessa förhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s RÅDGIVANDE KOMMITTÉ FÖR KONCENTRATIONER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a skall EG-kommissionen i&lt;br&gt;rätt tid underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om tidpunkten för mö-&lt;br&gt;ten som hålls av Rådgivande kommittén för koncentrationer och överlämna&lt;br&gt;de handlingar som är av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Alla handlingar som överlämnas för detta ändamål av EFTA:s övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet, inklusive sådana handlingar som härrör från EFTA-stater,&lt;br&gt;skall läggas fram för Rådgivande kommittén för koncentrationer tillsam-&lt;br&gt;mans med övriga handlingar av betydelse som har skickats ut av EG-kom-&lt;br&gt;missionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna har rätt att närvara&lt;br&gt;vid möten i Rådgivande kommittén för koncentrationer och att framföra&lt;br&gt;sina synpunkter där. De har dock inte rösträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ENSKILDA STATERS RÄTTIGHETER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EG-kommissionen kan genom ett beslut som utan dröjsmål meddelas de&lt;br&gt;berörda företagen, EG-medlemsstaternas behöriga myndigheter och&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet hänskjuta en anmäld koncentration till en&lt;br&gt;EFTA-stat, om den hotar att skapa eller stärka en dominerande ställning&lt;br&gt;som skulle medföra att en effektiv konkurrens påtagligt hämmades på en&lt;br&gt;marknad i den staten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad mark-&lt;br&gt;nad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av det territorium som omfat-&lt;br&gt;tas av detta avtal eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I sådana fall som avses i punkt 1 kan en EFTA-stat, på samma grunder&lt;br&gt;och villkor som en EG-medlemsstat enligt artikel 173 i Fördraget om upprät-&lt;br&gt;tandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, överklaga vid EG-domsto-&lt;br&gt;len och särskilt begära att interimsbestämmelser tillämpas för att dess natio-&lt;br&gt;nella konkurrensregler skall kunna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Trots att EG-kommissionen enligt förordning (EEG) nr 4064/89 av den&lt;br&gt;21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395,&lt;br&gt;30.12.1989, s. 1) ensam är behörig att behandla koncentrationer med en ge-&lt;br&gt;menskapsdimension, får EFTA-staterna vidta lämpliga åtgärder för att&lt;br&gt;skydda andra legitima intressen än de som omfattas av förordningen, förut-&lt;br&gt;satt att sådana åtgärder är förenliga med de allmänna principer och övriga&lt;br&gt;bestämmelser som direkt eller indirekt fastställs i detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Med legitima intressen enligt punkt 1 avses allmän säkerhet, mediernas&lt;br&gt;mångfald och regler om tillräckliga reserver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Alla andra allmänna intressen skall meddelas EG-kommissionen och&lt;br&gt;skall erkännas av EG-kommissionen efter en bedömning av deras förenlig-&lt;br&gt;het med de allmänna principer och övriga bestämmelser som direkt eller in-&lt;br&gt;direkt fastställs i detta avtal innan ovannämnda åtgärder kan vidtas. EG-&lt;br&gt;kommissionen skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet och den be-&lt;br&gt;rörda EFTA-staten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ADMINISTRATIVT BITRÄDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts den för tillämpningen&lt;br&gt;av artikel 57 får EG-kommissionen inhämta alla uppgifter som behövs från&lt;br&gt;EFTAzs övervakningsmyndighet och EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När EG-kommissionen riktar en begäran om uppgifter till en person, ett&lt;br&gt;företag eller en företagssammanslutning inom EFTA-staternas territorium&lt;br&gt;skall den samtidigt översända en kopia av begäran till EFTA:s övervaknings-&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om dessa personer, företag eller företagssammanslutningar inte lämnar&lt;br&gt;de begärda uppgifterna inom den tidsfrist som har bestämts av EG-kommis-&lt;br&gt;sionen, eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EG-kommissionen genom&lt;br&gt;beslut kräva att uppgifterna lämnas och översända en kopia av beslutet till&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. På begäran av EG-kommissionen skall EFTAzs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;företa undersökningar inom sitt territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. EG-kommissionen har rätt att vara representerad vid och aktivt delta i&lt;br&gt;undersökningar som genomförs enligt punkt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Alla uppgifter som inhämtas under sådana begärda undersökningar skall&lt;br&gt;överlämnas till EG-kommissionen så snart undersökningarna har avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Om EG-kommissionen i ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a ge-&lt;br&gt;nomför undersökningar inom gemenskapens territorium, skall den under-&lt;br&gt;rätta EFTA:s övervakningsmyndighet om att sådana undersökningar har ägt&lt;br&gt;rum och på begäran på lämpligt sätt överlämna resultaten av undersökning-&lt;br&gt;arna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SEKRETESS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Upplysningar som har inhämtats enligt bestämmelserna i detta protokoll&lt;br&gt;skall endast användas i samband med sådana åtgärder som vidtas med stöd&lt;br&gt;av artikel 57 i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EG-kommissionen, EFTArs övervakningsmyndighet, EG-medlemssta-&lt;br&gt;ternas och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän&lt;br&gt;och övriga anställda skall inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med&lt;br&gt;stöd av detta protokoll och som är av sådant slag att de omfattas av sekre-&lt;br&gt;tess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Regler om sekretess och sekretessbelagda uppgifter enligt avtalet eller de&lt;br&gt;avtalsslutande parternas lagstiftning skall inte utgöra något hinder för det&lt;br&gt;utbyte och den användning av information som föreskrivs i detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANMÄLNINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Företag skall sända anmälningar till den övervakningsmyndighet som är&lt;br&gt;behörig enligt artikel 57.2 i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Anmälningar eller klagomål som har sänts till den myndighet som enligt&lt;br&gt;artikel 57 inte är behörig att avgöra ett visst ärende skall utan dröjsmål över-&lt;br&gt;lämnas till den behöriga övervakningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datum för inlämnande av en anmälan skall vara den dag när den inkommer&lt;br&gt;till den behöriga övervakningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ärendet har anmälts enligt tillämpningsföreskrifterna i artikel 57, men&lt;br&gt;omfattas av artikel 53, skall datum för inlämnande av en anmälan vara den&lt;br&gt;dag när den inkommer till EG-kommissionen eller EFTA:s övervaknings-&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPRÅK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Företag skall i samband med anmälningar ha rätt att kommunicera med&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen på ett av EFTA-sta-&lt;br&gt;ternas eller gemenskapens officiella språk som de väljer. Detta gäller även i&lt;br&gt;fråga om alla stadier i förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om företag väljer att kommunicera med en övervakningsmyndighet på&lt;br&gt;ett språk som varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom&lt;br&gt;den myndighetens behörighet eller ett av myndighetens arbetsspråk, skall de&lt;br&gt;samtidigt till samtliga handlingar bifoga en översättning till ett av myndighe-&lt;br&gt;tens officiella språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I den mån företag som inte har deltagit i anmälan berörs, skall de också&lt;br&gt;ha rätt att ta emot meddelanden från EFTA:s övervakningsmyndighet och&lt;br&gt;EG-kommissionen på ett lämpligt språk som är officiellt språk i en EFTA-&lt;br&gt;stat eller gemenskapen eller på ett av dessa myndigheters arbetsspråk. Om&lt;br&gt;de väljer att kommunicera med en övervakningsmyndighet på ett språk som&lt;br&gt;varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom den myndighe-&lt;br&gt;tens behörighet eller ett av myndighetens arbetsspråk, gäller punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Det språk som väljs för översättningen skall avgöra vilket språk som skall&lt;br&gt;användas av den behöriga myndigheten när den kommunicerar med företa-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TIDSFRISTER OCH ANDRA PROCEDURFRÅGOR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tidsfrister och andra procedurbestämmelser skall, om inte an-&lt;br&gt;nat följer av detta protokoll, bestämmelserna för tillämpning av artikel 57&lt;br&gt;vara tillämpliga även på samarbetet mellan EG-kommissionen och EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet och EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 57 gäller inte koncentrationer som var föremål för ett avtal eller med-&lt;br&gt;delande, eller om kontroll förvärvades före avtalets ikraftträdande. Artikeln&lt;br&gt;är under inga omständigheter tillämplig på en koncentration beträffande vil-&lt;br&gt;ken ett förfarande har inletts före den tidpunkten av en nationell myndighet&lt;br&gt;som är ansvarig för konkurrensfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 25&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM KONKURRENS BETRÄFFANDE KOL OCH STÅL&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och sam-&lt;br&gt;ordnade förfaranden avseende särskilda varor enligt den förteckning som av-&lt;br&gt;ses i protokoll 14 vilka kan påverka handeln mellan de avtalsslutande par-&lt;br&gt;terna och direkt eller indirekt kan hindra, begränsa eller snedvrida den nor-&lt;br&gt;mala konkurrensen inom det territorium som omfattas av detta avtal är för-&lt;br&gt;bjudna, särskilt de som innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;priser fastställs eller bestäms,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;produktion, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller&lt;br&gt;kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;marknader, varor, kunder eller inköpskällor delas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet&lt;br&gt;skall dock tillåta specialiseringsavtal eller avtal om gemensamma inköp eller&lt;br&gt;gemensam försäljning i fråga om de varor som avses i punkt 1, om den kon-&lt;br&gt;staterar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;sådan specialisering eller sådana gemensamma inköp eller gemen-&lt;br&gt;sam försäljning medför en väsentlig förbättring av produktionen el-&lt;br&gt;ler distributionen av dessa varor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;avtalet i fråga är nödvändigt för att uppnå dessa resultat och inte är&lt;br&gt;mer konkurrensbegränsande än vad som behövs för detta ändamål,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;avtalet inte är ägnat att ge de berörda företagen möjlighet att be-&lt;br&gt;stämma priserna för, eller kontrollera eller begränsa produktionen&lt;br&gt;eller marknadsföringen av, en väsentlig del av varorna i fråga inom&lt;br&gt;det territorium som omfattas av detta avtal eller att avskärma företa-&lt;br&gt;gen från effektiv konkurrens från andra företag inom det territorium&lt;br&gt;som omfattas av detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den behöriga övervakningsmyndigheten, med särskilt beaktande av att&lt;br&gt;denna punkt avser distributionsföretag, finner att vissa avtal till sin karaktär&lt;br&gt;och sina följder är helt likvärdiga med dem som avses ovan, skall den, när&lt;br&gt;den har förvissat sig om att de uppfyller samma villkor, tillåta även dessa&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt punkt 1 är automatiskt ogil-&lt;br&gt;tiga och kan inte åberopas vid någon domstol i EG-medlemsstaterna eller&lt;br&gt;EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel, kräver&lt;br&gt;vaije transaktion ett förhandsgodkännande från den övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal, om den i sig direkt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;indirekt orsakar inom det territorium som omfattas av detta avtal, till följd&lt;br&gt;av en åtgärd av en person eller ett företag eller en grupp av personer eller&lt;br&gt;företag, en koncentration av företag, av vilka minst ett omfattas av artikel&lt;br&gt;3, som kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna, oavsett om&lt;br&gt;transaktionen berör en enda vara eller ett antal olika varor och om den ge-&lt;br&gt;nomförs genom fusion, förvärv av aktier eller delar av företaget eller till-&lt;br&gt;gångar, lån, avtal eller någon annan form av kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal&lt;br&gt;skall bevilja det godkännande som avses i punkt 1 om den konstaterar att&lt;br&gt;den planerade transaktionen inte kommer att ge de berörda personerna eller&lt;br&gt;företagen möjlighet, med avseende på den vara eller de varor som omfattas&lt;br&gt;av dess jurisdiktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att bestämma priser, kontrollera eller begränsa produktion eller distribu-&lt;br&gt;tion eller hindra en effektiv konkurrens på en väsentlig del av marknaden&lt;br&gt;för dessa varor, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att kringgå de konkurrensregler som fastställs enligt detta avtal, särskilt&lt;br&gt;genom att med konstgjorda medel skapa en gynnad ställning som innebär&lt;br&gt;en betydande fördel när det gäller tillgång till inköpskällor eller markna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vissa grupper av transaktioner kan med hänsyn till storleken av de be-&lt;br&gt;rörda tillgångarna eller företagen sammantaget med karaktären av den kon-&lt;br&gt;centration som skall genomföras undantas från kravet på förhandsgodkän-&lt;br&gt;nande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i detta&lt;br&gt;avtal finner att offentliga eller privata företag som, faktiskt eller rättsligt,&lt;br&gt;innehar eller förvärvar på marknaden för en av varorna inom dess jurisdik-&lt;br&gt;tion en dominerande ställning som avskärmar dem från effektiv konkurrens&lt;br&gt;inom en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal, använ-&lt;br&gt;der denna ställning för syften som strider mot målen för detta avtal och om&lt;br&gt;sådant missbruk kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna,&lt;br&gt;skall den till dem rikta sådana rekommendationer som är ägnade att för-&lt;br&gt;hindra att ställningen utnyttjas på det sättet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller artiklarna 1 och 2 samt de uppgifter som behövs för deras till-&lt;br&gt;lämpning och för de förfaranden som grundas på dessa artiklar, avses med&lt;br&gt;”företag” vaije företag som inom det territorium som omfattas av detta avtal&lt;br&gt;är verksamt inom produktion inom kol- och stålindustrin och varje företag&lt;br&gt;eller agentur som regelmässigt är verksamt inom annan distribution än för-&lt;br&gt;säljning till hushåll eller hantverksindustri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga XIV i avtalet innehåller särskilda bestämmelser för genomförande av&lt;br&gt;de principer som anges i artiklarna 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall säkerställa till-&lt;br&gt;lämpningen av de principer som anges i artiklarna 1 och 2 i detta protokoll i&lt;br&gt;överensstämmelse med bestämmelserna för genomförandet av artiklarna 1&lt;br&gt;och 2 enligt protokoll 21 och bilaga XIV i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i enskilda ärenden som avses i artiklarna 1 och 2 i detta protokoll skall&lt;br&gt;fattas av EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet&lt;br&gt;med artikel 56 i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med inriktning på utveckling och upprätthållande av en enhetlig övervak-&lt;br&gt;ning på konkurrensområdet inom hela Europeiska ekonomiska samarbets-&lt;br&gt;området och för att i detta syfte främja enhetlighet i genomförande, tillämp-&lt;br&gt;ning och tolkning av bestämmelserna i detta avtal, skall de behöriga myndig-&lt;br&gt;heterna samarbeta enligt bestämmelserna i protokoll 23.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 39&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM ECUN&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ”ecu” avses i detta avtal ecun enligt den definition som har fastställts av&lt;br&gt;gemenskapens behöriga myndigheter. I alla rättsakter som det hänvisas till i&lt;br&gt;bilagorna till avtalet skall ”europeiska beräkningsenheter” ersättas med&lt;br&gt;”ecu”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVTAL MELLAN EFTA-STATERNA OM&lt;br&gt;UPPRÄTTANDE AV EN&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET OCH EN DOMSTOL&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;REPUBLIKEN FINLAND, REPUBLIKEN ISLAND,&lt;br&gt;FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN,&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;KONUNGARIKET NORGE, SCHWEIZISKA&lt;br&gt;EDSFÖRBUNDET, KONUNGARIKET SVERIGE OCH&lt;br&gt;REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SOM MED AVSEENDE på EES-avtalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BEAKTAR att EFTA-staterna, i enlighet med artikel 108.1 i EES-avtalet,&lt;br&gt;skall upprätta en oberoende övervakningsmyndighet (EFTA:s övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet) samt skapa förfaranden liknande dem som finns inom ge-&lt;br&gt;menskapen, liksom förfaranden för att säkerställa att skyldigheterna enligt&lt;br&gt;EES-avtalet uppfylls och för att kontrollera lagenligheten av åtgärder av&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet på konkurrensområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VIDARE BEAKTAR att EFTA-staterna i enlighet med artikel 108.2 i EES-&lt;br&gt;avtalet skall upprätta en domstol för EFTA-staterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ERINRAR om målsättningen för de avtalsslutande parterna i EES-avtalet&lt;br&gt;att, med full hänsyn till domstolarnas oberoende ställning, nå och upprätt-&lt;br&gt;hålla en enhetlig tolkning och tillämpning av EES-avtalet samt de bestäm-&lt;br&gt;melser i gemenskapslagstiftningen som i sak återges i det avtalet samt att&lt;br&gt;nå lika behandling av enskilda och företag vad avser de fyra friheterna och&lt;br&gt;konkurrensvillkoren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UPPREPAR att EFTA:s övervakningsmyndighet och Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapernas kommission skall samarbeta, utbyta information och samråda i&lt;br&gt;frågor om övervakningspolitik och i enskilda ärenden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BEAKTAR att ingresserna till rättsakter som antagits med tillämpning av&lt;br&gt;fördragen om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och om&lt;br&gt;Europeiska kol- och stålgemenskapen, i den mån som dessa rättsakter mot-&lt;br&gt;svarar bestämmelserna i protokollen 1-4 och bestämmelserna i de rättsakter&lt;br&gt;som motsvarar dem som är uppräknade i bilagorna I och II till detta avtal,&lt;br&gt;skall vara relevanta i den utsträckning som är nödvändig för en riktig tolk-&lt;br&gt;ning och tillämpning av bestämmelserna i dessa protokoll och bilagor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTERSOM, vid tillämpning av protokollen 1-4 till detta avtal, vederbörlig&lt;br&gt;hänsyn skall tas till rättspraxis och administrativ sedvänja inom Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas kommission från tiden före detta avtals ikraftträdande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR BESLUTAT att ingå följande avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DELI&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta avtal avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;”EES-avtalet” huvuddelen av EES-avtalet, dess protokoll och bila-&lt;br&gt;gor samt de rättsakter som det där hänvisas till,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;”EFTA-stat” den avtalsslutande part som är medlem av Europeiska&lt;br&gt;frihandelssammanslutningen samt part i EES-avtalet och i detta av-&lt;br&gt;tal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-staterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och sär-&lt;br&gt;skilda, för att säkerställa att de skyldigheter som följer av detta avtal full-&lt;br&gt;görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall avstå från vaije åtgärd som kan äventyra att avtalets mål uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestämmel-&lt;br&gt;serna i protokollen 1-4 och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar&lt;br&gt;dem som är uppräknade i bilagorna I och II i detta avtal, i den mån de i sak&lt;br&gt;är identiska med motsvarande bestämmelser i Fördraget om upprättande av&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapen och i Fördraget om upprättande av&lt;br&gt;Europeiska kol- och stålgemenskapen samt med rättsakter som antagits med&lt;br&gt;tillämpning av dessa två fördrag, vid deras genomförande och tillämpning&lt;br&gt;tolkas i enlighet med relevanta avgöranden av Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;domstol, vilka meddelats före dagen för undertecknandet av detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tolkning och tillämpning av EES-avtalet och detta avtal skall EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen ta vederbörlig hänsyn till de&lt;br&gt;principer som fastställts genom relevanta avgöranden av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapernas domstol, som meddelats efter dagen för undertecknandet av EES-&lt;br&gt;avtalet och som avser tolkningen av det avtalet eller av sådana bestämmelser&lt;br&gt;i Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och i&lt;br&gt;Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen som i&lt;br&gt;sak är identiska med bestämmelserna i EES-avtalet eller bestämmelserna i&lt;br&gt;protokollen 1-4 och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar dem som&lt;br&gt;finns förtecknade bilagorna I och II till detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL II&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En oberoende övervakningsmyndighet för EFTA-staterna, EFTA:s över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet, upprättas härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;detta avtal och i EES-avtalet och i syfte att säkerställa att EES-avtalet funge-&lt;br&gt;rar väl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerställa att EFTA-staterna uppfyller sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;EES-avtalet och detta avtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;säkerställa att EES-avtalets konkurrensregler tillämpas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;övervaka att EES-avtalet tillämpas av de övriga avtalsslutande par-&lt;br&gt;terna i nämnda avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I detta syfte skall EFTA:s övervakningsmyndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;fatta beslut och vidta andra åtgärder i de fall som avses i detta avtal&lt;br&gt;och i EES-avtalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;avfatta rekommendationer, avge yttranden och utfärda meddelan-&lt;br&gt;den eller riktlinjer i frågor som behandlas i EES-avtalet, om det av-&lt;br&gt;talet eller detta avtal uttryckligen föreskriver det eller om EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet anser det nödvändigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;genomföra samarbete, informationsutbyte och samråd med Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapernas kommission i enlighet med bestämmelserna&lt;br&gt;i detta avtal och i EES-avtalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;fullfölja de uppgifter som, med tillämpning av protokoll 1 till EES-&lt;br&gt;avtalet, följer av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till det&lt;br&gt;avtalet, enligt vad som närmare anges i protokoll 1 till detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet får EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet, när den utför de uppgifter som ålagts den, begära&lt;br&gt;in all nödvändig information från EFTA-staternas regeringar och behöriga&lt;br&gt;myndigheter samt från företag eller företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet skall bestå av sju medlemmar, som skall ut-&lt;br&gt;ses på grundval av deras allmänna duglighet och vilkas oavhängighet inte kan&lt;br&gt;ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast medborgare i EFTA-staterna får vara medlemmar av EFTA:s över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet skall fullgöra sina skyl-&lt;br&gt;digheter under full oavhängighet. Vid fullgörandet av dessa skyldigheter&lt;br&gt;skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering&lt;br&gt;eller något annat organ. De skall avhålla sig från vaije handling som är oför-&lt;br&gt;enlig med deras skyldigheter. Vaije EFTA-stat förbinder sig att respektera&lt;br&gt;denna princip och att inte söka påverka övervakningsmyndighetens medlem-&lt;br&gt;mar när de utför sina uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet får inte, under deras äm-&lt;br&gt;betstid, utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som ef-&lt;br&gt;ter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt&lt;br&gt;deras skyldighet att efter ämbetstiden iaktta redbarhet och omdöme vid mot-&lt;br&gt;tagande av uppdrag eller förmåner. Om dessa förpliktelser åsidosätts får&lt;br&gt;EFTA-domstolen, på begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet, allt efter&lt;br&gt;omständigheterna besluta antingen att den berörda medlemmen skall avsät-&lt;br&gt;tas från ämbetet eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess&lt;br&gt;ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet skall utses av EFTA-sta-&lt;br&gt;ternas regeringar i samförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deras mandattid är fyra år. Mandatet kan förnyas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, skall ämbetet för en&lt;br&gt;medlem i EFTA:s övervakningsmyndighet upphöra när medlemmen begär&lt;br&gt;sitt entledigande eller avsätts. För den avgående medlemmens återstående&lt;br&gt;mandattid skall en ersättare utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en medlem av EFTA:s övervakningsmyndighet inte längre uppfyller de&lt;br&gt;villkor som krävs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han&lt;br&gt;gjort sig skyldig till allvarligt tjänstefel, får EFTA-domstolen på begäran av&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet avskeda honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden i EFTA:s övervakningsmyndighet skall utses bland dess med-&lt;br&gt;lemmar för en period av två år i samförstånd mellan EFTA-staternas rege-&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet skall själv anta sin arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet skall utse tjänstemän och andra anställda,&lt;br&gt;så att den kan fungera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet får konsultera experter eller besluta att till-&lt;br&gt;sätta sådana kommittéer och andra organ som den anser vara nödvändiga&lt;br&gt;för att bistå den med att fullgöra sina uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de fullgör sina skyldigheter, får tjänstemän och andra anställda i EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet varken begära eller ta emot instruktioner från nå-&lt;br&gt;gon regering eller någon organisation utanför EFTA:s övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmar av EFTA:s övervakningsmyndighet, tjänstemän och övriga an-&lt;br&gt;ställda skall, även efter det att deras uppdrag upphört, vara förpliktade att&lt;br&gt;inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter&lt;br&gt;om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta beslut med majoriteten av sina&lt;br&gt;medlemmar. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetsordningen skall fastställas när beslutsmässighet föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet skall ange vilka skäl de grundas&lt;br&gt;på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat anges i detta avtal eller i EES-avtalet, skall beslut av EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet delges dem som de riktar sig till och bli gällande ef-&lt;br&gt;ter en sådan delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöras i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet som medför betalningsskyldighet&lt;br&gt;för andra än stater skall vara verkställbara i enlighet med artikel 110 i EES-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda personer och företag skall ha rätt att skriva till och att tillskrivas av&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet på EFTA-staternas och Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapernas alla officiella språk vad gäller anmälningar, ansökningar och&lt;br&gt;klagomål. Detta skall även täcka alla instanser i ett ärende, vare sig detta&lt;br&gt;inletts till följd av anmälan, ansökan eller klagomål eller efter eget initiativ&lt;br&gt;av EFTA:s övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet skall vaije år offentliggöra en allmän rap-&lt;br&gt;port om sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;314&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL III&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;EFTA-STATERNAS UPPFYLLANDE AV SINA&lt;br&gt;SKYLDIGHETER ENLIGT EES-AVTALET OCH DETTA&lt;br&gt;AVTAL&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa en riktig tillämpning av EES-avtalet skall EFTA:s över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet kontrollera hur EFTA-staterna tillämpar bestämmel-&lt;br&gt;serna i EES-avtalet och i detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 22 och 37 i&lt;br&gt;detta avtal samt artiklarna 65.1 och 109 i, och bilaga XVI till EES-avtalet och&lt;br&gt;med förbehåll för bestämmelserna i protokoll 2 till detta avtal, säkerställa att&lt;br&gt;bestämmelserna om upphandling i EES-avtalet tillämpas av EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 49, 61-64&lt;br&gt;och 109 i, samt protokollen 14, 26, 27, bilagorna XIII, avsnitt I.IV och XV&lt;br&gt;till EES-avtalet och med förbehåll för bestämmelserna i protokoll 3 till detta&lt;br&gt;avtal, genomföra bestämmelserna om statsstöd i EES-avtalet samt säker-&lt;br&gt;ställa att dessa bestämmelser tillämpas av EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tillämpning av artikel 5.2 b skall EFTA:s övervakningsmyndighet,&lt;br&gt;sedan detta avtal har trätt i kraft, i synnerhet anta rättsakter som motsva-&lt;br&gt;rar dem som är uppräknade i bilaga I.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 53-60 och&lt;br&gt;109 i, samt protokollen 21-25 och bilaga XIV till EES-avtalet och med förbe-&lt;br&gt;håll för bestämmelserna i protokoll 4 till detta avtal, förverkliga bestämmel-&lt;br&gt;serna i EES-avtalet om genomförandet av konkurrensregler tillämpliga på&lt;br&gt;företag samt säkerställa att dessa bestämmelser tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tillämpning av artikel 5.2 b skall EFTA:s övervakningsmyndighet,&lt;br&gt;sedan detta avtal har trätt i kraft, i synnerhet anta rättsakter som motsva-&lt;br&gt;rar dem som är uppräknade i bilaga II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om samarbete, informationsutbyte och samråd mellan&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet och Europeiska gemenskapernas kommis-&lt;br&gt;sion om tillämpningen av EES-avtalet finns i artikel 109 samt i artiklarna 58&lt;br&gt;och 62.2 i, och protokollen 1, 23, 24 och 27 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL IV&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;EFTA-DOMSTOLEN&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En domstol för EFTA-staterna, nedan kallad EFTA-domstolen, upprättas&lt;br&gt;härmed. Den skall fullgöra de uppgifter som följer av bestämmelserna i&lt;br&gt;detta avtal och i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall bestå av sju domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen skall sammanträda i plenum. Domstolens beslut skall&lt;br&gt;vara giltiga endast om ett ojämnt antal av dess ledamöter är&lt;br&gt;närvarande. Domstolens beslut skall vara giltiga om fem ledamöter är&lt;br&gt;närvarande. På domstolens begäran får EFTA-staternas regeringar i sam-&lt;br&gt;förstånd bemyndiga domstolen att upprätta avdelningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domarna skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasät-&lt;br&gt;tas och som i hemlandet uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de&lt;br&gt;högsta domarämbetena eller är jurister med allmänt erkända&lt;br&gt;kvalifikationer. De skall utses för sex år av EFTA-staternas regeringar i&lt;br&gt;samförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En partiell nytillsättning av domarna skall äga rum vart tredje år. Den skall&lt;br&gt;gälla omväxlande tre och fyra domare. De tre domare som skall ersättas efter&lt;br&gt;de första tre åren skall utses genom lottning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgående domare kan utnämnas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre&lt;br&gt;år. Han kan återväljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EFTA:s övervakningsmyndighet anser att en EFTA-stat har misslyckats&lt;br&gt;med att uppfylla en skyldighet enligt EES-avtalet eller detta avtal, skall den,&lt;br&gt;om inte annat föreskrivs i detta avtal, avge ett motiverat yttrande i ärendet&lt;br&gt;efter att ha givit den berörda staten möjlighet att inkomma med sina syn-&lt;br&gt;punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angi-&lt;br&gt;vits av EFTA:s övervakningsmyndighet, får denna föra ärendet vidare till&lt;br&gt;EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen skall vara behörig att avgöra tvister mellan två eller flera&lt;br&gt;EFTA-stater angående tolkningen eller tillämpningen av EES-avtalet, avta-&lt;br&gt;let om en ständig kommitté för EFTA-staterna eller detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De berörda EFTA-staterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att efter-&lt;br&gt;komma EFTA-domstolens domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen skall vara behörig att avge rådgivande yttranden angående&lt;br&gt;tolkningen av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en sådan fråga väcks vid en domstol i en EFTA-stat, får den domstolen,&lt;br&gt;om den anser att det är nödvändigt för att döma i saken, begära att EFTA-&lt;br&gt;domstolen avger ett sådant yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin interna lagstiftning kan en EFTA-stat begränsa rätten att begära ett så-&lt;br&gt;dant rådgivande yttrande till domstolar mot vilkas avgöranden det inte finns&lt;br&gt;något rättsmedel enligt nationell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen skall ha obegränsad behörighet i fråga om påföljder som&lt;br&gt;ålagts av EFTA:s övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen skall vara behörig att pröva en EFTA-stats talan mot ett&lt;br&gt;beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet rörande bristande behörighet,&lt;br&gt;åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av detta avtal, av&lt;br&gt;EES-avtalet eller av någon bestämmelse som gäller deras tillämpning eller&lt;br&gt;rörande maktmissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fysisk eller juridisk person får på samma villkor föra talan vid EFTA-&lt;br&gt;domstolen mot ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet som är riktat&lt;br&gt;till honom eller mot ett beslut riktat till en annan person, om detta direkt&lt;br&gt;och personligen berör honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som avses i denna artikel skall anhängiggöras inom två månader från&lt;br&gt;dagen då åtgärden offentliggjorts eller delgivits klaganden eller, om så inte&lt;br&gt;skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omstän-&lt;br&gt;digheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om talan är välgrundad, skall beslutet av EFTA:s övervakningsmyndighet&lt;br&gt;förklaras ogiltigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EFTA:s övervakningsmyndighet, i strid med detta avtal eller bestäm-&lt;br&gt;melserna i EES-avtalet, underlåter att fatta beslut, får en EFTA-stat anhäng-&lt;br&gt;iggöra talan vid EFTA-domstolen för att få överträdelsen fastslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan talan skall endast tas upp om EFTA:s övervakningsmyndighet&lt;br&gt;dessförinnan anmodats att agera. Om myndigheten inom två månader efter&lt;br&gt;denna anmodan inte tagit ställning, får talan anhängiggöras inom en ytterli-&lt;br&gt;gare frist av två månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fysisk eller juridisk person får på de villkor som slagits fast i före-&lt;br&gt;gående stycke föra talan vid EFTA-domstolen över att EFTA:s övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet har underlåtit att rikta ett beslut till personen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet har förklarats ogiltigt, el-&lt;br&gt;ler om det har fastställts att EFTA:s övervakningsmyndighet, i strid med&lt;br&gt;detta avtal eller bestämmelserna i EES-avtalet, underlåtit att agera, skall&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet vidta de åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;följa domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna skyldighet skall inte påverka någon skyldighet som kan följa av till-&lt;br&gt;lämpningen av artikel 46 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat föreskrivs i protokoll 7 till detta avtal, skall EFTA-domstolen&lt;br&gt;vara behörig i mål mot EFTA:s övervakningsmyndighet avseende ersättning&lt;br&gt;för skada i enlighet med bestämmelserna i artikel 46 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som förs vid EFTA-domstolen skall inte hindra verkställighet. EFTA-&lt;br&gt;domstolen får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna&lt;br&gt;om uppskov med verkställigheten av den påtalade rättsakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som anhängiggjorts vid EFTA-domstolen får denna vidta nödvän-&lt;br&gt;diga interimistiska åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL V&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH&lt;br&gt;SLUTBESTÄMMELSER&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollen och bilagorna till detta avtal skall utgöra en integrerad del av&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTA-domstolens stadga fastställs i protokoll 5 till detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTA-domstolen skall anta sina procedurregler, som skall godkännas av&lt;br&gt;EFTA-staternas regeringar i samförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den rättsliga kapacitet, de privilegier och den immunitet som skall erkän-&lt;br&gt;nas och beviljas av EFTA-staterna vad gäller EFTA:s övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het och EFTA-domstolen finns i protokollen 6 och 7 till detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen får med rege-&lt;br&gt;ringen i den stat på vars territorium de har sitt säte ingå ett avtal avseende&lt;br&gt;de privilegier och den immunitet som skall erkännas och beviljas i samband&lt;br&gt;härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighets och EFTA-domstolens säte skall faststäl-&lt;br&gt;las av EFTA-staternas regeringar i samförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighets kontraktsmässiga ansvarighet skall regle-&lt;br&gt;ras av den lag som är tillämplig på avtalet i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är fråga om icke kontraktsmässig ansvarighet, skall EFTA:s över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet i enlighet med allmänna rättsprinciper ersätta varje&lt;br&gt;skada som den eller dess anställda har förorsakat under fullgörande av sina&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-statemas regeringar skall, på förslag av EFTA:s övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet och efter samråd med en kommitté bestående av de parlamentsleda-&lt;br&gt;möter från EFTA-staterna som är ledamöter i EES gemensamma parlamen-&lt;br&gt;tarikerkommitté, årligen före den 1 januari i samförstånd upprätta en bud-&lt;br&gt;get för det nästkommande året samt fördela dessa utgifter mellan EFTA-&lt;br&gt;staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet skall höras innan ett beslut fattas som på&lt;br&gt;ett eller annat sätt medför ändring i dess budgetförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-staternas regeringar skall, på förslag av EFTA-domstolen, årligen&lt;br&gt;före den 1 januari gemensamt upprätta en budget för EFTA-domstolen för&lt;br&gt;det nästkommande året samt fördela dessa utgifter mellan sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-staternas regeringar får, om inte annat föreskrivs i detta avtal, på för-&lt;br&gt;slag av eller efter att ha hört EFTA:s övervakningsmyndighet, i samförstånd&lt;br&gt;ändra huvudavtalet och protokollen 1-4 samt 6 och 7. En sådan ändring&lt;br&gt;skall underställas EFTA-staterna för godtagande och träda i kraft under för-&lt;br&gt;utsättning att den godkänts av alla EFTA-stater. Godtagandeinstrumenten&lt;br&gt;skall deponeras hos Sveriges regering, som skall meddela alla andra EFTA-&lt;br&gt;stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vaije EFTA-stat som frånträder EES-avtalet skall upphöra att vara part&lt;br&gt;i detta avtal samma dag som frånträdandet blir gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje EFTA-stat som ansluter sig till Europeiska gemenskapen skall upp-&lt;br&gt;höra att vara part i detta avtal samma dag som anslutningen blir gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Regeringarna i de återstående EFTA-staterna skall i samförstånd besluta&lt;br&gt;om de nödvändiga ändringar som skall göras i detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje EFTA-stat som ansluter sig till EES-avtalet skall ansluta sig till detta&lt;br&gt;avtal på de villkor och betingelser som får fastställas av EFTA-staterna i&lt;br&gt;samförstånd. Anslutningsinstrumentet skall deponeras hos Sveriges rege-&lt;br&gt;ring, som skall meddela övriga EFTA-stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-staterna skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om de åt-&lt;br&gt;gärder som vidtagits för att genomföra detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Detta avtal, som upprättats i ett enda autentiskt exemplar på engelska&lt;br&gt;språket, skall ratificeras av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras&lt;br&gt;respektive konstitutionella krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan detta avtal träder i kraft skall det också upprättas och autentifieras på&lt;br&gt;finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och tyska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Detta avtal skall deponeras hos Sveriges regering, som skall lämna vaije&lt;br&gt;EFTA-stat en bestyrkt kopia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Sveriges regering som skall&lt;br&gt;meddela alla övriga EFTA-stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993 om EES-avtalet träder i kraft&lt;br&gt;den dagen och under förutsättning att ratifikationsinstrumenten för detta av-&lt;br&gt;tal har deponerats av alla EFTA-stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EES-avtalet inte träder i kraft den dagen, träder detta avtal i kraft den&lt;br&gt;dag då EES-avtalet träder i kraft eller när alla ratifikationsinstrument för&lt;br&gt;detta avtal har deponerats av alla EFTA-stater, beroende på vilken dag som&lt;br&gt;inträffar senast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;321&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 1&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;OM EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS&lt;br&gt;UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM MED&lt;br&gt;TILLÄMPNING AV PROTOKOLL 1 TILL EES-&lt;br&gt;AVTALET FÖLJER AV DE RÄTTSAKTER SOM DET&lt;br&gt;HÄNVISAS TILL I BILAGORNA TILL DET AVTALET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM MED AVSEENDE på EES-avtalet och särskilt protokoll 1 till detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att punkter 4 d och 5 i protokoll 1 till EES-avtalet&lt;br&gt;innehåller hänvisningar till EFTA:s övervakningsmyndighet och till Stän-&lt;br&gt;diga kommittén,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM VIDARE BEAKTAR att det i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet&lt;br&gt;hänvisas till förfaranden som upprättats mellan EFTA-staterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTERSOM det för en riktig tillämpning av de rättsakter som det hänvisas&lt;br&gt;till i bilagorna till EES-avtalet är nödvändigt att bland EFTA-staterna fast-&lt;br&gt;ställa de uppgifter som motsvarar EG-kommissionens uppgifter, som genom&lt;br&gt;tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet skall genomföras antingen av&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet eller Ständiga kommittén, samt att fast-&lt;br&gt;ställa vilka förfaranden som skall tillämpas mellan EFTA-staterna för detta&lt;br&gt;ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet innehål-&lt;br&gt;ler bestämmelser om förfaranden enligt vilka EG-kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;underrättar en medlemsstat om huruvida en förebyggande åtgärd el-&lt;br&gt;ler skyddsåtgärd som vidtagits av en medlemsstat var befogad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;skall höras av en medlemsstat innan ett undantag eller en avvikelse&lt;br&gt;från en bestämmelse i en rättsakt beviljas eller genomförs av staten&lt;br&gt;i fråga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;kan, innan ett undantag eller en avvikelse från en bestämmelse i en&lt;br&gt;rättsakt beviljas eller genomförs av en medlemsstat, ge sitt samtycke&lt;br&gt;eller bemyndiga staten att göra detta, samt vid behov närmare ange&lt;br&gt;på vilka villkor som tillståndet beviljas eller fastställa detaljerade&lt;br&gt;regler rörande dess tillämpning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;skall vid behov samråda med de berörda medlemsstaterna eller de-&lt;br&gt;ras behöriga myndigheter i syfte att bilägga meningsskiljaktigheter&lt;br&gt;och tvister samt, i förekommande fall, föreslå lämpliga lösningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;på det veterinära och fytosanitära området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kan göra eller föranstalta om utvärderingar, undersökningar och&lt;br&gt;kontroller på platsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kan ge godkännanden eller liknande, eller avge rekommendatio-&lt;br&gt;ner avseende planering, program, vaccinationer i nödsitu-&lt;br&gt;ationer, högriskområden, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall göra förteckningar, såsom förteckningar över experter, god-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;322&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kända områden, godkända gårdar osv., och i förekommande fall&lt;br&gt;vidarebefordra dem till medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;på det veterinära området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- får vidta lämpliga åtgärder i samband med tvister,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;på området tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifie-&lt;br&gt;ring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-skall underrätta medlemsstaterna om nationella tekniska före-&lt;br&gt;skrifter, som antas överensstämma med de väsentliga säkerhets-&lt;br&gt;kraven och, i förekommande fall, inleda förfaranden när den anser&lt;br&gt;att ett sådant antagande om överensstämmelse måste återkallas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) &amp;nbsp;på livsmedelsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kan besluta om huruvida vissa villkor är uppfyllda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;på energiområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i gemenskapsrät-&lt;br&gt;ten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) &amp;nbsp;&amp;nbsp;på området för offentlig upphandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kan begära information från medlemsstaterna eller deras behöriga&lt;br&gt;myndigheter och/eller skall fastställa arten av den tilläggsstatistik&lt;br&gt;som behövs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kan upprätta förteckningar över de kategorier av verksamheter el-&lt;br&gt;ler tjänster som den anser omfattas av ett undantag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall fastställa villkoren för meddelanden från upphandlande en-&lt;br&gt;heter om resultaten av ett anbudsförfarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall dessa och liknande uppgifter for EFTA-staterna utföras av&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med de förfaranden&lt;br&gt;som anges i de rättsakter som det hänvisas till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om EG-kommissionen skulle åläggas andra liknande uppgifter, skall&lt;br&gt;motsvarande uppgifter också fullgöras av EFTA:s övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall ta emot information som en&lt;br&gt;EFTA-stat eller en behörig myndighet i enlighet med EES-reglerna skall&lt;br&gt;lämna den samt vidarebefordra informationen till EG-kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall vidare ta emot motsvarande infor-&lt;br&gt;mation från EG-kommissionen för spridning till EFTA-staterna eller deras&lt;br&gt;behöriga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När EG-kommissionen, i en rättsakt som det hänvisas till i bilagorna till&lt;br&gt;EES-avtalet som innehåller de förfaranden som beskrivs i artikel 1, skall&lt;br&gt;lämna ett utkast till ett beslut om åtgärd som skall behandlas, eller på annat&lt;br&gt;sätt bli föremål för samråd, i en EG-kommitté, skall EFTA:s övervaknings-&lt;br&gt;myndighet, i enlighet med motsvarande förfaranden som skall fastställas av&lt;br&gt;Ständiga kommittén, samråda med en eventuell motsvarande kommitté,&lt;br&gt;som upprättats eller utsetts i enlighet med avtalet om en ständig kommitté&lt;br&gt;för EFTA-staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet skall, om inte annat överenskoms med EG-&lt;br&gt;kommissionen, samtidigt med EG-kommissionen på lämpligt sätt upprätta&lt;br&gt;rapporter, utvärderingar eller liknande med avseende på EFTA-staterna i de&lt;br&gt;ärenden som med tillämpning av punkt 5 i protokoll 1 till EES-avtalet följer&lt;br&gt;av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till det avtalet och som inte&lt;br&gt;direkt har samband med Ständiga kommitténs uppgifter enligt protokoll 1&lt;br&gt;till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna. EFTA:s övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet skall samråda och utbyta synpunkter med EG-kommissio-&lt;br&gt;nen när deras respektive rapporter upprättas, av vilka kopior skall sändas till&lt;br&gt;Gemensamma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;324&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 2&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM&lt;br&gt;EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR PÅ&lt;br&gt;UPPHAND LINGSOMRÅDET&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 31 i detta avtal kan EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet inleda det förfarande som föreliggande artikel före-&lt;br&gt;skriver när den, innan ett avtal har träffats, anser att en klar och konkret&lt;br&gt;överträdelse av bestämmelserna i EES-avtalet på upphandlingsområdet har&lt;br&gt;ägt rum i samband med ett upphandlingsförfarande inom tillämpningsområ-&lt;br&gt;det för de rättsakter som nämns i punkterna 2 och 3 i bilaga XVI i EES-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrätta EFTA-staten och den&lt;br&gt;upphandlande enheten som berörs om skälen till varför man anser att en klar&lt;br&gt;och konkret överträdelse ägt rum och begära att rättelse sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Inom 21 dagar efter mottagande av underrättelsen enligt punkt 2 skall&lt;br&gt;den berörda EFTA-staten till EFTA:s övervakningsmyndighet översända:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;dess bekräftelse på att överträdelsen rättats, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;en motiverad inlaga om varför ingen åtgärd vidtagits, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;ett meddelande om att upphandlingsförfarandet har ställts in tills vi-&lt;br&gt;dare antingen av den upphandlande enheten på eget initiativ eller&lt;br&gt;med stöd av de befogenheter som anges i artikel 2.1. a i den rättsakt&lt;br&gt;som nämns i punkt 5 i bilaga XVI i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Den motiverade inlagan enligt punkt 3.b i denna artikel kan bland annat&lt;br&gt;grundas på det faktum att den påstådda överträdelsen redan är föremål för&lt;br&gt;rättsligt förfarande eller annan granskning eller översyn enligt artikel 2.8 i&lt;br&gt;den rättsakt som anges i punkt 5 i bilaga XVI i EES-avtalet. I så fall skall&lt;br&gt;EFTA-staten informera EFTA:s övervakningsmyndighet om resultaten av&lt;br&gt;dessa förfaranden så snart de blir kända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. När meddelande har lämnats att ett upphandlingsförfarande har ställts in&lt;br&gt;tills vidare enligt punkt 3.c i denna artikel skall EFTA-staten anmäla till&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet när upphandlingen återupptagits eller an-&lt;br&gt;nat upphandlingsförfarande inletts avseende samma ärende i dess helhet el-&lt;br&gt;ler del därav. Denna anmälan skall bekräfta att den påstådda överträdelsen&lt;br&gt;har rättats eller innefatta en motiverad inlaga om varför rättelse inte vidta-&lt;br&gt;gits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Senast den 1 januari 1996 skall EFTArs övervakningsmyndighet tillsam-&lt;br&gt;mans med en rådgivande kommitté, sammansatt av representanter från&lt;br&gt;EFTA-staterna, granska det sätt varpå bestämmelserna i detta protokoll&lt;br&gt;samt bestämmelserna i den rättsakt som anges i punkt 5 i bilaga XVI i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet har genomförts och, om så anses nödvändigt, komma med&lt;br&gt;förslag till ändringar. Till ordförande i denna kommitté skall utses en&lt;br&gt;representant från EFTA.s övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden sammankallar kommittén på eget initiativ eller på begäran av&lt;br&gt;en av dess ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Senast den 1 mars varje år skall EFTA-staterna till EFTA:s övervaknings-&lt;br&gt;myndighet översända information om granskningsförfarandena på det natio-&lt;br&gt;nella planet under föregående kalenderår. Vad denna information skall in-&lt;br&gt;nehålla fastställs av EFTA:s övervakningsmyndighet i samråd med rådgi-&lt;br&gt;vande kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;326&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 3&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM&lt;br&gt;EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR PÅ&lt;br&gt;STATSSTÖDSOMRÅDET&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall i samarbete med EFTA-staterna&lt;br&gt;fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa stater. Den&lt;br&gt;skall till EFTA-staterna lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs med&lt;br&gt;hänsyn till den pågående utvecklingen eller EES-avtalets funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha gett berörda parter till-&lt;br&gt;fälle att yttra sig, finner att stöd som lämnas av en EFTA-stat eller med me-&lt;br&gt;del från en EFTA-stat inte är förenligt med EES-avtalet med avseende på&lt;br&gt;artikel 61 i EES-avtalet, eller att sådant stöd missbrukas, skall den besluta&lt;br&gt;om att EFTA-staten i fråga skall upphäva eller ändra dessa stödåtgärder&lt;br&gt;inom den tidsfrist som övervakningsmyndigheten fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EFTA-staten i fråga inte rättar sig efter detta beslut inom föreskriven tid&lt;br&gt;får EFTA:s övervakningsmyndighet eller andra berörda EFTA-stater, med&lt;br&gt;avvikelse från artiklarna 31 och 32 i detta avtal, hänskjuta ärendet direkt till&lt;br&gt;EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av en EFTA-stat kan EFTA-staterna i samförstånd besluta att&lt;br&gt;stöd som denna stat lämnar eller avser att lämna skall anses vara förenligt&lt;br&gt;med EES-avtalets funktion, med avvikelse från bestämmelserna i artikel 61&lt;br&gt;i EES-avtalet, om ett sådant beslut är motiverat på grund av exceptionella&lt;br&gt;omständigheter. Om EFTA:s övervakningsmyndighet beträffande stödet i&lt;br&gt;fråga redan inlett det förfarande som anges i denna punkts första stycke,&lt;br&gt;skall den i de fall staten i fråga har lämnat in en ansökan till EFTA-staterna&lt;br&gt;skjuta upp detta förfarande tills EFTA-staterna i samförstånd har tagit ställ-&lt;br&gt;ning till ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EFTA-staterna inte har tagit ställning till nämnda ansökan inom tre må-&lt;br&gt;nader efter det att den inlämnats, skall EFTA:s övervakningsmyndighet&lt;br&gt;fatta beslut i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrättas i så god tid att den kan&lt;br&gt;yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Om den anser&lt;br&gt;att någon sådan plan inte är förenlig med EES-avtalet med avseende på arti-&lt;br&gt;kel 61 i EES-avtalet, skall den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges&lt;br&gt;i punkt 2. Staten i fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande&lt;br&gt;lett till ett slutgiltigt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En rådgivande kommitté skall bistå EFTA:s övervakningsmyndighet vid&lt;br&gt;granskningen av stöd som lämnats för transporter på järnväg, landsväg och&lt;br&gt;inre vattenvägar. Kommittén skall som ordförande ha en representant från&lt;br&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet och skall bestå av representanter utnämnda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av varje enskild EFTA-stat. Kallelse till kommitténs sammanträden skall&lt;br&gt;skickas ut minst tio dagar i förväg och innehålla en detaljerad&lt;br&gt;dagordning. Denna tid kan dock i brådskande fall förkortas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kommittén får granska och lämna synpunkter på samtliga frågor som rör&lt;br&gt;tillämpningen av bestämmelserna i EES-avtalet beträffande stöd inom trans-&lt;br&gt;portsektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Kommittén skall hållas underrättad om arten och omfattningen av det&lt;br&gt;stöd som lämnats till transportföretag och, i allmänhet, om alla relevanta de-&lt;br&gt;taljer om sådant stöd, så snart detta anmälts till EFTA:s övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet i enlighet med bestämmelserna i bilaga XIII, avsnitt I.iv, i EES-avta-&lt;br&gt;let som reglerar stödåtgärder inom transportsektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;328&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 4&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM&lt;br&gt;EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR PÅ&lt;br&gt;KONKURRENSOMRÅDET&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning med hänvisningar till motsvarande EG-rättsakter&lt;br&gt;eller bestämmelser i EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DEL I ALLMÄNNA REGLER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna procedurregler för tillämpning av&lt;br&gt;artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet (jmf. för-&lt;br&gt;ordning nr 17/62)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Form, innehåll och övriga enskildheter beträf-&lt;br&gt;fande ansökningar och anmälningar (jmf. för-&lt;br&gt;ordning nr 27/62)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel IV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förhör enligt artikel 19.1 och 2 i kapitel II&lt;br&gt;(jmf. förordning nr 99/63)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel V&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Preskription av möjligheten att ålägga ekono-&lt;br&gt;miska påföljder enligt transport- och konkur-&lt;br&gt;rensreglerna i kapitel II-IV och VI-XIV och&lt;br&gt;att verkställa sådana påföljder (jmf. förord-&lt;br&gt;ning nr 2988/74)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;DEL II TRANSPORT&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel VI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av konkurrensregler på transpor-&lt;br&gt;ter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar&lt;br&gt;(jmf. förordning nr 1017/68, artikel 6 och arti-&lt;br&gt;kel 10-31)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel VII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Form, innehåll och övriga enskildheter beträf-&lt;br&gt;fande klagomål enligt artikel 10, ansökningar&lt;br&gt;enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel&lt;br&gt;14.1 i kapitel VI (jmf. förordning nr 1629/69)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel VIII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förhör enligt artikel 26.1 i kapitel VI (jmf.&lt;br&gt;förordning nr 1630/69)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel IX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regler för tillämpning av artiklarna 53 och 54&lt;br&gt;i EES-avtalet på sjöfarten (jmf. förordning&lt;br&gt;nr 4056/86, avsnitt II)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsskyldighet, form, innehåll och öv-&lt;br&gt;riga enskildheter beträffande klagomål, an-&lt;br&gt;sökningar och förhör enligt kapitel IX (jmf.&lt;br&gt;förordning nr 4260/88)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Kapitel XI Proceduren för tillämpning av konkurrensreg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel XII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lerna på företag inom luftfartssektorn (jmf.&lt;br&gt;förordning nr 3975/87)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Form, innehåll och övriga enskildheter beträf-&lt;br&gt;fande klagomål, ansökningar och förhör enligt&lt;br&gt;kapitel XI, som fastställer proceduren för till-&lt;br&gt;lämpning av konkurrensreglerna på företag&lt;br&gt;inom luftfartssektorn (jmf. förordning&lt;br&gt;nr 4261/88)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DELHI KONTROLL AV KONCENTRATIONER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel XIII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel XIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler för kontroll av företagskoncentrationer&lt;br&gt;(jmf. förordning nr4064/89, artikel 6-25)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om anmälningar, tids-&lt;br&gt;frister och förhör beträffande företagskon-&lt;br&gt;centrationer (jmf. förordning nr 2367/90)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DEL IV KOL OCH STÅL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel XV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser tillämpliga på företag på kol-&lt;br&gt;och stålområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser om avtal och kon-&lt;br&gt;centrationer (jmf. artikel 65.2, styckena 3-5,&lt;br&gt;punkt 3, punkt 4, stycke 2, och punkt 5, artikel&lt;br&gt;66.2, styckena 2-4, och punkt 4—6 samt artikel&lt;br&gt;47, 36.1 och 82 i CECA-fördraget)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldighet (artikel 2.4 i avsnitt I)&lt;br&gt;(jmf. beslut nr 26/54)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskription av möjligheten att ålägga ekono-&lt;br&gt;miska påföljder enligt protokoll 25 till EES-&lt;br&gt;avtalet och detta kapitel och att verkställa så-&lt;br&gt;dana påföljder (jmf. beslut nr 715/78)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befogenheter för EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighets tjänstemän och befullmäktigade före-&lt;br&gt;trädare som har till uppgift att genomföra kon-&lt;br&gt;troller enligt bestämmelserna i protokoll 25 till&lt;br&gt;EES-avtalet och i detta kapitel (jmf. beslut&lt;br&gt;nr 379/84)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DEL V ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH ÖVRIGA&lt;br&gt;BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel XVI Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt I &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelser som är tillämpliga på kapitel II-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;XII och XV (jmf.artikel 5 o.f. i protokoll 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;330&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som är tillämpliga på kapitlen&lt;br&gt;XIII och XIV (jmf. artikel 25.2 i förordning&lt;br&gt;nr 4064/89)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;331&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL I ALLMÄNNA REGLER&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL I INLEDNING&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta protokoll innehåller bestämmelser för genomförandet av EES-avta-&lt;br&gt;lets konkurrensregler som är tillämpliga på företag, särskilt beträffande ge-&lt;br&gt;nomförandet av protokollen 21-25 i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat anges, är kapitel II-V, XIII och XIV tillämpliga på samt-&lt;br&gt;liga områden som omfattas av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kapitlen II-IV skall inte tillämpas på avtal, beslut eller samordnade förfa-&lt;br&gt;randen på transportområdet som har till syfte eller resultat att fastställa&lt;br&gt;transportpriser och -villkor, begränsa eller kontrollera transportutbudet el-&lt;br&gt;ler dela upp transportmarknader. De skall inte heller tillämpas på missbruk&lt;br&gt;av en dominerande ställning, enligt artikel 54 i EES-avtalet, på&lt;br&gt;transportmarknaden. Sådana fall omfattas av kapitlen VI-XII.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Kapitlen II-V, XIII och XIV skall inte tillämpas på sådana fall som omfat-&lt;br&gt;tas av kapitel XV enligt de förutsättningar som anges där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel XVI innehåller de övergångsbestämmelser som skall tillämpas be-&lt;br&gt;träffande kapitlen II-XV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med artikel 49 i detta avtal till&lt;br&gt;EFTA-staternas regeringar lämna förslag till ändringar i detta protokoll med&lt;br&gt;bilagor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;332&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL II ALLMÄNNA PROCEDURREGLER&lt;br&gt;FÖR TILLÄMPNING AV ARTIKLARNA 53 OCH 54 I&lt;br&gt;EES-AVTALET&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principbestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 6 i detta kapitel och artikel&lt;br&gt;3 i kapitel XVI, är sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som&lt;br&gt;avses i artikel 53.1 i EES-avtalet samt sådant missbruk av en dominerande&lt;br&gt;ställning på marknaden som avses i artikel 54 i EES-avtalet förbjudna utan&lt;br&gt;att det krävs föregående beslut om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Icke-ingripandebesked&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet kan efter ansökan av berörda företag eller&lt;br&gt;företagssammanslutningar fastslå att det på grundval av de omständigheter&lt;br&gt;som har kommit till dess kännedom inte finns anledning för den att ingripa&lt;br&gt;med stöd av artikel 53.1 eller artikel 54 i EES-avtalet mot ett avtal, beslut&lt;br&gt;eller förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åläggande att upphöra med överträdelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet, efter ansökan eller på eget&lt;br&gt;initiativ, en överträdelse av bestämmelserna i artikel 53 eller artikel 54 i&lt;br&gt;EES-avtalet, kan den ålägga de berörda företagen eller företagssammanslut-&lt;br&gt;ningarna att upphöra med överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Rätt att framställa ansökan om detta har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;EFTA-stater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i&lt;br&gt;saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta protokoll kan EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt punkt 1, rikta rekom-&lt;br&gt;mendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutningarna för&lt;br&gt;att få dem att upphöra med överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan av nya avtal, beslut och förfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1&lt;br&gt;i EES-avtalet, som har tillkommit efter det att EES-avtalet har trätt i kraft&lt;br&gt;och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3&lt;br&gt;i EES-avtalet skall anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet&lt;br&gt;med artikel 56 i EES-avtalet, de regler som anges i artikel 1-3 i protokoll 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och i protokoll 23 till EES-avtalet samt i kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI,&lt;br&gt;XII och XV. Så länge en sådan anmälan inte har gjorts, kan beslut om&lt;br&gt;tillämpning av artikel 53.3 inte fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;endast företag från en och samma EG-medlemsstat eller EFTA-stat&lt;br&gt;är parter och avtalen, besluten eller förfarandena inte berör import&lt;br&gt;eller export mellan avtalsslutande parter i EES-avtalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;högst två företag är parter och avtalen endast innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;att ena partens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor be-&lt;br&gt;gränsas vid återförsäljning av varor som denne förvärvat av den&lt;br&gt;andra parten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;att den som förvärvar eller utnyttjar rättigheter som åtnjuter&lt;br&gt;industriellt rättsskydd - särskilt patent, bruksmönster, mönster&lt;br&gt;eller varumärken - eller den som enligt avtal om överlåtelse el-&lt;br&gt;ler upplåtelse har rätt att använda en tillverkningsmetod eller&lt;br&gt;kunskaper om användning och tillämpning av industriella pro-&lt;br&gt;cesser åläggs begränsningar i utnyttjandet av dessa rättigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;de endast syftar till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;utarbetande eller enhetlig tillämpning av standarder eller ty-&lt;br&gt;per, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;gemensam forskning eller utveckling, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;specialisering beträffande tillverkningen av produkter, inklu-&lt;br&gt;sive de avtal som är nödvändiga för att genomföra denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om de produkter som är föremål för specialisering inte inom&lt;br&gt;en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal&lt;br&gt;svarar för mer än 15 procent av affärsvolymen för identiska&lt;br&gt;produkter eller produkter som med hänsyn till sina egenska-&lt;br&gt;per, sitt pris och sin användning av konsumenterna uppfattas&lt;br&gt;som likartade, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-om de berörda företagens sammanlagda årsomsättning inte&lt;br&gt;överstiger 200 milj. ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden kan anmälas till EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES-avtalet, de regler&lt;br&gt;som anges i artikel 1-3 i protokoll 21 och i protokoll 23 till EES-avtalet samt&lt;br&gt;i kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan av gällande avtal, beslut och förfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Se artikel 1 i kapitel XVI)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När EFTAs övervakningsmyndighet meddelar beslut enligt artikel 53.3 i&lt;br&gt;EES-avtalet skall den ange den dag då beslutet träder i kraft. Denna dag&lt;br&gt;skall inte sättas tidigare än dagen för anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;334&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Andra meningen i punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut och samord-&lt;br&gt;nade förfaranden som avses i artikel 4.2 i detta kapitel och artikel 1.2 i kapi-&lt;br&gt;tel XVI och inte heller sådana som avses i artikel 1.1 i kapitel XVI och som&lt;br&gt;har anmälts inom den tidsfrist som anges där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om befintliga avtal, beslut och&lt;br&gt;förfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Se artikel 3 i kapitel XVI)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Giltighetstid för och återkallande av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt artikel 53.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet ges för en bestämd period och kan&lt;br&gt;förenas med villkor och ålägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Beslut kan på ansökan förnyas, om villkoren i artikel 53.3 i EES-avtalet&lt;br&gt;fortfarande är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller&lt;br&gt;förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet ändras i&lt;br&gt;något väsentligt avseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslu-&lt;br&gt;tet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på&lt;br&gt;ett bedrägligt sätt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;om parterna missbrukar undantag från bestämmelsen i artikel 53.1&lt;br&gt;i EES-avtalet som har beviljats dem genom beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel&lt;br&gt;108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor&lt;br&gt;som anges i artikel 56 i EES-avtalet förklara med stöd av artikel 53.3 i EES-&lt;br&gt;avtalet att bestämmelserna i artikel 53.1 inte är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet är behörig att tillämpa artiklarna 53.1&lt;br&gt;och 54 i EES-avtalet, även om de tidsfrister för anmälan som anges i artik-&lt;br&gt;larna 1.1 och 3.2 i kapitel XVI inte har löpt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Så länge EFTAs övervakningsmyndighet inte har inlett ett förfarande en-&lt;br&gt;ligt artiklarna 2,3 eller 6, är myndigheterna i de berörda EFTA-staterna allt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;335&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jämt behöriga att tillämpa artiklarna 53.1 och 54, även om de tidsfrister för&lt;br&gt;anmälan som anges i artiklarna 1.1 och 3.2 i kapitel XVI inte har löpt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan med EFTA-staternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter översända kopior av ansökningar och anmälningar&lt;br&gt;samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet för att överträdelser av artikel 53 eller 54 i EES-avtalet skall&lt;br&gt;kunna konstateras eller för att negativattest eller beslut om tillämpning av&lt;br&gt;artikel 53.3 skall kunna erhållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgif-&lt;br&gt;ter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från&lt;br&gt;EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit&lt;br&gt;från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet skall vidta åtgärder enligt punkt 1, första&lt;br&gt;stycket, i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas behöriga myn-&lt;br&gt;digheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopol-&lt;br&gt;frågor före beslut som följer på åtgärder enligt punkt 1 samt beslut om att&lt;br&gt;förnya, ändra eller återkalla beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd skall ske med Rådgivande kommittén innan ett sådant förslag som&lt;br&gt;avses i artikel 22 läggs fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sak-&lt;br&gt;kunniga i kartell- och monopolfrågor. Vaije EFTA-stat skall utse en tjänste-&lt;br&gt;man som representant, som vid förhinder kan ersättas av en annan tjänste-&lt;br&gt;man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara vid&lt;br&gt;Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina synpunkter&lt;br&gt;där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som samman-&lt;br&gt;kallas av EFTAs övervakningsmyndighet och som hålls tidigast 14 dagar ef-&lt;br&gt;ter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för&lt;br&gt;vaije ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handling-&lt;br&gt;arna samt ett preliminärt utkast till beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG-&lt;br&gt;kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information&lt;br&gt;som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;336&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av&lt;br&gt;överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte&lt;br&gt;offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om upplysningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna&lt;br&gt;i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna&lt;br&gt;i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga&lt;br&gt;upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter&lt;br&gt;samt hos företag och företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar&lt;br&gt;till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en&lt;br&gt;kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom&lt;br&gt;vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga&lt;br&gt;grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel&lt;br&gt;15.1b om oriktiga uppgifter lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller&lt;br&gt;deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller sam-&lt;br&gt;manslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att före-&lt;br&gt;träda dessa enligt lag eller stadgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda&lt;br&gt;upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges&lt;br&gt;vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken&lt;br&gt;upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna&lt;br&gt;15.1 b och 16.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avta-&lt;br&gt;let och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35,&lt;br&gt;föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be-&lt;br&gt;slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium&lt;br&gt;företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning av branscher&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inom en bransch utvecklingen av handeln, prisrörelser, prisstelhet el-&lt;br&gt;ler andra omständigheter tyder på att konkurrensen inom det territorium&lt;br&gt;som omfattas av EES-avtalet är begränsad eller snedvriden i branschen i&lt;br&gt;fråga, kan EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;protokoll 23 till EES-avtalet besluta att företa en allmän utredning och i sam-&lt;br&gt;22 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;337&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;band därmed begära att företagen i denna bransch lämnar de upplysningar&lt;br&gt;som är nödvändiga för att förverkliga de principer som är uppställda i artik-&lt;br&gt;larna 53 och 54 i EES-avtalet och för att fullgöra de uppgifter som har anför-&lt;br&gt;trotts EFTAs övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan särskilt begära att alla företag och&lt;br&gt;företagsgrupper inom den berörda branschen informerar den om samtliga&lt;br&gt;avtal, beslut och samordnade förfaranden som i enlighet med artikel 4.2 i&lt;br&gt;detta kapitel och artikel 1.2 i kapitel XVI är undantagna från anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När EFTAs övervakningsmyndighet företar utredningar enligt punkt 2,&lt;br&gt;skall den även begära att företag eller företagsgrupper, vars storlek tyder på&lt;br&gt;att de har en dominerande ställning på det territorium som omfattas av EES-&lt;br&gt;avtalet eller på en väsentlig del av det, lämnar de uppgifter om företagens&lt;br&gt;struktur och beteende som är nödvändiga för att bedöma deras ställning mot&lt;br&gt;bakgrund av bestämmelserna i artikel 54 i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Artiklarna 10.3-6, 11,13 och 14 äger motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 14.1 eller som den har beslutat&lt;br&gt;om enligt artikel 14.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myn-&lt;br&gt;digheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva&lt;br&gt;sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den&lt;br&gt;behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersök-&lt;br&gt;ningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet&lt;br&gt;med undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn-&lt;br&gt;digheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall ge-&lt;br&gt;nomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndig-&lt;br&gt;hetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna&lt;br&gt;i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i&lt;br&gt;detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag&lt;br&gt;och företagssammanslutningar inom en EFTA-stats territorium. För detta&lt;br&gt;ändamål har de av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänste-&lt;br&gt;männen befogenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) att granska böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;338&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;att begära muntliga förklaringar på platsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och&lt;br&gt;transportmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De tjänstemän som av EFTAs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag&lt;br&gt;att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter före-&lt;br&gt;teende av skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med under-&lt;br&gt;sökningen samt de påföljder som avses i artikel 15.1 c för det fall att begärda&lt;br&gt;böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt.&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen under-&lt;br&gt;rätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium un-&lt;br&gt;dersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de be-&lt;br&gt;myndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall&lt;br&gt;också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommis-&lt;br&gt;sionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till&lt;br&gt;EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de&lt;br&gt;undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be-&lt;br&gt;slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas&lt;br&gt;när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 15.1 c och&lt;br&gt;16.1 d samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de&lt;br&gt;tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan&lt;br&gt;mot beslutet vid EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att&lt;br&gt;ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars terri-&lt;br&gt;torium undersökningen skall genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom&lt;br&gt;vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn-&lt;br&gt;digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd&lt;br&gt;av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för&lt;br&gt;att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. För detta ändamål skall EFTA-staterna, efter samråd med EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det&lt;br&gt;att EES-avtalet har trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam-&lt;br&gt;manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;339&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt arti-&lt;br&gt;kel 2 eller i en anmälan enligt artikel 4 i detta kapitel eller artikel 1&lt;br&gt;i kapitel XVI, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artiklarna&lt;br&gt;11.3,11.5 eller 12 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som&lt;br&gt;har fastställts genom beslut enligt artikel 11.5, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;vid undersökningar som genomförs enligt artikel 13 eller 14 framläg-&lt;br&gt;ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt&lt;br&gt;sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en-&lt;br&gt;ligt artikel 14.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssamman-&lt;br&gt;slutningar böter om lägst 1 000 och högst 1000 000 ecu, eller ett högre be-&lt;br&gt;lopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs&lt;br&gt;omsättning för vaije företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtli-&lt;br&gt;gen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller artikel 54 i EES-avta-&lt;br&gt;let, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 8.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårig-&lt;br&gt;hetsgrad och till dess varaktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Artikel 10.3-6 är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak-&lt;br&gt;tär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Böter enligt punkt 2 a kan inte åläggas för åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;som har vidtagits efter anmälan till EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;och före dess beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet,&lt;br&gt;förutsatt att åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som&lt;br&gt;har beskrivits i anmälan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;som har vidtagits före anmälan inom ramen för sådana avtal, beslut&lt;br&gt;och samordnade förfaranden som föreligger när EES-avtalet träder&lt;br&gt;i kraft, förutsatt att denna anmälan har gjorts inom de tidsfrister som&lt;br&gt;anges i artikel 1.1 och artikel 3.2 i kapitel XVI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Bestämmelserna i punkt 5 är inte tillämpliga när EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet har meddelat de berörda företagen att den efter preliminär un-&lt;br&gt;dersökning anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är tillämplig och att det inte&lt;br&gt;finns skäl att tillämpa artikel 53.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller&lt;br&gt;företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1 000 ecu om dagen,&lt;br&gt;räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;340&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att upphöra med en överträdelse av artikel 53 eller 54 i EES-avtalet&lt;br&gt;i överensstämmelse med EFTAs övervakningsmyndighets beslut en-&lt;br&gt;ligt artikel 3 i detta kapitel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 8.3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 11.5,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet har beslutat om enligt artikel 14.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för&lt;br&gt;vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha&lt;br&gt;följt av det ursprungliga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Artikel 10.3-6 är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolens prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be-&lt;br&gt;stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som&lt;br&gt;anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklaganden av beslut&lt;br&gt;genom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller&lt;br&gt;viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ecu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av artiklarna 15-17 skall med ecu förstås ecun såsom den har&lt;br&gt;definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör med parterna och tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna 2, 3,&lt;br&gt;6, 8, 15 och 16 i detta kapitel och artikel 3 i kapitel XVI skall den lämna de&lt;br&gt;berörda företagen och företagssammanslutningarna tillfälle att yttra sig över&lt;br&gt;dess anmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om EFTAs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myn-&lt;br&gt;digheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska&lt;br&gt;personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de&lt;br&gt;kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripandebe-&lt;br&gt;sked med stöd av artikel 2 eller meddela beslut med stöd av artikel 53.3 i&lt;br&gt;EES-avtalet, skall den offentliggöra ansökan eller anmälan i sammandrag&lt;br&gt;och lämna berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den&lt;br&gt;tidsfrist som EFTAs övervakningsmyndighet fastställer och som inte skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;341&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;understiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens&lt;br&gt;legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av artikel 9.3 i protokoll 23, får upplysningar som&lt;br&gt;har inhämtats med stöd av artikel 11-14 i detta kapitel eller artikel 57 i EES-&lt;br&gt;avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran&lt;br&gt;eller undersökningen avsedda ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om inte annat följer av artiklarna 19 och 21, får EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänste-&lt;br&gt;män och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med&lt;br&gt;stöd av detta protokoll eller artikel 57 i EES-avtalet samt protokoll 23 till&lt;br&gt;avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyl-&lt;br&gt;dighet skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-&lt;br&gt;medlemsstater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 10.4 och i&lt;br&gt;förhör enligt artikel 8.2 i kapitel IV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentlig-&lt;br&gt;görande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller&lt;br&gt;uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliggörande av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar&lt;br&gt;enligt artiklarna 2, 3, 6, och 8 i detta kapitel och artikel 3 i kapitel XVI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I offentliggörandet skall anges de berörda parternas namn och huvuddra-&lt;br&gt;gen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av&lt;br&gt;att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet får förelägga EFTA-staterna, för samråd&lt;br&gt;inom Ständiga kommittén enligt artikel 2 i avtalet om EFTA-staternas Stän-&lt;br&gt;diga kommitté, förslag om att med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet undanta&lt;br&gt;vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden från förbudet i&lt;br&gt;artikel 53.1 i nämnda avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;342&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL III FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA&lt;br&gt;ENSKILDHETER BETRÄFFANDE ANSÖKNINGAR&lt;br&gt;OCH ANMÄLNINGAR&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som är berättigade att inlämna ansökningar och anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vaije företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses&lt;br&gt;i artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikel 2 i&lt;br&gt;kapitel II eller en anmälan enligt artikel 4 i kapitel II och artikel 1 i kapitel&lt;br&gt;XVI. Om ansökan eller anmälan inlämnas av några av de berörda företagen,&lt;br&gt;men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om ansökningar eller anmälningar enligt artiklarna 2, 3.1, 3.2b och 4 i&lt;br&gt;kapitel II och artikel 1 i kapitel XVI undertecknas av företrädare för företag,&lt;br&gt;företagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de&lt;br&gt;förete skriftlig fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid gemensamma ansökningar eller anmälningar bör en gemensam före-&lt;br&gt;trädare utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlämnande av ansökningar och anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vaije ansökan och anmälan skall inlämnas till EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet i nio exemplar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Ko-&lt;br&gt;piornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ansökningar och anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-stater-&lt;br&gt;nas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Övriga handlingar skall&lt;br&gt;lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA-&lt;br&gt;staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en översätt-&lt;br&gt;ning till ett av dessa språk bifogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Giltighetsdatum för ansökningar och anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datum för ansökan eller anmälan skall, om inte annat följer av artikel 11&lt;br&gt;i protokoll 23 till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet. Om ansökan eller anmälan skickas med rekom-&lt;br&gt;menderat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av&lt;br&gt;avsändningsortens poststämpel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i ansökningar och anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ansökningar enligt artikel 2 i kapitel II som avser tillämpligheten av arti-&lt;br&gt;kel 53.1 i EES-avtalet samt anmälningar enligt artikel 4 i kapitel II eller arti-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;343&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kel 1.2 i kapitel XVI skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål&lt;br&gt;utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse&lt;br&gt;eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ansökningarna och anmälningarna skall innehålla de uppgifter som be-&lt;br&gt;gärs i formulären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Flera deltagande företag får göra ansökan eller anmälan på ett enda for-&lt;br&gt;mulär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Ansökningar enligt artikel 2 i kapitel II som avser tillämpligheten av arti-&lt;br&gt;kel 54 i EES-avtalet skall innehålla en fullständig redogörelse för förhållan-&lt;br&gt;dena och skall särskilt ange förfarandet i fråga samt företagets eller företa-&lt;br&gt;gens ställning inom det territorium som omfattas av EES-avtalet, eller en&lt;br&gt;väsentlig del av det, beträffande de varor eller tjänster som omfattas av för-&lt;br&gt;farandet. De formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas&lt;br&gt;regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen,&lt;br&gt;och som framgår av bilaga 1, kan användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel&lt;br&gt;49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och&lt;br&gt;kompletterande anmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;344&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL IV FÖRHÖR ENLIGT ARTIKEL 19.1 OCH&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;2 I KAPITEL II&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan EFTAs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommit-&lt;br&gt;tén för kartell- och monopolfrågor skall den hålla ett förhör enligt artikel&lt;br&gt;19.1 i kapitel II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och före-&lt;br&gt;tagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Med-&lt;br&gt;delandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemensamt ombud som&lt;br&gt;de har utsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kungörelse&lt;br&gt;i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omstän-&lt;br&gt;digheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelandet skall riktas&lt;br&gt;till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall&lt;br&gt;hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter&lt;br&gt;skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar en-&lt;br&gt;dast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Då EFTAs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den&lt;br&gt;fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna&lt;br&gt;kan framföra sina synpunkter till EFTAs övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfris-&lt;br&gt;ten skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har fram-&lt;br&gt;ställts mot dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av&lt;br&gt;betydelse för deras försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade om-&lt;br&gt;ständigheterna. De får även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör&lt;br&gt;personer som kan bekräfta dessa omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana an-&lt;br&gt;märkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka&lt;br&gt;dessa har haft tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i&lt;br&gt;saken begär att få yttra sig enligt artikel 19.2 i kapitel II, skall EFTAs över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;345&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tids-&lt;br&gt;frist som den fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit en ansökan enligt&lt;br&gt;artikel 3.2 i kapitel II, anser att det på grundval av den information som den&lt;br&gt;har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla ansökan, skall&lt;br&gt;den meddela sökandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken de får&lt;br&gt;inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga&lt;br&gt;yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle att göra&lt;br&gt;detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person till-&lt;br&gt;fälle att muntligt framföra sina synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras&lt;br&gt;att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig&lt;br&gt;representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemssta-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;utser för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom&lt;br&gt;sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och före-&lt;br&gt;tagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett vederbörligen befull-&lt;br&gt;mäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av advo-&lt;br&gt;kater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domsto-&lt;br&gt;len eller av andra kvalificerade personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i&lt;br&gt;närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn&lt;br&gt;tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som&lt;br&gt;hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;346&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 2.2 skall meddelanden och kallel-&lt;br&gt;ser från EFTAs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommen-&lt;br&gt;derat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i&lt;br&gt;artiklarna 2,5 och 6 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbe-&lt;br&gt;reda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Tidsfristen skall&lt;br&gt;inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har&lt;br&gt;tagits emot eller getts in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAs övervakningsmyndighet el-&lt;br&gt;ler vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller&lt;br&gt;tidsfristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till ut-&lt;br&gt;gången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfris-&lt;br&gt;ten skall hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttran-&lt;br&gt;den, till de helgdagar som anges i bilaga 2 till detta protokoll och när det&lt;br&gt;gäller avsändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;347&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL V PRESKRIPTION AV MÖJLIGHETEN&lt;br&gt;ATT ÅLÄGGA EKONOMISKA PÅFÖLJDER ENLIGT&lt;br&gt;TRANSPORT- OCH KONKURRENSREGLERNA I&lt;br&gt;KAPITLEN II-IV OCH VI-XIV OCH ATT VERKSTÄLLA&lt;br&gt;SÅDANA PÅFÖLJDER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskription av möjligheten att ålägga påföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Följande preskriptionstider gäller EFTAs övervakningsmyndighets befo-&lt;br&gt;genhet att ålägga böter eller viten för överträdelser av transport- och kon-&lt;br&gt;kurrensreglerna i EES-avtalet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;tre år vid överträdelser av bestämmelser om företags eller företags-&lt;br&gt;sammanslutningars ansökningar eller anmälningar, begäran om&lt;br&gt;upplysningar eller genomförande av undersökningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;fem år vid övriga överträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när överträdelsen begås. När&lt;br&gt;det gäller fortsatta eller upprepade överträdelser skall dock tiden räknas från&lt;br&gt;den dag när överträdelsen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avbrott av preskription beträffande påföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Preskriptionstiden vid förfaranden avbryts av åtgärder som vidtas av&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet eller av EG-kommissionen på EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighets begäran enligt artikel 8 i protokoll 23 till EES-avtalet&lt;br&gt;eller av en EFTA-stat på EFTAs övervakningsmyndighets begäran i syfte att&lt;br&gt;få till stånd en förberedande undersökning eller ett förfarande beträffande&lt;br&gt;en överträdelse. Avbrottet i preskriptionstiden gäller från den dag när minst&lt;br&gt;ett företag eller en företagssammanslutning som har deltagit i överträdelsen&lt;br&gt;har underrättats om åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avbryter preskriptionstiden omfattar särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;skriftliga framställningar om upplysningar, som görs av EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet eller av den behöriga myndigheten i en EFTA-&lt;br&gt;stat på EFTAs övervakningsmyndighets begäran, eller beslut av&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet i vilka de begärda upplysningarna&lt;br&gt;krävs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;skriftliga bemyndiganden att genomföra undersökningar som har&lt;br&gt;lämnats till dess tjänstemän av EFTAs övervakningsmyndighet el-&lt;br&gt;ler, på EFTAs övervakningsmyndighets begäran, av den behöriga&lt;br&gt;myndigheten i en EFTA-stat, eller beslut av EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet om att beordra en undersökning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;EFTAs övervakningsmyndighets inledande av ett förfarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;meddelanden om EFTAs övervakningsmyndighets anmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Avbrottet i preskriptionstiden gäller alla företag eller företagssamman-&lt;br&gt;slutningar som har deltagit i överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;348&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Efter vaije avbrott börjar preskriptionstiden att löpa på nytt. Preskrip-&lt;br&gt;tionstiden skall dock utlöpa senast när en period som är lika med dubbla pre-&lt;br&gt;skriptionstiden har förflutit utan att EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;ålagt böter eller viten. Denna period skall förlängas med den tid under vilken&lt;br&gt;preskriptionen tillfälligt har upphävts enligt artikel 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden beträffande påföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionstiden beträffande påföljder löper inte så länge EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighets beslut är föremål för prövning vid EFTA-domstolen enligt&lt;br&gt;artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En preskriptionstid på fem år gäller för EFTAs övervakningsmyndighets&lt;br&gt;befogenhet att genomdriva beslut om åläggande av böter, sanktionsavgifter&lt;br&gt;eller viten för överträdelser av transport- eller konkurrensreglerna i EES-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Preskriptionstiden skall räknas från den tidpunkt när beslutet träder i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder avbryts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;genom meddelande av ett beslut om ändring av det ursprungliga bö-&lt;br&gt;tes-, sanktionsavgifts- eller vitesbeloppet eller om avslag på en begä-&lt;br&gt;ran om en sådan ändring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;genom åtgärder som vidtas av EFTAs övervakningsmyndighet eller&lt;br&gt;av en EFTA-stat på EFTAs övervakningsmyndighets begäran för att&lt;br&gt;driva in böter, sanktionsavgifter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Efter vaije avbrott böljar preskriptionstiden att löpa på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall ej löpa så länge som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;en betalningsfrist har medgetts, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;indrivningen har skjutits upp enligt ett beslut av EFTA-domstolen&lt;br&gt;enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna&lt;br&gt;i föreliggande avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;349&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL II TRANSPORT&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL VI TILLÄMPNING AV&lt;br&gt;KONKURRENSREGLER PÅ TRANSPORTER PÅ&lt;br&gt;JÄRNVÄG, LANDSVÄG OCH INRE VATTENVÄGAR&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 1017/68 mellan&lt;br&gt;bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta kapitel&lt;br&gt;(procedurbestämmelser) återfinns texten till artikel 1-5 och 7-9, med änd-&lt;br&gt;ringar, i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (för-&lt;br&gt;ordning (EEG) nr 1017/68). EFTAs övervakningsmyndighet skall besluta&lt;br&gt;om sådana fall enligt bestämmelserna i artikel 56 i EES-avtalet, särskilt&lt;br&gt;punkt 1 a och b och punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1-5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Ingen text)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal avsedda att minska störningar till följd av transportmarknadens&lt;br&gt;struktur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Till dess att lämpliga ågärder vidtas för att säkerställa en stabil transport-&lt;br&gt;marknad kan förbudet i artikel 2 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga&lt;br&gt;XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) förklaras icke tillämp-&lt;br&gt;ligt på avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan minska störningar&lt;br&gt;på marknaden i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Beslut enligt det förfarande som anges i artikel 14 om att inte tillämpa&lt;br&gt;förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt får inte fattas förrän Ständiga kommit-&lt;br&gt;tén på grundval av ett utlåtande från EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;konstaterat att det föreligger ett krisläge på hela transportmarknaden eller&lt;br&gt;en del av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 2, kan förbudet i artikel 2 i&lt;br&gt;nämnda rättsakt förklaras ej tillämpligt endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet inte ålägger de&lt;br&gt;berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att&lt;br&gt;minska störningarna, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;inte ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel när&lt;br&gt;det gäller en väsentlig del av den berörda transportmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7-9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Ingen text)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;350&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets&lt;br&gt;eget initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål eller på&lt;br&gt;eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 2 eller 8 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-&lt;br&gt;avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) att upphöra eller för att säkerställa att&lt;br&gt;artikel 4.2 i nämnda rättsakt iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att framställa klagomål har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;EFTA-staterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i&lt;br&gt;saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighets eget initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet att det har skett en överträ-&lt;br&gt;delse av artikel 2 eller 8 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till&lt;br&gt;EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68), kan den genom beslut ålägga&lt;br&gt;de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med&lt;br&gt;överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel och i nämnda&lt;br&gt;rättsakt, kan EFTAs övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt&lt;br&gt;föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda företagen eller&lt;br&gt;företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 4.2 i nämnda rättsakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål,&lt;br&gt;att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl&lt;br&gt;för att ingripa med stöd av artikel 2, 4.2 eller 8 i nämnda rättsakt mot ett&lt;br&gt;avtal, beslut eller förfarande, skall den genom beslut tillbakavisa klagomålet&lt;br&gt;som obefogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål el-&lt;br&gt;ler på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande uppfyller&lt;br&gt;villkoren i både artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt, skall den meddela ett&lt;br&gt;beslut om tillämpning av artikel 5. I beslutet skall anges tidpunkten då det&lt;br&gt;träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av artikel 5 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV&lt;br&gt;till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) - invändningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 5 i&lt;br&gt;den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;351&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(EEG) nr 1017/68) beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade förfa-&lt;br&gt;randen som avses i artikel 2 i nämnda rättsakt och i vilka de deltar kan fram-&lt;br&gt;ställa ansökningar till EFTAs övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Finner EFTAs övervakningsmyndighet att den förfogar över allt tillgäng-&lt;br&gt;ligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga åtgärder enligt&lt;br&gt;artikel 10 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslutet eller samordnade&lt;br&gt;förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansökan i sammandrag i EES-&lt;br&gt;delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning och lämna berörda&lt;br&gt;tredje män tillfälle att framföra synpunkter till EFTAs övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het inom 30 dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legi-&lt;br&gt;tima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om EFTAs övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tidpunkten&lt;br&gt;för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;officiella tidning meddelar sökandena att det finns allvarliga tvivel beträf-&lt;br&gt;fande tillämpligheten av artikel 5 i nämnda rättsakt, skall avtalet, beslutet&lt;br&gt;eller det samordnade förfarandet, förutsatt att det överensstämmer med den&lt;br&gt;beskrivning som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet för&lt;br&gt;den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst tre år från offent-&lt;br&gt;liggörandet av ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas offi-&lt;br&gt;ciella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet, efter utgången av nittiodagars-&lt;br&gt;fristen men före utgången av treårsfristen, att villkoren för tillämpning av&lt;br&gt;artikel 5 i nämnda rättsakt inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela&lt;br&gt;att förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt gäller. Detta beslut kan ges retroak-&lt;br&gt;tiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller miss-&lt;br&gt;brukat undantaget från bestämmelserna i artikel 2 i nämnda rättsakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om EFTAs övervakningsmyndighet inom nittiodagarsfristen lämnar sö-&lt;br&gt;kandena meddelande i enlighet med punkt 3, första stycket, skall den under-&lt;br&gt;söka om villkoren i artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner EFTAs övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 2 och 5 i&lt;br&gt;nämnda rättsakt är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt&lt;br&gt;kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel 5&lt;br&gt;i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1017/68)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I beslut om tillämpning av artikel 5 i nämnda rättsakt som fattas med stöd&lt;br&gt;av artikel 11.4 eller 12.4, andra stycket, skall anges för vilken tid det skall&lt;br&gt;gälla. Normalt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas&lt;br&gt;med villkor och ålägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel 5 i&lt;br&gt;nämnda rättsakt fortfarande gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;352&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller&lt;br&gt;förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har änd-&lt;br&gt;rats i något väsentligt avseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslu-&lt;br&gt;tet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på&lt;br&gt;ett bedrägligt sätt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel&lt;br&gt;2 i nämnda rättsakt som har beviljats dem genom beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tillämpning av artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 2 i&lt;br&gt;den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1017/68) och beträffande vilka parterna önskar åberopa artikel 6&lt;br&gt;skall anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Beslut av EFTAs övervakningsmyndighet om tillämpning av artikel 6 i&lt;br&gt;nämnda rättsakt skall träda i kraft först vid tidpunkten för beslutet. I be-&lt;br&gt;slutet skall anges för vilken tid det skall gälla. Denna tid skall inte överstiga&lt;br&gt;tre år från den tidpunkt när Ständiga kommittén konstaterar att det förelig-&lt;br&gt;ger ett krisläge enligt artikel 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EFTAs övervakningsmyndighet kan förnya beslutet, om Ständiga kom-&lt;br&gt;mittén i enlighet med det förfarande som anges i artikel 6.2 på nytt konstate-&lt;br&gt;rar att det föreligger ett krisläge och om de övriga villkoren i artikel 6 fortfa-&lt;br&gt;rande är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. EFTAs övervakningsmyndighets beslut skall upphöra att gälla senast sex&lt;br&gt;månader efter det att de åtgärder som anges i artikel 6.1 har genomförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Artikel 13.3 är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel&lt;br&gt;108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med villkoren i&lt;br&gt;artikel 55 i EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ålägga skyldigheter enligt artikel 4.2 i den rättsakt som avses i punkt 10 i&lt;br&gt;bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- meddela beslut enligt artiklarna 5 i nämnda rättsakt och 6 i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;353&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge EFTAs övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfarande för&lt;br&gt;att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel&lt;br&gt;12.3, första stycket, är EFTA-staternas myndigheter behöriga att avgöra om&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i nämnda rättsakt är tillämpliga på fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan med EFTA-staternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som&lt;br&gt;föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa&lt;br&gt;förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt&lt;br&gt;även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet eller som den skickar ut i samband med dessa förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgif-&lt;br&gt;ter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från&lt;br&gt;EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit&lt;br&gt;från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopol-&lt;br&gt;frågor inom transportsektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt&lt;br&gt;artikel 10 eller beslut enligt artikel 12.3, andra stycket, eller enligt punkt 4,&lt;br&gt;andra stycket, i samma artikel eller enligt punkt 2 eller 3 i artikel 14. Samråd&lt;br&gt;skall också ske med Rådgivande kommittén före överlämnandet av sådana&lt;br&gt;förslag som avses i artikel 29.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sak-&lt;br&gt;kunniga i kartell- och monopolfrågor på transportområdet. Varje EFTA-&lt;br&gt;stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid förhin-&lt;br&gt;der kan ersättas av en annan tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara vid&lt;br&gt;Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina synpunkter&lt;br&gt;där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som samman-&lt;br&gt;kallas av EFTAs övervakningsmyndighet och som hålls tidigast 14 dagar ef-&lt;br&gt;ter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för&lt;br&gt;vaije ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handling-&lt;br&gt;arna samt ett preliminärt utkast till beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG-&lt;br&gt;kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information&lt;br&gt;som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter&lt;br&gt;eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av&lt;br&gt;överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte&lt;br&gt;offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ständiga kommitténs behandling av de principfrågor rörande&lt;br&gt;transportbestämmelserna i EES-avtalet som uppkommer i särskilda fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall inte meddela ett beslut för vilket&lt;br&gt;samråd enligt artikel 16 är obligatoriskt förrän efter utgången av en frist på&lt;br&gt;20 dagar från den dag när Rådgivande kommittén har avgett sitt yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Före utgången av den frist som anges i punkt 1 får vage EFTA-stat begära&lt;br&gt;att Ständiga kommittén sammankallas för att tillsammans med EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet behandla de principfrågor rörande transportbestämmel-&lt;br&gt;serna i EES-avtalet som enligt EFTA-statens uppfattning har samband med&lt;br&gt;det ärende som skall avgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ständiga kommittén skall inom 30 dagar efter en begäran från den berörda&lt;br&gt;EFTA-staten sammanträda uteslutande för att behandla sådana principfrå-&lt;br&gt;gor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall inte meddela sitt beslut förrän efter&lt;br&gt;Ständiga kommitténs sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ständiga kommittén kan vidare när som helst på begäran av en EFTA-&lt;br&gt;stat eller EFTAs övervakningsmyndighet behandla allmänna frågor som&lt;br&gt;uppkommer i samband med genomförandet av konkurrenspolitiken inom&lt;br&gt;transportsektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I samtliga fall där det begärs att Ständiga kommittén sammanträder för&lt;br&gt;att behandla principfrågor enligt punkt 2 eller allmänna frågor enligt punkt&lt;br&gt;3 skall EFTAs övervakningsmyndighet inom ramen för detta kapitel ta hän-&lt;br&gt;syn till de riktlinjer som framkommer vid sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningar av transportbranscher&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om transportutvecklingen, prisrörelser eller prisstelhet på transportom-&lt;br&gt;rådet eller andra omständigheter tyder på att konkurrensen på transportom-&lt;br&gt;rådet är begränsad eller snedvriden inom det territorium som omfattas av&lt;br&gt;EES-avtalet i ett särskilt geografiskt område eller i samband med en eller&lt;br&gt;flera trafikleder, eller i fråga om person- eller godsbefordran av en eller flera&lt;br&gt;bestämda kategorier, kan EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med be-&lt;br&gt;stämmelserna i protokoll 23 till EES-avtalet besluta att företa en allmän ut-&lt;br&gt;redning av den berörda branschen och i samband därmed begära att tran-&lt;br&gt;sportföretagen i denna bransch lämnar de upplysningar och de handlingar&lt;br&gt;som är nödvändiga för att förverkliga de principer som är uppställda i artik-&lt;br&gt;larna 2-5, 7 och 8 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-&lt;br&gt;avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) och i artikel 6 i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;355&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När EFTAs övervakningsmyndighet företar utredningar enligt punkt 1,&lt;br&gt;skall den även begära att företag eller grupper av företag, vars storlek tyder&lt;br&gt;på att de har en dominerande ställning inom det territorium som omfattas av&lt;br&gt;EES-avtalet eller en väsentlig del av det, lämnar de uppgifter om företagens&lt;br&gt;struktur och beteende som är nödvändiga för att bedöma deras ställning mot&lt;br&gt;bakgrund av bestämmelserna i artikel 8 i nämnda rättsakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Artiklarna 16.2-6, 17,19, 20 och 21 är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om upplysningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna&lt;br&gt;i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna&lt;br&gt;i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga&lt;br&gt;upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter&lt;br&gt;samt hos företag och företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar&lt;br&gt;till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en&lt;br&gt;kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom&lt;br&gt;vars territorium företaget har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga&lt;br&gt;grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel&lt;br&gt;22.1b om oriktiga uppgifter lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller&lt;br&gt;deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller sam-&lt;br&gt;manslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att före-&lt;br&gt;träda dessa enligt lag eller stadgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda&lt;br&gt;upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges&lt;br&gt;vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken&lt;br&gt;upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna&lt;br&gt;22.1 b och 23.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avta-&lt;br&gt;let och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35,&lt;br&gt;föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be-&lt;br&gt;slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium&lt;br&gt;företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;356&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 21.1 eller som den har beslutat&lt;br&gt;om enligt artikel 21.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myndig-&lt;br&gt;heter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina&lt;br&gt;befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behö-&lt;br&gt;riga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen&lt;br&gt;skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med under-&lt;br&gt;sökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn-&lt;br&gt;digheten i den EFTA-stat vars territorium undersökningen skall genomföras&lt;br&gt;kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndighetens&lt;br&gt;tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna&lt;br&gt;i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i&lt;br&gt;detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag&lt;br&gt;och företagssammanslutningar inom en EFTA-stats territorium. För detta&lt;br&gt;ändamål har de av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänste-&lt;br&gt;männen befogenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att granska böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;att begära muntliga förklaringar på platsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och&lt;br&gt;transportmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De tjänstemän som av EFTAs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag&lt;br&gt;att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter före-&lt;br&gt;teende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med un-&lt;br&gt;dersökningen samt de påföljder som avses i artikel 22.1 c för det fall att be-&lt;br&gt;gärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen under-&lt;br&gt;rätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium un-&lt;br&gt;dersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de be-&lt;br&gt;myndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall&lt;br&gt;också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommis-&lt;br&gt;sionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;357&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be-&lt;br&gt;slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas&lt;br&gt;när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 22.1 c och&lt;br&gt;23.1 d samt upplysas om rätten att föra talan mot beslutet vid EFTA-domsto-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att&lt;br&gt;ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars terri-&lt;br&gt;torium undersökningen skall genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom&lt;br&gt;vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn-&lt;br&gt;digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd&lt;br&gt;av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för&lt;br&gt;att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall&lt;br&gt;EFTA-staterna efter samråd med EFTAs övervakningsmyndighet vidta nöd-&lt;br&gt;vändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam-&lt;br&gt;manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt arti-&lt;br&gt;kel 12 eller i en anmälan enligt artikel 14, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 18 el-&lt;br&gt;ler 19, punkt 3 eller 5, eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist&lt;br&gt;som har fastställts genom beslut enligt artikel 19.5, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;vid undersökningar som genomförs enligt artikel 20 eller 21 framläg-&lt;br&gt;ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt&lt;br&gt;sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en-&lt;br&gt;ligt artikel 21.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssamman-&lt;br&gt;slutningar böter om lägst 1 000 och högst 1 000 000 ecu, eller ett högre be-&lt;br&gt;lopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs&lt;br&gt;omsättning för vaije företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtli-&lt;br&gt;gen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;överträder bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i den rättsakt som avses&lt;br&gt;i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 1017/68), eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 13.1&lt;br&gt;eller 14.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;358&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårig-&lt;br&gt;hetsgrad och till dess varaktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Artiklarna 16.3-6 och 17 är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak-&lt;br&gt;tär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller&lt;br&gt;företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1 000 ecu om dagen,&lt;br&gt;räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att upphöra med en överträdelse av artikel 2 eller 8 i den rättsakt&lt;br&gt;som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1017/68) enligt ett åläggande med stöd av artikel 11 eller&lt;br&gt;att efterkomma ett åläggande enligt artikel 4.2 i nämnda rättsakt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att upphöra med vaije åtgärd som har förbjudits enligt artikel 13.3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 19.5,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet har beslutat om enligt artikel 21.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för&lt;br&gt;vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha&lt;br&gt;följt av det ursprungliga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Artiklarna 16.3-6 och 17 är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolens prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be-&lt;br&gt;stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som&lt;br&gt;anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklagande av beslut ge-&lt;br&gt;nom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller&lt;br&gt;viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ecu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av artiklarna 22-24 skall med ecu förstås ecun såsom den har&lt;br&gt;definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;359&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör med parterna och tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna 11,&lt;br&gt;12.3, andra stycket, 12.4, 13.3, 14.2 och 3, 22 och 23, skall den lämna be-&lt;br&gt;rörda företag och företagssammanslutningar tillfälle att yttra sig över dess&lt;br&gt;anmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om EFTAs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myn-&lt;br&gt;digheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska&lt;br&gt;personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de&lt;br&gt;kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripandebe-&lt;br&gt;sked med stöd av artikel 5 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV&lt;br&gt;till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) eller artikel 6 i detta kapitel,&lt;br&gt;skall den offentliggöra ifrågavarande avtal, beslut eller samordnade förfa-&lt;br&gt;rande i sammandrag och lämna varje berörd tredje man tillfälle att framföra&lt;br&gt;sina synpunkter inom den tidsfrist som EFTAs övervakningsmyndighet fast-&lt;br&gt;ställer och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggörandet skall&lt;br&gt;hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter&lt;br&gt;skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får upplys-&lt;br&gt;ningar som har inhämtats med stöd av artikel 18-21 i detta kapitel eller arti-&lt;br&gt;kel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det&lt;br&gt;med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om inte annat följer av artiklarna 26 och 28 får EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän&lt;br&gt;och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd&lt;br&gt;av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet&lt;br&gt;och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldighet&lt;br&gt;skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-medlems-&lt;br&gt;stater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 16.4 och i förhör&lt;br&gt;enligt artikel 8.2 i kapitel VIII.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentlig-&lt;br&gt;görande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller&lt;br&gt;uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliggörande av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar&lt;br&gt;enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3 och 14.2 och 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras&lt;br&gt;affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel&lt;br&gt;49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär&lt;br&gt;som skall användas för klagomål enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel&lt;br&gt;12 och anmälningar enligt artikel 14.1 samt förslag till kompletterande an-&lt;br&gt;märkningar till dessa formulär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL VII FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA&lt;br&gt;ENSKILDHETER BETRÄFFANDE KLAGOMÅL&lt;br&gt;ENLIGT ARTIKEL 10, ANSÖKNINGAR ENLIGT&lt;br&gt;ARTIKEL 12 OCH ANMÄLNINGAR ENLIGT ARTIKEL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 I KAPITEL VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagomål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Klagomål enligt artikel 10 i kapitel VI skall inlämnas skriftligt på ett av&lt;br&gt;EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. De kan in-&lt;br&gt;lämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas&lt;br&gt;regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen&lt;br&gt;och som framgår av bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om sådana klagomål undertecknas av ombud för företag, företagssam-&lt;br&gt;manslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig&lt;br&gt;fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som är berättigade att inlämna ansökningar och anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vaije företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses&lt;br&gt;i artikel 2 i den rättsakt som avses i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet&lt;br&gt;(förordning (EEG) nr 1017/68) får inlämna en ansökan enligt artikel 12 eller&lt;br&gt;en anmälan enligt artikel 14.1 i kapitel VI. Om ansökan eller anmälan in-&lt;br&gt;lämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de under-&lt;br&gt;rätta de övriga företagen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om ansökningar eller anmälningar enligt artiklarna 12 och 14.1 i kapitel&lt;br&gt;VI undertecknas av ombud för företag, företagssammanslutningar eller fy-&lt;br&gt;siska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid gemensamma ansökningar eller anmälningar skall ett gemensamt&lt;br&gt;ombud utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlämning av ansökningar och anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ansökningar enligt artikel 12 i kapitel VI skall inlämnas på de formulär&lt;br&gt;som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemen-&lt;br&gt;sam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Anmälningar enligt artikel 14.1 i kapitel VI skall inlämnas på de formulär&lt;br&gt;som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemen-&lt;br&gt;sam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Flera deltagande företag får göra ansökan eller anmälan på ett enda for-&lt;br&gt;mulär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;362&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-4t-Ansökningarna och anmälningarna skall innehålla de uppgifter som be-&lt;br&gt;gärs i formulären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vaije ansökan, anmälan och bifogad handling skall inlämnas till kommis-&lt;br&gt;sionen i åtta exemplar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller&lt;br&gt;kopior. Kopiornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Ansökningar och anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-stater-&lt;br&gt;nas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Övriga handlingar skall&lt;br&gt;lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av de offi-&lt;br&gt;ciella språken, skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel&lt;br&gt;49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och&lt;br&gt;kompletterande anmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;363&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL VIII FÖRHÖR ENLIGT ARTIKEL 26.1 I&lt;br&gt;KAPITEL VI&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan EFTAs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommit-&lt;br&gt;tén för kartell- och monopolfrågor inom transportsektorn skall den hålla ett&lt;br&gt;förhör enligt artikel 26.1 i kapitel VI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och före-&lt;br&gt;tagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot&lt;br&gt;dem. Meddelandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemensamt&lt;br&gt;ombud som de har utsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kungörelse&lt;br&gt;i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omstän-&lt;br&gt;digheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelandet skall riktas&lt;br&gt;till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall&lt;br&gt;hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter&lt;br&gt;skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar en-&lt;br&gt;dast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Då EFTAs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den&lt;br&gt;fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna&lt;br&gt;kan framföra sina synpunkter till EFTAs övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfris-&lt;br&gt;ten skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har fram-&lt;br&gt;ställts mot dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av&lt;br&gt;betydelse för deras försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade&lt;br&gt;omständigheterna. De får även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana an-&lt;br&gt;märkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka&lt;br&gt;dessa har haft tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i&lt;br&gt;saken begär att få yttra sig enligt artikel 26.2 i kapitel VI, skall EFTAs över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;364&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tids-&lt;br&gt;frist som den fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit en ansökan enligt&lt;br&gt;artikel 10.2 i kapitel VI, anser att det på grundval av den information som&lt;br&gt;den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla ansökan,&lt;br&gt;skall den meddela sökandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken&lt;br&gt;de får inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga&lt;br&gt;yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle att göra&lt;br&gt;detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person till-&lt;br&gt;fälle att muntligt framföra sina synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras&lt;br&gt;att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig&lt;br&gt;representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemssta-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;utser för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom&lt;br&gt;sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och före-&lt;br&gt;tagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett vederbörligen befull-&lt;br&gt;mäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av advo-&lt;br&gt;kater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domsto-&lt;br&gt;len eller av andra kvalificerade personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i&lt;br&gt;närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn&lt;br&gt;tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som&lt;br&gt;hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;365&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 2.2 skall meddelanden och kallel-&lt;br&gt;ser från EFTAs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommen-&lt;br&gt;derat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i&lt;br&gt;artiklarna 2, 5 och 6 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbe-&lt;br&gt;reda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Tidsfristen skall&lt;br&gt;inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har&lt;br&gt;tagits emot eller getts in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAs övervakningsmyndighet el-&lt;br&gt;ler vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tids-&lt;br&gt;fristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till utgången&lt;br&gt;av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfristen skall&lt;br&gt;hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttranden, till&lt;br&gt;de helgdagar som anges i bilaga 2 till detta protokoll och när det gäller av-&lt;br&gt;sändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;366&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL IX REGLER FÖR TILLÄMPNING AV&lt;br&gt;ARTIKLARNA 53 OCH 54 I EES-AVTALET PÅ&lt;br&gt;SJÖFARTEN&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 4056/86 mellan&lt;br&gt;bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta kapitel&lt;br&gt;(procedurbestämmelser) återfinns texten till avsnitt I, artikel 1-9, med änd-&lt;br&gt;ringar, i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (för-&lt;br&gt;ordning (EEG) nr4056/86). EFTAs övervakningsmyndighet skall besluta&lt;br&gt;om sådana fall enligt bestämmelserna i artikel 56 i EES-avtalet, särskilt&lt;br&gt;punkt 1 a och b och punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT I&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1-9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Ingen text)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT II&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;PROCEDURREGLER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets&lt;br&gt;eget initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål eller på&lt;br&gt;eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet att upphöra eller för att säkerställa att arti-&lt;br&gt;kel 7 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förord-&lt;br&gt;ning (EEG) nr 4056/86) iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att framställa klagomål har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;EFTA-staterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i&lt;br&gt;saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighets eget initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet att det har skett en överträ-&lt;br&gt;delse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, kan den genom beslut ålägga de&lt;br&gt;berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med över-&lt;br&gt;trädelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel eller i den rättsakt&lt;br&gt;som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 4056/86) kan EFTAs övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut en-&lt;br&gt;ligt föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda företagen el-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;367&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträdel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 7 i nämnda rättsakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål,&lt;br&gt;att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl&lt;br&gt;för att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet eller artikel 7 i&lt;br&gt;nämnda rättsakt mot ett avtal, beslut eller förfarande, skall den genom be-&lt;br&gt;slut tillbakavisa klagomålet som obefogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål el-&lt;br&gt;ler på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande uppfyller&lt;br&gt;villkoren i både artikel 53.1 och 53.3 i EES-avtalet, skall den meddela ett&lt;br&gt;beslut om tillämpning av artikel 53.3.1 beslutet skall anges tidpunkten då det&lt;br&gt;träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av artikel 53.3 i EES-avtalet - invändningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 53.3 i&lt;br&gt;EES-avtalet beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden&lt;br&gt;som avses i artikel 53.1 och i vilka de deltar skall, om inte annat följer av&lt;br&gt;artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, framställa ansökningar till EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Finner EFTAs övervakningsmyndighet att den förfogar över allt tillgäng-&lt;br&gt;ligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga åtgärder enligt&lt;br&gt;artikel 10 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslutet eller samordnade&lt;br&gt;förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansökan i sammandrag i EES-&lt;br&gt;delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning och lämna berörda&lt;br&gt;tredje män och EFTA-staterna tillfälle att framföra synpunkter till EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet inom 30 dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn&lt;br&gt;tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om EFTAs övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tidpunkten&lt;br&gt;för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;officiella tidning meddelar sökandena att det finns allvarliga tvivel beträf-&lt;br&gt;fande tillämpligheten av artikel 53.3, skall avtalet, beslutet eller det samord-&lt;br&gt;nade förfarandet, i den mån som det överensstämmer med den beskrivning&lt;br&gt;som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som&lt;br&gt;redan har förflutit och under ytterligare högst sex år från offentliggörandet&lt;br&gt;av ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet, efter utgången av nittiodagars-&lt;br&gt;fristen men före utgången av sexårsfristen, att villkoren för tillämpning av&lt;br&gt;artikel 53.3 inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela att förbudet i&lt;br&gt;artikel 53.1 gäller. Detta beslut kan ges retroaktiv verkan, om de berörda&lt;br&gt;parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller missbrukat undantaget från be-&lt;br&gt;stämmelserna i artikel 53.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;368&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EFTAs övervakningsmyndighet kan lämna sökandena meddelande i en-&lt;br&gt;lighet med punkt 3, första stycket, och skall göra detta om en EFTA-stat så&lt;br&gt;begär inom 45 dagar från det att en ansökan har skickats till staten enligt&lt;br&gt;artikel 15.2. Denna begäran skall vara motiverad med hänsyn till konkur-&lt;br&gt;rensreglerna i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner EFTAs övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 53.1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53.3 är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel 53.3.1 beslutet&lt;br&gt;skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare&lt;br&gt;än tidpunkten för ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53.3 i EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I ett beslut om tillämpning av artikel 53.3 som fattas med stöd av artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 eller 12.4, andra stycket, skall anges för vilken tid det skall gälla. Nor-&lt;br&gt;malt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor&lt;br&gt;och ålägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel 53.3&lt;br&gt;fortfarande gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller&lt;br&gt;förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har änd-&lt;br&gt;rats i något väsentligt avseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslu-&lt;br&gt;tet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på&lt;br&gt;ett bedrägligt sätt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53.1 som har beviljats dem genom beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel&lt;br&gt;108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor&lt;br&gt;som anges i artikel 56 i EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ålägga skyldigheter enligt artikel 7 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bi-&lt;br&gt;laga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- meddela beslut med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge EFTAs övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfarande för&lt;br&gt;att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;369&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3, första stycket, är EFTA-staternas myndigheter behöriga att avgöra om&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 är tillämpliga på fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan med EFTA-staternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som&lt;br&gt;föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa&lt;br&gt;förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt&lt;br&gt;även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet eller som den skickar ut i samband med dessa förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgif-&lt;br&gt;ter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från&lt;br&gt;EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit&lt;br&gt;från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopol-&lt;br&gt;frågor inom sjöfartssektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt&lt;br&gt;artikel 10 eller beslut enligt artikel 12.3, andra stycket, eller enligt punkt 4,&lt;br&gt;andra stycket, i samma artikel. Samråd skall också ske med Rådgivande&lt;br&gt;kommittén före överlämnandet av sådana förslag som avses i artikel 26.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sak-&lt;br&gt;kunniga i sjötransportfrågor samt frågor om karteller och monopol. Vaije&lt;br&gt;EFTA-stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid&lt;br&gt;förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara vid&lt;br&gt;Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina synpunkter&lt;br&gt;där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som samman-&lt;br&gt;kallas av EFTAs övervakningsmyndighet och som hålls tidigast 14 dagar ef-&lt;br&gt;ter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för vaije&lt;br&gt;ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handlingarna samt&lt;br&gt;ett preliminärt utkast till beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG-&lt;br&gt;kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information&lt;br&gt;som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter&lt;br&gt;eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;370&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte&lt;br&gt;offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om upplysningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna&lt;br&gt;i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna&lt;br&gt;i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga&lt;br&gt;upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter&lt;br&gt;samt hos företag och företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar&lt;br&gt;till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en&lt;br&gt;kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom&lt;br&gt;vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga&lt;br&gt;grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel&lt;br&gt;19.1b om oriktiga uppgifter lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller&lt;br&gt;deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller sam-&lt;br&gt;manslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att före-&lt;br&gt;träda dessa enligt lag eller stadgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda&lt;br&gt;upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges&lt;br&gt;vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken&lt;br&gt;upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1 b och 20.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avta-&lt;br&gt;let och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35,&lt;br&gt;föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be-&lt;br&gt;slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium&lt;br&gt;företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 18.1 eller som den har beslutat&lt;br&gt;om enligt artikel 18.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myndig-&lt;br&gt;heter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina&lt;br&gt;befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;371&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen&lt;br&gt;skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med under-&lt;br&gt;sökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn-&lt;br&gt;digheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall ge-&lt;br&gt;nomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndig-&lt;br&gt;hetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna&lt;br&gt;i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i&lt;br&gt;detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag&lt;br&gt;och företagssammanslutningar inom en EFTA-stats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För detta ändamål har de av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade&lt;br&gt;tjänstemännen befogenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att granska böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;att begära muntliga förklaringar på platsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och&lt;br&gt;transportmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De tjänstemän som av EFTAs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag&lt;br&gt;att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter före-&lt;br&gt;teende av skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med under-&lt;br&gt;sökningen samt de påföljder som avses i artikel 19.1 c för det fall att begärda&lt;br&gt;böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt.&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen under-&lt;br&gt;rätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium un-&lt;br&gt;dersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de be-&lt;br&gt;myndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet skall&lt;br&gt;också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommis-&lt;br&gt;sionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de&lt;br&gt;undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be-&lt;br&gt;slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas&lt;br&gt;när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 19.1 c och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20.1 d samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de&lt;br&gt;tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan&lt;br&gt;mot beslutet vid EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att&lt;br&gt;ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars terri-&lt;br&gt;torium undersökningen skall genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;372&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom&lt;br&gt;vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn-&lt;br&gt;digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd&lt;br&gt;av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för&lt;br&gt;att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål&lt;br&gt;skall EFTA-staterna efter samråd med EFTAs övervakningsmyndighet vidta&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam-&lt;br&gt;manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt arti-&lt;br&gt;kel 5.5 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES-&lt;br&gt;avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86) eller i en ansökan enligt arti-&lt;br&gt;kel 12 i detta kapitel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 16.3&lt;br&gt;eller 5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fast-&lt;br&gt;ställts genom beslut enligt artikel 16.5, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;vid undersökningar som genomförs enligt artikel 17 eller 18 framläg-&lt;br&gt;ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt&lt;br&gt;sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en-&lt;br&gt;ligt artikel 18.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssamman-&lt;br&gt;slutningar böter om lägst 1000 och högst 1000 000 ecu, eller ett högre belopp&lt;br&gt;som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsätt-&lt;br&gt;ning för vaije företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, eller&lt;br&gt;inte fullgör en skyldighet som har ålagts enligt artikel 7 i nämnda&lt;br&gt;rättsakt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 5 i&lt;br&gt;nämnda rättsakt eller artikel 13.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårig-&lt;br&gt;hetsgrad och till dess varaktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Artikel 15.3 och 4 är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak-&lt;br&gt;tär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;373&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter enligt punkt 2 a skall inte åläggas för åtgärder som har vidtagits efter&lt;br&gt;anmälan till EFTAs övervakningsmyndighet och före dess beslut om tillämp-&lt;br&gt;ning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att åtgärderna ligger inom ramen&lt;br&gt;för den verksamhet som har beskrivits i anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse är dock inte tillämplig om EFTAs övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het har meddelat de berörda företagen att den efter preliminär undersökning&lt;br&gt;anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är tillämplig och att det inte finns skäl att&lt;br&gt;tillämpa artikel 53.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller&lt;br&gt;företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1000 ecu om dagen,&lt;br&gt;räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att upphöra med en överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avta-&lt;br&gt;let enligt ett åläggande med stöd av artikel 11 eller att fullgöra en&lt;br&gt;skyldighet som har ålagts enligt artikel 7 i den rättsakt som avses i&lt;br&gt;punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 4056/86),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 13.3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 16.5,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet har beslutat om enligt artikel 18.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för&lt;br&gt;vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha&lt;br&gt;följt av det ursprungliga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Artikel 15.3 och 4 är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolens prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be-&lt;br&gt;stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som&lt;br&gt;anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklagande av beslut ge-&lt;br&gt;nom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten.&lt;br&gt;Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ecu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av artiklarna 19-21 skall med ecu förstås ecun såsom den har&lt;br&gt;definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;374&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör med parterna och tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna 11,&lt;br&gt;12.3, andra stycket, 12.4, 13.3, 19 och 20, skall den lämna berörda företag&lt;br&gt;och företagssammanslutningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om EFTAs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myn-&lt;br&gt;digheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska&lt;br&gt;personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de&lt;br&gt;kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripandebe-&lt;br&gt;sked med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den offentliggöra ifrågava-&lt;br&gt;rande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag och lämna&lt;br&gt;varje berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tids-&lt;br&gt;frist som EFTAs övervakningsmyndighet fastställer och som inte skall un-&lt;br&gt;derstiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens le-&lt;br&gt;gitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får upplys-&lt;br&gt;ningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 17 och 18 i detta kapitel&lt;br&gt;eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas&lt;br&gt;för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om inte annat följer av artiklarna 23 och 25 får EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän&lt;br&gt;och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd&lt;br&gt;av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet&lt;br&gt;och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldighet&lt;br&gt;skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-medlems-&lt;br&gt;stater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 15.4 och i förhör&lt;br&gt;enligt artikel 12.2 i kapitel X.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentlig-&lt;br&gt;görande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller&lt;br&gt;uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliggörande av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar&lt;br&gt;enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4 och 13.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av&lt;br&gt;beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras&lt;br&gt;affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;375&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel&lt;br&gt;49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär&lt;br&gt;som skall användas för klagomål enligt artikel 10 och ansökningar enligt arti-&lt;br&gt;kel 12 samt förslag till kompletterande anmärkningar till dessa formulär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;376&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL X ANMÄLNINGSSKYLDIGHET, FORM,&lt;br&gt;INNEHÅLL OCH ÖVRIGA ENSKILDHETER&lt;br&gt;BETRÄFFANDE KLAGOMÅL, ANSÖKNINGAR&lt;br&gt;OCH FÖRHÖR ENLIGT KAPITEL IX&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANMÄLNINGAR, KLAGOMÅL OCH ANSÖKNINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall underrättas om av parterna god-&lt;br&gt;tagna skiljedomar och rekommendationer av förlikningsmän när dessa avser&lt;br&gt;lösning av tvister om de sedvänjor inom konferenser som avses i artiklarna&lt;br&gt;4 och 5.2 och 3 i den rättsakt som avses i punkt 11 i bilaga XIV till EES-&lt;br&gt;avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Anmälningsskyldigheten gäller vaije part i en tvist som har lösts genom&lt;br&gt;skiljedom eller rekommendation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Anmälningar skall inlämnas utan dröjsmål i rekommenderat brev med&lt;br&gt;mottagningsbevis eller överlämnas mot kvitto. De skall vara avfattade på ett&lt;br&gt;av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga handlingar skall vara antingen original eller kopior. Kopiornas över-&lt;br&gt;ensstämmelse med originalen skall bestyrkas. De skall inlämnas på original-&lt;br&gt;språket. Om originalspråket inte är något av EFTA-staternas eller Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapens officiella språk, skall en översättning till ett av dessa&lt;br&gt;språk bifogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om sådana anmälningar undertecknas av företrädare för företag, före-&lt;br&gt;tagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete&lt;br&gt;skriftlig fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagomål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Klagomål enligt artikel 10 i kapitel IX skall inlämnas skriftligt på ett av&lt;br&gt;EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Klagan-&lt;br&gt;dena får själva bestämma deras form, innehåll och övriga enskildheter efter&lt;br&gt;eget gottfinnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Rätt att framställa klagomål har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;EFTA-staterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i&lt;br&gt;saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om sådana klagomål undertecknas av företrädare för företag, företags-&lt;br&gt;sammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall dessa företrä-&lt;br&gt;dare förete en skriftlig fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;377&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som har rätt att inlämna ansökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vaije företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses&lt;br&gt;i artikel 53.1 i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikel 12 i kapitel&lt;br&gt;IX. Om ansökan inlämnas av några av de berörda företagen, men inte av&lt;br&gt;alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om ansökningar enligt artikel 12 i kapitel IX undertecknas av företrädare&lt;br&gt;för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer,&lt;br&gt;skall de förete skriftlig fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid gemensamma ansökningar bör en gemensam företrädare utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlämnande av ansökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ansökningar enligt artikel 12 i kapitel IX skall inlämnas på de formulär&lt;br&gt;som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemen-&lt;br&gt;sam överenskommelse eller av EG-kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Flera deltagande företag får göra ansökan på ett enda formulär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ansökningar skall innehålla de uppgifter som begärs i formuläret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vaije ansökan och bifogad handling skall inlämnas till EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet i nio exemplar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Ko-&lt;br&gt;piornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Ansökningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapens officiella språk. Övriga handlingar skall lämnas in på&lt;br&gt;originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA-staternas eller&lt;br&gt;Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en översättning till ett av&lt;br&gt;dessa språk bifogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Datum för ansökan skall, om inte annat följer av artikel 11 i protokoll 23&lt;br&gt;till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet. Om ansökan skickas med rekommenderat brev, skall den dock&lt;br&gt;anses ha inkommit den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Om en ansökan enligt artikel 12 i kapitel IX faller utanför det kapitlets&lt;br&gt;tillämpningsområde, skall EFTAs övervakningsmyndighet utan dröjsmål&lt;br&gt;meddela sökanden att den avser att pröva ansökan enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;den av de övriga i artikel 3 i protokoll 21 och bilaga XIV till EES-avtalet&lt;br&gt;avsedda rättsakter som är tillämplig på fallet. Datum för inlämnande av en&lt;br&gt;ansökan skall dock vara den dag som följer av punkt 7. EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet skall meddela sökanden sina skäl och bestämma en tidsfrist&lt;br&gt;inom vilken han skriftligt får framföra sina synpunkter innan den gör sin be-&lt;br&gt;dömning enligt bestämmelserna i den tillämpliga rättsakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;378&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT II&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;FÖRHÖR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan EFTAs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommit-&lt;br&gt;tén för kartell- och monopolfrågor inom sjöfartssektorn skall den hålla ett&lt;br&gt;förhör enligt artikel 23.1 i kapitel IX.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och före-&lt;br&gt;tagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Med-&lt;br&gt;delandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemensamt ombud som&lt;br&gt;de har utsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kungörelse&lt;br&gt;i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omstän-&lt;br&gt;digheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelandet skall riktas&lt;br&gt;till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall&lt;br&gt;hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter&lt;br&gt;skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar en-&lt;br&gt;dast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Då EFTAs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den&lt;br&gt;fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna&lt;br&gt;kan framföra sina synpunkter till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfris-&lt;br&gt;ten skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har fram-&lt;br&gt;ställts mot dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av&lt;br&gt;betydelse för deras försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade om-&lt;br&gt;ständigheterna. De får även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör&lt;br&gt;personer som kan bekräfta dessa omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana an-&lt;br&gt;märkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka&lt;br&gt;dessa har haft tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i&lt;br&gt;saken begär att få yttra sig enligt artikel 23.2 i kapitel IX, skall EFTAs över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;379&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tids-&lt;br&gt;frist som den fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit ett klagomål enligt&lt;br&gt;artikel 10 i kapitel IX, anser att det på grundval av den information som den&lt;br&gt;har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla klagomålet, skall&lt;br&gt;den meddela klagandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken de&lt;br&gt;får inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga&lt;br&gt;yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle att göra&lt;br&gt;detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan även lämna vaije annan person till-&lt;br&gt;fälle att muntligt framföra sina synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras&lt;br&gt;att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig&lt;br&gt;representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemssta-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;utser för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom&lt;br&gt;sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och före-&lt;br&gt;tagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett vederbörligen befull-&lt;br&gt;mäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av advo-&lt;br&gt;kater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domsto-&lt;br&gt;len eller av andra kvalificerade personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i&lt;br&gt;närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn&lt;br&gt;tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som&lt;br&gt;hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;380&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 6.2 skall meddelanden och kallel-&lt;br&gt;ser från EFTAs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommen-&lt;br&gt;derat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i&lt;br&gt;artiklarna 4.8, 6, 9 och 10 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att&lt;br&gt;förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Tidsfristen&lt;br&gt;skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har&lt;br&gt;tagits emot eller getts in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAs övervakningsmyndighet el-&lt;br&gt;ler vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tids-&lt;br&gt;fristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till utgången&lt;br&gt;av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfristen skall&lt;br&gt;hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttranden, till&lt;br&gt;de helgdagar som anges i bilaga 2 till detta protokoll och när det gäller av-&lt;br&gt;sändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel&lt;br&gt;49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och&lt;br&gt;kompletterande anmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;381&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL XI PROCEDUREN FÖR TILLÄMPNING&lt;br&gt;AV KONKURRENSREGLERNA PÅ FÖRETAG INOM&lt;br&gt;LUFTFARTSSEKTORN&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I detta kapitel anges detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 53&lt;br&gt;och 54 i EES-avtalet på lufttransporttjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Detta kapitel skall tillämpas endast på internationell luftfart mellan flyg-&lt;br&gt;platser inom det territorium som omfattas av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag för vissa tekniska avtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Det förbud som anges i artikel 53.1 i EES-avtalet skall inte gälla de avtal,&lt;br&gt;beslut och samordnade förfaranden som uppräknas i bilaga 7 till detta proto-&lt;br&gt;koll i den mån de endast har till syfte och resultat att uppnå tekniska förbätt-&lt;br&gt;ringar eller samarbete. Uppräkningen är inte uttömmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid behov får EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 49 i&lt;br&gt;detta avtal till EFTA-staternas regeringar lämna förslag till ändringar i upp-&lt;br&gt;räkningen i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfaranden efter klagomål eller på EFTAs övervakningsmyndighets&lt;br&gt;eget initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål eller&lt;br&gt;på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmel-&lt;br&gt;serna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet att upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att framställa klagomål har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;EFTA-staterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i&lt;br&gt;saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan efter ansökan av berörda företag el-&lt;br&gt;ler företagssammanslutningar fastslå att det på grundval av de omständighe-&lt;br&gt;ter som har kommit till dess kännedom inte finns anledning för den att in-&lt;br&gt;gripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet mot ett avtal, beslut eller&lt;br&gt;samordnat förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighets eget initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet att det har skett en överträ-&lt;br&gt;delse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, kan den genom beslut ålägga de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;382&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med över-&lt;br&gt;trädelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel kan EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt föregående stycke, rikta&lt;br&gt;rekommendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutning-&lt;br&gt;arna för att få dem att upphöra med överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål,&lt;br&gt;att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl&lt;br&gt;för att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet mot ett avtal,&lt;br&gt;beslut eller samordnat förfarande, skall den genom beslut tillbakavisa klago-&lt;br&gt;målet som obefogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Finner EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klagomål el-&lt;br&gt;ler på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande uppfyller&lt;br&gt;villkoren i både artikel 53.1 och 53.3 i EES-avtalet, skall den meddela ett&lt;br&gt;beslut om tillämpning av punkt 3 i samma artikel. I beslutet skall anges tid-&lt;br&gt;punkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunk-&lt;br&gt;ten för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimsåtgärder mot konkurrensbegränsande förfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av tillämpningen av artikel 4.1 kan EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet, om den förfogar över klara prima facie-bevis för att vissa&lt;br&gt;förfaranden strider mot artikel 53 eller 54 i EES-avtalet och har till syfte eller&lt;br&gt;resultat att direkt hota en flygförbindelses existens och om begagnandet av&lt;br&gt;det normala förfarandet kan vara otillräckligt för att skydda flygförbindelsen&lt;br&gt;eller det berörda flygbolaget, genom beslut vidta interimsåtgärder för att sä-&lt;br&gt;kerställa att dessa förfaranden inte vidtas eller att de upphör samt lämna så-&lt;br&gt;dana anvisningar som behövs för att hindra förekomsten av dessa förfaran-&lt;br&gt;den till dess att ett beslut fattas enligt artikel 4.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ett beslut som fattas i enlighet med punkt 1 skall gälla i högst sex&lt;br&gt;månader. Artikel 8.5 är inte tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet kan under en tid av högst tre månader med&lt;br&gt;eller utan ändring ompröva det ursprungliga beslutet. I så fall skall artikel&lt;br&gt;8.5 vara tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av artikel 53.3 i EES-avtalet - invändningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 53.3 i&lt;br&gt;EES-avtalet beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden&lt;br&gt;som avses i punkt 1 i samma artikel och i vilka de deltar skall framställa an-&lt;br&gt;sökningar till EFTAs övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Finner EFTAs övervakningsmyndighet att den förfogar över allt tillgäng-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;383&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga åtgärder enligt&lt;br&gt;artikel 3 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslutet eller samordnade&lt;br&gt;förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansökan i sammandrag i EES-&lt;br&gt;delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning och lämna berörda&lt;br&gt;tredje män och EFTA-staterna tillfälle att framföra synpunkter till EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet inom 30 dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn&lt;br&gt;tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om EFTAs övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tidpunkten&lt;br&gt;för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;officiella tidning meddelar sökandena att det finns allvarliga tvivel beträf-&lt;br&gt;fande tillämpligheten av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall avtalet, beslutet el-&lt;br&gt;ler det samordnade förfarandet, i den mån som det överensstämmer med&lt;br&gt;den beskrivning som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet&lt;br&gt;för den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst sex år från&lt;br&gt;offentliggörandet av ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstaterar EFTAs övervakningsmyndighet, efter utgången av nittiodagars-&lt;br&gt;fristen men före utgången av sexårsfristen, att villkoren för tillämpning av&lt;br&gt;artikel 53.3 i EES-avtalet inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela&lt;br&gt;att förbudet i artikel 53.1 gäller. Detta beslut kan ges retroaktiv verkan, om&lt;br&gt;de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller missbrukat undanta-&lt;br&gt;get från bestämmelserna i artikel 53.1 eller har överträtt artikel 54.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EFTAs övervakningsmyndighet kan lämna sökandena meddelande i en-&lt;br&gt;lighet med punkt 3, första stycket, och skall göra detta om en EFTA-stat så&lt;br&gt;begär inom 45 dagar från det att en ansökan har skickats till staten enligt&lt;br&gt;artikel 8.2. Denna begäran skall vara motiverad med hänsyn till konkurrens-&lt;br&gt;reglerna i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner EFTAs övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 53.1 och&lt;br&gt;53.3 i EES-avtalet är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53.3. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt&lt;br&gt;kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel&lt;br&gt;53.3 i EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I ett beslut om tillämpning av artikel 53.3 som fattas med stöd av artikel&lt;br&gt;4 eller 5 i detta kapitel skall anges för vilken tid det skall gälla. Normalt skall&lt;br&gt;denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och åläg-&lt;br&gt;ganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel 53.3&lt;br&gt;fortfarande gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller&lt;br&gt;förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;384&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har änd-&lt;br&gt;rats i något väsentligt avseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslu-&lt;br&gt;tet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på&lt;br&gt;ett bedrägligt sätt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53.1 i EES-avtalet som har beviljats dem genom beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel&lt;br&gt;108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor&lt;br&gt;som anges i artikel 56 i EES-avtalet meddela beslut med stöd av artikel 53.3&lt;br&gt;i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge EFTAs övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfarande för&lt;br&gt;att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3, första stycket, i detta kapitel är EFTA-staternas myndigheter behöriga&lt;br&gt;att avgöra om bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet är tillämp-&lt;br&gt;liga på fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan med EFTA-staternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som&lt;br&gt;föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa&lt;br&gt;förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt&lt;br&gt;även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet eller som den skickar ut i samband med dessa förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgif-&lt;br&gt;ter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från&lt;br&gt;EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit&lt;br&gt;från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopol-&lt;br&gt;frågor inom luftfartssektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt&lt;br&gt;25 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;385&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 3 eller beslut enligt artikel 5.3, andra stycket, eller enligt punkt 4,&lt;br&gt;andra stycket, i samma artikel eller enligt artikel 6. Samråd skall också ske&lt;br&gt;med Rådgivande kommittén före överlämnandet av sådana förslag som av-&lt;br&gt;ses i artikel 19.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sak-&lt;br&gt;kunniga i luftfartsfrågor samt frågor om karteller och monopol. Varje&lt;br&gt;EFTA-stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid&lt;br&gt;förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara vid&lt;br&gt;Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina synpunkter&lt;br&gt;där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som samman-&lt;br&gt;kallas av EFTAs övervakningsmyndighet och som hålls tidigast 14 dagar ef-&lt;br&gt;ter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje&lt;br&gt;ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handlingarna samt&lt;br&gt;ett preliminärt utkast till beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG-&lt;br&gt;kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information&lt;br&gt;som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter&lt;br&gt;eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av&lt;br&gt;överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte&lt;br&gt;offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om upplysningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna&lt;br&gt;i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna&lt;br&gt;i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga&lt;br&gt;upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter&lt;br&gt;samt hos företag och företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar&lt;br&gt;till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en&lt;br&gt;kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom&lt;br&gt;vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga&lt;br&gt;grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller&lt;br&gt;deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller sam-&lt;br&gt;manslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att före-&lt;br&gt;träda dessa enligt lag eller stadgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda&lt;br&gt;upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges&lt;br&gt;vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken&lt;br&gt;upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 b och 13.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avta-&lt;br&gt;let och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35,&lt;br&gt;föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be-&lt;br&gt;slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium&lt;br&gt;företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 11.1 eller som den har beslutat&lt;br&gt;om enligt artikel 11.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myndig-&lt;br&gt;heter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina&lt;br&gt;befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behö-&lt;br&gt;riga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen&lt;br&gt;skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med under-&lt;br&gt;sökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn-&lt;br&gt;digheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall ge-&lt;br&gt;nomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndig-&lt;br&gt;hetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna&lt;br&gt;i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i&lt;br&gt;detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag&lt;br&gt;och företagssammanslutningar. För detta ändamål har de av EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen befogenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att granska böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;att begära muntliga förklaringar på platsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och&lt;br&gt;transportmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;387&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utöva sina befogenheter efter företeende av skriftlig fullmakt, som anger&lt;br&gt;föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i&lt;br&gt;artikel 12.1 c för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte&lt;br&gt;framläggs på ett fullständigt sätt. EFTAs övervakningsmyndighet skall i god&lt;br&gt;tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA-&lt;br&gt;stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersök-&lt;br&gt;ningsuppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet. EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de re-&lt;br&gt;presentanter för EG-kommissionen som skall delta i undersökningen enligt&lt;br&gt;artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de&lt;br&gt;undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be-&lt;br&gt;slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas&lt;br&gt;när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 12.1 c och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 d samt upplysas om rätten att föra talan mot beslutet vid EFTA-domsto-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att&lt;br&gt;ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars terri-&lt;br&gt;torium undersökningen skall genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom&lt;br&gt;vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn-&lt;br&gt;digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd&lt;br&gt;av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för&lt;br&gt;att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål&lt;br&gt;skall EFTA-staterna efter samråd med EFTAs övervakningsmyndighet vidta&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam-&lt;br&gt;manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt arti-&lt;br&gt;kel 3.2 eller artikel 5, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 9.3&lt;br&gt;eller 5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fast-&lt;br&gt;ställts genom beslut enligt artikel 9.5, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;vid undersökningar som genomförs enligt artikel 10 eller 11 framläg-&lt;br&gt;ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt&lt;br&gt;sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en-&lt;br&gt;ligt artikel 11.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssamman-&lt;br&gt;slutningar böter om lägst 1 000 och högst 1000 000 ecu, eller ett högre be-&lt;br&gt;lopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs&lt;br&gt;omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtli-&lt;br&gt;gen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 6.1 i&lt;br&gt;detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårig-&lt;br&gt;hetsgrad och till dess varaktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Artikel 8 är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak-&lt;br&gt;tär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Böter enligt punkt 2 a skall inte åläggas för åtgärder som har vidtagits ef-&lt;br&gt;ter anmälan till EFTAs övervakningsmyndighet och före dess beslut om till-&lt;br&gt;lämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att åtgärderna ligger inom&lt;br&gt;ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse är dock inte tillämplig om EFTAs övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het har meddelat de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att&lt;br&gt;den efter preliminär undersökning anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är till-&lt;br&gt;lämplig och att det inte finns skäl att tillämpa artikelu53.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller&lt;br&gt;företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1 000 ecu om dagen,&lt;br&gt;räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att upphöra med en överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avta-&lt;br&gt;let enligt ett åläggande med stöd av artikel 4 i detta kapitel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 6.3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 9.5,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet har beslutat om enligt artikel 11.3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;att vidta varje åtgärd som har beslutats enligt artikel 4a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för&lt;br&gt;vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha&lt;br&gt;följt av det ursprungliga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Artikel 8 är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolens prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be-&lt;br&gt;stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som&lt;br&gt;anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklaganden av beslut&lt;br&gt;genom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller&lt;br&gt;viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ecu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av artiklarna 12-14 skall med ecu förstås ecun såsom den har&lt;br&gt;definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör med parterna och tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet avslår en ansökan om attest enligt&lt;br&gt;artikel 3.2 eller fattar beslut enligt artiklarna 4, 4a, 5.3, andra stycket, 5.4,&lt;br&gt;6.3, 12 och 13, skall den lämna berörda företag och företagssammanslut-&lt;br&gt;ningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om EFTAs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myn-&lt;br&gt;digheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska&lt;br&gt;personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de&lt;br&gt;kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripandebe-&lt;br&gt;sked med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den offentliggöra ifrågava-&lt;br&gt;rande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag och lämna&lt;br&gt;vaije berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tids-&lt;br&gt;frist som EFTAs övervakningsmyndighet fastställer och som inte skall un-&lt;br&gt;derstiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legi-&lt;br&gt;tima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får upplys-&lt;br&gt;ningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 9-11 i detta kapitel eller&lt;br&gt;artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det&lt;br&gt;med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om inte annat följer av artiklarna 16 och 18, får EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänste-&lt;br&gt;män och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med&lt;br&gt;stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till&lt;br&gt;avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;390&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-med-&lt;br&gt;lemsstater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 8.4 och i förhör&lt;br&gt;enligt artikel 11.2 i kapitel XII.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentlig-&lt;br&gt;görande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller&lt;br&gt;uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliggörande av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar&lt;br&gt;enligt artiklarna 3.2, 4, 5.3, andra stycket, 5.4 och 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av&lt;br&gt;beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras&lt;br&gt;affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel&lt;br&gt;49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär&lt;br&gt;som skall användas för klagomål enligt artikel 3 och ansökningar enligt arti-&lt;br&gt;kel 3.2 och artikel 5 samt förslag till kompletterande anmärkningar till dessa&lt;br&gt;formulär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;391&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL XII FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA&lt;br&gt;ENSKILDHETER BETRÄFFANDE KLAGOMÅL,&lt;br&gt;ANSÖKNINGAR OCH FÖRHÖR ENLIGT KAPITEL&lt;br&gt;XI, SOM FASTSTÄLLER PROCEDUREN FÖR&lt;br&gt;TILLÄMPNING AV KONKURRENSREGLERNA PÅ&lt;br&gt;FÖRETAG INOM LUFTFARTSSEKTORN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KLAGOMÅL OCH ANSÖKNINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagomål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Klagomål enligt artikel 3.1 i kapitel XI skall inlämnas skriftligt på ett av&lt;br&gt;EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk.Klagan-&lt;br&gt;dena får själva bestämma deras form, innehåll och övriga enskildheter efter&lt;br&gt;eget gottfinnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Rätt att framställa klagomål har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;EFTA-staterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i&lt;br&gt;saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om sådana klagomål undertecknas av företrädare för företag, företags-&lt;br&gt;sammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall dessa företrä-&lt;br&gt;dare förete en skriftlig fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som har rätt att inlämna ansökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vaije företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses&lt;br&gt;i artiklarna 53 och 53.1 i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikel&lt;br&gt;3.2 och artikel 5 i kapitel XI. Om ansökan inlämnas av några av de berörda&lt;br&gt;företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om ansökningar enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI undertecknas&lt;br&gt;av företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller juri-&lt;br&gt;diska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid gemensamma ansökningar bör en gemensam företrädare utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlämnande av ansökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ansökningar enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI skall inlämnas på&lt;br&gt;de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar&lt;br&gt;enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som&lt;br&gt;framgår av bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Flera deltagande företag får göra ansökan på ett enda formulär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;392&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ansökningar skall innehålla de uppgifter som begärs i formuläret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vaije ansökan och bifogad handling skall inlämnas till EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet i nio exemplar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Ko-&lt;br&gt;piornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Ansökningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapens officiella språk.Övriga handlingar skall lämnas in på&lt;br&gt;originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA-staternas eller&lt;br&gt;Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en översättning till ett av&lt;br&gt;dessa språk bifogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Datum för ansökan skall, om inte annat följer av artikel 11 i protokoll 23&lt;br&gt;till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet. Om ansökan skickas med rekommenderat brev, skall den dock&lt;br&gt;anses ha inkommit den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Om en ansökan enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI faller utanför&lt;br&gt;det kapitlets tillämpningsområde, skall EFTAs övervakningsmyndighet utan&lt;br&gt;dröjsmål meddela sökanden att den avser att pröva ansökan enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i den av de övriga i bilaga XIV till EES-avtalet avsedda rättsakter&lt;br&gt;som är tillämplig på fallet. Datum för inlämnande av en ansökan skall dock&lt;br&gt;vara den dag som följer av punkt 7. EFTAs övervakningsmyndighet skall&lt;br&gt;meddela sökanden sina skäl och bestämma en tidsfrist inom vilken han&lt;br&gt;skriftligt får framföra sina synpunkter innan den gör sin bedömning enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i den tillämpliga rättsakten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT II&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;FÖRHÖR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan EFTAs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommit-&lt;br&gt;tén för kartell- och monopolfrågor inom luftfartssektorn skall den hålla ett&lt;br&gt;förhör enligt artikel 16.1 i kapitel XI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och före-&lt;br&gt;tagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Med-&lt;br&gt;delandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemensamt ombud som&lt;br&gt;de har utsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kungörelse&lt;br&gt;i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omstän-&lt;br&gt;digheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelandet skall riktas&lt;br&gt;till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall&lt;br&gt;hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter&lt;br&gt;skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;393&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar en-&lt;br&gt;dast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Då EFTAs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den&lt;br&gt;fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna&lt;br&gt;kan framföra sina synpunkter till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfris-&lt;br&gt;ten skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har fram-&lt;br&gt;ställts mot dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av&lt;br&gt;betydelse för deras försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade om-&lt;br&gt;ständigheterna. De får även föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör&lt;br&gt;personer som kan bekräfta dessa omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana an-&lt;br&gt;märkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka&lt;br&gt;dessa har haft tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i&lt;br&gt;saken begär att få yttra sig enligt artikel 16.2 i kapitel XI, skall EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tids-&lt;br&gt;frist som den fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EFTAs övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit ett klagomål enligt&lt;br&gt;artikel 3.1 i kapitel XI, anser att det på grundval av den information som den&lt;br&gt;har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla klagomålet, skall&lt;br&gt;den meddela klagandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken de&lt;br&gt;får inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga&lt;br&gt;yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle att göra&lt;br&gt;detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person till-&lt;br&gt;fälle att muntligt framföra sina synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras&lt;br&gt;att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig&lt;br&gt;representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemssta-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;utser för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom&lt;br&gt;sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och före-&lt;br&gt;tagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett vederbörligen befull-&lt;br&gt;mäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av advo-&lt;br&gt;kater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domsto-&lt;br&gt;len eller av andra kvalificerade personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i&lt;br&gt;närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn&lt;br&gt;tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som&lt;br&gt;hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 5.2 skall meddelanden och kallel-&lt;br&gt;ser från EFTAs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommen-&lt;br&gt;derat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i&lt;br&gt;artiklarna 3.8, 5, 8 och 9 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att&lt;br&gt;förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Tidsfristen&lt;br&gt;skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har&lt;br&gt;tagits emot eller getts in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAs övervakningsmyndighet el-&lt;br&gt;ler vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tids-&lt;br&gt;fristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till utgången&lt;br&gt;av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfristen skall&lt;br&gt;hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttranden, till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;395&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de helgdagar som anges i bilaga 2 till detta protokoll och när det gäller av-&lt;br&gt;sändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel&lt;br&gt;49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och&lt;br&gt;kompletterande anmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;396&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DELHI KONTROLL AV&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;KONCENTRATIONER&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL XIII REGLER FÖR KONTROLL AV&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;FÖRETAGSKONCENTRATIONER&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 4064/89 mellan&lt;br&gt;bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta kapitel&lt;br&gt;(procedurbestämmelser) återfinns texten till artikel 1-5, med ändringar, i&lt;br&gt;den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 4064/89). EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra kon-&lt;br&gt;trollen av koncentrationer enligt bestämmelserna i artikel 57 i EES-avtalet,&lt;br&gt;särskilt punkt 2 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1-5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Ingen text)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av anmälan och inledande av förfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall pröva anmälan så snart den har&lt;br&gt;mottagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Om EFTAs övervakningsmyndighet finner att den anmälda koncen-&lt;br&gt;trationen inte omfattas av den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga&lt;br&gt;XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), skall den fast-&lt;br&gt;slå detta genom beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Om EFTAs övervakningsmyndighet finner att den anmälda koncen-&lt;br&gt;trationen, fastän den omfattas av nämnda rättsakt, inte ger anled-&lt;br&gt;ning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med EES-avta-&lt;br&gt;lets funktion, skall den besluta att inte göra invändning mot den och&lt;br&gt;skall förklara att den är förenlig med EES-avtalets funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Om EFTAs övervakningsmyndighet däremot finner att den an-&lt;br&gt;mälda koncentrationen omfattas av nämnda rättsakt och ger anled-&lt;br&gt;ning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med EES-avta-&lt;br&gt;lets funktion, skall den besluta att inleda ett förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet skall snarast underrätta de berörda före-&lt;br&gt;tagen och EFTA-staternas behöriga myndigheter om sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskjutande av koncentrationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid tillämpningen av punkt 2 skall en koncentration enligt artikel 1 i den&lt;br&gt;rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 4064/89) varken genomföras före anmälan eller inom de första tre veck-&lt;br&gt;orna efter anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om EFTAs övervakningsmyndighet efter en preliminär prövning av an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;397&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mälan inom den tidsfrist som anges i punkt 1 bedömer det nödvändigt för att&lt;br&gt;säkerställa den fulla verkan av ett senare beslut som fattas med stöd av arti-&lt;br&gt;kel 8.3 och 4, kan den på eget initiativ besluta att en koncentration inte får&lt;br&gt;genomföras, helt eller delvis, till dess att EFTAs övervakningsmyndighet fat-&lt;br&gt;tar ett slutligt beslut eller att vidta andra interimistiska åtgärder med samma&lt;br&gt;innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för genomförandet av ett of-&lt;br&gt;fentligt bud om övertagande som har anmälts till EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet enligt artikel 4.1 i nämnda rättsakt före den tidpunkt när det offentlig-&lt;br&gt;görs, förutsatt att förvärvaren inte utövar de rösträttigheter som följer med&lt;br&gt;värdepapperen i fråga eller gör det endast för att upprätthålla det fulla värdet&lt;br&gt;av dessa investeringar och på grundval av en dispens som har lämnats av&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet enligt punkt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EFTAs övervakningsmyndighet kan på begäran medge dispens från de&lt;br&gt;skyldigheter som åläggs enligt punkterna 1, 2 eller 3 för att förhindra att ett&lt;br&gt;eller flera företag som berörs av en koncentration eller tredje man åsamkas&lt;br&gt;allvarlig skada. En sådan dispens kan förenas med villkor och ålägganden&lt;br&gt;för att säkerställa förutsättningarna för en effektiv konkurrens. En dispens&lt;br&gt;kan begäras och medges när som helst, även före anmälan eller efter transak-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Giltigheten av en transaktion som genomförs i strid mot punkt 1 eller 2&lt;br&gt;skall vara beroende av ett beslut enligt artikel 6.1b eller 8.2 eller 3 eller det&lt;br&gt;antagande som avses i artikel 10.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel skall dock inte påverka giltigheten av transaktioner med vär-&lt;br&gt;depapper, inklusive sådana som kan konverteras till andra värdepapper, som&lt;br&gt;kan vara föremål för handel på en marknad som står under offentligt er-&lt;br&gt;kända myndigheters kontroll och tillsyn, som fungerar regelmässigt och som&lt;br&gt;direkt eller indirekt är tillgänglig för allmänheten, såvida inte köparen och&lt;br&gt;säljaren visste eller borde ha vetat att transaktionen genomfördes i strid mot&lt;br&gt;punkt 1 eller 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighets befogenhet att fatta beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av artikel 9, skall vaije förfarande som inleds med&lt;br&gt;stöd av artikel 6.1 c avslutas genom beslut enligt punkt 2-5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om EFTAs övervakningsmyndighet finner att en koncentration som har&lt;br&gt;anmälts uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.2 i den rättsakt som&lt;br&gt;avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89),&lt;br&gt;eventuellt sedan de berörda företagen har vidtagit ändringar, skall den med-&lt;br&gt;dela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras förenlig med EES-av-&lt;br&gt;talets funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet kan förena beslutet med villkor och åläg-&lt;br&gt;ganden i syfte att säkerställa att de berörda företagen fullgör sina åtaganden&lt;br&gt;gentemot EFTAs övervakningsmyndighet när det gäller att ändra den ur-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;398&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sprungliga koncentrationsplanen. Beslutet om att koncentrationen är fören-&lt;br&gt;lig med EES-avtalets funktion skall även omfatta sådana begränsningar som&lt;br&gt;har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av koncen-&lt;br&gt;trationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om EFTAs övervakningsmyndighet finner att en koncentration uppfyller&lt;br&gt;det kriterium som anges i artikel 2.3 i nämnda rättsakt, skall den meddela&lt;br&gt;ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras oförenlig med EES-avtalets&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om en koncentration redan har genomförts kan EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet genom ett beslut enligt punkt 3 eller genom ett särskilt beslut&lt;br&gt;kräva att de sammanförda företagen eller tillgångarna delas upp eller att den&lt;br&gt;gemensamma kontrollen upphör eller att andra åtgärder som är nödvändiga&lt;br&gt;för att återupprätta förutsättningarna för en effektiv konkurrens vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. EFTAs övervakningsmyndighet kan återkalla det beslut som den har fat-&lt;br&gt;tat enligt punkt 2, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;förklaringen om förenlighet med EES-avtalets funktion grundar sig&lt;br&gt;på oriktiga uppgifter för vilka ett av de berörda företagen är ansva-&lt;br&gt;rigt eller om den har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;de berörda företagen åsidosätter ett åläggande som var förenat med&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. I sådana fall som avses i punkt 5 kan EFTAs övervakningsmyndighet fatta&lt;br&gt;ett beslut enligt punkt 3 utan att vara bunden av den tidsfrist som avses i&lt;br&gt;artikel 10.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänskjutande till EFTA-staternas behöriga myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom ett beslut som snarast medde-&lt;br&gt;las de berörda företagen och de övriga EFTA-staternas behöriga myndighe-&lt;br&gt;ter hänskjuta en anmäld koncentration till den berörda EFTA-statens behö-&lt;br&gt;riga myndigheter under följande omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Inom tre veckor från det att den har mottagit en kopia av anmälan kan&lt;br&gt;en EFTA-stat underrätta EFTAs övervakningsmyndighet, som skall under-&lt;br&gt;rätta de berörda företagen, om att en koncentration hotar att skapa eller för-&lt;br&gt;stärka en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkur-&lt;br&gt;rensen märkbart skulle hämmas på en marknad inom EFTA-staten som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppvisar alla kännetecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör&lt;br&gt;sig om en väsentlig del av EFTA-staternas territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om EFTAs övervakningsmyndighet med hänsyn till marknaden för ifrå-&lt;br&gt;gavarande varor och tjänster och den geografiska referensmarknaden enligt&lt;br&gt;definitionen i punkt 7 anser att det föreligger en sådan avgränsad marknad&lt;br&gt;och ett sådant hot, skall den antingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) själv behandla fallet för att upprätthålla eller återupprätta en effek-&lt;br&gt;tiv konkurrens på marknaden i fråga, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;399&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) hänskjuta fallet till den berörda EFTA-statens behöriga myndighe-&lt;br&gt;ter för att denna stats nationella konkurrenslagstiftning skall tilläm-&lt;br&gt;pas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EFTAs övervakningsmyndighet däremot anser att en sådan avgränsad&lt;br&gt;marknad eller ett sådant hot inte föreligger, skall den fatta ett beslut med&lt;br&gt;den innebörden som den skall rikta till den berörda EFTA-staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Ett beslut om hänskjutande enligt punkt 3 skall fattas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;som huvudregel inom den sexveckorsfrist som anges i artikel 10.1&lt;br&gt;om EFTAs övervakningsmyndighet inte har inlett ett förfarande en-&lt;br&gt;ligt artikel 6.1 b, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;senast inom tre månader efter det att den berörda koncentrationen&lt;br&gt;har anmälts, om EFTAs övervakningsmyndighet har inlett ett förfa-&lt;br&gt;rande enligt artikel 6.1c utan att ha gjort förberedelser i syfte att&lt;br&gt;vidta nödvändiga åtgärder enligt artikel 8.2, andra stycket, 3 eller&lt;br&gt;4 för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens på&lt;br&gt;marknaden i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om EFTAs övervakningsmyndighet trots påminnelse från den berörda&lt;br&gt;EFTA-staten inte inom den tremånadersfrist som avses i punkt 4 b har fattat&lt;br&gt;något beslut om hänskjutande enligt punkt 3 eller gjort de förberedelser som&lt;br&gt;avses i punkt 4 b, skall den anses ha beslutat att hänskjuta fallet till den be-&lt;br&gt;rörda EFTA-staten enligt punkt 3 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Rapporter om eller tillkännagivanden av resultatet av den berörda EF-&lt;br&gt;TA-statens behöriga myndighets undersökning av koncentrationen skall of-&lt;br&gt;fentliggöras senast fyra månader efter EFTAs övervakningsmyndighets hän-&lt;br&gt;skjutande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Med geografisk referensmarknad skall förstås det område inom vilket de&lt;br&gt;berörda företagen medverkar i utbudet av varor eller tjänster, där konkur-&lt;br&gt;rensförhållandena är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angrän-&lt;br&gt;sande områden framför allt därför att konkurrensvillkoren är väsentligt an-&lt;br&gt;norlunda inom de områdena. Vid denna bedömning skall hänsyn tas&lt;br&gt;bl. a. till de berörda varornas eller tjänsternas beskaffenhet och egenska-&lt;br&gt;per, eventuella hinder för inträde på marknaden, konsumentpreferenser, vä-&lt;br&gt;sentliga skillnader i företagens marknadsandelar inom angränsande områ-&lt;br&gt;den eller betydande prisskillnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Vid tillämpningen av denna artikel får den berörda EFTA-staten endast&lt;br&gt;vidta sådana åtgärder som är absolut nödvändiga för att säkerställa eller&lt;br&gt;återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Enligt de tillämpliga bestämmelserna i EES-avtalet kan vaije EFTA-stat&lt;br&gt;enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förelig-&lt;br&gt;gande avtal anföra besvär till EFTA-domstolen, och särskilt begära tillämp-&lt;br&gt;ning av artikel 41 i föreliggande avtal, för att få tillämpa sin nationella kon-&lt;br&gt;kurrenslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Denna artikel kommer att tas upp till förnyad prövning före utgången&lt;br&gt;av 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;400&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfristerna för inledande av förfaranden och för beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De beslut som avses i artikel 6.1 skall fattas senast inom en&lt;br&gt;månad. Denna frist skall löpa från dagen efter det att en anmälan har motta-&lt;br&gt;gits eller, om de upplysningar som skall lämnas med anmälan är ofullstän-&lt;br&gt;diga, från dagen efter det att de fullständiga uppgifterna har mottagits.&lt;br&gt;Denna frist skall förlängas till sexveckor om EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;mottar en begäran från en EFTA-stat enligt artikel 9.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Beslut enligt artikel 8.2 om anmälda koncentrationer skall fattas så snart&lt;br&gt;det visar sig att de allvarliga tvivel som avses i artikel 6.1 c har avlägsnats,&lt;br&gt;särskilt till följd av ändringar som har vidtagits av de berörda företagen, och&lt;br&gt;senast före utgången av den frist som anges i punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om inte annat följer av artikel 8.6, skall beslut enligt artikel 8.3 om an-&lt;br&gt;mälda koncentrationer fattas inom högst fyra månader efter den tidpunkt&lt;br&gt;när förfarandet har inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Den tidsfrist som anges i punkt 3 skall i undantagsfall tillfälligt avbrytas&lt;br&gt;om EFTAs övervakningsmyndighet på grund av omständigheter för vilka ett&lt;br&gt;av de företag som deltar i koncentrationen är ansvarigt har varit tvungen att&lt;br&gt;begära upplysningar genom beslut enligt artikel 11 eller beordra en under-&lt;br&gt;sökning genom beslut enligt artikel 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om domstolen avkunnar en dom som helt eller delvis upphäver ett beslut&lt;br&gt;av EFTAs övervakningsmyndighet enligt detta kapitel, skall de tidsfrister&lt;br&gt;som anges i detta kapitel börja löpa på nytt från dagen när domen avkunna-&lt;br&gt;des.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om EFTAs övervakningsmyndighet inte har fattat något beslut enligt ar-&lt;br&gt;tikel 6.1 b eller c eller artikel 8.2 eller 3 inom de tidsfrister som anges i punkt&lt;br&gt;1 respektive punkt 3, skall koncentrationen anses ha förklarats förenlig med&lt;br&gt;EES-avtalets funktion, om inte annat följer av artikel 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om upplysningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;tilldelats genom artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna&lt;br&gt;i protokoll 24 och bilaga XIV till EES-avtalet och genom bestämmelserna&lt;br&gt;i detta kapitel får EFTAs övervakningsmyndighet inhämta alla nödvändiga&lt;br&gt;upplysningar hos EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter, från&lt;br&gt;de personer som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga&lt;br&gt;XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) samt från företag och&lt;br&gt;företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När EFTAs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplysningar&lt;br&gt;till en person, ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samti-&lt;br&gt;digt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;EFTA-stat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller fö-&lt;br&gt;retagssammanslutningen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;401&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I sin begäran skall EFTAs övervakningsmyndighet ange den rättsliga&lt;br&gt;grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel&lt;br&gt;14.1 c för det fall att oriktiga uppgifter lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är, när det gäller företag,&lt;br&gt;företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska perso-&lt;br&gt;ner, bolag eller företag, eller sammanslutningar som inte är juridiska perso-&lt;br&gt;ner, de som är utsedda att företräda dessa enligt lag eller stadgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om en person, ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar&lt;br&gt;de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga upplysningar, skall&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I be-&lt;br&gt;slutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tids-&lt;br&gt;frist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som&lt;br&gt;avses i artiklarna 14.1 c och 15.1 a samt upplysas om rätten att enligt artikel&lt;br&gt;108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal,&lt;br&gt;särskilt artikel 35, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. EFTAs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt be-&lt;br&gt;slut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium&lt;br&gt;personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslutningen har sitt&lt;br&gt;säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet anser nödvändiga enligt artikel 13.1 eller som den har beslu-&lt;br&gt;tat om enligt artikel 13.3. De tjänstemän hos EFTA-staternas behöriga myn-&lt;br&gt;digheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva&lt;br&gt;sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den&lt;br&gt;behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersök-&lt;br&gt;ningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med&lt;br&gt;undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. På begäran av EFTAs övervakningsmyndighet eller den behöriga myn-&lt;br&gt;digheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall ge-&lt;br&gt;nomföras kan EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndig-&lt;br&gt;hetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;tilldelats genom artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna&lt;br&gt;i protokoll 24 och bilaga XIV till EES-avtalet och genom bestämmelserna i&lt;br&gt;detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag&lt;br&gt;och företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;402&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För detta ändamål har de av EFTAs övervakningsmyndighet bemyndigade&lt;br&gt;tjänstemännen befogenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att granska böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att göra eller begära kopior av eller utdrag ur böcker och affärshand-&lt;br&gt;lingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;att begära muntliga förklaringar på platsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;att få tillträde till företagens lokaler, markområden och transport-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De tjänstemän som av EFTAs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag&lt;br&gt;att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter före-&lt;br&gt;teende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med un-&lt;br&gt;dersökningen samt de påföljder som avses i artikel 14.1 d för det fall att be-&lt;br&gt;gärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt&lt;br&gt;sätt. EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen&lt;br&gt;skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars&lt;br&gt;territorium undersökningen skall genomföras om undersökningen samt om&lt;br&gt;de bemyndigade tjänstemännens identitet. EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;skall också utfärda ett sådant bemyndigande för de representanter för EG-&lt;br&gt;kommissionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.5 i protokoll&lt;br&gt;24 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de&lt;br&gt;undersökningar som EFTAs övervakningsmyndighet har beslutat om. I be-&lt;br&gt;slutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas&lt;br&gt;när den skall bölja och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1 d och&lt;br&gt;15.1b samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de&lt;br&gt;tillämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 35, föra talan&lt;br&gt;mot beslutet vid EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EFTAs övervakningsmyndighet skall i god tid skriftligt underrätta den&lt;br&gt;behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersök-&lt;br&gt;ningen skall genomföras om sin avsikt att fatta beslut enligt punkt 3. Den&lt;br&gt;skall samråda med den behöriga myndigheten innan den fattar sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom&lt;br&gt;vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myn-&lt;br&gt;digheten eller EFTAs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd&lt;br&gt;av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för&lt;br&gt;att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål&lt;br&gt;skall EFTA-staterna efter samråd med EFTAs övervakningsmyndighet vidta&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;403&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut ålägga sådana perso-&lt;br&gt;ner som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV&lt;br&gt;till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), företag eller företagssam-&lt;br&gt;manslutningar böter om lägst 1 000 och högst 50 000 ecu, om de uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;underlåter att anmäla en koncentration enligt artikel 4 i nämnda&lt;br&gt;rättsakt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt arti-&lt;br&gt;kel 4 i nämnda rättsakt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 11 el-&lt;br&gt;ler inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts ge-&lt;br&gt;nom beslut enligt artikel 11,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;vid undersökningar som genomförs enligt artikel 12 eller 13 framläg-&lt;br&gt;ger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt&lt;br&gt;sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats en-&lt;br&gt;ligt artikel 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut ålägga de berörda per-&lt;br&gt;sonerna eller företagen böter som inte överstiger tio procent av de berörda&lt;br&gt;företagens sammanlagda omsättning enligt artikel 5 i nämnda rättsakt, om&lt;br&gt;de uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4&lt;br&gt;eller 8.2, andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;genomför en koncentration i strid mot artikel 7.1 eller åsidosätter&lt;br&gt;ett beslut enligt artikel 7.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;genomför en koncentration som genom beslut enligt artikel 8.3 har&lt;br&gt;förklarats oförenlig med EES-avtalets funktion eller underlåter att&lt;br&gt;vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens art&lt;br&gt;och svårighetsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karak-&lt;br&gt;tär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga sådana per-&lt;br&gt;soner som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV&lt;br&gt;till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) eller berörda företag eller fö-&lt;br&gt;retagssammanslutningar viten om högst 25 000 ecu för vage dag som dröjs-&lt;br&gt;målet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna de upplysningar som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;404&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt arti-&lt;br&gt;kel 11, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet har beslutat om enligt artikel 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga sådana per-&lt;br&gt;soner som avses i artikel 3.1 b i nämnda rättsakt eller företag viten om högst&lt;br&gt;100 000 ecu för varje dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som an-&lt;br&gt;ges i beslutet, för att förmå dem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;att iaktta ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 el-&lt;br&gt;ler 8.2, andra stycket, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om de personer som avses i artikel 3.1b i nämnda rättsakt eller företag&lt;br&gt;eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyl-&lt;br&gt;lande vitet har förelagts, kan EFTAs övervakningsmyndighet fastställa det&lt;br&gt;slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ur-&lt;br&gt;sprungliga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolens prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be-&lt;br&gt;stämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som&lt;br&gt;anges i artikel 35 i föreliggande avtal, att avgöra överklaganden av beslut&lt;br&gt;genom vilka EFTAs övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten.&lt;br&gt;Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 24 till EES-avtalet, får upplys-&lt;br&gt;ningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet,&lt;br&gt;protokoll 24 till avtalet och artiklarna 11,12,13 och 18 i detta kapitel endast&lt;br&gt;användas för det med begäran, undersökningen eller förhöret avsedda ända-&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om inte annat följer av artiklarna 4.3 i den rättsakt som avses i punkt 1 i&lt;br&gt;bilaga XTV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och artiklarna 18&lt;br&gt;och 20 i detta kapitel, får EFTAs övervakningsmyndighet och EFTA-stater-&lt;br&gt;nas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte&lt;br&gt;avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av protokoll 24 till EES-&lt;br&gt;avtalet, den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (för-&lt;br&gt;ordning (EEG) nr 4064/89) eller detta kapitel och som är av sådant slag att&lt;br&gt;de omfattas av sekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentliggörande av allmän&lt;br&gt;information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda&lt;br&gt;företag eller företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;405&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör med parterna och tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Innan EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artikel 7.2 och&lt;br&gt;4, artikel 8.2, andra stycket, och 3-5, artikel 14 och artikel 15, skall den&lt;br&gt;lämna de berörda personerna, företagen och företagssammanslutningarna&lt;br&gt;tillfälle att i varje skede av förfarandet fram till samrådet med Rådgivande&lt;br&gt;kommittén yttra sig över de anmärkningar som framförs mot dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Med avvikelse från punkt 1 kan ett interimistiskt beslut om att förlänga&lt;br&gt;tidsfristen under vilken en koncentration uppskjuts eller medge dispens en-&lt;br&gt;ligt artikel 7.2 respektive 4 fattas utan att de berörda personerna, företagen&lt;br&gt;eller företagssammanslutningarna lämnas tillfälle att på förhand framföra&lt;br&gt;sina synpunkter, förutsatt att EFTAs övervakningsmyndighet lämnar dem&lt;br&gt;tillfälle att göra detta så snart som möjligt efter det att den har fattat sitt&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EFTAs övervakningsmyndighet skall fatta sitt beslut endast på grundval&lt;br&gt;av de anmärkningar beträffande vilka parterna har haft möjlighet att fram-&lt;br&gt;föra synpunkter. Vid förfarandet skall parternas rätt att gå i svaromål re-&lt;br&gt;spekteras till fullo. Åtminstone de direkt berörda parterna skall få ta del av&lt;br&gt;akten, varvid hänsyn skall tas till företagens berättigade intresse av att deras&lt;br&gt;affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I den mån EFTAs övervakningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga&lt;br&gt;myndigheter anser det nödvändigt kan de inhämta yttranden även från andra&lt;br&gt;fysiska eller juridiska personer. Fysiska eller juridiska personer som kan på-&lt;br&gt;visa ett berättigat intresse i saken, särskilt ledamöter av de berörda företa-&lt;br&gt;gens administrativa eller styrande organ eller erkända arbetstagarrepresen-&lt;br&gt;tanter från dessa företag, skall efter ansökan ha rätt att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan med EFTA-staternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall inom tre arbetsdagar till EFTA-sta-&lt;br&gt;ternas behöriga myndigheter översända kopior av anmälningar samt, så&lt;br&gt;snart som möjligt, även av de viktigaste handlingar som tillställs eller utfär-&lt;br&gt;das av EFTAs övervakningsmyndighet enligt den rättsakt som avses i punkt&lt;br&gt;1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapi-&lt;br&gt;tel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet skall vidta åtgärder enligt nämnda rätts-&lt;br&gt;akt och detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa åt-&lt;br&gt;gärder. För tillämpningen av artikel 9 skall den inhämta upplysningar från&lt;br&gt;EFTA-statens behöriga myndighet enligt punkt 2 i samma artikel och lämna&lt;br&gt;den tillfälle att yttra sig i vaije skede av förfarandet fram till det att ett beslut&lt;br&gt;fattas i enlighet med punkt 3 i samma artikel. För detta ändamål skall EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet låta den ta del av akten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;406&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;höriga myndigheter översända kopior av anmälningar och uppgifter som den&lt;br&gt;har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 3 och 10 i protokoll 24&lt;br&gt;till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit&lt;br&gt;från EG-kommissionen enligt artikel 8 i protokoll 24 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för koncentrationer in-&lt;br&gt;nan beslut fattas enligt artikel 8.2-5, 14 eller 15 eller ett sådant förslag som&lt;br&gt;avses i artikel 23 överlämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av representanter för EF-&lt;br&gt;TA-staternas myndigheter. Varje EFTA-stat skall utse en eller två represen-&lt;br&gt;tanter, som vid förhinder kan ersättas av andra representanter. Minst en av&lt;br&gt;dessa representanter skall vara sakkunnig i frågor som rör karteller och mo-&lt;br&gt;nopol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Samråd skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sammankal-&lt;br&gt;las av EFTAs övervakningsmyndighet och med EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet som ordförande. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för vaije&lt;br&gt;ärende som skall behandlas, med de viktigaste handlingarna samt ett preli-&lt;br&gt;minärt utkast till beslut. Sammanträdet skall hållas tidigast 14 dagar efter&lt;br&gt;det att kallelse har skett. I undantagsfall kan EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;förkorta denna frist där så är påkallat för att förhindra att ett eller flera av&lt;br&gt;de företag som berörs av en koncentration åsamkas allvarlig skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Rådgivande kommittén skall avge ett yttrande om EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighets utkast till beslut, efter omröstning om så behövs. Rådgivande&lt;br&gt;kommittén kan avge ett yttrande även om några ledamöter är frånvarande&lt;br&gt;och orepresenterade. Yttrandet skall vara skriftligt och skall bifogas utkastet&lt;br&gt;till beslut. EFTAs övervakningsmyndighet skall ta största möjliga hänsyn till&lt;br&gt;kommitténs yttrande. Den skall underrätta kommittén om i vilken utsträck-&lt;br&gt;ning dess yttrande har beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Rådgivande kommittén kan förorda att dess yttrande offentliggörs.&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet kan företa ett sådant offentliggörande. I be-&lt;br&gt;slutet att offentliggöra yttrandet skall vederbörlig hänsyn tas till företagens&lt;br&gt;berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas och till de be-&lt;br&gt;rörda företagens intresse av att ett sådant offentliggörande sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliggörande av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut som den fat-&lt;br&gt;tar enligt artikel 8.2-5 i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella&lt;br&gt;tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I offentliggörandet skall anges parternas namn och huvuddragen av be-&lt;br&gt;slutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras&lt;br&gt;affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;407&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning enligt artikel 108.2 i EES-&lt;br&gt;avtalet och tillämpliga bestämmelser i föreliggande avtal är EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i arti-&lt;br&gt;kel 58 i EES-avtalet meddela sådana beslut som avses i den rättsakt som av-&lt;br&gt;ses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och&lt;br&gt;detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTA-staterna skall inte tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning&lt;br&gt;på en koncentration med en EFTA-dimension enligt definitionen i artikel 1&lt;br&gt;i nämnda rättsakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket skall inte utgöra hinder för en EFTA-stats be-&lt;br&gt;fogenhet att företa de undersökningar som behövs för tillämpning av artikel&lt;br&gt;9.2 eller att efter hänskjutande enligt artikel 9.3 b eller 9.5 vidta de åtgärder&lt;br&gt;som absolut är nödvändiga för tillämpning av artikel 9.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Utan hinder av punkterna 1 och 2 kan EFTA-staterna vidta nödvändiga&lt;br&gt;åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av&lt;br&gt;nämnda rättsakt och detta kapitel och som är förenliga med de allmänna&lt;br&gt;principer och övriga bestämmelser som direkt eller indirekt fastställs i EES-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med legitima intressen enligt första stycket avses allmän säkerhet, medier-&lt;br&gt;nas mångfald och tillsynsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla andra allmänna intressen skall meddelas EFTAs övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het av den berörda EFTA-staten och skall erkännas av EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet efter en bedömning av deras förenlighet med gemenskapsrättens&lt;br&gt;allmänna principer och övriga bestämmelser innan ovannämnda åtgärder&lt;br&gt;kan vidtas. EFTAs övervakningsmyndighet skall underrätta den berörda&lt;br&gt;EFTA-staten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-&lt;br&gt;avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och av detta kapitel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Endast den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (för-&lt;br&gt;ordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapitel är tillämpliga på koncentratio-&lt;br&gt;ner enligt definitionen i artikel 3 i nämnda rättsakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kapitlen II, VI, IX och XI och de rättsakter som avses i punkterna 10 och&lt;br&gt;11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68 och förord-&lt;br&gt;ning (EEG) nr 4056/86) är inte tillämpliga på koncentrationer enligt defini-&lt;br&gt;tionen i artikel 3 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-&lt;br&gt;avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om på begäran av en EFTA-stat EFTAs övervakningsmyndighet konsta-&lt;br&gt;terar att en koncentration enligt definitionen i artikel 3 i nämnda rättsakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;408&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som inte har någon EFTA-dimension enligt artikel 1 i nämnda rättsakt ska-&lt;br&gt;par eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den ef-&lt;br&gt;fektiva konkurrensen inom den berörda EFTA-statens territorium märkbart&lt;br&gt;skulle hämmas, kan den, i den mån koncentrationen påverkar handeln mel-&lt;br&gt;lan EFTA-staterna, fatta beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, 3 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Artiklarna 2.1 a och b och 5 i nämnda rättsakt och artiklarna 6, 8 och 10-&lt;br&gt;20 i detta kapitel är tillämpliga. Den frist inom vilken ett förfarande enligt&lt;br&gt;artikel 10.1 kan inledas skall löpa från dagen när begäran från EFTA-staten&lt;br&gt;inkommer. En sådan begäran skall framställas senast en månad efter det att&lt;br&gt;koncentrationen har anmälts till EFTA-staten eller genomförts. Denna frist&lt;br&gt;skall löpa från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Enligt punkt 3 skall EFTAs övervakningsmyndighet endast vidta de åt-&lt;br&gt;gärder som absolut är nödvändiga för att upprätthålla eller återupprätta en&lt;br&gt;effektiv konkurrens inom territoriet i den EFTA-stat på vars begäran den&lt;br&gt;ingriper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Punkt 3-5 skall gälla till dess att de tröskelvärden som anges i artikel 1.2&lt;br&gt;i nämnda rättsakt har tagits upp till förnyad prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel&lt;br&gt;49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär&lt;br&gt;som skall användas för anmälningar enligt artikel 4 i den rättsakt som avses&lt;br&gt;i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) samt&lt;br&gt;förslag till kompletterande anmärkningar till dessa formulär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Relationer med länder som inte är parter i EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTA-staterna skall underrätta EFTAs övervakningsmyndighet om all-&lt;br&gt;männa svårigheter som deras företag möter när det gäller koncentrationer&lt;br&gt;enligt definitionen i artikel 3 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV&lt;br&gt;till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) i länder som inte är parter i&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet skall, första gången senast ett år efter det&lt;br&gt;att EES-avtalet har trätt i kraft och därefter med jämna mellanrum, utarbeta&lt;br&gt;en rapport om behandlingen av EFTA-företag ur de synpunkter som avses i&lt;br&gt;punkt 3-4 när det gäller koncentrationer i länder som inte är parter i EES-&lt;br&gt;avtalet. EFTAs övervakningsmyndighet skall lägga fram dessa rapporter,&lt;br&gt;tillsammans med eventuella rekommendationer, för Ständiga kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om EFTAs övervakningsmyndighet, antingen på grundval av de rappor-&lt;br&gt;ter som avses i punkt 2 eller andra upplysningar, konstaterar att ett tredje&lt;br&gt;land inte behandlar EFTA-företag på ett sätt som motsvarar EFTA-staternas&lt;br&gt;behandling av företag från landet i fråga, kan den lägga fram förslag för EF-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;409&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TA-staternas regeringar i syfte att uppnå motsvarande behandling för EF-&lt;br&gt;TA-företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall vara i överensstäm-&lt;br&gt;melse med EFTA-staternas förpliktelser enligt internationella överenskom-&lt;br&gt;melser, vare sig dessa är bilaterala eller multilaterala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Se artikel 10 i kapitel XVI)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;410&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL XIV NÄRMARE BESTÄMMELSER OM&lt;br&gt;ANMÄLNINGAR,TIDSFRISTER OCH FÖRHÖR&lt;br&gt;BETRÄFFANDE FÖRETAGSKONCENTRATIONER&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT I&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ANMÄLNINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som är berättigade att inlämna anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Anmälningar skall inlämnas av de personer eller företag som avses i arti-&lt;br&gt;kel 4.2 i den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (för-&lt;br&gt;ordning (EEG) nr 4064/89).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om anmälningar undertecknas av ställföreträdare för personer eller före-&lt;br&gt;tag, skall dessa ställföreträdare förete en skriftlig fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Gemensamma anmälningar bör inlämnas av en gemensam ställföreträ-&lt;br&gt;dare som har fullmakt att överlämna och ta emot handlingar för alla anmä-&lt;br&gt;larnas räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlämnande av anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Anmälningar skall inlämnas på det sätt som föreskrivs i det formulär som&lt;br&gt;för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam&lt;br&gt;överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 9.&lt;br&gt;Gemensamma anmälningar skall inlämnas på ett enda formulär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Nio exemplar av vaije anmälan och av de bifogade handlingarna skall in-&lt;br&gt;lämnas till EFTAs övervakningsmyndighet under den adress som anges i det&lt;br&gt;formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar en-&lt;br&gt;ligt gemensam överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. I det&lt;br&gt;senare fallet skall anmälarna bestyrka att kopiorna överensstämmer med ori-&lt;br&gt;ginalen och att de är fullständiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller gemen-&lt;br&gt;skapens officiella språk. Om företag väljer att kommunicera med EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet på ett språk som varken är officiellt språk i någon&lt;br&gt;av de stater som ligger inom myndighetens behörighet eller ett av dess ar-&lt;br&gt;betsspråk, skall de samtidigt till samtliga handlingar bifoga en översättning&lt;br&gt;till ett av myndighetens officiella språk eller ett av dess arbetsspråk. Det&lt;br&gt;språk som väljs för översättningen skall avgöra vilket språk som skall använ-&lt;br&gt;das av EFTAs övervakningsmyndighet när den kommunicerar med företa-&lt;br&gt;get. Bifogade handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om original-&lt;br&gt;språket inte är något av de officiella språk som avses ovan, skall en översätt-&lt;br&gt;ning till språket för förfarandet bifogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;411&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som skall lämnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Anmälningar skall innehålla de uppgifter som begärs i det formulär som&lt;br&gt;för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam&lt;br&gt;överenskommelse eller av EG-kommissionen. Uppgifterna skall vara kor-&lt;br&gt;rekta och fullständiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Väsentliga förändringar i de i anmälan redovisade förhållanden som an-&lt;br&gt;mälarna känner till eller borde känna till skall meddelas EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet utan anmodan och så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Oriktiga eller vilseledande uppgifter skall anses vara ofullständiga uppgif-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Giltighetsdatum för anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av punkt 2 eller av artikel 11 i protokoll 24 till EES-&lt;br&gt;avtalet, skall anmälningar gälla från den dag när de inkommer till EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om uppgifter i anmälan är ofullständiga i något väsentligt avseende, skall&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet, om inte annat följer av punkt 3, snarast&lt;br&gt;skriftligt underrätta anmälarna eller den gemensamma ställföreträdaren om&lt;br&gt;detta och bestämma en lämplig tidsfrist inom vilken uppgifterna skall kom-&lt;br&gt;pletteras. I sådana fall skall anmälan gälla från den dag när de fullständiga&lt;br&gt;uppgifterna har inkommit till EFTAs övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EFTAs övervakningsmyndighet kan ge dispens från skyldigheten att&lt;br&gt;lämna vissa uppgifter som begärs i det formulär som för detta ändamål utfär-&lt;br&gt;das av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller&lt;br&gt;av EG-kommissionen, om den anser att dessa uppgifter inte behövs för ären-&lt;br&gt;dets prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EFTAs övervakningsmyndighet skall snarast lämna anmälarna eller den&lt;br&gt;gemensamma ställföreträdaren skriftlig bekräftelse om att den har mottagit&lt;br&gt;anmälan och svar på ett brev som den har skickat enligt punkt 2 ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omvandling av anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om EFTAs övervakningsmyndighet konstaterar att den anmälda trans-&lt;br&gt;aktionen inte utgör en koncentration enligt artikel 3 i den rättsakt som avses&lt;br&gt;i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), skall&lt;br&gt;den skriftligt underrätta anmälarna eller den gemensamma ställföreträdaren&lt;br&gt;om detta. Om anmälarna begär det, kan EFTAs övervakningsmyndighet i&lt;br&gt;sådana fall, där så är lämpligt och om inte annat följer av punkt 2 nedan,&lt;br&gt;behandla anmälan som en ansökan enligt artikel 2 eller en anmälan enligt&lt;br&gt;artikel 4 i kapitel II, som en ansökan enligt artikel 12 i kapitel VI, som en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;412&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan enligt artikel 12 i kapitel IX eller som en ansökan enligt artikel 3.2&lt;br&gt;eller artikel 5 i i kapitel XI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I sådana fall som avses i punkt 1, andra meningen, kan EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet kräva att de uppgifter som lämnas i anmälan kompletteras&lt;br&gt;inom en lämplig tidsfrist som den bestämmer, i den mån detta behövs för att&lt;br&gt;bedöma transaktionen på grundval av ovannämnda kapitel. Ansökan eller&lt;br&gt;anmälan skall anses uppfylla kraven i dessa kapitel från tidpunkten för den&lt;br&gt;ursprungliga anmälan, förutsatt att EFTAs övervakningsmyndighet mottar&lt;br&gt;de kompletterande uppgifterna inom den bestämda tidsfristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT II&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;TIDSFRISTER FÖR INLEDANDE AV FÖRFARANDEN OCH FÖR&lt;br&gt;BESLUT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfristens början&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De tidsfrister som anges i artikel 10.1 i kapitel XIII skall börja löpa från&lt;br&gt;och med dagen efter giltighetsdatum för anmälan enligt artikel 4.1 och 2 i&lt;br&gt;den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning&lt;br&gt;(EEG) nr4064/89).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den tidsfrist som anges i artikel 10.3 i kapitel XIII skall börja löpa från&lt;br&gt;och med dagen efter den dag när förfarandet inleddes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om den första dagen i en frist inte är en arbetsdag enligt artikel 19, skall&lt;br&gt;fristen löpa från och med följande arbetsdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfristens utgång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den frist som avses i artikel 10.1, första stycket, i kapitel XIII skall löpa&lt;br&gt;ut vid utgången av den dag i månaden efter den månad i vilken fristen bör-&lt;br&gt;jade att löpa, som har samma datum som den dag då fristen börjar löpa.&lt;br&gt;Om en sådan dag inte förekommer i den månaden, skall fristen löpa ut vid&lt;br&gt;utgången av månadens sista dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den frist som avses i artikel 10.1, andra stycket, i kapitel XIII skall löpa&lt;br&gt;ut vid utgången av den dag i sjätte veckan efter den vecka i vilken fristen&lt;br&gt;började att löpa, som är samma veckodag som den dag då fristen började&lt;br&gt;löpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall löpa ut vid utgången&lt;br&gt;av den dag i fjärde månaden efter den månad i vilken fristen började att löpa,&lt;br&gt;som har samma datum som den dag då fristen började löpa. Om en sådan&lt;br&gt;dag inte förekommer i den månaden, skall fristen löpa ut vid utgången av&lt;br&gt;månadens sista dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;413&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om sista dagen i fristen inte är en arbetsdag enligt artikel 19, skall fristen&lt;br&gt;löpa ut vid utgången av följande arbetsdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Punkt 1-4 ovan gäller om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlängning av tidsfrister vid helgdagar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om helgdagar eller andra fridagar fastställda av EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet enligt artikel 19 infaller inom de frister som avses i artikel 10.1 och 3&lt;br&gt;i kapitel XIII, skall dessa frister förlängas med motsvarande antal dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfälligt avbrytande av tidsfristen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall tillfälligt upphöra att&lt;br&gt;löpa om EFTAs övervakningsmyndighet måste fatta beslut enligt artikel 11.5&lt;br&gt;eller 13.3 i kapitel XIII därför att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;uppgifter som EFTAs övervakningsmyndighet med stöd av artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 i kapitel XIII har begärt från ett företag som deltar i en koncen-&lt;br&gt;tration inte lämnas, eller inte lämnas på ett fullständigt sätt, inom&lt;br&gt;den tidsfrist som har bestämts av EFTAs övervakningsmyndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;ett företag som deltar i koncentrationen har vägrat att underkasta&lt;br&gt;sig en undersökning som EFTAs övervakningsmyndighet anser nöd-&lt;br&gt;vändig med stöd av artikel 13.1 i kapitel XIII eller att samarbeta vid&lt;br&gt;genomförandet av en sådan undersökning enligt ovannämnda be-&lt;br&gt;stämmelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;anmälarna har underlåtit att underrätta EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet om väsentliga förändringar i de förhållanden som redovisas i&lt;br&gt;anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall tillfälligt upphöra att&lt;br&gt;löpa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;i sådana fall som avses i punkt 1 a ovan, under tiden mellan utgången&lt;br&gt;av den tidsfrist som har bestämts i begäran om uppgifter och motta-&lt;br&gt;gandet av de fullständiga och korrekta uppgifter som krävs genom&lt;br&gt;beslutet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;i sådana fall som avses i punkt 1 b ovan, under tiden mellan det miss-&lt;br&gt;lyckade försöket att genomföra undersökningen och avslutandet av&lt;br&gt;den genom beslutet beordrade undersökningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;i sådana fall som avses i punkt 1 c ovan, under tiden mellan det att&lt;br&gt;den förändring i förhållandena som omtalas där inträffar och mot-&lt;br&gt;tagandet av de fullständiga och korrekta uppgifter som krävs genom&lt;br&gt;beslutet eller avslutandet av den genom beslutet beordrade under-&lt;br&gt;sökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Avbrottet i tidsfristen böljar dagen efter den dag när händelsen som för-&lt;br&gt;anledde avbrytandet inträffade. Avbrottet skall upphöra vid utgången av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;414&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den dag när anledningen därtill bortfaller. Om denna dag inte är en arbets-&lt;br&gt;dag enligt artikel 19, skall avbrottet i tidsfristen upphöra vid utgången av&lt;br&gt;följande arbetsdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iakttagande av tidsfristen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tidsfrister som avses i artikel 10.1 och 3 i kapitel XIII skall iakttas om&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet har fattat beslutet i fråga före utgången av&lt;br&gt;fristen. De berörda företagen skall meddelas beslutet utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT III&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;FÖRHÖR MED PARTERNA OCH TREDJE MAN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om uppskjutande av koncentrationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att fatta ett beslut enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 i kapitel XIII eller enligt artikel 7.4 i samma kapitel som är till nackdel&lt;br&gt;för parterna, skall den enligt artikel 18.1 i samma kapitel skriftligt meddela&lt;br&gt;de berörda parterna sina anmärkningar och bestämma en tidsfrist inom vil-&lt;br&gt;ken de får yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om EFTAs övervakningsmyndighet enligt artikel 18.2 i kapitel XIII inte-&lt;br&gt;rimistiskt har fattat ett sådant beslut som avses i punkt 1 utan att ha lämnat&lt;br&gt;de berörda parterna tillfälle att yttra sig, skall den snarast och i vaije fall före&lt;br&gt;utgången av den period under vilken koncentrationen uppskjuts skicka dem&lt;br&gt;texten till det interimistiska beslutet samt bestämma en tidsfrist inom vilken&lt;br&gt;de får yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de berörda parterna har yttrat sig skall EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;fatta ett slutligt beslut om att upphäva, ändra eller bekräfta det interimistiska&lt;br&gt;beslutet. Om de berörda parterna inte har yttrat sig inom den bestämda tids-&lt;br&gt;fristen blir EFTAs övervakningsmyndighets interimistiska beslut slutligt vid&lt;br&gt;utgången av denna frist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De berörda parterna skall yttra sig skriftligt eller muntligt inom den be-&lt;br&gt;stämda tidsfristen. De kan skriftligt bekräfta sina muntliga yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i sak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om EFTAs övervakningsmyndighet avser att fatta ett beslut enligt artikel&lt;br&gt;8.2, andra stycket, artikel 8.3, 4 och 5, artikel 14 eller artikel 15 i kapitel&lt;br&gt;XIII, skall den innan den samråder med den rådgivande kommittén för kon-&lt;br&gt;centrationer inhämta yttranden från de berörda parterna enligt artikel 18 i&lt;br&gt;nämnda kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela de berörda par-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;415&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terna sina anmärkningar. Sådant meddelande skall riktas till anmälarna eller&lt;br&gt;den gemensamme företrädaren. När EFTAs övervakningsmyndighet med-&lt;br&gt;delar sina anmärkningar skall den bestämma en tidsfrist inom vilken de be-&lt;br&gt;rörda parterna får framföra sina synpunkter till EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När EFTAs övervakningsmyndighet har meddelat parterna sina anmärk-&lt;br&gt;ningar skall den på begäran låta de berörda parterna ta del av akten för att&lt;br&gt;kunna förbereda sina yttranden. De skall dock inte ges tillgång till hand-&lt;br&gt;lingar som innehåller andra berörda parters eller tredje mans affärshemlig-&lt;br&gt;heter eller andra konfidentiella uppgifter, inklusive känslig kommersiell in-&lt;br&gt;formation vars avslöjande skulle kunna vara till betydande skada för den&lt;br&gt;som har lämnat den, eller till myndigheternas interna handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. De berörda parterna skall inom den bestämda tidsfristen skriftligt yttra&lt;br&gt;sig om EFTAs övervakningsmyndighets anmärkningar. De får i sina skrift-&lt;br&gt;liga yttranden redogöra för alla förhållanden som är av betydelse för ärendet&lt;br&gt;och får bifoga alla handlingar som kan styrka förhållandena. De kan även&lt;br&gt;föreslå att EFTAs övervakningsmyndighet hör personer som kan styrka för-&lt;br&gt;hållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntliga förhör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet skall lämna de berörda parter, som i sina&lt;br&gt;skriftliga yttranden har begärt det, tillfälle att framföra sina synpunkter&lt;br&gt;muntligt, om dessa personer visar att de har ett berättigat intresse därav eller&lt;br&gt;om EFTAs övervakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.&lt;br&gt;Den kan även i andra fall ge de berörda parterna tillfälle att framföra sina&lt;br&gt;synpunkter muntligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras&lt;br&gt;att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas be-&lt;br&gt;höriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;utser för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom&lt;br&gt;ombud eller ställföreträdare. Företag och företagssammanslutningar kan&lt;br&gt;företrädas av ett vederbörligen befullmäktigat ombud som har utsetts bland&lt;br&gt;deras ordinarie personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Personer som hörs av EFTAs övervakningsmyndighet kan biträdas av ad-&lt;br&gt;vokater eller rådgivare som har rätt att föra talan vid EFTA-domstolen eller&lt;br&gt;av andra kvalificerade personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;416&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i&lt;br&gt;närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas&lt;br&gt;till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. De yttranden som avges av vaije person som hörs skall protokollföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden från tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett berättigat intresse&lt;br&gt;i saken, särskilt medlemmar av de berörda företagens administrativa eller&lt;br&gt;styrande organ eller erkända arbetstagarrepresentanter från dessa företag,&lt;br&gt;skriftligt begär att få yttra sig enligt artikel 18.4, andra meningen, i kapitel&lt;br&gt;XIII, skall EFTAs övervakningsmyndighet skriftligt underrätta dem om för-&lt;br&gt;farandets karaktär och innehåll och fastställa en tidsfrist inom vilken de kan&lt;br&gt;framföra sina synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De personer som avses i punkt 1 ovan skall yttra sig skriftligt eller munt-&lt;br&gt;ligt inom den fastställda tidsfristen. De kan skriftligt bekräfta sina muntliga&lt;br&gt;yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EFTAs övervakningsmyndighet kan på samma sätt lämna vaije annan&lt;br&gt;person tillfälle att framföra sina synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT IV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;DIVERSE BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlämnande av handlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Handlingar och kallelser från EFTAs övervakningsmyndighet kan tillstäl-&lt;br&gt;las adressaterna på något av följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;med bud mot kvitto,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;i rekommenderat brev med mottagningsbevis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;med telefax med begäran om mottagningserkännande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;med telex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om inte annat följer av artikel 18.1, gäller punkt 1 ovan även när berörd&lt;br&gt;part eller tredje man tillställer EFTAs övervakningsmyndighet handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om en handling skickas med telex eller telefax skall den anses ha kommit&lt;br&gt;adressaten tillhanda samma dag som den har avsänts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastställande av tidsfrister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När EFTAs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i&lt;br&gt;artiklarna 4.2, 5.2, 11.1 och 2, 12.2 och 15.1 skall den ta hänsyn till den tid&lt;br&gt;som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskande&lt;br&gt;natur. Den skall också ta hänsyn till helgdagar i mottagarlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;417&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Tidsfrist böljar löpa dagen efter den dag då adressaten mottar ett medde-&lt;br&gt;lande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighets mottagande av handlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av artikel 4.1, skall anmälningar överlämnas till&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet under den adress som anges i det formulär&lt;br&gt;som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemen-&lt;br&gt;sam överenskommelse eller av EG-kommissionen eller skickas i rekommen-&lt;br&gt;derat brev före utgången av den frist som anges i artikel 4.1 i den rättsakt&lt;br&gt;som avses i punkt 1 i bilaga XTV till EES-avtalet (förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 4064/89). Ytterligare uppgifter som begärs för att göra anmälningar full-&lt;br&gt;ständiga enligt artikel 4.2 eller för att komplettera anmälningar enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 i nämnda rättsakt skall vara EFTAs övervakningsmyndighet tillhanda&lt;br&gt;under ovannämnda adress eller skickas i rekommenderat brev före utgången&lt;br&gt;av den tidsfrist som har bestämts i vaije särskilt fall. Skriftliga yttranden över&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighets meddelanden enligt artiklarna 11.1 och 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 och 15.1 skall överlämnas till EFTAs övervakningsmyndighet under&lt;br&gt;ovannämnda adress före utgången av den tidsfrist som har bestämts i vaije&lt;br&gt;särskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om sista dagen i en frist för mottagande av handlingar som avses i punkt&lt;br&gt;1 inte är en arbetsdag enligt definitionen i artikel 19, skall fristen löpa ut vid&lt;br&gt;utgången av följande arbetsdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om sista dagen i en frist för avsändande av handlingar som avses i punkt&lt;br&gt;1 är en lördag, söndag eller helgdag i avsändningslandet, skall fristen löpa ut&lt;br&gt;vid utgången av följande arbetsdag i det landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definition av EFTAs övervakningsmyndighets arbetsdagar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsdagar i artiklarna 6.3, 7.4, 9.3 och 18.2 avses alla andra dagar än&lt;br&gt;lördagar, söndagar, helgdagar enligt bilaga 10 till detta protokoll och andra&lt;br&gt;fridagar som fastställs av EFTAs övervakningsmyndighet och offentliggörs i&lt;br&gt;EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning före böljan av&lt;br&gt;vaije år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;418&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL IV KOL OCH STÅL&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL XV BESTÄMMELSER TILLÄMPLIGA PÅ&lt;br&gt;FÖRETAG PÅ KOL- OCH STÅLOMRÅDET&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM&lt;br&gt;AVTAL OCH KONCENTRATIONER&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ett godkännande enligt artikel 1.2 i protokoll 25 till EES-avtalet kan ges&lt;br&gt;på vissa villkor och för en begränsad tid. I sådana fall skall EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet förnya godkännandet en eller flera gånger om den konstate-&lt;br&gt;rar att kraven i artikel 1.2 a-c i protokoll 25 till EES-avtalet vid tidpunkten&lt;br&gt;för förnyelsen fortfarande är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet skall återkalla eller ändra godkännandet&lt;br&gt;om den konstaterar att avtalet till följd av ändrade förhållanden inte längre&lt;br&gt;uppfyller dessa krav eller att de faktiska följderna av avtalet eller av dess&lt;br&gt;tillämpning strider mot de krav som har uppställts för godkännandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Beslut som innebär att godkännanden ges, förnyas, ändras, vägras eller&lt;br&gt;återkallas, liksom grunderna för besluten, skall offentliggöras. De begräns-&lt;br&gt;ningar som åläggs enligt artikel 3.2 skall inte vara tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EFTAs övervakningsmyndighet får i enlighet med artikel 3 inhämta alla&lt;br&gt;uppgifter som behövs för tillämpningen av artikel 1 i protokoll 25 till EES-&lt;br&gt;avtalet och av denna artikel, antingen genom en särskild begäran till de be-&lt;br&gt;rörda parterna eller genom beslut som anger vilka slags avtal, beslut eller&lt;br&gt;förfaranden som skall anmälas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. EFTAs övervakningsmyndighet är, med förbehåll för rätten att föra talan&lt;br&gt;vid EFTA-domstolen enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga be-&lt;br&gt;stämmelserna i föreliggande avtal, ensam behörig att i enlighet med de vill-&lt;br&gt;kor som anges i artikel 55 i EES-avtalet samt protokollen 22 och 25 till avta-&lt;br&gt;let avgöra om sådana avtal eller beslut står i överensstämmelse med artikel&lt;br&gt;1 i protokoll 25 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. EFTAs övervakningsmyndighet får ålägga ett företag böter eller viten om&lt;br&gt;det har ingått ett avtal som automatiskt är ogiltigt enligt artikel 1.3 i proto-&lt;br&gt;koll 25 till EES-avtalet eller om det genom skiljedomsförfarande, avtalsvite,&lt;br&gt;bojkott eller på något annat sätt har tillämpat, eller försökt tillämpa, ett avtal&lt;br&gt;eller beslut som automatiskt är ogiltigt eller ett avtal för vilket godkännande&lt;br&gt;har vägrats eller återkallats eller har utverkat ett godkännande genom med-&lt;br&gt;vetet oriktiga eller vilseledande uppgifter eller har deltagit i förfaranden som&lt;br&gt;är förbjudna enligt artikel 1.1 i protokoll 25 till EES-avtalet. Det högsta bo-&lt;br&gt;tes- eller vitesbeloppet får inte överstiga det dubbla värdet av omsättningen&lt;br&gt;för de varor som berörs av det i artikel 1.1 i protokoll 25 till EES-avtalet&lt;br&gt;förbjudna avtalet, beslutet eller förfarandet. Om syftet med avtalet, beslutet&lt;br&gt;eller förfarandet har varit att begränsa produktion, teknisk utveckling eller&lt;br&gt;investeringar, kan detta belopp dock höjas, vad gäller böter, till 10 procent&lt;br&gt;av det berörda företagets årsomsättning och, vad gäller viten, till 20 procent&lt;br&gt;av dagsomsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;419&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid bedömningen av huruvida kraven i artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-&lt;br&gt;avtalet är uppfyllda skall EFTAs övervakningsmyndighet, i överensstäm-&lt;br&gt;melse med principen om icke-diskriminering, ta hänsyn till storleken på lik-&lt;br&gt;nande företag inom det territorium som omfattas av EES-avtalet i den ut-&lt;br&gt;sträckning som den anser det motiverat för att undvika eller utjämna de&lt;br&gt;nackdelar som har uppkommit till följd av skillnader i konkurrensvillkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EFTAs övervakningsmyndighet får uppställa de villkor för godkännandet&lt;br&gt;som den anser nödvändiga för att uppnå syftet med artikel 2.2 i protokoll 25&lt;br&gt;till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Innan EFTAs övervakningsmyndighet tar ställning till en transaktion som&lt;br&gt;berör företag av vilka minst ett inte omfattas av artikel 3 i protokoll 25 till&lt;br&gt;EES-avtalet, skall den inhämta de berörda regeringarnas synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om inte annat följer av tillämpningen av artikel 3 på företag som lyder&lt;br&gt;under EFTAs övervakningsmyndighet, får denna från de fysiska eller juri-&lt;br&gt;diska personer som har förvärvat eller sammanslagit, eller avser att förvärva&lt;br&gt;eller sammanslå, ifrågavarande rättigheter eller tillgångar inhämta alla de&lt;br&gt;uppgifter som behövs för tillämpningen av artikel 2 i protokoll 25 till EES-&lt;br&gt;avtalet och av föreliggande artikel beträffande transaktioner som kan leda&lt;br&gt;till det resultat som avses i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om en koncentration har kommit till stånd beträffande vilken EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet konstaterar att den har genomförts i strid med be-&lt;br&gt;stämmelserna i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet men trots detta upp-&lt;br&gt;fyller kraven i artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet, skall den godkänna&lt;br&gt;koncentrationen endast under förutsättning att de personer som har förvär-&lt;br&gt;vat eller sammanslagit ifrågavarande rättigheter eller tillgångar erlägger bö-&lt;br&gt;ter enligt punkt 12 b. Om det är uppenbart att ett godkännande borde ha&lt;br&gt;sökts, skall bötesbeloppet inte understiga hälften av det högsta belopp som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anges i punkt 12 b. Erläggs inte detta belopp, skall EFTAs övervaknings-&lt;br&gt;myndighet vidta de åtgärder som anges nedan i fråga om koncentrationer&lt;br&gt;som befinns vara otillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om en koncentration har kommit till stånd beträffande vilken EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet konstaterar att de allmänna eller särskilda villkor&lt;br&gt;som har uppställts för ett godkännaNde enligt artikel 2.2 i protokoll 25 till&lt;br&gt;EES-avtalet inte är uppfyllda, skall EFTAs övervakningsmyndighet genom&lt;br&gt;ett motiverat beslut förklara att koncentrationen är otillåten och, efter ha&lt;br&gt;gett de berörda parterna tillfälle att framföra sina synpunkter, förordna om&lt;br&gt;uppdelning av de sammanförda företagen eller tillgångarna eller om upphö-&lt;br&gt;rande av den gemensamma kontrollen samt om vidtagande av alla andra åt-&lt;br&gt;gärder som den anser nödvändiga för att de berörda företagen åter skall dri-&lt;br&gt;vas eller tillgångarna utnyttjas självständigt och för att återupprätta normala&lt;br&gt;konkurrensvillkor. Vaije direkt berörd person kan i enlighet med artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108.2 b i EES-avtalet och artikel 18 i föreliggande avtal föra talan mot sådana&lt;br&gt;beslut. EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de till-&lt;br&gt;lämpliga bestämmelserna i föreliggande avtal oinskränkt rätt att pröva huru-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;420&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vida den genomförda transaktionen utgör en koncentration enligt artikel 2.1&lt;br&gt;i protokoll 25 till EES-avtalet och de rättsakter om kol och stål som anges i&lt;br&gt;bilaga XIV till EES-avtalet. Väckande av sådan talan skall medföra att be-&lt;br&gt;slutet skjuts upp. Talan får endast väckas efter det att ovannämnda åtgärder&lt;br&gt;har påbjudits, såvida inte EFTAs övervakningsmyndighet samtycker till att&lt;br&gt;särskild talan väcks mot det beslut genom vilket transaktionen har förklarats&lt;br&gt;otillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. EFTAs övervakningsmyndighet kan när som helst, med förbehåll för till-&lt;br&gt;lämpning av artikel 41 i EES-avtalet, vidta eller föranstalta om sådana före-&lt;br&gt;byggande interimsåtgärder som den anser nödvändiga för att skydda kon-&lt;br&gt;kurrerande företags eller tredje mans intressen samt för att avvärja varje åt-&lt;br&gt;gärd som skulle kunna hindra att dess beslut verkställs. Om inte EFTA-dom-&lt;br&gt;stolen beslutar annorlunda, skall talan inte medföra anstånd i fråga om så-&lt;br&gt;dana interimsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. EFTAs övervakningsmyndighet skall medge de berörda parterna en skä-&lt;br&gt;lig frist för att efterkomma dess beslut. Efter utgången av denna frist får den&lt;br&gt;förelägga dagsviten om högst en tiondel av 1 % av värdet av ifrågavarande&lt;br&gt;rättigheter eller tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Om de berörda parterna inte uppfyller sina skyldigheter, skall EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet dessutom själv vidta åtgärder för att få sitt beslut&lt;br&gt;verkställt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. EFTAs övervakningsmyndighet har dessutom befogenhet att rikta så-&lt;br&gt;dana rekommendationer till de berörda EFTA-staterna som kan behövas för&lt;br&gt;att säkerställa att de åtgärder som avses i föregående stycken verkställs inom&lt;br&gt;ramen för deras nationella lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Vid utövandet av sina befogenheter skall EFTAs övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het beakta de rättigheter som tredje man har förvärvat i god tro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga böter till ett belopp som inte&lt;br&gt;överstiger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;3 procent av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller sam-&lt;br&gt;manslagits, eller som skall förvärvas eller sammanslås, för fysiska&lt;br&gt;eller juridiska personer som har undandragit sig de skyldigheter som&lt;br&gt;anges i punkt 4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;10 procent av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller sam-&lt;br&gt;manslagits för fysiska eller juridiska personer som har undandragit&lt;br&gt;sig de skyldigheter som anges i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-&lt;br&gt;avtalet, varvid detta maximibelopp efter utgången av tolfte måna-&lt;br&gt;den efter det att transaktionen har genomförts skall höjas med en&lt;br&gt;tjugofjärdedel för vaije ytterligare månad som förflyter till dess att&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet fastställer att en överträdelse har&lt;br&gt;skett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;10 procent av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller sam-&lt;br&gt;manslagits, eller som skall förvärvas eller sammanslås, för fysiska&lt;br&gt;eller juridiska personer som genom oriktiga eller vilseledande upp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;421&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gifter har erhållit eller försökt erhålla ett godkännande enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) 15 procent av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller sam-&lt;br&gt;manslagits för företag under dess behörighet som har deltagit i eller&lt;br&gt;medverkat vid transaktioner som strider mot bestämmelserna i arti-&lt;br&gt;kel 2 i protokoll 25 till EES-avtalet eller i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Personer som åläggs böter enligt punkt 12 får väcka talan vid EFTA-&lt;br&gt;domstolen enligt artikel 35 i detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet får inhämta de uppgifter som den behö-&lt;br&gt;ver för att fullgöra sina uppgifter. Den får låta utföra nödvändiga kontrollun-&lt;br&gt;dersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får inte&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet utlämna uppgifter som har erhållits till följd&lt;br&gt;av tillämpningen av artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, protokoll 25 till avta-&lt;br&gt;let och bestämmelserna i detta kapitel och som är av sådant slag att de omfat-&lt;br&gt;tas av sekretess, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller&lt;br&gt;kostnadsfaktorer. Denna skyldighet skall också omfatta representanter för&lt;br&gt;EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna som deltar i Rådgivande kom-&lt;br&gt;mittén enligt artikel 10.4 i kapitel II och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel&lt;br&gt;IV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med detta förbehåll skall EFTAs övervakningsmyndighet offentliggöra så-&lt;br&gt;dana uppgifter som kan vara till nytta för regeringar eller övriga berörda par-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EFTAs övervakningsmyndighet kan ålägga böter eller viten för företag&lt;br&gt;som undandrar sig de skyldigheter som följer av beslut fattade enligt denna&lt;br&gt;artikel eller som medvetet lämnar oriktiga uppgifter. Bötesbeloppet får&lt;br&gt;uppgå till 1 % av årsomsättningen, och vitesbeloppet får för varje dags dröjs-&lt;br&gt;mål uppgå till högst 5 procent av den genomsnittliga dagsomsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om ett företag har åsamkats skada genom att EFTAs övervakningsmyn-&lt;br&gt;dighet har kränkt sekretessen, får skadeståndstalan väckas vid EFTA-dom-&lt;br&gt;stolen i enlighet med artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm-&lt;br&gt;melserna i föreliggande avtal, särskilt artikel 39.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan EFTAs övervakningsmyndighet ålägger böter eller viten enligt detta&lt;br&gt;kapitel skall den ge den berörda parten tillfälle att framföra sina synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omsättning som skall ligga till grund för beräkning av böter och viten&lt;br&gt;som åläggs företag enligt detta kapitel skall vara omsättningen på de varor&lt;br&gt;som avses i protokoll 14 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;422&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT II UPPGIFTSSKYLDIGHET&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(ARTIKEL 2.4 I AVSNITT I)&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;DELI&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla fysiska och juridiska personer, utom personer som inom det territorium&lt;br&gt;som omfattas av EES-avtalet är verksamma inom produktion av kol och stål&lt;br&gt;eller annan distribution av dessa produkter än försäljning till hushåll eller&lt;br&gt;hantverksindustri, skall lämna de uppgifter som avses i detta avsnitt, om de&lt;br&gt;genomför sådana transaktioner som avses i nedanstående artiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De personer som avses i artikel 1 skall till EFTAs övervakningsmyndighet&lt;br&gt;anmäla vaije förvärv av rättigheter i ett företag som avses i artikel 3 i proto-&lt;br&gt;koll 25 till EES-avtalet samt vaije förvärv av befogenhet att för egen eller&lt;br&gt;tredje mans räkning utöva rättigheter i ett sådant företag, varigenom de för-&lt;br&gt;värvar mer än 10 procent av rösträttigheterna vid sammanträden med företa-&lt;br&gt;gets aktieägare eller andra delägare, om det sammanlagda värdet av deras&lt;br&gt;rättigheter överstiger 100 000 ecu. Vid beräkningen skall medräknas alla rät-&lt;br&gt;tigheter eller befogenheter att för annans räkning utöva rättigheter som in-&lt;br&gt;nehas av de berörda personerna före transaktionen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 gäller även förvärv av rättigheter i ett företag som utövar kontroll&lt;br&gt;över ett företag som avses i artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Banker och deras ombud är befriade från skyldigheten att anmäla de&lt;br&gt;transaktioner som anges i artiklarna 2 och 3, om utövandet av rösträttighe-&lt;br&gt;terna hänför sig till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktier tillhörande kunder i dessa eller andra banker, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktier utställda på viss person eller beträffande vilka banken i egenskap av&lt;br&gt;förvaltare har befogenhet att utöva rättigheterna för sina kunders räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 påverkar inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bankernas skyldighet att lämna uppgifter om sådana transaktioner enligt&lt;br&gt;artikel 7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kundernas skyldighet att anmäla sådana transaktioner enligt artiklarna 2&lt;br&gt;och 3 eller lämna uppgifter enligt artikelu7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighet kan genom särskilt tillstånd och på vissa vill-&lt;br&gt;kor medge vederbörligen ackrediterade börsmäklare undantag från skyldig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;423&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten att anmäla de transaktioner som anges i artiklarna 2 och 3, om de inte&lt;br&gt;utövar de rösträttigheter som är förenade med de värdepapper som de inne-&lt;br&gt;har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den anmälan som avses i artiklarna 2 och 3 skall göras inom fyra veckor från&lt;br&gt;den dag när den uppgiftsskyldige får kännedom om transaktionen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;DEL II&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Särskild begäran om uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighet kan från de personer som avses i artikel&lt;br&gt;1 genom särskild begäran inhämta alla uppgifter som behövs för tillämpning&lt;br&gt;av artikel 2 i avsnitt I beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) &amp;nbsp;förvärv av äganderätten till eller rätten att använda ett företags fas-&lt;br&gt;tigheter, industrianläggningar eller koncessioner, om dessa fastighe-&lt;br&gt;ter, anläggningar eller koncessioner före förvärvet användes i drif-&lt;br&gt;ten av företaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) &amp;nbsp;förvärv av rättigheter i ett företag som medför rösträtt vid samman-&lt;br&gt;träden med företagets aktieägare eller andra delägare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) &amp;nbsp;förvärv av befogenheten att för egen eller tredje mans räkning utöva&lt;br&gt;sådana rättigheter som avses i 2) och som innehas av tredje man,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) &amp;nbsp;förvärv genom avtal av rätten att fatta beslut om redovisning eller&lt;br&gt;disposition av ett företags vinster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) &amp;nbsp;förvärv av rätten att ensam eller tillsammans med andra delta i led-&lt;br&gt;ningen av ett företag, antingen som ägare, förmånshavare, företags-&lt;br&gt;ledare eller medlem av de styrande organen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6) &amp;nbsp;utnämning till styrelseledamot i ett företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Likaså skall uppgiftsskyldiga på EFTAs övervakningsmyndighets begä-&lt;br&gt;ran för denna uppge den faktiska rättsinnehavarens namn och adress, om de&lt;br&gt;har befogenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att utöva de rättigheter som avses i punkt 1 i egenskap av förvaltare för&lt;br&gt;tredje mans räkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att för egen eller tredje mans räkning utöva sådana rättigheter som avses i&lt;br&gt;punkt 1 och som innehas av tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;424&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT III PRESKRIPTION AV MÖJLIGHETEN&lt;br&gt;ATT ÅLÄGGA EKONOMISKA PÅFÖLJDER ENLIGT&lt;br&gt;PROTOKOLL 25 TILL EES-AVTALET OCH DETTA&lt;br&gt;KAPITEL OCH ATT VERKSTÄLLA SÅDANA&lt;br&gt;PÅFÖLJDER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskription av möjligheten att ålägga påföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För EFTAs övervakningsmyndighets befogenhet att ålägga böter för&lt;br&gt;överträdelser av bestämmelserna i artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet samt&lt;br&gt;protokoll 25 till avtalet eller av bestämmelserna i detta kapitel gäller följande&lt;br&gt;preskriptionstider:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;tre år vid överträdelser av bestämmelser om parternas ansökningar&lt;br&gt;eller meddelanden, begäran om upplysningar eller genomförande&lt;br&gt;av undersökningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;fem år vid övriga överträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när överträdelsen&lt;br&gt;begås. När det gäller fortsatta eller upprepade överträdelser skall dock ti-&lt;br&gt;den räknas från den dag när överträdelsen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avbrott av preskription beträffande påföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Preskriptionstiden skall avbrytas av åtgärder som vidtas av EFTAs över-&lt;br&gt;vakningsmyndighet i samband med en preliminär utredning eller ett förfa-&lt;br&gt;rande avseende en överträdelse. Avbrottet i preskriptionstiden gäller från&lt;br&gt;den dag när minst en part som har deltagit i överträdelsen har underrättats&lt;br&gt;om åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionstiden skall avbrytas till följd av bl. a. följande åtgärder:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;skriftliga framställningar om upplysningar från EFTAs övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet eller beslut av EFTAs övervakningsmyndighet i&lt;br&gt;vilka de begärda upplysningarna krävs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;EFTAs övervakningsmyndighets utfärdande av skriftliga fullmakter&lt;br&gt;för dess tjänstemän att genomföra undersökningar eller beslut av&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet om att en undersökning skall ge-&lt;br&gt;nomföras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;EFTAs övervakningsmyndighets inledande av ett förfarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;skriftliga meddelanden från EFTAs övervakningsmyndighet om att&lt;br&gt;den berörda parten enligt artikel 4 i avsnitt I skall ges tillfälle att&lt;br&gt;framföra sina synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Avbrottet i preskriptionstiden gäller alla parter som har deltagit i överträ-&lt;br&gt;delsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Efter vaije avbrott böljar preskriptionstiden löpa på nytt. Preskriptions-&lt;br&gt;tiden skall dock löpa ut senast när en period som är lika med dubbla pre-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;425&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skriptionstiden har förflutit utan att EFTAs övervakningsmyndighet har&lt;br&gt;ålagt böter eller viten. Denna period skall förlängas med den tid under vilken&lt;br&gt;preskriptionen tillfälligt har upphävts enligt artikel 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden beträffande påföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionstiden vid förfaranden löper inte under den tid som EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighets beslut är föremål för prövning vid EFTA-domsto-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En preskriptionstid på fem år gäller för EFTAs övervakningsmyndighets&lt;br&gt;befogenhet att genomdriva beslut om åläggande av böter eller viten för över-&lt;br&gt;trädelser av bestämmelser i EES-avtalet eller föreskrifter som har utfärdats&lt;br&gt;för dess tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när beslutet träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall avbrytas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;genom meddelande av ett beslut om ändring av det ursprungliga bö-&lt;br&gt;tes- eller vitesbeloppet eller om avslag på en begäran om en sådan&lt;br&gt;ändring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;genom åtgärder som vidtas av EFTAs övervakningsmyndighet eller&lt;br&gt;av en EFTA-stat på EFTAs övervakningsmyndighets begäran för att&lt;br&gt;driva in böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Efter vaije avbrott böljar preskriptionstiden löpa på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall ej löpa under den tid&lt;br&gt;som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;en betalningsfrist har medgetts, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;indrivningen har skjutits upp enligt ett beslut av EFTA-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;426&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT IV BEFOGENHETER FÖR EFTA:S&lt;br&gt;ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS TJÄNSTEMÄN OCH&lt;br&gt;BEFULLMÄKTIGADE FÖRETRÄDARE SOM HAR&lt;br&gt;TILL UPPGIFT ATT GENOMFÖRA KONTROLLER&lt;br&gt;ENLIGT BESTÄMMELSERNA I PROTOKOLL 25 TILL&lt;br&gt;EES-AVTALET OCH I DETTA KAPITEL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade ombud&lt;br&gt;som har till uppgift att genomföra kontroller av företag enligt protokoll 25&lt;br&gt;och bilaga XIV till EES-avtalet samt bestämmelserna i detta kapitel, särskilt&lt;br&gt;artikel 3.1 i avsnitt I, har befogenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att i den omfattning som behövs med hänsyn till syftet med kontrol-&lt;br&gt;len granska böcker och affärshandlingar, inklusive all dokumenta-&lt;br&gt;tion som finns lagrad i automatiserade system, oavsett var bokför-&lt;br&gt;ingen och handlingarna förvaras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att göra kopior eller fotokopior av eller utdrag ur böckerna och af-&lt;br&gt;färshandlingarna, inklusive all dokumentation som finns lagrad i au-&lt;br&gt;tomatiserade system,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;att begära muntliga förklaringar på platsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;att få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportme-&lt;br&gt;del hos företaget eller tredje man hos vilken dess böcker eller affärs-&lt;br&gt;handlingar förvaras, och att därvid få ta del av dessa handlingar för&lt;br&gt;att kunna välja ut allt material som är av betydelse och som skall&lt;br&gt;läggas fram för kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den berörda staten skall underrättas i vederbörlig ordning om kom-&lt;br&gt;mande besök av kontrollanter och om dessas ställning. Statens tjänstemän&lt;br&gt;kan, på begäran av staten eller av EFTAs övervakningsmyndighet, bistå&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras upp-&lt;br&gt;gifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Företagen skall bistå EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän och&lt;br&gt;befullmäktigade ombud vid fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTAs övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade ombud&lt;br&gt;som har till uppgift att genomföra kontroller skall utöva sina befogenheter&lt;br&gt;efter företeende av en skriftlig fullmakt som anger syftet med kontrollen.&lt;br&gt;EFTAs övervakningsmyndighet skall även förse representanter för EG-&lt;br&gt;kommissionen som enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet skall delta&lt;br&gt;i undersökningen med en sådan fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;427&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagen skall fullgöra de skyldigheter som följer av artikel 1 i detta avsnitt&lt;br&gt;utan att det behövs ett särskilt beslut om detta. I annat fall kan de åläggas&lt;br&gt;böter och viten enligt artikel 3.3 i avsnitt I.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;428&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;DEL V ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH&lt;br&gt;ÖVRIGA BESTÄMMELSER&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;KAPITEL XVI ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH&lt;br&gt;ÖVRIGA BESTÄMMELSER&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT I BESTÄMMELSER SOM ÄR&lt;br&gt;TILLÄMPLIGA PÅ KAPITELII-XII OCH XV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan av befintliga avtal, beslut och förfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1&lt;br&gt;i EES-avtalet, som föreligger när avtalet träder i kraft och beträffande vilka&lt;br&gt;parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 i EES-avtalet skall&lt;br&gt;anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med bestämmelserna&lt;br&gt;i artikel 56 i EES-avtalet, de regler som avses i artikel 1-3 i protokoll 21 och&lt;br&gt;protokoll 23 till EES-avtalet, liksom kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII&lt;br&gt;och XV inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som&lt;br&gt;avses i artikel 53.1 i EES-avtalet och som omfattas av artikel 4.2 i kapitel II.&lt;br&gt;Dessa kan anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet i enlighet med artikel&lt;br&gt;56 i EES-avtalet, de regler som avses i artikel 1-3 i protokoll 21 och protokoll&lt;br&gt;23 till EES-avtalet, liksom kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När EFTAs övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artikel 53.3 i&lt;br&gt;EES-avtalet, skall den ange den dag från vilken beslutet skall ha verkan.&lt;br&gt;Denna dag skall inte sättas tidigare än dagen för anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Andra meningen i punkt 1 skall inte vara tillämplig på sådana avtal, beslut&lt;br&gt;eller samordnade förfaranden som omfattas av artikel 4.2 i kapitel II och&lt;br&gt;artikel 1.2 i detta kapitel eller som omfattas av artikel 1.1 och som har an-&lt;br&gt;mälts inom den tidsfrist som anges i artikel 1.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser beträffande befintliga avtal, beslut och&lt;br&gt;förfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel&lt;br&gt;53.1 i EES-avtalet, som föreligger när EES-avtalet träder i kraft och som har&lt;br&gt;anmälts inom den tidsfrist som anges i artikel 1.1 i detta kapitel inte uppfyller&lt;br&gt;villkoren i artikel 53.3 i EES-avtalet och de berörda företagen eller företags-&lt;br&gt;sammanslutningarna upphör att tillämpa dem eller ändrar dem på sådant&lt;br&gt;sätt att de inte iängre faller under förbudet i artikel 53.1 eller så att de uppfyl-&lt;br&gt;ler villkoren i artikel 53.3, skall förbudet i artikel 53.1 endast gälla för den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;429&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidsperiod som EFTAs övervakningsmyndighet fastställer. Beslut av EFTAs&lt;br&gt;övervakningsmyndighet i enlighet med föregående mening gäller inte före-&lt;br&gt;tag och företagssammanslutningar som inte uttryckligen har samtyckt till an-&lt;br&gt;mälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som av-&lt;br&gt;ses i artikel 4.2 i kapitel II och som föreligger när EES-avtalet träder i kraft,&lt;br&gt;om de har anmälts inom sex månader från den dagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökningar och anmälningar som har inlämnats till EG-kommissionen in-&lt;br&gt;nan EES-avtalet träder i kraft skall anses uppfylla bestämmelserna om an-&lt;br&gt;sökningar och anmälningar enligt detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i EES-avtalet&lt;br&gt;och artikel 10 i protokoll 23 till EES-avtalet kan kräva att ett vederbörligen&lt;br&gt;ifyllt formulär, såsom är föreskrivet för tillämpningen av EES-avtalet, inläm-&lt;br&gt;nas till den inom en tidsfrist som den bestämmer. I så fall skall ansökningar&lt;br&gt;och anmälningar anses ha skett på rätt sätt endast om formulären inlämnas&lt;br&gt;inom den fastställda tiden och i enlighet med bestämmelserna i EES-avtalet&lt;br&gt;och i kapitlen II, III, V, VII, X, XII och XV i detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter för överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 i EES-avtalet skall&lt;br&gt;inte åläggas med avseende på en åtgärd som har vidtagits före anmälan av&lt;br&gt;sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 1&lt;br&gt;och 2 i detta kapitel och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-staterna skall säkerställa att åtgärder vidtas inom sex månader från&lt;br&gt;det att EES-avtalet har trätt i kraft för att ge EFTAs övervakningsmyndig-&lt;br&gt;hets och EG-kommissionens tjänstemän det biträde de behöver för att&lt;br&gt;kunna genomföra sina undersökningar enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när&lt;br&gt;EES-avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 i EES-avtalet&lt;br&gt;skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla om avtalen, besluten eller förfarandena&lt;br&gt;inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft ändras på sådant&lt;br&gt;sätt att de uppfyller villkoren för gruppundantag enligt bilaga XIV till EES-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;430&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade för-&lt;br&gt;faranden som föreligger när EES-avtalet träder i kraft och som omfattas av&lt;br&gt;artikel 53.1 i EES-avtalet skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla från dagen&lt;br&gt;för avtalets ikraftträdande om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex&lt;br&gt;månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de&lt;br&gt;inte längre omfattas av förbudet i artikel 53.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden&lt;br&gt;som före EES-avtalets ikraftträdande har medgetts individuellt undantag en-&lt;br&gt;ligt artikel 85.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska ge-&lt;br&gt;menskapen skall även i fortsättningen vara undantagna i förhållande till be-&lt;br&gt;stämmelserna i EES-avtalet till utgången av den period som har angetts i&lt;br&gt;undantagsbeslutet eller till den tidpunkt som EG-kommissionen annars be-&lt;br&gt;stämmer, om denna infaller tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT II BESTÄMMELSER SOM ÄR&lt;br&gt;TILLÄMPLIGA PÅ KAPITEL XIII-XIV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken den rättsakt som avses i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förord-&lt;br&gt;ning (EEG) nr 4064/89) eller kapitel XIII gäller koncentrationer som var&lt;br&gt;föremål för ett avtal eller tillkännagivande eller om kontroll förvärvades en-&lt;br&gt;ligt artikel 4.1 i nämnda rättsakt före tidpunkten för EES-avtalets ikraftträ-&lt;br&gt;dande och de gäller inte under några omständigheter koncentrationer beträf-&lt;br&gt;fande vilka en EFTA-stats myndighet med ansvar för konkurrens har inlett&lt;br&gt;ett förfarande före den tidpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;431&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;PROTOKOLL 1&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;OM STÄNDIGA KOMMITTÉNS UPPGIFTER OCH&lt;br&gt;BEFOGENHETER SOM MED TILLÄMPNING AV&lt;br&gt;PROTOKOLL 1 TILL EES-AVTALET FÖLJER AV DE&lt;br&gt;RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL I&lt;br&gt;BILAGORNA TILL DET AVTALET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MED AVSEENDE på EES-avtalet och särskilt protokoll 1 till detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR hänvisningarna i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet&lt;br&gt;till EFTA:s övervakningsmyndighet och Ständiga kommittén,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM VIDARE BEAKTAR hänvisningen i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-&lt;br&gt;avtalet, till förfaranden som upprättats mellan EFTA-staterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTERSOM det för en riktig tillämpning av de rättsakter som det hänvisas&lt;br&gt;till i bilagorna till EES-avtalet är nödvändigt att bland EFTA-staterna fast-&lt;br&gt;ställa de uppgifter som motsvarar EG-kommissionens uppgifter, vilka ge-&lt;br&gt;nom tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet skall genomföras antingen&lt;br&gt;av EFTA:s övervakningsmyndighet eller Ständiga kommittén, samt att fast-&lt;br&gt;ställa vilka förfaranden som skall tillämpas mellan EFTA-staterna för detta&lt;br&gt;ändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet innehål-&lt;br&gt;ler bestämmelser om förfaranden enligt vilka EG-kommissionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;skall sammanfatta, sammanställa eller på annat sätt förbereda erhål-&lt;br&gt;len information och/eller sprida denna information till medlemssta-&lt;br&gt;terna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;handlägger administrering av förteckningar, såsom förteckningar&lt;br&gt;över anmälda organ, utbildnings- och examensbevis mm,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;får uppdatera förteckningar över enheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;på det veterinära och fytosanitära området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall utse minst ett referenslaboratorium i vaije medlemsstat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;på området för tekniska föreskrifter, standarder, provning och certi-&lt;br&gt;fiering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tilldelats uppgifter som avser standardisering, som att utfärda be-&lt;br&gt;myndiganden till europeiska standardiseringsinstitutioner och att&lt;br&gt;inleda förfaranden avseende harmoniserade standarder som inte&lt;br&gt;överensstämmer med de väsentliga säkerhetskraven,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-handlägger administrering av bedömningar om överensstäm-&lt;br&gt;melse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;på energiområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall samråda en gång i kvartalet med medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;på områdena fri rörlighet för arbetstagare, ömsesidigt erkännande&lt;br&gt;av utbildnings- och examensbevis samt yrkesutbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall eller får ta initiativet till eller samordna verksamheter för,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;432&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbeta med eller vidta vaije annan gemensam åtgärd med&lt;br&gt;medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) &amp;nbsp;på yrkesutbildningens område&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall utarbeta en struktur för utbildningsnivåer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall bestämma på vilket sätt information skall tas fram och med&lt;br&gt;vilka intervaller den skall spridas, samt fastställa enhetliga krite-&lt;br&gt;rier för bedömning av läget på arbetsmarknaden i medlemssta-&lt;br&gt;terna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-skall på begäran ge medlemsstaternas samordningsmyndigheter&lt;br&gt;allt det bistånd och alla de råd som behövs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;på miljöområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall upprätta och till medlemsstaternas förfogande ställa ett regis-&lt;br&gt;ter med information om olyckor som ägt rum,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall upprätta ett system för informationsutbyte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- handlägger administrering och kontroll av medlemsstaternas an-&lt;br&gt;passning till vissa specifika syften och krav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) &amp;nbsp;&amp;nbsp;på bolagsrättens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall underrätta en medlemsstat om att den måste ändra sin lag-&lt;br&gt;stiftning så att denna uppfyller bestämmelserna om minimikapital&lt;br&gt;i fråga om börsnoterade aktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall dessa och liknande uppgifter i EFTA-staterna utövas av Ständiga kom-&lt;br&gt;mittén i enlighet med de förfaranden som anges i de rättsakter som det hän-&lt;br&gt;visas till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om EG-kommissionen skulle åläggas andra liknande uppgifter, skall&lt;br&gt;motsvarande uppgifter också fullgöras av Ständiga kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;433&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;434&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389R4064/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 395/1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 4064/89&lt;br&gt;av den 21 december 1989&lt;br&gt;om kontroll av företagskoncentrationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT&lt;br&gt;DENNA FÖRORDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 87 och 235 i&lt;br&gt;detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag*,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs&lt;br&gt;yttrande&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förverkliga målen för fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapen ges gemenskapen enligt&lt;br&gt;artikel 3 f uppgiften att upprätta &amp;quot;en ordning som säkerställer&lt;br&gt;att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte&lt;br&gt;snedvrids&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna ordning är nödvändig för att den inre marknaden skall&lt;br&gt;genomföras till år 1992 och för dess vidareutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avskaffandet av gränserna inom gemenskapen medför och&lt;br&gt;kommer även i fortsättningen att medföra betydande struktur-&lt;br&gt;förändringar inom gemenskapens näringsliv, särskilt i form av&lt;br&gt;koncentrationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan utveckling måste hälsas med tillfredsställelse&lt;br&gt;eftersom den tillgodoser kraven på en dynamisk konkurrens&lt;br&gt;och kan öka den europeiska industrins konkurrenskraft,&lt;br&gt;förbättra förutsättningarna för tillväxt och höja levnadsstandar-&lt;br&gt;den inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder måste dock vidtas för att säkerställa att omstrukture-&lt;br&gt;ringsprocessen inte på längre sikt skadar konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* EGT nr C 130, 19.5.1988, s. 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr C 309, 5.12.1988, s. 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; EGT nr C 208, 8.8.1988, s. 11.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapsrätten skall därför innehålla bestämmelser om&lt;br&gt;sådana koncentrationer som påtagligt kan hämma en effektiv&lt;br&gt;konkurrens inom den gemensamma marknaden eller en&lt;br&gt;väsentlig del av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om artiklarna 85 och 86 enligt domstolens rättspraxis är&lt;br&gt;tillämpliga på vissa koncentrationer har de inte tillräcklig&lt;br&gt;räckvidd för att omfatta alla de transaktioner som kan visa sig&lt;br&gt;vara oförenliga med den ordning utan snedvridning av&lt;br&gt;konkurrensen som förutses i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny rättsakt bör därför skapas i form av en förordning som&lt;br&gt;möjliggör en effektiv kontroll av alla koncentrationer med&lt;br&gt;avseende på deras verkningar på konkurrensstrukturen inom&lt;br&gt;gemenskapen. Den skall vara den enda förordning som är&lt;br&gt;tillämplig på sådana koncentrationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning bör därför inte baseras endast på fördragets&lt;br&gt;artikel 87 utan framför allt på artikel 235, enligt vilken&lt;br&gt;gemenskapen kan ge sig själv de ytterligare befogenheter som&lt;br&gt;behövs för att uppnå sina mål, även när det gäller koncentra-&lt;br&gt;tioner på marknaderna för de jordbruksvaror som upptas i&lt;br&gt;bilaga II till fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som skall antas i denna förordning bör gälla&lt;br&gt;betydande strukturförändringar vars verkningar på marknaden&lt;br&gt;sträcker sig utöver en enskild medlemsstats gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för denna förordning bör därför definie-&lt;br&gt;ras utifrån de berörda företagens geografiska verksamhetsom-&lt;br&gt;råden och avgränsas av kvantitativa tröskelvärden för att&lt;br&gt;omfatta de koncentrationer som har en gemenskapsdimension.&lt;br&gt;Efter en inledande tillämpningsfas bör de tröskelvärden som&lt;br&gt;anges i förordningen tas upp till förnyad prövning mot&lt;br&gt;bakgrund av de vunna erfarenheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En koncentration med en gemenskapsdimension föreligger om&lt;br&gt;de berörda företagens sammanlagda omsättning globalt och&lt;br&gt;inom hela gemenskapen överstiger vissa angivna nivåer och&lt;br&gt;minst två av dessa företag har sin enda eller huvudsakliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;435&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389R4064/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 395/2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30.12.89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet i olika medlemsstater eller, även om företagen i&lt;br&gt;fråga huvudsakligen verkar i en enda medlemsstat, åtminstone&lt;br&gt;ett av dem har en betydande verksamhet inom minst en annan&lt;br&gt;medlemsstat. Detta gäller även om koncentrationerna genom-&lt;br&gt;förs av företag vars huvudsakliga verksamhet inte är förlagd&lt;br&gt;till gemenskapen, men som har en betydande verksamhet där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning som skall införas för kontroll av koncentrationer&lt;br&gt;bör, om inte annat följer av fördragets artikel 90.2, iaktta&lt;br&gt;principen om icke-diskriminering mellan den offentliga och&lt;br&gt;den privata sektorn. Inom den offentliga sektorn skall därför&lt;br&gt;beräkningen av omsättningen i ett företag som deltar i en&lt;br&gt;koncentration utgå från sådana företag som utgör en ekono-&lt;br&gt;misk enhet med självständig beslutanderätt oavsett på vilket&lt;br&gt;sätt deras kapital ägs eller vilka administrativa tillsynsregler&lt;br&gt;som gäller för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt med hänsyn till behovet av att upprätthålla&lt;br&gt;och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma&lt;br&gt;marknaden att fastställa om koncentrationer med en gemen-&lt;br&gt;skapsdimension är förenliga med den gemensamma markna-&lt;br&gt;den. Därvid skall kommissionen vid sin bedömning ta fasta på&lt;br&gt;förverkligandet av de grundläggande mål som anges i för-&lt;br&gt;dragets artikel 2, däri inbegripet stärkandet av gemenskapens&lt;br&gt;ekonomiska och sociala samhörighet enligt artikel 130a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen bör fastslås principen att om en koncentration&lt;br&gt;med en gemenskapsdimension skapar eller förstärker en&lt;br&gt;ställning som medför att en effektiv konkurrens inom den&lt;br&gt;gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den på-&lt;br&gt;tagligt skulle hämmas, skall den förklaras oförenlig med den&lt;br&gt;gemensamma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncentrationer som på grund av de berörda företagens be-&lt;br&gt;gränsade marknadsandel inte riskerar att hämma en effektiv&lt;br&gt;konkurrens kan antas vara förenliga med den gemensamma&lt;br&gt;marknaden. Om inte annat följer av fördragets artiklar 85 och&lt;br&gt;86, torde detta vara fallet bl. a. när de berörda företagens&lt;br&gt;marknadsandel varken inom den gemensamma marknaden&lt;br&gt;eller en väsentlig del av den överstiger 25 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen bör ges uppgiften att fatta alla nödvändiga&lt;br&gt;beslut för att fastställa om koncentrationer med en gemen-&lt;br&gt;skapsdimension är förenliga med den gemensamma marknaden&lt;br&gt;samt beslut som kan bidra till att återupprätta en effektiv&lt;br&gt;konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa en effektiv kontroll bör företagen åläggas&lt;br&gt;att förhandsanmäla koncentrationer med en gemenskaps-&lt;br&gt;dimension samt att uppskjuta genomförandet av koncentratio-&lt;br&gt;ner under en begränsad period, samtidigt som det bör finnas&lt;br&gt;möjlighet att vid behov förlänga denna period eller avstå från&lt;br&gt;uppskjutandet. Av hänsyn till rättssäkerheten skall dock&lt;br&gt;transaktionernas giltighet skyddas i den omfattning som&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör fastställas en tidsfrist inom vilken kommissionen skall&lt;br&gt;inleda ett förfarande avseende en koncentration som har&lt;br&gt;anmälts och en tidsfrist inom vilken den skall meddela ett&lt;br&gt;slutligt beslut om huruvida en koncentration som har anmälts&lt;br&gt;är förenlig eller oförenlig med den gemensamma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De berörda företagen skall ges rätt att yttra sig inför kommis-&lt;br&gt;sionen så snart ett förfarande har inletts. Medlemmar av&lt;br&gt;ledningen eller styrelsen för de berörda företagen och före-&lt;br&gt;tagens erkända arbetstagarrepresentantersamt tredje man som&lt;br&gt;kan påvisa ett berättigat intresse i saken skall också ges&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen bör handla i nära och ständig samverkan med&lt;br&gt;medlemsstaternas behöriga myndigheter från vilka den&lt;br&gt;inhämtar synpunkter och upplysningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning och&lt;br&gt;i överensstämmelse med domstolens rättspraxis skall kommis-&lt;br&gt;sionen få hjälp från medlemsstaterna och även ha befogenhet&lt;br&gt;att begära de upplysningar och genomföra de undersökningar&lt;br&gt;som behövs för att bedöma koncentrationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning&lt;br&gt;iakttas skall böter och viten kunna åläggas. Domstolen bör i&lt;br&gt;detta hänseende ges oinskränkt prövningsrätt i enlighet med&lt;br&gt;fördragets artikel 172.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet koncentration bör definieras på så sätt att det endast&lt;br&gt;omfattar transaktioner som medför en varaktig förändring i de&lt;br&gt;berörda företagens struktur. Det är följaktligen nödvändigt att&lt;br&gt;från förordningens tillämpningsområde utesluta sådana trans-&lt;br&gt;aktioner som har till syfte eller resultat att samordna själv-&lt;br&gt;ständiga företags konkurrensbeteende, eftersom sådana&lt;br&gt;transaktioner skall bedömas på grundval av de tillämpliga&lt;br&gt;bestämmelserna i förordningar om tillämpning av fördragets&lt;br&gt;artikel 85 eller 86. Denna distinktion bör uttryckligen göras i&lt;br&gt;fråga om bildandet av gemensamma företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte fråga om en sådan samordning av konkurrensbete-&lt;br&gt;ende som avses i denna förordning om två eller flera företag&lt;br&gt;kommer överens om att gemensamt förvärva kontrollen över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;436&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389R4064/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 395/3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett eller flera andra foretag, om syftet och resultatet är att&lt;br&gt;sinsemellan fördela dessa företag eller deras tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte uteslutet att denna förordning kan tillämpas om de&lt;br&gt;berörda företagen godtar begränsningar som har direkt&lt;br&gt;samband med och är nödvändiga för genomförandet av&lt;br&gt;koncentrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för domstolens prövningsrätt bör kommissionen&lt;br&gt;ensam ges behörighet att tillämpa denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får inte tillämpa sin nationella konkurrenslag-&lt;br&gt;stiftning på koncentrationer med en gemenskapsdimension,&lt;br&gt;såvida inte detta är tillåtet enligt denna förordning. De&lt;br&gt;nationella myndigheternas befogenheter bör begränsas till&lt;br&gt;sådana fall där, i brist på kommissionens ingripande, den&lt;br&gt;effektiva konkurrensen kan komma att hämmas betydligt inom&lt;br&gt;en medlemsstats territorium och där denna medlemsstats&lt;br&gt;konkurrensintressen inte annars kan skyddas i tillräcklig&lt;br&gt;utsträckning genom denna förordning. I sådana fall skall de&lt;br&gt;berörda medlemsstaterna handla snabbt. På grund av skillna-&lt;br&gt;derna i nationella lagar är det inte möjligt att genom denna&lt;br&gt;förordning bestämma en enhetlig tidsfrist inom vilken nöd-&lt;br&gt;vändiga åtgärder bör vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att denna förordning är den enda som skall&lt;br&gt;vara tillämplig på koncentrationer med en gemenskapsdimen-&lt;br&gt;sion påverkar inte tillämpning av fördragets artikel 223 och&lt;br&gt;hindrar inte medlemsstaterna från att vidta lämpliga åtgärder&lt;br&gt;för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av&lt;br&gt;förordningen, förutsatt att sådana åtgärder är förenliga med&lt;br&gt;gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De koncentrationer som inte omfattas av denna förordning&lt;br&gt;faller i princip inom medlemsstaternas behörighet. Kommissio-&lt;br&gt;nen bör dock ha möjlighet att på begäran av en berörd med-&lt;br&gt;lemsstat ingripa om den effektiva konkurrensen påtagligt&lt;br&gt;skulle hämmas inom denna medlemsstats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De villkor som gäller för genomförandet av koncentrationer&lt;br&gt;som berör gemenskaps företag i länder som inte är medlemmar&lt;br&gt;bör uppmärksammas och åtgärder skall vidtas för att rådet&lt;br&gt;skall kunna ge kommissionen ett lämpligt förhandlingsmandat&lt;br&gt;i syfte att uppnå icke-diskriminerande behandling för gemen-&lt;br&gt;skaps företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning påverkar på inget sätt arbetstagarnas&lt;br&gt;kollektiva rättigheter som är erkända av de berörda företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Om inte annat följer av artikel 22, gäller denna för-&lt;br&gt;ordning alla koncentrationer med en gemenskapsdimension&lt;br&gt;enligt definitionen i punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Enligt denna förordning har en koncentration en gemen-&lt;br&gt;skapsdimension om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;den sammanlagda omsättningen i hela världen för samt-&lt;br&gt;liga de berörda företagen överstiger 5 000 miljoner ecu,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dess&lt;br&gt;helhet för minst två av de berörda företagen överstiger&lt;br&gt;250 miljoner ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte om vart och ett av de berörda företagen&lt;br&gt;uppnår mer än två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning&lt;br&gt;inom gemenskapen som helhet inom en och samma med-&lt;br&gt;lemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;De tröskelvärden som anges i punkt 2 skall före utgången&lt;br&gt;av det fjärde året efter det att denna förordning har antagits&lt;br&gt;tas upp till förnyad prövning av rådet, som fattar beslut med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömning av koncentrationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Koncentrationer som omfattas av denna förordning skall&lt;br&gt;bedömas på grundval av följande bestämmelser för att&lt;br&gt;fastställa om de är förenliga med den gemensamma markna-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommissionen gör sin bedömning skall den ta hänsyn till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;behovet av att bevara och utveckla en effektiv konkurrens&lt;br&gt;inom den gemensamma marknaden mot bakgrund av bl.a.&lt;br&gt;strukturen på alla de berörda marknaderna och den&lt;br&gt;faktiska eller potentiella konkurrensen från företag som är&lt;br&gt;belägna antingen inom eller utanför gemenskapen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;de berörda företagens marknadsställning och deras ekono-&lt;br&gt;miska och finansiella styrka, leverantörernas och konsu-&lt;br&gt;menternas valmöjligheter, deras tillgång till leveranser&lt;br&gt;eller marknader, rättsliga eller andra hinder för inträde på&lt;br&gt;marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de&lt;br&gt;aktuella varorna och tjänsterna, avnämarintressen i&lt;br&gt;mellanliggande och slutliga distributionsled samt ut-&lt;br&gt;vecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande,&lt;br&gt;förutsatt att detta är till gagn för konsumenterna och inte&lt;br&gt;utgör ett hinder för konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;En koncentration som inte skapar eller förstärker en sådan&lt;br&gt;dominerande ställning som medför att den effektiva konkur-&lt;br&gt;rensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig&lt;br&gt;del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras förenlig&lt;br&gt;med den gemensamma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;437&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389R4064/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 395/4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30.12.89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En koncentration som skapar eller förstärker en sådan&lt;br&gt;dominerande ställning som medför att den effektiva konkur-&lt;br&gt;rensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig&lt;br&gt;del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras oförenlig&lt;br&gt;med den gemensamma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definition av en koncentration&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;En koncentration skall anses föreligga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;två eller flera tidigare självständiga företag slås samman,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;en eller flera personer som redan kontrollerar minst ett&lt;br&gt;företag, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ett eller flera företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antingen genom förvärv av värdepapper eller tillgångar,&lt;br&gt;genom avtal eller på annat sätt direkt eller indirekt får&lt;br&gt;kontroll helt eller delvis över ett eller flera andra företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;En transaktion, inklusive bildandet av ett gemensamt&lt;br&gt;företag, som har till syfte eller resultat att samordna konkur-&lt;br&gt;rensbeteendet hos företag som förblir självständiga utgör inte&lt;br&gt;en koncentration enligt punkt 1 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bildandet av ett gemensamt företag som på varaktig basis&lt;br&gt;fyller en autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner och&lt;br&gt;som inte medför en samordning av konkurrensbeteendet&lt;br&gt;mellan parterna inbördes eller mellan dessa och det gemen-&lt;br&gt;samma företaget utgör en koncentration enligt punkt 1 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Enligt denna förordning uppnås kontroll genom rättig-&lt;br&gt;heter, avtal eller andra medel som, antingen var för sig eller&lt;br&gt;tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller rättsliga&lt;br&gt;förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande&lt;br&gt;på ett företag, särskilt genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;ägande- eller nyttjanderätt till ett företags samtliga&lt;br&gt;tillgångar eller en del av dessa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på&lt;br&gt;sammansättningen av företagets organ och dessas vote-&lt;br&gt;ringar eller beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Kontroll förvärvas av personer eller företag som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;är innehavare av rättigheterna eller berättigade till&lt;br&gt;rättigheter enligt de berörda avtalen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;utan att vara innehavare av rättigheterna eller berättigade&lt;br&gt;till rättigheter enligt sådana avtal har befogenhet att utöva&lt;br&gt;de rättigheter som grundar sig på dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. En koncentration skall inte anses föreligga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;kreditinstitut eller andra finansinstitut eller försäkrings-&lt;br&gt;bolag, vilkas normala verksamhet omfattar transaktioner&lt;br&gt;och handel med värdepapper för egen eller andras&lt;br&gt;räkning, tillfälligt innehar värdepapper som de har&lt;br&gt;förvärvat i ett företag i avsikt att vidareförsälja dem,&lt;br&gt;förutsatt att de inte utövar rösträttigheter som följer med&lt;br&gt;dessa värdepapper i syfte att bestämma företagets konkur-&lt;br&gt;rensbeteende eller att de utövar dessa rösträttigheter&lt;br&gt;endast i syfte att förbereda försäljningen av företaget, helt&lt;br&gt;eller delvis, eller av dess tillgångar eller försäljningen av&lt;br&gt;värdepapperen och att en sådan försäljning äger rum inom&lt;br&gt;ett år efter tidpunkten för förvärvet; denna tidsfrist kan på&lt;br&gt;begäran förlängas av kommissionen om sådana institut&lt;br&gt;eller bolag styrker att det inte fanns någon rimlig möjlig-&lt;br&gt;het att genomföra försäljningen inom tidsfristen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;kontroll förvärvas av en tjänsteman som är utsedd enligt&lt;br&gt;en medlemsstats lagar om likvidation, konkurs, obestånd,&lt;br&gt;betalningsinställelse, ackord eller liknande förfaranden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;de transaktioner som avses i punkt 1 b genomförs av&lt;br&gt;sådana finansiella holdingbolag som avses i artikel 5.3 i&lt;br&gt;rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om&lt;br&gt;årsredovisningar för olika slags bolag&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;, senast ändrat&lt;br&gt;genom direktiv 84/569/EEG&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;, förutsatt dock att de röst-&lt;br&gt;rättigheter som följer med de innehavda värdepapperen&lt;br&gt;utövas, särskilt beträffande utnämningen av ledamöter i&lt;br&gt;ledningen och styrelsen för de företag som innehavet&lt;br&gt;gäller, endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa&lt;br&gt;investeringar och inte för att direkt eller indirekt be-&lt;br&gt;stämma företagens konkurrensbeteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandsanmälan av koncentrationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Sådana koncentrationer med en gemenskapsdimension&lt;br&gt;som avses i denna förordning skall anmälas till kommissionen&lt;br&gt;senast en vecka efter avtalets ingående eller offentliggörandet&lt;br&gt;av budet om övertagande eller förvärvet av ett kontrollerande&lt;br&gt;inflytande. Fristen skall löpa från den tidpunkt när den första&lt;br&gt;av dessa händelser inträffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;En koncentration som består av en företagssammanslag-&lt;br&gt;ning enligt artikel 3.1a eller förvärvet av gemensam kontroll&lt;br&gt;enligt artikel 3.1 b skall anmälas gemensamt av parterna i&lt;br&gt;företagssammanslagningen respektive av dem som förvärvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr L 314, 4.12.1984, s. 28.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;438&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389R4064/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 395/5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den gemensamma kontrollen. I övriga fall skall anmälan göras&lt;br&gt;av den person eller det företag som helt eller delvis förvärvar&lt;br&gt;kontroll över ett eller flera foretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om kommissionen konstaterar att en koncentration som&lt;br&gt;har anmälts omfattas av denna förordning, skall den offent-&lt;br&gt;liggöra att anmälan har skett, varvid den skall ange parternas&lt;br&gt;namn, koncentrationens karaktär och de branscher som berörs.&lt;br&gt;Kommissionen skall ta hänsyn till företagens berättigade&lt;br&gt;intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av omsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Den sammanlagda omsättningen enligt artikel 1.2 skall&lt;br&gt;omfatta de berörda företagens intäkter under föregående&lt;br&gt;räkenskapsår från försäljning av varor och tjänster inom&lt;br&gt;ramen för företagens ordinarie verksamhet efter avdrag för&lt;br&gt;försäljningsrabatter samt mervärdesskatt och andra skatter som&lt;br&gt;direkt hänför sig till omsättningen. I ett berört företags&lt;br&gt;sammanlagda omsättning skall inte inräknas försäljning av&lt;br&gt;varor eller tjänster mellan de företag som avses i punkt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omsättning inom gemenskapen eller inom en medlemsstat&lt;br&gt;skall omfatta intäkter från försäljning av varor och tjänster till&lt;br&gt;företag eller konsumenter inom gemenskapen respektive&lt;br&gt;medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Med avvikelse från punkt 1 gäller att om koncentrationen&lt;br&gt;består av förvärv av delar, oavsett om dessa utgör rättsliga&lt;br&gt;enheter, av ett eller flera företag skall i fråga om säljaren eller&lt;br&gt;säljarna endast den omsättning som härrör från de delar som&lt;br&gt;är föremål för transaktionen tas med i beräkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två eller flera transaktioner enligt första stycket som äger rum&lt;br&gt;inom en tvåårsperiod mellan samma personer eller företag&lt;br&gt;skall dock betraktas som endast en koncentration, som upp-&lt;br&gt;kommer vid tidpunkten för den sista transaktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;I stället för omsättning används följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) För kreditinstitut och andra finansinstitut, med avseende&lt;br&gt;på artikel 1.2 a: en tiondel av deras totala tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar artikel 1.2 b och sista stycket i artikel 1.2&lt;br&gt;skall den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen&lt;br&gt;i dess helhet ersättas med en tiondel av de totala till-&lt;br&gt;gångarna multiplicerad med förhållandet mellan utlåning&lt;br&gt;till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med&lt;br&gt;gemenskapsinvånare och den totala summan av denna&lt;br&gt;utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar sista stycket i artikel 1.2 skall den samman-&lt;br&gt;lagda omsättningen inom en medlemsstat ersättas med en&lt;br&gt;tiondel av de totala tillgångarna multiplicerad med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder&lt;br&gt;vid transaktioner med invånare i denna medlemsstat och&lt;br&gt;den totala summan av denna utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För försäkringsbolag: värdet av de tecknade bruttopremi-&lt;br&gt;erna, som skall omfatta samtliga mottagna och utestående&lt;br&gt;belopp enligt försäkringsavtal som har tecknats av&lt;br&gt;försäkringsbolagen eller för deras räkning, inklusive&lt;br&gt;utgående återförsäkringspremier, efter avdrag för skatter&lt;br&gt;och skatteliknande avgifter som debiteras på grundval av&lt;br&gt;de individuella premiebeloppen eller den totala premievo-&lt;br&gt;lymen. Vad beträffar artikel 1.2 b och sista stycket i&lt;br&gt;artikel 1.2, skall hänsyn tas till de bruttopremier som&lt;br&gt;betalas av gemenskapsinvånare respektive en medlems-&lt;br&gt;stats invånare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Om inte annat följer av punkt 2, skall omsättningen för&lt;br&gt;ett berört företag enligt artikel 1.2 beräknas genom att man&lt;br&gt;summerar omsättningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;för det berörda företaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;för de företag i vilka det berörda företaget direkt eller&lt;br&gt;indirekt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;äger mer än hälften av kapital- eller rörelsetillgång-&lt;br&gt;ama, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;kan utöva mer än hälften av rösträttighetema, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;kan utse mer än hälften av ledamöterna i styrelsen,&lt;br&gt;direktionen eller organ som rättsligt företräder&lt;br&gt;företagen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;har rätt att leda företagens verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;för de företag som i ett berört företag har de rättigheter&lt;br&gt;eller befogenheter som anges i b,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;för de företag i vilka ett företag som avses i c har de&lt;br&gt;rättigheter eller befogenheter som anges i b,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;för de företag i vilka två eller flera företag som avses i a-&lt;br&gt;d gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som&lt;br&gt;anges i b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Om de företag som berörs av koncentrationen gemensamt&lt;br&gt;har de rättigheter eller befogenheter som anges i punkt 4 b,&lt;br&gt;skall vid beräkningen av de berörda företagens omsättning&lt;br&gt;enligt artikel 1.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;ingen hänsyn tas till den omsättning som härrör från&lt;br&gt;försäljning av varor eller tjänster mellan det gemensamma&lt;br&gt;företaget och vart och ett av de berörda företagen eller&lt;br&gt;något annat företag som har anknytning till något av dem&lt;br&gt;enligt punkt 4 b-e,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;hänsyn tas till den omsättning som härrör från försäljning&lt;br&gt;av varor och tjänster mellan det gemensamma företaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;439&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389R4064/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 395/6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30.12.89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och något tredje foretag. Denna omsättning skall fördelas&lt;br&gt;lika mellan de berörda företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av anmälan och inledande av förfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Kommissionen skall pröva anmälan så snart den har&lt;br&gt;mottagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Om kommissionen finner att den anmälda koncentrationen&lt;br&gt;inte omfattas av denna förordning skall den fastslå detta&lt;br&gt;genom beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Om kommissionen finner att den anmälda koncentratio-&lt;br&gt;nen, fastän den omfattas av denna förordning, inte ger an-&lt;br&gt;ledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet&lt;br&gt;med den gemensamma marknaden, skall den besluta att&lt;br&gt;inte göra invändning mot den och skall förklara att den är&lt;br&gt;förenlig med den gemensamma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Om kommissionen däremot finner att den anmälda&lt;br&gt;koncentrationen omfattas av denna förordning och ger an-&lt;br&gt;ledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet&lt;br&gt;med den gemensamma marknaden, skall den besluta att&lt;br&gt;inleda ett förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Kommissionen skall snarast underrätta de berörda&lt;br&gt;företagen och medlemsstaternas behöriga myndigheter om sitt&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskjutande av koncentrationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av punkt 2 skall en koncentration enligt&lt;br&gt;artikel 1 varken genomföras före anmälan eller inom de första&lt;br&gt;tre veckorna efter anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Om kommissionen efter en preliminär prövning av&lt;br&gt;anmälan inom den tidsfrist som anges i punkt 1 bedömer det&lt;br&gt;nödvändigt för att säkerställa den fulla verkan av ett senare&lt;br&gt;beslut som fattas med stöd av artikel 8.3 och 8.4, kan den på&lt;br&gt;eget initiativ besluta att en koncentration inte får genomföras,&lt;br&gt;helt eller delvis, till dess att kommissionen fattar ett slutligt&lt;br&gt;beslut eller beslutar att vidta andra interimistiska åtgärder med&lt;br&gt;samma innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för genom-&lt;br&gt;förandet av ett offentligt bud om övertagande som har anmälts&lt;br&gt;till kommissionen enligt artikel 4.1 före den tidpunkt när det&lt;br&gt;offentliggörs, förutsatt att förvärvaren inte utövar de rösträttig-&lt;br&gt;heter som följer med värdepapperen i fråga eller gör det&lt;br&gt;endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investering-&lt;br&gt;ar och på grundval av en dispens som har lämnats av kommis-&lt;br&gt;sionen enligt punkt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Kommissionen kan på begäran medge dispens från de&lt;br&gt;skyldigheter som åläggs enligt punkterna 1, 2 eller 3 för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhindra att ett eller flera företag som berörs av en kon-&lt;br&gt;centration eller tredje man orsakas allvarlig skada. En sådan&lt;br&gt;dispens kan förenas med villkor och ålägganden för att&lt;br&gt;säkerställa förutsättningarna för en effektiv konkurrens. En&lt;br&gt;dispens kan begäras och medges när som helst, även före&lt;br&gt;anmälan eller efter transaktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Giltigheten av en transaktion som genomförs i strid mot&lt;br&gt;punkt 1 eller 2 skall vara beroende av ett beslut enligt artikel&lt;br&gt;6.1 b eller 8.2 eller 8.3 eller det antagande som avses i artikel&lt;br&gt;10.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel skall dock inte påverka giltigheten av trans-&lt;br&gt;aktioner med värdepapper, inklusive sådana som kan kon-&lt;br&gt;verteras till andra värdepapper som kan vara föremål för&lt;br&gt;handel på en marknad under offentligt erkända myndigheters&lt;br&gt;kontroll och tillsyn, vilken fungerar regelmässigt och direkt&lt;br&gt;eller indirekt är tillgänglig för allmänheten, såvida inte&lt;br&gt;köparen och säljaren visste eller borde ha vetat att transak-&lt;br&gt;tionen genomfördes i strid mot punkt 1 eller 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens befogenhet att fatta beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9, skall&lt;br&gt;vaije förfarande som inleds med stöd av artikel 6.1c avslutas&lt;br&gt;genom beslut enligt punkt 2-5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Om kommissionen finner att en koncentration som har&lt;br&gt;anmälts uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.2,&lt;br&gt;eventuellt sedan de berörda företagen har vidtagit ändringar,&lt;br&gt;skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen&lt;br&gt;förklaras förenlig med den gemensamma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen kan förena beslutet med villkor och ålägganden&lt;br&gt;i syfte att säkerställa att de berörda företagen fullgör sina&lt;br&gt;åtaganden gentemot kommissionen när det gäller att ändra den&lt;br&gt;ursprungliga koncentrationsplanen. Beslutet om att kon-&lt;br&gt;centrationen är förenlig med den gemensamma marknaden&lt;br&gt;skall även omfatta sådana begränsningar som har direkt&lt;br&gt;samband med och är nödvändiga för genomförandet av&lt;br&gt;koncentrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Om kommissionen finner att en koncentration uppfyller&lt;br&gt;det kriterium som anges i artikel 2.3, skall den meddela ett&lt;br&gt;beslut enligt vilket koncentrationen förklaras oförenlig med&lt;br&gt;den gemensamma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Om en koncentration redan har genomförts kan kommis-&lt;br&gt;sionen genom ett beslut enligt punkt 3 eller genom ett särskilt&lt;br&gt;beslut kräva att de sammanförda företagen eller tillgångarna&lt;br&gt;delas upp eller att den gemensamma kontrollen upphör eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;440&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389R4064/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 395/7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att andra åtgärder som är nödvändiga för att återupprätta&lt;br&gt;förutsättningarna för en effektiv konkurrens vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Kommissionen kan återkalla det beslut som den har fattat&lt;br&gt;enligt punkt 2, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;förklaringen om förenlighet med den gemensamma&lt;br&gt;marknaden grundar sig på oriktiga uppgifter för vilka ett&lt;br&gt;av de berörda företagen är ansvarigt eller om den har&lt;br&gt;utverkats på ett bedrägligt sätt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;de berörda företagen åsidosätter ett åläggande som var&lt;br&gt;förenat med beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;I sådana fall som avses i punkt 5 kan kommissionen fatta&lt;br&gt;ett beslut enligt punkt 3 utan att vara bunden av den tidsfrist&lt;br&gt;som avses i artikel 10.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänskjutande till medlemsstaternas behöriga&lt;br&gt;myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Kommissionen kan genom ett beslut som snarast meddelas&lt;br&gt;de berörda företagen och de övriga medlemsstaternas behöriga&lt;br&gt;myndigheter hänskjuta en anmäld koncentration till den&lt;br&gt;berörda medlemsstatens behöriga myndigheter under följande&lt;br&gt;omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Inom tre veckor från det att en medlemsstat har mottagit&lt;br&gt;en kopia av anmälan kan den underrätta kommissionen, som&lt;br&gt;skall underrätta de berörda företagen, om att en koncentration&lt;br&gt;hotar att skapa eller förstärka en sådan dominerande ställning&lt;br&gt;som medför att den effektiva konkurrensen påtagligt skulle&lt;br&gt;hämmas på en marknad inom medlemsstaten som uppvisar alla&lt;br&gt;kännetecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig&lt;br&gt;om en väsentlig del av den gemensamma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Om kommissionen med hänsyn till marknaden för&lt;br&gt;ifrågavarande varor och tjänster och den geografiska referens-&lt;br&gt;marknaden enligt definitionen i punkt 7 anser att det föreligger&lt;br&gt;en sådan avgränsad marknad och ett sådant hot, skall den&lt;br&gt;antingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;själv behandla fallet för att upprätthålla eller återupprätta&lt;br&gt;en effektiv konkurrens på marknaden i fråga, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;hänskjuta fallet till den berörda medlemsstatens behöriga&lt;br&gt;myndigheter för att denna stats nationella konkurrenslag-&lt;br&gt;stiftning skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommissionen däremot anser att en sådan avgränsad&lt;br&gt;marknad eller ett sådant hot inte föreligger, skall den fatta ett&lt;br&gt;beslut med den innebörden som den skall rikta till den berörda&lt;br&gt;medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Ett beslut om hänskjutande eller inte enligt punkt 3 skall&lt;br&gt;fattas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) som huvudregel inom den sexveckors frist som anges i&lt;br&gt;artikel 10.1, andra stycket, om kommissionen inte har&lt;br&gt;inlett ett förfarande enligt artikel 6.1 b, eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) senast inom tre månader efter det att den berörda kon-&lt;br&gt;centrationen har anmälts, om kommissionen har inlett ett&lt;br&gt;förfarande enligt artikel 6.1 c utan att ha gjort förbe-&lt;br&gt;redelser i syfte att vidta nödvändiga åtgärder enligt artikel&lt;br&gt;8.2, andra stycket, 8.3 eller 8.4 för att upprätthålla eller&lt;br&gt;återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om kommissionen trots påminnelse från den berörda&lt;br&gt;medlemsstaten inte inom den tremånaders frist som avses i&lt;br&gt;punkt 4 b har fattat något beslut om hänskjutande enligt punkt&lt;br&gt;3 eller gjort de förberedelser som avses i punkt 4 b, skall den&lt;br&gt;anses ha beslutat att hänskjuta fallet till den berörda med-&lt;br&gt;lemsstaten enligt punkt 3 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Rapporter om eller tillkännagivanden av resultatet av den&lt;br&gt;berörda medlemsstatens behöriga myndighets undersökning av&lt;br&gt;koncentrationen skall offentliggöras senast fyra månader efter&lt;br&gt;kommissionens hänskjutande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Med geografisk referensmarknad skall förstås det område&lt;br&gt;inom vilket de berörda företagen medverkar i utbudet av varor&lt;br&gt;eller tjänster, där konkurrensförhållandena är tillräckligt&lt;br&gt;likartade och som kan skiljas från angränsande områden&lt;br&gt;framför allt därför att konkurrensvillkoren är väsentligt&lt;br&gt;annorlunda inom de områdena. Vid denna bedömning skall&lt;br&gt;hänsyn tas särskilt till de berörda varornas eller tjänsternas&lt;br&gt;beskaffenhet och egenskaper, eventuella hinder för inträde på&lt;br&gt;marknaden, konsumentpreferenser, väsentliga skillnader i&lt;br&gt;företagens marknadsandelar inom angränsande områden eller&lt;br&gt;betydande prisskillnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Vid tillämpningen av denna artikel får den berörda&lt;br&gt;medlemsstaten endast vidta sådana åtgärder som är absolut&lt;br&gt;nödvändiga för att säkerställa eller återupprätta en effektiv&lt;br&gt;konkurrens på marknaden i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Enligt de tillämpliga bestämmelserna i fördraget kan vaije&lt;br&gt;medlemsstat begära prövning hos domstolen, och särskilt&lt;br&gt;begära tillämpning av artikel 186, för att få tillämpa sin&lt;br&gt;nationella konkurrenslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Denna artikel kommer att tas upp till förnyad prövning&lt;br&gt;före utgången av fjärde året efter det att denna förordning har&lt;br&gt;antagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;441&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389R4064/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 395/8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30.12.89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfristerna för inledande av förfaranden och för beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;De beslut som avses i artikel 6.1 skall fattas senast inom&lt;br&gt;en månad. Denna frist skall löpa från dagen efter det att en&lt;br&gt;anmälan har mottagits eller, om de upplysningar som skall&lt;br&gt;lämnas med anmälan är ofullständiga, från dagen efter det att&lt;br&gt;de fullständiga uppgifterna har mottagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna frist skall förlängas till sex veckor om kommissionen&lt;br&gt;mottar en begäran från en medlemsstat enligt artikel 9.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Beslut enligt artikel 8.2 om anmälda koncentrationer skall&lt;br&gt;fattas så snart det visar sig att de allvarliga tvivel som avses&lt;br&gt;i artikel 6.1 c har avlägsnats, särskilt till följd av ändringar&lt;br&gt;som har vidtagits av de berörda företagen, och senast före&lt;br&gt;utgången av den frist som anges i punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Om inte annat följer av artikel 8.6, skall beslut enligt&lt;br&gt;artikel 8.3 om anmälda koncentrationer fattas inom högst fyra&lt;br&gt;månader från dagen när förfarandet inleddes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Den tidsfrist som anges i punkt 3 skall i undantagsfall&lt;br&gt;tillfälligt avbrytas om kommissionen på grund av omständig-&lt;br&gt;heter för vilka ett av de företag som deltar i koncentrationen&lt;br&gt;är ansvarigt har varit tvungen att begära upplysningar genom&lt;br&gt;beslut enligt artikel 11 eller beordra en undersökning genom&lt;br&gt;beslut enligt artikel 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Om domstolen avkunnar en dom som helt eller delvis&lt;br&gt;upphäver ett beslut av kommissionen enligt denna förordning,&lt;br&gt;skall de tidsfrister som anges i förordningen böija löpa på nytt&lt;br&gt;från dagen när domen avkunnades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Om kommissionen inte har fattat något beslut enligt&lt;br&gt;artikel 6.1 b eller c eller artikel 8.2 eller 8.3 inom de tids-&lt;br&gt;frister som anges i punkt 1 respektive punkt 3, skall kon-&lt;br&gt;centrationen anses ha förklarats förenlig med den gemensam-&lt;br&gt;ma marknaden, om inte annat följer av artikel 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om upplysningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har&lt;br&gt;tilldelats genom denna förordning får kommissionen inhämta&lt;br&gt;alla nödvändiga upplysningar från medlemsstaternas regeringar&lt;br&gt;och behöriga myndigheter, från de personer som avses i&lt;br&gt;artikel 3.1 b samt från företag och företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;När kommissionen riktar en begäran om upplysningar till&lt;br&gt;en person, ett företag eller en företagssammanslutning, skall&lt;br&gt;den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium&lt;br&gt;personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslut-&lt;br&gt;ningen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga&lt;br&gt;grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som&lt;br&gt;föreskrivs i artikel 14.1 b för det fall att oriktiga uppgifter&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är, i fråga&lt;br&gt;om företag, företagens ägare eller deras företrädare och, i&lt;br&gt;fråga om juridiska personer, bolag, företag eller sammanslut-&lt;br&gt;ningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att&lt;br&gt;företräda dem enligt lag eller stadgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Om en person, ett företag eller en företagssammanslut-&lt;br&gt;ning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist&lt;br&gt;som har fastställts av kommissionen eller lämnar ofullständiga&lt;br&gt;upplysningar, skall kommissionen begära upplysningarna&lt;br&gt;genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som&lt;br&gt;begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplys-&lt;br&gt;ningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i&lt;br&gt;artiklarna 14.1 b och 15.1 a samt upplysas om rätten att få&lt;br&gt;beslutet prövat av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt&lt;br&gt;beslut till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom&lt;br&gt;vars territorium personen är bosatt eller företaget eller&lt;br&gt;företagssammanslutningen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar genomförda av medlemsstaternas&lt;br&gt;myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som&lt;br&gt;kommissionen anser nödvändiga enligt artikel 13.1 eller som&lt;br&gt;den har beslutat om enligt artikel 13.3. De tjänstemän hos&lt;br&gt;medlemsstaternas behöriga myndigheter som har till uppgift att&lt;br&gt;genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter&lt;br&gt;efter att ha visat upp en skriftlig fullmakt utfärdad av den&lt;br&gt;behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium&lt;br&gt;undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange&lt;br&gt;föremålet för och syftet med undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;På begäran av kommissionen eller den behöriga myndig-&lt;br&gt;heten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen&lt;br&gt;skall genomföras kan kommissionens tjänstemän ge myndig-&lt;br&gt;hetens tjänstemän den hjälp som behövs för att genomföra&lt;br&gt;uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens befogenheter vid undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har&lt;br&gt;tilldelats genom denna förordning får den genomföra alla&lt;br&gt;nödvändiga undersökningar hos företag och företagssam-&lt;br&gt;manslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;442&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389R4064/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 395/9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För detta ändamål har de av kommissionen bemyndigade&lt;br&gt;tjänstemännen befogenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att granska räkenskaper och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att göra eller begära kopior av eller utdrag ur räkenskaper&lt;br&gt;och affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;att begära muntliga förklaringar på ort och ställe,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;att gå in i vilka lokaler på vilken mark och i vilka fordon&lt;br&gt;som helst som används av företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;De tjänstemän som av kommissionen har fått i uppdrag att&lt;br&gt;genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter&lt;br&gt;efter att ha visat upp en skriftlig fullmakt, som anger före-&lt;br&gt;målet för och syftet med undersökningen samt de påföljder&lt;br&gt;som avses i artikel 14.1 c om begärda böcker eller andra&lt;br&gt;affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt.&lt;br&gt;Kommissionen skall i god tid före undersökningen skriftligt&lt;br&gt;underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom&lt;br&gt;vars territorium undersökningen skall genomföras om under-&lt;br&gt;sökningen samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att&lt;br&gt;underkasta sig de undersökningar som kommissionen har&lt;br&gt;beslutat om. I beslutet skall anges föremålet for och syftet&lt;br&gt;med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges&lt;br&gt;de påföljder som avses i artiklarna 14.1 d och 15.1 b samt&lt;br&gt;upplysas om rätten att överklaga beslutet vid domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Kommissionen skall i god tid skriftligt underrätta den&lt;br&gt;behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium&lt;br&gt;undersökningen skall genomföras om sin avsikt att fatta beslut&lt;br&gt;enligt punkt 3. Den skall samråda med den behöriga myndig-&lt;br&gt;heten innan den fattar sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall&lt;br&gt;genomföras kan, på begäran av myndigheten eller kommissio-&lt;br&gt;nen, biträda kommissionens tjänstemän vid fullgörandet av&lt;br&gt;deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Om ett foretag eller en företagssammanslutning motsätter&lt;br&gt;sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna&lt;br&gt;artikel, skall den berörda medlemsstaten lämna de av kommis-&lt;br&gt;sionen bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs for&lt;br&gt;att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta&lt;br&gt;ändamål skall medlemsstaterna efter samråd med kommissio-&lt;br&gt;nen vidta nödvändiga åtgärder inom ett år efter det att denna&lt;br&gt;förordning har trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kommissionen kan genom beslut ålägga sådana personer&lt;br&gt;som avses i artikel 3.1 b, företag eller företagssammanslut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar böter om lägst 1 OOO och högst 50 000 ecu, om de&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;underlåter att anmäla en koncentration enligt artikel 4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan&lt;br&gt;enligt artikel 4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt&lt;br&gt;artikel 11 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist&lt;br&gt;som har fastställts genom beslut enligt artikel 11,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;vid undersökningar som genomförs enligt artikel 12 eller&lt;br&gt;13 lägger fram begärda räkenskaper eller andra affärs-&lt;br&gt;handlingar i ofullständigt skick eller inte underkastar sig&lt;br&gt;en undersökning som har beslutats enligt artikel 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Kommissionen kan ålägga de berörda personerna eller&lt;br&gt;företagen böter som inte överstiger tio procent av de berörda&lt;br&gt;företagens sammanlagda omsättning enligt artikel 5, om de&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av&lt;br&gt;artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;genomför en koncentration i strid mot artikel 7.1 eller&lt;br&gt;åsidosätter ett beslut enligt artikel 7.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;genomför en koncentration som genom beslut enligt&lt;br&gt;artikel 8.3 har förklarats oförenlig med den gemensamma&lt;br&gt;marknaden eller underlåter att vidta de åtgärder som har&lt;br&gt;beslutats enligt artikel 8.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till&lt;br&gt;överträdelsens art och till hur allvarlig den är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte&lt;br&gt;straffrättslig karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Kommissionen kan förelägga sådana personer som avses&lt;br&gt;i artikel 3.1b eller berörda företag eller företagssammanslut-&lt;br&gt;ningar viten om högst 25 000 ecu för vaije dag som dröjs-&lt;br&gt;målet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, for att&lt;br&gt;tvinga dem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna de upplys-&lt;br&gt;ningar som kommissionen har begärt enligt artikel 11,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att underkasta sig en sådan undersökning som kommissio-&lt;br&gt;nen har beslutat om enligt artikel 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Kommissionen kan förelägga sådana personer som avses&lt;br&gt;i artikel 3.1 b eller företag viten om högst 100 000 ecu for&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;443&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389R4064/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 395/10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30.12.89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vaije dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som&lt;br&gt;anges i beslutet, för att tvinga dem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att iaktta ett åläggande som har beslutats med stöd av&lt;br&gt;artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om de personer som avses i artikel 3.1 b eller företag&lt;br&gt;eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för&lt;br&gt;vars uppfyllande vitet har förelagts, kan kommissionen&lt;br&gt;fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det&lt;br&gt;som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen har oinskränkt rätt enligt fördragets artikel 172 att&lt;br&gt;pröva beslut genom vilka kommissionen fastställer böter eller&lt;br&gt;viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda&lt;br&gt;böter eller viten.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;manslutningama tillfälle att i vaije skede av förfarandet fram&lt;br&gt;till samrådet med den rådgivande kommittén yttra sig över de&lt;br&gt;anmärkningar som framförs mot dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Med avvikelse från punkt 1 kan ett interimistiskt beslut&lt;br&gt;om att förlänga tidsfristen under vilken en koncentration upp-&lt;br&gt;skjuts eller medge dispens enligt artikel 7.2 respektive 7.4&lt;br&gt;fattas utan att de berörda personerna, företagen eller före-&lt;br&gt;tagssammanslutningama lämnas tillfälle att på förhand&lt;br&gt;framföra sina synpunkter, förutsatt att kommissionen lämnar&lt;br&gt;dem tillfälle att göra detta så snart som möjligt efter det att&lt;br&gt;den har fattat sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Kommissionen skall fatta sitt beslut endast på grundval av&lt;br&gt;de anmärkningar beträffande vilka parterna har haft möjlighet&lt;br&gt;att framföra synpunkter. Vid förfarandet skall parternas rätt att&lt;br&gt;gå i svaromål respekteras till fullo. Åtminstone de direkt&lt;br&gt;berörda parterna skall fa ta del av akten, varvid hänsyn skall&lt;br&gt;tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshem-&lt;br&gt;ligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;I den mån kommissionen och medlemsstaternas behöriga&lt;br&gt;myndigheter anser det nödvändigt kan de inhämta yttranden&lt;br&gt;även från andra fysiska eller juridiska personer. Fysiska eller&lt;br&gt;juridiska personer som kan påvisa ett berättigat intresse i&lt;br&gt;saken, särskilt ledamöter av de berörda företagens admini-&lt;br&gt;strativa eller styrande organ eller erkända arbetstagarrepresen-&lt;br&gt;tanter från dessa företag, skall efter ansökan ha rätt att yttra&lt;br&gt;sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna&lt;br&gt;11, 12, 13 och 18 får endast användas för det med begäran,&lt;br&gt;undersökningen eller förhöret avsedda ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 4.3, 18&lt;br&gt;och 20 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myn-&lt;br&gt;digheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte röja&lt;br&gt;upplysningar som de har inhämtat med stöd av denna förord-&lt;br&gt;ning och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offent-&lt;br&gt;liggörande av allmän information eller undersökningar som&lt;br&gt;inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssam-&lt;br&gt;manslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör med parterna och tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 7.2 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4, 8.2, andra stycket, och 8.3-8.5, 14 och 15, skall den&lt;br&gt;lämna de berörda personerna, företagen och företagssam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan med medlemsstaternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Kommissionen skall inom tre arbetsdagar till medlemssta-&lt;br&gt;ternas behöriga myndigheter översända kopior av anmälningar&lt;br&gt;samt, så snart som möjligt, även av de viktigaste handlingar&lt;br&gt;som tillställs eller utfärdas av kommissionen enligt denna&lt;br&gt;förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Kommissionen skall vidta åtgärder enligt denna för-&lt;br&gt;ordning i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina syn-&lt;br&gt;punkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 9 skall&lt;br&gt;den inhämta upplysningar från medlemsstatens behöriga&lt;br&gt;myndighet enligt punkt 2 i samma artikel och lämna den&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig i vaije skede av förfarandet fram till det&lt;br&gt;att ett beslut fattas i enlighet med punkt 3 i samma artikel. För&lt;br&gt;detta ändamål skall kommissionen låta den ta del av akten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Samråd skall ske med en rådgivande kommitté för&lt;br&gt;koncentrationer innan beslut fattas enligt artiklarna 8.2-8.5, 14&lt;br&gt;eller 15 eller bestämmelser antas enligt artikel 23.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av&lt;br&gt;representanter för medlemsstaternas myndigheter. Vaije&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;444&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389R4064/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 395/11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsstat skall utse en eller två representanter, som vid&lt;br&gt;forhinder kan ersättas av andra representanter. Minst en av&lt;br&gt;dessa representanter skall vara sakkunnig i frågor som rör&lt;br&gt;konkurrensbegränsningar och dominerande ställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Samråd skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde&lt;br&gt;som sammankallas av kommissionen och med kommissionen&lt;br&gt;som ordförande. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för&lt;br&gt;vaije ärende som skall behandlas, med de viktigaste hand-&lt;br&gt;lingarna samt ett preliminärt utkast till beslut. Sammanträdet&lt;br&gt;skall hållas tidigast fjorton dagar efter det att kallelse har&lt;br&gt;skett. I undantagsfall kan kommissionen förkorta denna frist&lt;br&gt;där så är motiverat för att förhindra att ett eller flera av de&lt;br&gt;företag som berörs av en koncentration åsamkas allvarlig&lt;br&gt;skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Den rådgivande kommittén skall avge ett yttrande om&lt;br&gt;kommissionens utkast till beslut, efter omröstning om så&lt;br&gt;behövs. Den rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även&lt;br&gt;om några ledamöter är frånvarande och orepresenterade.&lt;br&gt;Yttrandet skall vara skriftligt och skall bifogas utkastet till&lt;br&gt;beslut. Kommissionen skall ta största möjliga hänsyn till&lt;br&gt;kommitténs yttrande. Den skall underrätta kommittén om i&lt;br&gt;vilken utsträckning dess yttrande har beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;Den rådgivande kommittén kan förorda att dess yttrande&lt;br&gt;offentliggörs. Kommissionen kan företa ett sådant offent-&lt;br&gt;liggörande. I beslutet att offentliggöra yttrandet skall veder-&lt;br&gt;börlig hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att&lt;br&gt;deras affärshemligheter skyddas och till de berörda företagens&lt;br&gt;intresse av att ett sådant offentliggörande sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliggörande av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Kommissionen skall offentliggöra de beslut som den fattar&lt;br&gt;enligt artikel 8.2-8.5 i Europeiska gemenskapernas officiella&lt;br&gt;tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;I offentliggörandet skall anges parternas namn och&lt;br&gt;huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till före-&lt;br&gt;tagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter&lt;br&gt;skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Med förbehåll för domstolens prövningsrätt är kommissio-&lt;br&gt;nen ensam behörig att fatta beslut enligt denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Medlemsstaterna skall inte tillämpa sin nationella konkur-&lt;br&gt;renslagstiftning på koncentrationer med gemenskapsdimension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket skall inte inskränka på en med-&lt;br&gt;lemsstats befogenhet att företa de undersökningar som behövs&lt;br&gt;för tillämpning av artikel 9.2 eller att efter hänskjutande enligt&lt;br&gt;artikel 9.3 b eller 9.5 vidta de åtgärder som absolut är&lt;br&gt;nödvändiga för tillämpning av artikel 9.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Utan hinder av punkterna 1 och 2 kan medlemsstaterna&lt;br&gt;vidta nödvändiga åtgärder för att skydda andra legitima&lt;br&gt;intressen än de som omfattas av denna förordning och som är&lt;br&gt;förenliga med gemenskapsrättens allmänna principer och&lt;br&gt;övriga bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med legitima intressen enligt första stycket avses allmän&lt;br&gt;säkerhet, mediernas mångfald och tillsynsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla andra allmänna intressen skall meddelas kommissionen av&lt;br&gt;den berörda medlemsstaten och skall erkännas av kommissio-&lt;br&gt;nen efter en bedömning av deras förenlighet med gemenskaps-&lt;br&gt;rättens allmänna principer och övriga bestämmelser innan&lt;br&gt;ovannämnda åtgärder kan vidtas. Kommissionen skall under-&lt;br&gt;rätta den berörda medlemsstaten om sitt beslut inom en månad&lt;br&gt;efter meddelandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Endast denna förordning är tillämplig på koncentrationer&lt;br&gt;enligt definitionen i artikel 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Förordningarna nr 17&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;, (EEG) nr 1017/68&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;, (EEG) nr&lt;br&gt;4056/86’ och (EEG) nr 3975/87&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; gäller inte koncentrationer&lt;br&gt;enligt definitionen i artikel 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Om på begäran av en medlemsstat kommissionen konsta-&lt;br&gt;terar att en koncentration enligt definitionen i artikel 3 som&lt;br&gt;inte har någon gemenskapsdimension enligt artikel 1 skapar&lt;br&gt;eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att&lt;br&gt;den effektiva konkurrensen inom den berörda medlemsstatens&lt;br&gt;territorium påtagligt skulle hämmas, kan den, i den mån&lt;br&gt;koncentrationen påverkar handeln mellan medlemsstater, fatta&lt;br&gt;beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, 8.3 och 8.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Artiklarna 2.1 a och b, 5, 6, 8 och 10-20 är tillämpliga.&lt;br&gt;Den frist inom vilken ett förfarande enligt artikel 10.1 kan&lt;br&gt;inledas skall löpa från dagen när begäran från medlemsstaten&lt;br&gt;inkommer. En sådan begäran skall framställas senast en&lt;br&gt;månad efter det att koncentrationen har anmälts till med-&lt;br&gt;lemsstaten eller genomförts. Denna frist skall löpa från den&lt;br&gt;tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Enligt punkt 3 skall kommissionen endast vidta de&lt;br&gt;åtgärder som absolut är nödvändiga för att upprätthålla eller&lt;br&gt;återupprätta en effektiv konkurrens inom territoriet i den&lt;br&gt;medlemsstat på vars begäran den ingriper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; EGT nr L 374, 31.12.1987, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;445&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389R4064/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 395/12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30.12.89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Punkterna 3-5 skall gälla till dess att de tröskelvärden&lt;br&gt;som anges i artikel 1.2 har tagits upp till förnyad prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsföreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen har rätt att utfarda tillämpningsföreskrifter om&lt;br&gt;form, innehåll och övriga detaljer i anmälningar enligt artikel&lt;br&gt;4, tidsfrister enligt artikel 10 samt förhör enligt artikel 18.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Relationer med länder som inte är medlemmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om&lt;br&gt;allmänna svårigheter som deras företag möter när det gäller&lt;br&gt;koncentrationer enligt definitionen i artikel 3 i länder som inte&lt;br&gt;är medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Kommissionen skall, första gången senast ett år efter det&lt;br&gt;att denna förordning har trätt i kraft och därefter med jämna&lt;br&gt;mellanrum, utarbeta en rapport om behandlingen av gemen-&lt;br&gt;skaps företag ur de synpunkter som avses i punkt 3 och 4 när&lt;br&gt;det gäller koncentrationer i länder som inte är medlemmar.&lt;br&gt;Kommissionen skall lägga fram dessa rapporter för rådet,&lt;br&gt;tillsammans med eventuella rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Om kommissionen, antingen på grundval av de rapporter&lt;br&gt;som avses i punkt 2 eller andra upplysningar, konstaterar att&lt;br&gt;ett tredje land inte behandlar gemenskapsföretag på ett sätt&lt;br&gt;som motsvarar gemenskapens behandling av företag från&lt;br&gt;landet i fråga, kan den lägga fram förslag för rådet om ett&lt;br&gt;lämpligt förhandlingsmandat i syfte att uppnå motsvarande&lt;br&gt;behandling för gemenskapsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall, utan&lt;br&gt;att det påverkar tillämpningen av fördragets artikel 234, vara&lt;br&gt;i överensstämmelse med gemenskapens eller medlemsstaternas&lt;br&gt;förpliktelser enligt internationella överenskommelser, vare sig&lt;br&gt;dessa är bilaterala eller multilaterala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Denna förordning träder i kraft den 21 september 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Förordningen gäller inte koncentrationer som var föremål&lt;br&gt;för ett avtal eller tillkännagivande eller om kontroll för-&lt;br&gt;värvades enligt artikel 4.1 före tidpunkten för denna för-&lt;br&gt;ordnings ikraftträdande och den gäller inte under några&lt;br&gt;omständigheter koncentrationer beträffande vilka en med-&lt;br&gt;lemsstats myndighet med ansvar för konkurrens har inlett ett&lt;br&gt;förfarande före den tidpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Bryssel den 21 december 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. CRESSON&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmärkning: Yttrandena i rådets protokoll om denna förordning offentliggörs senare i&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;446&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;368R1017/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23.7.68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS OFFICIELLA TIDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 175/1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1017/68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 19 juli 1968&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre&lt;br&gt;vattenvägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT&lt;br&gt;DENNA FÖRORDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 75 och 87 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs&lt;br&gt;yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rådets förordning nr 141&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; om undantag från tillämpning&lt;br&gt;av rådets förordning nr 17 för transportområdet skall för-&lt;br&gt;ordning nr 17&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; inte vara tillämplig på avtal, beslut och&lt;br&gt;samordnade förfaranden på transportområdet som medför att&lt;br&gt;transportpriser och -villkor fastställs, transportutbudet be-&lt;br&gt;gränsas eller kontrolleras eller transportmarknader delas upp.&lt;br&gt;Förordning nr 17 skall inte heller tillämpas på sådana domine-&lt;br&gt;rande ställningar, som avses i fördragets artikel 86, på&lt;br&gt;transportmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förordning nr 1002/67/EEG&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; skall i fråga om trans-&lt;br&gt;porter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar detta&lt;br&gt;undantag inte gälla längre än till och med den 30 juni 1968.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att fastställa konkurrensregler för transporter på järnväg,&lt;br&gt;landsväg och inre vattenvägar är ett led i den gemensamma&lt;br&gt;transportpolitiken och i den allmänna ekonomiska politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När konkurrensregler för dessa områden fastställs skall hänsyn&lt;br&gt;tas till transportområdets särskilda karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom konkurrensreglerna för transportområdet avviker&lt;br&gt;från de allmänna konkurrensreglerna skall företagen ges&lt;br&gt;möjlighet att få kännedom om vilka regler som gäller i vaije&lt;br&gt;särskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr 205, 11.12.1964, s. 3505/64.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr 103, 12.6.1965, s. 1792/65.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; EGT nr 124, 28.11.1962, s. 2751/62.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; EGT nr 306, 16.12.1967, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid införandet av ett system med konkurrensregler på&lt;br&gt;transportområdet bör dessa regler gälla såväl gemensam&lt;br&gt;finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning för&lt;br&gt;transportverksamhet som drivs gemensamt av grupper av&lt;br&gt;företag som viss verksamhet med anknytning till transporter&lt;br&gt;på järnväg, landsväg och inre vattenvägar som drivs av&lt;br&gt;företag som tillhandahåller transportrelaterade tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att handeln mellan medlemsstaterna inte&lt;br&gt;påverkas och att konkurrensen inom den gemensamma&lt;br&gt;marknaden inte snedvrids är det nödvändigt att för de tre&lt;br&gt;ovannämnda transportgrenama i princip förbjuda alla avtal&lt;br&gt;mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och&lt;br&gt;samordnade förfaranden mellan företag samt vaije missbruk&lt;br&gt;av en dominerande ställning inom den gemensamma markna-&lt;br&gt;den som skulle kunna ha sådana verkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa typer av avtal, beslut och samordnade förfaranden på&lt;br&gt;transportområdet, som endast har till syfte eller resultat att&lt;br&gt;utnyttja tekniska förbättringar eller uppnå tekniskt samarbete,&lt;br&gt;kan undantas från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal&lt;br&gt;eftersom de bidrar till att öka produktiviteten. Mot bakgrund&lt;br&gt;av de erfarenheter som kommer att vinnas genom tillämp-&lt;br&gt;ningen av denna förordning kan rådet på kommissionens&lt;br&gt;förslag ändra listan över sådana typer av avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att främja en förbättring av den ibland alltför splittrade&lt;br&gt;branschstrukturen inom trafiken på landsväg och inre vatten-&lt;br&gt;vägar bör även sådana avtal, beslut och samordnade för-&lt;br&gt;faranden som har till syfte att skapa och driva grupper av&lt;br&gt;företag inom dessa två transportgrenar för att idka trans-&lt;br&gt;portverksamhet, inklusive gemensam finansiering eller&lt;br&gt;gemensamt köp av transportutrustning för transportverksamhet&lt;br&gt;som drivs gemensamt, undantas från förbudet mot konkurrens-&lt;br&gt;begränsande avtal. Ett sådant generellt undantag kan medges&lt;br&gt;endast under förutsättning att den totala transportkapaciteten&lt;br&gt;för en grupp av företag inte överstiger en bestämd maximi-&lt;br&gt;gräns och att den individuella kapaciteten hos de företag som&lt;br&gt;tillhör gruppen inte överstiger vissa gränser som är satta på så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;447&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätt att inget av dessa foretag kan uppnå en dominerande&lt;br&gt;ställning inom gruppen. Kommissionen skall dock ha befogen-&lt;br&gt;het att ingripa om i enstaka fall sådana avtal har verkningar&lt;br&gt;som är oförenliga med de villkor enligt vilka ett konkurrens-&lt;br&gt;begränsande avtal kan erkännas som lagligt och som utgör ett&lt;br&gt;missbruk av undantaget. Det förhållandet att en grupp av&lt;br&gt;företag har en total transportkapacitet som överstiger den&lt;br&gt;fastställda maximigränsen eller inte är berättigad till det&lt;br&gt;generella undantaget på grund av den individuella kapaciteten&lt;br&gt;hos de företag som tillhör gruppen utesluter dock inte att det&lt;br&gt;kan röra sig om ett lagligt avtal, beslut eller samordnat&lt;br&gt;förfarande, om det i övrigt uppfyller villkoren enligt denna&lt;br&gt;förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett avtal, beslut eller samordnat förfarande bidrar till att&lt;br&gt;förbättra kvaliteten på transporttjänster eller till att öka&lt;br&gt;kontinuiteten och stabiliteten när det gäller att tillgodose&lt;br&gt;transportbehoven på de marknader där tillgång och efterfrågan&lt;br&gt;kan vara underkastade avsevärda tidsmässiga svängningar eller&lt;br&gt;till att öka företagens produktitivet eller främja tekniskt eller&lt;br&gt;ekonomiskt framåtskridande, skall förbudet kunna förklaras&lt;br&gt;inte tillämpligt. Det är dock en förutsättning i sådana fall att&lt;br&gt;avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet tar rimlig&lt;br&gt;hänsyn till transportkonsumentemas intressen och varken&lt;br&gt;ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är&lt;br&gt;nödvändiga för att ovannämnda mål skall kunna nås eller gör&lt;br&gt;det möjligt för företagen att sätta konkurrensen ur spel när det&lt;br&gt;gäller en väsentlig del av den berörda transportmarknaden,&lt;br&gt;med hänsyn tagen även till konkurrensen från andra transport-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till dess att rådet vidtar lämpliga åtgärder inom ramen för den&lt;br&gt;gemensamma transportpolitiken för att säkerställa en stabil&lt;br&gt;transportmarknad och under förutsättning att rådet har&lt;br&gt;konstaterat att det föreligger ett krisläge, bör för marknaden&lt;br&gt;i fråga sådana avtal godkännas som behövs för att minska&lt;br&gt;störningar till följd av transportmarknadens struktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande transporter på järnväg, landsväg och inre vatten-&lt;br&gt;vägar är det angeläget att medlemsstaterna i fråga om offent-&lt;br&gt;liga företag eller företag som har medgetts särskilda eller&lt;br&gt;exklusiva rättigheter varken beslutar om eller vidmakthåller&lt;br&gt;åtgärder som strider mot denna förordning. Bestämmelserna&lt;br&gt;i denna förordning bör även gälla företag som har fått i&lt;br&gt;uppdrag att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse,&lt;br&gt;förutsatt att tillämpningen av bestämmelserna inte rättsligt&lt;br&gt;eller faktiskt hindrar dem från att utföra de särskilda uppgifter&lt;br&gt;som de har tilldelats. Dock får inte utvecklingen av handeln&lt;br&gt;därigenom påverkas i en sådan omfattning att det strider mot&lt;br&gt;gemenskapens intressen. Kommissionen skall ha möjlighet att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;se till att dessa principer tillämpas och att meddela med-&lt;br&gt;lemsstaterna de direktiv eller beslut som kan behövas för detta&lt;br&gt;ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare bestämmelserna om tillämpningen av de grund-&lt;br&gt;läggande principerna i denna förordning skall utformas på så&lt;br&gt;sätt att de dels säkerställer en effektiv tillsyn och förenklar den&lt;br&gt;administrativa kontrollen så mycket som möjligt, dels till-&lt;br&gt;godoser företagens behov av rättssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första hand åligger det företagen själva att bedöma om deras&lt;br&gt;avtal, beslut eller samordnade förfaranden huvudsakligen&lt;br&gt;medför konkurrensbegränsningar eller sådana ekonomiska&lt;br&gt;vinster som kan rättfärdiga dessa begränsningar och att i&lt;br&gt;enlighet med denna bedömning på eget ansvar bestämma om&lt;br&gt;dessa avtal, beslut eller samordnade förfaranden är lagliga&lt;br&gt;eller olagliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagen bör därför tillåtas att träffa eller tillämpa avtal utan&lt;br&gt;att behöva offentliggöra dem. Det föreligger således en risk att&lt;br&gt;sådana avtal kan förklaras ogiltiga med retroaktiv verkan om&lt;br&gt;de skulle undersökas till följd av en anmälan eller på kommis-&lt;br&gt;sionens eget initiativ, men detta utesluter inte att de med&lt;br&gt;retroaktiv verkan kan förklaras lagliga i händelse av en sådan&lt;br&gt;senare undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagen kan emellertid i vissa fall önska att de behöriga&lt;br&gt;myndigheterna hjälper dem med att fastställa om deras avtal,&lt;br&gt;beslut eller samordnade förfaranden är i överensstämmelse&lt;br&gt;med gällande regler. Det bör därför införas ett förfarande som&lt;br&gt;innebär att företagen till kommissionen får inlämna ansök-&lt;br&gt;ningar och att dessa offentliggörs i sammandrag i Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas officiella tidning så att berörd tredje man kan&lt;br&gt;framföra synpunkter på avtalet i fråga. Om inget klagomål&lt;br&gt;framställs av någon medlemsstat eller berörd tredje man, och&lt;br&gt;om kommissionen inte inom en fastställd tidsfrist meddelar de&lt;br&gt;sökande att det finns allvarliga tvivel beträffande lagligheten&lt;br&gt;av avtalet i fråga, bör avtalet anses undantaget från förbudet&lt;br&gt;för den tid som redan har förflutit och under ytterligare tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att de avtal som behövs för att minska&lt;br&gt;störningar till följd av transportmarknadens struktur är av&lt;br&gt;undantagskaraktär bör, när rådet har konstaterat att det&lt;br&gt;föreligger ett krisläge, företag som önskar erhålla godkännan-&lt;br&gt;de för ett sådant avtal åläggas att anmäla det till kommissio-&lt;br&gt;nen. Kommissionens godkännande skall träda i kraft först vid&lt;br&gt;tidpunkten för beslutet. Giltighetstiden för ett sådant god-&lt;br&gt;kännande bör inte överstiga tre år efter det att rådet har&lt;br&gt;konstaterat att det föreligger ett krisläge, och beslutet bör&lt;br&gt;endast förnyas om rådet på nytt konstaterar att det föreligger&lt;br&gt;ett krisläge. Godkännandet bör under alla omständigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;448&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphöra att gälla senast sex månader efter det att rådet har&lt;br&gt;genomfört lämpliga åtgärder för att säkerställa stabiliteten på&lt;br&gt;den transportmarknad som avtalet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa en enhetlig tillämpning inom den gemen-&lt;br&gt;samma marknaden av konkurrensreglerna för transportområdet&lt;br&gt;är det nödvändigt att fastställa regler som gör det möjligt för&lt;br&gt;kommissionen att, i nära och ständig samverkan med med-&lt;br&gt;lemsstaternas behöriga myndigheter, vidta de åtgärder som är&lt;br&gt;nödvändiga för att tillämpa dessa konkurrensregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För detta ändamål skall kommissionen erhålla medverkan från&lt;br&gt;medlemsstaternas behöriga myndigheter och ha befogenhet&lt;br&gt;inom hela den gemensamma marknaden att begära de upp-&lt;br&gt;lysningar och genomföra de undersökningar som behövs för&lt;br&gt;att få kännedom om sådana avtal, beslut och samordnade&lt;br&gt;förfaranden samt sådant missbruk av en dominerande ställning&lt;br&gt;som är förbjudna enligt denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en medlemsstat vid tillämpningen av förordningen i ett&lt;br&gt;särskilt fall anser att det uppkommer principfrågor som rör&lt;br&gt;den gemensamma transportpolitiken, bör sådana frågor kunna&lt;br&gt;undersökas av rådet. Alla allmänna frågor som uppstår i&lt;br&gt;samband med genomförandet av konkurrenspolitiken på&lt;br&gt;transportområdet bör kunna hänvisas till rådet. Ett förfarande&lt;br&gt;skall införas för att säkerställa att beslut om att tillämpa&lt;br&gt;förordningen i ett visst fall fattas av kommissionen först sedan&lt;br&gt;rådet har undersökt principfrågorna och med beaktande av de&lt;br&gt;riktlinjer som framkommer vid undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna fullgöra sin uppgift att övervaka tillämpningen&lt;br&gt;av bestämmelserna i denna förordning skall kommissionen ha&lt;br&gt;befogenhet att rikta rekommendationer och beslut till företag&lt;br&gt;eller företagssammanslutningar för att få dem att upphöra med&lt;br&gt;överträdelser av förordningens bestämmelser om förbud mot&lt;br&gt;vissa avtal, beslut och samordnade förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att förordningens förbud iakttas och att de&lt;br&gt;skyldigheter som genom denna förordning har ålagts företag&lt;br&gt;och företagssammanslutningar uppfylls, skall böter och viten&lt;br&gt;kunna åläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De berörda företagen skall medges rätt att yttra sig inför&lt;br&gt;kommissionen, tredje man vars intressen kan beröras av ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut skall ges tillfälle att i förväg framföra sina synpunkter&lt;br&gt;och det skall ses till att fattade beslut ges vidsträckt publicitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen bör i enlighet med fördragets artikel 172 ges&lt;br&gt;oinskränkt rätt att pröva kommissionens beslut att ålägga böter&lt;br&gt;eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandet av förordningens förbud beträffande avtal,&lt;br&gt;beslut och samordnade förfaranden som föreligger när denna&lt;br&gt;förordning offentliggörs i Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;officiella tidning bör senareläggas sex månader för att under-&lt;br&gt;lätta företagens anpassning till bestämmelserna i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom en lämplig tidsfrist från det att de förhandlingar som&lt;br&gt;skall föras med de tredje länder som har undertecknat den&lt;br&gt;reviderade konventionen om sjöfart på Rhen har avslutats bör&lt;br&gt;de ändringar vidtas i denna förordning i sin helhet som kan&lt;br&gt;visa sig nödvändiga med hänsyn till de skyldigheter som följer&lt;br&gt;av den reviderade konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen bör ändras om så behövs mot bakgrund av de&lt;br&gt;erfarenheter som har vunnits inom en treårsperiod. Det bör&lt;br&gt;särskilt övervägas om med hänsyn till utvecklingen av den&lt;br&gt;gemensamma transportpolitiken under denna period för-&lt;br&gt;ordningens räckvidd borde utsträckas till att omfatta avtal,&lt;br&gt;beslut och samordnade förfaranden samt missbruk av en&lt;br&gt;dominerande ställning som inte påverkar handeln mellan&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om transporter på järnväg, landsväg och inre vatten-&lt;br&gt;vägar gäller bestämmelserna i denna förordning alla avtal,&lt;br&gt;beslut och samordnade förfaranden som har till syfte eller&lt;br&gt;resultat att fastställa transportpriser och -villkor, begränsa eller&lt;br&gt;kontrollera transportutbudet, dela upp transportmarknader,&lt;br&gt;utnyttja tekniska förbättringar eller åstadkomma tekniskt&lt;br&gt;samarbete eller gemensam finansiering eller gemensamt köp&lt;br&gt;av transportutrustning eller tillbehör, där sådan verksamhet&lt;br&gt;har direkt samband med tillhandahållandet av transporttjänster&lt;br&gt;och behövs för transportverksamhet som drivs gemensamt av&lt;br&gt;en sådan grupp av företag inom trafiken på landsväg och inre&lt;br&gt;vattenvägar som avses i artikel 4, samt missbruk av en&lt;br&gt;dominerande ställning på transportmarknaden. Dessa be-&lt;br&gt;stämmelser gäller även den verksamhet som drivs av dem som&lt;br&gt;tillhandahåller transportrelaterade tjänster och som har&lt;br&gt;ovannämnda syfte eller resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;449&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot konkurrensbegränsande åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av artikel 3-6 förbjuds följande såsom&lt;br&gt;oförenliga med den gemensamma marknaden utan att det krävs&lt;br&gt;ett föregående beslut: alla avtal mellan företag, beslut av&lt;br&gt;företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som&lt;br&gt;kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till&lt;br&gt;syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida&lt;br&gt;konkurrensen inom den gemensamma marknaden, särskilt de&lt;br&gt;som innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) transportpriser och -villkor eller andra affärsvillkor direkt&lt;br&gt;eller indirekt fastställs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) transportutbudet, marknader, teknisk utveckling eller&lt;br&gt;investeringar begränsas eller kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) transpoitmarknader delas upp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) olika villkor tillämpas på likvärdiga transaktioner med&lt;br&gt;handelspartners, som därmed får en konkurrensnackdel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) det ställs som villkor för ingående av avtal att avtalsparter-&lt;br&gt;na åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin&lt;br&gt;natur eller enligt handelsbruk har något samband med&lt;br&gt;tillhandahållandet av transporttjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag för tekniska avtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förbudet enligt artikel 2 gäller inte avtal, beslut och&lt;br&gt;samordnade förfaranden som har till syfte och resultat att&lt;br&gt;utnyttja tekniska förbättringar eller uppnå tekniskt samarbete&lt;br&gt;genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;standardisering av utrustning, transporttillbehör, fordon&lt;br&gt;eller fasta installationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) utbyte eller gemensam användning av personal, utrustning,&lt;br&gt;fordon eller fasta installationer för utförandet av trans-&lt;br&gt;porttjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;organisation och utförande av successiva, kompletterings-,&lt;br&gt;ersättnings- eller kombinerade transporter och fastställande&lt;br&gt;och tillämpning av totalpriser och -villkor för sådan&lt;br&gt;verksamhet, inklusive särskilda priserbjudanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) användning för resor med ett enda transportmedel av de&lt;br&gt;sträckor som är mest rationella från driftssynpunkt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;samordning av tidtabeller for anslutande förbindelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;sammanslagning av enstaka försändelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) uppställande av enhetliga regler för tariffernas struktur och&lt;br&gt;villkoren för tillämpningen av dessa, förutsatt att dessa&lt;br&gt;regler inte omfattar transportpriser och -villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kommissionen skall vid behov lägga fram förslag för rådet&lt;br&gt;om att utvidga eller förkorta uppräkningen i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag för grupper av små och medelstora företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i&lt;br&gt;artikel 2 är undantagna från förbudet i samma artikel, om&lt;br&gt;syftet är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— upprättande och drift av grupper av företag inom trafiken&lt;br&gt;på landsväg och inre vattenvägar för att bedriva trans-&lt;br&gt;portverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— gemensam finansiering eller gemensamt köp av trans-&lt;br&gt;portutrustning eller -tillbehör, om denna verksamhet har&lt;br&gt;direkt samband med tillhandahållandet av transporttjänster&lt;br&gt;och behövs för den gemensamma verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;av ovannämnda grupper av företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsatt att gruppens totala transportkapacitet inte överstiger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 10 000 ton vid transport på landsväg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 500 000 ton vid transport på inre vattenvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den individuella transportkapaciteten hos vaije företag som&lt;br&gt;tillhör en sådan grupp får inte överstiga 1 000 ton vid trans-&lt;br&gt;port på landsväg eller 50 000 ton vid transport på inre&lt;br&gt;vattenvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Om tillämpningen av ett sådant avtal, beslut eller samord-&lt;br&gt;nat förfarande som avses i punkt 1 i ett visst fall har verk-&lt;br&gt;ningar som är oförenliga med de villkor som anges i artikel 5&lt;br&gt;och utgör ett missbruk av undantaget från bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 2, kan företagen eller företagssammanslutningarna&lt;br&gt;åläggas att få dessa verkningar att upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från tillämpning av förbudet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i artikel 2 kan förklaras inte tillämpligt med retroak-&lt;br&gt;tiv verkan beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vaije avtal eller grupp av avtal mellan företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vaije beslut eller grupp av beslut som fattas av en före-&lt;br&gt;tagssammanslutning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;450&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vaije samordnat förfarande eller grupp av samordnade&lt;br&gt;förfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som bidrar till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att förbättra kvaliteten på transporttjänster, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att främja större kontinuitet och stabilitet när det gäller att&lt;br&gt;tillgodose transportbehoven på marknader där tillgång och&lt;br&gt;efterfrågan är underkastade avsevärda tidsmässiga sväng-&lt;br&gt;ningar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att öka företagens produktivitet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och samtidigt tar rimlig hänsyn till transportkonsumentemas&lt;br&gt;intressen och varken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) ålägger de berörda transportföretagen begränsningar som&lt;br&gt;inte är nödvändiga för att nå ovannämnda mål eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) gör det möjligt för dessa företag att sätta konkurrensen ur&lt;br&gt;spel när det gäller en väsentlig del av den berörda trans-&lt;br&gt;portmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal avsedda att minska störningar till följd av trans-&lt;br&gt;portmarknadens struktur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Till dess att rådet vidtar lämpliga ågärder inom ramen för&lt;br&gt;den gemensamma transportpolitiken för att säkerställa en stabil&lt;br&gt;transportmarknad kan förbudet i artikel 2 förklaras inte&lt;br&gt;tillämpligt på avtal, beslut och samordnade förfaranden som&lt;br&gt;kan minska störningar på marknaden i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Beslut enligt det förfarande som anges i artikel 14 om att&lt;br&gt;inte tillämpa förbudet i artikel 2 far inte fattas förrän rådet,&lt;br&gt;antingen med kvalificerad majoritet eller, om en medlemsstat&lt;br&gt;anser att villkoren i fördragets artikel 75.3 är uppfyllda,&lt;br&gt;enhälligt, på grundval av ett utlåtande från kommissionen har&lt;br&gt;konstaterat att det föreligger ett krisläge på hela transport-&lt;br&gt;marknaden eller en del av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 2, kan&lt;br&gt;förbudet i artikel 2 förklaras inte tillämpligt endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet i fråga&lt;br&gt;inte ålägger de berörda företagen begränsningar som inte&lt;br&gt;är nödvändiga för att minska störningarna, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) inte ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur&lt;br&gt;spel när det gäller en väsentlig del av den berörda trans-&lt;br&gt;portmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtals och besluts ogiltighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije avtal eller beslut som är förbjudet enligt föregående&lt;br&gt;bestämmelser är ogiltigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot missbruk av en dominerande ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning&lt;br&gt;inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av&lt;br&gt;den är, i den mån handeln mellan medlemsstater påverkas&lt;br&gt;därigenom, förbjudet såsom oförenligt med den gemensamma&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant missbruk kan särskilt bestå i att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) direkt eller indirekt bestämma oskäliga transportpriser&lt;br&gt;eller -villkor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) begränsa transportutbudet, marknader eller teknisk ut-&lt;br&gt;veckling till skada för konsumenterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) tillämpa olika villkor på likvärdiga transaktioner med&lt;br&gt;handelspartners, som därmed får en konkurrensnackdel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) ställa som villkor för ingående av avtal att avtalsparterna&lt;br&gt;åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur&lt;br&gt;eller enligt handelsbruk har något samband med till-&lt;br&gt;handahållandet av transporttjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliga foretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;När det gäller offentliga företag och företag som av&lt;br&gt;medlemsstaterna har medgetts särskilda eller exklusiva&lt;br&gt;rättigheter skall medlemsstaterna varken besluta om eller&lt;br&gt;vidmakthålla åtgärder som strider mot bestämmelserna i&lt;br&gt;föregående artiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Bestämmelserna i föregående artiklar gäller företag som&lt;br&gt;har fått i uppdrag att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt&lt;br&gt;intresse, förutsatt att tillämpningen av bestämmelserna inte&lt;br&gt;rättsligt eller faktiskt hindrar dem från att utföra de särskilda&lt;br&gt;uppgifter som de har tilldelats. Utvecklingen av handeln får&lt;br&gt;inte påverkas i en sådan omfattning att det skulle strida mot&lt;br&gt;gemenskapens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Kommissionen skall övervaka tillämpningen av bestämmel-&lt;br&gt;serna i denna artikel och skall meddela medlemsstaterna de&lt;br&gt;direktiv eller beslut som kan behövas för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;451&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfaranden vid klagomål eller på kommissionens&lt;br&gt;eget initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen kan efter att ha mottagit klagomål eller på eget&lt;br&gt;initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av be-&lt;br&gt;stämmelserna i artikel 2 eller 8 att upphöra eller för att&lt;br&gt;säkerställa att artikel 4.2 iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att framställa klagomål har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett berättigat&lt;br&gt;intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av förfaranden vid klagomål eller på&lt;br&gt;kommissionens eget initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Konstaterar kommissionen att det har skett en överträdelse&lt;br&gt;av artikel 2 eller 8, kan den genom beslut ålägga de berörda&lt;br&gt;företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med&lt;br&gt;överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna för-&lt;br&gt;ordning kan kommissionen, innan den fattar beslut enligt&lt;br&gt;föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda&lt;br&gt;företagen eller företagssammanslutningarna för att få dem att&lt;br&gt;upphöra med överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 4.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Finner kommissionen, efter att ha mottagit klagomål, att&lt;br&gt;det på grundval av den information som den har tillgång till&lt;br&gt;inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 2, 4.2 eller&lt;br&gt;8 mot ett avtal, beslut eller förfarande, skall den genom beslut&lt;br&gt;tillbakavisa klagomålet som obefogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Finner kommissionen, efter att ha mottagit klagomål eller&lt;br&gt;på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande&lt;br&gt;uppfyller villkoren i både artiklarna 2 och 5, skall den&lt;br&gt;meddela ett beslut om tillämpning av artikel 5. I beslutet skall&lt;br&gt;anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan&lt;br&gt;vara tidigare än tidpunkten för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av artikel 5 - invändningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa&lt;br&gt;artikel 5 beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfaranden som avses i artikel 2 och i vilka de deltar kan&lt;br&gt;framställa ansökningar till kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om kommissionen förfogar över allt tillgängligt be-&lt;br&gt;vismaterial och finner att en ansökan kan medges och inga&lt;br&gt;åtgärder enligt artikel 10 har vidtagits mot avtalet, beslutet&lt;br&gt;eller det samordnade förfarandet i fråga, skall den snarast&lt;br&gt;offentliggöra ansökan i sammandrag i Europeiska gemenska-&lt;br&gt;pernas officiella tidning och lämna berörd tredje man tillfälle&lt;br&gt;att framföra synpunkter till kommissionen inom trettio dagar.&lt;br&gt;Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens be-&lt;br&gt;rättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om kommissionen inte meddelar sökandena inom nittio&lt;br&gt;dagar från tidpunkten för ett sådant offentliggörande i Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapernas officiella tidning att det finns allvarliga&lt;br&gt;tvivel beträffande tillämpligheten av artikel 5, skall avtalet,&lt;br&gt;beslutet eller det samordnade förfarandet, förutsatt att det&lt;br&gt;överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i&lt;br&gt;ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan&lt;br&gt;har förflutit och under ytterligare högst tre år från offent-&lt;br&gt;liggörandet av ansökan i Europeiska gemenskapernas officiella&lt;br&gt;tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstaterar kommissionen, efter utgången av nittiodagars-&lt;br&gt;fristen men före utgången av treårs fristen, att villkoren för&lt;br&gt;tillämpning av artikel 5 inte är uppfyllda, skall den genom&lt;br&gt;beslut meddela att förbudet i artikel 2 gäller. Detta beslut kan&lt;br&gt;ges retroaktiv verkan, om de berörda parterna har lämnat&lt;br&gt;oriktiga uppgifter eller missbrukat undantaget från bestämmel-&lt;br&gt;serna i artikel 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om kommissionen inom nittiodagars fristen meddelar&lt;br&gt;sökandena i enlighet med punkt 3 första stycket, skall den&lt;br&gt;undersöka om villkoren i artiklarna 2 och 5 är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner kommissionen att villkoren i artiklarna 2 och 5 är&lt;br&gt;uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel 5. I&lt;br&gt;beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna&lt;br&gt;tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Giltighetstiden för och återkallande av beslut om&lt;br&gt;tillämpning av artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I beslut om tillämpning av artikel 5 som fattas med stöd av&lt;br&gt;artikel 11.4 eller artikel 12.4 andra stycket, skall anges för&lt;br&gt;vilken tid det skall gälla. Normalt skall denna tid inte under-&lt;br&gt;stiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;452&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning&lt;br&gt;av artikel 5 fortfarande gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Kommissionen kan återkalla eller ändra sitt beslut eller&lt;br&gt;förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) om de förhållanden som låg till grund för beslutet har&lt;br&gt;ändrats i något avseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats&lt;br&gt;med beslutet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har&lt;br&gt;utverkats på ett bedrägligt sätt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna&lt;br&gt;i artikel 2 som har beviljats dem genom beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv&lt;br&gt;verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tillämpning av artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som&lt;br&gt;avses i artikel 2 beträffande vilka parterna önskar åberopa&lt;br&gt;artikel 6 skall anmälas till kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Beslut av kommissionen om tillämpning av artikel 6 skall&lt;br&gt;träda i kraft först vid tidpunkten för beslutet. 1 beslutet skall&lt;br&gt;anges för vilken tid det skall gälla. Denna tid skall inte&lt;br&gt;överstiga tre år från den tidpunkt när rådet konstaterar att det&lt;br&gt;föreligger ett krisläge enligt artikel 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Kommissionen kan förnya beslutet, om rådet i enlighet&lt;br&gt;med det förfarande som anges i artikel 6.2 på nytt konstaterar&lt;br&gt;att det föreligger ett krisläge och om de övriga villkoren i&lt;br&gt;artikel 6 fortfarande är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Kommissionens beslut skall upphöra att gälla senast sex&lt;br&gt;månader efter det att de åtgärder som anges i artikel 6.1 har&lt;br&gt;genomförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Bestämmelserna i artikel 13.3 är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för domstolens prövning av beslutet är kommis-&lt;br&gt;sionen ensam behörig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att ålägga skyldigheter enligt artikel 4.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att meddela beslut enligt artiklarna 5 och 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge kommissionen varken har inlett ett förfarande för att&lt;br&gt;meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande&lt;br&gt;enligt artikel 12.3 första stycket, är medlemsstaternas myndig-&lt;br&gt;heter behöriga att avgöra om bestämmelserna i artikel 2 eller&lt;br&gt;8 är tillämpliga på fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan med medlemsstaternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kommissionen skall genomföra de förfaranden som&lt;br&gt;föreskrivs i denna förordning i nära och ständig samverkan&lt;br&gt;med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som har rätt att&lt;br&gt;framföra sina synpunkter på dessa förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kommissionen skall utan dröjsmål till medlemsstaternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och&lt;br&gt;ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som&lt;br&gt;tillställs kommissionen eller som den översänder i samband&lt;br&gt;med dessa förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Samråd skall ske med en rådgivande kommitté för kartell-&lt;br&gt;och monopolfrågor inom transportsektorn före beslut som&lt;br&gt;följer på ett förfarande enligt artikel 10 eller beslut enligt&lt;br&gt;artikel 12.3 andra stycket, eller enligt punkt 4 andra stycket,&lt;br&gt;i samma artikel eller enligt punkt 2 eller 3 i artikel 14.&lt;br&gt;Samråd skall också ske med den rådgivande kommittén före&lt;br&gt;beslut om att meddela tillämpningsföreskrifter enligt artikel&lt;br&gt;29.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av&lt;br&gt;tjänstemän som är sakkunniga i kartell- och monopolfrågor på&lt;br&gt;transportområdet. Varje medlemsstat skall utse två tjänstemän&lt;br&gt;som representanter, som var och en vid förhinder kan ersättas&lt;br&gt;av en annan tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde&lt;br&gt;som sammankallas av kommissionen och som hålls tidigast&lt;br&gt;fjorton dagar efter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall&lt;br&gt;fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas,&lt;br&gt;med uppgift om de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt&lt;br&gt;utkast till beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Den rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om&lt;br&gt;några ledamöter eller deras ersättare inte är närvarande. En&lt;br&gt;redogörelse för resultatet av överläggningarna skall bifogas&lt;br&gt;utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;453&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets behandling av principfrågor rörande den&lt;br&gt;gemensamma transportpolitiken som uppkommer i&lt;br&gt;särskilda fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kommissionen skall inte meddela ett beslut för vilket&lt;br&gt;samråd enligt artikel 16 är obligatoriskt förrän efter utgången&lt;br&gt;av en frist på tjugo dagar från den dag när den rådgivande&lt;br&gt;kommittén har avgett sitt yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Före utgången av den frist som anges i punkt 1 får varje&lt;br&gt;medlemsstat begära att rådet sammankallas för att tillsammans&lt;br&gt;med kommissionen behandla de principfrågor rörande den&lt;br&gt;gemensamma transportpolitiken som enligt medlemsstatens&lt;br&gt;uppfattning har samband med det ärende som skall avgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall inom trettio dagar efter en begäran från den&lt;br&gt;berörda medlemsstaten sammanträda uteslutande för att&lt;br&gt;behandla sådana principfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall inte meddela sitt beslut förrän efter rådets&lt;br&gt;sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Rådet kan vidare när som helst på begäran av en med-&lt;br&gt;lemsstat eller kommissionen behandla allmänna frågor som&lt;br&gt;uppkommer i samband med genom förandet av konkurrenspoli-&lt;br&gt;tiken inom transportsektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I samtliga fall där det begärs att rådet sammanträder för&lt;br&gt;att behandla principfrågor enligt punkt 2 eller allmänna frågor&lt;br&gt;enligt punkt 3 skall kommissionen inom ramen för denna&lt;br&gt;förordning ta hänsyn till de riktlinjer som framkommer vid&lt;br&gt;sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningar av transportbranscher&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om transportutvecklingen, prisrörelser eller prisstelhet på&lt;br&gt;transportområdet eller andra omständigheter tyder på att&lt;br&gt;konkurrensen på transportområdet är begränsad eller snedvri-&lt;br&gt;den inom den gemensamma marknaden inom ett visst geogra-&lt;br&gt;fiskt område eller i samband med en eller flera trafikleder,&lt;br&gt;eller i fråga om person- eller godsbefordran av en eller flera&lt;br&gt;bestämda kategorier, kan kommissionen besluta att företa en&lt;br&gt;allmän utredning av den berörda branschen och i samband&lt;br&gt;därmed begära att transportföretagen i denna bransch lämnar&lt;br&gt;de upplysningar och de handlingar som är nödvändiga för att&lt;br&gt;förverkliga de principer som är uppställda i artikel 2-8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;När kommissionen företar utredningar enligt punkt 1, skall&lt;br&gt;den även begära att företag eller grupper av företag, vars&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;storlek tyder på att de har en dominerande ställning inom den&lt;br&gt;gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den, lämnar&lt;br&gt;de uppgifter om företagens struktur och beteende som är&lt;br&gt;nödvändiga för att bedöma deras ställning mot bakgrund av&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Artiklarna 16.2-6, 17, 19, 20 och 21 är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om upplysningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har&lt;br&gt;tilldelats genom denna förordning får kommissionen inhämta&lt;br&gt;alla nödvändiga upplysningar hos medlemsstaternas regeringar&lt;br&gt;och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam-&lt;br&gt;manslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När kommissionen riktar en begäran om upplysningar till&lt;br&gt;ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samti-&lt;br&gt;digt sända en kopia av denna begäran till den behöriga&lt;br&gt;myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium före-&lt;br&gt;tagen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga&lt;br&gt;grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som&lt;br&gt;avses i artikel 22.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är före-&lt;br&gt;tagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller&lt;br&gt;juridiska personer och bolag, eller sammanslutningar som inte&lt;br&gt;är juridiska personer, de som är utsedda att företräda dem&lt;br&gt;enligt lag eller stadgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte&lt;br&gt;lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har&lt;br&gt;fastställts av kommissionen eller lämnar ofullständiga upp-&lt;br&gt;lysningar, skall kommissionen begära upplysningarna genom&lt;br&gt;beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs,&lt;br&gt;fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall&lt;br&gt;lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 22.1 b&lt;br&gt;och 23.1 c samt upplysas om rätten att få beslutet prövat av&lt;br&gt;domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut&lt;br&gt;till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars&lt;br&gt;territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt&lt;br&gt;säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;454&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar genomförda av&lt;br&gt;medlemsstaternas myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som&lt;br&gt;kommissionen anser påkallade enligt artikel 21.1 eller som den&lt;br&gt;har beslutat om enligt artikel 21.3. De tjänstemän hos med-&lt;br&gt;lemsstaternas behöriga myndigheter som har till uppgift att&lt;br&gt;genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter&lt;br&gt;efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den&lt;br&gt;behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium&lt;br&gt;undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange&lt;br&gt;föremålet för och syftet med undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndig-&lt;br&gt;heten i medlemsstaten inom vars territorium undersökningen&lt;br&gt;skall genomföras kan kommissionens tjänstemän biträda&lt;br&gt;myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens befogenheter vid undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har&lt;br&gt;tilldelats genom denna förordning får den genomföra alla&lt;br&gt;nödvändiga undersökningar hos företag och företagssam-&lt;br&gt;manslutningar. För detta ändamål har de av kommissionen&lt;br&gt;bemyndigade tjänstemännen befogenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;att granska böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) att göra kopior eller utdrag av böcker och affärshand-&lt;br&gt;lingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) att begära muntliga förklaringar på ort och ställe,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markom-&lt;br&gt;råden och transportmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De tjänstemän som av kommissionen har fått i uppdrag att&lt;br&gt;genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter&lt;br&gt;efter företeende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet&lt;br&gt;för och syftet med undersökningen samt de påföljder som&lt;br&gt;avses i artikel 22.1 c för det fall att begärda böcker eller&lt;br&gt;andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall i god tid före undersökningen underrätta&lt;br&gt;den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars&lt;br&gt;territorium undersökningen skall genomföras om under-&lt;br&gt;sökningsuppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens&lt;br&gt;identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att&lt;br&gt;underkasta sig de undersökningar som kommissionen har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet&lt;br&gt;med undersökningen, fastställas när den skall bölja och anges&lt;br&gt;de påföljder som avses i artiklarna 22.1 c och 23.1 d samt&lt;br&gt;upplysas om rätten att få beslutet prövat av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Kommissionen skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha&lt;br&gt;samrått med den behöriga myndigheten i den medlemsstat&lt;br&gt;inom vars territorium undersökningen skall genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall&lt;br&gt;genomföras kan, på begäran av myndigheten eller kommissio-&lt;br&gt;nen, hjälpa kommissionens tjänstemän vid fullgörandet av&lt;br&gt;deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har&lt;br&gt;beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda med-&lt;br&gt;lemsstaten lämna de av kommissionen bemyndigade tjänste-&lt;br&gt;männen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt&lt;br&gt;undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall medlemsstater-&lt;br&gt;na efter samråd med kommissionen vidta nödvändiga åtgärder&lt;br&gt;före den 1 januari 1970.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kommissionen kan ålägga företag och företagssammanslut-&lt;br&gt;ningar böter om lägst etthundra och högst femtusen beräk-&lt;br&gt;ningsenheter, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan&lt;br&gt;enligt artikel 12 eller i en anmälan enligt artikel 14,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt&lt;br&gt;artikel 18 eller artikel 19.3 eller 19.5 eller inte lämnar en&lt;br&gt;uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut&lt;br&gt;enligt artikel 19.5, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 20 eller&lt;br&gt;21 framlägger begärda böcker eller andra affärshandlingar&lt;br&gt;på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en&lt;br&gt;undersökning som har beslutats enligt artikel 21.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kommissionen kan ålägga företag och företagssammanslut-&lt;br&gt;ningar böter om lägst ettusen och högst en miljon beräknings-&lt;br&gt;enheter, eller ett högre belopp som dock inte får överstiga tio&lt;br&gt;procent av föregående räkenskapsårs omsättning för vaije&lt;br&gt;företag som deltagit i överträdelsen, om de uppsåtligen eller&lt;br&gt;av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) överträder bestämmelserna i artikel 2 eller 8, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;455&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;br&gt;till EES-lagen &lt;sub&gt;3n&lt;/sub&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av&lt;br&gt;artikel 13.1 eller 14.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till över-&lt;br&gt;trädelsens svårighetsgrad och till dess varaktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i artiklarna 16.3-6 och 17 är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte&lt;br&gt;straffrättslig karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kommissionen kan förelägga företag och företagssam-&lt;br&gt;manslutningar viten om lägst femtio och högst ettusen be-&lt;br&gt;räkningsenheter om dagen, räknat från den dag som anges i&lt;br&gt;beslutet, för att förmå dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) att upphöra med en överträdelse av artikel 2 eller 8 i&lt;br&gt;denna förordning enligt ett åläggande med stöd av artikel&lt;br&gt;11 eller att efterkomma ett åläggande enligt artikel 4.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) att upphöra med vaije åtgärd som har förbjudits enligt&lt;br&gt;artikel 13.3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar&lt;br&gt;som kommissionen har begärt genom beslut enligt artikel&lt;br&gt;19.5,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) att underkasta sig en sådan undersökning som kommissio-&lt;br&gt;nen har beslutat om enligt artikel 21.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort&lt;br&gt;skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan&lt;br&gt;kommissionen fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är&lt;br&gt;lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Bestämmelserna i artiklarna 16.3-6 och 17 är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen har oinskränkt prövningsrätt enligt fördragets&lt;br&gt;artikel 172 att pröva beslut genom vilka kommissionen har&lt;br&gt;fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned&lt;br&gt;eller höja ålagda böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningsenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av artikel 23-24 skall beräkningsenheten vara&lt;br&gt;den som har fastställts för upprättandet av gemenskapens&lt;br&gt;budget enligt fördragets artiklar 207 och 209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör med parterna och tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 11, 12.3&lt;br&gt;andra stycket, 12.4, 13.3, 14.2 och 14.3, 22 och 23, skall den&lt;br&gt;lämna berörda företag och företagssammanslutningar tillfälle&lt;br&gt;att yttra sig över dess anmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om kommissionen eller medlemsstaternas behöriga&lt;br&gt;myndigheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra&lt;br&gt;fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer&lt;br&gt;att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt&lt;br&gt;intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om kommissionen avser att utfärda icke-ingripande besked&lt;br&gt;med stöd av artikel 5 eller 6, skall den offentliggöra ifrågava-&lt;br&gt;rande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag&lt;br&gt;och lämna vaije berörd tredje man tillfälle att framföra sina&lt;br&gt;synpunkter inom den tidsfrist som kommissionen fastställer&lt;br&gt;och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggörandet&lt;br&gt;skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras&lt;br&gt;affärshemligheter skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 18-21&lt;br&gt;får endast användas för det med begäran eller undersökningen&lt;br&gt;avsedda ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 26 och&lt;br&gt;28 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndig-&lt;br&gt;heter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte röja&lt;br&gt;information som de har inhämtat med stöd av denna för-&lt;br&gt;ordning och som är av sådant slag att den omfattas av sekre-&lt;br&gt;tess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra&lt;br&gt;hinder för offentliggörande av allmän information eller&lt;br&gt;undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda&lt;br&gt;företag eller företagssammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;456&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliggörande av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Kommissionen skall offentliggöra de beslut den fattar&lt;br&gt;enligt artiklarna 11, 12.3 andra stycket, 12.4, 13.3, 14.2 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och&lt;br&gt;huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till före-&lt;br&gt;tagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter&lt;br&gt;skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsföreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen har rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter om&lt;br&gt;form, innehåll och övriga detaljer i klagomål enligt artikel 10,&lt;br&gt;ansökningar enligt artikel 12, anmälningar enligt artikel 14.1&lt;br&gt;samt förhör enligt artikel 26.1 och 26.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande, befintliga avtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Trots bestämmelsen i punkt 1 träder artikel 8 i kraft dagen&lt;br&gt;efter det att denna förordning har offentliggjorts i Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Förbudet i artikel 2 gäller från och med den 1 januari&lt;br&gt;1969 alla avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses&lt;br&gt;i artikel 2 och som förelåg vid denna förordnings ikraftträdan-&lt;br&gt;de eller som tillkom mellan den tidpunkten och tidpunkten för&lt;br&gt;offentliggörandet av denna förordning i Europeiska gemenska-&lt;br&gt;pernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Punkt 3 får inte åberopas mot företag eller företagssam-&lt;br&gt;manslutningar som före dagen efter offentliggörandet av&lt;br&gt;förordningen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;br&gt;har upphört att tillämpa avtal, beslut eller samordnade&lt;br&gt;förfaranden i vilka de har varit parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översyn av förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Inom sex månader från det att de förhandlingar som skall&lt;br&gt;föras med de tredje länder som har undertecknat den revidera-&lt;br&gt;de konventionen om sjöfart på Rhen har avslutats skall rådet&lt;br&gt;på kommissionens förslag vidta de ändringar i denna för-&lt;br&gt;ordning som kan visa sig nödvändiga med hänsyn till de&lt;br&gt;skyldigheter som följer av den reviderade konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Kommissionen skall före den 1 januari 1971 till rådet&lt;br&gt;överlämna en sammanfattande rapport om tillämpningen av&lt;br&gt;denna förordning och före den 1 juli 1971 lägga fram ett&lt;br&gt;förslag till förordning om nödvändiga ändringar i denna&lt;br&gt;förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Bryssel den 19 juli 1968.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. L. SCALFARO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386R4056/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 378/4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 4056/86&lt;br&gt;av den 22 december 1986&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT&lt;br&gt;DENNA FÖRORDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 84.2 och 87 i&lt;br&gt;detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande*,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs&lt;br&gt;yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensreglerna utgör en del av fördragets allmänna&lt;br&gt;bestämmelser, vilka också gäller för sjöfarten. Detaljerade&lt;br&gt;regler för hur bestämmelserna skall tillämpas finns i fördragets&lt;br&gt;kapitel om konkurrensregler eller skall fastställas enligt de&lt;br&gt;förfaranden som anges där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rådets förordning nr 141’ gäller rådets förordning nr&lt;br&gt;17&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; inte transporter. Rådets förordning (EEG) nr 1017/68&lt;sup&gt;5&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;gäller enbart inlandstransporter. Kommissionen har för&lt;br&gt;närvarande alltså inga möjligheter att direkt undersöka fall där&lt;br&gt;man misstänker brott mot artiklarna 85 och 86 inom sjöfarten.&lt;br&gt;Kommissionen har för övrigt inte de egna befogenheter att&lt;br&gt;fatta beslut eller ålägga påföljder som krävs för att få de&lt;br&gt;överträdelser den konstaterar att upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen kräver att en förordning antas om tillämpning av&lt;br&gt;konkurrensreglerna på sjötransporter. Rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 954/79 av den 15 maj 1979 om medlemsstaternas&lt;br&gt;ratifikation av eller anslutning till Förenta nationernas kon-&lt;br&gt;vention om en uppförandekod för linjekonferenser* kommer&lt;br&gt;att medföra att koden tillämpas på ett betydande antal kon-&lt;br&gt;ferenser som trafikerar gemenskapen. Förordningen om&lt;br&gt;tillämpning av konkurrensreglerna på sjötransporter, som&lt;br&gt;förutses i det sista stycket i ingressen till förordning (EEG) nr&lt;br&gt;954/79, bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;EGT nr C 172, 2.7.1984 , s. 178 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr C 255, 13.10,1986, s. 169.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;EGT nr C 77, 21.3.1983, s. 13 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr C 344, 31.12.1985, s. 31.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;EGT nr 124, 28.11.1962, s. 2751/62.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;EGT nr L 121, 17.5.1979, s. 1.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beakta att koden antagits. Då det gäller konferenser för vilka&lt;br&gt;uppförandekoden gäller bör förordningen fylla ut koden eller&lt;br&gt;göra den mer exakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synes vara att föredra att låta rederier i trampfart stå&lt;br&gt;utanför förordningens tillämpningsområde, eftersom fraktsat-&lt;br&gt;serna för denna trafik förhandlas fritt från fall till fall be-&lt;br&gt;roende på tillgång och efterfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen bör beakta att det är nödvändigt att å ena sidan&lt;br&gt;sörja för tillämpningsregler som gör att kommissionen kan&lt;br&gt;säkerställa att konkurrensen på den gemensamma marknaden&lt;br&gt;inte snedvrids på ett otillbörligt sätt och att å andra sidan&lt;br&gt;undvika att sektorn blir alltför reglerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen bör ange tillämpningsområdet för föreskrifterna&lt;br&gt;i artiklarna 85 och 86 i fördraget och därvid beakta sjöfartens&lt;br&gt;särdrag. Handeln mellan medlemsstaterna kan påverkas av&lt;br&gt;konkurrensbegränsande förfaranden eller missbruk inom den&lt;br&gt;internationella sjöfarten, inklusive transport inom gemenska-&lt;br&gt;pen, till eller från gemenskapens hamnar. Sådana restriktiva&lt;br&gt;förfaranden eller missbruk kan påverka konkurrensen, både&lt;br&gt;mellan hamnar i de olika medlemsstaterna genom att förändra&lt;br&gt;deras upptagningsområden och mellan verksamheter i de olika&lt;br&gt;upptagningsområdena och störa handelsmönster inom gemen-&lt;br&gt;skapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa typer av tekniska avtal, beslut och samordnade för-&lt;br&gt;faranden kan undantas från förbudet mot konkurrensbegrän-&lt;br&gt;sande förfaranden eftersom de allmänt sett inte begränsar&lt;br&gt;konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppundantag bör göras för linjekonferenser. Linjekon-&lt;br&gt;ferenser har en stabiliserande verkan som tillförsäkrar&lt;br&gt;avlastama pålitlig trafik. De bidrar allmänt till att tillhandahål-&lt;br&gt;la ändamålsenliga, effektiva och tidtabellsbundna sjötrans-&lt;br&gt;porter och tar rimlig hänsyn till transportbrukamas intressen.&lt;br&gt;Sådana resultat kan bara uppnås genom det samarbete som&lt;br&gt;rederierna utvecklar i linjekonferenser om fraktsatser och, vid&lt;br&gt;behov, om tillgänglig kapacitet eller tilldelning av last för&lt;br&gt;skeppning, samt om inkomst. Konferenserna är i de flesta fall&lt;br&gt;fortfarande föremål för effektiv konkurrens både från icke-&lt;br&gt;konferensansluten tidtabellsbunden trafik och i vissa fall från&lt;br&gt;trampfart och andra transportslag. Flottornas rörlighet är&lt;br&gt;betecknande för sjöfartens utbudsstruktur och gör att kon-&lt;br&gt;ferenserna är utsatta för ständig konkurrens som de i allmän-&lt;br&gt;het inte kan avlägsna såvitt gäller en betydande andel av de&lt;br&gt;berörda sjötransporterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;458&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386R4056/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 378/5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förhindra att konferenser handlar på ett sätt som strider&lt;br&gt;mot artikel 85.3 i fördraget bör vissa villkor och förpliktelser&lt;br&gt;kopplas till undantaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med villkoren bör vara att förhindra att konferenserna&lt;br&gt;infor konkurrensbegränsningar som inte är nödvändiga for att&lt;br&gt;uppnå de mål som ligger till grund for undantaget. Kon-&lt;br&gt;ferenser bör därför inte på samma rutt tillämpa olika fraktsat-&lt;br&gt;ser och fraktvillkor, enbart beroende på ursprungsland eller på&lt;br&gt;det transporterade godsets destination, och därigenom för-&lt;br&gt;orsaka en nedgång för handeln inom gemenskapen som är till&lt;br&gt;skada för vissa hamnar, avlastare, rederier eller dem som&lt;br&gt;tillhandahåller transportanknutna tjänster. Vidare bör lojali-&lt;br&gt;tetsarrangemang bara tillåtas om de överensstämmer med&lt;br&gt;regler som inte unilateralt begränsar transportbrukamas frihet&lt;br&gt;och därigenom konkurrensen inom sjöfartsnäringen, dock utan&lt;br&gt;att detta innebär någon inskränkning av rätten for en konferens&lt;br&gt;att bestraffa transportbrukare som med oegentliga medel&lt;br&gt;försöker undvika den lojalitets förpliktelse som krävs i utbyte&lt;br&gt;mot rabatter, sänkta fraktsatser eller kommission som till-&lt;br&gt;erkänts dem av konferensen. Det måste stå transportbrukama&lt;br&gt;fritt att besluta om vilka foretag de vill vända sig till då det&lt;br&gt;gäller inlandstransporter eller hamntjänster som inte omfattas&lt;br&gt;av fraktkostnaden eller andra kostnader som ingår i avtalet&lt;br&gt;med rederiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa förpliktelser bör också knytas till undantaget. Transport-&lt;br&gt;brukama bör alltid ha möjlighet att ta del av de fraktsatser och&lt;br&gt;fraktvillkor som konferensmedlemmama tillämpar, eftersom&lt;br&gt;transport inom landet som organiseras av avlastare fortfarande&lt;br&gt;regleras av förordning (EEG) nr 1017/68. Det bör föreskrivas&lt;br&gt;att skiljedomar och av forlikningsmän utfärdade rekommenda-&lt;br&gt;tioner som har godtagits av parterna genast skall anmälas till&lt;br&gt;kommissionen för att den skall kunna kontrollera att kon-&lt;br&gt;ferenserna inte därigenom undantas från de villkor som&lt;br&gt;föreskrivs i förordningen och alltså inte bryter mot före-&lt;br&gt;skrifterna i artiklarna 85 och 86.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd mellan transportbrukareeller brukarorganisationeroch&lt;br&gt;konferenser kan leda till effektivare sjötransporter som tar&lt;br&gt;större hänsyn till transportbrukamasbehov. Undantag bör alltå&lt;br&gt;göras för vissa konkurrensbegränsande förfaranden som kan&lt;br&gt;följa av sådant samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag får inte göras om inte villkoren i artikel 85.3 är&lt;br&gt;uppfyllda. Kommissionen måste därför ha befogenhet att vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder om ett avtal eller ett samordnat förfarande&lt;br&gt;på grund av särskilda omständigheter visar sig få vissa följder&lt;br&gt;som är oförenliga med artikel 85.3. På grund av den särskilda&lt;br&gt;roll som konferenserna spelar på linjesjöfartens område bör&lt;br&gt;kommissionens reaktioner vara rimliga och ske gradvis.&lt;br&gt;Kommissionen bör alltså ha befogenhet att först utfärda&lt;br&gt;rekommendationer och sedan fatta beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den automatiska ogiltighet som artikel 85.2 stadgar för avtal&lt;br&gt;eller beslut som inte har beviljats undantag med stöd av artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85.3, på grund av sin diskriminerande karaktär eller andra&lt;br&gt;egenskaper, gäller endast sådana delar av avtalet som omfattas&lt;br&gt;av förbudet i artikel 85.1 och gäller avtalet i dess helhet&lt;br&gt;endast om dessa delar inte verkar kunna avskiljas från avtalet.&lt;br&gt;Kommissionen bör därför, om den finner att brott mot grupp-&lt;br&gt;undantaget föreligger, antingen precisera vilka delar av avtalet&lt;br&gt;som omfattas av förbudet och följaktligen är automatiskt&lt;br&gt;ogiltiga eller ange varför dessa delar inte kan avskiljas från&lt;br&gt;resten av avtalet och varför detta då är ogiltigt i sin helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av de internationella sjötransporternas särdrag bör&lt;br&gt;hänsyn tas till att tillämpningen av denna förordning på vissa&lt;br&gt;konkurrensbegränsandeförfaranden eller missbruk kan leda till&lt;br&gt;konflikter med lagar och andra bestämmelser i vissa tredje&lt;br&gt;länder och vara till skada för handels- och sjö fartsintressen&lt;br&gt;som är betydelsefulla för gemenskapen. Kommissionen bör&lt;br&gt;genomföra samråd och om så är lämpligt, med rådets tillstånd,&lt;br&gt;förhandlingar med dessa länder i enlighet med gemenskapens&lt;br&gt;politik på sjöfartsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning bör ange vilka förfaranden, beslutsbefogen-&lt;br&gt;heter och påföljder som behövs för att säkerställa efterlevna-&lt;br&gt;den av förbuden i artikel 85.1 och 86 samt villkoren för till-&lt;br&gt;lämpning av artikel 85.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsyn bör tas till föreskrifterna om förfarande i förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1017/68 som gäller för inlandstransporter och som&lt;br&gt;beaktar vissa särdrag som är gemensamma för transportverk-&lt;br&gt;samheten som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med särskilt beaktande av sjöfartens särdrag är det i första&lt;br&gt;hand företagens uppgift att se till att deras avtal, beslut och&lt;br&gt;samordnade förfaranden överensstämmer med konkurrens-&lt;br&gt;reglerna och deras anmälan till kommissionen behöver därför&lt;br&gt;inte vara obligatorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under vissa förhållanden kan företagen emellertid vilja vända&lt;br&gt;sig till kommissionen för att få bekräftelse på att deras avtal,&lt;br&gt;beslut och samordnade förfaranden överensstämmer med&lt;br&gt;gällande föreskrifter och för sådana fall bör ett förenklat&lt;br&gt;förfarande inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningens ämnesområde och räckvidd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna förordning fastställer utförliga regler för hur&lt;br&gt;artiklarna 85 och 86 i fördraget skall tillämpas på sjöfartsom-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;459&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386R4056/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 378/6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den är endast tillämplig på internationell sjöfart till eller&lt;br&gt;från en eller flera hamnar i gemenskapen, med undantag for&lt;br&gt;trampsjö fart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I denna förordning avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;trampsjöfart-, transport av bulkgods eller styckegods i ett&lt;br&gt;fartyg som helt eller delvis har resebefraktats eller&lt;br&gt;tidsbefraktats av en eller flera avlastare eller som&lt;br&gt;befraktats genom någon annan form av avtal för avgån-&lt;br&gt;gar som inte är tidtabellsbundna eller utannonserade och&lt;br&gt;där fraktsatserna förhandlas fritt från fall till fall enligt&lt;br&gt;villkoren för tillgång och efterfrågan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;linjekonferenser: en grupp på två eller flera rederier&lt;br&gt;som tillhandahåller internationell linjetrafik för transport&lt;br&gt;av last på en eller flera rutter inom angivna geografiska&lt;br&gt;gränser och som har någon typ av avtal eller arrange-&lt;br&gt;mang som innebär att de tillämpar enhetliga eller&lt;br&gt;gemensamma fraktsatser och andra villkor som de&lt;br&gt;kommit överens om för sin linjetrafik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;transportbrukare: ett företag (t. ex. avlastare, varumot-&lt;br&gt;tagare, speditörer osv.) under förutsättning att det slutit&lt;br&gt;eller har för avsikt att sluta avtal eller annat arran-&lt;br&gt;gemang med en linjekonferens eller ett rederi för&lt;br&gt;skeppning av gods, eller en sammanslutning av avlast-&lt;br&gt;are.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) upprättande eller tillämpning av enhetliga regler för den&lt;br&gt;struktur och de villkor som styr tillämpningen av&lt;br&gt;frakttariffer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kommissionen skall, om det är nödvändigt, föreslå rådet&lt;br&gt;ändringar i förteckningen i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag för avtal mellan rederier om tidtabellsbundna&lt;br&gt;sjötransporter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan alla eller en&lt;br&gt;del av medlemmarna i en eller flera linjekonferenser undantas&lt;br&gt;härmed från förbudet i artikel 85.1 i fördraget, om de&lt;br&gt;uppfyller villkoret i artikel 4 i denna förordning och avser att&lt;br&gt;fastställa fraktsatser och fraktvillkor och, beroende på om-&lt;br&gt;ständigheterna, ett eller flera av följande mål:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samordning av tidtabeller, datum för avgångar eller&lt;br&gt;anlöp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fastställande av frekvens för avgångar eller anlöp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samordning eller fördelning av avgångar eller anlöp&lt;br&gt;mellan konferensens medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reglering av den lastkapacitet som vaije medlem erbju-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fördelning av last eller intäkt mellan medlemmarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tekniska avtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förbudet i artikel 85.1 i fördraget skall inte gälla avtal,&lt;br&gt;beslut och samordnade förfaranden som enbart syftar till och&lt;br&gt;resulterar i tekniska förbättringar eller samarbete genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;införande av enhetlig tillämpning av standarder eller&lt;br&gt;typer för fartyg och andra transportmedel, utrustning,&lt;br&gt;förråd eller fasta installationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utbyte eller pool-samarbete för att utföra transporter,&lt;br&gt;när det gäller fartyg, last- eller containerutrymme,&lt;br&gt;andra transportmedel, personal, utrustning eller fasta&lt;br&gt;installationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;organisering och utförande av successiva eller komplet-&lt;br&gt;terande sjötransporter och fastställande eller tillämpning&lt;br&gt;av priser och villkor som gäller för sådana transporter&lt;br&gt;i deras helhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor knutna till undantag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag enligt artiklarna 3 och 6 skall beviljas på villkor att&lt;br&gt;avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet inte skadar&lt;br&gt;vissa hamnar, transportbrukare eller rederier inom gemenska-&lt;br&gt;pen genom att olika fraktsatser och fraktvillkor, beroende på&lt;br&gt;urprungsland, destinationsland, lastnings- eller lossningshamn,&lt;br&gt;tillämpas för samma gods och inom det område som omfattas&lt;br&gt;av avtalet, beslutet eller det samordnande förfarandet, om inte&lt;br&gt;sådana fraktsatser eller fraktvillkor är ekonomiskt berättigade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla avtal, beslut eller, om uppdelning är möjlig, alla delar av&lt;br&gt;sådana avtal eller sådana beslut som inte överensstämmer med&lt;br&gt;föregående stycke är automatiskt ogiltiga i enlighet med artikel&lt;br&gt;85.2 i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samordning av tidtabeller för anslutande rutter,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förpliktelser knutna till undantag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samlastning av enskilda sändningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande förpliktelser skall vara knutna till det undantag som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;460&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386R4056/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 378/7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrivits i artikel 3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Samråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå lösningar i allmänna principfrågor skall&lt;br&gt;transportbrukare å ena sidan och konferenser å den&lt;br&gt;andra sidan samråda om fraktsatser, villkor och kvalitet&lt;br&gt;i tidtabellsbunden trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant samråd skall ske när någon av de ovannämnda&lt;br&gt;parterna begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lojalitetsarrangemang&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De linjerederier som är medlemmar av en konferens&lt;br&gt;skall ha rätt att införa och vidmakthålla lojalitetsar-rang-&lt;br&gt;emang med transportbrukare, varvid form och villkor&lt;br&gt;för dessa skall bli föremål för samråd mellan konferen-&lt;br&gt;sen och transportbrukarorganisationer .Lojalitetsarrange-&lt;br&gt;mangen skall innehålla bestämmelser som klart anger&lt;br&gt;transportbrukamas och konferensmedlemmamas rättig-&lt;br&gt;heter. Dessa arrangemang skall grundas på kontraktssys-&lt;br&gt;temet eller annat lagligt system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lojalitetsarrangemangen skall uppfylla följande villkor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Vaije konferens skall erbjuda transportbrukare ett&lt;br&gt;system med direkta rabatter eller möjlighet att välja&lt;br&gt;mellan ett sådant system och ett återbäringssystem:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Systemet med direkta rabatter innebär att vaije&lt;br&gt;part skall ha rätt att frånträda lojalitetsarrange-&lt;br&gt;manget när som helst utan påföljd efter en&lt;br&gt;uppsägningstid på högst sex månader. Upp-&lt;br&gt;sägningstiden skall minskas till tre månader&lt;br&gt;om det är konferensens fraktsatser som är&lt;br&gt;föremål för tvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Systemet med återbäring innebär att varken&lt;br&gt;den lojalitetsperiod som ligger till grund för&lt;br&gt;beräkning av återbäringen eller den därpå&lt;br&gt;följande lojalitetsperioden, som krävs för att&lt;br&gt;rabatten skall utbetalas, får överstiga sex&lt;br&gt;månader. Perioden skall minskas till tre måna-&lt;br&gt;der om det är konferensens fraktsatser som är&lt;br&gt;föremål för tvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Efter samråd med berörda transportbrukare skall&lt;br&gt;konferensen lägga fram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;en förteckning över last och lastandelar som&lt;br&gt;enligt avtal med transportbrukama särskilt&lt;br&gt;undantagits från lojalitetsarrangemangets räck-&lt;br&gt;vidd; lojalitetsarrangemang som omfattar all&lt;br&gt;last får erbjudas men får inte införas ensidigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;en förteckning över sådana omständigheter&lt;br&gt;som medför att transportbrukama befrias från&lt;br&gt;sin lojalitetsförpliktelse och som skall innefatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;omständigheter då varupartier sänds från&lt;br&gt;eller till en hamn i det område som täcks&lt;br&gt;av konferensen utan att detta tillkänna-&lt;br&gt;givits och där begäran om undantag kan&lt;br&gt;vara berättigad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;omständigheter då väntetiden i en hamn&lt;br&gt;överstiger en viss period som, för vaije&lt;br&gt;hamn och för varje vara eller typ av vara,&lt;br&gt;skall fastställas efter samråd med de trans-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;portbrukare som har ett direkt intresse av&lt;br&gt;att trafiken på den hamnen fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transportbrukaren skall emellertid i förväg in-&lt;br&gt;formera konferensen, inom fastställd tid, om sin&lt;br&gt;avsikt att sända varupartiet från en hamn som inte&lt;br&gt;har tillkännagivits av konferensen eller att använda&lt;br&gt;sig av ett icke-konferensanslutet fartyg i en hamn&lt;br&gt;som trafikeras av konferensen efter det att han haft&lt;br&gt;möjlighet att av den publicerade tidtabellen sluta&lt;br&gt;sig till att den maximala väntetiden kommer att&lt;br&gt;överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Tjänster som inte omfattas av fraktpriset&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transportbrukama skall ha rätt att vända sig till valfritt&lt;br&gt;företag då det gäller inlandstransporter och hamntjänster&lt;br&gt;som inte omfattas av fraktpriset eller sådan annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning som transportbrukaren kommit överens om&lt;br&gt;med rederiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Tillhandahållande av tariffer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tariffer med tillhörande villkor, föreskrifter och alla&lt;br&gt;slag av ändringar skall på begäran tillhandahållas&lt;br&gt;transportbrukare till en rimlig kostnad eller fmnas&lt;br&gt;tillgängliga för läsning på rederiernas kontor och hos&lt;br&gt;deras agenter. De skall ange alla villkor för lastning och&lt;br&gt;lossning, den exakta omfattningen av sådana tjänster&lt;br&gt;som täcks av fraktpriset fördelat på sjö- och landtrans-&lt;br&gt;porter, eller av vaije annan ersättning som tas ut av&lt;br&gt;rederiet, samt redovisa det som är brukligt i motsvaran-&lt;br&gt;de fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Anmälan till kommissionen om skiljedomar och rekom-&lt;br&gt;mendationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skiljedomar och av förlikningsmän utfärdade rekom-&lt;br&gt;mendationer, som har godtagits av partema, skall genast&lt;br&gt;anmälas till kommissionen, om de löser tvister som rör&lt;br&gt;hur konferenser handlat i sådana fall som anges i artikel&lt;br&gt;4 och i punkterna 2 och 3 ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag för avtal mellan transportbrukare och kon-&lt;br&gt;ferenser om användningen av tidtabellsbundna sjötrans-&lt;br&gt;porter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan transport-&lt;br&gt;brukare och konferenser, samt sådana avtal mellan transport-&lt;br&gt;brukare som därvid kan behövas om linjetrafikens fraktsatser,&lt;br&gt;villkor och kvalitet undantas härmed från det förbud som&lt;br&gt;stadgas i artikel 85.1 i fördraget, i den mån de omfattas av&lt;br&gt;artikel 5.1 och 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakning av undantagna avtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;461&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386R4056/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 378/8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Brott mot en förpliktelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När berörda personer bryter mot en förpliktelse som&lt;br&gt;enligt artikel 5 är knuten till undantaget i artikel 3, far&lt;br&gt;kommissionen, för att få en sådan överträdelse att&lt;br&gt;upphöra, ingripa och enligt de villkor som stadgas i&lt;br&gt;avsnitt II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utfärda rekommendationer till de berörda personer-&lt;br&gt;na,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om dessa personer inte följer rekommendationerna&lt;br&gt;och beroende på hur allvarlig överträdelsen är, anta&lt;br&gt;ett beslut som antingen förbjuder dem att vidta eller&lt;br&gt;kräver att de vidtar vissa angivna åtgärder eller,&lt;br&gt;samtidigt som gruppundantaget som de tidigare&lt;br&gt;åtnjutit återkallas, beviljar dem individuellt undan-&lt;br&gt;tag enligt artikel 11.4 eller återkallar det gruppun-&lt;br&gt;dantag de tidigare åtnjutit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Verkningar som är oförenliga med artikel 85.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Om, på grund av särskilda omständigheter som&lt;br&gt;nedan anges, avtal, beslut och samordnade för-&lt;br&gt;faranden som kan beviljas undantag enligt artikel 3&lt;br&gt;och 6, ändå får verkningar som är oförenliga med&lt;br&gt;villkoren i artikel 85.3 i fördraget skall kommissio-&lt;br&gt;nen, om klagomål inkommer eller på eget initiativ,&lt;br&gt;på de villkor som stadgas i avsnitt II vidta de&lt;br&gt;åtgärder som beskrivs i c nedan. Åtgärderna skall&lt;br&gt;anpassas till hur allvarlig situationen är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Särskilda omständigheter uppkommer bl.a. genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;åtgärder som vidtas av konferenser eller för-&lt;br&gt;ändrade marknadsvillkor på en viss trad och&lt;br&gt;som leder till att verklig eller möjlig konkur-&lt;br&gt;rens saknas eller avlägsnas, t.ex. konkur-&lt;br&gt;rensbegränsande förfaranden som gör att&lt;br&gt;traden inte blir åtkomlig för konkurrens, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;åtgärder som vidtas av konferenser och som&lt;br&gt;kan förhindra tekniska eller ekonomiska fram-&lt;br&gt;steg eller att de gynnsamma effekterna kom-&lt;br&gt;mer transportbrukama till del,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) åtgärder som vidtas av tredje land och som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;förhindrar icke-konferensanslutna rederi-&lt;br&gt;ers verksamhet på en trad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;påför konferensmedlemmar oskäliga tarif-&lt;br&gt;fer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;framtvingar arrangemang som på annat&lt;br&gt;sätt hindrar tekniska eller ekonomiska&lt;br&gt;framsteg (lastdelning, begränsningar be-&lt;br&gt;träffande fartygstyper).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;i) Om faktisk eller möjlig konkurrens saknas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller kan avlägsnas genom agerande av tredje&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;land skall kommissionen rådgöra med de&lt;br&gt;behöriga myndigheterna i det berörda tredje&lt;br&gt;landet och därefter, om det är nödvändigt,&lt;br&gt;förhandla enligt rådets direktiv för att avhjälpa&lt;br&gt;situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de särskilda omständigheterna leder till att&lt;br&gt;faktisk eller möjlig konkurrens saknas eller av-&lt;br&gt;lägsnas i strid med artikel 85.3 i fördraget&lt;br&gt;skall kommissionen återkalla gruppundantaget.&lt;br&gt;Samtidigt skall kommissionen avgöra om och&lt;br&gt;i så fall med vilka ytterligare villkor och&lt;br&gt;förpliktelser ett individuellt undantag kan&lt;br&gt;beviljas det berörda konferensavtalet, bl.a. för&lt;br&gt;att ge icke-konferensanslutna linjerederier&lt;br&gt;tillträde till marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Om andra verkningar än sådana som avses i i)&lt;br&gt;uppkommer på grund av sådana särskilda&lt;br&gt;omständigheter som anges i b, skall kommis-&lt;br&gt;sionen vidta en eller flera av de åtgärder som&lt;br&gt;beskrivs i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkningar som är oförenliga med artikel 86 i fördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Missbruk av dominerande ställning enligt innebörden i&lt;br&gt;artikel 86 i fördraget är förbjudet utan att något föregående&lt;br&gt;beslut behövs om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om kommissionen, antingen på eget initiativ eller på&lt;br&gt;begäran av en medlemsstat eller av en fysisk eller juridisk&lt;br&gt;person som hävdar ett rättmätigt intresse, finner att sådana&lt;br&gt;konferenser som åtnjuter det undantag som stadgas i artikel 3&lt;br&gt;i något enskilt fall uppträder på ett sådant sätt att verkningar&lt;br&gt;ändå uppkommer som är oförenliga med artikel 86 i fördraget,&lt;br&gt;får kommissionen återkalla gruppundantaget och enligt artikel&lt;br&gt;10 vidta alla tillämpliga åtgärder för att få överträdelser av&lt;br&gt;artikel 86 i fördraget att upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Innan beslut fattas enligt punkt 2 får kommissionen&lt;br&gt;tillställa den berörda konferensen rekommendationer för att få&lt;br&gt;överträdelsen att upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella rättstvister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om tillämpningen av denna förordning på vissa konkur-&lt;br&gt;rensbegränsande förfaranden eller avtal kan leda till konflikt&lt;br&gt;med de föreskrifter som stadgas i lagar eller andra författ-&lt;br&gt;ningar i vissa tredje länder, och därmed kan äventyra viktiga&lt;br&gt;handels- och sjöfartsintressen inom gemenskapen, skall&lt;br&gt;kommissionen snarast möjligt samråda med de behöriga&lt;br&gt;myndigheterna i berörda tredje länder för att så långt möjligt&lt;br&gt;förlika ovan nämnda intressen med hänsynstagande till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;462&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386R4056/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 378/9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemenskapsrätten. Kommissionen skall informera den råd-&lt;br&gt;givande kommitté som avses i artikel 15 om resultatet av&lt;br&gt;sådana samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behövs förhandlingar om avtal med tredje länder skall&lt;br&gt;kommissionen avge rekommendationer till rådet, som skall&lt;br&gt;bemyndiga kommissionen att inleda nödvändiga förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall föra dessa förhandlingar i samråd med en&lt;br&gt;rådgivande kommitté i enlighet med artikel 15 och inom&lt;br&gt;ramen för de anvisningar som rådet kan komma att utfärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid utövandet av sina befogenheter med stöd av denna&lt;br&gt;artikel skall rådet följa det beslutsförfarande som fastställs i&lt;br&gt;artikel 84.2 i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRFARANDEREGLER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarande efter klagomål eller på kommissionens eget&lt;br&gt;initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall då klagomål inkommit eller på eget&lt;br&gt;initiativ inleda förfaranden för att få varje överträdelse av&lt;br&gt;föreskrifterna i artiklarna 85.1 eller 86 i fördraget att upphöra,&lt;br&gt;eller för att tillämpa artikel 7 i denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagomål kan inges av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;medlemsstater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fysiska eller juridiska personer som hävdar ett rättmätigt&lt;br&gt;intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultat av förfaranden efter klagomål eller på kommis-&lt;br&gt;sionens eget initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om kommissionen finner att överträdelse av artiklarna&lt;br&gt;85.1 eller 86 i fördraget har skett får den genom beslut kräva&lt;br&gt;att berörda företag eller sammanslutningar av företag upphör&lt;br&gt;med överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att tillämpningen av de övriga föreskrifterna i denna&lt;br&gt;förordning påverkas får kommissionen, innan den fattar beslut&lt;br&gt;enligt föregående stycke, tillställa berörda företag eller&lt;br&gt;sammanslutningar av företag rekommendationer att upphöra&lt;br&gt;med överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 skall också gälla för sådana fall som avses i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 7 i denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om kommissionen, då den vidtar åtgärder med an-&lt;br&gt;ledning av ett klagomål, bedömer att tillgänglig utredning inte&lt;br&gt;ger grund för ingripande enligt artiklarna 85.1 eller 86 i&lt;br&gt;fördraget eller enligt artikel 7 i denna förordning med&lt;br&gt;avseende på något avtal, något beslut eller något förfarande,&lt;br&gt;skall kommissionen besluta att ogilla klagomålet som ogrun-&lt;br&gt;dat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om kommissionen, vare sig den vidtar åtgärder på&lt;br&gt;grund av ett klagomål eller på eget initiativ, bedömer att ett&lt;br&gt;avtal, ett beslut eller ett samordnat förfarande uppfyller&lt;br&gt;föreskrifterna i såväl artikel 85.1 som 85.3 i fördraget, skall&lt;br&gt;kommissionen meddela ett beslut som innebär tillämpning av&lt;br&gt;artikel 85.3. I beslutet skall anges det datum från vilket det&lt;br&gt;skall gälla. Detta datum får sättas tidigare än beslutets datum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av artikel 85.3 — invändningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Företag och sammanslutningar av företag som begär att&lt;br&gt;artikel 85.3 i fördraget skall tillämpas på sådana avtal, beslut&lt;br&gt;och samordnade förfaranden som avses i artikel 85.1 och som&lt;br&gt;de deltar i skall inge ansökan till kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om kommissionen finner att den kan ta upp en ansökan&lt;br&gt;till behandling och innehar all tillgänglig utredning och ingen&lt;br&gt;åtgärd enligt artikel 10 har vidtagits mot avtalet, beslutet eller&lt;br&gt;det samordnade förfarandet i fråga, skall kommissionen&lt;br&gt;snarast möjligt offentliggöra ett sammandrag av ansökan i&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning och uppmana&lt;br&gt;alla berörda tredje män samt medlemsstaterna att inkomma&lt;br&gt;med sina synpunkter till kommissionen inom 30 dagar. Vid&lt;br&gt;sådant offentliggörande skall hänsyn tas till företagens&lt;br&gt;berättigade intresse av att skydda företagshemligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om kommissionen inte inom 90 dagar från offent-&lt;br&gt;liggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;br&gt;meddelar sökandena att det råder betydande ovisshet om&lt;br&gt;tillämpligheten tillämpligheten av artikel 85.3 skall avtalet,&lt;br&gt;beslutet eller det samordnade förfarandet, i den mån det&lt;br&gt;överensstämmer med beskrivningen i ansökan, anses un-&lt;br&gt;dantaget från förbudet för den tid som redan gått och för en&lt;br&gt;tid av högst sex år från dagen för offentliggörandet i Europeis-&lt;br&gt;ka gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommissionen, efter utgången av tidsfristen på 90 dagar&lt;br&gt;men före utgången av sexårsperioden, finner att villkoren för&lt;br&gt;tillämpning av artikel 85.3 inte är uppfyllda, skall kommissio-&lt;br&gt;nen utfärda ett beslut som förklarar att förbudet i artikel 85.1&lt;br&gt;är tillämpligt. Beslutet får verka retroaktivt om de berörda&lt;br&gt;parterna har lämnat oriktiga upplysningar eller om de&lt;br&gt;missbrukar undantaget från föreskrifterna i artikel 85.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;463&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386R4056/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 378/10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Kommissionen får underrätta sökandena på det sätt som&lt;br&gt;anges i punkt 3 första stycket och skall göra det på begäran av&lt;br&gt;en medlemsstat inom 45 dagar från det att ansökan&lt;br&gt;vidarebefordrats till medlemsstaten enligt artikel 15.2. Denna&lt;br&gt;begäran skall vara grundad på överväganden som hänför sig&lt;br&gt;till fördragets konkurrensregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommissionen finner att villkoren i artikel 85.1 och 85.3&lt;br&gt;är uppfyllda, skall den meddela ett beslut om tillämpning av&lt;br&gt;artikel 85.3. I beslutet skall anges det datum från vilket det&lt;br&gt;skall gälla. Detta datum får sättas tidigare än datum för&lt;br&gt;ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Giltighetstid för och återkallelse av beslut som innebär&lt;br&gt;tillämpning av artikel 85.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje beslut som innebär tillämpning av artikel 85.3 och&lt;br&gt;som har fattats enligt artikel 11.4 eller 12.4 andra stycket skall&lt;br&gt;ange vilken tid beslutet skall gälla, normalt minst sex år.&lt;br&gt;Villkor och förpliktelser får knytas till beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutet får förnyas om villkoren för tillämpning av&lt;br&gt;artikel 85.3 fortfarande är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen får återkalla eller ändra sitt beslut eller&lt;br&gt;meddela dem som beslutet gäller förbud mot vissa förfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om det har inträffat någon förändring i något av de för-&lt;br&gt;hållanden som haft grundläggande betydelse för be-&lt;br&gt;slutet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;om de som beslutet gäller bryter mot någon förpliktelse&lt;br&gt;som knutits till beslutet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om beslutet grundas på oriktiga uppgifter eller har&lt;br&gt;utverkats på ett bedrägligt sätt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;om de som beslutet gäller missbrukar det undantag från&lt;br&gt;föreskrifterna i artikel 85.1 som har beviljats dem&lt;br&gt;genom beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som avses i b, c eller d får beslutet återkallas med&lt;br&gt;retroaktiv verkan.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formulera ett beslut i ärendet eller sänt en underrättelse i&lt;br&gt;enlighet med artikel 12.3 första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontakt med myndigheterna i medlemsstaterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall genomföra de förfaranden som&lt;br&gt;föreskrivs i denna förordning i nära och ständig samverkan&lt;br&gt;med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, som skall&lt;br&gt;ha rätt att lämna synpunkter på tillvägagångssättet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall omgående till behöriga myndigheter&lt;br&gt;i medlemsstaterna vidarebefordra kopior av klagomålen och&lt;br&gt;ansökningarna, samt av de viktigaste av de dokument den&lt;br&gt;mottagit eller skickat ut under förfarandets gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En rådgivande kommitté för avtal och dominerande&lt;br&gt;ställning på sjötransportområdet skall rådfrågas före vaije&lt;br&gt;beslut som fattas efter ett förfarande enligt artikel 10 eller före&lt;br&gt;vaije beslut som meddelas enligt artikel 12.3 andra stycket&lt;br&gt;eller artikel 12.4 andra stycket. Den rådgivande kommittén&lt;br&gt;skall också rådfrågas innan de tillämpningsföreskrifter som&lt;br&gt;avses i artikel 26 antas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av&lt;br&gt;tjänstemän som är kunniga i frågor som rör sjötransporter,&lt;br&gt;avtal och dominerande ställning. Vaije medlemsstat skall utse&lt;br&gt;två tjänstemän som sina representanter, som var och en vid&lt;br&gt;förfall får ersättas av annan tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samråd skall ske vid ett gemensamt möte som samman-&lt;br&gt;kallas av kommissionen och som får äga rum tidigast fjorton&lt;br&gt;dagar efter det att kallelsen skickats ut. Kallelsen skall&lt;br&gt;innehålla en kortfattad redogörelse för vaije ärende som skall&lt;br&gt;behandlas, samt uppgift om de viktigaste handlingarna och ett&lt;br&gt;första utkast till beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den rådgivande kommittén får yttra sig även om några&lt;br&gt;av ledamöterna eller deras ersättare inte är närvarande. En&lt;br&gt;rapport om utfallet av samråds förfarandet skall biläggas&lt;br&gt;utkastet till beslut. Rapporten skall inte offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för att beslutet kan prövas av domstolen har&lt;br&gt;kommissionen ensam befogenhet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;ålägga förpliktelser enligt artikel 7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;meddela beslut enligt artikel 85.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaternas myndigheter skall behålla befogenheten att&lt;br&gt;avgöra om villkoren i artiklarna 85.1 eller 86 är uppfyllda till&lt;br&gt;dess att kommissionen har inlett ett förfarande i syfte att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När kommissionen utför de uppgifter som åvilar den&lt;br&gt;enligt denna förordning får den samla in all nödvändig&lt;br&gt;information från regeringarna och de behöriga myndigheterna&lt;br&gt;i medlemsstaterna, samt från företag och sammanslutningar av&lt;br&gt;företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När en begäran om information tillställs ett företag eller&lt;br&gt;en sammanslutning av företag skall kommissionen samtidigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;464&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386R4056/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 378/11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sända en kopia av begäran till den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;medlemsstat på vars territorium företaget eller sammanslutnin-&lt;br&gt;gen av företag har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga&lt;br&gt;grunden för och ändamålet med begäran, samt de påföljder&lt;br&gt;som föreskrivs i artikel 19.1 b för oriktig information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Företagens ägare eller deras representanter och, om del&lt;br&gt;gäller juridiska personer eller bolag eller andra samman-&lt;br&gt;slutningar som inte är juridiska personer, någon som är&lt;br&gt;bemyndigad att företräda dem enligt lag eller enligt stadgarna,&lt;br&gt;är skyldiga att lämna den information som begärs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ett företag eller en sammanslutning av företag inte&lt;br&gt;lämnar den begärda informationen inom den tidsgräns som&lt;br&gt;fastställts av kommissionen, eller lämnar ofullständig in-&lt;br&gt;formation, skall kommissionen genom ett beslut kräva att&lt;br&gt;informationen tillhandahålls. Beslutet skall ange den informa-&lt;br&gt;tion som begärs, fastställa en lämplig tidsgräns inom vilken&lt;br&gt;den skall tillhandahållas samt ange de påföljder som föreskrivs&lt;br&gt;i artiklarna 19.1 b och 20.1 c och rätten att få beslutet prövat&lt;br&gt;av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall samtidigt tillställa den behöriga&lt;br&gt;myndigheten i den medlemsstat på vars territorium företaget&lt;br&gt;eller sammanslutningen av företag har sitt säte en kopia av sitt&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar som utförs av medlemsstaternas myndig-&lt;br&gt;heter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter utföra de undersökningar som kommis-&lt;br&gt;sionen anser nödvändiga enligt artikel 18.1 eller som den&lt;br&gt;beordrat genom beslut med stöd av artikel 18.3. De tjänste-&lt;br&gt;män vid medlemsstaternas behöriga myndigheter som har&lt;br&gt;ansvaret att leda dessa undersökningar skall utöva sina&lt;br&gt;befogenheter efter uppvisande av ett skriftligt tillstånd som&lt;br&gt;utfärdats av den behöriga myndigheten i den medlemsstat på&lt;br&gt;vars territorium undersökningen skall utföras. Ett sådant&lt;br&gt;tillstånd skall ange föremålet för och syftet med undersök-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;På begäran av kommissionen eller den behöriga myndig-&lt;br&gt;heten i den medlemsstat på vars territorium undersökningen&lt;br&gt;skall utföras får tjänstemän från kommissionen bistå myndig-&lt;br&gt;hetens tjänstemän i fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens befogenheter att utföra undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När kommissionen fullgör de uppgifter som åligger den&lt;br&gt;enligt denna förordning får den företa alla nödvändiga under-&lt;br&gt;sökningar av företag eller sammanslutningar av företag.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De av kommissionen bemyndigade tjänstemännen har därför&lt;br&gt;befogenhet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;granska böcker och andra affärshandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ta kopior av eller göra utdrag ur böckerna och affärs-&lt;br&gt;handlingarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;begära muntliga förklaringar direkt på platsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;få tillträde till företagens lokaler, mark och transport-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De tjänstemän vid kommissionen som har bemyndigats&lt;br&gt;att utföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter&lt;br&gt;uppvisande av ett skriftligt tillstånd som anger undersök-&lt;br&gt;ningens föremål och syfte samt de påföljder som stadgas i&lt;br&gt;artikel 19.1 c för de fall där begärda böcker eller andra&lt;br&gt;affärshandlingar lagts fram på ett ofullständigt sätt. Kommis-&lt;br&gt;sionen skall i god tid före undersökningen underrätta den&lt;br&gt;behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium&lt;br&gt;undersökningen skall utföras om att den skall äga rum och om&lt;br&gt;vilka tjänstemän som fått i uppdrag att utföra den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Företag och sammanslutningar av företag skall under-&lt;br&gt;kasta sig sådana undersökningar som beordrats genom beslut&lt;br&gt;av kommissionen. Beslutet skall ange föremålet för och syftet&lt;br&gt;med undersökningen, fastställa datum för när den skall börja,&lt;br&gt;samt ange de påföljder som föreskrivs i artiklarna 19.1 c och&lt;br&gt;20.1 d och rätten att få beslutet prövat av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall fatta sådana beslut som avses i&lt;br&gt;punkt 3 efter samråd med den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;medlemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tjänstemän vid den behöriga myndigheten i den med-&lt;br&gt;lemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras får&lt;br&gt;på myndighetens eller kommissionens begäran bistå kommis-&lt;br&gt;sionens tjänstemän i fullgörandet av deras uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ett företag motsätter sig en undersökning som&lt;br&gt;beordrats i enlighet med denna artikel skall den berörda&lt;br&gt;medlemsstaten lämna nödvändigt bistånd till de tjänstemän&lt;br&gt;som kommissionen har bemyndigat så att de kan genomföra&lt;br&gt;sin undersökning. Medlemsstaterna skall i detta syfte, efter&lt;br&gt;samråd med kommissionen, besluta om de åtgärder som&lt;br&gt;behövs före den 1 januari 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kommissionen får genom beslut påföra företag eller&lt;br&gt;sammanslutningar av företag böter från 100 till 5 000 ecu om&lt;br&gt;de uppsåtligen eller genom oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter, antingen i&lt;br&gt;ett meddelande enligt artikel 5.5 eller i en ansökan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;465&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386R4056/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 378/12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt artikel 12 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;lämnar oriktiga uppgifter som svar på en begäran enligt&lt;br&gt;artikel 16.3 eller 16.5 eller inte lämnar uppgifter inom&lt;br&gt;den tidsgräns som fastställts i ett beslut som fattats&lt;br&gt;enligt artikel 16.5 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lägger fram begärda böcker eller andra affärshandlingar&lt;br&gt;i ofullständig form vid undersökningar enligt artikel 17&lt;br&gt;eller artikel 18, eller vägrar att underkasta sig en under-&lt;br&gt;sökning som beordrats enligt beslut som meddelats&lt;br&gt;enligt artikel 18.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen får genom beslut påföra foretag eller&lt;br&gt;sammanslutningar av foretag böter från 1 000 till 1 miljon&lt;br&gt;ecu, eller ett högre belopp som dock inte får överstiga 10% av&lt;br&gt;omsättningen för föregående räkenskapsår för vart och ett av&lt;br&gt;de företag som har medverkat i överträdelsen, om de uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bryter mot artikel 85.1 eller artikel 86 i fördraget eller&lt;br&gt;inte uppfyller sina förpliktelser enligt artikel 7 i denna&lt;br&gt;förordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bryter mot någon av sina förpliktelser enligt artikel 5&lt;br&gt;eller artikel 13.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bötesbeloppets storlek fastställs skall hänsyn tas till både&lt;br&gt;hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 15.3 och 15.4 skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut som har fattats i enlighet med punkt 1 och 2 är&lt;br&gt;inte av straffrättslig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bötesbelopp som anges i punkt 2 a får inte påföras för&lt;br&gt;handlingar som har ägt rum efter anmälan till kommissionen&lt;br&gt;och före dess beslut enligt artikel 85.3 i fördraget, förutsatt att&lt;br&gt;handlingarna ligger inom ramen för den verksamhet som&lt;br&gt;beskrivs i anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna föreskrift skall emellertid inte gälla om kommissionen&lt;br&gt;har meddelat de berörda företagen att den efter en första&lt;br&gt;undersökning anser att artikel 85.1 i fördraget är tillämplig&lt;br&gt;men att det inte finns grund för tillämpning av artikel 85.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kommissionen får genom beslut ålägga företag eller&lt;br&gt;sammanslutningar av företag vitesbelopp på 50 till 1 000 ecu&lt;br&gt;per dag, räknat från den dag som anges i beslutet, för att&lt;br&gt;förmå dem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) att upphöra med en överträdelse av artikel 85.1 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 86 i fördraget, som kommissionen enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 har beordrat skall upphöra, eller att uppfylla en för-&lt;br&gt;pliktelse enligt artikel 7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att avstå från vaije handling som är förbjuden enligt&lt;br&gt;artikel 13.3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att lämna sådana fullständiga och riktiga upplysningar&lt;br&gt;som begärts av kommissionen genom beslut enligt&lt;br&gt;artikel 16.5,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;att underkasta sig en undersökning som kommissionen&lt;br&gt;beordrat genom beslut enligt artikel 18.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om företagen eller sammanslutningarna av företag har&lt;br&gt;fullgjort den förpliktelse som vitesföreläggandet skulle&lt;br&gt;framtvinga får kommissionen fastställa det totala vitesbeloppet&lt;br&gt;till ett lägre belopp än det som skulle följa av det ursprungliga&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 15.3 och 15.4 är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med artikel 172 i fördraget har domstolen oin-&lt;br&gt;skränkt behörighet då det gäller prövning av beslut genom&lt;br&gt;vilka kommissionen fastställt böter eller viten. Domstolen kan&lt;br&gt;häva, nedsätta eller höja ålagda böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningsenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av artikel 19-21 skall samma ecu användas&lt;br&gt;som den som används vid upprättande av gemenskapens&lt;br&gt;budget i enlighet med artiklarna 207 och 209 i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hörande av parterna och tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 11,&lt;br&gt;12.3 andra stycket och 12.4, 13.3, 19 och 20 skall den ge&lt;br&gt;berörda företag eller sammanslutningar av företag tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig över de punkter där kommissionen framfört in-&lt;br&gt;vändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om kommissionen eller medlemsstaternas behöriga&lt;br&gt;myndigheter anser det nödvändigt får de också höra andra&lt;br&gt;fysiska eller juridiska personer. Om sådana personer begär att&lt;br&gt;få yttra sig och visar att de har tillräckligt intresse i saken&lt;br&gt;skall detta beviljas dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om kommissionen har för avsikt att tillämpa artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;466&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386R4056/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.12.86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 378/13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85.3 i fördraget skall den offentliggöra en sammanfattning av&lt;br&gt;avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet och uppmana&lt;br&gt;alla berörda tredje män att inkomma med sina synpunkter&lt;br&gt;inom en tidsgräns som kommissionen skall bestämma till minst&lt;br&gt;en månad. Offentliggörandet skall ta hänsyn till företagens&lt;br&gt;berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Information som erhållits med stöd av artiklarna 17 och&lt;br&gt;18 får endast användas för det ändamål som avses med den&lt;br&gt;begäran eller den undersökning som det är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 23 och&lt;br&gt;25 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myn-&lt;br&gt;digheter, deras tjänstemän och annan personal, inte lämna ut&lt;br&gt;sådan information som de erhållit genom tillämpning av denna&lt;br&gt;förordning och som är av sådan art att den omfattas av&lt;br&gt;sekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreskrifterna i punkterna 1 och 2 hindrar inte offent-&lt;br&gt;ligörande av allmän information eller översikter som inte&lt;br&gt;innehåller uppgifter om särskilda företag eller sammanslut-&lt;br&gt;ningar av företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliggörande av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut den fattar&lt;br&gt;enligt artiklarna 11, 12.3 andra stycket, 12.4 och 13.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Offentliggörandet skall ange parternas namn och huvud-&lt;br&gt;dragen i beslutet. Hänsyn skall tas till företagens berättigade&lt;br&gt;intresse av att skydda sina affärshemligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsföreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall ha befogenhet att anta tillämpningsföre-&lt;br&gt;skrifter angående omfattningen av anmälningsplikten enligt&lt;br&gt;artikel 5.5, om form, innehåll och annat vad gäller klagomål&lt;br&gt;enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och sådana&lt;br&gt;muntliga förhandlingar som avses i artikel 23.1 och 23.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Bryssel den 22 december 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. SHAW&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;467&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;354D7024/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.5.54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;345&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESLUT NR 24-54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 6 maj 1954&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag enligt&lt;br&gt;fördragets artikel 66.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÖGA MYNDIGHETEN HAR FATTAT DETTA BESLUT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av fördragets artikel 66, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 66.1 skall höga myndigheten genom förordning&lt;br&gt;ange vilka förhållanden som utgör kontroll över ett företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollen kan ligga antingen hos innehavarna av vissa&lt;br&gt;rättigheter eller hos dem som utan inskränkning får utöva&lt;br&gt;dessa rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet har fattats efter samråd med ministerrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rättigheter eller avtal som anges nedan utgör de för-&lt;br&gt;hållanden som innebär kontroll över ett företag, om de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antingen var för sig eller tillsammans, och med hänsyn till de&lt;br&gt;faktiska eller rättsliga omständigheterna, ger möjlighet att&lt;br&gt;bestämma över företagets drift i fråga om produktion, priser,&lt;br&gt;investeringar, inköp, försäljning och vinstdisposition:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ägande- eller nyttjanderätt till samtliga eller en del av&lt;br&gt;ett företags tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättigheter eller avtal som ger inflytande över före-&lt;br&gt;tagsorganens sammansättning, omröstningar eller beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättigheter eller avtal som gör det möjligt för en&lt;br&gt;person, ensam eller tillsammans med andra, att leda ett&lt;br&gt;företags affarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtal om redovisning eller disposition av ett företags&lt;br&gt;vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtal om hela eller en betydande del av ett företags&lt;br&gt;inköp eller avsättning, om avtalen i fråga om giltighets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;468&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;354D7024/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tid eller de kvantiteter som avses går utöver det som är&lt;br&gt;brukligt i affärsavtal på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll över ett foretag enligt artikel 1 föreligger inte om&lt;br&gt;banker eller finansinstitut i samband med grundandet av ett&lt;br&gt;foretag eller ökningen av dess kapital förvärvar aktier i&lt;br&gt;företaget i avsikt att sälja dem på marknaden men inte utövar&lt;br&gt;de rösträttigheter som är förenade med aktierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De förhållanden som anges i artikel 1 utgör kontroll&lt;br&gt;över ett företag genom personer eller foretag eller grupper av&lt;br&gt;personer eller foretag som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;är innehavare av rättigheterna eller berättigade enligt&lt;br&gt;avtalen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utan att vara innehavare av rättigheterna eller berättiga-&lt;br&gt;de enligt avtalen, har befogenhet att utöva de rättigheter&lt;br&gt;som följer av dessa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i egenskap av förvaltare äger tillgångar eller aktier i ett&lt;br&gt;företag och har befogenhet att utöva de rättigheter som&lt;br&gt;är förenade därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om emellertid befogenheten att utöva en annan persons&lt;br&gt;rättigheter grundar sig på en rättshandling, gäller inte be-&lt;br&gt;stämmelserna i punkt 1.2 och 1.3, om den som har denna&lt;br&gt;befogenhet visar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att hans befogenhet när som helst kan återkallas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att han är bunden av särskilda instruktioner från sin&lt;br&gt;huvudman, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) &amp;nbsp;&amp;nbsp;att han är bemyndigad att på höga myndighetens be-&lt;br&gt;gäran till denna meddela sin huvudmans namn och&lt;br&gt;adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta beslut träder i kraft inom gemenskapen den 1 juni 1954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta beslut övervägdes och antogs av höga myndigheten vid&lt;br&gt;dess sammanträde den 6 maj 1954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På höga myndighetens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jean MONNET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;BILAGA XIV&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;KONKURRENS&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förteckning enligt artikel 60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;INLEDNING&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvi-&lt;br&gt;sar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning,&lt;br&gt;som t. ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ingresser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— adressaterna för gemenskapens rättsakter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hänvisningar till territorier eller språk inom EG,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-&lt;br&gt;medlemsstaterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i&lt;br&gt;dessa stater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat&lt;br&gt;föreskrivs i denna bilaga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;ÄNDRINGAR FÖR DETTA OMRÅDE&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat sägs, skall bestämmelserna i denna bilaga inom ramen för&lt;br&gt;avtalet tillämpas med följande anpassning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med ”kommission” skall förstås ”behörig övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Med ”den gemensamma marknaden” skall förstås ”det territorium&lt;br&gt;som omfattas av EES-avtalet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;III. &amp;nbsp;Med ”handel mellan medlemsstater” skall förstås ”handel mellan&lt;br&gt;avtalsslutande parter”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IV. &amp;nbsp;Med ”kommissionen och medlemsstaternas myndigheter” skall&lt;br&gt;förstås ”EG-kommissionen, EFTA: s övervakningsmyndighet, EG-&lt;br&gt;medlemsstaternas och EFTA-staternas myndigheter”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;V. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hänvisningar till artiklar i Fördraget om upprättandet av Europe-&lt;br&gt;iska ekonomiska gemenskapen (EEG) eller Fördraget om upprät-&lt;br&gt;tandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) skall&lt;br&gt;förstås som hänvisningar till EES-avtalet (EES) enligt följande:&lt;br&gt;artikel 85 (EEG) - artikel 53 (EES)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 86 (EEG) - artikel 54 (EES)&lt;br&gt;artikel 90 (EEG) - artikel 59 (EES)&lt;br&gt;artikel 66 (EKSG) — artikel 2 i protokoll 25 till EES-avtalet&lt;br&gt;artikel 80 (EKSG) — artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VI. &amp;nbsp;Med ”denna förordning” skall förstås ”denna rättsakt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VII. Med ”fördragets konkurrensregler” skall förstås ”konkurrensre-&lt;br&gt;glerna i EES-avtalet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VIII. Med ”Höga myndigheten” skall förstås ”den behöriga övervak-&lt;br&gt;ningsmyndigheten”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;469&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av reglerna för kontroll av koncentrationer, skall&lt;br&gt;med ”den behöriga övervakningsmyndigheten” i nedanstående bestäm-&lt;br&gt;melser förstås ”den övervakningsmyndighet som är behörig att besluta om&lt;br&gt;ett ärende enligt artikel 56 i EES-avtalet”.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;A. KONTROLL AV FÖRETAGSFÖRVÄRV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 389 R 4064: Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december&lt;br&gt;1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395, 30.12.1989,&lt;br&gt;s. 1) rättad genom EGT nr L 257, 21.9.1990, s. 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 1 — 5 i förordningen skall, inom ramen för detta&lt;br&gt;avtal, tillämpas med följande anpassning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I artikel 1.1 skall orden ”, eller i överensstämmelse med den procedur&lt;br&gt;som anges i protokoll 21 till EES-avtalet,” införas efter orden ”Om&lt;br&gt;inte annat följer av artikel 22”. Dessutom skall ”gemenskapsdimen-&lt;br&gt;sion” ersättas med ”gemenskaps- eller EFTA-dimension”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) I artikel 1.2 skall ”gemenskapsdimension” ersättas med&lt;br&gt;”gemenskaps- respektive EFTA-dimension”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom skall ”omsättningen inom gemenskapen i dess helhet”&lt;br&gt;ersättas med ”omsättningen inom gemenskapen respektive EFTA i&lt;br&gt;dess helhet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sista ledet skall ”medlemsstat” ersättas med ”stat”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Artikel 1.3 är inte tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) I artikel 2.1, första stycket, skall ”den gemensamma marknaden”&lt;br&gt;ersättas med ”EES-avtalets funktion”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) I slutet av artikel 2.2 skall ”den gemensamma marknaden” ersättas&lt;br&gt;med ”EES-avtalets funktion”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) I slutet av artikel 2.3 skall ”den gemensamma marknaden” ersättas&lt;br&gt;med ”EES-avtalets funktion”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) I artikel 3.5 b skall ”medlemsstat” ersättas med ”EG-medlemsstat&lt;br&gt;eller EFTA-stat”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) I artikel 4.1 skall ”gemenskapsdimension” ersättas med&lt;br&gt;”gemenskaps- eller EFTA-dimension”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom skall i första meningen orden ”enligt artikel 57 i EES-&lt;br&gt;avtalet”, införas efter orden ”... skall anmälas till kommissionen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) I artikel 5.1 skall sista stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Omsättning inom gemenskapen eller inom en medlemsstat skall&lt;br&gt;innefatta försäljning av varor och tjänster till företag eller konsu-&lt;br&gt;menter inom gemenskapen respektive medlemsstaten. Samma gäller&lt;br&gt;beträffande omsättning inom EFTA-staternas territorium i sin helhet&lt;br&gt;eller i en EFTA-stat.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) I artikel 5.3 a, andra stycket, skall ”omsättningen inom gemenskapen&lt;br&gt;i dess helhet” ersättas med ”omsättningen inom gemenskapen i dess&lt;br&gt;helhet eller inom EFTA i dess helhet”. Dessutom skall ”gemenskap-&lt;br&gt;sinvånare” ersättas med ”gemenskaps- respektive EFTA-invånare”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;470&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;k) I artikel 5.3 a, tredje stycket, skall ”medlemsstat” ersättas med&lt;br&gt;”EG-medlemsstat eller EFTA-stat”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l) I artikel 5.3 b skall de sista orden ”..., skall hänsyn tas till de&lt;br&gt;bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive en&lt;br&gt;medlemsstats invånare.” ersättas med följande: ”..., skall hänsyn tas&lt;br&gt;till de bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive&lt;br&gt;en EG-medlemsstats invånare. Samma gäller beträffande bruttopre-&lt;br&gt;mier som betalas av invånare inom EFTA-staternas territorium i sin&lt;br&gt;helhet respektive av invånare i en EFTA-stat.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. TRANSPORT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. 368 R 1017: Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968&lt;br&gt;om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg&lt;br&gt;och inre vattenvägar (EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 1 — 5 och artikel 7 — 9 i förordningen skall,&lt;br&gt;inom ramen för detta avtal, tilllämpas med följande anpassning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I artikel 2 skall första stycket lyda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 3 — 6 och mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelse i artikel 6 i protokoll 21 till EES-avtalet,&lt;br&gt;förbjuds följande såsom oförenliga med EES-avtalets funktion utan&lt;br&gt;att det krävs ett föregående beslut: alla avtal mellan företag, beslut av&lt;br&gt;företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan&lt;br&gt;påverka handeln mellan avtalsslutande parter och som har till syfte&lt;br&gt;eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom&lt;br&gt;det territorium som omfattas av EES-avtalet, särskilt de som innebär&lt;br&gt;att”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Artikel 3.2 är inte tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Artikel 6 är inte tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) I artikel 8 första stycket skall orden ”oförenligt med den gemen-&lt;br&gt;samma marknaden” ersättas med ”oförenligt med EES-avtalets&lt;br&gt;funktion”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) Artikel 9.1 skall lyda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”När det gäller offentliga företag och företag som av EG-&lt;br&gt;medlemsstater eller EFTA-stater har medgetts särskilda eller exklu-&lt;br&gt;siva rättigheter skall de avtalsslutande parterna säkerställa att be-&lt;br&gt;stämmelser som strider mot bestämmelserna i föregående artiklar&lt;br&gt;varken antas eller vidmakthålls.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) I artikel 9.2 skall ”gemenskapen” ersättas med ”de avtalsslutande&lt;br&gt;parterna”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) Artikel 9.3 skall lyda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet skall&lt;br&gt;övervaka tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel och skall&lt;br&gt;meddela de stater som ligger inom deras respektive behörighetsom-&lt;br&gt;råden de föreskrifter som kan behövas för detta ändamål.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;471&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 386 R 4056: Rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 decem-&lt;br&gt;ber 1986 om fastställande av detaljerade regler för tillämpning av ar-&lt;br&gt;tiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)&lt;br&gt;Bestämmelserna i avsnitt I i förordningen skall, inom ramen för detta&lt;br&gt;avtal, tillämpas med följande anpassning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I artikel 1.2 skall termen ”hamnar i gemenskapen” ersättas med&lt;br&gt;”hamnar inom det territorium som omfattas av EES-avtalet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Artikel 2.2 är inte tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) I artikel 7.1, första stycket, skall ”avsnitt II” lyda ”avsnitt II eller&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom skall i andra strecksatsen termen ”artikel 11.4” lyda ”arti-&lt;br&gt;kel 11.4 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-&lt;br&gt;avtalet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) I artikel 7.2 a skall termen ”avsnitt II” lyda ”avsnitt II eller motsva-&lt;br&gt;rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet,”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) Följande stycken skall läggas till i artikel 7.2 c i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Om någon av de avtalsslutande parterna avser att samråda med&lt;br&gt;ett tredje land enligt denna förordning skall den meddela Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är lämpligt kan den avtalsslutande part som inleder för-&lt;br&gt;farandet anmoda de andra avtalsslutande parterna att samarbeta i&lt;br&gt;fråga om dessa förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en eller flera av de andra avtalsslutande parterna har invänd-&lt;br&gt;ningar mot den planerade åtgärden skall en godtagbar lösning sökas&lt;br&gt;inom Gemensamma EES-kommittén. Om de avtalsslutande parterna&lt;br&gt;inte kan enas, skall lämpliga åtgärder vidtas för att rätta till eventu-&lt;br&gt;ella snedvridningar av konkurrensen som uppstår.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) I artikel 8.2 skall orden ”på begäran av en medlemsstat” ersättas med&lt;br&gt;”på begäran av en stat som ligger inom dess behörighetsområde”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom skall ”artikel 10” ersättas med ”artikel 10 eller motsva-&lt;br&gt;rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) I artikel 9.1 skall orden ”handels- och sjöfartsintressen inom gemen-&lt;br&gt;skapen” lyda ”de avtalsslutande parternas handels-och sjöfartsintres-&lt;br&gt;sen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) Följande stycke skall läggas till i artikel 9:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Om någon av de avtalsslutande parterna avser att samråda med&lt;br&gt;ett tredje land enligt denna förordning skall den meddela Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är lämpligt kan den avtalsslutande part som inleder för-&lt;br&gt;farandet anmoda de andra avtalsslutande parterna att samarbeta i&lt;br&gt;fråga om dessa förfaranden. Om en eller flera av de andra avtals-&lt;br&gt;slutande parterna har invändningar mot den planerade åtgärden skall&lt;br&gt;en godtagbar lösning sökas inom Gemensamma EES-kommittén.&lt;br&gt;Om de avtalsslutande parterna inte kan enas, skall lämpliga åtgärder&lt;br&gt;vidtas för att rätta till de eventuella snedvridningar av konkurrensen&lt;br&gt;som uppstår.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;br&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;472&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. KOL OCH STÅL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. 354 D 7024: Höga myndighetens beslut nr 24/54 av den 6 maj 1954&lt;br&gt;med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag&lt;br&gt;enligt fördragets artikel 66.1 (EKSG:s officiella tidning nr 9, 11.5.1954, s.&lt;br&gt;345/54)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas&lt;br&gt;med följande anpassning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 är inte tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till EES-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;473&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om upphävande av lagen (1982: 736) om&lt;br&gt;ursprungsmärkning av kläder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av&lt;br&gt;kläder skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;474&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående&lt;br&gt;brott mot utländsk tullag;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1973:431) om utredning angående&lt;br&gt;brott mot utländsk tullag skall införas en ny paragraf, 6 §, av följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1 — 5 §§ gäller&lt;br&gt;också vid överenskommelse med&lt;br&gt;mellanfolklig organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;475&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk &lt;sup&gt;Bilaga 1 5&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;tull, annan skatt, avgift eller pålaga;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull,&lt;br&gt;annan skatt, avgift eller pålaga&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån utländsk tull, annan&lt;br&gt;skatt, avgift eller pålaga som av tull-&lt;br&gt;myndighet uppbärs vid eller i sam-&lt;br&gt;band med export eller import av&lt;br&gt;varor enligt överenskommelse mel-&lt;br&gt;lan Sverige och främmande stat får&lt;br&gt;tas ut här i riket skall bestämmel-&lt;br&gt;serna i 1, 3 —5 §§, 6 § första stycket,&lt;br&gt;7, &amp;nbsp;10—12 samt 16 §§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:314) om ömsesidig hand-&lt;br&gt;räckning i skatteärenden äga mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning. Härvid skall&lt;br&gt;vad som i dessa bestämmelser sägs&lt;br&gt;om riksskatteverket i stället avse ge-&lt;br&gt;neraltullstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån utländsk tull, andra&lt;br&gt;skatter, avgifter eller pålagor som en&lt;br&gt;tullmyndighet tar emot vid eller i&lt;br&gt;samband med export eller import&lt;br&gt;av varor enligt överenskommelse&lt;br&gt;mellan Sverige och främmande stat&lt;br&gt;eller mellan Sverige och mellanfolk-&lt;br&gt;lig organisation får tas ut här i lan-&lt;br&gt;det skall bestämmelserna i 1, 3 — 5&lt;br&gt;§§, 6 § första stycket, 7, 10—12 samt&lt;br&gt;16 §§ lagen (1990:314) om ömsesi-&lt;br&gt;dig handräckning i skatteärenden&lt;br&gt;gälla. Härvid skall vad som i dessa&lt;br&gt;bestämmelser sägs om riksskatte-&lt;br&gt;verket i stället avse generaltullsty-&lt;br&gt;relsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:315.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;476&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om internationellt samarbete på brottmålsområdet;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 8 §§ lagen (1991:435) om vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en svensk myndighet fått upplysningar eller bevismaterial från en&lt;br&gt;främmande stat för att användas vid utredning av brott eller i ett rättsligt&lt;br&gt;förfarande med anledning av brott och gäller på grund av överens-&lt;br&gt;kommelse med den främmande staten villkor som begränsar möjligheten&lt;br&gt;att utnyttja materialet, skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett&lt;br&gt;vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket&lt;br&gt;gäller också i fråga om överens-&lt;br&gt;kommelse med en mellanfolklig or-&lt;br&gt;ganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den utsträckning det har avta-&lt;br&gt;lats i en överenskommelse som Sve-&lt;br&gt;rige har ingått med främmande stat,&lt;br&gt;får den som efter kallelse i enlighet&lt;br&gt;med överenskommelsen har rest in&lt;br&gt;i Sverige från den främmande sta-&lt;br&gt;ten för att höras eller på annat sätt&lt;br&gt;medverka vid utredning av brott&lt;br&gt;eller i ett rättsligt förfarande med&lt;br&gt;anledning av brott inte lagföras el-&lt;br&gt;ler, i vidare mån än som följer av&lt;br&gt;6 §, berövas sin frihet eller på annat&lt;br&gt;sätt underkastas inskränkning i&lt;br&gt;denna på grund av handling, under-&lt;br&gt;låtenhet eller dom som härrör från&lt;br&gt;tiden före inresan i Sverige och&lt;br&gt;som, när det gäller en tilltalad, inte&lt;br&gt;är avsedd med kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den utsträckning det har avta-&lt;br&gt;lats i en överenskommelse som Sve-&lt;br&gt;rige har ingått med främmande stat,&lt;br&gt;eller med en mellanfolklig organisa-&lt;br&gt;tion, får den som efter kallelse i&lt;br&gt;enlighet med överenskommelsen&lt;br&gt;har rest in i Sverige för att höras&lt;br&gt;eller på annat sätt medverka vid&lt;br&gt;utredning av brott eller i ett rättsligt&lt;br&gt;förfarande med anledning av brott&lt;br&gt;inte lagföras eller, i vidare mån än&lt;br&gt;som följer av 6 §, berövas sin frihet&lt;br&gt;eller på annat sätt underkastas in-&lt;br&gt;skränkning i denna på grund av&lt;br&gt;handling, underlåtenhet eller dom&lt;br&gt;som härrör från tiden före inresan i&lt;br&gt;Sverige och som, när det gäller en&lt;br&gt;tilltalad, inte är avsedd med kallel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immuniteten upphör om den som rest hit stannar kvar i Sverige trots att&lt;br&gt;han haft möjlighet att lämna landet under en sammanhängande tid av&lt;br&gt;femton dagar från det att han har fått besked från myndigheten om att&lt;br&gt;hans närvaro inte länghre krävs, eller om han, efter att ha lämnat landet,&lt;br&gt;återvänder hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåller överenskommelsen bestämmelse att immuniteten skall ha&lt;br&gt;mindre omfattning än som nu angetts, gäller i stället den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:107.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;477&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och&lt;br&gt;privilegier i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och&lt;br&gt;privilegier i vissa fall&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immunitet och/eller privilegier gäller för föl- Tillämplig intematio-&lt;br&gt;jande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;nell överenskommelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella organ Fysiska personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 EFTA: s övervak-&lt;br&gt;ningsmyndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 EFTA-domsto-&lt;br&gt;len&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmar och&lt;br&gt;personer med tjänst&lt;br&gt;hos övervakningsmyn-&lt;br&gt;digheten jämte nämn-&lt;br&gt;da personers familje-&lt;br&gt;medlemmar samt per-&lt;br&gt;soner med uppdrag av&lt;br&gt;övervakningsmyndig-&lt;br&gt;heten och företrädare&lt;br&gt;för Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapernas kommis-&lt;br&gt;sion och EG:s med-&lt;br&gt;lemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domare, registrator&lt;br&gt;och personer med&lt;br&gt;tjänst vid domstolen&lt;br&gt;jämte nämnda perso-&lt;br&gt;ners familjemedlem-&lt;br&gt;mar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 6 till av-&lt;br&gt;talet den 2 maj 1992&lt;br&gt;mellan EFTA-staterna&lt;br&gt;om upprättande av en&lt;br&gt;övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het och en domstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 7 till av-&lt;br&gt;talet den 2 maj 1992&lt;br&gt;mellan EFTA-staterna&lt;br&gt;om upprättande av en&lt;br&gt;övervakningsmyndig-&lt;br&gt;het och en domstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1987:341.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:440.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;478&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll........................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) .. &amp;nbsp;&amp;nbsp;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1. Utrikesdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning ................................................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Historisk återblick.......................................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A Godkännande av EES-avtalet m.m............................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 EES-forhandlingarnas gång.................................. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Beredningsarbetet.......................................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 EES-avtalets och EFTA-avtalens huvudsakliga innehåll ......... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 EES-avtalet............................................ 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 EFTA-avtalen.......................................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Överväganden ............................................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Inledning.............................................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Fri rörlighet for varor — några huvuddrag................. 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Fri rörlighet för personer och den sociala dimensionen...... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Kapitalrörelser och företagsetablering m. m................ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 Ett par viktiga samarbetsområden ........................ 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 Vissa institutionella frågor............................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B Närmare beskrivning av EES-avtalet&amp;nbsp;m.m...................... 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Översikt över EG: s rättsliga system&amp;nbsp;.......................... 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Inledning.............................................. 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 EG: s grundläggande struktur ............................ 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Särskilt om regler som rör marknaden ..................... 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Närmare om EES-avtalet.................................... 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Ingress................................................ 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Del I Mål och principer ................................. 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 Del II Fri rörlighet för varor............................. 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 Del III Fri rörlighet for personer, tjänster och kapital ....... 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 Del IV Konkurrensregler och andra gemensamma regler..... &amp;nbsp;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 Del V Övergripande bestämmelser avseende de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fyra friheterna ......................................... 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7 Del VI Samarbete vid sidan av de fyra friheterna........... 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.8 Del VII Institutionella frågor ............................ 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.9 Del VIII Finansiella bestämmelser........................ 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.10 Del IX Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser...... 103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.11 Protokoll till EES-avtalet............................... 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.12 Deklarationer och protokollsbilagor ..................... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.13 Bilagor (Annex) ....................................... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Närmare om EFTA-avtalen.................................. 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 Avtalet mellan EFTA-länderna om inrättandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av en övervakningsmyndighet och en domstol.............. 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Protokoll och bilagor till övervakningsavtalet .............. 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Avtalet om en ständig kommitté mellan EFTA-länderna..... 116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 Protokoll, bilaga och bihang till kommittéavtalet ........... 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 Avtalet om en kommitté med ledamöter från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-staternas parlament............................... 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Närmare om förhållandet mellan EES-avtalet och tidigare avtal . 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Anpassning av EG: s sekundära rättsakter till EES.............. 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C Införlivande av EES-avtalet och EFTA-avtalen med svensk rätt .... 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Överväganden ............................................ 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 Allmänt om internationella avtal....................... 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;479&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 Olika metoder for införlivande i nationell&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92.170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt av internationella avtal............................ 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 Införlivande av EES-avtalet ........................... 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3.1 Allmänt om införlivandet av avtalet.............. 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3.2 EES-avtalets införlivande med svensk rätt ........ 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 Införlivande av EFTA-avtalen ......................... 130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.1 Avtalet mellan EFTA-länderna om inrättande av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningsmyndighet och en domstol .......... 130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.2 Avtalet om inrättande av en ständig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitté mellan EFTA-länderna ................ 132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Beslut om nya EES-regler .................................. 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Ytterligare lagstiftningsfrågor m. m.......................... 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 Inledning............................................ 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 Lagval .............................................. 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3 EFTA-domstolen..................................... 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4 Enhetlig tolkning..................................... 144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.5 Överväganden om EES-avtalets natur&amp;nbsp;m.m.............. 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6 Offentlig upphandling................................. 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.7 Offentliga stödåtgärder................................ 156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.8 Konkurrensområdet .................................. 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.8.1 Övergripande frågor............................ 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.8.2 Särskilda införlivandefrågor..................... 169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.8.3 Behovet av särskilda svenska föreskrifter ......... 174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.9 Verkan i Sverige av domar och beslut&amp;nbsp;som gäller enskilda . 179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Sekretessfrågor............................................ 182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Publiceringsfrågor......................................... 183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1 Inledning............................................ 183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2 1990 års förordning om publicering av Sveriges internatio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nella överenskommelser m. m.......................... 183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3 1976 års kungörandelag ............................... 184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.4 Publicering av EES-avtalet m. m........................ 185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.5 Kungörande av författning genom vilka EES-avtalet införli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vas med svensk rätt................................... 186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.6 Internationell publicering av nya regler m.m............. 188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Ikraftträdande ............................................ 190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Utbildnings- och informationsfrågor......................... 191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Upprättat lagförslag ....................................... 193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Specialmotivering......................................... 194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D övriga lagstiftningsfrågor m.m............................... 199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Kvantitativa exportrestriktioner ............................ 199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 Ursprungsmärkning av kläder .............................. 199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 Ömsesidigt bistånd i tullfrågor (protokoll&amp;nbsp;11)..................200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 Immunitet och privilegier for EFTA: s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen ................202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 Upprättade lagförslag......................................204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E Hemställan................................................206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1 Promemorians lagförslag.............................207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.2 Förteckning över remissinstanserna ...................210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.3 Det remitterade förslaget.............................213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4 Lagrådets yttrande ..................................216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;480&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.5 Propositionens lagförslag............................232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förslag till Lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde 232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 ................................................235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 ................................................ 309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 ................................................ 432&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 ................................................ 434&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 ................................................ 446&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 ................................................457&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 ................................................467&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 ................................................469&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1982: 736) om ur-&lt;br&gt;sprungsmärkning av kläder................................474&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angående brott mot utländsk tullag ........................475&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga ................476&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om internationellt samarbete på brottmålsområdet .... 477&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 661) om immunitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och privilegier i vissa fall .................................478&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92: 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;481&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Laurén såvitt avser avsnitten 2.2-10 och 12;&lt;br&gt;statsrådet Hellsvik såvitt avser övriga avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitie-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;departementet&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska sam-&lt;br&gt;arbetsområdet (EES)&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementet har beredningsansvaret för lagstiftningsärenden på&lt;br&gt;många områden som är aktuella i EES-sammanhang. Ett område är civil-&lt;br&gt;rätten, dvs. rättsreglerna om enskildas inbördes förhållanden, t.ex. inom&lt;br&gt;köprätten, immaterialrätten och bolagsrätten. Men också bl.a. grund-&lt;br&gt;lagarna och de regler som gäller förfärandet vid våra domstolar är&lt;br&gt;naturligtvis av intresse här. Slutligen kan nämnas att även sådana&lt;br&gt;rättsområden som strafflagstiftningen och sekretesslagstiftningen berörs&lt;br&gt;av EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett par hänseenden har lagstiftningen på dessa områden redan&lt;br&gt;anpassats till vad som krävs enligt EES-avtalet, och där så ännu inte har&lt;br&gt;skett är frågorna under beredning med sikte på att erforderlig lagstiftning&lt;br&gt;skall vara genomförd inom de tidsramar som anges i avtalet. En närmare&lt;br&gt;redovisning av beredningsläget för de olika rättsområdena lämnas i det&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör hållas i minnet att frågan om internationellt samarbete i&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet även vid sidan av EES-avtalet har fått allt större&lt;br&gt;betydelse under åren. Också de förändringar som kan bli följden av ett&lt;br&gt;svenskt medlemskap i EG har stor aktualitet inom departementet och i&lt;br&gt;flera olika utredningar på departementets verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda har stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden,&lt;br&gt;främst inom civilrätten, tillkommit i nordiskt samarbete. Detta har&lt;br&gt;resulterat i att vi på flera områden har överensstämmande lagregler i de&lt;br&gt;nordiska länderna. Även med EES och i ett EG-perspektiv kan detta nära&lt;br&gt;nordiska samarbete på lagstiftningsområdet fortsätta. Nordiska över-&lt;br&gt;läggningar i olika lagstiftningsärenden pågår också fortlöpande på flera&lt;br&gt;områden, t.ex. beträffande immaterialrätt och transporträtt samt när det&lt;br&gt;gäller den samnordiska verkställighetslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Sveriges medverkan i andra former av internationellt lagstiftnings-&lt;br&gt;samarbete har fått en ökad betydelse. Det gäller inte bara samarbetet&lt;br&gt;inom Europarådet utan även det arbete på att åstadkomma enhetlig lag-&lt;br&gt;stiftning som sker inom olika organisationer inom FN-systemet, exempel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vis IAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), Uncitral (handelsrätt) och&lt;br&gt;W1PO (immaterialrätt). Sådant samarbete sker vidare i stor omfattning&lt;br&gt;inom andra mellanstatliga organisationer, såsom Haagkonferensen for&lt;br&gt;internationell privaträtt, OECD (atomansvarighet m.m.) och Unidroit&lt;br&gt;(civilrätt). En del av detta arbete är av betydelse också i EES-samman-&lt;br&gt;hang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det internationella samarbete som nu har nämnts har framför allt avsett&lt;br&gt;civilrättsliga frågor. Men också i fråga om straffrätten och processrätten&lt;br&gt;har det internationella samarbetet varit intensivt under de senaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitie-&lt;br&gt;departementet&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Anpassningar till EES-avtalet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom justitiedepartementet har sedan flera år - även innan EES-förhand-&lt;br&gt;lingama påbörjades - pågått lagstiftningsarbete i syfte att inom vissa&lt;br&gt;områden anpassa de svenska reglerna till vad som gäller inom EG. I det&lt;br&gt;följande lämnas en redogörelse för detta arbete mot bakgrund särskilt av&lt;br&gt;de krav som EES-avtalet ställer när det gäller lagstiftning på justitie-&lt;br&gt;departementets verksamhetsområde. Det skall redan här sägas att det i&lt;br&gt;det här sammanhanget inte läggs fram några förslag på detta område. 1&lt;br&gt;den mån lagstiftning inom justitiedepartementets ansvarsområde inte&lt;br&gt;redan är anpassad till vad som skall gälla enligt EES-avtalet kommer&lt;br&gt;sådana förslag att läggas fram i särskild ordning. I vilka hänseenden detta&lt;br&gt;kommer att ske framgår av det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I redogörelsen kommer också att beröras lagstiftningsarbete och annan&lt;br&gt;verksamhet inom justitiedepartementets område som utan att ha direkt&lt;br&gt;samband med EES-avtalet ändå kan sägas ha anknytning till detta eller&lt;br&gt;till närmandet till EG i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Grundlagsfrågor m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan juni 1991 arbetar en parlamentarisk kommitté, Grundlagsutred-&lt;br&gt;ningen inför EG (Ju 1991:03), med att utreda behovet av grundlagsänd-&lt;br&gt;ringar inför ett svenskt medlemskap i EG (dir. 1991:24). Kommittén&lt;br&gt;beräknas slutföra sitt arbete under hösten 1992. Kommitténs ordförande,&lt;br&gt;professorn Olof Ruin, har nyligen i en promemoria, Folkomröstning om&lt;br&gt;medlemskap i EG (Ds 1992:31), presenterat ett diskussionsunderlag för&lt;br&gt;den offentliga debatt som för närvarande pågår om tidpunkt för och typ&lt;br&gt;av folkomröstning i EG-frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en annan utredning (Ju 1992:B) övervägs frågor om EG och den&lt;br&gt;svenska förvaltningen (regeringsbeslut 1992-01-23, dnr 92-287).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör i det här sammanhanget nämnas att regeringen nyligen har&lt;br&gt;tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1992:01) för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utreda frågan om grundlagsskydd för bl.a. äganderätten samt närings- och&lt;br&gt;yrkesfriheten. Enligt sina direktiv (dir. 1991:119) skall kommittén också&lt;br&gt;överväga frågor om den s.k. lagprövningsrätten och om vidgade möjlig-&lt;br&gt;heter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut, bl.a.&lt;br&gt;mot bakgrund av ett eventuellt svenskt medlemskap i EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen skall här nämnas ett lagstiftningsärende på grundlagsområdet&lt;br&gt;som visserligen är avslutat men som det i det här sammanhanget ändå&lt;br&gt;finns anledning att något beröra. Under våren 1991 bedömdes EES-&lt;br&gt;avtalet komma att innehålla en möjlighet för svenska domstolar att&lt;br&gt;inhämta s.k. tolkningsbesked från en gemensam EES-domstol. På grund&lt;br&gt;därav föreslog regeringen en ändring i regeringsformen som innebar att&lt;br&gt;en ny paragraf skulle tas in i grundlagen (prop. 1990/91:65). Riksdagen&lt;br&gt;antog förslaget som vilande (1990:91:KU22, rskr. 180). Sedan rege-&lt;br&gt;ringen på hösten 1991 hos riksdagen anmält ändrade förutsättningar&lt;br&gt;beträffande grundlagsändringen (därför att förhandlingarna om EES-&lt;br&gt;avtalet gett vid handen att någon grundlagsändring inte längre behövdes)&lt;br&gt;förkastade riksdagen grundlagsändringsförslaget (skr. 1991/92:58, KU13,&lt;br&gt;rskr. 66).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Datalagsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar 1989 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande en särskild utredare (Ju 1989:02) för att göra&lt;br&gt;en översyn av datalagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt (dir.&lt;br&gt;1989:26). Utredningen, som har antagit namnet datalagsutredningen, har&lt;br&gt;redovisat sitt hittillsvarande arbete i delbetänkandena (SOU 1990:61)&lt;br&gt;Skärpt tillsyn - huvuddragen i en reformerad datalag, (SOU 1991:21)&lt;br&gt;Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena&lt;br&gt;och (SOU 1991:62) Vissa särskilda frågor beträffande integritetsskyddet&lt;br&gt;på ADB-området. Det sist nämnda betänkandet överlämnades i oktober&lt;br&gt;1991 och i utredningen pågår nu arbete med att i en avslutande etapp&lt;br&gt;utarbeta och redovisa ett förslag till en ny datalag. En fråga som därvid&lt;br&gt;är aktuell är anpassning till ett eventuellt kommande EG-direktiv i ämnet&lt;br&gt;(Proposal for a Council Directive, SYN 287). Det avslutande arbetet i&lt;br&gt;utredningen sker under parlamentarisk medverkan och med sikte på att&lt;br&gt;vara slutfört under år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förvaltningsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa&lt;br&gt;förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189, SFS&lt;br&gt;1988:205). Genom lagen har regeringsrätten fått rätt att i vissa fäll&lt;br&gt;undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av&lt;br&gt;civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden. En förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till&lt;br&gt;grund för beslutet strider mot gällande rättsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitie-&lt;br&gt;departementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegrän-&lt;br&gt;sad. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades under&lt;br&gt;tiden den 1 juni 1988 - den 31 december 1991. Riksdagen har emellertid&lt;br&gt;förlängt lagens giltighetstid med ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig&lt;br&gt;utvärdering av dess tillämpning (prop. 1990/91:176, 1991/92:KU12,&lt;br&gt;rskr. 51, SFS 1991:1825). I den proposition som låg till grund för&lt;br&gt;riksdagens beslut anfördes att det ännu var för tidigt att ta definitiv&lt;br&gt;ställning till om lagen i dess nuvarande form skall permanentas, eftersom&lt;br&gt;Europadomstolen ännu inte har prövat något klagomål över beslut som&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen. Till detta kom, enligt vad som vidare&lt;br&gt;anfördes, att det arbete som pågår inom regeringskansliet med en översyn&lt;br&gt;av instansordningen i de ärendegrupper som lagen omfattar ännu inte var&lt;br&gt;avslutat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det här sammanhanget skall också nämnas att en övergång till&lt;br&gt;domstolsprövning kan komma att aktualiseras i flera fall också därför att&lt;br&gt;Sverige måste anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan har nämnts (under 2.2) är frågan om vidgade möjligheter till&lt;br&gt;domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut för närvarande&lt;br&gt;föremål för utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Fastighetsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges närmande till EG föranleder en omfattande avreglering av&lt;br&gt;utländska medborgares förvärv av fast egendom här i landet. Utgångs-&lt;br&gt;punkten är det av EG:s ministerråd den 24 juni 1988 antagna s.k.&lt;br&gt;kapitalliberaliseringsdirektivet (88/361/EEG). Direktivet är upptaget i&lt;br&gt;bilaga XII (punkt 1) till EES-avtalet. Departementspromemorian (Ds&lt;br&gt;1991:76) med förslag till lagändringar i ämnet har remissbehandlats och&lt;br&gt;bereds för närvarande inom justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitie-&lt;br&gt;departementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Konsumenträtt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentskyddet är ett av de områden som direkt berörs av EES-&lt;br&gt;avtalet. I artikel 72 i avtalet anges att bestämmelser om konsumentskydd&lt;br&gt;finns i bilaga XIX till avtalet. Där upptas sammanlagt sju EG-direktiv&lt;br&gt;(samt två avseende kompletteringar), varav tre (p. 3, 4 och 7) berör&lt;br&gt;justitiedepartementets verksamhetsområde. Dessa tre direktiv gäller&lt;br&gt;frågor om konsumentkrediter, hemförsäljning resp. s.k. paketresor m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En proposition om en ny konsumentkreditlag har nyligen överlämnats&lt;br&gt;till riksdagen (prop. 1991/92:83). Reglerna i den föreslagna lagen är&lt;br&gt;anpassade till EG:s regler på motsvarande område, dvs. till det tidigare&lt;br&gt;nämnda EG-direktivet om konsumentkrediter som antogs av EG:s&lt;br&gt;ministerråd den 22 december 1986 (87/102/EEG) och kompletterades den&lt;br&gt;22 februari 1990 (90/88/EEG). Den nya lagen föreslås träda i kraft den&lt;br&gt;1 oktober 1992. Till grund för propositionen ligger förslag i departe-&lt;br&gt;mentspromemorian (Ds 1990:84) Ny konsumentkreditlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller anpassning av den svenska hemförsäljningslagen till&lt;br&gt;EG:s regelverk har en proposition nyligen avlämnats till riksdagen (prop.&lt;br&gt;1991/92:167). Genom förslaget anpassas reglerna i hemförsäljningslagen&lt;br&gt;till ett EG-direktiv om konsumentskydd vid avtal som ingås utanför en&lt;br&gt;näringsidkares lästa försäljningsställe. Det direktivet antogs av EG:s&lt;br&gt;minsterråd den 20 december 1985 (85/577/EEG). De föreslagna lagänd-&lt;br&gt;ringarna, som grundar sig på förlag i departementspromemorian (Ds&lt;br&gt;1991:68) Den svenska hemförsäljningslagens anpassning till EG:s&lt;br&gt;regelverk, skall enligt propositionen träda i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare förbereds i justitiedepartementet lagstiftning som motsvarar det&lt;br&gt;EG-direktiv om konsumentskydd vid paketresor m.m. som antogs av&lt;br&gt;EG:s ministerråd den 13 juni 1990 (90/314/EEG). Arbetet bedrivs med&lt;br&gt;sikte på att lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;Kontraktsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny lag om handelsagentur trädde i kraft den 1 januari 1992 (prop.&lt;br&gt;1990/91:63, LU25, rskr. 220, SFS 1991:351). Lagen, som har till-&lt;br&gt;kommit i nordiskt samarbete, överensstämmer med det EG-direktiv om&lt;br&gt;handelsagenter som antogs av EG:s ministerråd den 18 december 1986&lt;br&gt;(86/653/EEG). Direktivet är upptaget i bilaga VII (punkt 30) till EES-&lt;br&gt;avtalet. Lagen bygger på ett betänkande av kommissionslagskommittén&lt;br&gt;(SOU 1984:85).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;Ersättningsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En produktansvarslag skall enligt beslut av riksdagen träda i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1993 (prop. 1990/91:197, 1991/92:LU14, rskr. 78). Den nya&lt;br&gt;lagen bygger på ett EG-direktiv om produktansvar som antogs av EG:s&lt;br&gt;ministerråd den 25 juli 1985 (85/374/EEG) och som är upptaget i bilaga&lt;br&gt;III till EES-avtalet. Bilagan innehåller särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;produktansvar för importörer. Dessa bestämmelser medför att den&lt;br&gt;antagna lagen behöver ändras. I justitiedepartementet förbereds sådana&lt;br&gt;ändringar och avsikten är att de skall träda i kraft samtidigt som EES-&lt;br&gt;avtalet. Här kan tilläggas att förslag till den regelanpassning i övrigt som&lt;br&gt;behövs på grund av detta direktiv nyligen har framlagts i ett regerings-&lt;br&gt;förslag (näringsdepartementet) om produktansvar för skador orsakade av&lt;br&gt;elektrisk ström (prop. 1991/92:135).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom justitiedepartementet har undersökts om några lagstiftnings-&lt;br&gt;åtgärder behöver vidtas för att bringa den svenska trafikskadelagen i&lt;br&gt;överensstämmelse med de EG-direktiv som finns på trafikskadeområdet.&lt;br&gt;Dessa överväganden har redovisats i departementspromemorian (Ds&lt;br&gt;1992:9) Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk&lt;br&gt;m.m., som för närvarande remissbehandlas. Förslagen i promemorian&lt;br&gt;innebär bl.a. att de svenska reglerna i trafikskadelagen anpassas till tre&lt;br&gt;EG-direktiv om motorfordonsförsäkring (med ändringar och tillägg) som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitie-&lt;br&gt;departementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är upptagna i bilaga IX (punkterna 8-10) till EES-avtalet. De direktiv&lt;br&gt;som avses (första, andra resp, tredje motorfordonsförsäkringsdirektivet)&lt;br&gt;antogs av EG:s ministerråd den 24 april 1972 (72/166/EEG), den 30&lt;br&gt;december 1983 (84/5/EEG) resp, den 14 maj 1990 (90/232/EEG). De i&lt;br&gt;departementspromemorian föreslagna ändringarna i trafikskadelagen skall&lt;br&gt;enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom försäkringsrätten i övrigt har sedan länge pågått ett omfattande&lt;br&gt;nordiskt reformarbete. Till grund för detta arbete i Sverige ligger&lt;br&gt;försäkringsrättskommitténs båda betänkanden (SOU 1986:56) Person-&lt;br&gt;försäkringslag och (SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. Ett annat&lt;br&gt;betänkande som bör nämnas i det här sammanhanget är försäkrings-&lt;br&gt;utredningens betänkande (SOU 1991:89) Försäkringsrörelse i förändring.&lt;br&gt;Såvitt avser sådan lagstiftning inom denna del av försäkringsrätten som&lt;br&gt;hör till justitiedepartementets ansvarsområde finns i det regelverk som&lt;br&gt;omfattas av EES-avtalet två EG-direktiv som måste beaktas, nämligen&lt;br&gt;(vissa regler i) EG:s andra skadeförsäkringsdirektiv och EG:s andra&lt;br&gt;livförsäkringsdirektiv. Dessa direktiv antogs av EG:s ministerråd den 22&lt;br&gt;juni 1988 (88/357/EEG) resp, den 8 november 1990 (90/619/EEG) och&lt;br&gt;är upptagna i bilaga IX (p. 7 resp. 12) till EES-avtalet. Justitie-&lt;br&gt;departementets förslag till anpassningar med hänsyn till dessa direktiv har&lt;br&gt;redovisats i departementspromemorian (Ds 1992:28) EG-anpassning av&lt;br&gt;svensk försäkringsavtalsrätt, som remissbehandlas för närvarande. Den&lt;br&gt;i promemorian föreslagna lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 Bolagsrätt och annan associationsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete&lt;br&gt;under åren 1973-1978. De nordiska lagarna har därefter ändrats vid olika&lt;br&gt;tillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i de europeiska integrationssträvandena har ändringar i&lt;br&gt;aktiebolagslagen genomförts som innebär att det inte längre krävs svenskt&lt;br&gt;medborgarskap för styrelseledamöter och andra funktionärer i aktiebolag.&lt;br&gt;I linje härmed har ändringar gjorts även när det gäller kraven på&lt;br&gt;bosättning i Sverige i fråga om styrelseledamöter m.fl. Motsvarande&lt;br&gt;lagändringar har skett även när det gäller andra företagsformer. Lag-&lt;br&gt;ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1991 (prop. 1989/90:160,&lt;br&gt;199O/91:LU11, rskr. 42, SFS 1990:1295-1304). I en departements-&lt;br&gt;promemoria den 10 april 1992 har föreslagits bl.a. ytterligare lättnader&lt;br&gt;i kraven på bosättning. Promemorian remissbehandlas för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under hösten 1990 tillsattes en kommitté - aktiebolagskommittén (Ju&lt;br&gt;1990:08) - som i samråd med motsvarande kommittéer i Finland och&lt;br&gt;Noige skall se över aktiebolagslagen. Kommittén skall enligt direktiven&lt;br&gt;(dir. 1990:46) föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den&lt;br&gt;pågående europeiska integrationen samt överväga frågor som rör&lt;br&gt;aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation&lt;br&gt;och aktieägarnas minoritetsskydd. Kommittén har i delbetänkandet (SOU&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitie-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;departementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992:13) Bundna aktier föreslagit att aktiebolagslagens 17 kap., som&lt;br&gt;medger att i bolagsordningen intas bl.a. utlänningsförbehåll, upphävs.&lt;br&gt;Kommitténs förslag grundar sig på att man har bedömt att ett sådant&lt;br&gt;förbehåll står i strid med Romfördragets diskrimineringsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På bolagsrättens område krävs med anledning av EES-avtalet anpass-&lt;br&gt;ningar med hänsyn till tolv EG-rättsakter: en förordning och elva&lt;br&gt;direktiv. Av dessa rör fyra direktiv redovisningsfrågor. Rättsakterna är&lt;br&gt;upptagna i bilaga XXII till EES-avtalet, där det också anges att EFTA-&lt;br&gt;staterna medges visst anstånd med införlivandet av dessa rättsakter. För&lt;br&gt;Sverige gäller sålunda att de skall ha införlivats i sin helhet senast två år&lt;br&gt;efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktiebolagskommittén behandlar frågor om en anpassning av den&lt;br&gt;svenska aktiebolagslagstiftningen till EG:s regelverk med förtur.&lt;br&gt;Kommittén planerar att under sommaren 1992 lämna ett delbetänkande&lt;br&gt;som behandlar anpassningen av aktiebolagslagstiftningen till de nämnda&lt;br&gt;EG-rättsaktema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tilläggsdirektiv nyligen har aktiebolagskommitténs uppdrag när&lt;br&gt;det gäller anpassningar av svensk lagstiftning till EG:s regelverk&lt;br&gt;begränsats något (dir. 1992:18). Uppdraget i den delen - som gäller&lt;br&gt;redovisningsfrågor - har i stället överförts till den kommitté (Ju 1991:07)&lt;br&gt;som gör en översyn av redovisningslagstiftningen (dir. 1991:71). I&lt;br&gt;samband med att den kommittén övertog uppdraget angavs att det var&lt;br&gt;sannolikt att det behövde behandlas med förtur (dir. 1992:19). Den&lt;br&gt;särskilda frågan om en anpassning till EG:s regler om godkännande och&lt;br&gt;auktorisation av revisorer har förts över till en av chefen för närings-&lt;br&gt;departementet tillkallad utredning (N 1992:05; dir. 1992:42).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Immaterialrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innehåller bestämmelser om immaterialrätt (i artikel 65.2,&lt;br&gt;protokoll 28 och bilaga XVII). Till en början innebär avtalet att Sverige&lt;br&gt;förpliktar sig att anta de rättsregler på detta område som är en följd av&lt;br&gt;tillämpningen av vissa artiklar i Rom-fördraget. Det gäller främst frågan&lt;br&gt;om s.k. konsumtion av bl.a. patent där Sverige får övergå från nationell&lt;br&gt;konsumtion till en EES-vid konsumtion. Vidare förpliktar sig Sverige att&lt;br&gt;överta reglerna i de EG-direktiv som gäller skydd för kretsmönster i&lt;br&gt;halvledare, varumärken och datorprogram. När det gäller den konvention&lt;br&gt;om gemenskapspatent som EG:s medlemsländer har utarbetat innebär&lt;br&gt;EES-avtalet vissa åtaganden för Sveriges del. Vidare har Sverige genom&lt;br&gt;EES-avtalet åtagit sig att inom viss tid ansluta sig till vissa centrala&lt;br&gt;internationella överenskommelser på immaterialrättens område, av vilka&lt;br&gt;Sverige redan har tillträtt samtliga utom en, nämligen 1989 års Madrid-&lt;br&gt;protokoll om internationell registrering av varumärken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom justitiedepartementet har utarbetats departementspromemorian (Ds&lt;br&gt;1992:13) Andringar i de immaterialrättsliga lagarna med anledning av&lt;br&gt;EES-avtalet m.m.. I promemorian, som för närvarande remissbehandlas,&lt;br&gt;föreslås - med ett undantag - att de lagändringar som föranleds av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitie-&lt;br&gt;departementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtagandena i EES-avtalet skall genomföras med sikte på att ändringarna&lt;br&gt;skall träda i kraft den 1 januari 1993. Undantaget gäller anslutningen till&lt;br&gt;Madrid-protokollet, något som Sverige enligt avtalet har åtagit sig att&lt;br&gt;göra före den 1 januari 1995. I promemorian förutskickas att justitie-&lt;br&gt;departementet återkommer med förslag i den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 Processrätt och straffrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rättegångsbalken är det två EG-direktiv som måste&lt;br&gt;beaktas, nämligen det s.k. advokatdirektivet och det s.k. examensdirek-&lt;br&gt;tivet. Dessa direktiv antogs av EG:s ministerråd den 22 mars 1977&lt;br&gt;(77/249/EEG) resp, den 21 december 1988 (89/48/EEG) och är upptagna&lt;br&gt;i bilaga VII (p. 1 och 2) till EES-avtalet. Direktiven rör framför allt&lt;br&gt;förutsättningarna för att uppträda som ombud inför domstol, villkoren för&lt;br&gt;att bli svensk advokat och möjligheterna för utländska advokater från&lt;br&gt;EES att vara verksamma i Sverige. En departementspromemoria med&lt;br&gt;förslag till erforderliga lagändringar kommer att remitteras inom kort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare fråga som för närvarande övervägs inom justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet är om en av de rättsakter som är upptagna i EES-reglerna om&lt;br&gt;upphandling (bilaga XVI, p. 10) bör föranleda ändringar i lagen&lt;br&gt;(1930:173) om beräkning av lagstadgad tid. Om så visar sig vara fallet,&lt;br&gt;avser justitiedepartementet att återkomma med de förslag till lagstiftning&lt;br&gt;som krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utrikesdepartementets bilaga (bilaga I) redovisas vad förslaget till&lt;br&gt;EES-lag innehåller beträffande bestämmelser om vittnes- och sakkunnig-&lt;br&gt;förhör här i landet på begäran av EFTA-domstolen och om åtal här i&lt;br&gt;landet mot den som är domare i EFTA-domstolen. I dessa bestämmelser&lt;br&gt;görs hänvisningar till lagen (1946:818) om bevisupptagning åt vissa&lt;br&gt;internationella organ resp, vissa bestämmelser i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall här nämnas 1988 års Luganokonvention om domstols&lt;br&gt;behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område som&lt;br&gt;har antagits av EG:s och EFTA:s medlemsländer. Luganokonventionen&lt;br&gt;är parallell till och så gott som identisk med den mellan EG:s medlems-&lt;br&gt;länder gällande Brysselkonventionen från år 1968. Brysselkonventionen&lt;br&gt;är inte en del av EG-rätten som sådan och ingår heller inte i EES-&lt;br&gt;avtalet. Den har dock sin grund i artikel 220 i Romfördraget som&lt;br&gt;föreskriver att medlemsländerna skall förhandla med varandra på olika&lt;br&gt;områden. En proposition med förslag om att Sverige skall tillträda&lt;br&gt;Luganokonventionen (prop. 1991/92:128) behandlas för närvarande i&lt;br&gt;riksdagen. Propositionen innehåller också förslag till den lagstiftning som&lt;br&gt;krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utrikesdepartementets bilaga omnämns att vissa ändringar krävs i&lt;br&gt;brottsbalken. Vad det gäller är att göra det möjligt att här i landet bl.a.&lt;br&gt;åtala vittnen som begår mened inför EFTA-domstolen. Inom justitie-&lt;br&gt;departementet har en promemoria i ämnet upprättats. Promemorian&lt;br&gt;remissbehandlas för närvarande. Enligt promemorieförslaget skall&lt;br&gt;lagändringarna träda i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitie-&lt;br&gt;departementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 Övrig lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare fråga på justitiedepartementets område som aktualiseras av&lt;br&gt;EES-avtalet är en anpassning av kreditupplysningslagen till bl.a. avtalets&lt;br&gt;bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet.&lt;br&gt;Frågan har behandlats av kreditupplysningsutredningen (Ju 1991:06, dir.&lt;br&gt;1991:69) i ett nyligen avgivet delbetänkande (SOU 1992:22) EES-&lt;br&gt;anpassning av kreditupplysningslagen. Utredningen föreslår ändringar i&lt;br&gt;kreditupplysningslagen som gör att de svenska bestämmelserna bringas&lt;br&gt;i överensstämmelse med vad som i relevanta avseenden föreskrivs i EES-&lt;br&gt;avtalet (se SOU 1992:22 s. 30 ff). Beredningen av förslaget i justitie-&lt;br&gt;departementet sker med sikte på att lagändringarna skall träda i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i sekretesslagen kan ändringar behöva göras med anledning av&lt;br&gt;EES-avtalet. En undersökning av på vilka områden så är fallet pågår för&lt;br&gt;närvarande inom regeringskansliet. När denna är klar har justitie-&lt;br&gt;departementet för avsikt att lägga fram erforderliga förslag till ändringar&lt;br&gt;i en departementspromemoria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitie-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;departementet&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle&lt;br&gt;att ta del av vad jag och statsrådet Laurén har anfört.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Försvarsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Anders Björck&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Anmälan till proposition om Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet (EES)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1. Min bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fordras, såvitt nu kan bedömas, ingen lagstiftning på räddningstjänstom-&lt;br&gt;rådet med anledning av EES-avtalet. I flera avseenden förekommer inom&lt;br&gt;fredsräddningstjänsten redan ett väl utvecklat samarbete med EG. Enligt&lt;br&gt;min mening kommer de möjligheter som erbjuds genom avtalet till delta-&lt;br&gt;gande i olika kommittéer och grupper att medföra praktiska fördelar för&lt;br&gt;räddningstjänsten i Sverige och förenkla samarbetet i olika internationella&lt;br&gt;organisationer där EG-kommissionen spelar en aktiv roll inte minst när det&lt;br&gt;gäller olika forsknings- och utvecklingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den civila beredskapen pågår en översyn av regelsystemet för att&lt;br&gt;klarlägga vilka förändringar som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsdepartementet har ett övergripande ansvar för totalförsvaret som&lt;br&gt;består av en militär del och en civil del. Det militära försvaret omfattar i hu-&lt;br&gt;vudsak försvarsmakten med dess försvarsgrenar och centrala myndigheter.&lt;br&gt;Totalförsvarets civila del utgörs av ett stort antal funktioner inom olika sek-&lt;br&gt;torer av samhället. Försvarsdepartementet ansvarar för civil ledning och&lt;br&gt;samordning, befolkningsskydd och räddningstjänst, psykologiskt försvar,&lt;br&gt;försörjning med industrivaror, kyrklig beredskap och kustbevakning. Ut-&lt;br&gt;över detta ansvarar departementet för fredsräddningstjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsdepartementet har deltagit i arbetet med EES-avtalet när det gäl-&lt;br&gt;ler den civila beredskapen och fredsräddningstjänsten. Vissa förändringar i&lt;br&gt;nuvarande regelsystem för försörjningsberedskapens upprätthållande förut-&lt;br&gt;ses f.n. komma att behövas. Det kan inte uteslutas att vissa av de hittills vid-&lt;br&gt;tagna beredskapsåtgärderna kan visa sig obehövliga. En översyn av regelsys-&lt;br&gt;temet för den civila beredskapen pågår därför i enlighet med ett uppdrag av&lt;br&gt;regeringen till Överstyrelsen för civil beredskap. En rapport från överstyrel-&lt;br&gt;sen skall föreligga senast den 15 september 1992 och kommer att läggas till&lt;br&gt;grund för den fortsatta översynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom fredsräddningstjänsten behandlas frågor om befolkningsskydd som&lt;br&gt;avser de förebyggande åtgärderna för att förhindra olyckor och för att be-&lt;br&gt;gränsa skadan vid en olycka, inkl, frågor om säkerheten vid landtransport&lt;br&gt;av farligt gods. Räddningstjänst avser de räddningsinsatser som staten eller&lt;br&gt;kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för&lt;br&gt;olyckshändelser för att hindra eller begränsa skador på människor eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendom eller i miljön. Statens räddningsverk är central förvaltningsmyn-&lt;br&gt;dighet för frågor inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Andra&lt;br&gt;myndigheter har också uppgifter inom området. Kustbevakningen svarar så-&lt;br&gt;ledes för insatser till sjöss mot olja och andra skadliga ämnen som hotar den&lt;br&gt;marina miljön. Räddningsverket skall samordna samhällets verksamhet&lt;br&gt;inom området. Motsvarande frågor handläggs i allt väsentligt inom EG-&lt;br&gt;kommissionen av generaldirektoratet (DG XI) för miljö, kärnkraftssäkerhet&lt;br&gt;och räddningstjänst (Civil Protection).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Rådets direktiv 82/501/EEG av den 24 juni 1982 om risker för storolyckor&lt;br&gt;i vissa industriella verksamheter (EGT Nr. L 230, 5.8.1982 s. 1, i dess lydelse&lt;br&gt;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT n:r L 302,&lt;br&gt;15.11.1985, s. 219)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;387 L 0216: Rådets direktiv 87/216/EEG av den 28 mars 1987 (EGT&lt;br&gt;n:r L 085, 28.3.1987, s. 36)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;388 L 0610: Rådets direktiv 88/610/EEG av den 24 november 1988&lt;br&gt;(EGT n:r L 336, 7.12.1988 s. 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet om risker för allvarliga olyckshändelser vid vissa industriella akti-&lt;br&gt;viteter, det s.k. Sevesodirektivet, som finns intaget i bilaga 20 till EES-avta-&lt;br&gt;let, ålägger de enskilda medlemsstaterna att införa regler som säkerställer&lt;br&gt;att den som bedriver vissa industriella aktiviteter, som definieras som särskilt&lt;br&gt;riskbetonade och som huvudsakligen berör kemikaliehantering, skall vidta&lt;br&gt;alla nödvändiga åtgärder för att förebygga allvarliga olyckshändelser och be-&lt;br&gt;gränsa konsekvenserna för människor och miljön. Krav skall ställas på att&lt;br&gt;han bevisar för de ansvariga myndigheterna att riskerna för allvarliga olycks-&lt;br&gt;händelser har identifierats, att lämpliga säkerhetsåtgärder har vidtagits och&lt;br&gt;att de anställda har fått information, utbildning och säkerhetsutrustning.&lt;br&gt;Han skall vidare lämna myndigheterna en rad upplysningar. Upplysningarna&lt;br&gt;skall gälla de ämnen och processer som används och planerade åtgärder för&lt;br&gt;en eventuell olyckssituation. Myndigheterna skall kontrollera upplysning-&lt;br&gt;arna och säkerställa att man vidtar de mest ändamålsenliga åtgärderna för&lt;br&gt;att förebygga större olyckor. Myndigheterna är skyldiga att ta fram en bered-&lt;br&gt;skapsplan för bruk utanför den industriella aktiviteten. De kringboende vid&lt;br&gt;de riskbetonade verksamheterna skall på lämpligt sätt underrättas om säker-&lt;br&gt;hetsåtgärderna och om den varning som ges vid en olycka. Inträffade olyckor&lt;br&gt;skall anmälas till myndigheterna som skall anmäla dem till EG-kommissio-&lt;br&gt;nen. Enligt direktivet skall kommissionen koordinera uppbyggnaden av en&lt;br&gt;kunskapsbank om riskbetonade processer och ämnen. Enligt EES-avtalet&lt;br&gt;skall dessa uppgifter utföras av EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) och&lt;br&gt;den ständiga kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om säkerheten, om förebyggande åtgärder för att hindra och lindra&lt;br&gt;allvarliga olyckor och insatser för att så långt möjligt begränsa konsekven-&lt;br&gt;serna av olyckshändelser vid industriella aktiviteter behandlas i första hand&lt;br&gt;i räddningstjänstlagen (1986:1102), arbetsmiljölagen (1977:1160) och i lagen&lt;br&gt;(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor samt i miljöskyddslagen&lt;br&gt;(1969:337) och lagen om kemiska produkter (1985:426).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räddningstjänstlagen innehåller föreskrifter om hur samhällets rädd-&lt;br&gt;ningstjänst skall organiseras och bedrivas. I lagen finns också bestämmelser&lt;br&gt;om olycks- och skadeförebyggande åtgärder. Enligt räddningstjänstlagen&lt;br&gt;skall vidare en ägare eller innehavare av en anläggning där verksamheten&lt;br&gt;innebär fara för att en olyckshändelse skall orsaka allvarliga skador på män-&lt;br&gt;niskor eller i miljön i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap med&lt;br&gt;personal och egendom och i övrigt vidta erforderliga åtgärder för att hindra&lt;br&gt;eller begränsa och avhjälpa skador vid inträffade olyckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetsmiljölagen föreskrivs att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande&lt;br&gt;med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i&lt;br&gt;samhället. Arbetsmiljön skall anpassas till människans förutsättningar i fy-&lt;br&gt;siskt och psykiskt avseende. Lagen innehåller olika bestämmelser som syftar&lt;br&gt;till att ge betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall och anger bl.a. att&lt;br&gt;betryggande skyddsåtgärder skall vidtas mot skada genom fall, ras, brand,&lt;br&gt;explosion, elektrisk ström eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om brandfarliga och explosiva varor gäller hantering och import av&lt;br&gt;sådana varor. Lagens syfte är att hindra att varorna orsakar brand eller ex-&lt;br&gt;plosion som inte är avsedd samt att förebygga och begränsa skador på liv,&lt;br&gt;hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana&lt;br&gt;varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen omfattar fasta anläggningar och deras påverkan på den&lt;br&gt;yttre miljön (dvs. vatten, luft, mark, växter och djur). Vid prövning tas upp&lt;br&gt;frågor som rör normal drift, men även risker för tillfälliga utsläpp genom&lt;br&gt;haverier och miljöolyckor omfattas av miljöskyddslagens bestämmelser. La-&lt;br&gt;gen om kemiska produkter gäller hantering och import av kemiska ämnen&lt;br&gt;och beredningar. Härvid innefattas också frågor som rör verkningar i sam-&lt;br&gt;band med kemikalieolyckor. Vad gäller frågan om föreskrifter för den yttre&lt;br&gt;miljön motsvarande Sevesodirektivet finns inte sådana föreskrifter men la-&lt;br&gt;gen om kemiska produkter inrymmer möjligheten till motsvarande regler i&lt;br&gt;dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens räddningsverk har gett ut allmänna råd för tillämpningen av rädd-&lt;br&gt;ningstjänstlagens krav på anläggningar där verksamheten innebär fara för att&lt;br&gt;en olyckshändelse skall orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön.&lt;br&gt;Räddningstjänstlagens bestämmelser och de allmänna råden har ett vidare&lt;br&gt;tillämpningsområde än EG-direktivet eftersom de gäller all slags verksam-&lt;br&gt;het. Däremot innehåller de svenska reglerna inte sådana preciserade krav&lt;br&gt;som EG-direktivet föreskriver. I stället har det överlåtits till tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna att i enskilda fall kontrollera att erforderliga åtgärder vidtagits och&lt;br&gt;att meddela de förelägganden och förbud som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har med stöd av arbetarskyddslagstiftningen och&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter gett ut föreskrifter och allmänna råd för s.k.&lt;br&gt;storolyckor. Dessa motsvarar EG-direktivets krav såvitt gäller arbetsmiljön.&lt;br&gt;Den som hanterar eller importerar explosiva varor och den som yrkesmäs-&lt;br&gt;sigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor skall ha tillstånd till det.&lt;br&gt;I samband med tillståndsgivningen behandlas bl.a. risken för storolyckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete med EG-kommissionen i frågor om de risker för allvarliga&lt;br&gt;olyckshändelser i sådana industriella aktiviteter som behandlas i direktivet&lt;br&gt;äger rum inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(OECD) och FN:s ekonomiska kommission för Europa (UN ECE). Inom&lt;br&gt;EG behandlas frågorna i en rådgivande kommitté. Direktivet är för närva-&lt;br&gt;rande under översyn, och denna beräknas bli avslutad inom det närmaste&lt;br&gt;året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna översyn innebär bland annat att frågan om markanvändning och&lt;br&gt;bebyggelseplanering också inkluderas. Detta rör sannolikt i Sverige även la-&lt;br&gt;gar som plan- och bygglagen och naturresurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krav som ställs i direktivet föranleder, såvitt nu kan bedömas, ingen&lt;br&gt;ytterligare svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rådets resolution av den 26 juni 1978 om inrättande av ett aktionsprogram&lt;br&gt;för kontroll och begränsning av förorening genom utsläpp av o(ja till sjöss&lt;br&gt;(EGT Nr. C 162/1, 8.7.1978), kommissionsbeslut (80/686/EEG) den 25 juni&lt;br&gt;1980, den 25 mars 1985 och den 13 februari 1987 om bildandet av en rådgi-&lt;br&gt;vande kommitté för kontroll och begränsning av förorening genom utsläpp av&lt;br&gt;o(ja till sjöss (EGT Nr. L188, 22.7.1980 s. 11, L 89, 25.3.1985 s. 64 och L 57,&lt;br&gt;13.2.1987 s. 57) samt rådets beslut (86/85/EEG) den 6 mars 1986 om inrättan-&lt;br&gt;det av ett informationssystem för kontroll och begränsning av förorening ge-&lt;br&gt;nom utsläpp av o(ja och andra skadliga ämnen till sjöss (EGT Nr. L 77,&lt;br&gt;6.3.1986 s. 33 och L 158, 16.6.1988 s. 32).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådsresolutionen om inrättande av ett aktionsprogram för kontroll och be-&lt;br&gt;gränsning av förorening genom utsläpp av olja till sjöss avsåg preliminära&lt;br&gt;studier för att identifiera luckor i existerande system för bekämpning av olje-&lt;br&gt;utsläpp till sjöss och föreslå lämpliga åtgärder. Studierna skulle avse följande&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Datoriserade informationssystem för befintliga uppgifter eller uppgifter&lt;br&gt;som borde samlas in om metoder för att ta hand om oljeutsläpp så att&lt;br&gt;uppgifterna är tillgängliga vid utsläpp till följd av olyckshändelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tillgång för medlemsstaterna till ändamålsenliga uppgifter om tankfartyg&lt;br&gt;som kan förorena farvattnen runt gemenskapen och medlemsstaternas&lt;br&gt;kuster samt om off-shore anläggningar under medlemsstaternas jurisdik-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Behovet av åtgärder för att befrämja samverkan mellan och effektivite-&lt;br&gt;ten av befintliga eller planerade insatsstyrkor i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Förutsättningarna för gemenskapen att bidra till konstruktionen och ut-&lt;br&gt;vecklingen av miljöskyddsfartyg försedda med utrustning för effektiva in-&lt;br&gt;satser mot oljeutsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Behovet av ändringar och förbättringar av rättsregler om försäkring mot&lt;br&gt;riskerna för oljeförorening till följd av olyckshändelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ett förslag till forsknings- och utvecklingsprogram om kemiska och me-&lt;br&gt;kaniska medel för bekämpning av förorening till följd av utsläpp av olja&lt;br&gt;till sjöss, om oljans uppträdande och om dess effekter på marin flora och&lt;br&gt;fauna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionsbeslutet om bildandet av en rådgivande kommitté om kon-&lt;br&gt;troll och begränsning av förorening till följd av utsläpp av olja till sjöss inne-&lt;br&gt;bär att ett rådgivande organ för kommissionen har bildats. Kommittén skall&lt;br&gt;också möjliggöra insamlandet av information och erfarenheter från med-&lt;br&gt;lemsländerna och därmed underlätta samordning av åtgärder som vidtas el-&lt;br&gt;ler planeras på nationell, internationell eller gemenskapsnivå. Kommitténs&lt;br&gt;arbetsområde har sedermera utvidgats till att gälla inte enbart olja utan&lt;br&gt;också andra skadliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådsbeslutet om inrättande av ett informationssystem för gemenskapen&lt;br&gt;för kontroll och begränsning av förorening till följd av utsläpp av olja och&lt;br&gt;andra skadliga ämnen till sjöss innebär att uppgifter skall vara tillgängliga&lt;br&gt;för de ansvariga myndigheterna i medlemsländerna vid större utsläpp. Infor-&lt;br&gt;mationssystemet skall innehålla listor och kortfattade beskrivningar av na-&lt;br&gt;tionella och gemensamma planer för insatser mot oljeutsläpp samt förteck-&lt;br&gt;ningar över de ansvariga myndigheterna. Förteckningar skall finnas över till-&lt;br&gt;gängliga resurser för bekämpning av förorening genom olja av havet. De&lt;br&gt;skall innehålla redovisningar för oljans egenskaper och uppträdande, be-&lt;br&gt;kämpningsmetodik och omhändertagande av uppsamlad vattenbemängd&lt;br&gt;olja. Successivt skall en förteckning över resurser för insatser vid utsläpp av&lt;br&gt;andra skadliga ämnen än olja upprättas. Mot bakgrund av erhållen erfaren-&lt;br&gt;het skall kommissionen successivt samla information om enstaka eller grup-&lt;br&gt;per av andra skadliga ämnen än olja samt dessas egenskaper och uppträ-&lt;br&gt;dande. Medlemsstaterna skall förse kommissionen med underlag för infor-&lt;br&gt;mationssystemet och uppdatera sitt underlag årligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete med EG-kommissionen i frågor om förorening av havet genom&lt;br&gt;utsläpp av olja och andra skadliga ämnen till följd av olyckshändelser äger&lt;br&gt;rum inom ramen för överenskommelsen den 13 september 1983 om samar-&lt;br&gt;bete vid bekämpning av förorening av Nordsjön genom olja och andra skad-&lt;br&gt;liga ämnen (Bonnöverenskommelsen). Inom kommissionen har, förutom en&lt;br&gt;rådgivande grupp, bildats en s.k. task force med ett center för biståndsinsat-&lt;br&gt;ser vid utsläpp av olja och andra skadliga ämnen. Ett mera direkt samarbete&lt;br&gt;med gemenskapen i framtiden får ses som värdefullt. Ett utvidgat samarbete&lt;br&gt;på området till följd av EES-avtalet föranleder inte någon lagstiftningsåt-&lt;br&gt;gärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Rådets resolutioner (87/C 176/01 och 89/C 44/03) av den 25 juni 1987 resp.&lt;br&gt;13 februari 1989 om införande av samarbete inom gemenskapen i fråga om&lt;br&gt;räddningstjänst (Civil Protection), om ny utveckling inom samarbetet inom&lt;br&gt;gemenskapen ifråga om räddningstjänst (OJ Nr. C 176, 25.6.1987 s. 1 och&lt;br&gt;C 44, 13.2.1989 s. 3) och om bistånd mellan medlemsstater i händelse av en&lt;br&gt;naturkatastrof eller en teknologisk katastrof (EGT Nr. C 198/1, 8.7.1991)&lt;br&gt;samt rådets beslut av den 29 juli 1991 om införandet av ett gemensamt larm-&lt;br&gt;nummer (EGT Nr. L 217/31, 6.8.1991).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rådsresolutionerna beslutas om en rad åtgärder enligt följande. En vägled-&lt;br&gt;ning om räddningstjänsten inom gemenskapen skall upprättas och uppdate-&lt;br&gt;ras regelbundet av en expertkommitté. I denna skall finnas en lista med kon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taktpersoner. Regelbundna möten skall hållas mellan personer från med-&lt;br&gt;lemsländerna med ansvar inom räddningstjänsten. Utbytestjänstgöring, sär-&lt;br&gt;skilt i samband med övningar, skall uppmuntras för personer med ansvar&lt;br&gt;inom räddningstjänsten. Ansträngningar skall göras för att utnyttja befint-&lt;br&gt;liga datoriserade informationssystem inom räddningstjänsten effektivare&lt;br&gt;och uppmuntra utbyte av information om organisationer och resurser som är&lt;br&gt;tillgängliga för insatser vid katastrofer. Datasystemen skall samordnas och&lt;br&gt;bättre utbyte av information uppmuntras. En flerspråkig ordlista med rädd-&lt;br&gt;ningstjänstuttryck tas fram. Ett gemensamt larmtelefonnummer för rädd-&lt;br&gt;ningstjänsten inom gemenskapen (nummer 112) skall införas senast den 31&lt;br&gt;december 1996. Resolutionen om bistånd vid katastrofer etablerar ett aktivt&lt;br&gt;samarbete på området mellan medlemsstaterna i olyckssituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet inom räddningstjänsten befinner sig fortfarande i ett inle-&lt;br&gt;dande skede och direktiv har inte antagits. Den mest konkreta frågan är infö-&lt;br&gt;randet av det gemensamma larmtelefonnumret, vilket bör ses som en ange-&lt;br&gt;lägen fråga för allmänheten. Samarbetet på området utvecklas emellertid&lt;br&gt;successivt. Till övningsverksamheten mellan länderna har även företrädare&lt;br&gt;för svensk räddningstjänst inbjudits. Erfarenheterna är positiva. Deltagande&lt;br&gt;i det löpande samarbetet inom gemenskapen i framtiden får också ses som&lt;br&gt;värdefullt för den svenska räddningstjänsten och den inte obetydliga industri&lt;br&gt;som är verksam på området. Ett utvidgat samarbete på området till följd av&lt;br&gt;EES-avtalet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Rådets förordning av den 20 februari 1987 resp, den 29 maj 1989 (EEG Nr.&lt;br&gt;3529/86 med tillägg EEG Nr. 1614/89) om skydd av gemenskapens skogar mot&lt;br&gt;brand (EGT Nr. L 326, 17.11.1986 och L 165, 29.5.1989) och kommissionens&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter av den 10 juni 1987 (L 53, 20.2.1987 och L 161,&lt;br&gt;10.6.1987).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådsföreskriften om skydd av gemenskapens skogar mot brand innebär att&lt;br&gt;ett system etableras för ändamålet. Detta innehåller olika förebyggande åt-&lt;br&gt;gärder, informationsutbyte och bidragsgivning från gemenskapen. En kom-&lt;br&gt;mitté har etablerats för rådgivning till kommissionen. Krav på lagstiftnings-&lt;br&gt;åtgärder kan inte anses följa av föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Rådets direktiv av den 21 december 1989 (89/684/EEG) om yrkesutbildning&lt;br&gt;av vissa förare av fordon som transporterar farligt gods (EGT Nr. L 398,&lt;br&gt;21.12.1989 s. 33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet, som finns intaget i bilaga 13 till EES-avtalet, följer de bestäm-&lt;br&gt;melser om förarutbildning som antagits inom ramen för den europeiska&lt;br&gt;överenskommelsen den 30 september 1957 om internationell transport av&lt;br&gt;farligt gods på väg (ADR) enligt den lydelse bestämmelserna kommer att ha&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 januari 1993. Direktivet ställer krav på särskild utbildning av&lt;br&gt;förare av tanktransporter och transporter med styckegods. För förare av&lt;br&gt;tanktransporter och transporter av explosiva varor krävs utbildningsintyg&lt;br&gt;från och med den 1 januari 1992. För förare av övriga transporter med farligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gods krävs utbildningsintyg från och med den 1 januari 1995. Kraven på sär-&lt;br&gt;skild utbildning gäller enligt direktivet även för inrikes transporter inom ge-&lt;br&gt;menskapen. En särskild rådgivande grupp har inrättats inom gemenskapen&lt;br&gt;för frågor om transport av farligt gods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fortlöpande samarbete om frågor om transport av farligt gods sker&lt;br&gt;inom ADR. EG-kommissionen delar i detta arbete. De svenska reglerna,&lt;br&gt;som överensstämmer med ADR:s bestämmelser, har utfärdats genom före-&lt;br&gt;skrifter av Statens räddningsverk. Deltagande i EG:s löpande samarbete i&lt;br&gt;dessa frågor i framtiden får anses värdefullt. Lagstiftningsåtgärder fordras&lt;br&gt;inte för att uppfylla direktivets krav. Det räcker med att nya föreskrifter ut-&lt;br&gt;färdas av räddningsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Hemställan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ta del av vad jag har anfört om den civila beredskapen och freds-&lt;br&gt;räddningstjänsten samt det framtida samarbetet med EG inom EES-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2—4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet B. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Anmälan till proposition om Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet (EES)&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1. Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Till socialdepartementets verksamhetsområde hör de flesta delarna av&lt;br&gt;socialförsäkringen samt ekonomiskt stöd till barnfamiljer. Härtill&lt;br&gt;kommer barnomsorg, hälso- och sjukvård, äldreomsorg och omsorger&lt;br&gt;om handikappade samt socialt behandlingsarbete och alkohol- och narko-&lt;br&gt;tikafrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet berör socialförsäkringen och det ekonomiska stödet till&lt;br&gt;barnfamiljer genom att avtalet utsträcker EG:s samordningssystem för&lt;br&gt;social trygghet för personer som flyttar inom gemenskapen till att gälla&lt;br&gt;inom det samlade EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvården berörs genom att EG-lagstiftningen på läke-&lt;br&gt;medelsområdet ingår i EES-avtalet liksom EG:s regelsystem för ömse-&lt;br&gt;sidigt godkännande av behörighetsbevis som utgör förutsättning för att&lt;br&gt;utöva yrkesverksamhet för olika personalgrupper inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill omfattar avtalet regler om tobak, medicintekniska produkter&lt;br&gt;och kosmetika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen berörs delar av alkoholpolitiken av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2. Social trygghet för personer som flyttar inom&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: EG:s regelsystem för samordning av systemen för&lt;br&gt;social trygghet utsträcks genom EES-avtalet till att gälla inom hela&lt;br&gt;EES-området. Den huvudsakliga regelmassan bör inkorporeras&lt;br&gt;genom en särskild lag. Förslag till en sådan lag läggs fram som&lt;br&gt;bilaga 4.1. Det ankommer senare på regeringen att besluta förord-&lt;br&gt;ningsföreskrifter om vissa delar av regelverket och på riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket och arbetsmarknadsstyrelsen att besluta ytterligare&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet omfattar området social trygghet genom att avtalets del III&lt;br&gt;kapitel 1 upptar bestämmelser i artikel 29 som i sak motsvarar artikel 51&lt;br&gt;i Romfördraget. Enligt artikel 29 skall de fördragsslutande parterna, för&lt;br&gt;att genomföra den fria rörlighet som skall gälla enligt artikel 28 i avtalet&lt;br&gt;för anställda och egna företagare och för deras familjemedlemmar, se&lt;br&gt;till följande. Alla perioder som beaktas enligt de olika EES-ländemas&lt;br&gt;lagstiftningar om social trygghet skall läggas samman om så behövs för&lt;br&gt;att få eller behålla rätten till en förmån eller för att beräkna storleken på&lt;br&gt;en förmån. Parterna skall även se till att förmåner betalas till personer&lt;br&gt;som är bosatta inom EES. Artikeln hänvisar i övrigt till de närmare&lt;br&gt;bestämmelser som anges i bilaga VI till avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Bilaga VI till EES-avtalet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Förordning nr 1408/71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilaga VI anges den sekundärlagstiftning som gäller inom EG på den&lt;br&gt;sociala trygghetens område och som i första hand utgörs av förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när&lt;br&gt;anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom&lt;br&gt;gemenskapen. I bilagan refereras till förordning nr 1408/71 i dess&lt;br&gt;lydelse enligt förordning (EEG) nr 2001/83 samt till de åtta rättsakter&lt;br&gt;genom vilka förordning nr 1408/71 har ändrats under tiden fram till den&lt;br&gt;1 augusti 1991. I det följande avses med förordning nr 1408/71 det&lt;br&gt;samlade grundläggande regelsystem som gäller inom området social&lt;br&gt;trygghet efter dessa ändringar. Bilagan innehåller även omfattande an-&lt;br&gt;passningar av EG-reglema som varit nödvändiga för deras tillämpning&lt;br&gt;inom EES. Anpassningarna är föranledda av de särdrag som återfinns i&lt;br&gt;de enskilda EFTA-ländernas lagstiftningar om social trygghet. Anpass-&lt;br&gt;ningarna har således samma karaktär som de ändringar i förordning nr&lt;br&gt;1408/71 som inom EG tidigare beslutats i samband med upptagandet av&lt;br&gt;nya medlemmar i gemenskapen. De senaste exemplen på sådana sakliga&lt;br&gt;anpassningar återfinns i akten för Spaniens och Portugals anslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Förordning nr 574/72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra blocket av rättsakter som upptagits i bilaga VI utgörs av för-&lt;br&gt;ordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning nr 1408/71. I&lt;br&gt;bilagan hänvisas till förordning (EEG) nr 574/72 i dess lydelse enligt&lt;br&gt;den under 2.2.1 nämnda förordningen (EEG) nr 2001/83 och till de nio&lt;br&gt;ändringar som fram till den 1 augusti 1991 gjorts i regelverket. I det&lt;br&gt;följande avses med förordning nr 574/72 detta samlade regelverk om&lt;br&gt;tillämpning av förordning nr 1408/71. Även vad avser förordning nr&lt;br&gt;574/72 innehåller bilaga VI till EES-avtalet omfattande anpassningar och&lt;br&gt;tillägg föranledda av den särskilda situationen i de enskilda EFTA-stater-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 Beslut av Administrativa kommissionen för social trygghet för&lt;br&gt;migrerande arbetare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under rubriken Rättsakter som de avtalsslutande parterna skall ta veder-&lt;br&gt;börlig hänsyn till följer därefter i bilaga VI till EES-avtalet en referens&lt;br&gt;till olika beslut av Administrativa kommissionen för social trygghet för&lt;br&gt;migrerande arbetare om tillämpningen eller tolkningen av förordning nr&lt;br&gt;1408/71 och förordning nr 574/72. Denna kommission, som i det följan-&lt;br&gt;de kallas Administrativa kommissionen, har enligt artikel 81 i förord-&lt;br&gt;ning nr 1408/71 bl.a. i uppgift att ha hand om samtliga administrativa&lt;br&gt;frågor och tolkningsfrågor rörande de två förordningarna om social&lt;br&gt;trygghet. Även vad avser dessa beslut har vissa anpassningar gjorts i&lt;br&gt;bilaga VI för att ta hänsyn till situationen i EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.4 Administrativa kommissionens rekommendationer samt&lt;br&gt;förklaringar från medlemsstaterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett särskilt avsnitt under rubriken Rättsakter som de avtalsslutande&lt;br&gt;parterna skall beakta följer i bilaga VI till EES-avtalet fem rekommenda-&lt;br&gt;tioner från Administrativa kommissionen. Därefter följer de förklaringar&lt;br&gt;som avgetts av medlemsstaternas regeringar om vilken nationell lagstift-&lt;br&gt;ning som i vaije stat enligt resp, regering skall anses ligga inom tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet för förordning nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.5 Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga VI till EES-avtalet innehåller förutom vad som angetts under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1-2.2.4 vissa särskilda anpassningar som föranleds av den särskilda&lt;br&gt;legala och institutionella ramen i EES. I inledningen görs en allmän hän-&lt;br&gt;visning till protokoll 1 till EES-avtalet. Därefter följer bl.a. en generell&lt;br&gt;regel om att bestämmelser i bilagans rättsakter om rättigheter och skyl-&lt;br&gt;digheter som åligger Administrativa kommissionen eller dess revisions-&lt;br&gt;kommitté vid tillämpningen av EES-avtalet skall åligga Gemensamma&lt;br&gt;EES-kommittén enligt del VII i avtalet. Sist i bilaga VI till EES-avtalet&lt;br&gt;föreskrivs att vaije EFTA-stat har rätt att med en rådgivare (observatör)&lt;br&gt;närvara vid Administrativa kommissionens och dess revisionskommittés&lt;br&gt;möten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 EG- och EES-rättens innehåll på området social trygghet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan år 1958 utfärdade ministerrådet en förordning om social trygghet&lt;br&gt;för migrerande arbetare (förordning nr 3). Till denna anslöt en särskild&lt;br&gt;tillämpningsförordning (förordning nr 4). Under åren därefter beslutades&lt;br&gt;ett flertal tillägg till förordning nr 3, bl.a. i syfte att ge regler för sä-&lt;br&gt;songs- och gränsarbetare samt sjömän. Efter en omfattande revision&lt;br&gt;ersattes 1958 års förordningar år 1971 och 1972 av de nu gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:17(&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu gällande reglerna återfinns i förordning (EEG) nr 1408/71 om&lt;br&gt;tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre-&lt;br&gt;tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Denna&lt;br&gt;förordning, som trädde i kraft i oktober 1972, är omedelbart bindande&lt;br&gt;för medlemsstaterna och tillämpas direkt enligt sin ordalydelse. Någon&lt;br&gt;kompletterande lagstiftning i vaije medlemsstat krävs alltså inte. Till&lt;br&gt;förordning nr 1408/71 har utfärdats en särskild förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72 med regler till genomförande av huvudförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även förordning nr 1408/71 har som redan nämnts under 2.2.1&lt;br&gt;genomgått åtskilliga revisioner under årens lopp. En väsentlig utvidg-&lt;br&gt;ning av förordningens tillämpningsområde beslutades år 1981, då den&lt;br&gt;med verkan fr.o.m. den 1 juli 1982 utsträcktes till att gälla även själv-&lt;br&gt;ständigt förvärvsverksamma personer (egenföretagare) och deras familje-&lt;br&gt;medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kontinuerlig utveckling av förordningarnas tolkning har även skett&lt;br&gt;och sker fortlöpande genom talrika avgöranden av EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning nr 1408/71 gäller för anställda och egenföretagare som är&lt;br&gt;eller har varit omfattade av lagstiftningen i en eller flera EG-stater och&lt;br&gt;är medborgare i en av dessa stater eller som är statslösa eller flyktingar&lt;br&gt;och bosatta i en medlemsstat. Förordningen gäller också för familjemed-&lt;br&gt;lemmar och efterlevande till den angivna personkretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen gäller enbart medlemsstaternas område. För personer&lt;br&gt;som är bosatta utanför EG-området har den alltså inte tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förmånsslag som omfattas av förordningen är i huvudsak socialför-&lt;br&gt;säkringsförmåner och s.k. familjeförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i förordning nr 1408/71 vilar på fyra bakomliggande prin-&lt;br&gt;ciper. Dessa är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Likabehandlingsprincipen. Enligt denna har personer från ett EG-&lt;br&gt;land som är bosatta inom en annan medlemsstats område och som om-&lt;br&gt;fattas av förordningen samma rättigheter och skyldigheter i fråga om&lt;br&gt;socialförsäkringsförmåner som den statens egna medborgare. Detta be-&lt;br&gt;tyder att villkor i en stats lagstiftning om krav på medborgarskap inte&lt;br&gt;kan göras gällande gentemot personer som omfattas av förordningen.&lt;br&gt;Denna regel är undantagslös, och det får inte uppställas några krav på&lt;br&gt;viss tids vistelse i landet innan rätt till förmån inträder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sammanläggningsprincipen. Denna princip syftar till att anställda&lt;br&gt;och egenföretagare som flyttar till eller får arbete i en annan medlems-&lt;br&gt;stat inte på grund härav skall gå miste om de rättigheter som de tidigare&lt;br&gt;intjänat. Sammanläggningsprincipen innebär att - om ett lands lagstift-&lt;br&gt;ning upptar bestämmelser som kräver t.ex. viss tids försäkring, arbete&lt;br&gt;eller bosättning för rätt till sociala förmåner - det vid tillämpningen av&lt;br&gt;sådan lagstiftning tas i beaktande tid för försäkring, arbete eller bosätt-&lt;br&gt;ning i en annan medlemsstat. Sådana perioder i annat land skall alltså&lt;br&gt;medräknas som om de hade ägt rum i det förstnämnda landet. Detta är&lt;br&gt;en genomgående princip för de förmånsslag som omfattas av förord-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen är av betydelse i situationer där det krävs t.ex. viss tids bo-&lt;br&gt;sättning, vissa år med pensionsgrundande inkomst eller att viss annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalifikationstid har fullgjorts för att en förmån över huvud taget skall&lt;br&gt;utges. I dessa situationer kan bosättnings- resp, försäkringstid i annat&lt;br&gt;land tas i beaktande vid prövningen av om kravet är uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Exportabilitetsprincipen. Enligt artikel 10 i förordningen gäller den-&lt;br&gt;na princip i fråga om kontantförmåner vid invaliditet eller ålderdom&lt;br&gt;eller till efterlevande, ersättning i anledning av olycksfall i arbetet eller&lt;br&gt;arbetssjukdomar samt förmåner vid dödsfall som någon förvärvat. Prin-&lt;br&gt;cipen innebär att socialförsäkringsförmåner skall kunna utbetalas oavsett&lt;br&gt;var inom EG-området som den berättigade är bosatt. Kontantförmåner&lt;br&gt;som någon förvärvat i en medlemsstat skall alltså kunna exporteras inom&lt;br&gt;EG och således utbetalas även om den berättigade bor i eller flyttar till&lt;br&gt;ett annat medlemsland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Proratatemporis-principen. Denna princip, som gäller enbart på&lt;br&gt;pensionsområdet, avser beräkningen av pension i fall då pensionstagaren&lt;br&gt;till följd av arbete eller bosättning i flera länder har förvärvat rätt till&lt;br&gt;pension i mer än ett medlemsland. Grundprincipen är här att pensions-&lt;br&gt;tagaren har rätt till en proportionellt beräknad pension från vart och ett&lt;br&gt;av de länder som han intjänat pensionsrätt i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 Omfattad personkrets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 2 i förordning nr 1408/71 gäller förordningen anställda&lt;br&gt;och egenföretagare som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i&lt;br&gt;en eller flera medlemsstater och som är medborgare i en medlemsstat&lt;br&gt;eller är statslösa eller flyktingar bosatta inom en medlemsstats territo-&lt;br&gt;rium. Familjemedlemmar till den angivna personkretsen omfattas också&lt;br&gt;av förordningen. Även efterlevande täcks enligt särskilda regler av för-&lt;br&gt;ordningen. I fråga om efterlevande gäller förordningen även om den&lt;br&gt;anställde eller egenföretagaren inte var medborgare i en EG-stat, under&lt;br&gt;förutsättning att den avlidne hade omfattats av lagstiftningen i en eller&lt;br&gt;flera medlemsstater och den efterlevande själv är medborgare i en sådan&lt;br&gt;stat eller är statslös eller flykting och bosatt inom en medlemsstats terri-&lt;br&gt;torium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skyddade personkretsen blev, som nämnts ovan, med verkan&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 juli 1982 utvidgad till att omfatta egenföretagare och deras&lt;br&gt;familjemedlemmar. Såvida inte särskilt undantag gjorts är egenföre-&lt;br&gt;tagare från denna tidpunkt likställda med arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anställd resp, egenföretagare förstås enligt en särskild definition&lt;br&gt;i artikel 1 a en person som är försäkrad, obligatoriskt eller genom en&lt;br&gt;frivillig fortsättningsförsäkring, mot en eller flera av de risker som täcks&lt;br&gt;av grenarna i ett system för social trygghet för anställda eller egenföre-&lt;br&gt;tagare. Enligt samma definition omfattas i uttrycket även personer som&lt;br&gt;är obligatoriskt försäkrade mot en eller flera av de risker som täcks av&lt;br&gt;de grenar av social trygghet som behandlas i förordningen enligt ett&lt;br&gt;system för social trygghet för samtliga invånare eller för hela den för-&lt;br&gt;värvsarbetande befolkningen. En förutsättning är att personen kan identi-&lt;br&gt;fieras som anställd eller egenföretagare genom det sätt på vilket syste-&lt;br&gt;met administreras eller finansieras eller, om dessa kriterier inte uppfylls,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:17C&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är försäkrad mot någon annan risk som anges i bilaga 1 till förordningen&lt;br&gt;enligt ett system för anställda eller egenföretagare antingen obligatoriskt&lt;br&gt;eller genom frivillig fortsättningsförsäkring. Även frivilligt försäkrade&lt;br&gt;omfattas under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anledning av EES-avtalet har i bilaga 1 till förordningen lagts till en&lt;br&gt;särskild regel för Sverige. Enligt denna skall vaije person som är an-&lt;br&gt;ställd eller egenföretagare i den mening som avses i lagen (1976:380)&lt;br&gt;om arbetsskadeförsäkring anses vara anställd eller egenföretagare i den&lt;br&gt;mening som avses i artikel 1 a ii.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG-domstolens praxis har slagits fast att det inte krävs faktisk för-&lt;br&gt;säkring för att förordningen skall vara tillämplig. Enligt domstolen är&lt;br&gt;det tillräckligt att en person uppfyller de materiella förutsättningarna&lt;br&gt;enligt den tillämpliga lagen och att det alltså inte är nödvändigt att åt-&lt;br&gt;gärder vidtagits för en faktisk anslutning till socialförsäkringssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en uttrycklig föreskrift gäller förordningen statligt anställda och&lt;br&gt;personer som enligt den tillämpliga lagstiftningen behandlas som sådana,&lt;br&gt;om de omfattas eller har omfattats av en medlemsstats lagstiftning på&lt;br&gt;vilken förordningen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anställd eller egenföretagare som blir arbetslös är också därefter&lt;br&gt;omfattad av förordningen. Detsamma gäller den som inte längre kan&lt;br&gt;förvärvsarbeta på grund av sjukdom eller arbetsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anställd eller egenföretagare som övergår till att uppbära ålders-&lt;br&gt;eller invalidpension har också ett fortsatt skydd enligt förordningens reg-&lt;br&gt;ler. Detta är fallet även om han inte längre var förvärvsaktiv vid över-&lt;br&gt;gången till pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person som inte längre är medborgare i en EG-stat har också där-&lt;br&gt;efter, enligt EG-domstolens praxis, rätt att erhålla förmåner som grundar&lt;br&gt;sig på försäkring eller bosättning vilka fullgjorts under tid då han var&lt;br&gt;medborgare i en sådan stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för skyddet enligt förordningen är att en anställd eller&lt;br&gt;egenföretagare omfattas eller har omfattats av lagstiftningen om social&lt;br&gt;trygghet i en eller flera medlemsstater. Det väsentliga är alltså tillhörig-&lt;br&gt;heten till ett försäkringssystem i ett sådant land. Däremot är det utan&lt;br&gt;betydelse i vilket land som förvärvsarbetet utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen är i princip tillämplig också i fall då den anställde eller&lt;br&gt;egenföretagaren aldrig har lämnat sitt hemland och sålunda har omfattats&lt;br&gt;av lagstiftningen i bara en medlemsstat. Om en sådan person flyttar till&lt;br&gt;en annan medlemsstat blir förordningen tillämplig, och detta gäller även&lt;br&gt;om flyttningen sker av annan orsak än förvärvsarbete. Även familjemed-&lt;br&gt;lemmar till en person, som aldrig lämnat sitt hemland men som är an-&lt;br&gt;ställd eller egenföretagare och medborgare i en EG-stat, täcks av förord-&lt;br&gt;ningen om de själva flyttar till annat EG-land. Detta gäller även beträf-&lt;br&gt;fande ett barn som uppbär barnpension och som flyttar från hemlandet&lt;br&gt;till annat medlemsland. Också i fall då en person som täcks av förord-&lt;br&gt;ningen eller en familjemedlem till denne enbart tillfälligt vistas i annat&lt;br&gt;EG-land blir förordningens regler i vissa hänseenden tillämpliga. Detta&lt;br&gt;gäller även om uppehållet i det andra landet inte är föranlett av förvärvs-&lt;br&gt;arbete utan beror på t.ex. semesterresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjemedlemmar och efterlevande har inte någon självständig rätt på&lt;br&gt;grundval av förordningen utan den rätt de har tar i princip enbart sikte&lt;br&gt;på förmåner vartill de enligt den nationella lagstiftningen kan härleda sin&lt;br&gt;rätt från en anställd eller egenföretagare, dvs. sådana förmåner som kan&lt;br&gt;utges till dem i deras egenskap av familjemedlemmar och efterlevande.&lt;br&gt;Det finns dock ett avgörande av EG-domstolen som skulle kunna tolkas&lt;br&gt;också i annan riktning. I fråga om förmåner vid sjukdom och moderskap&lt;br&gt;finns bestämmelser som ger familjemedlemmar en mer självständig rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med familjemedlem förstås enligt artikel 1 f, med undantag för vissa&lt;br&gt;sjukvårdsförmåner, en person som definieras eller erkänns som familje-&lt;br&gt;medlem eller som betecknas som medlem av hushållet enligt den lag-&lt;br&gt;stiftning enligt vilken förmåner utges. Om denna lagstiftning som&lt;br&gt;familjemedlem betraktar endast en person som är samboende med den&lt;br&gt;anställde eller egenföretagaren, skall villkoret emellertid anses vara&lt;br&gt;uppfyllt om personen för sin försörjning huvudsakligen är ekonomiskt&lt;br&gt;beroende av den anställde eller egenföretagaren. Genom EES-avtalet har&lt;br&gt;bilaga 1 avsnitt II till förordningen kompletterats med en bestämmelse&lt;br&gt;om att med familjemedlem avses för svenskt vidkommande make eller&lt;br&gt;bam under 18 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom beträffande begreppet familjemedlem skall uttrycket efter-&lt;br&gt;levande definieras i de nationella lagstiftningarna. Även här gäller dock&lt;br&gt;att, om den nationella lagstiftningen som efterlevande betraktar endast&lt;br&gt;en person som var samboende med den avlidne, detta villkor skall anses&lt;br&gt;vara uppfyllt om personen för sin försörjning huvudsakligen var ekono-&lt;br&gt;miskt beroende av den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande reglering är det således vissa personkategorier som&lt;br&gt;inte självständigt eller inte alls omfattas av förordningen trots att de kan&lt;br&gt;vara medborgare i och bosatta inom ett EG-land. Detta gäller t.ex.&lt;br&gt;studerande, hemarbetande och andra icke förvärvsverksamma. Frågan&lt;br&gt;om en utvidgning av förordningens tillämpningsområde till att omfatta en&lt;br&gt;vidare personkrets har emellertid diskuterats inom EG och har resulterat&lt;br&gt;i att det den 20 februari 1992 har offentliggjorts ett förslag till ändringar&lt;br&gt;i förordningarna nr 1408/71 och nr 574/72 (92/C46/01). Enligt detta&lt;br&gt;förslag skall tillämpningsområdet för förordning nr 1408/71 utvidgas till&lt;br&gt;att avse även studerande samt alla andra personer som är eller varit&lt;br&gt;omfattade av en medlemsstats lagstiftning om social trygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.3 Likabehandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3 upptas likabehandlingsprincipen. Som nämnts under 2.3.1.&lt;br&gt;kan i fråga om personer som omfattas av förordningen inte upprätthållas&lt;br&gt;några regler om särbehandling på grund av medborgarskap, t.ex. om&lt;br&gt;viss tids försäkring eller bosättning innan rätt till förmåner uppkommer.&lt;br&gt;Inte bara direkt utan även mer indirekt dis-kriminering förhindras av&lt;br&gt;bestämmelsen. I praxis har fastslagits att det inte kan hävdas villkor i&lt;br&gt;nationell lagstiftning med avseende på ett barns medborgarskap för att&lt;br&gt;rätt skall föreligga till förmåner till en förälder på grundval av bamföre-&lt;br&gt;komst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en särskild bestämmelse skall regler i socialförsäkringskonven-&lt;br&gt;tioner, som alltjämt gäller, avse alla personer som omfattas av förord-&lt;br&gt;ningen, om inte annat upptagits i regler i bilaga 3 till förordningen. I&lt;br&gt;anledning av EES-avtalet har för Sveriges del angetts vissa sådana kon-&lt;br&gt;ventionsbestämmelser i bilaga 3 till förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.4 Omfattade förmånsslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen är enligt artikel 4 tillämplig på all lagstiftning om social&lt;br&gt;trygghet som avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåner vid sjukdom och moderskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller&lt;br&gt;förbättra förvärvsförmågan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåner vid ålderdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåner till efterlevande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- dödsfallsersättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåner vid arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- familj eförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med lagstiftning förstås enligt artikel 1 j nuvarande eller kommande&lt;br&gt;lagar och andra författningar om de grenar av och system för social&lt;br&gt;trygghet som täcks av artikel 4.1 och 4.2 samt alla andra beslut om åt-&lt;br&gt;gärder för att genomföra sådana grenar och system. Enligt ett avgörande&lt;br&gt;av EG-domstolen innefattar begreppet lagstiftning i EG-rättsligt sam-&lt;br&gt;manhang också nationell lagstiftning som tidigare har varit i kraft men&lt;br&gt;som senare upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med begreppen förmåner och pensioner avses enligt artikel 1 t alla&lt;br&gt;förmåner och pensioner, inbegripet alla däri ingående delar som be-&lt;br&gt;kostas av allmänna medel, samt alla indexhöjningar och tilläggs-&lt;br&gt;betalningar i den mån annat inte särskilt föreskrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket familjeförmåner innefattar enligt artikel 1 u alla vård- eller&lt;br&gt;kontantförmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter enligt lag-&lt;br&gt;stiftningen om sådana förmåner, utom särskilda bidrag vid bams födelse&lt;br&gt;angivna i bilaga 2 till förordningen. Någon sådan förmån har i samband&lt;br&gt;med EES-avtalet inte upptagits i bilagan för Sveriges del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5 är medlemsstaterna skyldiga att i förklaringar, som&lt;br&gt;skall offentliggöras, ange den lagstiftning och de system som avses i&lt;br&gt;artikel 4. Om en lagstiftning upptagits i en sådan förklaring utgör det&lt;br&gt;bevis på att en förmån enligt den lagen är en socialförsäkringsförmån.&lt;br&gt;Att en förmån enligt en viss lagstiftning inte deklarerats på detta sätt är&lt;br&gt;inte avgörande för att den faller utanför socialförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen är tillämplig på alla allmänna och särskilda system för&lt;br&gt;social trygghet, oavsett om de bygger på avgiftsplikt eller inte. Förord-&lt;br&gt;ningen gäller inte social eller medicinsk hjälp och inte heller särskilda&lt;br&gt;system för statligt anställda och personer som behandlas som sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I huvudsak gäller förordningen således bl.a. socialförsäkringsförmåner&lt;br&gt;men inte insatser för offentlig social eller hälsomässig omsorg. Detta&lt;br&gt;innebär inte att förmåner av det senare slaget helt faller utanför det EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsliga området. De kan i stället vara att hänföra till tillämpningsom-&lt;br&gt;rådet för förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet.&lt;br&gt;Enligt denna senare förordning, som behandlas i bilaga 10 (kulturdepar-&lt;br&gt;tementet) måste - såvitt gäller de förmåner som berörs av den - full&lt;br&gt;likabehandling upprätthållas beträffande alla som är bosatta inom en&lt;br&gt;medlemsstats territorium, oberoende av medborgarskap. Däremot före-&lt;br&gt;ligger enligt förordning nr 1612/68 inte någon rätt till export av de med&lt;br&gt;den förordningen avsedda förmånerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningen mellan social trygghet och socialt bistånd och där-&lt;br&gt;med mellan tillämpningsområdena för förordning nr 1408/71 och förord-&lt;br&gt;ning nr 1612/68 är inte helt enkel och har också i praktiken gett upphov&lt;br&gt;till problem och till åtskilliga mål i EG-domstolen. Domstolen har i&lt;br&gt;några fall funnit att vissa förmåner enligt olika länders nationella lag-&lt;br&gt;stiftning samtidigt kan rymmas inom både kategorin social trygghet och&lt;br&gt;kategorin socialt bistånd, med hänsyn till de personer för vilka lagstift-&lt;br&gt;ningen är tillämplig, lagstiftningens syfte och sättet på vilket den tilläm-&lt;br&gt;pas. Domstolen har slagit fast att det karakteristiska särdraget för lag-&lt;br&gt;stiftning om socialt bistånd är att bedömningen av rätten till förmånen&lt;br&gt;sker från fall till fall efter individuella behov utan några villkor om&lt;br&gt;tidigare sysselsättning, medlemskap eller avgiftsbetalning. Social trygg-&lt;br&gt;het är det däremot när rätten till förmånen beror på att de villkor som&lt;br&gt;gällande lagstiftning ställer är uppfyllda. Förmånernas klassificering&lt;br&gt;enligt den nationella lagstiftningen är enligt domstolen utan betydelse.&lt;br&gt;För att en förmån skall anses vara en del av systemet för social trygghet&lt;br&gt;måste den dock täcka någon av de risker som anges i artikel 4, som&lt;br&gt;upptar en uttömmande definition härav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund bl.a. av EG-domstolens avgöranden har en ändring i&lt;br&gt;förordning nr 1408/71 beslutats den 30 april 1992. Ändringen har ännu&lt;br&gt;inte trätt i kraft och omfattas inte av EES-avtalet i dess nuvarande form.&lt;br&gt;Genom ändringen görs bl.a. ett tillägg till artikel 4 som avser särskilda&lt;br&gt;icke avgiftsberoende förmåner som utges enligt lagstiftning som faller&lt;br&gt;utanför förordningens tillämpningsområde på grund av artikel 4. Om en&lt;br&gt;sådan förmån syftar till att ge ett skydd som tillägg till eller ersättning&lt;br&gt;för de risker som täcks av de i artikel 4 nu angivna förmånerna eller är&lt;br&gt;uteslutande avsedd som ett särskilt skydd för handikappade, skall gälla&lt;br&gt;särskilda regler i förordningen för den förmånen. Dessa innebär i&lt;br&gt;huvudsak att någon exporträtt inte behöver ges i fråga om dessa för-&lt;br&gt;måner. Medlemsstaterna skall i en förteckning specificera de förmåner&lt;br&gt;enligt deras resp, lagstiftning m.m. som faller in under tillägget till&lt;br&gt;artikel 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.5 Konventioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 ersätter förordningen med vissa undantag bestämmelser&lt;br&gt;i konventioner om social trygghet som träffats mellan två eller flera&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8 ger dock medlemsstaterna möjlighet att vid behov sluta kon-&lt;br&gt;ventioner med varandra som bygger på förordningens principer och&lt;br&gt;anda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan nämnas att enligt EG-domstolens praxis anses&lt;br&gt;socialförsäkringskonventioner utgöra en del av vaije medlemsstats natio-&lt;br&gt;nella lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.6 Exporträtt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 10 upptas den regel som ger exporträtt beträffande intjänade&lt;br&gt;kontantförmåner. Innebörden av regeln har angetts under avsnitt 2.3.1.&lt;br&gt;Som framgår av framställningen där avser exporträtten inte alla former&lt;br&gt;av social trygghet utan är inskränkt till att gälla kontantförmåner vid&lt;br&gt;invaliditet och ålderdom eller till efterlevande liksom pensioner i an-&lt;br&gt;ledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner vid&lt;br&gt;dödsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG-domstolens praxis gäller artikel 10 inte enbart löpande för-&lt;br&gt;måner utan också förmåner till vilka rätt intjänats men som ännu inte&lt;br&gt;börjat utbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.7 Sammanträffande av förmäner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen innehåller även vissa regler (bl.a. i artikel 12) som är av-&lt;br&gt;sedda att förhindra obefogade dubbelutbetalningar. Med stöd av förord-&lt;br&gt;ningen kan således i princip inte resas krav på flera förmåner av samma&lt;br&gt;slag grundade på samma period av obligatorisk försäkring från två eller&lt;br&gt;flera medlemsstater. Undantag från denna regel gäller dock för bl.a.&lt;br&gt;pensioner. Vidare föreskrivs i artikel 12.2 att bestämmelser i en med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning om minskning, innehållande eller indragning av&lt;br&gt;förmåner för en person som samtidigt erhåller andra förmåner eller&lt;br&gt;annan inkomst får åberopas även om rätten till dessa förmåner har för-&lt;br&gt;värvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning eller om inkomsten&lt;br&gt;uppkommer inom en annan medlemsstats territorium. Denna bestämmel-&lt;br&gt;se är dock inte tillämplig i fråga om bl.a. förmåner av samma slag på&lt;br&gt;grund av invaliditet, ålderdom eller dödsfall som beviljats i två eller&lt;br&gt;flera medlemsstater med stöd av förordningens regler om beräkning av&lt;br&gt;pension. Om däremot pensionen utgår enbart enligt nationell rätt kan&lt;br&gt;nationella regler om minskning m.m. med hänsyn till andra förmåner&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även artikel 12 har ändrats i samband med de revideringar och tillägg&lt;br&gt;som beslutats den 30 april 1992 i fråga om förordning nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.8 Tillämplig lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avdelning II i förordning nr 1408/71 upptas regler om vilket lands lag-&lt;br&gt;stiftning som skall ha tillämpning för anställda och egenföretagare som&lt;br&gt;omfattas av förordningen. En grundläggande princip är här att en person&lt;br&gt;för vilken förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen i bara en&lt;br&gt;medlemsstat (artikel 13). I ett mål (Ten Holder) har EG-domstolen slagit&lt;br&gt;fast att bestämmelserna i avdelning II utgör ett fullständigt system för&lt;br&gt;lagvalsregler och att deras effekt är att medlemsstaterna fråntas möjlig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten att, såvitt gäller personer och det territorium som täcks av förord-&lt;br&gt;ningen, själva bestämma området och villkoren för tillämpning av natio-&lt;br&gt;nell lagstiftning i fråga om socialförsäkringsförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip ger avdelning II enbart regler om vilket lands lagstiftning&lt;br&gt;som är tillämplig och inte några regler om när en person har rätt att&lt;br&gt;omfattas av ett visst system för social trygghet i det landet. Emellertid&lt;br&gt;måste det anses vara oförenligt med förordningen att inte sätta likhets-&lt;br&gt;tecken häremellan. Om förordningen utpekar ett visst lands lagstiftning&lt;br&gt;som tillämplig, blir slutsatsen sålunda att personen i fråga också skall&lt;br&gt;vara försäkrad e.d. enligt socialförsäkringssystemet i det landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel gäller att en anställd omfattas av lagstiftningen i det&lt;br&gt;land där han är anställd. Detta gäller även om han är bosatt i en annan&lt;br&gt;stat eller om det företag, den verksamhet eller den arbetsgivare som han&lt;br&gt;är anställd hos finns i en annan stat. En egenföretagare omfattas av lag-&lt;br&gt;stiftningen i det land där han bedriver sin förvärvsverksamhet oavsett i&lt;br&gt;vilket land han är bosatt. För anställda ombord på ett fartyg gäller att de&lt;br&gt;omfattas av lagstiftningen i det land vars flagga fartyget för. Statligt an-&lt;br&gt;ställda och personer som behandlas som sådana omfattas av den med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning som gäller för den förvaltning som sysselsätter&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjemedlemmar omfattas - såvida de inte är självständigt försäkra-&lt;br&gt;de - av samma lands regelsystem som den förvärvsaktive, även om de&lt;br&gt;är bosatta i ett annat medlemsland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om personer som inte är förvärvsverksamma, t.ex. på grund av&lt;br&gt;sjukdom eller invaliditet, har EG-domstolen slagit fast att de skulle om-&lt;br&gt;fattas av lagstiftningen i det land där de senast varit förvärvsverksam-&lt;br&gt;ma. Detta skulle gälla oavsett hur lång tid som förflutit sedan det senaste&lt;br&gt;förvärvsarbetet. Med anledning av detta avgörande (Ten Holder) har&lt;br&gt;emellertid år 1991 lagts till en ny bestämmelse i artikel 13. Enligt denna&lt;br&gt;skall nu gälla att en person, för vilken lagstiftningen i en medlemsstat&lt;br&gt;upphört att gälla utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir&lt;br&gt;tillämplig på honom enligt övriga bestämmelser i artikel 13 eller enligt&lt;br&gt;reglerna i artiklarna 14-17, skall omfattas av lagstiftningen i den med-&lt;br&gt;lemsstat där han är bosatt. Samtidigt har införts en ny artikel 17 a, som&lt;br&gt;avser pensionstagare. Enligt denna bestämmelse kan den som uppbär&lt;br&gt;pension från ett eller flera medlemsländer och som är bosatt i ett annat&lt;br&gt;medlemsland på begäran undantas från lagstiftningen i sistnämnda land,&lt;br&gt;om han inte omfattas av den lagstiftningen på grund av sysselsättning.&lt;br&gt;Syftet med denna regel är att pensionärer skall undantas från lagstift-&lt;br&gt;ningen i bosättningslandet när de redan har rätt till förmåner vid sjuk-&lt;br&gt;dom och moderskap samt familjeförmåner enligt en annan medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa grupper finns särregler i artiklarna 14-16. Detta är fallet&lt;br&gt;beträffande bl.a. utsända personer, diplomater och resande personal vid&lt;br&gt;transportföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen innehåller sålunda särskilda regler som gäller för s.k.&lt;br&gt;utsändningsfall. I fråga om anställda avser dessa sådana personer som är&lt;br&gt;anställda hos ett företag inom ett medlemsland och som sänds av sin&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsgivare till ett annat medlemsland för att utföra arbete där för ar-&lt;br&gt;betsgivarens räkning. Under förutsättning att arbetet från böijan inte&lt;br&gt;beräknas pågå mer än tolv månader och den anställde inte sänds ut för&lt;br&gt;att ersätta en annan person som varit utsänd motsvarande tid, skall enligt&lt;br&gt;dessa regler den anställde kvarstå som försäkrad i utsändningslandet.&lt;br&gt;Utsändningstiden kan förlängas med högst tolv månader efter samtycke&lt;br&gt;från behöriga myndigheter i de båda berörda staterna. Detta gäller om&lt;br&gt;arbetet på grund av oförutsedda omständigheter varar längre än vad som&lt;br&gt;ursprungligen avsågs. Liknande regler finns även för egenföretagare&lt;br&gt;som utför arbete i en annan medlemsstat än den där han normalt är&lt;br&gt;verksam samt för utsända sjömän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 17 kan två eller flera medlemsstater eller dessa staters&lt;br&gt;behöriga myndigheter komma överens om undantag från bestämmel-&lt;br&gt;serna i artiklarna 13-16 om tillämplig lagstiftning till förmån för vissa&lt;br&gt;grupper av personer eller vissa personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnas kan här slutligen att också när det gäller skyldigheten för ar-&lt;br&gt;betsgivare att betala sociala avgifter för anställda anses lagstiftningen i&lt;br&gt;det land där den anställde arbetar i princip vara bestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.9 Regler för särskilda förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen innehåller en avdelning III med bestämmelser för olika&lt;br&gt;slag av förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 1 i avses med begreppet försäkringsperioder avgifts-&lt;br&gt;perioder, anställningsperioder eller perioder av självständig förvärvs-&lt;br&gt;verksamhet definierade eller erkända som försäkringsperioder i den&lt;br&gt;lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller anses vara fullgjorda och&lt;br&gt;alla andra perioder som behandlas som sådana när de enligt denna lag-&lt;br&gt;stiftning betraktas som likvärdiga med försäkringsperioder. Med bosätt-&lt;br&gt;ningsperioder förstås enligt artikel 1 s perioder som definieras eller&lt;br&gt;erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de fullgjorts eller&lt;br&gt;anses vara fullgjorda. Det ankommer sålunda på den nationella lagstift-&lt;br&gt;ningen att ange närmare villkor för när försäkrings- och bosättnings-&lt;br&gt;perioder är för handen och att uppställa närmare regler för beräkning av&lt;br&gt;sådana perioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningens avdelning III kapitel 1 behandlas förmåner vid sjuk-&lt;br&gt;dom och moderskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18 innehåller regler om sammanläggning av försäkrings- eller&lt;br&gt;bosättningsperioder som är av intresse bl.a. för den svenska föräldraför-&lt;br&gt;säkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artiklarna 19-34 behandlas frågor om enligt vilket lands lagstiftning&lt;br&gt;förmåner vid sjukdom och moderskap skall utges till personer som har&lt;br&gt;beröring med mer än ett lands system. Principen är att förmåner skall&lt;br&gt;utges enligt bosättnings- eller vistelselandets lagstiftning men att det&lt;br&gt;ekonomiska ansvaret skall åligga försäkrings- eller arbetslandet såväl för&lt;br&gt;den anställde eller egenföretagaren själv som för dennes familjemed-&lt;br&gt;lemmar. För pensionärer som bor i ett annat land än det som utger pen-&lt;br&gt;sionen ligger kostnadsansvaret för deras sjukvård på det pensionsbeta-&lt;br&gt;lande landets socialförsäkringssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 36 föreskrivs att kostnaderna för sjukvård som utgetts i ett&lt;br&gt;annat land skall återbetalas av det behöriga försäkringslandet i sin helhet&lt;br&gt;om inte annat överenskommes mellan två eller flera medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beräkning av förmåner vid invaliditet gäller enligt avdel-&lt;br&gt;ning III kapitel 2 i förordningen olika regler å ena sidan för dem som&lt;br&gt;uteslutande omfattats av pensionssystem enligt vilka invaliditetsför-&lt;br&gt;månema beräknas utan hänsyn till försäkringstidemas längd och å andra&lt;br&gt;sidan för dem som omfattats av pensionssystem där åtminstone ett av&lt;br&gt;dessa är av den typ att förmånens storlek bestäms av försäkrings- eller&lt;br&gt;bosättningstidens längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den förra gruppen avgörs enligt artikel 39 rätten till in-&lt;br&gt;validitetsförmåner av den lagstiftning i medlemsstaten som var tillämp-&lt;br&gt;lig när den arbetsoförmåga som lett till invaliditeten uppkom. För att&lt;br&gt;uppfylla de villkor som enligt den tillämpliga lagstiftningen gäller för&lt;br&gt;rätt till pension eller annan förmån får därvid försäkringstider som full-&lt;br&gt;gjorts i flera länder sammanläggas. Om villkoren för rätt till invaliditets-&lt;br&gt;förmån då är uppfyllda utgår sådan förmån endast enligt ifrågavarande&lt;br&gt;lands bestämmelser. Föreligger inte rätt till förmåner skall personen i&lt;br&gt;stället uppbära de förmåner han fortfarande har rätt till enligt en annan&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De personer som omfattats av flera medlemsländers pensionssystem,&lt;br&gt;av vilka något bestämmer pensionens storlek efter försäkrings- eller bo-&lt;br&gt;sättningstidens längd, erhåller invalidpension och andra förmåner vid&lt;br&gt;invaliditet enligt samma regler som enligt förordningen gäller för ålders-&lt;br&gt;och efterlevandepensioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 41 har upptagits särskilda regler i fall av försämring av in-&lt;br&gt;validitet. Dessa avser såväl den situationen att pensionstagaren efter det&lt;br&gt;att han först böljade uppbära förmåner inte har omfattats av en annan&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning som det fallet att han därefter varit täckt av&lt;br&gt;lagstiftningen i annat EG-land. Nämnas kan här också artikel 42, som&lt;br&gt;upptar regler för fall där invaliditetsförmåner skall utges på nytt efter att&lt;br&gt;ha innehållits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När pensionsåldern uppnås skall enligt artikel 43 invaliditetsförmåner&lt;br&gt;omvandlas till ålderspensioner enligt villkoren i den lagstiftning enligt&lt;br&gt;vilken de har beviljats och med tillämpning av förordningens bestämmel-&lt;br&gt;ser om beräkning av ålders- och efterlevandepension. I artikeln har dess-&lt;br&gt;utom upptagits särskilda regler för den situationen att den som uppbär&lt;br&gt;invalidpension från flera länder uppnår åldersgränsen för rätt till ålders-&lt;br&gt;pension i ett medlemsland men inte i annat sådant land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 44 och följande i förordningens avdelning III kapitel 3 regle-&lt;br&gt;ras beräkningen av ålders- och efterlevandepension i fall då en person&lt;br&gt;har omfattats av lagstiftningen i flera medlemsländer och förvärvat rätt&lt;br&gt;till pension från mer än ett land. Grundprincipen är här att beslutet om&lt;br&gt;pension skall fattas med beaktande av all lagstiftning som den anställde&lt;br&gt;eller egenföretagaren har omfattats av. Om lagstiftningen i en medlems-&lt;br&gt;stat kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder av viss längd har&lt;br&gt;fullgjorts för att rätt skall föreligga till pension, skall i den utsträckning&lt;br&gt;som behövs beaktas försäkrings- eller bosättningsperioder fullgjorda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt en annan medlemsstats lagstiftning såsom perioder som fullgjorts&lt;br&gt;i den tillämpliga lagstiftningen (sammanläggningsprincipen). För att&lt;br&gt;försäkrings- eller bosättningstid i ett annat EG-land skall beaktas får, om&lt;br&gt;ett sådant villkor gäller enligt den nationella lagstiftningen, krävas att&lt;br&gt;denna tid uppgått till minst ett år. Principen är sedan enligt artikel 46 att&lt;br&gt;pensionstagaren eller hans efterlevande har rätt till en proportionellt&lt;br&gt;beräknad pension från vart och ett av de länder som han med tillämp-&lt;br&gt;ning av sammanläggningsprincipen har intjänat pensionsrätt i (prorata-&lt;br&gt;pension).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proratatemporis-principen tillämpas på så sätt att det i vaije land görs&lt;br&gt;en pensionsberäkning med utgångspunkt från det belopp som den an-&lt;br&gt;ställde eller egenföretagaren skulle ha erhållit i pension från den staten&lt;br&gt;om den försäkrings- eller bosättningstid som vederbörande tillgodo-&lt;br&gt;räknats i samtliga berörda stater hade fullgjorts i det aktuella landet. På&lt;br&gt;grundval av det sålunda beräknade s.k. teoretiska pensionsbeloppet&lt;br&gt;beräknas sedan ett faktiskt pensionsbelopp. Detta utgör så stor andel av&lt;br&gt;det teoretiska beloppet som motsvarar förhållandet mellan å ena sidan&lt;br&gt;längden av den berättigades försäkrings- eller bosättningstid i landet före&lt;br&gt;försäkringsfallet och å andra sidan den sammanlagda längden av försäk-&lt;br&gt;rings- eller bosättningstider före försäkringsfallet i samtliga EG-stater.&lt;br&gt;Om exempelvis en person har en försäkringstid om 10 år i ett land och&lt;br&gt;30 år i ett annat land, erhåller han från det första landet 10/40 av den&lt;br&gt;pension han skulle ha fått om han hade arbetat 40 år där och från det&lt;br&gt;andra landet 30/40 av den pension som skulle ha utgetts från det landet&lt;br&gt;vid arbete där under 40 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som uppfyller villkoren för rätt till pension enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i ett land utan att försäkrings- eller bosättningstider i flera länder&lt;br&gt;behöver läggas samman gäller att han har rätt till den högsta av prorata-&lt;br&gt;pensionen och pensionen beräknad enligt den nationella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall då sammanläggning är nödvändig för att rätt till pension skall&lt;br&gt;föreligga fastställs pensionen till den prorata-pension som beräknats en-&lt;br&gt;ligt ovan beskrivna regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den totala längden av försäkrings- eller bosättningsperioder i alla&lt;br&gt;berörda länder är längre än den maximiperiod som en medlemsstats lag-&lt;br&gt;stiftning kräver för rätt till oreducerad pension, skall vid tillämpningen&lt;br&gt;av artikel 46 i den staten tas hänsyn till denna maximiperiod i stället för&lt;br&gt;de fullgjorda periodernas totala längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om sammanläggning av försäkrings-och bosätt-&lt;br&gt;ningsperioder finns i artikel 15 i tillämpningsförordningen nr 574/72.&lt;br&gt;Enligt dessa regler gäller bl.a. att sammanläggning inte skall ske i situa-&lt;br&gt;tioner då försäkrings- eller bosättningsperioder i en stat sammanfaller&lt;br&gt;med sådana perioder i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 46 i förordning nr 1408/71 finns också en bestämmelse om&lt;br&gt;begränsning av pensioner från flera länder i vissa fall. Regeln tar sikte&lt;br&gt;på fall där sammanläggnings- och proratatemporis-principema leder till&lt;br&gt;att det totala pensionsbeloppet från flera medlemsländer blir högre än&lt;br&gt;det pensionsbelopp som skulle ha utgetts av en medlemsstat om den&lt;br&gt;anställde eller egenföretagaren i stället hade varit omfattad av det landets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftning under hela den ifrågavarande tiden. Bestämmelsen innebär&lt;br&gt;att de sammanlagda pensionerna från olika länder inte får överstiga det&lt;br&gt;högsta pensionsbelopp som skulle ha utgetts om hela försäkringstiden&lt;br&gt;infallit i endast ett av de medlemsländer där den förvärvsarbetande varit&lt;br&gt;försäkrad. En gräns sätts alltså för de totala pensionerna vid det teore-&lt;br&gt;tiska beloppet i den av medlemsstaterna där det teoretiska beloppet blir&lt;br&gt;högst. Blir de totala pensionerna högre än detta det högsta teoretiska&lt;br&gt;beloppet, skall pensionerna sättas ned till det beloppet proportionellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillämpning av denna bestämmelse i förordningen liksom en&lt;br&gt;tillämpning av sammanläggningsprincipen i andra hänseenden som leder&lt;br&gt;till nedsättning av den pension som en person har rätt till på grundval av&lt;br&gt;enbart den nationella lagstiftningen har dock av EG-domstolen i flera&lt;br&gt;mål förklarats vara oförenlig med artikel 51 i Romfördraget. Denna har&lt;br&gt;till syfte att tillförsäkra personer, som utnyttjar sig av möjligheten att bo&lt;br&gt;och arbeta i en annan stat än hemstaten, skydd mot den förlust de annars&lt;br&gt;skulle göra av sociala rättigheter. Domstolen har därvid ifrågasatt EG:s&lt;br&gt;kompetens att uppställa sådana nedsättningsregler. Däremot har någon&lt;br&gt;kritik inte riktats mot själva principen om samordning mellan flera pen-&lt;br&gt;sioner i fall då överkompensation kan sägas uppkomma eller mot den&lt;br&gt;lösning härav som förordningen uppställer. I stället har domstolen menat&lt;br&gt;att det är en fråga för den nationella lagstiftningen att reglera samord-&lt;br&gt;ningen och att EG-förordningen bör begränsas till att ange gränserna för&lt;br&gt;tillämpningen av sådana nationella samordningsbestämmelser. I avsak-&lt;br&gt;nad av nationella regler om samordning med pension från annat land&lt;br&gt;finns enligt domstolen inga förutsättningar för nedsättning av en pension&lt;br&gt;beräknad enligt en stats interna lagregler eller på grundval av EG-för-&lt;br&gt;ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anledning av bl.a. EG-domstolens avgöranden har EG-kommission-&lt;br&gt;en i juli 1989 lagt fram ett förslag till ändring av förordningen nr&lt;br&gt;1408/71. Detta förslag har antagits av rådet den 30 april 1992 och de&lt;br&gt;ändrade bestämmelserna och tilläggen kommer att träda i kraft inom&lt;br&gt;kort. Innebörden av dessa blir bl.a. att den ovannämnda reducerings-&lt;br&gt;regeln i artikel 46.3 upphävs. I stället införs en regel av innebörd att en&lt;br&gt;medlemsstat har rätt att - inom vissa gränser - tillämpa nationella sam-&lt;br&gt;ordningsregler i fråga om förmåner, som intjänats enligt en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning, endast om dess lagstiftning uttryckligen tillåter&lt;br&gt;samordning med utländsk pension. En nationell pension skall därvid&lt;br&gt;kunna nedsättas endast för att förhindra en obefogad dubbelutbetalning&lt;br&gt;av pensioner av samma slag. Dessa nya regler omfattas inte av EES-&lt;br&gt;avtalet i dess nuvarande form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan en prorata-pension bli lägre än det minimibelopp som&lt;br&gt;enligt ett lands lagstiftning skulle utgå om den pensionsberättigade erhöll&lt;br&gt;pension enligt bosättningslandets lagstiftning för de försäkrings- eller&lt;br&gt;bosättningstider som beaktats vid prorata-beräkningen. Han är då enligt&lt;br&gt;artikel 50 i förordningen berättigad att från bosättningslandet erhålla ett&lt;br&gt;tillägg till pensionen, som uppgår till skillnaden mellan beloppen, under&lt;br&gt;förutsättning att pension utges till honom enligt detta lands lagstiftning.&lt;br&gt;Tillägget utgår endast under den tid han är bosatt i landet. Denna regel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syftar sålunda på bestämmelser i nationell lagstiftning som ger pensions-&lt;br&gt;tagare en garanti om en viss minimipension eller minimiinkomst över-&lt;br&gt;stigande den som grundas på fullgjorda försäkringstider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en prorata-pension från de berörda länderna ändras med fast pro-&lt;br&gt;centsats eller ett fast belopp till följd av ökade levnadskostnader, föränd-&lt;br&gt;ringar i lönenivån eller andra orsaker, skall denna procentsats eller detta&lt;br&gt;belopp tillämpas direkt på pensionen utan att det görs någon ny prorata-&lt;br&gt;beräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningens avdelning III kapitel 4 innehåller regler om arbetsska-&lt;br&gt;dor och kapitel 5 om dödsfallsersättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 6 behandlar förmåner vid arbetslöshet. Artikel 67 innehåller&lt;br&gt;regler om sammanläggning av arbets- eller försäkringsperioder för rätt&lt;br&gt;till arbetslöshetsförmåner. Artikel 69 innehåller regler om rätt till arbets-&lt;br&gt;löshetsförmåner för arbetslösa personer som reser till ett annat land för&lt;br&gt;att där söka arbete. En arbetslös person som under minst fyra veckor&lt;br&gt;uppburit arbetslöshetsförmåner i det land där han blev arbetslös kan där-&lt;br&gt;efter söka arbete i ett annat land och uppbära motsvarande förmåner där&lt;br&gt;under en tid av tre månader på bekostnad av försäkringen i det land där&lt;br&gt;han senast blev arbetslös. Två eller flera medlemsländer kan komma&lt;br&gt;överens om andra eller slopade återbetalningar mellan länderna av för-&lt;br&gt;måner som utgetts enligt dessa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 7 behandlar familjeförmåner. Som redan berörts under 2.3.4&lt;br&gt;innefattar detta begrepp alla vård- och kontantförmåner som är avsedda&lt;br&gt;att täcka en familjs utgifter enligt lagstiftning om sådana förmåner. Ar-&lt;br&gt;tikel 72 innehåller regler om sammanläggning av försäkringsperioder om&lt;br&gt;sådana krävs för rätt till nämnda förmåner. Artikel 73 föreskriver att en&lt;br&gt;anställd eller egenföretagare har rätt till familjeförmåner enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i det land där han eller hon är försäkrad även om barnen är bo-&lt;br&gt;satta i ett annat land. Artikel 74 innehåller motsvarande regler för ar-&lt;br&gt;betslösa. Artikel 76 innehåller prioritetsregler då rätt till familjeförmåner&lt;br&gt;samtidigt föreligger enligt två länders lagstiftning. I första hand gäller då&lt;br&gt;lagstiftningen i familjemedlemmarnas bosättningsland. Om förmånerna i&lt;br&gt;det andra landet är högre än bosättningslandets skall mellanskillnaden&lt;br&gt;dock utbetalas från det andra landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningens avdelning III kapitel 8 finns bestämmelser som regle-&lt;br&gt;rar beviljandet av förmåner till pensionärers barn och till barn som mist&lt;br&gt;en av föräldrarna eller båda föräldrarna. Dessa bestämmelser innebär&lt;br&gt;att, om den avlidne föräldern har omfattats av endast ett medlemslands&lt;br&gt;pensionssystem, förmåner skall utgå enligt systemet i detta land, obero-&lt;br&gt;ende av var barnet eller dess vårdnadshavare är bosatt. Har däremot den&lt;br&gt;avlidne föräldern intjänat pensionsrätt enligt flera länders pensionssys-&lt;br&gt;tem, utgår förmånerna enligt lagstiftningen i det land där barnet är bo-&lt;br&gt;satt under förutsättning att den avlidne föräldern har omfattats av detta&lt;br&gt;lands lagstiftning och att lagstiftningen där, i förekommande fall efter&lt;br&gt;sammanläggning av försäkrings- eller bosättningstider i flera medlems-&lt;br&gt;stater, ger rätt till förmåner åt barnet. Föreligger inte dessa förutsätt-&lt;br&gt;ningar, utgår förmåner enligt lagstiftningen i det land som den avlidne&lt;br&gt;längst omfattats av. Även i detta fall far försäkrings- eller bosättnings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tider i flera länder läggas samman för att föreskrivna kvalifikationstider&lt;br&gt;skall uppfyllas. Enligt bestämmelserna skall förmåner utges enligt den&lt;br&gt;anvisade lagstiftningen som om den avlidne hade omfattats endast av den&lt;br&gt;statens lagstiftning. Om enligt denna lagstiftning förmånens storlek är&lt;br&gt;beroende av försäkringsperiodens längd, skall förmånsbeloppet bestäm-&lt;br&gt;mas till det enligt artikel 46 beräknade teoretiska beloppet. Generellt&lt;br&gt;gäller det undantaget att, om för barn till en pensionär utgetts bamtillägg&lt;br&gt;eller liknande förmån till pensionen enligt en medlemsstats lagstiftning,&lt;br&gt;den medlemsstatens lagstiftning skall fortsätta att gälla också efter pen-&lt;br&gt;sionärens död vid utgivande av förmåner till hans barn. Rätten till för-&lt;br&gt;måner skall innehållas om barnet ger rätt till familjeförmåner eller&lt;br&gt;familjebidrag enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av förvärvs-&lt;br&gt;verksamhet. I sådant fall skall barnet anses som familjemedlem till en&lt;br&gt;anställd eller egenföretagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 8 upptas också vissa bestämmelser om förmånerför pensionä-&lt;br&gt;rers minderåriga barn som motsvarar reglerna i kapitel 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.10 Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningens avdelning IV behandlas Administrativa kommissionens&lt;br&gt;uppgifter och i avdelning V beskrivs de uppgifter som åligger Rådgivan-&lt;br&gt;de kommittén för migrerande arbetares sociala trygghet. Avdelningarna&lt;br&gt;VI och VII i förordningen innehåller vissa särskilda bestämmelser och&lt;br&gt;övergångs- och slutbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Vidtagna och planerade åtgärder på den sociala&lt;br&gt;trygghetens område i anledning av EES-avtalet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet (SOU 1990:76) Allmän pension gjorde pensionsbered-&lt;br&gt;ningen en genomgång av den svenska pensionslagstiftningen i förhållan-&lt;br&gt;de till reglerna i förordning nr 1408/71. Beredningen fann därvid att&lt;br&gt;några egentliga svårigheter inte skulle uppstå såvitt gäller den svenska&lt;br&gt;tilläggspensioneringen vid en tillämpning av förordningen i Sverige,&lt;br&gt;eftersom ATP-systemet står väl i överensstämmelse med förordningens&lt;br&gt;principer om bl.a. likabehandling och exportabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifråga om folkpensioneringen fann däremot pensionsberedningen att&lt;br&gt;väsentliga problem skulle uppkomma vid en tillämpning av principerna&lt;br&gt;i förordning nr 1408/71. Utländska medborgare som omfattas av förord-&lt;br&gt;ningen skulle få rätt till full folkpension i Sverige direkt fr.o.m. bosätt-&lt;br&gt;ning här. Nuvarande begränsningar i fråga om export av folkpension&lt;br&gt;skulle inom EES inte kunna upprätthållas för vare sig svenska eller ut-&lt;br&gt;ländska medborgare. Vidare skulle alla som är medborgare i något EES-&lt;br&gt;land och bosatta inom EES vara berättigade till oreducerad svensk folk-&lt;br&gt;pension om de någon gång tidigare under livet varit bosatta i Sverige.&lt;br&gt;Pensionsberedningen konstaterade att konsekvenserna för folkpensione-&lt;br&gt;ringen med nuvarande svenska lagstiftning sålunda skulle bli mycket&lt;br&gt;långtgående och leda till resultat som inte kunde anses acceptabla. Mot&lt;br&gt;bakgrund av dessa överväganden lade pensionsberedningen fram ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;principförslag om intjänande av rätt till folkpension på grundval av tid&lt;br&gt;för bosättning i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 17 januari 1991 bemyndigade regeringen chefen för&lt;br&gt;socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att&lt;br&gt;utforma förslag till lagstiftning angående folkpension m.m. enligt lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring (AFL) vid ett utvidgat europeiskt sam-&lt;br&gt;arbete. Utredningen (S 1991:03), som antog namnet utredningen om&lt;br&gt;socialförsäkringen och EG, överlämnade den 2 april 1992 betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1992:26) Rätten till folkpension - kvalifikationsregler i internatio-&lt;br&gt;nella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till folkpension skall enligt utredningens förslag intjänas enligt&lt;br&gt;två skilda regelsystem, dels en ATP-anknuten intjänanderegel, dels en&lt;br&gt;bosättningsregel. För rätt till oreducerad ATP krävs 30 år med ATP-&lt;br&gt;poäng. Utredningen föreslår att det för rätt till oreducerad folkpension&lt;br&gt;enligt den ATP-anknutna intjänanderegeln också skall krävas 30 år med&lt;br&gt;ATP-poäng. Ar antalet ATP-år färre, skall folkpensionen reduceras med&lt;br&gt;en trettiondel för vaije år som fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska medborgare skall enligt förslaget direkt enligt AFL få rätt att&lt;br&gt;exportera folkpension intjänad på detta sätt oavsett bosättningsland som&lt;br&gt;pensionär. Exporträtt till länder inom EES kommer för utländska med-&lt;br&gt;borgare som omfattas av EES-avtalet däremot endast att föreligga genom&lt;br&gt;tillämpning av reglerna i förordning nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För intjänande av oavkortad folkpension enligt bosättningsregeln skall&lt;br&gt;enligt utredningen krävas 40 års bosättning i Sverige mellan 16 och 65&lt;br&gt;års ålder. För förtids- och efterlevandepension föreslås särskilda beräk-&lt;br&gt;ningsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att rätten till på detta sätt beräknad folkpension&lt;br&gt;genom bestämmelser i AFL skall begränsas till personer som är bosatta&lt;br&gt;i Sverige som pensionärer. Genom EES-avtalet utsträcks sedan pensions-&lt;br&gt;betalningen till svenska och utländska medborgare som omfattas av&lt;br&gt;avtalet till samtliga EES-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen skall en försäkrad ha rätt till folkpension enligt den&lt;br&gt;av de föreslagna intjänandereglema som i det enskilda fallet är förmån-&lt;br&gt;ligast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen arbetar nu vidare med övriga frågor om eventuella änd-&lt;br&gt;ringar av svensk socialförsäkringslagstiftning med anknytning till EES-&lt;br&gt;avtalet. Dessa frågor rör bl.a. sjukvårdsförsäkringen och kan komma att&lt;br&gt;beröra kostnadsansvaret för sjukförsäkringen och sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;vad avser sjukvårdsförmåner som kommer att utges enligt reglerna i&lt;br&gt;förordning nr 1408/71. Frågan om att i AFL och angränsande socialför-&lt;br&gt;säkringslagstiftning utvidga den skyddade personkretsen till att omfatta&lt;br&gt;personer som arbetar i Sverige utan att vara bosatta i landet kommer&lt;br&gt;även att beröras eftersom utredningen fått i uppdrag att överarbeta ett av&lt;br&gt;riksförsäkringsverket år 1990 överlämnat förslag i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ett relativt tidigt stadium i EES-processen stod det klart för de nor-&lt;br&gt;diska ländernas regeringar att den nu gällande nordiska konventionen&lt;br&gt;den 5 mars 1981 om social trygghet (SFS 1981:1284) inte kan upprätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållas inom EES. Det blev vidare uppenbart att en ny nordisk konven-&lt;br&gt;tion på området är nödvändig för att utsträcka det skydd EES-avtalet ger&lt;br&gt;till de persongrupper som inte omfattas av förordning nr 1408/71, näm-&lt;br&gt;ligen dels personer som inte är anställda eller egenföretagare i förord-&lt;br&gt;ningens mening eller familjemedlemmar till sådana personer, dels perso-&lt;br&gt;ner som inte är medborgare i något EES-land. En särskild nordisk ar-&lt;br&gt;betsgrupp tillsatt av Nordiska ministerrådet överlämnade i oktober 1991&lt;br&gt;ett förslag till en ny nordisk konvention om social trygghet till minister-&lt;br&gt;rådet. Konventionsutkastet har remissbehandlats i Sverige. Det lades av&lt;br&gt;ministerrådet fram för Nordiska rådet som ett ministerrådsförslag och&lt;br&gt;behandlades av rådet vid dess session i Helsingfors i mars i år. Kon-&lt;br&gt;ventionen väntas bli undertecknad inom kort och avsikten är att den efter&lt;br&gt;godkännande enligt de konstitutionella regler som gäller i de olika&lt;br&gt;nordiska länderna skall träda i kraft samtidigt med EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Föredragandens överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När EES-avtalet och dess regler om social trygghet träder i kraft i&lt;br&gt;Sverige och övriga EES kommer den fria rörligheten för personer inom&lt;br&gt;EES att kompletteras med ett heltäckande regelsystem för de flyttande&lt;br&gt;personernas sociala trygghet som ger samma omfattande skydd som det&lt;br&gt;som hittills för svenskt vidkommande endast gällt inom Norden. S a m -&lt;br&gt;ordningsreglerna kan förutom på folkpensionsområdet tillämpas på exis-&lt;br&gt;terande svensk lagstiftning om social trygghet på ett tillfredsställande&lt;br&gt;sätt. Vad avser lagstiftningen om folkpension avser jag att inom kort&lt;br&gt;föreslå regeringen att lägga fram förslag om nya kvalifikationsregler på&lt;br&gt;grundval av det under avsnitt 2.4 redovisade utredningsförslaget. Likaså&lt;br&gt;avser jag föreslå regeringen att inhämta riksdagens godkännande av den&lt;br&gt;nordiska konvention om social trygghet som kommer att undertecknas&lt;br&gt;inom kort och som bör träda i kraft samtidigt med EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av den regelmassa på området social trygghet som ingår&lt;br&gt;i EES-avtalet utgörs av de två förordningarna nr 1408/71 och nr 574/72.&lt;br&gt;Enligt artikel 7 i avtalet skall rättsakter som ingår i bilagor till avtalet&lt;br&gt;vara bindande för de avtalsslutande parterna samt utgöra del av, eller&lt;br&gt;införlivas med deras interna rättsordning. Därvid skall en rättsakt som&lt;br&gt;motsvarar en EG-förordning som sådan införlivas med de fördragsslu-&lt;br&gt;tande parternas interna rättsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning nr 1408/71 innehåller ett antal regler som på ett relativt&lt;br&gt;ingående sätt förändrar det materiella innehållet i svensk lagstiftning om&lt;br&gt;social trygghet. Denna förordning måste införlivas med svensk rättsord-&lt;br&gt;ning genom lag. Ett förslag till lag om samordning av systemen för&lt;br&gt;social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samar-&lt;br&gt;betsområdet (EES) har upprättats inom socialdepartementet. I fråga om&lt;br&gt;lagförslaget har jag samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartemen-&lt;br&gt;tet. Förslaget bör fogas till protokollet som bilaga 4.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innehåller som bilagor till detta bilaga VI till EES-avtalet&lt;br&gt;och de i denna bilaga omnämnda rättsakterna rörande förordning nr&lt;br&gt;1408/71. I samband med lagens ikraftträdande kan regeringen utfärda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:17'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordning om tillämpning av de i EES-avtalet ingående rättsakterna om&lt;br&gt;förordning nr 574/72. Härigenom uppfylls EES-avtalets krav på dessa&lt;br&gt;rättsakters införlivande med den interna svenska rättsordningen. Det får&lt;br&gt;ankomma på riksförsäkringsverket och arbetsmarknadsstyrelsen att på&lt;br&gt;lämpligt sätt publicera de beslut och rekommendationer av Administra-&lt;br&gt;tiva kommissionen som omfattas av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts under avsnitt 2.3.4 och 2.3.9 har rådet den 30 april 1992&lt;br&gt;antagit ytterligare förordningar om ändring i förordningarna nr 1408/71&lt;br&gt;och nr 574/72 som inom EG träder i kraft under innevarande år. Över-&lt;br&gt;läggningar om dessa förordningars tillämpning inom EES inleds denna&lt;br&gt;månad mellan EG och EFTA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3. Läkemedelsområdet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Regeringen har i proposition 1991/92:107 lagt&lt;br&gt;fram förslag om en ny läkemedelslag m.m. Om riksdagen antar&lt;br&gt;förslaget till läkemedelslag, kommer den transformering till&lt;br&gt;svensk rätt som krävs på lagnivå av reglerna i direktiven att ha&lt;br&gt;fullföjts. Härefter återstår att transformera direktivens regler på&lt;br&gt;lägre nivå än lag. Ett sådant arbete har redan påbörjats i socialde-&lt;br&gt;partementet och hos läkemedelsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det primära syftet med EG:s regler om läkemedel är att värna om&lt;br&gt;folkhälsan. Samtidigt är reglerna ett resultat av olika avvägningar på det&lt;br&gt;sättet att de medel som används för att uppnå detta syfte inte far hindra&lt;br&gt;utvecklingen av eller handeln med läkemedel inom gemenskapen. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund har EG sedan mitten på 1960-talet beslutat om ett om-&lt;br&gt;fattande regelsystem för kontrollen av läkemedel. Kraven på säkerhet&lt;br&gt;och kvalitet ligger på motsvarande nivå som i de svenska reglerna. Den&lt;br&gt;nämnda avvägningen har hittills inte lett till att någon fri rörlighet på&lt;br&gt;läkemedelsområdet i egentlig mening har uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsakterna som EES-avtalet (bilaga II under avsnitt XIII. Läke-&lt;br&gt;medel) hänvisar till utgörs av främst en förordning och 14 huvuddirektiv&lt;br&gt;med tillägg eller ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande lämnas en översiktlig redovisning av innehållet i rätts-&lt;br&gt;akterna inom läkemedelsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(EEG) nr 2377/90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen innehåller regler om maximalt tillåtna restmängder av&lt;br&gt;veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65/65/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel m.m. definieras och direktivets tillämpningsområde anges.&lt;br&gt;Direktivet innehåller i övrigt regler om tillstånd att sälja läkemedel,&lt;br&gt;märkning samt tillfällig indragning och återkallelse av sådant tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75/318/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet finns regler om de uppgifter och den dokumentation som&lt;br&gt;skall bifogas ansökan enligt direktivet 65/65/EEG och om granskningen&lt;br&gt;av uppgifterna och dokumentationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75/319/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet reglerar innehållet i och granskningen av ansökan om sådant&lt;br&gt;tillstånd som avses i direktivet 65/65/EEG. I direktivet finns också de&lt;br&gt;ursprungliga reglerna om en central läkemedelskommitté inom EG.&lt;br&gt;Kontrollen av tillverkning och import från tredje land behandlas där-&lt;br&gt;efter. Avslutningsvis ges regler om tillsyn och sanktioner för att läke-&lt;br&gt;medelskontrollen skall kunna upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78/25/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet finns regler om vilka fargtillsatser till läkemedel för männis-&lt;br&gt;kor eller djur som får godkännas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81/851/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet utgör en motsvarighet till främst direktivet 65/65/EEG när det&lt;br&gt;gäller veterinärmedicinska läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81/852/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet utgör en motsvarighet till främst direktivet 75/318/EEG när&lt;br&gt;det gäller veterinärmedicinska läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86/609/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet finns regler om skydd för djur som används vid försök och&lt;br&gt;andra vetenskapliga ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87/22/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om försäljningstillstånd, återkallelse och beslut att tillstånd inte&lt;br&gt;längre skall gälla regleras när det gäller högteknologiska läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89/105/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet anges vilka åtgärder som får vidtas för att kontrollera priser-&lt;br&gt;na på humanläkemedel eller för att begränsa sortimentet av läkemedel&lt;br&gt;som omfattas av det nationella sjukförsäkringsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89/342/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller särregler för immunologiska läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89/343/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller särregler för radioaktiva läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89/381/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller särregler för läkemedel som härrör från blod eller&lt;br&gt;plasma från människa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90/677/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller särregler om immunologiska veterinärmedicinska&lt;br&gt;läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91/356/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet anges principer och rekommendationer i fråga om god till-&lt;br&gt;verkningssed för humanläkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det materiella innehållet i förordningen bör den inkor-&lt;br&gt;poreras genom en författning på myndighetsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har den 19 mars 1992 i proposition 1991/92:107 lagt fram&lt;br&gt;förslag om en ny läkemedelslag m.m. Om riksdagen antar förslaget till&lt;br&gt;läkemedelslag, kommer den transformering till svensk rätt som krävs på&lt;br&gt;lagnivå av reglerna i direktiven att ha fullföjts. Härefter återstår att&lt;br&gt;transformera direktivens regler på lägre nivå än lag. Ett sådant arbete&lt;br&gt;har redan påbörjats i socialdepartementet och hos läkemedelsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket har i sitt remissyttrande påpekat att konsekvenserna&lt;br&gt;av avtalet förefaller innebära att Sverige inte får någon representation i&lt;br&gt;de särskilda kommittéer som EG har upprättat på läkemedelsområdet&lt;br&gt;(CPMP och CVMP).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4. Ömsesidigt erkännande av behörighetsbevis för&lt;br&gt;yrkesutövning inom hälso- och sjukvården m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En departementspromemoria med en redogörel-&lt;br&gt;se för EG-direktiven som rör ömsesidigt erkännande av kompe-&lt;br&gt;tensbevis för hälso- och sjukvårdspersonalen och med förslag till&lt;br&gt;nödvändiga författningsändringar har nyligen sänts ut på remiss.&lt;br&gt;Avsikten är att en proposition med förslag till nödvändiga lagänd-&lt;br&gt;ringar skall överlämnas till riksdagen för behandling under hösten&lt;br&gt;1992.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 EES-avtalets artikel 30&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En av grundtankarna i Romfördraget är arbetstagarnas fria rörlighet och&lt;br&gt;rätten till fri etablering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG är därför enligt Romfördraget sådan särbehandling förbjuden&lt;br&gt;som kan utgöra hinder för en förvärvsverksamhet i den mån behand-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingen grundar sig på nationalitet. Nationella regler ställer emellertid&lt;br&gt;ofta krav på särskild utbildning for vissa yrken och anställningar.&lt;br&gt;Särskilt vanligt är detta för verksamhet inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EES-avtalet återfinns bestämmelserna om ömsesidigt erkännande av&lt;br&gt;kompetensbevis i artikel 30 om behörighetsbevis m.m. Artikeln, som&lt;br&gt;motsvarar artikel 57 i Romfördraget, innebär en förpliktelse för de av-&lt;br&gt;talsslutande länderna att vidta nödvändiga åtgärder som anges i bilaga&lt;br&gt;VII till avtalet för att underlätta den fria rörligheten för personalgrupper&lt;br&gt;på vilka ställs särskilda behörighetskrav.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Bilaga VII till EES-avtalet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalets bilaga VII om ömsesidigt erkännande av behörighetsbevis&lt;br&gt;m.m. omfattar EG:s direktiv på behörighetsområdet med de anpass-&lt;br&gt;ningar som behövs för att de skall kunna tillämpas inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande yrkesgrupper tillhöriga hälso- och sjukvårdspersonalen om-&lt;br&gt;fattas av sådana särskilda direktiv:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkare (direktiv 75/362/EEG, 75/363/EEG, 86/457/EEG)&lt;br&gt;sjuksköterskor (direktiv 77/452/EEG, 77/453/EEG)&lt;br&gt;tandläkare (direktiv 78/686/EEG, 78/687/EEG)&lt;br&gt;barnmorskor (direktiv 80/154/EEG, 80/155/EEG)&lt;br&gt;farmaceuter (direktiv 85/432/EEG, 85/433/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven har genomgått vissa förändringar vid senare tidpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom direktiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av&lt;br&gt;examensbevis över behörighetsgivande utbildning som omfattar minst tre&lt;br&gt;års studier, det s.k. generella direktivet, undanröjs hinder för den fria&lt;br&gt;rörligheten bl.a. för ytterligare yrkesgrupper tillhörande hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonalen. Inledningsvis berörs i Sverige följande yrkesgrupper:&lt;br&gt;logopeder, kiropraktorer, psykologer och psykoterapeuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på medlemsstaterna att genom interna bestämmelser&lt;br&gt;uppnå de resultat som anges i direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett examensbevis som meddelats i en medlemsstat och som uppfyller&lt;br&gt;de villkor som anges i direktiven måste erkännas i en annan medlemsstat&lt;br&gt;och ge behörighet att utöva yrket enligt den statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa minimikrav för utbildning och utbildningsformer har slagits fast&lt;br&gt;genom direktiven. Även handläggningsordning och handläggningstider&lt;br&gt;regleras i direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Vidtagna och planerade åtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvården i vidsträckt bemärkelse syftar till att medicinskt&lt;br&gt;förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Den är med&lt;br&gt;andra ord primärt inriktad på människors liv och hälsa. En modem&lt;br&gt;sådan vård kan därför inte fungera utan en välutbildad och i övrigt kom-&lt;br&gt;petent personal som utför sina arbetsuppgifter sakkunnigt och omsorgs-&lt;br&gt;fullt. Det är sålunda i det sammanhanget som de offentligrättsliga kom-&lt;br&gt;petens- och behörighetskraven måste ses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de krav som måste ställas på den som är yrkesverk-&lt;br&gt;sam i hälso- och sjukvården föreskrivs i 13 och 23 §§ hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763) att det i vården skall finnas den personal som&lt;br&gt;behövs för att meddela god vård. En bestämmelse med likartad innebörd&lt;br&gt;finns för tandvården i 13 § tandvårdslagen (1985:125). Apoteksbolaget&lt;br&gt;AB har i avtal med staten åtagit sig att se till att den personal som sys-&lt;br&gt;selsätts inom läkemedelsdistributionen uppfyller de krav som måste upp-&lt;br&gt;ställas från säkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare och grundläggande bestämmelser om kompetensbevis, be-&lt;br&gt;hörighet att utöva yrke och skyddet för yrkestitel och yrkesbeteckning&lt;br&gt;har tagits in i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården m.m. Denna lag gäller för såväl hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården och tandvården som detaljhandeln med läkemedel. Beroende på&lt;br&gt;olika behov och värderingar har behörighetsregleringen i stor utsträck-&lt;br&gt;ning varit nationellt präglad. Som en följd av detta har en utbildning i&lt;br&gt;ett land sällan ansetts tillräcklig för verksamhet i ett annat land utan mer&lt;br&gt;eller mindre omfattande kompletteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s regelsystem, till vilket EFTA-länderna ansluter sig genom EES-&lt;br&gt;avtalet, anger minimikraven för de omfattade yrkesgruppernas utbildning&lt;br&gt;och kompetens. Samtidigt gör reglerna det möjligt även för dessa yrkes-&lt;br&gt;grupper att utnyttja den fria rörligheten inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En departementspromemoria med en redogörelse för EG-direktiven&lt;br&gt;som rör ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonalen och med förslag till nödvändiga författningsändringar&lt;br&gt;har nyligen sänts ut på remiss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att en proposition med förslag till nödvändiga lagänd-&lt;br&gt;ringar skall överlämnas till riksdagen för behandling under hösten 1992.&lt;br&gt;Såvitt jag nu kan bedöma kommer mindre ändringar att behöva göras i&lt;br&gt;följande lagar i samband med att EES-avtalet träder i kraft:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso-och sjuk-&lt;br&gt;vården m.m. (behörighetslagen);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.&lt;br&gt;(tillsynslagen);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens område (kvacksalverilagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5. Tobak&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Jag avser att under år 1992 föreslå regeringen&lt;br&gt;att lägga fram förslag om lagstiftning som ger möjlighet att före-&lt;br&gt;skriva gränsvärden för tjära i cigaretter och om ändringar i lag-&lt;br&gt;stiftningen om varningstexter och innehållsdeklarationer på för-&lt;br&gt;packningar till tobaksprodukter. Härefter återstår för socialstyrel-&lt;br&gt;sen att genom föreskrifter transformera övriga regler i EG:s direk-&lt;br&gt;tiv rörande tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EES-avtalets bilaga II har under avsnitt XXV. Tobak förtecknats två&lt;br&gt;direktiv som rör gränsvärde för tjära i cigaretter respektive märkning av&lt;br&gt;tobaksprodukter. Syftet med direktiven rörande tjära i cigaretter och&lt;br&gt;märkning av tobaksprodukter är bl.a. att olika länders reglering i dessa&lt;br&gt;frågor inte skall hindra fri rörlighet när det gäller tobaksprodukter. Sam-&lt;br&gt;tidigt syftar direktiven till att värna om medborgarnas hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet rörande mängden tjära i cigaretter (90/239/EEG) stadgar&lt;br&gt;framför allt att cigaretter som marknadsförs i berörda stater efter den 31&lt;br&gt;december 1992 respektive den 31 december 1997 inte får ha högre tjär-&lt;br&gt;halt än en viss angiven mängd per cigarett. Någon reglering på detta&lt;br&gt;område finns inte i Sverige. En sådan reglering kräver lagstiftning, även&lt;br&gt;om de närmare föreskrifterna torde kunna lämnas av regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet rörande märkning av tobaksprodukter (89/622/EEG) inne-&lt;br&gt;håller såväl bestämmelser om innehållsdeklaration som krav på var-&lt;br&gt;ningstexter. På detta område finns en svensk lagstiftning i vilken endast&lt;br&gt;någon mindre justering behöver göras. Också föreskrifter som social-&lt;br&gt;styrelsen meddelat med stöd av bemyndigande kommer att behöva änd-&lt;br&gt;ras för att överensstämma med detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att under år 1992 föreslå regeringen att lägga fram förslag&lt;br&gt;om lagstiftning som ger möjlighet att föreskriva gränsvärden för tjära i&lt;br&gt;cigaretter och om ändringar i lagstiftningen om varningstexter och inne-&lt;br&gt;hållsdeklarationer på förpackningar till tobaksprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6. Medicintekniska produkter m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Jag avser att senare under år 1992 föreslå rege-&lt;br&gt;ringen att lägga fram förslag om en lag om kontroll av medicin-&lt;br&gt;tekniska produkter. Lagförslaget kommer att innefatta bestämmel-&lt;br&gt;ser om aktiva implantat i enlighet med EG:s regler på området.&lt;br&gt;Härefter återstår att transformera vissa av direktivens regler på&lt;br&gt;regerings- och myndighetsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna inom EG om medicintekniska produkter syftar till en fri rör-&lt;br&gt;lighet även för dessa varor. Samtidigt är ett huvudmål i detta samman-&lt;br&gt;hang att den redan existerande säkerhetsnivån i de olika länderna skall&lt;br&gt;upprätthållas eller förbättras vid den inbördes harmoniseringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilaga II till EES-avtalet har under avsnitt X. Elektriskt material&lt;br&gt;angetts två direktiv på detta område. Det första av dessa avser elektro-&lt;br&gt;medicinsk utrustning för bruk i human- eller veterinärmedicin&lt;br&gt;(84/539/EEG). När det gäller detta direktiv har till EES-avtalet fogats en&lt;br&gt;gemensam förklaring av avtalsparterna vari noteras att ett förslag till&lt;br&gt;direktiv som förstärker skyddet på detta område lämnats av kommissio-&lt;br&gt;nen till rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra direktivet avser medicintekniska produkter för implantation&lt;br&gt;(90/385/EEG). Direktivet har utformats enligt den s.k. nya metoden för&lt;br&gt;harmonisering. Det innehåller generella krav avseende vad produkterna&lt;br&gt;skall uppfylla i säkerhetshänseende. Tekniska specifikationer om hur&lt;br&gt;dessa krav uppfylls fastställs sedan genom standarder utarbetade av de&lt;br&gt;europeiska standardiseringsorganen. Direktivet innehåller också regler&lt;br&gt;om hur en tillverkare eller importör skall visa att säkerhetskraven har&lt;br&gt;uppfyllts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att senare under år 1992 föreslå regeringen att lägga fram&lt;br&gt;förslag om en lag om kontroll av medicintekniska produkter. Lag-&lt;br&gt;förslaget kommer att innefatta bestämmelser om aktiva implantat i enlig-&lt;br&gt;het med EG:s regler på området. Härefter återstår att transformera&lt;br&gt;vissa av direktivens regler på regerings- och myndighetsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7. Kosmetika&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: De rättsakter rörande kosmetika som ingår i&lt;br&gt;avtalet kan transformeras till svensk rätt genom föreskrifter av&lt;br&gt;läkemedelsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilaga II till EES-avtalet har under avsnittet XVI. Kosmetika förteck-&lt;br&gt;nats ett rådsdirektiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas&lt;br&gt;lagstiftningar om kosmetika. Direktivet har ändrats tjugo gånger och&lt;br&gt;senast år 1991. Härtill kommer fyra kommissionsdirektiv&lt;br&gt;(80/1335/EEG, 82/434/EEG, 83/514/EEG och 85/490/EEG) om ana-&lt;br&gt;lysmetoder för kontroll av kosmetiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG.s regler om kosmetika syftar till en fri rörlighet även för dessa&lt;br&gt;varor samtidigt som säkerhetsnivån upprätthålls och förbättras genom&lt;br&gt;inbördes harmonisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige regleras kontrollen av kosmetiska och hygieniska produkter&lt;br&gt;genom lagen (1985:426) och förordningen (1985:835) om kemiska pro-&lt;br&gt;dukter. Enligt förordningen ankommer det på läkemedelsverket att med-&lt;br&gt;dela föreskrifter rörande kosmetiska och hygieniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer att innehållet i rättsakterna kan införlivas med svensk rätt&lt;br&gt;genom föreskrifter av läkemedelsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8. Alkoholfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: EES-avtalet innebär inga förändringar av den&lt;br&gt;svenska alkoholpolitikens mål. I vissa avseenden kan emellertid&lt;br&gt;ändringar i alkohollagstiftningen behöva genomföras som en an-&lt;br&gt;passning till EG:s regelsystem. En alkoholpolitisk kommission har&lt;br&gt;fått i uppdrag att se över lagstiftningen från bl.a. denna synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska alkoholmonopolen kan inte karaktäriseras som disk-&lt;br&gt;riminerande i Romfördragets mening. Det föreligger en formell&lt;br&gt;olikhet vad gäller restaurangernas inköp av svenskt respektive&lt;br&gt;utländskt starköl. Det är angeläget att försäljningen av starköl till&lt;br&gt;restauranger sker på ett icke diskriminerande sätt. Jag avser att&lt;br&gt;under hösten 1992 återkomma i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i Romfördraget och EES-avtalet grundläggande principen om&lt;br&gt;varors fria rörlighet över gränserna omfattar i princip även alkoholhal-&lt;br&gt;tiga drycker, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Alkoholhaltiga drycker&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av de grundläggande bestämmelserna är bl.a. följande artiklar&lt;br&gt;i EES-avtalet av relevans för det svenska alkoholpolitiska regelsystemet.&lt;br&gt;Kvantitativa import- och exportrestriktioner eller åtgärder med mot-&lt;br&gt;svarande verkan är förbjudna enligt artiklarna 11-13 i EES-avtalet, vilka&lt;br&gt;motsvarar Romfördragets artiklar 30, 34 och 36 i relevanta delar, artikel&lt;br&gt;14 som bl.a. innehåller förbud mot diskriminerande avgifter och artikel&lt;br&gt;23 som innehåller vissa regler vad avser tekniska handelshinder i han-&lt;br&gt;deln med vin. Dessutom finns i EES-avtalets bilaga II avsnitt XXVII.&lt;br&gt;Alkoholhaltiga drycker vissa regler som gäller märkning av varor m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Alkoholmonopolen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt avtalets artikel 16 om statliga handelsmonopol, som i relevanta&lt;br&gt;delar motsvarar artikel 37 i Romfördraget, skall de avtalsslutande parter-&lt;br&gt;na säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på sådant sätt att&lt;br&gt;ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och avsättnings-&lt;br&gt;villkor skall föreligga mellan medborgare i EG-medlemsstaterna och&lt;br&gt;medborgare i EFTA-staterna. Bestämmelserna skall tillämpas på varje&lt;br&gt;organ genom vilket de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter,&lt;br&gt;rättsligt eller i praktiken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller&lt;br&gt;märkbart påverkar import eller export mellan de avtalsslutande parterna.&lt;br&gt;Bestämmelserna skall även tillämpas på monopol med statlig koncession.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskilt uppmärksammad fråga vad gäller EES-avtalets konsekven-&lt;br&gt;ser för svensk alkoholpolitik har varit de svenska alkoholmonopolens&lt;br&gt;förenlighet med artikel 16. Tillsammans med övriga nordiska EFTA-&lt;br&gt;länder har Sverige i en särskild deklaration i anslutning till EES-avtalet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;markerat uppfattningen att dessa länders alkohol monopol har hälso- och&lt;br&gt;socialpolitiska motiveringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande svenska ordningen med statliga monopol för import,&lt;br&gt;parti- och detaljhandel med alkoholdrycker innehåller inte några diskri-&lt;br&gt;minerande inslag av utländska tillverkare eller partihandlare. På den&lt;br&gt;svenska marknaden råder konkurrens på lika villkor mellan inhemska&lt;br&gt;och importerade varor. Monopolen är alltså inte diskriminerande i Rom-&lt;br&gt;fördragets mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller försäljning av starköl till restauranger föreligger den&lt;br&gt;formella olikheten, att svenska bryggerier har rätt att sälja starköl direkt&lt;br&gt;till sådana restauranger, som har rätt att servera starköl, medan restau-&lt;br&gt;rangerna köper utländskt starköl från detaljhandelsmonopolet (System-&lt;br&gt;bolaget), som i sin tur köper det utländska starkölet från importmono-&lt;br&gt;polet (Vin &amp;amp; Sprit AB). Det bör vara möjligt att säkerställa att starköls-&lt;br&gt;försäljningen till restauranger sker på ett icke diskriminerande sätt. Jag&lt;br&gt;har för avsikt att under hösten 1992 återkomma i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Alkoholpolitiska kommissionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sveriges riksdag har vid flera tillfällen slagit fast att det europeiska&lt;br&gt;integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en effektiv&lt;br&gt;svensk alkoholpolitik försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska alkoholpolitikens mål att pressa tillbaka alkoholkonsum-&lt;br&gt;tion och alkoholskador ligger fast. Ett av medlen för att nå detta mål&lt;br&gt;måste även i fortsättningen vara åtgärder för att begränsa alkoholens&lt;br&gt;tillgänglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har den 19 december 1991 beslutat att tillkalla en alkohol-&lt;br&gt;politisk kommission (S 1991:17) med uppgift att bl.a. se över delar av&lt;br&gt;det svenska regelsystemet inom området. I den mån kommissionen&lt;br&gt;finner att delar av lagstiftningen behöver förändras, med hänsyn till&lt;br&gt;EG:s regelverk eller av andra skäl, kommer kommissionen att lägga&lt;br&gt;fram förslag till sådan reviderad lagstiftning. Med tanke på det pågående&lt;br&gt;integrationsarbetet kommer kommissionen att behandla dessa frågor med&lt;br&gt;förtur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som anförts hemställer föredraganden att rege-&lt;br&gt;ringen föreslår riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anta förslaget till lag om samordning av systemen för social&lt;br&gt;trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska sam-&lt;br&gt;arbetsområdet (EES).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare hemställer föredraganden att regeringen bereder riksdagen till-&lt;br&gt;fälle att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta del av vad som anförts om EES-avtalets konsekvenser&lt;br&gt;inom socialdepartementets verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört&lt;br&gt;för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om samordning av systemen för social trygghet när&lt;br&gt;personer flyttar inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet (EES)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Följande regler i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG),&lt;br&gt;som det hänvisas till i bilaga VI till avtalet om Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet (EES-avtalet), skall gälla som svensk lag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen&lt;br&gt;för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed-&lt;br&gt;lemmar flyttar inom gemenskapen, i den lydelse rättsakten har enligt&lt;br&gt;bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 om&lt;br&gt;ändring och uppdatering av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om&lt;br&gt;tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre-&lt;br&gt;tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 1660/85 av den 13 juni 1985&lt;br&gt;om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av&lt;br&gt;systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 1661/85 av den 13 juni 1985&lt;br&gt;om teknisk anpassning av gemenskapens regler om social trygghet för&lt;br&gt;migrerande arbetare avseende Grönland, såvitt artikeln avser fortsatt&lt;br&gt;giltighet och tillämpning av artikel 22.1 a och 22.3 i förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Avsnitt 1 under avdelning VIII. Sociala frågor i Anslutningsakten&lt;br&gt;för Spanien och Portugal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3811/86 av den 11 december&lt;br&gt;1986 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp-&lt;br&gt;ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare&lt;br&gt;eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 1305/89 av den 11 maj 1989&lt;br&gt;om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av&lt;br&gt;systemen för social trygghet när anställda egenföretagare eller deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2332/89 av den 18 juli 1989&lt;br&gt;om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av&lt;br&gt;systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3427/89 av den 30 oktober&lt;br&gt;1989 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp-&lt;br&gt;ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare&lt;br&gt;eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2195/91 av den 25 juni 1991&lt;br&gt;om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av&lt;br&gt;systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av bilaga VI&lt;br&gt;till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Av lagen (1992:000) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbets-&lt;br&gt;område (EES) framgår att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna&lt;br&gt;i följande protokoll skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna&lt;br&gt;inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Protokoll 1 till avtalet om inrättandet av en övervakningsmyndighet&lt;br&gt;och en domstol mellan EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Som bilaga 1-10 till denna lag finns den svenska texten till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de rättsakter som anges i 1 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bilaga VI till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 1 till EES-avtalet och de protokoll som anges i 3 § finns&lt;br&gt;intagna i lagen (1992:000) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbets-&lt;br&gt;område (EES).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska,&lt;br&gt;nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna&lt;br&gt;skall ha samma giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2—4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2001/83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 2 juni 1983&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring och uppdatering av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om&lt;br&gt;tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egen-&lt;br&gt;företagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 1408/71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA&lt;br&gt;FÖRORDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 2, 7, 51 och 235 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 1390/81’ har utvidgat förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71“ om tillämpningen av systemen för social trygghet på anställda&lt;br&gt;och deras familjer som flyttar inom gemenskapen till att omfatta även&lt;br&gt;egenföretagare och deras familjemedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 3795/81&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; har utvidgat förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 till att omfatta&lt;br&gt;även egenföretagare och deras familjemedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa ändringar har trätt i kraft den 1 juli 1982. Mellan införandet av&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 1390/81 och den 1 juli 1982 har även förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 2793/81&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; ändrat förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr&lt;br&gt;574/72.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa ändringar har införlivats med texten till förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71 i dess ursprungliga lydelse varvid hänsyn inte tagits till de&lt;br&gt;ändringar som skett genom förordning (EEG) nr 1390/81.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 1408/71 har, särskilt som en följd av att förord-&lt;br&gt;ning (EEG) nr 1390/81 har trätt i kraft, fått en ny bilaga 1, de övriga&lt;br&gt;bilagorna har därför numrerats om, vilket bör beaktas med hänsyn till&lt;br&gt;de ändringar som har skett genom förordning (EEG) nr 2793/81. Det&lt;br&gt;skall dessutom anges om dessa ändringar omfattar även egenföretagare&lt;br&gt;vilket är fallet för de bestämmelser som avses i andra strecksatsen i&lt;br&gt;artikel 1.2 6 b och andra strecksatsen i artikel 1.2 6 g i förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 2793/81.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr C 27, 2.2.1983, s. 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr C 161, 20.6.1983, s. 17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; EGT nr L 143, 29.5.1981, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“ EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; EGT nr L 378, 31.12.1981, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; EGT nr L 275, 29.9.1981, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den italienska versionen av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG)&lt;br&gt;nr 574/72 är det lämpligare att använda uttrycket lavoratori subordinati&lt;br&gt;i stället för lavoratori salariati, och lavoratori autonomi i stället för&lt;br&gt;lavoratori non salariati.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 behöver alltså&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att ändra punkt 1 i avsnitt C i bilaga 2 och punkter-&lt;br&gt;na 2 och 3 i avsnitt C i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72.&lt;br&gt;6-86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är för tydlighetens skull nödvändigt att i sin helhet uppdatera&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72, senast ändrad&lt;br&gt;genom förordning (EEG) nr 2000/83*. De avsnitt som har ändrats med&lt;br&gt;verkan den 1 juli 1982, de avsnitt som tidigare har ändrats och de&lt;br&gt;oförändrade avsnitten bör återges i en enda text.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagorna 1, 4, 5, 6, 7 och 8 till förordning (EEG) nr 574/72 har&lt;br&gt;uppdaterats genom förordning (EEG) nr 2474/S2&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; och (EEG) nr&lt;br&gt;799/83’ och av praktiska skäl bör dessa uppdaterade bilagor tillsam-&lt;br&gt;mans med alla bestämmelser i förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG)&lt;br&gt;nr 574/72 samlas i en enda text som träder i kraft den 1 juli 1982.&lt;br&gt;Slutligen är det av praktiska skäl nödvändigt att ändra de detaljregler&lt;br&gt;som gäller utvidgningen av överenskommelser enligt artikel 3 i förord-&lt;br&gt;ning (EEG) nr 1390/81&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; till att omfatta även egenföretagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 1408/71 och förordningens rubrik skall ha den&lt;br&gt;lydelse som anges i bilaga I.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 574/72 och förordningens rubrik skall ha den&lt;br&gt;lydelse som anges i bilaga II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr L 266, 15.9.1982, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; EGT nr L 89, 7.4.1983, s. 15.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; EGT nr L 143, 29.5.1981, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skall tillämpas från och med den 1 juli 1982.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Luxembourg den 2 juni 1983.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N BLUM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för&lt;br&gt;social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlem-&lt;br&gt;mar flyttar inom gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING I:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA BESTÄMMELSER (artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1-12)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING II:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFT-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NING (artikel 13-17)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING III:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA&lt;br&gt;SLAG AV FÖRMÅNER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1: Sjukdom och moderskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1: Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(artikel 18)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2: Anställda, egenföretagare&lt;br&gt;och deras familjemedlemmar&lt;br&gt;(artikel 19-24)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3: Arbetslösa personer och der&lt;br&gt;as familjemedlemmar (artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 4: Pensionssökande och deras&lt;br&gt;familjemedlemmar (artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 5: Pensionärer och deras famil-&lt;br&gt;jemedlemmar (artikel 27-34)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 6: Diverse bestämmelser (arti-&lt;br&gt;kel 35)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 7: Återbetalning mellan institu-&lt;br&gt;tioner (artikel 36)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2: Invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1: Anställda och egenföretagare&lt;br&gt;som omfattats av endast&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;sådan lagstiftning enligt&lt;br&gt;vilken invaliditetsformåner-&lt;br&gt;nas storlek är oberoende av&lt;br&gt;försäkringsperiodemas längd&lt;br&gt;(artikel 37-39)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2: Anställda och egenföretagare&lt;br&gt;som omfattats antingen av&lt;br&gt;lagstiftning enligt vilken&lt;br&gt;invaliditetsförmänernas&lt;br&gt;storlek är beroende av för-&lt;br&gt;säkrings- eller bosättnings-&lt;br&gt;periodemas längd eller av&lt;br&gt;lagstiftning av denna typ och&lt;br&gt;av den typ som avses i&lt;br&gt;avsnitt 1 (artikel 40)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3: Förvärrad invaliditet (artikel&lt;br&gt;41)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 4: Utgivande av förmåner som&lt;br&gt;tidigare har innehållits eller&lt;br&gt;dragits in - Omvandling av&lt;br&gt;invaliditetsförmåner till&lt;br&gt;förmåner vid ålderdom&lt;br&gt;(artikel 42 och 43)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3: Ålderdom och dödsfall (pensioner)&lt;br&gt;(artikel 44-51)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4: Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1: Rätt till förmåner (artikel&lt;br&gt;52-59)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2: Förvärrande av en arbets-&lt;br&gt;sjukdom för vilken förmåner&lt;br&gt;har beviljats (artikel 60)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3: Diverse bestämmelser (ar-&lt;br&gt;tikel 61 och 62)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 4: Återbetalning mellan institu-&lt;br&gt;tioner (artikel 63)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 5: Dödsfal Isersättningar (artikel 64-66)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 6: Arbetslöshetsförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1: Allmänna bestämmelser&lt;br&gt;(artikel 67 och 68)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2: Arbetslösa personer som&lt;br&gt;beger sig till en annan med-&lt;br&gt;lemsstat än den behöriga&lt;br&gt;staten (artikel 69 och 70)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3: Arbetslösa personer som Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;under sin senaste anställning Bilaga 4.1&lt;br&gt;var bosatta i en annan med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lemsstat än den behöriga&lt;br&gt;staten (artikel 71)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 7: —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 8: Förmåner för pensionärers minderåriga&lt;br&gt;barn och för barn som mist en av för-&lt;br&gt;äldrarna eller båda föräldrarna (ar-&lt;br&gt;tikel77-79)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING IV:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ADMINISTRATIV KOMMISSION FÖR SOCIAL&lt;br&gt;TRYGGHET FÖR MIGRERANDE ARBETARE&lt;br&gt;(artikel 80 och 81)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING V:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RÅDGIVANDE KOMMITTÉ FÖR MIGRERAN-&lt;br&gt;DE ARBETARES SOCIALA TRYGGHET (artikel&lt;br&gt;82 och 83)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VI:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;DIVERSE BESTÄMMELSER (artikel 84-93)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VII:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER&lt;br&gt;(artikel 94-100)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;BILAGOR&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;—&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;...&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;...&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;...&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Överensstämmelse mellan medlemsstaternas lag-&lt;br&gt;stiftning om villkor om graden av invaliditet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler för tillämpningen av vissa med-&lt;br&gt;lemsstaters lagstiftning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fall då en person samtidigt skall omfattas av lag-&lt;br&gt;stiftningen i två medlemsstater&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING l&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser&lt;br&gt;som här anges:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anställda respektive egenföretagare-.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;den som är försäkrad, obligatoriskt eller genom en frivillig&lt;br&gt;fortsättningsförsäkring, mot en eller flera av de risker som&lt;br&gt;täcks av grenama i ett system för social trygghet för anställda&lt;br&gt;eller egenföretagare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) den som är obligatoriskt försäkrad mot en eller flera av de&lt;br&gt;risker som täcks av de grenar av social trygghet som be-&lt;br&gt;handlas i denna förordning, enligt ett system för social trygg-&lt;br&gt;het för samtliga invånare eller för hela den förvärvsarbetande&lt;br&gt;befolkningen, förutsatt att personen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kan identifieras som anställda eller egenföretagare genom&lt;br&gt;det sätt på vilket systemet administreras eller finansieras,&lt;br&gt;eller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om dessa kriterier inte uppfylls, är försäkrad mot någon&lt;br&gt;annan risk som anges i bilaga 1 enligt ett system för&lt;br&gt;anställda eller egenföretagare, eller enligt ett system som&lt;br&gt;avses i punkt iii, antingen obligatoriskt eller genom frivil-&lt;br&gt;lig fortsättningsförsäkring, eller, där inget sådant system&lt;br&gt;finns i den berörda medlemsstaten, följer den definition&lt;br&gt;som anges i bilaga 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) den som är obligatoriskt försäkrad mot flera av de risker som&lt;br&gt;täcks av de grenar som denna förordning behandlar, enligt ett&lt;br&gt;standardsystem för social trygghet för hela lantbruksbefolk-&lt;br&gt;ningen enligt de kriterier som anges i bilaga 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) den som är frivilligt försäkrad mot en eller flera av de risker&lt;br&gt;som täcks av de grenar som denna förordning behandlar,&lt;br&gt;enligt en medlemsstats system för social trygghet för anställda&lt;br&gt;eller egenföretagare eller för samtliga invånare eller för vissa&lt;br&gt;kategorier av invånare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om en sådan person är verksam som anställd eller egen-&lt;br&gt;företagare, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om en sådan person tidigare varit obligatoriskt försäkrad mot&lt;br&gt;samma risk enligt ett system för anställda eller egenföretagare&lt;br&gt;i samma medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gränsarbetare: en anställd eller egenföretagare som är verksam&lt;br&gt;inom en medlemsstats territorium och som är bosatt inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium, dit han som regel återvänder&lt;br&gt;dagligen eller åtminstone en gång i veckan. En gränsarbetare som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;förflyttas till en annan ort inom samma eller någon annan med-&lt;br&gt;lemsstats territorium av det foretag till vilket han normalt är knu-&lt;br&gt;ten, eller som tillhandahåller tjänster på annan ort inom samma&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller en annan medlemsstats territorium, behåller sin ställning som&lt;br&gt;gränsarbetare under en tid av högst fyra månader även om han&lt;br&gt;under denna tid är förhindrad att dagligen, eller åtminstone en&lt;br&gt;gång i veckan, återvända till den ort där han är bosatt.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Säsongsarbetare: en anställd som reser till en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium än det inom vilket han är bosatt, för att där utföra ett&lt;br&gt;säsongsbetonat arbete för ett företag eller en arbetsgivare i den&lt;br&gt;staten under en tid som inte under några omständigheter kan över-&lt;br&gt;stiga åtta månader och som uppehåller sig inom den nämnda&lt;br&gt;statens territorium så länge arbetet pågår. Med ett arbete av sä-&lt;br&gt;songskaraktär avses ett arbete som på grund av årstidernas väx-&lt;br&gt;lingar automatiskt återkommer vaije år.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Flykting skall ha samma innebörd som i artikel 1 i konventionen&lt;br&gt;om flyktingars rättsliga ställning undertecknad i Genéve den 28&lt;br&gt;juli 1951.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;e)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket statslös skall ha samma innebörd som i artikel 1 i kon-&lt;br&gt;ventionen om statslösa personers rättsliga ställning undertecknad i&lt;br&gt;New York den 28 september 1954.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;f)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Familjemedlem: den som definieras eller erkänns som familjemed-&lt;br&gt;lem eller som betecknas som medlem av hushållet i den lagstift-&lt;br&gt;ning enligt vilken förmåner utges, eller, i fall som avses i artikel&lt;br&gt;22.1 a och artikel 31, i lagstiftningen i den medlemsstat inom vars&lt;br&gt;territorium personen är bosatt. Om denna lagstiftning betraktar&lt;br&gt;som familjemedlem eller medlem av hushållet endast den som är&lt;br&gt;samboende med den anställde eller egenföretagaren, skall detta&lt;br&gt;villkor anses vara uppfyllt om personen för sin försöijning huvud-&lt;br&gt;sakligen är ekonomiskt beroende av den anställde eller egen-&lt;br&gt;företagaren. Om en medlemsstats lagstiftning om vårdförmåner&lt;br&gt;vid sjukdom eller moderskap inte gör skillnad mellan familjemed-&lt;br&gt;lemmar och andra personer som lagstiftningen gäller, skall ut-&lt;br&gt;trycket familjemedlem ha den betydelse som anges i bilaga 1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Efterlevande: en person som definieras eller erkänns som sådan av&lt;br&gt;den lagstiftning enligt vilken förmånerna utges. Om denna lagstift-&lt;br&gt;ning betraktar som efterlevande endast den, som var samboende&lt;br&gt;med den avlidne, skall detta villkor anses vara uppfyllt om per-&lt;br&gt;sonen för sin försöijning huvudsakligen var ekonomiskt beroende&lt;br&gt;av den avlidne.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;h)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bosättning: stadigvarande bosättning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vistelse: tillfällig vistelse.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;j)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning: i förhållande till vaije medlemsstat, nuvarande eller&lt;br&gt;kommande lagar och andra författningar om de grenar av och&lt;br&gt;system för social trygghet som täcks av artikel 4.1 och 4.2 samt&lt;br&gt;alla andra beslut om åtgärder för att genomföra sådana grenar och&lt;br&gt;system.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket omfattar inte bestämmelser i nuvarande eller kom-&lt;br&gt;mande kollektivavtal även om de genom myndighetsbeslut har&lt;br&gt;gjorts tvingande eller fått sitt tillämpningsområde utvidgat. Om&lt;br&gt;emellertid sådana bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;tjänar till att uppfylla ett krav på obligatorisk försäkring, som&lt;br&gt;tillkommit genom de lagar och andra författningar som avses&lt;br&gt;i föregående stycke, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) skapar ett system som administreras av samma organ som&lt;br&gt;administrerar de system som tillkommit genom författningar&lt;br&gt;som avses i föregående stycke,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan begränsningen i uttrycket när som helst hävas genom att den&lt;br&gt;berörda medlemsstaten avger en förklaring som specificerar de&lt;br&gt;system som denna förordning skall gälla. En sådan förklaring skall&lt;br&gt;anmälas och offentliggöras enligt bestämmelserna i artikel 97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i föregående stycke skall inte leda till att system&lt;br&gt;för vilka förordning nr 3 har gällt undantas från denna förordnings&lt;br&gt;tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket lagstiftning omfattar inte heller bestämmelser om&lt;br&gt;sådana särskilda system för egenföretagare vilkas tillkomst är&lt;br&gt;överlämnad till de berördas initiativ, eller vilka gäller endast en&lt;br&gt;del av den berörda medlemsstatens territorium, och detta oavsett&lt;br&gt;om myndigheterna har beslutat att göra dem obligatoriska eller att&lt;br&gt;utvidga deras tillämpningsområde. Dessa särskilda system anges i&lt;br&gt;bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;k) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konvention om social trygghet: vaije bilateralt eller multilateralt&lt;br&gt;socialförsäkringsinstrument som är bindande eller som kommer att&lt;br&gt;bli bindande för två eller flera medlemsstater inbördes samt vaije&lt;br&gt;annat sådant multilateralt instrument som är bindande eller som&lt;br&gt;kommer att bli bindande för minst två medlemsstater och en eller&lt;br&gt;flera andra stater vad gäller samtliga eller vissa av de grenar och&lt;br&gt;system som anges i artikel 4.1 och 4.2, samt alla slags överens-&lt;br&gt;kommelser som har träffats i enlighet med sådana instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behörig myndighet: vaije medlemsstats minister, ministrar eller&lt;br&gt;motsvarande myndighet med ansvar för system för social trygghet&lt;br&gt;inom hela eller en del av statens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m) &amp;nbsp;Administrativa kommissionen: den kommission som anges i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;n) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution: i förhållande till vaije medlemsstat det organ eller den&lt;br&gt;myndighet som har ansvaret för att administrera hela eller vissa&lt;br&gt;delar av lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behörig institution:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;den institution hos vilken en person är försäkrad vid den&lt;br&gt;tidpunkt då en ansökan om förmån görs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) den institution från vilken den berörda personen har rätt, eller&lt;br&gt;skulle ha rätt, till förmåner om han eller en eller flera familje-&lt;br&gt;medlemmar var bosatta inom den medlemsstats territorium där&lt;br&gt;institutionen finns,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) den institution som har utsetts av den berörda medlemsstatens&lt;br&gt;behöriga myndighet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) när det gäller ett system där en arbetsgivare har ansvar för&lt;br&gt;förmåner som avses i artikel 4.1, antingen arbetsgivaren eller&lt;br&gt;den anlitade försäkringsgivaren eller, om sådan saknas, ett&lt;br&gt;organ eller en myndighet som har utsetts av den behöriga&lt;br&gt;myndigheten i den berörda medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;p) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution pä bosättningsorten respektive institution på vistelse-&lt;br&gt;orten: den institution som är behörig att utge förmåner på den ort,&lt;br&gt;där personen är bosatt, enligt den lagstiftning som institutionen&lt;br&gt;tillämpar, respektive den institution som är behörig att utge för-&lt;br&gt;måner på den ort där den berörda personen vistas, enligt den&lt;br&gt;lagstiftning som institutionen tillämpar eller, då ingen sådan in-&lt;br&gt;stitution finns, den institution som utsetts av den ifrågavarande&lt;br&gt;medlemsstatens behöriga myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;q) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behörig stat: den medlemsstat, inom vars territorium den behöriga&lt;br&gt;institutionen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;r) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Försäkringsperioder: avgiftsperioder, anställningsperioder eller&lt;br&gt;perioder av verksamhet som egenföretagare definierade eller er-&lt;br&gt;kända som försäkringsperioder i den lagstiftning enligt vilken de&lt;br&gt;har fullgjorts eller anses vara fullgjorda och alla andra perioder&lt;br&gt;som behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betrak-&lt;br&gt;tas som likvärdiga med försäkringsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anställningsperioder och perioder av verksamhet som egen-&lt;br&gt;företagare: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den&lt;br&gt;lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts samt alla perioder som&lt;br&gt;behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betraktas&lt;br&gt;som likvärdiga med anställningsperioder eller perioder av verk-&lt;br&gt;samhet som egenföretagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s) &amp;nbsp;&amp;nbsp;a) Bosättningsperioder: perioder som definieras eller erkänns som&lt;br&gt;sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller anses&lt;br&gt;vara fullgjorda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förmåner och pensioner: alla förmåner och pensioner, inbegripet&lt;br&gt;alla däri ingående delar som bekostas av allmänna medel, alla&lt;br&gt;indexhöjningar och tilläggsbetalningar, om något annat inte före-&lt;br&gt;skrivs i avdelning III, liksom förmåner i form av engångsbelopp&lt;br&gt;som kan utbetalas istället för pensioner samt utbetalningar som&lt;br&gt;görs i form av återbetalning av avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;u) &amp;nbsp;&amp;nbsp;i) Familjeförmåner: alla vård- eller kontantförmåner, som är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsedda att täcka en familjs utgifter enligt den lagstiftning som&lt;br&gt;anges i artikel 4.1 h, utom de särskilda bidrag vid barns&lt;br&gt;födelse som nämns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Familjebidrag: periodiska kontantförmåner som utges endast&lt;br&gt;på grundval av familjemedlemmarnas antal och, i förekom-&lt;br&gt;mande fall, deras ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Dödsfallsersättningar: alla engångsbetalningar vid dödsfall, utom&lt;br&gt;de engångsbelopp som avses i punkt t.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personkrets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna förordning gäller anställda och egenföretagare, som omfat-&lt;br&gt;tas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater&lt;br&gt;och som är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyk-&lt;br&gt;tingar bosatta inom en medlemsstats territorium, samt deras familje-&lt;br&gt;medlemmar och efterlevande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna förordning gäller dessutom efterlevande till anställda och&lt;br&gt;egenföretagare som har omfattats av lagstiftningen i en eller flera med-&lt;br&gt;lemsstater, oavsett dessa anställda eller egenföretagares medborgarskap,&lt;br&gt;om deras efterlevande är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa&lt;br&gt;eller flyktingar som är bosatta inom en medlemsstats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna förordning gäller statligt anställda och personer som enligt&lt;br&gt;den tillämpliga lagstiftningen behandlas som sådana, om de omfattas&lt;br&gt;eller har omfattats av en medlemsstats lagstiftning på vilken denna&lt;br&gt;förordning tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likabehandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om något annat inte följer av de särskilda bestämmelserna i denna&lt;br&gt;förordning har personer, som är bosatta inom en medlemsstats territo-&lt;br&gt;rium och för vilka denna förordning gäller, samma skyldigheter och&lt;br&gt;rättigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats&lt;br&gt;egna medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla rätten att välja ledamöter av&lt;br&gt;organen inom det sociala trygghetssystemets institutioner eller att delta&lt;br&gt;i nomineringen av sådana ledamöter men skall inte påverka medlems-&lt;br&gt;staternas författningsbestämmelser om valbarhet eller metoder för nomi-&lt;br&gt;neringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i&lt;br&gt;kraft enligt artikel 7. 2 c och bestämmelser i konventioner som ingåtts&lt;br&gt;enligt artikel 8.1, skall gälla alla personer som omfattas av denna för-&lt;br&gt;ordning, om något annat inte föreskrivs i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sakområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna förordning gäller all lagstiftning om följande grenar av&lt;br&gt;social trygghet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner vid sjukdom och moderskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara&lt;br&gt;eller förbättra förvärvsförmågan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner vid ålderdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner till efterlevande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dödsfallsersättningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner vid arbetslöshet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) &amp;nbsp;&amp;nbsp;familjeförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna förordning gäller alla allmänna och särskilda system för&lt;br&gt;social trygghet, oavsett om de bygger på avgiftsplikt eller inte, och&lt;br&gt;system där en arbetsgivare eller en redare har ansvar för förmåner som&lt;br&gt;nämns i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i avdelning III skall dock inte påverka medlems-&lt;br&gt;staternas författningsbestämmelser om en redares ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna förordning gäller inte social eller medicinsk hjälp, förmåner&lt;br&gt;till offer för krig eller dess följder eller särskilda system för statligt&lt;br&gt;anställda och personer som behandlas som sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaters förklaringar om denna förordnings tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förklaringar som skall anmälas och offentliggöras enligt artikel 97&lt;br&gt;skall medlemsstaterna närmare ange den lagstiftning och de system som&lt;br&gt;avses i artikel 4.1 och 4.2, de minimiförmåner som aves i artikel 50&lt;br&gt;samt de förmåner som avses i artikel 77 och 78.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventioner om social trygghet som ersätts av denna förordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av bestämmelserna i artikel 7, 8 och 46.4,&lt;br&gt;skall denna förordning, både vad gäller de personer och de sakområden&lt;br&gt;som den behandlar, ersätta bestämmelserna i alla konventioner om&lt;br&gt;social trygghet mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;två eller flera medlemsstater inbördes, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;minst två medlemsstater och en eller flera andra stater i den mån&lt;br&gt;behandlingen av frågor enligt konventionen inte skall ske under&lt;br&gt;medverkan av en institution i någon av de sistnämnda staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella bestämmelser som inte påverkas av denna förordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna förordning skall inte påverka skyldigheter som följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;konventioner som har antagits av Internationella arbetskonferensen&lt;br&gt;och som har trätt i kraft efter ratificering av en eller flera med-&lt;br&gt;lemsstater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;de europeiska interimsöverenskommelser om social trygghet som&lt;br&gt;har slutits mellan Europarådets medlemsstater den 11 december&lt;br&gt;1953.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 6 skall följande fortfaran-&lt;br&gt;de gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i överenskommelsen den 27 juli 1950 om Rhen-&lt;br&gt;skeppamas sociala trygghet, som har reviderats den 13 februari&lt;br&gt;1961.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i den europeiska konventionen den 9 juli 1956 om&lt;br&gt;social trygghet för anställda inom internationell transport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i de konventioner om social trygghet som anges i&lt;br&gt;bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutande av konventioner mellan medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller flera medlemsstater kan vid behov sluta konventioner&lt;br&gt;med varandra som bygger på denna förordnings principer och anda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vaije medlemsstat skall anmäla enligt bestämmelserna i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97.1 vaije konvention som har slutits med en annan medlemsstat enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträde till frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning, som gör bosätt-&lt;br&gt;ning inom denna stats territorium till villkor för anslutning till frivillig&lt;br&gt;försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, skall inte gälla personer&lt;br&gt;som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium, om de någon&lt;br&gt;gång i sin tidigare förvärvsverksamhet har omfattats av lagstiftningen i&lt;br&gt;den förstnämnda staten som anställd eller egenföretagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det enligt en medlemsstats lagstiftning för anslutning till frivil-&lt;br&gt;lig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring krävs att försäk-&lt;br&gt;ringsperioder har fullgjorts, skall försäkrings- eller bosättningsperioder&lt;br&gt;som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning tillgodoräk-&lt;br&gt;nas, i den utsträckning som behövs, som om de hade fullgjorts enligt&lt;br&gt;den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bortseende från krav på bosättning — Obligatorisk försäkrings inverkan&lt;br&gt;på återbetalning av avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om något annat inte föreskrivs i denna förordning får kontantför-&lt;br&gt;måner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande, pensioner vid&lt;br&gt;olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner vid dödsfall&lt;br&gt;vilka förvärvats enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning inte&lt;br&gt;minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av&lt;br&gt;att mottagaren är bosatt inom en annan medlemsstat än den där institu-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionen med ansvar för betalningen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föregående stycke skall även gälla förmåner som utges som engångs-&lt;br&gt;belopp när en efterlevande make, som hade rätt till efterlevandepension,&lt;br&gt;gifter om sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om återbetalning av avgifter enligt en medlemsstats lagstiftning&lt;br&gt;förutsätter att en person inte längre omfattas av obligatorisk försäkring,&lt;br&gt;skall detta villkor inte anses uppfyllt så länge denne omfattas av obliga-&lt;br&gt;torisk försäkring som en anställd eller egenföretagare enligt en annan&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indexering av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreskrifter om indexering av förmåner som finns i en medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning skall gälla förmåner som utges enligt den lagstiftningen och&lt;br&gt;tillämpas med beaktande av bestämmelserna i denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhindrande av sammanträffande av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna förordning kan inte åberopas för att få eller bevara en rätt&lt;br&gt;till flera förmåner av samma slag för samma period av obligatorisk&lt;br&gt;försäkring. Detta gäller dock inte förmåner som utges på grund av&lt;br&gt;invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner) eller arbetssjukdom och som&lt;br&gt;beviljas av två eller flera medlemsstaters institutioner enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i artikel 41, 43.2, 43.3, 46, 50, 51 eller 60.1 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om minskning,&lt;br&gt;innehållande eller indragning av förmåner för den som samtidigt har&lt;br&gt;andra socialförsäkringsförmåner eller annan inkomst får åberopas även&lt;br&gt;om rätten till dessa förmåner har förvärvats enligt en annan medlems-&lt;br&gt;stats lagstiftning eller om inkomsten härör från en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium. Detta gäller dock inte då en person får förmåner av samma&lt;br&gt;slag på grund av invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner) eller arbets-&lt;br&gt;sjukdom som beviljas av två eller flera medlemsstaters institutioner&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i artikel 46, 50, 51 eller 60. 1 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om minskning,&lt;br&gt;innehållande eller indragning av förmåner vid invaliditet eller förtida&lt;br&gt;förmåner vid ålderdom för den som är förvärvsverksam kan åberopas&lt;br&gt;mot honom även om han är verksam inom en annan medlemsstats terri-&lt;br&gt;torium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En invalidpension enligt nederländsk lagstiftning skall, i fall där&lt;br&gt;den nederländska institutionen enligt bestämmelserna i artikel 57.3 c&lt;br&gt;eller 60.2 b är skyldig att bidra även till kostnaderna för förmåner vid&lt;br&gt;arbetssjukdom som utges enligt en annan medlemsstats lagstiftning,&lt;br&gt;minskas med det belopp som skall betalas till den institution i den andra&lt;br&gt;medlemsstaten som har ansvar för att utge förmånerna vid arbetssjuk-&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om något annat inte följer av artikel 14c skall personer för vilka&lt;br&gt;denna förordning gäller omfattas av lagstiftningen i endast en medlems-&lt;br&gt;stat. Denna lagstiftning skall bestämmas enligt bestämmelserna i denna&lt;br&gt;avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om något annat inte följer av artikel 14-17 gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den som är anställd för arbete inom en medlemsstats territorium&lt;br&gt;skall omfattas av denna medlemsstats lagstiftning, även om han är&lt;br&gt;bosatt inom en annan medlemsstats territorium eller om det före-&lt;br&gt;tag eller den person som han är anställd hos har sitt säte eller är&lt;br&gt;bosatt inom en annan medlemsstats territorium,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den som är egenföretagare inom en medlemsstats territorium skall&lt;br&gt;omfattas av denna stats lagstiftning även om han är bosatt inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den som är anställd ombord på ett fartyg som för en medlemsstats&lt;br&gt;flagga skall omfattas av denna stats lagstiftning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Statligt anställda och personer som behandlas som sådana skall&lt;br&gt;omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat som gäller för den&lt;br&gt;förvaltning som sysselsätter dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den som är inkallad eller har återinkallats till militärtjänstgöring&lt;br&gt;eller civil tjänstgöring i en medlemsstat skall omfattas av denna&lt;br&gt;stats lagstiftning. Om det för rätt till förmåner enligt denna lag-&lt;br&gt;stiftning krävs att försäkringsperioder har fullgjorts före påböijad&lt;br&gt;eller efter avslutad sådan militärtjänstgöring eller civil tjänstgö-&lt;br&gt;ring, skall försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning tillgodoräknas, i den utsträckning det&lt;br&gt;behövs, som om de hade fullgjorts enligt den förstnämnda statens&lt;br&gt;lagstiftning. En anställd eller egenföretagare som är inkallad eller&lt;br&gt;har återinkallats till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring skall&lt;br&gt;behålla sin ställning som anställd eller egenföretagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler för andra anställda än sjömän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13.2 a skall tillämpas med beaktande av följande undantag och&lt;br&gt;omständigheter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. a) Den som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett&lt;br&gt;företag, till vilket han normalt är knuten, och som av detta&lt;br&gt;företag sänds till en annan medlemsstats territorium för att&lt;br&gt;utföra arbete där för detta företags räkning skall fortsätta att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning,&lt;br&gt;under förutsättning att detta arbete inte väntas vara längre än&lt;br&gt;tolv månader och att han inte sänds ut för att ersätta någon&lt;br&gt;som har fullgjort sin utsändningsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Om arbetet i den andra medlemsstaten på grund av oförut-&lt;br&gt;sebara omständigheter varar längre än som ursprungligen&lt;br&gt;förväntades och om varaktigheten därför överstiger tolv måna-&lt;br&gt;der, skall den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning fortsät-&lt;br&gt;ta att gälla tills det arbetet har avslutats, under förutsättning&lt;br&gt;att den behöriga myndigheten i den medlemsstat dit personen&lt;br&gt;har sänts ut, eller det organ som har utsetts av denna myndig-&lt;br&gt;het, lämnar sitt samtycke. Sådant samtycke måste begäras före&lt;br&gt;den första tolvmånadersperiodens utgång. Samtycke kan dock&lt;br&gt;inte lämnas för en förlängning som överstiger tolv månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För den som normalt arbetar inom två eller flera medlemsstaters&lt;br&gt;territorier skall fråga om tillämplig lagstiftning avgöras på följande&lt;br&gt;sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;En person som hör till den resande eller flygande personalen&lt;br&gt;hos ett företag som för andras eller egen räkning bedriver&lt;br&gt;internationell befordran av passagerare eller gods med järn-&lt;br&gt;väg, landsvägstransporter, flyg eller inrikes sjöfart och som&lt;br&gt;har sitt säte inom en medlemsstats territorium skall omfattas&lt;br&gt;av denna stats lagstiftning med följande begränsningar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Om företaget har en filial eller fast representation inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium, skall den som arbetar vid&lt;br&gt;denna filial eller fasta representation omfattas av lagstift-&lt;br&gt;ningen i den medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Den som huvudsakligen arbetar inom den medlemsstats&lt;br&gt;territorium där han är bosatt skall omfattas av denna stats&lt;br&gt;lagstiftning, även om det företag hos vilket han är anställd&lt;br&gt;inte har sitt säte eller någon filial eller permanent repre-&lt;br&gt;sentation inom det territoriet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Andra anställda än de som anges i a skall omfattas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium den&lt;br&gt;anställde är bosatt, om han till viss del utför arbetet inom&lt;br&gt;detta territorium eller om han är knuten till flera företag&lt;br&gt;eller arbetsgivare inom olika medlemsstaters territorier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium det&lt;br&gt;företag eller den person, som anställt honom har sitt säte&lt;br&gt;eller är bosatt, om han inte är bosatt inom någon av de&lt;br&gt;medlemsstaters territorier där han utför arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett företag,&lt;br&gt;som har sitt säte inom en annan medlemsstats territorium och vars&lt;br&gt;verksamhet sträcker sig över dessa staters gemensamma gräns, skall&lt;br&gt;omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium&lt;br&gt;företaget har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 2—4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler för andra egenföretagare än sjömän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13.2 b skall tillämpas med beaktande av följande undantag och&lt;br&gt;omständigheter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;a) Den som normalt är egenforetagare inom en medlemsstats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;territorium och som utför arbete inom en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda&lt;br&gt;medlemsstatens lagstiftning, förutsatt att detta arbete inte&lt;br&gt;väntas vara längre än tolv månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Om arbetet på grund av oförutsebara omständigheter varar&lt;br&gt;längre än som ursprungligen förväntades och om varaktigheten&lt;br&gt;därför överstiger tolv månader, skall den förstnämnda med-&lt;br&gt;lemsstatens lagstiftning fortsätta att gälla tills arbetet har&lt;br&gt;avslutats, under förutsättning att den behöriga myndigheten i&lt;br&gt;den medlemsstat dit företagaren har rest för att utföra arbetet,&lt;br&gt;eller det organ som har utsetts av denna myndighet, lämnar&lt;br&gt;sitt samtycke. Sådant samtycke måste begäras före den första&lt;br&gt;tolvmånadersperiodens utgång. Samtycke kan dock inte läm-&lt;br&gt;nas för en förlängning som överstiger tolv månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den som normalt är egenforetagare inom två eller flera medlems-&lt;br&gt;staters territorier skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat&lt;br&gt;inom vars territorium han är bosatt, om han utför någon del av sitt&lt;br&gt;arbete inom den medlemsstatens territorium. Om han inte utför&lt;br&gt;något arbete inom den medlemsstats territorium där han är bosatt&lt;br&gt;skall han omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars&lt;br&gt;territorium han utför sitt huvudsakliga arbete. Kriterier för vad&lt;br&gt;som skall anses vara huvudsakligt arbete fastställs in den förord-&lt;br&gt;ning som anges i artikel 98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den vars företag har sitt säte inom en medlemsstats territorium&lt;br&gt;och sträcker sin verksamhet över två medlemsstaters gemensamma&lt;br&gt;gräns, skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom&lt;br&gt;vars territorium företaget har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den lagstiftning som en person skulle omfattas av enligt punkt&lt;br&gt;2 eller 3 inte medger att personen ens på frivillig basis kan an-&lt;br&gt;slutas till ett pensionssystem, skall han omfattas av den medlems-&lt;br&gt;stats lagstiftning som skulle ha gällt, om dessa bestämmelser inte&lt;br&gt;hade funnits, eller om två eller flera medlemsstaters lagstiftning&lt;br&gt;skulle gälla med tillämpning av denna regel, av den lagstiftning&lt;br&gt;som de berörda medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter&lt;br&gt;kommer överens om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14b&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler för sjömän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13.2 c skall tillämpas med beaktande av följande undantag och&lt;br&gt;omständigheter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den som är anställd hos ett företag till vilket han normalt är knu-&lt;br&gt;ten, antingen inom en medlemsstats territorium eller ombord på ett&lt;br&gt;fartyg som för en medlemsstats flagga, och som sänds ut av detta&lt;br&gt;företag för att utföra arbete för detta företags räkning ombord på&lt;br&gt;ett fartyg som för en annan medlemsstats flagga skall fortsätta att&lt;br&gt;omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten enligt&lt;br&gt;de villkor som anges i artikel 14.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den som normalt är egenforetagare, antingen inom en medlems-&lt;br&gt;stats territorium eller ombord på ett fartyg som för en medlems-&lt;br&gt;stats flagga, och som utför arbete för egen räkning ombord på ett&lt;br&gt;fartyg som för en annan medlemsstats flagga skall fortsätta att&lt;br&gt;omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning enligt de&lt;br&gt;villkor som anges i artikel 14a. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den som normalt inte har anställning till sjöss men som utför&lt;br&gt;arbete inom en medlemsstats territorialvatten eller hamn ombord&lt;br&gt;på ett fartyg, vilket för en annan medlemsstats flagga inom detta&lt;br&gt;territorialvatten eller denna hamn och vars besättning han inte&lt;br&gt;tillhör, skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlems-&lt;br&gt;statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den som är anställd på ett fartyg, vilket för en medlemsstats&lt;br&gt;flagga, och som får sin lön från ett företag eller en person som&lt;br&gt;har sitt säte eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium&lt;br&gt;skall omfattas av den sistnämnda statens lagstiftning, om han är&lt;br&gt;bosatt inom denna stats territorium. Företaget eller personen som&lt;br&gt;betalar lönen skall betraktas som arbetsgivare vid tillämpningen av&lt;br&gt;den lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14c&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3811/86.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14d&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diverse bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En person som avses i artikel 14.2, 14.3, 14a.2, 14a.3, 14.a.4&lt;br&gt;och 14c. 1 a, skall vid tillämpningen av den lagstiftning som har fast-&lt;br&gt;ställts i överensstämmelse med dessa bestämmelser, behandlas som om&lt;br&gt;han utförde allt förvärvsarbete inom den berörda medlemsstatens territo-&lt;br&gt;rium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning, enligt vilka en pen-&lt;br&gt;sionär som är förvärvsverksam inte skall omfattas av den obligatoriska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkringen för denna verksamhet, skall gälla också pensionärer som&lt;br&gt;har förvärvat rätt till pension enligt en annan medlemsstats lagstiftning,&lt;br&gt;om inte personen i fråga hos den institution som har utsetts av den&lt;br&gt;behöriga myndigheten i den förstnämnda medlemsstaten och som nämns&lt;br&gt;i bilaga 10 till den förordning som anges i artikel 98, uttryckligen begär&lt;br&gt;att få omfattas av försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 13—14d skall inte gälla frivillig försäkring eller frivillig&lt;br&gt;fortsättningsförsäkring såvida det i en medlemsstat, för någon av de&lt;br&gt;grenar som anges i artikel 4, inte finns annat än ett frivilligt försäk-&lt;br&gt;ringssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om tillämpningen av två eller flera medlemsstaters lagstiftning&lt;br&gt;medför dubbelförsäkring gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid ett obligatoriskt försäkringssystem och ett eller flera system&lt;br&gt;för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, skall&lt;br&gt;personen omfattas endast av det obligatoriska försäkringsssys-&lt;br&gt;temet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid två eller flera system för frivillig försäkring eller frivillig&lt;br&gt;fortsättningsförsäkring, kan personen omfattas endast av det sys-&lt;br&gt;tem för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring&lt;br&gt;som han har valt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vad gäller invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner) kan dock&lt;br&gt;personen ansluta sig till en medlemsstats system for frivillig försäkring&lt;br&gt;eller frivillig fortsättningsförsäkring, även om han omfattas av en annan&lt;br&gt;medlemsstats obligatoriska försäkring, i den mån en sådan dubbelför-&lt;br&gt;säkring uttryckligen eller underförstått är tillåten i den förstnämnda&lt;br&gt;medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler för personer anställda på beskickningar och konsulat&lt;br&gt;samt för Europeiska gemenskapernas hjälppersonal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i artikel 13.2 a skall tillämpas på personer som är&lt;br&gt;anställda vid beskickningar och konsulat och på privattjänare hos tjäns-&lt;br&gt;temän vid beskickningar eller konsulat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anställda som omfattas av punkt 1 och som är medborgare i den&lt;br&gt;medlemsstat som är den mottagande eller sändande staten har dock rätt&lt;br&gt;att välja att omfattas av lagstiftningen i den staten. Denna rättighet att&lt;br&gt;välja kan utövas vid vaije kalenderårs utgång och skall inte ha retroak-&lt;br&gt;tiv verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska gemenskapernas hjälppersonal kan välja att omfattas av&lt;br&gt;lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium de är anställda,&lt;br&gt;av lagstiftningen i den medlemsstat som de senast har omfattats av eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken de är medborgare, vad&lt;br&gt;gäller andra bestämmelser än de som handlar om familjebidrag vilka är&lt;br&gt;reglerade i anställningsvillkoren för denna personal. Denna rätt att&lt;br&gt;välja, som endast kan utövas en gång, gäller från och med den dag&lt;br&gt;anställningen påböijas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från artikel 13-16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två eller flera medlemsstater, dessa staters behöriga myndigheter eller&lt;br&gt;de organ som utses av dessa myndigheter kan komma överens om&lt;br&gt;undantag från bestämmelserna i artikel 13—16 till förmån för vissa&lt;br&gt;grupper av anställda eller egenforetagare eller för vissa sådana per-&lt;br&gt;soner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA SLAG AV&lt;br&gt;FÖRMÅNER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJUKDOM OCH MODERSKAP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanläggning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning&lt;br&gt;kräver att försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder har full-&lt;br&gt;gjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå en rätt till förmåner,&lt;br&gt;skall i den utsträckning som behövs beakta försäkrings-, anställnings-&lt;br&gt;eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlems-&lt;br&gt;stats lagstiftning såsom perioder som har fullgjorts enligt den lagstift-&lt;br&gt;ning som institutionen tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla säsongsarbetare, även vad&lt;br&gt;avser perioder före ett försäkringsavbrott som överstiger den period&lt;br&gt;som den behöriga statens lagstiftning medger, under förutsättning att&lt;br&gt;avbrottet i personens försäkring inte har överstigit fyra månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställda eller egenforetagare och deras familjemedlemmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten — Allmänna&lt;br&gt;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En anställd eller en egenforetagare som är bosatt inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium än den behöriga statens och som uppfyller&lt;br&gt;villkoren i den behöriga statens lagstiftning för rätt till förmåner skall, i&lt;br&gt;förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, få&lt;br&gt;följande förmåner i den stat där han är bosatt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges&lt;br&gt;av institutionen på bosättningsorten enligt bestämmelserna i den&lt;br&gt;lagstiftning som institutionen tillämpar som om han vore försäkrad&lt;br&gt;där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt&lt;br&gt;den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse&lt;br&gt;mellan den behöriga institutionen och institutionen på bosätt-&lt;br&gt;ningsorten kan sådana förmåner dock utges av den sistnämnda&lt;br&gt;institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt&lt;br&gt;lagstiftningen i den behöriga staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 1 gäller också familjemedlemmar som bor&lt;br&gt;inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens, i den&lt;br&gt;mån de inte har rätt till sådana förmåner enligt lagstiftningen i den&lt;br&gt;medlemsstat inom vars territorium de är bosatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om familjemedlemmarna är bosatta inom en medlemsstats territorium&lt;br&gt;enligt vars lagstiftning rätten att erhålla vårdförmåner inte är beroende&lt;br&gt;av villkor om försäkring eller anställning, skall de vårdförmåner som de&lt;br&gt;får anses utgivna av den institution hos vilken den anställde eller egen-&lt;br&gt;företagaren är försäkrad, om inte maken eller den person som har hand&lt;br&gt;om barnen är förvärvsverksam inom den nämnda medlemsstatens terri-&lt;br&gt;torium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsarbetare och deras familjemedlemmar — Särskilda regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också gränsarbetare kan få förmåner inom den behöriga statens terri-&lt;br&gt;torium. Sådana förmåner skall utges av den behöriga institutionen enligt&lt;br&gt;denna stats lagstiftning som om personen vore bosatt i den staten. Hans&lt;br&gt;familjemedlemmar kan få förmåner på samma villkor. För detta krävs&lt;br&gt;dock, utom i brådskande fall, en överenskommelse mellan de berörda&lt;br&gt;staterna, mellan de behöriga myndigheterna i dessa stater eller, om en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan överenskommelse saknas, ett i förväg lämnat medgivande av den&lt;br&gt;behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse i eller flyttning till den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En anställd eller egenforetagare som avses i artikel 19.1 och som&lt;br&gt;vistas inom den behöriga statens territorium har rätt till förmåner enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i den statens lagstiftning som om han vore bosatt där,&lt;br&gt;även om han före vistelsen redan har fått förmåner för samma fall av&lt;br&gt;sjukdom eller moderskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 gäller också familjemedlemmar som avses i artikel 19.2.&lt;br&gt;Om familjemedlemmarna är bosatta inom en annan medlemsstats terri-&lt;br&gt;torium än den medlemsstats territorium inom vilket den anställda eller&lt;br&gt;egenföretagaren är bosatt, skall dock vårdförmåner utges av institu-&lt;br&gt;tionen på vistelseorten för institutionen på den ort där dessa personer är&lt;br&gt;bosatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 och 2 gälla inte gränsarbetare och deras familjemedlem-&lt;br&gt;mar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En anställd eller egenforetagare och hans familjemedlemmar som&lt;br&gt;avses i artikel 19 som bosätter sig inom den behöriga statens territorium&lt;br&gt;har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning&lt;br&gt;även om de före flyttningen redan har fått förmåner för samma fall av&lt;br&gt;sjukdom eller moderskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse utanför den behöriga staten — Återkomst eller flyttning till en&lt;br&gt;annan medlemsstat under sjukdom eller moderskap — Behov av att resa&lt;br&gt;till en annan medlemsstat för att fa lämplig vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En anställd eller egenforetagare som uppfyller villkoren i den&lt;br&gt;behöriga statens lagstiftning för att få förmåner, i förekommande fall&lt;br&gt;med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;vars hälsotillstånd kräver omedelbara förmåner under en vistelse&lt;br&gt;inom en annan medlemsstats territorium, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;som, efter att ha fått rätt till förmåner på den behöriga institu-&lt;br&gt;tionens bekostnad, får tillstånd av denna institution att återvända&lt;br&gt;till den medlemsstats territorium där han är bosatt eller att flytta&lt;br&gt;till en annan medlemsstats territorium, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;som efter tillstånd av den behöriga institutionen beger sig till en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium för att där få den vård som hans&lt;br&gt;hälsotillstånd kräver,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har rätt till följande förmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Vårdförmåner som utges för den behöriga institutionens räk-&lt;br&gt;ning av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna i den lagstiftning som den sistnämnda institu-&lt;br&gt;tionen tillämpar som om han vore försäkrad där. Längden av&lt;br&gt;den period under vilken förmåner utges skall dock bestämmas&lt;br&gt;enligt den behöriga statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna institution&lt;br&gt;tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institu-&lt;br&gt;tionen och institutionen på vistelse- eller bosättningsorten, kan&lt;br&gt;dock sådana förmåner utges av den sistnämnda institutionen&lt;br&gt;för den förstnämndas räkning enligt bestämmelserna i den&lt;br&gt;behöriga statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillstånd enligt punkt 1 b får vägras bara om det är klårlagt att en&lt;br&gt;flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller försvåra&lt;br&gt;läkarvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt punkt 1 c får inte vägras, om vården är en förmån&lt;br&gt;som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium&lt;br&gt;personen är bosatt och om han i den staten inte kan få vård inom den&lt;br&gt;tid som, med beaktande av hans aktuella hälsotillstånd och sjukdomens&lt;br&gt;sannolika förlopp, där är normal för vården i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också en anställds eller&lt;br&gt;egenföretagares familjemedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av punkt 1 a och 1 c i på de familjemedlemmar&lt;br&gt;som avses i artikel 19.2 som är bosatta inom en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium än den inom vars territorium den anställde eller egen-&lt;br&gt;företagaren är bosatt gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner utges för institutionen i den medlemsstat inom vars&lt;br&gt;territorium familjemedlemmarna är bosatta av institutionen på&lt;br&gt;vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna&lt;br&gt;tillämpar som om den anställde eller egenföretagaren vore för-&lt;br&gt;säkrad där. Den period under vilken förmåner utges bestäms dock&lt;br&gt;av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familje-&lt;br&gt;medlemmarna är bosatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Frågan om tillstånd enligt punkt 1 c prövas av institutionen i den&lt;br&gt;medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosat-&lt;br&gt;ta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den omständigheten att bestämmelserna i punkt 1 gäller en an-&lt;br&gt;ställd eller en egenforetagare skall inte påverka hans familjemedlem-&lt;br&gt;mars rätt till förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av kontantförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning&lt;br&gt;föreskriver att kontantförmåner skall beräknas med utgångspunkt från&lt;br&gt;en genomsnittlig inkomst, skall fastställa en sådan genomsnittlig inkomst&lt;br&gt;enbart på grundval av den inkomst som man kan konstatera att personen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ifråga haft under de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning&lt;br&gt;föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall utgå ifrån en stan-&lt;br&gt;dardinkomst, skall ta hänsyn enbart till standardinkomsten eller, i före-&lt;br&gt;kommande fall, till den genomsnittliga standardinkomsten för de perio-&lt;br&gt;der som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i en medlemsstat enligt vars lagstiftning&lt;br&gt;storleken av kontantförmåner varierar med antalet familjemedlemmar,&lt;br&gt;skall också ta hänsyn till personens familjemedlemmar bosatta inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium som om de vore bosatta inom den be-&lt;br&gt;höriga statens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värd förmåner av stor vikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Har en institution i en medlemsstat funnit att en anställd eller en&lt;br&gt;egenforetagare för sig själv eller för en familjemedlem har rätt till en&lt;br&gt;protes, ett hjälpmedel eller andra vårdförmåner av stor vikt och har&lt;br&gt;personen därefter blivit försäkrad hos en annan medlemsstats institution,&lt;br&gt;skall han få förmånerna på den förstnämnda institutionens bekostnad,&lt;br&gt;även om de tillhandahålls efter det att han har blivit försäkrad hos den&lt;br&gt;sistnämnda institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Administrativa kommissionen skall utarbeta en förteckning över&lt;br&gt;förmåner på vilka bestämmelserna i punkt 1 skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslösa personer och deras familjemedlemmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En arbetslös person som tidigare var anställd eller egenforetagare,&lt;br&gt;och som omfattas av bestämmelserna i artikel 69.1 eller andra meningen&lt;br&gt;i artikel 71.1 b ii och som uppfyller villkoren för rätt till vård- och&lt;br&gt;kontantförmåner enligt den behöriga statens lagstiftning, i förekom-&lt;br&gt;mande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, skall under&lt;br&gt;den period som anges i artikel 69.1 c få följande förmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges&lt;br&gt;av institutionen i den medlemsstat i vilken han söker arbete, enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen&lt;br&gt;tillämpar som om han vore försäkrad hos denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter&lt;br&gt;överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institu-&lt;br&gt;tionen i den medlemsstat där den arbetslösa personen söker arbete,&lt;br&gt;kan dock förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den&lt;br&gt;behöriga statens lagstiftning. Arbetslöshetsförmåner enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69.1 får inte utges under en period under vilken kontantförmåner&lt;br&gt;erhålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En helt arbetslös person som tidigare var anställd och som omfat-&lt;br&gt;tas av bestämmelserna i artikel 71.1 a ii eller första meningen i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71.1 b ii skall få vård- och kontantförmåner enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt&lt;br&gt;som om han hade omfattats av den lagstiftningen under sin senaste an-&lt;br&gt;ställning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 18. Kostnaden för sådana förmåner skall betalas av institutionen&lt;br&gt;i bosättningslandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en arbetslös person uppfyller villkoren för rätt till förmåner&lt;br&gt;vid sjukdom eller moderskap enligt lagstiftningen i den medlemsstat&lt;br&gt;som svarar för kostnaderna för förmåner vid arbetslöshet, i förekom-&lt;br&gt;mande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, har hans&lt;br&gt;familjemedlemmar rätt till dessa förmåner, oavsett inom vilken med-&lt;br&gt;lemsstats territorium de är bosatta eller vistas. Sådana förmåner skall&lt;br&gt;utges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vad gäller vårdförmåner, av institutionen på bosättnings- eller&lt;br&gt;vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna&lt;br&gt;tillämpar för den behöriga institutionens räkning i den medlemsstat&lt;br&gt;som ansvarar för kostnaden för arbetslöshetsförmånema,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;vad gäller kontantförmåner, av den behöriga institutionen i den&lt;br&gt;medlemsstat som ansvarar för kostnaden för förmåner vid arbets-&lt;br&gt;löshet enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tilläm-&lt;br&gt;par.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid force majeure kan den behöriga institutionen förlänga den&lt;br&gt;period som föreskrivs i punkt 1. Denna bestämmelse påverkar inte&lt;br&gt;tillämpningen av bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning enligt&lt;br&gt;vilka sjukförmåner kan utges under ännu längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionssökande och deras familjemedlemmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till vårdförmåner i fall där rätten till förmåner från den institution&lt;br&gt;som senast var behörig har upphört&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En anställd eller egenforetagare, hans familjemedlemmar eller&lt;br&gt;hans efterlevande som under behandlingen av en ansökan om pension&lt;br&gt;upphör att ha rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i den senast be-&lt;br&gt;höriga medlemsstaten skall ändå få sådana förmåner på följande villkor.&lt;br&gt;Vårdförmåner skall utges enligt bestämmelserna i lagstiftningen i den&lt;br&gt;medlemsstat inom vars territorium personen eller personerna är bosatta,&lt;br&gt;under förutsättning att de har rätt till sådana förmåner enligt denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftning eller skulle ha rätt till dem enligt lagstiftningen i en annan&lt;br&gt;medlemsstat om de vore bosatta inom den statens territorium, i före-&lt;br&gt;kommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En pensionssökande, som har rätt till vårdförmåner enligt en&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning vilken kräver att personen själv betalar sjuk-&lt;br&gt;försäkringsavgifter medan hans ansökan om pension behandlas, skall vid&lt;br&gt;utgången av andra månaden för vilken han inte har betalat avgifterna&lt;br&gt;förlora rätten till vårdförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner som utges enligt bestämmelserna i punkt 1 skall&lt;br&gt;betalas av den institution som har mottagit avgifter enligt bestämmelser-&lt;br&gt;na i punkt 2. Om inga avgifter skall betalas enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;punkt 2, skall den institution som svarar för kostnaderna för vårdför-&lt;br&gt;måner sedan pensionen har beviljats enligt bestämmelserna i artikel 28&lt;br&gt;till institutionen på bosättningsorten betala tillbaka det belopp varmed&lt;br&gt;förmåner har utgetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionärer och deras familjemedlemmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i flera stater om det finns rätt till&lt;br&gt;förmåner i bosättningslandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En pensionär som har rätt till pensioner enligt lagstiftningen i två eller&lt;br&gt;flera medlemsstater, av vilka en är lagstiftningen i den medlemsstat&lt;br&gt;inom vars territorium han är bosatt, och som har rätt till förmåner&lt;br&gt;enligt den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning, i förekommande fall&lt;br&gt;med beaktande av bestämmelserna i artikel 18 och bilaga 6, skall, till-&lt;br&gt;sammans med sina familjemedlemmar, få sådana förmåner från institu-&lt;br&gt;tionen på bosättningsorten och på denna institutions bekostnad som om&lt;br&gt;personen vore en pensionär med rätt till pension endast enligt den sist-&lt;br&gt;nämnda medlemsstatens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera stater i fall då rätt&lt;br&gt;till förmåner saknas i bosättningslandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En pensionär som har rätt till pension enligt en medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlemsstaters&lt;br&gt;lagstiftning och som inte har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den&lt;br&gt;medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, skall ändå få sådana&lt;br&gt;förmåner för egen del och för sina familjemedlemmar om han, i före-&lt;br&gt;kommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18 och bilaga&lt;br&gt;6, skulle ha rätt till det enligt medlemsstatens lagstiftning eller åtmins-&lt;br&gt;tone enligt lagstiftningen i en av de medlemsstater som är behöriga att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utge pensioner om han vore bosatt inom en sådan stats territorium.&lt;br&gt;Förmånerna skall utges under följande förutsättningar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner skall utges för den institutions räkning som avses i&lt;br&gt;punkt 2 av institutionen på bosättningsorten som om personen vore&lt;br&gt;en pensionär enligt lagstiftningen i den stat inom vars territorium&lt;br&gt;han är bosatt och hade rätt till sådana förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontantförmåner skall, i förekommande fall, utges av den institu-&lt;br&gt;tion som är behörig enligt reglerna i punkt 2 enligt den lagstiftning&lt;br&gt;som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga&lt;br&gt;institutionen och institutionen på bosättningsorten kan dock sådana&lt;br&gt;förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämn-&lt;br&gt;da institutionens räkning enligt den behöriga statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fall som omfattas av punkt 1 skall kostnaden för vårdförmåner&lt;br&gt;betalas av den institution som bestäms enligt följande regler:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en pensionär har rätt till förmånerna enligt endast en med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning skall kostnaden betalas av denna stats be-&lt;br&gt;höriga institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en pensionär har rätt till förmånerna enligt två eller flera&lt;br&gt;medlemsstaters lagstiftning skall kostnaden betalas av den behöriga&lt;br&gt;institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning pensionären har&lt;br&gt;omfattats av under längst tid. Om tillämpningen av denna regel&lt;br&gt;leder till att flera institutioner är betalningsskyldiga, skall kost-&lt;br&gt;naden betalas av den institution som tillämpar den lagstiftning som&lt;br&gt;pensionären senast har omfattats av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlems-&lt;br&gt;stater än bosättningslandet i fall där det finns rätt till förmåner i det&lt;br&gt;sistnämnda landet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en pensionär, som har rätt till pension enligt en medlemsstats lag-&lt;br&gt;stiftning eller till pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera med-&lt;br&gt;lemsstater, är bosatt inom en medlemsstats territorium enligt vars lag-&lt;br&gt;stiftning det för rätt till vårdförmåner inte uppställs några försäkrings-&lt;br&gt;eller anställningsvillkor och från vilket land inte heller någon pension&lt;br&gt;utges, skall den enligt reglerna i artikel 28.2 bestämda institutionen i en&lt;br&gt;av de medlemsstater, som är behörig i fråga om pensioner, betala kost-&lt;br&gt;naden för vårdförmåner till honom och hans familjemedlemmar i den&lt;br&gt;utsträckning som de skulle ha haft rätt till sådana förmåner enligt den&lt;br&gt;lagstiftning som tillämpas av denna institution om de hade varit bosatta&lt;br&gt;inom den medlemsstats territorium där institutionen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjemedlemmars bosättning i en annan stat än den i vilken pensio-&lt;br&gt;nären är bosatt — Flyttning till den stat där pensionären är bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Familjemedlemmar till en pensionär, som har rätt till pension&lt;br&gt;enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller&lt;br&gt;flera medlemsstaters lagstiftning, bosatta inom en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium än det inom vilket pensionären är bosatt skall, om denne har&lt;br&gt;rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning, få förmåner som&lt;br&gt;om pensionären vore bosatt inom samma territorium som de. Förmåner&lt;br&gt;utges enligt följande villkor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner utges av institutionen på den ort där familjemedlem-&lt;br&gt;marna är bosatta enligt bestämmelserna i den lagstiftning som&lt;br&gt;institutionen tillämpar på bekostnad av institutionen på pen-&lt;br&gt;sionärens bosättningsort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontantförmåner utges i förekommande fall av den behöriga insti-&lt;br&gt;tutionen, bestämd enligt artikel 27 eller 28.2, enligt bestämmelser-&lt;br&gt;na i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse&lt;br&gt;mellan den behöriga institutionen och institutionen på den ort där&lt;br&gt;familjemedlemmarna är bosatta kan dock sådana förmåner utges&lt;br&gt;av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens&lt;br&gt;räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Familjemedlemmar som avses i punkt 1 och som bosätter sig i den&lt;br&gt;medlemsstat där pensionären är bosatt skall få följande förmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner enligt bestämmelserna i den statens lagstiftning,&lt;br&gt;även om de redan har fått förmåner för samma fall av sjukdom&lt;br&gt;eller moderskap innan de flyttade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga&lt;br&gt;institutionen, bestämd enligt bestämmelserna i artikel 27 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28.2, enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överens-&lt;br&gt;kommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på&lt;br&gt;den ort där pensionären är bosatt kan dock sådana förmåner utges&lt;br&gt;av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens&lt;br&gt;räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner av stor vikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 24 gäller också pensionärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En pensionärs och/eller hans familjemedlemmars vistelse i en annan stat&lt;br&gt;än den där de är bosatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En pensionär som har rätt till pension eller pensioner enligt en med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlems-&lt;br&gt;staters lagstiftning och som har rätt till förmåner enligt en av dessa&lt;br&gt;staters lagstiftning skall, tillsammans med sina familjemedlemmar som&lt;br&gt;vistas inom en annan medlemsstat än den där de är bosatta, få följande&lt;br&gt;förmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner som utges av institutionen på vistelseorten enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar på bekost-&lt;br&gt;nad av institutionen på den ort där pensionären är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga&lt;br&gt;institutionen, bestämd enligt bestämmelserna i artikel 27 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28.2, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tilläm-&lt;br&gt;par. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och&lt;br&gt;institutionen på vistelseorten kan dock dessa förmåner utges av&lt;br&gt;den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens&lt;br&gt;räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler om ansvar för förmåner som utges till före detta gräns-&lt;br&gt;arbetare, deras familjemedlemmar eller deras efterlevande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för förmåner som utges enligt bestämmelserna i artikel 27&lt;br&gt;eller 31 till en pensionär som avses i artikel 27 och som är en före detta&lt;br&gt;gränsarbetare eller efterlevande eller familjemedlem till en gränsar-&lt;br&gt;betare, skall, om gränsarbetaren arbetade som sådan under tre månader&lt;br&gt;omedelbart före den dag då pensionen böljade utbetalas eller döds-&lt;br&gt;dagen, delas lika mellan institutionen på pensionärens bosättningsort och&lt;br&gt;den hos vilken han senast var försäkrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter som betalas av pensionärer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den institution i en medlemsstat som svarar för betalningen av en pen-&lt;br&gt;sion och som tillämpar en lagstiftning med regler om avdrag på pen-&lt;br&gt;sioner för avgifter för sjukdom och moderskap skall vara behörig att&lt;br&gt;göra sådana avdrag, beräknade enligt lagstiftningen i fråga, på den&lt;br&gt;pension som institutionen utger i den mån kostnaden för förmånerna&lt;br&gt;enligt artikel 27, 28, 28a, 29, 31 och 32 skall betalas av en institution i&lt;br&gt;denna medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av artikel 28, 28a, 29 och 31 skall en pensionär&lt;br&gt;som får två eller flera pensioner enligt endast en medlemsstats lagstift-&lt;br&gt;ning betraktas som pensionär med rätt till pension enligt en enda med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning på det sätt som avses i dessa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 27-33 gäller inte i fall då en pensionär eller hans familje-&lt;br&gt;medlemmar har rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning på&lt;br&gt;grund av förvärvsverksamhet. I ett sådant fall skall personen, vid&lt;br&gt;tillämpningen av detta kapitel, anses vara anställd eller egenföretagare&lt;br&gt;eller en familjemedlem till en anställd eller en egenföretagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diverse bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;System som skall gälla när det finns flera system i bosättnings- eller&lt;br&gt;vistelselandet — Tidigare sjukdom — Den längsta period under vilken&lt;br&gt;förmåner utges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om lagstiftningen i vistelse- eller bosättningslandet innehåller flera&lt;br&gt;försäkringssystem för sjukdom eller moderskap skall, om något annat&lt;br&gt;inte följer av punkt 2, bestämmelserna i systemet för arbetare inom&lt;br&gt;stålindustrin gälla i fall som avses i artikel 19, 21.1, 22, 25, 26, 28.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29.1 eller 31. Om denna lagstiftning omfattar ett särskilt system för&lt;br&gt;arbetare i gruvor och liknande företag skall dock bestämmelserna i ett&lt;br&gt;sådant system gälla för denna kategori av arbetare och deras familje-&lt;br&gt;medlemmar, under förutsättning att institutionen på vistelse- eller bo-&lt;br&gt;sättningsorten, till vilken ansökan lämnas in, är behörig att tillämpa ett&lt;br&gt;sådant system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om lagstiftningen i vistelse- eller bosättningslandet omfattar ett&lt;br&gt;eller flera särskilda system som täcker alla eller de flesta kategorier av&lt;br&gt;egenforetagare och som ger mindre förmånliga vårdförmåner än de som&lt;br&gt;gäller för anställda, skall vid tillämpningen av artiklarna 19.1 a, 19.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22.1 (under i) och 22.3, 28.1 a och 31 a, bestämmelserna i det eller de&lt;br&gt;system som har fastställts i den förordning som avses i artikel 98 gälla&lt;br&gt;för personen och hans familjemedlemmar, om någon av följande två&lt;br&gt;förutsättningar är uppfyllda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Personen är försäkrad enligt ett särskilt system för egenforetagare&lt;br&gt;i den behöriga staten som också ger mindre förmånliga vårdför-&lt;br&gt;måner än de som utges till anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Personen får en eller flera pensioner, enligt pensionslagstiftningen&lt;br&gt;i den behöriga medlemsstaten eller de behöriga medlemsstaterna,&lt;br&gt;och har endast rätt till vårdförmåner enligt ett särskilt system för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egenforetagare som också ger mindre förmånliga förmåner än de&lt;br&gt;som utges till anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om utgivandet av förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat&lt;br&gt;är beroende av ett villkor om sjukdomens ursprung, skall detta villkor&lt;br&gt;inte gälla anställda eller egenforetagare eller deras familjemedlemmar&lt;br&gt;för vilka denna förordning gäller, oavsett inom vilken medlemsstat de är&lt;br&gt;bosatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om lagstiftningen i en medlemsstat fastställer en längsta period&lt;br&gt;under vilken förmåner kan utges, får den institution som tillämpar&lt;br&gt;denna lagstiftning i förekommande fall beakta den period under vilken&lt;br&gt;förmåner redan har utgetts av institutionen i en annan medlemsstat för&lt;br&gt;samma fall av sjukdom eller moderskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning mellan institutioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utom i fall som avses i artikel 32 skall vårdförmåner som utges&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i detta kapitel av en medlemsstats institution för&lt;br&gt;en annan medlemsstats institutions räkning återbetalas i sin helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De återbetalningar som avses i punkt 1 skall fastställas och&lt;br&gt;genomföras på det sätt som anges i den förordning som avses i artikel&lt;br&gt;98, antingen efter styrkande av verkliga kostnader eller på grundval av&lt;br&gt;schablonbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det senare fallet skall schablonbeloppen vara så nära den verkliga&lt;br&gt;kostnaden som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig-&lt;br&gt;heter, kan komma överens om andra återbetalningsmetoder eller avstå&lt;br&gt;ifrån återbetalning mellan institutioner under dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INVALIDITET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställda eller egenforetagare som omfattats av endast sådan lagstift-&lt;br&gt;ning enligt vilken invaliditetsförmånemas storlek är oberoende av&lt;br&gt;försäkringsperiodemas längd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En anställd eller egenforetagare, som i en följd eller växelvis har&lt;br&gt;omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning och som har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullgjort försäkringsperioder uteslutande enligt lagstiftning där invalidi-&lt;br&gt;tetsförmånemas storlek är oberoende av försäkringsperiodemas längd,&lt;br&gt;skall få förmåner i enlighet med bestämmelserna i artikel 39. Denna&lt;br&gt;artikel skall inte beröra sådana pensionshöjningar eller tillägg för barn&lt;br&gt;som har beviljats enligt bestämmelserna i kapitel 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lagstiftning som avses i punkt 1 och som gäller inom vaije berörd&lt;br&gt;medlemsstats territorium anges i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanläggning av försäkringsperioder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning&lt;br&gt;kräver att försäkringsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibe-&lt;br&gt;hålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs&lt;br&gt;beakta försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlems-&lt;br&gt;stats lagstiftning som om de vore perioder som hade fullgjorts enligt&lt;br&gt;den lagstiftning som institutionen tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner&lt;br&gt;kräver att försäkringsperioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som&lt;br&gt;omfattas av ett särskilt system för anställda eller, i förekommande fall,&lt;br&gt;i en särskild anställning, skall perioder som har fullgjorts enligt andra&lt;br&gt;medlemsstaters lagstiftning beaktas vid beviljande av dessa förmåner&lt;br&gt;endast om de har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett&lt;br&gt;sådant saknas, i samma yrke eller, i förekommande fall, i samma an-&lt;br&gt;ställning. Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte upp-&lt;br&gt;fyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas&lt;br&gt;vid beviljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett&lt;br&gt;sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för&lt;br&gt;arbetare eller tjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner&lt;br&gt;kräver att försäkringsperioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som&lt;br&gt;omfattas av ett särskilt system för egenforetagare, skall perioder som&lt;br&gt;har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid bevil-&lt;br&gt;jande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett mot-&lt;br&gt;svarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte uppfyller&lt;br&gt;villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid&lt;br&gt;beviljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant&lt;br&gt;saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare&lt;br&gt;eller tjänstemän, i den mån de har fullgjorts enligt ett annat system än&lt;br&gt;det motsvarande system som har nämnts ovan, och under förutsättning&lt;br&gt;att personen också har varit försäkrad enligt det allmänna systemet&lt;br&gt;eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall&lt;br&gt;gäller för arbetare eller tjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgivande av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning var tillämplig då&lt;br&gt;den arbetsoförmåga uppkom som har följts av invaliditet, skall enligt&lt;br&gt;denna lagstiftning avgöra om personen uppfyller villkoren för rätt till&lt;br&gt;förmåner, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 38.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En person som uppfyller de villkor som avses i punkt 1 skall få&lt;br&gt;förmåner enbart från den nämnda institutionen enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;den lagstiftning som denna tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En person som inte har rätt till förmåner enligt punkt 1 skall få de&lt;br&gt;förmåner som han fortfarande har rätt till enligt en annan medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 38.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den lagstiftning som gäller enligt punkt 2 eller 3 föreskriver&lt;br&gt;att förmånernas storlek skall bestämmas med beaktande av andra&lt;br&gt;familjemedlemmar än barn, skall den behöriga institutionen beakta&lt;br&gt;också sådana familjemedlemmar till personen och betrakta dem som om&lt;br&gt;de vore bosatta inom den behöriga statens territorium, även om de är&lt;br&gt;bosatta inom en annan medlemsstats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En helt arbetslös person som omfattas av bestämmelserna i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71.1 a ii samt av första meningen i artikel 71.1 b ii skall få de invalidi-&lt;br&gt;tetsförmåner som utges av den behöriga institutionen i den medlemsstat&lt;br&gt;inom vars territorium han är bosatt och enligt den lagstiftning som&lt;br&gt;denna tillämpar som om han hade omfattats av den lagstiftningen under&lt;br&gt;sin senaste anställning, i förekommande fall med beaktande av bestäm-&lt;br&gt;melserna i artikel 38 och/eller artikel 25.2. Institutionen i bosätt-&lt;br&gt;ningslandet skall svara för kostnaden för dessa förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställda eller egenföretagare som omfattats antingen av lagstiftning&lt;br&gt;enligt vilken invaliditetsförmånemas storlek är beroende av för-&lt;br&gt;säkrings- eller bosättningsperiodemas längd eller av lagstiftning av&lt;br&gt;denna typ och av den typ som avses i avsnitt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En anställd eller egenforetagare som i en följd eller växelvis har&lt;br&gt;omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning, av vilka åt-&lt;br&gt;minstone en inte är av den typ som avses i artikel 37.1, skall få för-&lt;br&gt;måner enligt bestämmelserna i kapitel 3 och med beaktande av bestäm-&lt;br&gt;melserna i punkt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En anställd eller egenforetagare som drabbas av arbetsoförmåga&lt;br&gt;följd av invaliditet medan han omfattas av en lagstiftning som anges i&lt;br&gt;bilaga 4 skall dock få förmåner enligt bestämmelserna i artikel 37.1 på&lt;br&gt;två villkor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;att han uppfyller villkoren i denna lagstiftning eller i en lagstift-&lt;br&gt;ning av samma typ, i förekommande fall med beaktande av be-&lt;br&gt;stämmelserna i artikel 38, men utan att behöva åberopa försäk-&lt;br&gt;ringsperioder som har fullgjorts enligt en lagstiftning som inte&lt;br&gt;anges i bilaga 4, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;att han inte uppfyller villkoren för rätt till förmåner enligt någon&lt;br&gt;annan lagstiftning än den i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;a) Vid fastställandet av rätten till förmåner enligt en medlems-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stats lagstiftning, som anges i bilaga 4 och som för rätt till&lt;br&gt;invaliditetsförmåner kräver att en person under en viss tid har&lt;br&gt;fått kontantförmåner vid sjukdom eller har varit arbetso-&lt;br&gt;förmögen, skall, när en anställd eller egenforetagare som har&lt;br&gt;omfattats av denna lagstiftning drabbas av arbetsoförmåga&lt;br&gt;följd av invaliditet medan han omfattas av en annan medlems-&lt;br&gt;stats lagstiftning, hänsyn tas till följande utan att det påverkar&lt;br&gt;tillämpningen av artikel 37.1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Vaije period under vilken han på grund av denna arbetso-&lt;br&gt;förmåga enligt den andra medlemsstatens lagstiftning har&lt;br&gt;fått kontantförmåner vid sjukdom eller i stället har fortsatt&lt;br&gt;att få lön, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;vaije period under vilken han, på grund av den invaliditet&lt;br&gt;som har följt på denna arbetsoförmåga, har fått invalidi-&lt;br&gt;detsförmåner enligt den andra medlemsstatens lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall beaktas som om det rörde sig om perioder under vilka&lt;br&gt;kontantförmåner vid sjukdom hade utgetts till honom enligt&lt;br&gt;den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning eller under vilka&lt;br&gt;han var arbetsoförmögen enligt denna lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Rätten till invaliditetsförmåner enligt den förstnämnda med-&lt;br&gt;lemsstatens lagstiftning skall förvärvas antingen vid utgången&lt;br&gt;av den preliminära perioden med ersättning för sjukdom enligt&lt;br&gt;denna lagstiftning eller vid utgången av den preliminära perio-&lt;br&gt;den av arbetsoförmåga enligt samma lagstiftning och tidigast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) den dag då rätt till invaliditetsförmåner förvärvas enligt&lt;br&gt;den andra medlemsstatens lagstiftning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) dagen efter den sista dagen med rätt till kontantförmåner&lt;br&gt;vid sjukdom enligt den andra medlemsstatens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Ett beslut som har fattats av en medlemsstats institution om en&lt;br&gt;sökandes invaliditetsgrad skall vara bindande för andra medlemsstaters&lt;br&gt;institutioner, under förutsättning att överensstämmelse mellan dessa&lt;br&gt;staters lagstiftningar om villkor angående graden av invaliditet bekräftas&lt;br&gt;i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärrad invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I fall då den invaliditet förvärras för vilken en anställd eller egen-&lt;br&gt;företagare får förmåner enligt endast en medlemsstats lagstiftning gäller&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om personen inte har omfattats av en annan medlemsstats lagstift-&lt;br&gt;ning sedan han böljade få förmåner, skall den förstnämnda med-&lt;br&gt;lemsstatens behöriga institution med beaktande av försämringen&lt;br&gt;utge förmånerna enligt bestämmelserna i den lagstiftning som&lt;br&gt;denna tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om personen har omfattats av lagstiftningen i en eller flera andra&lt;br&gt;medlemsstater sedan han böljade få förmåner, skall med beak-&lt;br&gt;tande av försämringen förmånerna utges till honom enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i artikel 37.1, 40.1 eller 40.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förmånens eller förmånernas totala belopp enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i b är lägre än det förmånsbelopp som personen fick på&lt;br&gt;bekostnad av den institution som tidigare svarade för utbetal-&lt;br&gt;ningen, skall denna institution ge honom ett tillägg som motsvarar&lt;br&gt;skillnaden mellan de två beloppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om, i det fall som avses i b, den institution som svarar för den&lt;br&gt;första arbetsoförmågan är en nederländsk institution, och om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;den sjukdom som har förorsakat försämringen är densamma&lt;br&gt;som den som föranledde förmåner enligt nederländsk lagstift-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) denna sjukdom är en arbetssjukdom enligt lagstiftningen i den&lt;br&gt;medlemsstat som personen senast omfattades av och som ger&lt;br&gt;honom rätt till det tillägg som avses i artikel 60.1 b, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) den lagstiftning eller de lagstiftningar som personen har om-&lt;br&gt;fattats av sedan han böljade få förmåner är sådan som anges i&lt;br&gt;bilaga 4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall den nederländska institutionen fortsätta att utge den första&lt;br&gt;förmånen efter försämringen, och den förmån, som utges enligt&lt;br&gt;lagstiftningen i den medlemsstat som personen senast har omfattats&lt;br&gt;av, skall minskas med den nederländska förmånens belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) Om, i det fall som avses i b, personen inte har rätt till förmåner&lt;br&gt;på bekostnad av en annan medlemsstats institution, skall den be-&lt;br&gt;höriga institutionen i den första staten, med beaktande av försäm-&lt;br&gt;ringen och, i förekommande fall, bestämmelserna i artikel 38,&lt;br&gt;utge förmånerna enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När en invaliditet förvärras för vilken en anställd eller egen-&lt;br&gt;företagare får förmåner enligt lagstiftningen i två eller flera medlems-&lt;br&gt;stater, skall förmånerna med beaktande av försämringen utges till&lt;br&gt;honom enligt bestämmelserna i artikel 40.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgivande av förmåner som tidigare har innehållits eller dragits in —&lt;br&gt;Omvandling av invaliditetsförmåner till förmåner vid ålderdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastställande av ansvarig institution då utgivande av invaliditetsförmåner&lt;br&gt;återupptas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förmåner skall utges på nytt efter att ha innehållits skall, om&lt;br&gt;inte annat följer av bestämmelserna i artikel 43, den institutioneller de&lt;br&gt;institutioner som svarade för utgivandet av förmåner vid tidpunkten för&lt;br&gt;innehållandet svara för utgivandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om efter indragning av förmåner personens hälsotillstånd moti-&lt;br&gt;verar att ytterligare förmåner beviljas, skall dessa i förekommande fall&lt;br&gt;utges enligt bestämmelserna i artikel 37.1, 40.1 eller 40.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omvandling av invaliditetsförmåner till förmåner vid ålderdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Invaliditetsförmåner skall i förekommande fall omvandlas till&lt;br&gt;förmåner vid ålderdom enligt villkoren i den eller de lagstiftningar&lt;br&gt;enligt vilka de har beviljats och enligt bestämmelserna i kapitel 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vaije institution i en medlemsstat som svarar för utgivande av&lt;br&gt;invaliditetsförmåner skall, om en person som får invaliditetsförmåner&lt;br&gt;med stöd av bestämmelserna i artikel 49 kan göra anspråk på förmåner&lt;br&gt;vid ålderdom enligt lagstiftningen i andra medlemsstater, fortsätta att till&lt;br&gt;honom utge de invaliditetsförmåner som han har rätt till enligt den&lt;br&gt;lagstiftning som den tillämpar tills bestämmelserna i punkt 1 blir till-&lt;br&gt;ämpliga på institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om i fall som avses i punkt 2 invaliditetsförmånema har beviljats&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i artikel 39, får dock den institution som fort-&lt;br&gt;farande svarar för utgivandet av dessa förmåner tillämpa bestämmelser-&lt;br&gt;na i artikel 49.1 a som om mottagaren av förmånerna uppfyllde vill-&lt;br&gt;koren i den berörda medlemsstatens lagstiftning för rätt till förmåner&lt;br&gt;vid ålderdom genom att ersätta det teoretiska belopp som avses i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46.2 a med det belopp som invaliditetsförmånema skall utges med från&lt;br&gt;denna institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÅLDERDOM OCH DÖDSFALL (PENSIONER)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser om beviljande av förmåner till anställda eller&lt;br&gt;egenforetagare som har omfattats av lagstiftningen i två eller flera med-&lt;br&gt;lemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätten till förmåner för anställda eller egenforetagare som har&lt;br&gt;omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning, eller för hans&lt;br&gt;efterlevande, skall fastställas enligt bestämmelserna i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När en ansökan om förmåner lämnas in, måste, om inte annat&lt;br&gt;följer av bestämmelserna i artikel 49, beslutet fattas med beaktande av&lt;br&gt;all lagstiftning som den anställde eller egenföretagaren har omfattats av.&lt;br&gt;Undantag från denna regel skall göras om personen uttryckligen begär&lt;br&gt;att beviljandet av de förmåner vid ålderdom som han har rätt till enligt&lt;br&gt;lagstiftningen i en eller flera medlemsstater skjuts upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta kapitel gäller inte bamtillägg till pensioner eller barnpen-&lt;br&gt;sioner som utges enligt bestämmelserna i kapitel 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beaktande av försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts&lt;br&gt;enligt de lagstiftningar som en anställd eller egenföretagare har omfat-&lt;br&gt;tats av, för att få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning&lt;br&gt;kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts för att&lt;br&gt;någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den ut-&lt;br&gt;sträckning som behövs beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som&lt;br&gt;har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning såsom perioder&lt;br&gt;som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner&lt;br&gt;kräver att försäkringsperiodema uteslutande har fullgjorts i ett yrke som&lt;br&gt;omfattas av ett särskilt system för anställda eller i en särskild anställ-&lt;br&gt;ning, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters&lt;br&gt;lagstiftningar beaktas vid beviljande av dessa förmåner om de har full-&lt;br&gt;gjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett sådant saknas, i sam-&lt;br&gt;ma yrke eller i samma anställning. Om personen, med beaktande av&lt;br&gt;sådana perioder i förekommande fall inte uppfyller villkoren för rätt till&lt;br&gt;dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid beviljandet av för-&lt;br&gt;måner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt&lt;br&gt;det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner&lt;br&gt;kräver att försäkringsperioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som&lt;br&gt;omfattas av ett särskilt system för egenforetagare, skall perioder som&lt;br&gt;har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid be-&lt;br&gt;viljande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett mot-&lt;br&gt;svarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte uppfyller&lt;br&gt;villkoren för rätt till dessa förmåner, skall perioderna beaktas vid be-&lt;br&gt;viljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant&lt;br&gt;saknas, enligt det system som gäller för arbetare eller tjänstemän, i den&lt;br&gt;mån de har fullgjorts enligt ett annat system än det motsvarande system&lt;br&gt;som har nämnts ovan och under förutsättning att personen också har&lt;br&gt;varit försäkrad enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas,&lt;br&gt;enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller&lt;br&gt;tjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av förmåner&lt;br&gt;kräver att en anställd omfattas av dess lagstiftning vid den tidpunkt då&lt;br&gt;försäkringsfallet inträffar, inte ställer några krav beträffande försäk-&lt;br&gt;ringsperiodemas längd vare sig för rätten till eller beräkningen av för-&lt;br&gt;måner, skall vaije anställd som inte längre omfattas av denna lagstift-&lt;br&gt;ning vid tillämpningen av detta kapitel fortfarande anses omfattad vid&lt;br&gt;tidpunkten då försäkringsfallet inträffar om han vid den tidpunkten&lt;br&gt;omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning eller, om detta inte är&lt;br&gt;fallet, kan ansöka om förmåner enligt en annan medlemstats lagstift-&lt;br&gt;ning. Detta senare villkor skall dock anses vara uppfyllt i det fall som&lt;br&gt;avses i artikel 48.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 4 gäller också egenforetagare vid fastställandet av om vill-&lt;br&gt;koren för rätt till efterlevandeförmåner är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av invalidi-&lt;br&gt;tetsförmåner kräver att personen omfattas av denna lagstiftning vid den&lt;br&gt;tidpunkt då försäkringsfallet inträffar, inte ställer några krav beträffande&lt;br&gt;försäkringsperiodemas längd vare sig för rätten till eller beräkningen av&lt;br&gt;förmåner, skall vaije egenforetagare som inte längre omfattas av den&lt;br&gt;lagstiftningen vid tillämpningen av detta kapitel dock fortfarande anses&lt;br&gt;vara omfattad vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar, om han vid&lt;br&gt;den tidpunkten omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beviljande av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om en anställd eller egenforetagare har omfattats av en med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning och om villkoren för rätt till förmåner är uppfyllda&lt;br&gt;utan att bestämmelserna i artikel 45 och/eller artikel 40.3 behöver&lt;br&gt;tillämpas, skall den behöriga institutionen i denna medlemsstat, enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar, fastställa belop-&lt;br&gt;pet för den förmån som svarar mot försäkringsperiodemas eller bosätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsperiodemas totala längd enligt denna lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna institution skall också beräkna beloppet för den förmån som&lt;br&gt;skulle erhållas med tillämpning av reglerna i punkt 2 a och b. Endast&lt;br&gt;det högre av dessa två belopp skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en anställd eller egenforetagare har omfattats av lagstiftningen&lt;br&gt;i en medlemsstat och om villkoren för rätt till förmåner inte är upp-&lt;br&gt;fyllda utan att bestämmelserna i artikel 45 och/eller artikel 40.3 beak-&lt;br&gt;tas, skall den behöriga institutionen i den medlemsstaten tillämpa följan-&lt;br&gt;de regler:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen skall beräkna det teoretiska beloppet för den förmån&lt;br&gt;som personen skulle kunna begära om alla försäkrings- eller bo-&lt;br&gt;sättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i de med-&lt;br&gt;lemsstater som den anställde eller egenföretagaren har omfattats av&lt;br&gt;hade fullgjorts i den medlemsstaten och enligt den lagstiftning som&lt;br&gt;institutionen tillämpar den dag då förmånen beviljas. Om för-&lt;br&gt;månens belopp enligt den lagstiftningen inte är beroende av de&lt;br&gt;fullgjorda periodernas längd, skall detta belopp anses utgöra det&lt;br&gt;teoretiska belopp som avses i detta stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen skall sedan fastställa förmånens faktiska belopp på&lt;br&gt;grundval av det teoretiska belopp som avses i föregående stycke&lt;br&gt;och proportionen mellan längden av de försäkrings- eller bosätt-&lt;br&gt;ningsperioder som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar&lt;br&gt;enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar och den&lt;br&gt;totala längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har&lt;br&gt;fullgjorts enligt alla de berörda medlemsstaternas lagstiftningar&lt;br&gt;innan försäkringsfallet inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den totala längden av de försäkrings- och bosättningsperioder&lt;br&gt;som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar enligt alla de&lt;br&gt;berörda medlemsstaternas lagstiftningar är längre än den maximi-&lt;br&gt;period som krävs enligt lagstiftningen i en av dessa medlemsstater&lt;br&gt;för rätt till oreducerad förmån, skall den behöriga institutionen i&lt;br&gt;denna stat, när den tillämpar bestämmelserna i denna punkt, beak-&lt;br&gt;ta denna maximiperiod i stället för de fullgjorda periodernas totala&lt;br&gt;längd. Denna beräkningsmetod får inte leda till att institutionen&lt;br&gt;måste utge en förmån med högre belopp än det som har fastställts&lt;br&gt;för oreducerad förmån i den lagstiftning som den tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av de beräkningsregler som avses i denna punkt&lt;br&gt;skall förfarandet för att beakta perioder som sammanträffar fast-&lt;br&gt;ställas i den tillämpningsförordning som avses i artikel 98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Personen skall, inom gränsen för det högsta teoretiska förmånsbe-&lt;br&gt;loppet beräknat enligt punkt 2 a, ha rätt till den totala summan av de&lt;br&gt;förmåner som har beräknats enligt bestämmelserna i punkt 1 och 2 .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det totala belopp av förmåner som har fastställts enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i punkt 1 är högre än det tekniska beloppet, skall vaije institution&lt;br&gt;som tillämpar punkt 1 sänka förmånen med ett belopp som svarar mot&lt;br&gt;proportionen mellan de båda beloppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det i fråga om invalid-, ålders- eller efterlevandepensioner&lt;br&gt;skulle inträffa att summan av de förmåner som utges av två eller fler&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsstater enligt bestämmelserna i en sådan multilateral konvention&lt;br&gt;om social trygghet som avses i artikel 6 b är lägre än den summa som&lt;br&gt;skulle utges av dessa medlemsstater enligt punkt 1 och 3, skall bestäm-&lt;br&gt;melserna i detta kapitel tillämpas på personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggsbestämmelser för beräkning av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid beräkningen av det teoretiska belopp som avses i artikel 46.2&lt;br&gt;a skall följande regler gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på&lt;br&gt;grundval av genomsnittliga inkomster, en genomsnittlig avgift, en&lt;br&gt;genomsnittlig ökning eller förhållandet mellan den sökandes&lt;br&gt;bruttoinkomster och de genomsnittliga bruttoinkomsterna för alla&lt;br&gt;försäkrade personer utom lärlingar under försäkringsperiodema,&lt;br&gt;skall sådana genomsnittliga eller proportionella tal fastställas av&lt;br&gt;denna stats behöriga institution på grundval av endast försäk-&lt;br&gt;ringsperioder som har fullgjorts enligt denna stats lagstiftning eller&lt;br&gt;bruttoinkomster som personen har haft under enbart dessa perio-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på&lt;br&gt;grundval av storleken av inkomster, avgifter eller ökningar, skall&lt;br&gt;denna stats behöriga institution fastställa de inkomster, avgifter&lt;br&gt;och ökningar som skall beaktas med avseende på försäkrings- eller&lt;br&gt;bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters&lt;br&gt;lagstiftning på grundval av de genomsnittliga inkomster, avgifter&lt;br&gt;eller ökningar som har godtagits med avseende på de försäk-&lt;br&gt;ringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institu-&lt;br&gt;tionen tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på&lt;br&gt;grundval av standardinkomster eller ett fast belopp, skall denna&lt;br&gt;stats behöriga institution godta de standardinkomster eller det fasta&lt;br&gt;belopp, som skall beaktas av den med avseende på försäkrings-&lt;br&gt;eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlems-&lt;br&gt;staters lagstiftning, som lika med de standardinkomster eller det&lt;br&gt;fasta belopp eller i förekommande fall med de genomsnittliga&lt;br&gt;standardinkomster eller det fasta belopp som svarar mot de försäk-&lt;br&gt;ringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institu-&lt;br&gt;tionen tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning för vissa perioder&lt;br&gt;beräknas på grundval av inkomsternas storlek och för andra perio-&lt;br&gt;der på grundval av standardinkomster eller ett fast belopp, skall&lt;br&gt;denna stats behöriga institution, med avseende på försäkrings-&lt;br&gt;eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra med-&lt;br&gt;lemsstaters lagstiftning, beakta de inkomster eller fasta belopp som&lt;br&gt;har fastställts enligt bestämmelserna i b eller c ovan eller i före-&lt;br&gt;kommande fall genomsnittet av dessa inkomster eller fasta belopp.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förmåner beräknas på grundval av standardinkomster eller ett&lt;br&gt;fast belopp för alla perioder som har fullgjorts enligt den lagstift-&lt;br&gt;ning som den behöriga institutionen tillämpar, skall institutionen&lt;br&gt;godta de inkomster, som skall beaktas med avseende på för-&lt;br&gt;säkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra&lt;br&gt;medlemsstaters lagstiftningar, som lika med de fiktiva inkomster&lt;br&gt;som svarar mot standardinkomstema eller det fasta beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om indexering av&lt;br&gt;de faktorer som skall beaktas vid beräkningen av förmåner skall i före-&lt;br&gt;kommande fall tillämpas på de faktorer som skall beaktas av denna&lt;br&gt;medlemsstats behöriga institution enligt bestämmelserna i punkt 1 med&lt;br&gt;avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts&lt;br&gt;enligt andra medlemsstaters lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förmåners storlek enligt en medlemsstats lagstiftning fastställs&lt;br&gt;med beaktande av andra familjemedlemmar än barn, skall denna stats&lt;br&gt;behöriga institution ta hänsyn även till dessa familjemedlemmar till&lt;br&gt;personen och betrakta dem som om de vore bosatta inom den behöriga&lt;br&gt;statens territorium, även om de är bosatta inom en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkrings- eller bosättningsperioder kortare än ett år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den totala längden av försäkrings- eller bosättningsperioder&lt;br&gt;som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning inte uppgår till ett&lt;br&gt;år och ingen rätt till förmån finns enligt denna lagstiftning med anled-&lt;br&gt;ning av endast dessa perioder, skall utan hinder av bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 46.2 institutionen i denna stat inte vara skyldig att bevilja för-&lt;br&gt;måner med anledning av sådana perioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i var och en av de andra medlems-&lt;br&gt;staterna skall beakta de perioder som avses i punkt 1 vid tillämpningen&lt;br&gt;av bestämmelserna i artikel 46.2 utom de under b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skulle leda till att&lt;br&gt;alla institutioner i de berörda medlemsstaterna befrias från sina skyldig-&lt;br&gt;heter, skall förmåner beviljas uteslutande enligt lagstiftningen i den sista&lt;br&gt;av de stater vars villkor är uppfyllda som om alla försäkrings- och&lt;br&gt;bosättningsperioder som har fullgjorts och beaktats enligt bestämmelser-&lt;br&gt;na i artikel 45.1 och 45.2 hade fullgjorts enligt denna stats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av förmåner för en person som inte samtidigt uppfyller vill-&lt;br&gt;koren i alla lagstiftningar enligt vilka försäkrings- eller bosätt-&lt;br&gt;ningsperioder har fullgjorts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om en person vid en viss tidpunkt inte uppfyller de villkor som&lt;br&gt;har fastställts för beviljande av förmåner i alla de medlemsstaters lag-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stiftning som han har omfattats av, i förekommande fall med beaktande&lt;br&gt;av bestämmelserna i artikel 45, men uppfyller villkoren i endast en eller&lt;br&gt;flera av dem, skall följande gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vaije behörig institution som tillämpar en lagstiftning, vars villkor&lt;br&gt;är uppfyllda, skall beräkna det förmånsbelopp som skall utges&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i artikel 46.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Undantag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Om personen uppfyller villkoren i åtminstone två lagstift-&lt;br&gt;ningar utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder&lt;br&gt;som har fullgjorts enligt de lagstiftningar vars villkor inte är&lt;br&gt;uppfyllda, skall dessa perioder inte beaktas vid tillämpningen&lt;br&gt;av bestämmelserna i artikel 46.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;Om personen uppfyller villkoren i endast en lagstiftning utan&lt;br&gt;att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har&lt;br&gt;fullgjorts enligt lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda,&lt;br&gt;skall det förmånsbelopp som skall utges beräknas enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna i endast den lagstiftning vars villkor är upp-&lt;br&gt;fyllda, med beaktande av endast de perioder som har fullgjorts&lt;br&gt;enligt den lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den eller de förmåner som har beviljats enligt en eller flera lag-&lt;br&gt;stiftningar i det fall som avses i punkt 1 skall automatiskt räknas om&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i artikel 46 när villkoren enligt en eller flera av&lt;br&gt;de lagstiftningar som personen har omfattats av är uppfyllda, i förekom-&lt;br&gt;mande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 45.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En omräkning skall automatiskt göras enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;punkt 1, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40.2, när villkoren i en eller flera lagstiftningar inte längre är upp-&lt;br&gt;fyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beviljande av ett tillägg när det totala förmånsbeloppet enligt de olika&lt;br&gt;medlemsstaternas lagstiftningar inte uppgår till det fastställda minimibel-&lt;br&gt;oppet i den stat inom vars territorium mottagaren är bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förmånstagare på vilken detta kapitel är tillämpligt får inte, i den&lt;br&gt;stat inom vars territorium han är bosatt och enligt vars lagstiftning en&lt;br&gt;förmån utges till honom, beviljas en förmån som är mindre än den&lt;br&gt;minimiförmån som har fastställts enligt denna lagstiftning för en för-&lt;br&gt;säkrings- eller bosättningsperiod som är lika med alla försäk-&lt;br&gt;ringsperioder som har beaktats vid betalning enligt bestämmelserna i de&lt;br&gt;föregående artiklarna. Den behöriga institutionen i denna stat skall&lt;br&gt;under den tid han är bosatt inom dess territorium om det behövs betala&lt;br&gt;ut ett tillägg till honom som uppgår till skillnaden mellan det totala&lt;br&gt;förmånsbelopp som skall betalas ut enligt detta kapitel och minimiför-&lt;br&gt;månsbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indexering och ny beräkning av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förmånerna från de berörda staterna ändras med en fast&lt;br&gt;procentsats eller ett fast belopp till följd av ökade levnadskostnader,&lt;br&gt;förändringar i lönenivån eller av andra ändringsorsaker, skall denna&lt;br&gt;procentsats eller detta belopp tillämpas direkt på de förmåner som har&lt;br&gt;fastställts enligt bestämmelserna i artikel 46, utan att någon ny beräk-&lt;br&gt;ning behöver göras enligt bestämmelserna i den artikeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om metoden för att fastställa eller reglerna för att beräkna för-&lt;br&gt;måner skulle ändras, skall dock en ny beräkning göras enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i artikel 46.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OLYCKSFALL I ARBETET OCH ARBETSSJUK-&lt;br&gt;DOMAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten — Allmänna&lt;br&gt;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anställd eller egenforetagare som råkar ut för ett olycksfall i arbetet&lt;br&gt;eller drabbas av en arbetssjukdom och som är bosatt inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium än den behöriga statens skall i den stat i vilken&lt;br&gt;han är bosatt få följande förmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner som utges på den behöriga institutionens bekostnad&lt;br&gt;av institutionen på hans bosättningsort enligt bestämmelserna i den&lt;br&gt;lagstiftning som denna tillämpar som om han vore försäkrad där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter&lt;br&gt;överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institu-&lt;br&gt;tionen på bosättningsorten kan dock dessa förmåner utges av den&lt;br&gt;sistnämnda institutionen på den förstnämndas bekostnad enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsarbetare — Särskild regel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också en gränsarbetare kan få förmåner inom den behöriga statens&lt;br&gt;territorium. Sådana förmåner skall utges av den behöriga institutionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning som om personen vore Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;bosatt där. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse i eller flyttning till den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En anställd eller egenforetagare som omfattas av artikel 52 och&lt;br&gt;som vistas inom den behöriga statens territorium skall få förmåner&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning, även om han redan har&lt;br&gt;fått förmåner före sin vistelse. Denna bestämmelse gäller dock inte&lt;br&gt;gränsarbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En anställd eller egenföretagare som omfattas av artikel 52 och&lt;br&gt;som bosätter sig inom den behöriga statens territorium skall få förmåner&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning, även om han redan har&lt;br&gt;fått förmåner före flyttningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse utanför den behöriga staten — Återkomst eller flyttning till en&lt;br&gt;annan medlemsstat efter ett olycksfall eller en arbetssjukdom — Behov&lt;br&gt;av att bege sig till en annan medlemsstat för att få lämplig vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En anställd eller egenföretagare som råkar ut för ett olycksfall i&lt;br&gt;arbetet eller drabbas av en arbetssjukdom och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;som vistas inom en annan medlemsstats territorium än den be-&lt;br&gt;höriga statens, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;som, efter att ha fått rätt till förmåner på den behöriga institu-&lt;br&gt;tionens bekostnad, får tillstånd av denna institution att återvända&lt;br&gt;till den medlemsstats territorium där han är bosatt eller att flytta&lt;br&gt;till en annan medlemsstats territorium, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;som efter tillstånd av den behöriga institutionen beger sig till en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium för att där få den vård som hans&lt;br&gt;hälsotillstånd kräver,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har rätt till följande förmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner som utges på den behöriga institutionens bekostnad&lt;br&gt;av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i den lagstiftning som sistnämnda institution tillämpar&lt;br&gt;som om han vore försäkrad där. Den period under vilken för-&lt;br&gt;måner får utges skall dock bestämmas enligt den behöriga statens&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt&lt;br&gt;den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse&lt;br&gt;mellan den behöriga institutionen och institutionen på vistelse-&lt;br&gt;eller bosättningsorten kan dock dessa förmåner utges av den sist-&lt;br&gt;nämnda institutionen på den förstnämnda institutionens bekostnad&lt;br&gt;enligt den behöriga statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Tillstånd enligt punkt 1 b får vägras endast om det är klarlagt att&lt;br&gt;en flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller för-&lt;br&gt;svåra läkarvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt punkt 1 c får inte vägras om personen inte kan få&lt;br&gt;sådan vård inom den medlemsstats territorium där han är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olycksfall under resa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett olycksfall som inträffar under en resa inom en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium än den behöriga statens skall anses ha inträffat inom den&lt;br&gt;behöriga statens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av kontantförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning&lt;br&gt;föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall grundas på genom-&lt;br&gt;snittliga inkomster, skall fastställa sådana genomsnittliga inkomster&lt;br&gt;uteslutande på grundval av inkomster som faktiskt har utbetalts under de&lt;br&gt;perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning&lt;br&gt;föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall grundas på stan-&lt;br&gt;dardinkomster, skall uteslutande beakta standardinkomstema eller, i&lt;br&gt;förekommande fall, de genomsnittliga standardinkomstema för perioder&lt;br&gt;som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning&lt;br&gt;föreskriver att kontantförmånernas storlek skall variera med antalet&lt;br&gt;familjemedlemmar, skall även beakta familjemedlemmar till personen&lt;br&gt;som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium som om de vore&lt;br&gt;bosatta inom den behöriga statens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader för transport av en person som har råkat ut för ett olycksfall&lt;br&gt;i arbetet eller som har drabbats av en arbetssjukdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning inne-&lt;br&gt;håller bestämmelser om ansvar för kosnadema för transport av en per-&lt;br&gt;son, som har råkat ut för ett olycksfall i arbetet eller som har drabbats&lt;br&gt;av en arbetssjukdom, antingen till hans bosättningsort eller till ett sjuk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hus, skall ansvara for kostnader för transport av personen till mot-&lt;br&gt;svarande ort inom en annan medlemsstats territorium där han är bosatt,&lt;br&gt;under förutsättning att institutionen i förväg lämnar sitt tillstånd till en&lt;br&gt;sådan transport och därvid beaktar skälen för transporten. Sådant till-&lt;br&gt;stånd skall inte krävas för gränsarbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning inne-&lt;br&gt;håller bestämmelser om ansvar för kostnaderna för transport till begrav-&lt;br&gt;ningsplatsen av en person som har avlidit till följd av ett olycksfall i&lt;br&gt;arbetet skall enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den tillämpar&lt;br&gt;ansvara för kostnaderna för transport till motsvarande plats inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium där personen var bosatt vid tiden för&lt;br&gt;olycksfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärrande av en arbetssjukdom för vilken förmåner har beviljats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid försämring av en arbetssjukdom för vilket en anställd eller&lt;br&gt;egenforetagare har fått eller får förmåner enligt en medlemsstats lag-&lt;br&gt;stiftning gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om personen inte under den tid som han har fått förmåner har&lt;br&gt;utfört arbete som omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning&lt;br&gt;och som sannolikt kan förorsaka eller förvärra sjukdomen, skall&lt;br&gt;den behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten med&lt;br&gt;beaktande av försämringen ansvara för kostnaden för förmånerna&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tilläm-&lt;br&gt;par.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om personen under den tid som han fått förmåner har utfört&lt;br&gt;sådant arbete enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall den&lt;br&gt;behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten ansvara&lt;br&gt;för kostnaden för förmånerna enligt den lagstiftning som den&lt;br&gt;tillämpar utan att beakta försämringen. Den behöriga institutionen&lt;br&gt;i den andra medlemsstaten skall till personen i fråga utge ett&lt;br&gt;tillägg, vars storlek skall uppgå till skillnaden mellan det för-&lt;br&gt;månsbelopp som skall utges efter försämringen och det belopp&lt;br&gt;som skulle ha utgetts före försämringen enligt den lagstiftning som&lt;br&gt;denna institution tillämpar om sjukdomen hade uppkommit enligt&lt;br&gt;den medlemsstatens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om, i det fall som avses i b, en anställd eller egenföretagare som&lt;br&gt;lider av sklerogen pneumokonios eller av en sjukdom som anges i&lt;br&gt;artikel 57.4, inte har rätt till förmåner enligt den andra medlems-&lt;br&gt;statens lagstiftning, skall den behöriga institutionen i den först-&lt;br&gt;nämnda medlemsstaten, med beaktande av försämringen, utge&lt;br&gt;förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar. Den behöriga&lt;br&gt;institutionen i den andra medlemsstaten skall dock svara för kost-&lt;br&gt;naden för skillnaden mellan beloppet av kontantförmåner, inklu-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sive pensioner, som med beaktande av försämringen skall utges av&lt;br&gt;den förstnämnda medlemsstatens behöriga institution, och beloppet&lt;br&gt;av motsvarande förmåner som betalades ut före försämringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid försämring av en arbetssjukdom som föranleder tillämpning av&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 57.3 c gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institution som har utgett förmånerna enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i artikel 57.1 skall med beaktande av försämringen utge&lt;br&gt;förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnaden för kontantförmåner, inklusive pensioner, skall fortsätta&lt;br&gt;att fördelas mellan de institutioner som enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 57.3 c delade på kostnaderna för tidigare förmåner. Om&lt;br&gt;personen åter har böijat arbeta i en verksamhet som sannolikt kan&lt;br&gt;förorsaka eller försämra arbetssjukdomen, antingen enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i en av medlemsstaterna inom vilken han tidigare har&lt;br&gt;arbetat i en verksamhet av samma slag eller enligt lagstiftningen i&lt;br&gt;en annan medlemsstat, skall dock den behöriga institutionen i&lt;br&gt;denna stat svara för kostnaden för skillnaden mellan det förmåns-&lt;br&gt;belopp som skall utges med hänsyn till försämringen och det för-&lt;br&gt;månsbelopp som betalades ut före försämringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diverse bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler för beaktande av särskilda bestämmelser i vissa lagstiftningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det inte finns någon försäkring mot olycksfall i arbetet eller&lt;br&gt;mot arbetssjukdomar inom den medlemsstats territorium inom vilket&lt;br&gt;personen befinner sig eller om det finns en sådan försäkring men inte&lt;br&gt;någon institution som svarar för utgivande av vårdförmåner, skall dessa&lt;br&gt;förmåner utges av den institution på vistelse- eller bosättningsorten som&lt;br&gt;svarar för utgivande av vårdförmåner vid sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det enligt den behöriga statens lagstiftning för rätt till helt&lt;br&gt;kostnadsfria vårdförmåner krävs att sådan läkarvård som organiseras av&lt;br&gt;arbetsgivaren utnyttjas, skall vårdförmåner, som utges i fall som avses&lt;br&gt;i artiklarna 52 och 55.1, anses ha utgetts inom ramen för sådan läkar-&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det i den behöriga statens lagstiftning finns ett system för&lt;br&gt;arbetsgivares ansvar, skall vårdförmåner som utges i fall som avses i&lt;br&gt;artikel 52 och 55.1 anses ha utgetts på den behöriga institutionens be-&lt;br&gt;gäran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den behöriga statens system för ersättning för olycksfall i&lt;br&gt;arbetet inte har karaktären av obligatorisk försäkring, skall vårdför-&lt;br&gt;måner utges direkt av arbetsgivaren eller den försäkringsgivare som har&lt;br&gt;trätt i hans ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstats lagstiftning uttryckligen eller underförstått&lt;br&gt;föreskriver att olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har in-&lt;br&gt;träffat eller godkänts tidigare skall beaktas för att fastställa graden av&lt;br&gt;arbetsoförmåga, för att fastställa rätten till en förmån eller för att be-&lt;br&gt;stämma förmånsbeioppet, skall denna medlemsstats behöriga institution&lt;br&gt;även beakta olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har inträffat&lt;br&gt;eller godkänts tidigare enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om&lt;br&gt;de hade inträffat eller godkänts enligt den lagstiftning som denna institu-&lt;br&gt;tion tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstats lagstiftning uttryckligen eller underförstått&lt;br&gt;föreskriver att olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har in-&lt;br&gt;träffat eller som godkänts senare skall beaktas för att fastställa graden&lt;br&gt;av arbetsoförmåga, för att fastställa rätten till en förmån eller för att&lt;br&gt;bestämma förmånsbeioppet, skall denna medlemsstats behöriga institu-&lt;br&gt;tion även beakta olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har&lt;br&gt;inträffat eller som godkänts senare enligt en annan medlemsstats lagstift-&lt;br&gt;ning som om de hade inträffat eller godkänts enligt den lagstiftning som&lt;br&gt;denna institution tillämpar, dock endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) &amp;nbsp;&amp;nbsp;ingen ersättning utges för det olycksfall i arbetet eller den arbets-&lt;br&gt;sjukdom som hade inträffat eller godkänts tidigare enligt den&lt;br&gt;lagstiftning som institutionen tillämpar, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) &amp;nbsp;&amp;nbsp;ingen ersättning utges enligt den andra medlemsstatens lagstiftning&lt;br&gt;enligt vilken olycksfallet i arbetet eller arbetssjukdomen har inträf-&lt;br&gt;fat eller godkänts senare, med beaktande av bestämmelserna i&lt;br&gt;punkt 5, vad gäller detta olycksfall i arbetet eller denna arbetssjuk-&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpligt system om det finns flera system i vistelse- eller bosätt-&lt;br&gt;ningslandet — Maximitid för förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om vistelse- eller bosättningslandets lagstiftning har flera försäk-&lt;br&gt;ringssystem, skall bestämmelserna i systemet för arbetare inom stål-&lt;br&gt;industrin gälla för anställda eller egenforetagare som omfattas av artikel&lt;br&gt;52 eller 55.1. Om denna lagstiftning innehåller ett särskilt system för&lt;br&gt;arbetare i gruvor eller liknande företag skall dock bestämmelserna i&lt;br&gt;detta system gälla för denna kategori arbetare om den institution på&lt;br&gt;vistelse- eller bosättningsorten, till vilken de lämnar in sin ansökan, är&lt;br&gt;behörig att tillämpa detta system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstats lagstiftning föreskriver en maximiperiod&lt;br&gt;under vilken förmåner kan beviljas, kan institutionen som tillämpar&lt;br&gt;denna lagstiftning beakta vaije period under vilken förmåner redan har&lt;br&gt;utgetts av en annan medlemsstats institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2—4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning mellan institutioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen är skyldig att återbetala beloppet för&lt;br&gt;sådana vårdförmåner som utges för dess räkning enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i artikel 52 och 55.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De återbetalningar som avses i punkt 1 skall, efter styrkande av de&lt;br&gt;verkliga kostnaderna, fastställas och genomföras enligt de regler som&lt;br&gt;har fastställts i den förordning som avses i artikel 98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller fler medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig-&lt;br&gt;heter, kan komma överens om andra återbetalningsmetoder eller avstå&lt;br&gt;från återbetalning mellan institutioner under dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DÖDSFALLSERSÄTTNINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanläggning av försäkrings- eller bosättningsperioder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att&lt;br&gt;försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts för att någon skall&lt;br&gt;få, bibehålla eller återfå rätt till dödsfallsersättningar, skall i den ut-&lt;br&gt;sträckning som behövs beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som&lt;br&gt;har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de hade&lt;br&gt;fullgjorts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning när dödsfallet inträffar i eller den förmånsberättigade&lt;br&gt;är bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När en anställd, en egenforetagare, en pensionär eller en pensions-&lt;br&gt;sökande, eller en familjemedlem till en sådan person, avlider inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall dödsfallet&lt;br&gt;anses ha inträffat inom den behöriga statens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen är skyldig att utge dödsfallsersättning&lt;br&gt;enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, även om den för-&lt;br&gt;månsberättigade är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än&lt;br&gt;den behöriga statens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller även om dödsfallet har&lt;br&gt;inträffat på grund av ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgivande av förmåner för en pensionär som avlider under bosättning i&lt;br&gt;en annan medlemsstat än den där den institution finns, som svarade för&lt;br&gt;utgivande av vårdförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en pensionär, som hade rätt till pension enligt lagstiftningen i en&lt;br&gt;eller flera medlemsstater, avlider under bosättning inom en annan med-&lt;br&gt;lemsstats territorium än det, vars institution svarade för att utge vård-&lt;br&gt;förmåner till honom enligt bestämmelserna i artikel 28, skall de döds-&lt;br&gt;fallsersättningar som utges enligt den lagstiftning som denna institution&lt;br&gt;tillämpar, utges av institutionen på dess egen bekostnad som om pensio-&lt;br&gt;nären vid dödsfallet hade varit bosatt inom det territorium där denna&lt;br&gt;institution finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i föregående punkt gäller också en pensionärs familje-&lt;br&gt;medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARBETSLÖSHETSFÖRMÅNER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanläggning av försäkrings- eller anställningsperioder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning&lt;br&gt;kräver att försäkringsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibe-&lt;br&gt;hålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs&lt;br&gt;beakta försäkrings- eller anställningsperioder som han har fullgjort som&lt;br&gt;anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de vore för-&lt;br&gt;säkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna&lt;br&gt;institution tillämpar, dock under förutsättning att anställningsperiodema&lt;br&gt;skulle ha ansetts som försäkringsperioder om de hade fullgjorts enligt&lt;br&gt;denna lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning&lt;br&gt;kräver att anställningsperioder har fullgjorts för att någon skall få,&lt;br&gt;bibehålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den utsträckning som&lt;br&gt;behövs beakta försäkrings- eller anställningsperioder som han har full-&lt;br&gt;gjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de&lt;br&gt;vore anställningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som&lt;br&gt;denna institution tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utom i fall som avses i artikel 71.1 a ii och b ii, skall bestämmel-&lt;br&gt;serna i punkt 1 och 2 gälla under villkor att personen senast har full-&lt;br&gt;gjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;i fall som avses i punkt 1, försäkringsperioder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;i fall som avses i punkt 2, anställningsperioder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt bestämmelserna i den lagstiftning enligt vilken ansökan om för-&lt;br&gt;måner görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om längden av den period under vilken förmåner kan utges är&lt;br&gt;beroende av försäkrings- eller anställningsperiodemas längd, gäller i&lt;br&gt;förekommande fall bestämmelserna i punkt 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning&lt;br&gt;föreskriver att beräkningen av förmåner skall grundas på den tidigare&lt;br&gt;lönens storlek, skall uteslutande beakta den lön som personen hade vid&lt;br&gt;sin senaste anställning inom denna stats territorium. Om den anställ-&lt;br&gt;ningen varade kortare tid än fyra veckor, skall dock förmånerna grun-&lt;br&gt;das på normallönen på den arbetslösa personens bosättnings- eller vistel-&lt;br&gt;seort vid en anställning som motsvarar eller liknar hans senaste anställ-&lt;br&gt;ning inom en annan medlemsstats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning före-&lt;br&gt;skriver att förmånernas storlek varierar med antalet familjemedlemmar,&lt;br&gt;skall också beakta personens familjemedlemmar bosatta inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium som om de vore bosatta inom den behöriga&lt;br&gt;statens territorium. Denna bestämmelse gäller dock inte om en annan&lt;br&gt;person har rätt till arbetslöshetsförmåner i familjemedlemmarnas bosätt-&lt;br&gt;ningsland och om familjemedlemmarna beaktas vid beräkningen av&lt;br&gt;dessa förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslösa personer som beger sig till en annan medlemsstat än den&lt;br&gt;behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor och begränsningar i rätten att behålla förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En anställd eller egenforetagare, som är helt arbetslös och upp-&lt;br&gt;fyller villkoren för rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning&lt;br&gt;och som beger sig till en eller flera andra medlemsstater för att söka&lt;br&gt;arbete där, skall behålla rätten till sådana förmåner enligt följande vill-&lt;br&gt;kor och med följande begränsningar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Före avfärden skall han ha varit registrerad som arbetssökande&lt;br&gt;och ha varit tillgänglig för den behöriga statens arbetsförmedling i&lt;br&gt;åtminstone fyra veckor efter det att han blev arbetslös. De be-&lt;br&gt;höriga förmedlingarna eller institutionerna kan dock ge tillstånd&lt;br&gt;till att han reser innan denna tid har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Han skall registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen&lt;br&gt;i vaije medlemsstat som han reser till och underkasta sig den&lt;br&gt;kontroll som finns där. Detta villkor skall anses uppfyllt för perio-&lt;br&gt;den före registreringen, om personen har registrerat sig inom sju&lt;br&gt;dagar från den dag då han inte längre var tillgänglig för arbetsför-&lt;br&gt;medlingen i den stat som han har lämnat. I undantagsfall kan&lt;br&gt;denna period förlängas av de behöriga förmedlingarna eller institu-&lt;br&gt;tionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätten till förmåner skall bibehållas under en längsta tid av tre&lt;br&gt;månader från och med den dag då personen upphörde att vara&lt;br&gt;tillgänglig för arbetsförmedlingen i den stat som han har lämnat,&lt;br&gt;under förutsättning att den totala förmånsperioden inte överstiger&lt;br&gt;den förmånsperiod som han hade rätt till enligt denna stats lagstift-&lt;br&gt;ning. För säsongsarbetare skall denna tid dessutom begränsas till&lt;br&gt;den tid som återstår till slutet av den säsong för vilken han har&lt;br&gt;anställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om personen återvänder till den behöriga staten före utgången av&lt;br&gt;den period under vilken han har rätt till förmåner enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i punkt 1 c, skall han fortsätta att ha rätt till förmåner enligt denna stats&lt;br&gt;lagstiftning. Han skall förlora all rätt till förmåner enligt den behöriga&lt;br&gt;statens lagstiftning, om han inte återvänder dit före utgången av denna&lt;br&gt;tid. I undantagsfall kan denna tidsgräns utsträckas av de behöriga för-&lt;br&gt;medlingarna eller institutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 1 kan åberopas endast en gång mellan två&lt;br&gt;anställningsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den behöriga staten är Belgien skall en arbetslös person, som&lt;br&gt;återvänder dit efter utgången av den tremånadersperiod som anges i&lt;br&gt;punkt 1 c, inte där få rätt till förmåner på nytt förrän han har varit&lt;br&gt;anställd där i minst tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgivande av förmåner och återbetalning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I de fall som avses i artikel 69.1 skall förmåner utges av institu-&lt;br&gt;tionen i vaije stat till vilken en arbetslös person beger sig för att söka&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning den&lt;br&gt;anställde eller egenföretagaren omfattades av under den senaste arbets-&lt;br&gt;perioden, skall vara skyldig att återbetala beloppet för sådana förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De återbetalningar som avses i punkt 1 skall, efter styrkande av de&lt;br&gt;verkliga kostnaderna eller i form av schablonbelopp, fastställas och&lt;br&gt;genomföras enligt de regler som har fastställts i den tillämpningsförord-&lt;br&gt;ning som avses i artikel 98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller fler medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig-&lt;br&gt;heter kan komma överens om andra betalnings- eller återbetalnings-&lt;br&gt;metoder eller avstå från återbetalning mellan underställda institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslösa personer som under sin senaste anställning var bosatta i en&lt;br&gt;annan medlemsstat än den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En arbetslös person som tidigare var anställd och som under sin&lt;br&gt;senaste anställning var bosatt inom en annan medlemsstats territorium&lt;br&gt;än den behöriga statens skall få förmåner enligt följande bestämmelser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;i) En gränsarbetare som är delvis eller periodvis arbetslös i det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företag som sysselsätter honom skall få förmåner enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna i den behöriga statens lagstiftning som om han&lt;br&gt;vore bosatt inom denna stats territorium. Dessa förmåner skall&lt;br&gt;utges av den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) En gränsarbetare som är helt arbetslös skall få förmåner enligt&lt;br&gt;lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är&lt;br&gt;bosatt som om han hade omfattats av denna lagstiftning då han&lt;br&gt;senast var anställd. Dessa förmåner skall utges av institutionen&lt;br&gt;på bosättningsorten på dess bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;i) En anställd som inte är gränsarbetare och som blir delvis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;periodvis eller helt arbetslös och som förblir tillgänglig för sin&lt;br&gt;arbetsgivare eller arbetsförmedlingen inom den behöriga&lt;br&gt;statens territorium skall få förmåner enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;denna stats lagstiftning som om han vore bosatt inom dess&lt;br&gt;territorium. Dessa förmåner skall utges av den behöriga insti-&lt;br&gt;tutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) En anställd som inte är gränsarbetare och som blir helt arbets-&lt;br&gt;lös och som anmäler sig som arbetssökande hos arbetsförmed-&lt;br&gt;lingen inom den medlemsstats territorium inom vilket han är&lt;br&gt;bosatt eller som återvänder till detta territorium skall fa för-&lt;br&gt;måner enligt denna stats lagstiftning som om han senast hade&lt;br&gt;varit anställd där. Institutionen på bosättningsorten skall på&lt;br&gt;egen bekostnad utge dessa förmåner. Om personen har fått&lt;br&gt;rätt till förmåner på bekostnad av den behöriga institutionen i&lt;br&gt;den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har omfattats av,&lt;br&gt;skall han dock få förmåner enligt bestämmelserna i artikel 69.&lt;br&gt;Förmåner enligt lagstiftningen i den stat där han är bosatt&lt;br&gt;skall innehållas under vaije period under vilken den arbetslöse&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i artikel 69 kan ansöka om förmåner&lt;br&gt;enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En arbetslös person har inte rätt till förmåner enligt lagstiftningen&lt;br&gt;i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt under den tid som&lt;br&gt;han har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i punkt 1 a i eller 1 b i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Detta kapitel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRMÅNER FÖR PENSIONÄRERS MINDERÅRIGA BARN OCH&lt;br&gt;FÖR BARN SOM MIST EN AV FÖRÄLDRARNA ELLER BÅDA&lt;br&gt;FÖRÄLDRARNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionärers minderåriga bam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I denna artikel avses med förmåner dels familjebidrag för personer&lt;br&gt;som får pension till följd av ålderdom, invaliditet, olycksfall i arbetet&lt;br&gt;eller arbetssjukdom dels sådana ökningar av eller tillägg till pensioner&lt;br&gt;som utges för bam till pensionären, med undantag för de tillägg som&lt;br&gt;utges enligt försäkringssystem för olycksfall i arbetet och arbetssjuk-&lt;br&gt;domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Oavsett inom vilken medlemsstats territorium som pensionären&lt;br&gt;eller barnen är bosatta gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Till den som får pension enligt endast en medlemsstats lagstiftning&lt;br&gt;skall förmånerna utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat som&lt;br&gt;svarar för pensionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Till den som får pensioner enligt flera medlemsstaters lagstiftning&lt;br&gt;skall förmånerna utges:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken han är bosatt,&lt;br&gt;under förutsättning att han, i förekommande fall med beak-&lt;br&gt;tande av bestämmelserna i artikel 79.1 a, har fatt rätt till en&lt;br&gt;av de förmåner som avses i punkt 1 enligt denna stats lagstift-&lt;br&gt;ning eller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) om denna förutsättning inte är uppfylld, enligt den medlems-&lt;br&gt;stats lagstiftning som han längst har omfattats av, under förut-&lt;br&gt;sättning att han, i förekommande fall med beaktande av be-&lt;br&gt;stämmelserna i artikel 79.1 a, har rätt till en av de förmåner&lt;br&gt;som avses i punkt 1 enligt denna lagstiftning. Om han inte har&lt;br&gt;sådan rätt enligt denna lagstiftning, skall villkoren för att få&lt;br&gt;förmåner enligt andra berörda medlemsstaters lagstiftning&lt;br&gt;utredas i fallande ordning allt efter längden av de försäkrings-&lt;br&gt;eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt dessa med-&lt;br&gt;lemsstaters lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bam som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I denna artikel avses med förmåner dels familjebidrag för och, i&lt;br&gt;förekommande fall, tillägg eller särskilda bidrag för bam som mist en&lt;br&gt;av föräldrarna eller båda föräldrarna, dels pensioner till sådana bam,&lt;br&gt;med undantag för de pensioner som har beviljats enligt försäkringssys-&lt;br&gt;tem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förmåner till bam som mist en av föräldrarna eller båda föräldrar-&lt;br&gt;na skall beviljas enligt följande regler, oavsett inom vilken medlemsstats&lt;br&gt;territorium som barnet eller den fysiska eller juridiska person som&lt;br&gt;faktiskt försöijer barnet är bosatt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bam till sådana avlidna anställda eller egenforetagare som omfat-&lt;br&gt;tades av endast en medlemsstats lagstiftning: enligt denna stats&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bam till sådana avlidna anställda eller egenforetagare som omfat-&lt;br&gt;tades av flera medlemsstaters lagstiftningar: enligt ettdera av&lt;br&gt;följande alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium&lt;br&gt;bamet är bosatt, under förutsättning att det, i förekommande&lt;br&gt;fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 79.1 a, enligt&lt;br&gt;denna stats lagstiftning har rätt till en av de förmåner som&lt;br&gt;avses i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;I andra fall enligt lagstiftningen i den medlemsstat vars lag-&lt;br&gt;stiftning den avlidne längst hade omfattats av, under förutsätt-&lt;br&gt;ning att bamet, i förekommande fall med beaktande av be-&lt;br&gt;stämmelserna i artikel 79.1 a, enligt denna stats lagstiftning&lt;br&gt;har rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1. Om det&lt;br&gt;inte har sådan rätt enligt denna lagstiftning, skall villkoren för&lt;br&gt;att få förmåner enligt andra berörda medlemsstaters lagstift-&lt;br&gt;ning utredas i fallande ordning allt efter längden av de försäk-&lt;br&gt;rings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt dessa&lt;br&gt;medlemsstaters lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den medlemsstats lagstiftning som gäller vid beviljande av de förmåner&lt;br&gt;som avses i artikel 77 till en pensionärs bam skall dock fortsätta att&lt;br&gt;gälla efter pensionärens död vid utgivande av förmåner till hans bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser om förmåner för minderåriga bam till&lt;br&gt;pensionärer och för bam som mist en av föräldrarna eller båda föräld-&lt;br&gt;rarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förmåner som avses i artikel 77 och 78 skall utges enligt den&lt;br&gt;lagstiftning som har fastställts med tillämpning av bestämmelserna i&lt;br&gt;dessa artiklar av den institution som svarar för tillämpningen av denna&lt;br&gt;lagstiftning och på dess bekostnad som om pensionären eller den avlidne&lt;br&gt;endast hade omfattats av den behöriga statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dock gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om denna lagstiftning föreskriver att rätten att få, bibehålla eller&lt;br&gt;återfå förmåner är beroende av längden av försäkrings-, anställ-&lt;br&gt;nings- eller bosättningsperioder eller perioder av verksamhet som&lt;br&gt;egenforetagare, skall längden i förekommande fall fastställas med&lt;br&gt;beaktande av bestämmelserna i artikel 45 eller artikel 72.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om denna lagstiftning föreskriver att förmånsbeioppet skall beräk-&lt;br&gt;nas med utgångspunkt från pensionsbeloppet eller skall bestämmas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter försäkringsperiodemas längd, skall dessa förmånsbelopp&lt;br&gt;beräknas med utgångspunkt från det teoretiska belopp som har&lt;br&gt;fastställts enligt bestämmelserna i artikel 46.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om tillämpningen av regeln i artikel 77.2 b ii och 78.2 b ii skulle&lt;br&gt;leda till att flera medlemsstater blir behöriga eftersom perioderna är lika&lt;br&gt;långa, skall förmåner som avses i artikel 77 eller 78 beviljas enligt&lt;br&gt;lagstiftningen i de medlemsstater som pensionären eller den avlidne&lt;br&gt;senast har omfattats av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätten till förmåner enligt bestämmelserna i punkt 2 och enligt&lt;br&gt;artikel 77 och 78 skall innehållas om barnen ges rätt till familjeförmåner&lt;br&gt;eller familjebidrag enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av för-&lt;br&gt;värvsverksamhet. I så fall skall personerna anses som familjemedlem-&lt;br&gt;mar till en anställd eller egenforetagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ADMINISTRATIV KOMMISSION FÖR SOCIAL TRYGGHET FÖR&lt;br&gt;MIGRERANDE ARBETARE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 80&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF03170/prop_199192__170-2.png" style="width:71pt;height:14pt;"/&gt;
&lt;p&gt;och arbetsmetoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Till Europeiska gemenskapernas kommission skall det knytas en&lt;br&gt;administrativ kommission för social trygghet för migrerande arbetare&lt;br&gt;(nedan benämnd &amp;quot;Administrativa kommissionen&amp;quot;) som består av en&lt;br&gt;regeringsföreträdare för var och en av medlemsstaterna, om det behövs&lt;br&gt;biträdd av sakkunniga. En företrädare för kommissionen vid Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna skall delta i Administrativa kommissionens arbete som&lt;br&gt;rådgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Administrativa kommissionen skall biträdas i tekniska frågor av&lt;br&gt;Internationella arbetsorganisationen enligt de överenskommelser som har&lt;br&gt;slutits för detta ändamål mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen&lt;br&gt;och den Internationella arbetsorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Stadgar för administrativa kommissionen skall fastställas genom&lt;br&gt;överenskommelse mellan ledamöterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor om tolkning som avses i artikel 81 a skall vara enhäl-&lt;br&gt;liga. De skall ges nödvändig publicitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska gemenskapernas kommission skall förse Administrativa&lt;br&gt;kommissionen med sekretariatstjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administrativa kommissionens uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administrativa kommissionen skall ha till uppgift:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) att handha samtliga administrativa frågor samt frågor om tolkning&lt;br&gt;av bestämmelserna i denna förordning och senare förordningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller av bestämmelser i andra överenskommelser eller arrange-&lt;br&gt;mang inom ramen för dessa förordningar, utan att det påverkar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;den rätt som myndigheter, institutioner och berörda personer har&lt;br&gt;att utnyttja de förfaranden och domstolar som föreskrivs i med-&lt;br&gt;lemsstaternas lagstiftning, denna förordning eller fördraget.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;att på begäran av myndigheter, institutioner och domstolar i med-&lt;br&gt;lemsstaterna översätta handlingar som gäller tillämpningen av&lt;br&gt;denna förordning, särskilt översättningar av ansökningar som görs&lt;br&gt;av personer som kan ha rätt till förmåner enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;denna förordning,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;att främja och utveckla samarbete mellan medlemsstaterna i frågor&lt;br&gt;om social trygghet, framförallt vad gäller hälso- och sociala åtgär-&lt;br&gt;der av gemensamt intresse,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;att främja och utveckla samarbete mellan medlemsstaterna i syfte&lt;br&gt;att med beaktande av administrativ förvaltningsteknik påskynda&lt;br&gt;utbetalningen av de förmåner, framför allt vid invaliditet, ålder-&lt;br&gt;dom och dödsfall (pensioner) som utges enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;denna förordning,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;e)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;att ställa samman de uppgifter som skall beaktas vid upprättande&lt;br&gt;av redovisningar av de kostnader som skall betalas av med-&lt;br&gt;lemsstaternas institutioner enligt bestämmelserna i denna förord-&lt;br&gt;ning och fastställa de årliga avräkningama mellan dessa institu-&lt;br&gt;tioner,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;f)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;att utföra andra uppgifter inom dess kompetensområde enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i denna och senare förordningar eller andra öve-&lt;br&gt;renskommelser eller arrangemang inom ramen för dessa förord-&lt;br&gt;ningar,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;att lämna förslag till Europeiska gemenskapernas kommission om&lt;br&gt;utarbetande av ytterligare förordningar och om ändring av denna&lt;br&gt;och senare förordningar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING V&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDGIVANDE KOMMITTÉ FÖR MIGRERANDE ARBETARES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOCIALA TRYGGHET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inrättande, sammansättning och arbetsmetoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En rådgivande kommitté for migrerande arbetares sociala trygghet&lt;br&gt;(nedan benämnd Rådgivande kommittén) inrättas härmed. Den skall ha&lt;br&gt;60 företrädare och bestå av följande företrädare från vaije medlemsstat:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två regeringsföreträdare, av vilken åtminstone en skall vara leda-&lt;br&gt;mot av Administrativa kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två företrädare för arbetstagarorganisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två företrädare för arbetsgivarorganisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För var och en av de ovan nämnda kategorierna skall en ersättare&lt;br&gt;utses för vaije medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ledamöterna i Rådgivande kommittén och deras ersättare skall&lt;br&gt;utses av rådet, som vid valet av företrädare för arbetstagar-&lt;br&gt;organisationer och arbetsgivarorganisationer skall sträva efter att åstad-&lt;br&gt;komma en rättvis representation för de olika intresseområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förteckning över ledamöter och ersättare skall offentliggöras av&lt;br&gt;rådet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Mandattiden för ledamöter och ersättare skall vara två år. Man-&lt;br&gt;daten kan förnyas. Vid utgången av mandattiden skall ledamöter och&lt;br&gt;ersättare stå kvar i sina uppdrag tills de ersätts eller tills deras mandat&lt;br&gt;har förlängts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådgivande kommitténs ordförande skall vara en ledamot av kom-&lt;br&gt;missionen eller hans ställföreträdare. Ordföranden har inte rösträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Rådgivande kommittén skall sammanträda minst en gång om året.&lt;br&gt;Ordföranden sammankallar kommittén, antingen på eget initiativ eller&lt;br&gt;på grund av en till honom inlämnad skriftlig ansökan från minst en&lt;br&gt;tredjedel av ledamöterna. En sådan ansökan måste innehålla konkreta&lt;br&gt;förslag om dagordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådgivande kommittén kan på ordförandens förslag i undantagsfall&lt;br&gt;besluta att samråda med personer eller företrädare för organisationer&lt;br&gt;som har stor erfarenhet av frågor om social trygghet. Dessutom skall&lt;br&gt;kommittén få teknisk hjälp från Internationella arbetsorganisationen på&lt;br&gt;samma villkor som Administrativa kommissionen enligt den överens-&lt;br&gt;kommelse som har slutits mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen&lt;br&gt;och Internationella arbetsorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådgivande kommitténs utlåtanden och förslag skall vara motive-&lt;br&gt;rade. De skall beslutas med kvalificerad majoritet av de giltigt angivna&lt;br&gt;rösterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall genom majoritetsbeslut anta en arbetsordning, som&lt;br&gt;skall godkännas av rådet sedan yttrande har inhämtats från kommis-&lt;br&gt;sionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska gemenskapernas kommission skall förse Rådgivande&lt;br&gt;kommittén med sekretariatstjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivande kommitténs uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivande kommittén skall på begäran av Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;kommission, Administrativa kommissionen eller på eget initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;utreda allmänna eller principiella frågor eller problem som upp-&lt;br&gt;kommer vid tillämpningen av de förordningar som har antagits&lt;br&gt;inom ramen för bestämmelserna i artikel 51 i fördraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;avge yttranden till Administrativa kommissionen och förslag till&lt;br&gt;ändringar i förordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DIVERSE BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete mellan behöriga myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall till varandra&lt;br&gt;översända all information om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;åtgärder som har vidtagits för att tillämpa denna förordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;ändringar i nationell lagstiftning som kan påverka tillämpningen av&lt;br&gt;denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av denna förordning skall myndigheterna och&lt;br&gt;institutionerna i medlemsstaterna bistå varandra och handla som om de&lt;br&gt;tillämpade sin egen lagstiftning. Den administrativa hjälp som dessa&lt;br&gt;myndigheter och institutioner tillhandahåller skall som regel vara kost-&lt;br&gt;nadsfri. Medlemsstaternas behöriga myndigheter kan dock komma&lt;br&gt;överens om att vissa kostnader skall ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaternas myndigheter och institutioner kan vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av denna förordning ta direkt kontakt med varandra och med de&lt;br&gt;personer som berörs eller deras företrädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En medlemsstats myndigheter, institutioner och domstolar får inte&lt;br&gt;avvisa en ansökan eller andra handlingar som lämnas in till dem på&lt;br&gt;grund av att de har skrivits på en annan medlemsstats officiella språk.&lt;br&gt;De kan i förekommande fall åberopa bestämmelserna i artikel 81 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befrielse från eller minskning av skatter — Undantag från bestyrkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Befrielse från eller minskning av skatter, stämpelavgifter, nota-&lt;br&gt;riats- eller registreringsavgifter som föreskrivs i en medlemsstats lag-&lt;br&gt;stiftning för intyg eller handlingar som krävs enligt denna stats lagstift-&lt;br&gt;ning skall utsträckas till liknande handlingar som krävs enligt en annan&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning eller enligt denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Alla utlåtanden, handlingar och intyg som kan krävas för tillämp-&lt;br&gt;ningen av denna förordning skall undantas från krav på bestyrkande av&lt;br&gt;diplomatiska eller konsulära myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökningar, förklaringar eller överklaganden som lämnas in till en&lt;br&gt;myndighet, institution eller domstol i en annan medlemsstat än den&lt;br&gt;behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan, förklaring eller ett överklagande som enligt en medlems-&lt;br&gt;stats lagstiftning skulle ha kommit till en myndighet, institution eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstol i denna stat inom en viss tid skall anses ha kommit i rätt tid om&lt;br&gt;den inom samma tidsperiod kommer till en motsvarande myndighet,&lt;br&gt;institution eller domstol i en annan medlemsstat. I ett sådant fall skall&lt;br&gt;myndigheten, institutionen eller domstolen som tar emot ansökan, för-&lt;br&gt;klaringen eller överklagandet utan dröjsmål vidarebefordra handlingen&lt;br&gt;till den rätta myndigheten, institutionen eller domstolen i den förra&lt;br&gt;medlemsstaten, antingen direkt eller genom de rätta myndigheterna i de&lt;br&gt;berörda medlemsstaterna. Den dag då ansökan, förklaringen eller över-&lt;br&gt;klagandet kom till myndigheten, institutionen eller domstolen i den&lt;br&gt;andra medlemsstaten skall anses som ankomstdag hos den rätta myndig-&lt;br&gt;heten, institutionen eller domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De läkarundersökningar som föreskrivs i en medlemsstats lagstift-&lt;br&gt;ning kan på den behöriga institutionens begäran utföras inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium genom institutionen på den ort där den person&lt;br&gt;som har rätt till förmåner vistas eller är bosatt enligt villkoren i den till-&lt;br&gt;ämpningsförordning som avses i artikel 98 eller, om sådana saknas,&lt;br&gt;enligt de villkor som de behöriga myndigheterna i de berörda medlems-&lt;br&gt;staterna kommer överens om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Läkarundersökningar som utförs enligt villkoren i punkt 1 skall&lt;br&gt;anses utförda inom den behöriga statens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överföring från en medlemsstat till en annan av betalningar enligt denna&lt;br&gt;förordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av artikel 106 i fördraget, skall penningöver-&lt;br&gt;föringar enligt denna förordning ske enligt de överenskommelser som&lt;br&gt;gäller mellan medlemsstaterna vid tidpunkten för överföringen. Om inte&lt;br&gt;några sådana överenskommelser finns mellan två medlemsstater, skall&lt;br&gt;de behöriga myndigheterna i dessa stater eller de myndigheter som&lt;br&gt;svarar för internationella betalningar gemensamt besluta om de åtgärder&lt;br&gt;som behövs för att utföra sådana överföringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler för tillämpningen av vissa lagstiftningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning&lt;br&gt;finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter som skall betalas av arbetsgivare eller företag utanför den&lt;br&gt;behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare skall inte vara skyldig att betala högre avgifter på grund&lt;br&gt;av att han bedriver sin verksamhet eller att hans företag har sitt säte&lt;br&gt;inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbörd av avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppbörd av avgifter som skall betalas till en institution i en med-&lt;br&gt;lemsstat kan göras inom en annan medlemsstats territorium enligt det&lt;br&gt;administrativa förfarande och med de garantier och privilegier som&lt;br&gt;gäller för uppbörd av avgift som skall betalas till en motsvarande insti-&lt;br&gt;tution i den sistnämnda medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler om tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skall, i den&lt;br&gt;utsträckning som behövs, finnas i den tillämpningsförordning som avses&lt;br&gt;i artikel 98 eller i överenskommelser mellan två eller flera medlems-&lt;br&gt;stater. Dessa regler kan även gälla indrivning av avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsskyldiga institutioners rätt gentemot en skadeståndsansvarig&lt;br&gt;tredje part&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en person får förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat&lt;br&gt;för en skada till följd av en händelse som har inträffat inom en annan&lt;br&gt;stats territorium, gäller följande regler om rättsförhållandet mellan den&lt;br&gt;institution som svarar för förmånerna och en tredje part som är skyldig&lt;br&gt;att ersätta skadan:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om institutionen i kraft av den lagstiftning som den tillämpar&lt;br&gt;inträder i den rätt att kräva ersättning som förmånstagaren har&lt;br&gt;gentemot en tredje part, skall detta inträde erkännas av vaije med-&lt;br&gt;lemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om institutionen har en självständig rätt till krav gentetemot en&lt;br&gt;tredje part, skall denna rätt erkännas av vaije medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en person får förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning för&lt;br&gt;en skada till följd av en händelse som har inträffat inom en annan med-&lt;br&gt;lemsstats territorium, skall bestämmelserna i denna lagstiftning, om i&lt;br&gt;vilka situationer arbetsgivare eller deras anställda skall undantas från&lt;br&gt;civilrättsligt ansvar, gälla denna person eller den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i punkt 1 skall även gälla krav som en betalningsskyl-&lt;br&gt;dig institution har gentemot en arbetsgivare eller hans anställda i fall dä&lt;br&gt;dessa inte är undantagna från ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om enligt bestämmelserna i artikel 36.3 och/eller artikel 63.3 två&lt;br&gt;eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter har&lt;br&gt;kommit överens om att avstå från återbetalning mellan institutioner&lt;br&gt;under dem, gäller följande regler om krav gentemot en tredje part:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om institutionen i den medlemsstat där någon vistas eller är bosatt&lt;br&gt;beviljar förmåner till honom för en skada som har inträffat inom&lt;br&gt;dess territorium, kan denna institution, enligt den lagstiftning som&lt;br&gt;den tillämpar, inträda i den skadades rätt eller göra gällande en&lt;br&gt;självständig rätt gentemot den tredje part som är skyldig att ersätta&lt;br&gt;skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;personen som får förmåner anses vara försäkrad hos institu-&lt;br&gt;tionen på vistelse- eller bosättningsorten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;denna institution anses vara den som svarar för förmånerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 1 och 2 skall fortsätta att gälla för för-&lt;br&gt;måner som inte omfattas av den överenskommelse om avstående&lt;br&gt;från återbetalning som avses i denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING Vll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser för anställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ingen rätt skall förvärvas enligt denna förordning för en period&lt;br&gt;före den 1 oktober 1972 eller för den dag då förordningen böljade gälla&lt;br&gt;inom den berörda medlemsstatens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Alla försäkringsperioder och i förekommande fall alla anställnings-&lt;br&gt;eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning före den 1 oktober 1972 eller före den dag då förordningen&lt;br&gt;böljade gälla inom denna medlemsstats territorium skall beaktas vid&lt;br&gt;fastställande av rätt till förmåner enligt denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 1 skall rätt&lt;br&gt;till förmåner enligt denna förordning förvärvas även om rätten hänför&lt;br&gt;sig till ett försäkringsfall som inträffade före den 1 oktober 1972 eller&lt;br&gt;före den dag då förordningen böljade gälla inom den berörda med-&lt;br&gt;lemsstatens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vaije förmån som inte har beviljats eller som har innehållits på&lt;br&gt;grund av en persons medborgarskap eller bosättningsort skall efter&lt;br&gt;ansökan av honom beviljas eller utges från och med den 1 oktober 1972&lt;br&gt;eller den dag då denna förordning böljade gälla inom den berörda med-&lt;br&gt;lemsstatens territorium, under förutsättning att den rätt som tidigare har&lt;br&gt;fastställts inte har medfört utbetalning av ett engångsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättigheter for personer, som har beviljats pension före den 1&lt;br&gt;oktober 1972 eller den dag då denna förordning böljade gälla inom den&lt;br&gt;berörda medlemsstatens territorium, kan på begäran av den berörda&lt;br&gt;personen omprövas med beaktande av bestämmelserna i denna förord-&lt;br&gt;ning. Denna bestämmelse skall även gälla andra förmåner som avses i&lt;br&gt;artikel 78.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in inom två år&lt;br&gt;från den 1 oktober 1972 eller från den dag då förordningen började&lt;br&gt;gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, skall rättigheter&lt;br&gt;som har förvärvats enligt denna förordning gälla från denna dag, och&lt;br&gt;bestämmelserna i en annan medlemsstats lagstiftning om förverkande av&lt;br&gt;eller begränsning i rätten till förmåner kan inte åberopas mot den berör-&lt;br&gt;da personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in efter ut-&lt;br&gt;gången av tvåårsperioden efter den 1 oktober 1972 eller efter den dag&lt;br&gt;då förordningen böljade gälla inom den berörda medlemsstatens territo-&lt;br&gt;rium, skall rättigheter som inte har förverkats eller inte har fallit bort&lt;br&gt;genom en tidsspärr, gälla från den dag då ansökan lämnades in, såvida&lt;br&gt;inte förmånligare bestämmelser gäller enligt en medlemsstats lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I fall av sklerogen pneumokonios skall bestämmelserna i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57.3 c gälla kontantförmåner för en arbetssjukdom vars kostnad inte har&lt;br&gt;kunnat fördelas mellan de berörda institutionerna före den 1 oktober&lt;br&gt;1972 på grund av att en överenskommelse mellan de berörda institutio-&lt;br&gt;nerna saknades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. (Denna punkt har ändrats genom förordning EEG nr 3427/89).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1305/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel gäller inte inom EES.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan enligt vissa bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De anmälningar som avses i artikel 1 j, 5 och 8.2 skall sändas till&lt;br&gt;ordföranden för Europeiska gemenskapernas råd. De skall ange den dag&lt;br&gt;då de berörda lagarna och systemen träder i kraft eller, beträffande de&lt;br&gt;anmälningar som avses i artikel 1 j, den dag från och med vilket denna&lt;br&gt;förordning skall tillämpas på de system som avses i medlemsstaternas&lt;br&gt;förklaringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anmälningar enligt bestämmelserna i punkt 1 skall offentliggöras&lt;br&gt;i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 98&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsförordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare förordning skall ange hur denna förordning skall genom-&lt;br&gt;föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävande av tidigare förordningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna förordning och tillämpningsförordningen upphävs följande&lt;br&gt;förordningar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådets förordning nr 3 om social trygghet för migrerande ar-&lt;br&gt;betare&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådets förordning nr 4 om genomförande av och tillägg till för-&lt;br&gt;ordning nr 3&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådets förordning nr 36/63/EEG av den 2 april 1963 om social&lt;br&gt;trygghet för gränsarbetare&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr 30, 16.12.1958, s. 561 och 597/58.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr 62, 20.4.1963, s. 1314/63.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien&lt;br&gt;och Portugal.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien&lt;br&gt;och Portugal.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien&lt;br&gt;och Portugal.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien&lt;br&gt;och Portugal.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Artikel 40.4 i förordningen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överensstämmelse mellan medlemsstaternas lagstiftningen om villkor om graden av invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Med-&lt;br&gt;lemsstater&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;System som tillämpas av&lt;br&gt;medlemstatcrs institutioner&lt;br&gt;som har fattat beslut om&lt;br&gt;invaliditets graden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="4"&gt;
&lt;p&gt;System som tillämpas av belgiska institutioner för vilka beslutet är bindande då&lt;br&gt;överensstämmelse föreligger&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Allmänt system&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;System för gruvarbetare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;System för sjö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Allmän invaliditet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbets invaliditet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Allmänt system&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Grupp 3 (stadigva-&lt;br&gt;rande tillsyn)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Grupp 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Grupp 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;J Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. System for jordbrukare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;FRANK-&lt;br&gt;RIKE&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Total allmän in-&lt;br&gt;validitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 2/3 allmän invalidi-&lt;br&gt;tet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stadigvarande&lt;br&gt;tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. System for gruvarbe-&lt;br&gt;tare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Partiell allmän in-&lt;br&gt;validitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stadigvarande&lt;br&gt;tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Arbets invaliditet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4. System för sjömän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;— Allmän invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stadigvarande&lt;br&gt;tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Arbets invalid itet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;j Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Allmänt system&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ITALIEN&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— invaliditet - arbe-&lt;br&gt;tare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— invaliditet - tjäns-&lt;br&gt;temän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. System för sjömän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Arbetsoförmåga för&lt;br&gt;arbete till sjöss&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LUXEM-&lt;br&gt;BURG&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Invaliditet - arbetare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invaliditet - tjänstemän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;é&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;é&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 =&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.s&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;co ~&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iiT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.fe ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ur.s«&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UTib «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT »o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UTio tt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uF.ä ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;»©&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;•E t&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;■&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;lt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;•a 5 -&lt;br&gt;g J*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;p&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;« &amp;gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.ä ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT* ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT* ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iffl ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.! ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uTi© v&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT .o «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;£&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;x&lt;br&gt;co&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;db&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;n&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;B&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;£&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;#i j&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uTil v&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT.b w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT* ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;url ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT io «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uFé ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT .o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;CB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sa s&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;|&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;u&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;o&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;,E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.o «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT.o «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT .fe ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT fe ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT.o «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT.© «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT .o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;io&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;*«&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ä&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ndande d&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;gt;&lt;br&gt;e&lt;br&gt;Ml&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stadigv&lt;br&gt;tillsyn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;br&gt;J.&lt;br&gt;W ‘O V&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT£ w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ull ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iirl ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iffl ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iffl ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d»&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UT .o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;S&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;s&lt;br&gt;Ä&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;dis&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;j&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;:(5 «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LiT io tt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;:&amp;lt;5 tt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;=O «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;=0 «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT .o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;amp;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;!&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o&lt;br&gt;c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;s&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.fe ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT&amp;gt;o w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.fe ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT .fe ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT&amp;gt;o tt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT &amp;gt;o w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;O&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;itutio&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c t&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ä&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;!&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;«&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;lt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;H &amp;gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;uTio tt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UpiO W&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.fe tz&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.fe ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uTio tt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT -o w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT.ä ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;F&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;x&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ä&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;CO&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;:&amp;lt;5 ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;:&lt;/sup&gt;&amp;lt;5 ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT &amp;gt;o tt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;:&lt;/sup&gt;O «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;:&lt;/sup&gt;&amp;lt;5 W&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uTio w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;:6 «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.o a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;■«3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;F&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C&lt;br&gt;u&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 s —&lt;br&gt;u co —&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iir io w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ur .o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b&lt;br&gt;ixTio w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT &amp;lt;o&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-t! •&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;U1 &amp;gt;o w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b&lt;br&gt;uT.o u&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UP&amp;gt;O W&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT ■© «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;br&gt;CO&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;u&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;w&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;x&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;CN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5&lt;br&gt;&amp;lt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UT.S ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;F&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iiT.o w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej&lt;br&gt;överens-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;st.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UTio w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UT .o «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uTio tt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej&lt;br&gt;överens-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;st.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.o ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UT.o a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;lt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;di&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d»&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d&amp;gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;cl&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ö&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;:&amp;lt;5 «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;:&lt;/sup&gt;&amp;lt;5 W&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT .fe ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;:&lt;/sup&gt;&amp;lt;5 tt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;:(5 tt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uT.5 ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;■é «&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UT.o a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;E&lt;br&gt;s&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;s&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ra&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;gt;a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;u&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;«&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ö&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&lt;sub&gt;u&lt;/sub&gt; -a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;y&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.2 o 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 &lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■EJ&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;s&lt;br&gt;Ja&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;■i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;,g 12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;br&gt;s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;staters insti&lt;br&gt;r fattat bes&lt;br&gt;ivaliditetsg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;§&lt;br&gt;i&lt;br&gt;X&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;.5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;il&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;•a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;T&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;änt system&lt;br&gt;invaliditet -&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;s&lt;br&gt;•©&lt;br&gt;‘•a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;gt;&lt;br&gt;.s&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;x&lt;br&gt;CO&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E ■=&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;lt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;br&gt;CO&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;lt; 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'■©&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;■a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;rn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.S&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;£&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;o 2&lt;br&gt;■g S&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;□&lt;br&gt;cr:&lt;br&gt;□&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;s&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ffi&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;t&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;-1 CQ&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;I den mån den invaliditet som den belgiska institutionen erkänner är allmän invaliditet.&lt;br&gt;Endast om den belgiska institutionen har medgett att arbetare inte är i stÅnd att arbeta under jorden eller pä marknivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Med-&lt;br&gt;lemsstater&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;System som tillämpas av&lt;br&gt;medlemstaters institutioner&lt;br&gt;som har fattat beslut om in-&lt;br&gt;validitetsgraden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;System som tillämpas av italienska institutioner for vilka beslutet är&lt;br&gt;bindande då överensstämmelse föreligger&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Allmänt system&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;System for sjömän&lt;br&gt;Arbetsoförmåga for&lt;br&gt;arbete till sjöss&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Allmänt system&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. System for gruvarbetare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BELGIEN&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Partiell allmän&lt;br&gt;invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Arbetsinvaliditet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;överensst.&lt;br&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Överensst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. System for sjömän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Allmänt system&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Grupp 3 (stadigva-&lt;br&gt;rande tillsyn)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Grupp 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Grupp 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. System for jordbrukare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;FRANKRI-&lt;br&gt;KE&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Total allmän invalidi-&lt;br&gt;tet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Partiell allmän in-&lt;br&gt;validitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stadigvarande tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. System för gruvarbetare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Partiell allmän invali-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Stadigvarande tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Arbets invalid itet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4. System for sjömän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Partiell allmän&lt;br&gt;invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stadigvarande tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Arbets in valid itet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Med-&lt;br&gt;lemsstater&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2" rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;System som tillämpas av medlemstaters&lt;br&gt;institutioner som har fattat beslut om in-&lt;br&gt;validitetsgraden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;System som tillämpas av Luxemburgska institutioner for vilka&lt;br&gt;beslutet är bindande då överenstämmelse föreligger&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Invaliditet - arbetare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Invaliditet - tjänstemän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Allmänt system&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;System for gruvarbetare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BELGIEN&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Partiell allmän invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Arbetsinvaliditet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;br&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;br&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;System for sjömän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;överensst.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ej överensst.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Allmint lyitem&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Grupp 3 (stadigvarande tillsyn)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Grupp 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Grupp 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;System for jordbrukare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;FRANKRI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Total allmän invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 2/3 allmän invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stadigvarande tillsyn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KE&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;System for gruvarbetare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— 2/3 allmän invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stadigvarande tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Arbetsinvaliditet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;br&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;br&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;System for sjömän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Partiell allmän invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stadigvarande tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Arbetsinvaliditet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;br&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;| Överensst.&lt;br&gt;Ej överensst.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;I den mån den invaliditet som den belgiska institutionen erkänner är allmän invaliditet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Artikel 89 i förordningen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Personer som har rätt till vårdförmåner enligt det obligato-&lt;br&gt;riska belgiska systemet för sjuk- och invaliditetsförsäkring för&lt;br&gt;egenforetagare skall ha rätt till förmåner enligt bestämmelser-&lt;br&gt;na i avdelning III kapitel 1, däribland artikel 35.1, i denna&lt;br&gt;förordning på följande villkor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Personer som vistas inom en annan medlemsstats terri-&lt;br&gt;torium än Belgien skall ha rätt till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;vårdförmåner vid sjukhusvård enligt lagstiftningen i&lt;br&gt;den medlemsstat i vilken de vistas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) ersättning för andra vårdförmåner enligt det belgiska&lt;br&gt;systemet från den behöriga belgiska institutionen&lt;br&gt;enligt den taxa som gäller enligt lagstiftningen i den&lt;br&gt;stat i vilken de vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Personer som är bosatta inom en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium än Belgien skall ha rätt till de vårdförmåner&lt;br&gt;som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken&lt;br&gt;de är bosatta, under förutsättning att de till den behöriga&lt;br&gt;belgiska institutionen betalar den tilläggsavgift för detta&lt;br&gt;som gäller enligt belgiska bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Vid den behöriga belgiska institutionens tillämpning av be-&lt;br&gt;stämmelserna i avdelning III kapitel 7 och 8 i denna förord-&lt;br&gt;ning skall ett bam anses växa upp i den medlemsstat inom&lt;br&gt;vars territorium bamet är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall perioder&lt;br&gt;som har fullgjorts inom försäkringen för ålderspension enligt&lt;br&gt;belgisk lagstiftning före den 1 januari 1945 även godtas som&lt;br&gt;försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den belgiska&lt;br&gt;lagstiftningen om det allmänna invaliditetssystemet och syste-&lt;br&gt;met för sjömän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av artikel 40.3 a ii skall endast sådana&lt;br&gt;perioder beaktas under vilka den anställde eller egenföre-&lt;br&gt;tagaren har varit arbetsoförmögen enligt belgisk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall perio-&lt;br&gt;der, som har fullgjorts av egenforetagare inom försäkringen&lt;br&gt;för ålderspension enligt belgisk lagstiftning innan lagstift-&lt;br&gt;ningen om arbetsoförmåga för egenforetagare trädde i kraft,&lt;br&gt;godtas som perioder som har fullgjorts enligt den senare&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr&lt;br&gt;2332/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Vid tillämpningen av forordningens artiklar 72 och 79.1 a&lt;br&gt;skall anställningsperioder och/eller försäkringsperioder som&lt;br&gt;har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning beak-&lt;br&gt;tas, om det för rätt till förmån enligt belgisk lagstiftning krävs&lt;br&gt;att villkoren för rätt till familjeförmåner enligt systemet för&lt;br&gt;anställda har uppfyllts under en bestämd föregående period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder av verk-&lt;br&gt;samhet som egenforetagare som har fullgjorts i en annan&lt;br&gt;medlemsstat än Danmark skall beaktas vid inträde som med-&lt;br&gt;lem i en erkänd arbetslöshetskassa på samma sätt som om det&lt;br&gt;gällde anställningsperioder eller perioder av verksamhet som&lt;br&gt;egenforetagare som fullgjorts i Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Anställda eller egenforetagare, pensionssökande och pensio-&lt;br&gt;närer samt deras familjemedlemmar som avses i förordningens&lt;br&gt;artiklar 19, 22.1, 22.3, 25.1, 25.3, 26.1, 28a, 29 och 31 och&lt;br&gt;som är bosatta eller vistas i Danmark skall ha rätt till vårdför-&lt;br&gt;måner på samma villkor som enligt den danska lagstiftningen&lt;br&gt;gäller för sådana personer som enligt lagen om offentlig sjuk-&lt;br&gt;försäkring (lov om offentlig sygesikring) är försäkrade i grupp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr&lt;br&gt;1660/85.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. (Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr&lt;br&gt;1660/85.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Förordningens bestämmelser berör inte övergångsbestämmel-&lt;br&gt;serna i de danska lagarna av den 7 juni 1972 om rätt till&lt;br&gt;pension för danska medborgare som har varit bosatta i Dan-&lt;br&gt;mark under en bestämd tidsperiod omedelbart före tidpunkten&lt;br&gt;för pensionsansökan. Andra medlemsstaters medborgare som&lt;br&gt;har varit bosatta i Danmark under ett år omedelbart före&lt;br&gt;tidpunkten för ansökan har dock rätt till pension enligt samma&lt;br&gt;villkor som gäller för danska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;a) Perioder under vilka en gränsarbetare, som är bosatt inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en annan medlemsstats territorium än Danmark, har varit&lt;br&gt;förvärvsverksam i Danmark skall anses som bosätt-&lt;br&gt;ningsperioder enligt dansk lagstiftning. Detsamma skall&lt;br&gt;gälla för perioder under vilka en gränsarbetare är utsänd&lt;br&gt;till eller tillhandahåller tjänster i en annan medlemsstat än&lt;br&gt;Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Perioder under vilka en säsongsarbetare, som är bosatt&lt;br&gt;inom en annan medlemsstats territorium än Danmark, har&lt;br&gt;utfört arbete i Danmark skall anses som bosätt-&lt;br&gt;ningsperioder enligt dansk lagstiftning. Detsamma skall&lt;br&gt;gälla för perioder under vilka en säsongsarbetare är ut-&lt;br&gt;sänd till en annan medlemsstat än Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;För att avgöra om de villkor för rätt till moderskapsförmåner&lt;br&gt;som föreskrivs i kapitel 12 i lagen om dagpenning vid sjuk-&lt;br&gt;dom eller moderskap är uppfyllda i fall där personen inte har&lt;br&gt;omfattats av den danska lagstiftningen under hela den refe-&lt;br&gt;rensperiod som avses i artikel 34.1 eller 34.2 i den ovan-&lt;br&gt;nämnda lagen skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;försäkringsperioder, som i förekommande fall har full-&lt;br&gt;gjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat än&lt;br&gt;Danmark under den ovannämnda referensperioden, under&lt;br&gt;vilken personen inte har omfattats av dansk lagstiftning,&lt;br&gt;medräknas som om dessa perioder hade fullgjorts enligt&lt;br&gt;den sistnämnda lagstiftningen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;personen, under de perioder som har medräknats, anses&lt;br&gt;ha fått en genomsnittlig lön som är lika med den genom-&lt;br&gt;snittliga lön som faktiskt har betalats ut under de perioder&lt;br&gt;som har fullgjorts enligt den danska lagstiftningen under&lt;br&gt;den ovannämnda referensperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2 på dansk&lt;br&gt;lagstiftning skall invaliditets-, ålders- och änkepensioner anses&lt;br&gt;som förmåner av samma slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av förordningens artikel 67 skall arbetslös-&lt;br&gt;hetsförmåner för egenforetagare som är försäkrade i Danmark&lt;br&gt;beräknas enligt dansk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Om den danska pensionen enligt den danska lagstiftningen&lt;br&gt;beräknas med utgångspunkt från bosättningsperioder, som har&lt;br&gt;fullgjorts av en annan person än den som har fullgjort de&lt;br&gt;bosättningsperioder som beaktas av en eller flera andra med-&lt;br&gt;lemsstater enligt bestämmelserna i avdelning III kapitel 3 av&lt;br&gt;denna förordning, skall de bosättnings- och försäk-&lt;br&gt;ringsperioder som den sistnämnda personen har fullgjort ligga&lt;br&gt;till grund vid beräkningen enligt förordningens artikel 46.2 av&lt;br&gt;det danska teoretiska beloppet och proportionella beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. a) Om tysk lagstiftning om olycksfallsförsäkring inte redan&lt;br&gt;medger detta, skall de tyska institutionerna även utge&lt;br&gt;ersättning enligt denna lagstiftning för olycksfall i arbetet&lt;br&gt;(och arbetssjukdomar) som har inträffat i Alsace-Lorraine&lt;br&gt;före den 1 januari 1919, och för vars kostnader franska&lt;br&gt;institutioner inte har övertagit ansvaret enligt beslutet av&lt;br&gt;Nationernas förbunds råd den 21 juni 1921 (Reichsgesetz-&lt;br&gt;blatt, s. 1289), så länge personen eller hans efterlevande&lt;br&gt;är bosatta i en medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Bestämmelserna i förordningens artikel 10 påverkar inte&lt;br&gt;de bestämmelser, enligt vilka olycksfall (och arbetssjuk-&lt;br&gt;domar) som inträffar utanför Förbundsrepubliken Tysk-&lt;br&gt;lands territorium och perioder som har fullgjorts utanför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta territorium inte föranleder utbetalning av förmåner&lt;br&gt;eller endast föranleder utbetalning av förmåner under&lt;br&gt;vissa villkor när de berättigade personerna är bosatta&lt;br&gt;utanför Förbundsrepubliken Tysklands territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;a) För att avgöra om perioder som enligt tysk lagstiftning är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avbrottsperioder (Ausfallzeiten) eller tillgodoräknings-&lt;br&gt;perioder (Zurechnungszeiten) skall beaktas som sådana,&lt;br&gt;skall obligatoriska avgifter som har betalats enligt en&lt;br&gt;annan medlemsstats lagstiftning och försäkring enligt en&lt;br&gt;annan medlemsstats försäkringssystem behandlas som&lt;br&gt;obligatoriska avgifter som har betalats enligt tysk lagstift-&lt;br&gt;ning och som försäkring enligt det tyska systemet för&lt;br&gt;pensionsförsäkring. Denna bestämmelse skall inte gälla&lt;br&gt;den tyska åldersförsäkringen för jordbrukare eller motsva-&lt;br&gt;rande särskilda system i de andra medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beräkningen av antalet kalendermånader, som har&lt;br&gt;förflutit mellan tidpunkten för inträdet i försäkringssys-&lt;br&gt;temet och försäkringsfallet, skall perioder mellan dessa&lt;br&gt;två tidpunkter som har beaktats enligt en annan medlems-&lt;br&gt;stats lagstiftning inte beaktas, liksom inte heller perioder&lt;br&gt;under vilka personen fått pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Bestämmelserna i a skall inte gälla den standardberäknade&lt;br&gt;avbrottsperioden (pauschale Ausfallzeit). Denna skall&lt;br&gt;beräknas uteslutande på grundval av tyska försäk-&lt;br&gt;ringsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Vid beaktande av en tillgodoräkningsperiod (Zurech-&lt;br&gt;nungszeit) enligt den tyska lagstiftningen om pensionsför-&lt;br&gt;säkring för gruvarbetare skall dessutom krävas att den&lt;br&gt;sista avgift som har betalats enligt tysk lagstiftning har&lt;br&gt;betalats till pensionsförsäkringen för gruvarbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;För beräkningen av tyska ersättningsperioder (Ersatzzei-&lt;br&gt;ten) skall uteslutande tysk nationell lagstiftning gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;Oavsett bestämmelsen i d skall följande bestämmelser&lt;br&gt;gälla försäkrade enligt det tyska systemet för pensionsför-&lt;br&gt;säkring som var bosatta inom tyska territorier under&lt;br&gt;nederländsk administration under perioden den 1 januari&lt;br&gt;1948-31 juli 1963. Vid beräkning av tyska ersättnings-&lt;br&gt;perioder (Ersatzzeiten) enligt artikel 1251.2 i den tyska&lt;br&gt;lagen om social trygghet (RVO) eller motsvarande be-&lt;br&gt;stämmelser, skall betalning av avgifter till den neder-&lt;br&gt;ländska försäkringen under denna period anses som lik-&lt;br&gt;värdig med en försäkringspliktig anställning eller verk-&lt;br&gt;samhet som egenforetagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Vad gäller betalning till tyska sjukkassor skall betalningen av&lt;br&gt;de avgifter som avses i förordningens artikel 26.2 inte ske&lt;br&gt;förrän ett beslut om pension har fattats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Vid avgörandet av om det är fråga om ett bam med rätt till&lt;br&gt;pension för bam som mist en av föräldrarna eller båda föräld-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rama, skall förmåner enligt förordningens artikel 78 eller en&lt;br&gt;annan familjeförmån som utges enligt fransk lagstiftning för&lt;br&gt;ett minderårigt bam som är bosatt i Frankrike betraktas som&lt;br&gt;barnpension enligt tysk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Om tillämpningen av denna förordning eller senare förord-&lt;br&gt;ningar om social trygghet medför exceptionella kostnader för&lt;br&gt;vissa sjukförsäkringsinstitutioner kan dessa kostnader helt eller&lt;br&gt;delvis kompenseras. I sin egenskap av förbindelsesorgan&lt;br&gt;(sjukförsäkring) skall de lokala sjukkassornas förbund och&lt;br&gt;andra sjukkassors centrala organisationer gemensamt komma&lt;br&gt;överens om sådan kompensation. Medel för denna kompen-&lt;br&gt;sation skall tas ut av alla sjukförsäkringsinstitutioner i propor-&lt;br&gt;tion till det genomsnittliga antalet medlemmar, pensionärer&lt;br&gt;frånräknade, under det närmast föregående året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av förordningen skall det schablonbelopp&lt;br&gt;för läkarbehandling i samband med förlossning, som utges till&lt;br&gt;kvinnliga försäkrade och familjemedlemmar till försäkrade&lt;br&gt;personer enligt tysk lagstiftning, anses som en vårdförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;Artikel 1233 i lagen om social trygghet (RVO) och artikel 10&lt;br&gt;i lagen om socialförsäkring för tjänstemän (AVG) i den lydel-&lt;br&gt;se som bestämmelserna fått genom pensionsreformlagen av&lt;br&gt;den 16 oktober 1972, vilken reglerar frivillig försäkring enligt&lt;br&gt;den tyska pensionsförsäkringen, skall tillämpas på andra med-&lt;br&gt;lemsstaters medborgare samt statslösa personer och flyktingar&lt;br&gt;som är bosatta inom andra medlemsstaters territorier enligt&lt;br&gt;följande regler:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de allmänna villkoren är uppfyllda kan frivilliga avgifter&lt;br&gt;till den tyska pensionsförsäkringen betalas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;om personen har sitt hemvist eller är bosatt inom&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Tysklands territorium,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;om personen har sitt hemvist eller är bosatt inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium och någon gång tidigare&lt;br&gt;har varit obligatoriskt eller frivilligt ansluten till ett tyskt&lt;br&gt;pensionsförsäkringssystem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;om personen är medborgare i en annan medlemsstat och&lt;br&gt;har sitt hemvist eller är bosatt inom en tredje stats terri-&lt;br&gt;torium och har betalat avgifter för tysk pensionsförsäkring&lt;br&gt;i minst 60 månader eller hade rätt till frivillig försäkring&lt;br&gt;enligt de övergångsbestämmelser som tidigare gällde och&lt;br&gt;inte är obligatoriskt eller frivilligt försäkrad enligt en&lt;br&gt;annan medlemsstats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;Förordningen skall inte påverka artikel 51a.2 i lagen om&lt;br&gt;reformering av pensionsförsäkringen för arbetare (ArVNG)&lt;br&gt;eller artikel 49a. 2 i lagen om reformering av pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringen för tjänstemän (AnVNG), i den lydelse som bestäm-&lt;br&gt;melserna fått genom pensionsreformlagen av den 16 oktober&lt;br&gt;1972. Personer som enligt punkt 7 b och c i denna bilaga kan&lt;br&gt;ansluta sig till frivillig försäkring får endast betala avgifter för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;perioder för vilka de inte har betalat avgifter enligt en annan&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;Om kostnaderna för vårdförmåner, som utges av bosättnings-&lt;br&gt;ortens tyska institutioner till pensionärer eller deras familje-&lt;br&gt;medlemmar som är försäkrade hos andra medlemsstaters&lt;br&gt;behöriga institutioner, skall återbetalas som månatliga scha-&lt;br&gt;blonbelopp, skall dessa kostnader, för att åstadkomma ekono-&lt;br&gt;misk utjämning av sjukförsäkringen för pensionärer mellan&lt;br&gt;tyska institutioner, betraktas som kostnader för den tyska&lt;br&gt;sjukförsäkringen för pensionärer. De schablonbelopp som&lt;br&gt;återbetalas till bosättningsortens tyska institutioner av andra&lt;br&gt;medlemsstaters behöriga institutioner skall betraktas som en&lt;br&gt;inkomst som skall beaktas vid den ovannämnda ekonomiska&lt;br&gt;utjämningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. För beviljande av arbetslöshetsunderstöd (Arbeitslosenhilfe)&lt;br&gt;till egenföretagare krävs att personen, innan han har anmält&lt;br&gt;sig som arbetslös, skall ha arbetat minst ett år huvudsakligen&lt;br&gt;som egenföretagare inom Förbundsrepubliken Tysklands&lt;br&gt;territorium och att han inte bara tillfälligt har lämnat sitt&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning enligt ett särskilt åldersförsäkringssystem&lt;br&gt;för jordbrukare eller, om ett sådant system saknas, som jord-&lt;br&gt;brukare enligt det allmänna systemet skall beaktas för att&lt;br&gt;uppfylla villkoren om minsta försäkringstid som krävs för&lt;br&gt;avgiftsplikt enligt artikel 27 i lagen om åldersförsäkring för&lt;br&gt;jordbrukare (Gesetz uber die Altershilfe der Landwirte -&lt;br&gt;GAL), under förutsättning att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;den deklaration på vilken skyldigheten att betala avgifter&lt;br&gt;grundas lämnas in inom den föreskrivna tidsperioden, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;personen, innan han lämnade in deklarationen, senast har&lt;br&gt;varit avgiftspliktig enligt åldersförsäkringen för jord-&lt;br&gt;brukare inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Perioder av obligatorisk försäkring, som har fullgjorts enligt&lt;br&gt;en annan medlemsstats lagstiftning, antingen enligt ett särskilt&lt;br&gt;system för hantverkare eller, om ett sådant system saknas,&lt;br&gt;enligt ett särskilt system för egenföretagare eller enligt det&lt;br&gt;allmänna systemet, skall beaktas för att uppfylla det krav på&lt;br&gt;obligatorisk försäkring under 216 månader som gäller för&lt;br&gt;rätten till frivilligt utträde ur pensionsförsäkringen för hant-&lt;br&gt;verkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Vid tillämpningen av tysk lagstiftning om obligatorisk sjukför-&lt;br&gt;säkring för pensionärer enligt artikel 165.1.3 a i den tyska&lt;br&gt;lagen om social trygghet (RVO) skall försäkrings- eller bosätt-&lt;br&gt;ningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning och under vilka personen hade rätt till vårdför-&lt;br&gt;måner vid sjukdom, i den utsträckning som behövs, beaktas&lt;br&gt;som försäkringsperioder som har fullgjorts enligt tysk lagstift-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning, om de inte sammanfaller med försäkringsperioder som&lt;br&gt;har fullgjorts enligt denna lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Vid beviljandet av kontantförmåner enligt artikel 182.4, 200.2&lt;br&gt;och 561.1 i den tyska lagen om social trygghet (RVO) till&lt;br&gt;personer som är bosatta i en annan medlemsstat skall de tyska&lt;br&gt;försäkringsinstitutionerna beräkna den nettoinkomst på vilken&lt;br&gt;förmånerna skall baseras som om personerna vore bosatta&lt;br&gt;inom Förbundsrepubliken Tyskland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Om enligt tysk lagstiftning personens hittillsvarande yrke skall&lt;br&gt;beaktas vid bestämmande av hans rätt till pension vid arbetsin-&lt;br&gt;validitet eller arbetsoförmåga, av en gruvarbetares pension vid&lt;br&gt;nedsatt förmåga att arbeta som gruvarbetare eller av en gruv-&lt;br&gt;arbetares pension vid arbetsinvaliditet eller arbetsoförmåga,&lt;br&gt;skall detta fastställas uteslutande på grundval av försäk-&lt;br&gt;ringspliktig verksamhet enligt tysk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;a) Bidrag till äldre anställda, bidrag till äldre egenforetagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och åldersbidrag till jordbrukare skall utges enligt de&lt;br&gt;villkor som gäller för franska arbetare enligt fransk lag-&lt;br&gt;stiftning till alla anställda eller egenforetagare som är&lt;br&gt;medborgare i andra medlemsstater och vilka vid tid-&lt;br&gt;punkten för sin ansökan är bosatta inom franskt territo-&lt;br&gt;rium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Detsamma skall gälla flyktingar och statslösa personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Bestämmelserna i denna förordning skall inte påverka de&lt;br&gt;bestämmelser i fransk lagstiftning enligt vilka uteslutande&lt;br&gt;perioder av arbete som anställd eller perioder som jäm-&lt;br&gt;ställs med sådana eller, i förekommande fall, perioder av&lt;br&gt;arbete som egenforetagare inom den franska republikens&lt;br&gt;europeiska departement och utomeuropeiska departement&lt;br&gt;(Guadeloupe, Guyana, Martinique och Réunion) skall ge&lt;br&gt;rätt till bidrag till äldre anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Det särskilda bidraget och den kumulativa ersättningen enligt&lt;br&gt;den särskilda lagstiftningen om social trygghet i gruvor skall&lt;br&gt;endast utges till anställda i franska gruvor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Lag nr 65-555 av den 10 juli 1965, som ger franska med-&lt;br&gt;borgare som är eller har varit förvärvsverksamma i utlandet&lt;br&gt;rätt att ansluta sig till det frivilliga åldersförsäkringssystemet,&lt;br&gt;skall gälla medborgare i andra medlemsstater på följande&lt;br&gt;villkor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Den förvärvsverksamhet som ger rätt till frivillig försäk-&lt;br&gt;ring enligt det franska systemet får inte bedrivas eller ha&lt;br&gt;bedrivits inom franskt territorium eller inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium, i vilken stat den anställde eller&lt;br&gt;egenföretagaren är medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Den anställde eller egenföretagaren skall, när han ansöker&lt;br&gt;om försäkring enligt lagen, styrka att han antingen har&lt;br&gt;varit bosatt i Frankrike i minst tio år, i en följd eller&lt;br&gt;sammanlagt under flera perioder, eller att han oavbrutet&lt;br&gt;har varit omfattad av fransk lagstiftning, obligatoriskt&lt;br&gt;eller genom frivillig fortsättningsförsäkring, under lika&lt;br&gt;lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr&lt;br&gt;3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Vid beräkningen av det teoretiska beloppet enligt i artikel 46.2&lt;br&gt;a i denna förordning inom system i vilka ålderspensioner&lt;br&gt;beräknas på grundval av pensionspoäng skall den behöriga&lt;br&gt;institutionen, för alla försäkringsår som har fullgjorts enligt en&lt;br&gt;annan medlemsstats lagstiftning, beakta det antal pensions-&lt;br&gt;poäng som fås genom att dividera antalet pensionspoäng som&lt;br&gt;har förvärvats enligt den lagstiftning som denna tillämpar med&lt;br&gt;antalet år som motsvarar dessa poäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;a) Gränsarbetare som är förvärvsverksamma som anställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom en annan medlemsstats territorium än Frankrike och&lt;br&gt;som är bosatta i de franska departementen Haut-Rhin,&lt;br&gt;Bas-Rhin och Moselle skall inom dessa departement vid&lt;br&gt;tillämpningen av artikel 19 i denna förordning ha rätt till&lt;br&gt;vårdförmåner som föreskrivs i det lokala Alsace-Lorraine-&lt;br&gt;systemet enligt dekret nr 46-1428 av den 12 juni 1946 och&lt;br&gt;nr 67-814 av den 25 september 1967.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Dessa bestämmelser gäller också personer som har rätt till&lt;br&gt;förmåner enligt artikel 25.2, 25.3, 28 och 29 i denna&lt;br&gt;förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. &amp;nbsp;GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Utan hinder av bestämmelserna i bilaga 1. del I. punkt E.l&lt;br&gt;gäller artikel 22.1 a i denna förordning en OGA-försäkrad&lt;br&gt;person vars hälsotillstånd kräver omedelbar vård innan han&lt;br&gt;påböijar den anställning för vilken han har rest till en annan&lt;br&gt;medlemsstat än Grekland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Förordningens artikel 10.1 påverkar inte bestämmelsen i&lt;br&gt;artikel 2.4 i dekretlagen nr 4577/66 enligt vilken pensionsbe-&lt;br&gt;talningar från IKA till sådana personer med grekiskt med-&lt;br&gt;borgarskap eller av grekiskt ursprung, som kommer från&lt;br&gt;Egypten eller Turkiet, hålls inne om pensionären utan giltigt&lt;br&gt;skäl vistas i utlandet i mer än sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. &amp;nbsp;IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De anställda, egenforetagare, arbetslösa personer, pensions-&lt;br&gt;sökande och pensionärer samt deras familjemedlemmar som&lt;br&gt;avses i artikel 19.1, 22.1, 22.3, 25.1, 25.3, 26.1, 28a, 29 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 i förordningen och som är bosatta eller vistas i Irland, skall&lt;br&gt;kostnadsfritt ha rätt till all läkarvård som föreskrivs i irländsk&lt;br&gt;lagstiftning när kostnaden för denna vård skall betalas av en&lt;br&gt;institution i en annan medlemsstat än Irland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Familjemedlemmar till en anställd eller egenforetagare som&lt;br&gt;omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning än Irlands och&lt;br&gt;som uppfyller denna lagstiftnings villkor för rätt till förmåner,&lt;br&gt;i förekommande fall med beaktande av förordningens artikel&lt;br&gt;18, skall, om de är bosatta i Irland, kostnadsfritt ha rätt till all&lt;br&gt;läkarvård som föreskrivs i irländsk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för dessa förmåner skall betalas av den institution&lt;br&gt;hos vilken den anställde eller egenföretagaren är försäkrad.&lt;br&gt;Om hustrun till den anställde eller egenföretagaren, eller den&lt;br&gt;person som sköter barnen, är förvärvsverksam i Irland skall&lt;br&gt;dock förmåner till familjemedlemmarna fortsatt betalas av den&lt;br&gt;irländska institutionen i den utsträckning som rätten till sådana&lt;br&gt;förmåner har förvärvats uteslutande enligt bestämmelser i&lt;br&gt;irländsk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Om en anställd som omfattas av irländsk lagstiftning har&lt;br&gt;lämnat en medlemsstats territorium för att under sin anställ-&lt;br&gt;ning bege sig till en annan medlemsstats territorium och råkar&lt;br&gt;ut för ett olycksfall innan han kommer dit, skall hans rätt till&lt;br&gt;förmåner med anledning av olycksfallet fastställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;som om detta olycksfall hade inträffat inom Irlands terri-&lt;br&gt;torium, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;utan att man beaktar att han inte befann sig inom Irlands&lt;br&gt;territorium, när man avgör om han till följd av sin anställ-&lt;br&gt;ning var försäkrad enligt denna lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2 på irländsk&lt;br&gt;lagstiftning skall invaliditets-, ålders- och änkepensioner anses&lt;br&gt;som förmåner av samma slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Vid beräkningen av inkomster som underlag för inkomstrela-&lt;br&gt;terade förmåner som enligt irländsk lagstiftning utges tillsam-&lt;br&gt;mans med sjuk-, moderskaps- och arbetslöshetsförmåner skall,&lt;br&gt;utan hinder av bestämmelserna i förordningens artikel 23.1&lt;br&gt;och 68.1, ett belopp som är lika med den genomsnittliga&lt;br&gt;veckolönen för året i fråga för manliga respektive kvinnliga&lt;br&gt;anställda tillgodoräknas den anställde för vaije vecka som han&lt;br&gt;fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning&lt;br&gt;under det aktuella inkomstskatteåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av artikel 40.3 a ii skall endast sådana&lt;br&gt;perioder beaktas under vilka den anställde eller egenföretaga-&lt;br&gt;ren var arbetsoförmögen enligt irländsk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av artikel 44.2 i fall då det för rätt till&lt;br&gt;ålderspension krävs att man avstår från förvärvsarbete skall en&lt;br&gt;anställd anses uttryckligen ha begärt uppskov med beviljande&lt;br&gt;av ålderspension till vilken han skulle ha rätt enligt Irlands&lt;br&gt;lagstiftning om han fortsätter att förvärvsarbeta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Intill den 31 december 1983 skall vid tillämpning av irländsk&lt;br&gt;lagstiftning om andra förmåner än familjeförmåner och vård-&lt;br&gt;förmåner vid sjukdom och moderskap, inga andra perioder&lt;br&gt;tillgodoräknas om sådana som personen fullgjort som anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. &amp;nbsp;ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Utan hinder av bestämmelserna i artikel 94.2 i denna förord-&lt;br&gt;ning skall försäkringsperioder, eller perioder som betraktas&lt;br&gt;som sådana, som har fullgjorts före den 1 januari 1946 enligt&lt;br&gt;luxemburgsk lagstiftning om pensionsförsäkring vid invalidi-&lt;br&gt;tet, ålderdom eller dödsfall beaktas vid tillämpningen av denna&lt;br&gt;lagstiftning endast i sådan omfattning att rättigheter under&lt;br&gt;förvärvande var bevarade till den 1 januari 1959, eller senare&lt;br&gt;kunde återfås enligt endast denna lagstiftning eller enligt&lt;br&gt;gällande eller kommande bilaterala konventioner. I fall där&lt;br&gt;flera bilaterala konventioner gäller skall de äldsta försäkrings-&lt;br&gt;periodema eller perioderna som betraktas som sådana beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Vid beviljandet av den fasta delen av luxemburgska pensioner&lt;br&gt;skall försäkringsperioder enligt luxemburgsk lagstiftning, som&lt;br&gt;har fullgjorts av anställda eller egenföretagare som inte är&lt;br&gt;bosatta inom luxemburgskt territorium, från den 1 oktober&lt;br&gt;1972 anses som bosättningsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Artikel 22.2 andra stycket i denna förordning påverkar inte&lt;br&gt;bestämmelserna i luxemburgsk lagstiftning enligt vilken sjuk-&lt;br&gt;kassans godkännade av behandling utomlands inte kan vägras&lt;br&gt;då den nödvändiga behandlingen inte kan ges i storhertig-&lt;br&gt;dömet Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. &amp;nbsp;NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr&lt;br&gt;2332/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr&lt;br&gt;2332/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Tillämpning av nederländsk lagstiftning om allmän försäkring&lt;br&gt;för änkor och barn som mist en av föräldrarna eller båda&lt;br&gt;föräldrarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens&lt;br&gt;artikel 46.2 skall perioder före den 1 oktober 1959, under&lt;br&gt;vilka den anställde eller egenföretagaren var bosatt inom&lt;br&gt;Nederländernas territorium efter fyllda 15 år eller under&lt;br&gt;vilka han, medan han var bosatt inom en annan medlems-&lt;br&gt;stats territorium, var förvärvsverksam som anställd i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna för en arbetsgivare där, också betraktas&lt;br&gt;som försäkringsperioder som har fullgjorts enligt neder-&lt;br&gt;ländsk lagstiftning om allmän försäkring för änkor och för&lt;br&gt;bam som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) De perioder som skall beaktas vid tillämpningen av be-&lt;br&gt;stämmelserna i punkt a skall inte beaktas om de samman-&lt;br&gt;faller med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en&lt;br&gt;annan stats lagstiftning om efterlevandepension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Tillämpning av den nederländska lagstiftningen om försäkring&lt;br&gt;mot arbetsoförmåga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall neder-&lt;br&gt;ländska institutioner rätta sig efter följande bestämmelser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Om personen, när arbetsoförmågan eller den därpå följande&lt;br&gt;invaliditeten inträffade, var en anställd enligt förordningens&lt;br&gt;artikel 1 a skall den behöriga institutionen fastställa kontant-&lt;br&gt;förmånernas belopp enligt bestämmelserna i lagen om försäk-&lt;br&gt;ring mot arbetsoförmåga (WAO) av den 18 februari 1966,&lt;br&gt;med beaktande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den ovan-&lt;br&gt;nämnda lagen av den 18 februari 1966 (WAO),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;försäkringsperioder som har fullgjorts efter 15 års ålder&lt;br&gt;enligt lagen om arbetsoförmåga (AAW) av den 11&lt;br&gt;december 1975, under förutsättning att de inte samman-&lt;br&gt;faller med försäkringsperioder som har fullgjorts av per-&lt;br&gt;sonen enligt den ovannämnda lagen av den 18 februari&lt;br&gt;1966 (WAO), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— perioder av avlönat arbete och motsvarande perioder som&lt;br&gt;har fullgjorts i Nederländerna före den 1 juli 1967.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Om personen, när arbetsoförmågan eller den därpå följande&lt;br&gt;invaliditeten inträffade, inte var anställd i den mening som&lt;br&gt;avses i förordningens artikel 1 a, skall den behöriga institu-&lt;br&gt;tionen fastställa kontantförmånernas belopp enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i lagen om arbetsoförmåga (AAW) av den 11 december&lt;br&gt;1975, med beaktande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;försäkringsperioder som personen har fullgjort efter 15&lt;br&gt;års ålder enligt den ovannämnda lagen av den 11 decem-&lt;br&gt;ber 1975 (AAW),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;försäkringsperioder som har fullgjorts enligt lagen om&lt;br&gt;försäkring mot arbetsoförmåga (WAO) av den 18 februari&lt;br&gt;1966, under förutsättning att de inte sammanfaller med&lt;br&gt;försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den ovan-&lt;br&gt;nämnda lagen av den 11 december 1975 (AAW), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— perioder av avlönat arbete och motsvarande perioder som&lt;br&gt;har fullgjorts i Nederländerna före den 1 juli 1967.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Tillämpning av nederländsk lagstiftning om familjebidrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) En anställd eller egenforetagare som blir omfattad av&lt;br&gt;nederländsk lagstiftning om familjeförmåner under ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvartal och som första dagen i detta kvartal omfattas av&lt;br&gt;en annan medlemsstats motsvarande lagstiftning skall&lt;br&gt;anses försäkrad enligt nederländsk lagstiftning från och&lt;br&gt;med denna första dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Storleken på de familjeförmåner, till vilka en anställd&lt;br&gt;eller en egenforetagare som enligt a anses försäkrad enligt&lt;br&gt;nederländsk lagstiftning om familjeförmåner har rätt, skall&lt;br&gt;fastställas enligt närmare regler i den tillämpningsförord-&lt;br&gt;ning som avses i förordningens artikel 98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Tillämpning av vissa övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 45.1 skall inte gälla fastställande av rätt till förmåner&lt;br&gt;enligt övergångsbestämmelserna i lagstiftningarna om allmän&lt;br&gt;åldersförsäkring (artikel 46), om allmän försäkring för änkor&lt;br&gt;och för bam, som mist en av föräldrarna eller båda föräldrar-&lt;br&gt;na, och om allmän försäkring mot arbetsoförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;När en person som normalt är bosatt i Gibraltar, eller som&lt;br&gt;sedan han senast anlände till Gibraltar har varit skyldig att&lt;br&gt;betala avgifter enligt Gibraltars lagstiftning, såsom anställd&lt;br&gt;ansöker om befrielse från betalningen av avgifter under en&lt;br&gt;viss tid till följd av arbetsoförmåga, moderskap eller arbets-&lt;br&gt;löshet och begär att avgifter för denna period skall gottskrivas&lt;br&gt;honom, skall vid prövningen av hans ansökan varje period&lt;br&gt;under vilken han har arbetat inom en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium än Storbritanniens, Nordirlands eller Gibraltars&lt;br&gt;{Förenade konungariket) betraktas som en period under vilken&lt;br&gt;han har varit anställd i Gibraltar och för vilken han har betalat&lt;br&gt;avgifter som anställd enligt Gibraltars lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr&lt;br&gt;1660/85.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;a) Om en arbetslöshetsförmån enligt Förenade konungarikets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftning utges till en person enligt förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71.1 a ii eller b ii, skall försäkrings- eller anställnings-&lt;br&gt;perioder eller perioder som egenforetagare, som har&lt;br&gt;fullgjorts av denna person enligt en annan medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning, betraktas som perioder av vistelse i Storbri-&lt;br&gt;tannien eller, i förekommande fall i Nordirland, för att&lt;br&gt;uppfylla kraven på en viss vistelseperiod i Storbritannien&lt;br&gt;eller, i förekommande fall Nordirland, för rätt till barn-&lt;br&gt;förmåner enligt Förenade konungarikets lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Om Förenade konungarikets lagstiftning enligt förord-&lt;br&gt;ningens avdelning II skall tillämpas på en anställd eller&lt;br&gt;egenforetagare som inte uppfyller ett villkor om bamför-&lt;br&gt;måner i den lagstiftningen, gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Om villkoret avser vistelse i Storbritannien eller, i&lt;br&gt;förekommande fall Nordirland, skall han, vid pröv-&lt;br&gt;ningen av om villkoret är uppfyllt, behandlas som om&lt;br&gt;han vistades där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;Om villkoret avser en vistelseperiod i Storbritannien&lt;br&gt;eller, i förekommande fall, Nordirland, skall sådana&lt;br&gt;försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder&lt;br&gt;av verksamhet som egenföretagare, som personen har&lt;br&gt;fullgjort enligt en annan medlemsstats lagstiftning,&lt;br&gt;anses som vistelseperioder i Storbritannien eller, i&lt;br&gt;förekommande fall, Nordirland vid prövningen av om&lt;br&gt;villkoret är uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) För rätt till familjebidrag enligt Gibraltars lagstiftning&lt;br&gt;skall bestämmelserna i a och b ovan gälla på motsvarande&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 1) Vid fastställande av rätt till moderskapsförmåner skall&lt;br&gt;försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder av&lt;br&gt;verksamhet som egenforetagare, som har fullgjorts enligt&lt;br&gt;en annan medlemsstats lagstiftning, anses som perioder av&lt;br&gt;vistelse i Storbritannien eller, i förekommande fall Nord-&lt;br&gt;irland, varvid bestämmelserna i förordningens artikel 18.1&lt;br&gt;skall tillämpas som om med begreppet bosättningsperioder&lt;br&gt;i nämnda artikel avsågs vistelseperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kvinna som omfattas av Förenade konungarikets&lt;br&gt;lagstiftning enligt bestämmelserna i förordningens avdel-&lt;br&gt;ning II inte uppfyller villkoret i denna lagstiftning om&lt;br&gt;vistelse i Storbritannien eller, i förekommande fall Nord-&lt;br&gt;irland, vid tidpunkten för ansökan eller tidpunkten för&lt;br&gt;förlossningen, skall hon anses uppfylla detta villkor om&lt;br&gt;hon vid den ifrågavarande tidpunkten befann sig i en&lt;br&gt;annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Om en kvinna, vars make omfattas eller senast har omfat-&lt;br&gt;tats av Förenade konungarikets lagstiftning som anställd&lt;br&gt;eller egenforetagare enligt bestämmelserna i förordningens&lt;br&gt;avdelning II, inte uppfyller nedanstående villkor som&lt;br&gt;föreskrivs i Förenade konungarikets lagstiftning för&lt;br&gt;moderskapsbidrag, gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Villkoret om vistelse Storbritannien eller, i förekom-&lt;br&gt;mande fall, Nordirland vid tidpunkten för ansökan&lt;br&gt;eller förlossningen, skall anses uppfyllt om hon till-&lt;br&gt;sammans med sin make befann sig i en annan med-&lt;br&gt;lemsstat vid den ifrågavarande tidpunkten eller, om&lt;br&gt;hennes make avlider inom sex månader före denna&lt;br&gt;tidpunkt, om hon var bosatt tillsammans med honom&lt;br&gt;i en annan medlemsstat vid tidpunkten för hans död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;I fråga om villkoret om en vistelseperiod i Storbritan-&lt;br&gt;nien eller, i förekommande fall, Nordirland som&lt;br&gt;överstiger 182 dagar under de 52 veckor som omedel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bart har föregått den förväntade förlossningsveckan Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;eller, i förekommande fall, tidpunkten för förloss- Bilaga 4.1&lt;br&gt;ningen, skall de försäkrings- eller anställningsperioder&lt;br&gt;eller perioder av verksamhet som egenföretagare, som&lt;br&gt;hennes make har fullgjort enligt en annan medlems-&lt;br&gt;stats lagstiftning, anses som vistelseperioder i Storbri-&lt;br&gt;tannien eller, i förekommande fall, Nordirland, om&lt;br&gt;hon var bosatt tillsammans med honom under dessa&lt;br&gt;perioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;En anställd eller egenforetagare som omfattas av Förenade&lt;br&gt;konungarikets lagstiftning enligt förordningens avdelning II&lt;br&gt;skall vid fastställande av rätt till tillsynsbidrag behandlas som&lt;br&gt;om han hade varit normalt bosatt i Förenade konungariket och&lt;br&gt;hade befunnit sig där under de försäkrings- eller anställnings-&lt;br&gt;perioder som han har fullgjort inom en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium eller enligt en annan medlemsstats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Om en anställd, som omfattas av Förenade konungarikets&lt;br&gt;lagstiftning råkar ut för en olycka efter att ha lämnat en med-&lt;br&gt;lemsstats territorium för att i sin anställning resa till en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium men innan han kommer dit, skall&lt;br&gt;hans rätt till förmåner till följd av detta olycksfall bestämmas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;som om olycksfallet hade inträffat inom Förenade&lt;br&gt;konungarikets territorium, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;fastställandet av om han var anställd (employed eamer)&lt;br&gt;enligt Storbritanniens eller Nordirlands lagstiftning eller&lt;br&gt;en anställd (employed person) enligt Gibraltars lagstiftning&lt;br&gt;skall ske utan hänsyn till hans bortovaro från Storbritan-&lt;br&gt;niens, Nordirlands eller Gibraltars territorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;Förordningen gäller inte bestämmelser i Förenade konunga-&lt;br&gt;rikets lagstiftning om ikraftträdande av avtal om social trygg-&lt;br&gt;het som har slutits mellan Förenade konungariket och en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av förordningens avdelning III kapitel 3&lt;br&gt;skall progressiva (graduated) avgifter som betalas av den&lt;br&gt;försäkrade personen enligt Förenade konungarikets lagstiftning&lt;br&gt;eller progressiva pensionsförmåner som utbetalas enligt denna&lt;br&gt;lagstiftning inte beaktas. Beloppet av de progressiva förmåner-&lt;br&gt;na skall läggas till beloppet av de förmåner som betalas ut&lt;br&gt;enligt Förenade konungarikets lagstiftning och som fastställs&lt;br&gt;enligt det nämnda kapitlet. Summan av dessa två belopp skall&lt;br&gt;utgöra den förmån som faktiskt skall utges till personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2 på Förenade&lt;br&gt;konungarikets lagstiftning skall invaliditets-, ålders- och änke-&lt;br&gt;pensioner anses som förmåner av samma slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Vid tillämpningen av författningen om avgiftsfri socialförsäk-&lt;br&gt;ringsförmån och arbetslöshetsförsäkring (Gibraltar), skall&lt;br&gt;vaije person som omfattas av denna förordning anses vara&lt;br&gt;normalt bosatt i Gibraltar, om han är bosatt i en medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Vid tillämpningen av förordningens artikel 10, 27, 28, 28a,&lt;br&gt;29, 30 och 31 skall tillsynsbidrag som utges till en anställd&lt;br&gt;eller egenforetagare enligt Förenade konungarikets lagstiftning&lt;br&gt;anses som en invaliditetsförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Vid tillämpningen av förordningens artikel 10.1 skall vaije&lt;br&gt;förmånstagare enligt Förenade konungarikets lagstiftning som&lt;br&gt;vistas inom en annan medlemsstats territorium behandlas som&lt;br&gt;om han under denna vistelse vore bosatt inom denna andra&lt;br&gt;medlemsstats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 1) Vid beräkningen av en inkomstfaktor i syfte att fastställa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt till förmåner enligt Förenade konungarikets lagstift-&lt;br&gt;ning skall, om något annat inte följer av punkt 15, varje&lt;br&gt;vecka under vilken en anställd eller egenforetagare har&lt;br&gt;varit omfattad av en annan medlemsstats lagstiftning och&lt;br&gt;som påböijades under det aktuella beskattningsåret enligt&lt;br&gt;Förenade konungarikets lagstiftning beaktas på följande&lt;br&gt;sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;i) För vaije försäkrings-, anställnings- eller bosätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsvecka som anställd skall personen anses ha&lt;br&gt;betalat avgifter som en anställd på grundval av&lt;br&gt;inkomster som motsvarar två tredjedelar av detta&lt;br&gt;års övre inkomstgräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) För vaije försäkrings- eller bosättningsvecka eller&lt;br&gt;vecka som egenforetagare skall personen anses ha&lt;br&gt;betalat klass-2-avgifter som egenforetagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;För vaije hel vecka under vilken personen har full-&lt;br&gt;gjort en period som godtas som försäkrings-, anställ-&lt;br&gt;nings- eller bosättningsperiod eller som period som&lt;br&gt;egenforetagare skall han anses ha tillgodoräknats en&lt;br&gt;avgift, dock endast i den utsträckning som behövs för&lt;br&gt;att hans inkomstfaktor detta år skall uppnå den nivå&lt;br&gt;som krävs för att detta år skall kunna tillgodoräknas&lt;br&gt;enligt Förenade konungarikets lagstiftning om till-&lt;br&gt;godoräknande av avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) För att omvandla en inkomstfaktor till försäkringsperioder&lt;br&gt;skall inkomstfaktom for det aktuella beskattningsåret&lt;br&gt;enligt Förenade konungarikets lagstiftning divideras med&lt;br&gt;detta års lägsta inkomstgräns. Resultatet skall anges som&lt;br&gt;ett helt tal utan hänsyn till återstående decimaler. Det tal&lt;br&gt;som har beräknats på detta sätt skall anses motsvara an-&lt;br&gt;talet försäkringsveckor som har fullgjorts enligt Förenade&lt;br&gt;konungarikets lagstiftning under detta år, under förutsätt-&lt;br&gt;ning att talet inte överstiger det antal veckor under vilka&lt;br&gt;personen under året var omfattad av denna lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Vid tillämpningen av artikel 40.3 a ii skall endast perioder&lt;br&gt;beaktas under vilka den anställde eller egenföretagaren var&lt;br&gt;arbetsoförmögen enligt Förenade konungarikets lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. 1) Vid beräkningen enligt artikel 46.2 a av det teoretiska&lt;br&gt;beloppet för den del av pensionen som består av en&lt;br&gt;tilläggsdel enligt Förenade konungarikets lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;skall uttrycket &amp;quot;inkomster, avgifter eller ökningar&amp;quot; i&lt;br&gt;förordningens artikel 47.1 b förstås som ett överskott&lt;br&gt;i inkomstfaktorer som detta definieras i lagen om&lt;br&gt;socialförsäkringspensioner, Social Security Pensions&lt;br&gt;Act 1975, eller, i förekommande fall, författningen&lt;br&gt;om socialförsäkringspensioner (Nordirland), Social&lt;br&gt;Security Pensions Order 1975,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;skall det genomsnittliga överskottet i inkomst faktorer&lt;br&gt;beräknas enligt förordningens artikel 47.1 b, tolkad&lt;br&gt;på det sätt som anges i a ovan, genom att de samman-&lt;br&gt;lagda överskotten som har registrerats enligt lagstift-&lt;br&gt;ning divideras med det antal beskattningsår enligt&lt;br&gt;Förenade konungarikets lagstiftning (inklusive beskatt-&lt;br&gt;ningsår med delinkomst) som har fullgjorts enligt&lt;br&gt;denna lagstiftning sedan den 2 april 1978 och som&lt;br&gt;ligger inom den aktuella försäkringsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Uttrycket &amp;quot;försäkrings- eller bosättningsperioder&amp;quot; i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 46.2 skall vid beräkningen av storleken av&lt;br&gt;den del av pensionen, som består av en tilläggsdel enligt&lt;br&gt;Förenade konungarikets lagstiftning, förstås som för-&lt;br&gt;säkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts&lt;br&gt;sedan den 6 april 1978.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Förordningens artikel 14c. 1 b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällen vid vilka en person samtidigt skall omfattas av lagstiftningen&lt;br&gt;i två medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När en person är egenforetagare i Belgien och anställd i en annan&lt;br&gt;medlemsstat än Belgien eller Luxemburg. För Luxemburg skall&lt;br&gt;skriftväxlingen den 10 och 12 juli 1968 mellan Belgien och&lt;br&gt;Luxemburg gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När en person som är bosatt i Danmark är egenforetagare i&lt;br&gt;Danmark och anställd i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vad avser olycksfallsförsäkringen inom jordbruket och ålderspen-&lt;br&gt;sionsförsäkringen för jordbrukare: när en person är egenforetagare&lt;br&gt;inom jordbruket i Tyskland och anställd i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När en person är egenforetagare i Frankrike och anställd i en&lt;br&gt;annan medlemsstat än Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När en person är egenforetagare inom jordbruket i Frankrike och&lt;br&gt;anställd i Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När en person är egenforetagare i Grekland och anställd i en&lt;br&gt;annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När en person är egenforetagare i Italien och anställd i en annan&lt;br&gt;medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när&lt;br&gt;anställda, egenforetagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom&lt;br&gt;gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING I: ALLMÄNNA BESTÄMMELSER (artikel 1-4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING II: TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS&lt;br&gt;ALLMÄNNA BESTÄMMELSER (artikel 5-10)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING III: TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS BE-&lt;br&gt;STÄMMELSER OM BESTÄMMANDE AV&lt;br&gt;TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING (artiklarna&lt;br&gt;11-14)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING IV: TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS SÄR-&lt;br&gt;SKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA SLAG&lt;br&gt;AV FÖRMÅNER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1: Allmänna regler om sammanläggning av&lt;br&gt;perioder (artikel 15)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2: Sjukdom och moderskap (artikel&lt;br&gt;16—34)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3: Invaliditet, ålderdom och dödsfall (pen-&lt;br&gt;sioner) (artikel 35—59)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4: Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar&lt;br&gt;(artikel 60-77)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 5: Dödsfallsersättningar (artikel 78 och 79)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 6: Arbetslöshetsförmåner (artikel 80—84)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 7: Familjeförmåner och familjebidrag&lt;br&gt;(artikel 85—89)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 8: Förmåner för pensionärers minderåriga&lt;br&gt;bam och för bam som mist en av för-&lt;br&gt;äldrarna eller båda föräldrarna (artikel&lt;br&gt;90—92)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING V: FINANSIELLA BESTÄMMELSER (artikel&lt;br&gt;93-107)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VI: DIVERSE BESTÄMMELSER (artikel 108—117)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VII: ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER&lt;br&gt;(artikel 118—122)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BILAGOR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behöriga myndigheter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Behöriga institutioner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Institutioner på bosättningsorten och institutioner på&lt;br&gt;vistelseorten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förbindelseorgan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsbestämmelser i bilaterala konventioner som&lt;br&gt;fortfarande gäller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förfarande vid betalning av förmåner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Banker&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utgivande av familjeförmåner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av den genomsnittliga årskostnaden för vård-&lt;br&gt;förmåner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Institutioner och organ som har utsetts av de behöriga&lt;br&gt;myndigheterna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;System som avses i förordningens artikel 35.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna förordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;avses med förordning förordning (EEG) nr 1408/71,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;avses med tillämpningsförordning denna förordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gäller de definitioner som har slagits fast i artikel 1 i förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standardblanketter — Information om lagstiftning — Handböcker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Blanketter för intyg, bestyrkta utlåtanden, deklarationer, ansök-&lt;br&gt;ningar och andra handlingar som behövs för tillämpningen av förord-&lt;br&gt;ningen och tillämpningsförordningen skall utarbetas av Administrativa&lt;br&gt;kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två medlemsstater eller deras behöriga myndigheter kan efter samråd&lt;br&gt;med Administrativa kommissionen komma överens om att sinsemellan&lt;br&gt;använda förenklade blanketter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Administrativa kommissionen kan för de behöriga myndigheternas&lt;br&gt;räkning i vaije medlemsstat samla in information om bestämmelserna i&lt;br&gt;de nationella lagstiftningar som omfattas av förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Administrativa kommissionen skall utarbeta handböcker för att&lt;br&gt;informera berörda personer om deras rättigheter och om de administra-&lt;br&gt;tiva formaliteter som skall följas vid utnyttjande av dessa rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd skall ske med Rådgivande kommittén innan sådana handböcker&lt;br&gt;utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbindelseorgan — Kontakter mellan institutioner och mellan&lt;br&gt;förtnånstagare och institutioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De behöriga myndigheterna kan utse förbindelseorgan som får ta&lt;br&gt;direkt kontakt med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vaije institution i en medlemsstat och vaije person som är bosatt&lt;br&gt;eller vistas inom en medlemsstats territorium kan, antingen direkt eller&lt;br&gt;genom förbindelseorganen, lämna in en ansökan hos en annan medlems-&lt;br&gt;stats institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna i vaije&lt;br&gt;medlemsstat förtecknas i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De behöriga institutionerna i vaije medlemsstat förtecknas i bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bosättningsortens och vistelseortens institutioner i vaije medlems-&lt;br&gt;stat förtecknas i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De förbindelseorgan som har utsetts enligt tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 3.1 förtecknas i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De bestämmelser som avses i tillämpningsförordningens artiklar 5,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53.3, 104, 105.2, 116 och 121 förtecknas i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det förfarande för utbetalning av förmåner som har valts av de&lt;br&gt;institutioner, som svarar för utbetalningen av förmåner i vaije medlems-&lt;br&gt;stat enligt tillämpningsförordningens artikel 53.1, förtecknas i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Namnen på och huvudkontoren för de banker som avses i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel 55.1 förtecknas i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De medlemsstater för vilka bestämmelserna i tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 10a. 1 d gäller i deras inbördes kontakter förtecknas i&lt;br&gt;bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De system som skall beaktas vid beräkningen av den genomsnitt-&lt;br&gt;liga årskostnaden för vårdförmåner enligt tilllämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 94.3 a och 95.3 a förtecknas i bilaga 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;I bilaga 10 förtecknas de institutioner eller organ som har utsetts&lt;br&gt;av de behöriga myndigheterna enligt framför allt följande bestämmelser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förordningen: artikel 14d.2 och 17,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;tillämpningsförordningen: artikel 6.1, 11.1, 11a. 1, 12a, 13.2 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3, 14.1—3, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 85.2, 86.2, 89.1, 91.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102.2, 109, 110 och 113.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;I bilaga 11 förtecknas det eller de system som avses i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 35.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING ll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS ALLMÄNNA&lt;br&gt;BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 6 och 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av tillämpningsförordningen i stället för avtal om tillämp-&lt;br&gt;ning av konventioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsförordningens bestämmelser skall ersätta de bestämmelser&lt;br&gt;i överenskommelserna för tillämpning av de konventioner som avses i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordningens artikel 6. De skall även ersätta bestämmelser om tillämp-&lt;br&gt;ningen av de konventionsbestämmelser som avses i förordningens ar-&lt;br&gt;tikel 7.2 c, i den mån de inte är förtecknade i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträde till frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en person, med beaktande av förordningens artikel 9 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3, uppfyller villkoren för tillträde till en frivillig försäkring eller en&lt;br&gt;frivillig fortsättningsförsäkring för invaliditet, ålderdom och dödsfall&lt;br&gt;(pensioner) i flera system i en medlemsstats lagstiftning och om han inte&lt;br&gt;har omfattats av obligatorisk försäkring enligt ett av dessa system på&lt;br&gt;grund av sin senaste anställning eller period av verksamhet som egen-&lt;br&gt;företagare kan han enligt de nämnda artiklarna ansluta sig till det sys-&lt;br&gt;tem för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring som&lt;br&gt;föreskrivs i denna medlemsstats lagstiftning eller, om ett sådant saknas,&lt;br&gt;enligt det system som han själv väljer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att göra sin rätt enligt bestämmelserna i förordningens artikel&lt;br&gt;9.2 gällande, skall en person till institutionen i den berörda med-&lt;br&gt;lemsstaten lämna in ett intyg om de försäkrings- eller bosätt-&lt;br&gt;ningsperioder som han har fullgjort enligt en annan medlemsstats lag-&lt;br&gt;stiftning. Ett sådant intyg skall på begäran av personen i fråga utfärdas&lt;br&gt;av den institution eller de institutioner som tillämpar de lagstiftningar&lt;br&gt;enligt vilka han har fullgjort dessa perioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna regler för tillämpningen av bestämmelser om förhindrande av&lt;br&gt;sammanträffande av förmåner — Tilllämpning av dessa bestämmelser&lt;br&gt;på förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om en person som har rätt till en förmån enligt en medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning också har rätt till förmåner enligt en eller flera andra med-&lt;br&gt;lemsstaters lagstiftning skall följande regler gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om tillämpningen av förordningens artikel 12.2 eller 12.3 medför&lt;br&gt;en minskning eller ett samtidigt innehållande av dessa förmåner&lt;br&gt;får ingen av dem minskas eller innehållas med ett belopp som är&lt;br&gt;större än det belopp som erhålls genom att dela det belopp, som&lt;br&gt;skall minskas eller innehållas enligt den lagstiftning enligt vilken&lt;br&gt;förmånen skall utges, med antalet förmåner som skall minskas&lt;br&gt;eller innehållas och som personen har rätt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beträffande förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pen-&lt;br&gt;sioner) som utges enligt förordningens artikel 46.2 av en med-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lemsstats institution skall denna beakta alla förmåner av annat slag&lt;br&gt;och vaije inkomst eller ersättning som kan medföra en minskning&lt;br&gt;eller ett innehållande av den förmån som skall utges av denna&lt;br&gt;institution, dock inte för beräkningen av det teoretiska belopp som&lt;br&gt;avses i förordningens artikel 46.2 a utan uteslutande för minsk-&lt;br&gt;ningen eller innehållandet av det belopp som avses i förordningens&lt;br&gt;artikel 46.2 b. Endast en del av det totala beloppet av en sådan&lt;br&gt;förmån eller ersättning skall dock beaktas och denna del skall&lt;br&gt;beräknas i proportion till längden av de försäkringsperioder som&lt;br&gt;har fullgjorts enligt förordningens artikel 46.2 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Beträffande förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pen-&lt;br&gt;sioner) som utges av en medlemsstats institution enligt första&lt;br&gt;stycket i förordningens artikel 46.1 skall denna institution i fall då&lt;br&gt;förordningens artikel 46.3 gäller beakta alla förmåner av ett annat&lt;br&gt;slag och vaije inkomst eller ersättning som kan medföra en minsk-&lt;br&gt;ning eller ett innehållande av den förmån som skall utges av denna&lt;br&gt;institution, dock inte för beräkningen av det belopp som avses i&lt;br&gt;förordningens artikel 46.1 utan uteslutande för minskningen eller&lt;br&gt;innehållandet av det belopp som följer av tillämpningen av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 46.3. Endast en del av det totala beloppet av dessa&lt;br&gt;förmåner eller denna inkomst eller ersättning skall dock beaktas&lt;br&gt;och denna del skall beräknas genom att man på detta belopp&lt;br&gt;tillämpar en koefficient som motsvarar proportionen mellan det&lt;br&gt;förmånsbelopp som följer av tillämpningen av förordningens ar-&lt;br&gt;tikel 46.3 och det belopp som följer av tillämpningen av första&lt;br&gt;stycket i förordningens artikel 46.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2—4 skall de be-&lt;br&gt;höriga institutionerna på begäran lämna varandra alla upplysningar som&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpliga regler vid samtidig rätt till förmåner vid sjukdom eller&lt;br&gt;moderskap enligt flera medlemsstaters lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en anställd eller egenföretagare eller en medlem av hans&lt;br&gt;familj har rätt till moderskapsförmåner enligt två eller flera medlems-&lt;br&gt;staters lagstiftning skall dessa förmåner uteslutande utges enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i den medlemsstat inom vars territorium förlossningen har ägt&lt;br&gt;rum eller, om förlossningen inte har ägt rum inom någon av dessa&lt;br&gt;medlemsstaters territorier, uteslutande enligt den medlemsstats lagstift-&lt;br&gt;ning som den anställde eller egenföretagaren senast har varit omfattad&lt;br&gt;av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en anställd eller egenföretagare för samma period av arbets-&lt;br&gt;förmåga har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i Irland och&lt;br&gt;lagstiftningen i Storbritannien, Nordirland eller Gibraltar (Förenade&lt;br&gt;konungariket), skall dessa förmåner beviljas uteslutande enligt den&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning som personen senast har varit omfattad av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpliga regler vid samtidig rätt till förmåner vid sjukdom, förmåner&lt;br&gt;vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom enligt grekisk lagstiftning&lt;br&gt;och en eller flera andra medlemsstaters lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en anställd eller egenforetagare eller en medlem av hans familj&lt;br&gt;under samma period har rätt till förmåner vid sjukdom, olycksfall i&lt;br&gt;arbetet eller arbetssjukdom enligt grekisk lagstiftning och enligt en eller&lt;br&gt;flera andra medlemsstaters lagstiftning, skall dessa förmåner uteslutande&lt;br&gt;beviljas enligt den lagstiftning som personen senast har varit omfattad&lt;br&gt;av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpliga regler vid samtidig rätt till dödsfallsersättning enligt flera&lt;br&gt;medlemsstaters lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ett dödsfall inträffar inom en medlemsstats territorium skall&lt;br&gt;endast den rätt till dödsfallsersättning behållas som har förvärvats enligt&lt;br&gt;denna medlemsstats lagstiftning, medan den rätt som har förvärvats&lt;br&gt;enligt andra medlemsstaters lagstiftning skall falla bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ett dödsfall inträffar inom en medlemsstats territorium och&lt;br&gt;rätten till dödsfallsersättning har förvärvats enligt två eller flera andra&lt;br&gt;medlemsstaters lagstiftning eller om ett dödsfall inträffar utanför med-&lt;br&gt;lemsstaternas territorier och rätten har förvärvats enligt två eller flera&lt;br&gt;medlemsstaters lagstiftning, skall endast den rätt behållas som har för-&lt;br&gt;värvats enligt den medlemsstats lagstiftning som den avlidne senast var&lt;br&gt;omfattad av, medan den rätt som har förvärvats enligt andra med-&lt;br&gt;lemsstaters lagstiftning skall falla bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpliga regler vid samtidig rätt till arbetslöshetsförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en anställd eller egenforetagare, som har rätt till arbetslöshetsför-&lt;br&gt;måner enligt en medlemsstats lagstiftning som han enligt förordningens&lt;br&gt;artikel 69 var omfattad av under sin senaste anställning eller verksamhet&lt;br&gt;som egenforetagare, reser till Grekland där han också har rätt till ar-&lt;br&gt;betslöshetsförmåner på grund av en period av försäkring, anställning&lt;br&gt;eller verksamhet som egenforetagare, som tidigare har fullgjorts enligt&lt;br&gt;grekisk lagstiftning, skall rätten till förmåner enligt grekisk lagstiftning&lt;br&gt;innehållas under den tid som föreskrivs i förordningens artikel 69.1 c.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpliga regler vid samtidig rätt till familjeförmåner eller familje-&lt;br&gt;bidrag för anställda eller egenföretagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr&lt;br&gt;1660/85.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en anställd som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat&lt;br&gt;har rätt till familjebidrag på grund av försäkrings- eller anställnings-&lt;br&gt;perioder som tidigare har fullgjorts enligt grekisk lagstiftning skall&lt;br&gt;bidragen innehållas så länge familjeförmåner eller familjebidrag med&lt;br&gt;tillämpning av förordningens artikel 73 och 74 skall utges för samma tid&lt;br&gt;och samma familjemedlem enligt lagstiftningen i den första medlemssta-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS BESTÄMMELSER OM&lt;br&gt;BESTÄMMANDE AV TILLÄM PLIG LAGSTIFTNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 13—17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formaliteter när en anställd sänts ut enligt förordningens artikel 14.1&lt;br&gt;och 14b. 1 och när överenskommelser slutits enligt förordningens artikel&lt;br&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;medlemsstat, vars lagstiftning skall fortsätta att gälla, skall i följande&lt;br&gt;fall utfärda ett intyg som anger att en anställd skall fortsätta att omfattas&lt;br&gt;av denna lagstiftning fram till ett visst datum:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;På begäran av den anställde eller dennes arbetsgivare i fall som&lt;br&gt;avses i förordningens artikel 14.1 och 14b. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;I fall där förordningens artikel 17 gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det samtycke som föreskrivs för fall som avses i förordningens&lt;br&gt;artikel 14.1 b och 14b skall begäras av arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formaliteter enligt förordningens artikel 14a. 1 och 14b. 2 och i fall av&lt;br&gt;överenskommelser enligt förordningens artikel 17 då arbete utförs inom&lt;br&gt;en annan medlemsstats territorium än det inom vilket personen normalt&lt;br&gt;är egenföretagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;medlemsstat vars lagstiftning skall fortsätta att gälla skall utfärda ett&lt;br&gt;intyg som anger att egenföretagaren skall i följande fall fortsätta att&lt;br&gt;omfattas av denna lagstiftning fram till ett visst datum:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;På begäran av egenföretagaren i fall som avses i förordningens&lt;br&gt;artiklar 14a. 1 och 14b.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;I fall där förordningens artikel 17 gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det samtycke som föreskrivs för fall som avses i förordningens&lt;br&gt;artiklar 14a. 1 b och 14b.2 skall begäras av egenföretagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om anställdas försäkring enligt det tyska sys-&lt;br&gt;temet för social trygghet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tysk lagstiftning, enligt förordningens artiklar 13.2 a, 14.1, 14.2&lt;br&gt;eller 14b. 1 eller enligt en överenskommelse som har slutits enligt för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordningens artikel 17, gäller för en person som är anställd av ett företag&lt;br&gt;eller en arbetsgivare som inte har sitt säte inom tyskt territorium och&lt;br&gt;om personen inte har någon fast arbetsplats inom tyskt territorium, skall&lt;br&gt;denna lagstiftning gälla som om personen var anställd på sin bosätt-&lt;br&gt;ningsort inom tyskt territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den anställde inte är bosatt inom tyskt territorium skall tysk lag-&lt;br&gt;stiftning gälla som om han vore anställd på en ort för vilken Allgemeine&lt;br&gt;Ortskrankenkasse Bonn (Lokala allmänna sjukförsäkringskassan Bonn)&lt;br&gt;är behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler som gäller de personer som avses i förordningens artikel 14.2 b,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3, 14a.2-4 och 14c. 1 a och som normalt är anställda och/eller egen-&lt;br&gt;företagare inom två eller flera medlemsstaters territorium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av förordningens artikel 14.2 b, 14.3, 14a.2—4 och&lt;br&gt;14c. 1 a skall följande regler gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;a) En person som normalt utför arbete inom två eller flera med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lemsstaters territorier eller hos ett företag som har sitt säte&lt;br&gt;inom en medlemsstats territorium och vars verksamhet sträck-&lt;br&gt;er sig över två medlemsstaters gemensamma gräns eller som&lt;br&gt;samtidigt är anställd inom en medlemsstats territorium och&lt;br&gt;egenforetagare inom en annan medlemsstats territorium skall&lt;br&gt;anmäla detta till den institution som har utsetts av den be-&lt;br&gt;höriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium&lt;br&gt;han är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Om lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium&lt;br&gt;personen är bosatt inte gäller honom skall den institution som&lt;br&gt;har utsetts av denna medlemsstats behöriga myndighet i sin tur&lt;br&gt;anmäla förhållandet till den institution som har utsetts av den&lt;br&gt;behöriga institutionen i den medlemsstats vars lagstiftning&lt;br&gt;skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;a) Om en person, som normalt är anställd eller egenforetagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom två eller flera medlemsstaters territorier och som utför&lt;br&gt;en del av sitt arbete inom den medlemsstat inom vars territo-&lt;br&gt;rium han är bosatt, normalt omfattas av denna medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning enligt förordningens artikel 14.2 b i eller artikel&lt;br&gt;14a.2 första meningen, skall den institution som har utsetts av&lt;br&gt;denna medlemsstats behöriga myndighet utfärda ett intyg som&lt;br&gt;anger att han omfattas av dess lagstiftning och sända en kopia&lt;br&gt;av det till den institution som har utsetts av den behöriga&lt;br&gt;myndigheten i vaije annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;inom vars territorium personen utför en del av sitt arbete&lt;br&gt;och/eller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;om han är anställd, inom vars territorium det företag eller&lt;br&gt;den arbetsgivare, hos vilken han är anställd, har sitt säte&lt;br&gt;eller är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Den sistnämnda institutionen skall, när det behövs, till den&lt;br&gt;institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;medlemsstat vars lagstiftning skall tillämpas, sända den infor-&lt;br&gt;mation som är nödvändig för att fastställa de avgifter som&lt;br&gt;arbetsgivaren eller arbetsgivarna och/eller personen är skyl-&lt;br&gt;diga att betala enligt denna lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;a) Om en person, som är anställd inom en medlemsstats territo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rium hos ett företag som har sitt säte inom en annan medlems-&lt;br&gt;stats territorium och vars verksamhet sträcker sig över dessa&lt;br&gt;staters gemensamma gräns eller som är egenforetagare i ett&lt;br&gt;sådant företag, enligt förordningens artikel 14.3 eller 14a.3&lt;br&gt;omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territo-&lt;br&gt;rium företaget har sitt säte, skall den institution som har&lt;br&gt;utsetts av den behöriga myndigheten i den sistnämnda med-&lt;br&gt;lemsstaten utfärda ett intyg som anger att personen omfattas&lt;br&gt;av dess lagstiftning och sända en kopia av det till den institu-&lt;br&gt;tion som har utsetts av den behöriga myndigheten i varje&lt;br&gt;annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;inom vars territorium personen är anställd eller egen-&lt;br&gt;företagare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;inom vars territorium personen är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt 2 b ovan skall gälla även dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;a) Om en anställd, som inte är bosatt inom något av de med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lemsstaters territorier inom vilka han utför arbete, enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 14.2 b ii, omfattas av lagstiftningen i&lt;br&gt;den medlemsstat inom vars territorium företaget eller den&lt;br&gt;person som sysselsätter honom har sitt säte eller är bosatt,&lt;br&gt;skall den institution som har utsetts av den behöriga myndig-&lt;br&gt;heten i den sistnämnda medlemsstaten lämna den anställde ett&lt;br&gt;intyg som anger att han omfattas av dess lagstiftning och&lt;br&gt;sända en kopia av det till den institution som har utsetts av&lt;br&gt;den behöriga myndigheten i vaije annan medlemsstat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;inom vars territorium den anställde utför en del av sitt&lt;br&gt;arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;inom vars territorium den anställde är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt 2 b ovan skall gälla även dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;a) Om en person, som normalt är egenforetagare inom två eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flera medlemsstaters territorium men som inte utför någon del&lt;br&gt;av sitt arbete inom den medlemsstats territorier inom vilket&lt;br&gt;han är bosatt, enligt förordningens artikel 14a.2, andra&lt;br&gt;meningen, omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom&lt;br&gt;vars territorium han utför sitt huvudsakliga arbete, skall den&lt;br&gt;institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;medlemsstat inom vars territorium han är bosatt utan dröjsmål&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underrätta den institution som har utsetts av de behöriga myn-&lt;br&gt;digheterna i de andra berörda medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Medlemsstaternas behöriga myndigheter eller de institutioner&lt;br&gt;som har utsetts av dessa behöriga myndigheter skall efter&lt;br&gt;överenskommelse och med beaktande av bestämmelserna i d&lt;br&gt;och i förekommande fall bestämmelserna i förordningens&lt;br&gt;artikel 14a.4, bestämma vilken lagstiftning som skall gälla för&lt;br&gt;personen i fråga, inom en period av högst sex månader från&lt;br&gt;den dag då en av de berörda institutionerna underrättas om&lt;br&gt;personens situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Den institution som tillämpar den lagstiftning som har be-&lt;br&gt;stämts som tillämplig för personen i fråga skall lämna honom&lt;br&gt;ett intyg som anger att han omfattas av denna lagstiftning och&lt;br&gt;sända en kopia av det till de övriga berörda institutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Vid bestämmande av personens huvudsakliga arbete enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 14a.2 tredje meningen skall först och&lt;br&gt;främst den ort beaktas på vilken de fasta och permanenta&lt;br&gt;lokalerna finns i vilka personen utför sitt arbete. Om sådana&lt;br&gt;saknas skall sådana kriterier beaktas som arbetets normala&lt;br&gt;beskaffenhet eller varaktighet, antalet tjänster som tillhanda-&lt;br&gt;hålls och den inkomst som arbetet ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;De berörda institutionerna skall lämna varandra de upplys-&lt;br&gt;ningar som behövs för att bestämma både personens huvud-&lt;br&gt;sakliga arbete och de avgifter som skall betalas enligt den&lt;br&gt;lagstiftning som har bestämts som tillämplig på honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;a) Om den institution som har utsetts av den behöriga myndig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten i den medlemsstat vars lagstiftning skulle gälla enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 14a.2 eller 14a.3, beslutar att bestäm-&lt;br&gt;melserna i nämnda artikels punkt 4 skall gälla för personen i&lt;br&gt;fråga, skall den, utan att det påverkar tillämpningen av be-&lt;br&gt;stämmelserna i 5 ovan och i synnerhet 5 b, underrätta de&lt;br&gt;behöriga myndigheterna i de övriga berörda medlemsstaterna&lt;br&gt;eller de institutioner som har utsetts av dessa myndigheter om&lt;br&gt;detta. Den lagstiftning som skall gälla personen skall, när det&lt;br&gt;behövs, bestämmas genom en överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Den information som avses i 2 b ovan skall av de andra be-&lt;br&gt;rörda institutionerna sändas till de institutioner som har utsetts&lt;br&gt;av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstift-&lt;br&gt;ning har fastställts vara tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;a) Om en person, som är anställd inom en medlemsstats terri-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;torium samtidigt som han är egenforetagare inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium, enligt förordningens artikel 14c. 1 a&lt;br&gt;omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är an-&lt;br&gt;ställd skall den institution som har utsetts av den behöriga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheten i den sistnämnda medlemsstaten lämna den an-&lt;br&gt;ställde ett intyg som anger att han omfattas av dess lagstiftning&lt;br&gt;och sända en kopia av det till den institution som har utsetts&lt;br&gt;av den behöriga myndigheten i vaije annan medlemsstat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;inom vars territorium personen är egenforetagare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;inom vars territorium personen är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt 2 b ovan skall gälla även dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utövande av rätten att välja för personer anställda vid beskickningar och&lt;br&gt;konsulat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den rätt att välja som avses i förordningens artikel 16.2 måste&lt;br&gt;första gången utövas inom tre månader från den dag då personen an-&lt;br&gt;ställdes på beskickningen eller konsulatet eller då han blev privattjänare&lt;br&gt;hos tjänstemän vid en sådan beskickning eller sådant konsulat. Valet&lt;br&gt;skall ha verkan från och med den dag då anställningen böijar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om personen i fråga på nytt utövar sin rätt att välja vid ett kalenderårs&lt;br&gt;utgång skall valet ha verkan från och med det följande kalenderårets&lt;br&gt;första dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den person som utövar sin rätt att välja skall anmäla detta till den&lt;br&gt;institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den med-&lt;br&gt;lemsstat vars lagstiftning han har valt att omfattas av och samtidigt&lt;br&gt;underrätta sin arbetsgivare om detta. Denna institution skall, om det&lt;br&gt;behövs, vidarebefordra denna information till alla andra institutioner i&lt;br&gt;samma medlemsstat enligt de föreskrifter som har utfärdats av denna&lt;br&gt;medlemsstats behöriga myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;medlemsstat vars lagstiftning personen i fråga har valt att omfattas av&lt;br&gt;skall lämna honom ett intyg som anger att han omfattas av denna med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning under den tid som han är anställd på beskick-&lt;br&gt;ningen eller konsulatet eller som privattjänare hos tjänstemän vid en&lt;br&gt;sådan beskickning eller ett sådant konsulat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om personen i fråga har valt att omfattas av tysk lagstiftning skall&lt;br&gt;bestämmelserna i denna lagstiftning gälla som om han vore anställd på&lt;br&gt;den plats där den tyska regeringen har sitt säte. Den behöriga myndig-&lt;br&gt;heten skall utse den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utövande av rätten att välja för Europeiska gemenskapernas hjälpper-&lt;br&gt;sonal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den rätt att välja som avses i förordningens artikel 16.3 måste&lt;br&gt;utövas när anställningsavtalet träffas. Den myndighet som har rätt att&lt;br&gt;sluta sådana avtal skall informera den institution som har utsetts av den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde&lt;br&gt;har valt att omfattas av. Denna institution skall, om det behövs, vid-&lt;br&gt;arebefordra sådan information till alla andra institutioner i samma med-&lt;br&gt;lemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den institution, som har utsetts av den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;medlemsstat vars lagstiftning medlemmen av hjälppersonalen har valt att&lt;br&gt;omfattas av, skall lämna honom ett intyg som anger att han omfattas av&lt;br&gt;denna medlemsstats lagstiftning under den tid som han är anställd av&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna som medlem av hjälppersonalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall, när det be-&lt;br&gt;hövs, utse behöriga institutioner för Europeiska gemenskapernas hjälp-&lt;br&gt;personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlem av hjälppersonalen, som är anställd inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium än Tyskland, har valt att omfattas av tysk&lt;br&gt;lagstiftning skall bestämmelserna i denna lagstiftning tillämpas som om&lt;br&gt;medlemmen av hjälppersonalen vore anställd på den ort där den tyska&lt;br&gt;regeringen har sitt säte. Den behöriga myndigheten skall utse den be-&lt;br&gt;höriga sjukförsäkringsinstitutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS SÄRSKILDA BESTÄM-&lt;br&gt;MELSER FÖR OLIKA SLAG AV FÖRMÅNER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA REGLER OM SAMMANLÄGGNING AV PERIODER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I de fall som avses i förordningens artikel 18.1, 38, 45.1—3, 64,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67.1 och 67.2 skall perioder läggas samman enligt följande regler:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Till försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts&lt;br&gt;enligt en medlemsstats lagstiftning, skall läggas försäkrings- eller&lt;br&gt;bosättningsperioder som har fullgjorts enligt vaije annan medlems-&lt;br&gt;stats lagstiftning i den utsträckning som det behövs som komple-&lt;br&gt;ment till de försäkrings- eller bosättningsperioder som har full-&lt;br&gt;gjorts enligt den första medlemsstatens lagstiftning för att få,&lt;br&gt;bibehålla eller återfå rätt till förmåner, under förutsättning att&lt;br&gt;dessa försäkrings- eller bosättningsperioder inte sammanfaller. Om&lt;br&gt;förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) skall&lt;br&gt;utges av två eller flera medlemsstaters institutioner enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i förordningens artikel 46.2, skall var och en av de&lt;br&gt;berörda institutionerna, göra en separat sammanläggning genom&lt;br&gt;att beakta alla försäkrings- eller bosättningsperioder som har&lt;br&gt;fullgjorts av den anställde eller egenföretagaren enligt alla med-&lt;br&gt;lemsstaters lagstiftningar som han har omfattats av, om något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat inte följer av bestämmelserna i förordningens artikel 45.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45.3 och 46.2 c.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en försäkrings- eller bosättningsperiod som har fullgjorts&lt;br&gt;enligt ett system för obligatorisk försäkring enligt en medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning sammanfaller med en försäkringsperiod enligt ett&lt;br&gt;system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring&lt;br&gt;enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall endast den period&lt;br&gt;som har fullgjorts enligt systemet för obligatorisk försäkring beak-&lt;br&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en annan försäkrings- eller bosättningsperiod än en period&lt;br&gt;som likställs med en sådan, har fullgjorts enligt en medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning och sammanfaller med en period som likställs med en&lt;br&gt;försäkrings- eller bosättningsperiod enligt en annan medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning, skall endast den förstnämnda perioden beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vaije period som betraktas som likställd enligt två eller flera&lt;br&gt;medlemsstaters lagstiftning skall endast beaktas av institutionen i&lt;br&gt;den medlemsstat enligt vars lagstiftning den försäkrade personen&lt;br&gt;senast var obligatoriskt försäkrad före den nämnda perioden. Om&lt;br&gt;den försäkrade personen inte har varit obligatoriskt försäkrad&lt;br&gt;enligt en medlemsstats lagstiftning före den nämnda perioden skall&lt;br&gt;perioden beaktas av institutionen i den medlemsstat enligt vars&lt;br&gt;lagstiftning han första gången efter den nämnda perioden var&lt;br&gt;obligatoriskt försäkrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det inte är möjligt att exakt fastställa den tidsperiod inom&lt;br&gt;vilken vissa försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts&lt;br&gt;enligt en medlemsstats lagstiftning skall dessa perioder inte anses&lt;br&gt;sammanfalla med försäkrings- eller bosättningsperioder som har&lt;br&gt;fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, och de skall&lt;br&gt;således, om det är fördelaktigt, beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om vissa försäkrings- eller bosättningsperioder enligt en medlems-&lt;br&gt;stats lagstiftning endast beaktas om de har fullgjorts inom en viss&lt;br&gt;tidsfrist, skall institutionen som tillämpar denna lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;beakta endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder&lt;br&gt;enligt en annan medlemsstats lagstiftning som har fullgjorts&lt;br&gt;inom denna tidsfrist, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;förlänga denna tidsfrist med försäkrings- eller bosättnings-&lt;br&gt;perioder som helt eller delvis har fullgjorts inom den nämnda&lt;br&gt;fristen enligt en annan medlemsstats lagstiftning, om de berör-&lt;br&gt;da försäkrings- eller bosättningsperiodema enligt den andra&lt;br&gt;medlemsstatens lagstiftning endast leder till förskjutning av&lt;br&gt;den frist inom vilken försäkrings- eller bosättningsperiodema&lt;br&gt;måste vara fullgjorda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts enligt en&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning för vilken förordningen inte gäller men som&lt;br&gt;beaktas enligt en annan lagstiftning i denna medlemsstat för vilken för-&lt;br&gt;ordningen gäller, skall godtas som försäkrings- eller bosättningsperioder&lt;br&gt;och beaktas i sammanläggningssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning uttrycks i andra enheter än dem som används i en annan&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning, skall den omvandling som behövs för sam-&lt;br&gt;manläggning genomföras enligt följande regler:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett sys-&lt;br&gt;tem med sexdagarsvecka eller om han är egenforetagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;skall en dag motsvara åtta timmar och omvänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) skall sex dagar motsvara en vecka och omvänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) skall 26 dagar motsvara en månad och omvänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) skall tre månader, 13 veckor eller 78 dagar motsvara ett&lt;br&gt;kvartal och omvänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) &amp;nbsp;skall, vid omvandlingen av veckor till månader och omvänt,&lt;br&gt;veckorna och månaderna omvandlas till dagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det&lt;br&gt;totala antalet försäkringsperioder som har fullgjorts under ett&lt;br&gt;kalenderår sammanlagt överstiger 312 dagar, 52 veckor, 12&lt;br&gt;månader eller fyra kvartal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett sys-&lt;br&gt;tem med femdagarvecka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;skall en dag motsvara nio timmar och omvänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) skall fem dagar motsvara en vecka och omvänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) skall 22 dagar motsvara en månad och omvänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) skall tre månader, 13 veckor eller 66 dagar motsvara ett&lt;br&gt;kvartal och omvänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) skall, vid omvandlingen av veckor till månader och omvänt,&lt;br&gt;veckorna och månaderna omvandlas till dagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det&lt;br&gt;totala antalet försäkringsperioder som har fullgjorts under ett&lt;br&gt;kalenderår sammanlagt överstiger 264 dagar, 52 veckor, 12&lt;br&gt;månader eller fyra kvartal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJUKDOM OCH MODERSKAP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrkande av försäkringsperioder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att göra sin rätt enligt bestämmelserna i förordningens artikel&lt;br&gt;18 gällande skall en anställd eller egenforetagare till den behöriga insti-&lt;br&gt;tutionen lämna in ett intyg som anger de försäkringsperioder som har&lt;br&gt;fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast var omfattad av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta intyg skall utfärdas på den anställdes eller egenföretagarens&lt;br&gt;begäran av den eller de institutioner i den medlemsstat vars lagstiftning&lt;br&gt;han senast var omfattad av. Om han inte lämnar in detta intyg skall den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behöriga institutionen vända sig till den eller de berörda institutionerna&lt;br&gt;för att fä intyget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 gäller också, om försäk-&lt;br&gt;ringsperioder som tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning behöver beaktas för att villkoren i den behöriga statens&lt;br&gt;lagstiftning skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner vid bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga&lt;br&gt;staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att fä vårdförmåner enligt förordningens artikel 19 skall en&lt;br&gt;anställd eller egenforetagare registrera sig och sina familjemedlemmar&lt;br&gt;hos institutionen på sin bosättningsort genom att lämna in ett intyg som&lt;br&gt;visar att han och hans familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner.&lt;br&gt;Detta intyg utfärdas av den behöriga institutionen, i förekommande fall&lt;br&gt;på grundval av information från arbetsgivaren. Om den anställde eller&lt;br&gt;egenföretagaren eller hans familjemedlemmar inte lämnar in detta intyg&lt;br&gt;skall institutionen på bosättningsorten vända sig till de behöriga institu-&lt;br&gt;tionerna för att fä intyget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta intyg skall gälla tills institutionen på bosättningsorten får&lt;br&gt;meddelande om att det inte längre är giltigt. Om detta intyg har utfär-&lt;br&gt;dats av en fransk institution skall det dock gälla endast i ett år från den&lt;br&gt;dag då det utfärdades och skall förnyas vaije år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om personen i fråga är säsongsarbetare skall det intyg som avses&lt;br&gt;i punkt 1 gälla under säsongsarbetets hela beräknade varaktighet såvida&lt;br&gt;den behöriga institutionen inte under tiden meddelar institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten om att det inte längre är giltigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen på bosättningsorten skall undersöka den behöriga&lt;br&gt;institutionen om vaije anmälan som har gjorts enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid vaije ansökan om vårdförmåner skall personen i fråga lämna&lt;br&gt;in de handlingar som behövs för att vårdförmåner skall kunna beviljas&lt;br&gt;enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är&lt;br&gt;bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid sjukhusvistelse skall institutionen på bosättningsorten inom tre&lt;br&gt;dagar efter det att den har fått reda på detta underrätta den behöriga&lt;br&gt;institutionen om tidpunkten för intagningen på sjukhus, sjukhusvistelsens&lt;br&gt;sannolika längd och tidpunkten för utskrivning. Någon underrättelse&lt;br&gt;behövs dock inte när kostnaden för vårdförmånema återbetalas med ett&lt;br&gt;schablonbelopp till institutionen på bosättningsorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen på bosättningsorten skall i förväg underrätta den&lt;br&gt;behöriga institutionen om vaije beslut om beviljande av vårdförmåner&lt;br&gt;när den sannolika eller faktiska kostnaden överstiger ett schablonbelopp,&lt;br&gt;som fastställs och omprövas med jämna mellanrum av Administrativa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommissionen. Den behöriga institutionen skall inom 15 dagar från och&lt;br&gt;med den dag då denna information har översänts göra eventuella in-&lt;br&gt;vändningar och ange de skäl på vilka invändningarna grundas. Om&lt;br&gt;ingen sådan invändning har gjorts vid slutet av denna period skall insti-&lt;br&gt;tutionen på bosättningsorten bevilja vårdförmånerna. Om dessa för-&lt;br&gt;måner måste beviljas i ett mycket brådskande fall skall institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten omedelbart underrätta den behöriga institutionen om&lt;br&gt;det. Meddelande om invändning med angivande av de skäl på vilka&lt;br&gt;invändningen grundas behövs dock inte om kostnaderna för vårdför-&lt;br&gt;månema återbetalas med ett schablonbelopp till institutionen på bosätt-&lt;br&gt;ningsorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den anställde eller egenföretagaren eller hans familjemedlemmar&lt;br&gt;skall underrätta institutionen på bosättningsorten om vaije förändring i&lt;br&gt;deras situation som kan påverka rätten till vårdförmåner, i synnerhet&lt;br&gt;vaije upphörande eller byte av anställning eller byte av verksamhet som&lt;br&gt;egenforetagare för personen i fråga eller vaije byte av bosättnings- eller&lt;br&gt;vistelseort av honom eller hans familjemedlemmar. På samma sätt skall&lt;br&gt;den behöriga institutionen underrätta institutionen på bosättningsorten&lt;br&gt;om den anställde eller egenföretagaren upphör att vara försäkrad eller&lt;br&gt;upphör att ha rätt till vårdförmåner. Institutionen på bosättningsorten&lt;br&gt;kan när som helst begära att den behöriga institutionen lämnar all infor-&lt;br&gt;mation om den anställdes eller egenföretagarens försäkring eller om&lt;br&gt;hans rätt till vårdförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga&lt;br&gt;myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kom-&lt;br&gt;missionen, komma överens om andra tilllämpningsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontantförmåner vid bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga&lt;br&gt;staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få kontantförmåner enligt förordningens artikel 19.1b skall&lt;br&gt;en anställd eller egenforetagare inom tre dagar efter det att arbetsoför-&lt;br&gt;mågan inträffade anmäla sig hos institutionen på bosättningsorten genom&lt;br&gt;att lämna in ett meddelande om att han har slutat arbeta eller, om det&lt;br&gt;föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas av den behöriga institutionen&lt;br&gt;eller institutionen på bosättningsorten, ett intyg om arbetsoförmåga som&lt;br&gt;har utfärdats av den behandlande läkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om de behandlande läkarna i bosättningslandet inte utfärdar intyg&lt;br&gt;om arbetsoförmåga skall personen anmäla sig direkt till institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten inom den tidsfrist som anges i den lagstiftning som&lt;br&gt;denna tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna institution skall omedelbart se till att arbetsoförmågan medicinskt&lt;br&gt;bekräftas och att det intyg som avses i punkt 1 utfärdas. Intyget skall&lt;br&gt;ange oförmågans beräknade varaktighet och skall utan dröjsmål över-&lt;br&gt;sändas till den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I fall där punkt 2 inte gäller skall institutionen på bosättningsorten&lt;br&gt;snarast möjligt, och i vaije fall inom tre dagar från den dag då personen&lt;br&gt;gjorde anmälan, se till att han undersöks av en läkare som om han vore&lt;br&gt;försäkrad hos denna institution. Den undersökande läkarens intyg skall&lt;br&gt;särskilt ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och skall översän-&lt;br&gt;das till den behöriga institutionen av institutionen på bosättningsorten&lt;br&gt;inom tre dagar från den dag då undersökningen gjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen på bosättningsorten skall sedan vidta alla nödvändiga&lt;br&gt;administrativa kontroller eller läkarundersökningar av personen som om&lt;br&gt;han vore försäkrad hos denna institution. Så snart som den konstaterar&lt;br&gt;att personen är i stånd att återuppta sitt arbete skall den utan dröjsmål&lt;br&gt;underrätta honom och den behöriga institutionen om detta och ange den&lt;br&gt;dag då arbetsoförmågan har upphört. Utan att det påverkar tilllämp-&lt;br&gt;ningen av punkt 6 skall underrättelsen till personen anses som ett beslut&lt;br&gt;som har fattats av den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen behåller under alla omständigheter&lt;br&gt;rätten att låta personen undersökas av den läkare som institutionen själv&lt;br&gt;har valt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den behöriga institutionen beslutar att innehålla kontantför-&lt;br&gt;måner på grund av att personen inte har fullgjort de formaliteter som&lt;br&gt;fastställts i bosättningslandets lagstiftning eller om den konstaterar att&lt;br&gt;personen kan återuppta sitt arbete, skall den underrätta personen om sitt&lt;br&gt;beslut och samtidigt översända en kopia av detta beslut till institutionen&lt;br&gt;på bosättningsorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När personen återupptar sitt arbete skall han underrätta den behö-&lt;br&gt;riga institutionen om detta, om en sådan underrättelse krävs enligt den&lt;br&gt;lagstiftning som institutionen tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen skall betala ut kontantförmåner på&lt;br&gt;lämpligt sätt, exempelvis med internationella postanvisningar, och skall&lt;br&gt;underrätta institutionen på bosättningsorten och personen om detta. Om&lt;br&gt;kontantförmåner betalas ut av institutionen på bosättningsorten för den&lt;br&gt;behöriga institutionens räkning skall den sistnämnda institutionen in-&lt;br&gt;formera personen om hans rättigheter och underrätta institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten om kontantförmånernas belopp, tidpunkterna för ut-&lt;br&gt;betalning och den längsta tid under vilken de kan utges enligt den be-&lt;br&gt;höriga statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga&lt;br&gt;myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kom-&lt;br&gt;missionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för gränsarbetare och deras familjemedlemmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För gränsarbetare eller deras familjemedlemmar kan läkemedel, ban-&lt;br&gt;dage, glasögon och mindre hjälpmedel utges och laboratorieanalyser och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tester utföras endast inom den medlemsstats territorium inom vilket de&lt;br&gt;har ordinerats enligt bestämmelserna i denna medlemsstats lagstiftning,&lt;br&gt;utom i fall dä den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar&lt;br&gt;eller en överenskommelse som har träffats mellan de berörda medlems-&lt;br&gt;staterna eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter innehåller&lt;br&gt;förmånligare regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård förmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga&lt;br&gt;staten — Särskilda regler för personer som är anställda inom inter-&lt;br&gt;nationell transport och deras familjemedlemmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få vårdförmåner för sig själv eller för medföljande familje-&lt;br&gt;medlemmar skall en person, som är anställd inom internationell trans-&lt;br&gt;port och omfattas av förordningens artikel 14.2 a och som under sin&lt;br&gt;anställning beger sig till en annan medlemsstats territorium än den&lt;br&gt;behöriga statens, snarast möjligt till institutionen på vistelseorten lämna&lt;br&gt;in ett särskilt intyg som har utfärdats av arbetsgivaren eller dennes&lt;br&gt;företrädare under den innevarande kalendermånaden eller under de två&lt;br&gt;kalendermånaderna närmast före inlämnandet. Detta intyg skall särskilt&lt;br&gt;ange den dag från och med vilken personen har varit anställd hos ar-&lt;br&gt;betsgivaren och namnet och adressen på den behöriga institutionen. Om&lt;br&gt;arbetsgivaren enligt den behöriga statens lagstiftning inte behöver känna&lt;br&gt;till den behöriga institutionen skall dock den anställde lämna skriftliga&lt;br&gt;uppgifter om denna institutions namn och adress då han lämnar in sin&lt;br&gt;ansökan till institutionen på vistelseorten. En person som har lämnat in&lt;br&gt;ett sådant intyg skall antas ha uppfyllt villkoren för rätt till vårdför-&lt;br&gt;måner. Om en person inte kan ta kontakt med institutionen på vistel-&lt;br&gt;seorten innan han får läkarvård skall han ändå få denna vård som om&lt;br&gt;han vore försäkrad hos denna institution, om han visar upp det nämnda&lt;br&gt;intyget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen på vistelseorten skall inom tre dagar höra sig för hos&lt;br&gt;den behöriga institutionen om personen i fråga uppfyller villkoren för&lt;br&gt;rätt till vårdförmåner. Institutionen på vistelseorten skall utge vårdför-&lt;br&gt;måner tills den får svar från den behöriga institutionen, dock inte längre&lt;br&gt;än för 30 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen skall sända sitt svar till institutionen på&lt;br&gt;vistelseorten inom tio dagar efter det att den har mottagit begäran från&lt;br&gt;den sistnämnda institutionen. Om detta svar är jakande skall den be-&lt;br&gt;höriga institutionen, vid behov, ange den längsta period under vilken&lt;br&gt;vårdförmåner får utges enligt den lagstiftning som den tillämpar och&lt;br&gt;institutionen på vistelseorten skall fortsätta att utge dessa förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I stället för det intyg som avses i punkt 1 får den anställde som&lt;br&gt;avses i den punkten lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten&lt;br&gt;vilket anger att villkoren för rätt till vårdförmåner har uppfyllts. Detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen, skall, när det&lt;br&gt;behövs, särskilt ange den längsta period under vilken vårdförmåner får&lt;br&gt;utges enligt den behöriga statens lagstiftning. I ett sådant fall gäller inte&lt;br&gt;bestämmelserna i punkt 1—3 ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.9 skall gälla även dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner som beviljas på grund av ett sådant antagande som&lt;br&gt;har gjorts enligt punkt 1 skall återbetalas enligt förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga&lt;br&gt;staten — Andra anställda än de som omfattas av tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 20 eller egenforetagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 22.1 a i skall,&lt;br&gt;utom i fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 20, en anställd&lt;br&gt;eller egenforetagare till institutionen på vistelseorten lämna in ett intyg&lt;br&gt;som anger att han har rätt till vårdförmåner. Detta intyg, som skall&lt;br&gt;utfärdas av den behöriga institutionen på den berörda personens begäran&lt;br&gt;om möjligt innan han lämnat den medlemsstats territorium inom vilket&lt;br&gt;han är bosatt, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period&lt;br&gt;under vilken vårdförmåner får utges enligt den behöriga statens lagstift-&lt;br&gt;ning. Om personen i fråga inte lämnar in detta intyg skall institutionen&lt;br&gt;på vistelseorten skaffa det från den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.9 skall gälla även dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner för anställda eller egenforetagare som flyttar eller som&lt;br&gt;återvänder till bosättningslandet och för anställda eller egenforetagare&lt;br&gt;som har fatt tillstånd att resa till en annan medlemsstat för läkarvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 22.1 b i skall&lt;br&gt;en anställd eller egenföretagare till institutionen på bosättningsorten&lt;br&gt;lämna in ett intyg som styrker att han har rätt att fortsätta att få dessa&lt;br&gt;förmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen&lt;br&gt;skall, när det behövs, särskilt innehålla uppgift om den längsta period&lt;br&gt;under vilken dessa förmåner får fortsätta att utges enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i den behöriga statens lagstiftning. Detta intyg kan på begäran av per-&lt;br&gt;sonen utfärdas efter hans avresa om det på grund av force majeure inte&lt;br&gt;kan utfärdas dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.9 skall gälla även dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner i fall som avses i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 22.1 c i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner för familjemedlemmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 21 eller 22 skall, i&lt;br&gt;förekommande fall, gälla även vid beviljande av vårdförmåner till&lt;br&gt;familjemedlemmar enligt förordningens artikel 22.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7,&lt;br&gt;17.9, 21 och 22 i sådana fall som avses i förordningens artikel 22.3&lt;br&gt;andra stycket skall dock vad som där sägs om institutionen på bosätt-&lt;br&gt;ningsorten och lagstiftningen i familjemedlemmarnas bosättningsland i&lt;br&gt;stället avse den behöriga institutionen och den behöriga statens lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontantförmåner för anställda och egenföretagare vid vistelse i en annan&lt;br&gt;medlemsstat än den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 18 skall gälla också&lt;br&gt;kontantförmåner enligt förordningens artikel 22.1 a ii. Utan att det&lt;br&gt;påverkar skyldigheten att lämna intyg om arbetsoförmåga skall dock en&lt;br&gt;anställd eller egenföretagare, som vistas inom en medlemsstats terri-&lt;br&gt;torium utan att vara förvärvsverksam där, inte vara skyldig att lämna in&lt;br&gt;sådant meddelande om att han har slutat arbeta som avses i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel 18.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 23.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av kon-&lt;br&gt;tantförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få förmåner enligt förordningens artikel 23.3 skall en&lt;br&gt;anställd eller egenföretagare till den behöriga institutionen lämna in ett&lt;br&gt;intyg om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan med-&lt;br&gt;lemsstats territorium än det inom vilket denna institution finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta intyg skall utfärdas av institutionen på den ort där familje-&lt;br&gt;medlemmarna är bosatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall gälla i 12 månader från den dag då det utfärdades. Det kan&lt;br&gt;förnyas och i ett sådant fall skall det gälla från den dag då det för-&lt;br&gt;nyades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personen i fråga skall omedelbart underrätta den behöriga institutionen&lt;br&gt;om vaije händelse som föranleder en ändring av intyget. En sådan&lt;br&gt;ändring skall gälla från det datum då händelsen inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I stället för det intyg som föreskrivs i punkt 1 kan den behöriga&lt;br&gt;institutionen kräva att personen visar upp aktuella folkbok-&lt;br&gt;föringshandlingar om familjemedlemmar som är bosatta inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium än det inom vilket institutionen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 25.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåner för arbetslösa personer som reser till en annan medlemsstat&lt;br&gt;än den behöriga staten för att söka arbete där&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få vård- och kontantförmåner enligt förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25.1 för sig själv och för sina familjemedlemmar skall en arbetslös&lt;br&gt;person till sjukförsäkringsinstitutionen på den ort som han har rest till&lt;br&gt;lämna in ett intyg, som han före avresan skall begära från den behöriga&lt;br&gt;sjukförsäkringsinstitutionen. Om han inte lämnar in detta intyg skall&lt;br&gt;institutionen på den ort som han har rest till skaffa det från den be-&lt;br&gt;höriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av detta intyg skall framgå att han har rätt till förmåner enligt vill-&lt;br&gt;koren i förordningens artikel 69.1 a, hur länge denna rätt gäller med&lt;br&gt;beaktande av förordningens artikel 69.1 c, samt beloppet av de kontanta&lt;br&gt;sjukförsäkringsförmåner som, i förekommande fall, skall utges under&lt;br&gt;den ovannämnda perioden vid fall av arbetsoförmåga eller sjukhusvis-&lt;br&gt;telse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken den&lt;br&gt;arbetslösa personen har rest skall på en kopia av det intyg, som avses i&lt;br&gt;tillämpningsförordningens artikel 83 och som skall sändas till sjukför-&lt;br&gt;säkringsinstitutionen på samma ort, intyga att de villkor som föreskrivs&lt;br&gt;i förordningens artikel 69.1 b är uppfyllda, ange den dag från vilken de&lt;br&gt;är uppfyllda samt den dag från vilken den arbetslösa personen får för-&lt;br&gt;måner från arbetslöshetsförsäkringen på den behöriga institutionens&lt;br&gt;bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta intyg skall gälla under den period som föreskrivs i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 69.1 c så länge villkoren är uppfyllda. Om villkoren inte&lt;br&gt;längre är uppfyllda, skall arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen på den ort&lt;br&gt;till vilken den arbetslösa personen har rest, inom tre dagar underrätta&lt;br&gt;sjukförsäkringsinstitutionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.9 skall gälla även dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få de kontantförmåner som den behöriga statens lagstift-&lt;br&gt;ning berättigar till skall den arbetslösa personen inom tre dagar till&lt;br&gt;sjukförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken han har rest sända ett&lt;br&gt;intyg om arbetsoförmåga utfärdat av den behandlande läkaren. Han&lt;br&gt;skall också ange den dag till vilken han har fått arbetslöshetsförmåner&lt;br&gt;och sin adress i det land där han vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sjukförsäkringsinstitutionen på den ort som den arbetslösa per-&lt;br&gt;sonen har rest till skall inom tre dagar underrätta den behöriga sjukför-&lt;br&gt;säkringsinstitutionen och den behöriga arbetslöshetsförsäkringsinstitu-&lt;br&gt;tionen samt den institution hos vilken den arbetslösa personen är anmäld&lt;br&gt;som arbetssökande om den dag då arbetsoförmågan böljade respektive&lt;br&gt;slutade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I de fall som avses i förordningens artikel 25.4 skall sjukförsäk-&lt;br&gt;ringsinstitutionen på den ort som den arbetslösa personen har rest till&lt;br&gt;underrätta den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen och den behöriga&lt;br&gt;arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen om att den anser att villkoren för&lt;br&gt;förlängning av den period under vilken kontant- och vårdförmåner får&lt;br&gt;utges är uppfyllda och ange de skäl på vilka den grundar sin uppfattning&lt;br&gt;samt till den underrättelse som den sänder till den behöriga sjukförsäk-&lt;br&gt;ringsinstitutionen foga en detaljerad rapport om patientens tillstånd från&lt;br&gt;den undersökande läkaren med uppgift om den sannolika period under&lt;br&gt;vilken förutsättningar att tillämpa av förordningens artikel 25.4 kommer&lt;br&gt;att finnas. Den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen skall sedan fatta sitt&lt;br&gt;beslut i frågan om förlängning av den period under vilken förmåner får&lt;br&gt;utges till den sjuka arbetslösa personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 18.2—6, 8.8&lt;br&gt;och 18.9 skall gälla även dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 25.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner för familjemedlemmar till en arbetslös person som är&lt;br&gt;bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17 skall gälla också&lt;br&gt;vårdförmåner för familjemedlemmar till en arbetslös person som är&lt;br&gt;bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens.&lt;br&gt;När familjemedlemmar till en arbetslös person registreras som mot-&lt;br&gt;tagare av förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel 69.1,&lt;br&gt;skall det intyg som avses i tillämpningsförordningens artikel 26.1 visas&lt;br&gt;upp. Detta intyg skall gälla under den tid under vilken förmåner får&lt;br&gt;utges enligt förordningens artikel 69.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner för pensionssökande och deras familjemedlemmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 26.1 inom den&lt;br&gt;medlemsstats territorium inom vilket den sökande är bosatt skall han&lt;br&gt;och hans familjemedlemmar registrera sig hos institutionen på bosätt-&lt;br&gt;ningsorten genom att lämna in ett intyg som visar att han själv och hans&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner enligt en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning. Detta intyg skall utfärdas av institutionen i den&lt;br&gt;andra medlemsstat som svarar för vårdförmänema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Institutionen på bosättningsorten skall underrätta den institution&lt;br&gt;som har utfärdat intyget om vaije anmälan som har gjorts enligt punkt 1&lt;br&gt;ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 28 och 28a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner för pensionärer och deras familjemedlemmar som inte är&lt;br&gt;bosatta i den medlemsstat enligt vars lagstiftning de får pension och har&lt;br&gt;rätt till förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 28.1 och 28a&lt;br&gt;inom den medlemsstats territorium inom vilket pensionären är bosatt&lt;br&gt;skall han och hans familjemedlemmar registrera sig hos institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten genom att lämna in ett intyg som anger att han själv&lt;br&gt;och hans familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner enligt den&lt;br&gt;lagstiftning eller en av de lagstiftningar enligt vilka en pension betalas&lt;br&gt;ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta intyg skall på pensionärens begäran utfärdas av den institu-&lt;br&gt;tion eller en av de institutioner som svarar för pensionen eller, i före-&lt;br&gt;kommande fall, av den institution som har bemyndigats att besluta om&lt;br&gt;rätten till vårdförmåner så snart som pensionären uppfyller villkoren för&lt;br&gt;rätt till dessa förmåner. Om pensionären inte lämnar in intyget skall&lt;br&gt;institutionen på bosättningsorten skaffa det från den institution eller de&lt;br&gt;institutioner som svarar för pensionen eller, i förekommande fall, från&lt;br&gt;den institution som har bemyndigats att utfärda sådant intyg. Medan&lt;br&gt;institutionen väntar på detta intyg kan den registrera pensionären och&lt;br&gt;hans familjemedlemmar provisoriskt på grundval av de handlingar som&lt;br&gt;den har godkänt. Denna registrering skall vara bindande för institutio-&lt;br&gt;nen med ansvar för bekostandet av vårdförmåner endast om den institu-&lt;br&gt;tionen utfärdar det intyg som föreskrivs i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen på bosättningsorten skall underrätta institutionen som&lt;br&gt;har utfärdat det intyg som föreskrivs i punkt 1 om vaije registrering&lt;br&gt;som har gjorts enligt bestämmelserna i nämnda punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När en ansökan om vårdförmåner görs skall det för institutionen&lt;br&gt;på bosättningsorten styrkas, med ett kvitto eller en postanvisningstalong&lt;br&gt;från den senaste utbetalningen, att rätten till pension fortfarande före-&lt;br&gt;ligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Pensionären eller hans familjemedlemmar skall underrätta institu-&lt;br&gt;tionen på bosättningsorten om vaije ändring i deras situation som kan&lt;br&gt;påverka deras rätt till vårdförmåner, i synnerhet innehållande eller&lt;br&gt;indragning av pensionen och vaije byte av bosättning. De institutioner&lt;br&gt;som har ansvar för pensionen skall också underrätta institutionen på&lt;br&gt;pensionärens bosättningsort om vaije sådan förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Administrativa kommissionen skall, i den utsträckning som be-&lt;br&gt;hövs, fastställa närmare regler för att bestämma vilken institution som&lt;br&gt;skall betala kostnaden för de vårdförmåner som avses i förordningens&lt;br&gt;artikel 28.2 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner för familjemedlemmar som är bosatta i en annan med-&lt;br&gt;lemsstat än den stat i vilken pensionären är bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 29.1 inom den&lt;br&gt;medlemsstats territorium inom vilket de är bosatta skall familjemedlem-&lt;br&gt;marna registrera sig hos institutionen på den ort där de är bosatta&lt;br&gt;genom att lämna in de handlingar som föreskrivs i den lagstiftning som&lt;br&gt;denna institution tillämpar för utgivande av sådana förmåner till en&lt;br&gt;pensionärs familjemedlemmar samt ett intyg om att pensionären har rätt&lt;br&gt;till vårdförmåner för sig själv och sina familjemedlemmar. Detta intyg,&lt;br&gt;som skall utfärdas av institutionen på pensionärens bosättningsort, skall&lt;br&gt;gälla så länge institutionen på den ort där familjemedlemmarna är bo-&lt;br&gt;satta inte har fått någon underrättelse om att det inte längre är giltigt.&lt;br&gt;När intyget har utfärdats av en fransk institution skall det dock gälla&lt;br&gt;endast under en period av tolv månader från den dag då det utfärdades&lt;br&gt;och förnyas vaije år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När familjemedlemmarna ansöker om vårdförmåner skall de till&lt;br&gt;institutionen på den ort där de är bosatta lämna in det intyg som avses i&lt;br&gt;punkt 1 ovan, om den lagstiftning som denna institution tillämpar före-&lt;br&gt;skriver att en sådan ansökan måste åtföljas av bevis på rätt till pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om pensionen hålls inne eller dras in eller om pensionären byter&lt;br&gt;bosättning, skall institutionen på pensionärens bosättningsort underrätta&lt;br&gt;institutionen på familjemedlemmarnas bosättningsort om detta. Institu-&lt;br&gt;tionen på familjemedlemmarnas bosättningsort får när som helst begära&lt;br&gt;att institutionen på pensionärens bosättningsort lämnar upplysningar om&lt;br&gt;rätten till vårdförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Familjemedlemmarna skall underrätta institutionen på sin bosätt-&lt;br&gt;ningsort om vaije ändring i deras situation som kan påverka deras rätt&lt;br&gt;till vårdförmåner, särskilt varje byte av bosättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner för pensionärer och deras familjemedlemmar som vistas&lt;br&gt;i en annan medlemsstat än den i vilken de är bosatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 31 skall en&lt;br&gt;pensionär lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten vilket&lt;br&gt;anger att han har rätt till dessa förmåner. Detta intyg, som skall utfär-&lt;br&gt;das av institutionen på pensionärens bosättningsort om möjligt innan han&lt;br&gt;lämnar den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall, i&lt;br&gt;förekommande fall, särskilt ange den längsta period under vilken vård-&lt;br&gt;förmåner får utges enligt denna medlemsstats lagstiftning. Om pen-&lt;br&gt;sionären inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten&lt;br&gt;skaffa det från institutionen på bosättningsorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i tillämpningsförordningensartikel 17.6, 17.7 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.9 skall gälla även dessa fall. I ett sådant fall skall institutionen på&lt;br&gt;pensionärens bosättningsort anses vara den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner till&lt;br&gt;familjemedlemmar som omfattas av förordningens artikel 31.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 35.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutioner till vilka arbetare i gruvor och liknande företag och deras&lt;br&gt;familjemedlemmar kan vända sig under vistelse eller bosättning i en&lt;br&gt;annan medlemsstat än den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I de fall som avses i förordningens artikel 35.1 och då de för-&lt;br&gt;måner, som utges i vistelse- eller bosättningslandet enligt det försäk-&lt;br&gt;ringssystem för sjukdom eller moderskap som gäller för arbetare inom&lt;br&gt;stålindustrin, är likvärdiga med dem som utges enligt det särskilda&lt;br&gt;systemet för arbetare i gruvor och liknande företag, får arbetare i den&lt;br&gt;sistnämnda kategorin och deras familjemedlemmar vända sig till den&lt;br&gt;närmaste institutionen inom den medlemsstats territorium inom vilket de&lt;br&gt;vistas eller är bosatta och som är förtecknad i tillämpningsförordningens&lt;br&gt;bilaga 3, även om denna är en institution för tillämpning av det system&lt;br&gt;som gäller för arbetare inom stålindustrin. Denna institution skall då&lt;br&gt;utge dessa förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om de förmåner som utges enligt det särskilda systemet för arbe-&lt;br&gt;tare i gruvor och liknande företag är förmånligare, kan sådana arbetare&lt;br&gt;eller deras familjemedlemmar vända sig antingen till den institution som&lt;br&gt;svarar för tillämpningen av detta system eller till den närmaste institu-&lt;br&gt;tion som tillämpar systemet för arbetare inom stålindustrin inom den&lt;br&gt;medlemsstats territorium inom vilket de vistas eller är bosatta. I det&lt;br&gt;senare fallet skall institutionen i fråga upplysa personen om att han,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom att ansöka hos den institution som ansvarar för tillämpningen av&lt;br&gt;det ovannämnda särskilda systemet, får förmånligare förmåner samt&lt;br&gt;även informera honom om denna institutions namn och adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 35.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda system för vissa egenforetagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11 förtecknar det system eller de system som avses i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 35.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 35.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beaktande av den period under vilken förmåner redan har utgetts av&lt;br&gt;institutioner i en annan medlemsstat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 35.4 kan&lt;br&gt;den institution i en medlemsstat, som skall utge förmåner, begära upp-&lt;br&gt;lysningar från institutioner i en annan medlemsstat om den period under&lt;br&gt;vilken den senare institutionen redan har utgett förmåner för samma fall&lt;br&gt;av sjukdom eller moderskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning från den behöriga institutionen i en medlemsstat av&lt;br&gt;utgifter under en persons vistelse i en annan medlemsstat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det under en anställds eller en egenföretagares vistelse i en&lt;br&gt;annan medlemsstat än den behöriga staten inte är möjligt att fullgöra de&lt;br&gt;formaliteter som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 20.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20.4, 21, 23 och 31, skall hans utgifter på begäran återbetalas av den&lt;br&gt;behöriga institutionen enligt den återbetalningstaxa som tillämpas av&lt;br&gt;institutionen på vistelseorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen på vistelseorten skall på den behöriga institutionens&lt;br&gt;begäran lämna alla upplysningar som behövs om denna taxa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om institutionen på vistelseorten och den behöriga institutionen är&lt;br&gt;bundna av en överenskommelse enligt vilken antingen ingen återbetal-&lt;br&gt;ning skall ske eller ett schablonbelopp skall utges enligt förordningens&lt;br&gt;artiklar 22.1 a i och 31, skall institutionen på vistelseorten dessutom till&lt;br&gt;den behöriga institutionen översända det belopp som skall återbetalas till&lt;br&gt;personen i fråga enligt bestämmelserna i punkt 1 ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det gäller större utgifter kan den behöriga institutionen betala&lt;br&gt;ett lämpligt förskott till personen i fråga så snart han lämnar in en&lt;br&gt;begäran om återbetalning till denna institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INVALIDITET, ÅLDERDOM OCH DÖDSFALL (PENSIONER)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlämnande och beredning av ansökan om förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om invaliditetsförmåner då den anställde eller egenföretagaren&lt;br&gt;uteslutande har varit omfattad av sådan lagstiftning som anges i förord-&lt;br&gt;ningens bilaga 4 och i fall som avses i förordningens artikel 40.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få förmåner enligt förordningens artikel 37, 38 och 39&lt;br&gt;samt i de fall som avses i förordningens artikel 40.2, 41.1 och 42.2&lt;br&gt;skall en anställd eller egenforetagare lämna in en ansökan antingen till&lt;br&gt;institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han var omfattad av&lt;br&gt;vid tidpunkten för uppkomsten av den arbetsoförmåga som följts av in-&lt;br&gt;validitet eller förvärrad invaliditet, eller till institutionen på bosättnings-&lt;br&gt;orten som då skall översända ansökan till den förstnämnda institutionen&lt;br&gt;och ange vilken dag som den lämnades in. Denna dag skall gälla som&lt;br&gt;dag för inlämnande av ansökan till den förstnämnda institutionen. Om&lt;br&gt;kontanta sjukförsäkringsförmåner har utgetts skall dock den dag då&lt;br&gt;dessa kontantförmåner slutade att utges i förekommande fall anses som&lt;br&gt;den dag då ansökan om pension har lämnats in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I det fall som avses i förordningens artikel 41.1 b skall den institu-&lt;br&gt;tion hos vilken den anställde eller egenföretagaren senast var försäkrad&lt;br&gt;underrätta den institution, som först svarade för utbetalning av för-&lt;br&gt;månerna, om beloppet och den dag från vilken förmånerna har betalats&lt;br&gt;ut enligt den lagstiftning som den förstnämnda institutionen tillämpar.&lt;br&gt;Från den dagen skall de förmåner som utgavs innan invaliditeten för-&lt;br&gt;värrades dras in eller minskas till ett belopp som inte överstiger det&lt;br&gt;tillägg som avses i förordningens artikel 41.1 c.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 2 skall inte gälla i det fall som avses i&lt;br&gt;förordningens artikel 41.1 d. I detta fall skall den institution hos vilken&lt;br&gt;sökanden senast var försäkrad vända sig till den nederländska institu-&lt;br&gt;tionen för att få reda på det belopp som skall utges av denna institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om förmåner vid ålderdom och efterlevandeförmåner (utom&lt;br&gt;förmåner till barn som har mist en av föräldrarna eller båda föräldrar-&lt;br&gt;na) samt invaliditetsförmåner i fall som inte avses i tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 40—51, utom i fall&lt;br&gt;som avses i tillämpningsförordningens artikel 35, skall sökanden lämna&lt;br&gt;in en ansökan till institutionen på bosättningsorten enligt det förfarande&lt;br&gt;som bestäms i den lagstiftning som denna institution tillämpar. Om den&lt;br&gt;anställde eller egenföretagaren inte har omfattats av denna lagstiftning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall institutionen på bosättningsorten vidarebefordra ansökan till institu-&lt;br&gt;tionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har varit omfattad&lt;br&gt;av, och ange den dag då ansökan lämnades in. Den dagen skall anses&lt;br&gt;som dag för inlämnande av ansökan till den sistnämnda institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en anställd eller egenforetagare är bosatt inom en medlems-&lt;br&gt;stats territorium vars lagstiftning han inte har omfattats av, kan han&lt;br&gt;lämna in sin ansökan till institutionen i den medlemsstat, vars lagstift-&lt;br&gt;ning han senast har omfattats av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en anställd eller egenforetagare är bosatt inom en icke-med-&lt;br&gt;lemsstats territorium skall han lämna in sin ansökan till den behöriga&lt;br&gt;institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har omfat-&lt;br&gt;tats av. Om sökanden lämnar in sin ansökan till institutionen i den&lt;br&gt;medlemsstat i vilken han är medborgare skall denna institution vidare-&lt;br&gt;befordra ansökan till den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En ansökan om förmåner, som har sänts till institutionen i en&lt;br&gt;medlemsstat, skall automatiskt medföra att förmåner beviljas samtidigt&lt;br&gt;enligt lagstiftningen i alla de medlemsstater, vars villkor sökanden&lt;br&gt;uppfyller, utom i sådana fall då sökanden enligt förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44.2 begär att beviljandet av de förmåner vid ålderdom skjuts upp som&lt;br&gt;han skulle ha rätt till enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingar och upplysningar som skall bifogas ansökan om förmåner&lt;br&gt;som avses i tillämpningsförordningens artikel 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ansökan enligt tillämpningsförordningens artikel 36 skall följande&lt;br&gt;regler gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ansökan skall åtföljas av de nödvändiga handlingar och göras på&lt;br&gt;den blankett som föreskrivs i lagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt i&lt;br&gt;fall som avses i artikel 36.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde eller egen-&lt;br&gt;företagaren senast var omfattad av i fall som avses i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36.2 och 36.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall&lt;br&gt;styrkas med officiella handlingar som bifogas ansökningsblanket-&lt;br&gt;ten eller bekräftas av de behöriga organen i den medlemsstat inom&lt;br&gt;vars territorium sökanden är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sökanden skall så långt det är möjligt antingen ange den institution&lt;br&gt;eller de institutioner i vaije medlemsstat, som handhar försäk-&lt;br&gt;ringen för invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) och som&lt;br&gt;den anställde eller egenföretagaren har varit försäkrad hos, eller,&lt;br&gt;när det gäller en anställd, den eller de arbetsgivare för vilka han&lt;br&gt;har arbetat inom en medlemsstats territorium, genom att visa upp&lt;br&gt;de arbetsintyg som han har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om sökanden enligt förordningens artikel 44.2 begär att beviljan-&lt;br&gt;det av de förmåner vid ålderdom skjuts upp som han skulle ha rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, skall han Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;ange den lagstiftning enligt vilken han ansöker om förmåner. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av för-&lt;br&gt;månsbeioppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39.4 eller 47.3 skall sökanden lämna in ett intyg om sina familjemed-&lt;br&gt;lemmar, dock inte om sina bam, som är bosatta inom en annan med-&lt;br&gt;lemsstats territorium än det i vilket institutionen som svarar for för-&lt;br&gt;månerna finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta intyg skall utfärdas av sjukförsäkringsinstitutionen på familje-&lt;br&gt;medlemmarnas bosättningsort eller av en annan institution som har&lt;br&gt;utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars terri-&lt;br&gt;torium de är bosatta. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens ar-&lt;br&gt;tikel 25.2 andra och tredje styckena skall gälla också dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för det intyg som anses i första stycket ovan kan institutionen&lt;br&gt;som svarar för förmånerna kräva att sökanden lämnar in aktuella folk-&lt;br&gt;bokföringshandlingar om familjemedlemmar, dock inte för bam, som är&lt;br&gt;bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det där institutionen&lt;br&gt;finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om, i det fall som avses i punkt 1, den lagstiftning som tillämpas&lt;br&gt;av institutionen i fråga kräver att familjemedlemmarna bor tillsammans&lt;br&gt;med pensionären, skall det styrkas att de familjemedlemmar som inte&lt;br&gt;uppfyller detta villkor likväl är huvudsakligen beroende av sökanden för&lt;br&gt;sin försöijning genom handlingar som visar att en del av sökandens&lt;br&gt;inkomster regelbundet förs över till dessa familjemedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredning av ansökningar om invaliditetsförmåner i fall då den anställde&lt;br&gt;eller egenföretagaren uteslutande har omfattats av den lagstiftning som&lt;br&gt;avses i förordningens bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en anställd eller egenforetagare har lämnat in en ansökan om&lt;br&gt;invaliditetsförmåner och om institutionen konstaterar att bestämmelserna&lt;br&gt;i förordningens artikel 37.1 gäller, skall denna institution, om det be-&lt;br&gt;hövs, från den institution hos vilken den berörda personen senast var&lt;br&gt;försäkrad skaffa ett intyg om de försäkringsperioder som han har full-&lt;br&gt;gjort enligt den lagstiftning som den senare institutionen tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 ovan gäller också när försäkringsperioder, som har full-&lt;br&gt;gjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, måste beaktas för att&lt;br&gt;villkoren i den behöriga statens lagstiftning skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I fall som avses i förordningens artikel 39.3 skall den institution&lt;br&gt;som har utrett sökandens fall vidarebefordra hans handlingar till den&lt;br&gt;institution hos vilken han senast var försäkrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämpningsförordningens artikel 41—50 gäller inte beredning av&lt;br&gt;de ansökningar som avses i punkt 1—3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastställande av invaliditetsgraden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fastställande av invaliditetsgraden skall institutionen i en med-&lt;br&gt;lemsstat beakta de handlingar, läkarintyg och upplysningar av administ-&lt;br&gt;rativ karaktär som har skaffats från institutionen i en annan medlems-&lt;br&gt;stat. Vaije institution behåller dock rätten att låta sökanden undersökas&lt;br&gt;av den läkare som institutionen själv väljer, utom i sådana fall då be-&lt;br&gt;stämmelserna i förordningens artikel 40.4 gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredning av ansökningar om förmåner vid invaliditet, ålderdom och&lt;br&gt;dödsfall i fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastställande av den utredande institutionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ansökningar om förmåner skall utredas av den institution till&lt;br&gt;vilken de har sänts eller vidarebefordrats enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;tillämpningsförordningens artikel 36. Denna institution benämns här den&lt;br&gt;utredande institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den utredande institutionen skall utan dröjsmål och på en särskild&lt;br&gt;blankett underrätta alla berörda institutioner om ansökningar om för-&lt;br&gt;måner så att ansökningarna samtidigt och utan dröjsmål kan utredas av&lt;br&gt;alla dessa institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blanketter som skall användas vid beredning av ansökningar om för-&lt;br&gt;måner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid beredningen av ansökningar om förmåner skall den utredande&lt;br&gt;institutionen använda en blankett som särskilt skall innehålla ett ut-&lt;br&gt;låtande och en förteckning över de försäkrings- eller bosättningsperioder&lt;br&gt;som den anställde eller egenföretagaren har fullgjort enligt lagstiftningen&lt;br&gt;i alla de berörda medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När dessa blanketter sedan vidarebefordras till institutionen i en&lt;br&gt;annan medlemsstat skall de utgöra bevishandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De berörda institutionernas förfarande vid beredning av en ansökan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den utredande institutionen skall på den blankett som föreskrivs i&lt;br&gt;tillämpningsförordningens artikel 42.1 ange de försäkrings- eller bosätt-&lt;br&gt;ningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna&lt;br&gt;tillämpar och skall sända en kopia av denna blankett till den institution&lt;br&gt;för försäkring vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) i varje&lt;br&gt;medlemsstat hos vilken den anställde eller egenföretagaren har varit&lt;br&gt;försäkrad samt i förekommande fall bifoga de arbetsintyg som sökanden&lt;br&gt;har visat upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det gäller endast en annan institution skall denna institution&lt;br&gt;fylla i den nämnda blanketten och ange&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt&lt;br&gt;den lagstiftning som denna tillämpar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;det förmånsbelopp som sökanden kunde göra anspråk på för en-&lt;br&gt;dast dessa försäkrings- eller bosättningsperioder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;det teoretiska och det faktiska förmånsbelopp som har beräknats&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ifyllda blanketten skall återsändas till den utredande institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en rätt till förmåner har förvärvats med beaktande av endast&lt;br&gt;sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt&lt;br&gt;den lagstiftning som tillämpas av den andra medlemsstatens behöriga&lt;br&gt;institution och om det förmånsbelopp som svarar mot dessa perioder&lt;br&gt;kan bestämmas utan dröjsmål och det beräkningsförfarande som avses i&lt;br&gt;c kräver en avsevärt längre tid, skall blanketten återsändas till den&lt;br&gt;utredande institutionen med den information som avses i a och b. Den&lt;br&gt;information som avses i c skall snarast möjligt sändas till den utredande&lt;br&gt;institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det gäller två eller flera institutioner skall var och en av dessa&lt;br&gt;institutioner fylla i den nämnda blanketten och ange de försäkrings-&lt;br&gt;eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som&lt;br&gt;institutionen tillämpar och återsända den till den utredande institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en rätt till förmåner har förvärvats med beaktande av endast&lt;br&gt;sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt&lt;br&gt;den lagstiftning som tillämpas av en eller flera av dessa institutioner och&lt;br&gt;om det förmånsbelopp som svarar mot dessa perioder kan bestämmas&lt;br&gt;utan dröjsmål, skall den utredande institutionen samtidigt underrättas om&lt;br&gt;detta belopp och om försäkrings- eller bosättningsperiodema. Om be-&lt;br&gt;stämmandet av det nämnda beloppet kräver en viss tid, skall den utre-&lt;br&gt;dande institutionen underrättas om beloppet så snart som detta har&lt;br&gt;bestämts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den utredande institutionen har fått alla blanketter med infor-&lt;br&gt;mation om försäkrings- eller bosättningsperioder och, i förekommande&lt;br&gt;fall, det eller de belopp som skall betalas ut enligt lagstiftningen i en&lt;br&gt;eller flera av de berörda medlemsstaterna, skall denna sända en kopia&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av de ifyllda blanketterna till vaije berörd institution, som på handlingen&lt;br&gt;skall anteckna det teoretiska och det faktiska förmånsbelopp som beräk-&lt;br&gt;nats enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2 samt återsända&lt;br&gt;handlingen till den utredande institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Så snart som den utredande institutionen, efter att ha fått den&lt;br&gt;information som avses i punkt 2 och 3, har fastställt att bestämmelserna&lt;br&gt;i förordningens artikel 40.2, 48.2 eller 48.3 skall tillämpas, skall den&lt;br&gt;underrätta de andra berörda institutionerna om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I de fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 37 d skall&lt;br&gt;institutionerna i de medlemsstater, vars lagstiftning sökanden har varit&lt;br&gt;omfattad av men hos vilka han har begärt beviljandet av förmåner skjuts&lt;br&gt;upp, på den blankett som avses i tillämpningsförordningens artikel 42.1&lt;br&gt;ange endast de försäkrings- eller bosättningsperioder som sökanden har&lt;br&gt;fullgjort enligt den lagstiftning som de tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutioner med bemyndigande att fatta beslut om invaliditetsgraden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 2 och 3,&lt;br&gt;skall endast den utredande institutionen ha rätt att fatta det beslut som&lt;br&gt;avses i förordningens artikel 40.4 om sökandens invaliditetsgrad. Denna&lt;br&gt;institution skall fatta detta beslut så snart som den kan avgöra, i före-&lt;br&gt;kommande fall med beaktande av bestämmelserna i förordningens ar-&lt;br&gt;tikel 45, om de villkor för rätt till förmåner som har fastställts i den&lt;br&gt;lagstiftning som den tillämpar har uppfyllts. Den skall utan dröjsmål&lt;br&gt;underrätta de andra berörda institutionerna om detta beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om de villkor för rätt till förmåner — bortsett från villkor om de&lt;br&gt;som rör invaliditetsgraden — som har fastställts i den lagstiftning som&lt;br&gt;den utredande institutionen tillämpar inte har uppfyllts med beaktande&lt;br&gt;av bestämmelserna i förordningens artikel 45, skall denna institution&lt;br&gt;omedelbart underrätta den institution som är behörig vad avser invalidi-&lt;br&gt;tet i den medlemsstat, vars lagstiftning den anställde eller egenföretaga-&lt;br&gt;ren senast var omfattad av. Om de villkor för rätt till förmåner enligt&lt;br&gt;den lagstiftning som denna institution tillämpar är uppfyllda, skall denna&lt;br&gt;institution ha rätt att fatta beslut om sökandens invaliditetsgrad. Institu-&lt;br&gt;tionen skall utan dröjsmål underrätta de andra berörda institutionerna&lt;br&gt;om detta beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid behov kan det bli nödvändigt att återföra ärendet på samma&lt;br&gt;villkor till den behöriga institutionen för invaliditet i den medlemsstat&lt;br&gt;vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren först var omfattad&lt;br&gt;av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provisorisk utbetalning av förmåner och förskott på förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den utredande institutionen konstaterar att sökanden har rätt&lt;br&gt;till förmåner enligt den lagstiftning som denna tillämpar utan att sådana&lt;br&gt;försäkrings- eller bosättningsperioder behöver beaktas som har fullgjorts&lt;br&gt;enligt andra medlemstaters lagstiftning, skall den omedelbart betala ut&lt;br&gt;dessa förmåner provisoriskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om sökanden inte har rätt till förmåner enligt punkt 1 men om det&lt;br&gt;framgår av de upplysningar som den utredande institutionen har fått&lt;br&gt;enligt tillämpningsförordningens artikel 43.2 eller 43.3 att en rätt till&lt;br&gt;förmåner har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning med&lt;br&gt;beaktande av endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som&lt;br&gt;har fullgjorts enligt den lagstiftningen, skall den institution som tilläm-&lt;br&gt;par den nämnda lagstiftningen betala ut dessa förmåner provisoriskt så&lt;br&gt;snart som den utredande institutionen har underrättat den om skyldig-&lt;br&gt;heten att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om i det fall som avses i punkt 2, rätt till förmåner har förvärvats&lt;br&gt;enligt lagstiftningen i fler än en medlemsstat, med beaktande av endast&lt;br&gt;de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt var&lt;br&gt;och en av dessa lagstiftningar, skall den institution, som först har&lt;br&gt;underrättat den utredande institutionen om att en sådan rätt föreligger,&lt;br&gt;svara för den provisoriska utbetalningen av förmånerna. Den utredande&lt;br&gt;institutionen skall informera de övriga berörda institutionerna om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den institution som är skyldig att betala ut förmåner enligt punkt&lt;br&gt;1, 2 eller 3 skall utan dröjsmål informera sökanden om detta och då&lt;br&gt;särskilt betona att åtgärden är provisorisk och inte kan överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ingen förmån tills vidare kan betalas till sökanden enligt punkt&lt;br&gt;1, 2 eller 3 men om det framgår av utredningen att rätt till förmåner&lt;br&gt;har förvärvats enligt förordningens artikel 46.2, skall den utredande in-&lt;br&gt;stitutionen betala ut ett lämpligt förskott till honom vilket kan återkrävas&lt;br&gt;och vars belopp skall ligga så nära som möjligt det belopp som san-&lt;br&gt;nolikt kommer att betalas ut till honom enligt förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndig-&lt;br&gt;heter kan komma överens om att tillämpa andra metoder för utbetalning&lt;br&gt;tills vidare av förmåner i fall då endast institutioner i dessa stater be-&lt;br&gt;rörs. Administrativa kommissionen skall underrättas om vaije sådan&lt;br&gt;överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av förmåner vid sammanträffande av perioder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid beräkningen av det teoretiska och det faktiska förmånsbe-&lt;br&gt;ioppet enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2 a och b skall&lt;br&gt;reglerna i tillämpningsförordningens artikel 15.1 b—d gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktiska belopp som har fastställts på detta sätt skall ökas med det&lt;br&gt;belopp som svarar mot perioderna av frivillig försäkring eller frivillig&lt;br&gt;fortsättningsförsäkring och skall bestämmas enligt den lagstiftning enligt&lt;br&gt;vilken dessa försäkringsperioder har fullgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.3 skall det för-&lt;br&gt;månsbelopp som svarar mot perioder av frivillig eller frivillig fortsätt-&lt;br&gt;ningsförsäkring inte beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutlig beräkning av det förmånsbelopp som skall utges av institutioner&lt;br&gt;som tillämpar förordningens artikel 46.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i förordningens artikel 46.3 andra stycket skall den&lt;br&gt;utredande institutionen beräkna det slutliga beloppet av de förmåner som&lt;br&gt;vaije institution skall utge samt underrätta var och en av de berörda&lt;br&gt;institutionerna om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse till sökanden om institutionernas beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det slutliga beslut som var och en av de berörda institutionerna&lt;br&gt;har fattat, i förekommande fall med beaktande av den underrättelse som&lt;br&gt;avses i tillämpningsförordningens artikel 47, skall sändas till den utre-&lt;br&gt;dande institutionen. Vaije beslut skall innehålla uppgift om möjligheten&lt;br&gt;att överklaga och tiden för överklagande enligt den berörda lagstift-&lt;br&gt;ningen. När den utredande institutionen har fått alla sådana beslut skall&lt;br&gt;den underrätta sökanden om detta på dennes eget språk i ett sammanfat-&lt;br&gt;tande meddelande till vilket de nämnda besluten skall bifogas. Tiden för&lt;br&gt;överklagande skall alltid räknas från det att sökanden fick det samman-&lt;br&gt;fattande meddelandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När det sammanfattande meddelande som avses i punkt 1 sänds till&lt;br&gt;sökanden skall den utredande institutionen samtidigt sända en kopia till&lt;br&gt;var och en av de berörda institutionerna tillsammans med en kopia av&lt;br&gt;de andra institutionernas beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omräkning av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 49.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49.3 och 51.2 gäller bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel&lt;br&gt;45 och 47.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid omräkning, indragning eller innehållande av en förmån skall&lt;br&gt;den institution som har fattat ett sådant beslut omedelbart underrätta den&lt;br&gt;berörda personen och vaije institution hos vilken personen har rätt till&lt;br&gt;förmåner om detta, vid behov genom den utredande institutionens med-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkan. Beslutet skall innehålla uppgift om möjligheten att överklaga&lt;br&gt;och tiden för överklagande enligt den berörda lagstiftningen. Tiden för&lt;br&gt;överklagande skall alltid räknas från det att sökanden fick beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att påskynda beviljandet av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;a) i) När en anställd eller egenforetagare som är medborgare i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en medlemsstat blir omfattad av en annan medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning skall den behöriga institutionen för pensioner&lt;br&gt;i den senare medlemsstaten med alla de medel som står&lt;br&gt;till dess förfogande vid registreringstillfället sända all&lt;br&gt;information om den berörda personens identitet, namnet&lt;br&gt;på den nämnda behöriga institutionen samt det försäk-&lt;br&gt;ringsnummer som han har tilldelats till det organ som har&lt;br&gt;utsetts av den behöriga myndigheten i denna medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;Vidare skall den behöriga institution som avses under i, så&lt;br&gt;långt möjligt, sända all annan information som kan under-&lt;br&gt;lätta och påskynda utbetalningen av pensioner till det&lt;br&gt;organ som har utsetts enligt bestämmelserna under i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) Denna information skall sändas på det sätt som har be-&lt;br&gt;stämts av Administrativa kommissionen till det organ som&lt;br&gt;har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myn-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) Vid tillämpningen av bestämmelserna under i—iii skall&lt;br&gt;statslösa personer och flyktingar anses vara medborgare i&lt;br&gt;den medlemsstat vars lagstiftning de först var omfattade&lt;br&gt;av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) De berörda institutionerna skall på begäran av den personen i&lt;br&gt;fråga eller den institution hos vilken han vid den aktuella&lt;br&gt;tidpunkten är försäkrad böija ställa samman hans försäk-&lt;br&gt;ringsförhållanden senast ett år före den dag då han uppnår&lt;br&gt;pensionsåldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 be-&lt;br&gt;slutas av Administrativa kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administrativa kontroller och läkarundersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Följande gäller när någon får förmåner, i synnerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner vid invaliditet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner vid ålderdom som utges vid arbetsoförmåga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner vid ålderdom som utges till äldre arbetslösa personer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner vid ålderdom som utges när en förvärvsverksamhet&lt;br&gt;upphör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner till efterlevande som utges vid invaliditet eller arbets-&lt;br&gt;oförmåga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner som utges under förutsättning att mottagarens tillgångar&lt;br&gt;inte överstiger en viss nivå:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som får förmåner vistas eller är bosatt inom en annan med-&lt;br&gt;lemsstats territorium än den stat i vilken den institution som svarar för&lt;br&gt;förmånerna finns, skall administrativa kontroller och läkarundersök-&lt;br&gt;ningar utföras på denna institutions begäran av institutionen på mot-&lt;br&gt;tagarens vistelse- eller bosättningsort enligt det förfarande som före-&lt;br&gt;skrivs i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar. Den&lt;br&gt;institution som svarar för förmånerna skall dock ha rätt att låta mottaga-&lt;br&gt;ren undersökas av en läkare som den väljer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det konstateras att den förmånstagare som avses i punkt 1&lt;br&gt;ovan är anställd eller verksam som egenforetagare eller har tillgångar&lt;br&gt;som överstiger den fastställda nivån samtidigt som han får förmåner,&lt;br&gt;skall institutionen på vistelse- eller bosättningsorten sända en rapport till&lt;br&gt;den institution som svarar för förmånerna och som har begärt kontrollen&lt;br&gt;eller undersökningen. Denna rapport skall särskilt ange arten av den&lt;br&gt;anställning eller verksamhet som personen i fråga bedriver, beloppet av&lt;br&gt;den inkomst eller de tillgångar som han har haft under det senaste hela&lt;br&gt;kvartalet, normalinkomsten inom samma område för en anställd eller&lt;br&gt;egenforetagare på samma nivå och inom samma yrke som personen i&lt;br&gt;fråga hade innan han blev invalid, under en referensperiod som skall&lt;br&gt;fastställas av den institution som svarar för förmånerna, och, i förekom-&lt;br&gt;mande fall, ett utlåtande från en medicinskt sakkunnig om den berörda&lt;br&gt;personens hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om personen i fråga återfår rätten till förmåner, som har innehållits,&lt;br&gt;medan han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den&lt;br&gt;behöriga statens skall de berörda institutionerna utbyta all information&lt;br&gt;som behövs för att dessa förmåner skall kunna betalas ut på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metod för utbetalning av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om den institution i en medlemsstat som svarar för förmåner till&lt;br&gt;personer bosatta inom en annan medlemsstats territorium inte betalar ut&lt;br&gt;förmånerna direkt till dem, skall dessa förmåner på begäran av denna&lt;br&gt;institution betalas ut av den sistnämnda medlemsstatens förbindelses-&lt;br&gt;organ eller av institutionen på den ort där de personer som har rätt till&lt;br&gt;förmåner är bosatta enligt det förfarande som avses i tilllämpningsför-&lt;br&gt;ordningens artikel 54—58. Om den institution som svarar för förmåner-&lt;br&gt;na betalar ut dessa direkt till de personer som har rätt till dem, skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den underrätta institutionen på bosättningsorten om detta. Det utbetal-&lt;br&gt;ningsförfarande som tillämpas av medlemsstaternas institutioner anges i&lt;br&gt;bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig-&lt;br&gt;heter kan komma överens om andra metoder för utbetalningen av för-&lt;br&gt;måner i fall där endast dessa medlemsstaters behöriga institutioner&lt;br&gt;berörs. Administrativa kommissionen skall underrättas om vaije sådan&lt;br&gt;överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sådana bestämmelser i överenskommelser om utbetalningen av&lt;br&gt;förmåner som gällde dagen innan förordningen trädde i kraft skall&lt;br&gt;fortsätta att gälla, om de finns förtecknade i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse till det utbetalande organet om kommande utbetalningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den institution som svarar för förmånerna skall till förbindelseorganet i&lt;br&gt;den medlemsstat inom vars territorium personen med rätt till förmåner&lt;br&gt;är bosatt eller till institutionen på bosättningsorten (nedan kallad det&lt;br&gt;utbetalande organet) sända ett detaljerat utbetalningsschema i två exemp-&lt;br&gt;lar vilket skall komma det betalande organet tillhanda senast 20 dagar&lt;br&gt;före den dag då dessa förmåner skall betalas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överföring av belopp till det utbetalande organets konto&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tio dagar före den dag då förmåner skall betalas ut skall institu-&lt;br&gt;tionen med ansvar för förmånerna i denna medlemsstats valuta överföra&lt;br&gt;det belopp som behövs för de utbetalningar som anges i det schema som&lt;br&gt;avses i tillämpningsförordningens artikel 54. Överföringen skall göras&lt;br&gt;genom nationalbanken eller genom en annan bank i den medlemsstat&lt;br&gt;inom vars territorium institutionen som svarar för förmånerna finns, till&lt;br&gt;ett konto som har öppnats för det utbetalande organet i nationalbankens&lt;br&gt;namn eller i någon annan banks namn i den medlemsstat inom vars&lt;br&gt;territorium det utbetalande organet finns. En sådan överföring skall ha&lt;br&gt;befriande verkan. Institutionen som svarar för förmånerna skall sam-&lt;br&gt;tidigt sända en underrättelse om överföringen till det utbetalande or-&lt;br&gt;ganet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den bank till vars konto överföringen har gjorts skall kreditera det&lt;br&gt;utbetalande organet med det överförda beloppets motvärde i den med-&lt;br&gt;lemsstats valuta inom vars territorium organet finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Namnen på och huvudkontoren för de banker som avses i punkt 1&lt;br&gt;förtecknas i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utbetalande organets betalning av belopp till fönnånstagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De utbetalningar som anges i det schema som avses i tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens artikel 54 skall göras till förmånstagaren av det utbetalan-&lt;br&gt;de organet för den institutions räkning som ansvarar för förmånerna.&lt;br&gt;Dessa utbetalningar skall göras på det sätt som bestäms i den lagstift-&lt;br&gt;ning som det utbetalande organet tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Så snart det utbetalande organet eller något annat organ som har&lt;br&gt;utsetts av detta får kännedom om någon omständighet som motiverar&lt;br&gt;innehållande eller indragning av förmånerna skall det upphöra med alla&lt;br&gt;utbetalningar. Detsamma gäller då den person som har rätt till förmåner&lt;br&gt;flyttar till en annan stats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det utbetalande organet skall upplysa institutionen som svarar för&lt;br&gt;förmånerna om skälet för vaije utebliven utbetalning. Om den person&lt;br&gt;som har rätt till förmåner eller dennes make avlider eller om en änka&lt;br&gt;eller änkling gifter om sig, skall det utbetalande organet underrätta den&lt;br&gt;nämnda institutionen om dagen för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutlig avräkning avseende de utbetalningar som avses i tillämpningsför-&lt;br&gt;ordningens artikel 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De utbetalningar som avses i tillämpningsförordningens artikel 56&lt;br&gt;skall slutligt avräknas i slutet av varje utbetalningsperiod så att de be-&lt;br&gt;lopp som faktiskt har betalats till förmånstagama eller till deras före-&lt;br&gt;trädare kan fastställas liksom de belopp som inte har betalats ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det totala beloppet skall, uttryckt i siffror och ord i den medlems-&lt;br&gt;stats valuta inom vars territorium institutionen som svarar för förmåner-&lt;br&gt;na finns, intygas vara överensstämmande med de utbetalningar som det&lt;br&gt;utbetalande organet har gjort och denna bekräftelse skall undertecknas&lt;br&gt;av en representant för detta organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det utbetalande organet skall garantera riktigheten av de utbetal-&lt;br&gt;ningar som gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skillnaden mellan de belopp som har överförts av institutionen&lt;br&gt;som svarar för förmånerna, uttryckt i den medlemsstats valuta inom&lt;br&gt;vars territorium denna institution finns, och värdet uttryckt i samma&lt;br&gt;valuta av de utbetalningar som har intygats av det utbetalande organet&lt;br&gt;skall räknas av från de belopp som senare skall överföras för samma&lt;br&gt;ändamål av institutionen som svarar för förmånerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gottgörelse för kostnader vid utbetalning av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utbetalande organet kan göra avdrag för kostnader vid utbetalningen&lt;br&gt;av förmåner, i synnerhet för post- och bankavgifter, enligt de villkor&lt;br&gt;som föreskrivs i den lagstiftning som detta organ tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse om flyttning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en person som har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i en eller&lt;br&gt;flera medlemsstater flyttar från en stats territorium till en annans, skall&lt;br&gt;han underrätta den eller de institutioner som svarar för förmånerna och&lt;br&gt;det utbetalande organet om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OLYCKSFALL I ARBETET OCH ARBETSSJUKDOMAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 52 och 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner vid bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga&lt;br&gt;staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 52 a, skall en&lt;br&gt;anställd eller egenföretagare lämna in ett intyg till institutionen på bo-&lt;br&gt;sättningsorten vilket anger att han har rätt till dessa vårdförmåner. Detta&lt;br&gt;intyg skall utfärdas av den behöriga institutionen och grundas på upplys-&lt;br&gt;ningar från arbetsgivaren i förekommande fall. Om den behöriga statens&lt;br&gt;lagstiftning föreskriver det, skall den anställde eller egenföretagaren till&lt;br&gt;institutionen på bosättningsorten dessutom lämna in ett bevis från den&lt;br&gt;behöriga institutionen om mottagen anmälan om ett olycksfall i arbetet&lt;br&gt;eller en yrkessjukdom. Om personen i fråga inte lämnar in dessa hand-&lt;br&gt;lingar, skall institutionen på bosättningsorten skaffa dem från den be-&lt;br&gt;höriga institutionen och i väntan på dem bevilja honom vårdförmåner&lt;br&gt;enligt sjukförsäkringen, under förutsättning att han uppfyller villkoren&lt;br&gt;för rätt till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Intyget skall gälla tills institutionen på bosättningsorten får en&lt;br&gt;underrättelse om att det inte längre gäller. Om detta intyg har utfärdats&lt;br&gt;av en fransk institution skall det dock gälla endast i ett år från den dag&lt;br&gt;då det utfärdades och skall förnyas varje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För säsongsarbetare skall det intyg som avses i punkt 1 gälla&lt;br&gt;under säsongsarbetets hela beräknade varaktighet, om den behöriga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;institutionen inte under tiden meddelar institutionen på bosättningsorten&lt;br&gt;att det inte längre gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid vaije ansökan om vårdförmåner skall personen i fråga lämna&lt;br&gt;in de handlingar som behövs för att vårdförmåner skall kunna utges&lt;br&gt;enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är&lt;br&gt;bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid sjukhusvistelse skall institutionen på bosättningsorten inom tre&lt;br&gt;dagar efter det att den har fått kännedom om detta underrätta den be-&lt;br&gt;höriga institutionen om tidpunkten för intagningen på sjukhus, sjukhus-&lt;br&gt;vistelsens sannolika längd och tidpunkten för utskrivningen från sjuk-&lt;br&gt;hus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen på bosättningsorten skall i förväg underrätta den&lt;br&gt;behöriga institutionen om vaije beslut om utgivande av vårdförmåner&lt;br&gt;när den sannolika eller faktiska kostnaden överstiger ett schablonbelopp,&lt;br&gt;som fastställs och med jämna mellanrum omprövas av Administrativa&lt;br&gt;kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga institutionen skall inom 15 dagar från den dag då denna&lt;br&gt;information har översänts göra eventuella invändningar och ange de skäl&lt;br&gt;på vilka dessa invändningar grundas. Om ingen sådan invändning har&lt;br&gt;gjorts vid slutet av denna period skall institutionen på bosättningsorten&lt;br&gt;utge vårdförmånema. Om dessa vårdförmåner måste beviljas i ett&lt;br&gt;mycket brådskande fall skall institutionen på bosättningsorten omedel-&lt;br&gt;bart underrätta den behöriga institutionen om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Personen i fråga skall underrätta institutionen på bosättningsorten&lt;br&gt;om vaije förändring i sin situation som kan påverka hans rätt till vård-&lt;br&gt;förmåner, i synnerhet upphörande eller byte av anställning eller verk-&lt;br&gt;samhet som egenforetagare eller byte av bosättnings- eller vistelseort.&lt;br&gt;På samma sätt skall den behöriga institutionen underrätta institutionen&lt;br&gt;på bosättningsorten, om personen i fråga upphör att vara försäkrad eller&lt;br&gt;upphör att ha rätt till vårdförmåner. Institutionen på bosättningsorten&lt;br&gt;kan när som helst begära att den behöriga institutionen lämnar alla&lt;br&gt;upplysningar om personens försäkring eller om hans rätt till vårdför-&lt;br&gt;måner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För gränsarbetare får läkemedel, bandage, glasögon och mindre&lt;br&gt;hjälpmedel utges och laboratorieanalyser och tester utföras endast inom&lt;br&gt;den medlemsstats territorium inom vilket de har ordinerats enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna medlemsstats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga&lt;br&gt;myndigheter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa&lt;br&gt;kommissionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra kontantförmåner än pensioner vid bosättning i en annan med-&lt;br&gt;lemsstat än den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att få andra kontantförmåner än pensioner enligt förordningens&lt;br&gt;artikel 52 b skall en anställd eller egenforetagare inom tre dagar efter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det att arbetsoförmågan inträffade göra ansökan hos institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten genom att lämna in en anmälan om att han har upphört&lt;br&gt;att arbeta eller, om det föreskrivs i den lagstiftning som den behöriga&lt;br&gt;institutionen eller institutionen på bosättningsorten tillämpar, ett intyg&lt;br&gt;om arbetsoförmåga som har utfärdats av hans behandlande läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om de behandlande läkarna i bosättningslandet inte utfärdar intyg&lt;br&gt;om arbetsoförmåga skall personen ansöka direkt hos institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten inom den tid som har fastställts i den lagstiftning som&lt;br&gt;denna institution tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna institution skall omedelbart se till att arbetsoförmågan medi-&lt;br&gt;cinskt konstateras av läkare och att det intyg som avses i punkt 1 utfär-&lt;br&gt;das. Intyget skall ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och&lt;br&gt;skall utan dröjsmål översändas till den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I de fall då punkt 2 inte är tillämplig skall institutionen på bosätt-&lt;br&gt;ningsorten snarast möjligt, och i vaije fall inom tre dagar från den dag&lt;br&gt;då personen gjorde anmälan, se till att han undersöks av en läkare som&lt;br&gt;om han vore försäkrad hos denna institution. Den undersökande läka-&lt;br&gt;rens intyg skall särskilt ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet&lt;br&gt;och skall översändas till den behöriga institutionen på bosättningsorten&lt;br&gt;inom tre dagar från den dag då undersökningen gjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen på bosättningsorten skall sedan vidta alla nödvändiga&lt;br&gt;administrativa kontroller eller läkarundersökningar av personen som om&lt;br&gt;han vore försäkrad hos denna institution. Så snart som den konstaterar&lt;br&gt;att personen kan återuppta sitt arbete skall den utan dröjsmål underrätta&lt;br&gt;honom och den behöriga institutionen om detta och ange den dag arbets-&lt;br&gt;oförmågan upphörde. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 6&lt;br&gt;skall underrättelsen till personen anses som ett beslut av den behöriga&lt;br&gt;institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen behåller under alla omständigheter&lt;br&gt;rätten att låta personen undersökas av en läkare som institutionen själv&lt;br&gt;väljer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den behöriga institutionen beslutar att innehålla kontantför-&lt;br&gt;måner på grund av att personen inte har fullgjort de formaliteter som&lt;br&gt;föreskrivs i bosättningslandets lagstiftning eller om den konstaterar att&lt;br&gt;personen kan återuppta sitt arbete, skall den underrätta personen i fråga&lt;br&gt;om sitt beslut och samtidigt översända en kopia av detta beslut till insti-&lt;br&gt;tutionen på bosättningsorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När personen återupptar sitt arbete skall han underrätta den be-&lt;br&gt;höriga institutionen om detta, om en sådan underrättelse krävs enligt&lt;br&gt;den lagstiftning som denna institution tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen skall betala ut kontantförmåner på&lt;br&gt;lämpligt sätt, exempelvis med internationell postanvisning, och skall&lt;br&gt;underrätta institutionen på bosättningsorten och personen om detta. Om&lt;br&gt;kontantförmåner betalas ut av institutionen på bosättningsorten för den&lt;br&gt;behöriga institutionens räkning skall den sistnämnda institutionen under-&lt;br&gt;rätta personen om hans rättigheter och underrätta institutionen på bosätt-&lt;br&gt;ningsorten om kontantförmånernas belopp, tidpunkterna för utbetalning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och den längsta tid under vilken de kan utges enligt den behöriga statens&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga&lt;br&gt;myndigheter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa&lt;br&gt;kommissionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga&lt;br&gt;staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få vårdförmåner skall en person, som är anställd inom&lt;br&gt;internationell transport, omfattas av förordningens artikel 14.2 a och&lt;br&gt;under sin anställning beger sig till en annan medlemsstats territorium än&lt;br&gt;den behöriga staten, snarast möjligt till institutionen på vistelseorten&lt;br&gt;lämna in ett särskilt intyg som har utfärdats av arbetsgivaren eller den-&lt;br&gt;nes företrädare under den innevarande kalendermånaden eller under de&lt;br&gt;två kalendermånaderna närmast före inlämnandet. Detta intyg skall&lt;br&gt;särskilt ange den dag från och med vilken personen har varit anställd&lt;br&gt;hos denna arbetsgivare samt namnet och adressen på den behöriga&lt;br&gt;institutionen. Om personen har lämnat in ett sådant intyg skall han anses&lt;br&gt;ha uppfyllt villkoren för rätt till vårdförmåner. Om personen inte kan ta&lt;br&gt;kontakt med institutionen på vistelseorten innan han får läkarvård skall&lt;br&gt;han ändå mot uppvisande av det nämnda intyget få denna vård som om&lt;br&gt;han vore försäkrad hos denna institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen på vistelseorten skall inom tre dagar höra sig för hos&lt;br&gt;den behöriga institutionen om personen i fråga uppfyller villkoren för&lt;br&gt;rätt till vårdförmåner. Institutionen på vistelseorten skall utge vårdför-&lt;br&gt;måner tills den får svar från den behöriga institutionen, dock inte längre&lt;br&gt;än för 30 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen skall sända sitt svar till institutionen på&lt;br&gt;vistelseorten inom tio dagar från det att den fick begäran från denna&lt;br&gt;institution. Om detta svar är jakande skall den behöriga institutionen vid&lt;br&gt;behov ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges&lt;br&gt;enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar och institutionen&lt;br&gt;på vistelseorten skall fortsätta att utge dessa förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner som utges på grund av det antagande som har gjorts&lt;br&gt;enligt punkt 1 skall återbetalas enligt förordningens artikel 36.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I stället för det intyg som avses i punkt 1 får den anställde som&lt;br&gt;avses i nämnda punkt lämna in det intyg som föreskrivs i punkt 6 till&lt;br&gt;institutionen på vistelseorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 55.1 a i, utom&lt;br&gt;i fall då ett antagande har gjorts enligt punkt 1, skall den anställde eller&lt;br&gt;egenföretagaren lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten&lt;br&gt;vilket anger att han har rätt till vårdförmåner. Detta intyg, som skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utfärdas av den behöriga institutionen om möjligt innan personen har&lt;br&gt;lämnat den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall,&lt;br&gt;när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken vårdför-&lt;br&gt;måner får utges enligt den behöriga statens lagstiftning. Om personen i&lt;br&gt;fråga inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten skaffa&lt;br&gt;det från den skaffa institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 60.5, 60.6 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60.9 skall gälla även dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner för anställda eller egenforetagare som flyttar eller åter-&lt;br&gt;vänder till bosättningslandet och för anställda eller egenforetagare som&lt;br&gt;har fatt tillstånd att resa till en annan medlemsstat för läkarvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 55.1 b i skall&lt;br&gt;en anställd eller egenforetagare lämna in ett intyg till institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten vilket styrker att han har rätt att fortsätta att få dessa&lt;br&gt;förmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen,&lt;br&gt;skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken&lt;br&gt;dessa förmåner får fortsätta att utges enligt bestämmelserna i den be-&lt;br&gt;höriga statens lagstiftning. Detta intyg kan på begäran av personen&lt;br&gt;utfärdas efter hans avresa om det på grund av force majeure inte kan&lt;br&gt;utfärdas dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 60.5, 60.6 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60.9 skall gälla även dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner i fall som avses i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 55.1 c i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra kontantförmåner än pensioner vid vistelse i en annan medlemsstat&lt;br&gt;än den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 61 skall gälla också&lt;br&gt;andra kontantförmåner än pensioner enligt förordningens artikel 55.1 a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii. Utan att det påverkar skyldigheten att lämna in ett intyg om arbets-&lt;br&gt;oförmåga skall dock en anställd eller egenforetagare, som vistas inom&lt;br&gt;en medlemsstats territorium utan att vara förvärvsverksam där, inte vara&lt;br&gt;skyldig att lämna in det meddelande om att han har upphört att arbeta&lt;br&gt;som avses i tillämpningsförordningens artikel 61.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 52—56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelanden, utredningar och informationsutbyte mellan institutioner&lt;br&gt;om olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomsfall som inträffat i en annan&lt;br&gt;medlemsstat än den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När en person råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller när en&lt;br&gt;arbetssjukdom först fastställs inom en annan medlemsstats territorium&lt;br&gt;än den behöriga statens skall ett meddelande om olycksfallet eller sjuk-&lt;br&gt;domen lämnas enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning,&lt;br&gt;utan att det påverkar tillämpningen av några bestämmelser som gäller i&lt;br&gt;den medlemsstat där olycksfallet i arbetet ägde rum eller där arbetssjuk-&lt;br&gt;domen först fastställdes och som skall fortsätta att tillämpas i ett sådant&lt;br&gt;fall. Detta meddelande skall sändas till den behöriga institutionen och en&lt;br&gt;kopia skall sändas till institutionen på bosättningsorten eller på vistelse-&lt;br&gt;orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen i den medlemsstat inom vars territorium olycksfallet&lt;br&gt;i arbetet ägde rum eller arbetssjukdomen först faställdes skall till den&lt;br&gt;behöriga institutionen översända det läkarintyg, som har utfärdats där, i&lt;br&gt;två exemplar samt all relevant information som den behöriga institu-&lt;br&gt;tionen kan behöva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ett olycksfall i arbetet inträffar under en resa inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium än den behöriga statens och om det finns&lt;br&gt;anledning att göra en utredning inom den förstnämnda medlemsstatens&lt;br&gt;territorium, kan en utredare utses för detta ändamål av den behöriga&lt;br&gt;institutionen som då skall meddela denna medlemsstats myndigheter&lt;br&gt;detta. Dessa myndigheter skall hjälpa utredaren i synnerhet genom att&lt;br&gt;utse en person som skall bistå honom vid genomgången av officiella&lt;br&gt;rapporter och andra handlingar som rör olyckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter behandlingens slut skall en detaljerad rapport översändas till&lt;br&gt;den behöriga institutionen tillsammans med läkarintyg om olycksfallets&lt;br&gt;eller sjukdomens bestående följder och i synnerhet om personens aktu-&lt;br&gt;ella tillstånd och tillfrisknande eller bestående men av skadorna. Av-&lt;br&gt;gifterna för behandlingen skall betalas av institutionen på bosätt-&lt;br&gt;ningsorten eller vistelseorten, allt efter omständigheterna, enligt den&lt;br&gt;taxa som institutionen tillämpar och skall debiteras den behöriga institu-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen skall på begäran underrätta institutionen&lt;br&gt;på bosättnings- eller vistelseorten, allt efter omständigheterna, om det&lt;br&gt;beslut som fastställer dagen då skadorna läkts eller blivit bestående och,&lt;br&gt;i förekommande fall, om beslut om beviljande av pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvister om ett olycksfalls eller en sjukdoms anknytning till arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den behöriga institutionen i fall som avses i förordningens&lt;br&gt;artikel 52 eller 55.1 anser att olycksfallet eller sjukdomen inte omfattas&lt;br&gt;av lagstiftningen om olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar, skall den&lt;br&gt;omedelbart underrätta den institution på bosättnings- eller vistelseorten,&lt;br&gt;som har beviljat vårdförmånema, om detta. Dessa förmåner skall då&lt;br&gt;anses omfattade av sjukförsäkringen och de skall fortsätta att utges&lt;br&gt;enligt denna när de läkarintyg eller andra intyg som avses i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel 20 och 21 visas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När ett slutligt beslut har fattats i denna fråga skall den behöriga&lt;br&gt;institutionen omedelbart underrätta den institution på bosättnings- eller&lt;br&gt;vistelseorten, som har utgett vårdförmånema, om detta. Då fallet inte är&lt;br&gt;ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom skall denna institution&lt;br&gt;fortsätta att utge dessa vårdförmåner enligt sjukförsäkringen, om den&lt;br&gt;anställde eller egenföretagaren har rätt till sådana förmåner. I motsatt&lt;br&gt;fall skall de vårdförmåner som personen har fått enligt sjukförsäkringen&lt;br&gt;anses som förmåner vid ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet vid exponering för risk för en arbetssjukdom i flera med-&lt;br&gt;lemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I fall som avses i förordningens artikel 57.1 skall anmälan om&lt;br&gt;arbetssjukdom översändas antingen till den behöriga institutionen för&lt;br&gt;arbetssjukdomar i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade&lt;br&gt;personen senast var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat&lt;br&gt;sjukdomen i fråga eller till institutionen på bosättningsorten som skall&lt;br&gt;vidarebefordra meddelandet till den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den behöriga institution som avses i punkt 1 konstaterar att&lt;br&gt;personen senast enligt en annan medlemsstats lagstiftning var sysselsatt&lt;br&gt;i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga skall&lt;br&gt;den översända anmälan och andra handlingar till denna medlemsstats&lt;br&gt;motsvarande institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den&lt;br&gt;drabbade personen senast var sysselsatt i en förvärvsverksamhet som&lt;br&gt;kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga konstaterar att denna person&lt;br&gt;eller hans efterlevande inte uppfyller villkoren i denna lagstiftning, i&lt;br&gt;förekommande fall med beaktande bestämmelserna i förordningens&lt;br&gt;artikel 57.2 och 57.3 a och b, skall denna institution&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) utan dröjsmål översända anmälan och alla andra handlingar i&lt;br&gt;ärendet däribland resultat av och rapporter från de läkarunder-&lt;br&gt;sökningar som den förstnämnda institutionen har ordnat med,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt en kopia av det beslut som avses under b till institutionen&lt;br&gt;i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade per-&lt;br&gt;sonen tidigare var sysselsatt i en verksamhet som kunde för-&lt;br&gt;orsaka sjukdomen i fråga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) samtidigt underrätta personen i fråga om sitt beslut och i&lt;br&gt;synnerhet ange skälen for vägran att utge förmåner, möjlig-&lt;br&gt;heterna till och tiden för överklagande och den dag då hand-&lt;br&gt;lingarna översändes till den institution som avses under a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vid behov skall fallet enligt samma förfarande återsändas till&lt;br&gt;motsvarande institution i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den&lt;br&gt;drabbade personen först var sysselsatt i en verksamhet som kan ha&lt;br&gt;förorsakat arbetssjukdomen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbyte av information mellan institutioner vid överklagande av ett beslut&lt;br&gt;att avslå en ansökan - Utbetalning av förskott vid ett sådant över-&lt;br&gt;klagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När ett beslut att avslå en ansökan fattats av institutionen i en av&lt;br&gt;de medlemsstater, enligt vars lagstiftning den drabbade personen var&lt;br&gt;sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen, och&lt;br&gt;detta beslut överklagas, skall denna institution lämna en underrättelse&lt;br&gt;om överklagandet till den institution till vilken anmälan har översänts&lt;br&gt;enligt det förfarande som anges i tillämpningsförordningens artikel 67.3,&lt;br&gt;och sedan underrätta denna också om det slutliga avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om rätten till förmåner har förvärvats enligt den lagstiftning som&lt;br&gt;den sistnämnda institutionen tillämpar, med beaktande av bestämmelser-&lt;br&gt;na i förordningens artikel 57.2 och 57.3 a och b, skall denna institution&lt;br&gt;betala ut förskott med ett belopp som, när det behövs, skall bestämmas&lt;br&gt;efter samråd med den institution vars beslut har överklagats. Den sist-&lt;br&gt;nämnda institutionen skall återbetala förskottsbeloppet, om den till följd&lt;br&gt;av avgörandet i högre instans är skyldig att utge förmånerna. Detta&lt;br&gt;belopp skall sedan dras av från det totala belopp av förmåner som&lt;br&gt;personen har rätt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelning av kostnaden för kontantförmåner i fall av sklerogen pneu-&lt;br&gt;mokonios&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande regler skall gälla vid tillämpningen av förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57.3 c:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Den behöriga institutionen i den medlemsstat, enligt vars lagstift-&lt;br&gt;ning kontantförmåner utges enligt förordningens artikel 57.1&lt;br&gt;(nedan kallad institutionen som svarar för kontantförmåner), skall&lt;br&gt;använda en blankett som i synnerhet skall innehålla en beskrivning&lt;br&gt;och sammanfattning av alla försäkrings- (ålderspensionsförsäk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rings-) eller bosättningsperioder som har fullgjorts av den drabba-&lt;br&gt;de personen enligt lagstiftningen i var och en av de berörda med-&lt;br&gt;lemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen som svarar för kontantförmåner skall översända&lt;br&gt;denna blankett till alla ålderspensionsförsäkringsinstitutioner i de&lt;br&gt;medlemsstater där den drabbade personen var försäkrad, vilka var&lt;br&gt;och en på blanketten skall ange de försäkrings- (ålderspensionsför-&lt;br&gt;säkrings-) eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den&lt;br&gt;lagstiftning som institutionen tillämpar och återsända blanketten till&lt;br&gt;den institution som svarar för kontantförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den institution som svarar för kontantförmåner skall sedan fördela&lt;br&gt;kostnaderna mellan sig själv och de övriga berörda behöriga insti-&lt;br&gt;tutionerna och, för att få deras godkännande, underrätta dessa om&lt;br&gt;fördelningen med tillhörande underlag, i synnerhet beträffande det&lt;br&gt;totala beloppet av beviljade kontantförmåner och beräkningen av&lt;br&gt;procentsatserna för fördelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;I slutet av vaije kalenderår skall den institution som svarar för&lt;br&gt;kontantförmåner, till var och en av de berörda behöriga institu-&lt;br&gt;tionerna översända en redovisning av de kontantförmåner som har&lt;br&gt;betalats ut under året i fråga, utvisande det belopp som var och en&lt;br&gt;av dem är skyldig att betala enligt den fördelning som avses i c.&lt;br&gt;Var och en av dessa institutioner skall snarast möjligt och senast&lt;br&gt;inom tre månader fullgöra sin återbetalningsskyldighet till institu-&lt;br&gt;tionen som svarar för kontantförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 58.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av kon-&lt;br&gt;tantförmåner, däribland pensioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58.3 skall sökanden lämna in ett intyg om sina familjemedlemmar som&lt;br&gt;är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det i vilket insti-&lt;br&gt;tutionen som svarar för kontantförmånerna finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta intyg skall utfärdas av sjukförsäkringsinstitutionen på familje-&lt;br&gt;medlemmarnas bosättningsort eller av en annan institution som har&lt;br&gt;utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars terri-&lt;br&gt;torium de är bosatta. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens ar-&lt;br&gt;tikel 25.2 andra och tredje styckena skall gälla även dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för det intyg som föreskrivs i första stycket kan institutionen&lt;br&gt;som svarar för kontantförmåner kräva att sökanden lämnar in aktuella&lt;br&gt;folkbokföringshandlingar om hans familjemedlemmar som är bosatta&lt;br&gt;inom en annan medlemsstats territorium än det där institutionen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om, i det fall som avses i punkt 1, den lagstiftning som tillämpas&lt;br&gt;av institutionen kräver att familjemedlemmarna bor tillsammans med&lt;br&gt;sökanden, skall det styrkas att de familjemedlemmar som inte uppfyller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta villkor huvudsakligen är beroende av sökanden för sin försöijning&lt;br&gt;genom handlingar som visar att en del av sökandens inkomster regel-&lt;br&gt;bundet förs över till dessa familjemedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärrande av en arbetssjukdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I de fall som avses i förordningens artikel 60.1 skall sökanden&lt;br&gt;lämna alla upplysningar om förmåner som tidigare har beviljats för den&lt;br&gt;berörda arbetssjukdomen till institutionen i den medlemsstat från vilken&lt;br&gt;han ansöker om förmåner. Denna institution kan vända sig till varje&lt;br&gt;annan institution som tidigare har varit behörig för att få de upplys-&lt;br&gt;ningar som den anser nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I det fall som avses i förordningens artikel 60.1 c skall den be-&lt;br&gt;höriga institution, som skall betala ut kontantförmånerna, till den andra&lt;br&gt;institutionen för dess godkännande översända uppgift om de kostnader,&lt;br&gt;som den institutionen till följd av försämringen skall svara för, samt&lt;br&gt;bifoga tillhörande handlingar. I slutet av vaije kalenderår skall den&lt;br&gt;förstnämnda institutionen sända en redovisning till den sistnämnda in-&lt;br&gt;stitutionen av kontantförmåner som har betalats ut under året, utvisande&lt;br&gt;det belopp som den sistnämnda institutionen är skyldig att återbetala till&lt;br&gt;den förstnämnda, en återbetalning som skall göras snarast möjligt och&lt;br&gt;senast inom tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I det fall som avses i förordningens artikel 60.2 b första meningen&lt;br&gt;skall den institution som svarar för kontantförmåner, för godkännande&lt;br&gt;översända uppgift till de berörda institutionerna om de ändringar som&lt;br&gt;har gjorts i den tidigare fördelningen av kostnaderna, tillsammans med&lt;br&gt;tillhörande handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 2 gäller också det fall som avses i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 60.2 b andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 61.5 och 61.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömning av graden av arbetsoförmåga vid ett olycksfall i arbete som&lt;br&gt;har inträffat tidigare eller senare eller vid en arbetssjukdom som har&lt;br&gt;konstaterats tidigare eller senare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att bedöma graden av arbetsoförmåga, fastställa rätten till&lt;br&gt;förmåner eller beräkna beloppet av förmåner i de fall som avses i för-&lt;br&gt;ordningens artikel 61.5 och 61.6 skall sökanden till den behöriga insti-&lt;br&gt;tutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han var omfattad av vid&lt;br&gt;tidpunkten då olycksfallet i arbetet inträffade eller arbetssjukdomen först&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konstaterades lämna alla upplysningar om tidigare eller senare olycksfall&lt;br&gt;i arbetet som han har råkat ut for eller arbetssjukdomar han har fått när&lt;br&gt;han har varit omfattad av lagstiftningen i någon annan medlemsstat,&lt;br&gt;oavsett vilken grad av arbetsoförmåga som dessa tidigare eller senare&lt;br&gt;fall kan ha förorsakat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen skall enligt den lagstiftning som den&lt;br&gt;tillämpar för förvärvandet av rätten till förmåner och för bestämmande&lt;br&gt;av förmånsbelopp beakta graden av arbetsoförmåga som dessa tidigare&lt;br&gt;eller senare fall har förorsakat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen kan hos vaije institution, som tidigare&lt;br&gt;eller senare har varit behörig, begära de upplysningar som den anser&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tidigare eller senare arbetsoförmåga har förorsakats av ett&lt;br&gt;olycksfall som inträffade då personen i fråga var omfattad av lagstift-&lt;br&gt;ningen i en medlemsstat där frågan om arbetsoförmågans ursprung&lt;br&gt;saknar betydelse, skall den institution som är behörig för den tidigare&lt;br&gt;eller senare arbetsoförmågan eller det organ, som har utsetts av den&lt;br&gt;berörda medlemsstatens behöriga myndighet, på begäran av en annan&lt;br&gt;medlemsstats behöriga institution lämna upplysningar om graden av den&lt;br&gt;tidigare eller senare arbetsoförmågan och i största möjliga utsträckning&lt;br&gt;alla upplysningar som kan göra det möjligt att bestämma om arbetsoför-&lt;br&gt;mågan var en följd av ett olycksfall i arbetet i den lagstiftnings mening&lt;br&gt;som institutionen i den sistnämnda medlemsstaten tillämpar. Om detta är&lt;br&gt;fallet skall bestämmelserna i punkt 2 tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 62.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutioner till vilka arbetare i gruvor och liknande företag kan vända&lt;br&gt;sig under vistelse eller bosättning i en annan medlemsstat än den be-&lt;br&gt;höriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om i ett fall som avses i förordningens artikel 62.1 de förmåner&lt;br&gt;som utges i vistelse- eller bosättningslandet enligt försäkringssystemet&lt;br&gt;för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar för arbetare inom stål-&lt;br&gt;industrin är likvärdiga med dem som utges enligt det särskilda systemet&lt;br&gt;för arbetare i gruvor och liknande foretag, får arbetare i den sistnämnda&lt;br&gt;kategorin vända sig till den närmaste av de institutioner, inom den med-&lt;br&gt;lemsstats territorium där de vistas eller är bosatta, som är förtecknade i&lt;br&gt;tillämpningsförordningens bilaga 3, även om denna är en institution för&lt;br&gt;tillämpning av systemet för arbetare inom stålindustrin. Den institu-&lt;br&gt;tionen skall i så fall utge dessa förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om de förmåner som utges enligt det särskilda systemet för ar-&lt;br&gt;betare i gruvor och liknande företag är mer förmånliga, kan sådana&lt;br&gt;arbetare vända sig antingen till den institution som svarar för tillämp-&lt;br&gt;ningen av detta system eller till den närmaste institution, inom den stats&lt;br&gt;territorium där de vistas eller är bosatta, som tillämpar systemet för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetare inom stålindustrin. I det senare fallet skall institutionen i fråga&lt;br&gt;upplysa personen om det förhållandet att han får mer förmånliga för-&lt;br&gt;måner, genom att ansöka hos den institution som svarar för tillämp-&lt;br&gt;ningen av det ovannämnda särskilda systemet, och om den institutionens&lt;br&gt;namn och adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 62.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beaktande av den period under vilken förmåner redan har utgetts av en&lt;br&gt;annan medlemsstats institution&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av förordningens artikel 62.2 kan en medlemsstats&lt;br&gt;institution, som skall utge förmåner, begära upplysningar från en annan&lt;br&gt;medlemsstats institution om den period under vilken den sistnämnda&lt;br&gt;institutionen redan har utgett förmåner för samma fall av olycksfall i&lt;br&gt;arbetet eller arbetssjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlämnande och beredning av pensionsansökningar, utom sådana som&lt;br&gt;gäller pension för arbetssjukdomar enligt förordningens artikel 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få en pension eller ett tilläggsbidrag enligt lagstiftningen i&lt;br&gt;en medlemsstat skall en anställd eller egenföretagare eller hans efter-&lt;br&gt;levande som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium ansöka&lt;br&gt;antingen hos den behöriga institutionen eller hos institutionen på bosätt-&lt;br&gt;ningsorten, som skall vidarebefordra ansökan till den behöriga institu-&lt;br&gt;tionen. Vid inlämnande av ansökningar gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ansökan skall åtföljas av nödvändiga handlingar och göras på den&lt;br&gt;blankett som föreskrivs i den lagstiftning som den behöriga institu-&lt;br&gt;tionen tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall&lt;br&gt;styrkas med officiella handlingar som bifogas ansöknings-&lt;br&gt;blanketten eller bekräftas av de behöriga organen i den medlems-&lt;br&gt;stat inom vars territorium sökanden är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen skall direkt eller genom den behöriga&lt;br&gt;statens förbindelsesorgan underrätta sökanden om sitt beslut och sända&lt;br&gt;en kopia av detta beslut till förbindelseorganet i den medlemsstat inom&lt;br&gt;vars territorium sökanden är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administrativa kontroller och läkarundersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De administrativa kontroller och läkarundersökningar, däribland&lt;br&gt;de läkarundersökningar som föreskrivs vid omprövning av rätten till&lt;br&gt;pension, skall på den behöriga institutionens begäran utföras av institu-&lt;br&gt;tionen i den medlemsstat, inom vars territorium personen med rätt till&lt;br&gt;förmåner befinner sig, enligt det förfarande som föreskrivs i den lag-&lt;br&gt;stiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar. Den behöriga in-&lt;br&gt;stitutionen behåller dock rätten att låta personen med rätt till förmåner&lt;br&gt;undersökas av en läkare som institutionen själv väljer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vaije person som uppbär pension för sig själv eller för ett bam&lt;br&gt;som har mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna skall underrätta&lt;br&gt;den institution som svarar för utbetalningen om vaije ändring i hans&lt;br&gt;eller barnets situation som kan påverka rätten till pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning av pensioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning av pensioner från en medlemsstats institution till pensio-&lt;br&gt;närer som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium skall&lt;br&gt;göras enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 53—58.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DÖDSFALLSERSÄTTNINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 64—66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlämnande av ansökan om förmån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få dödsfallsersättning enligt lagstiftningen i en annan medlems-&lt;br&gt;stat än den stat inom vars territorium sökanden är bosatt skall denne&lt;br&gt;lämna in sin ansökan antingen till den behöriga institutionen eller till&lt;br&gt;institutionen på bosättningsorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansökan skall fogas de handlingar som krävs enligt den lagstift-&lt;br&gt;ning som den behöriga institutionen tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall styrkas&lt;br&gt;med officiella handlingar som bifogas ansökan eller av bekräftas av de&lt;br&gt;behöriga organen i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är&lt;br&gt;bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyg om perioder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 64 skall sökanden lämna in ett intyg till den behöriga&lt;br&gt;institutionen vilket anger de försäkrings- eller bosättningsperioder som&lt;br&gt;den anställde eller egenföretagaren har fullgjort enligt den lagstiftning&lt;br&gt;som han senast har varit omfattad av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta intyg skall på sökandens begäran utfärdas av den sjukför-&lt;br&gt;säkrings- eller ålderspensionsförsäkringsinstitution hos vilken den an-&lt;br&gt;ställde eller egenföretagaren senast var försäkrad. Om sökanden inte&lt;br&gt;lämnar in detta intyg skall den behöriga institutionen skaffa det från&lt;br&gt;någon av de nämnda institutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 gäller också sådana fall då&lt;br&gt;det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nöd-&lt;br&gt;vändigt att ta hänsyn till försäkrings- eller bosättningsperioder som&lt;br&gt;tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARBETSLÖSHETSFÖRMÅNER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyg om försäkrings- eller anställningsperioder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 67.1, 67.2 eller 67.4 skall sökanden lämna ett intyg till&lt;br&gt;den behöriga institutionen, vilket anger de försäkrings- eller anställ-&lt;br&gt;ningsperioder som han har fullgjort som anställd enligt den lagstiftning&lt;br&gt;som han senast har omfattats av, tillsammans med de ytterligare upplys-&lt;br&gt;ningar som krävs i den lagstiftning som denna institution tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Intyget skall på begäran av personen i fråga utfärdas antingen av&lt;br&gt;en institution för frågor om arbetslöshet i den medlemsstat vars lagstift-&lt;br&gt;ning han senast var omfattad av eller av en annan institution som har&lt;br&gt;utsetts av den behöriga myndigheten i denna medlemsstat. Om han inte&lt;br&gt;lämnar in det nämnda intyget skall den behöriga institutionen skaffa det&lt;br&gt;från någon av de ovannämnda institutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också fall då det för att&lt;br&gt;uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nödvändigt att ta&lt;br&gt;hänsyn till försäkrings- eller anställningsperioder som han tidigare har&lt;br&gt;fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyg för beräkning av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ansvaret för beräkningen av förmåner åvilar en institution som&lt;br&gt;avses i förordningens artikel 68.1 och om en person inte har innehaft&lt;br&gt;sin senaste anställning under minst fyra veckor inom den medlemsstats&lt;br&gt;territorium där institutionen finns, skall han lämna in ett intyg till denna&lt;br&gt;institution vilket anger arten av den senaste anställning som han har haft&lt;br&gt;under minst fyra veckor inom en annan medlemsstats territorium och&lt;br&gt;den bransch i vilken anställningen innehades. Om personen inte lämnar&lt;br&gt;in detta intyg skall den berörda institutionen skaffa det antingen från&lt;br&gt;den institution för frågor om arbetslöshet i den sistnämnda med-&lt;br&gt;lemsstaten hos vilken han senast var försäkrad eller från en annan insti-&lt;br&gt;tution som har utsetts av den behöriga myndigheten i denna med-&lt;br&gt;lemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av för-&lt;br&gt;måner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 68.2, skall personen i fråga lämna in ett intyg till den&lt;br&gt;behöriga institutionen om sina familjemedlemmar som är bosatta inom&lt;br&gt;en annan medlemsstats territorium än det inom vilket institutionen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta intyg skall utfärdas av den institution som har utsetts av den&lt;br&gt;behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium familje-&lt;br&gt;medlemmarna är bosatta. Intyget skall ange att familjemedlemmarna&lt;br&gt;inte beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsförmåner till någon annan&lt;br&gt;person enligt den medlemsstatens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyget skall gälla i tolv månader från den dag då det utfärdades. Det&lt;br&gt;kan förnyas och skall då gälla från dagen för förnyelsen. Personen i&lt;br&gt;fråga skall omedelbart underrätta den behöriga institutionen om vaije&lt;br&gt;händelse som kan föranleda en ändring av intyget. En sådan ändring&lt;br&gt;gäller med verkan från dagen för händelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den institution som utfärdar det intyg som avses i punkt 1 inte&lt;br&gt;kan intyga att familjemedlemmarna inte beaktas vid beräkningen av&lt;br&gt;arbetslöshetsförmåner som utges till en annan person enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta, skall&lt;br&gt;personen i fråga komplettera intyget med en förklaring om detta när han&lt;br&gt;lämnar in intyget till den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i punkt 2 andra stycket gäller också denna förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2—4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor och begränsningar för bibehållande av rätt till förmåner då en&lt;br&gt;arbetslös person beger sig till en annan medlemsstat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att behålla sin rätt till förmåner skall en arbetslös person som&lt;br&gt;avses i förordningens artikel 69.1 till institutionen på den ort dit han har&lt;br&gt;rest lämna in ett intyg i vilket den behöriga institutionen skall intyga att&lt;br&gt;han fortfarande har rätt till förmåner enligt villkoren i punkt 1 b i den&lt;br&gt;artikeln. I detta intyg skall den behöriga institutionen särskilt ange&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;det förmånsbelopp som skall utges till den arbetslösa personen&lt;br&gt;enligt den behöriga statens lagstiftning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;den dag då den arbetslösa personen upphörde att vara tillgänglig&lt;br&gt;för den behöriga statens arbetsförmedling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;tidsgränsen enligt förordningens artikel 69.1 b för registrering som&lt;br&gt;arbetssökande i den medlemsstat till vilken den arbetslösa per-&lt;br&gt;sonen har rest,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;den längsta period enligt förordningens artikel 69.1 c under vilken&lt;br&gt;rätten till förmåner kan bibehållas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förhållanden som kan förändra rätten till förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En arbetslös person som har för avsikt att bege sig till en annan&lt;br&gt;medlemsstat för att söka arbete där skall före avfärden begära det intyg&lt;br&gt;som avses i punkt 1. Om den arbetslösa personen inte lämnar in detta&lt;br&gt;intyg skall institutionen på den ort dit han har rest skaffa det från den&lt;br&gt;behöriga institutionen. Arbetsförmedlingen i den behöriga staten skall se&lt;br&gt;till att den arbetslösa personen har upplysts om sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 69 och enligt denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall&lt;br&gt;underrätta den behöriga institutionen om den dag då den arbetslösa&lt;br&gt;personen har registrerat sig och den dag då förmånerna böljade betalas&lt;br&gt;ut och skall utbetala den behöriga statens förmåner på det sätt som&lt;br&gt;bestäms i lagstiftningen i den medlemsstat dit personen har rest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall&lt;br&gt;företa eller låta företa en kontroll som om institutionen hade att göra&lt;br&gt;med en arbetslös person med rätt till förmåner enligt den lagstiftning&lt;br&gt;som institutionen tillämpar. Institutionen skall underrätta den behöriga&lt;br&gt;institutionen om varje förhållande enligt punkt 1 e ovan så snart som&lt;br&gt;institutionen får kännedom om det och, i fall där förmånerna skall in-&lt;br&gt;nehållas eller dras in, skall den omedelbart upphöra med utbetalningen&lt;br&gt;av förmånerna. Den behöriga institutionen skall omgående underrätta&lt;br&gt;den andra institutionen om i vilken omfattning och från vilken dag den&lt;br&gt;arbetslösa personens rätt till förmåner förändras av detta förhållande.&lt;br&gt;Utbetalningen av förmåner får endast återupptas, i förekommande fall,&lt;br&gt;sedan en sådan underrättelse har mottagits. När förmånen skall minskas&lt;br&gt;skall institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest fort-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätta att betala honom ett minskat förmånsbelopp som kan justeras sedan&lt;br&gt;institutionen har fått svar från den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga&lt;br&gt;myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kom-&lt;br&gt;missionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslösa som under sin senaste anställning var bosatta i en annan&lt;br&gt;medlemsstat än den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I de fall som avses i förordningens artikel 71.1 a ii och första&lt;br&gt;meningen i artikel 71.1 b ii skall institutionen på bosättningsorten anses&lt;br&gt;vara den behöriga institutionen vid tillämpningen av tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 80.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 71.1 b ii skall en arbetslös som tidigare var anställd till&lt;br&gt;institutionen på sin bosättningsort, förutom det intyg som avses i&lt;br&gt;tillämpningsförordningens artikel 80, lämna ett intyg från institutionen i&lt;br&gt;den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har varit omfattad av, som&lt;br&gt;anger att han inte har rätt till förmåner enligt förordningens artikel 69.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 71.2&lt;br&gt;skall institutionen på bosättningsorten från den behöriga institutionen&lt;br&gt;begära all information om de rättigheter som den arbetslöse, tidigare&lt;br&gt;anställda personen har hos den sistnämnda institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FAMILJEFÖRMÅNER OCH FAMILJEBIDRAG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyg om perioder av anställning eller av verksamhet som egen-&lt;br&gt;företagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att göra sin rätt gällande enligt förordningens artikel 72 skall&lt;br&gt;en person till den behöriga institutionen lämna ett intyg som anger de&lt;br&gt;perioder av anställning eller av verksamhet som egenforetagare vilka&lt;br&gt;har fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta intyg skall utfärdas på den berörda personens begäran an-&lt;br&gt;tingen av medlemsstatens behöriga institution för familjeförmåner hos&lt;br&gt;vilken han senast var försäkrad eller av en annan institution som har&lt;br&gt;utsetts av denna medlemsstats behöriga myndighet. Om han inte lämnar&lt;br&gt;in detta intyg skall den behöriga institutionen skaffa det från en annan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av de ovannämnda institutionerna såvida sjukförsäkringsinstitutionen inte&lt;br&gt;kan sända honom en kopia av det intyg som avses i tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 16.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också i fall då det för att&lt;br&gt;uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nödvändigt att&lt;br&gt;beakta sådana perioder av anställning eller av verksamhet som egenföre-&lt;br&gt;tagare vilka tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 73.1 och 75.1 a och b&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställda som omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning än&lt;br&gt;Frankrikes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få familjeförmåner enligt förordningens artikel 73.1 skall&lt;br&gt;en anställd lämna in en ansökan till den behöriga institutionen, vid&lt;br&gt;behov genom arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Som underlag för sin ansökan skall den anställde lämna in ett&lt;br&gt;intyg om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan med-&lt;br&gt;lemsstats territorium än det i vilket den behöriga institutionen finns.&lt;br&gt;Detta intyg skall utfärdas antingen av folkbokföringsmyndighetema i det&lt;br&gt;land där dessa familjemedlemmar är bosatta eller av institutionen för&lt;br&gt;sjukförsäkringsfrågor på dessa familjemedlemmars bosättningsort eller&lt;br&gt;av en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i&lt;br&gt;den medlemsstat inom vars territorium dessa familjemedlemmar är&lt;br&gt;bosatta. Detta intyg skall förnyas vaije år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den behöriga statens lagstiftning föreskriver att familjeför-&lt;br&gt;månema kan eller skall betalas ut till en annan person än den anställde&lt;br&gt;skall denne som underlag för sin ansökan även lämna information som&lt;br&gt;identifierar den person till vilken familjeförmånema skall betalas i&lt;br&gt;bosättningslandet (efternamn, förnamn, fullständig adress).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr&lt;br&gt;3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En anställd skall, vid behov genom sin arbetsgivare, underrätta&lt;br&gt;den behöriga institutionen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;varje förändring i familjemedlemmarnas situation som kan påverka&lt;br&gt;rätten till familjeförmåner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;varje förändring i antalet familjemedlemmar för vilka familjeför-&lt;br&gt;måner skall utges,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;varje ändring i dessa familjemedlemmarnas bosättning eller vistel-&lt;br&gt;se,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;varje förvärvsverksamhet till följd av vilken familjeförmåner skall&lt;br&gt;utbetalas också enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars&lt;br&gt;territorium familjemedlemmarna är bosatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 73.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 74.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 74.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRMÅNER FÖR PENSIONÄRERS MINDERÅRIGA BARN OCH&lt;br&gt;FÖR BARN SOM HAR MIST EN AV FÖRÄLDRARNA ELLER&lt;br&gt;BÅDA FÖRÄLDRARNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artiklar 77, 78 och 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att få förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78 skall&lt;br&gt;en sökande till institutionen på bosättningsorten lämna en ansökan enligt&lt;br&gt;det förfarande som har fastställts i den lagstiftning som institutionen&lt;br&gt;tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om sökanden inte är bosatt inom den medlemsstats territorium&lt;br&gt;inom vilket den behöriga institutionen finns, kan han dock lämna in sin&lt;br&gt;ansökan antingen till den behöriga institutionen eller till institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten som sedan skall översända ansökan till den behöriga&lt;br&gt;institutionen med uppgift om vilken dag ansökan lämnades in. Denna&lt;br&gt;dag skall anses som dagen för inlämnande av ansökan till den behöriga&lt;br&gt;institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den behöriga institution som avses under punkt 2 finner att det&lt;br&gt;inte föreligger någon rätt till förmåner enligt den lagstiftning som den&lt;br&gt;tillämpar, skall institutionen omgående översända ansökan med alla&lt;br&gt;nödvändiga handlingar och upplysningar till institutionen i den med-&lt;br&gt;lemsstat av vars lagstiftning den anställde eller egen företagaren längst&lt;br&gt;har omfattats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behov kan ärendet återföras enligt samma förutsättningar till&lt;br&gt;institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning personen i fråga&lt;br&gt;har fullgjort den kortaste av sina försäkrings- eller bosättningsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Administrativa kommissionen skall besluta de ytterligare före-&lt;br&gt;skrifter som behövs om förfarandet vid ansökan om förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbetalningen av förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78&lt;br&gt;skall göras enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel&lt;br&gt;53-58.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall vid behov utse&lt;br&gt;behörig institution för utbetalande av förmåner enligt förordningens&lt;br&gt;artikel 77 eller 78.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person till vilken förmåner utges enligt förordningens artikel 77 eller&lt;br&gt;78 för en pensionärs bam eller för bam som mist en av föräldrarna&lt;br&gt;eller båda föräldrarna skall underrätta den institution som svarar för&lt;br&gt;förmånerna om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;vaije förändring i barnens situation som kan påverka rätten till&lt;br&gt;förmåner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;vaije ändring i antalet bam för vilka förmåner skall utges,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;vaije ändring av barnens bosättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;vaije förvärvsverksamhet som ger rätt till familjeförmåner eller&lt;br&gt;familjebidrag för barnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING V&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FINANSIELLA BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av andra förmåner vid sjukdom eller moderskap än som&lt;br&gt;avses i tillämpningsförordningens artikel 94 och 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det faktiska beloppet av vårdförmåner enligt förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1 och 19.2, som utges till anställda, egenforetagare och medlemmar&lt;br&gt;av deras familjer bosatta inom en och samma medlemsstats territorium,&lt;br&gt;och vårdförmåner enligt förordningens artikel 21.2, 22, 25.1, 25.3 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25.4, 26, 29.1 eller 31 skall återbetalas av den behöriga institutionen till&lt;br&gt;den institution som utgav dessa förmåner enligt den sistnämnda institu-&lt;br&gt;tionens räkenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I de fall som avses i förordningens artikel 21.2 andra stycket, 22.3&lt;br&gt;andra stycket, 29.1 och 31 samt vid tillämpningen av punkt 1 ovan skall&lt;br&gt;institutionen på familjemedlemmarnas eller pensionärens bosättningsort&lt;br&gt;allt efter omständigheterna anses som den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det faktiska förmånsbelopp som avses under punkt 1 inte&lt;br&gt;framgår av räkenskaperna hos den institution som har utgett dem och&lt;br&gt;ingen överenskommelse har slutits enligt punkt 6, skall återbetalning ske&lt;br&gt;med ett schablonbelopp som beräknas på grundval av alla relevanta&lt;br&gt;uppgifter i det tillgängliga materialet. Administrativa kommissionen&lt;br&gt;avgör vilket underlag som skall användas för att beräkna schablonbelopp&lt;br&gt;och fastställer deras storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Återbetalningen skall inte grundas på högre taxor än de som gäller&lt;br&gt;vårdförmåner till sådana anställda eller egenforetagare vilka omfattas av&lt;br&gt;den lagstiftning som tillämpas av institutioner, som har utgett de för-&lt;br&gt;måner som avses under punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också återbetalning av&lt;br&gt;kontantförmåner som har betalats ut enligt bestämmelserna i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel 18.8 andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig-&lt;br&gt;heter, kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommis-&lt;br&gt;sionen, komma överens om andra metoder för beräkning av de belopp&lt;br&gt;som skall återbetalas, i synnerhet när det gäller återbetalning på grund-&lt;br&gt;val av schablonbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av vårdförmåner som har utgetts enligt sjuk- och moder-&lt;br&gt;skapsförsäkring för sådana familjemedlemmar till en anställd eller egen-&lt;br&gt;företagare som inte är bosatta inom samma medlemsstat som denne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beloppet av de vårdförmåner som har utgetts enligt förordningens&lt;br&gt;artikel 19.2 till en anställd eller en egenföretagares familjemedlemmar&lt;br&gt;som inte är bosatta inom samma medlemsstats territorium som personen&lt;br&gt;i fråga skall återbetalas av de behöriga institutionerna till de institutioner&lt;br&gt;som har utgett förmånerna på grundval av ett schablonbelopp för vaije&lt;br&gt;kalenderår som så nära som möjligt överensstämmer med den faktiska&lt;br&gt;utgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Schablonbeloppet skall beräknas genom att den genomsnittliga&lt;br&gt;årskostnaden per familj multipliceras med det årliga genomsnittliga antal&lt;br&gt;familjer som skall beaktas, varefter resultatet av denna beräkning&lt;br&gt;minskas med 20 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De faktorer som behövs för beräkningen av schablonbeloppet skall&lt;br&gt;bestämmas enligt följande regler:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den genomsnittliga årskostnaden per familj skall för vaije med-&lt;br&gt;lemsstat erhållas genom att årsutgiften för alla vårdförmåner, som&lt;br&gt;utges av denna medlemsstats institutioner till anställdas eller egen-&lt;br&gt;företagares familjemedlemmar omfattade av medlemsstatens lag-&lt;br&gt;stiftning enligt de system för social trygghet som skall beaktas,&lt;br&gt;divideras med det årliga genomsnittliga antalet sådana anställda&lt;br&gt;eller egenföretagare med familjemedlemmar. De system för social&lt;br&gt;trygghet som skall beaktas, för detta ändamål anges i tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens bilaga 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;I förhållandet mellan två medlemsstaters institutioner skall det&lt;br&gt;årliga genomsnittliga antal familjer som skall beaktas vara lika&lt;br&gt;med det årliga genomsnittliga antal anställda eller egenföretagare&lt;br&gt;som omfattas av lagstiftningen i en av dessa medlemsstater och&lt;br&gt;vilkas familjemedlemmar har rätt till vårdförmåner som skall utges&lt;br&gt;av en institution i den andra medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det antal familjer som skall beaktas enligt bestämmelserna under&lt;br&gt;punkt 3 b skall bestämmas genom en lista som institutionen på bosätt-&lt;br&gt;ningsorten för detta ändamål för på grundval av det underlag om de&lt;br&gt;berörda personernas rättigheter som tillhandahålls av den behöriga&lt;br&gt;institutionen. Vid tvist skall de berörda institutionernas synpunkter över-&lt;br&gt;sändas till den revisionskommitté som avses i tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 101.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Administrativa kommissionen skall fastställa de metoder och regler&lt;br&gt;som skall användas för att bestämma de beräkningsfaktorer som avses i&lt;br&gt;punkt 3 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig-&lt;br&gt;heter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommis-&lt;br&gt;sionen, komma överens om andra metoder för beräkning av de belopp&lt;br&gt;som skall återbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av vårdförmåner som utges enligt sjuk- och moderskaps&lt;br&gt;försäkring till pensionärer och medlemmar av deras familjer som inte är&lt;br&gt;bosatta inom den medlemsstat enligt vars lagstiftning de får pension och&lt;br&gt;har rätt till förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beloppet av de vårdförmåner som har utgetts enligt förordningens&lt;br&gt;artikel 28.1 och 28a skall återbetalas av de behöriga institutionerna till&lt;br&gt;de institutioner som har utgett dessa förmåner på grundval av ett&lt;br&gt;schablonbelopp som så nära som möjligt överensstämmer med den&lt;br&gt;faktiska utgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Schablonbeloppet skall beräknas genom att den genomsnittliga&lt;br&gt;årskostnaden per pensionär multipliceras med det genomsnittliga årliga&lt;br&gt;antal pensionärer som skall beaktas, varefter resultatet av denna beräk-&lt;br&gt;ning minskas med 20 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De faktorer som behövs för beräkningen av schablonbeloppet skall&lt;br&gt;bestämmas enligt följande regler:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den genomsnittliga årskostnaden per pensionär skall för vaije&lt;br&gt;medlemsstat erhållas genom att årsutgiften för alla vårdförmåner&lt;br&gt;som utges av denna medlemsstats institutioner till alla pensionärer,&lt;br&gt;vars pensioner utges enligt denna medlemsstats lagstiftning enligt&lt;br&gt;de system för social trygghet som skall beaktas, och till medlem-&lt;br&gt;mar av deras familjer divideras med det genomsnittliga årliga&lt;br&gt;antalet sådana pensionärer. De system för social trygghet som&lt;br&gt;skall beaktas för detta ändamål anges i bilaga 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;I förhållandet mellan två medlemsstaters institutioner skall det&lt;br&gt;årliga genomsnittliga antal pensionärer som skall beaktas vara lika&lt;br&gt;med det genomsnittliga årliga antal pensionärer som avses i för-&lt;br&gt;ordningens artikel 28.2 vilka, medan de är bosatta inom en med-&lt;br&gt;lemsstats territorium, har rätt till vårdförmåner som skall betalas&lt;br&gt;av en annan medlemsstats institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det antal pensionärer som skall beaktas enligt bestämmelserna&lt;br&gt;under punkt 3 b skall bestämmas genom en lista som institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten för detta ändamål för på grundval av det underlag om&lt;br&gt;de berörda personernas rättigheter som tillhandahålls av den behöriga&lt;br&gt;institutionen. Vid tvist skall de berörda institutionernas synpunkter över-&lt;br&gt;sändas till den revisionskommitté som avses i tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 101.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Administrativa kommissionen skall fastställa de metoder och regler&lt;br&gt;som skall användas för att bestämma de beräkningsfaktorer som avses i&lt;br&gt;punkt 3 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig-&lt;br&gt;heter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommis-&lt;br&gt;sionen, komma överens om andra metoder för beräkning av det belopp&lt;br&gt;som skall återbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 63.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av vårdförmåner som har utgetts enligt ett försäkringssys-&lt;br&gt;tem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar av en medlemsstats&lt;br&gt;institution för en annan medlemsstats institutions räkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 93 skall gälla också&lt;br&gt;vid tillämpning av bestämmelserna i förordningens artikel 63.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av förordningens artikel 70.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av arbetslöshetsförmåner som har utgetts till arbetslösa&lt;br&gt;personer som beger sig till en annan stat för att söka arbete där&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beloppet av de förmåner som har utgetts enligt förordningens&lt;br&gt;artikel 69 skall återbetalas av den behöriga institutionen till den insti-&lt;br&gt;tution som har utbetalat dessa förmåner enligt den sistnämnda institut-&lt;br&gt;ionens räkenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig-&lt;br&gt;heter, får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen,&lt;br&gt;komma överens om andra metoder för att beräkna de belopp som&lt;br&gt;skall återbetalas, i synnerhet schablonbelopp, eller om andra åter-&lt;br&gt;betalningsmetoder, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;avstå ifrån alla återbetalningar mellan institutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av familjebidrag som har utgetts enligt förordningens&lt;br&gt;artikel 73.2 och 74.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser om återbetalning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administrativa kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndigheter,&lt;br&gt;får enligt bestämmelserna i förordningens artikel 84.2 tredje meningen&lt;br&gt;komma överens om att öka de förmånsbelopp som avses i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel 93—98 med en viss procentsats för att beakta&lt;br&gt;administrativa kostnader. Denna procentsats kan variera efter de berör-&lt;br&gt;da förmånerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sena krav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid avräkningar mellan medlemsstaternas institutioner har den&lt;br&gt;behöriga statens betalningsansvariga institution rätt att avvisa ett åter-&lt;br&gt;krav, om det gäller förmåner som har utgetts under ett kalenderår som&lt;br&gt;ligger tre år eller mer än tre år före den dag då kravet framställdes, och&lt;br&gt;detta oavsett om kravet framställdes hos den institutionen eller hos ett&lt;br&gt;förbindelseorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För återkrav baserade på schablonbelopp skall treårsperioden löpa&lt;br&gt;från den dag då den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner&lt;br&gt;beräknad enligt tillämpningsförordningens artikel 94 och 95, offent-&lt;br&gt;liggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av krav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr&lt;br&gt;3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Administrativa kommissionen får låta utföra vaije kontroll som är&lt;br&gt;lämplig för att ta fram den statistik och de redovisningsuppgifter som&lt;br&gt;behövs vid utarbetandet av den sammanställning av krav som avses&lt;br&gt;under punkt 1, i synnerhet för att se till att de regler följs som fastlagts&lt;br&gt;i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Administrativa kommissionen skall fatta beslut enligt denna artikel&lt;br&gt;på grundval av en rapport från en revisionskommitté som skall avge ett&lt;br&gt;motiverat yttrande till kommissionen. Administrativa kommissionen&lt;br&gt;skall besluta om revisionskommitténs arbetsordning och sammansätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionskommitténs uppgifter — återbetalningsförfarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Revisionskommittén skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;samla in nödvändiga uppgifter och låta göra de beräkningar som&lt;br&gt;behövs för tillämpningen av denna avdelning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;ge Administrativa kommissionen periodiska rapporter om resul-&lt;br&gt;taten av förordningarnas tillämpning, i synnerhet de finansiella&lt;br&gt;aspekterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;lägga fram lämpliga förslag för Administrativa kommissionen om&lt;br&gt;det som föreskrivs i a och b,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;lämna förslag till Administrativa kommissionen i anslutning till de&lt;br&gt;synpunkter som översänds enligt tillämpningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94.4 och 95.4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;lägga fram förslag om tillämpningen av tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 101 för Administrativa kommissionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fullgöra alla uppgifter, utredningar eller uppdrag i frågor som&lt;br&gt;hänskjuts till den av Administrativa kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr&lt;br&gt;3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När återbetalningarna bestäms på grundval av de faktiska för-&lt;br&gt;månsbelopp som har betalats ut enligt institutionernas räkenskaper, skall&lt;br&gt;de göras för vaije kalenderhalvår under det följande kalenderhalvåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När återbetalningarna beräknas på grundval av ett schablonbelopp,&lt;br&gt;skall de göras för vaije kalenderår. I dessa fall skall de behöriga institu-&lt;br&gt;tionerna till de institutioner som är berättigade till återbetalning betala&lt;br&gt;förskott första dagen i vaije kalenderhalvår enligt de regler som Admi-&lt;br&gt;nistrativa kommissionen fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater kan&lt;br&gt;komma överens om andra tider för återbetalningar eller andra förfaran-&lt;br&gt;den för betalningen av förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av statistik och uppgifter ur räkenskaper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall vidta alla nödvän-&lt;br&gt;diga åtgärder för tillämpningen av bestämmelserna i denna avdelning, i&lt;br&gt;synnerhet sådana som kräver sammanställning av statistik eller av upp-&lt;br&gt;gifter ur räkenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införande i bilaga 5 av överenskommelser om återbetalning mellan&lt;br&gt;medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelser som motsvarar dem i förordningens artikel 36.3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63.3 och 70.3 samt tillämpningsförordningens artikel 93.6, 94.6 och&lt;br&gt;95.6 och som är i kraft dagen innan förordningen träder i kraft skall&lt;br&gt;fortsätta att gälla om de finns förtecknade i tillämpningsförordningens&lt;br&gt;bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr&lt;br&gt;3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kostnader för administrativa kontroller, läkarundersökningar,&lt;br&gt;observationer, läkarbesök och alla slag av kontroller som behövs för&lt;br&gt;beviljande, utgivande och omprövning av förmåner skall återbetalas av&lt;br&gt;den institution för vars räkning de gjordes till den institution som har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarat för dem enligt de taxor som den sistnämnda institutionen tilläm-&lt;br&gt;par.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig-&lt;br&gt;heter, kan dock komma överens om andra återbetalningsmetoder, i&lt;br&gt;synnerhet på grundval av schablonbelopp, eller avstå från alla återbetal-&lt;br&gt;ningar mellan institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana överenskommelser skall förtecknas i tillämpningsförordningens&lt;br&gt;bilaga 5. Överenskommelser som var i kraft dagen innan förordningen&lt;br&gt;trädde i kraft skall fortsätta att gälla om de är förtecknade i denna&lt;br&gt;bilaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser om utgivandet av kontantförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de tidsfrister och enligt de regler som Administrativa kommis-&lt;br&gt;sionen fastställer skall de behöriga myndigheterna i vaije medlemsstat&lt;br&gt;underrätta denna kommission om beloppet av de kontantförmåner som&lt;br&gt;har betalats ut av institutioner under dem till förmånstagare som är&lt;br&gt;bosatta eller som vistas inom vaije annan medlemsstats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omräkning av valutor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förordningens artikel 12.2—4, 19.1 b sista meningen, 22.1 ii sista&lt;br&gt;meningen, 25.1 b näst sista meningen, 41.1 c och d, 46.3 , 46.4,&lt;br&gt;50, 52 b sista meningen, 55.1 ii sista meningen, 70.1 första styc-&lt;br&gt;ket och 71.1 b ii näst sista meningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;tillämpningsförordningens artikel 34.1 och 120.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall kursen för omräkning till en nationell valuta av belopp som redo-&lt;br&gt;visas i en annan nationell valuta vara den kurs som beräknas av kom-&lt;br&gt;missionen och grundas på det månatliga genomsnittet för växelkursen&lt;br&gt;för dessa valutor under den referensperiod som definieras under punkt 2&lt;br&gt;och som anmäls till kommissionen för tillämpning av det europeiska&lt;br&gt;valutasamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Referensperioden skall vara:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;januari för växelkurser gällande från följande 1 april,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;april för växelkurser gällande från följande 1 juli,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;juli för växelkurser gällande från följande 1 oktober,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;oktober för växelkurser gällande från följande 1 januari.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De växelkurser som skall användas vid tillämpningen av punkt 1&lt;br&gt;skall vara de kurser som samtidigt anmäls till kommissionen av central-&lt;br&gt;bankerna för beräkning av ecu inom ramen för det europeiska valuta-&lt;br&gt;samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den dag som skall beaktas vid fastställande av de växelkurser som&lt;br&gt;skall gälla i fall som avses under punkt 1 skall fastställas av Administ-&lt;br&gt;rativa kommissionen efter förslag av revisionskommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De växelkurser som skall gälla i fall som avses under punkt 1&lt;br&gt;offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning under den&lt;br&gt;näst sista månaden före den månad från vars första dag de skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I andra fall än de som avses under punkt 1 skall omräkningen ske&lt;br&gt;enligt den officiella växelkursen på utbetalningsdagen, såväl vad gäller&lt;br&gt;betalning som återbetalning av förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DIVERSE BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrkande av att en person är säsongsarbetare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att styrka att han är en säsongsarbetare skall en anställd som avses&lt;br&gt;i förordningens artikel 1 c visa sitt anställningskontrakt, försett med&lt;br&gt;påteckning av arbetsförmedlingen inom den medlemsstats territorium dit&lt;br&gt;han har rest för arbete eller där han har arbetat. Om något kontrakt för&lt;br&gt;säsongsarbete inte har upprättats i denna medlemsstat, skall institutionen&lt;br&gt;i anställningslandet, i förekommande fall, vid ansökan om förmåner&lt;br&gt;utfärda ett intyg som anger att på grundval av information som personen&lt;br&gt;i fråga har tillhandahållit det arbete han utför eller har utfört är av&lt;br&gt;säsongsnatur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelser om betalning av avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som inte har något fast driftställe i den medlemsstat&lt;br&gt;inom vars territorium den anställde arbetar kan komma överens med&lt;br&gt;den sistnämnde att denne skall överta arbetsgivarens skyldighet att&lt;br&gt;betala avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall underrätta den behöriga institutionen eller, vid&lt;br&gt;behov, den institution som har utsetts av medlemsstatens behöriga myn-&lt;br&gt;dighet, om vaije sådan överenskommelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ömsesidig administrativ hjälp för att återfå förmåner som en person inte&lt;br&gt;hade rätt till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om institutionen i en medlemsstat som har utgett förmåner avser att&lt;br&gt;vidta åtgärder mot en person som har fått förmåner som han inte hade&lt;br&gt;rätt till, skall institutionen på denna persons bosättningsort, eller den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den med-&lt;br&gt;lemsstat inom vars territorium denna person är bosatt, bistå den först-&lt;br&gt;nämnda institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringsinstitutioners rätt att fä tillbaka belopp som mottagaren&lt;br&gt;inte hade rätt till och socialtjänstorgans regresskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om vid beviljande eller omprövning av förmåner vid invaliditet,&lt;br&gt;ålderdom eller dödsfall (pensioner) enligt förordningens avdelning III&lt;br&gt;kapitel 3 institutionen i en medlemsstat till en förmånstagare har utgett&lt;br&gt;ett belopp som är större än det som han har rätt till, kan denna insti-&lt;br&gt;tution begära att institutionen i vaije annan medlemsstat som svarar för&lt;br&gt;utgivandet av motsvarande förmåner till förmånstagaren drar av över-&lt;br&gt;skottsbeloppet från de fordringar förmånstagaren har på institutionen.&lt;br&gt;Den sistnämnda institutionen skall överföra det avdragna beloppet till&lt;br&gt;institutionen som är berättigad till återbetalningen. Om det överskju-&lt;br&gt;tande beloppet inte kan dras av från fordringarna skall bestämmelserna&lt;br&gt;under punkt 2 tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en institution i en medlemsstat till en förmånstagare har utgett&lt;br&gt;ett belopp som är större än det som han har rätt till, kan institutionen,&lt;br&gt;inom ramen för de villkor och begränsningar som gäller enligt den&lt;br&gt;lagstiftning som den tillämpar, begära att institutionen i vaije annan&lt;br&gt;medlemsstat som svarar för utgivande av förmåner till samma för-&lt;br&gt;månstagare drar av det överskjutande beloppet från de belopp som den&lt;br&gt;utger till förmånstagaren. Den sistnämnda institutionen skall göra avd-&lt;br&gt;raget enligt de villkor och inom de fastställda gränserna för sådan av-&lt;br&gt;räkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar som om den&lt;br&gt;själv hade betalat ut för mycket och skall överföra det avdragna be-&lt;br&gt;loppet till institutionen som är berättigad till återbetalningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en person för vilken förordningen gäller har fått socialbidrag&lt;br&gt;inom en medlemsstats territorium under en period då han hade rätt till&lt;br&gt;förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning, kan det organ som&lt;br&gt;har utgett socialbidraget och som har rätt att få tillbaka detta genom&lt;br&gt;betalning ur förmånerna till denna person, begära att institutionen i&lt;br&gt;vaije annan medlemsstat som svarar för förmåner till denna person drar&lt;br&gt;av det utgivna socialbidragsbeloppet från de belopp som den sistnämnda&lt;br&gt;institutionen utger till personen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en familjemedlem till en person för vilken förordningen gäller har&lt;br&gt;fått socialbidrag inom en medlemsstats territorium under en period då&lt;br&gt;personen i fråga hade rätt till förmåner enligt en annan medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning för familjemedlemmen, kan det organ som har utgett social-&lt;br&gt;bidraget och som har rätt att få tillbaka detta genom betalning ur för-&lt;br&gt;månerna till denna person för familjemedlemmen, begära att institu-&lt;br&gt;tionen i vaije annan medlemsstat som svarar för förmåner till denna&lt;br&gt;person drar av det utgivna socialbidragsbeloppet från de belopp som den&lt;br&gt;sistnämnda institutionen utger till personen för familjemedlemmen i&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den institution som svarar för förmåner skall göra avdraget enligt de&lt;br&gt;villkor och inom de fastställda gränserna för sådan avräkning enligt den&lt;br&gt;lagstiftning som institutionen tillämpar och skall överföra det avdragna&lt;br&gt;beloppet till organet som är berättigat till återbetalningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en institution direkt eller genom en annan institution har gjort&lt;br&gt;utbetalningar som en förmånstagare inte hade rätt till och när det har&lt;br&gt;visat sig vara omöjligt att återfå dessa, skall beloppen i fråga slutgiltigt&lt;br&gt;belasta den förstnämnda institutionen utom i fall då den felaktiga ut-&lt;br&gt;betalningen var följden av ett bedrägligt handlande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av vårdförmåner som felaktigt har utgetts till personer&lt;br&gt;som är anställda inom internationell transport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den behöriga institutionen finner att rätt till vårdförmåner inte&lt;br&gt;föreligger, skall de vårdförmåner, som har utgetts till en person som är&lt;br&gt;anställd inom internationell transport av institutionen på vistelseorten på&lt;br&gt;grund av ett sådant antagande som avses i tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 20.1 eller 62.1, återbetalas av den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgifter som institutionen på vistelseorten har haft för en person&lt;br&gt;anställd inom internationell transport, som inte förut har gjort ansökan&lt;br&gt;hos institutionen på vistelseorten och inte har rätt till vårdförmåner men&lt;br&gt;ändå har fått sådana mot uppvisande av det intyg som avses i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel 20.1 eller 62.1, skall återbetalas av den&lt;br&gt;institution som anges som behörig i detta intyg eller av en annan institu-&lt;br&gt;tion som har utsetts för detta ändamål av den behöriga myndigheten i&lt;br&gt;medlemsstaten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den behöriga institutionen eller, i det fall som avses under punkt&lt;br&gt;2, den institution som anges som behörig eller den institution som har&lt;br&gt;utsetts för detta ändamål, skall debitera förmånstagaren för beloppet av&lt;br&gt;de vårdförmåner som har utgetts till honom utan att han hade rätt till&lt;br&gt;dem. Institutionen i fråga skall underrätta den revisionskommitté, som&lt;br&gt;avses i tillämpningsförordningens artikel 101.3, om sådana debiteringar&lt;br&gt;och kommittén skall upprätta en redovisning av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provisoriskt utgivande av förmåner vid tvister om vilken lagstiftning&lt;br&gt;som är tillämplig eller om vilken institution som skall utge förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tvister mellan två eller flera medlemsstaters institutioner eller be-&lt;br&gt;höriga myndigheter om vilken lagstiftning som skall tillämpas enligt&lt;br&gt;förordningens avdelning II eller om vilken institution som skall utge&lt;br&gt;förmånerna skall den person, som hade kunnat göra anspråk på för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måner om det inte hade förelegat en tvist, provisoriskt få de förmåner&lt;br&gt;som föreskrivs i den lagstiftning som institutionen på bosättningsorten&lt;br&gt;tillämpar eller, om personen i fråga inte är bosatt inom någon av dessa&lt;br&gt;medlemsstaters territorier, de förmåner som föreskrivs i den lagstiftning&lt;br&gt;som tillämpas av den institution till vilken hans ansökan först lämnades&lt;br&gt;in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur det skall gå till vid läkarundersökningar som görs i en annan med-&lt;br&gt;lemsstat än den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionen på vistelse- eller bosättningsorten som enligt förordningens&lt;br&gt;artikel 87 är skyldig att låta företa en läkarundersökning skall förfara på&lt;br&gt;det sätt som föreskrivs i den lagstiftning som institutionen tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sådana regler inte finns, skall institutionen från den behöriga&lt;br&gt;institutionen begära upplysningar om hur den skall förfara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelser om uppbörd av avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överenskommelser som har slutits enligt förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92.2 skall förtecknas i tillämpningsförordningens bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överenskommelser som har slutits för tillämpning av artikel 51 i&lt;br&gt;förordning nr 3 skall fortsätta att gälla, om de är förtecknade i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Automatisk databehandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En eller flera medlemsstater eller dessas behöriga myndigheter&lt;br&gt;kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, för&lt;br&gt;automatisk databehandling anpassa blanketterna för intyg, uttalanden,&lt;br&gt;ansökningar och andra handlingar liksom de processer och metoder för&lt;br&gt;överföring av de data som har fastställts för tillämpningen av förord-&lt;br&gt;ningen och tillämpningsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Administrativa kommissionen skall då utvecklingen av automatisk&lt;br&gt;databehandling i medlemsstaterna medger detta, göra de utredningar&lt;br&gt;som behövs för att standardisera och införa i allmänt bruk de metoder&lt;br&gt;för anpassning som utvecklats enligt punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har fått ny lydelse genom forordning EEG nr 1305/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har fått ny lydelse genom forordning EEG nr 1305/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillkommande tillämpningsöverenskommelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Två eller flera medlemsstater eller de behöriga myndigheterna i&lt;br&gt;dessa medlemsstater kan, vid behov, sluta överenskommelser i syfte att&lt;br&gt;komplettera de administrativa reglerna om genomförande av förord-&lt;br&gt;ningen. Sådana överenskommelser förtecknas i tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sådana överenskommelser som motsvarar de överenskommelser&lt;br&gt;som avses i punkt 1 och som är i kraft dagen före den 1 oktober 1972&lt;br&gt;skall fortsätta att gälla om de är förtecknade i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om ändring av vissa bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av en eller flera berörda medlemsstater eller deras behöriga&lt;br&gt;myndigheter kan tillämpningsförordningens bilagor 1, 4, 5, 6, 7 och 8&lt;br&gt;ändras genom en kommissions förordning, sedan Administrativa kom-&lt;br&gt;missionens yttrande har inhämtats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BEHÖRIGA MYNDIGHETER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien&lt;br&gt;och Portugal.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BEHÖRIGA INSTITUTIONER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Förordningens artikel 1 o och tillämpningsförordningens artikel 4.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Sjukdom och moderskap:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsförordning-&lt;br&gt;ens artikel 16—29:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Det försäkringsorgan hos vilket&lt;br&gt;den anställde eller egen-&lt;br&gt;företagaren är försäkrad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse de secours et de pré-&lt;br&gt;voyance en faveur des marins&lt;br&gt;naviguant sous pavillon beige -&lt;br&gt;Hulp- en voorzorgskas voor&lt;br&gt;zeevarenden onder Belgische vlag&lt;br&gt;(Hjälp- och väl färdskassan för&lt;br&gt;sjömän som seglar under belgisk&lt;br&gt;flagg), Antwerpen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordning-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ens avdelning- V:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance mala-&lt;br&gt;die-invalidité, Bruxelles - Rijks-&lt;br&gt;instituut voor ziekte- en invalidi-&lt;br&gt;teitsverzekering, Brussel (Central-&lt;br&gt;institutet för sjuk- och invaliditets-&lt;br&gt;försäkring, Bryssel), för försäk-&lt;br&gt;ringsorganen eller Hjälp- och&lt;br&gt;väl färdskassan för sjömän som&lt;br&gt;seglar under belgisk flagg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Invaliditet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Allmän invaliditet (ar-&lt;br&gt;betare, tjänstemän och&lt;br&gt;gruvarbetare) och egen-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;företagares invaliditet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance mala-&lt;br&gt;die-invalidité, Bruxelles - Rijks-&lt;br&gt;instituut voor ziekte- en invali-&lt;br&gt;deitsverzekering, Brussel&lt;br&gt;(Centralinstitutet för sjuk- och&lt;br&gt;invaliditetsförsäkring, Bryssel),&lt;br&gt;tillsammans med det försäk-&lt;br&gt;ringsorgan hos vilken den an-&lt;br&gt;ställde eller egenföretagaren är&lt;br&gt;eller har varit försäkrad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b) Särskilt invaliditetssys-&lt;br&gt;tem för gruvarbetare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;Fonds national de retraite des Bilaga 4.1&lt;br&gt;ouvriers-mineurs, Bruxelles&lt;br&gt;Nationaal pensioenfonds voor&lt;br&gt;mijnwerkers, Brussel (Centrala&lt;br&gt;pensionskassan för gruvarbetare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bryssel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c) Invaliditetssystem för&lt;br&gt;sjömän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse de secours et de prévoy-&lt;br&gt;ance en faveur des marins navi-&lt;br&gt;guant sous pavillon beige - Hulp-&lt;br&gt;en voorzorgskas voor zeevarenden&lt;br&gt;onder Belgische vlag (Hjälp- och&lt;br&gt;väl färdskassan för sjömän som&lt;br&gt;seglar under belgisk flagg), Ant-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;3. Ålderdom, dödsfall (pen-&lt;br&gt;sioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;werpen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Office national des pensions pour&lt;br&gt;travailleurs salariés, Bruxelles -&lt;br&gt;Rijksdienst voor werknemerspen-&lt;br&gt;sioenen, Brussel (Centralpensions-&lt;br&gt;kontoret för anställda, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurances&lt;br&gt;sociales pour travailleurs indépen-&lt;br&gt;dants, Bruxelles - Rijksinstituut&lt;br&gt;voor de sociale verzekeringen der&lt;br&gt;zelfstandigen, Brussel (Centralin-&lt;br&gt;stitutet för socialförsäkring för&lt;br&gt;egenforetagare, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Olycksfall i arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Intill utgången av den&lt;br&gt;översynsperiod, som&lt;br&gt;föreskrivs i lagen av den&lt;br&gt;10 april 1971 (artikel&lt;br&gt;72):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— förnyelse och&lt;br&gt;underhåll av&lt;br&gt;proteser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonds des accidents du travail,&lt;br&gt;Bruxelles - Fonds voor arbeids-&lt;br&gt;ongevallen, Brussel (Kassan för&lt;br&gt;olycksfall i arbetet, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— andra förmåner&lt;br&gt;än de som avses&lt;br&gt;ovan:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den försäkringsgivare hos vilken&lt;br&gt;arbetsgivaren är försäkrad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— bidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tilläggsbidrag&lt;br&gt;enligt den kung-&lt;br&gt;liga kungörelsen&lt;br&gt;av den 21 de-&lt;br&gt;cember 1971:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den försäkringsgivare hos vilken&lt;br&gt;arbetsgivaren är försäkrad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonds des accidents du travail,&lt;br&gt;Bruxelles - Fonds voor arbeidson-&lt;br&gt;gevallen, Brussel (Kassan för&lt;br&gt;olycksfall i arbetet, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Efter utgången av de&lt;br&gt;översynsperioder som&lt;br&gt;föreskrivs i lagen av den&lt;br&gt;10 april 1971 (artikel&lt;br&gt;72):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— pensioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;tilläggsbidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) System för sjömän och&lt;br&gt;fiskare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) I fall utan försäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Arbetssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Dödsfallsersättning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Sjuk- och invaliditetsför-&lt;br&gt;säkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonds des accidents du travail,&lt;br&gt;Bruxelles - Fonds voor arbeid-&lt;br&gt;songevallen, Brussel (Kassan för&lt;br&gt;olycksfall i arbetet, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det organ som har utsetts som&lt;br&gt;ansvarigt för pensioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonds des accidents du travail,&lt;br&gt;Bruxelles - Fonds voor arbeidson-&lt;br&gt;gevallen, Brussel (Kassan för&lt;br&gt;olycksfall i arbetet, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonds des accidents du travail,&lt;br&gt;Bruxelles - Fonds voor arbeids-&lt;br&gt;ongevallen, Brussel (Kassan för&lt;br&gt;olycksfall i arbetet, Bryssel)&lt;br&gt;Fonds des accidents du travail,&lt;br&gt;Bruxelles - Fonds voor arbeids-&lt;br&gt;ongevallen, Brussel (Kassan för&lt;br&gt;olycksfall i arbetet, Bryssel)&lt;br&gt;Fonds des maladies profession-&lt;br&gt;nelles, Bruxelles - Fonds voor&lt;br&gt;beroepszietken, Brussel (Kassan&lt;br&gt;för arbetssjukdomar, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance mala-&lt;br&gt;die-invalidité, Bruxelles - Rijks-&lt;br&gt;instituut voor ziekte- en invalidi-&lt;br&gt;teitsverzekering, Brussel (Central-&lt;br&gt;institutet för sjuk- och invaliditets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;försäkring, Bryssel) tillsammans Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;med det försäkringsorgan hos Bilaga 4.1&lt;br&gt;vilket den anställde var föräkrad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse de secours et de pré-&lt;br&gt;voyance en faveur des marins&lt;br&gt;naviguant sous pavillon beige -&lt;br&gt;Hulp- en voorzorgskas voor zee-&lt;br&gt;varenden onder Belgische vlag&lt;br&gt;(Hjälp- och välfärdskassan for&lt;br&gt;sjömän som seglar under belgisk&lt;br&gt;flagg), Antwerpen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) Olycksfall i arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsgivaren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fonds des accidents du travail,&lt;br&gt;Bruxelles - Fonds voor arbeid-&lt;br&gt;songevallen, Brussel (Kassan for&lt;br&gt;olycksfall i arbetet, Bryssel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c) Arbetssjukdomar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fonds des maladies profession-&lt;br&gt;nelles, Bruxelles - Fonds voor&lt;br&gt;beroepszietken, Brussel (Kassan&lt;br&gt;för arbetssjukdomar, Bryssel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;7. Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Office national de 1’emploi,&lt;br&gt;Bruxelles - Rijksdienst vor ar-&lt;br&gt;beidsvoorziening, Brussel (Cent-&lt;br&gt;ralkontoret för arbetsmarknads-&lt;br&gt;frågor, Bryssel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Pool des marins de la marine&lt;br&gt;marchande - Pool van de zee-&lt;br&gt;lieden ter koopvaardij (Handels-&lt;br&gt;flottans pool), Antwerpen,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;8. Familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a) Anställda:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse de compensation pour&lt;br&gt;allocations familiales pour tra-&lt;br&gt;vailleurs salariés - Compensatie-&lt;br&gt;kas der gezinsvergoedingen voor&lt;br&gt;werknemers (Kassan för familje-&lt;br&gt;förmåner för anställda) hos vilken&lt;br&gt;arbetsgivaren är försäkrad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b) Egenforetagare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Institut national d'assurances&lt;br&gt;sociales pour travailleurs indépen-&lt;br&gt;dants, Bruxelles - Rijksinstituut&lt;br&gt;voor de sociale verzerkeringen&lt;br&gt;der zelfstandigen, Brussel (Cent-&lt;br&gt;ralinstitutet för socialförsäkring&lt;br&gt;för egenforetagare, Bryssel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. DANMARK UTOM GRÖNLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Sjukdom och moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Sjukdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kontantförmån-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;er:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kontantförmån-&lt;br&gt;er:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga amtskommune&lt;br&gt;(landstinget). I Köpenhamns kom-&lt;br&gt;mun: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Magistraten (kommun-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltningen). I Frederiksberg:&lt;br&gt;kommunförvaltningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden i den kommun i&lt;br&gt;vilken förmånstagaren är bosatt. I&lt;br&gt;Köpenhamns, Odenses, Aalborgs&lt;br&gt;och Århus kommuner: Magist-&lt;br&gt;raten (kommunförvaltningen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga amtskommune&lt;br&gt;(landstinget). I Köpenhamns kom-&lt;br&gt;mun: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Magistraten (kommun-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltningen). I Frederiksberg:&lt;br&gt;kommunforvaltningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden i den kommun i&lt;br&gt;vilken förmånstagaren är bosatt. I&lt;br&gt;Köpenhamns, Odenses, Aalborgs&lt;br&gt;och Århus kommuner: Magist-&lt;br&gt;raten (kommunalförvaltningen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Invaliditet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Förmåner som utges&lt;br&gt;enligt lagen om&lt;br&gt;invalidpensioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Rehabiliteringsför-&lt;br&gt;måner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;br&gt;styrelsen), Kabenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden i den kommun i&lt;br&gt;vilken förmånstagaren är bosatt. I&lt;br&gt;Köpenhamns, Odenses, Aalborgs&lt;br&gt;och Århus kommuner: Magist-&lt;br&gt;raten (kommunalförvaltningen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Ålderdom och dödsfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(pensioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Pensioner som utges&lt;br&gt;enligt lagen om&lt;br&gt;ålders- och änke-&lt;br&gt;pensioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;br&gt;styrelsen), Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Pensioner som utges&lt;br&gt;enligt lagen om till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;läggspensioner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;for&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;anställda (loven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;om&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Arbejdsmarkedets Arbejdsmarkedets Tilläggspension&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tilläggspension):&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(Kontoret för tilläggspensioner till&lt;br&gt;anställda), Hillerad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;d) Olycksfall i arbetet och&lt;br&gt;arbetssjukdomar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Vårdförmåner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;och&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;pensioner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;br&gt;styrelsen), Kabenhavn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) Dagpenning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden i den kommun i&lt;br&gt;vilken förmånstagaren är bosatt. I&lt;br&gt;Köpenhamns, Odenses, Aalborgs&lt;br&gt;och Århus kommuner: Magist-&lt;br&gt;raten (kommunalförvaltningen)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;e) Dödsfallsersättning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden i den kommun i&lt;br&gt;vilken förmånstagaren är bosatt. I&lt;br&gt;Köpenhamns, Odenses, Aalborgs&lt;br&gt;och Århus kommuner: Magist-&lt;br&gt;raten (kommunalförvaltningen)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;f) Arbetslöshet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-&lt;br&gt;nadsdirektoratet), Kabenhavn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g) Familjeförmåner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(fa-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;miljebidrag):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GRÖNLAND&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden i den kommun i&lt;br&gt;vilken förmånstagaren är bosatt. I&lt;br&gt;Köpenhamns, Odenses, Aalborgs&lt;br&gt;och Århus kommuner: Magist-&lt;br&gt;raten (kommunalförvaltningen)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;(Denna punkt har uppjhävts&lt;br&gt;genom förordning EEG nr&lt;br&gt;1661/85.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tyska institutionernas behörighet bestäms av bestämmelser i tysk-&lt;br&gt;lagstiftning om inte annat anges nedan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 13.2 e:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Då personen ifråga är&lt;br&gt;bosatt i Förbundsrepub-&lt;br&gt;liken Tyskland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga Allgemeine Orts-&lt;br&gt;krankenkasse (den lokala allmänna&lt;br&gt;sjukförsäkringskassan) på den ort&lt;br&gt;där personen är bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Då personen ifråga är&lt;br&gt;bosatt inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats terri-&lt;br&gt;torium:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Om familjemedlemmar&lt;br&gt;till en person, innan han&lt;br&gt;blev inkallad eller åter-&lt;br&gt;inkallad för tjänstgöring&lt;br&gt;inom de väpnade styr-&lt;br&gt;korna eller för civil-&lt;br&gt;tjänstgöring, var försäk-&lt;br&gt;rade hos en tysk institu-&lt;br&gt;tion enligt tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens artikel&lt;br&gt;17.1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av förordningens&lt;br&gt;artikel 25.1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allgemeine Ortskrankenkasse&lt;br&gt;Bonn (den lokala allmänna sjuk-&lt;br&gt;försäkringskassan, Bonn)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sjukförsäkringsinstitution hos&lt;br&gt;vilken dessa familjemedlemmar är&lt;br&gt;försäkrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sjukförsäkringsinstitution hos&lt;br&gt;vilken den arbetslöse var försäk-&lt;br&gt;rad då han lämnade Förbunds-&lt;br&gt;republiken Tysklands territorium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sjukförsäkring för pen-&lt;br&gt;sionssökande och pensionärer&lt;br&gt;samt medlemmar av deras&lt;br&gt;familjer enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;förordningens avdelning III kapi-&lt;br&gt;tel 1 avsnitt 4 och 5:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Då personen ifråga är&lt;br&gt;försäkrad hos en All-&lt;br&gt;gemeine Ortskranken-&lt;br&gt;kasse (lokal allmän&lt;br&gt;sjukförsäkringskassa)&lt;br&gt;eller då han inte är&lt;br&gt;försäkrad hos någon&lt;br&gt;sjukförsäkringsinstitu-&lt;br&gt;tion:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;I alla andra fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allgemeine Ortskrankenkasse&lt;br&gt;Bonn (den lokala allmänna sjuk-&lt;br&gt;försäkringskassan, Bonn)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sjukförsäkringsinstitution hos&lt;br&gt;vilken sökanden eller pensionären&lt;br&gt;är försäkrad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Pensionsförsäkring för ar-&lt;br&gt;betare, tjänstemän och gruv-&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillträde till frivillig&lt;br&gt;försäkring, prövning av an-&lt;br&gt;sökan om förmåner och&lt;br&gt;beviljande av förmåner&lt;br&gt;enligt förordningens bestäm-&lt;br&gt;melser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) För personer som har&lt;br&gt;varit försäkrade eller&lt;br&gt;som betraktas som&lt;br&gt;försäkrade antingen&lt;br&gt;uteslutande enligt tysk&lt;br&gt;lagstiftning eller enligt&lt;br&gt;tysk lagstiftning och&lt;br&gt;lagstiftningen i en eller&lt;br&gt;flera medlemsstater,&lt;br&gt;samt för deras efter-&lt;br&gt;levande, om personen i&lt;br&gt;fråga:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— är bosatt inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— är medborgare i en&lt;br&gt;annan medlemsstat&lt;br&gt;men är bosatt inom&lt;br&gt;en icke-medlems-&lt;br&gt;stats territorium:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Om den senaste&lt;br&gt;avgiften har er-&lt;br&gt;lagts till pen-&lt;br&gt;sionsförsäkrings-&lt;br&gt;systemet för&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om personen i&lt;br&gt;fråga är bosatt i&lt;br&gt;Nederländerna&lt;br&gt;eller är neder-&lt;br&gt;ländsk med-&lt;br&gt;borgare bosatt&lt;br&gt;inom en icke-&lt;br&gt;medlemsstats&lt;br&gt;territorium:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt West-&lt;br&gt;falen (Westfalens försäkrings-&lt;br&gt;anstalt), Munster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om personen i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga är bosatt i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belgien eller är&lt;br&gt;belgisk med-&lt;br&gt;borgare bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom en icke-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;medlemsstats&lt;br&gt;territorium:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Rhein-&lt;br&gt;provinz (Rhenprovinsens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Dusseldorf&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;om personen i&lt;br&gt;fråga är bosatt i&lt;br&gt;Italien eller är&lt;br&gt;italiensk med-&lt;br&gt;borgare bosatt&lt;br&gt;inom en icke-&lt;br&gt;medlemsstats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;territorium:&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om personen i&lt;br&gt;fråga är bosatt i&lt;br&gt;Frankrike eller&lt;br&gt;Luxemburg&lt;br&gt;eller är fransk&lt;br&gt;eller luxem-&lt;br&gt;burgsk med-&lt;br&gt;borgare bosatt&lt;br&gt;inom en icke-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsstats&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;territorium:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om personen i&lt;br&gt;fråga är bosatt i&lt;br&gt;Danmark eller&lt;br&gt;är dansk med-&lt;br&gt;borgare bosatt&lt;br&gt;inom en icke-&lt;br&gt;medlemsstats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt&lt;br&gt;Schwaben (Schwabens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Augsburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Rhein-&lt;br&gt;land-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ för-&lt;br&gt;säkringsanstalt), Speyer&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;territorium:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt&lt;br&gt;Schleswig-Holstein (Schleswig-&lt;br&gt;Holsteins försäkringsanstalt),&lt;br&gt;Lubeck&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;202&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om personen i&lt;br&gt;fråga är bosatt i&lt;br&gt;Irland eller För-&lt;br&gt;enade konunga-&lt;br&gt;riket eller är&lt;br&gt;irländsk med-&lt;br&gt;borgare eller&lt;br&gt;medborgare i&lt;br&gt;Förenade ko-&lt;br&gt;nungariket&lt;br&gt;bosatt inom en&lt;br&gt;icke-medlems-&lt;br&gt;stats terriorium:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om personen i&lt;br&gt;fråga är bosatt i&lt;br&gt;Grekland eller&lt;br&gt;ar grekisk&lt;br&gt;medborgare&lt;br&gt;bosatt inom en&lt;br&gt;icke-medlems-&lt;br&gt;stats territo-&lt;br&gt;rium:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Freie&lt;br&gt;und Hansestadt Hamburg (Den&lt;br&gt;fria hansastaden Hamburgs för-&lt;br&gt;säkringsanstalt), Hamburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt&lt;br&gt;Wiirttemberg (Wurttembergs for-&lt;br&gt;säkringsanstalt), Stuttgart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den senaste&lt;br&gt;avgiften har er-&lt;br&gt;lagts till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Landesversiche-&lt;br&gt;rungsanstalt fur&lt;br&gt;das Saarland&lt;br&gt;(Saarlands för-&lt;br&gt;säkringsanstalt),&lt;br&gt;Saarbrucken,&lt;br&gt;eller till Bun-&lt;br&gt;desbahnver-&lt;br&gt;sicherungsan-&lt;br&gt;stalt (Statens&lt;br&gt;järnvägars för-&lt;br&gt;säkringsanstalt),&lt;br&gt;Frankfurt am&lt;br&gt;Main:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den institution till vilken den&lt;br&gt;senaste avgiften har erlagts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Seekasse (Sjö-&lt;br&gt;männens försäk-&lt;br&gt;ringskassa),&lt;br&gt;Hamburg, eller&lt;br&gt;om avgifter har&lt;br&gt;betalats i minst&lt;br&gt;60 månader till&lt;br&gt;Seekasse (Ren-&lt;br&gt;tenversicherung&lt;br&gt;der Arbeiter&lt;br&gt;oder der Ange-&lt;br&gt;stellten (Sjö-&lt;br&gt;männens försäk-&lt;br&gt;ringskassa (pen-&lt;br&gt;sionsförsäkring-&lt;br&gt;en för arbetare&lt;br&gt;eller tjänste-&lt;br&gt;män)), Ham-&lt;br&gt;burg:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Om den senaste&lt;br&gt;avgiften har erlagts&lt;br&gt;till pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringen för tjänste-&lt;br&gt;män:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om ingen avgift&lt;br&gt;har erlagts till&lt;br&gt;Seekasse (Sjö-&lt;br&gt;männens försäk-&lt;br&gt;rings kassa),&lt;br&gt;Hamburg:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Seekasse (Sjömännens försäk-&lt;br&gt;ringskassa), Hamburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om en avgift&lt;br&gt;har erlagts till&lt;br&gt;Seekasse (Ren-&lt;br&gt;tenversicherung&lt;br&gt;der Arbeiter&lt;br&gt;oder der Ange-&lt;br&gt;stellten, (Sjö-&lt;br&gt;männens försäk-&lt;br&gt;ringskassa (pen-&lt;br&gt;sionsförsäkring-&lt;br&gt;en för arbetare&lt;br&gt;eller tjänste-&lt;br&gt;män)), Ham-&lt;br&gt;burg:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesversicherungsanstalt för&lt;br&gt;Angestellte (Förbundsförsäkrings-&lt;br&gt;anstalten för tjänstemän), Berlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Seekasse (Sjömännens försäk-&lt;br&gt;ringskassa), Hamburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) Om den senaste&lt;br&gt;avgiften har erlagts&lt;br&gt;till pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringen för gruv-&lt;br&gt;arbetare eller om&lt;br&gt;den kvalifikationstid&lt;br&gt;som krävs för rätt&lt;br&gt;till en gruvarbetar-&lt;br&gt;pension som utges&lt;br&gt;på grund av nedsatt&lt;br&gt;förmåga att utöva&lt;br&gt;gru varbetaryrket&lt;br&gt;(Bergmannsrente)&lt;br&gt;(gruvarbetarpension)&lt;br&gt;är eller anses som&lt;br&gt;fullgjord:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesknappschaft (Förbundsför-&lt;br&gt;säkringskassan för gruvarbetare),&lt;br&gt;Bochum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För personer som har&lt;br&gt;varit försäkrade enligt&lt;br&gt;tysk lagstiftning och&lt;br&gt;lagstiftningen i en eller&lt;br&gt;flera medlemsstater samt&lt;br&gt;för deras efterlevande,&lt;br&gt;om personen i fråga:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— är bosatt inom tyskt&lt;br&gt;territorium, utom&lt;br&gt;Saarland, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— är tysk medborgare&lt;br&gt;och bosatt inom en&lt;br&gt;icke-medlemsstats&lt;br&gt;territorium:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Om den senaste&lt;br&gt;avgiften enligt&lt;br&gt;tysk lagstiftning&lt;br&gt;har erlagts till&lt;br&gt;pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringen för ar-&lt;br&gt;betare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om den senaste&lt;br&gt;avgiften enligt&lt;br&gt;en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lag-&lt;br&gt;stiftning har&lt;br&gt;erlagts till en&lt;br&gt;nederländsk&lt;br&gt;pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringsinstitution:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Westfa-&lt;br&gt;len (Westfalens försäkringsanstalt),&lt;br&gt;Munster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den senaste &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgiften enligt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en annan med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lemsstats lag-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stiftning har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erlagts till en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belgisk pen-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sionsförsäk-&lt;br&gt;ringsinstitution:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Rhein-&lt;br&gt;provinz (Rhenprovinsens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Dusseldorf&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;om den senaste&lt;br&gt;avgiften enligt&lt;br&gt;en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lag-&lt;br&gt;stiftning har&lt;br&gt;erlagts till en&lt;br&gt;italiensk pen-&lt;br&gt;sionsförsäk-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ringsinstitution:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Schwa-&lt;br&gt;ben (Schwabens försäkringsanstalt),&lt;br&gt;Augsburg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;om den senaste&lt;br&gt;avgiften enligt&lt;br&gt;en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lag-&lt;br&gt;stiftning har&lt;br&gt;erlagts till en&lt;br&gt;fransk eller en&lt;br&gt;luxemburgsk&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringsinstitution:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Rhein-&lt;br&gt;land-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ för-&lt;br&gt;säkringsanstalt), Speyer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;om den senaste&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgiften enligt&lt;br&gt;en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lag-&lt;br&gt;stiftning har&lt;br&gt;erlagts till en&lt;br&gt;dansk pensions-&lt;br&gt;försäkrings-&lt;br&gt;institution:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Schles-&lt;br&gt;wig-Holstein (Schleswig-Holsteins&lt;br&gt;försäkringsanstalt), Lubeck&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den senaste &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgiften enligt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lag-&lt;br&gt;stiftning har&lt;br&gt;erlagts till en&lt;br&gt;irländsk eller en&lt;br&gt;brittisk pen-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sionsförsäk-&lt;br&gt;ringsinstitution:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Freie&lt;br&gt;und Hansestadt Hamburg (Den&lt;br&gt;fria hansestaden Hamburgs för-&lt;br&gt;säkringsanstalt), Hamburg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- om den senaste&lt;br&gt;avgiften enligt&lt;br&gt;en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lag-&lt;br&gt;stiftning harer-&lt;br&gt;lagts till en&lt;br&gt;grekisk pen-&lt;br&gt;sionsförsäk-&lt;br&gt;ringsinstitution:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt&lt;br&gt;Wurttemberg (Wurttembergs&lt;br&gt;pensionsförsäkringsans tal t),&lt;br&gt;Stuttgart&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om personen är&lt;br&gt;bosatt inom&lt;br&gt;Tysklands terri-&lt;br&gt;torium i Saarland&lt;br&gt;eller om han är&lt;br&gt;tysk medborgare&lt;br&gt;och bosatt inom en&lt;br&gt;icke-medlemsstats&lt;br&gt;territorium och&lt;br&gt;den senaste avgif-&lt;br&gt;ten enligt tysk&lt;br&gt;lagstiftninghar&lt;br&gt;erlagts till en&lt;br&gt;pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringsinstitution i&lt;br&gt;Saarland:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt fur&lt;br&gt;das Saarland (Saarlands försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Saarbrucken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Om den senaste&lt;br&gt;avgiften enligt tysk&lt;br&gt;lagstiftning har&lt;br&gt;erlagts till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2—4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Seekasse (Sjö-&lt;br&gt;männens för-&lt;br&gt;säkringskassa),&lt;br&gt;Hamburg, eller&lt;br&gt;om avgifter på&lt;br&gt;grund av an-&lt;br&gt;ställning i den&lt;br&gt;tyska handels-&lt;br&gt;flottan eller i en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan stats-&lt;br&gt;handelsflot ta&lt;br&gt;har erlagts&lt;br&gt;under åtmin-&lt;br&gt;stone 60 måna-&lt;br&gt;der:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Bundesbahnver-&lt;br&gt;sicherungs-&lt;br&gt;anstalt (Statens&lt;br&gt;järnvägars för-&lt;br&gt;säkringsanstalt),&lt;br&gt;Frankfurt am&lt;br&gt;Main:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Om den senaste&lt;br&gt;avgiften enligt tysk&lt;br&gt;lagstiftning har&lt;br&gt;erlagts till pen-&lt;br&gt;sionsförsäkringen&lt;br&gt;för tjänstemän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om ingen avgift&lt;br&gt;har erlagts till -&lt;br&gt;Seekasse (Sjö-&lt;br&gt;männens försäk-&lt;br&gt;ringskassa),&lt;br&gt;Hamburg:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om en avgift&lt;br&gt;har erlagts till&lt;br&gt;Seekasse (Ren-&lt;br&gt;tenversicherung&lt;br&gt;der Arbeiter&lt;br&gt;oderder Ange-&lt;br&gt;stellten) (Sjö-&lt;br&gt;männens försäk-&lt;br&gt;ringskassa (pen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Seekasse (Sjömännens försäk-&lt;br&gt;ringskassa), Hamburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesbahnversicherungsanstalt&lt;br&gt;(Statens järnvägars försäkrings-&lt;br&gt;anstalt), Frankfurt am Main&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesversicherungsanstalt fur&lt;br&gt;Angestellte (Förbundsförsäkrings-&lt;br&gt;anstalten för tjänstemän), Berlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sionsförsäkring-&lt;br&gt;en för arbetare&lt;br&gt;eller tjänste-&lt;br&gt;män)), Ham-&lt;br&gt;burg:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) Om den senaste&lt;br&gt;avgiften enligt tysk&lt;br&gt;lagstiftning har&lt;br&gt;erlagts till pen-&lt;br&gt;sionsförsäkringen&lt;br&gt;för gruvarbetare&lt;br&gt;eller om den kvali-&lt;br&gt;fikationstid som&lt;br&gt;krävs for rätt till en&lt;br&gt;gruvarbetarpension&lt;br&gt;som utges på grund&lt;br&gt;av nedsatt förmåga&lt;br&gt;att utöva gruvar-&lt;br&gt;betaryrket (Berg-&lt;br&gt;mannsrente) (gruv-&lt;br&gt;arbetarpension) är&lt;br&gt;eller anses som full-&lt;br&gt;gjord:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Om byte av bosätt-&lt;br&gt;ningsland sker sedan&lt;br&gt;förmåner har utgetts i&lt;br&gt;de fall som avses under&lt;br&gt;a i och b i, skall den&lt;br&gt;behöriga institutionen&lt;br&gt;ändras i enlighet därmed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Seekasse (Sjömännens försäk-&lt;br&gt;ringskassa), Hamburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesknappschaft (Förbundsför-&lt;br&gt;säkringskassan för gruvarbetare),&lt;br&gt;Bochum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ålderspensionsförsäkring för&lt;br&gt;jordbrukare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompletterande försäkring&lt;br&gt;för järn- och stålarbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olycksfallsförsäkring&lt;br&gt;(olycksfall i arbetet och&lt;br&gt;arbetssjukdomar):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landwirtschaftliche Alterskasse&lt;br&gt;Rheinhessen-Pfalz (Rheinhessen-&lt;br&gt;Pfalz’ ålderspensionsförsäk-&lt;br&gt;ringskassa för jordbrukare),&lt;br&gt;Speyer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt fur&lt;br&gt;das Saarland (Saarlands försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Saarbrucken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den institution som ansvarar för&lt;br&gt;olycksfallsförsäkring i fallet&lt;br&gt;ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslöshets- och familje-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmåner: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bundesanstalt fur Arbeit (För-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bundsanstalten för arbete),&lt;br&gt;Numberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av tillämpningsförordningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 93.1, 94 och 95:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. System för anställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Allmänt system:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;System för lant-&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) System för gruv-&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) System för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale de 1’assurance&lt;br&gt;maladie (Centrala sjukförsäkrings-&lt;br&gt;kassan), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse centrale de secours mutu-&lt;br&gt;els agricoles (Centralkassan för&lt;br&gt;ömsesesidig hjälp inom jord-&lt;br&gt;bruket), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse autonome nationale de&lt;br&gt;sécurité sociale dans les mines&lt;br&gt;(Den självstyrande centralkassan&lt;br&gt;för social trygghet för gruv-&lt;br&gt;arbetare), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Établissement national des in-&lt;br&gt;valides de la marine (Centralin-&lt;br&gt;stitutionen för invalidiserade&lt;br&gt;sjömän), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. System för egenföre-&lt;br&gt;tagare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) System för egen-&lt;br&gt;företagare som inte&lt;br&gt;är verksamma inom&lt;br&gt;jordbruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) System för jord-&lt;br&gt;brukare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance&lt;br&gt;maladie et matemité des travail-&lt;br&gt;leurs non salariés des professions&lt;br&gt;non agricoles (Centrala försäk-&lt;br&gt;ringskassan för sjukdom och&lt;br&gt;moderskap för egenforetagare&lt;br&gt;som inte är verksamma inom&lt;br&gt;jordbruket), Saint-Denis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse centrale de secours mutu-&lt;br&gt;els agricoles (Centralkassan för&lt;br&gt;ömsesidig hjälp inom jordbruket),&lt;br&gt;Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse centrale des mutuelles&lt;br&gt;agricoles (Centralkassan för ömse-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sidig försäkring för jordbrukare),&lt;br&gt;Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fédération fran^aise des sociétés&lt;br&gt;d’assurances (Ramex et Gamex)&lt;br&gt;(Franska försäkringssällskaps-&lt;br&gt;föreningen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fédération nationale de la mutu-&lt;br&gt;alité framjaise (Franska försäk-&lt;br&gt;ringskasseförbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;96:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Allmänt system:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;System för jordbrukare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;System för gruvarbe-&lt;br&gt;tare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) System för sjömän:&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale de 1’assurance&lt;br&gt;maladie (Centrala sjukförsäkrings-&lt;br&gt;kassan), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de mutualité sociale agri-&lt;br&gt;cole (Socialförsäkringskassan för&lt;br&gt;jordbruket)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse autonome nationale de&lt;br&gt;sécurité sociale dans les mines&lt;br&gt;(Den självstyrande centralkassan&lt;br&gt;för social trygghet för gruvar-&lt;br&gt;betare), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Établissement national des in-&lt;br&gt;valides de la marine (Central-&lt;br&gt;institutionen för invalidiserade&lt;br&gt;sjömän), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;98:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Allmänt system:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;System för jordbrukare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) System för gruvarbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) System för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’allocations&lt;br&gt;familiales (Centralkassan för&lt;br&gt;familjebidrag), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse centrale d’allocations&lt;br&gt;familiales mutuelles agricoles&lt;br&gt;(Centralkassan för familjebidrag&lt;br&gt;inom jordbruket), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse autonome nationale de&lt;br&gt;sécurité sociale dans les mines&lt;br&gt;(Självstyrande centralkassan för&lt;br&gt;social trygghet för gruvarbetare),&lt;br&gt;Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’allocations&lt;br&gt;familiales des marins du com-&lt;br&gt;merce (Centralkassan för familje-&lt;br&gt;bidrag till sjömän i handelsflottan)&lt;br&gt;eller i förekommande fall Caisse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationale d'allocations familiales&lt;br&gt;de la péche maritime (Central-&lt;br&gt;kassan for familjebidrag till fis-&lt;br&gt;kare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Övriga behöriga institutioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är de som anges i fransk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftning, nämligen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. MODERLANDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. System för an-&lt;br&gt;ställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Allmänt system:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Sjukdom, mo-&lt;br&gt;derskap, döds-&lt;br&gt;fallsersättning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Invaliditet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aa) Som allmän&lt;br&gt;regel utom&lt;br&gt;för Paris&lt;br&gt;och Paris-&lt;br&gt;regionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paris och&lt;br&gt;Parisregionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bb) Specialsys-&lt;br&gt;tem som&lt;br&gt;avses i lagen&lt;br&gt;om social&lt;br&gt;trygghet, ar-&lt;br&gt;tiklarna L&lt;br&gt;365-L 382:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;Ålderdom:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aa) Som allmän&lt;br&gt;regel utom&lt;br&gt;för Paris&lt;br&gt;och Paris-&lt;br&gt;regionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse primaire d’assurance mala-&lt;br&gt;die (Lokala sjukförsäkringskassan)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse primaire d’assurance mala-&lt;br&gt;die (Lokala sjukförsäkringskassan)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse régionale d’assurance&lt;br&gt;maladie (Regionala sjukförsäk-&lt;br&gt;ringskassan), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse régionale d’assurance&lt;br&gt;maladie (Regionala sjukförsäk-&lt;br&gt;ringskassan), Strasbourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse régionale d’assurance&lt;br&gt;maladie (branche vieillesse)&lt;br&gt;(Regionala sjukförsäkringskassan&lt;br&gt;(ålderspensionsavdelningen))&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Paris och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parisregionen:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance Bilaga 4.1&lt;br&gt;vieillesse des travailleurs salariés&lt;br&gt;(Centralkassan för ålderspen-&lt;br&gt;sionsförsäkring för anställda,)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paris&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;bb) Specialsys-&lt;br&gt;tem som av-&lt;br&gt;ses i lagen&lt;br&gt;om social&lt;br&gt;trygghet, ar-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;t i k e 1 L&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;365-L 382:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse régionale d’assurance vieil-&lt;br&gt;lesse (Regionala ålderspensions-&lt;br&gt;försäkringskassan), Strasbourg&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse régionale d’assurance&lt;br&gt;maladie (Regionala sjukförsäk-&lt;br&gt;ringskassan), Strasbourg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;iv) Olycksfall i&lt;br&gt;arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;aa) Tillfällig ar-&lt;br&gt;betsoför-&lt;br&gt;måga:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse primaire d’assurance mala-&lt;br&gt;die (Lokala sjukförsäkringskassan)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;bb) Permanent&lt;br&gt;arbetsoför-&lt;br&gt;måga:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— pensioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— olycksfall&lt;br&gt;som har in-&lt;br&gt;träffat efter&lt;br&gt;den 31 de-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;cember 1946:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse primaire d’assurance mala-&lt;br&gt;die (Lokala sjukförsäkringskassan)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;— olycksfall&lt;br&gt;som har in-&lt;br&gt;träffat före&lt;br&gt;den 1 janu-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ari 1947:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren eller den försäk-&lt;br&gt;ringsgivare som har trätt i hans&lt;br&gt;ställe&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;— pensionshöj-&lt;br&gt;ningar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— olycksfall&lt;br&gt;som har in-&lt;br&gt;träffat efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;den 31 de-&lt;br&gt;c e m b e r&lt;br&gt;1946:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse primaire d’assurance mala- Bilaga 4.1&lt;br&gt;die (Lokala sjukförsäkringskassan)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;— olycksfall&lt;br&gt;som har&lt;br&gt;inträffat före&lt;br&gt;den 1 janu-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ari 1947:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse des dépöts et consignations&lt;br&gt;(Depositionskassan)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;v) Familjeför-&lt;br&gt;måner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse d’allocations familiales&lt;br&gt;(Kassan för familjebidrag)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;vi) Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— för registre-&lt;br&gt;r i n g som&lt;br&gt;arbetssökan-&lt;br&gt;de:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den lokala arbetsförmedlingen på&lt;br&gt;den ort där personen är bosatt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;— för utfärdande&lt;br&gt;av blanketter-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;na E 301,&lt;br&gt;E 302, E 303:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Groupement des Assedic de la&lt;br&gt;région parisienne (GARP), 90,&lt;br&gt;rue Baudin, F-92537 Levallois-&lt;br&gt;Perret&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) System för lant-&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Sjukdom, mo-&lt;br&gt;derskap, döds-&lt;br&gt;fallsersättning,&lt;br&gt;familjeförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse de mutualité sociale agri-&lt;br&gt;cole (Socialförsäkringskassan för&lt;br&gt;jordbruket)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) Invaliditets-&lt;br&gt;och ålders-&lt;br&gt;pensionsför-&lt;br&gt;säkring och&lt;br&gt;förmåner till&lt;br&gt;efterlevande&lt;br&gt;make:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse centrale de secours mutu-&lt;br&gt;el§ agricoles (Centralkassan för&lt;br&gt;ömsesesidig hjälp inom jordbru-&lt;br&gt;ket), Paris&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;iii) Olycksfall i&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;arbetet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Arbetsgivaren eller den försäk-&lt;br&gt;ringsgivare som har trätt i hans&lt;br&gt;ställe vad avser olycksfall som&lt;br&gt;har inträffat före den 1 juli&lt;br&gt;1973&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;aa) Som allmän&lt;br&gt;regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Caisse de mutualité sociale &amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;agricole (Socialförsäkringskas- &amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;san för jordbruket) för olycks-&lt;br&gt;fall som har inträffat efter den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 juni 1973&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;bb) För pensions-&lt;br&gt;höjningar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Caisse des dépöts et consigna-&lt;br&gt;tions (Depositionskassan),&lt;br&gt;Arceuil (94) för olycksfall som&lt;br&gt;har inträffat före den 1 juli&lt;br&gt;1973&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Caisse de mutualité sociale&lt;br&gt;agricole (Socialförsäkringskas-&lt;br&gt;san för jordbruket) för olycks-&lt;br&gt;fall som har inträffat efter den&lt;br&gt;30 juni 1973&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;iv) Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— för registre-&lt;br&gt;ring som ar-&lt;br&gt;betssökande:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den lokala arbetsförmedlingen på&lt;br&gt;den ort där personen är bosatt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;— för utfärdande&lt;br&gt;av blanketter-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;na E 301,&lt;br&gt;E 302, E 303:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Groupement des Assedic de la&lt;br&gt;région parisienne (GARP), 90,&lt;br&gt;rue Baudin, F-92537 Levallois-&lt;br&gt;Perret&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;c) System för gruv-&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Sjukdom, mo-&lt;br&gt;derskap, döds-&lt;br&gt;fallsersättning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Société de secours miniére (Före-&lt;br&gt;ningen för hjälp till gruvarbetare)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) Invaliditet,&lt;br&gt;ålderdom,&lt;br&gt;dödsfallser-&lt;br&gt;sättning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse autonome nationale de&lt;br&gt;sécurité sociale dans les mines&lt;br&gt;(Självstyrande centralkassan för&lt;br&gt;social trygghet för gruvarbetare),&lt;br&gt;Paris&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;iii) Olycksfall i&lt;br&gt;arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aa) Tillfällig&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;arbetsoför-&lt;br&gt;måga:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Société de secours miniére (Före-&lt;br&gt;ningen för hjälp till gruvarbetare)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bb) Permanent &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsoför- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måga:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— pensioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— olycksfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träffat efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 31 de-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c e m b e r&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1946:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Union régionale des sociétés de&lt;br&gt;secours miniéres (Regionala för-&lt;br&gt;bundet av föreningar för hjälp till&lt;br&gt;gruvarbetare)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— olycksfall&lt;br&gt;som har&lt;br&gt;inträffat före&lt;br&gt;den 1 janu-&lt;br&gt;ari 1947:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren eller försäk-&lt;br&gt;ringsgivaren som har trätt i hans&lt;br&gt;ställe&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;— pensionshöj-&lt;br&gt;ningar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— olycksfall&lt;br&gt;som har in-&lt;br&gt;träffat efter&lt;br&gt;den 31 de-&lt;br&gt;c e m b e r&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1946:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Union régionale des sociétés de&lt;br&gt;secours miniéres (Regionala för-&lt;br&gt;bundet av föreningar för hjälp till&lt;br&gt;gruvarbetare)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;— olycksfall&lt;br&gt;som har in-&lt;br&gt;träffat före&lt;br&gt;den 1 janu-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ari 1947:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse des dépöts et consignations&lt;br&gt;(Depositionskassan)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iv) Familjeför-&lt;br&gt;måner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Union régionale des sociétés de&lt;br&gt;secours miniéres (Regionala för-&lt;br&gt;bundet av föreningar för hjälp till&lt;br&gt;gruvarbetare)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;v) Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— for registre-&lt;br&gt;r i n g som&lt;br&gt;arbetssökan-&lt;br&gt;de:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den lokala arbetsförmedlingen på&lt;br&gt;den ort där personen är bosatt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— för utfärdande&lt;br&gt;av blanketter-&lt;br&gt;na E 301,&lt;br&gt;E 302, E 303:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agence nationale pour 1’emploi&lt;br&gt;(service spécialisé pour la sécurité&lt;br&gt;sociale des travailleurs migrants)&lt;br&gt;(Centralkontoret för arbetsmark-&lt;br&gt;nadsfrågor (särskilda avdelningen&lt;br&gt;för social trygghet för migrerande&lt;br&gt;arbetare)), 9 rue Sextius Michel,&lt;br&gt;F-75015 Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) System för sjö-&lt;br&gt;män:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Sjukdom, mo-&lt;br&gt;derskap, invali-&lt;br&gt;ditet, olycksfall&lt;br&gt;i arbetet, döds-&lt;br&gt;fallsersättning&lt;br&gt;och pensioner&lt;br&gt;till efterlevande&lt;br&gt;till invalidpen-&lt;br&gt;sionärer eller&lt;br&gt;personer som&lt;br&gt;har råkat ut för&lt;br&gt;ett olycksfall i&lt;br&gt;arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Ålderdom,&lt;br&gt;dödsfall (pen-&lt;br&gt;sioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section Caisse générale de prévo-&lt;br&gt;yance des marins du quartier des&lt;br&gt;affaires maritimes (Allmänna väl-&lt;br&gt;färdskassan för sjömän, sektion&lt;br&gt;inom kontoret för sjöfartsfrågor)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) Familjeför-&lt;br&gt;måner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section Caisse de retraite des ma-&lt;br&gt;rins du quartier des affaires mari-&lt;br&gt;times (Pensionskassan för sjömän,&lt;br&gt;sektion inom kontoret för sjöfarts-&lt;br&gt;frågor)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’allocations&lt;br&gt;familiales des marins du commer-&lt;br&gt;ce (Centralkassan för familjebi-&lt;br&gt;drag till sjömän i handelsflottan)&lt;br&gt;eller i förekommande fall Caisse&lt;br&gt;nationale d’allocations familiales&lt;br&gt;de la péche maritime (Centralkas-&lt;br&gt;san för familjebidrag till fiskare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— för registre-&lt;br&gt;ring som ar-&lt;br&gt;betssökande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— för utfärdande&lt;br&gt;av blanketter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E 301, E 302,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E 303:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lokala arbetsförmedlingen på&lt;br&gt;den ort där personen är bosatt&lt;br&gt;eller på hans vanliga påmönstring-&lt;br&gt;hamn eller Bureau central de la&lt;br&gt;main d’oeuvre maritime (Centrala&lt;br&gt;kontoret för sjömän)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Groupement des Assedic de la&lt;br&gt;région parisienne (GARP), 90,&lt;br&gt;rue Baudin, F-92537 Levallois-&lt;br&gt;Perret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. System för egen-&lt;br&gt;företagare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) System för egen-&lt;br&gt;företagare som&lt;br&gt;inte är verksam-&lt;br&gt;ma inom jord-&lt;br&gt;bruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Sjukdom, mo-&lt;br&gt;derskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;Ålderdom:&lt;br&gt;aa) System för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hantverkare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bb) System för&lt;br&gt;industri och&lt;br&gt;handel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse mutuelle régionale (Regio-&lt;br&gt;nala ömsesidiga kassan)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale de 1’organisation&lt;br&gt;autonome d’assurance vieillesse&lt;br&gt;des travailleurs non salariés des&lt;br&gt;professions artisanales (Cancava)&lt;br&gt;(Oberoende centrala ålderspen-&lt;br&gt;sionskassan för hantverkare verk-&lt;br&gt;samma som egenforetagare), Paris&lt;br&gt;Caisses de base professionnelles&lt;br&gt;ou interprofessionnelles (Grund-&lt;br&gt;kassorna för ett eller flera yrken)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale de l’organisation&lt;br&gt;autonome d’assurance vieillesse&lt;br&gt;des travailleurs non salariés des&lt;br&gt;professions industrielles et com-&lt;br&gt;merciales (Organic) (Oberoende&lt;br&gt;centrala ålderspensionskassan för&lt;br&gt;egenforetagare inom industri- och&lt;br&gt;handelsyrken)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cc) System för&lt;br&gt;fria yrken:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dd) System för&lt;br&gt;advokater:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisses de base professionnelles Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;ou interprofessionnelles (Grund- Bilaga 4.1&lt;br&gt;kassorna för ett eller flera yrken)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance&lt;br&gt;vieillesse des professions libérales&lt;br&gt;(CNAVPL), sections professio-&lt;br&gt;nelles (Centrala ålderspension-&lt;br&gt;skassan för fria yrken, yrkesav-&lt;br&gt;delningama)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale des barreaux&lt;br&gt;fran?ais (CNBF) (Centralkassan&lt;br&gt;för franska advokater)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) System för jord-&lt;br&gt;brukare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Sjukdom, mo-&lt;br&gt;derskap, in-&lt;br&gt;validitet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;Ålderspen-&lt;br&gt;sionsförsäk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det auktoriserade försäkringsor-&lt;br&gt;gan hos vilket egenforetagare&lt;br&gt;inom jordbruket är försäkrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring och för-&lt;br&gt;måner till den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efterlevande&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;maken:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse de mutualité sociale ag-&lt;br&gt;ricole (Socialförsäkringskassan för&lt;br&gt;jordbruket)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iii) Olycksfall ut-&lt;br&gt;anför arbetet,&lt;br&gt;olycksfall i&lt;br&gt;arbetet och&lt;br&gt;arbetssjukdo-&lt;br&gt;mar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— Det erkända organ hos vilket&lt;br&gt;egenforetagare inom jordbruket&lt;br&gt;är försäkrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För departementen Moselle,&lt;br&gt;Bas-Rhin och Haut-Rhin:&lt;br&gt;Caisse d’assurance accidents&lt;br&gt;agricoles (Försäkringskassan&lt;br&gt;för olycksfall inom jordbruket)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;II. UTOMEUROPEISKA&lt;br&gt;DEPARTEMENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) System för an-&lt;br&gt;ställda: &amp;nbsp;&amp;nbsp;(samtliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system utom sys-&lt;br&gt;temet för sjömän,&lt;br&gt;och samtliga risker,&lt;br&gt;utom familjeför-&lt;br&gt;måner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän&lt;br&gt;regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;För pensions-&lt;br&gt;höjningar röran-&lt;br&gt;de olycksfall i&lt;br&gt;arbetet som har&lt;br&gt;inträffat i utom-&lt;br&gt;europeiska de-&lt;br&gt;partement före&lt;br&gt;den 1 januari&lt;br&gt;1952:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) System för egen-&lt;br&gt;företagare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Sjukdom, moder-&lt;br&gt;skap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Ålderdom:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— System för&lt;br&gt;hantverkare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse générale de sécurité sociale&lt;br&gt;(Allmänna kassan för social trygg-&lt;br&gt;het)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direction départementale de l’en-&lt;br&gt;registrement (Registreringsdirek-&lt;br&gt;toratet för departement)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system&lt;br&gt;industri&lt;br&gt;handel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— system för&lt;br&gt;fria yrken:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse mutuelle régionale (Regio-&lt;br&gt;nala ömsesidiga kassan)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale de 1’organisation&lt;br&gt;autonome d’assurance vieillesse&lt;br&gt;des travailleurs non salariés des&lt;br&gt;professions artisanales (Cancava)&lt;br&gt;(Oberoende centrala ålderspen-&lt;br&gt;sionskassan för hantverkare verk-&lt;br&gt;samma som egenforetagare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse interprofessionnelle d’assu-&lt;br&gt;rance vieillesse des industriels et&lt;br&gt;commer&amp;lt;;ants d’Algérie et d’outre-&lt;br&gt;mer (Cavicorg) (Ålderspensions-&lt;br&gt;kassan för självständiga yrken&lt;br&gt;inom industri och handel i&lt;br&gt;Algeriet och utanför Europa)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance&lt;br&gt;vieillesse des professions libérales&lt;br&gt;(CNAVPL), sections professio-&lt;br&gt;nelles (Centrala ålderspen-&lt;br&gt;sionskassan för fria yrken, yrkes-&lt;br&gt;avdelningama)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— system för&lt;br&gt;advokater:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale des barreaux Bilaga 4.1&lt;br&gt;fran$ais (CNBF) (Centralkassan&lt;br&gt;för franska advokater)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c) Familjeförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse d’allocations familiales&lt;br&gt;(Kassan för familjebidrag)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;d) System för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Samtliga risker&lt;br&gt;utom ålders- och&lt;br&gt;familjeförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Section Caisse générales de pré-&lt;br&gt;voyance des marins du quartier&lt;br&gt;des affaires maritimes (Allmänna&lt;br&gt;väl färdskassan för sjömän, sektion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) Ålderdom:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;inom kontoret för sjöfartsfrågor)&lt;br&gt;Section Caisse de retraite des&lt;br&gt;marins du quartier des affaires&lt;br&gt;maritimes (Pensionskassan för&lt;br&gt;sjömän, sektion inom kontoret för&lt;br&gt;sjöfartsfrågor)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iii) Familjeförmån-&lt;br&gt;er:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse d’allocations familiales&lt;br&gt;(Kassan för familjeförmåner)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;E. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom och moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;'Iöpu/xa Koipojwkwp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(IKA), Aöijra (Socialförsäkrings-&lt;br&gt;institutet, Aten) eller det försäk-&lt;br&gt;ringsorgan hos vilket arbetaren är&lt;br&gt;eller var försäkrad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Oucoc, Naurou, Hetpoactc; (Sjö-&lt;br&gt;manshemmet, Pireus)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iii) System för jordbrukare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Opyavtapåq VetitpyiKuv&lt;br&gt;Aa&amp;lt;pa\iaeuv (OIA), Aöijm&lt;br&gt;(Socialförsäkringsinstitutet för&lt;br&gt;jordbruket, Aten)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;2. Invaliditet, ålderdom, döds-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;'Iöpv/xa KoipSjpikwp AatpaXiacwr&lt;br&gt;(IKA), Aöyva (Socialförsäkrings-&lt;br&gt;institutet, Aten) eller det försäk-&lt;br&gt;ringsorgan hos vilket arbetaren är&lt;br&gt;eller var försäkrad.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) System för sjömän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NauriKo AiropaxiKÖ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tapcio (NAT), Ilcipaiag&lt;br&gt;(Sjömännens pensionskassa,&lt;br&gt;Pireus)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iii) System for jordbrukare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OpyaviapöQ reupyiKuv &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AoipaXiataw (OrA), Af)rp&amp;gt;a &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialförsäkringsinstitutet för&lt;br&gt;jordbruket, Aten)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;3. Olycksfall i arbetet, ar-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;betssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;'Idpvpa Kolvupikwi’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AaipaXiacwp (IKA), A6fp&amp;gt;a&lt;br&gt;(Socialförsäkringsinstitutet, Aten)&lt;br&gt;eller det försäkringsorgan hos&lt;br&gt;vilket arbetaren var eller är för-&lt;br&gt;säkrad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) System för sjömän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NauTtKÖ Airo/xax^o&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TapCto (NAT), XlEipaiåt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Sjömännens pensionskassa,&lt;br&gt;Pireus)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iii) System för jordbrukare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OpyaptapÖQ rewpyiKWP&lt;br&gt;AatpaXiacwv, Aöijpa&lt;br&gt;(Socialförsäkringsinstitutet för&lt;br&gt;jordbruket, Aten)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;4, Dödfallsersättning (begrav-&lt;br&gt;ningskostnader):&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;'Ibpvpa Koipcopikcöp&lt;br&gt;Aa&amp;lt;paXiaea)P (IKA), A0rp&amp;gt;a&lt;br&gt;(Socialförsäkringsinstitutet, Aten)&lt;br&gt;eller det försäkringsorgan hos&lt;br&gt;vilket arbetaren var eller är för-&lt;br&gt;säkrad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) System för sjömän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OIkoc; Natrrou, Ylupoaåq&lt;br&gt;(Sjömänshemmet, Pireus)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iii) System för jordbrukare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OpyavtapoQ Vc,pTiK&amp;lt;iv&lt;br&gt;AixpaXiacwv (OrA), Aörjpa&lt;br&gt;(Socialförsäkringsinstitutet för&lt;br&gt;jordbruket, Aten)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;5. Familjebidrag:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) System för anställda,&lt;br&gt;inkl, företagssystem:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Opyapcapåq AiraaxoXriacox;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EpyariKov AvvapiKov (OAEA),&lt;br&gt;AOrjpa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Arbetskontoret, Aten)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) Allmänt system:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Opyapiapoc; VEZipyiKWP&lt;br&gt;AaipaXiacwv (OrA), AQ-qpa&lt;br&gt;(Socialförsäkringsinstitutet för&lt;br&gt;jordbruket, Aten)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) System för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) System för anställda&lt;br&gt;inom tidningsindustrin&lt;br&gt;som tillämpas av:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Opyavtapöq AiraaxoXf)acuq&lt;br&gt;EpyariKÖv Avvapiicov (OAEA),&lt;br&gt;Af)-q va&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Arbetskontoret, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OiKoq Naurou, Ylcipaiåq&lt;br&gt;(Sjömänshemmet, Pireus)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vårdförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ta/xcio Aff&amp;lt;paXiacuQ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Epyara&amp;gt;i&amp;gt; Tvttop, AQ-qva&lt;br&gt;(Försäkringskassan för arbetare&lt;br&gt;inom tidningsindustrin, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Tapcio EuFTäfcwi;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HpoaaxiriKov Eip^pcpibui’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A0rjd&amp;gt;p - GcaaaXoviKiqq,&lt;br&gt;Aflriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Pensionskassan för arbetare&lt;br&gt;inom tidningsindustrin i Aten&lt;br&gt;och Tessaloniki, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Eastem Health Board (Hälso-&lt;br&gt;nämnden för östra regionen),&lt;br&gt;Dublin 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Midland Health Board (Hälso-&lt;br&gt;nämnden för mellersta regio-&lt;br&gt;nen), Tullamore, Offaly Coun-&lt;br&gt;ty&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Mid-Westem Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för mellan-&lt;br&gt;västra regionen), Limerick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— North-Eastem Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för nordöstra&lt;br&gt;regionen), Ceannus Mor,&lt;br&gt;Meath County&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— North-Westem Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för nordvästra&lt;br&gt;regionen), Manorhamilton,&lt;br&gt;Leitrim County&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— South-Eastem Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för sydöstra&lt;br&gt;regionen), Kilkenny&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Southern Health Board (Hälso-&lt;br&gt;nämnden för södra regionen),&lt;br&gt;Cork&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Western Health Board (Hälso- Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;nämnden för västra regionen), Bilaga 4.1&lt;br&gt;Galway&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontantförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Arbetslöshetsförmåner:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Department of Social Welfare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialministeriet), Dublin, inklu-&lt;br&gt;sive de regionala kontor som&lt;br&gt;ansvarar för arbetslöshetsför-&lt;br&gt;måner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Andra kontantförmåner:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Department of Social Welfare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialministeriet), Dublin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukdom (inklusive tuberku-&lt;br&gt;los) och moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Anställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän&lt;br&gt;regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;För vissa kate-&lt;br&gt;gorier av stats-&lt;br&gt;anställda och av&lt;br&gt;personer som är&lt;br&gt;anställda inom&lt;br&gt;privatsektorn&lt;br&gt;och personer&lt;br&gt;som behandlas&lt;br&gt;som sådana&lt;br&gt;samt för pen-&lt;br&gt;sionärer och&lt;br&gt;medlemmar av&lt;br&gt;deras familjer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) För sjömän och&lt;br&gt;besättningsmän&lt;br&gt;på civil flygplan:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unita sanitaria locale (den lokala&lt;br&gt;hälsovårdsenheten) hos vilken&lt;br&gt;personen är registrerad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän&lt;br&gt;regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), det lokala kon-&lt;br&gt;toret för handelsflottan eller civil-&lt;br&gt;flyget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sjömän och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;besättningsmän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;på civilflygplan:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Cassa marittima (den försäk-&lt;br&gt;ringskassa för sjömän) hos vilken&lt;br&gt;personen är registrerad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;c) Intyg om försäk-&lt;br&gt;ringsperioder:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän&lt;br&gt;regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän och&lt;br&gt;besättningsmän&lt;br&gt;på civilflygplan:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Cassa marittima (den försäk-&lt;br&gt;ringskassa för sjömän) hos vilken&lt;br&gt;personen är registrerad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;B. Egenforetagare-,&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Unita sanitaria locale (den lokala&lt;br&gt;häsovårdsenhet) hos vilken per-&lt;br&gt;sonen är registrerad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;2. Olycksfall i arbetet och ar-&lt;br&gt;betssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Anställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän&lt;br&gt;regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Unita sanitaria locale (den lokala&lt;br&gt;hälsovårdsenhet) hos vilken per-&lt;br&gt;sonen är registrerad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän och&lt;br&gt;besättningsmän&lt;br&gt;på civilflygplan:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), det lokala kon-&lt;br&gt;toret för handelsflottan eller civil-&lt;br&gt;flyget&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) Proteser och större&lt;br&gt;hjälpmedel, medi-&lt;br&gt;cinsk-juridiska för-&lt;br&gt;måner och tillhöran-&lt;br&gt;de undersökningar&lt;br&gt;och intyg:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän&lt;br&gt;regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicura-&lt;br&gt;zione contro gli infortuni sul&lt;br&gt;lavoro (Centralinstitutet för för-&lt;br&gt;säkring mot olycksfall i arbetet),&lt;br&gt;de regionala kontoren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sjömän och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;besättningsmän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;på civilflygplan:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Cassa marittima (den försäk-&lt;br&gt;ringskassa for sjömän) hos vilken&lt;br&gt;personen är registrerad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;c) Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän&lt;br&gt;regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicura-&lt;br&gt;zione contro gli infortuni sul&lt;br&gt;lavoro (Centralinstitutet för för-&lt;br&gt;säkring mot olycksfall i arbetet),&lt;br&gt;de regionala kontoren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän och&lt;br&gt;besättningsmän&lt;br&gt;på civilflygplan:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Cassa marittima (den försäk-&lt;br&gt;ringskassa för sjömän) hos vilken&lt;br&gt;personen är registrerad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;iii) För arbetare&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;inom jord- och&lt;br&gt;skogsbruk, i&lt;br&gt;förekommande&lt;br&gt;fall också:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza e&lt;br&gt;assistenza per gli impiegati agri-&lt;br&gt;coli (Centralorganet för social&lt;br&gt;trygghet för lantarbetare)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;B. Egenforetagare (endast&lt;br&gt;för röntgenläkare):&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Unita sanitaria locale (den lokala&lt;br&gt;hälsovårdsenhet) hos vilken per-&lt;br&gt;sonen är registrerad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) Proteser och större&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;hjälpmedel, medi-&lt;br&gt;cinsk-juridiska för-&lt;br&gt;måner och tillhöran-&lt;br&gt;de undersökningar&lt;br&gt;och intyg:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicura-&lt;br&gt;zione contro gli infortuni sul&lt;br&gt;lavoro (Centralinstitutet för för-&lt;br&gt;säkring mot olycksfall i arbetet),&lt;br&gt;de regionala kontoren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c) Kontantförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicura-&lt;br&gt;zione contro gli infortuni sul&lt;br&gt;lavoro (Centralinstitutet för för-&lt;br&gt;säkring mot olycksfall i arbetet),&lt;br&gt;de regionala kontoren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invaliditet, ålderdom och&lt;br&gt;efterlevande (pensioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Anställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;För scenarbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;br&gt;Ente nationale di previdenza e&lt;br&gt;assitenza per i lavoratori dello&lt;br&gt;spettacolo, (Centralorganet för&lt;br&gt;social trygghet för scenarbetare),&lt;br&gt;Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) För ledande per-&lt;br&gt;sonal i industri-&lt;br&gt;företag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) För journalister:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale di previdenza&lt;br&gt;per i dirigenti di aziende indust-&lt;br&gt;riali (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet för ledande personal&lt;br&gt;inom industrin), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale di previdenza&lt;br&gt;per i giomalisti italiani 'G. Amen-&lt;br&gt;dola’ (Centralinstitutet G Amen-&lt;br&gt;dola för social trygghet för ita-&lt;br&gt;lienska journalister), Roma&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;B. Egenforetagare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För läkare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza medici (Centralorganet&lt;br&gt;för social trygghet för läkare)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För apotekare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza farmacisti (Centralorga-&lt;br&gt;net för social trygghet för apo-&lt;br&gt;tekare)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För veterinärer:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza veterinari (Centralorga-&lt;br&gt;net för social trygghet för veteri-&lt;br&gt;närer)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För barnmorskor:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza per le ostetriche (Cent-&lt;br&gt;ralorganet för social trygghet för&lt;br&gt;barnmorskor)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;e)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För ingenjörer och&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;arkitekter:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Cassa nazionale di previdenza per&lt;br&gt;gli ingegneri ed architetti (Cent-&lt;br&gt;ralkassan för social trygghet för&lt;br&gt;ingenjörer och arkitekter)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;f)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För lantmätare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Cassa nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza a favore dei geometri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) För advokater och&lt;br&gt;andra jurister:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) För ekonomer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;För revisorer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) &amp;nbsp;För arbetskonsulen-&lt;br&gt;ter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;k) &amp;nbsp;För notarier:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l) &amp;nbsp;För tullspeditörer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Dödsfallsersättning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Arbetslöshet (för anställda):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;För journalister:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Centralorganet för social trygghet&lt;br&gt;för lantmätare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassa nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza a favore degli advocati&lt;br&gt;ei dei procuratori (Centralorganet&lt;br&gt;för social trygghet för advokater&lt;br&gt;och andra jurister)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassa nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza a favore dei dottori&lt;br&gt;commercialisti (Centralkassan för&lt;br&gt;social trygghet för ekonomer)&lt;br&gt;Cassa nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza a favore dei ragionieri&lt;br&gt;e periti commerciali (Central-&lt;br&gt;kassan för social trygghet för&lt;br&gt;revisorer)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza per i consulenti del&lt;br&gt;lavoro (Centralorganet för social&lt;br&gt;trygghet för arbetskonsulenter)&lt;br&gt;Cassa nazionale notariato (Cent-&lt;br&gt;ralkassan för notarier)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondo di previdenza a favore&lt;br&gt;degli spedizionieri doganali (Värl-&lt;br&gt;färdskassan för tullspeditörer)&lt;br&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralorganet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;br&gt;Istituto nazionale per 1’assicura-&lt;br&gt;zione contro gli infortuni sul&lt;br&gt;lavoro (Centralinstitutet för för-&lt;br&gt;säkring mot olycksfall i arbetet),&lt;br&gt;de regionala kontoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassa marittima (den försäk-&lt;br&gt;ringskassa för sjömän) hos vilken&lt;br&gt;personen är registrerad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;br&gt;Istituto nazionale di previdenza&lt;br&gt;per i giomalisti italiani G. Amen-&lt;br&gt;dola, (Centralinstitutet G. Amen-&lt;br&gt;dola för social trygghet för ita-&lt;br&gt;lienska journalister), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Familjebidrag (för anställ-&lt;br&gt;da):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;För journalister:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale di previdenza&lt;br&gt;per i giomalisti italiani G. Amen-&lt;br&gt;dola (Centralinstitutet G. Amen-&lt;br&gt;dola för social trygghet för ita-&lt;br&gt;lienska journalister), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom och moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vid tillämpning av&lt;br&gt;förordningens artikel&lt;br&gt;28.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Andra fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Invaliditet, ålderdom, döds-&lt;br&gt;fall (pensioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) För arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För tjänstemän och fria&lt;br&gt;yrkesutövare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance&lt;br&gt;maladie des ouvriers, (Central-&lt;br&gt;sjukförsäkringskassan för ar-&lt;br&gt;betare), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sjukkassa, hos vilken den&lt;br&gt;anställde eller egenföretagaren är&lt;br&gt;försäkrad på grund av sin för-&lt;br&gt;värvsverksamhet eller hos vilken&lt;br&gt;han senast var försäkrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Établissement d’assurance contre&lt;br&gt;la vieillesse et 1’invalidité (Institu-&lt;br&gt;tionen för ålders- och invalidpen-&lt;br&gt;sioner), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de pension des employés&lt;br&gt;privés (Pensionskassan för tjänste-&lt;br&gt;män inom den privata sektorn),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) För egenforetagare inom&lt;br&gt;hantverks-, handels-&lt;br&gt;eller tillverkningsin-&lt;br&gt;dustri:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) För egenforetagare inom&lt;br&gt;jordbruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de pension des artisans,&lt;br&gt;des commercjants et des industriels&lt;br&gt;(Pensionskassan för egen-&lt;br&gt;företagare inom hantverk, handel&lt;br&gt;och industri), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de pension agricole (Pen-&lt;br&gt;sionskassan för jordbruket),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Olycksfall i arbetet och ar- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betssjukdomar: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) För anställda och egen-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;företagare inom jord-&lt;br&gt;eller skogsbruket:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Association d’assurance contre les&lt;br&gt;accidents, section agricole et&lt;br&gt;forestiére (Föreningen för olycks-&lt;br&gt;fallsförsäkring, sektionen för jord-&lt;br&gt;och skogsbruket), Luxembourg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) För alla andra försäk-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ringsfall på obligatorisk&lt;br&gt;eller frivillig basis:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Association d’assurance contre les&lt;br&gt;accidents, section industrielle&lt;br&gt;(Föreningen för olycksfallsförsäk-&lt;br&gt;ring, sektionen för industrin),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4. Arbetslöshet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Administration de 1’emploi (Ar-&lt;br&gt;betskontoret), Luxembourg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna punkt har fått ny&lt;br&gt;lydelse genom förordning&lt;br&gt;EEG nr 2332/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Dödsfallsersättningar:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 66:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance&lt;br&gt;maladie des ouvriers, (Centralsjuk-&lt;br&gt;kassan for arbetare), Luxembourg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;I. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom och moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den Ziekenfonds (sjukkassa), hos&lt;br&gt;vilken personen är försäkrad.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b) Kontantförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den Bedrijfsvereniging (yrkes-&lt;br&gt;förening), hos vilken personen är&lt;br&gt;försäkrad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;2. Invaliditet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) När rätten till förmåner&lt;br&gt;föreligger enligt Ned-&lt;br&gt;erländernas lagstiftning&lt;br&gt;även utan tillämpning av&lt;br&gt;förordningen:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— för anställda:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den Bedrijfsvereniging (yrkes-&lt;br&gt;förening), hos vilken personen är&lt;br&gt;försäkrad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— för egenforetagare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den Bedrijfsvereniging (yrkes-&lt;br&gt;förening), hos vilken personen&lt;br&gt;skulle vara försäkrad om han hade&lt;br&gt;anställd personal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) I andra fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— för anställda och&lt;br&gt;egenforetagare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ålderdom och dödsfall (pen&lt;br&gt;sioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För gruvarbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna punkt har fått ny&lt;br&gt;lydelse genom förordning&lt;br&gt;EEG nr 2332/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Familjelörmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Då personen med rätt&lt;br&gt;till förmåner är bosatt i&lt;br&gt;Nederländerna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Då personen med rätt&lt;br&gt;till förmåner är bosatt&lt;br&gt;utanför Nederländerna&lt;br&gt;men hans arbetsgivare&lt;br&gt;är bosatt eller etablerad&lt;br&gt;i Nederländerna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;I andra fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetssjukdomar på vilka&lt;br&gt;bestämmelserna i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 57.3 är&lt;br&gt;tillämpliga:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 57.3 c:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— då förmånen utges från&lt;br&gt;ett datum före den 1 juli&lt;br&gt;1967:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nieuwe Algemene Bedrijfsvere-&lt;br&gt;niging (Nya allmänna yrkesföre-&lt;br&gt;ningen), Amsterdam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociale Verzekeringsbank (Social-&lt;br&gt;försäkringsbanken), Amsterdam&lt;br&gt;Algemeen Mijnwerkersfonds&lt;br&gt;(Allmänna kassan för gruvar-&lt;br&gt;betare), Heerlen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Raad van Arbeid (arbetsmark -&lt;br&gt;nadsråd) inom vars distrikt han är&lt;br&gt;bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Raad van Arbeid (arbetsmark-&lt;br&gt;nadsråd) inom vars distrikt arbets-&lt;br&gt;givaren är bosatt eller är etablerad&lt;br&gt;Sociale Verzekeringsbank (Social-&lt;br&gt;försäkringsbanken), Amsterdam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— då förmånen utges från&lt;br&gt;ett datum efter den 30&lt;br&gt;juni 1967:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociale Verzekeringsbank (Social-&lt;br&gt;försäkringsbanken), Amsterdam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedrijfsvereniging voor de Mijn-&lt;br&gt;industrie (Yrkesföreningen för&lt;br&gt;gruvindustrin), Heerlen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien och Nord-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;irland:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som utger förmåner&lt;br&gt;från National Health Service&lt;br&gt;(Nationella hälsovårdstjänsten)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gibraltar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medical and Public Health De-&lt;br&gt;partment (Hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;departementet), Gibraltar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;2. Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien utom Nord-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;irland:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Department of Health and Social&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Security (Hälso- och socialminis-&lt;br&gt;teriet), London&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nordirland:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Department of Health and Social&lt;br&gt;Services for Northern Ireland&lt;br&gt;(Ministeriet för hälsovård och&lt;br&gt;sociala tjänster), Belfast&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gibraltar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Department of Labour and Social&lt;br&gt;Security (Departementet för ar-&lt;br&gt;betsmarknadsfrågor och social&lt;br&gt;trygghet), Gibraltar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INSTITUTIONER PÅ BOSÄTTNINGSORTEN OCH&lt;br&gt;INSTITUTIONER PÅ VISTELSEORTEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Förordningens artikel 1 p och tillämpningsförordningens artikel 4.3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. INSTITUTIONER PÅ BOSÄTTNINGSORTEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom och moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 17,&lt;br&gt;18, 22, 25, 28, 29,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 och 32: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försäkringsorganen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 31:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Som allmän&lt;br&gt;regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;För sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsorganen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de secours et de pré-&lt;br&gt;voyance en faveur des marins&lt;br&gt;naviguant sous pavillon beige -&lt;br&gt;Hulp- en voorzorgskas voor zee-&lt;br&gt;varenden onder Belgische vlag&lt;br&gt;(Hjälp- och väl färdskassan för&lt;br&gt;sjömän som seglar under belgisk&lt;br&gt;flagg), Antwerpen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsorganen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Invaliditet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Allmän invaliditet (arbe-&lt;br&gt;tare, tjänstemän, gruv-&lt;br&gt;arbetare) och egen-&lt;br&gt;företagares invaliditet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsförordning-&lt;br&gt;ens artikel 105:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance&lt;br&gt;maladie-invalidité, Bruxelles -&lt;br&gt;Rijksinstituut voor ziekte- en&lt;br&gt;invaliditeitsverzekering, Brussel&lt;br&gt;(Centralinstitutet för sjuk- och&lt;br&gt;invaliditetsförsäkring, Bryssel)&lt;br&gt;tillsammans med försäkrings-&lt;br&gt;organen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance mala-&lt;br&gt;die-invalidité, Bruxelles - Rijks-&lt;br&gt;instituut voor ziekte- en invalidi-&lt;br&gt;teitsverzekering, Brussel (Central-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Särskilt invaliditetssys-&lt;br&gt;tem for gruvarbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Invaliditetssystem för&lt;br&gt;sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ålderdom (pensioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Olycksfall i arbetet (vårdför-&lt;br&gt;måner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Dödsfallsersättning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;institutet för sjuk- och invalidi-&lt;br&gt;tetsförsäkring, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonds national de retraite des&lt;br&gt;ouvriers-mineurs, Bruxelles&lt;br&gt;Nationaal Pensioenfonds voor&lt;br&gt;mijnwerkers, Brussel (Centrala&lt;br&gt;pensionskassan för gruvarbetare,&lt;br&gt;Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de secours et de prévo-&lt;br&gt;yance en faveur des marins navi-&lt;br&gt;guant sous pavillon beige - Hulp-&lt;br&gt;en voorzorgskas voor zeevarenden&lt;br&gt;onder Belgische vlag, Antwerpen&lt;br&gt;(Hjälp- och väl färdskassan för&lt;br&gt;sjömän som seglar under belgisk&lt;br&gt;flagg), Antwerpen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Office national des pensions pour&lt;br&gt;travailleurs salariés, Bruxelles -&lt;br&gt;Rijksdienst voor werknemerspen-&lt;br&gt;sioenen, Brussel (Centralpensions-&lt;br&gt;kontoret för anställda, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance&lt;br&gt;sociales pour travailleurs indépen-&lt;br&gt;dants, Bruxelles - Rijksinstituut&lt;br&gt;voor de sociale verzekeringen der&lt;br&gt;zelfstandigen, Brussel (Centralins-&lt;br&gt;titutet för socialförsäkring för&lt;br&gt;egenforetagare, Bryssel)&lt;br&gt;Försäkringsorganen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonds des maladies profession-&lt;br&gt;nelles, Bruxelles - Fonds voor&lt;br&gt;beroepsziekten, Brussel (Kassan&lt;br&gt;för arbetssjukdomar, Bryssel)&lt;br&gt;Försäkringsorganen tillsammans&lt;br&gt;med Institut national d’assurance&lt;br&gt;maladie-invalidité, Bruxelles&lt;br&gt;Rijksinstituut voor ziekte- en&lt;br&gt;invaliditeitsverzekering, Brussel&lt;br&gt;(Centralinstitutet för sjuk- och&lt;br&gt;invaliditetsförsäkring, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Office national de 1’emploi, Bilaga 4.1&lt;br&gt;Bruxelles - Rijksdienst voor ar-&lt;br&gt;beidsvoorziening, Brussel (Cent-&lt;br&gt;ralkontoret för arbetsmarknads-&lt;br&gt;frågor, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pool des marins de la marine&lt;br&gt;marchande - Pool van de zee-&lt;br&gt;1 ieden ter koopvaardij, Antwerpen&lt;br&gt;(Handelsflottans pool, Antwerpen)&lt;br&gt;Office national des allocations&lt;br&gt;familiales pour travailleurs sala-&lt;br&gt;riés, Bruxelles - Rijksdienst voor&lt;br&gt;kinderbijslag voor werknemers,&lt;br&gt;Brussel (Centralkontoret för an-&lt;br&gt;ställdas familjeförmåner, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance&lt;br&gt;sociales pour travailleurs indépen-&lt;br&gt;dants, Bruxelles - Rijksinstituut&lt;br&gt;voor de sociale verzekeringen der&lt;br&gt;zelfstandigen, Brussel (Centralins-&lt;br&gt;titutet för socialförsäkring för&lt;br&gt;egenforetagare, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. INSTITUTIONER PÅ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VISTELSESORTEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom och moder-&lt;br&gt;skap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Olycksfall i arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Arbetssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance ma-&lt;br&gt;ladie-invalidité, Bruxelles - Rijks-&lt;br&gt;instituut voor ziekte- en invalidi-&lt;br&gt;teitsverzekering, Brussel (Central-&lt;br&gt;institutet för sjuk- och invaliditets-&lt;br&gt;försäkring, Bryssel) genom för-&lt;br&gt;säkringsorganen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance mala-&lt;br&gt;die-invalidité, Bruxelles - Rijks-&lt;br&gt;intituut voor ziekte- en invalidi-&lt;br&gt;teitsverzekering, Brussel (Central-&lt;br&gt;institutet för sjuk- och invaliditets-&lt;br&gt;försäkring, Bryssel) genom för-&lt;br&gt;säkringsorganen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonds des maladies profession-&lt;br&gt;nelles, Bruxelles - Fonds voor&lt;br&gt;beroepsziekten, Brussel (Kassan&lt;br&gt;för arbetssjukdomar, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. DANMARK UTOM GRÖNLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Institutioner på bosättningsorten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Sjukdom och moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Vid tillämpning&lt;br&gt;av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens&lt;br&gt;artikel 17, 22,&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28, 29 och 30:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga amtskommune&lt;br&gt;(landstinget). I Köpenhamns kom-&lt;br&gt;mun: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Magistraten (kommun-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltningen). I Frederiksbergs&lt;br&gt;kommun: kommunförvaltningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning&lt;br&gt;av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens&lt;br&gt;artikel 18 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Invaliditet (pen-&lt;br&gt;sioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Ålderdom och döds-&lt;br&gt;fall (pensioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Pensioner som&lt;br&gt;utges enligt&lt;br&gt;lagstiftning om&lt;br&gt;ålders- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden i den kommun i&lt;br&gt;vilken förmånstagaren är bosatt. I&lt;br&gt;Köpenhamns, Odenses, Aalborgs&lt;br&gt;och Århus kommuner: Magistra-&lt;br&gt;ten (kommunförvaltningen)&lt;br&gt;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;br&gt;styrelsen), Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;änkepensioner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;br&gt;styrelsen), Kobenhavn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Pensioner som&lt;br&gt;utges enligt&lt;br&gt;lagen om&lt;br&gt;tilläggspensio-&lt;br&gt;ner för anställ-&lt;br&gt;da (loven om&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbejdsmarke-&lt;br&gt;dets tilleegspen-&lt;br&gt;sion):&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbejdsmarkedets tillaegspension&lt;br&gt;(Kontoret för tilläggspensioner till&lt;br&gt;anställda), Hillerod&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Olycksfall i arbetet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och arbetssjuk- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Vid tillämpning&lt;br&gt;av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens&lt;br&gt;avdelning IV,&lt;br&gt;kapitel 4, utom&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;artikel 61:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;br&gt;styrelsen), Kobenhavn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) Vid tillämpning&lt;br&gt;av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens&lt;br&gt;artikel 61:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden i den kommun i&lt;br&gt;vilken förmänstagaren är bosatt. I&lt;br&gt;Köpenhamns, Odenses, Aalborgs&lt;br&gt;och Århus kommuner: Magist-&lt;br&gt;raten (kommunförvaltningen)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;e) Dödsfallsersättning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsförord-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningens artikel 78:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;br&gt;styrelsen), Kobenhavn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;2. Institutioner på vistelseorten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Sjukdom och moder-&lt;br&gt;skap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 20,&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 och 31:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga amtskommune&lt;br&gt;(landstinget). I Köpenhamns kom-&lt;br&gt;mun: Magistraten (kommunför-&lt;br&gt;valtningen). I Frederiksbergs&lt;br&gt;kommun: kommunförvaltningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 24:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden i den kommun i&lt;br&gt;vilken förmånstagaren är bosatt. I&lt;br&gt;Köpenhamns, Odenses, Aalborgs&lt;br&gt;och Århus kommuner: Magist-&lt;br&gt;raten (kommunförvaltningen)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Olycksfall i arbetet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsför-&lt;br&gt;ordningens avdel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning IV kapitel 4,&lt;br&gt;utom artikel 64:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 64:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;br&gt;styrelsen), Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden i den kommun i&lt;br&gt;vilken förmänstagaren är bosatt. I&lt;br&gt;Köpenhamns, Odenses, Aalborgs&lt;br&gt;och Arhus kommuner: Magist-&lt;br&gt;raten (kommunförvaltningen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens avdelning IV&lt;br&gt;kapitel 6, utom&lt;br&gt;artikel 83:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga arbetslöshetskassan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Vid tillämpning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 83: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den lokala arbetsförmedlingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. GRÖNLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr 1661/85.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I samtliga fall utom vid&lt;br&gt;tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 19.2 och&lt;br&gt;tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 17:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga Allgemeine Orts-&lt;br&gt;krankenkasse (den lokala allmänna&lt;br&gt;sjukförsäkringskassan) på per-&lt;br&gt;sonens bosättnings- eller vistelse-&lt;br&gt;ort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personer som är&lt;br&gt;försäkrade enligt syste-&lt;br&gt;met för gruvarbetare&lt;br&gt;och deras familjemed-&lt;br&gt;lemmar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesknappschaft (Förbundsför-&lt;br&gt;säkringskassan för gruvarbetare),&lt;br&gt;Bochum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Vid tillämpning av&lt;br&gt;förordningens artikel&lt;br&gt;19.2 och tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens artikel&lt;br&gt;17:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) För tuberkulosbehandling&lt;br&gt;på ett vårdcenter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den institution hos vilken per-&lt;br&gt;sonen ifråga senast var försäkrad.&lt;br&gt;Om en sådan institution saknas&lt;br&gt;eller när personen ifråga senast&lt;br&gt;var försäkrad hos en Allgemeine&lt;br&gt;Ortskrankenkasse (lokal allmän&lt;br&gt;sjukförsäkringskassa), hos en&lt;br&gt;lantwirtschaftliche Krankenkasse&lt;br&gt;(sjukförsäkringskassa för jord-&lt;br&gt;bruket) eller hos Bundesknapps-&lt;br&gt;chaft: Den behöriga institution på&lt;br&gt;personens bosättnings- eller vistel-&lt;br&gt;seort som avses i a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringsinstitutionen for arbetare på&lt;br&gt;personens bosättnings- eller vistel-&lt;br&gt;seort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Olycksfallsförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vårdförmåner (utom&lt;br&gt;terapeutisk vård som&lt;br&gt;utförs enligt olycks-&lt;br&gt;fallsförsäkring samt&lt;br&gt;proteser och hjälpmedel)&lt;br&gt;och kontantförmåner&lt;br&gt;(utom pensioner, höj-&lt;br&gt;ningar för stadigvarande&lt;br&gt;tillsyn (Pflegegeld) och&lt;br&gt;dödsfallsersättning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga Allgemeine Orts-&lt;br&gt;krankenkasse (den lokala allmänna&lt;br&gt;sjukförsäkringskassan) på per-&lt;br&gt;sonens bosättnings- eller vistelse-&lt;br&gt;ort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personer som är&lt;br&gt;försäkrade enligt sys-&lt;br&gt;temet för gruvarbetare&lt;br&gt;och deras familjemed-&lt;br&gt;lemmar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesknappschaft (Förbunds-&lt;br&gt;försäkringskassan för gruvarbe-&lt;br&gt;tare), Bochum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Vård- och kontantför-&lt;br&gt;måner, som är uteslutna&lt;br&gt;under a, och vid tillämp-&lt;br&gt;ning av tillämpningsför-&lt;br&gt;ordningens artikel 76:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hauptverband der gewerblichen&lt;br&gt;Berufsgenossenschaften (Central-&lt;br&gt;förbundet för yrkesföreningar&lt;br&gt;inom industrin), Bonn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Pensionsförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Pensionsförsäkring för&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) i förhållande till&lt;br&gt;Belgien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) i förhållande till&lt;br&gt;Frankrike:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iii)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i förhållande&lt;br&gt;Italien:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iv)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i förhållande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luxemburg:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;v)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i förhållande&lt;br&gt;Nederländerna:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;vi) i förhållande till&lt;br&gt;Danmark:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vii) i förhållande till&lt;br&gt;Irland och&lt;br&gt;Storbritannien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Rhein-&lt;br&gt;provinz (Rhenprovinsens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Dusseldorf&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Rhein-&lt;br&gt;land-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ för-&lt;br&gt;säkringsanstalt), Speyer, eller som&lt;br&gt;behörig institution enligt bilaga 2&lt;br&gt;Landesversicherungsanstalt Saar-&lt;br&gt;land (Saarlands försäkrings-&lt;br&gt;anstalt), Saarbriicken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt&lt;br&gt;Schwaben (Schwabens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Dusseldorf&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Rhein-&lt;br&gt;land-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ för-&lt;br&gt;säkringsanstalt), Speyer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt West-&lt;br&gt;falen (Westfalens försäkringsan-&lt;br&gt;stalt), Munster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt&lt;br&gt;Schleswig-Holstein (Schleswig-&lt;br&gt;Holsteins försäkringsanstalt),&lt;br&gt;Lubeck&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Freie&lt;br&gt;und Hansestadt Hamburg (Den&lt;br&gt;fria hansestaden Hamburgs för-&lt;br&gt;säkringsanstalt), Hamburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viii) i förhållande till&lt;br&gt;Grekland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Pensionsförsäkring för&lt;br&gt;tjänstemän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Pensionsförsäkring för&lt;br&gt;gruvarbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ålderspensionsförsäkring för&lt;br&gt;jordbrukare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslöshets- och familje-&lt;br&gt;förmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;Landesversicherungsanstalt Bilaga 4.1&lt;br&gt;Wurttemberg (Wurttembergs för-&lt;br&gt;säkringsanstalt), Stuttgart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesversicherungsanstalt fur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angestellte (Förbundsförsäkrings-&lt;br&gt;anstalten för tjänstemän), Berlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesknappschaft (Förbunds-&lt;br&gt;försäkringskassan för gruvarbe-&lt;br&gt;tare), Bochum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landwirtschaftliche Alterskasse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rheinhessen-Pfalz (Rheinhessen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pfalz’ ålderspensionskassa för&lt;br&gt;jordbrukare), Speyer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga arbetsförmedlingen&lt;br&gt;på personens bosättnings- eller&lt;br&gt;vistelseort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. MODERLANDET:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. System för anställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Andra risker än&lt;br&gt;arbetslöshet och&lt;br&gt;familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a) Som allmän&lt;br&gt;regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse primaire d’assurance ma-&lt;br&gt;ladie (Lokala sjukförsäkrings-&lt;br&gt;kassan) på bosättnings- eller&lt;br&gt;vistelseorten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) Vid samtidig&lt;br&gt;tillämpning av&lt;br&gt;förordningens&lt;br&gt;artikel 19.1&lt;br&gt;och 19.2 och&lt;br&gt;35.1 i fall av&lt;br&gt;vårdförmåner&lt;br&gt;enligt systemet&lt;br&gt;för sjuk-, mo-&lt;br&gt;derskaps-, in-&lt;br&gt;validitets- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dödsfallsförsäk- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ring för gruv-&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;br&gt;Société de secours miniére (Före-&lt;br&gt;ningen för hjälp till gruvarbetare)&lt;br&gt;på personens bosättningsort&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;c) Vid tillämpning&lt;br&gt;av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens&lt;br&gt;artikel 35:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Allmänt&lt;br&gt;system:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;aa) Som all-&lt;br&gt;män regel&lt;br&gt;utom för&lt;br&gt;Paris och&lt;br&gt;Parisre-&lt;br&gt;gionen:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse primaire d'assurance mala-&lt;br&gt;die (Lokala sjukförsäkringskassan)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parisre-&lt;br&gt;gionen:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse régionale d’assurance&lt;br&gt;maladie (Regionala sjukförsäk-&lt;br&gt;ringskassan), Paris&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;bb) Det spe-&lt;br&gt;cialsys-&lt;br&gt;tem som&lt;br&gt;avses i&lt;br&gt;lagen om&lt;br&gt;social&lt;br&gt;trygghet,&lt;br&gt;artiklarna&lt;br&gt;L 365—&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L 382:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse régionale d’assurance&lt;br&gt;maladie (Regionala sjukförsäk-&lt;br&gt;ringskassan), Strasbourg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;ii) System för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 antar-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;betare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse de mutualité sociale agri-&lt;br&gt;cole (Kassan för ömsesidig för-&lt;br&gt;säkring för jordbruket)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;iii) System&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;för gruv-&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse autonome nationale de&lt;br&gt;sécurité sociale dans les mines&lt;br&gt;(Självstyrande centralkassan för&lt;br&gt;social trygghet för gruvarbetare),&lt;br&gt;Paris&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Vid tillämpning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av tillämp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 vad avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;invalidpensio-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regel utom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för Paris&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;och Paris-&lt;br&gt;regionen:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse primaire d’assurance mala-&lt;br&gt;die (Lokala sjukförsäkringskassan)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För Paris&lt;br&gt;och Paris-&lt;br&gt;regionen:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse régionale d’assurance&lt;br&gt;maladie (Regionala sjukförsäk-&lt;br&gt;ringskassan), Paris&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;ii) Det special -&lt;br&gt;system som&lt;br&gt;avses i lagen&lt;br&gt;om social&lt;br&gt;trygghet,&lt;br&gt;artikel&lt;br&gt;L 365—&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L 382:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse régionale d’assurance&lt;br&gt;maladie (Regionala sjukförsäk-&lt;br&gt;ringskassan), Strasbourg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;e) Vid tillämpning&lt;br&gt;av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens&lt;br&gt;artikel 36 vad&lt;br&gt;avser ålders-&lt;br&gt;pensioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Allmänt sys-&lt;br&gt;tem:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;aa) Som all-&lt;br&gt;män regel&lt;br&gt;utom för&lt;br&gt;Paris och&lt;br&gt;Parisre-&lt;br&gt;gionen:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse régionale d’assurance&lt;br&gt;maladie, branche vieillesse&lt;br&gt;(Regionala sjukförsäkringskassan,&lt;br&gt;avdelningen för ålderspensionsför-&lt;br&gt;säkring)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Paris &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991 /92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Parisre-&lt;br&gt;gionen:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance&lt;br&gt;vieillesse des travailleurs salariés&lt;br&gt;(Centralkassan för ålderspen-&lt;br&gt;sionsförsäkring för anställda),&lt;br&gt;Paris&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;bb) Det spe-&lt;br&gt;cialsys-&lt;br&gt;tem som&lt;br&gt;avses i&lt;br&gt;lagen om&lt;br&gt;social&lt;br&gt;trygghet,&lt;br&gt;artikel L&lt;br&gt;365 —L&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;382:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse régionale d’assurance&lt;br&gt;vieillesse (Regionala ålderspen-&lt;br&gt;sionskassan), Strasbourg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) System för&lt;br&gt;lantarbeta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;re:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse centrale de secours mutu-&lt;br&gt;els agricoles (Centralkassan för&lt;br&gt;ömsesidig hjälp inom jordbruket),&lt;br&gt;Paris&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;iii) System&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;för gruv-&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse autonome nationale de&lt;br&gt;sécurité sociale dans les mines&lt;br&gt;(Oberoende centralkassan för&lt;br&gt;gruvarbetares sociala trygghet),&lt;br&gt;Paris&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;f) Vid tillämpning&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens&lt;br&gt;artikel 75:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse primaire d’assurance mala-&lt;br&gt;die (Lokala sjukförsäkringskassan)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;2. Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vid tillämpning&lt;br&gt;av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens&lt;br&gt;artikel 80, &amp;nbsp;81&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;och 82.2:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Direction départementale du&lt;br&gt;travail et de la main-d’oeuvre&lt;br&gt;(Departementala arbetsmarknads-&lt;br&gt;och arbetskraftsdirektoratet) på&lt;br&gt;det arbetsställe där intyget begärs&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lokalkontoret av Agence natio- Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;nale pour 1’emploi (Centralorganet Bilaga 4.1&lt;br&gt;för arbetsmarknadsfrågor)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadshuset på familjemedlem-&lt;br&gt;marnas bosättningsort&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) Vid tillämpning&lt;br&gt;av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens&lt;br&gt;artikel 83.1,&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;83.2 och 97:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Association pour 1’emploi dans&lt;br&gt;l’industrie et le commerce&lt;br&gt;(Assedic) (Föreningen för syssel-&lt;br&gt;sättning inom industri och handel)&lt;br&gt;på personens bosättningsort&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;c) Vid tillämpning&lt;br&gt;av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens&lt;br&gt;artikel 84:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Total ar-&lt;br&gt;betslöshet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Association pour 1’emploi dans&lt;br&gt;l’industrie et le commerce&lt;br&gt;(Assedic) (Föreningen för syssel-&lt;br&gt;sättning inom industri och handel)&lt;br&gt;på personens bosättningsort&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) Partiell ar-&lt;br&gt;betslöshet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Direction départementale du&lt;br&gt;travail et de la main-d’oeuvre&lt;br&gt;(Departementala arbetsmarknads-&lt;br&gt;och arbetskraftsdirektoratet) på&lt;br&gt;den ort där personen är anställd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;d) Vid tillämpning&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens&lt;br&gt;artikel 89:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Direction départementale du&lt;br&gt;travail et de la main-d’oeuvre&lt;br&gt;(Departementala arbetsmarknads-&lt;br&gt;och arbetskraftsdirektoratet)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;B. System för egen-&lt;br&gt;företagare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom och moder-&lt;br&gt;skap:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Organismes conventionnés par les&lt;br&gt;Caisses mutuelles régionales&lt;br&gt;(Organ som agerar for de regio-&lt;br&gt;nala ömsesidiga försäkringskas-&lt;br&gt;sornas räkning)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;vad avser systemet&lt;br&gt;för jordbrukare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse de mutualité sociale agri- Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;cole (Kassan för ömsesidig for- Bilaga 4.1&lt;br&gt;säkring för jordbruket) och alla&lt;br&gt;andra erkända försäkringsorgan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;3. Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 36&lt;br&gt;vad avser ålderspen-&lt;br&gt;sioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) System för&lt;br&gt;hantverkare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) System för&lt;br&gt;industri och&lt;br&gt;handel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) System för fria&lt;br&gt;yrken:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) System för&lt;br&gt;advokater:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale de 1’organisation&lt;br&gt;autonome d’assurance vieillesse&lt;br&gt;des travailleurs non salariés des&lt;br&gt;professions artisanales (Cancava)&lt;br&gt;(Oberoende centrala ålderspen-&lt;br&gt;sionskassan för hantverkare verk-&lt;br&gt;samma som egenforetagare), Paris&lt;br&gt;Caisses de base professionelles&lt;br&gt;(Grundkassoma för berörda yr-&lt;br&gt;ken)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale de l’organisation&lt;br&gt;autonome d’assurance vieillesse&lt;br&gt;des travailleurs non salariés des&lt;br&gt;professions industrielles et com-&lt;br&gt;merciales (Organic) ( Oberoende&lt;br&gt;centrala ålderspensionskassan för&lt;br&gt;egenforetagare inom industri- eller&lt;br&gt;handelsyrken)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisses de base professionnelles&lt;br&gt;ou interprofessionnelles (Grund-&lt;br&gt;kassoma för ett eller flera yrken)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance&lt;br&gt;vieillesse des professions libérales&lt;br&gt;(CNAVPL), sections profession-&lt;br&gt;nelles (Centrala ålderspen-&lt;br&gt;sionskassan för fria yrken, yrkes-&lt;br&gt;avdelningama)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale des barreaux&lt;br&gt;fran&amp;lt;?ais (CNBF) (Centralkassan&lt;br&gt;för franska advokater)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) System for jord-&lt;br&gt;brukare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance vieil-&lt;br&gt;lesse mutuelle agricole (Central-&lt;br&gt;kassan för ömsesidig ålderspen-&lt;br&gt;sionsförsäkring för jordbruket)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. System för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vid tillämpning av&lt;br&gt;förordningens ar-&lt;br&gt;tikel 27 vad avser&lt;br&gt;systemet för sjö-&lt;br&gt;män:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Vid tillämpning av&lt;br&gt;ti 1 lämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 35:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. Familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section Caisse générale de pré-&lt;br&gt;voyance des marins du quartier&lt;br&gt;des affaires maritimes (Allmänna&lt;br&gt;väl färdskassan för sjömän, sektion&lt;br&gt;inom kontoret för sjöfartsfrågor)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section Caisse générale de prévo-&lt;br&gt;yance des marins du quartier des&lt;br&gt;affaires maritimes (Allmänna&lt;br&gt;väl färdskassan för sjömän, sektion&lt;br&gt;inom kontoret för sjöfartsfrågor)&lt;br&gt;Caisse d’allocations familiales&lt;br&gt;(Kassan för familjebidrag) på&lt;br&gt;personens bosättningsort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. UTOMEUROPEISKA&lt;br&gt;DEPARTEMENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. System för anställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra risker än familje-&lt;br&gt;förmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse générale de sécurité sociale&lt;br&gt;(Allmänna kassan för social trygg-&lt;br&gt;het)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;System för egen-&lt;br&gt;företagare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Sjukdom och moder-&lt;br&gt;skap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Ålderspensioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— system för hant-&lt;br&gt;verkare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organismes conventionnés par les&lt;br&gt;Caisses mutuelles régionales&lt;br&gt;(Organ som agerar för de regio-&lt;br&gt;nala ömsesidiga försäkringskas-&lt;br&gt;sornas räkning)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale de 1’organisation&lt;br&gt;autonome d’assurance- vieillesse&lt;br&gt;des travailleurs non salariés des&lt;br&gt;professions artisanales (Cancava)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(Oberoende centrala ålderspen- Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;sionskassan för hanterkare verk- Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma som egenforetagare)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— system för in-&lt;br&gt;dustri och&lt;br&gt;handel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse interprofessionnelle d’assu-&lt;br&gt;rance-viellesse des industriels et&lt;br&gt;commer^ants d’Algérie et d’outre-&lt;br&gt;mer (Cavicorg) (Ålderspension-&lt;br&gt;skassan för egenforetagare inom&lt;br&gt;industri och handel i Algeriet och&lt;br&gt;utanför Europa)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— system för fria&lt;br&gt;yrken:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sections professionnelles (yrkes-&lt;br&gt;avdelningama)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— system för&lt;br&gt;advokater:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale des barreaux&lt;br&gt;franijais (CNBF) (Centralkassan&lt;br&gt;för franska advokater)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;C. Sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Invalidpensioner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Section Caisse générale de prévo-&lt;br&gt;yance des marins du quartier des&lt;br&gt;affaires maritimes (Allmänna&lt;br&gt;väl färdskassan för sjömän, sektion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) Alderspensionser:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;inom kontoret för sjöfartsfrågor)&lt;br&gt;Section Caisse de retraite des&lt;br&gt;marins du quartier des affaires&lt;br&gt;maritimes (Alderspensionskassan&lt;br&gt;för sjömän, sektion inom kontoret&lt;br&gt;för sjöfartsfrågor)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;D. Familjeförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse d’allocations familiales&lt;br&gt;(Kassan för familjeförmåner) på&lt;br&gt;personens bosättningsort&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;E. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetslöshet, familjebidrag:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Opyavi.ap.6g A-iraaxoXr)acug&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EpyaTiKov AvvapiKov (OAEA)&lt;br&gt;Afljjra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Arbetskontoret, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Andra förmåner:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Idpvpa Koivupikuv Aa&amp;lt;paXiaca&amp;gt;v&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(IKA), A6f/va&lt;br&gt;(Socialförsäkringsinstitutet för&lt;br&gt;jordbruket, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förmåner för sjömän: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Noutiko A7ro/xaxtKO Ta/xcfo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(NAT) jj OIkoq Na vtov, kotö&lt;br&gt;'Kepi-irrwq, TlEipaiaQ&lt;br&gt;(Sjömännens ålderspensionskassa&lt;br&gt;eller, i förekommande fall, Sjö-&lt;br&gt;manshemmet, Pireus)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Arbetslöshetsförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Andra kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Eastem Health Board (Hälso-&lt;br&gt;nämnden för östra regionen),&lt;br&gt;Dublin 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Midland Health Board (Hälso-&lt;br&gt;nämnden för mellersta regio-&lt;br&gt;nen), Tullamore, Offaly&lt;br&gt;County&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Mid-Westem Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för mellan-&lt;br&gt;västra regionen), Limerick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— North-Eastem Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för nordöstra&lt;br&gt;regionen), Ceanannus Mor,&lt;br&gt;Meath County&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— North-Westem Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för nordvästra&lt;br&gt;regionen), Manorhamilton, Le-&lt;br&gt;itrim County&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— South-Eastem Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för sydöstra&lt;br&gt;regionen), Kilkenny&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Southern Health Board (Hälso-&lt;br&gt;nämnden för södra regionen),&lt;br&gt;Cork&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Western Health Board (Hälso-&lt;br&gt;nämnden för västra regionen),&lt;br&gt;Galway&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Social Welfare&lt;br&gt;(Socialministeriet), Dublin, inklu-&lt;br&gt;sive de regionala kontor som&lt;br&gt;ansvarar för arbetslöshetsförmåner&lt;br&gt;Department of Social Welfare&lt;br&gt;(Socialministeriet), Dublin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom (inklusive tuberkulos) och moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Anställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Unitå sanitaria locale (den lokala&lt;br&gt;hälsovårdsenheten)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän och&lt;br&gt;besättningsmän&lt;br&gt;på civilflyg-&lt;br&gt;plan:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet) - det lokala&lt;br&gt;kontoret för handelsflottan eller&lt;br&gt;civilflyget&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän&lt;br&gt;regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän och&lt;br&gt;besättningsmän&lt;br&gt;på civilflyg-&lt;br&gt;plan:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Cassa marittima (den försäk-&lt;br&gt;ringskassa för sjömän) som an-&lt;br&gt;svarar för området&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;B. Egenforetagare:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Unitå sanitaria locale (den lokala&lt;br&gt;häl sovårdsenheten)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;2. Olycksfall i arbetet, arbets-&lt;br&gt;sjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Anställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Unitå sanitaria locale (den lokala&lt;br&gt;hälsovårdsenheten)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän och&lt;br&gt;besättningsmän&lt;br&gt;på civilflyg-&lt;br&gt;plan:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet) - det behöriga&lt;br&gt;lokala kontoret för handelsflottan&lt;br&gt;eller civilflyget&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) Proteser och större&lt;br&gt;hjälpmedel, medi-&lt;br&gt;cinsk-juridiska för-&lt;br&gt;måner och tillhöran-&lt;br&gt;de undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och intyg samt kon-&lt;br&gt;tantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Egenforetagare (endast&lt;br&gt;for röntgenläkare):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Proteser och större&lt;br&gt;hjälpmedel, medi-&lt;br&gt;cinsk-juridiska för-&lt;br&gt;måner och tillhöran-&lt;br&gt;de undersökningar&lt;br&gt;och intyg:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invaliditet, ålderdom, efter-&lt;br&gt;levande (pensioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Anställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;För scenarbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) För ledande per-&lt;br&gt;sonal i industri-&lt;br&gt;företag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) För journalister:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicura-&lt;br&gt;zione contro gli infortuni sul&lt;br&gt;lavoro (Centralinstitutet för för-&lt;br&gt;säkring mot olycksfall i arbetet),&lt;br&gt;de regionala kontoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unita sanitaria locale (den lokala&lt;br&gt;hälsovårdsenheten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicura-&lt;br&gt;zione contro gli infortuni sul&lt;br&gt;lavoro (Centralinstitutet för för-&lt;br&gt;säkring mot olycksfall i arbetet),&lt;br&gt;de regionala kontoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicura-&lt;br&gt;zione contro gli infortuni sul&lt;br&gt;lavoro (Centralinstitutet för för-&lt;br&gt;säkring mot olycksfall i arbetet),&lt;br&gt;de regionala kontoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;br&gt;Ente nazionale di previdenza e&lt;br&gt;assistenza per i lavoratori dello&lt;br&gt;spettacolo (Centralorganet för&lt;br&gt;social trygghet för scenarbetare),&lt;br&gt;Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale di previdenza&lt;br&gt;per i dirigenti di aziende indust-&lt;br&gt;riale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet för ledande personal&lt;br&gt;inom industrin), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale di previdenza&lt;br&gt;per i giomalisti italiani G. Amen-&lt;br&gt;dola (Centralinstitutet G Amen-&lt;br&gt;dola för social trygghet för ita-&lt;br&gt;lienska journalister), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Egenforetagare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;För läkare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;För apotekare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) För veterinärer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) För barnmorskor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) För ingenjörer och&lt;br&gt;arkitekter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) För lantmätare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) För advokater och&lt;br&gt;andra jurister:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) För ekonomer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) För revisorer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) För arbetskonsulen-&lt;br&gt;ter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;k) För notarier:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza medici (Centralorganet&lt;br&gt;för social trygghet för läkare)&lt;br&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza farmacisti (Centralorga-&lt;br&gt;net för social trygghet för apo-&lt;br&gt;tekare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza veterinari (Centralorga-&lt;br&gt;net for social trygghet för veteri-&lt;br&gt;närer)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza per le ostetriche (Cent-&lt;br&gt;ralorganet för social trygghet för&lt;br&gt;barnmorskor)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassa nazionale di previdenza per&lt;br&gt;gli ingegneri ed architetti (Cent-&lt;br&gt;ralkassan för social trygghet för&lt;br&gt;ingenjörer och arkitekter)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassa nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza a favore dei geometri&lt;br&gt;(Centralkassan för social trygghet&lt;br&gt;för lantmätare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassa nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza a favore degli awocati&lt;br&gt;e dei procuratori (Centralkassan&lt;br&gt;för social trygghet för advokater&lt;br&gt;och andra jurister)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassa nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza a favore dei dottori&lt;br&gt;commercialisti (Centralkontoret&lt;br&gt;för social trygghet för ekonomer)&lt;br&gt;Cassa nationale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza a favore dei ragionieri&lt;br&gt;e periti commerciali (Central-&lt;br&gt;kassan för social trygghet för&lt;br&gt;revisorer)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza per i consulenti del&lt;br&gt;lavoro (Centralorganet för social&lt;br&gt;trygghet för arbetskonsulenter)&lt;br&gt;Cassa nazionale notariato (Cent-&lt;br&gt;ralkassan för notarier)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1) För tullspeditörer:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fondo di previdenza a favore Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;degli spedizionieri doganali (Väl- Bilaga 4.1&lt;br&gt;färdskassan for tullspeditörer)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4. Dödsfallsersättningar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicura-&lt;br&gt;zione contro gli infortuni sul&lt;br&gt;lavoro (Centralinstitutet för för-&lt;br&gt;säkring mot olycksfall i arbetet),&lt;br&gt;de regionala kontoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassa marittima (den försäk-&lt;br&gt;ringskassa för sjömän) som an-&lt;br&gt;svarar för området&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;5. Arbetslöshet för anställda:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a) Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b) För journalister:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale di previdenza&lt;br&gt;per i giomalisti italiani G. Amen-&lt;br&gt;dola (Centralinstitutet G. Amen-&lt;br&gt;dola för social trygghet för ita-&lt;br&gt;lienska journalister), Roma&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;6. Familjebidrag för anställda:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a) Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b) För journalister:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale di previdenza&lt;br&gt;per i giomalisti italiani G. Amen-&lt;br&gt;dola (Centralinstitutet G Amen-&lt;br&gt;dola för social trygghet för ita-&lt;br&gt;lienska journalister), Roma&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;H. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom, moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vid tillämpning av&lt;br&gt;förordningens artikel&lt;br&gt;19, 22, 28.1, 29.1 och&lt;br&gt;31 och av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens artikel&lt;br&gt;17, 18, 20, 21, 22, 24,&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29, 30 och 31:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance&lt;br&gt;maladie des ouvriers, (Central-&lt;br&gt;sjukkassan för arbetare),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Vid tillämpning av&lt;br&gt;förordningens artikel&lt;br&gt;27:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Invaliditet, ålderdom, döds-&lt;br&gt;fall (pensioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) För arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För tjänstemän och&lt;br&gt;akademiker:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) För egenforetagare inom&lt;br&gt;hantverks-, handels eller&lt;br&gt;tillverkningsindustri:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) För egenforetagare inom&lt;br&gt;jordbruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Olycksfall i arbetet och ar-&lt;br&gt;betssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) För anställda och egen-&lt;br&gt;företagare inom jord-&lt;br&gt;eller skogsbruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sjukkassa som enligt luxem-&lt;br&gt;burgsk lagstiftning är behörig för&lt;br&gt;luxemburgsk delpension&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Établissement d’assurance contre&lt;br&gt;la vieillesse et 1’invalidité, (Insti-&lt;br&gt;tutionen för ålders- och invalid-&lt;br&gt;pensioner), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de pension des employés&lt;br&gt;privés (Pensionskassan för tjänste-&lt;br&gt;män inom den privata sektom),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de pensions des artisans,&lt;br&gt;des commenjants et industriels&lt;br&gt;(Pensionskassan för egen-&lt;br&gt;företagare inom hantverk, handel&lt;br&gt;och industri), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de pension agricole (Pen-&lt;br&gt;sionskassan för jordbruket),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För alla andra försäk-&lt;br&gt;ringsfall på obligatorisk&lt;br&gt;eller frivillig basis:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Association d’assurance contre les&lt;br&gt;accidents, section agricole et&lt;br&gt;forestiere (Föreningen för olycks-&lt;br&gt;fallsförsäkring, sektionen för jord-&lt;br&gt;och skogsbruket), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Association d’assurance contre les&lt;br&gt;accidents, section industrielle&lt;br&gt;(Föreningen för olycksfallsförsäk-&lt;br&gt;ring, sektionen för industrin),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administration de 1’emploi (Ar-&lt;br&gt;betskontoret), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna punkt har fått ny lydelse&lt;br&gt;genom förordning EEG nr&lt;br&gt;2332/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sjukdom, moderskap, olycks-&lt;br&gt;fall i arbetet, arbetssjuk-&lt;br&gt;domar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Institutioner på bo-&lt;br&gt;sättningsorten:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Institutioner på&lt;br&gt;vistelseorten:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Invaliditet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;När rätten till förmåner&lt;br&gt;föreligger enligt Neder-&lt;br&gt;ländernas lagstiftning&lt;br&gt;även utan tillämpning av&lt;br&gt;förordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;I alla andra fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ålderdom och dödsfall (pen-&lt;br&gt;sioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;36:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) I förhållande&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belgien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) I förhållande till Tysk-&lt;br&gt;land:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de behöriga försäkrings-&lt;br&gt;kassorna för bosättningsorten efter&lt;br&gt;personens val&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Algemeen Nederlands Onderling&lt;br&gt;Ziekenfonds (Nederländernas all-&lt;br&gt;männa sjukkassa), Utrecht&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni-&lt;br&gt;ging, (Nya allmänna yrkesföre-&lt;br&gt;ningen), Amsterdam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga Bedrijfsvereniging&lt;br&gt;(Yrkes förening)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni-&lt;br&gt;ging (Nya allmänna yrkesföre-&lt;br&gt;ningen), Amsterdam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociale Verzekeringsbank (Social-&lt;br&gt;försäkringsbanken), Amsterdam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bureau voor Belgische Zaken de&lt;br&gt;sociale verzekering betreffende&lt;br&gt;(Byrå för belgiska socialtrygg-&lt;br&gt;hetsfrågor), Breda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bureau voor Duitse Zaken van de&lt;br&gt;Vereniging van Raden van Arbeid&lt;br&gt;(Arbetsrådens förbunds avdelning&lt;br&gt;för tyska frågor), Nijmegen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2—4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna punkt har fått ny&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lydelse genom förordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EEG nr 2332/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Familjebidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av förord-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningens artikel 73.2 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74.2: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det Raad van Arbeid (arbetsmark -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsråd) inom vars distrikt famil-&lt;br&gt;jemedlemmarna är bosatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordirland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gibraltar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som utger förmåner&lt;br&gt;från National Health Service&lt;br&gt;(Nationella hälsovårdstjänsten)&lt;br&gt;Medical and Public Health De-&lt;br&gt;partment, (Hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;departementet), Gibraltar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kontantförmåner (utom&lt;br&gt;familjebidrag):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien utom&lt;br&gt;Nordirland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordirland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gibraltar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Health and Social&lt;br&gt;Security (Overseas Branch),&lt;br&gt;(Departementet för hälsovård och&lt;br&gt;social trygghet (sektionen för&lt;br&gt;utomeuropeiska ärenden)), UK-&lt;br&gt;Newcastle upon Tyne NE98 1YX&lt;br&gt;Department of Health and Social&lt;br&gt;Services (Overseas Branch),&lt;br&gt;(Departementet för hälsovård och&lt;br&gt;sociala tjänster (sektionen för&lt;br&gt;utomeuropeiska ärenden)), UK-&lt;br&gt;Belfast BT4 3HH&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departement of Labour and Social&lt;br&gt;Security (Arbets- och socialför-&lt;br&gt;säkringsdepartementet), Gibraltar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Familjebidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artiklar 73 och 74:&lt;br&gt;Storbritannien utom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordirland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Health and Social&lt;br&gt;Security, Child Benefit Centre&lt;br&gt;(Washington), (Departementet för&lt;br&gt;hälsovård och social trygghet,&lt;br&gt;enheten för förmåner till bam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(Washington)), UK-Newcastle Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;upon Tyne NE88 1AA &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nordirland:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Department of Health and Social&lt;br&gt;Services, (Departementet for&lt;br&gt;hälsovård och sociala tjänster),&lt;br&gt;UK-Belfast BT4 3HH&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gibraltar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Department of Labour and Social&lt;br&gt;Security (Arbets- och socialför-&lt;br&gt;säkringsdepartementet), Gibraltar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRBINDELSEORGAN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Tillämpningsförordningens artikel 3.1, 4.4 och 122)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom och moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Invaliditet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Allmän invaliditet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Särskilt invaliditetssys-&lt;br&gt;tem för gruvarbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Invaliditetssystem för&lt;br&gt;sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance mala-&lt;br&gt;die-invalidité, Bruxelles - Rijksin-&lt;br&gt;stituut voor ziekte- en in-&lt;br&gt;validiteitsverzekering, Brussel&lt;br&gt;(Centralinstitutet för sjuk- och&lt;br&gt;invaliditetsförsäkring), Bryssel&lt;br&gt;Caisse de secours et de prévoy-&lt;br&gt;ance en faveur des marins navigu-&lt;br&gt;ant sous pavillon beige - Hulp- en&lt;br&gt;voorzorgskas voor zeevarenden&lt;br&gt;onder Belgische vlag (Hjälp- och&lt;br&gt;väl färdskassan för sjömän som&lt;br&gt;seglar under belgisk flagg), Ant-&lt;br&gt;werpen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance mala-&lt;br&gt;die-invalidité, Bruxelles - Rijks-&lt;br&gt;instituut voor ziekte- en invalidi-&lt;br&gt;tetsverzekering, Brussel (Central-&lt;br&gt;institutet för sjuk- och invaliditets-&lt;br&gt;försäkring), Bryssel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonds national de retraite des&lt;br&gt;ouvriers-mineurs, Bruxelles&lt;br&gt;Nationaal pensioenfonds voor&lt;br&gt;mijnwerkers, Brussel (Centrala&lt;br&gt;pensionskassan för gruvarbetare),&lt;br&gt;Bryssel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de secours et de prévoyan-&lt;br&gt;ce en faveur des marins naviguant&lt;br&gt;sous pavillon beige - Hulp- en&lt;br&gt;voorzorgskas voor zeevarenden&lt;br&gt;onder Belgische vlag (Hjälp- och&lt;br&gt;väl färdskassan för sjömän som&lt;br&gt;seglar under belgisk flagg), Ant-&lt;br&gt;werpen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ålderdom, dödsfall (pensio- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ner): &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vid tillämpning av till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpningsförordningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 41—43 och&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45—50:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Office national des pensions pour&lt;br&gt;travailleurs salariés, Bruxelles -&lt;br&gt;Rijksdienst voor werknemerspen-&lt;br&gt;sioenen, Brussel (Centralpensions-&lt;br&gt;kontoret för anställda, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurances&lt;br&gt;sociales pour travailleurs indépen-&lt;br&gt;dants, Bruxelles - Rijksinstituut&lt;br&gt;voor de sociale verzekeringen der&lt;br&gt;zelfstandigen, Brussel (Centralins-&lt;br&gt;titutet för socialförsäkring för&lt;br&gt;egen företagare, Bryssel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 45 (utbetalande&lt;br&gt;institution), 53.1, &amp;nbsp;&amp;nbsp;110,&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;111.1 och 111.2:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale des pensions de&lt;br&gt;retraite et de survie, Bruxelles -&lt;br&gt;Rijkskas voor rust - en over-&lt;br&gt;levingspensioenen, Brussel (Cent-&lt;br&gt;ralkassan för ålders- och efter-&lt;br&gt;levandepensioner, Bryssel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;4. Olycksfall i arbetet och ar-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;betssjukdomar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ministére de la prévoyance&lt;br&gt;sociale, Bruxelles - Ministerie van&lt;br&gt;sociale voorzorg, Brussel (Minis-&lt;br&gt;teriet för social välfärd, Bryssel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;5. Dödsfallsersättning:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a) Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance mala-&lt;br&gt;die-invalidité, Bruxelles - Rijks-&lt;br&gt;instituut voor ziekte- en invalidi-&lt;br&gt;teitsverzekering, Brussel (Centra-&lt;br&gt;linstitutet för sjuk- och invalidi-&lt;br&gt;tetsförsäkring, Bryssel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b) För sjömän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse de secours et de prévoy-&lt;br&gt;ance en faveur des marins navigu-&lt;br&gt;ant sous pavillon beige - Hulp- en&lt;br&gt;voorzorgskas voor zeevarenden&lt;br&gt;onder Belgische vlag (Hjälp- och&lt;br&gt;väl färdskassan för sjömän som&lt;br&gt;seglar under belgisk flagg), Ant-&lt;br&gt;werpen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Office national de 1’emploi, Bilaga 4.1&lt;br&gt;Bruxelles - Rijksdienst voor ar-&lt;br&gt;beidsvoorziening, Brussel (Cent-&lt;br&gt;ralkontoret för arbetsmarknads-&lt;br&gt;frågor, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pool des marins de la marine&lt;br&gt;marchande - Pool van de zee-&lt;br&gt;lieden ter koopvaardij (Handels-&lt;br&gt;flottans pool), Antwerpen&lt;br&gt;Office national d’allocations&lt;br&gt;familiales pour travailleurs sala-&lt;br&gt;riés, Bruxelles - Rijksdienst voor&lt;br&gt;kinderbijslag voor werknemers,&lt;br&gt;Brussel (Centralkontoret för&lt;br&gt;familjebidrag till anställda,&lt;br&gt;Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurances&lt;br&gt;sociales pour travailleurs indépen-&lt;br&gt;dants, Bruxelles - Rijksinstituut&lt;br&gt;voor de sociale verzekeringen der&lt;br&gt;zelfstandigen, Brussel (Central-&lt;br&gt;institutet för socialförsäkring för&lt;br&gt;egenforetagare, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. DANMARK UTOM GRÖNLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Förmåner vid sjukdom,&lt;br&gt;havandeskap och barns&lt;br&gt;födelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Pensioner enligt lagstift-&lt;br&gt;ning om ålders- och&lt;br&gt;änkepensioner samt&lt;br&gt;förmåner enligt lagen&lt;br&gt;invalidpensioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Rehabiliteringsförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Förmåner vid olycksfall&lt;br&gt;i arbetet och arbets-&lt;br&gt;sjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Familjeförmåner (familje-&lt;br&gt;bidrag):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Dödsfallsersättningar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;Pensioner enligt loven&lt;br&gt;om arbejdsmarkedets&lt;br&gt;tilbegspension (lagen om&lt;br&gt;tilläggspension för&lt;br&gt;anställda):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sikringsstyrelsen&lt;br&gt;ringsstyrelsen),&lt;br&gt;Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Försäk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Arbetslöshetsförmåner: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsdirektoratet), Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. GRÖNLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna punkt har upphävts&lt;br&gt;genom förordning EEG nr&lt;br&gt;1661/85.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Olycksfallsförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesverband der Ortskranken-&lt;br&gt;kassen (Förbundsföreningen för&lt;br&gt;lokala sjukkassor), Bonn-Bad&lt;br&gt;Godesberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hauptverband der gewerblichen&lt;br&gt;Berufsgenossenschaften (Central-&lt;br&gt;förbundet för yrkesföreningar&lt;br&gt;inom industrin), Bonn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Pensionsförsäkring för ar-&lt;br&gt;betare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vid tillämpning av till-&lt;br&gt;lämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 3.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verband Deutscher Rentenver-&lt;br&gt;sicherungsträger (Förenade tyska&lt;br&gt;pensionsförsäkringsinstitutioner-&lt;br&gt;na), Franfurt am Main&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsförordning-&lt;br&gt;ens artikel 51 och 53.1&lt;br&gt;samt som utbetalande&lt;br&gt;organ enligt tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens&lt;br&gt;artikel 55:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I förhållande till&lt;br&gt;Belgien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;I förhållande till&lt;br&gt;Danmark:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Rhein-&lt;br&gt;provinz (Rhenprovinsens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Dusseldorf&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt&lt;br&gt;Schleswig-Holstein (Schleswig-&lt;br&gt;Holsteins försäkringsanstalt),&lt;br&gt;Lubeck&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) I förhållande till&lt;br&gt;Frankrike:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) I förhållande till&lt;br&gt;Grekland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) I förhållande till&lt;br&gt;Italien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) I förhållande till&lt;br&gt;Luxemburg:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vii) I förhållande till&lt;br&gt;Nederländerna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viii) I förhållande till&lt;br&gt;Irland och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionsförsäkring för&lt;br&gt;tjänstemän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionsförsäkring för gruv-&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ålderspensionsförsäkring för&lt;br&gt;jordbrukare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Bilaga 4.1&lt;br&gt;Rheiland-Pfalz (Rhenland-Pfalz’&lt;br&gt;försäkringsanstalt), Speyer eller,&lt;br&gt;som behörig institution enligt&lt;br&gt;bilaga 2, Landesversicherungs-&lt;br&gt;anstalt Saarland (Saarlands för-&lt;br&gt;säkringsanstalt), Saarbrucken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wurttemberg (Wurttembergs för-&lt;br&gt;säkringsanstalt), Stuttgart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schwaben (Schwabens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Augsburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rheinland-Pfalz (Rhenland-Pfalz’&lt;br&gt;försäkringsanstalt), Speyer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Westfalen (Westfalens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Munster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Freie&lt;br&gt;und Hansestadt Hamburg (Den&lt;br&gt;fria och Hansastaden Hamburgs&lt;br&gt;försäkringsanstalt), Hamburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesversicherungsanstalt fur&lt;br&gt;Angestellte (Förbunds- försäk-&lt;br&gt;ringsanstalten för tjänstemän),&lt;br&gt;Berlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesknappschaft (Förbunds-&lt;br&gt;försäkringskassan för gruvar-&lt;br&gt;betare), Bochum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landwirtschaftliche Alterskasse&lt;br&gt;Rheinhessen-Pfalz (Rhen-Hessen-&lt;br&gt;Pfalz’ ålderspensionskassa för&lt;br&gt;jordbrukare), Speyer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tilläggsförsäkring för ar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betare inom järn och stål-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;industrin: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Landesversicherungsanstalt Saar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;land, Abteilung Huttenknapps-&lt;br&gt;chaftliche Pensionsversicherung&lt;br&gt;(Saarlands försäkringsanstalt,&lt;br&gt;avdelningen för pensionsförsäk-&lt;br&gt;ring för arbetare inom järn- och&lt;br&gt;stålindustrin), Saarbrucken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetslöshets- och familje-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmåner: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hauptstelle der Bundesanstalt fur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbeit (Huvudkontoret för det&lt;br&gt;federala arbetsmarknadsinstitutet),&lt;br&gt;Numberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Som allmän regel:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Centre de sécurité sociale des&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;travailleurs migrants (Centrum för&lt;br&gt;migrerande arbetares sociala&lt;br&gt;trygghet), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För gruvarbetarnas system&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(invaliditet, ålderdom och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dödsfall (pensioner): &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Caisse autonome nationale de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sécurité sociale dans les mines&lt;br&gt;(Oberoende centralkassan för&lt;br&gt;gruvarbetares sociala trygghet),&lt;br&gt;Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Arbetslöshet, familjebidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. För sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iöpuga Koipwwkw»' Aa&amp;lt;paXiacui&amp;gt;&lt;br&gt;(IKA), Aöjjra&lt;br&gt;(Socialförsäkringsinstitutet, Aten)&lt;br&gt;Opyaviapoq&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Epyomxov AvmpiKOV (OAEA),&lt;br&gt;A6rp&amp;gt;a (Arbetskontoret, Aten)&lt;br&gt;Novtiko AropaxtKÖ Tapcio&lt;br&gt;(NAT), Ilcipaidi; (Sjömännens&lt;br&gt;pensionskassa, Pireus)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Health (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), Dublin&lt;br&gt;Department of Social Welfare&lt;br&gt;(Socialministeriet), Dublin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom (inkl, tuberkulos),&lt;br&gt;moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Anställda:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), Roma&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b) Kontantförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale, direzione generale (Gene-&lt;br&gt;raldirektoratet för centralinstitutet&lt;br&gt;för social trygghet), Roma&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;B. Egenforetagare:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vårdförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), Roma&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;2. Olycksfall i arbetet och&lt;br&gt;arbetssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Anställda:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), Roma&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b) Proteser och större&lt;br&gt;hjälpmedel, medi-&lt;br&gt;cinsk-juridiska för-&lt;br&gt;måner, undersök-&lt;br&gt;ningar och intyg om&lt;br&gt;sådana samt kon-&lt;br&gt;tantförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicu-&lt;br&gt;razione contro gli infortuni sul&lt;br&gt;lavoro, direzione generale (Gene-&lt;br&gt;raldirektoratet för centralinstitutet&lt;br&gt;för försäkring mot olycksfall i&lt;br&gt;arbetet), Roma&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;B. Egenforetagare (endast&lt;br&gt;för röntgenläkare):&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), Roma&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) Proteser och större&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;hjälpmedel, medi-&lt;br&gt;cinsk-juridiska&lt;br&gt;förmåner, under-&lt;br&gt;sökningar och intyg&lt;br&gt;om sådana:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicura-&lt;br&gt;zione contro gli infortuni sul&lt;br&gt;lavoro, direzione generale (Gene-&lt;br&gt;raldirektoratet för centralinstitutet&lt;br&gt;för försäkring mot olycksfall i&lt;br&gt;arbetet), Roma&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c) Kontantförmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicu-&lt;br&gt;razione contro gli infortuni sul&lt;br&gt;lavoro, direzione generale (Gene-&lt;br&gt;raldirektoratet för centralinstitutet&lt;br&gt;för försäkring mot olycksfall i&lt;br&gt;arbetet), Roma&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Invaliditet, ålderdom, efter-&lt;br&gt;levande, arbetslöshet,&lt;br&gt;familjebidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale, direzione generale, Roma&lt;br&gt;(Generaldirektoratet för central-&lt;br&gt;institutet för social välfärd), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. &amp;nbsp;&amp;nbsp;VID UTGIVANDE AV FÖRMÅNER:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom, moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Invaliditet, ålderdom, döds-&lt;br&gt;fall (pensioner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) För arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För tjänstemän och&lt;br&gt;akademiker:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance&lt;br&gt;maladie des ouvriers (Centralsjuk-&lt;br&gt;kassan lör arbetare), Luxembourg.&lt;br&gt;De medel som behövs utöver dess&lt;br&gt;andel skall tillhandahållas av&lt;br&gt;övriga sjukkassor från ett arbets-&lt;br&gt;kapital som skall bestå av erfor-&lt;br&gt;derliga förskott som bestäms av&lt;br&gt;Generalinspektoratet för social&lt;br&gt;trygghet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Établissement d’assurance contre&lt;br&gt;la vieillesse et 1’invalidité (Institu-&lt;br&gt;tionen för ålders- och invalidi-&lt;br&gt;tetspensioner), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de pension des employés&lt;br&gt;privés (Pensionskassan för tjänste-&lt;br&gt;män inom den privata sektorn),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) För egenforetagare inom&lt;br&gt;hantverks-, handels-&lt;br&gt;eller tillverkningsin-&lt;br&gt;dustri:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) För egenforetagare inom&lt;br&gt;jordbruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de pension des artisans,&lt;br&gt;des commer^ants et industriels&lt;br&gt;(Pensionskassan för självständiga&lt;br&gt;företagare), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de pension agricole (Pen-&lt;br&gt;sionskassan för jordbruket),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olycksfall i arbetet och&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF03170/prop_199192__170-3.png" style="width:74pt;height:13pt;"/&gt;
&lt;p&gt;a) För anställda och egen-&lt;br&gt;företagare inom jord-&lt;br&gt;eller skogsbruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Association d’assurance contre les&lt;br&gt;accidents, section agricole et&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För alla andra försäk-&lt;br&gt;ringsfall på obligatorisk&lt;br&gt;eller frivillig basis:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna punkt har fått ny&lt;br&gt;lydelse genom förordning&lt;br&gt;EEG nr 2332/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Dödsfallsersättningar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vid tillämpning av för-&lt;br&gt;ordningens artikel 66:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) I andra fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. /1VD/Ö4 FALL:&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forestiére (Föreningen för olycks-&lt;br&gt;fallsförsäkring, sektionen för jord-&lt;br&gt;och skogsbruket), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Association d’assurance contre les&lt;br&gt;accidents, section industrielle&lt;br&gt;(Föreningen för olycksfallsförsäk-&lt;br&gt;ring, sektionen för industrin),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administration de 1’emploi (Ar-&lt;br&gt;betskontoret), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance&lt;br&gt;maladie des ouvriers (Central-&lt;br&gt;sjukkassan för arbetare),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De institutioner som avses i punk-&lt;br&gt;terna 1, 2 eller 3, beroende på&lt;br&gt;vilken försäkringsgren som an-&lt;br&gt;svarar för förmånens utgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspection générale de la sécurité&lt;br&gt;sociale (Generalinspektoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sjukdom, moderskap, in-&lt;br&gt;validitet, olycksfall i arbetet,&lt;br&gt;arbetssjukdomar och ar-&lt;br&gt;betslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ålderdom, dödsfall (pen-&lt;br&gt;sioner), familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) I förhållande till&lt;br&gt;Belgien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ziekenfondsraad (Rådet för sjuk-&lt;br&gt;kassor), Amstelveen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni-&lt;br&gt;ging (Nya allmänna yrkesföre-&lt;br&gt;ningen), Amsterdam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociale Verzekeringsbank (Social-&lt;br&gt;försäkringsbanken), Amsterdam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bureau voor Belgische Zaken de&lt;br&gt;sociale verzekering betreffende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(Byrå för belgiska sociala trygg- Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;hetsfrågor), Breda &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;c) I förhållande till Tysk-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;land:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bureau voor Duitse Zaken van de&lt;br&gt;Vereniging van Raden van Arbeid&lt;br&gt;(Arbetsrådens förbundsavdelning&lt;br&gt;för tyska frågor), Nijmegen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien utom Nordirland: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Department of Health and Social&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nordirland:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Security (Overseas Branch) (De-&lt;br&gt;partementet för hälsovård och&lt;br&gt;social trygghet (utanför Brittiska&lt;br&gt;öama)), UK-Newcastle upon Tyne&lt;br&gt;NE98 1YX&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Health and Social&lt;br&gt;Services for Northern Ireland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gibraltar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(Overseas Branch) (Departementet&lt;br&gt;för hälsovård och social trygghet&lt;br&gt;för Nordirland (utanför Brittiska&lt;br&gt;öama)), UK-Belfast BT4 3HH&lt;br&gt;Department of Health and Social&lt;br&gt;Security (Overseas Branch) (De-&lt;br&gt;partementet för hälsovård och&lt;br&gt;social trygghet (utanför Brittiska&lt;br&gt;öama)), UK-Newcastle upon Tyne&lt;br&gt;NE98 1YX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILLÄMPNINGSBESTÄMMELSER I BILATERALA KONVEN-&lt;br&gt;TIONER SOM FORTFARANDE GÄLLER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Tillämpningsförordningens artikel 4.5, 5, 53.3, 104, 105.2, 116, 121&lt;br&gt;och 122)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När bestämmelserna i denna bilaga avser konventionsbestämmelser&lt;br&gt;eller bestämmelser i förordning nr 3, 4 eller 36/63 (EEG) skall&lt;br&gt;dessa hänvisningar ersättas av hänvisningar till motsvarande be-&lt;br&gt;stämmelser i förordningen eller tillämpningsförordningen, såvida&lt;br&gt;bestämmelserna i dessa konventioner inte förblir gällande genom&lt;br&gt;att förtecknas i förordningens bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppsägningsklausulen i en konvention av vilken vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser förtecknas i denna bilaga skall förbli giltig för dessa bestäm-&lt;br&gt;melser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. BELGIEN — DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen den 23 november 1978 om ömsesidigt avstående&lt;br&gt;från återbetalning enligt förordningens artikel 36.3 (vårdförmåner vid&lt;br&gt;sjukdom och moderskap) och tillämpningsförordningens artikel 105.2&lt;br&gt;(kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. BELGIEN — TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Administrativa överenskommelsen nr 2 den 20 juli 1965 om&lt;br&gt;tillämpningen av tilläggsavtal nr 3 till den allmänna konventionen&lt;br&gt;den 7 december 1957 (betalning av pensioner för perioder innan&lt;br&gt;konventionen trädde i kraft).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 9.1 i avtalet den 20 juli 1965 om tillämpningen av Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska gemenskapens råds förordningar nr 3 och 4 om&lt;br&gt;social trygghet för migrerande arbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 6 oktober 1964 om återbetalning av vårdförmåner som&lt;br&gt;har utgetts till pensionärer som tidigare var gränsarbetare, med&lt;br&gt;tillämpning av artikel 14.3 i förordning nr 36/63/EEG och artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordning nr 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 29 januari 1969 om återbetalning av socialavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 4 december 1975 om avstående från återbetalning av&lt;br&gt;de förmåner som har utgetts till arbetslösa personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. BELGIEN - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Överenskommelsen den 22 december 1951 om tillämpningen av&lt;br&gt;artikel 23 i tilläggsavtalet den 17 januari 1948 (arbetare i gruvor&lt;br&gt;och liknande företag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den administrativa överenskommelsen den 21 december 1959 som&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kompletterar den administrativa överenskommelsen den&lt;br&gt;22 december 1951 som har träffats enligt artikel 23 i tilläggsav-&lt;br&gt;talet den 17 januari 1948 (arbetare i gruvor och liknande företag).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen den 8 juli 1964 om återbetalningen av vårdför-&lt;br&gt;måner som har utgetts till personer som tidigare var gränsarbetare,&lt;br&gt;med tillämpning av artikel 14.3 i förordningen nr 36/63/EEG och&lt;br&gt;artikel 73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förord-&lt;br&gt;ning nr 4.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Del I, II och III i avtalet den 5 juli 1967 om läkarundersökningar&lt;br&gt;och administrativa kontroller av gränsarbetare som är bosatta i&lt;br&gt;Belgien och arbetar i Frankrike.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;e)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 14 maj 1976 om avstående från återbetalning av kost-&lt;br&gt;naderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar,&lt;br&gt;som har träffats enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;f)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 3 oktober 1977 om tillämpningen av artikel 92 i för-&lt;br&gt;ordning EEG nr 1408/71 (återbetalning av socialavgifter).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 29 juni 1979 om ömsesidigt avstående från den ersätt-&lt;br&gt;ning som avses i förordningens artikel 70.3 (kostnaderna för&lt;br&gt;arbetslöshetsförmåner).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;h)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den administrativa överenskommelsen den 6 mars 1979 om för-&lt;br&gt;farandet vid tillämpningen av tilläggskonventionen den 12 oktober&lt;br&gt;1978 om social trygghet mellan Belgien and Frankrike såvitt gäller&lt;br&gt;dess bestämmelser om egenforetagare.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;4. BELGIEN — GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. BELGIEN - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 19 maj och den 28 juli 1981 om förordningens&lt;br&gt;artikel 36.3 och 70.3 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kost-&lt;br&gt;naderna för vårdförmåner och arbetslöshetsförmåner enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i förordningens avdelning III kapitel 1 och 6) och tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens artikel 105.2 (ömsesidigt avstående från återbetalning av&lt;br&gt;kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. BELGIEN - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 7, 8, 9, 10, 12, 13, 14, 15, 17, 18, 19, artikel 24 andra&lt;br&gt;och tredje styckena samt artikel 28.4 i den administrativa överens-&lt;br&gt;kommelsen den 20 oktober 1950, enligt ändringen i korrigering 1&lt;br&gt;den 10 april 1952, korrigering 2 den 9 december 1957 och korri-&lt;br&gt;gering 3 den 21 februari 1963.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 6, 7, 8 och 9 i avtalet den 21 februari 1963 i den utsträck-&lt;br&gt;ning de gäller tillämpningen av Europeiska ekonomiska gemen-&lt;br&gt;skapens råds förordningar 3 och 4 om social trygghet för migre-&lt;br&gt;rande arbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 12 januari 1974 om tillämpningen av tillämpningsför-&lt;br&gt;ordningens artikel 105.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 31 oktober 1979 om tillämpningsförordningens artikel&lt;br&gt;18.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. BELGIEN - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den administrativa överenskommelsen den 16 november 1959 om&lt;br&gt;tillämpningen av konventionen den 16 november 1959 enligt änd-&lt;br&gt;ringarna den 12 februari 1964 och den 10 februari 1966 utom&lt;br&gt;artikel 5—9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 24 juli 1964 om återbetalning av vårdförmåner som&lt;br&gt;utges till pensionärer som tidigare var gränsarbetare, vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av artikel 14.3 i förordningen nr 36/63/EEG och artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens förordning nr 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 28 januari 1961 om återbetalning av socialavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 1 augusti 1975 om avstående från den återbetalning&lt;br&gt;som avses i artikel 36.3 i rådets förordning EEG nr 1408/71 den&lt;br&gt;14 juni 1971 av utgifter för sjuk- och moderskapsförsäkrings&lt;br&gt;vårdförmåner till en arbetares familjemedlemmar som inte är&lt;br&gt;bosatta i samma land som arbetaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 16 april 1976 om avstående från återbetalning av&lt;br&gt;kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar&lt;br&gt;enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skriftväxlingen den 10 och 12 juli 1968 om förfaranden för att&lt;br&gt;bestämma den lagstiftning som gäller egenforetagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. BELGIEN - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 6, 9—15 och 17.4 i avtalet den 7 februari 1964 om&lt;br&gt;familjebidrag och bidrag vid barns födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 21 mars 1968 om uppbörd och återbetalning av social-&lt;br&gt;avgifter och den administrativa överenskommelsen den&lt;br&gt;25 november 1970 som träffats enligt det nämnda avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 24 december 1980 om sjukförsäkring (hälsovård).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 12 augusti 1982 om sjuk-, moderskaps- och invalidi-&lt;br&gt;tetsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. BELGIEN — STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Skriftväxlingen den 4 maj och 14 juni 1976 om tillämpningsföror-&lt;br&gt;dningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnader-&lt;br&gt;na för administrativa kontroller och läkarundersökningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Skriftväxlingen den 18 januari och 14 mars 1977 om förord-&lt;br&gt;ningens artikel 36.3 (uppgörelse om återbetalning av eller avstå-&lt;br&gt;ende från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som&lt;br&gt;utges enligt villkoren i förordningens avdelning III kapitel 1, i&lt;br&gt;dess lydelse efter skriftväxlingen den 4 maj och 23 juli 1982&lt;br&gt;(överenskommelse om återbetalning av utgifter enligt förord-&lt;br&gt;ningens artikel 22.1 a.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. DANMARK — TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 8—14 i överenskommelsen den 4 juni 1954 om tillämp-&lt;br&gt;ningen av konventionen den 14 augusti 1953.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 27 april 1979 om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;delvis ömsesidigt avstående från kostnaderna för den återbetal-&lt;br&gt;ning som avses i förordningens artikel 36.3 och 63.3 och&lt;br&gt;ömsesidigt avstående från den återbetalning som avses i för-&lt;br&gt;ordningens artikel 70.3 och i tillämpningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105.2 (delvis avstående från kostnader för återbetalning av&lt;br&gt;vårdförmåner för sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet&lt;br&gt;och arbetssjukdomar och avstående från kostnaderna för åter-&lt;br&gt;betalning av arbetslöshetsförmån samt administrativa kont-&lt;br&gt;roller och läkarundersökningar),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) tillämpningsförordningens artikel 93.6 (metod för bestämning&lt;br&gt;av det belopp som skall återbetalas för vårdförmåner för&lt;br&gt;sjukdom och moderskap).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. DANMARK — FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen den 29 juni 1979 och tilläggsöverenskommelsen den&lt;br&gt;10 juli 1980 om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36.3 och 63.3 (vårdförmåner för sjukdom, moderskap, olycksfall i&lt;br&gt;arbetet och arbetssjukdomar) och överenskommelsen den 29 juni 1979&lt;br&gt;om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70.3 &amp;nbsp;(arbetslöshetsförmåner) och tillämpningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105.2 (kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. DANMARK — GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. DANMARK — IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 22 december 1980 och den 11 februari 1981 om&lt;br&gt;ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdför-&lt;br&gt;måner som har utgetts enligt försäkring för sjukdom, moderskap och&lt;br&gt;olycksfall i arbetet samt arbetslöshetsförmåner och kostnaderna för&lt;br&gt;administrativa kontroller och läkarundersökningar (förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36.3, 63.3 och 70.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. DANMARK - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 12 november 1982 och 12 januari 1983 om förord-&lt;br&gt;ningens artikel 36.3 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostna-&lt;br&gt;derna för vårdförmåner för sjukdom och moderskap som utges enligt&lt;br&gt;förordningens avdelning III kapitel 1 utom förordningens artikel 22.1 c.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. DANMARK — LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 19 juni 1978 om ömsesidigt avstående från sådan återbetal-&lt;br&gt;ning som avses i förordningens artikel 36.3, 63.3 och 70.3 och tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel 105.2 (kostnaderna för vårdförmåner vid&lt;br&gt;sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, kostna-&lt;br&gt;derna för arbetslöshetsförmåner och kostnaderna för administrativa&lt;br&gt;kontroller och läkarundersökningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. DANMARK — NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 30 mars och 25 april 1979 om förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36.3 och 63.3 (delvis ömsesidigt avstående från återbetalning av kostna-&lt;br&gt;derna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet&lt;br&gt;och arbetssjukdomar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. DANMARK - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 30 mars och 19 april 1977 om förordningens artik-&lt;br&gt;lar 36.3, 63.3 och 70.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2 om&lt;br&gt;avstående från återbetalningen av kostnaderna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;vårdförmåner som utges enligt villkoren i förordningens avdelning&lt;br&gt;III kapitel 1 eller 4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förmåner som utges enligt förordningens artikel 69, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i&lt;br&gt;tillämpningsförordningens artikel 105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. TYSKLAND - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 2—4 och 22—28 i den administrativa överenskommelsen&lt;br&gt;nr 2 den 31 januari 1952 om tillämpningen av den allmänna kon-&lt;br&gt;ventionen den 10 juli 1950.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 1 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74.5 i förordning nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som har&lt;br&gt;utgetts till familjemedlemmar till försäkrade personer).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 14 oktober 1977 om avstående från den återbetalning&lt;br&gt;som avses i förordningens artikel 70.3 (kostnaderna för ar-&lt;br&gt;betslöshetsförmåner) .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 26 maj 1981 om förordningens artikel 36.3 (ömse-&lt;br&gt;sidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdför-&lt;br&gt;måner vid sjukdom som utges enligt förordningens artikel 32 till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pensionärer som tidigare var gränsarbetare, till deras familjemed-&lt;br&gt;lemmar eller till deras efterlevande).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 26 maj 1981 om tillämpningen av förordningens ar-&lt;br&gt;tikel 92 (uppbörd och återfående av socialavgifter).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 26 maj 1981 om tillämpningen av tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 105.2 (ömsesidigt avstående från återbetalning av&lt;br&gt;kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersök-&lt;br&gt;ningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. TYSKLAND — GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 1 och 3—6 i den administrativa överenskommelsen den 19&lt;br&gt;oktober 1962 och den andra administrativa överenskommelsen den&lt;br&gt;23 oktober 1972 om konventionen om arbetslöshetsförsäkring den&lt;br&gt;31 maj 1961.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 11 maj 1981 om återbetalningen av familjebidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 11 mars 1982 om återbetalningen av kostnaderna för&lt;br&gt;vårdförmåner vid sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. TYSKLAND - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 20 mars 1981 om förordningens artikel 36.3, 63.3 och 70.3&lt;br&gt;(ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för förmåner&lt;br&gt;vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar och&lt;br&gt;av arbetslöshetsförmåner) samt tillämpningsförordningens artikel 105.2&lt;br&gt;(ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för administra-&lt;br&gt;tiva kontroller och läkarundersökningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. TYSKLAND - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 14, 17.1, 18, 35, 38.1, 39, 42, 45.1 och 46 i den adminis-&lt;br&gt;trativa överenskommelsen den 6 december 1953 om tillämpningen&lt;br&gt;av konventionen den 5 maj 1953 (utbetalning av pensioner).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 1 och 2 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av&lt;br&gt;artiklarna 73.4 och 74.5 i förordning nr 4 (återbetalning av vård-&lt;br&gt;förmåner som utges till familjemedlemmar till försäkrade per-&lt;br&gt;soner).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 5 november 1968 om de behöriga tyska institutioner-&lt;br&gt;nas återbetalning av utgifter vid utgivandet av vårdförmåner i&lt;br&gt;Italien genom italienska sjukförsäkringsinstitutioner till familje-&lt;br&gt;medlemmar till italienska arbetare som är försäkrade i För-&lt;br&gt;bundsrepubliken Tyskland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. TYSKLAND — LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 1 och 2 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av&lt;br&gt;artiklarna 73.4 och 74.5 i förordningen nr 4 (återbetalning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;vårdförmåner som har utgetts till familjemedlemmar till försäkrade&lt;br&gt;personer).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 9 december 1969 om avstående från sådan återbetal-&lt;br&gt;ning, som avses i artikel 14.2 i förordning nr 36/63/EEG, av&lt;br&gt;utgifter som har uppkommit vid utgivande av vårdförmåner vid&lt;br&gt;sjukdom till en pensionär, som antingen är en tidigare gräns-&lt;br&gt;arbetare eller efterlevande till en gränsarbetare, samt till medlem-&lt;br&gt;mar av hans familj.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 14 oktober 1975 om avstående från återbetalning av&lt;br&gt;kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar&lt;br&gt;som har träffats enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 14 oktober 1975 om uppbörd och återfående av social-&lt;br&gt;avgifter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;e)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 20 juli 1978 om ömsesidigt avstående från den åter-&lt;br&gt;betalning som avses i förordningens artikel 63.3 (ömsesidigt avstå-&lt;br&gt;ende från kostnaderna för vårdförmåner för olycksfall i arbetet&lt;br&gt;och arbetssjukdomar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. TYSKLAND - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9, 10.2—5, 17, 18, 19 och 21 i den administrativa öve-&lt;br&gt;renskommelsen nr 1 den 18 juni 1954 om konventionen den 29&lt;br&gt;mars 1951 (sjukförsäkring och utgivande av pensioner).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 27 maj 1964 om avstående från återbetalningen av&lt;br&gt;utgifter som har uppkommit för läkarundersökningar och administ-&lt;br&gt;rativa kontroller vid försäkring för invaliditet, ålderdom och efter-&lt;br&gt;levande (pensionsförsäkring).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1—4 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel&lt;br&gt;73.4, 74.5 och 75.3 i förordning nr 4 (återbetalning av vårdför-&lt;br&gt;måner som utges till familjemedlemmar till försäkrade personer).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 21 januari 1969 om återbetalning av socialavgifter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;e)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 3 september 1969 om avstående från den återbetal-&lt;br&gt;ning, som avses i artikel 14.2 i förordning nr 36/63/EEG, av&lt;br&gt;utgifter som har uppkommit vid utgivandet av vårdförmåner vid&lt;br&gt;sjukdom till en pensionär, som antingen är en tidigare gränsar-&lt;br&gt;betare eller efterlevande till en gränsarbetare, samt till medlemmar&lt;br&gt;av hans familj.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;f)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 22 juli 1976 om avstående från återbetalning av ar-&lt;br&gt;betslöshetsförmåner.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;g)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 11 oktober 1979 om tillämpningen av förordningens&lt;br&gt;artikel 92 (det minsta belopp som har fastställts för återbetalning&lt;br&gt;av socialavgifter).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;h)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 15 februari 1982 om tillämpningen av förordningens&lt;br&gt;artikel 20 för familjemedlemmar till gränsarbetare.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;24. TYSKLAND — STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8, 9, 25—27 och 29—32 i överenskommelsen den 10&lt;br&gt;december 1964 om tillämpningen av avtalet den 20 april 1960.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 29 april 1977 om avstående från återbetalningen av&lt;br&gt;kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall&lt;br&gt;i arbetet och arbetssjukdomar, kostnader för arbetslöshetsförmåner&lt;br&gt;och kostnader för administrativa kontroller och läkarundersök-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;25. FRANKRIKE — GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. FRANKRIKE — IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 30 juli och 26 september 1980 om ömsesidigt avstå-&lt;br&gt;ende från återbetalning av kostnaderna for vårdförmåner som har utgetts&lt;br&gt;enligt försäkring för sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och ar-&lt;br&gt;betssjukdomar och arbetslöshetsförmåner och kostnaderna for administ-&lt;br&gt;rativa kontroller och läkarundersökningar (förordningens artikel 36.3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63.3 och 70.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. FRANKRIKE - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2—4 i den administrativa överenskommelsen den 12 april 1950&lt;br&gt;om tillämpningen av den allmänna konventionen den 31 mars 1948&lt;br&gt;(höjning av franska pensioner för olycksfall i arbetet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. FRANKRIKE — LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 24 februari 1969 som har träffats enligt artikel 51 i&lt;br&gt;förordning nr 3 och den administrativa överenskommelsen av&lt;br&gt;samma datum som har träffats enligt nämnda avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 2 juli 1976 om avstående från den återbetalning, som&lt;br&gt;avses i artikel 36.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den&lt;br&gt;14 juni 1971, av kostnaderna för vårdförmåner vid sjuk- eller&lt;br&gt;moderskapsförsäkring som utges till en arbetares familjemedlem-&lt;br&gt;mar som inte är bosatta inom samma land som arbetaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 2 juli 1976 om avstående från den återbetalning, som&lt;br&gt;avses i artikel 36.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den&lt;br&gt;14 juni 1971, av kostnaderna för vårdförmåner vid sjuk- eller&lt;br&gt;moderskapsförsäkring som utges till tidigare gränsarbetare, med-&lt;br&gt;lemmar av deras familjer eller deras efterlevande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 2 juli 1976 om avstående från återbetalning av kostna-&lt;br&gt;derna för administrativa kontroller och läkarundersökningar som&lt;br&gt;avses i artikel 105.2 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den&lt;br&gt;21 mars 1972.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29. FRANKRIKE - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 5 maj och 21 juni 1960 om artikel 23.5 i&lt;br&gt;förordning nr 3 (avstående från återbetalning av vårdförmåner som&lt;br&gt;utges till familjemedlemmar till försäkrade personer och till pen-&lt;br&gt;sionärer och deras familjemedlemmar).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 28 april 1977 om avstående från återbetalning av&lt;br&gt;utgifter för den läkarvård som ges till pensionssökande och deras&lt;br&gt;familjemedlemmar och till familjemedlemmar till pensionärer&lt;br&gt;inom förordningens ram.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet den 28 april 1977 om avstående från återbetalning av&lt;br&gt;kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar&lt;br&gt;som avses i tillämpningsförordningens artikel 105.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30. FRANKRIKE — STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 25 mars och 28 april 1977 om förordningens&lt;br&gt;artikel 36.3 och 63.3 (överenskommelse om återbetalning eller&lt;br&gt;avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som&lt;br&gt;utges enligt förordningens avdelning III kapitel 1 eller 4).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 25 september 1980 och den 27 januari 1981&lt;br&gt;om förordningens artikel 36.3 (ömsesidigt avstående under en inte&lt;br&gt;specificerad period från återbetalning av vårdförmåner som utges&lt;br&gt;enligt förordningens artikel 28, 28 a och 29.1 a).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 25 mars och 28 april 1977 om tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kost-&lt;br&gt;naderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;31. GREKLAND - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. GREKLAND - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33. GREKLAND - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. GREKLAND — NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. GREKLAND — STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36. IRLAND — ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37. IRLAND — LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 26 september 1975 och den 5 augusti 1976 om&lt;br&gt;förordningens artiklar 36.3 och 63.3 och tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdför-&lt;br&gt;måner som utges enligt förordningens avdelning III kapitel 1 eller 4,&lt;br&gt;och de kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar&lt;br&gt;som avses i tillämpningsförordningens artikel 105).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38. IRLAND - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 28 juli och den 10 oktober 1978 om förordningens&lt;br&gt;artikel 36.3 och 63.3 (delvis ömsesidigt avstående från återbetalningen&lt;br&gt;av kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i&lt;br&gt;arbetet och arbetssjukdomar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39. IRLAND - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 9 juli 1975 om förordningens artikel 36.3 och 63.3&lt;br&gt;(överenskommelse om återbetalning eller avstående från återbetalning av&lt;br&gt;kostnaderna för vårdförmåner som utges enligt i förordningens avdel-&lt;br&gt;ning III kapitel 1 eller 4) och tillämpningsförordningens artikel 105.2&lt;br&gt;(avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kont-&lt;br&gt;roller och läkarundersökningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40. ITALIEN — LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.5 och 6 i den administrativa överenskommelsen den 19 januari&lt;br&gt;1955 om tillämpningsbestämmelsema i den allmänna konventionen om&lt;br&gt;social trygghet (sjukförsäkring för jordbruksarbetare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41. ITALIEN — NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 9 tredje stycket och artikel 11 tredje stycket i den admi-&lt;br&gt;nistrativa överenskommelsen den 11 februari 1955 om tillämp-&lt;br&gt;ningen av den allmänna konventionen den 28 oktober 1952 (sjuk-&lt;br&gt;försäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel 75.3 i för-&lt;br&gt;ordning nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som utges till pen-&lt;br&gt;sionärer och deras familjemedlemmar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42. ITALIEN - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43. LUXEMBURG — NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 1 november 1976 om avstående från återbetalning av&lt;br&gt;kostnaderna for administrativa kontroller och läkarundersökningar&lt;br&gt;som har träffats enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet den 3 februari 1977 om avstående från återbetalning av&lt;br&gt;kostnaderna för vårdförmåner vid sjuk- eller moderskapsförsäkring&lt;br&gt;som utges enligt artikel 19.2, 26, 28 och 29.1 i rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44. LUXEMBURG — STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skriftväxlingen den 28 november och 18 december 1975 om för-&lt;br&gt;ordningens artikel 70.3 (avstående från återbetalning av förmåner&lt;br&gt;som utges enligt förordningens artikel 69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skriftväxlingen den 18 december 1975 och den 20 januari 1976&lt;br&gt;om förordningens artiklar 36.3 och 63.3 och tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnaderna&lt;br&gt;för vårdförmåner som utges enligt villkoren i förordningens avdel-&lt;br&gt;ning III kapitel 1 eller 4, och även av kostnaderna för de administ-&lt;br&gt;rativa kontroller och läkarundersökningar som avses i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel 105).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45. NEDERLÄNDERNA — STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 3 andra meningen i den administrativa överenskommelsen&lt;br&gt;den 12 juni 1956 om tillämpningen av konventionen den&lt;br&gt;11 augusti 1954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skriftväxlingen den 8 och 28 januari 1976 om förordningens&lt;br&gt;artikel 70.3 (avstående från återbetalning av vårdförmåner som&lt;br&gt;utges enligt förordningen av artikel 69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skriftväxlingen den 24 februari och den 5 mars 1976 om förord-&lt;br&gt;ningens artiklar 36.3 och 63.3 (avstående från återbetalning av&lt;br&gt;vårdförmåner som utges enligt förordningens avdelning III kapitel&lt;br&gt;1 eller 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRFARANDE VID BETALNING AV FÖRMÅNER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten for Spanien&lt;br&gt;och Portugal.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BANKER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien&lt;br&gt;och Portugal.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UTGIVANDE AV FAMIJEFÖRMÅNER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien&lt;br&gt;och Portugal.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BERÄKNING AV DEN GENOMSNITTLIGA ÅRSKOSTNADEN&lt;br&gt;FÖR VÅRDFÖRMÅNER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Tillämpningsförordningens artikel 4.9, 94.3 a och 95.3 a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genom-&lt;br&gt;snittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas&lt;br&gt;genom beaktande av de system som regleras i lagen om offentlig hälso-&lt;br&gt;vård, sjukhuslagen och, vad gäller rehabiliteringskostnader, lagen om&lt;br&gt;socialtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande institutioner skall beaktas vid beräkningen av den genomsnitt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liga årskostnaden av vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;94.3 a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ortskrankenkassen (de lokala&lt;br&gt;sj ukförsäkringskassoma)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Betriebskrankenkassen (före-&lt;br&gt;tagens sjukförsäkringskassor)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Innungskrankenkassen (Yr-&lt;br&gt;kesföreningarnas&lt;br&gt;sjukförsäkringskassor)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bundesknappschaft (För-&lt;br&gt;bundförsäkringsskassan för&lt;br&gt;gruvarbetare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Seekasse (Sjömännens för-&lt;br&gt;säkringskassa)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersatzkassen för Arbeiter&lt;br&gt;(Ersättningskassoma för&lt;br&gt;arbetare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersatzkassen för Angestellte&lt;br&gt;(Ersättningskassoma för&lt;br&gt;tjänstemän)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Landwirtschaftliche Kran-&lt;br&gt;kenkassen (Sjukförsäk-rings-&lt;br&gt;kassoma för jordbrukare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beroende på vilken kassa som har&lt;br&gt;utgett förmånerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;95.3 a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ortskrankenkassen (de Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;lokala sjukförsäkrings- Bilaga 4.1&lt;br&gt;kassorna)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bundesknappschaft (För-&lt;br&gt;bundsförsäkringskassan för&lt;br&gt;gruvarbetare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beroende på vilken kassa som har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgett förmånerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genom-&lt;br&gt;snittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna system för social trygghet som tillämpas av 'Iöpv/xa&lt;br&gt;Koipwwwp AatpaXiacwi’ (IKA) (Socialförsäkringsinstitutet) skall beaktas&lt;br&gt;vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas&lt;br&gt;genom beaktande av de vårdförmåner (hälsovårdstjänster) som utges av&lt;br&gt;de hälsonämnder som avses i bilaga 2 enligt bestämmelserna i hälso-&lt;br&gt;vårdslagarna från 1947—1970.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas&lt;br&gt;genom beaktande av de förmåner som utges av Italiens nationella hälso-&lt;br&gt;vårds tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukförsäkringskassor som är underställda socialförsäkringslagen skall&lt;br&gt;beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdför-&lt;br&gt;måner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genom-&lt;br&gt;snittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En minskning skall dock göras för 1. Invalidförsäkring (arbeid-&lt;br&gt;att beakta verkan av: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;songeschiktheidsverzekering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;WAO)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Försäkring mot särskilda&lt;br&gt;sjukdomskostnader (verze-&lt;br&gt;kering tegen bijzondere&lt;br&gt;ziektekosten, AWBZ)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas&lt;br&gt;genom beaktande av de förmåner som utges av Storbritanniens natio-&lt;br&gt;nella hälsovårdstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INSTITUTIONER OCH ORGAN SOM HAR UTSETTS AV DE&lt;br&gt;BEHÖRIGA MYNDIGHETERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Tillämpningsförordningens artikel 4.10)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid tillämpning av förord-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningens artikel 14 och till-&lt;br&gt;lämpnings förordningens&lt;br&gt;artikel 11.1 a, 11.2, 12a, 13&lt;br&gt;och 14:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Office national de sécurité sociale,&lt;br&gt;Bruxelles - Rijksdienst voor maat-&lt;br&gt;schappelijke zekerheid, Brussel&lt;br&gt;(Centralkontoret för social trygg-&lt;br&gt;het, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 14b. 1 och&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 11:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de secours et de prévoy-&lt;br&gt;ance en faveur des marins navigu-&lt;br&gt;ant sous pavillon beige - Hulp- en&lt;br&gt;voorzorgskas voor zeevarenden&lt;br&gt;onder Belgische vlag (Hjälp- och&lt;br&gt;väl färdskassan för sjömän som&lt;br&gt;seglar under belgisk flagg), Ant-&lt;br&gt;werpen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 14a och&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 11a. 1 a och 12a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurances&lt;br&gt;sociales pour travailleurs indépen-&lt;br&gt;dants, Bruxelles - Rijksinstituut&lt;br&gt;voor de sociale verzekeringen der&lt;br&gt;zelfstandigen, Brussel (Centralins-&lt;br&gt;titutet för social-försäkring för&lt;br&gt;egenforetagare, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 17 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 11.1 b:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministére de la prévoyance&lt;br&gt;sociale, secretariat general, ser-&lt;br&gt;vice des relations intemationales,&lt;br&gt;Bruxelles - Ministerie van Sociale&lt;br&gt;Voorzorg, Secretariaat-Generaal,&lt;br&gt;Dienst Internationale Betrekking-&lt;br&gt;en, Brussel (Ministeriet för social&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;trygghet, Generalsekretariatet, Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;avdelningen för internationella Bilaga 4.1&lt;br&gt;förbindelser, Bryssel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 11a. 1 b:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ministére des classes moyennes -&lt;br&gt;Administration des affaires&lt;br&gt;sociales, Bruxelles - Ministerie&lt;br&gt;van Middenstand, Administratie&lt;br&gt;Sociale Zaken, Brussel (Ministe-&lt;br&gt;riet för småföretag och handel -&lt;br&gt;sociala ärenden, Bryssel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;5. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;80.2, 81, 82.2, 85.2 och 88:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a) Som allmän regel:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Office national de 1’emploi,&lt;br&gt;Bruxelles - Rijksdienst voor ar-&lt;br&gt;beidsvoorziening, Brussel (Cent-&lt;br&gt;ralkontoret för arbetsmarknads-&lt;br&gt;frågor, Bryssel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b) För sjömän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Pools des marins de la marine&lt;br&gt;marchande - Pool van de zeelie-&lt;br&gt;den ter koopvaardij (Handels-&lt;br&gt;flottans pool), Antwerpen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;6. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Sjukdom, moderskap och&lt;br&gt;olycksfall i arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Arbetssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i)Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurance mala-&lt;br&gt;die-invalidité, Bruxelles - Rijks-&lt;br&gt;dienst voor ziekteen invaliditeits-&lt;br&gt;verzekering, Brussel (Centralinsti-&lt;br&gt;tutet for sjuk- och invalidförsäk-&lt;br&gt;ring, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonds des maladies professio-&lt;br&gt;nelles, Bruxelles - Fonds voor&lt;br&gt;beroepsziekten, Brussel (Kassan&lt;br&gt;för arbetssjukdomar, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Office national de 1’emploi,&lt;br&gt;Bruxelles Rijksdienst voor ar-&lt;br&gt;beidsvoorziening, Brussel&lt;br&gt;(Centralkontoret för arbetsmark-&lt;br&gt;nadsfrågor, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pools des marins de la marine&lt;br&gt;marchande - Pool van de zee-&lt;br&gt;lieden ter koopvaardij (Handels-&lt;br&gt;flottans pool), Antwerpen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) (Denna punkt har upp-&lt;br&gt;hävts genom förordning&lt;br&gt;EEG nr 3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113.2: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institut national d’assurance mala-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;die-invalidité, Bruxelles - Rijks-&lt;br&gt;dienst voor ziekte- en invaliditeits-&lt;br&gt;verzekering, Brussel (Centralinsti-&lt;br&gt;tutet för sjuk- och invalidförsäk-&lt;br&gt;ring, Bryssel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. DANMARK UTOM GRÖNLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1, lla.l, 12a, 13.2-3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1—3 och 113.2: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsen), Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpning av för-&lt;br&gt;ordningens artikel 14.1 b,&lt;br&gt;14a. 1 b och 14b. 1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14b.2: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsen), Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid tillämpning av för-&lt;br&gt;ordningens artikel 17: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsen), Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38.1, 70.1 och 82.2:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Socialnämnden i den kommun i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilken förmånstagaren är bosatt. I&lt;br&gt;Köpenhamns, Odenses, Aalborgs&lt;br&gt;och Arhus’ kommuner: Magistra-&lt;br&gt;ten (kommunförvaltningen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80.2, 81 och 85.2:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsdirektoratet), Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Återbetalningar enligt&lt;br&gt;förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36, 63 och 75.2: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsen), Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2—4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Återbetalningar enligt&lt;br&gt;förordningens artikel&lt;br&gt;70.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;110:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Förmåner enligt för-&lt;br&gt;ordningens avdelning&lt;br&gt;III kapitel 1—5, 7 och&lt;br&gt;8:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Förmåner enligt för-&lt;br&gt;ordningens avdelning&lt;br&gt;III kapitel 6:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-&lt;br&gt;nadsdirektoratet), Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sikringsstyrelsen (Försäkrings-&lt;br&gt;styrelsen), Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-&lt;br&gt;nadsdirektoratet), Kobenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. GRÖNLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Denna punkt har upphävts&lt;br&gt;genom förordning EEG nr&lt;br&gt;1661/85.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 6.1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Beroende på det slag av&lt;br&gt;verksamhet som senast&lt;br&gt;har utövats:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Då det är omöjligt att&lt;br&gt;fastställa den senaste&lt;br&gt;verksamhetens slag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i förhållande till de olika&lt;br&gt;medlemsstaterna i bilaga 2 för-&lt;br&gt;tecknade pensionsförsäkrings-&lt;br&gt;institutionema för arbetare och&lt;br&gt;tjänstemän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i förhållande till de olika&lt;br&gt;medlemsstaterna i bilaga 2 för-&lt;br&gt;tecknade pensionsförsäkringsinsti-&lt;br&gt;tutionema för arbetare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Personer som enligt&lt;br&gt;nederländsk lagstiftning&lt;br&gt;har varit försäkrade i&lt;br&gt;systemet för allmän&lt;br&gt;ålderspensionsförsäkring&lt;br&gt;(Algemene Ouderdoms-&lt;br&gt;wet) medan de bedrev en&lt;br&gt;verksamhet som inte har&lt;br&gt;omfattats av obligatorisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkring enligt tysk&lt;br&gt;lagstiftning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpning av:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 a och 14b. 1 och vid&lt;br&gt;överenskommelser enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 17 i&lt;br&gt;samband med tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;11:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 a och 14b.2 och vid&lt;br&gt;överenskommelser enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 17 i&lt;br&gt;samband med tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;11a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 b, 14.3, 14a.2—4&lt;br&gt;och 14c. 1 a och vid&lt;br&gt;överenskommelser enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 17 i&lt;br&gt;samband med tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;12a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) En person som är&lt;br&gt;försäkrad med sjuk-&lt;br&gt;försäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;Bundesversicherungsanstalt fur Bilaga 4.1&lt;br&gt;Angestellte (Förbundsförsäkrings-&lt;br&gt;anstalten för tjänstemän), Berlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den institution, hos vilken han är&lt;br&gt;försäkrad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) En person som inte är&lt;br&gt;försäkrad med sjuk-&lt;br&gt;försäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesversicherungsanstalt fur&lt;br&gt;Angestellte (Förbundsförsäkrings-&lt;br&gt;anstalten för tjänstemän), Berlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 14.1 b, 14a. 1&lt;br&gt;b och 14b. 1 (i samband med&lt;br&gt;artikel 14.1 b) samt 14b.2 (i&lt;br&gt;samband med artikel 14a. 1 b&lt;br&gt;och artikel 17):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesverband der Ortskranken-&lt;br&gt;kassen (Förbundsföreningen för&lt;br&gt;lokala sjukkassor), Bonn 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vid tillämpningen av:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 13.2—3 och&lt;br&gt;14.1—3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 13.4 och 14.4:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;80.2, 81 och 82.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;85.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allgemeine Ortskrankenkasse&lt;br&gt;Bonn (den lokala allmänna sjuk-&lt;br&gt;försäkringskassan Bonn), Bonn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allgemeine Ortskrankenkasse&lt;br&gt;Bonn (den lokala allmänna sjuk-&lt;br&gt;försäkringskassan Bonn), Bonn,&lt;br&gt;utom då han är försäkrad hos en&lt;br&gt;ersättningskassa (Ersatzkasse)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Arbeitsamt (Arbetsmarknads-&lt;br&gt;kontor) inom den tyska region i&lt;br&gt;vilken arbetaren senast var bosatt&lt;br&gt;eller vistades eller, om arbetaren&lt;br&gt;varken var bosatt eller vistades i&lt;br&gt;Tyskland under anställningen där,&lt;br&gt;det Arbeitsamt i den tyska region&lt;br&gt;inom vilken arbetaren senast var&lt;br&gt;anställd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Arbeitsamt (Arbetsmarknads-&lt;br&gt;kontor) inom den tyska region i&lt;br&gt;vilken arbetaren senast var an-&lt;br&gt;ställd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;91.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Familjebidrag som har&lt;br&gt;utgetts till en person för&lt;br&gt;ett bam som mist en eller&lt;br&gt;båda föräldrarna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Pensionstillägg för bam&lt;br&gt;som har utgetts enligt ett&lt;br&gt;obligatoriskt pensions-&lt;br&gt;försäkringssystem:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbeitsamt (Arbetsmarknads-&lt;br&gt;kontoret), Numberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De pensionsförsäkringsinstitu-&lt;br&gt;tioner för arbetare, tjänstemän&lt;br&gt;och gruvarbetare som förtecknas&lt;br&gt;som behöriga institutioner i bilaga&lt;br&gt;2 punkt C. 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Vid tillämpning av:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 36 och 63&lt;br&gt;och tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Förordningens artikel 75&lt;br&gt;och tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;113.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Återbetalning av vårdför-&lt;br&gt;måner som felaktigt har&lt;br&gt;utgetts till arbetare mot&lt;br&gt;uppvisande av de intyg&lt;br&gt;som föreskrivs i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;20.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesverband der Ortskranken-&lt;br&gt;kassen (Förbundsföreningen för&lt;br&gt;lokala sjukkassor), Bonn 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som avses i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens bilaga 3 punkt&lt;br&gt;C.2 b. Hauptverband der gewer-&lt;br&gt;blichen Berufsgenossenschaften&lt;br&gt;(Centralförbundet för yrkesföre-&lt;br&gt;ningar inom inudstrin), Bonn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesanstalt fur Arbeit (För-&lt;br&gt;bundsanstalten för arbete), Num-&lt;br&gt;berg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesverband der Ortskranken-&lt;br&gt;kassen (Förbundsföreningen för&lt;br&gt;lokala sjukkassor), Bonn 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den kompensationsfond&lt;br&gt;som avses i förordningens bilaga&lt;br&gt;4 punkt C.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Återbetalning av vårdför-&lt;br&gt;måner som felaktigt har&lt;br&gt;utgetts mot uppvisande av&lt;br&gt;de intyg som föreskrivs i&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 62.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) I de fall då den be-&lt;br&gt;höriga institutionen&lt;br&gt;skulle ha varit en&lt;br&gt;sjukförsäkringsinstitut&lt;br&gt;ion om personen&lt;br&gt;ifråga hade haft rätt&lt;br&gt;till förmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesverband der Ortskranken-&lt;br&gt;kassen (Förbundsföreningen för&lt;br&gt;lokala sjukkassor), Bonn 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den kompensationsfond&lt;br&gt;som avses i förordningens bilaga&lt;br&gt;4 punkt C.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) I andra fall: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hauptverband der gewerblichen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berufsgenossenschaften (Förenade&lt;br&gt;yrkes- och handelsföreningarna),&lt;br&gt;Bonn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Vid tillämpning av förord-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningens artikel 14d.2: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den institution till vilken pen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sionsavgifter betalas eller, om&lt;br&gt;ansökan görs tillsammans med&lt;br&gt;eller efter pensionsansökan, den&lt;br&gt;institution som bereder ansökan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;6.1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;11.1a och 12a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Moderlandet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) System för lantarbeta-&lt;br&gt;re:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;System för gruv-&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i v) System för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Utomeuropeiska departe-&lt;br&gt;ment:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) För sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direction régionale de la sécurité&lt;br&gt;sociale (Regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse primaire d’assurance mala-&lt;br&gt;die (Lokala sjukförsäkringskassan)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de mutualité sociale agri-&lt;br&gt;cole (Socialförsäkringskassan för&lt;br&gt;jordbruket)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Société de secours miniére (Före-&lt;br&gt;ningen för hjälp till gruvarbetare)&lt;br&gt;Section Caisse de retraite des&lt;br&gt;marins du quartier des affaires&lt;br&gt;maritimes (Pensionskassan för&lt;br&gt;sjömän, sektion inom kontoret för&lt;br&gt;sjöfartsfrågor)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse générale de sécurité sociale&lt;br&gt;(Allmänna kassan för social trygg-&lt;br&gt;het)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section Caisse de retraite des&lt;br&gt;marins du quartier des affaires&lt;br&gt;maritimes (Pensionskassan för&lt;br&gt;sjömän, sektion inom kontoret för&lt;br&gt;sjöfartsfrågor)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;lla.l och 12a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 och 3 och 14.3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisses mutuelles régionales&lt;br&gt;(Regionala ömsesidiga kassorna)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse primaire d’assurance mala-&lt;br&gt;die de la region parisienne&lt;br&gt;(Lokala sjukförsäkringskassan för&lt;br&gt;Paris-regionen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 17 i samband&lt;br&gt;med artikel 14.1 och 14a. 1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Andra system än system&lt;br&gt;för jordbrukare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) System för jordbrukare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;80, 81, 82.2 och 85.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direction régionale des affaires&lt;br&gt;sanitaires et sociales (Regionala&lt;br&gt;direktoratet för hälsovård och&lt;br&gt;social trygghet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministére de 1’agriculture (Jord-&lt;br&gt;bruksministeriet), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direction départementale du&lt;br&gt;travail et de la main-d’oeuvre&lt;br&gt;(Departementala arbetsmarknads-&lt;br&gt;och arbetskraftsdirektoratet) på&lt;br&gt;den ort där den anställning för&lt;br&gt;vilken intyget har begärts innehas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala kontoret av Agence&lt;br&gt;nationale pour 1’emploi (Central-&lt;br&gt;kontoret för arbetsmarknads-&lt;br&gt;frågor)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadshuset på familjemedlem-&lt;br&gt;marnas bosättningsort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;84:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Total arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Partiell arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Association pour 1’emploi dans&lt;br&gt;1’industrie et le commerce&lt;br&gt;(Assedic) (Föreningen för syssel-&lt;br&gt;sättning inom industri och handel)&lt;br&gt;på personens bosättningsort&lt;br&gt;Direction départementale du&lt;br&gt;travail et de la main-d’oeuvre&lt;br&gt;(Departementala arbetsmarknads-&lt;br&gt;och arbetskraftsdirektoratet) på&lt;br&gt;den ort där personen är anställd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;(Denna punkt har ändrats&lt;br&gt;genom förordning EEG nr&lt;br&gt;3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 36, 63 och 75&lt;br&gt;och tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;113.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centre de sécurité sociale des&lt;br&gt;travailleurs migrants (Centrum för&lt;br&gt;social trygghet för migrerande&lt;br&gt;arbetare), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Association pour 1’emploi dans&lt;br&gt;1’industrie et le commerce&lt;br&gt;(Assedic) (Föreningen för syssel-&lt;br&gt;sättning inom industri och handel)&lt;br&gt;Centre de sécurité sociale des&lt;br&gt;travailleurs migrants (Centrum för&lt;br&gt;social trygghet för migrerande&lt;br&gt;arbetare), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 14.1 och&lt;br&gt;14b. 1 samtidigt med tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 14.2 b i och&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 12a. 1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Iöpu/xa Koipwpikwp Aa&amp;lt;paX/acwp&lt;br&gt;(IKA), Aörjra (Socialförsäkrings-&lt;br&gt;institutet, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NauriKO A-Tro/iaxiKÖ Ta/x£io&lt;br&gt;(NAT), IIcipaid&amp;lt;; (Sjömännens&lt;br&gt;pensionskassa, Pireus)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Iöpv/xa Koipwwkwp A(T&amp;lt;^aXi'ff£wp&lt;br&gt;(IKA), AQ-qva (Socialförsäkrings-&lt;br&gt;institutet, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 14a. 1 och&lt;br&gt;14b. 2 i samband med&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 11a. 1 a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Iöpuga KotpajWKwp Aa^aXiacup&lt;br&gt;(IKA), A0r)i&amp;gt;a (Socialförsäkrings-&lt;br&gt;institutet, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 14d.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2—3 och 14.1—2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80.2 och 85.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;81:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102.2 och 110:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Familjebidrag, arbets-&lt;br&gt;löshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Förmåner för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Andra förmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;82.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NauTiKÖ Aropax^å Ta/rcfo&lt;br&gt;(NAT), Htipatåt; (Sjömännens&lt;br&gt;pensionskassa, Pireus)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Iöpu/xa Kotpwnicwp Aa&amp;lt;paXiacuv&lt;br&gt;(IKA), A9rp&amp;gt;a (Socialförsäkrings-&lt;br&gt;institutet, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NauTiKÖ AiropaxtKÖ Tapcio&lt;br&gt;(NAT), Ilcipaidi; (Sjömännens&lt;br&gt;pensionskassa, Pireus)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Idpvpa KoiPWPiKcvi' Aa&amp;lt;paXiffCui&amp;gt;&lt;br&gt;(IKA), AOfjva (Socialförsäkrings-&lt;br&gt;institutet, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Opyavtapåq ÄTraaxoX-qacwQ&lt;br&gt;Epyanicov AvmpiKOV (OAEA),&lt;br&gt;A0r)va (Arbetsförmedlingen,&lt;br&gt;Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'löpvpa K.oifUPiKwf Aa&amp;lt;paXiacuv&lt;br&gt;(IKA), A6f]va (Socialförsäkrings-&lt;br&gt;institutet, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Opyamopåq AiraoxoXriacwq&lt;br&gt;Epyariov Av va pt. ko v (OAEA),&lt;br&gt;AOrjva (Arbetsförmedlingen,&lt;br&gt;Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NcrvTiKÖ AiropaxiKÖ Tapcio&lt;br&gt;(NAT), Tlcipaiåt; (Sjömännens&lt;br&gt;pensionskassa, Pireus)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Töpv^a KoiPwwKwr AotpaXioc&amp;amp;v&lt;br&gt;(IKA), Aöijra (Socialförsäkrings-&lt;br&gt;institutet, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OpyaviopoQ AiraaxoXrjactix;&lt;br&gt;EpyariKov Avmpucov (OAEA),&lt;br&gt;A3f)va (Arbetsförmedlingen,&lt;br&gt;Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;113.2:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a) För sjömän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NauriKÖ A7rogaxi&amp;lt;o Ta/xcfo&lt;br&gt;(NAT), ncipaiä? (Sjömännens&lt;br&gt;pensionskassa, Pireus)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b) Andra förmåner:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;'Iöpuga Koipwvikup A&amp;amp;paXujcow&lt;br&gt;(IKA), Aöijra (Socialförsäkrings-&lt;br&gt;institutet, Aten)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;F. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1, 11.1, lla.l, 12a, 13.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3, 14.1-3, 38.1, 70.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85.2, 86.2 och 91.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80.2, 81 och 82.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Social Welfare&lt;br&gt;(Socialministeriet), Dublin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Social Welfare&lt;br&gt;(Socialministeriet), Dublin, inklu-&lt;br&gt;sive regionala kontor som an-&lt;br&gt;svarar för arbetslöshetsförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vid tillämpning av för-&lt;br&gt;ordningens artikel 36 och&lt;br&gt;63 och tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Vid tillämpning av för-&lt;br&gt;ordningens artikel 70 och&lt;br&gt;75.2 och tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;110 (för kontantförmåner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;110 (för vårdförmåner) och&lt;br&gt;113.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Health (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), Dublin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Social Welfare&lt;br&gt;(Socialministeriet), Dublin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Social Welfare&lt;br&gt;(Socialministeriet), Dublin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eastem Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för östra&lt;br&gt;regionen), Dublin 8&lt;br&gt;Midland Health Board&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Hälsonämnden för mellers-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ta regionen), Tullamore,&lt;br&gt;County Offaly&lt;br&gt;Mid-Westem Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för mellan-&lt;br&gt;västra regionen), Limerick&lt;br&gt;North-Eastem Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för nord-&lt;br&gt;östra regionen), Ceanannus&lt;br&gt;Mor, County Meath&lt;br&gt;North-Western Health&lt;br&gt;Board (Hälsonämnden för&lt;br&gt;nordvästra regionen),&lt;br&gt;Manorhamilton, County&lt;br&gt;Leitrim&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;South-Eastem Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för syd-&lt;br&gt;östra regionen), Kilkenny&lt;br&gt;Southern Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för södra&lt;br&gt;regionen), Cork&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Western Health Board&lt;br&gt;(Hälsonämnden för västra&lt;br&gt;regionen), Galway&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;6.1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministero del lavoro e della previ-&lt;br&gt;denza sociale (Ministeriet för&lt;br&gt;arbetsmarknadsfrågor och social&lt;br&gt;trygghet), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;11.1, &amp;nbsp;&amp;nbsp;13.2,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13.3 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1—3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;1 la och 12a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För läkare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För apotekare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza medici (Centralkontoret&lt;br&gt;för social trygghet för läkare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza farmacisti (Centralorga-&lt;br&gt;net för social trygghet för apo-&lt;br&gt;tekare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För veterinärer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För barnmorskor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För ingenjörer och arki-&lt;br&gt;tekter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För lantmätare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För advokater och andra&lt;br&gt;jurister:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För ekonomer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För revisorer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För arbetskonsulenter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För notarier:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För tullspeditörer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza veterinari (Centralorga-&lt;br&gt;net för social trygghet för veteri-&lt;br&gt;närer)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ente nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza per le ostetriche (Cent-&lt;br&gt;ralorganet för social trygghet för&lt;br&gt;barnmorskor)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassa nazionale di previdenza per&lt;br&gt;gli ingegneri ed architetti (Cent-&lt;br&gt;ralkassan för social trygghet för&lt;br&gt;ingenjörer och arkitekter)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassa nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza a favore dei geometri&lt;br&gt;(Centralkassan för social trygghet&lt;br&gt;för lantmätare)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassa nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza a favore degli awocati&lt;br&gt;e dei procuratori (Centralkassan&lt;br&gt;för social trygghet för advokater&lt;br&gt;och andra jurister)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cassa nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza a favore dei dottori&lt;br&gt;commercialisti (Centralkassan för&lt;br&gt;social trygghet för ekonomer)&lt;br&gt;Cassa nazionale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza a favore dei ragionieri&lt;br&gt;e periti commerciali (Central-&lt;br&gt;kassan för social trygghet för&lt;br&gt;revisorer)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ente nationale di previdenza ed&lt;br&gt;assistenza per i consulenti del&lt;br&gt;lavoro (Centralorganet för social&lt;br&gt;trygghet för arbetskonsulenter)&lt;br&gt;Cassa nazionale notariato (Cent-&lt;br&gt;ralkassan för notarier)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondo di previdenza a favore&lt;br&gt;degli spedizionieri doganali (Väl-&lt;br&gt;fårdskassan för tullspeditörer)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;38.1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet för social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;(Denna punkt har upphävts&lt;br&gt;genom forordning EEG nr&lt;br&gt;3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80.2, 81, 82.2, 85.2, 88 och&lt;br&gt;91.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Återbetalningar enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 36:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Återbetalningar enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 63:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Proteser och större&lt;br&gt;hjälpmedel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Återbetalningar enligt&lt;br&gt;förordningens artiklar 70&lt;br&gt;och 75:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;113.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Sjukdom (inkl, tuber-&lt;br&gt;kulos):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Olycksfall i arbetet och&lt;br&gt;arbetssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Proteser och större&lt;br&gt;hjälpmedel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstitutet for social&lt;br&gt;trygghet), de regionala kontoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicura-&lt;br&gt;zione contro gli unfortuni sul&lt;br&gt;lavoro (Centralinstitutet för för-&lt;br&gt;säkring mot olycksfall i arbetet),&lt;br&gt;Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale della previdenza&lt;br&gt;sociale (Centralinstutet för social&lt;br&gt;trygghet), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministero della sanitå (Hälso-&lt;br&gt;vårdsministeriet), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istituto nazionale per 1’assicura-&lt;br&gt;zione contro gli unfortuni sul&lt;br&gt;lavoro (Centralinstitutet för för-&lt;br&gt;säkring mot olycksfall i arbetet),&lt;br&gt;Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 14d.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;6.1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga myndigheten för det&lt;br&gt;yrke som utövas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behöriga systemet för den typ&lt;br&gt;av anställning eller egen verksam-&lt;br&gt;het som senast innehades eller&lt;br&gt;utövades i Storhertigdömet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1, 11a, 13.2, 13.3 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1-3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspection générale de la sécurité&lt;br&gt;sociale (Allmänna inspektoratet&lt;br&gt;för social trygghet), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;12a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80.2, 81 och 82.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;85.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centre d’informatique, d’affilia-&lt;br&gt;tion et de perception des cotisa-&lt;br&gt;tions, commun aux institutions de&lt;br&gt;sécurité sociale (Gemensam cent-&lt;br&gt;ral för databehandling, försäk-&lt;br&gt;ringsregistrering och uppbörd av&lt;br&gt;avgifter för institutionerna för&lt;br&gt;social trygghet), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administration de 1’emploi (Ar-&lt;br&gt;betskontoret), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sjukförsäkringskassa hos&lt;br&gt;vilken personen senast var försäk-&lt;br&gt;rad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;91.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Invaliditet, ålderdom,&lt;br&gt;dödsfall (pensioner):&lt;br&gt;i) För arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Établissement d’assurance contre&lt;br&gt;la vieillesse et 1’invalidité (Institu-&lt;br&gt;tionen för ålders- och invalidpen-&lt;br&gt;sioner), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) För tjänstemän och&lt;br&gt;akademiker:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) För egenforetagare&lt;br&gt;inom hantverks-,&lt;br&gt;handels- eller till-&lt;br&gt;verkningsindustri :&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) För egenforetagare&lt;br&gt;inom jordbruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) (Denna punkt har ändrats&lt;br&gt;genom förordning EEG&lt;br&gt;nr 2332/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Sjukdom och moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Olycksfall i arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) (Denna punkt har upp-&lt;br&gt;hävts genom förordning&lt;br&gt;EEG nr 3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;113.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Sjukdom och moderskap:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Olycksfall i arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de pension des employés&lt;br&gt;privés (Pensionskassan för tjänste-&lt;br&gt;män inom den privata sektorn),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de pension des artisans,&lt;br&gt;des commergants et industriels&lt;br&gt;(Pensionskassan för egen-&lt;br&gt;företagare inom hantverk, handel&lt;br&gt;och industri), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de pension agricole (Pen-&lt;br&gt;sionskassan för jordbruket),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d'assurance&lt;br&gt;maladie des ouvriers (Centralsjuk-&lt;br&gt;kassan för arbetare), Luxembourg&lt;br&gt;Association d’assurance contre les&lt;br&gt;accidents, section industrielle&lt;br&gt;(Föreningen för olycksfallsförsäk-&lt;br&gt;ring, sektionen för industrin),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administration de 1’emploi (Ar-&lt;br&gt;betskontoret), Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse nationale d’assurance&lt;br&gt;maladie des ouvriers, (Central-&lt;br&gt;sjukkassan för arbetare),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Association d’assurance contre les&lt;br&gt;accidents, section industrielle&lt;br&gt;(Föreningen för olycksfallsförsäk-&lt;br&gt;ring, sektionen för industrin),&lt;br&gt;Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;6.1, 11.1, lla.l, 12a, 13.2,&lt;br&gt;13.3, 14.1 och 14.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;14.3 såvitt avser Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas hjälpper-&lt;br&gt;sonal som inte är bosatt i&lt;br&gt;Nederländerna (för vårdför-&lt;br&gt;måner):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;82.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;br&gt;102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Återbetalningar som&lt;br&gt;avses i förordningens&lt;br&gt;artikel 36 och 63:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Återbetalningar som&lt;br&gt;avses i förordningens&lt;br&gt;artikel 70:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociale Verzekeringsraad (Social-&lt;br&gt;försäkringsrådet), Zoetermeer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Algemeen Nederlands Onderling&lt;br&gt;Ziekenfonds (Nederländernas&lt;br&gt;allmänna sjukkassa), Utrecht&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni-&lt;br&gt;ging (Nya allmänna yrkesföre-&lt;br&gt;ningen), Amsterdam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ziekenfondsraad (Rådet för sjuk-&lt;br&gt;kassor), Amstelveen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Algemeen Werkloosheidsfond&lt;br&gt;(Allmänna arbetslöshets- kassan),&lt;br&gt;Zoetemeer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) (Denna punkt har upp-&lt;br&gt;hävts genom förordning&lt;br&gt;EEG nr 3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid tillämpning av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1, lla.l, 12a, 13.2, 13.3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1—3, 38.1, 70.1, 80.2,&lt;br&gt;81, 82.2, 91.2, 102.2 och&lt;br&gt;110:&lt;br&gt;Storbritannien utom Nord-&lt;br&gt;irland: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Department of Health and Social&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Security (Overseas Branch)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(Hälso- och socialministeriet) Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(sektionen för utomeuropeiska Bilaga 4.1&lt;br&gt;ärenden)), UK-Newcastle upon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyne NE98 1YX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nordirland:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Department of Health and Social&lt;br&gt;Services (Overseas Branch) (De-&lt;br&gt;partementet för hälsovård och&lt;br&gt;sociala tjänster (sektionen för&lt;br&gt;utomeuropeiska ärenden)), UK-&lt;br&gt;Belfast BT4 3HH&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpning av&lt;br&gt;ningsförordningens&lt;br&gt;85.2 och 86.2:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillämp-&lt;br&gt;artikel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien utom Nord-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;irland:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Department of Health and Social&lt;br&gt;Security, Child Benefit Centre&lt;br&gt;(Washington) (Hälso- och social-&lt;br&gt;ministeriet, centralen för förmåner&lt;br&gt;till bam (Washington)), UK-New-&lt;br&gt;castle upon Tyne NE88 1AA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nordirland:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Department of Health and Social&lt;br&gt;Services (Overseas Branch) (De-&lt;br&gt;partementet för hälsovård och&lt;br&gt;sociala tjänster (sektionen för&lt;br&gt;utomeuropeiska ärenden)), UK-&lt;br&gt;Belfast BY4 3HH&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SYSTEM SOM AVSES I FÖRORDNINGENS ARTIKEI. 35.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Tillämpningsförordningens artikel 4.11)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;System som utvidgar sjukförsäkringen (vårdförmåner) till egenföre-&lt;br&gt;tagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;System för egenforetagare som inte är verksamma inom jordbruket&lt;br&gt;Enligt förordningens artikel 35.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— det sjuk- och moderskapssystem för icke-jordbruksyrken som har&lt;br&gt;inrättats enligt lagen av den 12 juli 1966 i dess ändrade lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Försäkringskassan för hantverkare och småföretagare (TEBE).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Försäkringskassan för köpmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Sjukförsäkringskassan för advokater:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Hjälpkassan i Aten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Hjälpkassan i Pireus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Hjälpkassan i Thessaloniki,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Sjukkassan för landsortsadvokater (TYDE)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Försäkrings- och pensionskassan för sjukvårdens personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1660/85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 13 juni 1985&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av&lt;br&gt;systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA&lt;br&gt;FÖRORDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd&lt;br&gt;med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande&lt;br&gt;arbetare&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa ändringar bör göras i förordning (EEG) nr 1408/71&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; och i&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 574/72&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;, båda senast ändrade genom förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 2001/83&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;. Vissa av dessa ändringar beror på ändringar i&lt;br&gt;medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet, andra är av teknisk&lt;br&gt;natur och tar sikte på att ändra förordningarna mot bakgrund av&lt;br&gt;erfarenheter från tillämpningen av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i den danska lagstiftningen om social pension gör det&lt;br&gt;nödvändigt att ändra bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nämnda bilaga 6 är det nödvändigt att införa en bestämmelse om&lt;br&gt;bortseende från kravet på bosättning i Danmark för förvärv av rätten till&lt;br&gt;pension för anställda eller egenforetagare eller deras efterlevande, som&lt;br&gt;är bosatta i en annan medlemsstat än Danmark och för att säkerställa att&lt;br&gt;anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenforetagare&lt;br&gt;som har fullgjorts i Danmark av en anställd eller egenforetagare under&lt;br&gt;vissa förutsättningar, beaktas vid beräkningen av pension till efterlevande&lt;br&gt;make.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nämnda bilaga 6 är det nödvändigt att införa en bestämmelse som gör&lt;br&gt;det möjligt för tyska institutioner att återbetala avgifter för pensionsför-&lt;br&gt;säkring som har betalats av grekiska lärare som samtidigt har varit&lt;br&gt;försäkrade i Tyskland och i Grekland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr C 47, 19.2.1985, s. 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr C 141, 10.6.1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande av den 27 maj 1985 (ännu ej offentliggjort&lt;br&gt;i EGT).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny lagstiftning i Grekland om frivilliga försäkringssystem gör det&lt;br&gt;nödvändigt att i nämnda bilaga 6 införa en bestämmelse som införlivar&lt;br&gt;det speciella förfarande som krävs för tilllämpning av denna lagstiftning&lt;br&gt;och dess villkor för förvärv av rättigheter för medborgare i en annan&lt;br&gt;medlemsstat än Grekland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i nämnda bilaga 6 om lagstiftning i Storbritannien som&lt;br&gt;tillåter hustrur och tidigare hustrur att medräkna försäkringsperioder som&lt;br&gt;har fullgjorts av deras äkta män eller tidigare äkta män i två eller flera&lt;br&gt;medlemsstater i stället för deras egna försäkringsperioder om det är till&lt;br&gt;fördel för dem, bör ändras för att tidigare äkta män i vissa fall skall få&lt;br&gt;möjlighet att medräkna sina tidigare hustrurs försäkringsperioder och för&lt;br&gt;att rätta till vissa felaktigheter i den nuvarande texten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växelspelet mellan lagstiftningen i Storbritannien om beräkningen av&lt;br&gt;ålderspension och bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 om&lt;br&gt;sammanläggning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder&lt;br&gt;som har fullgjorts i andra medlemsstater, om dessa perioder efter den 6&lt;br&gt;april 1975 har fullgjorts i en annan medlemsstat än Storbritannien, leder&lt;br&gt;sammantaget med det speciella förfarande som anges i nämnda bilaga 6&lt;br&gt;till onormala och orättvisa resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför nödvändigt att komplettera de särskilda reglerna i bilaga&lt;br&gt;6 om tillämpningen av den nämnda lagstiftningen med en ny bestämmelse&lt;br&gt;som korrigerar de angivna verkningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tillfällen då en person som ett undantag från den allmänna regeln&lt;br&gt;samtidigt omfattas av lagstiftningen i två medlemsstater bör så långt som&lt;br&gt;möjligt begränsas i antal och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 6 i bilaga 7, som anger de tillfällen då dessa undantag bör&lt;br&gt;tillåtas, är beträffande verksamhet som egenforetagare i Grekland onödigt&lt;br&gt;vitt avfattad och bör vara mer precis för att avspegla det faktum att det&lt;br&gt;enda system som egenforetagare obligatoriskt kan anslutas till i Grekland,&lt;br&gt;när de samtidigt är omfattade av ett system för anställda i en annan med-&lt;br&gt;lemsstat, är pensionsförsäkringssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 6 i bilaga 7 bör i överensstämmelse härmed ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och&lt;br&gt;(EEG) nr 574/72 har visat på behovet av att förbättra bestämmelserna om&lt;br&gt;sammanträffande av familjeförmåner eller familjebidrag i förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 574/72.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i artikel 10 i förordning (EEG) nr 574/72 som föreskriver att&lt;br&gt;rätten till familjeförmåner förvärvas enligt lagstiftningen i den med-&lt;br&gt;lemsstat inom vars territorium barnen är bosatta, tillämpas endast om den&lt;br&gt;person, som utövar en förvärvsverksamhet i bosättningslandet, som ger&lt;br&gt;anledning till överförande av förtursrätten, är make till en anställd eller&lt;br&gt;till en tidigare anställd person, oavsett om maken själv har rätt till&lt;br&gt;förmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser har visat sig leda till olikheter i fall då den person&lt;br&gt;som är berättigad till förmånen och som är förvärvsverksam inte var eller&lt;br&gt;inte längre är make till den anställde eller tidigare anställde. Dessa&lt;br&gt;bestämmelser bör därför ändras för att korrigera denna olikhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att göra några redaktionella ändringar i bilagorna 2,&lt;br&gt;3 och 4 till förordning (EEG) nr 574/72 till följd av de nämnda&lt;br&gt;ändringarna i den danska lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att ändra bilaga 9 till förordning (EEG) nr 574/72&lt;br&gt;för att ta hänsyn till utvidgningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och&lt;br&gt;(EEG) nr 574/72 till att omfatta även egenforetagare vid beräkningen av&lt;br&gt;den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att korrigera bilaga 10 till förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72 till följd av ändringar av behörigheten vid utbetalning av&lt;br&gt;pensionstillägg för bam som försörjs av pensionärer i Tyskland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att i nämnda bilaga 10 införa en bestämmelse om det&lt;br&gt;relevanta frivilliga fortsättningsförsäkringssystemet i Grekland, om&lt;br&gt;villkoren för anslutning till mer än ett sådant system är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Bilaga 6:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I avsnitt B. DANMARK:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Punkt 3 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3 a) Bestämmelserna i den danska lagstiftningen om&lt;br&gt;social pension som föreskriver att rätten till pension&lt;br&gt;är beroende av att sökanden är bosatt i Danmark&lt;br&gt;gäller inte för anställda, egenforetagare eller deras&lt;br&gt;efterlevande som är bosatta inom en annan med-&lt;br&gt;lemsstats territorium än Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Vid beräkningen av pension skall sådana anställ-&lt;br&gt;ningsperioder eller perioder av verksamhet som&lt;br&gt;egenforetagare, som har fullgjorts i Danmark av en&lt;br&gt;gränsarbetare eller säsongsarbetare, anses som&lt;br&gt;bosättningsperioder som har fullgjorts i Danmark av&lt;br&gt;efterlevande make, om den efterlevande maken&lt;br&gt;under dessa perioder var gift med gränsarbetaren&lt;br&gt;eller säsongsarbetaren och de inte var separerade&lt;br&gt;eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och&lt;br&gt;den efterlevande maken under dessa perioder var&lt;br&gt;bosatt inom en annan medlemsstats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Vid beräkningen av pension skall sådana anställ-&lt;br&gt;ningsperioder eller perioder av verksamhet som&lt;br&gt;egenforetagare, som har fullgjorts i Danmark före&lt;br&gt;den 1 januari 1984 av en anställd eller egen-&lt;br&gt;företagare som inte är gränsarbetare eller säsongs-&lt;br&gt;arbetare, anses som bosättningsperioder som har&lt;br&gt;fullgjorts i Danmark av den efterlevande maken om&lt;br&gt;den efterlevande maken, under dessa perioder var&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gift med den anställde eller egenföretagaren och de&lt;br&gt;inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på&lt;br&gt;grund av osämja och den efterlevande maken under&lt;br&gt;dessa perioder var bosatt i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Perioder som medräknas enligt b och c skall dock&lt;br&gt;inte beaktas om de sammanfaller med perioder som&lt;br&gt;medräknas vid beräkningen av pension som tillkom-&lt;br&gt;mer personen i fråga enligt lagstiftningen om&lt;br&gt;obligatorisk försäkring i en annan medlemsstat eller&lt;br&gt;med de perioder för vilka personen uppbar pension&lt;br&gt;enligt sådan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa perioder skall dock beaktas om det årliga&lt;br&gt;pensionsbeloppet är mindre än hälften av den&lt;br&gt;sociala pensionens grundbelopp.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Punkt 4 skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) I punkt 8 skall uttrycket &amp;quot;invalid-, ålders- och änkepensioner&amp;quot;&lt;br&gt;ersättas med &amp;quot;invalid-, förtids-, ålders- och änkepensioner&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) Punkterna 5-10 omnumreras i överensstämmelse härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;I avsnitt C. TYSKLAND skall följande punkt läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;16 Grekiska lärare med ställning av statligt anställda som på&lt;br&gt;grund av sin anställning vid tyska skolor har betalat obliga-&lt;br&gt;toriska avgifter till den tyska lagstadgade pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringen utöver avgifter till det grekiska särskilda systemet för&lt;br&gt;statligt anställda och som efter den 31 december 1978 har&lt;br&gt;upphört att omfattas av det obligatoriska tyska systemet kan&lt;br&gt;efter ansökan återfå dessa obligatoriska avgifter enligt artikel&lt;br&gt;1303 i lagen om social trygghet (RVO) eller artikel 82 i&lt;br&gt;lagen om socialförsäkring för tjänstemän (AVG). Ansökan&lt;br&gt;om återbetalning av avgifter skall göras inom ett år efter det&lt;br&gt;denna bestämmelse har trätt i kraft. Den berörda personen&lt;br&gt;kan också utöva sin rätt inom två år efter det han har&lt;br&gt;upphört att vara omfattad av den obligatoriska försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1303.7 i lagen om social trygghet (RVO) och&lt;br&gt;artikel 82.7 i lagen om socialförsäkring för tjänstemän&lt;br&gt;(AVG) gäller endast perioder för vilka obligatoriska avgifter&lt;br&gt;har betalats till den tyska pensionsförsäkringen utöver de&lt;br&gt;avgifter till det särskilda grekiska systemet för statligt&lt;br&gt;anställda och på motsvarande försäkringsperioder som följer&lt;br&gt;omedelbart efter sådana perioder för vilka obligatoriska&lt;br&gt;avgifter har betalats.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;I avsnitt E. GREKLAND skall följande punkt 3 läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Lagen nr 1469/84 om frivillig anslutning till pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringssystemet för grekiska medborgare och för utländska&lt;br&gt;medborgare med grekisk härkomst gäller enligt nedanstående&lt;br&gt;bestämmelser för medborgare i andra medlemsstater, statslösa&lt;br&gt;och flyktingar som är bosatta inom en medlemsstats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning att övriga villkor i nämnda lag är uppfyllda&lt;br&gt;får avgifter betalas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;om personen i fråga har sitt hemvist eller är bosatt inom en&lt;br&gt;medlemsstats territorium och någon gång tidigare har varit&lt;br&gt;obligatoriskt ansluten till det grekiska pensionssystemet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;om personen, oavsett vistelse- eller bostadsort, antingen&lt;br&gt;tidigare har varit bosatt i Grekland under 10 år oavsett om&lt;br&gt;det har varit i följd eller inte, eller tidigare har varit om-&lt;br&gt;fattad av den grekiska lagstiftningen, obligatoriskt eller&lt;br&gt;frivilligt, under en period om 1 500 dagar.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) I avsnitt J. STORBRITANNIEN:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Punkt 2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. En person har rätt till ålderspension enligt Förenade&lt;br&gt;konungarikets lagstiftning, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;tidigare makes avgifter beaktas som om de vore per-&lt;br&gt;sonens egna avgifter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;de gällande avgiftsvillkoren uppfylls av personens make&lt;br&gt;eller tidigare make.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom gäller, i båda fallen att om maken eller tidigare&lt;br&gt;maken är eller har varit omfattad av lagstiftningen i två eller&lt;br&gt;flera medlemsstater som anställd eller egenforetagare,&lt;br&gt;bestämmelserna i förordningens avdelning III kapitel 3 skall&lt;br&gt;tillämpas vid fastställandet av rätten till förmån enligt&lt;br&gt;Förenade konungarikets lagstiftning. I sådant fall skall varje&lt;br&gt;hänvisning i nämnda kapitel 3 till försäkringsperioder anses&lt;br&gt;som en hänvisning till försäkringsperioder som har fullgjorts&lt;br&gt;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;make eller tidigare make, om ansökan görs av en gift&lt;br&gt;kvinna, av en änkling eller av en person vars äktenskap&lt;br&gt;har upphört av annan orsak än genom makens död, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) tidigare make, om ansökan görs av en änka, som inte&lt;br&gt;uppbar efterlevandepension omedelbart före uppnåendet&lt;br&gt;av pensionsåldern eller som endast uppbar en ålders-&lt;br&gt;bestämd änkepension beräknad enligt förordningens&lt;br&gt;artikel 46.2.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;I punkt 13 skall följande punkt införas efter punkt 1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Vid tillämpning av förordningens artikel 46.2 b gäller&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Om en anställd, under något inkomstskatteår som böijar&lt;br&gt;den 6 april 1975 eller senare, har fullgjort försäkrings-,&lt;br&gt;anställnings- eller bosättningsperioder uteslutande i en&lt;br&gt;annan medlemsstat än Förenade konungariket och&lt;br&gt;tillämpningen av punkt 1 a i medför att detta år räknas&lt;br&gt;som kvalifikationsår enligt Förenade konungarikets&lt;br&gt;lagstiftning vid tillämpning av förordningens artikel 46.2&lt;br&gt;a, skall han anses ha varit försäkrad i 52 veckor under&lt;br&gt;det året i den andra medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Då vaije inkomstskatteår som böijar den 6 april 1975&lt;br&gt;eller senare inte skall räknas som kvalifikationsår enligt&lt;br&gt;Förenade konungarikets lagstiftning vid tillämpning av&lt;br&gt;förordningens artikel 46.2 a skall vaije försäkrings-, an-&lt;br&gt;ställnings- eller bosättningsperiod som har fullgjorts&lt;br&gt;under sådant år inte beaktas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2 blir punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bilaga 7:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 6 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;6. Beträffande pensionsförsäkringen för egenforetagare:&lt;br&gt;när han är egenforetagare i Grekland och anställd i en annan&lt;br&gt;medlemsstat.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artikel 10 punkt 1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”1 a) Rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges&lt;br&gt;enligt en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken förvärv av&lt;br&gt;rätten till sådana förmåner eller bidrag inte grundas på&lt;br&gt;villkor om försäkring, anställning eller verksamhet som&lt;br&gt;egenforetagare, skall innehållas om för samma period och&lt;br&gt;för samma familjemedlem förmåner utges enligt förord-&lt;br&gt;ningens artikel 73, 74, 77 och 78.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Om emellertid förvärvsverksamhet utövas inom den nämnda&lt;br&gt;medlemsstatens territorium,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;då det gäller rätten till förmåner som utges enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 73 eller 74, av den person som har&lt;br&gt;rätt till familjeförmåner eller familjebidrag eller av den&lt;br&gt;person till vilken sådana förmåner utbetalas, skall dock&lt;br&gt;rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges&lt;br&gt;enligt nämnda artiklar innehållas och endast familjeför-&lt;br&gt;måner eller familjebidrag skall utbetalas av den med-&lt;br&gt;lemsstat inom vars territorium familjemedlemmen är&lt;br&gt;bosatt och på denna medlemsstats bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;Om, då det gäller rätten till förmåner som utges enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 77 eller 78, förvärvsverksamhet&lt;br&gt;utövas inom den nämnda statens territorium av den&lt;br&gt;person som har rätt till sådana förmåner eller av den&lt;br&gt;person till vilken sådana förmåner utbetalas, skall dock&lt;br&gt;rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges&lt;br&gt;enligt dessa artiklar innehållas. I sådant fall har per-&lt;br&gt;sonen i fråga rätt till familjeförmåner eller familjebidrag&lt;br&gt;i den medlemsstat inom vars territorium barnen är&lt;br&gt;bosatta på denna medlemsstats bekostnad och i förekom-&lt;br&gt;mande fall rätt till andra familjeförmåner som anges i&lt;br&gt;förordningens artikel 77 eller 78 på den stats bekostnad&lt;br&gt;som är behörig i enlighet med dessa artiklar.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Bilaga 2 avsnitt B. DANMARK ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Texten i vänstra kolumnen under punkt 1 b i skall ersättas med&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;i) Förmåner enligt lagstiftningen om social pension.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Texten i vänstra kolumnen under punkt 1 c i skall ersättas med&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;i) Pensioner enligt lagstiftningen om social pension.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Bilaga 3 avsnitt B. DANMARK ändras härmed enligt följande:&lt;br&gt;Texten i vänstra kolumnen under punkt 1 c i skall ersättas med&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;i) Pensioner enligt lagstiftningen om social pension.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Bilaga 4 avsnitt B. DANMARK ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I del I skall texten till punkt 2 i vänstra kolumnen ersättas med&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Pensioner och förmåner enligt lagstiftningen om social pension.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Bilaga 9 ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I avsnitt A. BELGIEN skall följande text läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 94 och 95&lt;br&gt;i de fall då förordningens artikel 35.2 är tillämplig skall det&lt;br&gt;obligatoriska sjukförsäkringssystemet för egenföretagare dock&lt;br&gt;beaktas vid beräkning av den genomsnittliga årskostnaden för&lt;br&gt;vårdförmåner.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;I avsnitt D. FRANKRIKE skall följande text läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 94 och 95&lt;br&gt;i de fall då förordningens artikel 35.2 är tillämplig skall sjuk-&lt;br&gt;och moderskapsförsäkringssystemet för egenföretagare som inte&lt;br&gt;är sysselsatta inom jordbruket dock beaktas vid beräkningen av&lt;br&gt;den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Bilaga 10 ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I avsnitt C. TYSKLAND skall texten till punkt 7 a i vänstra&lt;br&gt;kolumnen ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;a) Familjebidrag som utbetalas enligt förordningens artikel 77&lt;br&gt;och 78.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) I avsnitt E. GREKLAND skall följande punkt 1 införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Vid tillämpningen av till- Töpv/xa (coipwwkwp Aa^aÅiacwr&lt;br&gt;lämpningsförordningens (IKA), AiTijra (Socialförsäkrings-&lt;br&gt;artikelö.l: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;institutet, Aten)&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 1-10 omnumreras i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Denna förordning träder i kraft den dag den offentliggörs i Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Artikel 1, med undantag för punkt 1 c och d, och artikel 2.2—4 skall&lt;br&gt;tillämpas från och med den 1 januari 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Artikel 1.1 c skall tillämpas från och med den 1 januari 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Artikel 2.5 skall tillämpas från och med den 1 juli 1982.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Luxemburg den 13 juni 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. DE MICHELIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1661/85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 13 juni 1985&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teknisk anpassning av gemenskapens regler om social trygghet för&lt;br&gt;migrerande arbetare avseende Grönland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA&lt;br&gt;FÖRORDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 51 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd&lt;br&gt;med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande&lt;br&gt;arbetare, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om ändring i fördragen om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapen avseende Grönland&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; trädde i kraft den&lt;br&gt;1 februari 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagorna till förordning (EEG) nr 574/71&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;, senast ändrade genom&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 1660/85&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;, bör ändras för att ta hänsyn till det nya&lt;br&gt;tillämpningsområdet för förordning (EEG) nr 1408/71&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;, senast ändrad&lt;br&gt;genom förordning (EEG) nr 1660/85, som motsvarar fördragens&lt;br&gt;tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att skydda de rättigheter som har förvärvats eller var&lt;br&gt;under intjänande av medborgare i medlemsstaterna som arbetade på&lt;br&gt;Grönland under den period som Grönland tillhörde Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna, samt de rättigheter som har förvärvats under denna period av&lt;br&gt;sådana medborgare som har arbetat inom en medlemsstats territorium och&lt;br&gt;som är bosatta på Grönland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är önskvärt att behålla rätten till förmåner vid sjukdom eller&lt;br&gt;moderskap under bosättning utanför den behöriga staten för anställda och&lt;br&gt;egenforetagare och deras familjemedlemmar, vars tillstånd kräver&lt;br&gt;omedelbart utgivande av sådana förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande avsnitt i bilagorna till förordning (EEG) nr 574/72 upphävs&lt;br&gt;härigenom:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— I bilaga 1 avsnitt B:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EGT nr L 29, 1.2.1985, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ EGT nr L 160 , 20.6.1985, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;314&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;I bilaga 2 avsnitt B:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rubriken &amp;quot;1. Danmark utom Grönland&amp;quot; och punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;I bilaga 3 avsnitt B:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rubriken &amp;quot;1. Danmark utom Grönland&amp;quot; och punkt II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;I bilaga 4 avsnitt B:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rubriken &amp;quot;1. Danmark utom Grönland&amp;quot; och punkt II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;I bilaga 10 avsnitt B:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rubriken ”1. Danmark utom Grönland&amp;quot; och punkt II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning skall inte inverka på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;rättigheter som har intjänats eller var under intjänande under den&lt;br&gt;period som Grönland tillhörde Europeiska gemenskaperna av de&lt;br&gt;medborgare i en annan medlemsstat än Danmark som arbetade på&lt;br&gt;Grönland under denna period,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;rättigheter som har intjänats eller var under intjänande under den&lt;br&gt;period som Grönland tillhörde Europeiska gemenskaperna av de&lt;br&gt;medborgare i en medlemsstat som har arbetat inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium än Danmark och som är bosatta på&lt;br&gt;Grönland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 22.1 a och 22.3 i förordning (EEG) nr 1408/71&lt;br&gt;och i artikel 21 och 23 i förordning (EEG) nr 574/72 skall fortsätta att&lt;br&gt;gälla för medborgare i en medlemsstat som vistas på Grönland och som&lt;br&gt;uppfyller villkoren enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat än Dan-&lt;br&gt;mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om ändring i fördragen om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna hindrar inte, såvitt avser Grönland, tillämpning av de&lt;br&gt;bestämmelser som anges i första stycket på danska medborgare, bosatta&lt;br&gt;på Grönland, under deras vistelse inom en annan medlemsstats territo-&lt;br&gt;rium än Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skall tillämpas från och med den 1 februari 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3 skall dock tillämpas först från och med den dag då denna&lt;br&gt;förordning träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Luxemburg den 13 juni 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. DE MICHELIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VIII. SOCIALA FRÅGOR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971, ändrad&lt;br&gt;och uppdaterad genom rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den&lt;br&gt;2 juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23.1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; 1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning&lt;br&gt;föreskriver att kontantförmåner skall beräknas med utgångspunkt&lt;br&gt;från genomsnittliga inkomster eller genomsnittliga avgifter, skall&lt;br&gt;fastställa sådana genomsnittliga inkomster eller genomsnittliga&lt;br&gt;avgifter enbart på grundval av inkomster eller avgifter som hänför&lt;br&gt;sig till de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 45 skall följande läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;7. Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av för-&lt;br&gt;måner kräver att en arbetstagare eller en självständigt för-&lt;br&gt;värvsverksam person omfattas av dess lagstiftning vid den tidpunkt&lt;br&gt;då försäkringsfallet inträder, ställer krav beträffande försäk-&lt;br&gt;ringsperiodens längd för rätten till förmåner, skall vaije ar-&lt;br&gt;betstagare eller självständigt förvärvsverksam person som inte&lt;br&gt;längre omfattas av den lagstiftningen för tillämpningen av detta&lt;br&gt;kapitel dock fortfarande anses vara omfattad av den vid den tid-&lt;br&gt;punkt då försäkringsfallet inträffar, om han vid den tidpunkten&lt;br&gt;omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning eller, om detta inte&lt;br&gt;är fallet, han kan framställa krav på förmåner enligt en annan&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning. Denna sista förutsättning skall anses&lt;br&gt;uppfylld i det fall som avses i artikel 48.1.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 47.1 skall följande läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;e) om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på&lt;br&gt;grundval av genomsnittliga avgifter, skall detta genomsnitt&lt;br&gt;fastställas av denna stats behöriga institution uteslutande på&lt;br&gt;grundval av försäkringsperioder som har fullgjorts enligt&lt;br&gt;denna stats lagstiftning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 82.1 skall &amp;quot;60&amp;quot; ersättas med &amp;quot;72&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;BILAGA 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PERSONER SOM OMFATTAS AV FÖRORDNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. Arbetstagare och/eller självständigt förvärvsverksamma personer&lt;br&gt;(Förordningens artiklar 1 a ii och 1 a iii)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Som arbetstagare enligt förordningens artikel 1 a ii be-&lt;br&gt;traktas var och en som under verksamhet i en arbets-&lt;br&gt;givares tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;före den 1 september 1977 omfattades av lagstift-&lt;br&gt;ningen om olycksfall i arbete eller arbetssjukdomar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;den 1 september 1977 eller därefter omfattades av&lt;br&gt;lagstiftningen om allmän tilläggspension (arbejds-&lt;br&gt;markedets tillaegspension ATP).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Som självständigt förvärvsverksam person enligt förord-&lt;br&gt;ningens artikel 1 a ii betraktas var och en som enligt&lt;br&gt;lagstiftningen om sjukpenning eller moderskapspenning&lt;br&gt;har rätt till dessa förmåner på grundval av annan inkomst&lt;br&gt;än lön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvida en tysk institution är behörig att bevilja familjeförmå-&lt;br&gt;ner enligt avdelning III, kapitel 7 i förordningen avses enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 1 a ii&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;med arbetstagare var och en som är obligatoriskt försäk-&lt;br&gt;rad mot arbetslöshet eller som till följd av denna försäk-&lt;br&gt;ring får kontantförmåner från sjukförsäkring eller mot-&lt;br&gt;svarande förmåner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;självständigt förvärvsverksam person var och en som&lt;br&gt;utövar självständig förvärvsverksamhet och som är skyldig&lt;br&gt;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;försäkra sig eller betala avgifter till en ålderspen-&lt;br&gt;sionsförsäkring inom ett system för självständigt&lt;br&gt;förvärvsverksamma personer, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;försäkra sig under den obligatoriska, allmänna pen-&lt;br&gt;sionsförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Som arbetstagare enligt förordningens artikel 1 a iii be-&lt;br&gt;traktas var och en som är försäkrad under OGA-systemet,&lt;br&gt;och som uteslutande utför arbete som arbetstagare eller&lt;br&gt;som omfattas eller har omfattats av en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning, och som därför är eller har varit&lt;br&gt;arbetstagare enligt förordningens artikel 1 a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Vid beviljande av nationella barnbidrag betraktas som&lt;br&gt;arbetstagare enligt förordningens artikel 1 a ii de personer&lt;br&gt;som nämns i förordningens artiklar 1 a i och iii.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Som arbetstagare enligt förordningens artikel 1 a ii be-&lt;br&gt;traktas var och en som är försäkrad enligt ett frivilligt&lt;br&gt;eller obligatoriskt system enligt bestämmelserna i avsnitt 5&lt;br&gt;och 37 i 1981 års lag om social trygghet och socialbidrag&lt;br&gt;(Social Welfare (Consolidation) Act 1981).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Som självständigt förvärvsverksam person enligt förord-&lt;br&gt;ningens artikel 1 a ii betraktas var och en som utövar&lt;br&gt;förvärvsverksamhet utan att vara underkastad någon form&lt;br&gt;av anställningskontrakt eller som är pensionerad efter en&lt;br&gt;sådan verksamhet. Vad gäller sjukvårdsförmåner skall&lt;br&gt;personen i fråga dessutom ha rätt till sådana förmåner&lt;br&gt;enligt avsnitt 45 eller 46 i 1970 års sjukvårdslag (Health&lt;br&gt;Act 1970).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som självständigt förvärvsverksam person enligt förordningens&lt;br&gt;artikel 1 a ii betraktas var och en som utövar en verksamhet&lt;br&gt;eller ett yrke utan anställningskontrakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som arbetstagare eller självständigt förvärvsverksam person&lt;br&gt;enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som&lt;br&gt;anses som arbetstagare (employed eamer) eller självständigt&lt;br&gt;förvärvsverksam person (self-employed eamer) enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i Storbritannien eller i Nordirland, samt var och en för&lt;br&gt;vilken avgifter skulle betalas i dennes egenskap av arbets-&lt;br&gt;tagare (employed eamer) eller egen företagare (self-employed&lt;br&gt;eamer) enligt lagstiftningen i Gibraltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. Familjemedlemmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Förordningens artikel 1 f, andra meningen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2—4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om rätt till sjukvårdsförmåner enligt förordningens&lt;br&gt;artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket &amp;quot;familjemedlem&amp;quot; var&lt;br&gt;och en som betraktas som familjemedlem enligt lagen om&lt;br&gt;offentlig sjukförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om rätt till sjukvårdsförmåner enligt förordningens&lt;br&gt;artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket &amp;quot;familjemedlem&amp;quot; var&lt;br&gt;och en för vilken arbetstagaren eller den självständigt för-&lt;br&gt;värvsverksamme personen anses ha försöijningsplikt enligt&lt;br&gt;sjukvårdslagarna av 1947-1970 (Health Acts 1947 till 1970).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om rätt till sjukvårdsförmåner enligt förordningens&lt;br&gt;artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket &amp;quot;familjemedlem&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;enligt lagstiftningen i Storbritannien och i Nordirland, var&lt;br&gt;och en gentemot vilken det föreligger försöijningsplikt&lt;br&gt;enligt 1975 års lag om social trygghet (Social Security Act&lt;br&gt;1975) eller, i förekommande fall, enligt 1975 års lag om&lt;br&gt;social trygghet (Nordirland) (Social Security (Northern&lt;br&gt;Ireland) Act 1975),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;enligt lagstiftningen i Gibraltar, var och en gentemot&lt;br&gt;vilken det föreligger försöijningsplikt enligt 1973 års&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordning om sjukvårdssystem med gruppraktik (Group&lt;br&gt;Practice Medical Scheme Ordinance).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 skall ersättas av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;BILAGA 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Förordningens artiklar 1 j och 1 u)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Specialsystem för självständigt förvärvsverksamma personer som&lt;br&gt;enligt artikel 1 j, fjärde stycket inte omfattas av förordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkrings- och pensionsinstitutionema (Versicherungs- und&lt;br&gt;Versorgungswerke) för läkare, tandläkare, veterinärer, apo-&lt;br&gt;tekare, advokater, patentregistrerare (Patentanwälte), notarier,&lt;br&gt;revisorer (Wirtschaftsprufer), skattekonsulter och -rådgivare&lt;br&gt;(Steuerbevollmächtige), lotsar (Seelotsen) och arkitekter som&lt;br&gt;har upprättats enligt delstatlig lagstiftning samt andra för-&lt;br&gt;säkrings- och pensionsinstitutioner, särskilt socialhjälpsfonder&lt;br&gt;(Fursorgeeinrichtungen) och systemet för breddad honorarför-&lt;br&gt;delning (erweiterte Honorarverteilung).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Frivilliga sociala system som kompletterar eller är knutna&lt;br&gt;till de sociala trygghetssystemen som administreras av&lt;br&gt;institutioner under den allmänna lagen om social trygghet&lt;br&gt;av den 6 december 1941 och förordningen av den 26 maj&lt;br&gt;1943&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;vad gäller förmåner som kompletterar eller förhöjer&lt;br&gt;förmåner från den sociala tryggheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;vad gäller ömsesidiga försäkringsbolag, vilka inte&lt;br&gt;enligt punkt 7 i den sjätte övergångsbestämmelsen till&lt;br&gt;den allmänna lagen om social trygghet av den 30 maj&lt;br&gt;1974 är integrerade i det sociala trygghetssystemet&lt;br&gt;och som därför inte ersätter institutionerna under det&lt;br&gt;obligatoriska systemet för social trygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Sociala system och/eller system av karaktären socialhjälp&lt;br&gt;eller välgörenhet, som administreras av institutioner som&lt;br&gt;inte omfattas av den allmänna lagen om social trygghet&lt;br&gt;eller lagen av den 6 december 1941.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Självständigt förvärvsverksamma personer, som inte är&lt;br&gt;verksamma inom jordbruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;De kompletterande pensionsförsäkringssystemen och&lt;br&gt;systemen för försäkring vid invaliditet och dödsfall&lt;br&gt;för självständigt förvärvsverksamma personer, som&lt;br&gt;behandlas i artikel L 658, L 659, L663-11, L 663-12,&lt;br&gt;L 682 och L 683-1 i lagen om social trygghet (Code&lt;br&gt;de la Sécurité Sociale).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;De tilläggsförmåner, som behandlas i artikel 9 i lagen&lt;br&gt;nr 66.509 av den 12 juli 1966.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Självständigt förvärvsverksamma personer, som är verk-&lt;br&gt;samma inom jordbruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringar som avses i artikel 1049 och 1234.19 i&lt;br&gt;landsbygdslagen (Code rural), vad gäller sjukdom, moder-&lt;br&gt;skap och ålderdom samt vid olycksfall i arbete och ar-&lt;br&gt;betssjukdomar för självständigt förvärvsverksamma per-&lt;br&gt;soner som är verksamma inom jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. Särskilda förmåner vid barns födelse som enligt artikel 1 u inte&lt;br&gt;omfattas av förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Födelsebidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;br&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;322&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Havandeskapsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Bidrag efter födelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Födelsebidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;BILAGA 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Förordningens artiklar 7.2 c och 3.3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft&lt;br&gt;utan hinder av förordningens artikel 6 — Bestämmelser i konventioner&lt;br&gt;om social trygghet som inte gäller alla personer som omfattas av&lt;br&gt;förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I den utsträckning bestämmelserna i denna bilaga innehåller hän-&lt;br&gt;visningar till andra konventionsbestämmelser, ersätts dessa hänvis-&lt;br&gt;ningar med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i förord-&lt;br&gt;ningen, såvida inte bestämmelserna i konventionerna i fråga för-&lt;br&gt;tecknas i denna bilaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Uppsägningsbestämmelsen i en konvention om social trygghet, ur&lt;br&gt;vilken vissa bestämmelser förtecknas i denna bilaga, gäller även i&lt;br&gt;fortsättningen vad angår de förtecknade bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft&lt;br&gt;oaktat förordningens artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Förordningens artikel 7.2 c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;BELGIEN—DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;BELGIEN—TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet den 7 december 1957 till&lt;br&gt;den allmänna konventionen av samma dag i den utformning de&lt;br&gt;har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Tilläggsprotokoll 3 den 7 december 1957 till den allmänna&lt;br&gt;konventionen av samma dag i den utformning den har enligt&lt;br&gt;tilläggsprotokollet den 10 november 1960 (utbetalning av&lt;br&gt;pensioner och livräntor för tiden före den allmänna konven-&lt;br&gt;tionens ikraftträdande).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;BELGIEN—SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;BELGIEN—FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artiklarna 13, 16 och 23 i tilläggskonventionen den 17 januari&lt;br&gt;1948 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i&lt;br&gt;gruv- och liknande företag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Skriftväxlingen den 27 februari 1957 (tillämpning av artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 i den allmänna konventionen den 17 januari 1948).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Skriftväxlingen den 29 juli 1953 om bidrag till äldre arbets-&lt;br&gt;tagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;BELGIEN—GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 15.2, 35.2 och 37 i den allmänna konventionen den 1&lt;br&gt;april 1958.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;BELGIEN—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;BELGIEN—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29 i konventionen den 30 april 1948.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;324&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;BELGIEN—LUXEMBURG&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artiklarna 3, 4, 5, 6 och 7 i konventionen den 16 november Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1959 i den utformning de har enligt konventionen den 12&lt;br&gt;februari 1964 (gränsarbetare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Skriftväxlingen den 10 och 12 juli 1968 om självständigt&lt;br&gt;förvärvsverksamma personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;BELGIEN—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. BELGIEN—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. BELGIEN—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. DANMARK—TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Punkt 15 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 14 augusti 1953.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Tilläggsavtalet den 14 augusti 1953 till ovannämnda konven-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. DANMARK—SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. DANMARK-FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. DANMARK—GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. DANMARK—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. DANMARK—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. DANMARK—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. DANMARK—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. DANMARK—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. DANMARK—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TYSKLAND—SPANIEN&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. TYSKLAND—FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artiklarna 11.1, 16 andra stycket och 19 i den allmänna kon-&lt;br&gt;ventionen den 10 juli 1950.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Artikel 9 i tilläggsavtal nr 1 den 10 juli 1950 till den allmänna&lt;br&gt;konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och liknande&lt;br&gt;foretag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Tilläggsavtal nr 4 den 10 juli 1950 till den allmänna konven-&lt;br&gt;tionen av samma dag, i den utformning den har enligt tilläggs-&lt;br&gt;avtalet nr 2 den 18 juni 1955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;Avsnitt I och III i tilläggskonvention nr 2 den 18 juni 1955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet den 10 juli&lt;br&gt;1950, till den allmänna konventionen av samma dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;Avsnitt II, III och IV i avtalet den 20 december 1963 (social&lt;br&gt;trygghet i Saar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. TYSKLAND—GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artikel 5.2 i den allmänna konventionen den 25 april 1961.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Artiklarna 8.1, 8.2 b, 8.3, 9-11 och kapitel I och IV, i den&lt;br&gt;utsträckning de berör dessa artiklar, i konventionen om arbets-&lt;br&gt;löshetsförsäkring den 31 maj 1961 liksom anteckningen i&lt;br&gt;protokollet den 14 juni 1980.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. TYSKLAND—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. TYSKLAND—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artiklarna 3.2, 23.2, 26 och 36.3 i konventionen den 5 maj&lt;br&gt;1953 (social trygghet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Tilläggsavtalet den 12 maj 1953 till konventionen den 5 maj&lt;br&gt;1953 (utbetalning av pensioner för tiden före konventionens&lt;br&gt;ikraftträdande).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. TYSKLAND—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i konventionen den 11 juli 1959 (Ausg-&lt;br&gt;leichsvertrag) (lösning av tvisten mellan Tyskland och&lt;br&gt;Luxemburg).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artikel 3.2 i konventionen den 29 mars 1951.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtalet nr 4 den 21 december 1956&lt;br&gt;till konventionen den 29 mars 1951 (avgörande av frågan om&lt;br&gt;rättigheter enligt den tyska socialförsäkringen förvärvade av&lt;br&gt;nederländska arbetstagare under tiden 13 maj 1940 — 1 sep-&lt;br&gt;tember 1945).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;326&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. TYSKLAND—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2. i konventionen den 6 november 1964.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. TYSKLAND—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artiklarna 3.1, 3.6 och 7.2—7.6 i konventionen om social&lt;br&gt;trygghet den 20 april 1960.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Artiklarna 2—7 i slutprotokollet till konventionen om social&lt;br&gt;trygghet den 20 april 1960.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Artiklarna 2.5 och 5.2—5.6 i konventionen om arbetslöshets-&lt;br&gt;försäkring den 20 april 1960.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. SPANIEN—FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. SPANIEN—GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33. SPANIEN—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. SPANIEN—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 5, 18.1 c och 23 i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;30 oktober 1979.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. SPANIEN—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artikel 5.2 i konventionen den 8 maj 1969.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Artikel 1 i den administrativa överenskommelsen den 27 juni&lt;br&gt;1975 om tillämpningen på självständigt förvärvsverksamma&lt;br&gt;personer av konventionen den 8 maj 1969.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36. SPANIEN—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23.2 i konventionen om social trygghet den 5 februari&lt;br&gt;1974.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37. SPANIEN—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 4.2, 16.2 och 22 i den allmänna konventionen den 11&lt;br&gt;juni 1969.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38. SPANIEN—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39. FRANKRIKE—GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 16 fjärde stycket och 30 i den allmänna konventionen&lt;br&gt;den 19 april 1958.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40. FRANKRIKE—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41. FRANKRIKE—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen den 31&lt;br&gt;mars 1948.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Skriftväxlingen den 3 mars 1956 (sjukförsäkringsförmåner till&lt;br&gt;säsongsarbetare inom jordbruket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42. FRANKRIKE—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 11 och 14 i tilläggsavtalet den 12 november 1949 till&lt;br&gt;den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och&lt;br&gt;liknande företag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43. FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11 i tilläggsavtalet den 1 juni 1954 till den allmänna kon-&lt;br&gt;ventionen den 7 januari 1950 (arbetare i gruv- och liknande före-&lt;br&gt;tag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44. FRANKRIKE—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45. FRANKRIKE—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 27 och 30 juli 1970 rörande social trygghet&lt;br&gt;för lärare från Storbritannien som tillfälligt arbetar i Frankrike&lt;br&gt;enligt kulturkonventionen den 2 mars 1948.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46. GREKLAND-IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47. GREKLAND—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48. GREKLAND—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49. GREKLAND-NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.2 i den allmänna konventionen den 13 september 1966.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50. GREKLAND—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51. GREKLAND—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52. IRLAND—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53. IRLAND—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;328&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;54.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;IRLAND—NEDERLÄNDERNA&lt;br&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;55.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;IRLAND—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;56.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;IRLAND—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8 i avtalet om social trygghet den 14 september 1971.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;57.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ITALIEN—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 18.2 och 24 i den allmänna konventionen den 29 maj&lt;br&gt;1951.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;58.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ITALIEN—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21.2 i den allmänna konventionen den 28 oktober 1952.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ITALIEN—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ITALIEN—STORBRITANNIEN&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;62.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LUXEMBURG—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.2 i konventionen den 12 februari 1965.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;63.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LUXEMBURG—STORBRITANNIEN&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 5.2 och 31 i konventionen den 19 juli 1979.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NEDERLÄNDERNA—STORBRITANNIEN&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;66.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PORTUGAL—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2.1 i protokollet om sjukvård den 15 november 1978.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionsbestämmelser som inte ir tillämpliga på alla de personer&lt;br&gt;som omfattas av förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Förordningens artikel 3.3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;BELGIEN—DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;BELGIEN—TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet den 7 december 1957 till&lt;br&gt;den allmänna konventionen av samma dag i den utformning de&lt;br&gt;har enligt tilläggsprotokollet den 10 november 1960.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Tilläggsprotokoll 3 den 7 december 1957 till den allmänna&lt;br&gt;konventionen av samma datum i den utformning den har enligt&lt;br&gt;tilläggsprotokollet den 10 november 1960 (utbetalning av&lt;br&gt;pensioner och livräntor för tiden före den allmänna konven-&lt;br&gt;tionens ikraftträdande).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;BELGIEN—SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;BELGIEN—FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Skriftväxlingen den 29 juli 1953 rörande bidrag till äldre&lt;br&gt;arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Skriftväxlingen den 27 februari 1953 (tillämpning av artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 av den allmänna konventionen den 17 januari 1948).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;BELGIEN—GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;BELGIEN—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;BELGIEN—IT ALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;BELGIEN—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;BELGIEN—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. BELGIEN—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;330&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. BELGIEN—STORBRITANNIEN&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. DANMARK—TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Punkt 15 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 14 augusti 1953.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Tilläggsavtalet den 14 augusti 1953 till ovannämnda konven-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. DANMARK—SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. DANMARK-FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. DANMARK—GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. DANMARK—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. DANMARK—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. DANMARK—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. DANMARK—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. DANMARK—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. DANMARK—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. TYSKLAND—SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. TYSKLAND-FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artiklarna 16 andra stycket och 19 i den allmänna konven-&lt;br&gt;tionen den 10 juli 1950.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Tilläggsavtalet nr 4 den 10 juli 1950 till den allmänna konven-&lt;br&gt;tionen samma dag i den utformning det har enligt tilläggskon-&lt;br&gt;vention nr 2 den 18 juni 1955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Avsnitt I och III i tilläggskonvention nr 2 den 18 juni 1955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet den 10 juli&lt;br&gt;1950 till den allmänna konventionen samma dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;331&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) Avsnitt II, III och IV i avtalet den 20 december 1963 (social&lt;br&gt;trygghet i Saar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. TYSKLAND—GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. TYSKLAND—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. TYSKLAND—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artiklarna 3.2 och artikel 26 i konventionen den 5 maj 1953&lt;br&gt;(social trygghet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Tilläggsavtalet den 12 maj 1953 till konventionen den 5 maj&lt;br&gt;1953 (utbetalning av pensioner för tiden före konventionens&lt;br&gt;ikraftträdande).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. TYSKLAND—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i konventionen den 11 juli 1959 (lösning&lt;br&gt;av tvisten mellan Tyskland och Luxemburg).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artikel 3.2 i konventionen den 29 mars 1951.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Artiklarna 2 och 3 av tilläggsavtalet nr 4 den 21 december&lt;br&gt;1956 till konventionen den 29 mars 1951 (avgörande av&lt;br&gt;frågan om rättigheter enligt den tyska socialförsäkringen&lt;br&gt;förvärvade av nederländska arbetstagare under tiden 13 maj&lt;br&gt;1940 — 1 september 1945).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. TYSKLAND—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2. i konventionen den 6 november 1964.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. TYSKLAND—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artiklarna 3.1, 3.6 och 7.2 till 7.6 i konventionen om social&lt;br&gt;trygghet den 20 april 1960.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Artiklarna 2 till 7 i slutprotokollet till konventionen om social&lt;br&gt;trygghet den 20 april 1960.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Artiklarna 2.5 och 5.2 till 5.6 i konventionen om arbetslös-&lt;br&gt;hetsförsäkring den 20 april 1960.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. SPANIEN—FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. SPANIEN—GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33. SPANIEN—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;332&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. SPANIEN—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 5, 18.1 c och 23 i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;30 oktober 1979.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. SPANIEN—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artikel 5.2 i konventionen den 8 maj 1969.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Artikel 1 i den administrativa överenskommelsen den 27 juni&lt;br&gt;1975 om tillämpningen på självständigt förvärvsverksamma&lt;br&gt;personer av konventionen den 8 maj 1969.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36. SPANIEN—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23.2 i konventionen om social trygghet den 5 februari&lt;br&gt;1974.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37. SPANIEN—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 4.2, 16.2 och 22 i den allmänna konventionen den 11&lt;br&gt;juni 1969.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38. SPANIEN—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39. FRANKRIKE—GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40. FRANKRIKE—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41. FRANKRIKE-IT ALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen den 31 mars&lt;br&gt;1948.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42. FRANKRIKE—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43. FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44. FRANKRIKE—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45. FRANKRIKE—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen den 27 och 30 juli 1970 rörande social trygghet&lt;br&gt;för lärare från Storbritannien som tillfälligt arbetar i Frankrike&lt;br&gt;enligt kulturkonventionen den 2 mars 1948.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46. GREKLAND-IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;M. GREKLAND—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48. GREKLAND—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49. GREKLAND—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50. GREKLAND—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51. GREKLAND—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52. IRLAND—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53. IRLAND—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54. IRLAND—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55. IRLAND—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56. IRLAND—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57. ITALIEN—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58. ITALIEN—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59. ITALIEN—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60. ITALIEN—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61. LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62. LUXEMBURG—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.2 i konventionen den 12 februari 1965.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;334&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;63.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LUXEMBURG—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL&lt;br&gt;Artikel 5.2 i konventionen den 19 juli 1979.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NEDERLÄNDERNA—STORBRITANNIEN&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;66.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PORTUGAL—STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2.1 i protokollet om sjukvård den 15 november 1978.&amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;BILAGA 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Förordningens artikel 37.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningar aom behandlas i förordningens artikel 37.1, enligt vilka&lt;br&gt;invaliditetsförmånemas storlek är oberoende av försäkringsperiodemas&lt;br&gt;längd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. &amp;nbsp;BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen rörande det allmänna invaliditetssystemet, det sär-&lt;br&gt;skilda invaliditetssystemet för gruvarbetare, det särskilda systemet&lt;br&gt;för sjömän i handelsflottan och lagstiftningen om försäkring av&lt;br&gt;självständigt förvärvsverksamma personer mot arbetsoförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. &amp;nbsp;DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. &amp;nbsp;TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. &amp;nbsp;SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning rörande invaliditetsförsäkring enligt det allmänna&lt;br&gt;systemet och under särskilda system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. &amp;nbsp;FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Arbetstagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All lagstiftning rörande invaliditetsförsäkring med undantag&lt;br&gt;för lagstiftningen rörande invaliditetsförsäkring enligt systemet&lt;br&gt;för social trygghet för gruvarbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Självständigt förvärvsverksamma personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen rörande invaliditetsförsäkring för självständigt&lt;br&gt;förvärvsverksamma personer inom jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;335&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. &amp;nbsp;GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen rörande försäkringssystemet för jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. &amp;nbsp;IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del II, kapitel 10 i 1981 års lag om social trygghet och social-&lt;br&gt;bidrag (Social Welfare (Consolidation) Act 1981).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. &amp;nbsp;ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. &amp;nbsp;LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. &amp;nbsp;NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Lagen den 18 februari 1966 om försäkring mot arbetsoför-&lt;br&gt;måga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Lagen den 11 december 1975 om allmän försäkring mot ar-&lt;br&gt;betsoförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. &amp;nbsp;PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L. &amp;nbsp;STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Storbritannien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning 15 i 1975 års lag om social trygghet (Social&lt;br&gt;Security Act 1975).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning 14-16 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner&lt;br&gt;(Social Security Pensions Act 1975).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Nordirland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning 15 i 1975 års lag om social trygghet (Nordirland)&lt;br&gt;(Social Security (Northern Ireland) Act 1975).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 16-18 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner&lt;br&gt;(Nordirland) (Social Security Pensions (Northern Ireland)&lt;br&gt;Order 1975).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 ändras och kompletteras med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. &amp;nbsp;DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. &amp;nbsp;TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. &amp;nbsp;SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Det villkor, att en person antingen utövar avlönad verksamhet&lt;br&gt;eller verksamhet som självständigt förvärvsverksam person&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;336&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller tidigare har varit obligatoriskt försäkrad mot samma risk&lt;br&gt;enligt ett system för arbetstagare eller självständigt för-&lt;br&gt;värvsverksamma personer i samma medlemsstat, som före-&lt;br&gt;skrivs i förordningens artikel 1 a iv kan inte göras gällande&lt;br&gt;mot personer, som enligt bestämmelserna i det kungliga de-&lt;br&gt;kretet 2805/1979 av den 7 december 1979, är frivilligt försäk-&lt;br&gt;rade under det allmänna systemet för social trygghet i egen-&lt;br&gt;skap av tjänstemän eller på annat sätt anställda i en inter-&lt;br&gt;nationell mellanstatlig organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i det kungliga dekretet 2805/1979 av den 7&lt;br&gt;december 1979 är tillämpliga på medlemsstaternas medborgare&lt;br&gt;samt på flyktingar och statslösa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;när de är bosatta inom spanskt territorium, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;när de är bosatta inom en annan medlemsstats territorium&lt;br&gt;och vid någon tidigare tidpunkt har varit obligatoriskt&lt;br&gt;försäkrade under det allmänna spanska systemet för social&lt;br&gt;trygghet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;när de är bosatta inom en tredje stats territorium och har&lt;br&gt;betalt avgifter under minst 1 800 dagar till det spanska&lt;br&gt;systemet för social trygghet samt inte är försäkrade under&lt;br&gt;ett obligatoriskt eller frivilligt system enligt lagstiftningen&lt;br&gt;i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. &amp;nbsp;FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. &amp;nbsp;GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. &amp;nbsp;IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. &amp;nbsp;ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. &amp;nbsp;LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. &amp;nbsp;NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. &amp;nbsp;PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De icke avgiftsfinansierade förmåner som har införts genom&lt;br&gt;lag-dekret nr 160/80 den 27 maj 1980 och lag-dekret nr&lt;br&gt;464/80 den 13 oktober 1980 tillerkänns, enligt de villkor som&lt;br&gt;anges i artikel 2 i förordningen (EEG) nr 1408/71, med-&lt;br&gt;borgare från de övriga medlemsstaterna, som är bosatta i&lt;br&gt;Portugal, på de villkor som är fastlagda för portugisiska med-&lt;br&gt;borgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;337&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Detsamma gäller för flyktingar och statslösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;... (ingen ändring).'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 skall ersättas med följande text:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;BILAGA 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Tillämpningen av förordningens artikel 14c. 1 b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällen då en person samtidigt skall omfattas av två medlemsstaters&lt;br&gt;lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en person är självständigt förvärvsverksam i Belgien och&lt;br&gt;anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat med undantag&lt;br&gt;för Luxemburg. För Luxemburg gäller skriftväxlingen mellan&lt;br&gt;Belgien och Luxemburg den 10 och 12 juli 1968.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en person bosatt i Danmark är självständigt förvärvsverksam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Danmark och anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För olycksfalls- och ålderspensionsförsäkringar inom jordbruket:&lt;br&gt;Om en person är självständigt förvärvsverksam inom jordbruket i&lt;br&gt;Tyskland och anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en person bosatt i Spanien är självständigt förvärvsverksam i&lt;br&gt;Spanien och anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en person är självständigt förvärvsverksam i Frankrike och&lt;br&gt;anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat med undantag&lt;br&gt;för Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en person är självständigt förvärvsverksam inom jordbruket i&lt;br&gt;Frankrike och anställd som arbetstagare i Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en person är självständigt förvärvsverksam i Grekland och&lt;br&gt;anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en person är självständigt förvärvsverksam i Italien och an-&lt;br&gt;ställd som arbetstagare i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en person är självständigt förvärvsverksam i Portugal och&lt;br&gt;anställd som arbetstagare i en annan medlemsstat.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972, ändrad&lt;br&gt;och uppdaterad genom rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 15.3 skall följande läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;c) Om personen i fråga är en arbetstagare som har omfattats av&lt;br&gt;ett system som tillämpar sjudagarsvecka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;skall en dag motsvara sex timmar och omvänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) skall sju dagar motsvara en vecka och omvänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) skall 30 dagar motsvara en månad och omvänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;338&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) skall tre månader eller tretton veckor eller 90 dagar mot-&lt;br&gt;svara ett kvartal och omvänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) &amp;nbsp;skall vid omräkning av veckor till månader och omvänt,&lt;br&gt;veckorna och månaderna omräknas till dagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att&lt;br&gt;det totala antalet försäkringsperioder under ett kalenderår&lt;br&gt;sammanlagt överstiger 360 dagar, 52 veckor, tolv måna-&lt;br&gt;der eller fyra kvartal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en medlemsstats lagstiftning uttrycker försäkringspe-&lt;br&gt;rioder i månader anses de dagar, som enligt omräkningsreg-&lt;br&gt;lema i detta stycke motsvarar en bråkdel av en månad, som&lt;br&gt;en hel månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 85.1 skall ersättas av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 72 skall en person till den behöriga institutionen lämna&lt;br&gt;ett intyg som anger de försäkringsperioder, anställningsperioder eller&lt;br&gt;perioder som självständigt förvärvsverksam person, som har fullgjorts&lt;br&gt;enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 85.3 skall ersättas av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Bestämmelserna under punkterna 1 och 2 skall gälla på motsvaran-&lt;br&gt;de sätt om det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstift-&lt;br&gt;ning är nödvändigt att beakta perioder av anställning eller självständig&lt;br&gt;förvärvsverksamhet som tidigare har fullgjorts enligt en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 120.1 skall ersättas av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Dei förordningens artikel 94.9 behandlade rättigheterna är de som&lt;br&gt;arbetstagare hade för familjemedlemmar, som grundade rätt till familje-&lt;br&gt;förmåner efter de taxor och inom de gränser som gällde dagen före den&lt;br&gt;1 oktober 1972 eller dagen före det att förordningen togs i bruk på den&lt;br&gt;berörda statens territorium, antingen enligt artikel 41 eller bilaga D till&lt;br&gt;förordning nr 3 eller enligt artikel 20 eller bilaga 1 till rådets förordning&lt;br&gt;nr 36/63/EEG den 2 april 1963 om socialförsäkring för gränsarbetare&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;eller enligt konventioner som är i kraft mellan de aktuella med-&lt;br&gt;lemsstaterna i fråga.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' EGT nr 62, 20.4.1963, s. 1314/63.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;339&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;BILAGA 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BEHÖRIGA MYNDIGHETER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Förordningens artiklar 1.1 och 4.1 samt tillämpningsförordningens artikel&lt;br&gt;122)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministre de la prévoyance sociale, Bruxelles&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Minister van Sociale Voorzorg, Brussel&lt;br&gt;(socialministern)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministre des classes moyennes, Bruxelles&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;Minister van Middenstand, Brussel&lt;br&gt;(ministern för självständigt för-&lt;br&gt;värvsverksamma personer)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. &amp;nbsp;DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. &amp;nbsp;TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. &amp;nbsp;SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. &amp;nbsp;FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. &amp;nbsp;GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Socialministeren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K&amp;lt;£benhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Arbejdsministeren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K&amp;lt;£benhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Inderigsministeren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K&amp;lt;£benhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(socialminister),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(arbetsministern),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(inrikesministern),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Ministeren for Grönland (ministern för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grönland), K&amp;lt;£benhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesminister fiir Arbeit und Sozialordning&lt;br&gt;(arbets- och socialministern), Bonn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministro de Trabajo y Seguridad Social&lt;br&gt;(arbets- och socialministern), Madrid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ministre des affaires sociales et de la&lt;br&gt;solidarité nationale (ministern för sociala&lt;br&gt;frågor och nationell solidaritet), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ministre de 1’agriculture (jordbruksminis-&lt;br&gt;tern), Paris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Yxoupyd? Koiuwuikwu Yxtjpfaiwu,&lt;br&gt;Afijva (socialministern), Aten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Yrovpyo? Epyamaq, Afjjua (arbets-&lt;br&gt;ministern), Aten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. YToupyd? EfiTopcKrjQ NavrcXiaf,&lt;br&gt;neipaid? (ministern för handelsflottan),&lt;br&gt;Aten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;340&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Minister for Social Welfare (ministern för&lt;br&gt;social omsorg), Dublin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Minster for Health (hälsovårdsministern),&lt;br&gt;Dublin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Pensioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i allmänhet: Ministro del lavoro e della&lt;br&gt;previdenza sociale (arbets- och social-&lt;br&gt;ministern), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för notarier: Ministro di grazia e giustizia&lt;br&gt;(justitieministern), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för tulltjänstemän: Ministro delle finanze&lt;br&gt;(finansministern), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Sjukvårdsförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministro della sanitå (hälsovårdsminis-&lt;br&gt;tern), Roma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ministre du travail et de la sécurité&lt;br&gt;sociale (arbets- och socialministern),&lt;br&gt;Luxemburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ministre de la famille (familjeministern),&lt;br&gt;Luxemburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Minister van Sociale Zaken en&lt;br&gt;Werkgelegenheid (arbets- och social-&lt;br&gt;ministern), Den Haag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Minister van Welzijn, Volksgezondeheid&lt;br&gt;en Cultuur (ministern för välfärd, folk-&lt;br&gt;hälsa och kultur), Rijswijk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ministro do Travalho e Seguran^a Social&lt;br&gt;(arbets- och socialministern), Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ministro da Saude (hälsovårdsministern),&lt;br&gt;Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Secretario Regional dos Assuntos Sociais&lt;br&gt;da Regiäo Autonoma da Madeira (regio-&lt;br&gt;nalsekreteraren för sociala angelägenheter&lt;br&gt;i den autonoma regionen Madeira),&lt;br&gt;Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Secretario Regional dos Assuntos Sociais&lt;br&gt;da Regiäo Autonoma dos A^ores (regio-&lt;br&gt;nalsekreteraren för sociala angelägenheter&lt;br&gt;i den autonoma regionen Azorerna),&lt;br&gt;Angra do Heroismo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Secretary of State for Social Services&lt;br&gt;(ministern för socialtjänst), London&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;341&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Secretary of State for Scotland (ministern&lt;br&gt;for Skottland), Edinburgh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Secretary of State for Wales (ministern&lt;br&gt;för Wales), Cardiff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Department of Health and Social Services&lt;br&gt;for Northern Ireland (ministeriet för&lt;br&gt;hälsovård och socialtjänst för Nordirland),&lt;br&gt;Belfast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Director of the Department of Labour and&lt;br&gt;Social Security (direktören för ministeriet&lt;br&gt;för arbete och social trygghet), Gibraltar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Director of the Medical and Public Health&lt;br&gt;Department (direktören för hälsoministeri-&lt;br&gt;et), Gibraltar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 skall kompletteras med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Under &amp;quot;C. TYSKLAND&amp;quot;, stycke 2 a i,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;skall den andra strecksatsen ersättas med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;— om personen i fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är bosatt i Belgien&lt;br&gt;eller Spanien eller är&lt;br&gt;belgisk eller spansk&lt;br&gt;medborgare bosatt&lt;br&gt;inom en icke-med-&lt;br&gt;lemsstats territorium: Landesversicherungsanstalt Rhein-&lt;br&gt;provinz (Rhenprovinsens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Dusseldorf&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;skall följande läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;— om personen i fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är bosatt i Portugal&lt;br&gt;eller är portugisisk&lt;br&gt;medborgare bosatt&lt;br&gt;inom en icke-med-&lt;br&gt;lemsstats territorium: &lt;sub&gt;T&lt;/sub&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Unter-&lt;br&gt;franken (Nedre Frankens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Wurzburg&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Under &amp;quot;C. TYSKLAND&amp;quot;, stycke 2 b i,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;skall den andra strecksatsen ersättas med:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;— om den senaste&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgiften enligt en&lt;br&gt;annan medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning har er-&lt;br&gt;lagts till en belgisk&lt;br&gt;eller spansk pen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;342&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sionsförsäkringsin-&lt;br&gt;stitution:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— skall följande läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;— om &amp;nbsp;den senaste&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgiften enligt en&lt;br&gt;annan medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning har er-&lt;br&gt;lagts till en portugi-&lt;br&gt;sisk pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringsinstitution:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Rhein-&lt;br&gt;provinz (Rhenprovinsens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), DusseldorP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Unter-&lt;br&gt;franken (Nedre Frankens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Wurzburg&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Efter &amp;quot;C. TYSKLAND&amp;quot;, skall följande avsnitt läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;D. SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Samtliga system med&lt;br&gt;undantag för systemet för&lt;br&gt;sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) för samtliga riskfall med&lt;br&gt;undantag för arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) vid arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Systemet för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcciones Provinciales del Institu-&lt;br&gt;to Nacional de la Seguridad Social&lt;br&gt;(provinsdirektoraten under det&lt;br&gt;centrala institutet för social trygg-&lt;br&gt;het)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcciones Provinciales del Institu-&lt;br&gt;to Nacional de Empleo (provins-&lt;br&gt;direktoraten under det centrala&lt;br&gt;arbetsmarknadsinstitutet)&lt;br&gt;Instituto Social de la Marina (sjö-&lt;br&gt;fartens institut för sociala ange-&lt;br&gt;lägenheter), Madrid&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Avsnitten &amp;quot;D. FRANKRIKE&amp;quot;, &amp;quot;E.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GREKLAND&amp;quot;, &amp;quot;F. IRLAND&amp;quot;, &amp;quot;G.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ITALIEN&amp;quot;, &amp;quot;H. LUXEMBURG&amp;quot; och &amp;quot;I. NEDERLÄNDERNA&amp;quot; blir&lt;br&gt;respektive &amp;quot;E. FRANKRIKE&amp;quot;, &amp;quot;F. GREKLAND&amp;quot;, &amp;quot;G. IRLAND&amp;quot;, &amp;quot;H.&lt;br&gt;ITALIEN&amp;quot;, &amp;quot;I. LUXEMBURG&amp;quot; och &amp;quot;J. NEDERLÄNDERNA&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) Efter avsnittet &amp;quot;J. NEDERLÄNDERNA&amp;quot; skall följande avsnitt läggas&lt;br&gt;till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;343&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;K. PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. Fastlandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom, moderskap och&lt;br&gt;familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Invaliditet, ålderdom och&lt;br&gt;dödsfall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Arbetsskador och arbets-&lt;br&gt;sjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro Regional de Seguran;a&lt;br&gt;Social (regionalcentret för social&lt;br&gt;trygghet), till vilket personen är&lt;br&gt;ansluten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro Nacional de Pensoes (det&lt;br&gt;centrala pensionsorganet), Lisboa,&lt;br&gt;och Centro Regional de Seguran^a&lt;br&gt;Social (regionalcentret för social&lt;br&gt;trygghet) till vilket personen är an-&lt;br&gt;sluten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caixa Nacional de Seguros de&lt;br&gt;Doen^as Profissionais (den centrala&lt;br&gt;försäkringskassan för arbetssjuk-&lt;br&gt;domar), Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Arbetslöshetsförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Mottagande av ansökan&lt;br&gt;och bevis angående den&lt;br&gt;sökandes anställnings-&lt;br&gt;situation (t.ex. kontroll&lt;br&gt;av anställningsperioderna,&lt;br&gt;bekräftelse av arbets-&lt;br&gt;lösheten, uppföljning av&lt;br&gt;situationen):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Tillerkännande och ut-&lt;br&gt;betalning av arbetslös-&lt;br&gt;hetsersättning (t.ex.&lt;br&gt;undersökning av om den&lt;br&gt;sökande är berättigad till&lt;br&gt;ersättning, fastställande&lt;br&gt;av beloppet och den tid&lt;br&gt;under vilken det skall be-&lt;br&gt;talas ut, uppföljning av&lt;br&gt;situationen för att fort-&lt;br&gt;sätta, innehålla eller&lt;br&gt;upphöra med betalningar-&lt;br&gt;na):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro de Emprego (arbetsmark&lt;br&gt;nadscentret) på den plats där per-&lt;br&gt;sonen är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro Regional de Seguranija&lt;br&gt;Social (regionalcentret för social&lt;br&gt;trygghet) till vilket personen är&lt;br&gt;ansluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;344&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) Förmåner enligt det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;icke-avgiftsfinansierade sys-&lt;br&gt;temet för social trygghet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;br&gt;Centro Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (regionalcentret för social&lt;br&gt;trygghet) på den plats personen är&lt;br&gt;bosatt.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;II. Den autonoma regionen&lt;br&gt;Madeira&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Sjukdom, moderskap och&lt;br&gt;familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;a) Invaliditet, ålderdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och dödsfall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Invaliditet, ålderdom&lt;br&gt;och dödsfall enligt&lt;br&gt;det särskilda social-&lt;br&gt;försäkringssystemet&lt;br&gt;för arbetstagare inom&lt;br&gt;jordbruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Arbetsskador och arbets-&lt;br&gt;sjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caixa Nacional de Seguros de Do-&lt;br&gt;engas Profissionais (den centrala&lt;br&gt;försäkringskassan för arbetssjuk-&lt;br&gt;domar), Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Förmåner vid arbets-&lt;br&gt;löshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Mottagande av ansökan&lt;br&gt;och bevis angående an-&lt;br&gt;ställningssituationen (t.ex.&lt;br&gt;kontroll av anställnings-&lt;br&gt;perioderna, bekräftelse av&lt;br&gt;arbetslösheten, uppfölj-&lt;br&gt;ning av situationen):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Tillerkännande och utbe-&lt;br&gt;talning av arbetslöshetser-&lt;br&gt;sättning (t.ex. undersök-&lt;br&gt;ning av om den sökande&lt;br&gt;är berättigad till ersätt-&lt;br&gt;ning, fastställande av&lt;br&gt;beloppet och den tid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Emprego (det&lt;br&gt;regionala arbetsmarknadsdirek-&lt;br&gt;toratet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;345&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under vilken det skall be-&lt;br&gt;talas ut, uppföljning av&lt;br&gt;situationen för att fort-&lt;br&gt;sätta, innehålla eller&lt;br&gt;upphöra med betalningar-&lt;br&gt;na):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) Förmåner enligt det&lt;br&gt;icke-avgiftsfinansierade sys-&lt;br&gt;temet för social trygghet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m. Den autonoma regionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Azorerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom, moderskap och&lt;br&gt;familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. a) Invaliditet, ålderdom&lt;br&gt;och dödsfall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Invaliditet, ålderdom&lt;br&gt;och dödsfall enligt&lt;br&gt;särskilda systemet för&lt;br&gt;social trygghet för&lt;br&gt;arbetstagare inom&lt;br&gt;jordbruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Arbetsskador och arbets-&lt;br&gt;sjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Förmåner vid arbets-&lt;br&gt;löshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do&lt;br&gt;Herofsmo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do&lt;br&gt;Heroismo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do&lt;br&gt;Herofsmo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caixa Nacional de Seguros de&lt;br&gt;Doencjas Profissionais (den natio-&lt;br&gt;nella försäkringskassan för arbets-&lt;br&gt;sjukdomar), Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;346&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Mottagande av ansökan&lt;br&gt;och bevis angående an-&lt;br&gt;ställningssituationen (t.ex.&lt;br&gt;kontroll av anställnings-&lt;br&gt;perioderna, bekräftelse av&lt;br&gt;arbetslösheten, uppfölj-&lt;br&gt;ning av situationen):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro de Emprego (arbetsmark-&lt;br&gt;nadscentret) på den plats personen&lt;br&gt;är bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Godkännande och utbetal-&lt;br&gt;ning av arbetslöshetser-&lt;br&gt;sättning (t.ex. undersök-&lt;br&gt;ning av om den sökande&lt;br&gt;är berättigad till ersätt-&lt;br&gt;ning, fastställande av&lt;br&gt;beloppet och den tid&lt;br&gt;under vilken det skall be-&lt;br&gt;talas ut, uppföljning av&lt;br&gt;situationen för att fortsät-&lt;br&gt;ta, innehålla eller upp-&lt;br&gt;höra med betalningarna):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Ersättning enligt det&lt;br&gt;icke-avgiftsfinansierade sys-&lt;br&gt;temet för social trygghet:&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro de Prestagöes Pecuniärias da&lt;br&gt;Seguranga Social (centret för kon-&lt;br&gt;tantförmåner från systemet för&lt;br&gt;social trygghet) till vilket personen&lt;br&gt;är ansluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;socialförsäkring), Angra do&lt;br&gt;Herofsmo&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;quot;J. STORBRITANNIEN&amp;quot; blir &amp;quot;L. STORBRITANNIEN&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 skall kompletteras med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Under avsnittet &amp;quot;C. TYSKLAND&amp;quot;, stycke 3 a,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— skall stycke (i) ersättas med:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;(i) förhållanden till&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Belgien och Spanien:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Rheinp-&lt;br&gt;rovinz (Rhenprovinsens försäkrings-&lt;br&gt;anstalt), Dusseldorf&amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;följande skall läggas till&lt;br&gt;som stycke ix:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;347&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;(ix) förhållande&lt;br&gt;Portugal:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Unter- Bilaga 4.1&lt;br&gt;franken (Nedre Frankens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Wurzburg&amp;quot;.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) Efter avsnittet &amp;quot;C. TYSKLAND&amp;quot;, skall följande läggas till som av-&lt;br&gt;snitt D.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;D. SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukvårdsförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) samtliga system med&lt;br&gt;undantag för systemet för&lt;br&gt;sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) systemet för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) samtliga system med&lt;br&gt;undantag för systemet för&lt;br&gt;sjömän och samtliga&lt;br&gt;riskfall med undantag för&lt;br&gt;arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcciones Provinciales del Institu-&lt;br&gt;to Nacional de la Salud (provins-&lt;br&gt;direktoraten under det centrala&lt;br&gt;hälsovårdsinstitutet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instituto Social de la Marina (sjö-&lt;br&gt;fartens institut för sociala ange-&lt;br&gt;lägenheter), Madrid&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;systemet för sjömän för&lt;br&gt;samtliga riskfall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;arbetslöshet, med undan-&lt;br&gt;tag för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcciones Provinciales del Institu-&lt;br&gt;to Nacional de la Seguridad Social&lt;br&gt;(provinsdirektoraten under det&lt;br&gt;centrala institutet för social trygg-&lt;br&gt;het)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instituto Social de la Marina (sjö-&lt;br&gt;fartens institut för sociala ange-&lt;br&gt;lägenheter), Madrid&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcciones Provinciales del Ins-&lt;br&gt;tituto Nacional de Empleo (provins-&lt;br&gt;direktoraten under det centrala&lt;br&gt;arbetsmarknadsinstitutet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avsnitten &amp;quot;D. FRANKRIKE&amp;quot;, &amp;quot;E. GREKLAND&amp;quot;, &amp;quot;F. IRLAND&amp;quot;, &amp;quot;G.&lt;br&gt;ITALIEN&amp;quot;, &amp;quot;H. LUXEMBURG&amp;quot; och &amp;quot;I. NEDERLÄNDERNA&amp;quot; blir&lt;br&gt;respektive &amp;quot;E. FRANKRIKE&amp;quot;, &amp;quot;F. GREKLAND&amp;quot;, &amp;quot;G. IRLAND&amp;quot;, &amp;quot;H.&lt;br&gt;ITALIEN&amp;quot;, &amp;quot;I. LUXEMBURG&amp;quot; och &amp;quot;J. NEDERLÄNDERNA&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter avsnittet &amp;quot;J. NEDERLÄNDERNA&amp;quot; skall följande läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;348&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K.PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. Fastlandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom, moderskap och&lt;br&gt;familjeförmåner (vad gäller&lt;br&gt;vårdförmåner vid sjukdom&lt;br&gt;och moderskap, se också&lt;br&gt;bilaga 10):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Invaliditet, ålderdom och&lt;br&gt;dödsfall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Arbetsskador och arbets-&lt;br&gt;sjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionalcentret för social&lt;br&gt;trygghet), där personen ifråga är&lt;br&gt;bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro Nacional de Pensoes (det&lt;br&gt;centrala pensionsorganet), Lisboa,&lt;br&gt;och Centro Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (regionalcentret för social&lt;br&gt;trygghet), där personen ifråga är&lt;br&gt;bosatt eller vistas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caixa Nacional de Seguros de&lt;br&gt;Doen^as Profissionais (den natio-&lt;br&gt;nella försäkringskassan för arbets-&lt;br&gt;sjukdomar), Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Förmåner vid arbets-&lt;br&gt;löshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Mottagande av ansökan&lt;br&gt;och bevis angående an-&lt;br&gt;ställningssituationenen&lt;br&gt;(t.ex. kontroll av anställ-&lt;br&gt;ningsperioderna, bekräf-&lt;br&gt;telse av arbetslösheten,&lt;br&gt;uppföljning av situa-&lt;br&gt;tionen):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Tillerkännande och utbe-&lt;br&gt;talning av arbetslöshetser-&lt;br&gt;sättning (t.ex. undersök-&lt;br&gt;ning av om den sökande&lt;br&gt;är berättigad till ersätt-&lt;br&gt;ning, fastställande av&lt;br&gt;beloppet och den tid&lt;br&gt;under vilken det skall be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro de Emprego (arbetsmark-&lt;br&gt;nadscentret) på den plats personen&lt;br&gt;är bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;349&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talas ut, uppföljning av&lt;br&gt;situationen för att fort-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätta, innehålla eller&lt;br&gt;upphöra med betalningar-&lt;br&gt;na):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) Förmåner enligt det&lt;br&gt;icke-avgiftsfinansierade sys-&lt;br&gt;temet för social trygghet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (regionalcentret för social&lt;br&gt;trygghet) på den plats där personen&lt;br&gt;är bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (regionalcentret för social&lt;br&gt;trygghet) på den plats där personen&lt;br&gt;är bosatt&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;n.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den autonoma regionen&lt;br&gt;Madeira&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Sjukdom, moderskap och&lt;br&gt;familjeförmåner (vad gäller&lt;br&gt;vårdförmåner vid sjukdom&lt;br&gt;och moderskap, se också&lt;br&gt;bilaga 10):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;a) Invaliditet, ålderdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och dödsfall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Invaliditet, ålderdom&lt;br&gt;och dödsfall enligt&lt;br&gt;det särskilda syste-&lt;br&gt;met för social trygg-&lt;br&gt;het för arbetstagare&lt;br&gt;inom jordbruket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Arbetsskador och arbets-&lt;br&gt;sjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direc$äo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caixa Nacional de Seguros de Do-&lt;br&gt;en$as Profissionais (den centrala&lt;br&gt;försäkringskassan för arbetssjuk-&lt;br&gt;domar), Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Förmåner vid arbets-&lt;br&gt;löshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Mottagande av ansökan&lt;br&gt;och bevis angående an-&lt;br&gt;ställningssituationen (t.ex.&lt;br&gt;kontroll av anställnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;350&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;perioderna, bekräftelse av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;arbetslösheten, uppfölj-&lt;br&gt;ning av situationen):&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Emprego (det&lt;br&gt;regionala arbetsmarknadsdirek-&lt;br&gt;toratet), Funchal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;b) Tillerkännande och utbe-&lt;br&gt;talning av arbetslöshets-&lt;br&gt;ersättning (t.ex. under-&lt;br&gt;sökning av om den&lt;br&gt;sökande är berättigad till&lt;br&gt;ersättning, fastställande&lt;br&gt;av beloppet och den tid&lt;br&gt;under vilken det skall be-&lt;br&gt;talas ut, uppföljning av&lt;br&gt;situationen för att fort-&lt;br&gt;sätta, innehålla eller&lt;br&gt;upphöra med betalningar-&lt;br&gt;na):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) Förmåner enligt det&lt;br&gt;icke-avgiftsfinansierade sys-&lt;br&gt;temet för social trygghet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TTT- Den autonoma regionen&lt;br&gt;Azorerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom, moderskap och&lt;br&gt;familjeförmåner (vad gäller&lt;br&gt;vårdförmåner vid sjukdom&lt;br&gt;och moderskap, se också&lt;br&gt;bilaga 10):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. a) Invaliditet, ålderdom&lt;br&gt;och dödsfall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do&lt;br&gt;Herofsmo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do&lt;br&gt;Herofsmo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Invaliditet, ålderdom&lt;br&gt;och dödsfall under&lt;br&gt;det särskilda syste-&lt;br&gt;met för social trygg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;351&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;het för arbetstagare&lt;br&gt;inom jordbruket:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;Direcgäo Regional de Seguranga Bilaga 4.1&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herofsmo&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;3. Arbetsskador och arbets-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sjukdomar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caixa Nacional de Seguros de&lt;br&gt;Doengas Profissionais (den centrala&lt;br&gt;försäkringskassan för arbetssjuk-&lt;br&gt;domar), Lisboa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;4. Förmåner vid arbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;löshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Mottagande av ansökan&lt;br&gt;och bevis angående an-&lt;br&gt;ställningssituationen (t.ex.&lt;br&gt;kontroll av anställnings-&lt;br&gt;perioderna, bekräftelse av&lt;br&gt;arbetslösheten, uppfölj-&lt;br&gt;ning av situationen):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Tillerkännande och ut-&lt;br&gt;betalning av arbetslös-&lt;br&gt;hetsersättning (t.ex.&lt;br&gt;undersökning av om den&lt;br&gt;sökande är berättigad till&lt;br&gt;ersättning, fastställande&lt;br&gt;av beloppet och den tid&lt;br&gt;under vilken det skall be-&lt;br&gt;talas ut, uppföljning av&lt;br&gt;situationen för att fort-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro de Emprego (arbetsmark-&lt;br&gt;nadscentret) på den plats där per-&lt;br&gt;sonen är bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätta, innehålla eller&lt;br&gt;upphöra med betalningar-&lt;br&gt;na):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro de Presta^öes Pecuniärias da&lt;br&gt;Seguranga Social (centret för kon-&lt;br&gt;tantförmåner från systemet för&lt;br&gt;social trygghet) på den plats där&lt;br&gt;personen är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) Förmåner enligt det&lt;br&gt;icke-avgiftsfinansierade sys-&lt;br&gt;temet för social trygghet:&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do&lt;br&gt;Herofsmo&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;352&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;quot;J. STORBRITANNIEN&amp;quot; blir &amp;quot;L. STORBRITANNIEN&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 skall kompletteras med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Under avsnittet &amp;quot;C. TYSKLAND&amp;quot;, stycke 3 b,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;skall stycke (i) ersättas med:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;(i) förhållanden till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belgien och Spanien: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Landesversicherungsanstalt Rhein-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;provinz (Rhenprovinsens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Dusseldorf&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;skall följande läggas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som stycke (ix):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;(ix) förhållanden till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Portugal:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesversicherungsanstalt Unter-&lt;br&gt;franken (Nedre Frankens försäk-&lt;br&gt;ringsanstalt), Wurzburg&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Efter avsnittet &amp;quot;C. TYSKLAND&amp;quot;, skall följande avsnitt läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;D. SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instituto Nacional de la Seguridad Social (det centrala socialförsäk-&lt;br&gt;ringsinstitutet), Madrid&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avsnitten &amp;quot;D. FRANKRIKE&amp;quot;, &amp;quot;E. GREKLAND&amp;quot;, &amp;quot;F. IRLAND&amp;quot;, &amp;quot;G.&lt;br&gt;ITALIEN&amp;quot;, &amp;quot;H. LUXEMBURG&amp;quot; och &amp;quot;I. NEDERLÄNDERNA&amp;quot; blir&lt;br&gt;respektive &amp;quot;E. FRANKRIKE&amp;quot;, &amp;quot;F. GREKLAND&amp;quot;, &amp;quot;G. IRLAND&amp;quot;, &amp;quot;H.&lt;br&gt;ITALIEN&amp;quot;, &amp;quot;I. LUXEMBURG&amp;quot; och &amp;quot;J. NEDERLÄNDERNA&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter avsnittet &amp;quot;J. NEDERLÄNDERNA&amp;quot; skall följande läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;K. PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till alla de lag-&lt;br&gt;stiftningar, system och grenar&lt;br&gt;av social trygghet som be-&lt;br&gt;handlas i förordningens artikel&lt;br&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departemento de Rela^öes Inter-&lt;br&gt;nacionais e Conven^öes de&lt;br&gt;Seguranga Social (avdelningen för&lt;br&gt;internationella förbindelser och kon-&lt;br&gt;ventioner rörande social trygghet),&lt;br&gt;Lisboa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;353&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;quot;J. STORBRITANNIEN&amp;quot; blir &amp;quot;L. STORBRITANNIEN&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 skall ändras och komp-&lt;br&gt;letteras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. BELGIEN—DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. BELGIEN—TYSKLAND&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. BELGIEN—SPANIEN&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. BELGIEN—FRANKRIKE&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. BELGIEN—GREKLAND&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. BELGIEN—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. BELGIEN—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. BELGIEN—LUXEMBURG&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. BELGIEN—&lt;br&gt;NEDERLÄNDERNA&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. BELGIEN—PORTUGAL&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. BELGIEN—&lt;br&gt;STORBRITANNIEN&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. DANMARK—TYSKLAND&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. DANMARK—SPANIEN&lt;br&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. DANMARK-FRANKRIKE&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. DANMARK—GREKLAND&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. DANMARK-IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. DANMARK—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. DANMARK-LUXEMBURG&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. DANMARK—&lt;br&gt;NEDERLÄNDERNA&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. DANMARK—PORTUGAL&lt;br&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. DANMARK—&lt;br&gt;STORBRITANNIEN&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. TYSKLAND—SPANIEN&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. TYSKLAND—FRANKRIKE&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. TYSKLAND—GREKLAND&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. TYSKLAND-IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. TYSKLAND—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. TYSKLAND—LUXEMBURG&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. TYSKLAND—&lt;br&gt;NEDERLÄNDERNA&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. TYSKLAND—PORTUGAL&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. TYSKLAND—&lt;br&gt;STORBRITANNIEN&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. SPANIEN—FRANKRIKE&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. SPANIEN—GREKLAND&lt;br&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33. SPANIEN—IRLAND&lt;br&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. SPANIEN—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. SPANIEN-LUXEMBURG&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36. SPANIEN—NEDERLÄNDER-&lt;br&gt;NA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37. SPANIEN—PORTUGAL&lt;br&gt;Artiklarna 42, 43 och 44 i den&lt;br&gt;administrativa överenskommel-&lt;br&gt;sen den 22 maj 1970.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38. SPANIEN—STORBRITAN-&lt;br&gt;NIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39. FRANKRIKE—GREKLAND&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40. FRANKRIKE—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41. FRANKRIKE-ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42. FRANKRIKE—LUXEMBURG&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43. FRANKRIKE—NEDERLÄN-&lt;br&gt;DERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44. FRANKRIKE—PORTUGAL&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45. FRANKRIKE—STORBRI-&lt;br&gt;TANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46. GREKLAND—IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47. GREKLAND—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48. GREKLAND-LUXEMBURG&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49. GREKLAND—NEDERLÄN-&lt;br&gt;DERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50. GREKLAND—PORTUGAL&lt;br&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51. GREKLAND—&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;STORBRITANNIEN&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52. IRLAND—ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53. IRLAND-LUXEMBURG&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54. IRLAND—&lt;br&gt;NEDERLÄNDERNA&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55. IRLAND—PORTUGAL&lt;br&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56. IRLAND—&lt;br&gt;STORBRITANNIEN&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57. ITALIEN—LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58. ITALIEN —NEDERLÄN-&lt;br&gt;DERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59. ITALIEN—PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60. ITALIEN—STORBRITAN-&lt;br&gt;NIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61. LUXEMBURG—&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62. LUXEMBURG—PORTUGAL&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63. LUXEMBURG—&lt;br&gt;STORBRITANNIEN&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64. NEDERLÄNDERNA-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 33 och 34 i den&lt;br&gt;administrativa överenskom-&lt;br&gt;melsen den 9 maj 1980.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65. NEDERLÄNDERNA—&lt;br&gt;STORBRITANNIEN&lt;br&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66. PORTUGAL—&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 3 och 4 i bilagan till&lt;br&gt;den administrativa överenskom-&lt;br&gt;melsen den 31 december 1981&lt;br&gt;om tillämpning av protokollet&lt;br&gt;om sjukvård den 15 november&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1978.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRFARANDE VID UTBETALNING AV FÖRMÅNER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Tillämpningsförordningens artiklarna 4.6, 53.1 och 122)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna anmärkningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterskottsbetalningar och andra engångsbetalningar skall i princip ske&lt;br&gt;genom kontaktorganen. Löpande utbetalningar och andra utbetalningar&lt;br&gt;enligt det förfarande som anges i denna bilaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;355&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Pensionsförsäkring för arbetare&lt;br&gt;(invaliditet, ålderdom, döds-&lt;br&gt;fall):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i förhållande till Belgien,&lt;br&gt;Danmark, Spanien, Frank-&lt;br&gt;rike, Grekland, Irland,&lt;br&gt;Luxemburg, Portugal och&lt;br&gt;Storbritannien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i förhållande till Italien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i förhållande till Neder-&lt;br&gt;länderna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning genom kontaktorganen&lt;br&gt;(enligt tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 53-58 tillämpade tillsam-&lt;br&gt;mans med de i bilaga 5 angivna&lt;br&gt;bestämmelserna), om inte den bi-&lt;br&gt;dragsberättigade ansöker om direkt&lt;br&gt;utbetalning av förmånerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning genom kontaktorganen&lt;br&gt;(enligt tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 53-58 tillämpade tillsam-&lt;br&gt;mans med de i bilaga 5 angivna&lt;br&gt;bestämmelserna)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Pensionsförsäkring för tjänste-&lt;br&gt;män och gruvarbetare (inva-&lt;br&gt;liditet, ålderdom, dödsfall):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i förhållande till Belgien,&lt;br&gt;Danmark, Spanien, Frank-&lt;br&gt;rike, Grekland, Irland,&lt;br&gt;Italien, Luxemburg, Portu-&lt;br&gt;gal och Storbritannien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;i förhållande till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Åldersförsäkring för jord-&lt;br&gt;brukare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning genom kontaktorganen&lt;br&gt;(enligt tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 53-58 tillämpade tillsam-&lt;br&gt;mans med de i bilaga 5 angivna&lt;br&gt;bestämmelserna)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;356&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4. Olycksfallsförsäkring:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till alla medlems-&lt;br&gt;stater:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning genom kontaktorganen Bilaga 4.1&lt;br&gt;(enligt tillämpningförordningens&lt;br&gt;artiklar 53-58 tillämpade tillsam-&lt;br&gt;mans med de i bilaga 5 angivna&lt;br&gt;bestämmelserna)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;D. SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Samtliga system med undantag&lt;br&gt;för systemet för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Systemet för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionsförsäkring för arbetstagare&lt;br&gt;(invaliditet, ålderdom, dödsfall):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;i förhållande till Frankrike:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;i förhållande till Belgien,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark, Tyskland, Spanien,&lt;br&gt;Irland, Italien, Luxemburg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna, Portugal och&lt;br&gt;Storbritannien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) ARBETSTAGARE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Invalid-, ålders- och&lt;br&gt;efterlevandepensioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) i förhållande till Belgien,&lt;br&gt;Danmark, Spanien,&lt;br&gt;Frankrike (med undantag&lt;br&gt;för de franska försäk-&lt;br&gt;ringskassorna för gruv-&lt;br&gt;arbetare), Grekland,&lt;br&gt;Irland, Luxemburg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning genom de härtill ut-&lt;br&gt;pekade organen i den medlemsstat&lt;br&gt;där mottagaren är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning genom kontaktorganen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;357&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna, Portugal&lt;br&gt;och Storbritannien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i förhållande till Tyskland&lt;br&gt;och de franska försäk-&lt;br&gt;ringskassorna för gruv-&lt;br&gt;arbetare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Pensioner i anledning av&lt;br&gt;arbetsskador och arbets-&lt;br&gt;sjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) SJÄLVSTÄNDIGT FÖRVÄRVS-&lt;br&gt;VERKSAMMA PERSONER:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;I förhållande till Belgien,&lt;br&gt;Danmark, Spanien, Frankrike,&lt;br&gt;Grekland, Irland, Italien,&lt;br&gt;Luxemburg, Portugal och&lt;br&gt;Storbritannien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;I förhållande till Tyskland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalning genom kontaktorganen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt utbetalning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalning genom kontaktorganen&lt;br&gt;(enligt bestämmelserna i bilaga 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;BILAGA 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BANKER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Tillämpningsförordningensartiklar 4.7, 55.3 och 122)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Danmarks Nationalbank (Danmarks national-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bank), K&amp;lt;f&amp;gt;benhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;358&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;TYSKLAND&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Deutsche Bundesbank (Tyska förbundsban-&lt;br&gt;ken), Frankfurt am Main&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;D.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SPANIEN&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Banco Exteriör de Espana (Spaniens utrikes-&lt;br&gt;bank), Madrid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;FRANKRIKE&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Banque de France (Frankrikes bank), Paris&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;F.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;GREKLAND&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tpazefa rq&amp;lt;; EXXaSa?, AGr/va (Greklands&lt;br&gt;bank), Aten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;G.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;IRLAND&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Central Bank of Ireland (Irlands central-&lt;br&gt;bank), Dublin&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;H.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ITALIEN&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Banca Nazionale del Lavoro (Naionella&lt;br&gt;arbetsbänken), Roma&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LUXEMBURG&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Caisse d’epargne (Sparkassan), Luxemburg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;J.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ingen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;K.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PORTUGAL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Banco de Portugal (Portugals bank), Lisboa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Bank of England (Englands bank), London&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordirland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Northern Bank Limited (Nordbanken Ltd.),&lt;br&gt;Belfast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gibraltar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barclays Bank, Gibraltar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;BILAGA 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILLERKÄNNANDE AV FAMILJEFÖRMÅNER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Tillämpningsförordningens artiklar 4.8, 10a. 1 d och 122).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsförordningens artikel 10a. 1 d tillämpas på:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Arbetstagare och självständigt&lt;br&gt;förvärvsverksamma personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) med en referensperiod på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en kalendermånad i för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållandet: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;— mellan Tyskland och Spanien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— mellan Tyskland och Frankrike&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— mellan Tyskland och Grekland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;mellan Tyskland och Irland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— mellan Tyskland och Luxemburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;mellan Tyskland och Portugal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;359&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;mellan Tyskland och Storbri-&lt;br&gt;tannien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— mellan Frankrike och Luxemburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;mellan Portugal och Belgien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;mellan Portugal och Frankrike&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;mellan Portugal och Irland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;mellan Portugal och Luxemburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;mellan Portugal och Storbritan-&lt;br&gt;nien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) med en referensperiod på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tre kalendermånader i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållandet: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;— mellan Danmark och Tyskland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— mellan Nederländerna och&lt;br&gt;Danmark, Frankrike, Tyskland&lt;br&gt;Luxemburg, Portugal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Självständigt förvärvsverksam-&lt;br&gt;ma personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med en referensperiod på tre kalen-&lt;br&gt;dermånader i förhållandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan Belgien och Nederländer-&lt;br&gt;na&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9 skall ändras och kompletteras med följande:&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beräkningen av de genomsnittliga årliga kostnaderna för vårdför&lt;br&gt;måner, beaktas det allmänna systemet för social trygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beräkningen av de genomsnittliga årliga kostnaderna för vårdför-&lt;br&gt;måner beaktas de förmåner som utges av den allmänna hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdstjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10 skall ändras och kompletteras med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid tillämpningen av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artiklar 6.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 och 13.3, 14.1, 14,2 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3, 102.2, 110 och 113.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpningen av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artiklar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1, 11a och 12a, 38.1, 70.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80.2, 81, 82.2, 85.2 och 86.2:&lt;br&gt;a) alla system med undantag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för systemet för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instituto Nacional de la Seguridad&lt;br&gt;Social (centrala institutet för social&lt;br&gt;trygghet), Madrid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcciones Provinciales del Ins-&lt;br&gt;tituto Nacional de la Seguridad&lt;br&gt;(provinsdirektoraten under det&lt;br&gt;centrala institutet för social trygg-&lt;br&gt;het)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) systemet för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. Fastlandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpning av för-&lt;br&gt;ordningens artikel 17:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 11.1 och 11a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instituto Social de la Marina (sjö-&lt;br&gt;fartens institut för sociala ange-&lt;br&gt;lägenheter), Madrid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 12a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departemento de Rela^oes Inter-&lt;br&gt;nacionais e Conven?oes de Segu-&lt;br&gt;ran?a Social (avdelningen för inter-&lt;br&gt;nationella förbindelser och kon-&lt;br&gt;ventioner rörande social trygghet),&lt;br&gt;Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (regionalcentret för social&lt;br&gt;trygghet) till vilket den utsände&lt;br&gt;arbetstagaren är ansluten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (regionalcentret för social&lt;br&gt;trygghet) på den plats där arbets-&lt;br&gt;tagaren är bosatt eller till vilket han&lt;br&gt;är ansluten, allt efter omständig-&lt;br&gt;heterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;362&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 13.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 14.1 och 14.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 14.3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 28.1, 29.2 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29.5, 30.1 och 30.3 samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.1 andra meningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 25.2, 38.1, 70.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82.2 och 86.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 17.6 och 17.7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3, 18.4 och 18.6, 20,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21.1, &amp;nbsp;22, 31.1 första&lt;br&gt;meningen och 34.1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34.2, första stycket, (av-&lt;br&gt;seende institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten eller&lt;br&gt;vistelseorten, beroende på&lt;br&gt;omständigheterna):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departemento de Rela^oes Inter-&lt;br&gt;nacionais e Conven^oes de&lt;br&gt;Seguranga Social (avdelningen för&lt;br&gt;internationella förbindelser och kon-&lt;br&gt;ventioner rörande social trygghet),&lt;br&gt;Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departemento de Rela;oes Inter-&lt;br&gt;nacionais e Convenfoes de&lt;br&gt;Seguranga Social (avdelningen för&lt;br&gt;internationella förbindelser och kon-&lt;br&gt;ventioner rörande social trygghet),&lt;br&gt;Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (regionalcentret för social&lt;br&gt;trygghet), Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centro Nacional de Pensoes (det&lt;br&gt;nationella pensionscentret), Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den administrativa myndigheten på&lt;br&gt;den plats där familjen är bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administra^äo Regional de Saude&lt;br&gt;(den regionala administrationen för&lt;br&gt;hälsoväsendet) på den plats där&lt;br&gt;personen ifråga är bosatt eller&lt;br&gt;vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;363&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 80.2, &amp;nbsp;81 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85.2: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Centro Regional de Seguranga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Social (regionalcentret för social&lt;br&gt;trygghet), Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 102.2: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Departemento de Rela^oes Inter-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nacionais e Convengoes de&lt;br&gt;Seguranga Social (avdelningen för&lt;br&gt;internationella förbindelser och kon-&lt;br&gt;ventioner rörande social trygghet),&lt;br&gt;Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. Den autonoma regionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Madeira&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordningens artikel 17: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Secretario Regional dos Assuntos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socais (regionalsekreteraren för&lt;br&gt;sociala angelägenheter), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artiklar 11.1 och 11a: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 12a: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artiklar 13.2 och 13.3: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Departemento de Relagoes Interna-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cionais e Convengoes de Seguranga&lt;br&gt;Social (avdelningen för inter-&lt;br&gt;nationella förbindelser och kon-&lt;br&gt;ventioner rörande social trygghet),&lt;br&gt;Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpning av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artiklar 14.1 och 14.2: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Departemento de Relagoes Inter-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nacionais e Convengoes de&lt;br&gt;Seguranga Social (avdelningen för&lt;br&gt;internationella förbindelser och kon-&lt;br&gt;ventioner rörande social trygghet),&lt;br&gt;Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;364&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 14.3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 28.1, 29.2, och&lt;br&gt;29.5, 30.1 och 30.3 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.1 andra meningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 25.2, 38.1, 70.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82.2 och 86.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 17.6 och 17.7,&lt;br&gt;18.3, 18.4 och 18.6, 20,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21.1, &amp;nbsp;22, 31.1 första&lt;br&gt;meningen samt 34.1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34.2, &amp;nbsp;&amp;nbsp;första stycket,&lt;br&gt;(avseende institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten eller&lt;br&gt;vistelseorten, beroende på&lt;br&gt;omständigheterna):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 80.2, &amp;nbsp;81 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den administrativa myndigheten där&lt;br&gt;familjen är bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Saude Publica&lt;br&gt;(det regionala direktoratet för hälso-&lt;br&gt;väsendet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Funchal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departemento de Relagoes Interna-&lt;br&gt;cionais e Convengoes de Seguranga&lt;br&gt;Social (avdelningen för inter-&lt;br&gt;nationella förbindelser och kon-&lt;br&gt;ventioner rörande social trygghet),&lt;br&gt;Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;365&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;III. Den autonoma regionen&lt;br&gt;Azorerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;förordningens artikel 17:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 11.1 och 11a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 12a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 13.2 och 13.3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 14.1 och 14.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 14.3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do&lt;br&gt;Herofsmo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do&lt;br&gt;Herofsmo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departemento de Relagoes Inter-&lt;br&gt;nacionais e Convengoes de&lt;br&gt;Seguranga Social (avdelningen för&lt;br&gt;internationella förbindelser och kon-&lt;br&gt;ventioner rörande social trygghet),&lt;br&gt;Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departemento de Relagoes Inter-&lt;br&gt;nacionais e Convengoes de&lt;br&gt;Seguranga Social (avdelningen för&lt;br&gt;internationella förbindelser och kon-&lt;br&gt;ventioner rörande social trygghet),&lt;br&gt;Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do&lt;br&gt;Herofsmo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do&lt;br&gt;Herofsmo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 28.1, 29.2 och&lt;br&gt;29.5, 30.1 och 30.3 samt&lt;br&gt;31.1 andra meningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den administrativa myndigheten för&lt;br&gt;den ort där familjen är bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;366&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 25.2, 38.1, 70.1,&lt;br&gt;82.2 och 86.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 17.6 och 17.7,&lt;br&gt;18.3, 18.4 och 18.6, 20,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21.1, &amp;nbsp;22, 31.1 första&lt;br&gt;meningen samt 34.1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34.2, &amp;nbsp;&amp;nbsp;första stycket,&lt;br&gt;(rörande institutionen på&lt;br&gt;bosättningsorten eller&lt;br&gt;vistelseorten, beroende på&lt;br&gt;omständigheterna):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Saude (det&lt;br&gt;regionala direktoratet för hälsovä-&lt;br&gt;sendet), Angra do Herofsmo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do Herofs-&lt;br&gt;mo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artiklar 80.2, &amp;nbsp;81 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direcgäo Regional de Seguranga&lt;br&gt;Social (det regionala direktoratet för&lt;br&gt;social trygghet), Angra do Herofs-&lt;br&gt;mo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departemento de Relagoes Inter-&lt;br&gt;nacionais e Convengoes de&lt;br&gt;Seguranga Social (avdelningen för&lt;br&gt;internationella förbindelser och kon-&lt;br&gt;ventioner rörande social trygghet),&lt;br&gt;Lisboa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...(ingen ändring).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;BILAGA 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SYSTEM SOM AVSES I FÖRORDNINGENS ARTIKEL 35.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Tillämpningsförordningens artikel 4.11)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;System för utvidgning av sjukförsäkringen (vårdförmåner) till att omfatta&lt;br&gt;självständigt förvärvsverksamma personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;367&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet for sjuk- och moderskapsförsäkring för självständigt förvärvs-&lt;br&gt;verksamma personer som inte är verksamma inom jordbruket, upprättat&lt;br&gt;genom lag av den 12 juli 1966, i sin ändrade lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Försäkringskassan för hantverkare och handlande i mindre skala&lt;br&gt;(TEBE)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Försäkringskassan för handlande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Sjukförsäkringskassan för advokater:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Omsorgskassan, Athén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Omsorgskassan, Pireus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Omsorgskassan, Tessaloniki&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sjukkassan för advokater på landsbygden (TYDE)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Läkarnas försäkrings- och pensionskassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H. ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L. STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Rådets förordning (EEG) nr 337/75 av den 10 februari 1975 (EGT nr&lt;br&gt;L 39, 13.2.1975, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt&lt;br&gt;(EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4.1 ersätts &amp;quot;33&amp;quot; med &amp;quot;39&amp;quot; och i 4.1 a, b och c ersätts &amp;quot;tio&amp;quot;&lt;br&gt;med &amp;quot;tolv&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;368&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Rådets forordning (EEG) nr 1365/75 av den 26 maj 1975 (EGT nr L&lt;br&gt;139, 30.5.1975, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt&lt;br&gt;(EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6.1 ersätts &amp;quot;33&amp;quot; med &amp;quot;39&amp;quot; och i 6.1 a, b och c ersätts &amp;quot;tio&amp;quot;&lt;br&gt;med &amp;quot;tolv&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Rådets förordning (EEG) nr 2950/83 av den 17 oktober 1983 (EGT nr&lt;br&gt;L289, 22.10.1983, s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3.1 skall &amp;quot;Portugal&amp;quot; läggas till efter &amp;quot;Mezzogiorno&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Rådets förordning (EEG) nr 815/84 av den 26 mars 1984 (EGT nr L&lt;br&gt;88, 31.3.84, s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 11.2 ändras &amp;quot;45&amp;quot; till &amp;quot;54&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 257,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.10.1968, s. 13), i dess lydelse enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fotnoten&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; i bilagan skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;* Belgiska, danska, tyska, grekiska, spanska, franska, irländska,&lt;br&gt;italienska, luxemburgska, nederländska, portugisiska eller&lt;br&gt;brittiska, beroende på utställande land.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;Rådets beslut 74/325/EEG av den 27 juni 1974 (EGT nr L 185,&lt;br&gt;9.7.1974, s. 15) i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr&lt;br&gt;L291, 19.11.1979, s. 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4.1 skall &amp;quot;60&amp;quot; ändras till &amp;quot;72&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Rådets direktiv 77/576/EEG av den 25 juli 1977 (EGT nr L 229,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.9.1977, s. 12), i dess lydelse enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kommissionens direktiv 79/640/EEG av den 21 juni 1979 (EGT&lt;br&gt;nr L 183, 19.7.1979, s. 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6.2 ändras &amp;quot;45&amp;quot; till &amp;quot;54&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilaga 2 skall motsvarande beteckningar på spanska och portugisiska&lt;br&gt;läggas till, dvs.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;369&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;ANEXO 1I/ANEXO II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SENALES ESPECIALES DE SEGURIDAD — SINAUZAQÄO&lt;br&gt;ESPECIAL DE SEGURANGA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Senales de prohibiciön — Sinai» de proibinäo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prohibido fumar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proibido fumar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prohibido fumar o encendrer fuegos libres&lt;br&gt;Proibido fumar ou foguear&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prohibido el paso a los peatones&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Passagem proibido a peöes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prohibido apagar con agua&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proibido apagar com agua&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Agua no potable&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agua impröpria para beber&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Senales de advertencia — Sinais de perigo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Materias inflamables&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Subståncias inflamåveis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Materias explosivas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Subståncias explosivas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Subståncias venenosas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Subståncias töxicas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Subståncias corrosivas&lt;br&gt;Subståncias corrosivas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Radiaciones peligrosas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Subståncias radioactivas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Atencion a las cargas suspendidas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cargas suspensas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Atencion a los vehiculos de mantenimiento&lt;br&gt;Carro transportador movimento&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Peligro eléctrico&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Perigo de electrocussäo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Peligro general&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Perigos vårios&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Peligro rayos låser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Perigo, raios laser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Senales de obligaciön — Sinais de obriga^äo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protecciön obligatoria de la vista&lt;br&gt;Protec$äo obrigatoria dos olhos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protecciön obligatoria de la cabeza&lt;br&gt;Protecgäo obrigatoria da cabeza&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protecciön obligatoria de los oidos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protec^äo obrigatoria dos ouvidos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protecciön obligatoria de las vfas respiratorias&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protecgäo obrigatoria dos örgäos respiratörios&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protecciön obligatoria de los pies&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protecsäo obrigatoria dos pés&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;370&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) Protecciön obligatoria de las manos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protec^äo obrigatöria das mäos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Senales de emergencia - Sinais de emergéncia&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Puesto de socorro&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Posto de primeiros socorros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Salida de emergencia a la izquierda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Safda de socorro å espuerda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Salida de emergencia&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a colocar sobre la salida)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Safda de socorro&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a colocar por cima de safda)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Rådets direktiv 80/1107/EEG av den 27 november 1980 (EGT nr L&lt;br&gt;327, 3.12.1980, s. 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 10.2 skall &amp;quot;fyrtioen&amp;quot; ersättas med &amp;quot;femtiofyra&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Kommissionens beslut 82/43/EEG av den 9 december 1981 (EGT nr L&lt;br&gt;20, 28.1.1982, s. 35).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3.1 skall &amp;quot;tjugo&amp;quot; ersättas med &amp;quot;tjugofyra&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6, första stycket, och artikel 11 skall &amp;quot;tio&amp;quot; ersättas med &amp;quot;tolv&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Beslut av representanterna för medlemsstaternas regeringar, församlade&lt;br&gt;i särskilda ministerrådet den 9 juli 1957 (EGT nr 28, 31.8.1957, s.&lt;br&gt;487/57), i dess lydelse enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Beslut av representanterna för medlemsstaternas regeringar,&lt;br&gt;församlade i särskilda ministerrådet den 11 mars 1965 (EGT nr&lt;br&gt;46, 22.3.1965, s. 698/65),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilagan skall följande ändras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i artikel 3, första stycket, skall &amp;quot;fyrtio&amp;quot; ersättas med &amp;quot;fyrtioåtta&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;i artikel 9, andra stycket, skall &amp;quot;fem&amp;quot; ersättas med &amp;quot;sex&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;i artikel 13, tredje stycket, skall &amp;quot;sju&amp;quot; ersättas med &amp;quot;nio&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i artikel 18, första stycket, skall &amp;quot;tjugosju&amp;quot; ersättas med &amp;quot;trettio-&lt;br&gt;två&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;i artikel 18, andra stycket, skall &amp;quot;tjugoen&amp;quot; ersättas med &amp;quot;tjugo-&lt;br&gt;fem&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;371&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3811/86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 11 december 1986&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av&lt;br&gt;systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA&lt;br&gt;FÖRORDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag efter samråd med Administ-&lt;br&gt;rativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att göra vissa ändringar i förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71“ och förordning (EEG) nr 574/72&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;, senast ändrade genom&lt;br&gt;Anslutningsakten för Spanien och Portugal och kommissionens förord-&lt;br&gt;ning (EEG) nr 513/86&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 14c. 1 a i förordning (EEG) nr 1408/71 är det föreskrivet att&lt;br&gt;en person som samtidigt är anställd inom en medlemsstats territorium&lt;br&gt;och verksam som egenforetagare inom en annan medlemsstats territo-&lt;br&gt;rium skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är an-&lt;br&gt;ställd. I artikel 14c. 1 b är det dock föreskrivet att i de fall som avses i&lt;br&gt;bilaga 7, en person skall omfattas av lagstiftningen i var och en av de&lt;br&gt;berörda medlemsstaterna såvitt avser verksamhet som utövas inom&lt;br&gt;respektive territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 14c regleras inte de fallen som har inträffat i praktiken, att&lt;br&gt;fler än två verksamheter i kombination med anställning och verksamhet&lt;br&gt;som egenforetagare utövas inom två eller flera medlemsstaters territo-&lt;br&gt;rier; åtgärder bör därför vidtas för att reglera denna situation genom ett&lt;br&gt;tillägg i artikel 14c.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att bestämma hur nuvarande artikel 14c. 1 b skall&lt;br&gt;tillämpas i överensstämmelse med punkt 2 i nämnda artikel och hur&lt;br&gt;tillämpning skall ske för att reglera utövandet av fler än två verksam-&lt;br&gt;heter i fall som avser både anställning och egenforetagare inom olika&lt;br&gt;medlemsstaters territorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr C 103, 30.4.1986, s. 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr C 227, 8.9.1986, s. 152.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; EGT nr C 207, 18.8.1986, s. 27.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 86.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; EGT nr L 51, 28.2.1986, s. 44.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;372&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att ändra förordning (EEG) nr 574/72 för att be-&lt;br&gt;stämma hur den reviderade artikel 14c skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 14c skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 14c&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler för personer som samtidigt är anställda inom en&lt;br&gt;medlemsstats territorium och egenföretagare inom en annan med-&lt;br&gt;lemsstats territorium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person som samtidigt är anställd inom en medlemsstats terri-&lt;br&gt;torium och egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium&lt;br&gt;skall omfattas av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Om något annat inte följer av b, av lagstiftningen i den med-&lt;br&gt;lemsstat inom vars territorium han är anställd eller, om han&lt;br&gt;utövar sådan verksamhet inom två eller flera medlemsstaters&lt;br&gt;territorier, av den lagstiftning som bestäms enligt artikel 14.2&lt;br&gt;eller 14.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;I de fall som anges i bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium&lt;br&gt;han är anställd, sådan den har bestämts enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i artikel 14.2 och 14.3, om han utövar sådan verk-&lt;br&gt;samhet inom två eller flera medlemsstaters territorier, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium&lt;br&gt;han är egenforetagare, sådan den har bestämts enligt&lt;br&gt;artikel 14a.2—4, om han utövar sådan verksamhet inom&lt;br&gt;två eller flera medlemsstaters territorier.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 14d skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I punkt 1 skall hänvisningen till artikel 14c. 1 a ändras till att&lt;br&gt;gälla artikel 14c a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Följande punkt skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Den person som avses i artikel 14c b skall vid bestäm-&lt;br&gt;mande av den avgiftssats som påförs egenforetagare enligt&lt;br&gt;lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är&lt;br&gt;egenforetagare, behandlas som om han vore anställd inom den&lt;br&gt;statens territorium.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Nuvarande punkt 2 blir punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I rubriken till bilaga 7 skall hänvisningen till artikel 14c. 1 b änd-&lt;br&gt;ras till att gälla artikel 14c b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;373&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande punkt 3 skall läggas till i artikel 8:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. I fall som avses i förordningens artikel 14c b skall följande&lt;br&gt;regler tillämpas då personen i fråga eller en medlem av hans&lt;br&gt;familj har rätt till vårdförmåner vid sjukdom eller moderskap&lt;br&gt;enligt de två berörda lagstiftningarna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Om minst en av dessa lagstiftningar föreskriver att förmånerna&lt;br&gt;skall utges i form av återbetalning till den person som har rätt&lt;br&gt;till förmånen, skall ansvaret för utgivande av förmåner ute-&lt;br&gt;slutande ligga på institutionen i den medlemsstat inom vars&lt;br&gt;territorium sådana förmåner har utgetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Om förmåner har utgetts inom en annan medlemsstats terri-&lt;br&gt;torium än de två berörda medlemsstaternas, skall ansvaret för&lt;br&gt;utgivande av förmåner uteslutande ligga på institutionen i den&lt;br&gt;medlemsstat vars lagstiftning personen i fråga omfattas av till&lt;br&gt;följd av hans anställning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 9 skall följande punkt 3 läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Oavsett bestämmelserna i punkt 1 och 2 skall den rätt till&lt;br&gt;dödsfallsersättning som har förvärvats enligt de båda berörda&lt;br&gt;medlemsstaternas lagstiftningar som avses i bilaga 7, behållas i de&lt;br&gt;fall som avses i förordningens artikel 14c b.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 12a skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I rubriken och den inledande meningen skall hänvisningen till&lt;br&gt;artikel 14c. 1 a ändras till att gälla artikel 14c.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;I punkt 7 a skall hänvisningen till artikel 14c. 1 ändras till att&lt;br&gt;gälla artikel 14c.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Följande punkt skall läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;8. Om en person, som samtidigt är anställd inom en med-&lt;br&gt;lemsstats territorium och egenforetagare inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium, enligt bestämmelserna i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 14c omfattas av två medlemsstaters lag-&lt;br&gt;stiftning, gäller bestämmelserna i punkt 1—4 för anställ-&lt;br&gt;ningen och bestämmelserna i punkt 1—3, 5 och 6 för&lt;br&gt;verksamheten som egenforetagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De institutioner som har utsetts av de behöriga myndig-&lt;br&gt;heterna i de två medlemsstater, vars lagstiftning skall&lt;br&gt;gälla, underrättar varandra ömsesidigt om detta.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I slutet av artikel 15.1 a skall följande mening läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;I fall som avses i förordningens artikel 4c b, skall ovannämnda&lt;br&gt;institutioner, vid utgivande av förmåner, dock beakta försäkrings-&lt;br&gt;och bosättningsperioder som har fullgjorts enligt ett obligatoriskt&lt;br&gt;försäkringssystem enligt de två berörda medlemsstaternas lagstift-&lt;br&gt;ningar och som sammanfaller.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;374&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 46.1 första stycket skall hänvisningen till artikel 15.1&lt;br&gt;b—d ändras till att gälla artikel 15.1 a sista meningen och 15.1&lt;br&gt;b—d&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter artikel 119 skall följande artikel införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 119a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser för pensioner vid tillämpningen av sista&lt;br&gt;delen av tillämpningsförordningens artikel 15.1 a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om försäkringsfallet inträffar före den 1 januari 1987 och om&lt;br&gt;ansökan om pension ännu inte har resulterat i beviljande av för-&lt;br&gt;måner före den dagen, skall en sådan ansökan prövas dubbelt, om&lt;br&gt;förmåner till följd av försäkringsfallet skall utgå för tid före denna&lt;br&gt;dag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;för tid före den 1 januari 1987, enligt förordningens bestäm-&lt;br&gt;melser eller enligt gällande konventioner mellan berörda med-&lt;br&gt;lemsstater, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;för tid från och med den 1 januari 1987, enligt förordningens&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a är&lt;br&gt;högre än det som har beräknats enligt bestämmelserna i b, skall&lt;br&gt;den berörda personen dock ha fortsatt rätt till det belopp som har&lt;br&gt;beräknats enligt bestämmelserna i a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om något annat inte följer av artikel 3, skall en ansökan om inva-&lt;br&gt;liditets-, ålders- eller efterlevandeförmåner som lämnas in till en&lt;br&gt;institution i en medlemsstat den 1 januari 1987 eller senare auto-&lt;br&gt;matiskt medföra omprövning enligt förordningens bestämmelser av&lt;br&gt;de förmåner som har utgetts för samma försäkringsfall före den&lt;br&gt;dagen av institutioner eller institutionerna i en eller flera av de&lt;br&gt;andra medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De rättigheter som tillkommer personer som har beviljats pension&lt;br&gt;före den 1 januari 1987 i den berörda medlemsstaten kan om-&lt;br&gt;prövas på deras begäran med hänsyn till bestämmelserna i rådets&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 3811/86'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den begäran som avses i punkt 3 lämnas in inom ett år efter&lt;br&gt;den 1 januari 1987, skall rätt till förmåner enligt förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 3811/86 förvärvas från och med den 1 januari 1987&lt;br&gt;eller från och med den dag då rätt till pension föreligger, om rätt&lt;br&gt;till sådan förmån har förvärvats senare än den 1 januari 1987; i&lt;br&gt;sådant fall kan inte bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning&lt;br&gt;om indragning av eller begränsning i rätten till förmåner åberopas&lt;br&gt;mot de berörda personerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr L 355, 16.12 1986 s. 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;375&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om den begäran som avses i punkt 3 lämnas in efter utgången av en&lt;br&gt;period om ett år efter den 1 januari 1987, skall rättigheter enligt&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 3811/86, som inte har indragits eller preskribe-&lt;br&gt;rats, förvärvas från och med den dag då begäran lämnas in såvida inte&lt;br&gt;gynnsammare bestämmelser gäller enligt lagstiftningen i en medlems-&lt;br&gt;stat.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning berör inte rättigheter som före ikraftträdandet förvärvats&lt;br&gt;enligt förordning (EEG) nr 1408/71 och nr 574/72.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Bryssel den 11 december 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. CLARKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;376&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1305/89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■v den 11 maj 1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av&lt;br&gt;systemen för social trygghet när anställda, egenforetagare eller deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA&lt;br&gt;FÖRORDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av den Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordning (EEG) nr 1408/71&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; och förordning (EEG) nr 574/72&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;,&lt;br&gt;uppdaterade genom förordning (EEG) nr 2001/83&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; och senast ändrade&lt;br&gt;genom förordning (EEG) nr 3811/86&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;, har de tekniska anpassningar&lt;br&gt;gjorts som anges i kapitel VIII. 1 och VIII.2 i bilaga 1 till Anslutnings-&lt;br&gt;akten för Spanien och Portugal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av Spaniens och Portugals anslutning bör andra ändringar&lt;br&gt;göras i nämnda förordningar, särskilt för att ta hänsyn till riktlinjerna i&lt;br&gt;bilaga 2 till anslutningsakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artikel 95 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser för egenforetagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ingen rätt skall förvärvas enligt denna förordning för en&lt;br&gt;period före den 1 juli 1982 eller före den dag då förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EGT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nr&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;71, 26.3.1986,s. 8.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EGT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nr&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;148, 16.6.1986, s. 124.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EGT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nr&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;263, 20.10.1986, s. 37.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EGT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nr&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;149, 5.7.1971, s. 2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EGT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nr&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74, 27.3.1972, s. 1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EGT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nr&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;230, 22.8.1983, s. 6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EGT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nr&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;355, 16.12.1986,5. 5.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;377&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;böljade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Alla försäkringsperioder och i förekommande fall alla anställ-&lt;br&gt;ningsperioder, perioder av verksamhet som egenforetagare eller&lt;br&gt;bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning före den 1 juli 1982 eller före den dag då förordningen&lt;br&gt;böljade gälla inom denna medlemsstats territorium skall beaktas&lt;br&gt;vid fastställande av förmåner enligt denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 1, skall&lt;br&gt;rätt till förmåner enligt denna förordning förvärvas även om rätten&lt;br&gt;hänför sig till ett försäkringsfall som inträffade före den 1 juli&lt;br&gt;1982 eller den dag då förordningen böljade gälla inom den be-&lt;br&gt;rörda medlemsstatens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Vaije förmån som inte har beviljats eller som har innehållits&lt;br&gt;på grund av en persons medborgarskap eller bosättningsort skall&lt;br&gt;efter ansökan av honom beviljas eller utges på nytt från och med&lt;br&gt;den 1 juli 1982 eller den dag då denna förordning böljade gälla&lt;br&gt;inom den berörda medlemsstatens territorium, under förutsättning&lt;br&gt;att den rätt som tidigare har fastställts inte har medfört utbetalning&lt;br&gt;av ett engångsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Rättigheter för personer som har beviljats pension före den 1&lt;br&gt;juli 1982 eller den dag då denna förordning böljade gälla inom&lt;br&gt;den berörda medlemsstatens territorium kan på begäran av per-&lt;br&gt;sonen i fråga omprövas med beaktande av bestämmelserna i denna&lt;br&gt;förordning. Denna bestämmelse skall även gälla andra förmåner&lt;br&gt;som avses i artikel 78.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in inom&lt;br&gt;två år från den 1 juli 1982 eller från den dag då förordningen&lt;br&gt;böljade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, skall&lt;br&gt;rättigheter som har förvärvats enligt denna förordning gälla från&lt;br&gt;denna dag, och bestämmelserna i en annan medlemsstats lagstift-&lt;br&gt;ning om förverkande av eller begränsning i rätten till förmåner&lt;br&gt;kan inte åberopas mot personen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in efter&lt;br&gt;utgången av tvåårsperioden efter den 1 juli 1982 eller efter den&lt;br&gt;dag då förordningen bötjade gälla inom den berörda medlems-&lt;br&gt;statens territorium, skall rättigheter som inte har förverkats eller&lt;br&gt;inte har fallit bort genom en tidsspärr, gälla från den dag då an-&lt;br&gt;sökan lämnades in såvida inte förmånligare bestämmelser gäller&lt;br&gt;enligt en medlemsstats lagstiftning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I bilaga 3 avsnitt A och B under 22. TYSKLAND - SPANIEN&lt;br&gt;skall ordet &amp;quot;Inget&amp;quot; ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 4.1 och 45.2 i konventionen den 4 december 1973 om&lt;br&gt;social trygghet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I bilaga 7 skall punkt 7 ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;7. Beträffande pensionsförsäkringssystemet för egenforetagare;&lt;br&gt;om han är egenföretagare i Grekland och anställd i en annan&lt;br&gt;medlemsstat.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;378&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 118 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Artikel 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser om pensioner för anställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Om försäkringsfallet inträffar före den 1 oktober 1972 eller&lt;br&gt;före den dag då tillämpningsförordningen böljade gälla inom den&lt;br&gt;berörda medlemsstatens territorium och om ansökan om pension&lt;br&gt;inte har beviljats före den dagen skall en sådan ansökan prövas&lt;br&gt;dubbelt, om förmåner till följd av försäkringsfallet skall utgå för&lt;br&gt;tid före denna dag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;för tid före den 1 oktober 1972 eller den dag då tillämpnings-&lt;br&gt;förordningen böljade gälla inom den berörda medlemsstatens&lt;br&gt;territorium, enligt förordning nr 3 eller enligt gällande kon-&lt;br&gt;ventioner mellan berörda medlemsstater, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;för tid från och med den 1 oktober 1972 eller den dag då&lt;br&gt;tillämpningsförordningen böljade gälla inom den berörda&lt;br&gt;medlemsstatens territorium, enligt förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a är&lt;br&gt;större än det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i b&lt;br&gt;skall personen i fråga dock ha fortsatt rätt till det belopp som har&lt;br&gt;beräknats enligt bestämmelserna i a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;En ansökan om invaliditets-, ålders- eller efterlevandeför-&lt;br&gt;måner som lämnas in till en institution i en medlemsstat från och&lt;br&gt;med den 1 oktober 1972 eller den dag då tillämpningsförordningen&lt;br&gt;böljade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium skall&lt;br&gt;automatiskt medföra omräkning av de förmåner som institutionen&lt;br&gt;eller institutionerna i en eller flera av medlemsstaterna redan har&lt;br&gt;beviljat för samma försäkringsfall för tid före denna dag, i enlig-&lt;br&gt;het med förordningen; omräkningen får dock inte medföra någon&lt;br&gt;minskning av en beviljad förmån.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 119 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser om pensioner för egenföretagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om försäkringsfallet inträffar före den 1 juli 1982 eller före&lt;br&gt;den dag då tillämpningsförordningen böljade gälla inom den be-&lt;br&gt;rörda medlemsstatens territorium och om ansökan om pension inte&lt;br&gt;har beviljats före den dagen, skall en sådan ansökan prövas dub-&lt;br&gt;belt, om förmåner till följd av försäkringsfallet skall utgå för tid&lt;br&gt;före denna dag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;379&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;för tid före den 1 juli 1982 eller den dag då tilllämpningsför-&lt;br&gt;ordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens&lt;br&gt;territorium, enligt förordningen eller enligt konventioner som&lt;br&gt;gäller mellan berörda medlemsstater före denna dag, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;för tid från och med den 1 juli 1982 eller den dag då tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningen började gälla inom den berörda medlems-&lt;br&gt;statens territorium, enligt förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a är&lt;br&gt;större än det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i b&lt;br&gt;skall personen ha fortsatt rätt till det belopp som har beräknats&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. En ansökan om invaliditets-, ålders- eller efterlevandeför-&lt;br&gt;måner som lämnas in till en institution i en medlemsstat från och&lt;br&gt;med den 1 juli 1982 eller den dag då tillämpningsförordningen&lt;br&gt;böljade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium skall&lt;br&gt;automatiskt medföra omräkning av de förmåner som institutionen&lt;br&gt;eller institutionerna i en eller flera medlemsstater redan har be-&lt;br&gt;viljat för samma försäkringsfall för tid före denna dag, i enlighet&lt;br&gt;med förordningen; omräkningen får dock inte medföra någon&lt;br&gt;minskning av en beviljad förmån.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft tredje dagen efter det att den har offent-&lt;br&gt;liggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Bryssel den 11 maj 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. ARANZADI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;380&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2332/89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 18 juli 1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av&lt;br&gt;systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA&lt;br&gt;FÖRORDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd&lt;br&gt;med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande&lt;br&gt;arbetare&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;, och&lt;br&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl att göra vissa ändringar i förordning (EEG) nr 1408/71&lt;br&gt;och (EEG) nr 574/72, uppdaterade genom förordning (EEG) nr&lt;br&gt;2001/83&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; och senast ändrade genom förordning (EEG) nr 1305/89&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;; en&lt;br&gt;del av dessa ändringar har samband med ändringar som medlemsstat-&lt;br&gt;erna gjort i sina lagstiftningar om social trygghet medan andra änd-&lt;br&gt;ringar är av teknisk natur och avsedda att komplettera nämnda förord-&lt;br&gt;ningar på grundval av erfarenheter vid tillämpningen av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undertecknandet av överenskommelsen den 30 november 1979 om&lt;br&gt;Rhenskeppamas sociala trygghet föranleder en ändring i artikel 7.2 a i&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse bör införas som tillåter en medlemsstat vars lagstift-&lt;br&gt;ning föreskriver förlängning, om vissa fakta eller förhållanden före-&lt;br&gt;ligger, av en referensperiod före försäkringsfallets inträffande under&lt;br&gt;vilken en minimiförsäkringsperiod måste ha fullgjorts för erkännande av&lt;br&gt;rätten till en förmån, att vid nämnda förlängning beakta liknande fakta&lt;br&gt;och förhållanden som inträffar i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse bör införas i artikel 33 i förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71 i syfte att klargöra hur artikeln skall tillämpas i de fall som&lt;br&gt;nämns i artikel 28a i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter från tillämpningen av artikel 57 i förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71 har visat på en brist i fall då inte villkoren i någon av de natio-&lt;br&gt;nella lagstiftningar har uppfyllts under vilka en verksamhet har utövats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EGT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nr&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;292, 16.11.1988, s. 7.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EGT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nr&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12, 16.1.1989, s. 365.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EGT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nr&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23, 30.1.1989, s. 49.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EGT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nr&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;230, 22.8.1983, s. 6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EGT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nr&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;131, 13.5.1989, s. 1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;381&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som varit ägnad att orsaka en annan arbetssjukdom än sklerogen pneu-&lt;br&gt;mokonios; denna brist bör botas genom utvidgning av tillämpningsom-&lt;br&gt;rådet for artikel 57.3 a och b till alla arbetssjukdomar; det är därför&lt;br&gt;nödvändigt att ändra artikel 60.1 c och 60.2 och 94.8 i nämnda förord-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förefaller nödvändigt att med anledning av domstolens dom i fallet&lt;br&gt;377/85 (Burchell) göra vissa ändringar i artikel 76 och 79 i förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71 för att kunna tillämpa gemenskapens regler om för-&lt;br&gt;hindrande av sammanträffande av förmåner även i sådana fall då en&lt;br&gt;förmån som avses i kapitel 7 och 8 i nämnda förordning utgår på grund&lt;br&gt;av tillämpning endast av nationell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter får inte hindra&lt;br&gt;tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72; en bestämmelse bör därför införas i förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71 för att bestämma vilken lagstiftning som skall gälla vid över-&lt;br&gt;förande av sådan information till myndigheter och institutioner i andra&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse om en konvention som har slutits mellan Portugal och&lt;br&gt;Storbritannien bör införas i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har framkommit att texten i punkt 6 under avsnittet &amp;quot;Belgien&amp;quot; i&lt;br&gt;bilaga 6 är ofullständig såvitt avser eftersträvade mål; det är därför&lt;br&gt;nödvändigt att göra redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som har föreskrivits i punkt 1 under avsnittet &amp;quot;Grekland&amp;quot; i bilaga&lt;br&gt;6 bör utgå då denna bestämmelse inte längre tjänar något syfte efter&lt;br&gt;utvidgningen av förordningen till att omfatta även egenforetagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i den nederländska lagstiftningen om sjukvårdskostnads-&lt;br&gt;försäkring, invaliditets- och åldersförsäkring kräver ändringar i bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Irlands och Storbritanniens extensiva tillämpning av bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 69 i förordning (EEG) nr 1408/71 kräver införande av en be-&lt;br&gt;stämmelse i bilaga 6 till denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att införa en bestämmelse i artikel 3 i förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 574/72 som tillåter att underrättelser om beslut och andra&lt;br&gt;dokument från en institution i en medlemsstat lämnas direkt till personer&lt;br&gt;som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma skäl som motiverar ändringar i artikel 76 och 79 i förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71 kräver också en ändring i artikel 10 i förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 574/72.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att ändra vissa bestämmelser i förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72 för att beakta de ändringar som genom den här förordningen&lt;br&gt;görs i artikel 57 i förordning (EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att göra vissa ändringar i bilaga 2 till förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 574/72 på grund av ändringar beträffande behörig institution&lt;br&gt;för ålders- och efterlevandeförmåner i Belgien, för arbetslöshetsförsäk-&lt;br&gt;ring i Danmark och för familjeförmåner i Grekland och Luxemburg och&lt;br&gt;också beträffande behörig institution för arbetslöshetsförsäkring och&lt;br&gt;arbetssjukdomar i Nederländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;382&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att göra vissa ändringar i bilaga 3 och 4 till förord-&lt;br&gt;ning (EEG) nr 574/72 för att beakta ändringar beträffande behörig&lt;br&gt;institution för bosättningsorten i Belgien, för bosättnings- och vistelse-&lt;br&gt;orten i Grekland, Luxemburg och Nederländerna och beträffande för-&lt;br&gt;bindelseorgan i Belgien, Danmark, Tyskland och Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att ändra vissa bestämmelser i bilaga 5 till förord-&lt;br&gt;ning (EEG) nr 574/72 för att beakta konventioner som har slutits mellan&lt;br&gt;medlemsstater enligt artikel 36.3 i förordning (EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att ändra bilaga 6 till förordning (EEG) nr 574/72&lt;br&gt;till följd av ändrat förfarande i Tyskland beträffande utbetalning av&lt;br&gt;förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att ändra bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72&lt;br&gt;för att beakta ändringar beträffande institutioner och organ som har&lt;br&gt;utsetts av de behöriga myndigheterna i Danmark, Tyskland, Frankrike,&lt;br&gt;Luxemburg och Nederländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att upphäva avsnittet &amp;quot;Frankrike&amp;quot; i bilaga 11 till&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 574/72 till följd av ändringar i denna medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning beträffande systemet för egenforetagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 7.2 a skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;a. bestämmelserna i överenskommelserna den 27 juli 1950 och&lt;br&gt;30 november 1979 om Rhenskeppamas sociala trygghet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande artikel skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 9a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlängning av referensperioden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten till förmåner är beroende av att en minsta försäk-&lt;br&gt;ringsperiod har fullgjorts under en viss period före det försäk-&lt;br&gt;ringsfall för vilket försäkring gäller (referensperiod) enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i en medlemsstat och om denna lagstiftning föreskriver att&lt;br&gt;perioder under vilka förmåner har beviljats enligt lagstiftningen i&lt;br&gt;den medlemsstaten eller perioder som har ägnats åt barnuppfostran&lt;br&gt;inom denna medlemsstats territorium ger anledning till förlängning&lt;br&gt;av referensperioden, skall perioder under vilka invalid- eller ålder-&lt;br&gt;spensioner, sjukförsäkringsförmåner, arbetslöshetsförmåner eller&lt;br&gt;förmåner vid olycksfall i arbetet (utom pensioner) har beviljats&lt;br&gt;enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat och perioder som har&lt;br&gt;ägnats åt barnuppfostran inom en annan medlemsstats territorium&lt;br&gt;även ge anledning till förlängning av den nämnda referensperio-&lt;br&gt;den.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;383&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2—4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 33 skall den text som nu finns där bli en punkt 1 och&lt;br&gt;följande punkt läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Om i fall som avses i artikel 28a, förvärv av förmåner vid&lt;br&gt;sjukdom och moderskap grundas på betalning av avgifter eller&lt;br&gt;liknande enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars terri-&lt;br&gt;torium pensionären i fråga är bosatt, skall sådana avgifter inte&lt;br&gt;beaktas på grundval av denna bosättning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 57 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåner vid arbetssjukdom då en person har varit utsatt lör&lt;br&gt;samma risk i flera medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Om en person, som har drabbats av arbetssjukdom, enligt&lt;br&gt;lagstiftningen i en eller flera medlemsstater har utövat verksamhet&lt;br&gt;av en art som kan förorsaka denna sjukdom, skall de förmåner&lt;br&gt;som han eller hans efterlevande kan göra anspråk på beviljas&lt;br&gt;uteslutande enligt lagstiftningen i den stat där villkoren senast har&lt;br&gt;uppfyllts, om så behövs med beaktande av punkt 2—5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om att sjuk-&lt;br&gt;domen i fråga först har diagnosticerats inom dess territorium,&lt;br&gt;skall dessa villkor anses vara uppfyllt, om sjukdomen först har&lt;br&gt;diagnosticerats inom en annan medlemsstats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om att sjuk-&lt;br&gt;domen i fråga har diagnosticerats inom en viss tid efter det att den&lt;br&gt;senaste verksamhet har upphört som har kunnat förorsaka en så-&lt;br&gt;dan sjukdom, skall den behöriga institutionen i den staten, vid&lt;br&gt;undersökningen av när denna senaste verksamhet utövades, beak-&lt;br&gt;ta, i nödvändig utsträckning, liknande verksamhet som har utövats&lt;br&gt;enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, som om verksam-&lt;br&gt;heten hade utövats enligt lagstiftningen i den förstnämnda staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i en medlemsstat är beroende av villkor om att en verk-&lt;br&gt;samhet som har kunnat förorsaka sjukdomen i fråga har varat&lt;br&gt;under en viss tid, skall den behöriga institutionen i den staten&lt;br&gt;beakta, i nödvändig utsträckning, perioder under vilka sådan&lt;br&gt;verksamhet har utövats enligt lagstiftningen i en annan med-&lt;br&gt;lemsstat, som om den hade utövats enligt lagstiftningen i den&lt;br&gt;förstnämnda staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;I fall som rör sklerogen pneumokonios skall kostnaderna för&lt;br&gt;kontantförmåner, inklusive pensioner, fördelas mellan de behöriga&lt;br&gt;institutionerna i de medlemsstater inom vars territorier personen i&lt;br&gt;fråga har utövat en verksamhet som har kunnat förorsaka sjuk-&lt;br&gt;domen. Denna fördelning skall ske på basis av hur längden av de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;384&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;perioder av försäkring eller bosättning för ålderspension, som&lt;br&gt;avses i artikel 45.1 och som har fullgjorts enligt lagstiftningen i&lt;br&gt;var och en av staterna, förhåller sig till den totala längden av&lt;br&gt;sådana perioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i alla stater&lt;br&gt;vid de tidpunkter då förmånerna började utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. På förslag från kommissionen skall rådet enhälligt bestämma&lt;br&gt;vilka andra arbetssjukdomar som bestämmelserna i punkt 5 skall&lt;br&gt;utvidgas till att omfatta.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;skall hänvisningen i punkt 1 c till artikel 57.4 ändras till att&lt;br&gt;gälla artikel 57.6,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) skall hänvisningen i böijan av punkt 2 och i punkt 2 b till&lt;br&gt;artikel 57.3 c ändras till att gälla artikel 57.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(Denna punkt gäller ändring i en artikel — artikel 76 — som&lt;br&gt;senare har ändrats på nytt, se förordning EEG nr 3427/89.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 79.3 skall orden &amp;quot;endast enligt nationell lagstiftning eller&amp;quot;&lt;br&gt;sättas in efter &amp;quot;Rätten till förmåner&amp;quot; i första raden i texten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande punkt skall läggas till i artikel 84:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;5. a) Då en medlemsstats myndigheter eller institutioner enligt&lt;br&gt;denna förordning eller enligt den tillämpningsförordning&lt;br&gt;som avses i artikel 98 överför personuppgifter till myn-&lt;br&gt;digheter eller institutioner i en annan medlemsstat, skall&lt;br&gt;sådant överförande omfattas av de lagbestämmelser om&lt;br&gt;skydd av personuppgifter som gäller i den medlemsstat&lt;br&gt;som lämnar uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt senare överförande av uppgifter såväl som lagring,&lt;br&gt;ändring och förstörande av uppgifter skall omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna i den mottagande medlemsstatens lagstift-&lt;br&gt;ning om skydd för personuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Användandet av personuppgifter för andra ändamål än&lt;br&gt;social trygghet kan ske endast med den berörda personens&lt;br&gt;samtycke eller i enlighet med de andra garantier som&lt;br&gt;föreskrivs i nationell lagstiftning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 94.8 skall hänvisningen till artikel 57.3 c ändras till att&lt;br&gt;gälla artikel 57.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;I del A i bilaga 3 skall texten under avsnittet &amp;quot;Portugal/Storbritan-&lt;br&gt;nien&amp;quot; ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Nuvarande text blir punkt a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;Följande läggs till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;b) Då det gäller portugisiska anställda och för perioden från&lt;br&gt;den 22 oktober 1987 till utgången av den övergångsperiod&lt;br&gt;som föreskrivs i artikel 220.1 i Anslutningsakten för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;385&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spanien och Portugal: artikel 26 i konventionen om social&lt;br&gt;trygghet den 15 november 1978, med ändringar enligt&lt;br&gt;skriftväxling den 28 september 1987.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 skall ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Belgien&amp;quot; skall punkt 6 ersättas med följande:&lt;br&gt;&amp;quot;6. För att fastställa om villkoren enligt belgisk lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för rätt till arbetslöshetsförmåner är uppfyllda, skall en-&lt;br&gt;dast dagar med betald anställning beaktas; dock skall&lt;br&gt;dagar som godkänns som likvärdiga enligt nämnda lag-&lt;br&gt;stiftning beaktas i den mån dessa dagar har föregåtts av&lt;br&gt;dagar med betald anställning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Under avsnittet &amp;quot;Grekland&amp;quot;:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;skall punkt 1 utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) skall punkt 2 och 3 bli punkt 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Irland&amp;quot; skall följande punkt läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;9. En arbetslös person som återvänder till Irland efter ut-&lt;br&gt;gången av den tremånadersperiod under vilken han har&lt;br&gt;fortsatt att uppbära förmåner enligt lagstiftningen i Irland&lt;br&gt;vid tillämpning av förordningens artikel 69.1 skall ha rätt&lt;br&gt;till arbetslöshetsförmåner oavsett artikel 69.2, om han&lt;br&gt;uppfyller de villkor som föreskrivs i nämnda lagstiftning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Nederländerna&amp;quot;:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Punkt 1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; 1. Sjukvårdskonstnadsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Då det gäller rätt till vårdförmåner enligt&lt;br&gt;nederländsk lagstiftning avses med personer som&lt;br&gt;har rätt till vårdförmåner personer som är försäkra-&lt;br&gt;de eller medförsäkrade enligt det försäkringssystem&lt;br&gt;som omfattas av den nederländska lagen om sjuk-&lt;br&gt;försäkring för tilllämpning av kapitel 1 i avdelning&lt;br&gt;III (Ziekenfondswet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) En person som uppbär ålderspension enligt neder-&lt;br&gt;ländsk lagstiftning och en ålderspension enligt lag-&lt;br&gt;stiftningen i en annan medlemsstat anses vid&lt;br&gt;tillämpningen av förordningens artikel 27 ha rätt till&lt;br&gt;vårdförmåner om han vid den tidpunkt då nämnda&lt;br&gt;artikel är tillämplig på honom uppfyller de villkor&lt;br&gt;som krävs för inträde i den standardförsäkring som&lt;br&gt;avses i artikel 2.1 i lagen om anslutning till sjuk-&lt;br&gt;vårdskostnadsförsäkring (Wet op de toegang tot&lt;br&gt;Ziektekostenverzekeringen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Vid tillämpningen av förordningens artikel 27-34&lt;br&gt;behandlas följande pensioner som pensioner som&lt;br&gt;utbetalas enligt de lagbestämmelser som nämns i b&lt;br&gt;(invaliditet) och c (ålderdom) i Nederländernas för-&lt;br&gt;klaring enligt artikel 5 i förordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Pensioner enligt lagen den 6 juni 1966&lt;br&gt;(Staatsblad 6) om nya regler för tjänstemän och&lt;br&gt;deras efterlevande (Algemene Burgerlijke Pen-&lt;br&gt;sioenwet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Pensioner enligt lagen den 6 oktober 1966&lt;br&gt;(Staatsblad 445) om nya regler om pensioner&lt;br&gt;för militär personal och deras efterlevande&lt;br&gt;(Algemene militaire Pensioenwet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Pensioner enligt lagen den 15 februari 1967&lt;br&gt;(Staatsblad 138) om nya regler om pension för&lt;br&gt;anställda vid de nederländska järnvägarna och&lt;br&gt;deras efterlevande (Spoorwegpensioenwet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Pensioner enligt förordningen om anställnings-&lt;br&gt;villkoren vid de nederländska järnvägarna (Reg-&lt;br&gt;lement Dienstvoorwaarden Nederlandse Spoor-&lt;br&gt;wegen) (RDV 1964 NS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Förmåner till personer vid 65 års ålder enligt ett&lt;br&gt;pensionssystem som syftar till att utge vård och&lt;br&gt;hjälp till anställda och tidigare anställda på&lt;br&gt;ålderdomen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Punkt 2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Tillämpning av Nederländsk lagstiftning om allmän&lt;br&gt;åldersförsäkring (AOW)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Den minskning som avses i artikel 13.1 i lagen om&lt;br&gt;åldersförsäkring (AOW) skall inte tillämpas på ka-&lt;br&gt;lenderår eller delar därav före den 1 januari 1957,&lt;br&gt;under vilka en pensionsberättigad som inte uppfyller&lt;br&gt;villkoren för att få sådana år betraktade som försäk-&lt;br&gt;ringsperioder var bosatt inom Nederländernas terri-&lt;br&gt;torium i åldern 15-65 år, eller under vilka han vid&lt;br&gt;bosättning inom en annan medlemsstats territorium&lt;br&gt;utövade verksamhet som anställd i Nederländerna&lt;br&gt;för en arbetsgivare i det landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som var bosatta eller arbetade enligt&lt;br&gt;ovannämnda villkor endast före den 1 januari 1957&lt;br&gt;skall oavsett artikel 7 i AOW anses vara pensions-&lt;br&gt;berättigade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Den minskning som avses i artikel 13.1 i AOW&lt;br&gt;skall inte heller tillämpas på kalenderår eller delar&lt;br&gt;därav före den 2 augusti 1989 under vilka en gift&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;387&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller tidigare gift kvinna vid bosättning i en annan&lt;br&gt;medlemsstat än Nederländerna mellan 15-65 års&lt;br&gt;ålder inte var försäkrad enligt nämnda lag, såvitt&lt;br&gt;avser kalenderår eller delar därav som sammanfal-&lt;br&gt;ler med försäkringsperioder som har fullgjorts av&lt;br&gt;hennes make enligt denna lagstiftning eller med&lt;br&gt;kalenderår eller delar därav som avses i a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett bestämmelserna i artikel 7 i AOW skall&lt;br&gt;den nämnda kvinnan anses vara pensionsberättigad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Den minskning som avses i artikel 13.2 i AOW&lt;br&gt;skall inte tillämpas på kalenderår eller delar därav&lt;br&gt;före den 1 januari 1957 under vilka den pensions-&lt;br&gt;berättigades make, som inte uppfyller de villkor&lt;br&gt;som ger honom rätt att få dessa år behandlade som&lt;br&gt;försäkringsperioder, var bosatt i Nederländerna&lt;br&gt;mellan 15-65 års ålder eller under vilka hon var&lt;br&gt;bosatt inom en annan medlemsstats territorium och&lt;br&gt;utövade verksamhet som anställd i Nederländerna&lt;br&gt;för en arbetsgivare där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Inte heller skall den minskning som avses i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 i AOW tillämpas på kalenderår eller delar&lt;br&gt;därav före den 2 augusti 1989 under vilka den&lt;br&gt;pensionsberättigades make var bosatt i en annan&lt;br&gt;medlemsstat än Nederländerna mellan 15 och 65 års&lt;br&gt;ålder och inte var försäkrad enligt nämnda lagstift-&lt;br&gt;ning, såvitt avser kalenderår eller delar därav som&lt;br&gt;sammanfaller med försäkringsperioder som har full-&lt;br&gt;gjorts av hennes make enligt denna lagstiftning eller&lt;br&gt;med kalenderår eller delar därav som avses i a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) De bestämmelser som avses i a, b, c och d skall&lt;br&gt;endast tillämpas om personen i fråga har varit&lt;br&gt;bosatt i sex år inom en eller flera medlemsstaters&lt;br&gt;territorier efter uppnåendet av 59 års ålder och så&lt;br&gt;länge som denna person är bosatt inom en av dessa&lt;br&gt;medlemsstaters territorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) Oavsett bestämmelserna i artikel 45.1 i AOW och&lt;br&gt;artikel 47.1 i AWW (lagen om allmän försäkring&lt;br&gt;för änkor och föräldralösa bam), skall make till en&lt;br&gt;anställd eller egenforetagare som omfattas av ett&lt;br&gt;obligatoriskt försäkringssystem, under bosättning i&lt;br&gt;en annan medlemsstat än Nederländerna, ha rätt att&lt;br&gt;vara frivilligt försäkrad enligt denna lagstiftning&lt;br&gt;men endast för perioder efter den 2 augusti 1989&lt;br&gt;under vilka den anställde eller egen företagaren är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;388&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller var obligatoriskt försäkrad enligt nämnda&lt;br&gt;lagstiftning. Denna rätt upphör att gälla den dag då&lt;br&gt;den anställdes eller egenföretagarens obligatoriska&lt;br&gt;försäkring upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnda rätt upphör dock inte om den anställdes&lt;br&gt;eller egenföretagarens obligatoriska försäkring&lt;br&gt;upphör till följd av hans död och om hans änka&lt;br&gt;endast uppbär pension enligt den allmänna försäk-&lt;br&gt;ringen för änkor och föräldralösa bam (AWW).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under alla omständigheter upphör rätten till fri-&lt;br&gt;villig försäkring den dag då den frivilligt försäkrade&lt;br&gt;uppnår 65 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avgift som måste betalas för nämnda frivil-&lt;br&gt;liga försäkring en anställds eller en egenföretagares&lt;br&gt;make som är obligatoriskt försäkrad enligt den&lt;br&gt;nederländska lagstiftningen om allmän åldersförsäk-&lt;br&gt;ring (AOW) och allmän försäkring för änkor och&lt;br&gt;föräldralösa bam (AWW) skall fastställas enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna om fastställande av avgift till den&lt;br&gt;obligatoriska försäkringen, under förutsättning att&lt;br&gt;makens inkomst i detta fall skall anses vara för-&lt;br&gt;värvad i Nederländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För make till en anställd eller egenföretagare som&lt;br&gt;var obligatoriskt försäkrad den 2 augusti 1989 eller&lt;br&gt;därefter skall avgiften fastställas enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna om fastställande av avgifter till frivillig för-&lt;br&gt;säkring enligt den nederländska lagstiftningen om&lt;br&gt;allmän åldersförsäkring och om allmän försäkring&lt;br&gt;för änkor och föräldralösa bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) Den rätt som avses i f gäller endast om maken till&lt;br&gt;en anställd eller egenföretagare, inom ett år efter&lt;br&gt;det den obligatoriska försäkringen böijat gälla, har&lt;br&gt;informerat Socialförsäkringsbanken (Sociale Verze-&lt;br&gt;keringsbank) om avsikten att ansluta sig till den&lt;br&gt;frivilliga försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För make till en anställd eller egenföretagare som&lt;br&gt;blev obligatoriskt försäkrad den 2 augusti 1989 eller&lt;br&gt;omedelbart dessförinnan böijar ettårsfristen att löpa&lt;br&gt;den 2 augusti 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) Bestämmelserna i a, b, c och d skall inte tillämpas&lt;br&gt;på perioder som sammanfaller med perioder som&lt;br&gt;får beaktas vid beräkningen av pension enligt lag-&lt;br&gt;stiftningen om ålderspension i en annan medlems-&lt;br&gt;stat än Nederländerna eller på perioder under vilka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personen i fråga uppbar en ålderspension enligt&lt;br&gt;sådan lagstiftning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) Följande skall läggas till i punkt 4:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;c) Vid beräkningen av nederländsk invalidförmån&lt;br&gt;enligt förordningens artikel 40.1 skall de neder-&lt;br&gt;ländska institutionerna inte beakta de tillägg som&lt;br&gt;kan utges enligt bestämmelserna i lagen om tilläggs-&lt;br&gt;förmåner (Toeslagenwet, TW). Rätten till tillägg&lt;br&gt;och storleken därav beräknas uteslutande på grund-&lt;br&gt;val av bestämmelserna i lagen om tilläggsförmå-&lt;br&gt;ner.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) Under avsnittet Storbritannien skall följande punkt införas:&lt;br&gt;&amp;quot;16. En arbetslös person som återvänder till Förenade&lt;br&gt;konungariket, efter utgången av den tremånadersperiod&lt;br&gt;under vilken han har fortsatt att uppbära förmåner&lt;br&gt;enligt lagstiftningen i Förenade konungariket enligt för-&lt;br&gt;ordningens artikel 69.1 skall ha fortsatt rätt till arbets-&lt;br&gt;löshetsförmåner oavsett bestämmelserna i artikel 69.2,&lt;br&gt;om han uppfyller de villkor som föreskrivs i nämnda&lt;br&gt;lagstiftning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande punkt skall läggas till i artikel 3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Beslut och andra dokument från en institution i en med-&lt;br&gt;lemsstat och som avser personer som är bosatta eller som vistas&lt;br&gt;inom en annan medlemsstats territorium kan sändas direkt till de&lt;br&gt;berörda i rekommenderat brev med kvitto eller med mottagnings-&lt;br&gt;bevis. &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 10.1 ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;I punkt a efter orden &amp;quot;förmåner utges&amp;quot; skall orden &amp;quot;endast&lt;br&gt;enligt nationell lagstiftning eller&amp;quot; läggas till,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;På två ställen i punkt b i och på två ställen i punkt b ii efter&lt;br&gt;orden &amp;quot;som utges&amp;quot; skall orden &amp;quot;endast enligt nationell lag-&lt;br&gt;stiftning eller&amp;quot; läggas till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 67.3 skall hänvisningen till artikel 57.2 och 57.3 a och b&lt;br&gt;ändras till att gälla artikel 57.2—4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 68.2 skall hänvisningen till artikel 57.2 och 57.3 a och b&lt;br&gt;ändras till att gälla artikel 57.2—4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Första meningen i artikel 69 skall ersättas med följande:&lt;br&gt;&amp;quot;Följande regler skall gälla vid tillämpningen av förordningens&lt;br&gt;artikel 57.5:&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;390&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2 ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Belgien&amp;quot; högra kolumnen punkt 3 skall orden&lt;br&gt;&amp;quot;Office national des pensions pour travailleurs salariés,&lt;br&gt;Bruxelles - Rijksdienst voor werknemerspensioenen, Brussel&lt;br&gt;(Centralpensionskontoret för anställda, Bryssel)&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;&amp;quot;Office national des pensions, Bruxelles - Rijksdienst voor&lt;br&gt;pensioenen, Brussel (Centrala pensionsanstalten, Bryssel)&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Danmark&amp;quot; skall den nuvarande adressen i&lt;br&gt;högra kolumnen f ersättas med följande: &amp;quot;Direktoratet for&lt;br&gt;Arbejdslashedsforsikringen (Direktoratet för arbetslöshetsför-&lt;br&gt;säkringen), Kobenhavn&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Grekland&amp;quot; skall följande text läggas till i&lt;br&gt;punkt 5:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;iii) för sjömän &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;E&amp;lt;ma NavriKÖif (Sjömanshem-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;met, Pireus)&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Luxemburg&amp;quot; skall punkt 5 ersättas med&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;5. Familjeförmåner Caisse nationale des prestations&lt;br&gt;familiales (Centralkassan för fa-&lt;br&gt;miljeförmåner), Luxembourg.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Nederländerna&amp;quot;:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Punkt 4 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. Arbetslöshet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bedrijfsvereniging (yrkesförening)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till vilken den försäkrades arbets-&lt;br&gt;givare är ansluten.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;I punkt 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall hänvisningarna till artikel 57.3 och 57.3 c i&lt;br&gt;båda fallen ändras till att gälla artikel 57.5,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;skall den nuvarande texten i högra kolumnen er-&lt;br&gt;sättas med &amp;quot;Nieuwe Algemene Bedrijfsvereniging&lt;br&gt;(Nya allmänna yrkesföreningen), Amsterdam&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3 ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Belgien&amp;quot; skall texten i de tre första raderna i&lt;br&gt;högra kolumnen i punkt 1.3 ersättas med följande: &amp;quot;Office&lt;br&gt;national des pensions, Bruxelles - Rijksdienst voor pensionen,&lt;br&gt;Brussel (Centrala pensionsanstalten, Bryssel)&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Tyskland&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;skall punkt 1 c utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) skall &amp;quot;Bonn&amp;quot; i högra kolumnen i punkt 2 b ersättas med&lt;br&gt;&amp;quot;St Augustin&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Grekland&amp;quot; skall punkt 3 utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Luxemburg&amp;quot; skall punkt 5 ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;391&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;5. Familjeförmåner Caisse nationale des prestations&lt;br&gt;familiales (Centralkassan för fa-&lt;br&gt;milj eförmåner), Luxembourg.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) Under avsnittet &amp;quot;Nederländerna&amp;quot; skall punkt 4 ersättas med&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. Arbetslöshet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nieuwe Algemene Bedrijfsvere-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;niging (Nya allmänna yrkesföre-&lt;br&gt;ningen), Amsterdam.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4 ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Belgien&amp;quot;:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Texten i de tre första raderna i högra kolumnen till punkt&lt;br&gt;3 a skall ersättas med följande: &amp;quot;Office national des pen-&lt;br&gt;sions, Bruxelles - Rijksdienst voor pensioenen, Brussel&lt;br&gt;(Centrala pensionsanstalten, Bryssel)&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Texten i högra kolumnen till punkt 3 b skall ersättas med&lt;br&gt;följande: &amp;quot;Office national des pensions, Bruxelles - Rijks-&lt;br&gt;dienst voor pensioenen, Brussel (Centrala pensionsanstal-&lt;br&gt;ten, Bryssel)&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Danmark&amp;quot; skall texten i högra kolumnen till&lt;br&gt;punkt 8 ersättas med följande: &amp;quot;Direktoratet for Arbejdslés-&lt;br&gt;hetsforsikringen (Direktoratet för Arbetslöshetsförsäkringen),&lt;br&gt;Kébenhavn&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Tyskland&amp;quot; skall &amp;quot;Bonn&amp;quot; i högra kolumnen till&lt;br&gt;punkt 2 ersättas med &amp;quot;St Augustin&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Under avsnittet &amp;quot;Luxemburg&amp;quot; skall punkt 5 ersättas med&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;5. Familjeförmåner Caisse nationale des prestations&lt;br&gt;familiales (Centralkassan för fa-&lt;br&gt;miljeförmåner), Luxembourg.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5 ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Följande punkt skall läggas till under avsnittet &amp;quot;Belgien-&lt;br&gt;Italien&amp;quot;:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;e) Skriftväxlingen den 13 november 1985 och 29 januari&lt;br&gt;1986 om förskottsbetalningar vid ömsesidiga krav enligt&lt;br&gt;artikel 93 i tillämpningsförordningen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Belgien-Nederländema&amp;quot;, skall punkt c er-&lt;br&gt;sättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;c) Överenskommelsen den 24 december 1980 om sjukförsäk-&lt;br&gt;ring (sjukvård), med ändringar.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Tyskland-Italien&amp;quot; skall punkt a ersättas med&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;392&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;a) Artikel 14, artikel 17.1, artikel 18 och 42, artikel 45.1&lt;br&gt;och artikel 46 i den administrativa överenskommelsen den&lt;br&gt;6 december 1953 om tillämpningen av konventionen den 5&lt;br&gt;maj 1953 (betalning av pensioner).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;Avsnittet &amp;quot;Frankrike-Italien&amp;quot; ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Den nuvarande texten blir punkt a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;Följande punkt skall läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;b) Skriftväxlingen den 27 december 1988 och den 14&lt;br&gt;mars 1989 om villkoren för fastställande av ömsesi-&lt;br&gt;diga krav enligt artikel 93 i tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningen. &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;Avsnittet &amp;quot;Irland-Nederländema&amp;quot; ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Den nuvarande texten blir punkt a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;Följande punkt skall läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;b) Skriftväxlingen den 22 april och 27 juli 1987 om&lt;br&gt;förordningens artikel 70.3 (avstående från kostnader&lt;br&gt;för återbetalning beträffande förmåner som utgetts&lt;br&gt;enligt förordningens artikel 69) och tillämpningsför-&lt;br&gt;ordningens artikel 105.2 (avstående från återbetal-&lt;br&gt;ning av kostnader för administrativa kontroller och&lt;br&gt;läkarundersökningar som avses i tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 105).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;Avsnittet &amp;quot;Nederländema-Portugal&amp;quot; ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Den nuvarande texten blir punkt a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;Följande punkt skall läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;b) Överenskommelsen den 11 december 1987 om&lt;br&gt;återbetalning av vårdförmåner vid sjukdom och&lt;br&gt;moderskap&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) Under avsnittet &amp;quot;Nederländema-Storbritannien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;skall punkt c utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;skall punkt d bli punkt c,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) skall följande punkt läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;d) Skriftväxlingen den 25 april och 26 maj 1986 om&lt;br&gt;förordningens artikel 36.3 (återbetalning eller avstå-&lt;br&gt;ende från återbetalning av vårdkostnader).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Bilaga 6 ändras enligt följande under avsnittet &amp;quot;Tyskland&amp;quot; punkt 1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Punkt a skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;a) I förhållande till Belgien,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark, Grekland, Spanien,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frankrike, Irland, Italien,&lt;br&gt;Luxemburg, Portugal och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Direkt betalning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;393&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Punkt b utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) Punkt c blir punkt b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;Bilaga 10 ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Danmark&amp;quot; skall texten i högra kolumnen till&lt;br&gt;punkt 5, 6 b och 7 b ersättas med följande: &amp;quot;Direktoratet for&lt;br&gt;Arbejdsloshedsforsikringen (Direktoratet för arbetslöshetsför-&lt;br&gt;säkringen), Kobenhavn&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Tyskland&amp;quot; skall &amp;quot;Bonn&amp;quot; i slutet av texten till&lt;br&gt;punkt 8 a och 9 b ii ersättas med &amp;quot;St Augustin&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Frankrike&amp;quot; skall i punkt 5 ii &amp;quot;Ministére de&lt;br&gt;1‘Agriculture (Jordbruksministeriet), Paris&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;följande: &amp;quot;Direction Régionale de l‘Agriculture et de la Forét&lt;br&gt;- Service régional de 1‘Inspection du Travail, de 1‘Emploi et&lt;br&gt;de la Politique Sociale Agricole (Regionala direktoratet för&lt;br&gt;lantbruk och skogsbruk - Regionala inspektoratet för arbete,&lt;br&gt;sysselsättning och socialpolitik för lantbruket), Paris&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Under avsnittet &amp;quot;Luxemburg&amp;quot;:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Punkt 7 b skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Familjeförmåner Caisse nationale des prestations&lt;br&gt;familiales (Centralkassan för fa-&lt;br&gt;miljeförmåner), Luxembourg&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Punkt 8 d högra kolumnen skall ersättas med följande:&lt;br&gt;&amp;quot;Caisse nationale des prestations familiales (Centralkassan&lt;br&gt;för familjeförmåner), Luxembourg&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;Under avsnittet &amp;quot;Nederländerna&amp;quot; punkt 1 skall hänvisningarna&lt;br&gt;till artikel 11.1 och lla.l ändras till att gälla artikel 11.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2, lla.l och lla.2&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;I bilaga 11 skall texten under avsnittet &amp;quot;Frankrike&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;ordet &amp;quot;Inget&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 1.1 skall tillämpas från och med den 1 december 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 1.2 skall tillämpas från och med den 1 januari 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 1.10 skall tillämpas från och med den 22 oktober 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 1.11 b skall tillämpas från och med den 1 juli 1982.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 1.11 di skall tillämpas från och med den 1 april 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 1.11 d ii skall tillämpas från och med den 1 april 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 2.6 a, 2.7 a och 2.8 a skall tillämpas från och med den 1&lt;br&gt;april 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 2.6 d, 2.7 d, 2.8 d och 2.11 d skall tillämpas från och&lt;br&gt;med den 1 januari 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;Artikel 2.6 e i, 2.6 e ii, andra strecksatsen och 2.7 e skall tillämp-&lt;br&gt;as från och med den 1 januari 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;Artikel 2.9 a, b, d, e, f och g skall tillämpas från och med dagen&lt;br&gt;för ikraftträdandet av de där angivna överenskommelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;Artikel 2.9 c och 2.10 skall tillämpas från och med den 1 septem-&lt;br&gt;ber 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;Artikel 2.11 e skall tillämpas från och med den 1 januari 1988.&lt;br&gt;Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Bryssel den 18 juli 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. DUMAS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;395&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3427/89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 30 oktober 1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av&lt;br&gt;systemen för social trygghet när anställda egenföretagare eller deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA&lt;br&gt;FÖRORDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd&lt;br&gt;med Administrativa kommissionen for social trygghet för migrerande&lt;br&gt;arbetare&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;, och&lt;br&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med artikel 99 i förordning (EEG) nr 1408/7l&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;, senast änd-&lt;br&gt;rad genom förordning (EEG) nr 2332/89*, måste hela frågan om ut-&lt;br&gt;betalning av familjeförmåner till familjemedlemmar som inte är bosatta&lt;br&gt;i den behöriga staten omprövas för att nå en för alla medlemsstater&lt;br&gt;enhetlig lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom dom den 15 januari 1986 i fallet 41/84 (Pinna) har domstolen&lt;br&gt;förklarat artikel 73.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 vara ogiltig, då det&lt;br&gt;bosättningsvillkor för familjemedlemmar till en migrerande arbetare&lt;br&gt;som används för att fastställa enligt vilken lagstiftning familjeförmåner&lt;br&gt;skall utbetalas till arbetaren, inte är av sådan natur att det säkerställer&lt;br&gt;den likabehandling som föreskrivs i artikel 48 i fördraget och att det&lt;br&gt;därför inte får användas vid den samordning av nationell lagstiftning&lt;br&gt;som föreskrivs i artikel 51 i fördraget i avsikt att främja fri rörlighet för&lt;br&gt;arbetare inom gemenskapen enligt artikel 48.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följaktligen bör man inte använda bosättningsvillkoret vid utgivande&lt;br&gt;av familjeförmåner för familjemedlemmar till en arbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot tillförsäkrar det sysselsättningsvillkor som gäller enligt ar-&lt;br&gt;tikel 73.1 och 74.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 likabehandling&lt;br&gt;mellan alla arbetare som omfattas av samma lagstiftning; detta val av&lt;br&gt;anknytningsfaktor är nödvändigt då det medför förenkling, rättvisa och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr C 292, 16.11.1988, s. 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr C 12, 16.1.1989, s. 365.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; EGT nr C 23, 30.1.1989, s. 49.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;396&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanhang i den ordning som regleras av förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71, som generellt ger företräde för principen att den lagstiftning&lt;br&gt;som gäller på arbetsplatsen (lex loci laboris) gäller vid bestämmande av&lt;br&gt;tillämplig lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lösning bör därför även gälla för arbetare som omfattas av&lt;br&gt;fransk lagstiftning; i enlighet härmed bör därför förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71 och (EEG) nr 574/72*, senast ändrade genom förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 2332/89, ändras; frånvaron av en enhetlig lösning enligt&lt;br&gt;artikel 99 i förordning (EEG) nr 1408/71 vid tidpunkten för utvidg-&lt;br&gt;ningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 till att&lt;br&gt;omfatta egenforetagare och deras familjemedlemmar, hindrade att ut-&lt;br&gt;vidgningen fick gälla också artikel 73-76 i förordning (EEG) nr 1408-&lt;br&gt;/71; det är nu lämpligt att utvidga bestämmelserna till att omfatta även&lt;br&gt;egenforetagare och att i enlighet härmed anpassa bestämmelserna i&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 574/72.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Avdelning III kapitel 7 skall ersättas av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;KAPITEL 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FAMILJEFÖRMÅNER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller&lt;br&gt;perioder av verksamhet som egenföretagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om lagstiftningen i en medlemsstat för rätt till förmåner ställer&lt;br&gt;krav på fullgjorda försäkrings- eller anställningsperioder eller&lt;br&gt;perioder av verksamhet som egenforetagare, skall den behöriga&lt;br&gt;institutionen i den staten i nödvändig utsträckning beakta försäk-&lt;br&gt;rings- och anställningsperioder samt perioder av verksamhet som&lt;br&gt;egenforetagare som har fullgjorts i en annan medlemsstat som om&lt;br&gt;dessa perioder hade fullgjorts enligt den egna lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;397&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställda eller egenforetagare vars familjemedlemmar är bosatta i&lt;br&gt;en annan medlemsstat än den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anställd eller egenforetagare, som omfattas av lagstiftningen i&lt;br&gt;en medlemsstat, skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i&lt;br&gt;en annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges&lt;br&gt;enligt lagstiftningen i den förra staten som om de vore bosatta i&lt;br&gt;den staten, om något annat inte följer av bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslösa vars familjemedlemmar är bosatta i en annan med-&lt;br&gt;lemsstat än den behöriga staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetslös person som tidigare var anställd eller egenforetagare&lt;br&gt;och som uppbär arbetslöshetsförmåner enligt lagstiftningen i en&lt;br&gt;medlemsstat skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i en&lt;br&gt;annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt&lt;br&gt;lagstiftningen i den förra staten, som om de vore bosatta i den&lt;br&gt;staten, om något annat inte följer av bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgivande av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Familjeförmåner skall i fall som avses i artikel 73 utges av&lt;br&gt;den behöriga institutionen i den stat vars lagstiftning gäller för den&lt;br&gt;anställde eller egenforetagaren och i fall som avses i artikel 74 av&lt;br&gt;den behöriga institutionen i den stat enligt vars lagstiftning en&lt;br&gt;arbetslös person som tidigare var anställd eller egenforetagare&lt;br&gt;uppbär arbetslöshetsförmåner. Förmånerna skall utges i enlighet&lt;br&gt;med de bestämmelser som gäller för sådana institutioner oavsett&lt;br&gt;om den fysiska eller juridiska person till vilken sådana förmåner&lt;br&gt;skall utbetalas är bosatt eller vistas inom den behöriga statens&lt;br&gt;territorium eller inom en annan medlemsstats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Om den person till vilken familjeförmånema skall utbetalas&lt;br&gt;inte använder dessa förmåner till familjemedlemmarnas för-&lt;br&gt;söijning, skall den behöriga institutionen dock på begäran av och&lt;br&gt;genom institutionen på familjemedlemmarnas bostadsort eller den&lt;br&gt;institution eller det organ som är utsett därtill av den behöriga&lt;br&gt;myndigheten i det land där familjemedlemmarna är bosatta ut-&lt;br&gt;betala dessa förmåner med befriande verkan till den fysiska eller&lt;br&gt;juridiska person som faktiskt försöijer familjemedlemmarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Två eller flera medlemsstater kan i enlighet med bestämmel-&lt;br&gt;serna i artikel 8 komma överens om att den behöriga institutionen,&lt;br&gt;antingen direkt eller genom institutionen på familjemedlemmarnas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;398&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bostadsort, skall utbetala familjeförmånema till vilka rätt före-&lt;br&gt;ligger enligt lagstiftningen i dessa stater eller i en av dessa stater,&lt;br&gt;till den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer&lt;br&gt;familj emedlemmama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prioritetsregler då rätt till familjeförmåner samtidigt föreligger&lt;br&gt;enligt lagstiftningen i den behöriga staten och enligt lagstiftningen&lt;br&gt;i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Om familjeförmåner utges enligt lagstiftningen i den med-&lt;br&gt;lemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta&lt;br&gt;skall rätten till familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i en&lt;br&gt;annan medlemsstat för samma tid och för samma familjemedlem&lt;br&gt;på grund av förvärvsverksamhet innehållas, i förekommande fall&lt;br&gt;med tillämpning av artikel 73 eller 74, till det belopp som ut-&lt;br&gt;betalas enligt lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Om ansökan om förmåner inte görs i den medlemsstat inom&lt;br&gt;vars territorium familjemedlemmarna är bosatta kan den behöriga&lt;br&gt;institutionen i den andra medlemsstaten tillämpa bestämmelserna i&lt;br&gt;punkt 1 som om förmånerna hade beviljats i den förstnämnda&lt;br&gt;staten.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 90 skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 94.9 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. De familjebidrag som utbetalas till anställda i Frankrike för&lt;br&gt;deras familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat&lt;br&gt;den 15 november 1989 skall fortsättningsvis utbetalas med de&lt;br&gt;belopp, inom de gränser och enligt de regler som gäller den dagen&lt;br&gt;så länge beloppen överstiger de förmånsbelopp som skulle ha&lt;br&gt;utbetalats från och med den 16 november 1989 och så länge som&lt;br&gt;berörda personer omfattas av fransk lagstiftning. Därvid skall det&lt;br&gt;bortses från avbrott som varar kortare tid än en månad och från&lt;br&gt;perioder för vilka arbetslöshets- eller sjukförsäkringsförmåner&lt;br&gt;utbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler för tillämpning av denna punkt och särskilt beträffande&lt;br&gt;fördelningen av kostnaden för dessa förmåner skall fastställas&lt;br&gt;genom överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna efter&lt;br&gt;yttrande från den administrativa kommissionen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 99 skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1 ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I del I skall punkt E. FRANKRIKE ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;399&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2—4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;E. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en fransk institution är behörig institution vid ut-&lt;br&gt;givande av familjeförmåner enligt förordningens avdelning&lt;br&gt;III kapitel 7 gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Med anställd i den mening som avses i förord-&lt;br&gt;ningens artikel I a ii, menas varje person som är&lt;br&gt;obligatoriskt försäkrad enligt socialförsäkringssyste-&lt;br&gt;met i enlighet med artikel L 311-2 i Code de la&lt;br&gt;Sécurité Sociale (lagen om social trygghet) och som&lt;br&gt;uppfyller de minimivillkor avseende arbete och lön&lt;br&gt;som föreskrivs i artikel L 313-1 i Code de la Sécu-&lt;br&gt;rité Sociale (lagen om social trygghet) för att få kon-&lt;br&gt;tantförmåner från sjukförsäkringen, moderskaps- och&lt;br&gt;invaliditetsförsäkringen eller den person som uppbär&lt;br&gt;nämnda kontantförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Med egenforetagare i den mening som avses i för-&lt;br&gt;ordningens artikel 1 a ii menas vaije person som är&lt;br&gt;verksam som egenforetagare och som måste teckna&lt;br&gt;försäkring och betala avgift till ålderspensioneringen&lt;br&gt;till ett system för egenforetagare.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) I del II skall punkt E. FRANKRIKE ersättas med följande:&lt;br&gt;&amp;quot;E. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket familjemedlem avser vaije person som nämns i&lt;br&gt;artikel L 512-3 i Code de la Sécurité Sociale (lagen om&lt;br&gt;social trygghet)&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2 del II ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Punkt E. FRANKRIKE skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;E. FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåner för små bam som utbetalas till tre månaders&lt;br&gt;ålder.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt I. LUXEMBURG skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;I. LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) havandeskapsförmåner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;moderskapsförmåner.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 6 punkt E. FRANKRIKE ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Punkt 4 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. En person som omfattas av fransk lagstiftning enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 14.1 eller artikel 14a. 1 har för de&lt;br&gt;familjemedlemmar som följer med honom till den med-&lt;br&gt;lemsstat inom vars territorium han är förvärvsverksam&lt;br&gt;rätt till följande familjeförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;400&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) förmåner för små bam som utbetalas till tre månaders&lt;br&gt;ålder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;familjeförmåner som utbetalas enligt artikel 73 i&lt;br&gt;förordningen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Följande punkt skall läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;7. Oavsett förordningens artikel 73 och 74 skall bostadsför-&lt;br&gt;måner (allocation de logement), förmåner för vård av&lt;br&gt;bam i hemmet (allocation de garde d’enfant å domicile)&lt;br&gt;och förmåner till föräldrar som själva undervisar bam&lt;br&gt;(allocation parentale d’education) utges endast till sådana&lt;br&gt;berörda personer och deras familjemedlemmar som är&lt;br&gt;bosatta inom franskt territorium.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artikel 10a skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“Artikel 10a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpliga regler för anställda eller egenföretagare som i en följd&lt;br&gt;omfattas av lagstiftningen i flera medlemsstater under samma&lt;br&gt;period eller del av period&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en anställd eller egenforetagare i en följd omfattas av två&lt;br&gt;medlemsstaters lagstiftningar under en period mellan två tid-&lt;br&gt;punkter för utbetalning av familjeförmåner enligt den ena eller&lt;br&gt;båda de berörda medlemsstaternas lagstiftningar, skall följande&lt;br&gt;regler gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;De familjeförmåner som personen kan göra anspråk på till&lt;br&gt;följd av att han omfattas av lagstiftningen i var och en av&lt;br&gt;dessa stater skall motsvara antalet dagliga förmåner som&lt;br&gt;utbetalas enligt den berörda lagstiftningen. Om lagstiftningen&lt;br&gt;inte innehåller någon bestämmelse om utgivande av dagliga&lt;br&gt;förmåner, skall familjefÖrmånema utges i förhållande till den&lt;br&gt;tid enligt vilken personen har varit omfattad av lagstiftningen&lt;br&gt;i var och en av medlemsstaterna och i förhållande till den&lt;br&gt;tidsperiod som bestämts i den berörda lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Om familjeförmåner har utbetalats av en institution under en&lt;br&gt;period då förmånerna skulle ha utbetalats av en annan institu-&lt;br&gt;tion skall avräkning ske mellan dessa institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Om anställningsperioder eller perioder av verksamhet som&lt;br&gt;egenforetagare som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en&lt;br&gt;medlemsstat uttrycks i andra enheter än de som används vid&lt;br&gt;beräkning av familjeförmåner enligt lagstiftningen i en annan&lt;br&gt;medlemsstat som personen också har omfattats av under sam-&lt;br&gt;ma period, skall omräkning, vid tilllämpning av a och b ske&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;401&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.3.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d) Oavsett bestämmelserna i a skall i förhållande mellan de&lt;br&gt;medlemsstater som anges i bilaga 8 till tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningen, den institution som svarar för kostnaderna för familje-&lt;br&gt;förmånema på grundval av den första anställningen eller&lt;br&gt;första perioden av verksamhet som egenforetagare under den&lt;br&gt;berörda perioden bära dessa kostnader under hela utbetal-&lt;br&gt;ningsperioden.&amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rubriken till kapitel 7 i avdelning IV skall ersättas med följande:&lt;br&gt;■FAMILJEFÖRMÅNER*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I fråga om artikel 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;skall rubriken före artikeln ändras till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Tillämpning av förordningens artikel 73, 75.1 och 75.2’,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;skall rubriken till artikeln utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;skall punkt 4 ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. De behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater&lt;br&gt;kan komma överens om särskilda regler för utbetalning av&lt;br&gt;familjeförmåner särskilt i syfte att underlätta tillämpningen av&lt;br&gt;förordningens artikel 75.1 och 75.2. Administrativa kommis-&lt;br&gt;sionen skall underrättas om sådana överenskommelser.&amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 87 och rubriken före den artikeln skall utgå.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 88 och rubriken före den artikeln skall ersättas med följan-&lt;br&gt;de:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Tillämpning av i förordningens artikel 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 86 skall gälla&lt;br&gt;också arbetslösa personer som tidigare har varit anställda eller&lt;br&gt;egenforetagare och som omfattas av förordningens artikel 74.&amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 89 och rubriken före den artikeln skall utgå.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 98 och rubriken före den artikeln skall utgå.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 101.1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Administrativa kommissionen skall för vaije kalenderår ut-&lt;br&gt;arbeta en rapport över framställningar om återbetalning enligt&lt;br&gt;förordningens artikel 36, 63 och 70.&amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 102.2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. De återbetalningar som föreskrivs i förordningens artikel 36,&lt;br&gt;63 och 70 skall, såvitt avser alla behöriga institutioner i en med-&lt;br&gt;lemsstat, ske till återbetalningsberättigade institutioner i en annan&lt;br&gt;medlemsstat genom de organ som har utsetts av de behöriga myn-&lt;br&gt;digheterna i medlemsstaterna. De organ som har verkställt återbe-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;402&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talningama skall underrätta Administrativa kommissionen om&lt;br&gt;återbetalade belopp inom den tid och enligt de regler som har&lt;br&gt;fastställts av nämnda kommission.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;Artikel 104.2 skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Bestämmelser liknande dem som avses i punkt 1 och som&lt;br&gt;tillämpas efter förordningens ikraftträdande i förhållande mellan&lt;br&gt;två eller flera medlemsstater skall förtecknas i bilaga 5 till tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningen. Detsamma gäller bestämmelser som har öve-&lt;br&gt;renskommits enligt tillämpningsförordningens artikel 97.2.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;Artikel 120 skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;I bilaga 2 E. FRANKRIKE skall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;punkt 3 utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) punkt 4 bli punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;Bilaga 10 ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I punkt A. BELGIEN skall punkt 6 d utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) I punkt B. DANMARK skall punkt 6 a ersättas med följande:&lt;br&gt;&amp;quot;a) Återbetalningar enligt förordningens artikel 36 och 63:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ingen ändring).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;I punkt C. TYSKLAND skall punkt 8 ersättas med följande:&lt;br&gt;&amp;quot;8. Vid tillämpning av förordningens artikel 36 och 63 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsförordningens artikel 102.2 (ingen ändring).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) I punkt E. FRANKRIKE skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;punkt 8 utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) punkt 9 och 10 bli punkt 8 och 9,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) punkt 8 (ny) ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;8. Vid tillämpning av förordningens artikel 36 och 63 i&lt;br&gt;förbindelse med tillämpningsförordningens artikel&lt;br&gt;102.2: (ingen ändring).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;I punkt G. IRLAND skall punkt 3 b ersättas med följande:&lt;br&gt;&amp;quot;b) Vid tillämpning av förordningens artikel 70 och tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel 102.2: (ingen ändring).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;I punkt H. ITALIEN skall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;punkt 5 utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;punkt 6, 7 och 8 bli punkt 5, 6 och 7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) punkt 6 c (ny) ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;c) Återbetalningar enligt förordningens artikel 70: (ing-&lt;br&gt;en ändring).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) I punkt I. LUXEMBURG skall punkt 8 d utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) I punkt J. NEDERLÄNDERNA skall punkt 4 c utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;403&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skall tillämpas från och med den 15 januari 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 76 i förordning (EEG) nr 1408/71, ändrad genom artikel 1.1 i&lt;br&gt;denna förordning, skall dock tillämpas först från och med den 1 maj&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Bryssel den 30 oktober 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J.-P. SOISSON&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;404&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2195/91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■v den 25 juni 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av&lt;br&gt;systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA&lt;br&gt;FÖRORDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd&lt;br&gt;med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande&lt;br&gt;arbetare&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;, och&lt;br&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att ändra förordningarna (EEG) nr 1408/71&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; och nr&lt;br&gt;574/72&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;, uppdaterade genom förordning (EEG) nr 2001/83&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; och senast&lt;br&gt;ändrade genom förordning (EEG) nr 3427/89&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;; vissa av dessa änd-&lt;br&gt;ringar är knutna till ändringar i medlemsstaternas lagstiftning om social&lt;br&gt;trygghet medan andra är av teknisk natur och avsedda att förbättra dessa&lt;br&gt;förordningar i ljuset av erfarenheter från tillämpningen av dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som gjorts i artikel 57 i förordning nr 1408/71 genom&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 2332/89&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; gör det nödvändigt att ändra artikel 12.4&lt;br&gt;i förordning (EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av domstolens dom i målet 302/84 (Ten Holder) den 12 juni&lt;br&gt;1986 har det visat sig nödvändigt att införa en ny punkt f i artikel 13.2&lt;br&gt;i förordning (EEG) nr 1408/71 för att bestämma vilken lagstiftning som&lt;br&gt;skall tillämpas på personer för vilka en medlemsstats lagstiftning upphör&lt;br&gt;att gälla utan att en annan medlemsstats lagstiftning blir tillämplig på&lt;br&gt;dem enligt någon av reglerna i de föregående punkterna i samma artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 eller enligt något av de undantag som anges i artikel 14—17 i&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 1408/71; denna ändring gör det också nödvändigt&lt;br&gt;att ändra artikel 17 i samma förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr C 221, 5.9.1990, s. 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr C 19, 28.1.1991, s. 579&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; EGT nr C 41, 18.2.1991, s. 34.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; EGT nr L 149, 5.7.1991, s. 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; EGT nr L 331, 16.11.1989, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;405&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny bestämmelse måste införas i förordning (EEG) nr 1408/71 för&lt;br&gt;att undanta pensionärer från lagstiftningen i bosättningslandet när de&lt;br&gt;redan har rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap samt familjeför-&lt;br&gt;måner enligt en annan medlemsstats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har visat sig nödvändigt att göra ett tillägg i artikel 39 i förord-&lt;br&gt;ning (EEG) 1408/71 för att specificera de löner som skall beaktas för&lt;br&gt;gränsarbetare vid tillämpning av lagstiftningen i de medlemsstater i&lt;br&gt;vilka beräkningen av invaliditetsförmåner baseras på lön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av domstolens dom i målet 58/87 (Rebmann) den 29 juni&lt;br&gt;1988 har det visat sig nödvändigt att införa en ny punkt i artikel 45 till&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 1408/71 som föreskriver att den medlemsstat där&lt;br&gt;en person är bosatt för pensionsändamål skall beakta perioder med hel&lt;br&gt;arbetslöshet som har fullgjorts av denna person och för vilka förmåner&lt;br&gt;har betalats ut av den staten enligt artikel 71.1 a ii och b ii i förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också visat sig nödvändigt med hänsyn till medlemsstater vars&lt;br&gt;lagstiftning föreskriver att beräkningen av åldersförmåner skall baseras&lt;br&gt;på löner, att göra ett tillägg i artikel 47 i förordning (EEG) nr 1408/71&lt;br&gt;genom att närmare ange den lön som skall beaktas då en gränsarbetare&lt;br&gt;inte har fullgjort någon sysselsättningsperiod i bosättningslandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lucka har påträffats i förordning (EEG) nr 1408/71 beträffande&lt;br&gt;sådana i artikel 71.1 a ii och b ii nämnda arbetslösa personer som&lt;br&gt;tidigare har varit anställda och som är bosatta inom samma med-&lt;br&gt;lemsstats territorium som sina familjemedlemmar; denna lucka bör&lt;br&gt;täppas till genom införande av en bestämmelse som innebär att den&lt;br&gt;medlemsstat där bosättning föreligger och som utger sjukförsäkrings-&lt;br&gt;och moderskapsförmåner enligt artikel 25.2 och 39.5 i förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71 skall betala också familjeförmåner till personen i&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förefaller nödvändigt till följd av tillägget genom denna förord-&lt;br&gt;ning av en punkt 8 till artikel 45 i förordning (EEG) nr 1408/71 att ge&lt;br&gt;personen i fråga rätt att få förmåner enligt det förra systemet ompröva-&lt;br&gt;de till sin fördel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras till följd av&lt;br&gt;överförande av ansvaret för sjukvårdstjänster i Gibraltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras på grund av&lt;br&gt;införandet i Storbritannien av en förmån vid svår invaliditet, vars stor-&lt;br&gt;lek inte beror på försäkringsperiodemas längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt A. Belgien i förordning (EEG) nr 1408/71 bör ändras för att&lt;br&gt;lösa problemet med omräkning till belgiska francs av inkomster som&lt;br&gt;egenforetagare haft i främmande valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa punkter i avsnitt C. Tyskland i bilaga 6 till förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71 måste ändras för att ta hänsyn till flera ändringar i form och&lt;br&gt;innehåll som har gjorts i den tyska sjukförsäkrings- och pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringslagstiftningen; hänsyn bör särskilt tas till en särskild företeelse i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;406&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den tyska lagstiftningen varigenom erkännande av en pensionsförsäk-&lt;br&gt;ringsperiod grundas endast på att personen i fråga är bosatt i Tyskland;&lt;br&gt;för att skydda migrerande arbetare bör de tillfällen specificeras då detta&lt;br&gt;villkor anses vara fullgjort av den som uppfostrar sina små bam i en&lt;br&gt;annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av införandet genom denna förordning av en ny artikel 13.2&lt;br&gt;f i förordning (EEG) nr 1408/71 bör avsnitt G. Irland och avsnitt L.&lt;br&gt;Storbritannien i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 ändras för att&lt;br&gt;klargöra tillämpningen av denna nya bestämmelse i förhållande till dessa&lt;br&gt;två stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt I. Luxemburg i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71&lt;br&gt;måste ändras på grund av ändringar som skett i den luxemburgska&lt;br&gt;lagstiftningen om ålders-, invaliditets- och efterlevandepensionsförsäk-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt J. Nederländerna i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71&lt;br&gt;måste ändras på grund av ändringar i förfarandet för uppbörd av av-&lt;br&gt;gifter och upphävandet av åldersgränsen i fråga om skyldigheten att&lt;br&gt;betala avgifter till socialförsäkringen; punkt 1 b i samma avsnitt bör&lt;br&gt;också ändras i klarhetens intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt L. Storbritannien i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71&lt;br&gt;bör ändras till följd av upphävandet av den brittiska moderskapsför-&lt;br&gt;månen, införandet av en engångsförmån för änkor, ändringen i sättet att&lt;br&gt;beräkna inkomster som föranleder inbetalning av grupp 1-avgifter till&lt;br&gt;den nationella försäkringen och införandet av en förmån vid svår invali-&lt;br&gt;ditet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.10 a och b i förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att&lt;br&gt;ta hänsyn till det faktum att den förra punkten 2 i artikel 14d i förord-&lt;br&gt;ning (EEG) nr 1408/71 har blivit punkt 3 enligt artikel 1 i förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 3811/86' och för att inkludera en hänvisning till artikel 8 och&lt;br&gt;till den nya artikeln 10b i förordning (EEG) nr 574/72 som införs&lt;br&gt;genom denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av införandet genom denna förordning av en ny artikel 13.2&lt;br&gt;f i förordning (EEG) nr 1408/71 som föreskriver att personer för vilka&lt;br&gt;lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning blir tillämplig på dem skall omfattas av lagstift-&lt;br&gt;ningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta, behövs&lt;br&gt;det en bestämmelse som föreskriver när och på vilka villkor denna&lt;br&gt;lagstiftning upphör att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hänvisning till artikel 14d.l i förordning (EEG) nr 1408/71 måste&lt;br&gt;införas i artikel 107.1 a i förordning (EEG) nr 574/72 i syfte att före-&lt;br&gt;skriva den omräkningskurs som skall gälla vid uppbörd av avgifter&lt;br&gt;enligt denna bestämmelse då det är nödvändigt att till nationell valuta&lt;br&gt;omräkna inkomster som en anställd eller egenforetagare haft i en annan&lt;br&gt;medlemsstats valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;407&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt L. Storbritannien i bilaga 1 till förordning (EEG) nr 574/72&lt;br&gt;bör ändras till följd av uppdelningen av Hälso- och socialministeriet i&lt;br&gt;Storbritannien i två skilda ministerier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ta hänsyn&lt;br&gt;till organisatoriska ändringar i Danmark som innefattar en uppdelning&lt;br&gt;av den danska Försäkringsstyrelsen, till överförandet av ansvaret för&lt;br&gt;Gibraltars sjukvårdstjänster samt till uppdelningen av Hälso- och so-&lt;br&gt;cialministeriet i Storbritannien i två skilda ministerier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ta hänsyn&lt;br&gt;till uppdelningen av den danska Försäkringsstyrelsen, till det faktum att&lt;br&gt;de tyska olycksfallsförsäkringsorganen från och med den 1 januari 1991&lt;br&gt;svarar uteslutande för förmåner vid olycksfall i arbetet och för arbets-&lt;br&gt;sjukdomar i Tyskland, till överförandet av ansvaret för Gibraltars sjuk-&lt;br&gt;vårdstjänster och till uppdelningen av Hälso- och socialministeriet i&lt;br&gt;Storbritannien i två skilda ministerier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras för att ta hän-&lt;br&gt;syn till den nya funktion som har getts den belgiska kassan för olycks-&lt;br&gt;fall i arbetet, som skall fungera som förbindelseorgan vid olycksfall i&lt;br&gt;arbetet, uppdelningen av den danska Försäkringsstyrelsen, namnänd-&lt;br&gt;ringen för det tyska förbindelseorganet för sjukförsäkring och uppdel-&lt;br&gt;ningen av Hälso- och socialministeriet i Storbritannien i två skilda&lt;br&gt;ministerier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras på grund av&lt;br&gt;ändringen i överenskommelsen den 7 februari 1964 mellan Nederländer-&lt;br&gt;na och Belgien om familjeförmåner och förmåner vid födsel och för att&lt;br&gt;ta hänsyn till att överenskommelsen den 20 juli 1978 mellan Tyskland&lt;br&gt;och Luxemburg har ändrats så att den inte längre omfattar vårdförmåner&lt;br&gt;vid olycksfall i arbetet och vid arbetssjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitten om Belgien, Frankrike, Grekland, Irland och Storbritannien&lt;br&gt;i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ange de&lt;br&gt;institutioner som har utsetts av de behöriga myndigheterna för genom-&lt;br&gt;förande av artikel 14c i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 12a.7&lt;br&gt;och 12a. 8 i förordning (EEG) nr 574/72 i dessa stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitten B. Danmark och C. Tyskland i bilaga 10 till förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 574/72 bör ändras för att beakta uppdelningen av Försäk-&lt;br&gt;ringsstyrelsen i Danmark och på grund av nödvändigheten att i punkt 2&lt;br&gt;c i avsnitt C. Tyskland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 ta&lt;br&gt;bort hänvisningen till artikel 14c. 1 i förordning (EEG) nr 1408/71 till&lt;br&gt;följd av de ändringar som har skett genom förordning (EEG) nr&lt;br&gt;3811/86.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt C. Tyskland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 måste&lt;br&gt;ändras för att beakta dels det faktum att från och med den 1 januari&lt;br&gt;1991 svarar de tyska olycksfallsförsäkringsorganen uteslutande för&lt;br&gt;förmåner vid olycksfall i arbetet och vid arbetssjukdomar i Tyskland&lt;br&gt;dels det faktum att den förra punkten 2 i artikel 14d i förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 1408/71 har blivit punkt 3 samt dels namnändringen för det tyska&lt;br&gt;förbindelseorganet för sjukförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;408&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då den tidigare punkten 2 i artikel 14d till förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71 har blivit en ny punkt 3 bör hänvisningarna till denna bestäm-&lt;br&gt;melse korrigeras i avsnitten F. Grekland och I. Luxemburg i bilaga 10&lt;br&gt;till förordning (EEG) nr 574/72.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt F. Grekland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 måste&lt;br&gt;ändras för att beakta den flyttning av beslutanderätt som skett mellan de&lt;br&gt;grekiska institutionerna för social trygghet för sjömän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt J. Nederländerna och avsnitt L. Storbritannien i bilaga 10 till&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras till följd av ändringarna i&lt;br&gt;ansvarsområde för det nederländska socialförsäkringsrådet och uppdel-&lt;br&gt;ningen av Hälso- och socialministeriet i Storbritannien i två skilda&lt;br&gt;ministerier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 12.4 skall hänvisningen till artikel 57.3 c ändras till att&lt;br&gt;gälla artikel 57.5, med verkan från och med den 2 augusti 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 13.2 skall följande stycke läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den för vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla&lt;br&gt;utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig på&lt;br&gt;honom enligt någon av reglerna i föregående punkter eller enligt&lt;br&gt;något undantag eller någon särskild bestämmelse i artikel 14—17&lt;br&gt;skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars terri-&lt;br&gt;torium han är bosatt uteslutande enligt bestämmelserna i denna&lt;br&gt;lagstiftning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 17 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från artikel 13—16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två eller flera medlemsstater, dessa staters behöriga myndigheter&lt;br&gt;eller de organ som utses av dessa myndigheter kan komma öve-&lt;br&gt;rens om undantag från bestämmelserna i artikel 13—16 till förmån&lt;br&gt;för vissa grupper av personer eller för vissa personer.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande artikel skall läggas till i avdelning II:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 17a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler för personer som uppbär pension enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i en eller flera medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppbär pension som utbetalas enligt lagstiftningen i en&lt;br&gt;medlemsstat eller pensioner som utbetalas enligt lagstiftningen i&lt;br&gt;flera medlemsstater och som är bosatt inom en annan medlems-&lt;br&gt;stats territorium kan på begäran undantas från lagstiftningen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;409&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sistnämnda stat under förutsättning att han inte omfattas av denna&lt;br&gt;lagstiftning på grund av att han är förvärvsverksam.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Följande stycke skall läggas till i artikel 39.5:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Om det i den lagstiftning som denna institution tilllämpar före-&lt;br&gt;skrivs att beräkningen av förmåner skall grundas på lön skall&lt;br&gt;institutionen beakta den lön som personen haft i det senaste syssel-&lt;br&gt;sättningslandet och i bosättningslandet enligt den lagstiftning som&lt;br&gt;den tilllämpar. Om han inte haft någon lön i bosättningslandet&lt;br&gt;skall den behöriga institutionen, i den utsträckning som behövs&lt;br&gt;och enligt de regler som föreskrivs i dess lagstiftning, grunda be-&lt;br&gt;räkningen på den lön som han haft i det senaste sysselsättnings-&lt;br&gt;landet. &amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Följande punkt skall läggas till i artikel 45:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;8. En period med hel arbetslöshet skall för den som får förmåner&lt;br&gt;enligt artikel 71.1 a ii eller b ii första meningen beaktas av den&lt;br&gt;behöriga institutionen i den medlemsstat inom vars territorium han&lt;br&gt;är bosatt enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar&lt;br&gt;som om denna lagstiftning skulle ha gällt för honom under den&lt;br&gt;senaste anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om perioden med hel arbetslöshet i det land där personen i fråga&lt;br&gt;är bosatt kan beaktas endast om avgiftsperioder har fullgjorts i det&lt;br&gt;landet, skall detta villkor anses vara uppfyllt om avgiftsperiodema&lt;br&gt;har fullgjorts i en annan medlemsstat.&amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Följande punkt skall läggas till i artikel 47:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. Om det i den lagstiftning som gäller för den behöriga institu-&lt;br&gt;tionen i en medlemsstat krävs att en lön skall beaktas vid beräk-&lt;br&gt;ningen av förmåner då artikel 45.8 första och andra styckena har&lt;br&gt;tillämpats och om i denna medlemsstat endast perioder med hel&lt;br&gt;arbetslöshet med förmåner enligt artikel 71.1 a ii eller 71.1 b ii&lt;br&gt;första meningen skall beaktas vid betalning av pensionen, skall&lt;br&gt;den behöriga institutionen i den medlemsstaten betala ut pensionen&lt;br&gt;på grundval av den lön som den har använt som grundval vid&lt;br&gt;utgivande av dessa arbetslöshetsförmåner och enligt den lagstift-&lt;br&gt;ning som denna institution tillämpar.&amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Följande artikel skall läggas till i kapitel 7 avsnitt 1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“Artikel 72a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställda som har blivit helt arbetslösa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anställd som har blivit helt arbetslös och för vilken artikel 71.1&lt;br&gt;a ii eller b ii första meningen gäller skall för sina familjemedlem-&lt;br&gt;mar som är bosatta inom samma medlemsstats territorium som&lt;br&gt;han själv få familjeförmåner enligt lagstiftningen i den staten som&lt;br&gt;om han hade varit omfattad av denna lagstiftning under sin senaste&lt;br&gt;anställning, med beaktande, om så behövs, av bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 72. Dessa förmåner skall utges på bekostnad av institu-&lt;br&gt;tionen på bosättningsorten.&amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;410&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande punkt skall läggas till i artikel 94:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; 10. Rättigheter för personer som har beviljats pension före den&lt;br&gt;dag då artikel 45.8 böljade gälla kan omprövas på deras begäran&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i artikel 45.8.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;I bilaga 1 del II avsnitt L. Storbritannien, skall under b orden&lt;br&gt;&amp;quot;1973 års förordning om sjukvårdssystem med gruppraktik (Group&lt;br&gt;Practice Medical Scheme Ordinance 1973)&amp;quot; ersättas med orden&lt;br&gt;&amp;quot;1987 års sjukvårdsförordning (Gibraltars hälsovårdsmyndighet)&lt;br&gt;[Medical (Gibraltar Health Authority) Ordinance 1987]&amp;quot; från och&lt;br&gt;med den 1 april 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;Från och med den 29 november 1984 skall bilaga 4 avsnitt L.&lt;br&gt;Storbritannien ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Punkt a skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;a) Storbritannien utom Nordirland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitten 15 och 36 i 1975 års lag om social trygghet&lt;br&gt;(Social Security Act 1975).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitten 14, 15 och 16 i 1975 års lag om sociala trygg-&lt;br&gt;hetspensioner (Social Security Pensions Act 1975).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Punkt b skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;b) Nordirland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitten 15 och 36 i 1975 års lag om social trygghet&lt;br&gt;(Nordirland) [Social Security (Northern Ireland) Act 1975].&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16—18 i 1975 års förordning om sociala trygghets-&lt;br&gt;pensioner (Nordirland) [Social Security Pensions (Northern&lt;br&gt;Ireland) Order 1975].&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;Bilaga 6 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I avsnitt A. Belgien skall följande läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;8. Vid tillämpningen av artikel 14a.2—4, 14c a och 14d i&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 1408/71, skall förvärvsintäkten&lt;br&gt;under det referensår som tjänar som underlag för fast-&lt;br&gt;ställande av avgifter som skall betalas enligt den sociala&lt;br&gt;ordningen för egenforetagare beräknas genom användande&lt;br&gt;av den genomsnittliga avgiftssatsen för det år under vilket&lt;br&gt;denna inkomst har uppburits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omräkningskursen är det årliga genomsnittet av de&lt;br&gt;omräkningskurser som offentliggörs i Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapernas officiella tidning enligt artikel 107.5 i förord-&lt;br&gt;ning (EEG) nr 574/72.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;I avsnitt C. Tyskland skall följande ändringar göras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Punkt 6 skall utgå med verkan från och med den 1 januari&lt;br&gt;1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Punkt 13 skall ersättas med följande med verkan från och&lt;br&gt;med den 1 januari 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;13. Vid tillämpningen av den tyska lagstiftningen om&lt;br&gt;obligatorisk sjukförsäkring för pensionärer enligt&lt;br&gt;artikel 5.1 ii i bok V i socialförsäkringsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;411&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Funftes Buch Sozialgesetzbuch - SGB V) och&lt;br&gt;artikel 56 i sjukförsäkringsreformlagen (Gesund-&lt;br&gt;heitsreformgesetz), skall försäkrings- eller bosätt-&lt;br&gt;ningsperioder som har fullgjorts enligt en annan&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning under vilka perioder&lt;br&gt;personen i fråga var berättigad till sjukvårdsför-&lt;br&gt;måner beaktas, i den mån det är nödvändigt, som&lt;br&gt;försäkringsperioder som har fullgjorts enligt tysk&lt;br&gt;lagstiftning under förutsättning att de inte samman-&lt;br&gt;träffar med försäkringsperioder som har fullgjorts&lt;br&gt;enligt denna lagstiftning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) Punkt 14 skall ersättas med följande med verkan från och&lt;br&gt;med den 1 januari 1989:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;14. För beviljande av kontantförmåner enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47.1 i bok V i den tyska socialförsäkringsbalken&lt;br&gt;(SGB V) och enligt artiklarna 200.2 och 561.1 i&lt;br&gt;den tyska lagen om social trygghet (Reichs-&lt;br&gt;versicherungsordnung - RVO), skall de tyska insti-&lt;br&gt;tutionerna fastställa den nettoinkomst som skall&lt;br&gt;beaktas vid beräkningen av förmånerna som om de&lt;br&gt;försäkrade personerna vore bosatta i Förbunds-&lt;br&gt;republiken Tyskland.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) Följande punkter skall läggas till med verkan från och&lt;br&gt;med den 1 januari 1989:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;17. För beviljande av förmåner till personer som kräver&lt;br&gt;ständig vård enligt artikel 53 och följande artiklar i&lt;br&gt;bok V i den tyska socialförsäkringsbalken (SGB&lt;br&gt;V), skall institutionen på bosättningsorten, vid&lt;br&gt;utgivande av bistånd i form av vårdförmåner,&lt;br&gt;beakta försäkrings-, anställnings- eller bosättnings-&lt;br&gt;perioder som har fullgjorts enligt en annan med-&lt;br&gt;lemsstats lagstiftning som om de var perioder som&lt;br&gt;hade fullgjorts enligt den för denna institution&lt;br&gt;tillämpliga lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. En person som uppbär pension enligt tysk lagstift-&lt;br&gt;ning och pension enligt en annan medlemsstats&lt;br&gt;lagstiftning skall vid tillämpning av förordningens&lt;br&gt;artikel 27 anses ha rätt till sjukvårds- och moder-&lt;br&gt;skapsförmåner om han enligt artikel 8.1 punkt 4 i&lt;br&gt;bok V av den tyska socialförsäkringsbalken (SGB&lt;br&gt;V) är undantagen från den obligatoriska sjukför-&lt;br&gt;säkringen (Krankenversicherung).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(v) Följande skall läggas till med verkan från och med den 1&lt;br&gt;januari 1986:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;19. Som en försäkringsperiod för barnuppfostran enligt&lt;br&gt;tysk lagstiftning gäller även en period under vilken&lt;br&gt;den anställde i fråga har uppfostrat bam i en annan&lt;br&gt;medlemsstat, om han inte kunde utöva för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;412&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värvsverksamhet enligt artikel 6.1 i lagen om skydd&lt;br&gt;för mödrar (Mutterschutzgesetz) eller åtnjöt föräld-&lt;br&gt;raledighet enligt artikel 15 i den federala lagen om&lt;br&gt;förmåner vid barnuppfostran (Bundeserzie-&lt;br&gt;hungsgeld-gesetz) och inte utövade någon mindre&lt;br&gt;(geringfugig) anställning i den mening som avses i&lt;br&gt;artikel 8 i SGB IV.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) I avsnitt G. Irland skall följande läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;10. En period som skall omfattas av irländsk lagstiftning&lt;br&gt;enligt förordningens artikel 13.2 f får inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beaktas enligt den bestämmelsen som en period&lt;br&gt;omfattad av irländsk lagstiftning vid tillämpningen&lt;br&gt;av förordningens avdelning III,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;göra Irland till behörig stat för utgivande av för-&lt;br&gt;måner som avses i förordningens artikel 18, 38&lt;br&gt;eller 39.1.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) I avsnitt I. Luxemburg skall följande ändringar göras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Punkt 1 skall ersättas med följande med verkan från och&lt;br&gt;med den 1 januari 1988:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Oavsett förordningens artikel 94.2 skall försäk-&lt;br&gt;ringsperioder eller perioder som behandlas som&lt;br&gt;sådana och som har fullgjorts av anställda eller&lt;br&gt;egenforetagare enligt luxemburgsk lagstiftning om&lt;br&gt;pensionsförsäkring vid invaliditet, ålderdom och vid&lt;br&gt;dödsfall, antingen före den 1 januari 1946 eller före&lt;br&gt;den tidigare dag som föreskrivs i en bilateral kon-&lt;br&gt;vention, beaktas vid tillämpning av denna lagstift-&lt;br&gt;ning endast om personen i fråga kan bevisa att han&lt;br&gt;har fullgjort sex försäkringsmånader enligt det&lt;br&gt;luxemburgska systemet efter i frågavarande dag.&lt;br&gt;Om flera bilaterala konventioner är tillämpliga skall&lt;br&gt;försäkringsperioder eller perioder som behandlas&lt;br&gt;som sådana beaktas från och med den dag som&lt;br&gt;ligger längst tillbaka i tiden.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Följande skall läggas till med verkan från och med den 1&lt;br&gt;januari 1988:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. För att beakta den försäkringsperiod som föreskrivs&lt;br&gt;i artikel 171.7 i socialförsäkringsbalken (Code des&lt;br&gt;Assurances Sociales) skall den luxemburgska insti-&lt;br&gt;tutionen erkänna försäkringsperioder som har full-&lt;br&gt;gjorts av personen i fråga enligt lagstiftningen i&lt;br&gt;vaije annan medlemsstat som om de var perioder&lt;br&gt;som hade fullgjorts enligt den lagstiftning som den&lt;br&gt;tillämpar. Denna bestämmelse skall tillämpas endast&lt;br&gt;om personen i fråga senast har fullgjort försäk-&lt;br&gt;ringsperioder enligt luxemburgsk lagstiftning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;413&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;I avsnitt J. Nederländerna skall följande ändringar göras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) I punkt 1 b skall orden &amp;quot;vid den tidpunkt då tidigare&lt;br&gt;nämnda artikel är tillämplig på honom* utgå med verkan&lt;br&gt;från och med den 1 november 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) I punkt 2 skall följande läggas till med verkan från och&lt;br&gt;med den 1 januari 1990:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;i) Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2&lt;br&gt;skall endast försäkringsperioder som har fullgjorts&lt;br&gt;efter 15 års ålder enligt den nederländska lagstift-&lt;br&gt;ningen om allmän försäkring (AOW) beaktas som&lt;br&gt;försäkringsperioder.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) I punkt 3 skall a ersättas med följande med verkan från&lt;br&gt;och med den 1 januari 1990:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;*a) i) Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2&lt;br&gt;skall endast försäkringsperioder efter 15 års&lt;br&gt;ålder enligt den nederländska lagstiftningen om&lt;br&gt;allmän försäkring för änkor och föräldralösa&lt;br&gt;bam (AWW) beaktas som försäkringsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Vid tillämpningen av bestämmelserna i förord-&lt;br&gt;ningens artikel 46.2 skall perioder före den 1&lt;br&gt;oktober 1959 under vilka den anställde eller&lt;br&gt;egenföretagaren var bosatt inom Nederländernas&lt;br&gt;territorium efter 15 års ålder eller under vilka&lt;br&gt;han vid bosättning inom en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium var förvärvsverksam som anställd i&lt;br&gt;Nederländerna för en arbetsgivare i detta land&lt;br&gt;anses som försäkringsperioder som har fullgjorts&lt;br&gt;enligt den nederländska lagstiftningen om allmän&lt;br&gt;försäkring för änkor och för bam som mist en&lt;br&gt;av föräldrarna eller båda föräldrarna.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;i avsnitt L. Storbritannien skall följande ändringar göras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;I punkt 3 b skall efter orden &amp;quot;Om Förenade konungarikets&lt;br&gt;lagstiftning enligt förordningens avdelning II&amp;quot; följande ord&lt;br&gt;läggas till: &amp;quot;med undantag för artikel 13.2 f&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Punkt 4 skall ersättas med följande med verkan från och&lt;br&gt;med den 1 april 1988:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. De änkeförmåner som utges enligt Förenade&lt;br&gt;konungarikets lagstiftning skall vid tillämpningen av&lt;br&gt;förordningens kapitel 3 betraktas som en efter-&lt;br&gt;levandepension. &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) I punkt 5 skall efter orden &amp;quot;enligt förordningens avdelning&lt;br&gt;II&amp;quot; följande ord läggas till: &amp;quot;med undantag för artikel 13.2&lt;br&gt;f&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) Punkt 13.1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;13.1 Vid beräkning av en inkomstfaktor för fast-&lt;br&gt;ställande av rätten till förmåner enligt Förenade&lt;br&gt;konungarikets lagstiftning skall, om inte annat&lt;br&gt;följer av punkt 15, vaije vecka under vilken en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;414&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställd eller egenforetagare har varit omfattad&lt;br&gt;av en annan medlemsstats lagstiftning och som&lt;br&gt;böljade under det ifrågavarande inkomstskatte-&lt;br&gt;året beaktas i förhållande till Förenade konunga-&lt;br&gt;rikets lagstiftning på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Perioder mellan 6 april 1975 och 5 april 1987:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;för vaije försäkrings-, verksamhets- eller&lt;br&gt;bosättningsvecka som anställd skall per-&lt;br&gt;sonen i fråga anses ha betalat avgifter som&lt;br&gt;anställd på grundval av inkomster som&lt;br&gt;motsvarar två tredjedelar av den övre in-&lt;br&gt;komstgränsen för detta år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;för vaije försäkrings-, verksamhets- eller&lt;br&gt;bosättningsvecka som egenföretagare skall&lt;br&gt;personen anses ha betalat klass 2-avgifter&lt;br&gt;som egenföretagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Perioder från och med den 6 april 1987:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;för vaije försäkrings-, verksamhets- eller&lt;br&gt;bosättningsvecka som anställd skall per-&lt;br&gt;sonen i fråga anses ha uppburit en veckoin-&lt;br&gt;komst och betalat avgifter som anställd&lt;br&gt;motsvarande två tredjedelar av den övre&lt;br&gt;inkomstgränsen för denna vecka,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;för vaije försäkrings-, verksamhets- eller&lt;br&gt;bosättningsvecka som egenföretagare skall&lt;br&gt;personen i fråga anses ha betalat klass&lt;br&gt;2-avgifter som egenföretagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) För vaije full vecka under vilken han har full-&lt;br&gt;gjort en period som har ansetts som försäk-&lt;br&gt;ringsperiod, anställningsperiod, period av verk-&lt;br&gt;samhet som egenföretagare eller bosättningspe-&lt;br&gt;riod, skall personen i fråga anses ha haft till-&lt;br&gt;godoräknade avgifter eller inkomster, allt efter&lt;br&gt;omständigheterna, i den utsträckning som krävs&lt;br&gt;för att hans totala inkomstfaktor för detta skatte-&lt;br&gt;år skall nå den nivå som behövs för att detta&lt;br&gt;skatteår skall tillgodoräknas enligt Förenade ko-&lt;br&gt;nungarikets lagstiftning om tillgodoräknande av&lt;br&gt;avgifter eller inkomster.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) Punkt 13.2 a skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;a) om en anställd under något inkomstskatteår som&lt;br&gt;böijar den 6 april 1975 eller senare har fullgjort&lt;br&gt;försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder&lt;br&gt;uteslutande i en annan medlemsstat än Förenade&lt;br&gt;konungariket och tillämpningen av punkt 1 a i eller&lt;br&gt;1 b i medför att detta år räknas som kvalifikationsår&lt;br&gt;enligt Förenade konungarikets lagstiftning vid&lt;br&gt;tillämpning av förordningens artikel 46.2 a, skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;415&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2—4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;han anses ha varit försäkrad i 52 veckor under detta&lt;br&gt;år i den andra medlemsstaten.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) Följande skall läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;17. För rätt till förmåner vid svår invaliditet skall en&lt;br&gt;anställd eller egenföretagare som är eller har varit&lt;br&gt;omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning i&lt;br&gt;enlighet med förordningens avdelning II, med&lt;br&gt;undantag för Artikel 13.2 f&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) anses ha vistats eller ha varit bosatt i Förenade&lt;br&gt;konungariket under hela den period då han var&lt;br&gt;anställd eller verksam som egenforetagare och&lt;br&gt;var omfattad av Förenade konungarikets lagstift-&lt;br&gt;ning även när han vistades eller var bosatt i en&lt;br&gt;annan medlemsstat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) ha rätt att få försäkringsperioder som anställd&lt;br&gt;eller egenforetagare, som har fullgjorts inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium och enligt denna&lt;br&gt;medlemsstats lagstiftning, tillgodoräknade som&lt;br&gt;vistelse- eller bosättningsperioder i Förenade&lt;br&gt;konungariket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En period som omfattas av Förenade konungarikets&lt;br&gt;lagstiftning i enlighet med förordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 f får inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) beaktas enligt denna bestämmelse som en period&lt;br&gt;omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning&lt;br&gt;vid tillämpningen av förordningens avdelning&lt;br&gt;III,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) medföra att Förenade konungariket blir behörig&lt;br&gt;stat för utgivande av de förmåner som avses i&lt;br&gt;förordningens artikel 18, 38 eller 39.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om inte annat följer av de konventioner som slutits&lt;br&gt;med individuella medlemsstater skall Förenade&lt;br&gt;konungarikets lagstiftning, vid tillämpning av för-&lt;br&gt;ordningens artikel 13.2 f och tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 10b, upphöra att gälla för vaije&lt;br&gt;person som tidigare har varit omfattad av Förenade&lt;br&gt;konungarikets lagstiftning som anställd eller egen-&lt;br&gt;företagare, den sista av följande tre dagar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Den dag då personen i fråga bosätter sig i den&lt;br&gt;andra medlemsstat som anges i artikel 13.2 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Den dag då anställningen eller verksamheten&lt;br&gt;som egenforetagare, under vilken personen&lt;br&gt;ifråga var omfattad av Förenade konungarikets&lt;br&gt;lagstiftning, upphör, antingen varaktigt eller&lt;br&gt;tillfälligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;416&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Den sista dagen i vaije period då personen i&lt;br&gt;fråga uppbär brittiska förmåner vid sjukdom&lt;br&gt;eller moderskap (inklusive vårdförmåner för&lt;br&gt;vilka Förenade konungariket är behörig stat)&lt;br&gt;eller arbetslöshetsförmåner, om perioden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;böljade före den dag då personen i fråga&lt;br&gt;bosatte sig i en annan medlemsstat, eller,&lt;br&gt;om perioden böljade senare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;följde omedelbart efter den period då per-&lt;br&gt;sonen i fråga var anställd eller verksam som&lt;br&gt;egenforetagare i en annan medlemsstat och&lt;br&gt;då var omfattad av Förenade konungarikets&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. Den omständigheten att en person har blivit om-&lt;br&gt;fattad av en annan medlemsstats lagstiftning i en-&lt;br&gt;lighet med förordningens artikel 13.2 f, tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel 10b och punkt 19 ovan,&lt;br&gt;skall inte hindra att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Förenade konungariket som behörig stat på&lt;br&gt;denna person tillämpar de bestämmelser som&lt;br&gt;avser anställda eller egenforetagare i förord-&lt;br&gt;ningens avdelning III kapitel 1, kapitel 2 avsnitt&lt;br&gt;1 eller artikel 40.2, om han kvarstår som an-&lt;br&gt;ställd eller egenforetagare i förhållande till dessa&lt;br&gt;bestämmelser och i denna egenskap senast var&lt;br&gt;försäkrad enligt Förenade konungarikets lagstift-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) denna person behandlas som anställd eller egen-&lt;br&gt;företagare vid tilllämpningen av förordningens&lt;br&gt;avdelning III kapitel 7 och 8 eller tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens artikel 10 eller 10a, förutsatt att&lt;br&gt;den brittiska förmånen enligt avdelning III kapi-&lt;br&gt;tel 1 kan betalas till honom i enlighet med a.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I artikel 4.10 skall följande ändringar göras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Under a skall med verkan från och med den 1 januari 1987&lt;br&gt;hänvisningen till artikel 142.2 ändras till att gälla artikel 14d.3&lt;br&gt;samt följande ord införas efter ordet &amp;quot;förordningen&amp;quot;: &amp;quot;artikel&lt;br&gt;14c&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Under b skall efter orden &amp;quot;artikel 6.1&amp;quot; följande hänvisning&lt;br&gt;införas &amp;quot;8, 10b&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;417&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande artikel skall införas i avdelning III:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 10b&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarande enligt förordningens artikel 13.2 f&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dag och de villkor då lagstiftningen i en medlemsstat upphör&lt;br&gt;att gälla för en person som avses i förordningens artikel 13.2 f&lt;br&gt;skall fastställas enligt denna lagstiftning. Den institution som har&lt;br&gt;utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lag-&lt;br&gt;stiftning blir tillämplig på denna person, skall vända sig till den&lt;br&gt;institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;förra medlemsstaten, med en begäran om att specificera denna&lt;br&gt;dag.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 107.1 a skall efter orden &amp;quot;artikel 12.2—4&amp;quot; tilläggas&lt;br&gt;&amp;quot;14d.l&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I bilaga 1, avsnitt L. Storbritannien skall följande ändringar göras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Punkt 1 skall ersättas med följande med verkan från och med&lt;br&gt;den 25 juli 1988:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Secretary of State for Social Security (Socialministern),&lt;br&gt;London&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Följande punkt skall införas med verkan från och med den 25&lt;br&gt;juli 1988:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;la. Secretary of State for Health (Hälsovårdsministern),&lt;br&gt;London&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) Punkt 6 skall ersättas med följande med verkan från och med&lt;br&gt;den 1 april 1988:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;6. Director of Gibraltar Health Authority (Direktören för&lt;br&gt;Gibraltars hälsovårdsmyndighet)&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1&lt;br&gt;juli 1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;i punkt 2 a orden &amp;quot;Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel-&lt;br&gt;sen)&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;Socialministeriet (Social-&lt;br&gt;ministeriet)&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;i punkt 3 a orden &amp;quot;Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel-&lt;br&gt;sen)&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;Socialministeriet (Social-&lt;br&gt;ministeriet)&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) i punkt 4 a orden &amp;quot;Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel-&lt;br&gt;sen)&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;Arbejdsskadestyrelsen (Arbets-&lt;br&gt;skadestyrelsen)&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;I avsnitt L. Storbritannien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;skall i punkt 1 texten om Gibraltar ersättas med &amp;quot;Gibraltar&lt;br&gt;Health Authority (Gibraltars hälsovårdsmyndighet)&amp;quot; med&lt;br&gt;verkan från och med den 1 april 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) skall i punkt 2 texten om Storbritannien utom Nordirland&lt;br&gt;orden &amp;quot;Health and ... (Hälso- och ...)&amp;quot; utgå med verkan&lt;br&gt;från och med den 25 juli 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;418&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1&lt;br&gt;juli 1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i del 1 - Institutioner på bosättningsorten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;i punkterna b och c orden &amp;quot;Sikringsstyrelsen (Försäk-&lt;br&gt;ringsstyrelsen)&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;Socialministeriet&lt;br&gt;(Socialministeriet)&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;i punkt d i orden &amp;quot;Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel-&lt;br&gt;sen)&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;Arbejdsskadestyrelsen (Arbets-&lt;br&gt;skadestyrelsen)&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) i punkt e orden &amp;quot;Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen)&amp;quot;&lt;br&gt;ersättas med orden &amp;quot;Socialministeriet (Socialministeriet)&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i del 2 - Institutioner på vistelseorten, punkt b i orden &amp;quot;Sik-&lt;br&gt;ringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen)&amp;quot; ersättas med orden&lt;br&gt;&amp;quot;Arbejdsskadestyrelsen (Arbetsskadestyrelsen)&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) I avsnitt C. Tyskland skall punkt 2 ersättas med följande med&lt;br&gt;verkan från och med den 1 januari 1991:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Olycksfallsförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga fall, Hauptverband der gewerblichen Berufsge-&lt;br&gt;nossenschaften (Centralförbundet för yrkesföreningar&lt;br&gt;inom industrin), St Augustin&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;I avsnitt L. Storbritannien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;skall i punkt 1 texten avseende Gibraltar ersättas med&lt;br&gt;följande: &amp;quot;Gibraltar: Gibraltar Health Authority (Gibral-&lt;br&gt;tars hälsovårdsmyndighet)&amp;quot; med verkan från och med den&lt;br&gt;1 april 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;skall i punkt 2 texten avseende Storbritannien orden&lt;br&gt;&amp;quot;Health and ... (Hälso- och ...)&amp;quot; utgå från och med den&lt;br&gt;25 juli 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) skall i punkt 3 texten avseende Storbritannien utom Nord-&lt;br&gt;irland orden &amp;quot;Health and ... (Hälso- och ...)&amp;quot; utgå med&lt;br&gt;verkan från och med den 25 juli 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I avsnitt A. Belgien skall punkt 4 ersättas med följande med&lt;br&gt;verkan från och med den 1 januari 1988:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Olycksfall i arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonds des accidents du travail (Kassan för olycks-&lt;br&gt;fall i arbetet), Bruxelles&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministére de la prévoyance sociale (Social-&lt;br&gt;ministeriet), Bruxelles&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1&lt;br&gt;juli 1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) i punkterna 1, 2, 3, 5, 6 och 7 orden &amp;quot;Sikringsstyrelsen&lt;br&gt;(Försäkringsstyrelsen) ersättas med orden &amp;quot;Social-&lt;br&gt;ministeriet (Socialministeriet)&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;419&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) i punkt 4 orden &amp;quot;Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen)&amp;quot;&lt;br&gt;ersättas med orden &amp;quot;Arbejdsskadestyrelsen (Arbetsskade-&lt;br&gt;styrelsen)&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;I avsnitt C. Tyskland punkt 1 skall orden &amp;quot;Bundesverband der&lt;br&gt;Ortskrankenkassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkas-&lt;br&gt;sor)&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;AOK-Bundesverband (AOK-för-&lt;br&gt;bundsorganisation)&amp;quot; med verkan från och med den 1 januari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;I avsnitt L. Storbritannien punkten om Storbritannien utom&lt;br&gt;Nordirland skall orden &amp;quot;Health and ... (Hälso- och ...)&amp;quot; utgå&lt;br&gt;med verkan från och med den 25 juli 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I avsnitt 9. Belgien - Nederländerna skall i första raden under&lt;br&gt;a, hänvisningen till artikel 6 utgå med verkan från och med&lt;br&gt;den 1 april 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) I avsnitt 27. Tyskland - Luxemburg skall e utgå med verkan&lt;br&gt;från och med den 1 januari 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I bilaga 6 skall avsnitt F. Grekland ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;F. Grekland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionsförsäkring för anställda och egenforetagare (sjukdom,&lt;br&gt;ålderdom och dödsfall):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt betalning&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;Bilaga 10 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I avsnitt A. Belgien skall följande införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3a. Vid tillämpning av förordningens artikel 14c och&lt;br&gt;tillämpningsförordningens artikel 12a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Office national de sécurité sociale (Centralkontoret för&lt;br&gt;social trygghet), Bruxelles&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egenforetagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut national d’assurances sociales pour travailleurs in-&lt;br&gt;dépendants (Centralinstitutet för socialförsäkring för&lt;br&gt;egenforetagare), Bruxelles&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1&lt;br&gt;juli 1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;i punkterna 1, 2, 3, 6 och 7 orden &amp;quot;Sikringsstyrelsen&lt;br&gt;(Försäkringsstyrelsen&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;Social-&lt;br&gt;ministeriet (Socialministeriet)&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;punkt 7 ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;7. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel&lt;br&gt;110:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) förmåner enligt förordningens avdelning III&lt;br&gt;kapitlen 1—3, 5, 7 och 8:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialministeriet (Socialministeriet), Köbenhavn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) förmåner enligt förordningens avdelning III&lt;br&gt;kapitel 4:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;420&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbejdsskadestyrelsen (Arbetsskadestyrelsen), Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;Köbenhavn &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) förmåner enligt förordningens avdelning III&lt;br&gt;kapitel 6:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktoratet for Arbejdslashedsforsikringen&lt;br&gt;(Direktoratet för arbetslöshetsförsäkringen),&lt;br&gt;Köbenhavn&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) I avsnitt C. Tyskland skall följande ändringar göras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;I punkt 2 c första meningen skall hänvisningen till artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14c. 1 ändras till att gälla artikel 14c med verkan från och&lt;br&gt;med den 1 januari 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;Punkt 2 c ii skall ersättas med följande med verkan från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och med den 1 januari 1989:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;ii) En person som inte är sjukförsäkrad:&lt;br&gt;tjänstemän: Bundesversicherungsanstalt fur Angestellte&lt;br&gt;(Förbundsförsäkrings-anstalten för tjänstemän), Berlin&lt;br&gt;för arbetare: Den behöriga institutionen för pensionsför-&lt;br&gt;säkring för arbetare&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) I punkt 3 skall orden &amp;quot;Bundesverband der Ortskranken-&lt;br&gt;kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor)&amp;quot; er-&lt;br&gt;sättas med orden &amp;quot;AOK-Bundesverband (AOK-förbunds-&lt;br&gt;organisation)&amp;quot; med verkan från och med den 1 januari&lt;br&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) Punkt 8 skall ersättas med följande med verkan från och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med den 1 januari 1991:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;8. Vid tillämpning av:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) förordningens artikel 36 och tillämpningsförord-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningens artikel 102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AOK-Bundesverband (AOK-förbundsorganisa-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion), Bonn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) förordningens artikel 63 och tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossen-&lt;br&gt;schaften (Centralförbundet för yrkesföreningar&lt;br&gt;inom industrin), St Augustin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) förordningens artikel 75 och tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningens artikel 102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesanstalt fur Arbeit (Förbundsanstalten för&lt;br&gt;arbete), Numberg&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) &amp;nbsp;I punkt 9 a skall orden &amp;quot;Bundesverband der Ortskranken-&lt;br&gt;kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor)&amp;quot; er-&lt;br&gt;sättas med orden &amp;quot;AOK-Bundesverband (AOK-förbunds-&lt;br&gt;organisation)&amp;quot; med verkan från och med den 1 januari&lt;br&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) I punkt 9 b skall ersättas med följande med verkan från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och med den 1 januari 1991:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;b) Återbetalning av vårdförmåner som felaktigt har&lt;br&gt;utgetts till arbetare mot uppvisande av det intyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;421&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel&lt;br&gt;62.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossen-&lt;br&gt;schaften (Central för- bundet för yrkesföreningar&lt;br&gt;inom industrin), St Augustin&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vii) I punkt 10 skall orden &amp;quot;Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 14d.2&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;Vid&lt;br&gt;tillämpning av förordningens artikel 14d.3&amp;quot; med&lt;br&gt;verkan från och med den 1 januari 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;I avsnitt E. Frankrike skall följande införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4a. Vid tillämpning av förordningens artikel 14c och&lt;br&gt;tillämpningsförordningens artikel 12a.7 och 12a.8:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämpningsförordningens artikel 12a.7:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) anställning i Frankrike och verksamhet som&lt;br&gt;egenforetagare utom jordbruket i en annan&lt;br&gt;medlemsstat:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse mutuelle régionale (Regionala ömsesidiga&lt;br&gt;kassan)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) anställning i Frankrike och egenforetagare i&lt;br&gt;jordbruket i en annan medlemsstat:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de mutualité sociale agricole (Socialför-&lt;br&gt;säkringskassan för jordbruket)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämpningsförordningens artikel 12a.8:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) egenforetagare utom jordbruket i Frankrike:&lt;br&gt;Caisse mutuelle régionale (Regionala ömsesidiga&lt;br&gt;kassan)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) egenforetagare i jordbruket i Frankrike:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caisse de mutualité sociale agricole (Socialför-&lt;br&gt;säkringskassan för jordbruket)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I fall med verksamhet som egenforetagare utom&lt;br&gt;jordbruket i Frankrike och anställning i Luxemburg,&lt;br&gt;skall blankett E 101 utfärdas för personen i fråga&lt;br&gt;som skall lämna den till den regionala ömsesidiga&lt;br&gt;kassan&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;I avsnitt F. Grekland skall följande ändringar göras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Följande punkt skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4a. Vid tillämpning av artikel 14c i förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 1408/71 och artikel 12a i förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;löpvpa KoifwviKbiv AatpaXlaeup (IKA), AQ-qva&lt;br&gt;(Socialförsäkringsinstitutet, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NauriKÖ Airop.afi.K6 Tapeio (NAT), Ilftpai?&lt;br&gt;(Sjömännens pensionskassa, Pireus)&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;I punkt 5 skall hänvisningen till tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 14d.2 ändras till att gälla tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 14d.3 med verkan från och med den 1 januari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;422&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) Punkt 9 skall ändras på följande sätt:&lt;br&gt;— Första ledet skall ersättas med:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Vid tillämpning av tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 102.2&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stycket b skall ersättas med:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;b) Förmåner för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OIko/3 Navrov, Iltipai?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Sjömanshemmet, Pireus)&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) Följande punkter skall läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;9a Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Familjebidrag, arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Opyapiö? ATraaxoXf)ffea)^ EpXariKov&lt;br&gt;Avpafiiicou (OAEA) AOipa&lt;br&gt;(Arbetsförmedlingen, Aten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Förmåner för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nöptikö A7ropaxiKÖ Tapeio (NAT), Ileipat?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Sjömännens pensionskassa, Pireus)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Andra förmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iöpupa Koipowikwu A&amp;lt;j&amp;lt;paXiaewv (IKA), Aöijva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialförsäkringsinstitutet, Athen)&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;I avsnitt G. Irland skall orden &amp;quot;Vid tillämpning av förord-&lt;br&gt;ningens artikel 14 c&amp;quot; införas i böijan av punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;I avsnitt I. Luxemburg skall i punkt 1 orden &amp;quot;Vid tillämpning&lt;br&gt;av artikel 14d.2&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;Vid tillämpning av&lt;br&gt;artikel 14d.3&amp;quot; med verkan från och med den 1 januari 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) &amp;nbsp;I avsnitt J. Nederländerna i punkt 1 skall med verkan från och&lt;br&gt;med den 1 april 1990 efter orden &amp;quot;Vid tillämpning av&amp;quot; orden&lt;br&gt;&amp;quot;förordningens artikel 17 och&amp;quot; läggas till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;I avsnitt L. Storbritannien skall följande ändringar göras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Punkt 1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Vid tillämpning av förordningens artikel 14c,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14d.3, 17, 36 och 63 och tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 6.1, 8, 11.1, lla.l, 12a, 13.2, 13.3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1—3, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 91.2, 102.2,&lt;br&gt;109, 110 och 113.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien utom Nordirland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Social Security (Overseas Branch),&lt;br&gt;(Socialministeriet (sektionen för utomeuropeiska&lt;br&gt;ärenden)) Newcastle-upon-Tyne NE98 1YX&lt;br&gt;Nordirland (utom förordningens artikel 36 och 63&lt;br&gt;och tillämpningsförordningens artikel 102.2 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113.2, angående dessa se Storbritannien):&lt;br&gt;Department of Health and Social Services (Overseas&lt;br&gt;Branch) (Departementet för hälsovård och sociala&lt;br&gt;tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)),&lt;br&gt;Belfast BT1 5DP&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;423&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Punkt 2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85.2, 86.2 och 89.1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien utom Nordirland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Social Security, Child Benefit Centre&lt;br&gt;(Socialministeriet, centralen för förmåner till bam),&lt;br&gt;Newcastle-upon-Tyne NE88 1AA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordirland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Department of Health and Social Services (Overseas&lt;br&gt;Branch) (Departementet för hälsovård och sociala&lt;br&gt;tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)),&lt;br&gt;Belfast BT1 5DP&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Luxemburg den 25 juni 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J.-C. JUNCKER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;424&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOCIAL TRYGGHET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning enligt artikel 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller&lt;br&gt;hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rätts-&lt;br&gt;ordning, som t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ingresser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— adressaterna för gemenskapens rättsakter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;hänvisningar till territorier eller språk inom EG,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-&lt;br&gt;medlemsstatema samt offentliga organ, företag och enskilda&lt;br&gt;personer i dessa stater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,&lt;br&gt;skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat&lt;br&gt;föreskrivs i denna bilaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassning för detta område&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen ”medlemsstat(er)&amp;quot; i&lt;br&gt;de rättsakter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd&lt;br&gt;den har i de relevanta EG-bilaga, även avse Finland, Island,&lt;br&gt;Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av bestämmelserna i de rättsakter som det&lt;br&gt;hänvisas till i denna bilaga skall Gemensamma EES-kommittén&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i del VII i detta avtal utöva de rättigheter&lt;br&gt;och fullgöra de skyldigheter som i rättsakterna föreskrivs för den&lt;br&gt;till EG-kommissionen knutna Administrativa kommissionen för&lt;br&gt;social trygghet för migrerande arbetare och de rättigheter och de&lt;br&gt;skyldigheter som i rättsakterna föreskrivs för den revisionskom-&lt;br&gt;mitté som är knuten till denna administrativa kommission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsakter som det hänvisas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rådets förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen&lt;br&gt;för social trygghet när anställda, egenforetagare och deras familje-&lt;br&gt;medlemmar flyttar inom gemenskapen,&lt;br&gt;uppdaterad genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 383 R 2001: Rådets förordning (EEG) 2001/83 av den 2 juni&lt;br&gt;1983 (EGT nr L 230, 22.8 1983, s. 6)&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;425&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och senare ändrad genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 385 R 1660: Rådets forordning (EEG) 1660/85 av den 13 juni&lt;br&gt;1985 (EGT nr L 160, 20.6 1985, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 385 R 1661: Rådets förordning (EEG) 1661/85 av den 13 juni&lt;br&gt;1985 (EGT nr L 160, 20.6 1985, s. 7)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L&lt;br&gt;302, 15.11 1985, s. 170)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) 3811/86 av den&lt;br&gt;11 december 1986 (EGT nr L 355, 16.12 1986, s. 5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) 1305/89 av den 11 maj&lt;br&gt;1989 (EGT nr L 131, 13.5 1989, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 389 R 2332: Rådets förordning (EEG) 2332/89 av den 18 juli&lt;br&gt;1989 (EGT nr L 224, 2.8 1989, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) 3427/89 av den&lt;br&gt;30 oktober 1989 (EGT nr L 331, 16.11 1989, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) 2195/91 av den 25 juni&lt;br&gt;1991 (EGT nr L 206, 29.7 1991, s. 2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta av-&lt;br&gt;tal,tillämpas med följande anpassning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Tredje stycket i artikel 1 j skall inte gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Förordningens artikel 10.1 stycke 1 skall inte tillämpas på den&lt;br&gt;schweiziska federala lagen om tilläggsförmåner till ålders-,&lt;br&gt;efterlevande- och invaliditetsförsäkring före den 1 januari&lt;br&gt;1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;I artikel 88 skall orden &amp;quot;artikel 106 i fördraget&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;orden &amp;quot;artikel 41 i EES-avtalet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;Artikel 94.9 skall inte gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;Artikel 96 skall inte gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;Artikel 100 skall inte gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;Följande tillägg skall göras i bilaga 1 avsnitt I:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije person som är anställd eller egenforetagare i den me-&lt;br&gt;ning som avses i lagstiftningen om arbetspension skall anses&lt;br&gt;vara anställd respektive egenforetagare i den mening som&lt;br&gt;avses i förordningens artikel 1 a ii.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije person som är anställd eller egenforetagare i den&lt;br&gt;mening som avses i bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring&lt;br&gt;i lagen om social trygghet skall anses vara anställd respektive&lt;br&gt;egenforetagare i den mening som avses i förordningens artikel&lt;br&gt;1 a ii.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;426&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije person som är anställd eller egenforetagare i den&lt;br&gt;mening som avses i lagen om social trygghet skall anses vara&lt;br&gt;anställd eller egenforetagare i den mening som avses i for-&lt;br&gt;ordningens artikel 1 a ii.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije person som är anställd eller egenforetagare i den&lt;br&gt;mening som avses i lagen om arbetsskadeforsäkring skall&lt;br&gt;anses vara anställd eller egenforetagare i den mening som&lt;br&gt;avses i förordningens artikel 1 a ii.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej tillämpligt.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) Följande skall läggas till i bilaga 1 avsnitt II:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med&lt;br&gt;&amp;quot;familjemedlem&amp;quot; make eller bam enligt definitionen i sjukför-&lt;br&gt;säkringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med&lt;br&gt;&amp;quot;familjemedlem&amp;quot; make eller bam under 25 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med&lt;br&gt;&amp;quot;familjemedlem&amp;quot; make eller beroende bam under 25 års&lt;br&gt;ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med&lt;br&gt;&amp;quot;familjemedlem&amp;quot; make eller bam under 25 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;427&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med&lt;br&gt;&amp;quot;familjemedlem* make eller bam under 18 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med &amp;quot;familjemedlem&amp;quot; avses en familjemedlem enligt definitio-&lt;br&gt;nen i den behöriga statens lagstiftning. Vid fastställande av&lt;br&gt;rätten till vårdförmåner enligt artikel 22.1 a och 31 i förord-&lt;br&gt;ningen avses dock med &amp;quot;familjemedlem&amp;quot; make eller beroende&lt;br&gt;bam under 25 års ålder.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt I:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej tillämpligt.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) &amp;nbsp;Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt II:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna delen av moderskapsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderskapspaketet eller moderskapsstödet enligt lagen om&lt;br&gt;moderskapsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;428&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Engångsbelopp som betalas vid barns födelse enligt lagen om&lt;br&gt;social trygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåner vid barns födelse enligt gällande kantonal lagstift-&lt;br&gt;ning om familjeförmåner (Fribourg, Genéve, Jura, Luzem,&lt;br&gt;Neuchåtel, Schaffhausen, Schwyz, Solothum, Uri, Valais,&lt;br&gt;Vaud).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;k) Följande skall läggas till i bilaga 3 avsnitt A:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;67. ÖSTERRIKE - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 4 april&lt;br&gt;1977 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Punkt III i slutprotokollet till den konventionen avseende&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68. ÖSTERRIKE - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 16 juni&lt;br&gt;1987 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Punkt I i slutprotokollet till konventionen avseende perso-&lt;br&gt;ner som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69. ÖSTERRIKE - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;22 december 1966 i dess lydelse enligt tilläggskon-&lt;br&gt;vention nr 1 den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2&lt;br&gt;den 29 mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 den 29&lt;br&gt;augusti 1980.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkterna 3 c, 3 d, 17, 20 a och 21 i slutprotokollet&lt;br&gt;till den konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Artikel 3 i konventionen avseende personer som är bo-&lt;br&gt;satta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen avseende&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) Artikel 4.1 i konventionen avseende tysk lagstiftning,&lt;br&gt;enligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som&lt;br&gt;inträffar utanför Förbundsrepubliken Tysklands terri-&lt;br&gt;torium och perioder som har fullgjorts utanför detta&lt;br&gt;territorium, inte ger anledning till betalning av förmå-&lt;br&gt;ner eller endast ger anledning till betalning av för-&lt;br&gt;måner på vissa villkor när de förmånsberättigade är&lt;br&gt;bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysklands territo-&lt;br&gt;rium, i de fall då&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;429&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;förmånen redan är beviljad eller kunde beviljas vid&lt;br&gt;detta avtals ikraftträdande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) personen ifråga har stadigvarande bosatt sig i&lt;br&gt;Österrike före detta avtals ikraftträdande och bevilj-&lt;br&gt;ande av pensioner från pensions- och olycks-&lt;br&gt;fallsförsäkring skedde inom ett år efter detta avtals&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid&lt;br&gt;tillämpningen av nummer 3 c i denna bestämmelse&lt;br&gt;skall det belopp som har beaktats av den behöriga&lt;br&gt;institutionen inte överstiga det belopp som skall betalas&lt;br&gt;med hänsyn till motsvarande perioder som skall er-&lt;br&gt;sättas av denna institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) Artikel 2 i tilläggskonvention nr 1 den 10 april 1969&lt;br&gt;till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) Artiklarna 1.5 och 8 i konventionen om arbetslöshets-&lt;br&gt;försäkring den 19 juli 1978.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Punkt 10 i slutprotokollet till den konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70. ÖSTERRIKE - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 6&lt;br&gt;november 1981 avseende personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71. ÖSTERRIKE - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72. ÖSTERRIKE - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 14&lt;br&gt;december 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonven-&lt;br&gt;tionen den 21 maj 1986 avseende personer som är&lt;br&gt;bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73. ÖSTERRIKE - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 30 september&lt;br&gt;1983 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74. ÖSTERRIKE - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artiklarna 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygg-&lt;br&gt;het den 21 januari 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo-&lt;br&gt;satta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Punkt 2 i slutprotokollet till konventionen avseende&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;430&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75. ÖSTERRIKE - LUXEMBURG&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 21 Bilaga 4.1&lt;br&gt;december 1971 i dess lydelse enligt tillläggskonvention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nr 1 den 16 maj 1973 och tillläggskonvention nr 2 den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 oktober 1978.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Artikel 3.2 i konventionen avseende personer som är&lt;br&gt;bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen avseende&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76. ÖSTERRIKE - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 7 mars&lt;br&gt;1974 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 5&lt;br&gt;november 1980 avseende personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77. ÖSTERRIKE - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78. ÖSTERRIKE - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 22 juli&lt;br&gt;1980 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 9&lt;br&gt;december 1985 avseende personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Protokoll angående vårdförmåner till konventionen&lt;br&gt;med undantag för artikel 2.3 avseende personer som&lt;br&gt;inte kan göra anspråk på behandling enligt avdelning&lt;br&gt;III kapitel 1 i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79. ÖSTERRIKE - FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 11&lt;br&gt;december 1985 avseende personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt II i slutprotokollet till den konventionen avse-&lt;br&gt;ende personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80. ÖSTERRIKE - ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81. ÖSTERRIKE - LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 26 septem-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ber 1968 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 16&lt;br&gt;maj 1977 och tilläggskonvention nr 2 den 22 oktober 1987&lt;br&gt;avseende betalning av kontantförmåner till personer som är&lt;br&gt;bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;431&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82. ÖSTERRIKE - NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 27&lt;br&gt;augusti 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo-&lt;br&gt;satta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83. ÖSTERRIKE - SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artiklarna 4 och 24.1 i konventionen om social trygg-&lt;br&gt;het den 11 november 1975 i dess lydelse enligt&lt;br&gt;tilläggskonventionen den 21 oktober 1982 avseende&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84. ÖSTERRIKE - SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 15 november&lt;br&gt;1967 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 17 maj&lt;br&gt;1973, tilläggskonvention nr 2 den 30 november 1977 och&lt;br&gt;tilläggskonvention nr 3 den 14 december 1987 avseende betal-&lt;br&gt;ning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85. FINLAND - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86. FINLAND - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 5 mars 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87. FINLAND - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 23&lt;br&gt;april 1979.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt 9 a i slutprotokollet till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88. FINLAND - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 19 decem-&lt;br&gt;ber 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89. FINLAND - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90. FINLAND - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 5.2 och 21 i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;11 mars 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;432&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91. FINLAND - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92. FINLAND - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93. FINLAND - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 15 septem-&lt;br&gt;ber 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94. FINLAND - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95. FINLAND - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96. FINLAND - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97. FINLAND - ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 5 mars 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98. FINLAND - LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99. FINLAND - NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 5 mars 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100. FINLAND - SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 5 mars 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101. FINLAND - SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 28 juni&lt;br&gt;1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102. ISLAND - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103. ISLAND - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 5 mars 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104. ISLAND - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;433&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105. ISLAND - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106. ISLAND - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107. ISLAND - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108. ISLAND - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109. ISLAND - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110. ISLAND - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111. ISLAND - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112. ISLAND - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113. ISLAND - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114. ISLAND - LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115. ISLAND - NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 5 mars 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116. ISLAND - SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 5 mars 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117. ISLAND - SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118. LIECHTENSTEIN - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119. LIECHTENSTEIN - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;434&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120. LIECHTENSTEIN - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 7 april 1977&lt;br&gt;i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 11 augusti&lt;br&gt;1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som&lt;br&gt;är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121. LIECHTENSTEIN - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122. LIECHTENSTEIN - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123. LIECHTENSTEIN - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124. LIECHTENSTEIN - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125. LIECHTENSTEIN - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5 andra meningen i konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 11 november 1976 avseende betalning av kontantförmåner&lt;br&gt;till personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126. LIECHTENSTEIN - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127. LIECHTENSTEIN - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128. LIECHTENSTEIN - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129. LIECHTENSTEIN - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130. LIECHTENSTEIN - NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131. LIECHTENSTEIN - SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132. LIECHTENSTEIN - SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 8 mars 1989&lt;br&gt;avseende betalning av kontantförmåner till personer som är&lt;br&gt;bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133. NORGE - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;435&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134. NORGE - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 5 mars 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135. NORGE - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136. NORGE - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137. NORGE - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138. NORGE - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16.5 i konventionen om social trygghet den 12 juni&lt;br&gt;1980.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139. NORGE - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140. NORGE - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141. NORGE - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142. NORGE - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 13 april&lt;br&gt;1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143. NORGE - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 5 juni 1980.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144. NORGE - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145. NORGE - SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 5 mars 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146. NORGE - SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1979.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147. SVERIGE - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;436&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148. SVERIGE - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 5 mars 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149. SVERIGE - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;27 februari 1976.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 8 a i slutprotokollet till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150. SVERIGE - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;29 juni 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151. SVERIGE - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152. SVERIGE - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 5.2 och 23 i konventionen om social trygghet den 5&lt;br&gt;maj 1978 i deras lydelse enligt tilläggskonventionen den 14&lt;br&gt;september 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153. SVERIGE - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154. SVERIGE - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20 i konventionen om social trygghet den 25 septem-&lt;br&gt;ber 1979.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155. SVERIGE - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 4 och 29.1 i konventionen om social&lt;br&gt;trygghet den 21 februari 1985 avseende personer&lt;br&gt;som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 30 i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156. SVERIGE - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 4 och 24.3 i konventionen om social trygghet den 2&lt;br&gt;juli 1976 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157. SVERIGE - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 25 oktober&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1978.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158. SVERIGE - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet den 29 juni&lt;br&gt;1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;437&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159. SVERIGE - SCHWEIZ&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 20 oktober Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1978.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160. SCHWEIZ - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;24 september 1975 avseende betalning av kontant-&lt;br&gt;förmåner till personer som är bosatta i en tredje&lt;br&gt;stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 4 i slutprotokollet till konventionen avseende&lt;br&gt;betalning av kontantförmåner till personer som är&lt;br&gt;bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161. SCHWEIZ - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162. SCHWEIZ - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 25 februari&lt;br&gt;1964 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 9&lt;br&gt;september 1975 och tilläggskonvention nr 2 den 2 mars 1989&lt;br&gt;avseende betalning av kontantförmåner till personer som är&lt;br&gt;bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163. SCHWEIZ - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 i konventionen om social trygghet den 13 oktober&lt;br&gt;1969 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 11 juni&lt;br&gt;1982 avseende betalning av kontantförmåner till personer som&lt;br&gt;är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164. SCHWEIZ - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165. SCHWEIZ - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 1 juni 1973&lt;br&gt;avseende betalning av kontantförmåner till personer som är&lt;br&gt;bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166. SCHWEIZ - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167. SCHWEIZ - ITALIEN1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 3 andra meningen i konventionen om social&lt;br&gt;trygghet den 14 december 1962 i dess lydelse enligt&lt;br&gt;tilläggskonventionen den 18 december 1963,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;438&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tilläggsöverenskommelse nr 1 den 4 juli 1969, tillägg-&lt;br&gt;sprotokollet den 25 februari 1974 och tilläggsöveren-&lt;br&gt;skommelse nr 2 den 2 april 1980 avseende betalning&lt;br&gt;av kontantförmåner till personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Artikel 9.1 i nämnda konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168. SCHWEIZ - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 3 juni 1967 i&lt;br&gt;dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 26 mars 1976.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169. SCHWEIZ - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;27 maj 1970.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170. SCHWEIZ - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;11 september 1975 avseende betalning av kontantförmåner till&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171. SCHWEIZ - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;21 februari 1968 avseende betalning av kontantförmåner till per-&lt;br&gt;soner som är bosatta i en tredje stat.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Följande skall läggas till i bilaga 3 avsnitt B:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;67. ÖSTERRIKE - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 4&lt;br&gt;april 1977 avseende personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 3 i slutprotokollet till konventionen avseende&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68. ÖSTERRIKE - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 16 juni&lt;br&gt;1987 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen avseende perso-&lt;br&gt;ner som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69. ÖSTERRIKE - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;22 december 1966 i dess lydelse enligt tilläggskonvention&lt;br&gt;nr 1 den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2 den 29&lt;br&gt;mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 den 29 augusti&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1980.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt 20 a i slutprotokollet till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;439&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Artikel 3 i konventionen avseende personer som är bo-&lt;br&gt;satta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) Artikel 4.1 i konventionen avseende tysk lagstiftning,&lt;br&gt;enligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som in-&lt;br&gt;träffar utanför Tysklands territorium och perioder som&lt;br&gt;har fullgjorts utanför detta territorium, inte ger anledning&lt;br&gt;till betalning av förmåner eller endast ger anledning till&lt;br&gt;betalning av förmåner på vissa villkor, när de för- måns-&lt;br&gt;berättigade är bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysk-&lt;br&gt;lands territorium, i de fall då&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;förmånen redan är beviljad eller kunde beviljas vid&lt;br&gt;denna överenskommelses ikraftträdande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) personen ifråga har stadigvarande bosatt sig i Öster-&lt;br&gt;rike före denna överenskommelses ikraftträdande och&lt;br&gt;pension från pensions- och olycksfallsförsäkring be-&lt;br&gt;viljades inom ett år efter denna överenskommelses&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid&lt;br&gt;tillämpning av nummer 3 c i denna bestämmelse skall det&lt;br&gt;belopp som har beaktats av den behöriga institutionen inte&lt;br&gt;överstiga det belopp som skall betalas med hänsyn till&lt;br&gt;motsvarande perioder som skall ersättas av denna institu-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70. ÖSTERRIKE - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;6 november 1981 avseende personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-&lt;br&gt;soner som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71. ÖSTERRIKE - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72. ÖSTERRIKE - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 14&lt;br&gt;december 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen&lt;br&gt;den 21 maj 1986 avseende personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-&lt;br&gt;soner som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73. ÖSTERRIKE - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 30 september&lt;br&gt;1988 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;440&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74. ÖSTERRIKE - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artiklarna 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 21 januari 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo-&lt;br&gt;satta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Punkt 2 i slutprotokollet till konventionen avseende perso-&lt;br&gt;ner som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75. ÖSTERRIKE - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 21&lt;br&gt;december 1971 i dess lydelse enligt tillläggskonvention nr&lt;br&gt;1 den 16 maj 1973 och tillläggskonvention nr 2 den 9&lt;br&gt;oktober 1978.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Artikel 3.2 i konventionen avseende personer som är&lt;br&gt;bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen avseende per-&lt;br&gt;soner som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76. ÖSTERRIKE - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 7 mars&lt;br&gt;1974 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 5&lt;br&gt;november 1980 avseende personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-&lt;br&gt;soner som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77. ÖSTERRIKE - PORTUGAL&lt;br&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78. ÖSTERRIKE - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 22 juli&lt;br&gt;1980 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 9&lt;br&gt;december 1985 avseende personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Protokoll angående vårdförmåner till nämnda konvention&lt;br&gt;med undantag för artikel 2.3 avseende personer som inte&lt;br&gt;kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapi-&lt;br&gt;tel 1 i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79. ÖSTERRIKE - FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 11&lt;br&gt;december 1985 avseende personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-&lt;br&gt;soner som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80. ÖSTERRIKE - ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;441&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81. ÖSTERRIKE - LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 26 september&lt;br&gt;1968 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 16 maj&lt;br&gt;1977 och tilläggskonvention nr 2 den 22 oktober 1987 avseende&lt;br&gt;betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82. ÖSTERRIKE - NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 27&lt;br&gt;augusti 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo-&lt;br&gt;satta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-&lt;br&gt;soner som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83. ÖSTERRIKE - SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Artiklarna 4 och 24.1 i konventionen om social trygghet&lt;br&gt;den 11 november 1975 i dess lydelse enligt&lt;br&gt;tilläggskonventionen den 21 oktober 1982 avseende per-&lt;br&gt;soner som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84. ÖSTERRIKE - SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 15 november&lt;br&gt;1967 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 17 maj&lt;br&gt;1973, tilläggskonvention nr 2 den 30 november 1977 och tillägg-&lt;br&gt;skonvention nr 3 den 14 december 1987 avseende betalning av&lt;br&gt;kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85. FINLAND - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86. FINLAND - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87. FINLAND - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 23 april 1979.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88. FINLAND - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 19 december&lt;br&gt;1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89. FINLAND - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90. FINLAND - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 11 mars 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;442&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91. FINLAND - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92. FINLAND - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93. FINLAND - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 15 september&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94. FINLAND - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95. FINLAND - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96. FINLAND - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97. FINLAND - ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98. FINLAND - LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99. FINLAND - NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100. FINLAND - SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101. FINLAND - SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 28 juni 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102. ISLAND - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103. ISLAND - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104. ISLAND - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105. ISLAND - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106. ISLAND - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;443&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107. ISLAND - GREKLAND&lt;br&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108. ISLAND - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109. ISLAND - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110. ISLAND - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111. ISLAND - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112. ISLAND - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113. ISLAND - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114. ISLAND - LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115. ISLAND-NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116. ISLAND - SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117. ISLAND - SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118. LIECHTENSTEIN - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119. LIECHTENSTEIN - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120. LIECHTENSTEIN - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 7 april 1977 i&lt;br&gt;dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 11 augusti 1989&lt;br&gt;avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bo-&lt;br&gt;satta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121. LIECHTENSTEIN - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;444&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122. LIECHTENSTEIN - FRANKRIKE&lt;br&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123. LIECHTENSTEIN - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124. LIECHTENSTEIN - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125. LIECHTENSTEIN - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5 andra meningen i konventionen om social trygghet den&lt;br&gt;11 november 1976 avseende betalning av kontantförmåner till&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126. LIECHTENSTEIN - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127. LIECHTENSTEIN - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128. LIECHTENSTEIN - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129. LIECHTENSTEIN - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130. LIECHTENSTEIN - NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131. LIECHTENSTEIN - SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132. LIECHTENSTEIN - SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 8 mars 1989&lt;br&gt;avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bo-&lt;br&gt;satta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133. NORGE - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134. NORGE - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135. NORGE - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136. NORGE - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;445&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137. NORGE - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138. NORGE - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139. NORGE - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140. NORGE - IT ALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141. NORGE - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142. NORGE - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 13 april 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143. NORGE - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144. NORGE - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145. NORGE - SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146. NORGE - SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1979.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147. SVERIGE - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148. SVERIGE - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149. SVERIGE - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 27 februari&lt;br&gt;1976.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150. SVERIGE - SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet den 29&lt;br&gt;juni 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151. SVERIGE - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;446&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152. SVERIGE - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 5 maj 1978 i&lt;br&gt;dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 14 september 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153. SVERIGE - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154. SVERIGE - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20 i konventionen om social trygghet den 25 september&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1979.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155. SVERIGE - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 4 och 29.1 i konventionen om social trygghet den 21&lt;br&gt;februari 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156. SVERIGE - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 4 och 24.3 i konventionen om social trygghet den 2&lt;br&gt;juli 1976 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157. SVERIGE - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 25 oktober 1978.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158. SVERIGE - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159. SVERIGE - SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 20 oktober&lt;br&gt;1978.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160. SCHWEIZ - BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet den 24&lt;br&gt;september 1975 avseende betalning av kontantför-&lt;br&gt;måner till personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 4 i slutprotokollet till nämnda konvention av-&lt;br&gt;seende betalning av kontantförmåner till personer som&lt;br&gt;är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161. SCHWEIZ - DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162. SCHWEIZ - TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 25 februari&lt;br&gt;1964 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen nr 1 den 9&lt;br&gt;september 1975 och tilläggskonvention nr 2 den 2 mars 1989&lt;br&gt;avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bo-&lt;br&gt;satta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;447&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163. SCHWEIZ - SPANIEN&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 i konventionen om social trygghet den 13 oktober 1969 Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 11 juni 1982 avse-&lt;br&gt;ende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i&lt;br&gt;en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164. SCHWEIZ - FRANKRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165. SCHWEIZ - GREKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 1 juni 1973 av-&lt;br&gt;seende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta&lt;br&gt;i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166. SCHWEIZ - IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167. SCHWEIZ - ITALIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 3 andra meningen i konventionen om social&lt;br&gt;trygghet den 14 december 1962 i dess lydelse enligt&lt;br&gt;tilläggskonventionen den 18 december 1963, tilläggs-&lt;br&gt;överenskommelse nr 1 den 4 juli 1969, tilläggsproto-&lt;br&gt;kollet den 25 februari 1974 och tilläggsöverenskom-&lt;br&gt;melse nr 2 den 2 april 1980 avseende betalning av&lt;br&gt;kontantförmåner till personer som är bosatta i en&lt;br&gt;tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 9.1 i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168. SCHWEIZ - LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 3 juni 1967 i&lt;br&gt;dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 26 mars 1976.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169. SCHWEIZ - NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 maj 1970.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170. SCHWEIZ - PORTUGAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 september 1975 avseende betalning av kontantförmåner till&lt;br&gt;personer som är bosatta i en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171. SCHWEIZ - STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet den 21&lt;br&gt;februari 1968 avseende betalning av kontantförmåner till personer&lt;br&gt;som är bosatta i en tredje stat.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m) Följande skall läggas till i bilaga 4:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;448&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;br&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;n) Följande skall läggas till i bilaga 6:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av kapitel 1 i förordningens avdelning III&lt;br&gt;skall en person som uppbär offentlig tjänstepension anses&lt;br&gt;vara pensionär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall bortses&lt;br&gt;från tillägg till avgifterna för tillläggsförsäkring och tilläggs-&lt;br&gt;förmån för gruvarbetare enligt österrikisk lagstiftning. I&lt;br&gt;dessa fall skall det belopp som har beräknats enligt förord-&lt;br&gt;ningens artikel 46.2 ökas genom tillägg till avgifterna för&lt;br&gt;tilläggsförsäkring och tilläggsförmån till gruvarbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall för&lt;br&gt;österrikisk lagstiftning den dag som gäller för pension&lt;br&gt;(Stichtag) anses som den dag då försäkringsfallet inträffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Tillämpningen av förordningens bestämmelser skall inte&lt;br&gt;innebära någon reduktion i rätten till förmåner enligt öster-&lt;br&gt;rikisk lagstiftning med avseende på personer vilkas social-&lt;br&gt;försäkringssituation har påverkats av politiska eller religiösa&lt;br&gt;skäl eller på grund av deras härkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att fastställa om perioden mellan försäkringsfallets in-&lt;br&gt;träffande och pensionsåldern (antagandeperiod) skall beaktas&lt;br&gt;vid beräkning av den finska arbetspensionen skall för-&lt;br&gt;säkrings- eller bosättningsperioder enligt en annan stats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;449&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftning, för vilken denna förordning gäller, beaktas såvitt Prop. 1991/92:170&lt;br&gt;avser villkoret om bosättning i Finland. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Om anställning eller verksamhet som egenföretagare i Fin-&lt;br&gt;land har upphört och försäkringsfallet inträffar under anställ-&lt;br&gt;ning eller verksamhet som egenföretagare i en annan stat, för&lt;br&gt;vilken denna förordning gäller, och om pensionen enligt den&lt;br&gt;finska lagstiftningen om försäkringsarbetspension inte längre&lt;br&gt;omfattar perioden mellan försäkringsfallet och pensionsåldern&lt;br&gt;(antagandetid) skall försäkringsperioder enligt lagstiftningen&lt;br&gt;i en annan stat för vilken denna förordning gäller beaktas vad&lt;br&gt;avser villkoren för antagandetid som om de vore försäkrings-&lt;br&gt;perioder i Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Om enligt finländsk lagstiftning tillägg skall betalas av en&lt;br&gt;institution i Finland på grund av försening i handläggningen&lt;br&gt;av en ansökan om förmån, skall en ansökan som har lämnats&lt;br&gt;till en institution i en annan stat, för vilken denna förordning&lt;br&gt;gäller, vid tillämpningen av bestämmelserna i den finska&lt;br&gt;lagstiftningen avseende sådant tillägg anses ha lämnats den&lt;br&gt;dag då ansökan tillsammans med alla nödvändiga bilagor når&lt;br&gt;den behöriga institutionen i Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anställning eller verksamhet som egenföretagare i Island har&lt;br&gt;upphört och försäkringsfallet inträffar under anställning eller&lt;br&gt;verksamhet som egenföretagare i en annan stat, för vilken denna&lt;br&gt;förordning gäller, och om invalidpension enligt både socialför-&lt;br&gt;säkrings- och tilläggspensionssystemen (pensionskassor) i Island&lt;br&gt;inte längre omfattar perioden mellan försäkringsfallet och pen-&lt;br&gt;sionsåldern (antagandeperioder) skall försäkringsperioder enligt&lt;br&gt;lagstiftningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller,&lt;br&gt;beaktas vad avser villkoren för kravet på antagandeperioder som&lt;br&gt;om de vore försäkringsperioder i Island.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfattas av&lt;br&gt;den liechtensteinska lagstiftningen om invaliditetsförsäkring skall&lt;br&gt;vid tillämpningen av avdelning III kapitel 3 i förordningen anses&lt;br&gt;vara försäkrad enligt denna försäkring vid beviljande av normal&lt;br&gt;invalidpension om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) han den dag då försäkringsfallet inträffar enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i den liechtensteinska lagstiftningen om invalidförsäk-&lt;br&gt;ring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) undergår rehabiliteringsåtgärder som utges enligt invali-&lt;br&gt;ditetsförsäkringen i Liechtenstein,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) är försäkrad enligt lagstiftningen om ålders-, efterlevande-&lt;br&gt;eller invaliditetsförsäkring i en annan stat, för vilken&lt;br&gt;denna förordning gäller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;450&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kan göra anspråk på pension enligt invaliditets- eller&lt;br&gt;åldersförsäkring i en annan stat för vilken denna&lt;br&gt;förordning gäller eller om han uppbär en sådan pen-&lt;br&gt;sion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;är oförmögen till arbete enligt lagstiftningen i en&lt;br&gt;annan stat för vilken denna förordning gäller och kan&lt;br&gt;göra anspråk på förmåner från sjukförsäkrings- eller&lt;br&gt;olycksfallsförsäkring i den staten eller om han uppbär&lt;br&gt;en sådan förmån, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kan göra anspråk på kontantförmåner på grund av&lt;br&gt;arbetslöshet från arbetslöshetsförsäkringen i en annan&lt;br&gt;stat, för vilken denna förordning gäller, eller om han&lt;br&gt;uppbär en sådan förmån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;eller om han arbetade i Liechtenstein som gränsarbetare och&lt;br&gt;inom tre år omedelbart före försäkringsfallets inträffande&lt;br&gt;enligt den liechtensteinska lagstiftningen, betalat avgifter&lt;br&gt;enligt denna lagstiftning för minst 12 månader, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;om han måste sluta sin anställning eller verksamhet som&lt;br&gt;egenföretagare i Liechtenstein på grund av olycksfall eller då&lt;br&gt;han så länge han stannar i Liechtenstein skall vara skyldig att&lt;br&gt;betala avgifter på samma grunder som en person utan för-&lt;br&gt;värvsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Övergångsbestämmelserna i den norska lagstiftningen som&lt;br&gt;medför en reduktion av den försäkringsperiod som krävs för&lt;br&gt;full tilläggspension för personer födda före 1937 skall tilläm-&lt;br&gt;pas på personer som är omfattade av förordningen under&lt;br&gt;förutsättning att de har varit bosatta i Norge eller har varit&lt;br&gt;sysselsatta i förvärvsarbete som anställda eller egen-&lt;br&gt;företagare i Norge, för sådant antal år som krävs efter fyllda&lt;br&gt;16 år och före den 1 januari 1967. Detta krav skall vara ett&lt;br&gt;år för varje år personens födelseår infaller före 1937.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;En person som är försäkrad enligt lagen om social trygghet&lt;br&gt;och som vårdar försäkrade vårdbehövande äldre, arbetsoför-&lt;br&gt;mögna eller sjuka personer skall enligt föreskrivna villkor&lt;br&gt;tillgodoräknas pensionspoäng för sådana perioder. På samma&lt;br&gt;sätt skall en person som vårdar små barn tillgodoräknas&lt;br&gt;pensionspoäng under vistelse i en annan stat än Norge, för&lt;br&gt;vilken förordningen gäller, under förutsättning att personen&lt;br&gt;ifråga är föräldraledig enligt norsk arbetslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid tillämpningen av artikel 18.1 skall för fastställande av en&lt;br&gt;persons rätt till föräldrapenning försäkringsperioder som har&lt;br&gt;fullgjorts i en annan stat än Sverige, för vilken denna förord-&lt;br&gt;ning gäller, anses baserade på samma genomsnittsinkomster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;451&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som de svenska försäkringsperioder med vilka de samman-&lt;br&gt;räknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Förordningens bestämmelser om sammanläggning av försäk-&lt;br&gt;ringsperioder skall inte tillämpas på övergångsbestämmelser-&lt;br&gt;na i den svenska lagstiftningen om rätt till förmånligare&lt;br&gt;beräkning av folkpension för personer som är bosatta i&lt;br&gt;Sverige under en fastställd period före pensionsansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Vid fastställandet av rätten till förtids- eller efterlevandepen-&lt;br&gt;sion som delvis baseras på framtida antagna försäkringsperio-&lt;br&gt;der skall en person anses uppfylla försäkrings- och inkomst-&lt;br&gt;villkoren i den svenska lagstiftningen om han som anställd&lt;br&gt;eller egenforetagare omfattas av ett försäkringssystem eller&lt;br&gt;ett system som grundas på bosättning i en annan stat, för&lt;br&gt;vilken denna förordning gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;År med vård av små barn skall enligt föreskrivna villkor i&lt;br&gt;den svenska lagstiftningen anses som försäkringsperioder för&lt;br&gt;tilläggspension även om barnet och personen ifråga är bosatta&lt;br&gt;i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, under&lt;br&gt;förutsättning att den person som vårdar barnet är föräldra-&lt;br&gt;ledig enligt bestämmelserna i lagen om ledighet för vård av&lt;br&gt;barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Om enligt bestämmelserna i förordningen en person har rätt&lt;br&gt;att ansöka om medlemskap i en schweizisk erkänd sjukkassa&lt;br&gt;har hans familjemedlemmar som är bosatta inom en annan&lt;br&gt;stats territorium, för vilken denna förordning gäller, också&lt;br&gt;rätt att ansöka om medlemskap i samma sjukkassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av förordningens artiklar 9.2 och 18.1&lt;br&gt;skall försäkringsperioder som har fullgjorts enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller,&lt;br&gt;beaktas som om personen ifråga vore en &amp;quot;Ziiger - passant&lt;br&gt;- passante&amp;quot; (överflyttande) enligt den schweiziska lagstift-&lt;br&gt;ningen. Försäkring eller rätt i egenskap av familjemedlem&lt;br&gt;likställs med personlig försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Varje anställd eller egenforetagare som inte längre omfattas&lt;br&gt;av schweizisk lagstiftning om invaliditetsförsäkring skall vid&lt;br&gt;tillämpning av kapitel 3 i förordningens avdelning III anses&lt;br&gt;vara försäkrad enligt denna försäkring vid beviljande av&lt;br&gt;normal invalidpension om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) han den dag då försäkringsfallet inträffar enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i den schweiziska lagstiftningen om invalidför-&lt;br&gt;säkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;undergår rehabiliteringsåtgärder som utges enligt in-&lt;br&gt;validitetsförsäkringen i Schweiz,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) är försäkrad enligt lagstiftningen om ålders-, efter-&lt;br&gt;levande- eller invaliditetsförsäkring i en annan stat för&lt;br&gt;vilken denna förordning gäller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;452&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) kan göra anspråk på pension enligt invaliditets- eller&lt;br&gt;åldersförsäkring i en annan stat för vilken denna&lt;br&gt;förordning gäller eller om han uppbär en sådan pen-&lt;br&gt;sion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) är oförmögen till arbete enligt lagstiftningen i en&lt;br&gt;annan stat, för vilken denna förordning gäller, och&lt;br&gt;kan göra anspråk på förmåner från sjukförsäkrings-&lt;br&gt;eller olycksfallsförsäkring i den staten eller om han&lt;br&gt;uppbär en sådan förmån, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) kan göra anspråk på kontantförmåner på grund av ar-&lt;br&gt;betslöshet från arbetslöshetsförsäkringen i en annan&lt;br&gt;stat, för vilken denna förordning gäller, eller om han&lt;br&gt;uppbär en sådan förmån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;eller om han har arbetade i Schweiz som gränsarbetare och&lt;br&gt;inom tre år omedelbart före försäkringsfallets inträffande&lt;br&gt;enligt den schweiziska lagstiftningen, betalat avgifter enligt&lt;br&gt;denna lagstiftning för minst 12 månader, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;om han måste sluta sin anställning eller självständiga för-&lt;br&gt;värvsmässiga verksamhet i Schweiz på grund av olycksfall&lt;br&gt;eller sjukdom då han skall, så länge han stannar i Schweiz,&lt;br&gt;vara skyldig att betala avgifter på samma grunder som en&lt;br&gt;person utan förvärvsarbete.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o) Följande skall läggas till i bilaga 7:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;10. Om en person är egenföretagare i Österrike och anställd som&lt;br&gt;arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;Om en person som är bosatt i Finland är egenföretagare i&lt;br&gt;Finland och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken&lt;br&gt;denna förordning gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;Om en person som är bosatt i Island är egenforetagare i Island&lt;br&gt;och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna&lt;br&gt;förordning gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;Om en person är egenföretagare i Liechtenstein och anställd&lt;br&gt;som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning&lt;br&gt;gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;Om en person som är bosatt i Norge är egenföretagare i Norge&lt;br&gt;och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna&lt;br&gt;förordning gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. &amp;nbsp;Om en person som är bosatt i Sverige är egenforetagare i&lt;br&gt;Sverige och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken&lt;br&gt;denna förordning gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;Om en person är egenföretagare i Schweiz och anställd som&lt;br&gt;arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;453&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Rådets förordning (EEG) 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning&lt;br&gt;av förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen for&lt;br&gt;social trygghet när anställda, egenforetagare eller deras familjemed-&lt;br&gt;lemmar flyttar inom gemenskapen&lt;br&gt;uppdaterad genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 383 R 2001: Rådets förordning (EEG) 2001/83 av den 2 juni&lt;br&gt;1983 (EGT Nr L 230, 22.8.1983, s. 6)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och senare ändrad genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;385 R 1660: Rådets förordning (EEG) 1660/85 av den 13 juni&lt;br&gt;1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;385 R 1661: Rådets förordning (EEG) 1661/85 av den 13 juni&lt;br&gt;1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 7)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L&lt;br&gt;302, 15.11.1985, s. 188)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 386 R 513: Kommissionens förordning (EEG) 513/86 av den 26&lt;br&gt;februari 1986 (EGT nr L 51, 28.2.1986, s. 44)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) 3811/86 av den 11&lt;br&gt;december 1986 (EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) 1305/89 av den 11 maj&lt;br&gt;1989 (EGT nr L 131, 13.5.1989, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;389 R 2332: Rådets förordning (EEG) 2332/89 av den 18 juli&lt;br&gt;1989 (EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) 3427/89 av den 30 oktober&lt;br&gt;1989 (EGT nr L 331, 16.11.1989, s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) 2195/91 av den 25 juni&lt;br&gt;1991 (EGT nr L 206, 29.7 1991, s. 2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal,&lt;br&gt;tillämpas med följande anpassning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Följande skall läggas till i bilaga 1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Bundesminister fiir Arbeit und Soziales (Förbundsministern&lt;br&gt;för arbete och sociala frågor), Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Bundesminister fiir Umwelt, Jugend und Familie (Förbunds-&lt;br&gt;ministern för miljö-, ungdoms- och familjefrågor), Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sosiaali- ja terveysministeriö (Social- och hälsovårdsministeriet),&lt;br&gt;Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Heilbrigdis- og tryggingamälarädherra (Hälso- och socialför-&lt;br&gt;säkringsministern), Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Félagsmälarädherra (Socialministern), Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Fjärmälarädherra (Finansministern), Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;454&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Die Regierung des Fiirstentums Liechtenstein (regeringen i furs-&lt;br&gt;te ndömet Liechtenstein), Vaduz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Sosialdepartementet (Socialdepartementet), Oslo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Arbeids- og administrasjonsdepartementet (Arbets- och ad-&lt;br&gt;ministrationsdepartementet), Oslo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Barne- og familiedepartementet (Barn- och familjedeparte-&lt;br&gt;mentet), Oslo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen (Socialdepartementet), Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Bundesamt fur Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des&lt;br&gt;assurances sociales, Berne - Ufficio federale delle assicura-&lt;br&gt;zioni sociali, Berna (Förbundsverket för socialförsäkring,&lt;br&gt;Bern).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office&lt;br&gt;fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du travail,&lt;br&gt;Berne - Ufficio federale delTindustria, delle arti e mestieri e&lt;br&gt;del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete,&lt;br&gt;Bern).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Följande skall läggas till i bilaga 2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De österrikiska institutionernas behörighet bestäms av regler i&lt;br&gt;österrikisk lagstiftning, om inte annat anges nedan:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Om personen ifråga är bosatt inom en annan stats territo-&lt;br&gt;rium, för vilken denna förordning gäller, och en Gebiets-&lt;br&gt;krankenkasse (distriktssjukkassa) är behörig för en försäkring&lt;br&gt;och enligt österrikisk lagstiftning den lokala behörigheten inte&lt;br&gt;kan avgöras skall den lokala behörigheten fastställas enligt&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är&lt;br&gt;behörig för den senaste anställningen i Österrike, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är&lt;br&gt;behörig för den senaste bosättningen i Österrike, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om det aldrig har förelegat en anställning för vilken en&lt;br&gt;distriktssjukkassa var behörig eller ingen bosättning i&lt;br&gt;Österrike förelegat Wiener Gebietskrankenkasse (dist-&lt;br&gt;riktssjukkassan i Wien).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;När avsnitten 4 och 5 i del III kapitel 1 i förordningen&lt;br&gt;tillämpas i förening med artikel 95 i tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningen med avseende på återbetalning av kostnader för för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;455&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måner till personer som har rätt till pension enligt ASVG&lt;br&gt;(lagen om allmän socialförsäkring):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungs-&lt;br&gt;träger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorga-&lt;br&gt;nisation), Wien, varvid återbetalning av kostnaderna skall&lt;br&gt;göras från de avgifter för pensionärernas sjukförsäkring som&lt;br&gt;uppburits av huvudorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Pensionsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av den institution som är ansvarig för be-&lt;br&gt;talning av en förmån skall endast försäkringsperioder enligt&lt;br&gt;österrikisk lagstiftning beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Arbetslöshetsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;För anmälan av arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berör-&lt;br&gt;da personens bosättnings- eller vistelseort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;För utfärdande av blanketterna E 301, E 302 och E 303:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berör-&lt;br&gt;da personens arbetsort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Familjeförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (sär-&lt;br&gt;skild moderskapsförmån):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finanzamt (Finanskontoret).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berör-&lt;br&gt;da personens bosättnings- eller vistelseort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Sjukdom och moderskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-&lt;br&gt;byråer, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Sjukkassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess&lt;br&gt;lokalbyråer, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Sjukkassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Allmän hälso- och sjukhusvård:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lokala inrättningar som lämnar vård enligt systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Folkpension:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Arbetspension:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den arbetspensionsinrättning som utger och utbetalar pen-&lt;br&gt;sionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;456&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TapaturmavakuutuslaitostenLiitto - Olycksfallsförsäkringsan-&lt;br&gt;stalternas förbund vid läkarvård och i andra fall den institu-&lt;br&gt;tion som utger och utbetalar förmånerna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dödsfallsersättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— den institution som utger och utbetalar förmåner vid&lt;br&gt;olycksfallsförsäkring.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetslöshet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Grundsystem:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-&lt;br&gt;byråer.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tilläggssystem:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig arbetslöshetskassa.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Familjeförmåner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Barnbidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden i den kommun där förmånstagaren är bosatt.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vårdbidrag för barn:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-&lt;br&gt;byråer.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ISLAND&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alla fall utom arbetslöshets- och familjeförmåner&lt;br&gt;Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket),&lt;br&gt;Reykjavik.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetslöshetsförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryggingastofnun rikisins, Atvinnuleysistryggingasjödur&lt;br&gt;(Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan)&lt;br&gt;Reykjavik.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Familjeförmåner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Familjeförmåner med undantag för barnbidrag och tillägg till&lt;br&gt;barnbidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket),&lt;br&gt;Reykjavik.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Barnbidrag och tillägg till barnbidrag:&lt;br&gt;Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;P.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sjukdom och moderskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Den erkända sjukförsäkringskassa hos vilken personen är&lt;br&gt;försäkrad eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Invaliditet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Invaliditetsförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechtensteins&lt;br&gt;invaliditetsförsäkring).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;457&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är an-&lt;br&gt;sluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Ålderdom och dödsfall (pensioner)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Ålders- och efterlevandeförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung&lt;br&gt;(Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Försäkringssystem för förvärvsarbetande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är an-&lt;br&gt;sluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Den olycksfallsförsäkringskassa hos vilken personen är&lt;br&gt;försäkrad eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomikontoret).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Familjeförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechtensteins&lt;br&gt;familjeutjämningskassa).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Arbetslöshetsförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbeidsdirektoratet, Oslo, fylkesarbeidskontorene og de&lt;br&gt;lokale arbeidskontor på bostedet eller oppholdsstedet (Arbets-&lt;br&gt;direktoratet, Oslo, länsarbetskontoren och de lokala arbets-&lt;br&gt;kontoren på bosättnings- eller vistelseorten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Alla andra förmåner enligt den norska lagen om social trygg-&lt;br&gt;het&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikstrygdeverket, Oslo, fylkestrygdekontorene og de lokale&lt;br&gt;trygdekontor på bostedet eller oppholdsstedet (Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket, Oslo, länsförsäkringskontoren och de lokala&lt;br&gt;försäkringskontoren på bosättnings- eller vistelseorten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Familjebidrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikstrygdeverket, Oslo, og de lokale trygdekontor på bo-&lt;br&gt;stedet eller oppholdsstedet (Riksförsäkringsverket, Oslo, och&lt;br&gt;de lokala försäkringskontoren på bosättnings- eller vistelse-&lt;br&gt;orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Pensionsförsäkring för sjömän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensjonstrygden for sjömenn (Pensionsförsäkringen för sjö-&lt;br&gt;män), Oslo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Alla fall utom arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Som allmän regel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;För sjömän som inte är bosatta i Sverige:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs allmänna försäkringskassa, Sjöfartskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;458&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;För tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 35&lt;br&gt;till 59 på personer som inte är bosatta i Sverige:&lt;br&gt;Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsavdel-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;För tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 60&lt;br&gt;till 77 på personer, med undantag för sjömän, som inte är&lt;br&gt;bosatta i Sverige:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Försäkringskassan på den ort där olycksfallet i arbete&lt;br&gt;inträffade eller där arbetssjukdomen visade sig eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsavdel-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Arbetslöshetsförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Sjukdom och moderskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anerkannte Krankenkasse - Caisse-maladie reconnue - Cassa&lt;br&gt;malati riconosciuta - (Den erkända sjukkassa hos vilken&lt;br&gt;personen är försäkrad).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Invaliditetsförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Personer bosatta i Schweiz:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invalidenversicherungskommission - Commission de&lt;br&gt;1’assurance invalidité - Commissione delFassicurazione in-&lt;br&gt;validita - (Invalidförsäkringskommission) i den kanton där&lt;br&gt;personen är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Personer bosatta utanför Schweiz:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de&lt;br&gt;compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensazione,&lt;br&gt;Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan), Geneve.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Försäkringssystem för förvärvsarbetande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är an-&lt;br&gt;sluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Ålderdom och dödsfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Ålders- och efterlevandeförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Personer bosatta i Schweiz:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den Ausgleichskasse - Caisse de compensation - Cassa di&lt;br&gt;compensazione - (Utjämningskassa) till vilken avgifter sist&lt;br&gt;har erlagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Personer bosatta utanför Schweiz:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de&lt;br&gt;compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione,&lt;br&gt;Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Försäkringssystem för förvärvsarbetande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den pensionskassa till vilken den senaste arbetsgivaren är&lt;br&gt;ansluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;459&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Anställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den olycksfallsförsäkringsgivare hos vilken arbetsgivaren är&lt;br&gt;försäkrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Egenföretagare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den olycksfallsförsäkringsgivare hos vilken personen är&lt;br&gt;frivilligt försäkrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Vid hel arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren valt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Vid partiell arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren valt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Familjeförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Federalt system:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Anställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale de&lt;br&gt;compensation - Cassa cantonale di compensazione (kanto-&lt;br&gt;nala utjämningskassa) till vilken arbetsgivaren är ansluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Egenföretagare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale de&lt;br&gt;compensation - Cassa cantonale di compensazione (kanto-&lt;br&gt;nala utjämningskassan) i den kanton där personen är bo-&lt;br&gt;satt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Kantonala system:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Anställda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den Familienausgleichskasse - Caisse de compensation&lt;br&gt;familiale - Cassa di compensazione familiale - (familjeu-&lt;br&gt;tjämningskassa) till vilken arbetsgivaren är ansluten eller&lt;br&gt;arbetsgivaren själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Egenföretagare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den Kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale de&lt;br&gt;compensation - Cassa cantonale di compensazione (kanto-&lt;br&gt;nala utjämningskassa) till vilken personen är ansluten.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Följande skall läggas till i slutet av bilaga 3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;I alla fall, utom för tillämpningen av förordningens artiklar&lt;br&gt;27 och 29 och tillämpningsförordningens artiklar 30 och 31 i&lt;br&gt;förhållande till den institution på en pensionärs bosättningsort&lt;br&gt;som nämns i förordningens artikel 27:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig&lt;br&gt;på personens bosättnings- eller vistelseort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;För tillämpningen av förordningens artiklar 27 och 29 och&lt;br&gt;tillämpningsförordningens artiklar 30 och 31 i förhållande till&lt;br&gt;den institution på en pensionärs bosättningsort som nämns i&lt;br&gt;förordningens artikel 27:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;460&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Pensionsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Om personen har varit omfattad av österrikisk lagstiftning&lt;br&gt;med undantag för tillämpningen av tillämpningsförordningens&lt;br&gt;artikel 53:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;I alla andra fall med undantag för tillämpningen av tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artikel 53:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionsversicherungsanstalt der Angestellten (Pensionsför-&lt;br&gt;säkringsanstalten för anställda), Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 53:&lt;br&gt;Hauptverband der österreichischen Sozialver-sicherungsträger&lt;br&gt;(De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorga-&lt;br&gt;nisation), Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Olycksfallsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är&lt;br&gt;behörig på personens bosättnings- eller vistelseort,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— eller Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna&lt;br&gt;olycksfallsförsäkringsanstalten), Wien, kan utge för-&lt;br&gt;måner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) I alla fall med undantag för tillämpningen av tillämpnings-&lt;br&gt;förordningens artikel 53 i förening med artikel 77:&lt;br&gt;Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna olycks-&lt;br&gt;fallsförsäkringsanstalten), Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 53&lt;br&gt;i förening med artikel 77:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungs-&lt;br&gt;träger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvud-&lt;br&gt;organisation), Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Arbetslöshetsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på personens&lt;br&gt;bosättnings- eller vistelseort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Familjeförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (sär-&lt;br&gt;skild moderskapsförmån):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Finanzamt (finanskontor) som är behörigt på för-&lt;br&gt;månstagarens bosättnings- eller vistelseort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på personens&lt;br&gt;bosättnings- eller vistelseort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom och moderskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;461&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Kontantförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-&lt;br&gt;byråer eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Sjukkassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess&lt;br&gt;lokalbyråer eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Sjukkassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Allmän hälso- och sjukhusvård:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lokala inrättningar som lämnar vård enligt systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkpension:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-&lt;br&gt;byråer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Dödsfallsersättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän dödsfallsersättning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-&lt;br&gt;byråer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundsystem:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-&lt;br&gt;byråer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Familjeförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Barnbidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lokala socialnämnden i den kommun där förmånstagaren&lt;br&gt;är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Vårdbidrag för barn:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-&lt;br&gt;byråer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom, dödsfall, olycks-&lt;br&gt;fall i arbetet och arbetssjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket),&lt;br&gt;Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryggingastofnun rikisins, Atvinnuleysistryggingasjödur&lt;br&gt;(Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan),&lt;br&gt;Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Familjeförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Familjeförmåner med undantag av barnbidrag och tillägg till&lt;br&gt;barnbidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket),&lt;br&gt;Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Barnbidrag och tillägg till barnbidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;462&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar,&lt;br&gt;arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Ålderdom och dödsfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Ålders- och efterlevandeförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung&lt;br&gt;(Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Försäkringssystem för förvärvsarbetande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Invaliditetsförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechtensteins&lt;br&gt;invaliditetsförsäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Försäkringssystem för förvärvsarbetande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Familjeförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechtensteins&lt;br&gt;familjeutjämningskassa).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lokale arbeidskontor og trygdekontor på bostedet eller opp-&lt;br&gt;holdsstedet (de lokala arbetskontoren och försäkringskontoren på&lt;br&gt;bosättnings- eller vistelseorten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Alla fall utom arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan på bosättnings- eller vistelseorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslöshetskassan på bosättnings- eller vistelseorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Invaliditetsförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de&lt;br&gt;compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione,&lt;br&gt;Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Ålderdom och dödsfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ålders- och efterlevandeförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de&lt;br&gt;compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione,&lt;br&gt;Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse&lt;br&gt;nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lucerne -&lt;br&gt;Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti,&lt;br&gt;Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Lu-&lt;br&gt;zern).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;463&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Vid hel arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren valt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Vid partiell arbetslöshet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren valt.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Följande skall läggas till i bilaga 4:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Sjuk-, olycksfalls- och pensionsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger&lt;br&gt;(De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa-&lt;br&gt;tion), Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Arbetslöshetsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Ärenden med Liechtenstein och Schweiz:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesarbeitsamt Vorarlberg (provinsarbetskontoret Vorarl-&lt;br&gt;berg), Bregenz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Ärenden med Tyskland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesarbeitsamt Salzburg (provinsarbetskontoret Salzburg),&lt;br&gt;Salzburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;I alla andra fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landesarbeitsamt Wien (provinsarbetskontoret, Wien),&lt;br&gt;Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Familjeförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (sär-&lt;br&gt;skild moderskapsförmån):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesministerium fiir Umwelt, Jugend und Familie (För-&lt;br&gt;bundsministeriet för miljö-, ungdoms- och familjefrågor),&lt;br&gt;Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):&lt;br&gt;Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret Wien), Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensioner&lt;br&gt;Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Arbetspensioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäkrings-&lt;br&gt;anstalternas Förbund, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Andra fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sosiaali- ja terveysministeriö - Social- och hälsovårdsministe-&lt;br&gt;riet, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom, dödsfall, olycks-&lt;br&gt;fall i arbetet och arbetssjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;464&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reykjavik. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryggingastofnun rikisins, Atvinnuleysistryggingasjööur&lt;br&gt;(Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan),&lt;br&gt;Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Familjeförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Familjeförmåner med undantag för barnbidrag och tillägg till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;barnbidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket),&lt;br&gt;Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Barnbidrag och tillägg till barnbidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ar, arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Ålderdom och dödsfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Ålders- och efterlevandeförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung&lt;br&gt;(Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Försäkringssystem för förvärvsarbetande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Invaliditetsförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechtensteins&lt;br&gt;invaliditetsförsäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Försäkringssystem för förvärvsarbetande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Familjeförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechtensteins&lt;br&gt;utjämningskassa).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Arbetslöshetsförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;I alla andra fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Alla fall utom arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;465&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Sjukdom och moderskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesamt fur Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des&lt;br&gt;assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura-&lt;br&gt;zioni sociali, Berna - (Förbundsverket för socialförsäkring,&lt;br&gt;Bern).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Invaliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invaliditetsförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de&lt;br&gt;compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione,&lt;br&gt;Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Ålderdom och dödsfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ålders- och efterlevandeförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de&lt;br&gt;compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione,&lt;br&gt;Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse&lt;br&gt;nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lucerne -&lt;br&gt;Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti,&lt;br&gt;Lucerna -(Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Lu-&lt;br&gt;zern).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office&lt;br&gt;fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du travail, Berne&lt;br&gt;- Ufficio federale delfindustria, delle arti e mestieri e del&lt;br&gt;lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete,&lt;br&gt;Bern).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Familjeförmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des&lt;br&gt;assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura-&lt;br&gt;zioni sociali, Berna - (Förbundsverket för socialförsäkring,&lt;br&gt;Bern).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) Följande skall läggas till i bilaga 6:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;466&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;br&gt;Direkt betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt betalning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande skall läggas till i bilaga 7:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Österreichische Nationalbank (Österrikes Nationalbank), Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Postipankki Ltd, Helsinki - Postbanken Ab, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Seölabanki Islands (Islands centralbank), Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Landesbank (Liechtensteins Nationalbank),&lt;br&gt;Vaduz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparebanken Nor (Sparbanken), Oslo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweizerische Nationalbank, Ziirich - Banque nationale suisse,&lt;br&gt;Zurich - Banca nazionale svizzera, Zurigo - (Schweiziska Natio-&lt;br&gt;nalbanken, Ziirich).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;Följande skall läggas till i bilaga 9:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande institutioner skall inbegripas vid beräkning av den&lt;br&gt;genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Gebietskrankenkassen (Distriktssjukkassorna).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Betriebskrankenkassen (Företagssjukkassorna).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas&lt;br&gt;genom beaktande av de allmänna hälso- och sjukhusvårdssyste-&lt;br&gt;men och återbetalningarna enligt sjukförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;467&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas&lt;br&gt;genom beaktande av de förmåner som utgetts enligt de sociala&lt;br&gt;trygghetssystemen i Island.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas&lt;br&gt;genom beaktande av de förmåner som utgetts av de erkända sjuk-&lt;br&gt;kassorna enligt bestämmelserna i den nationella lagstiftningen om&lt;br&gt;sjukförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas&lt;br&gt;genom beaktande av de förmåner som utgetts enligt kapitel 2 i&lt;br&gt;lagen om social trygghet (lag den 17 juni 1966), enligt lagen den&lt;br&gt;19 november 1987 om kommunal sjukvård, enligt lagen den 19&lt;br&gt;juni 1969 om sjukhus och enligt lagen den 28 april 1961 om&lt;br&gt;mental sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas&lt;br&gt;genom beaktande av förmåner som utgetts enligt lagen om allmän&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas&lt;br&gt;genom beaktande av de förmåner som beviljats av de erkända&lt;br&gt;sjukkassorna enligt bestämmelserna i den federala lagstiftningen&lt;br&gt;om sjukförsäkring.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) Följande skall läggas till i bilaga 10:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 6.1 i tillämpningsförordningen&lt;br&gt;vid egenförsäkring enligt paragraf 16 i ASVG (den allmänna&lt;br&gt;socialförsäkringslagen) för personer som är bosatta utanför&lt;br&gt;Österrikes territorium:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wiener Gebietskrankenkasse (Wiens distriktssjukkassa),&lt;br&gt;Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 14.1b och 17 i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesminister fiir Arbeit und Soziales (Federala ministern&lt;br&gt;för arbete och sociala frågor), Wien, i samförstånd med&lt;br&gt;Bundesminister fiir Umwelt, Jugend und Familie (Federala&lt;br&gt;ministern för miljö-, ungdoms- och familjefrågor), Wien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 11, 11a, 12a, 13 och 14 i&lt;br&gt;tillämpningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;468&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och är&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;omfattad av sjukförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och inte är&lt;br&gt;omfattad av sjukförsäkring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga olycksfallsförsäkringsinstitutionen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;c)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I alla andra fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger&lt;br&gt;(De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa-&lt;br&gt;tion), Wien.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av artikel 38.1 och 70.1 i tillämpnings-&lt;br&gt;förordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig&lt;br&gt;på familjemedlemmarnas bosättningsort.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av artiklarna 80.2, 81 och 82.2 i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på arbetstaga-&lt;br&gt;rens senaste bosättningsort eller senaste anställningsort.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av artiklarna 85.2 och 86.2 i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningen avseende Karenzurlaubsgeld (särskild&lt;br&gt;moderskapsförmån):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på arbetstaga-&lt;br&gt;rens senaste bosättnings- eller vistelseort eller på den senaste&lt;br&gt;anställningsorten.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av tillämpningsförordningens&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;artikel 102.2 i förhållande till förordningens artiklar 36 och&lt;br&gt;63:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger&lt;br&gt;(De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa-&lt;br&gt;tion), Wien.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;artikel 102.2 i förhållande till förordningens artikel 70:&lt;br&gt;Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret, Wien), Wien.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpning av artikel 110 i tillämpningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Den behöriga institutionen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om det inte finns någon österrikisk behörig institution,&lt;br&gt;institutionen på bosättningsorten.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpning av artikel 113.2 i tillämpningsförordningen:&lt;br&gt;Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger&lt;br&gt;(De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa-&lt;br&gt;tion), Wien, underförstått att återbetalning av kostnaderna för&lt;br&gt;vårdförmåner skall göras från de sjukförsäkringsavgifter som&lt;br&gt;denna institution erhållit från pensionärerna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;N.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;FINLAND&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av artikel 11.1, lla.l, 12a, 13 och 14 i&lt;br&gt;tillämpningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;469&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;För tillämpningen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;artikel 36.1, 36.3 och 90.1 i tillämpningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors&lt;br&gt;med dess lokalbyråer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Työeläkelaitokset - Arbetspensionsanstalterna och Eläke-&lt;br&gt;turvakeskus - Pensionsskyddscentralen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;artikel 36.1 andra meningen, 36.2 och 90.2 i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors&lt;br&gt;som institution för bosättningsorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 37b, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2&lt;br&gt;i tillämpningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors&lt;br&gt;med dess lokalbyråer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 41 och 59 i tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Folkpension:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Arbetspension:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 60-67 och 71-75 i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings-&lt;br&gt;anstalternas Förbund, Helsingfors, som institution på bosätt-&lt;br&gt;ningsorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 68 och 69 i tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den institution som är ansvarig för olycksfallsförsäkring i det&lt;br&gt;berörda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 76 och 78 i tillämpningsförord-&lt;br&gt;ningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings-&lt;br&gt;anstalternas Förbund, Helsingfors, ifråga om olycksfalls-&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 80, 81 och 85.2 i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 96 och 113 i tilllämpningsför-&lt;br&gt;ordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings-&lt;br&gt;anstalternas Förbund, Helsingfors, ifråga om olycksfalls-&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. För tillämpningen av artikel 110 i tillämpningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpension:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Arbetspension:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;470&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings-&lt;br&gt;anstalternas Förbund, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;Övriga fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sosiaali- ja terveysministeriö - Social- och hälsovårdsministe-&lt;br&gt;riet, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För alla fall utom förordningens artikel 17 och&lt;br&gt;tillämpningsförordningens artikel 102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 11.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;i förhållande till förordningens artikel 4.1 och artikel 14b.1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invaliden-&lt;br&gt;versicherung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och in-&lt;br&gt;validitetsförsäkring) .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;i förhållande till förordningens artikel 17:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;För tillämpningen av tillämpningsförordningensartikel lla.l&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;i förhållande till förordningens artikel 14a. 1 och artikel&lt;br&gt;14b.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenver-&lt;br&gt;sicherung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invalidi-&lt;br&gt;tetsförsäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;i förhållande till förordningens artikel 17:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 samt artikel 14.1&lt;br&gt;och 14.2 i tillämpningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fiir Volkswirtschaft und Liechtensteinische Alters-,&lt;br&gt;Hinterlassenen- und Invalidenversicherung (Nationella ekono-&lt;br&gt;miverket och Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invali-&lt;br&gt;ditetsförsäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;För tillämpningen av artiklarna 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2:&lt;br&gt;Gemeindeverwaltung (Kommunförvaltningen) på bosättnings-&lt;br&gt;orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 80.2 och artikel 81:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 102.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i förhållande till artiklarna 36, 63 och 70:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 113.2 i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;471&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Q.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av förordningens artikel 14.1 a och b, till-&lt;br&gt;ämpningsförordningens artikel 11.1 a och 11.2 när arbetet&lt;br&gt;utförs utanför Norge och förordningens artikel 14a. 1 b:&lt;br&gt;Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkringskassan&lt;br&gt;för utlandsärenden), Oslo.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av artikel 14a. 1 a om arbetet utförs i Nor-&lt;br&gt;ge:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trygdekontoret i den kommun där personen ifråga är bosatt.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av artikel 14.1 a i förordningen om perso-&lt;br&gt;nen ifråga är utsänd till Norge:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trygdekontoret i den kommun där arbetsgivarens företrädare&lt;br&gt;är registrerad i Norge och om arbetsgivaren inte har någon&lt;br&gt;företrädare i Norge, trygdekontoret i den kommun där arbe-&lt;br&gt;tet utförs.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av artikel 14.2 och artikel 14.3:&lt;br&gt;Trygdekontoret i den kommun där personen ifråga är bosatt.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av artikel 14a.2:&lt;br&gt;Trygdekontoret i den kommun där arbetet utförs.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av artikel 14b. 1 och 14b.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkringskassan&lt;br&gt;för utlandsärenden), Oslo.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av kapitlen 1, 2, 3, 4, 5 och 8 i del III av&lt;br&gt;förordningen och de bestämmelser som är knutna till dessa&lt;br&gt;bestämmelser i tillämpningsförordningen:&lt;br&gt;Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo och dess&lt;br&gt;utsedda organ (de regionala och lokala försäkringskontoren).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av del III kapitel 6 i förordningen och de&lt;br&gt;bestämmelser som är knutna till dessa bestämmelser i&lt;br&gt;tillämpningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo och dess ut-&lt;br&gt;sedda organ.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För pensionsförsäkringssystemet för sjömän:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Det lokala trygdekontoret på bosättningsorten när per-&lt;br&gt;sonen ifråga är bosatt i Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkringskas-&lt;br&gt;san för utlandsärenden), Oslo vid betalning av förmåner&lt;br&gt;enligt systemet till personer som är bosatta utomlands.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För familjebidrag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo och dess&lt;br&gt;utsedda organ (de lokala försäkringskontoren).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;R.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SVERIGE&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av förordningens artiklar 14.1, 14a. 1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och tillämpningsförordningensartiklar 11.1a och lla.l:&lt;br&gt;Den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;472&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;För tillämpningen av artiklarna 14.1 b och 14a. 1 b i fall då&lt;br&gt;en person är utsänd till Sverige:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;För tillämpningen av artiklarna 14b. 1 och 14b.2 i fall när en&lt;br&gt;person är utsänd till Sverige för en period som är längre än&lt;br&gt;12 månader:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs allmänna försäkringskassa, sjöfartskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 14.2 och 14.3, 14a.2 och 14a.3&lt;br&gt;i förordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan på bosättningsorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;För tillämpningen av förordningens artikel 14a.4 och tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningens artiklar 11.1 b, lla.l b och 12a.5, 12a.6&lt;br&gt;och 12a.7 a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 17 i förordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs eller skall&lt;br&gt;utföras, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Riksförsäkringsverket angående vissa grupper av anställda&lt;br&gt;eller egenföretagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 102.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Riksförsäkringsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Arbetsmarknadsstyrelsen för arbetslöshetsförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 11.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;i förhållande till förordningens artikel 14.1 och 14b. 1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig Ausgleichskasse der Alters-, Hinderlassenen- und&lt;br&gt;Invalidenversicherung - Caisse de compensation de 1’assu-&lt;br&gt;rance vieillesse, survivants et invalidité - Cassa di compen-&lt;br&gt;sazione delFasssicurazione vecchiaia, superstiti e invaliditå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- (utjämningskassa för ålders-, efterlevande och invaliditets-&lt;br&gt;försäkring) och den behöriga försäkringsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;i förhållande till förordningens artikel 17:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesamt fur Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des&lt;br&gt;assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura-&lt;br&gt;zioni sociali, Berna - Förbundsverket för socialförsäkring,&lt;br&gt;Bern).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 1 la. 1&lt;br&gt;a) i förhållande till förordningens artikel 14a. 1 och artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14b.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig Ausgleichskasse der Alters-, Hinterlassenen- und&lt;br&gt;Invalidenversicherung - Caisse de compensation de 1’assu-&lt;br&gt;rance vieillesse, survivants et invalidité - Cassa di compen-&lt;br&gt;sazione delFasssicurazione vecchiaia, superstiti e invaliditå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- (Utjämningskassa för ålders-, efterlevande- och invalidi-&lt;br&gt;tetsförsäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;473&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i förhållande till förordningens artikel 17:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesamt fur Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des&lt;br&gt;assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura-&lt;br&gt;zioni sociali, Berna (Förbundsverket för socialförsäkring,&lt;br&gt;Bern).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 12a i tillämpningsförordningen&lt;br&gt;på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;personer som är bosatta i Schweiz:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kantonale Ausgleichkasse - Caisse cantonale de compen-&lt;br&gt;sation - Cassa cantonale di compensazione (kantonal utjäm-&lt;br&gt;ningskassa) i den kanton där personen är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;personer bosatta utanför Schweiz:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den Kantonale Ausgleichkasse - Caisse cantonale de compen-&lt;br&gt;sation - Cassa cantonale di compensazione (Kantonala utjäm-&lt;br&gt;ningskassa) som är behörig på den ort där arbetsgivaren har&lt;br&gt;sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 och artikel 14.1&lt;br&gt;och 14.2 i tillämpningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eidgenössische Ausgleichkasse, Bern - Caisse fédérale de&lt;br&gt;compensation, Berne - Cassa federale di compensazione,&lt;br&gt;Berna (Federala utjämningskassan, Bern) och Schweizerische&lt;br&gt;Unfallversicherungsanstalt, Kreisagentur Bern, Bern - Caisse&lt;br&gt;nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, agence&lt;br&gt;d’arrondissement de Berne, Berne - Istituto nazionale sviz-&lt;br&gt;zero di assicurazione contro gli infortuni, agenzia circon-&lt;br&gt;dariale di Berna, Berna - (Schweiziska olycksfallsförsäkrings-&lt;br&gt;anstalten, Regionkontor Bern, Bern).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 38.1, artikel 70.1, artikel 82.2&lt;br&gt;och artikel 86.2 i tillämpningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemeindeverwaltung - Administration communale - Ammi-&lt;br&gt;nistrazione communale - (Kommunförvaltningen) på bosätt-&lt;br&gt;ningsorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 80.2 och 81 i tilllämpningsför-&lt;br&gt;ordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office&lt;br&gt;fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du travail, Berne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ufficio federale delFindustria, delle arti e mestieri e del&lt;br&gt;lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete,&lt;br&gt;Bern).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 102.2 i tillämp-&lt;br&gt;ningsförordningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;i förhållande till förordningens artikel 63:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse&lt;br&gt;nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lucerne -&lt;br&gt;Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti,&lt;br&gt;Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten,&lt;br&gt;Luzern).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;i förhållande till förordningens artikel 70:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bundesamt fur Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office&lt;br&gt;fédéral de l’industrie, des arts et métiers et du travail, Berne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ufficio federale delFindustria, delle arti e mestieri e del&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;474&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete),&lt;br&gt;Bern).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 113.2&lt;br&gt;i förhållande till tillämpningsförordningens artikel 62.1:&lt;br&gt;Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse&lt;br&gt;nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lucerne -&lt;br&gt;Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti,&lt;br&gt;Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Lu-&lt;br&gt;zern).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;k) Följande skall läggas till i bilaga 11:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsakter som de avtalsslutande parterna skall ta vederbörlig hänsyn till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;373 Y 0919 (02): Beslut nr 74 av den 22 februari 1973 om rätt till&lt;br&gt;vårdförmåner vid tillfällig vistelse enligt artikel 22.1a i i rådets för-&lt;br&gt;ordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 21 i rådets förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 574/72 (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;373 Y 0919 (03): Beslut nr 75 av den 22 februari 1973 om behand-&lt;br&gt;ling av ansökningar om omprövning enligt artikel 94.5 i rådets för-&lt;br&gt;ordning (EEG) nr 1408/71 som har lämnats in av personer med in-&lt;br&gt;validpension (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;373 Y 0919 (06): Beslut nr 78 av den 22 februari 1973 om tolkningen&lt;br&gt;av artikel 7.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om förfarandet&lt;br&gt;vid tillämpning av bestämmelserna om minskning eller innehållande&lt;br&gt;av förmåner (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;475&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;373 Y 0919 (07): Beslut nr 79 av den 22 februari 1973 om tolkningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;av artikel 48.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om samman-&lt;br&gt;läggning av försäkringsperioder och perioder som behandlas som&lt;br&gt;sådana vid sjukdom, ålderdom och dödsfall (EGT nr C 75, 19.9&lt;br&gt;1973, s. 9).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;373 Y 0919 (09): Beslut nr 81 av den 22 februari 1973 om samman-&lt;br&gt;läggning av försäkringsperioder som har fullgjorts inom ett visst yrke&lt;br&gt;med tillämpning av artikel 45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71&lt;br&gt;(EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 11).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;373 Y 0919 (11): Beslut nr 83 av den 22 februari 1973 om tolkningen&lt;br&gt;av artikel 68.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 82 i&lt;br&gt;rådets förordning (EEG) nr 574/72 om ökning av förmåner vid ar-&lt;br&gt;betslöshet för beroende familjemedlemmar (EGT nr C 75, 19.9 1973,&lt;br&gt;s. 14).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;373 Y 0919 (13): Beslut nr 85 av den 22 februari 1973 om tolkningen&lt;br&gt;av artikel 57.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och av artikel&lt;br&gt;67.3 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om fastställande av tilläm-&lt;br&gt;plig lagstiftning och behörig institution för beviljande av förmåner vid&lt;br&gt;arbetssjukdomar (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 17).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;373 Y 1113 (02): Beslut nr 86 av den 24 september 1973 om arbets-&lt;br&gt;sätt för och sammansättning av revisionskommittén inom Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för&lt;br&gt;migrerande arbetare (EGT nr C 96, 13.11 1973) i dess lydelse enligt&lt;br&gt;— 376 Y 0813 (02): Beslut nr 106 av den 8 juli 1976 (EGT nr C&lt;br&gt;190, 13.8 1976, s. 2).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;374 Y 0720 (06): Beslut nr 89 av den 20 mars 1973 om tolkningen av&lt;br&gt;artikel 16.1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om personer&lt;br&gt;som är anställda på ambassader och konsulat (EGT nr C 86, 20.7&lt;br&gt;1974, s. 7)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;374 Y 0720 (07): Beslut nr 91 av den 12 juli 1973 om tolkningen av&lt;br&gt;artikel 46.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om fastställande av&lt;br&gt;förmåner som skall utges enligt punkt 1 i denna artikel (EGT nr C&lt;br&gt;86, 20.7 1974, s. 8)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;374 Y 0823 (04): Beslut nr 95 av den 24 januari 1974 om tolkningen&lt;br&gt;av artikel 46.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om proportionell&lt;br&gt;beräkning av pensioner (EGT nr C 99, 23.8 1974, s. 5)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;374 Y 1017 (03): Beslut nr 96 av den 15 mars 1974 om omprövning&lt;br&gt;av rätt till förmåner enligt artikel 49.2 i rådets förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71 (EGT nr C 126, 17.10 1974, s. 23).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;375 Y 0705 (02): Beslut nr 99 av den 13 mars 1975 om tolkningen av&lt;br&gt;artikel 107.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om skyldigheten att&lt;br&gt;räkna om löpande förmåner (EGT nr C 150, 5.7 1975, s. 2).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;375 Y 0705 (03): Beslut nr 100 av den 23 januari 1975 om återbetal-&lt;br&gt;ning av kontantförmåner som har utgetts av institutionen på vistelse-&lt;br&gt;eller bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning och om&lt;br&gt;hur denna återbetalning skall ske (EGT nr C 150, 5.7 1975, s. 3).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;476&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;376 Y 0526 (03): Beslut nr 105 av den 19 december 1975 om genom-&lt;br&gt;förandet av artikel 50 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr&lt;br&gt;C 117, 26.5 1976, s. 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;378 Y 0530 (02): Beslut nr 109 av den 18 november 1977 med änd-&lt;br&gt;ring av beslut nr 92 av den 22 november 1973 om begreppet vårdför-&lt;br&gt;måner vid sjukdom och moderskap som avses i artiklarna 19.1, 19.2,&lt;br&gt;22, 25.1, 25.3, 25.4, 26, 28,1 och 28a, 29 och 31 i rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71 och bestämmande av de belopp som skall återbe-&lt;br&gt;talas enligt artiklarna 93, 94 och 95 i rådets förordning (EEG) nr&lt;br&gt;574/72 och av de förskott som skall betalas enligt artikel 102.4, i&lt;br&gt;samma förordning (EGT nr C 125, 30.5 1978, s. 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 . &amp;nbsp;383 Y 0115: Beslut nr 115 av den 15 december 1982 om beviljande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av proteser, hjälpmedel och andra vårdförmåner av stor vikt enligt&lt;br&gt;artikel 24.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 193,&lt;br&gt;20.7 1983, s. 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. &amp;nbsp;383 Y 0117: Beslut nr 117 av den 7 juli 1982 om villkoren för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning av artikel 50.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72&lt;br&gt;(EGT nr C 238, 7.9 1983, s. 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-&lt;br&gt;pas med följande anpassning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Följande skall läggas till i artikel 2.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen-und Invalidenversiche-&lt;br&gt;rung (Liechtensteins ålders-, efterlevande-och invaliditetsförsäk-&lt;br&gt;ring), Vaduz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikstrygdeverket (Rikförsäkringsverket), Oslo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compen-&lt;br&gt;sation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra -&lt;br&gt;(Schweiziska utjämningskassan, Genéve).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket, Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;477&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De&lt;br&gt;österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation),&lt;br&gt;Wien.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. &amp;nbsp;383 Y 1112 (02): Beslut nr 118 av den 20 april 1983 om villkoren for&lt;br&gt;tillämpning av artikel 50.1 b i rådets förordning (EEG) nr 574/72&lt;br&gt;(EGT nr C 306, 12.11 1983, s. 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas&lt;br&gt;med följande anpassning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Följande skall läggas till i artikel 2.4:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryggingastofnun rikisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen-und Invalidenversiche-&lt;br&gt;rung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invaliditetsför-&lt;br&gt;säkring), Vaduz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compen-&lt;br&gt;sation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra -&lt;br&gt;(Schweiziska utjämningskassan, Genéve).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket, Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De&lt;br&gt;österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation),&lt;br&gt;Wien.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. &amp;nbsp;383 Y 1102 (03): Beslut nr 119 av den 24 februari 1983 om tolk-&lt;br&gt;ningen av artikel 76 och artikel 79.3 i rådets förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71 och artikel 10.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om&lt;br&gt;sammanträffande av familjeförmåner och familjebidrag (EGT nr C&lt;br&gt;295, 2.11 1983, s. 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. &amp;nbsp;383 Y 0121: Beslut nr 121 av den 21 april 1983 om tolkningen av&lt;br&gt;artikel 17.7 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om beviljande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;478&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;proteser, hjälpmedel och andra vårdförmåner av stor vikt (EGT nr C&lt;br&gt;193, 20.7 1983, s. 10).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;384 Y 0802 (32): Beslut nr 123 av den 24 februari 1984 om tolk-&lt;br&gt;ningen av artikel 22.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 be-&lt;br&gt;träffande personer som behandlas med njurdialys (EGT nr C 203, 2.8&lt;br&gt;1984, s. 13).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;386 Y 0125: Beslut nr 125 av den 17 oktober 1985 om användningen&lt;br&gt;av intyget om tillämplig lagstiftning (blankett E 101) då ut-&lt;br&gt;sändningsperioden inte överstiger tre månader (EGT nr C 141, 7.6&lt;br&gt;1986, s. 3).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;386 Y 0126: Beslut nr 126 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen&lt;br&gt;av artiklarna 14.1 a, 14a. 1 a, 14b. 1 och 14b.2 i rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 3).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;386 Y 0128: Beslut nr 128 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen&lt;br&gt;av artikel 14.1 a och 14b.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om&lt;br&gt;tillämplig lagstiftning för utsända arbetstagare (EGT nr C 141, 7.6&lt;br&gt;1986, s. 6).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;386 Y 0129: Beslut nr 129 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen&lt;br&gt;av artiklarna 77, 78 och 79.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71&lt;br&gt;och artikel 10.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C&lt;br&gt;141, 7.6 1986, s. 7).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;386 Y 0130: Beslut nr 130 av den 17 oktober 1985 om de blanketter&lt;br&gt;som behövs för tillämpningen av rådets förordningar (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71 och (EEG) nr 574/72 (E 001, E 101-027, E 201-215, E&lt;br&gt;301-303, E 401-411) (86/303/EEG) (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 1),&lt;br&gt;i dess lydelse enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 391 X 0140: Beslut nr 144 av den 9 april 1990 (E401-E410F)&lt;br&gt;(EGT nr L 71, 18.3 1991, s. 1).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;386 Y 0131: Beslut nr 131 av den 3 december 1985 om räckvidden&lt;br&gt;av artikel 71.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om rätt till&lt;br&gt;förmåner vid arbetslöshet för andra arbetstagare än gränsarbetare som&lt;br&gt;under sin senaste anställning var bosatta inom en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium än den behöriga statens (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 10).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 271/87, s. 3: Beslut nr 132 av den 23 april 1987 om tolkningen av&lt;br&gt;artikel 40.3 a ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni&lt;br&gt;1971 (EGT nr C 271, 9.10 1987, s. 3).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 284/87, s. 3: Beslut nr 133 av den 2 juli 1987 om tillämpningen av&lt;br&gt;artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT&lt;br&gt;nr C 284, 22.10 1987, s. 3 och EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 13).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 64/88, 8. 4: Beslut nr 134 av den 1 juli 1987 om tolkningen av&lt;br&gt;artikel 45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om sammanlägg-&lt;br&gt;ning av försäkringsperioder som har fullgjorts inom ett yrke som&lt;br&gt;omfattas av ett särskilt system i en eller flera medlemsstater (EGT nr&lt;br&gt;C 64, 9.3 1988, s. 4).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 281/88, s. 7: Beslut nr 135 av den 1 juli 1987 om beviljande av&lt;br&gt;vårdförmåner enligt artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 574/72 och begreppen brådskande fall enligt artikel 20 i&lt;br&gt;rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och mycket brådskande fall&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;479&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72&lt;br&gt;(EGT nr C 281, 9.3 1988, s. 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas&lt;br&gt;med följande anpassning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Följande skall läggas till i artikel 2.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;m) ATS 7 000 för institutionen på bosättningsorten i Österrike,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m) FIM 3 000 för institutionen på bosättningsorten i Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o) &amp;nbsp;ISK 35 000 för institutionen på bosättningsorten i Island.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;p) &amp;nbsp;CHF 800 för institutionen på bosättningsorten i Liechtens-&lt;br&gt;tein.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;q) &amp;nbsp;NOK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;r) &amp;nbsp;SEK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s) &amp;nbsp;CHF 800 för institutionen på bosättningsorten i Schweiz.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. C 64/88, s. 7: Beslut nr 136 av den 1 juli 1987 om tolkningen av&lt;br&gt;artikel 45.1-3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om beaktande av&lt;br&gt;försäkringsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters&lt;br&gt;lagstiftning för att erhålla, bibehålla eller återfå rätt till förmåner&lt;br&gt;(EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas&lt;br&gt;med följande anpassning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Följande skall läggas till i bilagan:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;M. ÖSTERRIKE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N. FINLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O. ISLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. LIECHTENSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Q. NORGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S. SCHWEIZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;480&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 140/89, 8. 3: Beslut nr 137 av den 15 december 1988 om tillämp-&lt;br&gt;ningen av artikel 15.3 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr&lt;br&gt;C 140, 6.6 1989, s. 3).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 287/89, s. 3: Beslut nr 138 av den 17 februari 1989 om tolkningen&lt;br&gt;av artikel 22.1 c i i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om organ-&lt;br&gt;transplantationer eller andra kirurgiska ingrepp, som kräver test av&lt;br&gt;biologiska prover, medan den berörda personen inte befinner sig i&lt;br&gt;den medlemsstat där testerna utförs (EGT nr C 287, 15.11 1989,&lt;br&gt;s. 3).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 94/90, s. 3: Beslut nr 139 av den 30 juni 1989 om vilket datum&lt;br&gt;som skall beaktas vid fastställande av kursen för sådan omräkning&lt;br&gt;som avses i artikel 107 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 och som&lt;br&gt;skall tillämpas vid beräkning av vissa förmåner och avgifter (EGT nr&lt;br&gt;C 94, 12.4 1990, s. 3).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 94/90, s. 4: Beslut nr 140 av den 17 oktober 1989 om vilken kurs&lt;br&gt;för omräkning som skall tillämpas av institutionen på en heltidsar-&lt;br&gt;betslös gränsarbetares bosättningsort för den senaste löneinkomst som&lt;br&gt;har erhållits i den behöriga staten (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 4).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 94/90, s. 5: Beslut nr 141 av den 17 oktober 1989 om ändring av&lt;br&gt;beslut nr 127 av den 17 oktober 1985 om sammanställningen av de&lt;br&gt;listor som föreskrivs i artiklarna 94.4 och 95.4 i rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 574/72 (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 5).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;41.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 80/90, s. 7: Beslut nr 142 av den 13 februari 1990 om tillämp-&lt;br&gt;ningen av artiklarna 73, 74 och 75 i rådets förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71 (EGT nr C 80, 30.3 1990, s. 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas&lt;br&gt;med följande anpassning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Punkt 1 skall inte gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Punkt 3 skall inte gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;391 D 0425: Beslut nr 147 av den 11 oktober 1990 om tillämpningen&lt;br&gt;av artikel 76 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr L 235,&lt;br&gt;23.8 1991, s. 21).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Rättsakter som de avtalsslutande parterna skall beakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43. &amp;nbsp;Rekommendation nr 14 av den 23 januari 1975 om utfärdande av&lt;br&gt;blankett E 111 till arbetstagare som har sänts ut för arbete utomlands,&lt;br&gt;antagen av Administrativa kommissionen vid dess 139:e sammanträde&lt;br&gt;den 23 januari 1975.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44. &amp;nbsp;Rekommendation nr 15 av den 19 december 1980 om bestämmande&lt;br&gt;av det språk på vilket de blanketter som behövs för tillämpningen av&lt;br&gt;rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och nr 574/72 skall utfärdas,&lt;br&gt;antagen av Administrativa kommissionen vid dess 176:e sammanträde&lt;br&gt;den 19 december 1980.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;481&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;385 Y 0016: Rekommendation nr 16 av den 12 december 1984 om&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slutande av överenskommelser enligt artikel 17 i rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 273, 24.10 1985, s. 3).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;46.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;386 Y 0017: Rekommendation nr 17 av den 12 december 1984 om de&lt;br&gt;statistiska uppgifter som årligen skall lämnas för upprättandet av&lt;br&gt;Administrativa kommissionens rapporter (EGT nr C 273, 24.10 1985,&lt;br&gt;s. 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386 Y 0028: Rekommendation nr 18 av den 28 februari 1986 om&lt;br&gt;vilken lagstiftning som skall tillämpas på arbetslösa personer som är&lt;br&gt;sysselsatta i deltidsarbete i en annan medlemsstat än bosättningsstaten&lt;br&gt;(EGT nr C 284, 11.11 1986, s. 4).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;47.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;48.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;380 Y 0609 (03): Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar som&lt;br&gt;föreskrivs i artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14&lt;br&gt;juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när an-&lt;br&gt;ställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT&lt;br&gt;nr C 139, 9.6 1980, s. 1).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;381 Y 0613 (01): Förklaringar av Grekland enligt artikel 5 i rådets&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen&lt;br&gt;av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemed-&lt;br&gt;lemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 143, 13.6 1981, s. 1).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;383 Y 1224 (01): Tillägg till Tysklands förklaring enligt artikel 5 i&lt;br&gt;rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om&lt;br&gt;tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 351, 24.12&lt;br&gt;1983, s. 1).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;51.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 338/86, s. 1: Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar enligt&lt;br&gt;artikel 5 i rådets förordning nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om&lt;br&gt;tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 338, 31.12&lt;br&gt;1986, s. 1).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;52.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 107/87, s. 1: Medlemsstaternas förklaringar enligt artikel 5 i rådets&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen&lt;br&gt;av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och&lt;br&gt;deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 107,&lt;br&gt;24.4 1987, s. 1).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;53.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C 323/80, s. 1: Anmälan till rådet från regeringarna i Tyskland och&lt;br&gt;Luxemburg om slutandet av en konvention mellan dessa två regering-&lt;br&gt;ar om skilda frågor om social trygghet, enligt artiklarna 8.2 och 96 i&lt;br&gt;rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämp-&lt;br&gt;ningen av systemen för social trygghet när anställda och deras&lt;br&gt;familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 323, 11.12&lt;br&gt;1980, s. 1).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;54.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L 90/87, s. 39: Förklaring av Frankrike enligt artikel lj i rådets för-&lt;br&gt;ordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social&lt;br&gt;trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar&lt;br&gt;flyttar inom gemenskapen (EGT nr L 90, 2.4 1987, s. 39).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;482&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarande för EFTA-staternas deltagande i den administrativa kommis-&lt;br&gt;sionen för social trygghet för migrerande arbetare och i den till denna&lt;br&gt;kommission knutna revisionskommittén enligt artikel 112.1 I avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike, får&lt;br&gt;var och en sända en representant att närvara som rådgivare (observatör) vid&lt;br&gt;de möten som hålls i den till Administrativa kommissionen för social trygg-&lt;br&gt;het för migrerande arbetare som är knuten till EG-kommissionen och vid de&lt;br&gt;möten som hålls i den till Administrativa kommission knutna revisionskom-&lt;br&gt;mittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;******&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;483&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Social trygghet för personer som flyttar inom Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiska samarbetsområdet....................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Inledning.............................2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Bilaga VI till EES-avtalet...................2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 &amp;nbsp;Förordning nr 1408/71 ................2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 &amp;nbsp;Förordning nr 574/72 .................2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 &amp;nbsp;Beslut av Administrativa kommissionen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;social trygghet för migrerande arbetare ......3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.4 &amp;nbsp;Administrativa kommissionens rekommendationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt förklaringar från medlemsstaterna ......3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.5 &amp;nbsp;Övrigt ..........................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;EG- och EES-rättens innhåll på området social&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trygghet..............................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 &amp;nbsp;Allmänt .........................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 &amp;nbsp;Omfattad personkrets.................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.3 &amp;nbsp;Likabehandling.....................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.4 &amp;nbsp;Omfattade förmånsslag................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.5 &amp;nbsp;Konventioner......................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.6 &amp;nbsp;Exporträtt.......................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.7 &amp;nbsp;Sammanträffande av förmåner...........10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.8 &amp;nbsp;Tillämplig lagstiftning ...............10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.9 &amp;nbsp;Regler för särskilda förmåner...........12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.10 Övrigt .........................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Vidtagna och planerade åtgärder på den sociala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trygghetens område i anledning av EES-avtalet.....17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;Föredragandens överväganden ...............19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Läkemedelsområdet.........................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ömsesidigt erkännande av behörighetsbevis för yrkesutövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom hälso- och sjukvården m.m.................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;EES-avtalets artikel 30....................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Bilaga VII till EES-avtalet..................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Vidtagna och planerade åtgärder..............23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tobak .................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medicintekniska produkter m.m..................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kosmetika...............................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Alkoholfrågor.............................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;Alkoholhaltiga drycker....................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Alkoholmonopolen ......................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;Alkoholpolitiska kommissionen...............28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan ..............................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut .....................  29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;484&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.1 Lagförslag ...........................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.............................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2............................ 306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3............................ 314&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4............................ 317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5............................ 372&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6............................ 377&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7............................ 381&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8............................ 396&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9............................405&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10...........................425&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;485&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemensakpen och deras medlemsstater samt medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemensakpen och deras medlemsstater samt medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om en ständig kommitté</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om en ständig kommitté</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om en kommitté med ledamöter från EFTA-staternas parlament</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om en kommitté med ledamöter från EFTA-staternas parlament</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10003</nummer>
<beteckning>10003</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner den bilaterala jordbruksöverenskommelsen mellan Sverige och den Europeiska gemenskapen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10003</nummer>
<beteckning>10003</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner den bilaterala jordbruksöverenskommelsen mellan Sverige och den Europeiska gemenskapen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10004</nummer>
<beteckning>10004</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10004</nummer>
<beteckning>10004</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10005</nummer>
<beteckning>10005</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser inom Justitiedepartementets område</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10005</nummer>
<beteckning>10005</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser inom Justitiedepartementets område</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10006</nummer>
<beteckning>10006</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om den civila beredskapen och fredsräddningstjänsten samt det framtida samarbetet med EG inom EES-avtalet.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10006</nummer>
<beteckning>10006</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om den civila beredskapen och fredsräddningstjänsten samt det framtida samarbetet med EG inom EES-avtalet.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10007</nummer>
<beteckning>10007</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10007</nummer>
<beteckning>10007</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10008</nummer>
<beteckning>10008</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser inom Finansdepartementets verksamhetsområde.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10008</nummer>
<beteckning>10008</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser inom Finansdepartementets verksamhetsområde.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10009</nummer>
<beteckning>10009</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser vad avser utbildnings- och forskningsfrågor.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10009</nummer>
<beteckning>10009</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser vad avser utbildnings- och forskningsfrågor.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10010</nummer>
<beteckning>10010</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser konsumentskydd och ungdomsfrågor</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10010</nummer>
<beteckning>10010</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser konsumentskydd och ungdomsfrågor</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10011</nummer>
<beteckning>10011</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalet och den svenska miljölagstiftningen.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10011</nummer>
<beteckning>10011</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalet och den svenska miljölagstiftningen.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20002</nummer>
<beteckning>20002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser inom Socialdepartementets verksamhetsområde.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20002</nummer>
<beteckning>20002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser inom Socialdepartementets verksamhetsområde.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20003</nummer>
<beteckning>20003</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner den bilaterala fiskeriöverenskommelsen mellan  Sverige och den Europeiska ekonomiska gemenskapen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20003</nummer>
<beteckning>20003</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner den bilaterala fiskeriöverenskommelsen mellan  Sverige och den Europeiska ekonomiska gemenskapen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20004</nummer>
<beteckning>20004</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser arbetsmarknadsfrågor, arbetsmiljö, arbetsrätt och regionalpolitik</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20004</nummer>
<beteckning>20004</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser arbetsmarknadsfrågor, arbetsmiljö, arbetsrätt och regionalpolitik</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20005</nummer>
<beteckning>20005</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att del av vad i propositionen i övrigt anförts om anpassning till EES-avtalet av lagstiftning på Kulturdepartementets ansvarsområde</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20005</nummer>
<beteckning>20005</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att del av vad i propositionen i övrigt anförts om anpassning till EES-avtalet av lagstiftning på Kulturdepartementets ansvarsområde</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20006</nummer>
<beteckning>20006</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner riktlinjer för avveckling av riksprovplatssystemet (bil. 11, avsnitt 7.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20006</nummer>
<beteckning>20006</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner riktlinjer för avveckling av riksprovplatssystemet (bil. 11, avsnitt 7.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>30002</nummer>
<beteckning>30002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser Jordbruksdepartementets verksamhetsområde</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>30002</nummer>
<beteckning>30002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser Jordbruksdepartementets verksamhetsområde</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>30003</nummer>
<beteckning>30003</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser Näringsdepartementets verksamhetsområde</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:EU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>30003</nummer>
<beteckning>30003</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser Näringsdepartementets verksamhetsområde</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-05-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-05-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-06-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-06-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Centerpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 13:26:40</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF03170</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:38</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>EES-utskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 13:26:40</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF03170</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__170.pdf</filnamn>
<filstorlek>110318806</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/C00432E9-DC3F-4218-842B-4760669E4BC3</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:EU1</uppgift>
<ref_dok_id>GG01EU1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>EU1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgitta Hambraeus  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgitta Hambraeus  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgitta Hambraeus  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgitta Hambraeus  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Björn von der Esch  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Björn von der Esch  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hans Göran Franck  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hans Göran Franck  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ian Wachtmeister  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ian Wachtmeister  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Israelsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Israelsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Israelsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Israelsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lena Klevenås  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lena Klevenås  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Brunander  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Brunander  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Mats Hellström  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Mats Hellström  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Söderberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:170&lt;br/&gt;
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</uppgift>
<ref_dok_id>GF02E6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>E6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:170 Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Söderberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>