<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2226588</hangar_id>
 <dok_id>GF03152</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>152</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:152</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>152</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-03-26 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:43:51</systemdatum>
 <publicerad>1992-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>om hälso- och sjukvårdens ansvar vid dödsfall, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF03152/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF03152</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF03152</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1991/92:152&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om hälso- och sjukvårdens ansvar vid dödsfall,&lt;br&gt;m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF03152/prop_199192__152-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 mars 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bo Könberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att det i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;br&gt;klaigörs att hälso- och sjukvårdens ansvar inte upphör när någon av-&lt;br&gt;lider. I lagen skall därför föreskrivas att det hör till hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården att ta hand om avlidna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett krav på hälso- och sjukvården skall därvid vara att uppgifterna&lt;br&gt;skall fullgöras med respekt för den avlidne samt att de efterlevande skall&lt;br&gt;visas hänsyn och omtanke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av de åtgärder som skall vidtas i anslutning till en människas död&lt;br&gt;är ett naturligt led i hälso- och sjukvårdsverksamheten. Omhändertagan-&lt;br&gt;det av avlidna utgör i praktiken av tradition också regelmässigt en inte-&lt;br&gt;grerad del av den offentliga hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med förslaget att lagreglera hälso- och sjukvårdens ansvar är att&lt;br&gt;det inte skall behöva råda någon tvekan om vem som har ansvaret för att&lt;br&gt;olika uppgifter utförs. Detta är angeläget inte minst med hänsyn till de&lt;br&gt;efterlevande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra frågor som har samband med att hälso- och sjukvården tar&lt;br&gt;hand om avlidna behandlas i propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås redaktionella följdändringar i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen i anledning av den nya kommunallagen (1991:900) och en del&lt;br&gt;andra smärre lagtekniska och språkliga ändringar i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 152&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763)*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i 6-9, 14, 18-20, 27 och 28 §§ ordet &amp;quot;landstingskommunen&amp;quot;&lt;br&gt;i olika böjningsformer skall bytas ut mot &amp;quot;landstinget&amp;quot; i motsvarande&lt;br&gt;form,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i 9 och 29 §§ ordet &amp;quot;riket&amp;quot; skall bytas ut mot &amp;quot;landet&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 3, 4, 17 och 22-26 §§ samt rubrikerna närmast före 3 och&lt;br&gt;17 §§ och rubriken närmast efter 25 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 c §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hälso- och sjukvård avses i&lt;br&gt;denna lag åtgärder för att medi-&lt;br&gt;cinskt förebygga, utreda och&lt;br&gt;behandla sjukdomar och skador.&lt;br&gt;Till hälso- och sjukvården hör&lt;br&gt;sjuktransporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hälso- och sjukvård avses i&lt;br&gt;denna lag åtgärder för att medi-&lt;br&gt;cinskt förebygga, utreda och&lt;br&gt;behandla sjukdomar och skador.&lt;br&gt;Till hälso- och sjukvården hör&lt;br&gt;även sjuktransporter samt att ta&lt;br&gt;hand om avlidna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tandvård finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den landstingskommunala hälso-&lt;br&gt;och sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon har avlidit, skall&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens uppgifter&lt;br&gt;fullgöras med respekt för den&lt;br&gt;avlidne De efterlevande skall vi-&lt;br&gt;sas hänsyn och omtanke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingens hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingskommunens ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingets ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § 1991:424&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § 1990:1465&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § 1990:601&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § 1990:1465&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § 1990:1465&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § 1990:1465&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § 1990:1465&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § 1990:1465&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § 1990:1465&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lenaste lydelse 1985:570.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije landstingskommun skall&lt;br&gt;erbjuda en god hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård åt dem som är bosatta inom&lt;br&gt;landstingskommunen. Även i öv-&lt;br&gt;rigt skall landstingskommunen ver-&lt;br&gt;ka för en god hälsa hos hela be-&lt;br&gt;folkningen. Vad som i denna lag&lt;br&gt;sägs om landstingskommuner gäl-&lt;br&gt;ler också kommuner som inte&lt;br&gt;ingår i en landstingskommun, i den&lt;br&gt;män inte annat följer av 17 §. Vad&lt;br&gt;här sagts utgör inte hinder för&lt;br&gt;annan att bedriva hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingskommunens ansvar&lt;br&gt;omfattar dock inte sådan hälso-&lt;br&gt;och sjukvård som en kommun&lt;br&gt;inom landstingskommunen har&lt;br&gt;ansvar för enligt 18 § första och&lt;br&gt;tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som vistas inom&lt;br&gt;landstingskommunen utan att vara&lt;br&gt;bosatt där behöver omedelbar&lt;br&gt;hälso- och sjukvård, skall lands-&lt;br&gt;tingskommunen erbjuda sådan&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En landstingskommun får också i&lt;br&gt;andra fåll erbjuda hälso- och sju-&lt;br&gt;kvård åt den som är bosatt i en&lt;br&gt;annan landstingskommun, om&lt;br&gt;landstingskommunerna kommer&lt;br&gt;överens om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije landsting skall erbjuda en&lt;br&gt;god hälso- och sjukvård åt dem&lt;br&gt;som är bosatta inom landstinget.&lt;br&gt;Även i övrigt skall landstinget&lt;br&gt;verka för en god hälsa hos hela&lt;br&gt;befolkningen. Vad som i denna&lt;br&gt;lag sägs om landsting gäller också&lt;br&gt;kommuner som inte ingår i ett&lt;br&gt;landsting, om inte annat följer av&lt;br&gt;17 §. Vad här sagts utgör inte&lt;br&gt;hinder för annan att bedriva häl-&lt;br&gt;so- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingets ansvar omfattar&lt;br&gt;dock inte sådan hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård som en kommun inom lands-&lt;br&gt;tinget har ansvar för enligt 18 §&lt;br&gt;första och tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som vistas inom&lt;br&gt;landstinget utan att vara bosatt där&lt;br&gt;behöver omedelbar hälso- och&lt;br&gt;sjukvård, skall landstinget erbjuda&lt;br&gt;sådan vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett landsting får också i andra&lt;br&gt;fäll erbjuda hälso- och sjukvård åt&lt;br&gt;den som är bosatt i ett annat&lt;br&gt;landsting, om landstingen kommer&lt;br&gt;överens om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1949.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:601.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1465.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 18-25 §§ gäl-&lt;br&gt;ler kommuner som ingår i en&lt;br&gt;landstingskommun samt, i de fall&lt;br&gt;det är särskilt föreskrivet, de&lt;br&gt;kommuner som inte ingår i en&lt;br&gt;landstingskommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningen av den kommunala&lt;br&gt;hälso- och sjukvården utövas av&lt;br&gt;den eller de nämnder som kom-&lt;br&gt;munfullmäktige enligt 4 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen (1980:620) bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en kommun som inte ingår i en&lt;br&gt;landstingskommun utövas led-&lt;br&gt;ningen av den hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård som avses i 18 § första eller&lt;br&gt;andra stycket i enlighet med 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 18-25 §§ gäl-&lt;br&gt;ler kommuner som ingår i ett&lt;br&gt;landsting samt, i de fäll det är&lt;br&gt;särskilt föreskrivet, de kommuner&lt;br&gt;som inte ingår i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningen av kommunens hälso-&lt;br&gt;och sjukvård utövas av den eller&lt;br&gt;de nämnder som kommunfull-&lt;br&gt;mäktige enligt 4 § socialtjänst-&lt;br&gt;lagen (1980:620) bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en kommun som inte ingår i ett&lt;br&gt;landsting utövas ledningen av den&lt;br&gt;hälso- och sjukvård som avses i&lt;br&gt;18 § första eller andra stycket i&lt;br&gt;enlighet med 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den kommunala hälso- och&lt;br&gt;sjukvården skall det finnas den&lt;br&gt;personal som behövs för att med-&lt;br&gt;dela god vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommunens hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård skall det finnas den personal&lt;br&gt;som behövs för att meddela god&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om åligganden för hälso- och sjukvårdspersonalen och om tillsynen&lt;br&gt;över denna personal finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer skall det&lt;br&gt;finnas en sjuksköterska som svarar för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att det finns sådana rutiner att kontakt tas med läkare eller annan&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonal när en patients tillstånd fordrar det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att beslut om att delegera ansvar för vårduppgifter är förenliga&lt;br&gt;med säkerheten för patienterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att anmälan görs till den nämnd, som har ledningen av hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdsverksamheten, om en patient i samband med vård eller behand-&lt;br&gt;ling drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller&lt;br&gt;sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1465.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:909.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1465.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1465.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett verksamhetsområde i huvudsak omfattar rehabilitering får en&lt;br&gt;sjukgymnast eller en arbetsterapeut fullgöra uppgifter som sägs i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och&lt;br&gt;andra styckena gäller även en&lt;br&gt;kommun, som inte ingår i en&lt;br&gt;landstingskommun, om det i en&lt;br&gt;sådan hälso- och sjukvårdsverk-&lt;br&gt;samhet som sägs i 18 § första&lt;br&gt;eller andra stycket inte finns&lt;br&gt;någon läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigas att med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om behörighet till&lt;br&gt;tjänster inom den kommunala&lt;br&gt;hälso- och sjukvården och om till-&lt;br&gt;sättning. Regeringen får överlåta&lt;br&gt;åt socialstyrelsen att meddela&lt;br&gt;sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser om&lt;br&gt;landstingskommunal och kommu-&lt;br&gt;nal hälso- och sjukvård'&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och&lt;br&gt;andra styckena gäller även en&lt;br&gt;kommun, som inte ingår i ett&lt;br&gt;landsting, om det i en sådan&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdsverksamhet&lt;br&gt;som sägs i 18 § första eller andra&lt;br&gt;stycket inte finns någon läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigas att med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om behörighet till&lt;br&gt;tjänster inom kommunernas hälso-&lt;br&gt;och sjukvård och om tillsättning.&lt;br&gt;Regeringen får överlåta åt social-&lt;br&gt;styrelsen att meddela sådana före-&lt;br&gt;skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser om&lt;br&gt;landstingens och kommunernas&lt;br&gt;hälso- och sjukvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av patienterna får tas ut vård-&lt;br&gt;avgifter enligt grunder som lands-&lt;br&gt;tingskommunen eller kommunen&lt;br&gt;bestämmer, i den mån inte annat&lt;br&gt;är särskilt föreskrivet. Patienter&lt;br&gt;som är bosatta inom landstings-&lt;br&gt;kommunen respektive kommunen&lt;br&gt;skall därvid behandlas lika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fordran på vårdavgift pre-&lt;br&gt;skriberas tre år efter tillkomsten. 1&lt;br&gt;övrigt gäller preskriptionslagen&lt;br&gt;(1981:130)i fråga om sådanaford-&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av patienterna får vårdavgifter&lt;br&gt;tas ut enligt grunder som lands-&lt;br&gt;tinget eller kommunen bestämmer,&lt;br&gt;i den mån inte annat är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet. Patienter som är bo-&lt;br&gt;satta inom landstinget respektive&lt;br&gt;kommunen skall därvid behandlas&lt;br&gt;lika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1465.&lt;br&gt;&amp;quot; Senaste lydelse 1990:1465.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1465.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 152&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin,&lt;br&gt;Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könbeig, Odell, Lundgren, Unckel,&lt;br&gt;P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Könberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om hälso- och sjukvårdens ansvar vid&lt;br&gt;dödsfall, m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En redogörelse för arbetet med att se över olika författningsregler om&lt;br&gt;åtgärder vid dödsfall och om undersökningar av avlidna lämnades i&lt;br&gt;propositionen 1990/91:93 om rättsmedicinsk verksamhet, m.m. Därvid&lt;br&gt;redovisades att sådana frågor också innefattades i uppdragen till två&lt;br&gt;utredningar som tillkallades i mars 1987, nämligen dels transplantations-&lt;br&gt;utredningen (S 1987:02), dels utredningen om översyn av bestäm-&lt;br&gt;melserna om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen, m.m., den&lt;br&gt;s.k. tillsynsutredningen (S 1987:03). Transplantationsutredningen&lt;br&gt;beräknas avge sitt slutbetänkandet under första hälften av år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsutredningen avlämnade hösten 1991 sitt slutbetänkande (SOU&lt;br&gt;1991:63) Tillsynen över hälso- och sjukvården. Remissbehandlingen har&lt;br&gt;just avslutats. En förteckning över de instanser som yttrat sig bör fogas&lt;br&gt;som bilaga 1 till protokollet i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt sina direktiv (dir. 1987:21) har tillsynsutredningen bl.a. haft att&lt;br&gt;överväga vilket ansvar sjukvårdshuvudmännen bör ha för att om-&lt;br&gt;händerta avlidna i avvaktan på bisättning och begravning. I detta ärende&lt;br&gt;tar jag endast upp denna fråga, som utredningen behandlat i kapitel 13 i&lt;br&gt;betänkandet. Frågan berör hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och kan&lt;br&gt;behandlas separat från övriga förslag i betänkandet som i huvudsak&lt;br&gt;gäller lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen&lt;br&gt;m.fl. (tillsynslagen). Beredningen av dessa övriga förslag har just&lt;br&gt;inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanställning av de synpunkter i remissyttrandena som berör&lt;br&gt;nämnda kapitel 13 har gjorts inom socialdepartementet och finns till-&lt;br&gt;gänglig i ärendet (dnr S91/4621/S). Utredningens författningsförslag i&lt;br&gt;den delen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tar också upp vissa frågor som har behandlats i en inom social-&lt;br&gt;departementet utarbetad rapport med titeln &amp;quot;Bårhusväsendet — Huvud-&lt;br&gt;mannaskap m.m. Transporter av avlidna&amp;quot;. Rapporten är dagtecknad i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;december 1983. En sammanställning av remissyttrandena över rapporten Prop. 1991/92:152&lt;br&gt;finns tillgänglig i ärendet (dnr S 152/84).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av de frågor som har behandlats i rapporten har också tagits upp&lt;br&gt;i ett betänkande med förslag till lag om omhändertagande och under-&lt;br&gt;sökning av avlidna som en utredare (numera generaldirektören Svante&lt;br&gt;Englund) lade fram i april 1987. I övriga delar anmäldes det betänk-&lt;br&gt;andet i nämnda proposition 1990/91:93. Sammanfattningen i betänkandet&lt;br&gt;finns fogad till den propositionen som bilaga 3. Remissyttrande över&lt;br&gt;betänkandet har inhämtats endast från tillsynsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad jag tar upp i det följande bör nyssnämnda rapport och&lt;br&gt;betänkande inte föranleda någon åtgärd av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta ärende föreslår jag också redaktionella följdändringar i hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen i anledning av den nya kommunallagen (1991:900)&lt;br&gt;samt en del andra smärre lagtekniska och språkliga ändringar i hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I Sverige avled under femårsperioden 1987-1991 mellan 92 000 och&lt;br&gt;97 000 personer per år. Av dödsfallen år 1989 ägde drygt hälften rum&lt;br&gt;på sjukhusens akutkliniker och närmare en fjärdedel inom sjukhusens&lt;br&gt;långtidsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera lagar och andra författningar finns regler om bl.a. åtgärder som&lt;br&gt;skall vidtas av läkare när någon har avlidit. En förhållandevis ingående&lt;br&gt;redogörelse för äldre regler och de regeländringar som trädde i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1990 finns fogad som bilaga 4 till propositionen 1990/91:93&lt;br&gt;om rättsmedicinsk verksamhet, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av nyssnämnda redogörelse innebar den överens-&lt;br&gt;kommelse som träffades mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om&lt;br&gt;ersättningar under år 1990 från sjukförsäkringen bl.a. att dessa&lt;br&gt;huvudmän skulle ta ett större ansvar vid dödsfall utanför sjukhusen (se&lt;br&gt;regeringens skrivelse 1988/89:153 s. 30). I anslutning därtill ändrades&lt;br&gt;allmänna läkarinstruktionen (1963:341) fr.o.m. den 1 januari 1990 (SFS&lt;br&gt;1989:815) i enlighet med vad som framgår av nämnda redogörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningslagen (1990:1144) trädde i kraft den 1 april 1991. En&lt;br&gt;nyhet i lagen var att dödsbeviset, som dittills också hade innefattat ett&lt;br&gt;intyg om dödsorsaken, delades upp på två olika handlingar, nämligen&lt;br&gt;dels ett bevis om dödsfallet (dödsbevis), dels ett intyg om dödsorsaken.&lt;br&gt;En annan nyhet var att sjukvårdsinrättningarna skall lämna dessa hand-&lt;br&gt;lingar inte bara, som tidigare, om någon som har vårdats där avlider&lt;br&gt;utan även när den avlidne har förts dit i anslutning till dödsfallet. I&lt;br&gt;andra fall skall beviset och intyget lämnas av den läkare som utfärdat&lt;br&gt;dem. Vid dödsfall utanför sjukvårdsinrättningarna befriades därmed&lt;br&gt;anhöriga m.fl. från att lämna dödsbeviset vilket, som nyss nämnts, före&lt;br&gt;den 1 april 1991 också innefattade ett intyg om dödsorsaken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De utgångspunkter för en översyn av reglerna om åtgärder vid dödsfall&lt;br&gt;och om undersökningar av avlidna som redovisades i propositionen&lt;br&gt;1990/91:93 innebär att reglerna bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- anpassas till utvecklingen inom hälso- och sjukvården och underlätta Prop. 1991/92:152&lt;br&gt;eftersträvade förändringar av denna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- innebära att sjukvården skall ha samma ansvar oberoende av platsen&lt;br&gt;för ett dödsfall och oberoende av hur sjukvården lokalt är organise-&lt;br&gt;rad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vara i samklang med intentionerna i obduktionslagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- leda till att polisen kopplas in vid ett dödsfall enbart när detta är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motiverat med hänsyn till de rättsvårdande intressena och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- därmed också leda till att uppgifterna för den rättsmedicinska under-&lt;br&gt;sökningsorganisationen renodlas till att svara för den särskilda&lt;br&gt;kompetens som behövs med hänsyn till dessa intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister innebär att dödsorsaken&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 juli 1991 inte längre antecknas i folkbokföringen. Intyget&lt;br&gt;om dödsorsaken sänds efter denna tidpunkt direkt till statistiska central-&lt;br&gt;byrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheterna övertog den 1 juli 1991 de uppgifter inom folk-&lt;br&gt;bokföringen som pastorsämbetena dittills hade haft. En ny folkbok-&lt;br&gt;föringslag (1991:481) trädde då i kraft. I samband med att den lagen&lt;br&gt;antogs av riksdagen ändrades (SFS 1991:496) också begravningslagen i&lt;br&gt;enlighet med vad som hade aviserats i propositionen 1990/91:93 (s. 7).&lt;br&gt;Bl.a. slopades kravet på dödsfällsanmälan vid dödsfall i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de ändringar av allmänna läkarinstruktionen som trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1991 (SFS 1991:817) hänvisas till redogörelsen i&lt;br&gt;propositionen 1990/91:93 (s. 8) och redogörelsen för gällande regler i&lt;br&gt;det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisens uppgifter och rättsmedicinska undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När obligatoriskt dödsbevis infördes fr.o.m. år 1971 hade antalet&lt;br&gt;dödsfall vid vilka dödsbevis inte lämnades minskat till ca 600 per år (se&lt;br&gt;prop. 1970:92 s. 7). Polisen fick då till uppgift att skaffa dödsbeviset&lt;br&gt;om ett sådant inte hade kommit in till pastorsämbetet inom en vecka&lt;br&gt;efter det att ett dödsfall hade anmälts dit. För att kunna fullgöra denna&lt;br&gt;uppgift har polismyndigheterna i dessa fall beslutat om rättsmedicinsk&lt;br&gt;undersökning i form av s.k. enkel dödsorsaksundersökning. Utveck-&lt;br&gt;lingen kom att bli en helt annan än man hade anledning att räkna med år&lt;br&gt;1970 och ledde till att antalet enkla dödsorsaksundersökningar som&lt;br&gt;utfördes efter beslut av polismyndigheterna vid, i huvudsak, naturliga&lt;br&gt;dödsfall kom att uppgå till 6000-7000 per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inklusive nämnda undersökningar uppgick år 1988 det totala antalet&lt;br&gt;rättsmedicinska undersökningar som innefattade obduktion till drygt&lt;br&gt;14 000 varav 1000-1500 gjordes utanför den statliga undersöknings-&lt;br&gt;organisationen. Detta innebar att någon form av rättsmedicinsk obduk-&lt;br&gt;tion utfördes vid ca 75 % av dödsfallen utanför sjukvårdsinrättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med nämnda utgångspunkt att polisen skall kopplas in vid ett&lt;br&gt;dödsfall enbart när detta är motiverat med hänsyn till de rättsvårdande&lt;br&gt;intressena ändrades begravningsförordningen (1990:1147) så att polisen&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 juli 1991 (SFS 1991:802) befriades från uppgiften att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skaffa dödsbevis och intyg om dödsorsaken vid naturliga dödsfall (jfr&lt;br&gt;prop. 1990/91:93 s. 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som resultat av denna och andra regeländringar som har genomförts i Prop. 1991/92:152&lt;br&gt;enlighet med vad som aviserades i proposition 1990/91:93 har de enkla&lt;br&gt;dödsorsaksundersökningama nu upphört och den rättsmedicinska verk-&lt;br&gt;samheten därmed koncentrerats till egentliga rättsmedicinska undersök-&lt;br&gt;ningar. Utvecklingen visar enligt rättsmedicinalverket att det är&lt;br&gt;realistiskt att för år 1992 räkna med ca 6000-7000 rättsmedicinska ob-&lt;br&gt;duktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantationsutnedningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantationsutredningen skall enligt sina direktiv (dir. 1987:17) bl.a.&lt;br&gt;överväga reglerna om samtycke till s.k. kliniska obduktioner, dvs.&lt;br&gt;obduktioner enligt obduktionslagen (1975:191). Enligt tilläggsdirektiv&lt;br&gt;(dir. 1990:30) skall utredningen vidare bl.a. överväga kriterier och&lt;br&gt;regler för vilka olika förfaranden med döda kroppar som skall anses&lt;br&gt;etiskt godtagbara. Utredningen skall också bedöma behovet av författ-&lt;br&gt;ningsreglering och etiska riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tilläggsdirektiven skall utredningen även se över reglerna om&lt;br&gt;rättsmedicinska undersökningar, bl.a. bör anges under vilka förutsätt-&lt;br&gt;ningar dessa får göras. En utgångspunkt bör därvid vara att rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk förrättning skall göras då särskilda rättssäkerhetsskäl motiverar&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts inledningsvis beräknas utredningen lämna sitt slut-&lt;br&gt;betänkande under första hälften av år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Gällande regler&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I flera lagar och andra författningar finns det, som förut nämnts, regler&lt;br&gt;om bl.a. olika åtgärder som skall vidtas av läkare när någon har avlidit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans&lt;br&gt;död skall en läkare i överensstämmelse med vetenskap och beprövad&lt;br&gt;erfarenhet fastställa att döden har inträtt. Vidare skall enligt begrav-&lt;br&gt;ningslagen ett intyg om dödsfallet (dödsbevis) och ett intyg om döds-&lt;br&gt;orsaken utfärdas av en läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije läkare är enligt allmänna läkarinstruktionen skyldig att så snart&lt;br&gt;det kan ske göra anmälan till polismyndigheten om förhållandena är&lt;br&gt;sådana att en rättsmedicinsk undersökning behövs. Om det finns skäl för&lt;br&gt;en sådan undersökning skall dödsbeviset enligt begravningslagen lämnas&lt;br&gt;till polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fäll skall dödsbeviset lämnas till skattemyndigheten som&lt;br&gt;utfärdar ett intyg om att stoftet får gravsättas eller kremeras. När en&lt;br&gt;rättsmedicinsk undersökning görs, får ett sådant intyg utfärdas endast&lt;br&gt;om polismyndigheten meddelat tillstånd till dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyget om dödsorsaken skall sändas till statistiska centralbyrån och&lt;br&gt;ligger där till grund för dödsorsaksstatistiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsbeviset och dödsorsaksintyget skall lämnas av en sjukvårds-&lt;br&gt;inrättning om den avlidne vid dödsfallet vårdades där eller fördes dit i&lt;br&gt;anslutning till dödsfallet. Detta gäller t.ex. om någon avlider på allmän&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;plats och förs till ett sjukhus. I andra fall skall dessa handlingar lämnas Prop. 1991/92:152&lt;br&gt;av den läkare som har utfärdat dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den läkare som har vårdat den avlidne under dennes sista sjukdom är&lt;br&gt;enligt allmänna läkarinstruktionen skyldig att utfärda dödsbeviset och&lt;br&gt;dödsorsaksintyget. Detsamma gäller när modem eller barnet har avlidit&lt;br&gt;under en förlossning, vid vilken läkaren har hjälpt till, eller när läkaren&lt;br&gt;efter dödsfallet har undersökt den avlidnes kropp. I andra fäll skall den&lt;br&gt;läkare som har fastställt att döden inträtt svara för att beviset och in-&lt;br&gt;tyget utfärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs skall läkaren därvid ta initiativ till en klinisk&lt;br&gt;obduktion. Ändringarna i allmänna läkarinstruktionen fr.o.m. den&lt;br&gt;1 januari 1990 innebar bl.a. att det skapades samma möjlighet att genom&lt;br&gt;en klinisk obduktion få underlag för att fastställa dödsorsaken oberoende&lt;br&gt;av om ett dödsfall inträffat på eller utanför ett sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije läkare är skyldig att vid dödsfall utanför sjukhusen söka få fram&lt;br&gt;sådana uppgifter om den avlidne, i första hand från den läkare som har&lt;br&gt;vårdat denne före dödsfallet, som kan vara av betydelse för att fastställa&lt;br&gt;dödsorsaken. Vidare skall vaije läkare lämna annan läkare de uppgifter&lt;br&gt;som denne behöver för att kunna utfärda ett dödsbevis och ett intyg om&lt;br&gt;dödsorsaken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren ansvarar enligt allmänna läkarinstruktionen för att&lt;br&gt;någon nära anhörig omedelbart underrättas när en patient avlider eller en&lt;br&gt;patients tillstånd allvarligt försämras. Chefsöverläkaren ansvarar också&lt;br&gt;för att anmälan till polismyndigheten omedelbart görs när det kan antas&lt;br&gt;föreligga behov av en rättsmedicinsk undersökning liksom för att en&lt;br&gt;klinisk obduktion görs när det finns skäl för detta. I chefsöverläkarens&lt;br&gt;ledningsansvar ingår också att inom både öppen och sluten vård för sitt&lt;br&gt;verksamhetsområde ha ett övergripande ansvar för att dödsbevis och&lt;br&gt;intyg om dödsorsaken utfärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det för ett visst verksamhetsområde, t.ex. ett visst område utanför&lt;br&gt;sjukhus, inte finns någon chefsöverläkare, skall sjukvårdshuvudmannen&lt;br&gt;utse en läkare som skall svara för chefsöverläkarens uppgifter i bl.a. de&lt;br&gt;avseenden som nyss nämnts. Därmed säkerställs att det alltid finns en&lt;br&gt;läkare som svarar för dessa uppgifter (jfr prop. 1990/91:93 s. 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd (SOSFS&lt;br&gt;1991:7) om dödsbevis och intyg om dödsorsaken, m.m. samt fästställt&lt;br&gt;blanketter för beviset och intyget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om bl.a. de villkor som skall vara uppfyllda för att en&lt;br&gt;transplantation eller en obduktion skall få utföras finns i transplanta-&lt;br&gt;tionslagen (1975:190) och obduktionslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kungörelsen (1973:710, ändrad 1991:945) om rättsmedicinsk&lt;br&gt;obduktion finns bl.a. bestämmelser som innebär att beslut om en sådan&lt;br&gt;obduktion fettas av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polis-&lt;br&gt;myndighet. Rättsmedicinalverket har utfärdat föreskrifter och allmänna&lt;br&gt;råd (SOSFS 1991:24) om rättsmedicinska undersökningar av avlidna.&lt;br&gt;Dessa föreskrifter innebär bl.a. att de tidigare rättsmedicinska under-&lt;br&gt;sökningsformerna Rättsmedicinsk obduktion, Fullständig dödsorsaks-&lt;br&gt;undersökning och Enkel dödsorsaksundersökning fr.o.m. den 1 januari &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;jq&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992 har ersatts av undersökningsformerna Utvidgad rättsmedicinsk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;obduktion, Rättsmedicinsk obduktion och, för de fall då det inte krävs- Prop. 1991/92:152&lt;br&gt;någon obduktion, Rättsmedicinsk likbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Genom en ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;klargörs att hälso- och sjukvårdens ansvar inte upphör när någon&lt;br&gt;avlider. I lagen föreskrivs därför att det hör till hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården att ta hand om avlidna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett krav på hälso- och sjukvården skall därvid vara att upp-&lt;br&gt;gifterna fullgörs med respekt för den avlidne samt att de efter-&lt;br&gt;levande skall visas hänsyn och omtanke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsutredningens förslag: I en ny 3 a § i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen föreskrivs att landstingen skall svara för att den som avlidit på&lt;br&gt;landstingens sjukvårdsinrättningar eller efter döden förts dit för under-&lt;br&gt;sökning eller annan åtgärd omhändertas med iakttagande av respekt och&lt;br&gt;värdighet fram till dess bisättning och begravning ägt rum. Detsamma&lt;br&gt;föreslås gälla de kommuner som inte tillhör landsting. Dessutom föreslås&lt;br&gt;en bestämmelse i 17 § hälso- och sjukvårdslagen som ger även de&lt;br&gt;kommuner som ingår i ett landsting ett sådant ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast några få av remissinstanserna tar upp&lt;br&gt;utredningens förslag i denna del. Flertalet av dessa instanser anser att en&lt;br&gt;lagreglering bör ske. I anledning av den föreslagna bestämmelsen i 17 §&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen påpekar socialstyrelsen att utredningens för-&lt;br&gt;slag till en ny 3 a § formellt sett enbart avser sjukvårdsinrättningar och&lt;br&gt;att några sådana i allmänhet inte finns i kommunal primärvård. Om&lt;br&gt;någon särskild regel behövs, bör den finnas i socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) och inte i hälso- och sjukvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinalverket anser att det, bl.a. av det skäl som utredningen&lt;br&gt;anger, bör klart anges i hälso- och sjukvårdslagen att det hör till hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdens uppgifter att ta hand om avlidna oberoende av platsen&lt;br&gt;för ett dödsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet har i sak inte något att erinra. Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet påpekar att antalet avlidna inom sjukvårdsinrättningarna&lt;br&gt;kommer att minska ganska markant eftersom de sjukhem som&lt;br&gt;kommunerna övertog från landstingen den 1 januari 1992 inte längre är&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningar utan är en särskild boendeform för vård och&lt;br&gt;service. Ett klarläggande i frågan om kommunerna skall ta över ett&lt;br&gt;ansvar från landstingen som inte ingick i överenskommelsen i anslutning&lt;br&gt;till reformen avseende äldreomsorgen är enligt Kommunförbundet&lt;br&gt;nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningsföreningen Fonus, Sveriges Begravningsentreprenörers&lt;br&gt;Förbund samt Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund till-&lt;br&gt;styrker att sjukvårdshuvudmännen åläggs ett ansvar för omhänder-&lt;br&gt;tagandet av avlidna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av lagreglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett dödsfall innebär regelmässigt en stor påfrestning för de efterlevande.&lt;br&gt;Det är därför viktigt att författningsreglerna om olika åtgärder som skall&lt;br&gt;vidtas när någon avlider är klara och entydiga så att denna påfrestning&lt;br&gt;inte blir större än nödvändigt. Reglerna måste därför syfta till att de&lt;br&gt;åtgärder som krävs skall utföras på ett smidigt sätt så att de efter-&lt;br&gt;levandes situation så långt möjligt underlättas. Det skall därvid inte&lt;br&gt;behöva råda någon tvekan om vem som har ansvaret för olika uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lagfästa ansvar som hälso- och sjukvårdens huvudmän nu har&lt;br&gt;upphör enligt tillsynsutredningens mening i och med att en patient&lt;br&gt;avlider. Att avlidna patienter ändå tas om hand och förvaras inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården i avvaktan på bisättning och begravning ses därför som&lt;br&gt;ett frivilligt och av traditionen betingat åtagande från sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tillsynsutredningen ser jag de åtgärder som hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården skall vidta i anslutning till en människas död som ett naturligt led&lt;br&gt;i hälso- och sjukvårdsverksamheten. I praktiken utgör också omhänder-&lt;br&gt;tagandet av avlidna regelmässigt en integrerad del av den offentliga&lt;br&gt;hälso- och sjukvården. Jag vill även erinra om att riksdagens social-&lt;br&gt;utskott i betänkandet SoU 1985/86:1 framhöll att hälso- och sjukvården&lt;br&gt;måste förutsättas ha ett ansvar för att stoftet efter avlidna patienter&lt;br&gt;omhändertas på ett värdigt sätt och att det var anmärkningsvärt att detta&lt;br&gt;ansvar inte var rättsligt reglerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag skall ses mot den nu redovisade bakgrunden. Hänsynen till&lt;br&gt;de efterlevande liksom kravet på enkla och klara regler talar för att det&lt;br&gt;ansvar som hälso- och sjukvården i praktiken redan tar också skall fram-&lt;br&gt;gå av hälso- och sjukvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det övergripande ansvaret för att ta hand om avlidna inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården nu inte anses vara rättsligt reglerat vållar enligt tillsyns-&lt;br&gt;utredningen i regel inte några svårigheter när någon avlider på en allmän&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning. De oklarheter och svårigheter som kan uppkomma&lt;br&gt;hänför sig enligt utredningen till sådana fall då någon avlider utanför en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning. Utredningen anser att ansvaret därvid så nära som&lt;br&gt;möjligt bör stämma överens med vad som bör gälla vid ett dödsfall i&lt;br&gt;sluten vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär mot denna bakgrund att lagregleringen utformas&lt;br&gt;så att det inte görs någon skillnad om ett dödsfall sker på eller utanför&lt;br&gt;en sjukvårdsinrättning. Att samma regler skall gälla oberoende av&lt;br&gt;platsen för ett dödsfall angavs också i propositionen 1990/91:93 som en&lt;br&gt;av utgångspunkterna för en översyn av reglerna inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § hälso- och sjukvårdslagen avses med hälso- och sjukvård i&lt;br&gt;lagen åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla&lt;br&gt;sjukdomar och skador. Där anges vidare att sjuktransporter hör till&lt;br&gt;hälso- och sjukvården. Mitt förslag innebär att där även skall anges att&lt;br&gt;det hör till hälso- och sjukvården att ta hand om avlidna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill erinra om att reformen avseende äldreomsorgen vid årskiftet&lt;br&gt;1991/92 innebar att hälso- och sjukvården vid de sjukhem och andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inrättningar för somatisk långtidssjukvård som kommunerna då tog över Prop.&lt;br&gt;från landstingen inte längre ses som sluten vård utan som öppen vård.&lt;br&gt;Förhållandet att dessa inrättningar har upphört att vara sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ningar i den mening som avses exempelvis i de regler om dödsbevis och&lt;br&gt;intyg om dödsorsaken som finns i begravningslagen får givetvis inte leda&lt;br&gt;till några problem för t.ex. de efterlevande. Detta är ytterligare ett skäl&lt;br&gt;för att hälso- och sjukvården så långt möjligt bör ha samma ansvar när&lt;br&gt;någon avlider oberoende av var dödsfallet äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdens åligganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föregående har lämnats en redogörelse för regler i olika lagar och&lt;br&gt;andra författningar om sjukvårdsinrättningarnas och läkarnas åligganden&lt;br&gt;vid ett dödsfall. Flera av dessa författningar berörs av transplantations-&lt;br&gt;utredningens arbete som beräknas bli slutfört före halvårsskiftet. När&lt;br&gt;resultatet av detta arbete föreligger, kan det finnas skäl att överväga&lt;br&gt;åtgärder i syfte att göra författningsregleringen enklare och lättare att&lt;br&gt;överblicka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bortsett från föreskrifterna om chefeöverläkamas ansvar gäller samma&lt;br&gt;regler oberoende av vem som är huvudman för en sjukvårdsinrättning&lt;br&gt;och oavsett om den enskilde läkaren är anställd inom den offentliga&lt;br&gt;hälso- och sjukvården eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon har avlidit skall en läkare fastställa att döden har inträtt och&lt;br&gt;utfärda ett dödsbevis. Detta kräver i regel en yttre undersökning av den&lt;br&gt;döda kroppen. Vidare skall någon nära anhörig underrättas. Om förhåll-&lt;br&gt;andena är sådana att en rättsmedicinsk undersökning behövs, skall&lt;br&gt;anmälan göras till polismyndighet. I de fäll en sådan undersökning inte&lt;br&gt;görs, svarar läkaren för att ett intyg om dödsorsaken utfärdas. Om det&lt;br&gt;behövs skall läkaren ta initiativ till en klinisk obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag syftar inte till någon utökning av det ansvar som hälso-&lt;br&gt;och sjukvården redan har för olika åtgärder som måste vidtas efter ett&lt;br&gt;dödsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föregående har redogjorts för vissa föreskrifter om åligganden för&lt;br&gt;chefsöverläkama och de läkare som sjukvårdshuvudmannen skall utse&lt;br&gt;om det t.ex. för ett visst område utanför sjukhus inte finns någon chefs-&lt;br&gt;överläkare. Dessa föreskrifter utgör en garanti för att det vid ett dödsfall&lt;br&gt;alltid finns en läkare som svarar för de uppgifter som behöver utföras&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården. Ytterst ansvarar landstingen och de lands-&lt;br&gt;tingsfria kommunerna därmed för att verksamheten är organiserad så att&lt;br&gt;detta kan ske på ett smidigt sätt och så att de efterlevandes situation så&lt;br&gt;långt möjligt underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsutredningen anser att det allmänna bör bestrida kostnaderna för&lt;br&gt;de transporter som krävs när en klinisk obduktion behövs. Jag delar den&lt;br&gt;uppfattningen och anser att detta bör ingå i landstingens och de lands-&lt;br&gt;tingsfria kommunernas ansvar för att ta hand om avlidna. Dessa huvud-&lt;br&gt;män torde också redan nu regelmässigt svara för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika uppgifter vid ett dödsfall som här är aktuella ankommer enligt&lt;br&gt;gällande bestämmelser på läkare. Reformen avseende äldreomsorgen&lt;br&gt;innebär att kommunernas ansvar inte i något fall skall omfatta sådan&lt;br&gt;hälso- och sjukvård som meddelas av läkare. Bl.a. med anledning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synpunkter i remissyttrandet från Svenska Kommunförbundet vill jag Prop. 1991/92:152&lt;br&gt;framhålla att mitt förslag inte innebär att kommunerna får ta över något&lt;br&gt;ansvar från landstingen som inte var förutsatt när nämnda reform&lt;br&gt;beslutades. Den fördelning av uppgifterna mellan landstingen och&lt;br&gt;kommunerna som nu tillämpas behöver således inte ändras. Dessa&lt;br&gt;huvudmän får dock komma överens om en ändrad arbetsfördelning när&lt;br&gt;det gäller andra uppgifter än sådana som ankommer på läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också understryka att det är en viktig uppgift för social-&lt;br&gt;styrelsen att följa tillämpningen inom hälso- och sjukvården av de olika&lt;br&gt;regler som gäller vid ett dödsfall och ta de initiativ som kan behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på hälso- och sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär att de krav på hälso- och sjukvården som nu finns i&lt;br&gt;2 a och 2 b §§ hälso- och sjukvårdslagen kompletteras med en föreskrift&lt;br&gt;i en ny 2 c § som innebär att hälso- och sjukvårdens uppgifter när någon&lt;br&gt;har avlidit skall fullgöras med respekt för den avlidne samt att de efter-&lt;br&gt;levande skall visas hänsyn och omtanke. Kravet på respekt för den av-&lt;br&gt;lidne innefattar också ett krav på att stoftet skall tas om hand på ett&lt;br&gt;värdigt sätt. Detta gäller både den offentliga och den enskilda hälso- och&lt;br&gt;sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturlig konsekvens av att ansvaret för att ta hand om avlidna&lt;br&gt;uttryckligen regleras i hälso- och sjukvårdslagen är enligt min mening&lt;br&gt;att dessa krav, som i praktiken redan får anses gälla, också kommer till&lt;br&gt;uttryck i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsutredningen har föreslagit att en föreskrift om att personalen&lt;br&gt;skall visa närstående till den avlidne hänsyn och omtanke skall tas in i&lt;br&gt;tillsynslagen. Mitt förslag innebär att ett motsvarande krav på verksam-&lt;br&gt;heten förs in i hälso- och sjukvårdslagen. Frågan om det finns anledning&lt;br&gt;att också föra in en liknande föreskrift i tillsynslagen får övervägas vid&lt;br&gt;beredningen av utredningens förslag i den delen. Som jag nämnt inled-&lt;br&gt;ningsvis har detta beredningsarbete just inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att det i vårt land numera finns många människor&lt;br&gt;som har andra trosuppfättningar och traditioner än de som har varit&lt;br&gt;vanliga här, har tillsynsutredningen påpekat att de efterlevande ibland&lt;br&gt;kan ha krav på särskilda åtgärder vid ett dödsfall. Jag vill därför under-&lt;br&gt;stryka att kravet på respekt för den person som har avlidit innebär att&lt;br&gt;hälso- och sjukvården också skall visa respekt för dennes vilja i fråga&lt;br&gt;om vad som skall iakttas efter dödsfallet. Hänsynen till de efterlevande&lt;br&gt;innebär också att deras önskemål om möjligt skall respekteras om de&lt;br&gt;inte strider mot gällande författningar och om det inte finns något som&lt;br&gt;talar för att önskemålen skulle strida mot den avlidnes vilja. Jag utgår&lt;br&gt;från att socialstyrelsen uppmärksammar dessa frågor och överväger&lt;br&gt;behovet av information och allmänna råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgränsningen av hälso- och sjukvårdens ansvar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När dödsbeviset har utfärdats och en eventuell obduktion har utförts kan&lt;br&gt;stoftet efter den avlidne lämnas ut för att bisättas och begravas. Hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdens ansvar upphör när detta har skett. Ansvaret för de&lt;br&gt;åtgärder som därefter skall vidtas har den som ordnar med gravsätt-&lt;br&gt;ningen. I regel anlitas en begravningsentreprenör for dessa uppgifter.&lt;br&gt;Enligt begravningslagen skall kommunen ordna med gravsättningen om&lt;br&gt;den avlidne inte efterlämnar någon som gör det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag syftar, som förut nämnts, inte till att hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården skall få ett utökat ansvar för de åtgärder som skall vidtas efter ett&lt;br&gt;dödsfall. Avsikten är således inte att hälso- och sjukvården skall åläggas&lt;br&gt;sådana uppgifter som nu ligger på begravningsväsendet. Som jag förut&lt;br&gt;nämnt innebär mitt förslag inte heller att kommunerna åläggs att ta över&lt;br&gt;något ansvar från landstingen som inte var förutsatt när reformen avse-&lt;br&gt;ende äldreomsorgen beslutades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tillsynsutredningen påpekat innebär inte förhållandet att någon har&lt;br&gt;avlidit utanför en sjukvårdsinrättning att den döda kroppen måste föras&lt;br&gt;till en sådan inrättning. Ofta tar en begravningsentreprenör hand om&lt;br&gt;stoftet. En förutsättning är då att en läkare har fastställt att döden har&lt;br&gt;inträtt och kommit fram till att det inte behövs någon obduktion eller&lt;br&gt;någon anmälan till polismyndighet. Detta gäller t.ex. när någon avlidit i&lt;br&gt;sitt eller någon anhörigs hem. Det gäller också när ett dödsfall inträffar&lt;br&gt;inom en sådan boendeform eller bostad som avses i 20 § andra stycket&lt;br&gt;och 21 § tredje stycket socialtjänstlagen. Dit hör också de inrättningar&lt;br&gt;för somatisk långtidssjukvård som kommunerna tog över från lands-&lt;br&gt;tingen vid reformen avseende äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland kan emellertid förhållandena vara sådana att stoftet måste&lt;br&gt;förvaras i ett bårhus eller någon annan särskild lokal i avvaktan på&lt;br&gt;bisättningen. I praktiken svarar landstingen och de landstingsfria&lt;br&gt;kommunerna redan nu ofta för detta. Förhållandet att mitt förslag&lt;br&gt;utformats så att samma regler skall gälla oberoende av platsen för ett&lt;br&gt;dödsfall innebär att det inte skall behöva råda någon tvekan om att de&lt;br&gt;har detta ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur man tar hand om avlidna varierar mellan landstingen och ibland&lt;br&gt;också mellan olika orter inom ett landsting. De skillnader som finns&lt;br&gt;beror t.ex. på att förutsättningarna är mycket skiftande mellan tätort och&lt;br&gt;glesbygd liksom på olikheter i de lokala traditionerna. Enligt min&lt;br&gt;mening bör man även i fortsättningen lokalt kunna utveckla förnuftiga&lt;br&gt;lösningar utan några centralt beslutade detalj föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilken omfattning avlidna behöver förvaras inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården beror bl.a. på hur snart bisättning kan ske och på hur bisätt-&lt;br&gt;ningslokalema utnyttjas. Hälso- och sjukvården måste därför i sin&lt;br&gt;planering lokalt samarbeta med begravningsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen framhåller i sina föreskrifter och allmänna råd (SOSFS&lt;br&gt;1991:7) om dödsbevis och intyg om dödsorsaken, m.m. att det kan vara&lt;br&gt;lämpligt att frågor om t.ex. transport och omhändertagande av den&lt;br&gt;avlidne behandlas av sjukvårdshuvudmännen i lokala föreskrifter och&lt;br&gt;råd. Vidare framhålls att dessa bör utarbetas i samarbete med bl.a.&lt;br&gt;socialtjänsten, kyrkogårds- och krematoriemyndighetema samt begrav-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsentreprenörema. Socialstyrelsen anger också att en utgångspunkt Prop. 1991/92:152&lt;br&gt;för de lokala föreskrifterna och råden bör vara förhållandet att primär-&lt;br&gt;vården är basen i hälso- och sjukvårdsorganisationen samt att behovet av&lt;br&gt;vård av och omsorg om äldre i ökad utsträckning kommer att mötas&lt;br&gt;genom att vården utanför sjukhusen byggs ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa uttalanden i socialstyrelsens författning utgör enligt min mening&lt;br&gt;en god utgångspunkt för att lokalt utarbeta lämpliga rutiner. Det är&lt;br&gt;viktigt att de utformas så att det står klart vem som svarar för de olika&lt;br&gt;uppgifter som behöver utföras. Jag utgår från att socialstyrelsen även i&lt;br&gt;fortsättningen uppmärksammar dessa frågor. Det är därvid viktigt att&lt;br&gt;socialstyrelsen i samråd med bl.a. Landstingsförbundet och Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet tar initiativ för att tillgodose det behov av informa-&lt;br&gt;tion och allmänna råd som kan finnas inom såväl socialtjänsten som&lt;br&gt;hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om en bårhuslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten &amp;quot;Bårhusväsendet - Huvudmannaskap m.m. Transporter av&lt;br&gt;avlidna&amp;quot; föreslås att landstingen genom en särskild lag skall åläggas att&lt;br&gt;svara för att det finns bårhus om inte någon annan gör det. Lagen före-&lt;br&gt;slås innehålla regler om bårhuslokalema och om en skyldighet för lands-&lt;br&gt;tingen att upprätta en bårhusplan i vilken skall anges verksamhetens&lt;br&gt;omfattning, organisation och personaltillgång. Vidare föreslås social-&lt;br&gt;styrelsen få ett tillsynsansvar för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom mitt förslag att det i hälso- och sjukvårdslagen skall föreskrivas&lt;br&gt;att det hör till hälso- och sjukvården att ta hand om avlidna torde syftet&lt;br&gt;med förslaget i rapporten i stor utsträckning bli tillgodosett, bl.a. klar-&lt;br&gt;görs socialstyrelsens tillsynsansvar. I likhet med Landstingsförbundet&lt;br&gt;och flera andra instanser som yttrat sig över rapporten anser jag att det&lt;br&gt;inte finns anledning att därutöver införa en sådan detaljreglering som&lt;br&gt;förslaget innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen och de landstingsfria kommunerna är i praktiken regel-&lt;br&gt;mässigt huvudmän för de lokaler för förvaring av avlidna som brukar&lt;br&gt;kallas bårhus. Det finns dock inte något som hindrar t.ex. andra&lt;br&gt;kommuner, kyrkogårds- och krematoriemyndigheter eller begravnings-&lt;br&gt;byråer att svara för denna uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom för övrig verksamhet inom hälso- och sjukvården gäller&lt;br&gt;givetvis att verksamheten med att ta hand om och undersöka avlidna&lt;br&gt;skall bedrivas av personal med adekvat utbildning och med behövlig&lt;br&gt;teknisk utrustning i ändamålsenliga lokaler (jfr prop. 1981/82:97&lt;br&gt;s. 116). De föreskrifter som finns i arbetsmiljölagen (1977:1160), hälso-&lt;br&gt;skyddslagen (1982:1080) och plan- och bygglagen (1987:10) innebär&lt;br&gt;enligt min uppfattning att syftet med rapportens förslag om krav på&lt;br&gt;lokalerna inte gör det nödvändigt med några särskilda lagregler vid&lt;br&gt;sidan om dessa lagar. Några sådana regler finns inte heller för andra&lt;br&gt;lokaler inom hälso- och sjukvården på vilka det också kan finnas skäl att&lt;br&gt;ställa speciella krav, t.ex. operationslokaler och intensivvårdsavdel-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balsamering av avlidna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt remissyttrande över rapporten om bårhusväsendet har Sveriges&lt;br&gt;Begravningsentreprenörers Förbund (SBF) framhållit att balsameringar&lt;br&gt;så gott som undantagslöst utförs av bårhuspersonal inom bårhusen med&lt;br&gt;hjälp av den ordinarie bårhusutrustningen. Trots detta ligger både det&lt;br&gt;praktiska och det ekonomiska ansvaret i händerna på balsamatören som&lt;br&gt;privatperson. I de flesta fåll avgör denne om balsamering skall ske eller&lt;br&gt;inte. De anhöriga får så gott som aldrig själva avgöra detta. SBF anser&lt;br&gt;att ansvaret för verksamheten bör övergå till sjukvårdshuvudmännen.&lt;br&gt;För att inte ytterligare kostnader skall belasta landstingen föreslår SBF&lt;br&gt;dock att dödsboet även i fortsättningen skall bekosta balsameringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SBF tar upp denna fråga även i sitt yttrande över tillsynsutredningens&lt;br&gt;betänkande. SBF anser att sjukvårdshuvudmännen skall ansvara för&lt;br&gt;sådana balsameringar som görs av hygieniska skäl. SBF betonar att detta&lt;br&gt;ansvar inte ligger på de anhöriga och att begravningsbyråerna inte heller&lt;br&gt;har deras uppdrag att ombesöija balsamering. Vidare framhåller SBF att&lt;br&gt;balsameringens karaktär för de anhöriga påminner om en obduktion och&lt;br&gt;att den därför bör jämställas med en sådan när det gäller de anhörigas&lt;br&gt;möjligheter att i vissa fäll neka till ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En balsamering kostar enligt uppgift från SBF 400-500 kr. Kostnaden&lt;br&gt;betalas av dödsboet med begravningsbyrån som mellanhand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt propositionen 1990/91:93 om rättsmedicinsk verksamhet, m.m.&lt;br&gt;bör de rättsmedicinska avdelningarna inom rättsmedicinalverket mot&lt;br&gt;ersättning kunna lämna medverkan när balsamering önskas i samband&lt;br&gt;med en obduktion. Som en bakgrund till detta angavs att personalen inte&lt;br&gt;bör få bedriva enskild verksamhet på arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den balsameringsverksamhet som bedrivs inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens lokaler ser jag det i första hand som en uppgift för sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen att finna lämpliga former för denna och för sam-&lt;br&gt;arbetet med begravningsbyråerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också nämna att jag har erfarit att transplantationsutredningen&lt;br&gt;avser att redovisa överväganden och förslag i denna fråga i det slut-&lt;br&gt;betänkande som utredningen beräknas avge före halvårsskiftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transporter av avlidna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten om bårhusväsendet föreslås bl.a. att sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;skall svara för kostnaderna vid hemtransporter av stoft efter personer&lt;br&gt;som avlider utanför hemlandstinget i samband med remitterad specialist-&lt;br&gt;vård. Landstingsförbundet har i sitt remissyttrande förutsatt att de frågor&lt;br&gt;som tas upp i rapporten får lösas i överläggningar mellan staten och&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen. Samtidigt noterar förbundet att dessa transporter&lt;br&gt;torde vara av ringa omfattning i relation till det totala antalet transporter&lt;br&gt;av avlidna. Det borde därför enligt förbundet vara naturligt att överväga&lt;br&gt;frågan om transporter av avlidna i ett helhetsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det inte rimligt att dödsboet skall bekosta hem-&lt;br&gt;transporten när någon avlider efter att ha remitterats till en annan sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudman för specialistvård. I nyssnämnda perspektiv ställer jag&lt;br&gt;mig dock avvisande till tanken att staten skall reglera kostnadsansvaret&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för sådana transporter. Detta gäller inte minst mot bakgrund av att den&lt;br&gt;statliga regleringen av resekostnaderna i samband med läkarvård m.m.&lt;br&gt;till stor del har avvecklats vid årsskiftet 1991/92 i samband med att&lt;br&gt;huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen flyttades över från de&lt;br&gt;allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket till sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den redovisade bakgrunden utgår jag från att Landstingsförbundet&lt;br&gt;överväger att genom centrala rekommendationer verka för att sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen tillämpar rimliga principer när det gäller kostnadsansvaret&lt;br&gt;för transporter av avlidna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Redaktionella ändringar m.m. i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I hälso och sjukvårdslagen anpassas terminologin&lt;br&gt;till den nya kommunallagen. Även vissa andra mindre ändringar&lt;br&gt;av lagteknisk och språklig karaktär görs i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I den nya kommunallagen (1991:900) har&lt;br&gt;lagtexten anpassats efter det allmänna språkbruket på så sätt att &amp;quot;lands-&lt;br&gt;ting&amp;quot; i stället för &amp;quot;landstingskommun&amp;quot; betecknar det geografiska&lt;br&gt;området och den juridiska personen. Motsvarande redaktionella&lt;br&gt;ändringar bör genomföras i hälso- och sjukvårdslagen. Samtidigt bör&lt;br&gt;även några mindre språkliga ändringar göras, bl.a. bör ordet riket bytas&lt;br&gt;ut mot landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår ytterligare en ändring av lagteknisk karaktär i hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen, nämligen att bestämmelsen i 26 § om preskription av en&lt;br&gt;fordran på vårdavgift upphävs. Bakgrunden till denna bestämmelse är att&lt;br&gt;det vid tillkomsten av preskriptionslagen (1981:130) uttalades att&lt;br&gt;osäkerhet i vissa fäll kunde råda om bl.a. avgifter i allmän sjukvård&lt;br&gt;preskriberas som konsumentfordringar efter tre år eller först efter tio år&lt;br&gt;(prop. 1981/82:97 s. 135). Mot bakgrund av högsta domstolens resone-&lt;br&gt;mang i avgörandena NJA 1988 s. 503 I och II kan dock någon särskild&lt;br&gt;preskriptionsregel inte anses befogad i fråga om en fordran på vård-&lt;br&gt;avgift. Bestämmelsen om treårspreskription bör nämligen enligt högsta&lt;br&gt;domstolen ges en vidsträckt tillämpning varvid utgångspunkten för&lt;br&gt;bedömningen bör vara hur rättsförhållandet uppfattas ur en konsuments&lt;br&gt;perspektiv. Fordringar på vårdavgifter måste därmed, även utan särskild&lt;br&gt;reglering, omfattas av bestämmelserna i preskriptionslagen om treårig&lt;br&gt;preskription (jfr prop. 1990/91:138 s. 41 beträffande vissa avgifter&lt;br&gt;enligt tandvårdslagen [1985:125]).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Upprättat lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upp-&lt;br&gt;rättats förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget gäller såvitt det avser 26 § ett ämne som faller inom lag-&lt;br&gt;rådets granskningsområde. Ändringen i denna del är dock av sådan&lt;br&gt;beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som före-&lt;br&gt;draganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som avgett Prop. 1991/92:152&lt;br&gt;yttrande över betänkandet (SOU 1991:63)&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Tillsynen över hälso- och sjukvården&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen, datainspektionen, försvarets sjukvårdsstyrelse,&lt;br&gt;socialstyrelsen, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), läke-&lt;br&gt;medelsverket, rättsmedicinal verket, riksförsäkringsverket, statens handi-&lt;br&gt;kappråd, skolverket, statens jordbruksverk, arbetarskyddsstyrelsen,&lt;br&gt;statens invandrarverk, statskontoret, riksrevisionsverket, Svea hovrätt,&lt;br&gt;kammarrätten i Stockholm, samtliga länsstyrelser utom en, riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Sveriges&lt;br&gt;Akademikers Centralorganisation (SACO) som översänt yttranden från&lt;br&gt;Sveriges Farmacevtförbund, Sveriges Psykologförbund och Sveriges&lt;br&gt;Tandläkarförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige (LO), Sveriges läkarförbund, Sveriges soci-&lt;br&gt;onomers, personal- &amp;amp; förvaltningstjänstemäns riksförbund (SSR), Sven-&lt;br&gt;ska Kommunalarbetarförbundet, Svenska Läkaresällskapet, Praktiker-&lt;br&gt;tjänst AB, Apoteksbolaget AB, Handikappförbundens centralkommitté&lt;br&gt;(HCK) som överlämnat yttranden från Riksförbundet mot Astma-Allergi&lt;br&gt;och Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, Riks-&lt;br&gt;förbundet för Hjälp åt Läkemedelsmissbrukare (RFHL), Sveriges All-&lt;br&gt;männa Patientförening, Begravningsföreningen Fonus, Sveriges Begrav-&lt;br&gt;ningsentreprenörers Förbund (SBF), Svenska kyrkans församlings- och&lt;br&gt;pastoratsförbund (SKFP), landstingen i Stockholms, Hallands, Skara-&lt;br&gt;borgs och Örebro län, Stockholms, Skövde, Mora och Skellefteå kom-&lt;br&gt;muner samt Malmö sjukvårdsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utredningens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till ändringar i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt riksdagens beslut föreskrivs att en ny paragraf benämnd 3 a §&lt;br&gt;införs i hälso- och sjukvårdslagen och att 17 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mirje landstingskommun skall&lt;br&gt;svara för att den som avlidit på&lt;br&gt;någon av landstingskommunens&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningar eller efter&lt;br&gt;dödens inträde förts dit för under-&lt;br&gt;sökning eller annan åtgärd,&lt;br&gt;omhändertas med iakttagande av&lt;br&gt;respekt och värdighet till dess&lt;br&gt;bisättning och begravning äger&lt;br&gt;rum.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 18-25 §§ gäller kommuner som ingår i en landstings-&lt;br&gt;kommun samt, i de fäll det är särskilt föreskrivet, de kommuner som&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;inte ingår i landstingskommun.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 3 a § gäller&lt;br&gt;också kommuner som ingår i en&lt;br&gt;landstingskommun.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen..................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagforslag...........................2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992 . . 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .....................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund ................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande regler.............................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden.............................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Redaktionella ändringar&amp;nbsp;m.m. i hälso- och sjukvårdslagen . . 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättat lagförslag.........................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan ..............................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut .................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över be-&lt;br&gt;tänkandet (SOU 1991:63)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över hälso- och sjukvården ............20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Utredningens lagförslag ....................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 41124, Stockholm 1992&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:SoU18</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-04-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-04-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 16:45:25</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF03152</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:36</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 16:45:25</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF03152</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__152.pdf</filnamn>
<filstorlek>923073</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om hälso- och sjukvårdens ansvar vid dödsfall, m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/9543F8FE-AD4D-4D20-8130-01FFB575C44D</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:SoU18</uppgift>
<ref_dok_id>GF01SoU18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Hälso- och sjukvårdens ansvar vid dödsfall, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>