<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2288815</hangar_id>
 <dok_id>GF03139</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>139</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:139</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>139</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-03-19 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:43:41</systemdatum>
 <publicerad>1992-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>om statlig lönegaranti vid konkurs</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF03139/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF03139</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF03139</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1991/92:139&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om statlig lönegaranti vid konkurs&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF03139/prop_199192__139-1.png" style="width:39pt;height:49pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 mars 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Börje Hörnlund&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ny lönegarantilag som skall ersätta den nuva-&lt;br&gt;rande lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att arbetsgivaren är försatt i konkurs skall även i fortsättningen vara en&lt;br&gt;grundförutsättning för att en lönefordran skall ersättas genom garantin. I&lt;br&gt;lagförslaget slås fast att den anställning i vilken lönefordran har uppkommit&lt;br&gt;måste ha övervägande anknytning till Sverige eller svenska förhållanden för&lt;br&gt;att garanti skall kunna utgå. Förfarandet i de fall att arbetsgivaren har för-&lt;br&gt;satts i konkurs utomlands regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om garantins omfattning föreslås att maximiersätt-&lt;br&gt;ning för fordringar med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979)&lt;br&gt;bestäms till 100 000 kronor. Förslaget innebär att maximibeloppets koppling&lt;br&gt;till basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring tas&lt;br&gt;bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås vidare att beslut i lönegarantifrågor i konkurser utan bevak-&lt;br&gt;ning skall fattas av förvaltare. Det nuvarande, från konkursen fristående,&lt;br&gt;prövningsförfarandet av lönegarantifrågor hos kronofogdemyndigheten av-&lt;br&gt;skaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nu gällande lagen kan arbetstagare som är missnöjd med kro-&lt;br&gt;nofogdemyndighetens beslut besvära sig till hovrätten. Detta, i princip&lt;br&gt;skriftliga, förfarande föreslås ersatt av ett muntligt förfarande i tingsrätten.&lt;br&gt;Arbetstagare som vill att förvaltarens beslut överprövas får väcka talan mot&lt;br&gt;staten vid den tingsrätt som handlägger konkursärendet. Staten genom till-&lt;br&gt;synsmyndigheten i konkurs ges en motsvarande rätt att väcka talan mot ar-&lt;br&gt;betstagaren om tillsynsmyndigheten finner att förvaltarens beslut är oriktigt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uppsägningslön omfattar förmånsrätten enligt 12 § förmånsrättslagen&lt;br&gt;endast vad som överstiger inkomst som arbetstagaren under uppsägningsti-&lt;br&gt;den har förvärvat i en annan anställning eller borde ha kunnat förvärva i en&lt;br&gt;anställning han skäligen borde ha godtagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagförslaget föreslås att arbetstagaren skall vara skyldig att upplysa för-&lt;br&gt;valtaren om bl.a. inkomster som arbetstagaren har under uppsägningstiden&lt;br&gt;från en annan anställning . Det föreslås också att garantibelopp för uppsäg-&lt;br&gt;ningslön inte skall få betalas ut innan arbetstagaren till länsstyrelsen har läm-&lt;br&gt;nat en försäkran på heder och samvete om sina anställnings- och avlönings-&lt;br&gt;förhållanden under uppsägningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömning av hur sådana uppgifter påverkar förmånsrätten för arbetsta-&lt;br&gt;garens fordran på uppsägningslön och därmed hans rätt till garantibelopp är&lt;br&gt;en materiell fråga, som bör avgöras i samma ordning som lönegarantifrågor&lt;br&gt;i allmänhet. I lagförslaget föreslås därför att avräkning från garantibelopp&lt;br&gt;för uppsägningslön endast skall få ske efter en underrättelse eller, i konkur-&lt;br&gt;ser utan bevakning, beslut av en förvaltare. Förslaget innebär att utbetal-&lt;br&gt;ningsfunktionen renodlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lönegarantilagen och följdändringar i konkurslagen (1987:672)&lt;br&gt;och lagen (1981:691) om socialavgifter föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:139&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;br&gt;Lönegarantilag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För betalning av arbetstagares fordran hos en arbetsgivare som har för-&lt;br&gt;satts i konkurs i Sverige eller i ett annat nordiskt land svarar staten enligt&lt;br&gt;denna lag (statlig lönegaranti).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§ Betalning enligt garantin lämnas endast för en sådan fordran som avser&lt;br&gt;anställning med övervägande anknytning till Sverige eller svenska förhållan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om arbetsgivaren tidigare har varit försatt i konkurs, betalas inte ford-&lt;br&gt;ringar som har gjorts eller hade kunnat göras gällande i den konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vad som sägs om arbetstagare gäller även en sådan anhörig till arbetsta-&lt;br&gt;gare som har pensionsfordran hos konkursgäldenären med anledning av ar-&lt;br&gt;betstagarens anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om en fordran har överlåtits, har förvärvaren rätt till utbetalning enligt&lt;br&gt;garantin (garantibelopp) endast om förvärvet har avsett mätningsarvode el-&lt;br&gt;ler därmed jämförlig avgift eller facklig medlemsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till garantibelopp föreligger också om förvärvet har skett efter att&lt;br&gt;konkursbeslutet meddelades och förvärvaren är en arbetstagarorganisation&lt;br&gt;i vilken överlåtaren är medlem eller en fond i vars förvaltning organisationen&lt;br&gt;deltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som är berättigad till underhåll har rätt till garantibelopp för under-&lt;br&gt;hållsbidrag som har innehållits genom införsel. Allmänna försäkringskassor&lt;br&gt;som har betalat ut bidragsförskott för underhållsbidrag har inte rätt till ga-&lt;br&gt;rantibelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantins omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Betalning enligt garantin lämnas för sådan fordran på lön eller annan er-&lt;br&gt;sättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) och&lt;br&gt;för fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§ Om någon på grund av en fordran som omfattas av garantin har ansökt&lt;br&gt;om att gäldenären skall försättas i konkurs, lämnas betalning även för kost-&lt;br&gt;naden för det och, om konkursen har avskrivits enligt 10 kap. 1 § konkursla-&lt;br&gt;gen (1987:672), för den kostnad som han har blivit ålagd att betala enligt 14&lt;br&gt;kap. 3 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§För fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979)&lt;br&gt;gäller garantin för varje arbetstagare med högst 100 000 kronor. Betalning&lt;br&gt;för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader utgår framför annan&lt;br&gt;fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagarens upplysningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en arbetstagare har inkomster från en annan anställning under upp-&lt;br&gt;sägningstiden och dessa avser samma tid som hans fordran i konkursen, skall&lt;br&gt;han upplysa förvaltaren om inkomsterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan upplysning skall också lämnas om arbetstagaren mottar utbild-&lt;br&gt;ningsbidrag som betalas av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurs med bevakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om bevakning förekommer i konkursen, skall förvaltaren snarast un-&lt;br&gt;derrätta den länsstyrelse som avses i 22 § om sådana fordringar som omfattas&lt;br&gt;av garantin och som enligt förvaltarens bedömning är klara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse om övriga fordringar som omfattas av garantin skall lämnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan dröjsmål sedan fordringarna har blivit utdelningsgilla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om förvaltaren, sedan han har lämnat underrättelse enligt 11 § första&lt;br&gt;stycket, får upplysningar enligt 10 § eller om han på annat sätt får kännedom&lt;br&gt;om något förhållande som påverkar frågan till vilken del arbetstagarens&lt;br&gt;fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt, skall han snarast under-&lt;br&gt;rätta länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Underrättelse enligt 11 § behöver inte lämnas om medel har betalats ut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i förskott till arbetstagaren enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:672), be-&lt;br&gt;träffande fordran på lön för uppsägningstid senast på fordringens förfallodag&lt;br&gt;och beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan den har blivit utdel-&lt;br&gt;ningsgill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den förvaltare, som efter att ha lämnat en underrättelse enligt 11 § avser&lt;br&gt;att göra en förskottsbetalning till arbetstagaren enligt 13 §, skall underrätta&lt;br&gt;länsstyrelsen innan betalningen görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Förvaltaren skall för arbetstagarens räkning bevaka fordringar som en-&lt;br&gt;ligt hans bedömning är klara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevakningen får ske genom att förvaltaren lämnar rätten två kopior av en&lt;br&gt;sådan underrättelse som han har lämnat länsstyrelsen enligt 11 § och anger&lt;br&gt;att den avser bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltaren skall genast underrätta arbetstagaren om bevakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurs utan bevakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om bevakning inte förekommer, skall förvaltaren snarast pröva och&lt;br&gt;meddela beslut i frågan om en fordran i konkursen skall betalas enligt garan-&lt;br&gt;tin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om förvaltaren finner att fordran skall betalas enligt garantin, skall han&lt;br&gt;samma dag som beslutet meddelas till den länsstyrelse som avses i 22 § sända&lt;br&gt;en underrättelse om beslutets innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Om förvaltaren, sedan han har funnit att fordran skall betalas enligt ga-&lt;br&gt;rantin, får upplysningar enligt 10 § eller om han på annat sätt får kännedom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om något förhållande som påverkar frågan till vilken del arbetstagarens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt, skall han snarast om-&lt;br&gt;pröva sitt beslut avseende garantibelopp som ännu inte har betalats ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om omprövningen medför att utbetalning enligt garantin skall ske med ett&lt;br&gt;annat belopp än tidigare, skall han samma dag sända en underrättelse om&lt;br&gt;beslutets innehåll till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Kopia av beslut enligt 16 eller 18 § skall samma dag som beslutet medde-&lt;br&gt;lades sändas till tillsynsmyndigheten i konkursen och arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Förvaltaren får rätta beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till&lt;br&gt;följd av skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurs i annat nordiskt land&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Om en arbetstagare vill göra gällande att garantin skall ersätta en ford-&lt;br&gt;ran som han har mot en arbetsgivare som har försatts i konkurs i ett annat&lt;br&gt;nordiskt land, skall han ansöka om utbetalning av garantibelopp hos tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten för det län där han vistas. Ansökan prövas av tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning av garantibelopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Garantibelopp betalas av länsstyrelsen i det län dit den tingsrätt som&lt;br&gt;handlägger konkursärendet hör. I de fall som avses i 21 § betalas garantibe-&lt;br&gt;loppet av länsstyrelsen i det län där arbetstagaren vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Garantibelopp får inte betalas ut innan arbetstagarens fordran har för-&lt;br&gt;fallit till betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åberopas motfordran hos arbetstagaren, får ett garantibelopp, som mot-&lt;br&gt;svarar en sådan del av motfordran med vilken kvittning kan ske enligt lagen&lt;br&gt;(1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt, betalas ut först om det framgår&lt;br&gt;att det inte finns någon motfordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Innan garantibelopp betalas ut skall länsstyrelsen verkställa skatteav-&lt;br&gt;drag samt avdrag med belopp som skall innehållas på grund av beslut om&lt;br&gt;införsel eller utmätning i lön. Dessutom skall avräkning göras för förskotts-&lt;br&gt;betalning som skett enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:672) och som av-&lt;br&gt;ser fordringar som omfattas av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Innan garantibelopp för fordran på uppsägningslön betalas ut skall ar-&lt;br&gt;betstagaren till länsstyrelsen lämna en försäkran på heder och samvete om&lt;br&gt;sina anställnings- och avlöningsförhållanden under uppsägningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Anser länsstyrelsen att uppgifterna som arbetstagaren har lämnat i en&lt;br&gt;försäkran enligt 25 § kan påverka frågan till vilken del arbetstagarens ford-&lt;br&gt;ran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt, skall länsstyrelsen skynd-&lt;br&gt;samt sända kopia av försäkran till förvaltaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana fall får garantibelopp för fordran på uppsägningslön inte betalas&lt;br&gt;ut innan förvaltaren har omprövat sitt tidigare ställningstagande i frågan om&lt;br&gt;lönegaranti eller underrättat länsstyrelsen om att uppgifterna i försäkran inte&lt;br&gt;ger anledning till en ny bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om det, sedan förvaltaren har meddelat beslut i en lönegarantifråga,&lt;br&gt;förordnas att bevakning skall äga rum i konkursen, får garantibelopp inte&lt;br&gt;betalas ut på grund av beslutet. Om betalningen redan har verkställts, skall&lt;br&gt;den räknas av från det belopp som arbetstagaren senare visar sig ha rätt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § I fråga om utbetalat garantibelopp inträder staten i arbetstagarens rätt&lt;br&gt;mot konkursgäldenären. Utdelning i konkursen för arbetstagarens fordran&lt;br&gt;som ersatts av garantin tillfaller staten intill detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överprövning av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Om en arbetstagare är missnöjd med förvaltarens beslut enligt 16 eller&lt;br&gt;18 §, får han väcka talan mot staten inom tre veckor från det att han fick del&lt;br&gt;av beslutet. Statens talan förs vid tingsrätten av tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30§Om tillsynsmyndigheten finner att förvaltarens beslut är oriktigt, får&lt;br&gt;myndigheten väcka talan mot arbetstagaren inom tre veckor från det att&lt;br&gt;myndigheten fick del av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Vad som har sagts i fråga om arbetstagare i 29 och 30 §§ gäller även den&lt;br&gt;som en fordran har överlåtits till enligt 5 eller 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Talan enligt 29 eller 30 § skall väckas vid den tingsrätt som handlägger&lt;br&gt;konkursärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare, som är missnöjd med tillsynsmyndighetens beslut enligt&lt;br&gt;21 §, får inom den tid som anges i 29 § väcka talan mot staten vid den tingsrätt&lt;br&gt;där arbetstagaren skall svara i tvistemål i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § I mål enligt 29 och 30 §§ får det beslutas att vardera parten skall bära sin&lt;br&gt;rättegångskostnad, även om arbetstagaren har förlorat målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av garantibelopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att&lt;br&gt;garantibelopp har betalats ut obehörigt eller med för högt belopp, skall åter-&lt;br&gt;betalning ske av vad som har betalats för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan återbetalning skall ske också om någon i annat fall har tagit emot&lt;br&gt;garantibelopp obehörigt eller med för högt belopp och skäligen hade bort&lt;br&gt;inse detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Om betalning enligt garantin har skett och konkursbeslutet därefter&lt;br&gt;upphävs genom ett beslut som vinner laga kraft, skall den som tagit emot&lt;br&gt;betalningen betala tillbaka beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Om det finns särskilda skäl, får återbetalningsskyldighet enligt 34 och&lt;br&gt;35 §§ efterskänkas helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992, då lagen (1970:741) om statlig&lt;br&gt;lönegaranti vid konkurs skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för fordran hos en arbetsgivare&lt;br&gt;som har försatts i konkurs före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § konkurslagen (1987:672) skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär skall inom den tid som har bestämts för bevakning av ford-&lt;br&gt;ringar skriftligen hos rätten anmäla sin fordran och den förmånsrätt han vill&lt;br&gt;göra gällande. Undantag från denna skyldighet följer dock av 4 kap. 21 §, 5&lt;br&gt;kap. 8 § och 17 § andra stycket samt 5 § i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en fordran som omfattas av la- Att en fordran som omfattas av lo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen (1970:741) om statlig lönegaranti&lt;br&gt;vid konkurs i vissa fall bevakas ge-&lt;br&gt;nom förvaltaren följer av den lagen.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;negarantilagen (1992:000) i vissa fall&lt;br&gt;bevakas genom förvaltaren följer av&lt;br&gt;den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (1981:691) om socialavgifter&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiavgifter förs till en&lt;br&gt;fond, benämnd lönegarantifonden,&lt;br&gt;med vars tillgångar kostnaderna för&lt;br&gt;ersättningar enligt lagen (1970:741)&lt;br&gt;om statlig lönegaranti vid konkurs&lt;br&gt;skall täckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiavgifter förs till en&lt;br&gt;fond, benämnd lönegarantifonden,&lt;br&gt;med vars tillgångar kostnader för er-&lt;br&gt;sättningar enligt lönegarantilagen&lt;br&gt;(1992:000) skall täckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1989:633&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Arbetsmarknadsdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1991/92:139&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-&lt;br&gt;spiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,&lt;br&gt;P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hörnlund&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om statlig lönegaranti vid konkurs&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;År 1971 infördes i svensk lagstiftning regler innebärande en statlig garanti&lt;br&gt;för infriande av en arbetstagares lönefordran mot en arbetsgivare som var&lt;br&gt;försatt i konkurs. Lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs, som&lt;br&gt;trädde i kraft den i januari 1971, maximerade det garanterade beloppet till&lt;br&gt;tre gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt 1&lt;br&gt;kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den garanterade ersätt-&lt;br&gt;ningsnivån har därefter höjts vid flera tillfällen och uppgår i dag till 12 gånger&lt;br&gt;det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 28 januari 1982 bemyndigade regeringen dåvarande&lt;br&gt;chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare&lt;br&gt;med uppdrag att göra en översyn av den statliga lönegarantin vid konkurs.&lt;br&gt;Till särskild utredare tillkallades rådmannen Arne Wilhelmsson. Till hans&lt;br&gt;biträde förordnades sakkunniga, experter och sekreterare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen, som antog namnet lönegarantiutredningen, avlämnade i no-&lt;br&gt;vember 1983 delbetänkandet (Ds A 1983:15) Ändringar i lönegarantisyste-&lt;br&gt;met. Lönegarantiutredningens andra delbetänkande, (SOU 1986:9) Ny lö-&lt;br&gt;negarantilag, avlämnades i december 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör bifogas sammanfattningarna av dessa&lt;br&gt;betänkanden som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandena har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstan-&lt;br&gt;serna och sammanställningar över remissyttrandena har upprättats och finns&lt;br&gt;tillgängliga i lagstiftningsärendena (Dnr R 4185/83 och R 1526/86).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiutredningen avlämnade i maj 1988 sitt slutbetänkande (SOU&lt;br&gt;1988:27) Lönegarantin och förmånsrättsordningen. Det betänkandet har&lt;br&gt;överlämnats till insolvensutredningen (Ju 1988:02) att beaktas i dess utred-&lt;br&gt;ningsarbete (dir. 1988:52).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 27 februari 1992 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till lönegarantilag samt förslag till ändringar i konkurslagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:672) och lagen (1981:691) om socialavgifter. Förslagen hade upprät-&lt;br&gt;tats i arbetsmarknadsdepartementet på grundval av lönegarantiutredningens&lt;br&gt;betänkanden (Ds A 1983:15) Ändringar i lönegarantisystemet och (SOU&lt;br&gt;1986:9) Ny lönegarantilag. De förslag som har remitterats till lagrådet bör&lt;br&gt;fogas till protokollet som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framlagda förslaget till lönegarantilag har i huvudsak inte föranlett&lt;br&gt;någon erinran från lagrådets sida. Lagrådet har emellertid gjort vissa an-&lt;br&gt;märkningar och påpekanden. Jag behandlar lagrådets synpunkter under av-&lt;br&gt;snitt 2.4.2 och i specialmotiveringarna till 1,2,21 och 29 §§. Lagrådets påpe-&lt;br&gt;kanden har fått till följd att 1 och 21 §§ har fått en delvis annan utformning&lt;br&gt;och att rubriken före 21 § har givits en annan lydelse. Dessutom har vissa&lt;br&gt;redaktionella ändringar gjorts. Lagrådet har lämnat övriga lagförslag utan&lt;br&gt;erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regler om statlig lönegaranti vid konkurs har funnits på den svenska arbets-&lt;br&gt;marknaden sedan 1970-talets början. Garantin innebär att staten upp till ett&lt;br&gt;visst maximibelopp svarar för arbetstagarens löne- och pensionsfordran mot&lt;br&gt;en arbetsgivare som har försatts i konkurs. Endast lönefordringar som har&lt;br&gt;förmånsrätt kan ersättas genom garantin. Frågor om vilka typer av löneford-&lt;br&gt;ringar som garantin kan ersätta och hur gamla dessa fordringarna kan vara&lt;br&gt;regleras därför av förmånsrättslagen (1970:979).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantin finansieras genom en arbetsgivaravgift, benämnd lönega-&lt;br&gt;rantiavgift. Vid lönegarantilagens införande bestämdes avgiften till 0,02 pro-&lt;br&gt;cent av den lönesumma arbetsgivare gett ut under året. Avgiften har därefter&lt;br&gt;höjts successivt och uppgår sedan den 1 januari 1979 till 0,2 procent av av-&lt;br&gt;giftsunderlaget. Avgifterna förs till en fond, lönegarantifonden, som förval-&lt;br&gt;tas av kammarkollegiet. Utbetalningarna av lönegarantimedel handhas av&lt;br&gt;länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgifterna från fonden följer naturligen antalet inträffade konkurser. Un-&lt;br&gt;der 1980-talet var antalet konkurser ca 5 000 - 6 000 per år. Utbetalningarna&lt;br&gt;från lönegarantifonden uppgick då till i genomsnitt 500 - 600 miljoner kro-&lt;br&gt;nor per budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste åren har konkurserna ökat kraftigt och uppgick under 1990 till&lt;br&gt;nästan 11 000, varav närmare 10 000 var företagskonkurser. Ökningen fort-&lt;br&gt;satte under 1991 då det totala antalet konkurser uppgick till 18 424. Av dessa&lt;br&gt;utgjorde 17 378 företagskonkurser. Utbetalningarna från lönegarantifonden&lt;br&gt;ökade samtidigt till över 1,8 miljarder budgetåret 1990/91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet konkurser fortsätter att stiga även under innevarande budgetår.&lt;br&gt;Enligt uppgifter från kammarkollegiet fick ca 45 000 arbetstagare utbetal-&lt;br&gt;ning av lönegarantimedel under förra budgetåret. Kammarkollegiet har&lt;br&gt;gjort en prognos enligt vilken ca 65 000 arbetstagare kommer att få lönega-&lt;br&gt;ranti under innevarande budgetår. Det bör nämnas att under 1980-talet har&lt;br&gt;antalet arbetstagare som fått lönegarantimedel uppgått till ca 14 000 per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kammarkollegiet uppgår utbetalningarna från fonden för närva-&lt;br&gt;rande till ca 250 - 300 miljoner kronor i månaden. Kammarkollegiet har där-&lt;br&gt;för begärt att fondens rörliga kredit i riksgäldskontoret om 200 miljoner kro-&lt;br&gt;nor höjs till 3,3 miljarder kronor. Jag skall i ett annat sammanhang åter-&lt;br&gt;komma till kammarkollegiets begäran om en höjning av lönegarantifondens&lt;br&gt;rörliga kredit. Flera av de förslag till förändringar i lönegarantisystemet som&lt;br&gt;jag redogör för i det följande syftar emellertid till att begränsa lönegaranti-&lt;br&gt;fondens utgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När lönegarantireglerna infördes förekom bevakning av konkursford-&lt;br&gt;ringar med efterföljande anmärkningsförfarande endast i s.k. förvaltarkon-&lt;br&gt;kurser. I övriga, de s.k. fattigkonkurserna, förordnades inte någon förval-&lt;br&gt;tare och de handlades genom ett förenklat förfarande. På grund av löneford-&lt;br&gt;ringarnas beroende av utgången i bevaknings- och anmärkningsförfarandet&lt;br&gt;både avseende fordringarnas betalningsrätt och förmånsrätt ansågs förvalta-&lt;br&gt;ren tämligen given att påkalla utbetalning av lönegarantimedel i förvaltar-&lt;br&gt;konkurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För hantering av lönegarantifrågor i fattigkonkurser blev man tvungen att&lt;br&gt;skapa ett särskilt, från konkursförfarandet i viss mån fristående, förfarande.&lt;br&gt;Beslutanderätten i lönegarantifrågor anförtroddes i dessa konkurser krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurslagstiftningen har därefter genomgått en stegvis reformering.&lt;br&gt;Från lönegarantisynpunkt viktiga förändringar företogs år 1979 då det beslu-&lt;br&gt;tades att förvaltare skulle förordnas i samtliga konkurser. Ändringarna inne-&lt;br&gt;bar också att man höjde kraven på förvaltarnas kompetens och förstärkte&lt;br&gt;deras ställning i konkursförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av huvudsyftena med lönegarantiutredningens arbete var att under-&lt;br&gt;söka möjligheterna till en enhetligare handläggning av lönegarantiärenden.&lt;br&gt;Utredningen skulle särskilt undersöka om inte bedömningen av lönegaranti-&lt;br&gt;frågor i alla konkurser efter konkursreformen kunde anförtros konkursför-&lt;br&gt;valtarna. En sådan ordning föreslogs också i utredningens andra delbetän-&lt;br&gt;kande som avlämnades i slutet av 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att vår nuvarande konkurslag (1987:672) trädde i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1988 företogs vissa, närmast formella, följdändringar i lönegaranti-&lt;br&gt;lagen. Dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet tog i det sam-&lt;br&gt;manhanget upp utredningens förslag avseende lönegarantiförfarandet. Mot&lt;br&gt;bakgrund av den kritik som hade förekommit mot vissa delar av förslaget un-&lt;br&gt;der remissbehandlingen ville hon inte förorda att den föreslagna ordningen&lt;br&gt;skulle genomföras, utan avsåg i stället att överväga om inte alla lönegarantian-&lt;br&gt;språk kunde avgöras av kronofogdemyndigheterna (prop. 1987/88:2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En garantiförmån med ett sådant socialt syfte som lönegarantin har bör av&lt;br&gt;rättssäkerhetsskäl i möjligaste mån alltid hanteras efter enhetliga regler. Det&lt;br&gt;är därför angeläget att förfarandet i lönegarantiärenden i konkurser utan be-&lt;br&gt;vakning nu reformeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan nämnas att enligt en av riksskatteverket år 1990&lt;br&gt;genomförd enkät har 19 av landets 24 kronofogdemyndigheter uttalat att ut-&lt;br&gt;redningens förslag innebärande en förvaltarbedömning av lönegarantian-&lt;br&gt;språk bör genomföras. Fem kronofogdemyndigheter har ställt sig negativa&lt;br&gt;till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiutredningen lämnade även förslag som syftade till vissa för- Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;ändringar i handläggningen av lönegarantifrågor i vad som då kallades ordi-&lt;br&gt;nära konkurser och som i dag närmast motsvaras av bevakningskonkurser.&lt;br&gt;När det gäller frågor som hör till själva bedömningen av om lönegaranti skall&lt;br&gt;utgå kommer mina förslag emellertid att beröra bevakningskonkurser en-&lt;br&gt;dast såvitt avser förfarandet vid avräkning från uppsägningslön. Den nuva-&lt;br&gt;rande ordningen för hantering av lönegarantifrågor i bevakningskonkurser&lt;br&gt;skall således i övrigt gälla även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat huvudsyfte med lönegarantiutredningens arbete var att under-&lt;br&gt;söka orsakerna till varför utbetalningarna av lönegarantimedel hade ökat&lt;br&gt;kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till detta var att utgifterna från fonden hade nästan tredubb-&lt;br&gt;lats från budgetåret 1979/80 till 1981/82. Antalet konkurser hade under&lt;br&gt;samma period ökat stort. Men det hade också förekommit påståenden om&lt;br&gt;att utgiftsökningen skulle bero på att det genom direkta oegentligheter och&lt;br&gt;bristande kontroll förekom felaktiga utbetalningar av lönegarantimedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även under det senaste året har det, främst i dagspressen, förekommit&lt;br&gt;upprepade påståenden om att lönegarantin missbrukas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om lönegarantin snedvrider företagens möjligheter&lt;br&gt;att konkurrera på lika villkor har insolvensutredningen, som utreder frågan&lt;br&gt;om ett lagreglerat rekonstruktionsförfarande utom konkurs, den 7 novem-&lt;br&gt;ber 1991 fått tilläggsdirektiv (Ju 1988:02, dir. 1988:52,1990:74 och 1991:93).&lt;br&gt;Uppdraget innefattar bl.a. att undersöka om företag som är försatta i kon-&lt;br&gt;kurs och som under uppsägningstiden drivs vidare med utnyttjande av löne-&lt;br&gt;garantimedel negativt påverkar andra företag i branschen och om lönegaran-&lt;br&gt;tin i sådana situationer leder till osund konkurrens mellan företagen. Utred-&lt;br&gt;ningen kommer i det sammanhanget bl.a. in på frågan i vad mån lönegaran-&lt;br&gt;tin har kommit att användas som en form av företagsstöd vid rekonstruktion&lt;br&gt;av konkursföretag. I utredningens uppdrag ligger alltså att överväga åtgär-&lt;br&gt;der som förhindrar missbruk av reglerna och som är ägnade att begränsa&lt;br&gt;samhällets kostnader för lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kraftiga ökningen av utbetalningarna från lönegarantifonden som har&lt;br&gt;skett under det senaste året motiverar enligt min mening att regelsystemet&lt;br&gt;dessutom i annat sammanhang ses över i syfte att effektivisera granskningen&lt;br&gt;av att lönegarantin används på det sätt den är avsedd för. I det samman-&lt;br&gt;hanget bör även de spörsmål som har tagits upp i lagutskottets betänkande&lt;br&gt;1991/92:LU6 i anledning av motionen L309 tas till övervägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiutredningen lämnade i sitt andra delbetänkande förslag som&lt;br&gt;syftade till att effektivisera tillsynen över lönegarantihanteringen. Jag avser&lt;br&gt;att i det följ ande föreslå regler som i vissa fall går längre än utredningen före-&lt;br&gt;slagit när det gäller det allmännas insyn och möjlighet att kontrollera att fel-&lt;br&gt;aktiga beslut inte fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer också att föreslå att maximiersättningen från lönegarantifon-&lt;br&gt;den sänks. Lönegarantiutredningen föreslog en liknande begränsning i sitt&lt;br&gt;första betänkande. Enligt kammarkollegiets prognos har utgifterna från lö-&lt;br&gt;negarantifonden femdubblats från budgetåret 89/90 till innevarande bud-&lt;br&gt;getår. Såsom kommer att framgå av det följande har någon beloppsbegräns-&lt;br&gt;ning av lönegarantin inte gällt i praktiken. Mot bakgrund av de kraftigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ökade utgifterna från lönegarantifonden är det angeläget att en beloppsgräns&lt;br&gt;åter förs in i lönegarantilagen. En sådan gräns bidrar också till att minska&lt;br&gt;möjligheterna till en felaktig användning av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiutredningen diskuterade i sitt andra delbetänkande frågan&lt;br&gt;hur utbetalningsfunktionen kunde förbättras. Utredningen ansåg att funk-&lt;br&gt;tionen borde finnas i nära anslutning till tillsynsmyndigheten i konkurs, men&lt;br&gt;avstod från att lägga förslag i den delen på grund av det sätt på vilket ekono-&lt;br&gt;miadministrationen var organiserad hos kronofogdemyndigheterna vid den&lt;br&gt;tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter den omorganisation som därefter har skett av kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;terna finns det inte längre några hinder mot att föra över utbetalningsfunk-&lt;br&gt;tionen från länsstyrelserna till kronofogdemyndigheterna. En sådan överfö-&lt;br&gt;ring av utbetalningsfunktionen föreslogs i 1991 års kompletteringsproposi-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar uppfattningen att utbetalningsfunktionen inte bör ligga kvar på&lt;br&gt;länsstyrelserna. Av skäl som jag skall redogöra närmare för i det följande&lt;br&gt;anser jag emellertid att man bör avvakta med att genomföra den lösning som&lt;br&gt;min företrädare har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslog att statens regressfordran på utbetalt garantibelopp&lt;br&gt;skulle falla bort till den del den inte täcktes av utdelning i konkursen. Försla-&lt;br&gt;get kan sägas syfta till förenkling av statens hantering av lönegarantin. Flera&lt;br&gt;skäl talar emellertid mot förslaget, såsom också har påpekats av remissin-&lt;br&gt;stanserna. Ett av dessa skäl, i dag måhända det viktigaste, är strävan att be-&lt;br&gt;gränsa utgifterna för lönegarantin. Att avhända staten möjligheten att kräva&lt;br&gt;återbetalning av garantibelopp kan också sägas gå emot en önskan att hindra&lt;br&gt;allt missbruk av garantin. Jag kommer därför inte att lägga fram något sådant&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag övergår nu till att beskriva lönegarantisystemet och något beröra löne-&lt;br&gt;garantin i andra länder för att därefter återkomma med mina förslag till för-&lt;br&gt;ändringar när det gäller hanteringen av lönegarantifrågor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Lönegarantisystemet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantin och förmånsrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantireglerna innebär en statlig garanti för att en arbetstagare som&lt;br&gt;har en löne- eller pensionsfordran mot en insolvent arbetsgivare får betalt&lt;br&gt;för sin fordran vid arbetsgivarens konkurs. Att arbetsgivaren är försatt i kon-&lt;br&gt;kurs är således en första förutsättning för att garantin skall träda i tillämp-&lt;br&gt;ning (1 § LGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalning enligt garantin utgår endast för fordran som har förmånsrätt en-&lt;br&gt;ligt 12 § eller 13 § förmånsrättslagen (1970:979). (Se 2 § första stycket LGL.)&lt;br&gt;Förmånsrättslagen reglerar den företrädesordning enligt vilken olika ford-&lt;br&gt;ringar skall ha utdelning vid konkurs. Före lönegarantins införande skydda-&lt;br&gt;des arbetstagarnas fordringar av lönefordringarnas privilegierade ställning i&lt;br&gt;förmånsrättsordningen. Privilegiet innebar att lönefordringarna hade rätt till&lt;br&gt;utdelning före de flesta andra konkursfordringar, bl.a. före fordran på grund&lt;br&gt;av inteckning i fast egendom eller företagsinteckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdet av det skydd förmånsrätten ger är dock helt beroende av om det&lt;br&gt;finns några tillgångar i arbetsgivarens konkursbo. Saknas tillgångar kan ingen&lt;br&gt;utdelning ske, varför arbetstagarens fordran kan visa sig vara värdelös, trots&lt;br&gt;förmånsrätten. Det var för att tillförsäkra att arbetstagare alltid skulle få nå-&lt;br&gt;gon betalning för sin fordran mot en arbetsgivare som försattes i konkurs som&lt;br&gt;reglerna om lönegaranti infördes den 1 januari 1971 (prop. 1970:201,1LU 79,&lt;br&gt;rskr450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter lönegarantireglernas tillkomst har lönefordringarnas plats i företrä-&lt;br&gt;desordningen ändrats vid två tillfällen. Första gången skedde det år 1971 då&lt;br&gt;fordran på grund av inteckning i fast egendom gavs bättre rätt än löne- och&lt;br&gt;pensionsfordringar. Senaste ändringen gjordes år 1975 då även fordran på&lt;br&gt;grund av företagsinteckning och skattefordringar fick bättre rätt än löne- och&lt;br&gt;pensionsfordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantin omfattar alltså sådana löne- och pensionsfordringar som an-&lt;br&gt;ses förtjäna det särskilda skydd förmånsrätten innebär. Begreppet lön har i&lt;br&gt;lönegarantilagen samma innebörd som i 12 § förmånsrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med lön avses allt som kan hänföras till avlöningsförmån på grund av an-&lt;br&gt;ställningen. Det har ingen betydelse i vilken form lönen utgår. Lönen kan&lt;br&gt;sålunda betalas i form av tidlön, ackordsersättning, arvode, provision, tan-&lt;br&gt;tiem eller annan andel i vinst, tillägg av olika slag såsom risktillägg eller kal-&lt;br&gt;lortstillägg, naturaförmån eller på annat sätt. Även avtalsenliga omkostna-&lt;br&gt;der i tjänsten omfattas, såsom resekostnadsersättning och traktamente samt&lt;br&gt;hållande av egen bil eller annan utrustning. Också gratifikationer som ar-&lt;br&gt;betsgivaren utfäst sig att betala med anledning av arbetstagarens insats hör&lt;br&gt;hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätten och därmed den ersättning som kan utgå från lönegarantin&lt;br&gt;är tidsbegränsad. När det gäller lön eller annan ersättning på grund av an-&lt;br&gt;ställningen omfattas endast fordringar som inte har förfallit till betalning ti-&lt;br&gt;digare än ett år före konkursansökan samt under skälig uppsägningstid, dock&lt;br&gt;för högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren inte utför arbete för konkursgäldenären under uppsäg-&lt;br&gt;ningstiden omfattar förmånsrätten endast sådan inkomst som överstiger vad&lt;br&gt;arbetstagaren under den tid lönen eller ersättningen avser förvärvat i en an-&lt;br&gt;nan anställning eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i en anställ-&lt;br&gt;ning som han skäligen borde ha godtagit. Med inkomst från annan anställ-&lt;br&gt;ning jämställs utbildningsbidrag som utgår vid arbetsmarknadsutbildning om&lt;br&gt;bidraget avser samma tid som lönefordran och har beviljats efter uppsäg-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätten kan emellertid i vissa fall omfatta också fordran som har&lt;br&gt;förfallit till betalning tidigare än ett år före konkursansökan. Så är förhållan-&lt;br&gt;det om fordran har varit föremål för tvist och talan har väckts, eller förhand-&lt;br&gt;ling som föreskrivs i kollektivavtal har begärts, inom sex månader från för-&lt;br&gt;fallodagen och konkursansökan görs inom sex månader från det att tvisten&lt;br&gt;har slutligt avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även semesterlön och semesterersättning som har intjänats före konkurs-&lt;br&gt;ansökan omfattas av förmånsrätten för vad som står inne för det löpande och&lt;br&gt;de två föregående intjänandeåren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraf 12 i förmånsrättslagen omfattar också fordran på pension som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillkommer arbetstagare eller dennes efterlevande för högst ett år före kon- Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;kursansökan och de nästkommande sex månaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lönefordringar i konkurs finns en generell begränsning av&lt;br&gt;innebörd att man inte får göra gällande fordran på lön, arvode eller pension&lt;br&gt;i den mån fordran uppenbart överstiger vad som kan anses skäligt med hän-&lt;br&gt;syn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna&lt;br&gt;i övrigt [5 kap. 2 § första stycket konkurslagen (1987:672)].&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa arbetstagare är dock undantagna även förmånsrätten för sina löne-&lt;br&gt;och pensionsfordringar. Detta gäller arbetstagare som själv eller jämte när-&lt;br&gt;stående ägde väsentlig andel i företaget och hade väsentligt inflytande över&lt;br&gt;dess verksamhet. Då lönegarantin endast ersätter fordringar som omfattas&lt;br&gt;av förmånsrätt ersätts dessa arbetstagares fordringar inte heller från garantin&lt;br&gt;(12 § tredje stycket FRL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantilagens maximibelopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för fordringar som omfattas av 12 § förmånsrättslagen kan utgå&lt;br&gt;från lönegarantin med ett maximalt belopp per anställd motsvarande tolv&lt;br&gt;gånger det basbelopp som gäller vid konkursbeslutet (2 § tredje stycket&lt;br&gt;LGL). Maximibeloppet utgör för år 1992 404 400 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När lönegarantin infördes utgjorde den maximala ersättningen från garan-&lt;br&gt;tin tre gånger basbeloppet. Höjningen till nuvarande tolv basbelopp har&lt;br&gt;skett successivt och föranletts i första hand av ändringar i lönefordringarnas&lt;br&gt;förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1971 infördes lagen om anställningsskydd för vissa äldre arbetstagare,&lt;br&gt;den s.k. äldrelagen, som medförde att äldre arbetstagare fick upp till sex må-&lt;br&gt;naders uppsägningstid. För att täcka eventuellt ökade fordringar på uppsäg-&lt;br&gt;ningslön ändrades lönegarantilagens maximiersättning samtidigt till fyra bas-&lt;br&gt;belopp (prop. 1971:107, InU 18, rskr 221).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästa höjning skedde då fordran på grund av inteckning i fast egendom&lt;br&gt;fick förmånsrätt före löne- och pensionsfordringar. Den försvagning av skyd-&lt;br&gt;det för lönefordringar i konkurs som ändringen innebar kompenserades ge-&lt;br&gt;nom att maximibeloppsgränsen enligt lönegarantilagen höjdes till fem&lt;br&gt;gånger basbeloppet. Fordran på framtida pension skulle fortsättningsvis inte&lt;br&gt;heller omfattas av begränsningsregeln. Ändringen trädde i kraft den 1 ja-&lt;br&gt;nuari 1972 (prop. 1971:178, LU 26, rskr 353).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste ändringen av lönegarantilagens maximibelopp gjordes år 1975 i&lt;br&gt;samband med att fordran på grund av företagsinteckning och skatteford-&lt;br&gt;ringar fick förmånsrätt före löne- och pensionsfordringarna. Den omflytt-&lt;br&gt;ningen var i sin tur föranledd av införandet av 1974 års lag om anställnings-&lt;br&gt;skydd. Lagen innebar att alla tillsvidareanställda fick uppsägningstider på&lt;br&gt;mellan en och sex månader. Detta medförde en ökning av företagens latenta&lt;br&gt;löneskulder och ansågs i motsvarande mån försämra värdet av säkerhet ge-&lt;br&gt;nom företagsinteckning. För att stärka företagsinteckningarnas kreditvärde&lt;br&gt;gavs fordran på grund av företagsinteckning bättre förmånsrätt än löneford-&lt;br&gt;ringarna. Lönegarantins maximibelopp höjdes samtidigt till tolv basbelopp&lt;br&gt;för att skydda arbetstagarna. Då lönefordringarnas förmånsrätt därefter an-&lt;br&gt;sågs sakna betydelse för de flesta löntagare gavs också skattefordringarna en&lt;br&gt;bättre förmånsrätt än lönefordringarna (prop. 1975/76:12, LU 5, rskr 115).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare vill försätta arbetsgivaren i konkurs på grund av en Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;fordran som omfattas av lönegarantin betalas ersättning från garantin även&lt;br&gt;för den kostnaden samt vissa kostnader arbetstagaren kan åläggas om kon-&lt;br&gt;kursen avskrivs (2 § andra stycket LGL). Dessa kostnader ersätts av garantin&lt;br&gt;även om den sammanlagda summan därigenom skulle komma att överstiga&lt;br&gt;tolv basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkursförfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande konkurslagen handläggs alla konkurser efter samma&lt;br&gt;huvudlinjer. Efter att tingsrätten har beslutat om konkurs förordnar rätten&lt;br&gt;en konkursförvaltare och bestämmer tid för ett edgångssammanträde. För-&lt;br&gt;valtaren övertar därefter handhavandet av konkursboet, vilket innebär att&lt;br&gt;han sätter sig in i konkursboets förhållanden och påbörjar dess avveckling. I&lt;br&gt;normalfall uppsägs de anställda redan under den första konkursveckan. Vid&lt;br&gt;edgångssammanträdet skall av förvaltaren upprättad bouppteckning över&lt;br&gt;gäldenärens tillgångar och skulder föreligga färdig och uppgifterna i den be-&lt;br&gt;edigas av gäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltaren skall också upprätta en skriftlig berättelse om konkursboets&lt;br&gt;tillstånd och om orsakerna till obeståndet om dessa har kunnat kartläggas. I&lt;br&gt;berättelsen skall bl.a. anges eventuella misstankar om gäldenärsbrott och&lt;br&gt;om förfaranden som kan föranleda näringsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räcker konkursboets tillgångar inte till betalning av konkurskostnader&lt;br&gt;och andra skulder som boet har ådragit sig avskrivs konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vanligen har konkursboet tillgångar som medger i vart fall någon utdel-&lt;br&gt;ning till borgenärer med förmånsrätt för sin fordran. I så fall upprättar för-&lt;br&gt;valtaren ett utdelningsförslag som, om ingen invändning görs mot förslaget,&lt;br&gt;fastställs av rätten efter ett kungörelseförfarande. Förvaltaren utdelar däref-&lt;br&gt;ter tillgängliga medel enligt förslaget och avger slutredovisning. Konkursen&lt;br&gt;anses avslutad i och rned att utdelningsförslaget har fastställts. Om ytterli-&lt;br&gt;gare tillgångar skulle bli tillgängliga för utdelning får det upprättas ett förslag&lt;br&gt;till efterutdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall att boets tillgångar räcker till betalning av även fordringar utan&lt;br&gt;förmånsrätt förordnar rätten om bevakningsförfarande. Rätten beslutar om&lt;br&gt;en sista dag när bevakning av fordringar skall få äga rum och om tid för ett&lt;br&gt;förlikningssammanträde. När borgenärerna har lämnat in sina bevakningsin-&lt;br&gt;lagor granskas dessa av förvaltaren, som kan rikta anmärkning både mot den&lt;br&gt;bevakade fordrans betalningsrätt och dess förmånsrätt. Samtliga borgenärer&lt;br&gt;som har bevakat fordran i konkursen och konkursgäldenären har rätt att&lt;br&gt;rikta anmärkning mot bevakningarna. Tvistefrågor som uppkommit genom&lt;br&gt;anmärkning handläggs vid förlikningssammanträdet. Kan frågorna inte av-&lt;br&gt;göras genom förlikning, skall de prövas av rätten vid en förhandling. Ett så-&lt;br&gt;dant avgörande kan överklagas till hovrätten och högsta domstolen enligt&lt;br&gt;vad som gäller för tvistemål i allmänhet. Även då bevakning har förekommit&lt;br&gt;avslutas konkursen genom att förvaltaren upprättar ett utdelningsförslag&lt;br&gt;som fastställs av tingsrätten, varefter utdelning av medlen sker till de berätti-&lt;br&gt;gade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör nämnas här att till konkursförvaltare får utses endast personer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som uppfyller mycket högt ställda krav på kunskap och erfarenhet. Normalt Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;utses endast advokater som specialiserat sig på konkursförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkursförvaltningen står under tillsyn av tillsynsmyndigheten (TSM).&lt;br&gt;Tillsynsverksamheten handhas av 22 kronofogdemyndigheter i landet. TSM&lt;br&gt;kontrollerar att förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt och att kon-&lt;br&gt;kurskostnaderna hålls nere. Förvaltaren skall också i viktigare frågor höra&lt;br&gt;TSM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantifrågor i konkurser med bevakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts avgörs frågan om lönefordringars - liksom övriga kon-&lt;br&gt;kursfordringars - betalningsrätt och förmånsrätt genom bevaknings- och an-&lt;br&gt;märkningsförfarandet. Lönegaranti kan utgå endast för fordringar som har&lt;br&gt;bevakats (3 § LGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om lönegaranti kan utgå skall förvaltaren snarast un-&lt;br&gt;derrätta länsstyrelsen, som är utbetalningsmyndighet, om de lönefordringar&lt;br&gt;som enligt hans bedömning är klara. Förvaltaren bevakar också dessa ford-&lt;br&gt;ringar för arbetstagares räkning. Om förvaltaren skulle finna att en löneford-&lt;br&gt;ran inte är klar får den bevakas av arbetstagaren själv. I så fall lämnar förval-&lt;br&gt;taren uppgift till länsstyrelsen först sedan fordran efter bevakning har blivit&lt;br&gt;utdelningsgill (7 § första och tredje stycket LGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet får anses präglat av muntlighet. Förutom att förvaltaren har&lt;br&gt;tillgång till företagets bokföring träffar han konkursgäldenären/arbetsgiva-&lt;br&gt;ren och de anställda och har kontakt med de fackliga företrädarna. Even-&lt;br&gt;tuella oklarheter kan på så vis snabbt redas ut på ett informellt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantifrågor i konkurser utan bevakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konkurser där bevakning inte förekommer avgörs lönegarantifrågorna av&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten (KFM) i det län där konkursgäldenären är bosatt i&lt;br&gt;ett från konkursen fristående förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendena anhängiggörs vanligtvis genom att förvaltaren underrättar&lt;br&gt;KFM om sådana fordringar som kan omfattas av lönegarantin (6 § första&lt;br&gt;stycket LGL). KFM är dock skyldig att självmant pröva frågan om lönega-&lt;br&gt;rantin är tillämplig så snart en fordran i konkursen blir känd för myndigheten&lt;br&gt;(8 § första stycket LGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lönegarantifrågor som avgörs av KFM kan garantin ersätta&lt;br&gt;fordringar som blivit kända för KFM inom ett år från att konkursen avsluta-&lt;br&gt;des eller beslut om avskrivning av konkursen vann laga kraft (3 § LGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KFM skall göra sin prövning skyndsamt och därefter utan dröjsmål under-&lt;br&gt;rätta länsstyrelsen om fordringar som har funnits betalningsgrundande (8 §&lt;br&gt;första och fjärde stycket LGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sin utredning av om lönegaranti skall utgå har KFM möjlighet att höra&lt;br&gt;arbetstagaren och arbetsgivaren och även andra som kan ha upplysningar av&lt;br&gt;värde för prövningen. KFM kan också hos tingsrätten begära hämtning och,&lt;br&gt;i sista hand, häktning av arbetsgivaren för fullgörande av uppgiftsskyldighet&lt;br&gt;avseende arbetstagarens anställnings- och avlöningsförhållanden [8 § andra&lt;br&gt;och tredje stycket LGL och 10 § lönegarantikungörelsen (1970:745)]. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet hos KFM är dock vanligtvis helt skriftligt och beslutet grun- Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;das huvudsakligen på de uppgifter som har inkommmit från förvaltaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner KFM att fordran inte omfattas av lönegarantin kan arbetstagaren&lt;br&gt;anföra besvär över avslagsbeslutet till hovrätten. I det helt övervägande an-&lt;br&gt;talet fall avgörs målet där efter ett skriftligt förfarande. Mot hovrättens be-&lt;br&gt;slut får talan inte föras utom i särskilda av hovrätten medgivna fall (9 §&lt;br&gt;LGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LGL innehåller inga bestämmelser om överklagande av KFM:s beslut om&lt;br&gt;myndigheten har beviljat utbetalning av garantimedel där sådana inte skulle&lt;br&gt;ha utgått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning av lönegarantimedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning av lönegarantimedel handhas av länsstyrelsen i det län dit kon-&lt;br&gt;kursdomstolen hör (5 § första stycket LGL och 1 § första stycket LGK).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln får garantibelopp inte betalas ut innan konkursbeslu-&lt;br&gt;tet har vunnit laga kraft och aldrig innan fordran har förfallit till betalning.&lt;br&gt;Utbetalning för klara fordringar får dock ske trots att konkursbeslutet inte&lt;br&gt;ännu vunnit laga kraft (5 § andra och tredje stycket LGL). Om konkursbe-&lt;br&gt;slutet senare skulle upphävas av högre rätt skall arbetstagaren återbetala be-&lt;br&gt;loppet. Äterbetalningsskyldigheten kan efterges helt eller delvis om sär-&lt;br&gt;skilda skäl föreligger (12 § andra och tredje stycket LGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för utbetalning av uppsägningslön får länsstyrelsen föreskriva&lt;br&gt;att arbetstagaren skall avge en försäkran på heder och samvete om sina an-&lt;br&gt;ställnings- och avlöningsförhållanden (15 § LGK).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är länsstyrelsen som vid utbetalning får bevaka att maximigränsen om&lt;br&gt;tolv basbelopp inte överskrids. Länsstyrelsen gör också skatteavdrag och av-&lt;br&gt;drag på grund av beslut om införsel eller utmätning samt ombesörjer kon-&lt;br&gt;trolluppgift (5 § första stycket LGL och 18 § första stycket LGK).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om utbetalt garantibelopp träder staten in i arbetstagarens ställe&lt;br&gt;mot konkursgäldenären. Utdelning som belöper sig på arbetstagarens ford-&lt;br&gt;ran som har ersatts genom lönegaranti tillfaller därför staten (10 § LGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantilagen innehåller en regel om återbetalningsskyldighet för den&lt;br&gt;som genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har föranlett att betalning&lt;br&gt;av lönegarantimedel har utgått obehörigen eller med ett för högt belopp.&lt;br&gt;Även den som i annat fall har uppburit garantimedel obehörigen eller med&lt;br&gt;ett för högt belopp och skäligen borde ha insett detta skall återbetala vad&lt;br&gt;som utbetalats för mycket (12 § första och andra stycket LGL). Återbetal-&lt;br&gt;ningsskyldigheten kan efterges helt eller delvis om särskilda skäl föreligger&lt;br&gt;(12 § tredje stycket LGL).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Lönegaranti i andra länder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantisystem i någon form förekommer numera i de flesta västeurope-&lt;br&gt;iska länder. Regler om lönegaranti infördes först, år 1967, i Belgien, år 1968&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Nederländerna och sedan under första hälften av 1970-talet i alla nordiska&lt;br&gt;länder samt i Frankrike, Tyskland och Storbritannien. Därefter har lönega-&lt;br&gt;rantisystem införts i Spanien, Österrike, Grekland, Schweiz, Irland och Por-&lt;br&gt;tugal samt bl.a. i Israel och Japan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av lönegarantisystem i de olika länderna skiljer sig naturli-&lt;br&gt;gen från varandra beroende på den nationella lagstiftningen och övriga för-&lt;br&gt;hållanden. Huvuddragen är emellertid likartade och innebär garanti för be-&lt;br&gt;talning av arbetstagares lönefordran mot en insolvent arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De Europeiska Gemenskapernas råd har år 1980 antagit direktiv om till-&lt;br&gt;närmning av medlemstaternas lagstiftning rörande skydd för arbetstagarna&lt;br&gt;vid arbetsgivarens insolvens (80/987/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skydd direktivet föreskriver är, liksom hos oss, anknytet till begreppet&lt;br&gt;insolvens. Enligt artikel 2 skall en arbetsgivare anses vara insolvent när det&lt;br&gt;i enlighet med respektive medlemsstats lagar har lämnats in en ansökan om&lt;br&gt;att inleda ett förfarande som syftar till ett kollektivt tillgodoseende av ford-&lt;br&gt;ringsägarna, när behörig myndighet antingen har beslutat inleda förfarandet&lt;br&gt;eller fastställt att verksamheten har upphört och att tillgångarna inte räcker&lt;br&gt;för att inleda förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall säkerställa betalning genom lönegarantin för löne-&lt;br&gt;fordringar för tiden före ett visst datum, som kan vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;dagen för insolvens; i detta fall skall garantin omfatta lönefordringar för&lt;br&gt;de tre sista anställningsmånaderna om anställningsförhållandet har på-&lt;br&gt;gått i sex månader före insolvens inträdde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;dagen då uppsägning skedde på grund av insolvens; i detta fall skall ga-&lt;br&gt;rantin omfatta lönefordringar för tre sista anställningsmånaderna, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;dagen för insolvens eller uppsägning på grund av insolvens; i detta fall&lt;br&gt;skall garantin omfatta lönefordringar som har uppstått under de sista 18&lt;br&gt;månaderna före insolvens eller uppsägning. När detta alternativ har valts&lt;br&gt;får betalningsansvaret begränsas till fordringar avseende åtta veckor.&lt;br&gt;Medlemstaterna får sätta en övre gräns för garantiansvaret. De är också&lt;br&gt;fria att vidta åtgärder för att förhindra missbruk av garantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om skydd av arbetstagarens fordran i händelse av arbetsgivarens&lt;br&gt;insolvens har också varit föremål för en förstaårsbehandling vid ILO:s inter-&lt;br&gt;nationella arbetskonferens 78:e möte i Genéve i juni 1991. Syftet är att ar-&lt;br&gt;beta fram en konvention och en rekommendation som tar sikte på både löne-&lt;br&gt;fordringars företrädesrätt och införandet av lönegarantisystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegaranti i andra nordiska länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även de nordiska ländernas lönegarantisystem skiljer sig från varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ser man först på frågan i vilka situationer lönegaranti kan utgå gäller att&lt;br&gt;garantin är begränsad till konkurssituationer endast enligt svensk och is-&lt;br&gt;ländsk lagstiftning. I Danmark, Norge och Finland kan garantimedel utgå&lt;br&gt;även utan att arbetsgivaren är försatt i konkurs, om verksamheten har upp-&lt;br&gt;hört och det visas att arbetsgivaren inte kan betala lönefordringar. I Finland&lt;br&gt;omfattar garantin också andra situationer då arbetsgivaren har svårt att be-&lt;br&gt;tala lönefordringar, t.ex. när arbetsgivaren vid utmätning har funnits sakna&lt;br&gt;medel för löner. I samtliga länder gäller att garantin omfattar endast löne- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordringar som har eller skulle ha haft förmånsrätt i en konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I alla länderna finns också en beloppsmässig begränsning för hur stort be- Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;lopp som maximalt kan utbetalas per arbetstagare. År 1991 uppgick maximi-&lt;br&gt;beloppet i Danmark till 75 000 DKR och i Finland till 75 000 FMK. I dessa&lt;br&gt;länder är maximibeloppet inte kopplat till någon form av index eller basbe-&lt;br&gt;lopp och därmed förekommer inte heller automatiska höjningar av belop-&lt;br&gt;pet. I Norge uppgick maximibeloppet år 1991 till 103 000 NKR, beloppet&lt;br&gt;höjs med viss automatik. Som jämförelse kan nämnas att maximibeloppet&lt;br&gt;enligt den svenska lönegarantilagen år 1991 uppgick till 386 400 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också administrationen av lönegarantifrågor skiljer sig avsevärt mellan de&lt;br&gt;olika länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark har Lpnmodtagernes Garantifond hand om prövning och utbe-&lt;br&gt;talning av garantimedel. Finner fonden att utredning avseende fordran är&lt;br&gt;otillräcklig kan arbetstagaren hänvisas att föra talan vid en domstol för att få&lt;br&gt;kravet fastställt. Fonden handlägger ärenden från hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge handhas prövningen av Direktoratet for arbeidstilsynet. Även här&lt;br&gt;gäller att arbetstagaren kan hänvisas att föra talan mot arbetsgivaren om kra-&lt;br&gt;vets riktighet. Direktoratets beslut om lönegaranti kan överklagas till Kom-&lt;br&gt;munal- och arbeidsdepartementet. Utbetalning av garantimedel ombesörjs i&lt;br&gt;konkursfall av förvaltaren som också verkställer skatteavdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finska lönegarantisystemet administreras av tolv arbetskraftsdistrikts-&lt;br&gt;byråer. Byråerna sköter både prövning och utbetalning av garantimedel.&lt;br&gt;Dessa byråer avgör också om arbetsgivarens situation är sådan att garanti-&lt;br&gt;medel skall utgå utan att arbetsgivaren är försatt i konkurs. Arbetskraftsdist-&lt;br&gt;riktsbyråernas beslut kan i vissa fall överklagas till arbetskraftsministeriet,&lt;br&gt;som också sköter indrivning av utbetalda garantimedel hos arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Garantins omfattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 Maximibeloppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Det maximala garantibeloppet som kan utgå för fordran&lt;br&gt;med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) bestäms i&lt;br&gt;lönegarantilagen till krontal. Beloppets koppling till basbeloppet en-&lt;br&gt;ligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring tas således bort.&lt;br&gt;Den maximala ersättningen för fordringar enligt 12 § förmånsrättsla-&lt;br&gt;gen bestäms till 100 000 kr. Förslaget berör inte ersättning enligt löne-&lt;br&gt;garantin för fordran på framtida pension med förmånsrätt enligt 13 §&lt;br&gt;förmånsrättslagen. Inte heller berörs möjligheten att få ersättning&lt;br&gt;från garantin för kostnader som hänför sig till gäldenärens försättande&lt;br&gt;i konkurs och för kostnad som arbetstagaren har ålagts att utge enligt&lt;br&gt;14 kap. 3 § konkurslagen (1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Utredaren har föreslagit att maximalt garantibelopp&lt;br&gt;för fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) be-&lt;br&gt;stäms till 100 000 kr. Han har också lämnat två förslag till ändringar i för-&lt;br&gt;månsrätten enligt 12 § förmånsrättslagen. Det ena förslaget innebär att för-&lt;br&gt;månsrätten begränsas för fordringar som har förfallit före konkursen till så-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dana som har förfallit inom sex månader före konkursansökan. Det andra&lt;br&gt;förslaget medför en utvidgning av förmånsrätten för fordringar som har varit&lt;br&gt;föremål för tvist genom att kravet på att förhandling som föreskrivs i kollek-&lt;br&gt;tivavtal skall ha begärts inom sex månader från förfallodagen föreslås bli er-&lt;br&gt;satt av en hänvisning till fall som avses i 35 § lagen (1976:580) om medbe-&lt;br&gt;stämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget att&lt;br&gt;maximibeloppet bestäms till krontal och sätts ned. Även förslaget om be-&lt;br&gt;gränsning av förmånsrätten tillstyrks av flertalet. Båda förslagen avvisas&lt;br&gt;dock av bl.a. LO, TCO och SACO. Förslaget att utvidga förmånsrätten för&lt;br&gt;fordringar som har varit föremål för tvist har berörts endast av ett fåtal re-&lt;br&gt;missinstanser, däribland AD och LO, som båda avvisar förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: När lönegarantilagen infördes i början av 1970-&lt;br&gt;talet var syftet att garantera att arbetstagarna alltid skulle få någon betalning&lt;br&gt;för sin fordran mot en arbetsgivare som försattes i konkurs. Reglerna hade&lt;br&gt;karaktär av social skyddslagstiftning på så sätt att löneborgenärerna genom&lt;br&gt;garantin fick en gynnsammare behandling än andra fordringsägare i en kon-&lt;br&gt;kurs. Skälen för denna särbehandling är uppenbara. För arbetstagarna utgör&lt;br&gt;lönen oftast den enda inkomstkällan. För de flesta övriga konkursborgenä-&lt;br&gt;rer torde situationen sällan vara jämförbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom införandet av lönegarantin eftersträvade man inte att garantera&lt;br&gt;lönefordringar i lika vid omfattning som vad som omfattades av förmånsrätt.&lt;br&gt;Syftet var i stället att garantera ett belopp motsvarande lön för en eller två&lt;br&gt;månader före konkursbeslutet och för skälig uppsägningstid samt normala&lt;br&gt;fordringar på ackordsersättning, provision m.m. Maximiersättningen enligt&lt;br&gt;garantin bestämdes därför till tre gånger det vid konkursbeslutet gällande&lt;br&gt;basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (prop.&lt;br&gt;1970:201 s. 65).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maximibeloppet har därefter höjts vid flera tillfällen. Första höjningen&lt;br&gt;gjordes redan samma år som lönegarantilagen infördes för att täcka eventu-&lt;br&gt;ellt ökade fordringar på uppsägningslön på grund av den s.k. äldrelagen.&lt;br&gt;Maximibeloppet ändrades då till fyra gånger basbeloppet. Andra höjning-&lt;br&gt;en - till fem gånger basbeloppet - företogs när fordran på grund av fastig-&lt;br&gt;hetsinteckning fick bättre rätt än lönefordran och trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1972. Samtidigt beslutades att fordran på framtida pension, i dag motsva-&lt;br&gt;rande pension med förmånsrätt enligt 13 § förmånsrättslagen, inte skulle&lt;br&gt;omfattas av begränsningsregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste höjningen gjordes i samband med att även fordran på grund av&lt;br&gt;företagsinteckning och skattefordringar sattes före lönefordran i förmåns-&lt;br&gt;rättshänseende. Höjningen var föranledd av en önskan att säkerställa att&lt;br&gt;ändringen i förmånsrätten inte skulle försämra den tryggade ställning löne-&lt;br&gt;fordringar dittills hade haft. Maximibeloppet ökades då till nuvarande tolv&lt;br&gt;gånger basbeloppet. Ändringen trädde i kraft den 1 januari 1976. Maximibe-&lt;br&gt;loppet för år 1992 uppgår till 404 400 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har påpekat att höjningens avsevärda storlek - från fem till tolv&lt;br&gt;basbelopp - troligen grundades på i viss mån felaktiga antaganden. Löne-&lt;br&gt;fordringars placering i förmånsrättsordningen har betydelse endast i konkur-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser där utdelning kan ske. Ändring av förmånsrätten har därför ingen bety-&lt;br&gt;delse i det stora antalet konkurser med inga alls eller ringa tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Basbeloppet för år 1982 var 17 800 kr och maximibeloppet enligt lönega-&lt;br&gt;rantilagen uppgick därför till 213 600 kr. Enligt en undersökning som utreda-&lt;br&gt;ren har företagit avseende utbetalning av lönegaranti under 1982 erhöll 99&lt;br&gt;procent av arbetstagarna garantibelopp på under 100 000 kr. Såsom utreda-&lt;br&gt;ren påpekar har den ram för garantin som bestäms av maximibeloppet i de&lt;br&gt;flesta fall inte berörts. Någon beloppsbegränsning av lönegarantin har därför&lt;br&gt;inte gällt i praktiken. Det bör påpekas att undersökningen inte omfattade&lt;br&gt;samtliga utbetalningsmyndigheter. Resultatet är dock så entydigt att det får&lt;br&gt;uppfattas som representativt för hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är medveten om att dessa siffror är gamla. Emellertid tyder uppgifter&lt;br&gt;som jag har fått från länsstyrelsen i Stockholms län avseende utbetalning av&lt;br&gt;lönegarantimedel år 1991 på att samma förhållanden fortfarande råder. På&lt;br&gt;grund av det stora antalet konkurser som inträffade förra året överstiger an-&lt;br&gt;talet arbetstagare som erhöll garantimedel från länsstyrelsen i Stockholm an-&lt;br&gt;talsmässigt det antal arbetstagare som under mera normala år totalt i hela&lt;br&gt;landet erhåller lönegaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga lönegarantin har aldrig syftat till att ersätta samtliga löntaga-&lt;br&gt;res alla lönefordringar i arbetsgivarens konkurs. Redan när garantin infördes&lt;br&gt;talade kostnadsskäl för att garantin skulle vara beloppsbegränsad. Kostnads-&lt;br&gt;skäl talar inte mindre starkt för en beloppsbegränsning i dag. Utbetalning-&lt;br&gt;arna från lönegarantifonden uppgick förra budgetåret till över 1,8 miljarder&lt;br&gt;kronor. Kammarkollegiet, som förvaltar fonden, har beräknat att utbetal-&lt;br&gt;ningarna under innevarande budgetår kommer att uppgå till mer än tre mil-&lt;br&gt;jarder kronor. Detta innebär en närapå femdubbling av utbetalningarna&lt;br&gt;jämfört med budgetåret innan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som här har redovisats anser jag det angeläget att&lt;br&gt;en beloppsbegränsning åter förs in i lönegarantilagen. En sådan begränsning&lt;br&gt;bidrar också till att minska möjligheterna av en felaktig användning av ga-&lt;br&gt;rantin. Den bör genomföras enligt de av utredaren anvisade vägarna, nämli-&lt;br&gt;gen genom att lönegarantiersättningens koppling till basbeloppet slopas och&lt;br&gt;att maximibeloppet bestäms till krontal i lönegarantilagen. Genom denna&lt;br&gt;konstruktion uppnås också att statens åtaganden enligt garantin inte ökas&lt;br&gt;automatiskt, vilket redan i sig är värt att eftersträva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslog att maximibeloppet skulle bestämmas till 100 000 kr.&lt;br&gt;Maximibeloppet enligt lönegarantilagen uppgick på den tiden till 232 800 kr.&lt;br&gt;Jämfört med dagens maximibelopp om 404 400 kr motsvarar det av utreda-&lt;br&gt;ren föreslagna beloppet i dag en nedsättning till ca 185 000 kr. Med hänsyn&lt;br&gt;till att enligt tillgängliga siffror allt talar för att under det senaste året endast&lt;br&gt;en eller ett par procent av arbetstagarna har erhållit garantibelopp översti-&lt;br&gt;gande 200 000 kr innebär en så bestämd beloppsgräns ingen verklig begräns-&lt;br&gt;ning av lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör maximibeloppet bestämmas till 100 000 kr. En sådan&lt;br&gt;begränsning kan vid jämförelse av maximibeloppet för i år- 404 400 kr - anses&lt;br&gt;mycket stor. Av siffrorna från länsstyrelsen i Stockholms län kan emellertid&lt;br&gt;utläsas att endast ca 10 procent av arbetstagarna erhöll garantimedel med&lt;br&gt;belopp överstigande 100 000 kr år 1991. Om man vill stävja utgifterna från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lönegarantifonden och samtidigt bekämpa missbruk och icke avsedd an-&lt;br&gt;vändning av garantin är det enligt min mening ofrånkomligt att beloppsgrän-&lt;br&gt;sen måste bestämmas på ett sådant sätt att den kommer att drabba arbetsta-&lt;br&gt;gare med höga lönefordringar mot arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om maximibeloppet enligt lönegarantilagen bestäms till 100 000 kr&lt;br&gt;får garantins sociala syften anses tillgodosedda. Samtidigt innebär beloppet&lt;br&gt;en markering av att staten inte avser att garantera lönefordringar utöver det&lt;br&gt;rimligas gräns. Det bör observeras att begränsningen inte berör fordran på&lt;br&gt;ersättning från lönegarantin för framtida pension med förmånsrätt enligt 13 §&lt;br&gt;förmånsrättslagen. Inte heller berörs möjligheten att få ersättning från ga-&lt;br&gt;rantin för kostnader som hänför sig till gäldenärens försättande i konkurs&lt;br&gt;och för kostnad som arbetstagaren kan åläggas att utge enligt 14 kap. 3 §&lt;br&gt;konkurslagen (1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har även föreslagit att förmånsrätten enligt 12 § förmånsrättsla-&lt;br&gt;gen begränsas för fordringar som har förfallit före konkursen till sådana som&lt;br&gt;har förfallit inom sex månader före konkursansökan. I detta sammanhang&lt;br&gt;får emellertid ihågkommas att förmånsrätten enligt 12 § förmånsrättslagen&lt;br&gt;har betydelse även utanför lönegarantilagens tillämpningsområde. Det är&lt;br&gt;också så att den relativt långa tid som förmånsrätten omfattar har sitt sär-&lt;br&gt;skilda värde för arbetstagare som arbetar hos mindre arbetsgivare där den&lt;br&gt;fackliga bevakningen är otillräcklig. Såsom LO har påpekat i sitt remissvar&lt;br&gt;kan det ibland uppstå svårigheter när en sådan arbetsgivare skall nås för att&lt;br&gt;inleda förhandlingar eller för att delges en stämning. LO har också framhållit&lt;br&gt;att det inom vissa branscher förekommer att rörelse byter ägare onormalt&lt;br&gt;ofta vilket kan medföra svårigheter när det skall klarläggas vem som har varit&lt;br&gt;arbetsgivare under den tid en uppkommen lönefordran avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den undersökning som utredaren företagit avser endast ca en pro-&lt;br&gt;cent av lönefordringar som har ersatts av lönegarantin fordringar som har&lt;br&gt;förfallit till betalning tidigare än tre månader före konkursansökan. Den&lt;br&gt;föreslagna begränsningen skulle därför innebära en mycket måttlig bespa-&lt;br&gt;ring. I beaktande av detta och de svårigheter den föreslagna begränsningen&lt;br&gt;skulle kunna innebära i vissa fall finner jag i detta sammanhang inte motive-&lt;br&gt;rat att också avkorta förmånsrätten för lönefordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller finner jag skäl för att nu föreslå en sådan utvidgning av för-&lt;br&gt;månsrätten för tvistiga fordringar som utredaren har förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 Krav på anknytning till Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Garantin skall gälla om arbetsgivaren har försatts i kon-&lt;br&gt;kurs i Sverige eller i ett annat nordiskt land. Den skall gälla endast&lt;br&gt;för en fordran som avser anställning med övervägande anknytning till&lt;br&gt;Sverige eller svenska förhållanden. Dessa regler har i praxis gällt även&lt;br&gt;tidigare men blir nu lagfästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om betalning enligt garantin för fordran mot en arbetsgi-&lt;br&gt;vare som har försatts i konkurs i något annat nordiskt land skall prö-&lt;br&gt;vas av tillsynsmyndigheten för det län där arbetstagaren vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Motsvarar när det gäller kraven på konkurs i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller annat nordiskt land samt anknytning till Sverige mina förslag. Utreda- Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;ren har dock föreslagit att i förhållande till andra nordiska länder skall den&lt;br&gt;svenska lönegarantilagens tillämplighet avgöras med ledning av den nor-&lt;br&gt;diska socialkonventionen av den 5 mars 1981. En ansökan om betalning en-&lt;br&gt;ligt garantin skall enligt utredaren prövas av tillsynsmyndigheten i Stock-&lt;br&gt;holm. Om tillsynsmyndigheten finner att fordran inte omfattas av garantin&lt;br&gt;skall myndigheten, på arbetstagarens begäran, anmäla ärendet till den tings-&lt;br&gt;rätt där arbetstagaren har att svara i tvistemål i allmänhet. Målet skall hand-&lt;br&gt;läggas med tillämpning av reglerna för prövning av tvistiga fordringar i en&lt;br&gt;bevakningskonkurs. Tillsynsmyndigheten skall därvid fullgöra de uppgifter&lt;br&gt;som annars ankommer på en förvaltare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig i frå-&lt;br&gt;gan har varit positiva till att lönegarantilagens tillämpning i s.k. internatio-&lt;br&gt;nella fall regleras i lag. Några har dock ansett att förslaget inte är tillräckligt&lt;br&gt;klargörande. RSV har framhållit att prövningen av hänsyn till arbetstagarna&lt;br&gt;inte bör koncentreras till tillsynsmyndigheten i Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Den nu gällande lönegarantilagen innehåller inga&lt;br&gt;bestämmelser om hur lagen skall tillämpas i s.k. internationella fall. Frågan&lt;br&gt;berörs inte heller i lagens förarbeten (prop. 1970:201). Med internationella&lt;br&gt;fall avser jag dels den situationen att en konkurs visserligen har inträffat i&lt;br&gt;Sverige men arbetstagaren som fordrar ersättning från garantin har arbetat&lt;br&gt;utomlands, dels också den situationen att en konkurs har inträffat i ett annat&lt;br&gt;land och arbetstagaren gör gällande rätt till ersättning från den svenska löne-&lt;br&gt;garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad utredaren har funnit har antalet internationella fall varit tämli-&lt;br&gt;gen begränsat under åren. Om konkursen har inträffat i Sverige har anspråk&lt;br&gt;på garantimedel från en anställd som har arbetat utomlands handlagts enligt&lt;br&gt;reglerna i lönegarantilagen allt efter konkursformen. Om anspråket däremot&lt;br&gt;har framställts i anledning av en konkurs som har inträffat utomlands har det&lt;br&gt;vanligtvis handlagts av kronofogdemyndigheten med tillämpning av vad som&lt;br&gt;gäller för konkurs utan bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är, såsom också remissinstanserna har påpekat, otillfredställande att&lt;br&gt;frågorna om när lönegarantilagen är tillämplig och vilka förfaranderegler&lt;br&gt;som gäller om konkursen har inträffat utanför Sverige inte är reglerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har ansett att det, utom när det gäller konkurs som har beslu-&lt;br&gt;tats i något av de övriga nordiska länderna, skall krävas att konkursen har&lt;br&gt;inträffat i Sverige. Detta är också enligt min mening en nödvändig begräns-&lt;br&gt;ning av garantins tillämpningsområde. En sådan begränsning står enligt min&lt;br&gt;bedömning i överensstämmelse med de internationella åtaganden som kan&lt;br&gt;komma att följa av det nu slutförhandlade avtalet om ett europeiskt ekono-&lt;br&gt;miskt samarbetsområde (EES). Att ersättning från den svenska lönegaran-&lt;br&gt;tin kan utgå endast om konkursen har inträffat i Sverige eller i ett annat nor-&lt;br&gt;diskt land bör, som lagrådet har påpekat, komma till uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller en konkurs som har inträffat i något av de övriga nordiska&lt;br&gt;länderna har utredaren föreslagit en specialregel innebärande att frågan om&lt;br&gt;lönegarantilagen skall tillämpas skall avgöras med ledning av den nordiska&lt;br&gt;konventionen om social trygghet av den 5 mars 1981 mellan Sverige, Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island och Norge. Enligt denna konvention skall en arbetsta-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gare som är anställd i ett annat nordiskt land än där han är bosatt, i fråga om Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;rätt till förmåner som är beroende av förvärvsarbete eller inkomst av sådant&lt;br&gt;arbete, omfattas av sysselsättningslandets lagstiftning om sociala förmåner.&lt;br&gt;Det föreskrivs vidare att avgifter för förmåner som regleras genom konven-&lt;br&gt;tionen skall erläggas i det land vars lagstiftning gäller i fråga om rätten till&lt;br&gt;förmånerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande lösning av nordiska lönegarantifall har föreslagits i en&lt;br&gt;rapport som har utarbetats av en arbetsgrupp under det nordiska arbets-&lt;br&gt;marknadsutskottet inom Nordiska Ministerrådet (NAUT-rapport 1985:8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget bör ses mot bakgrund av att en konkurs i ett av de nordiska län-&lt;br&gt;derna i princip utesluter konkurs i ett annat nordiskt land. Detta följer av&lt;br&gt;den nordiska konventionen av den 7 mars 1934 om konkurs. I konventionen,&lt;br&gt;som har reviderats år 1978 och 1982, föreskrivs att en konkurs i något av de&lt;br&gt;nordiska länderna omfattar även konkursgäldenärens egendom i de övriga&lt;br&gt;nordiska länderna. Enligt lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat&lt;br&gt;i annat nordiskt land fortgår dock en konkurs som redan har beslutats här i&lt;br&gt;landet utan hinder av att det beslutas om konkurs i ett annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av utredaren föreslagna specialregeln innebär att ersättning från den&lt;br&gt;svenska lönegarantin kan utgå även om arbetsgivaren har försatts i konkurs&lt;br&gt;i något av de övriga nordiska länderna, om arbetstagarna har varit sysselsatta&lt;br&gt;i Sverige. Mot bakgrund av den nordiska konkurskonventionen är en sådan&lt;br&gt;bedömning av nordiska lönegarantifall lämplig även enligt min uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag ser det är det emellertid inte nödvändigt att skapa en specialregel&lt;br&gt;för de nordiska lönegarantifallen. Även dessa bör kunna avgöras med led-&lt;br&gt;ning av en regel som anger vad som i allmänhet skall krävas för att den&lt;br&gt;svenska garantin skall vara tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar utredarens uppfattning att en sådan regel bör innehålla ett krav&lt;br&gt;på att anställningen har övervägande anknytning till Sverige eller svenska&lt;br&gt;förhållanden. En sådan anknytning kan enligt min mening anses föreligga&lt;br&gt;om konkursen visserligen har inträffat i något av de övriga nordiska länderna&lt;br&gt;men de arbetstagare som gör anspråk på ersättning från lönegarantin har sys-&lt;br&gt;selsatts här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller en konkurs som har inträffat i Sverige kan en sådan anknyt-&lt;br&gt;ning anses föreligga om en utländsk arbetstagare som är bosatt i utlandet&lt;br&gt;har varit sysselsatt i Sverige. Har arbetet däremot utförts utomlands av en&lt;br&gt;arbetstagare som är bosatt i utlandet torde tillräcklig anknytning sällan före-&lt;br&gt;ligga. Har arbetstagaren i vart fall periodvis sysselsatts även i Sverige kan&lt;br&gt;detta tala för att anknytning ändå skall anses föreligga. I samma riktning ta-&lt;br&gt;lar enligt min mening att arbetstagaren är en svensk medborgare och bosätt-&lt;br&gt;ningen utomlands har skett på grund av anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömning av om tillräcklig anknytning till Sverige eller svenska för-&lt;br&gt;hållanden föreligger bör vidare, såsom hittills har skett i praxis, beaktas om&lt;br&gt;arbetsgivaren har varit skyldig att betala lönegarantiavgift för arbetstagaren&lt;br&gt;och om denne har varit skattskyldig här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursen har inträffat i Sverige bör de internationella fallen hand-&lt;br&gt;läggas i enlighet med lönegarantilagens regler allt efter konkursformen. När&lt;br&gt;det gäller anspråk på lönegaranti i anledning av en konkurs i de övriga nor-&lt;br&gt;diska länderna bör ansökan prövas, såsom också utredaren har föreslagit, av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsmyndigheten. Utredaren har ansett att prövningen i dessa fall bör gö- Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;ras av tillsynsmyndigheten i Stockholm. RSV har i sitt remissyttrande fram-&lt;br&gt;hållit att prövningen av hänsyn till arbetstagarna inte bör koncentreras till&lt;br&gt;en tillsynsmyndighet. Jag delar denna uppfattning. För att underlätta arbets-&lt;br&gt;tagarnas möjligheter att nå den myndighet som beslutar i ärendet bör pröv-&lt;br&gt;ningen i stället handhas av tillsynsmyndigheten för det län där arbetstagaren&lt;br&gt;vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har föreslagit att om arbetstagaren är missnöjd med tillsyns-&lt;br&gt;myndighetens beslut skall myndigheten, på arbetstagarens begäran, anmäla&lt;br&gt;ärendet till den tingsrätt där arbetstagaren skall svara i tvistemål i allmänhet.&lt;br&gt;Domstolsprövningen är tänkt att ske med tillämpning av reglerna för pröv-&lt;br&gt;ning av tvistiga fordringar i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar utredarens uppfattning att lönegarantifrågan bör prövas av den&lt;br&gt;tingsrätt där arbetstagaren skall svara i tvistemål i allmänhet. Emellertid an-&lt;br&gt;ser jag att arbetstagaren skall kunna väcka talan vid tingsrätten själv, utan&lt;br&gt;anmälan från tillsynsmyndigheten. Med hänsyn till att arbetsgivaren har för-&lt;br&gt;satts i konkurs utomlands har ett sådant mål enligt min mening inte heller en&lt;br&gt;sådan anknytning till det svenska konkursförfarandet att det finns anledning&lt;br&gt;att tillämpa reglerna för prövning av tvistiga fordringar i konkurs på målets&lt;br&gt;handläggning. Målet bör därför handläggas enligt de regler som gäller för&lt;br&gt;tvistemål i allmänhet. Arbetstagaren bör naturligtvis ha möjlighet att få all-&lt;br&gt;män rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429). Statens talan skall i tings-&lt;br&gt;rätten föras av tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Enhetlig handläggning och förbättrad tillsyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.5.1 Förvaltarbeslut i lönegarantifrågor i konkurser utan bevakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Beslut i lönegarantifrågor i konkurser utan bevakning&lt;br&gt;skall fattas av förvaltare. Det nuvarande från konkursen fristående&lt;br&gt;prövningsförfarandet av lönegarantifrågor i konkurser utan bevak-&lt;br&gt;ning avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Förvaltare skall bedöma om lönefordran skall omfat-&lt;br&gt;tas av garantin i konkurser utan bevakning. Bedömningsskyldigheten omfat-&lt;br&gt;tar fordringar som blir kända för förvaltaren inom ett år från det att beslut&lt;br&gt;om avskrivning av konkursen vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget att&lt;br&gt;förvaltarna skall bedöma lönegarantianspråken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den nuvarande ordningen med två separata for-&lt;br&gt;mer för hantering av lönegarantifrågor i konkurs har, såsom jag har redovi-&lt;br&gt;sat tidigare, en historisk förklaring. När lönegarantilagen infördes förordna-&lt;br&gt;des inte konkursförvaltare i s.k. fattigkonkurser, som nu omfattas av grup-&lt;br&gt;pen konkurser utan bevakning. Det rådde en allmän enighet om att förval-&lt;br&gt;tare var bäst skickade att påkalla betalning enligt garantin i konkurser i vilka&lt;br&gt;bevakning förekom. Men för övriga konkurser, som inte handhades av en&lt;br&gt;förvaltare, fick skapas en särskild ordning för hantering av lönegarantifrå-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gor. Prövning och beslut i lönegarantifrågor anförtroddes i dessa fall krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att beslut av lönegarantifrågor i vissa fall skulle fattas av en särskild, från&lt;br&gt;konkursen fristående, myndighet medförde inte endast att frågan om vem&lt;br&gt;som bedömde om garantin var tillämplig blev beroende av i vilken form kon-&lt;br&gt;kursen handlades. Också handläggningen av lönegarantiärendena påverka-&lt;br&gt;des av uppdelningen. I bevakningskonkurser utreds frågan om garantins till-&lt;br&gt;lämplighet inom den normala förvaltningen av konkursboet och i de fall tvist&lt;br&gt;uppstår om lönefordrans betalnings- eller förmånsrätt genom jävsprocessen.&lt;br&gt;Förfarandet präglas av muntlighet. Kronofogdemyndighetens handläggning&lt;br&gt;är däremot i huvudsak skriftlig och tvister löses efter en skriftlig process i&lt;br&gt;hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare fick garantin i viss mån olika omfattning i de olika fallen. I bevak-&lt;br&gt;ningskonkurser omfattar garantin endast fordringar som har bevakats i kon-&lt;br&gt;kursen. I de konkurser i vilka lönegarantifrågorna avgörs av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet omfattar garantin fordringar som blir kända för myndigheten&lt;br&gt;inom ett år från det att konkursen avslutades eller ett beslut om dess avskriv-&lt;br&gt;ning vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsäkerhetsskäl talar för att en garantiförmån av det slag det här är fråga&lt;br&gt;om bör handläggas enligt ett så enhetligt förfarande som möjligt. Hante-&lt;br&gt;ringen av lönegarantifrågor i konkurser utan bevakning bör därför nu för-&lt;br&gt;ändras i linje med det förslag som utredaren har lämnat. Jag har däremot&lt;br&gt;inte funnit skäl för att föreslå ändringar i lönegarantihanteringen i bevak-&lt;br&gt;ningskonkurser. I dessa konkurser skall lönegarantifrågorna såsom hittills&lt;br&gt;bedömas av förvaltare för att i sista hand avgöras genom bevaknings- och&lt;br&gt;anmärkningsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förändring av lönegarantihanteringen i enlighet med mitt förslag med-&lt;br&gt;för också en inte oväsentlig besparing för statsverket. Den skärpning av till-&lt;br&gt;synsmyndighetens kontroll av lönegarantihanteringen som jag föreslår kom-&lt;br&gt;mer visserligen att kräva en viss förstärkning av tillsynsmyndigheternas re-&lt;br&gt;surser. Kostnaden för detta blir dock begränsad jämfört med kostnaden för&lt;br&gt;de resurser som kronofogdemyndigheterna i dag måste sätta in för prövning&lt;br&gt;av lönegarantifrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan möjlighet för att uppnå ett enhetligare prövningsförfarande&lt;br&gt;vore att låta kronofogdemyndighet fatta beslut i lönegarantifrågor i alla kon-&lt;br&gt;kurser. Jag delar utredarens uppfattning att en sådan lösning med hänsyn till&lt;br&gt;lönefordringars anknytning till bevaknings- och anmärkningsförfarandet i&lt;br&gt;bevakningskonkurser rent praktiskt knappast vore genomförbar. Mot bak-&lt;br&gt;grund av de svårigheter ett sådant förslag skulle innebära, bl.a. risk för att&lt;br&gt;en bevakad lönefordran skulle komma att bedömas olika inom konkursför-&lt;br&gt;farandet och av kronofogdemyndigheten, ser jag inte heller skäl för att ytter-&lt;br&gt;ligare överväga ett sådant alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag skiljer sig emellertid från utredarens på en väsentlig punkt.&lt;br&gt;Jag föreslår att förvaltare i konkurser utan bevakning skall fatta ett formligt&lt;br&gt;beslut i lönegarantifrågan. Det främsta skälet för detta är en önskan att&lt;br&gt;skapa bättre möjligheter för kontroll och tillsyn av förvaltarnas hantering av&lt;br&gt;lönegarantifrågor än vad utredaren har föreslagit. Det är också på denna&lt;br&gt;punkt som utredningsförslaget har bemötts av remisskritik. Jag återkommer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till denna fråga vid genomgång av mina förslag till förfarande vid missnöje Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;med förvaltares beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag går närmare in på mina skäl för förslaget om förvaltarbeslut vill&lt;br&gt;jag beröra frågan om förvaltare kan anses besitta den kompetens som krävs&lt;br&gt;för att fatta beslut i lönegarantifrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantifrågorna är komplexa ur rättslig synpunkt. Tillämpning av lö-&lt;br&gt;negarantilagen förutsätter mycket goda kunskaper om arbetsrättslig och&lt;br&gt;konkursrättslig lagstiftning. Dessutom krävs goda kunskaper om annan lag-&lt;br&gt;stiftning med anknytning till förhållandena i en konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter 1979 års konkurslagsreform anförtros förvaltaruppdrag i princip en-&lt;br&gt;dast till advokater som har specialiserat sig på konkursförvaltning. I proposi-&lt;br&gt;tionen som låg till grund för reformen underströk föredragande departe-&lt;br&gt;mentschef att utvecklingen i näringslivet och samhället i övrigt gjort att stora&lt;br&gt;krav i allmänhet måste ställas på en konkursförvaltare. Förvaltaren behöver&lt;br&gt;ha, förutom allmänna juridiska kunskaper, även insikter i företagsekonomi&lt;br&gt;och kunskaper om bokföring och redovisning. Han skall också vara väl förtro-&lt;br&gt;gen med arbetsrättsliga och arbetsmarknadspolitiska frågor (prop. 1978/79:&lt;br&gt;105 s. 157).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom reformen skärptes de allmänna kompetenskraven på förvaltarna.&lt;br&gt;Samtidigt begränsades borgenärernas inflytande över valet av förvaltare. Ti-&lt;br&gt;digare hade förvaltare utsetts av borgenärerna vid första borgenärssamman-&lt;br&gt;trädet. I fortsättningen skulle förvaltare utses av konkursdomaren. Borgenä-&lt;br&gt;rernas inflytande inskränktes till att i vad som då kallades ordinära konkur-&lt;br&gt;ser framföra sina synpunkter på valet av förvaltare till konkursdomaren. I&lt;br&gt;s.k. mindre konkurser skulle förvaltare utses av domstolen utan att borgenä-&lt;br&gt;rerna hördes. Tillsynsmyndigheten skulle däremot alltid höras när förvaltare&lt;br&gt;utsågs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nu gällande konkurslagen (1987:672), som trädde i kraft den 1 ja-&lt;br&gt;nuari 1988, har borgenärernas möjlighet att påverka valet av förvaltare be-&lt;br&gt;gränsats ytterligare genom att de inte längre behöver höras innan förvaltare&lt;br&gt;utses av tingsrätten. Tillsynsmyndighetens ställning har samtidigt stärkts ge-&lt;br&gt;nom att kravet att höra myndigheten i förvaltarfrågan framgår direkt av la-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krav som ställs på en förvaltare uttrycks i 7 kap. 1 § konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672) så att det krävs att en förvaltare skall ha den särskilda insikt och&lt;br&gt;erfarenhet som uppdraget kräver samt även i övrigt vara lämplig för uppdra-&lt;br&gt;get. För att ytterligare understryka den självständiga ställning förvaltare in-&lt;br&gt;nehar har frågan om förvaltarjäv fått en utrycklig reglering genom en lagänd-&lt;br&gt;ring som trädde i kraft den 1 januari 1989. Till paragrafen lades då ett tredje&lt;br&gt;stycke där det stadgas att en förvaltare inte får stå i ett sådant förhållande till&lt;br&gt;gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att rubba förtro-&lt;br&gt;endet för hans opartiskhet i konkursen. Inte heller i övrigt får det finnas nå-&lt;br&gt;gon omständighet som medför att förtroendet för förvaltares opartiskhet&lt;br&gt;rubbas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högt ställda krav gäller för att en advokat skall kvalificera sig för förvaltar-&lt;br&gt;uppdrag. Kraven borgar enligt min mening för att förvaltarna besitter den&lt;br&gt;kompetens som krävs för att besluta i frågor om lönegaranti i konkurser utan&lt;br&gt;bevakning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skälen för mitt förslagvill jag gärna först peka på att förval- Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;tama har de bästa förutsättningarna för att utreda lönegarantiärendena. Så-&lt;br&gt;som kommer att framgå av det följande gör förvaltarna redan i dag en stor&lt;br&gt;del av utredningsarbetet i dessa ärenden. Det framstår därför som mest ra-&lt;br&gt;tionellt att förvaltarna också skall fatta beslut i ärendena. Detta innebär inte&lt;br&gt;bara en effektivitetsvinst för samhället utan också förbättring för arbetsta-&lt;br&gt;garna vilka får sina lönefordringar snabbare ersatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltaren skall utreda och avveckla konkursboet. En av hans första upp-&lt;br&gt;gifter blir därför att sammanträffa med konkursgäldenären och de anställda.&lt;br&gt;För att undgå att konkursboet anses ha trätt in i anställningsavtalet som ar-&lt;br&gt;betsgivare i konkursgäldenärens ställe måste förvaltaren i allmänhet säga&lt;br&gt;upp de anställda redan under den första konkursveckan. Förvaltaren måste&lt;br&gt;därför snarast ta upp förhandlingar med de fackliga företrädarna. Han måste&lt;br&gt;också se till att konkursboet varslar länsarbetsnämnden i de fall detta krävs&lt;br&gt;enligt lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna fullgöra dessa uppgifter måste förvaltaren sätta sig in i vilka&lt;br&gt;anställningsvillkor som gäller för vatje anställd. Han måste därför ta reda på&lt;br&gt;bl.a. om de anställda har lönekrav mot konkursgäldenären, vilka löneförmå-&lt;br&gt;ner de anställda har vid konkursutbrottet och hur lång uppsägningstid envar&lt;br&gt;av de anställda har rätt till. I den mån uppgifterna inte framgår av konkurs-&lt;br&gt;boets bokföring och annat skriftligt material får förvaltaren reda ut förhål-&lt;br&gt;landena vid sammanträffanden med de anställda och konkursgäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införskaffandet av dessa uppgifter ingår således i förvaltarens allmänna&lt;br&gt;skyldigheter att utreda boet. Men det är också dessa uppgifter som ligger till&lt;br&gt;grund för ett beslut i frågan om arbetstagarens fordran skall ersättas genom&lt;br&gt;lönegarantin. Att ta fram underlag för beslut i lönegarantiärenden ingår där-&lt;br&gt;för redan i dag i förvaltarnas uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nu gällande regler skall förvaltaren snarast underrätta kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i det län där konkursgäldenären är bosatt om sådana fordringar&lt;br&gt;som garantin kan antas omfatta. Förvaltaren skall också till kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten sända en kopia av konkursbouppteckningen och av övriga hand-&lt;br&gt;lingar som kan vara till ledning för myndighetens prövning av lönegarantifrå-&lt;br&gt;gan (jfr 4 § LGK).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs skall kronofogdemyndigheten vid sin prövning höra arbets-&lt;br&gt;tagaren och arbetsgivaren. När det finns anledning till det skall myndigheten&lt;br&gt;även höra annan som kan antas ha upplysningar av värde för prövning av löne-&lt;br&gt;garantifrågan. Kronofogdemyndigheten får också bestämma att arbetstaga-&lt;br&gt;ren skall på heder och samvete skriftligen bekräfta riktigheten av sådan upp-&lt;br&gt;gift om sina anställnings- och avlöningsförhållanden som har betydelse för&lt;br&gt;myndighetens prövning (10 § LGK). Arbetsgivaren är skyldig att på krono-&lt;br&gt;fogdemyndighetens anfordran lämna uppgift om arbetstagarens anställnings-&lt;br&gt;och avlöningsförhållanden. Om arbetsgivaren undandrar sig denna skyldig-&lt;br&gt;het kan han hämtas eller häktas. Beslut om hämtning eller häkning meddelas&lt;br&gt;på kronofogdemyndighetens framställning av den tingsrätt som handlägger&lt;br&gt;konkursärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna ger således goda möjligheter även för kronofogdemyndighet-&lt;br&gt;erna att utreda det enskilda lönegarantiärendet. Ärendena måste emellertid&lt;br&gt;av hänsyn till arbetstagarna hanteras skyndsamt. Detta begränsar naturligt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vis kronofogdemyndigheternas möjligheter att höra arbetstagaren och andra Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;som kan lämna upplysningar av värde för prövningen. Enligt uppgift som jag&lt;br&gt;har fått har man också vid 14 av landets kronofogdemyndigheter infört den&lt;br&gt;ordningen att myndigheten fattar beslut på det utredningsmaterial som har&lt;br&gt;inkommit från förvaltaren. Utifrån de nu gällande reglerna synes ett sådant&lt;br&gt;förfarande också som mest rationellt då man därigenom undviker onödigt&lt;br&gt;dubbelarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör nämnas att i en enkät utredaren gjort till kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;terna hade 49 av landets dåvarande 81 kronofogdemyndigheter uttalat sig&lt;br&gt;spontant i frågan vilket organ som borde sköta prövningen av lönegarantian-&lt;br&gt;språk. Av dessa hade en stor majoritet, 39 myndigheter, förordat att pröv-&lt;br&gt;ningen borde skötas av konkursförvaltarna. Resultatet ligger i linje med vad&lt;br&gt;som framkom vid riksskatteverkets enkät år 1990, som jag har redogjort för&lt;br&gt;tidigare. Enligt den enkäten ansåg 19 av landets 24 kronofogdemyndigheter&lt;br&gt;att utredningens förslag att förvaltaren skall bedöma lönegarantianspråk&lt;br&gt;borde genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har anfört som skäl för sitt förslag att det innebär en rationel-&lt;br&gt;lare och snabbare hantering av lönegarantiärendena. Även jag anser att en&lt;br&gt;överflyttning av rätten att fatta beslut i lönegarantifrågor från kronofogde-&lt;br&gt;myndighet till förvaltare innebär betydande effektivitetsvinster. När förval-&lt;br&gt;taren har tagit fram behövliga uppgifter om arbetstagarens anställningsför-&lt;br&gt;hållanden kan dessa genast läggas till grund för ett beslut i lönegarantiären-&lt;br&gt;det. Det är inte oväsentligt för den anställde om ett beslut kan fattas genast&lt;br&gt;när utredningen är komplett eller om handlingarna först måste sändas till en&lt;br&gt;kronofogdemyndighet. Även om myndigheten skulle fatta sitt beslut på det&lt;br&gt;föreliggande materialet innebär själva översändandet och den dubbla kon-&lt;br&gt;trollen minst tre-fyra dagars fördröjning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang även lyfta fram den effektivitetsvinst som lig-&lt;br&gt;ger i förvaltarens nära kontakter med de anställda. Värdet av detta har också&lt;br&gt;betonats av utredaren och framhållits i bl.a. LO:s remissyttrande. Förvalta-&lt;br&gt;ren sammanträffar personligen med de anställda och konkursgäldenären&lt;br&gt;varvid eventuella frågor och missuppfattningar enkelt och smidigt kan redas&lt;br&gt;ut. På samma sätt tillför kontakter med de fackliga företrädarna förvaltaren&lt;br&gt;kunskaper om arbetstagarnas anställningsförhållanden. Dessa kontakter ger&lt;br&gt;naturligtvis ett bättre beslutsunderlag än det mestadels helt skriftliga mate-&lt;br&gt;rial kronofogdemyndigheterna har att grunda sitt beslut på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna redogörelse för mina skäl för att föreslå att beslut i lönegarantifrå-&lt;br&gt;gor i konkurser utan bevakning skall fattas av förvaltarna innehåller också&lt;br&gt;en genomgång av på vilka sätt en förvaltare får fram underlag för sitt beslut.&lt;br&gt;Utredaren har inte föreslagit en särskild regel för att ange när förvaltaren är&lt;br&gt;skyldig att ta upp frågan om garantins tillämplighet. Inte heller jag anser en&lt;br&gt;sådan regel behövlig. Utredning om förekomsten av eventuella löneford-&lt;br&gt;ringar ligger i förvaltarens allmänna skyldigheter vid hans förvaltning av&lt;br&gt;boet. Det får emellertid anses som naturligt att arbetstagarna, själva eller&lt;br&gt;genom sina fackliga företrädare, liksom hittills är verksamma för att infor-&lt;br&gt;mera förvaltarna om anspråk enligt garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag gäller garantin i bevakningskonkurser för fordringar som har beva-&lt;br&gt;kats och i konkurser utan bevakning för fordringar som blir kända för krono-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fogdemyndigheten inom ett år från det att konkursen avslutades eller beslut&lt;br&gt;om dess avskrivning vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har ansett att denna olikhet skall finnas kvar även om bedöm-&lt;br&gt;ning av lönegarantifrågor i konkurser utan bevakning skall göras av en för-&lt;br&gt;valtare. Utredaren har därför för konkurser utan bevakning föreslagit en re-&lt;br&gt;gel av innehåll att garantin skall gälla fordringar som blir kända för förvalta-&lt;br&gt;ren eller för den som har varit förvaltare senast ett år efter det att ett beslut&lt;br&gt;om avskrivning av konkursen har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna olikhet är enligt min mening inte motiverad i ett regelsystem där&lt;br&gt;alla anspråk på ersättning enligt lönegarantin kommer att bedömas eller av-&lt;br&gt;göras av förvaltare. Att garantin i bevakningskonkurser endast omfattar&lt;br&gt;fordringar som har bevakats följer av lönefordringars likställighet med andra&lt;br&gt;konkursfordringar. Jag anser inte att möjligheten att få sin lönefordran ersatt&lt;br&gt;av lönegarantin bör vara öppen en längre tid än konkursen varar. När garan-&lt;br&gt;tin infördes var syftet med den särbehandling av löneborgenärerna som reg-&lt;br&gt;lerna innebar främst att trygga arbetstagarnas försörjning även vid arbetsgi-&lt;br&gt;varens konkurs. Genom garantin trädde staten in för att ersätta arbetstagar-&lt;br&gt;nas lönefordringar om dessa inte kunde betalas av arbetsgivaren. Om en ar-&lt;br&gt;betstagare dröjer med att framställa sin lönefordran så länge att den inte&lt;br&gt;uppdagas ens under utredning av konkursboet kan man enligt min mening&lt;br&gt;med fog fråga sig om fordran fortfarande omfattas av garantins sociala syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att den tid som förflyter från konkursutbrottet&lt;br&gt;till dess att konkursen är avslutad varierar avsevärt beroende på omständig-&lt;br&gt;heterna i det enskilda fallet. Denna tid torde dock endast i undantagsfall un-&lt;br&gt;derstiga sex månader. Mera vanligt förekommande är nog handläggningsti-&lt;br&gt;der upp till ett år och även därutöver. Jag anser denna tid mer än tillräcklig&lt;br&gt;för att en arbetstagare som har en lönefordran som bör ersättas genom ga-&lt;br&gt;rantin skall ha tid att framställa sina anspråk till förvaltaren i de fall fordran&lt;br&gt;inte har uppdagats redan under boutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framgått tidigare innebär mitt förslag att förvaltare skall fatta ett&lt;br&gt;beslut i lönegarantifrågan. Beslutet bör vara skriftligt och vid avslag inne-&lt;br&gt;hålla en motivering för förvaltarens ställningstagande. Naturligtvis bör be-&lt;br&gt;slutet också innehålla en upplysning om vad den har att iaktta som är miss-&lt;br&gt;nöjd med förvaltarens avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår också en regel som möjliggör rättelse av ett beslut som inne-&lt;br&gt;håller en uppenbar oriktighet till följd av ett skrivfel, ett räknefel eller annat&lt;br&gt;liknande förbiseende. Oftast kommer väl ett eventuellt behov av en rättelse&lt;br&gt;att uppmärksammas vid utbetalningsmyndighets kontrollräkning innan ga-&lt;br&gt;rantibeloppet översänds till arbetstagaren. De flesta sådana felaktigheter&lt;br&gt;bör normalt kunna rättas till utan onödig omgång. Jag tänker här på möjlig-&lt;br&gt;heten att en förvaltare som exempelvis vid ett telefonsamtal från utbetal-&lt;br&gt;ningsmyndigheten övertygats om en felräkning anförtror åt myndigheten att&lt;br&gt;teckna rättelsen på beslutet. Det kan i normalfall inte heller anses nödvän-&lt;br&gt;digt att teckna rättelsen på vaije exemplar av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantilagens sociala syfte ställer särskilda krav på att ärendena&lt;br&gt;handläggs skyndsamt. Det finns därför enligt min mening inte skäl att forma-&lt;br&gt;lisera förvaltarens hantering av lönegarantifrågoma genom att införa sär-&lt;br&gt;skilda föreskrifter om handläggningen i lönegarantilagen. När så är erforder-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligt kan ledning i stället sökas i vad som gäller enligt förvaltningslagen Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;(1986:223).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som JK har påpekat i sitt remissvar innebär förslaget att även förvaltarnas&lt;br&gt;handhavande av lönegarantifrågor i konkurser utan bevakning kommer att&lt;br&gt;utgöra sådan myndighetsutövning som medför att förvaltarna beträffande&lt;br&gt;denna del av sin verksamhet står under tillsyn av justitiekanslern och riks-&lt;br&gt;dagens ombudsmän. Vidare kommer det skadeståndsrättsliga ansvaret för&lt;br&gt;denna del av förvaltarnas verksamhet att åvila staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.2 Överprövning av förvaltares beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Arbetstagare som är missnöjd med förvaltares beslut får&lt;br&gt;inom tre veckor från det att han fick del av beslutet väcka talan mot&lt;br&gt;staten. Målet skall handläggas enligt vad som i allmänhet gäller för&lt;br&gt;tvistemål och arbetstagaren skall ha rätt till allmän rättshjälp. Talan&lt;br&gt;skall väckas vid den tingsrätt som handlägger konkursärendet. Statens&lt;br&gt;talan förs av tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndighet som finner att förvaltares beslut är oriktigt får&lt;br&gt;inom samma tid väcka talan mot arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Tveksamma lönegarantiärenden skall efter anmälan&lt;br&gt;från förvaltare prövas av den tingsrätt som handlägger konkursen. Pröv-&lt;br&gt;ningen skall ske endast på arbetstagares begäran. Tingsrättens handläggning&lt;br&gt;skall följa reglerna för prövning av tvistiga fordringar i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har godtagit förslaget att&lt;br&gt;tveksamma fall skall prövas av tingsrätten. De har emellertid ansett att för-&lt;br&gt;slaget inte ger staten tillräckliga möjligheter till kontroll. Flertalet av remiss-&lt;br&gt;instanserna har föreslagit att staten ges rätt att föra talan i lönegarantiären-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt den ordning som gäller i dag kan en krono-&lt;br&gt;fogdemyndighets beslut i ett lönegarantiärende överprövas endast på arbets-&lt;br&gt;tagares begäran. Arbetstagare som är missnöjd med beslutet kan överklaga&lt;br&gt;det genom att anföra besvär i hovrätten. Besvärsinlagan skall ges in till kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten inom tre veckor från det att arbetstagaren fick del av&lt;br&gt;beslutet. Arbetstagarens motpart i målet i hovrätten är staten genom riks-&lt;br&gt;skatteverket. Handläggningen i hovrätten är skriftlig. Hovrättens beslut får&lt;br&gt;inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl att med hänsyn till ledningen av rättstillämpningen&lt;br&gt;högsta domstolen får möjlighet att pröva målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har framhållit att det bl.a. från fackligt håll har riktats kritik&lt;br&gt;mot den ordning som gäller i dag. Man har menat att ett skriftligt besvärsför-&lt;br&gt;farande inte är ändamålsenligt för prövning av lönegarantibeslut som har&lt;br&gt;meddelats av en kronofogdemyndighet. Målen skulle behöva förberedas yt-&lt;br&gt;terligare vid ett sammanträde inför en domstol. Därigenom skulle parterna&lt;br&gt;också få större möjlighet att reda ut eventuella missförstånd och komma&lt;br&gt;överens i vissa tvistefrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bl.a. komma till rätta med dessa problem och samtidigt anknyta Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;så nära som möjligt till vad som gäller i bevakningskonkurser har utredaren&lt;br&gt;föreslagit att tveksamma lönegarantiärenden skall prövas av konkursdom-&lt;br&gt;stolen efter en anmälan från förvaltaren. I förslaget förutsätts att arbetstaga-&lt;br&gt;ren meddelar till förvaltaren om han önskar att en sådan prövning skall&lt;br&gt;komma till stånd. Med tveksamma ärenden åsyftar utredaren alla de fall där&lt;br&gt;förvaltaren har bedömt att fordran inte omfattas av lönegarantin. Som ar-&lt;br&gt;betstagarens motpart i processen föreslås förvaltaren såsom företrädare för&lt;br&gt;konkursboet. Beträffande handläggningen i tingsrätten föreslår utredaren&lt;br&gt;att vad som gäller för prövning av tvistiga fordringar i en bevakningskonkurs&lt;br&gt;med vissa undantag skall bli tillämpligt även i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningsförslaget skall en särskild domstolsprövning sålunda en-&lt;br&gt;dast kunna komma till stånd på arbetstagares begäran. Visserligen föreslås&lt;br&gt;att tillsynsmyndigheterna framgent bör ägna tillämpningen av lönegarantila-&lt;br&gt;gen större uppmärksamhet än vad som sker för närvarande. Granskningen&lt;br&gt;föreslås emellertid även fortsättningsvis få en generell inriktning utan en am-&lt;br&gt;bition att ingripa i de enskilda fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är framför allt i denna fråga om utformning av statens insyn i lönega-&lt;br&gt;rantihanteringen som utredarens förslag har utsatts för en omfattande kritik&lt;br&gt;av remissinstanserna. Flertalet remissinstanser har menat att förslaget inte&lt;br&gt;tillräckligt beaktar statens intressen av insyn i lönegarantihanteringen. Man&lt;br&gt;har också vänt sig mot förslagets utformning av tillsynsmyndighetens verk-&lt;br&gt;samhet när det gäller lönegarantiärendena. Förslaget har i denna del inte&lt;br&gt;ansetts tillräckligt preciserat. Merparten av remissinstanserna har ansett att&lt;br&gt;staten genom tillsynsmyndigheten bör ges ställning som part i en process om&lt;br&gt;garantins tillämplighet och också ges möjlighet att påkalla tingsrättens pröv-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill redan nu framhålla att jag delar remissinstansernas kritik av utred-&lt;br&gt;ningsförslaget i dessa delar. Såsom framgår av det följande skiljer sig därför&lt;br&gt;mitt förslag när det gäller utformning av prövningsförfarandet för tvistiga&lt;br&gt;lönegarantifrågor från vad utredaren har föreslagit. Vid utarbetandet av mitt&lt;br&gt;förslag har jag i möjligaste mån tagit till vara de synpunkter som har lämnats&lt;br&gt;av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om i vilken instans tvistiga lönegarantiärenden lämp-&lt;br&gt;ligen skall prövas delar jag utredarens uppfattning att det bör göras av tings-&lt;br&gt;rätten. En muntlig handläggningsform får anses ge de bästa förutsättning-&lt;br&gt;arna för den ytterligare utredning i ärendet som kan visa sig behövlig. Det&lt;br&gt;ger också en möjlighet att åberopa muntlig bevisning i form av parts- eller&lt;br&gt;vittnesförhör. Denna möjlighet finns i och för sig redan enligt de regler som&lt;br&gt;gäller i dag. Det torde emellertid vara ovanligt att hovrätten håller förhör i&lt;br&gt;lönegarantimål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har föreslagit att tingsrättens handläggning i huvudsak skall ske&lt;br&gt;efter samma regler som gäller för tvistiga fordringar i en bevakningskonkurs.&lt;br&gt;Även jag anser att det är önskvärt att handläggning av lönegarantiärenden&lt;br&gt;sker efter så likartade regler som möjligt oavsett konkursformen. Enligt min&lt;br&gt;mening framstår det emellertid inte som nödvändigt att göra reglerna för&lt;br&gt;jävsprocess direkt tillämpliga på tvistiga lönegarantiärenden i konkurser&lt;br&gt;utan bevakning. Som jag ser det uppnås den önskvärda likabehandlingen i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 139&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillräcklig grad genom att dagens skriftliga hovrättsprocess ersätts av ett&lt;br&gt;muntligt förfarande i tingsrätten, med samma möjligheter till fullföljd av ta-&lt;br&gt;lan som gäller för tvistiga fordringar i bevakningskonkurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framgått tidigare föreslår jag att förvaltarens prövning skall ut-&lt;br&gt;mynna i ett beslut i lönegarantifrågan. På grund av detta finner jag inte heller&lt;br&gt;skäl för den av utredaren föreslagna ordningen att prövning i tingsrätten&lt;br&gt;skall komma till stånd först efter en anmälan som förvaltare ger in på arbets-&lt;br&gt;tagares begäran. Även jag anser att det är arbetstagaren själv som skall be-&lt;br&gt;stämma om lönegarantifrågan skall prövas av tingsrätten. Emellertid synes&lt;br&gt;det onödigt att tillskapa regler som medför att arbetstagaren först skall&lt;br&gt;vända sig till förvaltaren. Processen i tingsrätten bör därför kunna inledas&lt;br&gt;genom att arbetstagaren själv väcker talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om vem som skall vara arbetstagarens motpart i en&lt;br&gt;process vid tingsrätten anser jag att dagens ordning bör behållas på så sätt&lt;br&gt;att arbetstagarens talan skall riktas mot staten. Tillsynsmyndigheten bör föra&lt;br&gt;statens talan i dessa fall. Jag föreslår också att tillsynsmyndigheten ges möj-&lt;br&gt;lighet att i de fall myndigheten anser att förvaltares beslut är oriktigt väcka&lt;br&gt;talan mot arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har avvisat tanken på att staten ges talerätt med hänvisning&lt;br&gt;främst till att en sådan ordning skulle kunna medföra att förvaltaren alltid&lt;br&gt;inhämtade tillsynsmyndighetens godkännande innan han tog ställning till om&lt;br&gt;löneanspråket borde ersättas av garantin. Detta skulle enligt utredaren&lt;br&gt;kunna medföra en fördröjning av handläggningen. Vidare befarar utredaren&lt;br&gt;att det skulle försämra förutsättningarna för förvaltarens förhandlingar med&lt;br&gt;de fackliga företrädarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa farhågor är enligt min mening i viss mån överdrivna. Förvaltare&lt;br&gt;skall visserligen höra tillsynsmyndigheten i viktigare frågor enligt vad som&lt;br&gt;stadgas i 7 kap. 10 § konkurslagen (1987:672). I förarbeten till stadgandet&lt;br&gt;hänvisas till proposition 1978/79:105 s. 273 angående vad som skall anses&lt;br&gt;vara viktigare förvaltningsfrågor. Enligt vad som där sägs skall till sådana&lt;br&gt;frågor räknas t.ex. fråga om den vidare driften av gäldenärens rörelse, om&lt;br&gt;försäljning av värdefull egendom eller om väckande av återvinningstalan el-&lt;br&gt;ler annan talan angående ej obetydligt belopp (prop. 1986/87:90 s. 264). Ett&lt;br&gt;beslut i en lönegarantifråga kan därför i allmänhet inte anses höra till de frå-&lt;br&gt;gor angående vilka förvaltare har anledning att inhämta tillsynsmyndighets&lt;br&gt;synpunkter före prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening kan de skäl utredaren har anfört därför inte tillmätas&lt;br&gt;en sådan vikt att de bör hindra att staten ges ställning som motpart i en tvist&lt;br&gt;om garantins tillämpning. Jag delar inte heller utredarens syn på förvaltarnas&lt;br&gt;ställning i en sådan process. Utredaren har menat att förvaltaren bör inta&lt;br&gt;ställning av motpart på grund av att han företräder konkursboet. Emellertid&lt;br&gt;kommer dessa tvister att i första hand handla om rätten till ersättning från&lt;br&gt;lönegarantin. Det synes därför mest rationellt att staten, som vid bifall till&lt;br&gt;arbetstagarens talan skall utbetala beloppet, också intar ställning som ar-&lt;br&gt;betstagarens motpart i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen kommer prövningen ofta att indirekt omfatta även ett ställ-&lt;br&gt;ningstagande i frågan om den åberopade lönefordran också utgör en fordran&lt;br&gt;i konkursen. Denna fråga har dock betydelse endast för de konkursbon som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har tillgångar som medger utdelning även till löneborgenärer. Inte heller i Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;dessa fall är det emellertid givet att konkursboet och arbetstagaren har mot-&lt;br&gt;stående intressen i saken. Om förvaltaren bedömer att utgången av tvisten&lt;br&gt;är av sådan betydelse för konkursboet att det bör föra talan i målet bör han&lt;br&gt;enligt vad som gäller för förening av mål i allmänhet kunna inträda i rätte-&lt;br&gt;gången på statens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har föreslagit att tillsynsmyndighetens granskning av lönega-&lt;br&gt;rantihanteringen endast skall ha en generell inriktning. Flertalet av remissin-&lt;br&gt;stanserna har ansett en så utformad tillsyn vara otillräcklig och ansett det&lt;br&gt;nödvändigt att staten ges möjlighet att ingripa även i enskilda lönegaranti-&lt;br&gt;ärenden. Jag delar remissinstansernas uppfattning. En effektiv kontroll av&lt;br&gt;lönegarantihanteringen kan enligt min mening komma till stånd endast om&lt;br&gt;staten har möjlighet att ingripa mot en felaktig tillämpning av lönegarantila-&lt;br&gt;gen. Tillsynsmyndigheten bör därför kunna väcka talan mot arbetstagaren i&lt;br&gt;de fall myndigheten anser att förvaltarens beslut är oriktigt. Med hänsyn till&lt;br&gt;lönegarantilagens sociala syfte bör en prövning på tillsynsmyndighetens ini-&lt;br&gt;tiativ endast komma till stånd i de fall där detta framstår som angeläget ur&lt;br&gt;allmän synpunkt. Så är naturligtvis oftast fallet om tillsynsmyndigheten miss-&lt;br&gt;tänker att lönegarantin missbrukas. Den praxis som så småningom bildas till&lt;br&gt;följd av tillsynsmyndighetens talerätt kommer att vara av värde för att åstad-&lt;br&gt;komma enhetliga bedömningar av lönegarantiärenden i alla konkurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har föreslagit att talan vid tingsrätten skall väckas inom tre veckor från&lt;br&gt;det att arbetstagaren fick del av beslutet. Detta väcker frågan om det bör&lt;br&gt;införas en generell skyldighet för förvaltare att delge arbetstagare beslut i&lt;br&gt;lönegarantiärenden. Enligt min mening är detta inte nödvändigt. De allra&lt;br&gt;flesta lönegarantiärendena är klara i den meningen att arbetstagarens ford-&lt;br&gt;ran skall ersättas genom garantin. I dessa fall synes det mig inte nödvändigt&lt;br&gt;att beslutet delges arbetstagaren. Annorlunda förhåller det sig om förvalta-&lt;br&gt;rens prövning resulterar i ett avslag, helt eller delvis, på om garantimedel&lt;br&gt;skall utgå. I dessa fall bör förvaltaren genom mottagningsbevis eller på annat&lt;br&gt;sätt förvissa sig om att arbetstagaren har fått del av beslutet för att risken för&lt;br&gt;eventuella rättsförluster för arbetstagaren skall kunna elimineras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det mål som sålunda anhängiggörs vid tingsrätten skall handläggas enligt&lt;br&gt;de regler som gäller för tvistemål i allmänhet. Såsom framgår av det följande&lt;br&gt;föreslår jag dock en specialregel om kvittning av rättegångskostnader för&lt;br&gt;den situationen att en arbetstagare förlorar målet. Jag återkommer till denna&lt;br&gt;fråga i samband med genomgången av rättegångskostnaderna. Arbetstaga-&lt;br&gt;ren bör naturligtvis, i enlighet med vad som gäller i dag vid besvär över kro-&lt;br&gt;nofogdemyndighetens beslut i hovrätten, ha möjlighet att erhålla allmän&lt;br&gt;rättshjälp. Det bör betonas att tvister om lönegaranti mot bakgrund av lag-&lt;br&gt;stiftningens sociala syfte bör handläggas med skyndsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skall till sist något beröra förhållandet mellan avgörandet i lönegaran-&lt;br&gt;tifrågan och bedömning av arbetstagarens fordran i konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ställningstagande förvaltaren gör beträffande fordrans betalningsrätt&lt;br&gt;i konkursen vid sin prövning av en lönegarantifråga bör bli bestämmande för&lt;br&gt;om fordran tas upp i utdelningsförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens prövning i ett lönegarantimål kommer att avse frågan om&lt;br&gt;fordran som arbetstagaren åberopar skall ersättas av garantimedel. I de fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltarens avslagsbeslut har grundat sig på att förvaltaren har ansett att&lt;br&gt;fordran saknar betalningsrätt i konkursen kommer rättens prövning indirekt&lt;br&gt;att även omfatta ett ställningstagande till fordrans existens. Detta blir också&lt;br&gt;fallet om tillsynsmyndigheten grundar sin talan på en sådan omständighet.&lt;br&gt;Om ett lönegarantimål avgörs före utdelningsförslaget upprättas bör avgö-&lt;br&gt;randet också bli bestämmande för om fordran tas upp i förslaget och vem&lt;br&gt;som i så fall är berättigad till utdelning för den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörs lönegarantimålet först efter att utdelningsförslaget har fastställts&lt;br&gt;får förvaltaren ta ställning till om eventuell efterutdelning bör ske. Så kan&lt;br&gt;vara fallet om staten har fått utdelning för lönegarantimedel och den rättsliga&lt;br&gt;prövningen resulterar i att arbetstagaren inte anses berättigad till garantime-&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande situation uppkommer om arbetstagarens fordran har ersatts&lt;br&gt;av lönegarantin men det genom en invändning mot utdelningsförslaget fram-&lt;br&gt;kommer att fordran saknar betalningsrätt i konkursen. Staten kan då inte&lt;br&gt;heller få utdelning på grund av utbetald lönegaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Reformerad utbetalning av garantibelopp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.6.1 Utbetalning av garantibelopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Utbetalning av ersättning enligt lönegarantin (garan-&lt;br&gt;tibelopp) skall tillsvidare handhas av länsstyrelsen. På sikt bör länssty-&lt;br&gt;relserna befrias från denna arbetsuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens bedömning: Lönegarantiutredningen övervägde frågan om vil-&lt;br&gt;ken myndighet som borde handha utbetalning av garantibelopp. Utredaren&lt;br&gt;ansåg att tillsynsmyndighetens granskning av lönegarantiärendena skulle ef-&lt;br&gt;fektiviseras om myndigheten också hade hand om utbetalningen av garanti-&lt;br&gt;medel. Då kronofogdemyndigheterna saknade egen ekonomiadministration&lt;br&gt;vid den tiden ansåg sig utredaren emellertid förhindrad att lämna förslag i&lt;br&gt;denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredarens överväganden beträffande utbetalnings-&lt;br&gt;myndighet berördes i flera av remissyttrandena. Flertalet remissinstanser&lt;br&gt;ansåg att utbetalningsfunktionen på sikt borde reformeras på det sätt utreda-&lt;br&gt;ren hade förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Utbetalning av garantibelopp handhas i dag av&lt;br&gt;länsstyrelsen i det län dit konkursdomstolen hör. Vid utbetalningen fullgör&lt;br&gt;länsstyrelsen arbetsgivarens skyldigheter när det gäller skatteavdrag och av-&lt;br&gt;drag på grund av beslut om införsel eller utmätning i lön samt kontrolluppgift&lt;br&gt;för inkomsttaxering. Länsstyrelsen bevakar också att garantibeloppet inte&lt;br&gt;överstiger det belopp som maximalt kan utgå enligt lönegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan har nämnt uttalade min företrädare i 1991 års komplette-&lt;br&gt;ringsproposition att uppgiften att betala ut lönegarantimedel borde föras&lt;br&gt;över från länsstyrelserna till kronofogdemyndigheterna i samband med en&lt;br&gt;översyn av lönegarantibestämmelserna. Även jag finner det naturligt att på&lt;br&gt;sikt befria länsstyrelserna från denna arbetsuppgift. Skälet till detta är att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelserna i övrigt inte har någon anknytning till konkursförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande hur utbetalningsfunktionen bör ordnas för framtiden och tid-&lt;br&gt;punkten för genomförandet av en sådan nyordning gör jag emellertid en an-&lt;br&gt;nan bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare föreslagit att prövningen av lönegarantianspråk i konkurs-&lt;br&gt;er utan bevakning skali flyttas från kronofogdemyndigheterna till förval-&lt;br&gt;tarna. I det följande kommer jag att föreslå en renodling av utbetalnings-&lt;br&gt;myndighetens uppgifter. Mot bakgrund av dessa förslag kommer utbetal-&lt;br&gt;ningsfunktionen inte längre att ha en sådan anknytning till kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheternas arbetsuppgifter i övrigt att en överföring av utbetalningsfunktio-&lt;br&gt;nen till kronofogdemyndigheterna framstår som en självklar lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan därför också överväga om det finns andra möjligheter som bättre&lt;br&gt;tillgodoser intresset av en rationell utbetalningsorganisation. Lönegaranti-&lt;br&gt;medlen kommer att betalas ut, med postgiroutbetalningskort eller genom&lt;br&gt;kontoinsättning, via postgirot eller den eller de andra utbetalningsvägar som&lt;br&gt;i framtiden kan komma i fråga för statliga betalningar. Det finns flera exem-&lt;br&gt;pel på andra myndigheter som redan i dag handhar utbetalning i stor skala&lt;br&gt;av löner eller andra förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat skäl som talar för att frågan om framtida utbetalningsmyndighet&lt;br&gt;bör övervägas ytterligare är den utveckling som nu pågår vad gäller samver-&lt;br&gt;kan mellan flera kronofogdemyndigheter eller mellan kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ter och andra myndigheter i fråga om administrativa stödfunktioner. Denna&lt;br&gt;utveckling kan väntas leda till att endast vissa kronofogdemyndigheter i&lt;br&gt;framtiden själva kommer att svara för löpande personal- och ekonomiadmi-&lt;br&gt;nistrativa funktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om framtida utbetalningsmyndighet för lönegarantimedel kräver&lt;br&gt;alltså ytterligare utredning. Mot denna bakgrund framstår det som lämpli-&lt;br&gt;gast att länsstyrelserna tills vidare får fortsätta att svara för denna uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.2 Utbetalningsfunktionen renodlas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Arbetstagaren skall upplysa förvaltaren om inkomster&lt;br&gt;som arbetstagaren har under uppsägningstiden från en annan anställ-&lt;br&gt;ning, om dessa avser samma tid som hans fordran i konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrift om en obligatorisk skyldighet för arbetstagare att före ut-&lt;br&gt;betalning av garantibelopp för uppsägningslön till länsstyrelsen lämna&lt;br&gt;en försäkran på heder och samvete om sina anställnings- och avlö-&lt;br&gt;ningsförhållanden under uppsägningstiden tas in i lönegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning från uppsägningslön skall ske endast efter en underrät-&lt;br&gt;telse från en förvaltare eller, i konkurser utan bevakning, på grund av&lt;br&gt;en förvaltares beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Utredaren har föreslagit att prövning i avräknings-&lt;br&gt;frågor även i fortsättningen i första hand skall göras av utbetalningsmyndig-&lt;br&gt;heten. Om arbetstagaren är missnöjd med avräkningen skall utbetalnings-&lt;br&gt;myndigheten underställa avräkningen förvaltarens bedömning. Förvaltaren&lt;br&gt;skall, om arbetstagaren begär det, anmäla avräkningsfrågan till den tingsrätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som handlägger konkursen. Tingsrättens handläggning skall med vissa un- Prop.&lt;br&gt;dantag följa reglerna för prövning av tvistiga fordringar i konkurs. Parter i&lt;br&gt;målet är arbetstagaren och förvaltaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har ansett det som önskvärt att&lt;br&gt;utbetalningsmyndighetens uppgifter tydliggörs. Så har bl.a. LO framhållit&lt;br&gt;att det är viktigt att lagstiftningen gör en klar åtskillnad mellan den instans&lt;br&gt;som prövar ett ärende i materiellt hänseende och den myndighet som har att&lt;br&gt;ombesörja själva utbetalningen. Utredarens förslag har av vissa remissin-&lt;br&gt;stanser inte ansetts tillräckligt klarläggande på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt den ordning som gäller i dag hör till utbetal-&lt;br&gt;ningsmyndighetens åtgärder bl.a. att verkställa skatteavdrag samt avdrag på&lt;br&gt;grund av ett beslut om införsel eller utmätning i lön. Myndigheten skall&lt;br&gt;också göra avdrag för eventuell förskottsbetalning som har skett enligt 11&lt;br&gt;kap. 14 § konkurslagen (1987:672). Såsom jag tidigare har sagt åligger det&lt;br&gt;vidare utbetalningsmyndigheten att iaktta att gränsen för maximiersättning&lt;br&gt;enligt lönegarantilagen inte överskrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men utbetalningsmyndigheten skall dessutom iaktta vissa materiella be-&lt;br&gt;stämmelser. Jag tänker här närmast på reglerna i 12 § förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979) om avräkning från uppsägningslön. Ersättning enligt lönegaranti-&lt;br&gt;lagen kan utgå endast för en lönefordran som har förmånsrätt enligt 12 §&lt;br&gt;förmånsrättslagen. Om arbetstagaren inte behöver utföra arbete för kon-&lt;br&gt;kursgäldenären under uppsägningstiden gäller förmånsrätten endast sådan&lt;br&gt;lönefordran som överstiger vad arbetstagaren under den tid fordran avser&lt;br&gt;har förvärvat i en annan anställning eller uppenbarligen borde ha kunnat för-&lt;br&gt;värva i en anställning som han skäligen borde ha godtagit. Med samtidig in-&lt;br&gt;komst från en annan anställning jämställs utbildningsbidrag som utgår av&lt;br&gt;statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning, om bidraget avser samma tid som&lt;br&gt;lönefordran och arbetstagaren har blivit berättigad till bidraget efter uppsäg-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om lönegaranti avser vanligtvis arbetstagarens totala löneford-&lt;br&gt;ran mot konkursgäldenären/arbetsgivaren, dvs. även lön under uppsägnings-&lt;br&gt;tiden. Enligt den ordning som gäller i dag är arbetstagaren inte skyldig att&lt;br&gt;upplysa förvaltaren om eventuella inkomster från en ny anställning. Det är&lt;br&gt;också så att i konkurser utan bevakning har kronofogdemyndigheten oftast&lt;br&gt;fattat sitt beslut i lönegarantiärendet före frågan om avräkning uppkommer.&lt;br&gt;Skyldigheten att iaktta begränsningen i förmånsrätten för uppsägningslön&lt;br&gt;har därför ankommit på utbetalningsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna fullgöra denna skyldighet har länsstyrelserna enligt 15 § lö-&lt;br&gt;negarantikungörelsen (1970:745) möjlighet att som villkor för utbetalning av&lt;br&gt;garantibelopp avseende uppsägningslön föreskriva att arbetstagaren skall&lt;br&gt;avge en försäkran på heder och samvete om sina anställnings- och avlönings-&lt;br&gt;förhållanden under uppsägningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framkommer det att en arbetstagare har inkomst från en annan anställ-&lt;br&gt;ning för samma tid som han begär ersättning från lönegarantin avseende&lt;br&gt;uppsägningslön skall länsstyrelsen göra en avräkning från garantibeloppet.&lt;br&gt;Om arbetstagaren är missnöjd med länsstyrelsens ställningstagande kan ar-&lt;br&gt;betstagaren enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer överklaga avräk-&lt;br&gt;ningsbeslutet till regeringen. Enligt en undersökning som utredaren hade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagit förekom under åren 1979 -1984 sammanlagt sju överklaganden till&lt;br&gt;regeringen avseende avräkningsbeslut. Antalet överklaganden har ökat un-&lt;br&gt;der senare år och uppgår nu till tre-fyra per år. Antalet fall då avräkning har&lt;br&gt;företagits är naturligtvis betydligt större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ställningstagande i frågan om en fordran på uppsägningslön omfattas&lt;br&gt;av förmånsrätt blir också bestämmande för om fordran kan ersättas av löne-&lt;br&gt;garantin. Ett sådant beslut innebär därför ett materiellt avgörande av löne-&lt;br&gt;garantifrågan avseende uppsägningslönen. Regeringen har ansett att länssty-&lt;br&gt;relsen i sin egenskap av utbetalningsmyndighet inte är behörig att pröva om&lt;br&gt;en viss fordran omfattas av lönegarantin. Länsstyrelsernas beslut i avräk-&lt;br&gt;ningsfrågan har därför regelmässigt upphävts och ärendet visats åter till läns-&lt;br&gt;styrelsen för en ny behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgift som jag har fått från länsstyrelsen i Stockholms län söker&lt;br&gt;länsstyrelsen handlägga avräkningsfrågorna i samråd med arbetstagaren. I&lt;br&gt;vissa fall har länsstyrelsen vänt sig till kronofogdemyndigheten för att få råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis otillfredställande att förfarandet avseende hur even-&lt;br&gt;tuell avräkning från uppsägningslön skall gå till inte är formellt reglerat. Ut-&lt;br&gt;redaren har föreslagit att beslut i avräkningsfrågor även i fortsättningen i&lt;br&gt;första hand skall fattas av utbetalningsmyndigheten men att det förs in en&lt;br&gt;möjlighet för arbetstagaren att få frågan prövad i en process motsvarande&lt;br&gt;den för tvistiga fordringar i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom regeringen har konstaterat i sina beslut i de ärenden som har över-&lt;br&gt;klagats bör ett materiellt ställningstagande i lönegarantifrågan emellertid gö-&lt;br&gt;ras av annan än utbetalningsmyndigheten. Enligt min mening är den mest&lt;br&gt;näraliggande lösningen att den som har fattat det ursprungliga lönegaranti-&lt;br&gt;beslutet också beslutar om eventuell avräkning. Jag har tidigare föreslagit&lt;br&gt;att förvaltare skall fatta beslut i lönegarantifrågor i konkurser utan bevak-&lt;br&gt;ning. Han bör därför i sådana konkurser också besluta i frågor om avräk-&lt;br&gt;ning. I konkurser med bevakning utbetalas garantibelopp efter en underrät-&lt;br&gt;telse från förvaltaren. I dessa konkurser bör avräkning därför ske endast på&lt;br&gt;grund av sådan underrättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller avräkning från uppsägningslön finns emellertid ytterligare&lt;br&gt;en uppgift att lösa. Denna berör frågan hur en förvaltare skall få kännedom&lt;br&gt;om huruvida en arbetstagare uppbär sådana inkomster från en annan anställ-&lt;br&gt;ning under uppsägningstiden att hans förmånsrätt för uppsägningslön påver-&lt;br&gt;kas. Som jag tidigare har nämnt har arbetstagaren i dag ingen skyldighet att&lt;br&gt;upplysa förvaltaren om eventuella inkomster från en annan anställning. Ar-&lt;br&gt;betstagaren skall visserligen till länsstyrelsen sända in en försäkran på heder&lt;br&gt;och samvete om sina anställnings- och avlöningsförhållanden under uppsäg-&lt;br&gt;ningstiden. Denna skyldighet är emellertid inte obligatorisk. Länsstyrelsen&lt;br&gt;saknar också möjligheter att i vaije enskild fall kontrollera uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är övertygad om att de uppgifter arbetstagarna lämnar till länsstyrel-&lt;br&gt;sen om sina anställnings- och avlöningsförhållanden under uppsägningstiden&lt;br&gt;i allmänhet är riktiga. Det är emellertid viktigt att så långt det är möjligt&lt;br&gt;minska riskerna för missbruk av lönegarantin. Ett sådant missbruk kan bl.a.&lt;br&gt;ta sig den formen att arbetstagaren uppbär inkomst från en annan anställning&lt;br&gt;för samma tid som han erhåller ersättning från lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma till rätta med bl.a. sådana former av missbruk av lönega-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rantin föreslår jag att det i lönegarantilagen förs in en föreskrift om skyldig-&lt;br&gt;het för arbetstagaren att upplysa förvaltaren om förhållanden som kan med-&lt;br&gt;föra avräkning i garantibelopp för hans uppsägningslön. Denna upplysnings-&lt;br&gt;skyldighet bör avse inkomst från en annan anställning under uppsägningsti-&lt;br&gt;den och om arbetstagaren mottar sådant utbildningsbidrag som enligt 12 §&lt;br&gt;förmånsrättslagen (1970:979) skall jämställas med inkomst från en annan an-&lt;br&gt;ställning. En arbetstagare som underlåter att fullgöra den föreslagna upplys-&lt;br&gt;ningsskyldigheten kommer att riskera att enligt reglerna om återkrav få be-&lt;br&gt;tala tillbaka en del av vad han mottagit från lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår också att det i lönegarantilagen förs in en föreskrift om att&lt;br&gt;länsstyrelsen inte får betala ut garantibelopp för uppsägningslön innan ar-&lt;br&gt;betstagaren har lämnat en försäkran på heder och samvete om sina anställ-&lt;br&gt;nings- och avlöningsförhållanden under uppsägningstiden. Som jag tidigare&lt;br&gt;har redogjort för har länsstyrelserna i dag enligt 15 § lönegarantikungörelsen&lt;br&gt;(1970:745) möjlighet att begära att arbetstagaren skall lämna en sådan för-&lt;br&gt;säkran. Jag anser att denna föreskrift bör göras obligatorisk så att en sådan&lt;br&gt;försäkran alltid skall lämnas av arbetstagaren innan han kan få utbetalning&lt;br&gt;av garantibelopp för uppsägningslön. Anser länsstyrelsen att uppgifterna i&lt;br&gt;en försäkran som arbetstagaren har lämnat om sina anställnings- och avlö-&lt;br&gt;ningsförhållanden under uppsägningstiden kan påverka arbetstagarens för-&lt;br&gt;månsrätt för uppsägningslön bör kopia av försäkran sändas till förvaltaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en förvaltare i en konkurs utan bevakning får kännedom om ett för-&lt;br&gt;hållande som påverkar frågan till vilken del en arbetstagares fordran på upp-&lt;br&gt;sägningslön omfattas av förmånsrätt bör han pröva om sitt tidigare beslut i&lt;br&gt;lönegarantiärendet. I konkurser med bevakning bör förvaltaren i motsva-&lt;br&gt;rande situation sända en ny underrättelse till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kännedom om förhållanden som kan påverka förmånsrätten för uppsäg-&lt;br&gt;ningslön kan förvaltare få från arbetstagaren i enlighet med mitt förslag om&lt;br&gt;arbetstagarens upplysningsskyldighet och från länsstyrelsen genom att han&lt;br&gt;får en kopia av den obligatoriska försäkran jag föreslår att arbetstagaren all-&lt;br&gt;tid skall lämna om sina anställnings- och avlöningsförhållanden under upp-&lt;br&gt;sägningstiden. Förvaltaren kan emellertid få kännedom om sådana förhål-&lt;br&gt;landen även på annat sätt. Förvaltaren har ofta täta kontakter med arbetsta-&lt;br&gt;garna och konkursgäldenären. Han får också i allmänhet snabbt reda på om&lt;br&gt;en arbetstagare arbetar hos en annan arbetsgivare under uppsägningstiden.&lt;br&gt;Förvaltaren har därför betydligt bättre möjligheter att kontrollera arbetsta-&lt;br&gt;garens uppgifter än vad länsstyrelsen har enligt de nuvarande reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till lönegarantins sociala syfte bör en omprövning av ett beslut&lt;br&gt;om en arbetstagares fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt en-&lt;br&gt;dast avse fordran som ännu inte har ersatts genom att garantibelopp har be-&lt;br&gt;talats ut till arbetstagaren. På samma sätt bör den underrättelse som förval-&lt;br&gt;taren i en konkurs med bevakning skall sända till länsstyrelsen i en motsva-&lt;br&gt;rande situation endast avse fordran på uppsägningslön för vilken garantibe-&lt;br&gt;lopp ännu inte har betalats ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller konkurser utan bevakning bör vid missnöje med det beslut&lt;br&gt;förvaltaren meddelar efter omprövningen gälla samma regler som vid miss-&lt;br&gt;nöje med förvaltares lönegarantibeslut i allmänhet. Detta är naturligt redan&lt;br&gt;av det skälet att förvaltarens beslut i fråga om förmånsrätten och därmed&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lönegarantin för uppsägningslön innefattar ett materiellt ställningstagande&lt;br&gt;på samma sätt som hans första beslut i lönegarantiärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konkurser med bevakning innebär förvaltarens underrättelse till länssty-&lt;br&gt;relsen om att en arbetstagares fordran på uppsägningslön inte längre omfat-&lt;br&gt;tas av förmånsrätt att fordran enligt förvaltarens bedömning inte längre är&lt;br&gt;klar. Förvaltaren behöver därför inte heller bevaka fordran i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För båda konkursformerna kommer de regler jag här har föreslagit att&lt;br&gt;medföra att avräkningsfrågor som i dag handläggs av länsstyrelsen kommer&lt;br&gt;att avgöras i samma ordning som lönegarantifrågorna i allmänhet. Detta in-&lt;br&gt;nebär en förbättring för arbetstagarna som kan få frågor om avräkning från&lt;br&gt;uppsägningslön bedömda i ett rättsligt förfarande. Förslaget innebär också&lt;br&gt;en renodling av utbetalningsfunktionen genom att den myndighet som skall&lt;br&gt;betala ut garantibeloppet inte längre skall fatta beslut i frågor som innebär&lt;br&gt;en materiell bedömning av lönegarantiärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang ta upp en näraliggande fråga som utredaren&lt;br&gt;har lyft fram. Enligt utredaren förekommer det inte så sällan att länsstyrel-&lt;br&gt;sen har ombesörjt utbetalning av garantibelopp först efter att myndigheten&lt;br&gt;har företagit en egen granskning av om arbetstagaren är berättigad till belop-&lt;br&gt;pet. Denna granskning har då syftat på annat än ovan behandlade avräk-&lt;br&gt;ningsfrågor. Dessa förhållanden har också påtalats i LO:s remissyttrande. I&lt;br&gt;yttrandet understryks att det är av stor betydelse att lagstiftningen undanrö-&lt;br&gt;jer varje tveksamhet avseende utbetalningsmyndighetens behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredarens mening bör utbetalningsmyndigheten inte ha en tillsyns-&lt;br&gt;funktion i lönegarantifrågor. Jag delar denna uppfattning. Enligt de regler&lt;br&gt;som jag här har föreslagit skall utbetalningsmyndigheten endast handha de&lt;br&gt;administrativa uppgifterna i samband med utbetalningen. Till dessa hör&lt;br&gt;framför allt att verkställa skatteavdrag och avdrag på grund av beslut om&lt;br&gt;införsel eller utmätning i lön. Jag vill gärna understryka att materiella frågor,&lt;br&gt;dvs. frågor som avser om en arbetstagare är berättigad till garantibelopp,&lt;br&gt;inte skall avgöras av den myndighet som betalar ut garantimedlen utan han-&lt;br&gt;teras i den särskilda ordning som är föreskriven för sådana frågor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Rättegångskostnader m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Enligt den ordning jag har föreslagit för prövning av tvis-&lt;br&gt;tiga lönegarantiärenden och för tvistiga avräkningsfrågor i konkurser&lt;br&gt;utan bevakning kommer domstolsprocessen att föras mellan arbetsta-&lt;br&gt;garen och staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett sådant mål får förordnas att vardera parten skall stå för sina&lt;br&gt;rättegångskostnader även om arbetstagaren förlorar målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Utredaren föreslog att s.k. ”tveksamma” lönegaranti-&lt;br&gt;fall och tvistiga avräkningsfall skall avgöras i en jävsprocess mellan arbetsta-&lt;br&gt;garen och förvaltaren. Han föreslog vidare att i konkurslagen tas in en regel&lt;br&gt;som medger att rättegångskostnaderna kvittas om en lönegarantifordran&lt;br&gt;åberopas i en jävsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig i frågan har Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;ställt sig negativa till att konkursboet till följd av förvaltarens ställning som&lt;br&gt;part i en process om lönegaranti skulle komma att drabbas av rättegångs-&lt;br&gt;kostnader. De har varit positiva till att en kvittningsregel införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt forslag: Mina förslag avseende prövning av tvistiga lönega-&lt;br&gt;rantifrågor och avräkningsfrågor i konkurser utan bevakning innebär att en&lt;br&gt;arbetstagare som är missnöjd med förvaltarens beslut kan väcka talan mot&lt;br&gt;staten vid den tingsrätt som handlägger konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagaren skall naturligtvis, i enlighet med vad som gäller i dag om en&lt;br&gt;arbetstagare besvärar sig över kronofogdemyndighetens beslut till hovrät-&lt;br&gt;ten, ha möjlighet att erhålla allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I besvärsmålen i hovrätten har statens talan förts av riksskatteverket. Sta-&lt;br&gt;ten har i dessa mål inte brukat begära ersättning för rättegångskostnader.&lt;br&gt;Jag har föreslagit att statens talan i tvistiga lönegarantifrågor skall föras av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten. Enligt min mening bör emellertid den huvudregeln&lt;br&gt;gälla även i fortsättningen att staten inte begär någon kostnadsersättning.&lt;br&gt;Detta innebär att arbetstagaren i normalfall endast riskerar sina egna rätte-&lt;br&gt;gångskostnader om han skulle förlora målet. Vinner han processen har han&lt;br&gt;rätt till ersättning för sina rättegångskostnader enligt vad som gäller i tviste-&lt;br&gt;mål i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid förekomma att konkursboet eller annan deltar i rätte-&lt;br&gt;gången på statens sida. Enligt min mening skall en arbetstagare i allmänhet&lt;br&gt;inte behöva riskera att få ersätta rättegångskostnader på grund av en tvist&lt;br&gt;om lönegaranti. Jag föreslår därför att i mål om lönegaranti, oavsett om det&lt;br&gt;är arbetstagaren eller staten som för talan, skall kunna förordnas om kvitt-&lt;br&gt;ning av kostnaderna även om arbetstagaren har förlorat målet. Den före-&lt;br&gt;slagna regeln utesluter dock inte att arbetstagaren kan få ersätta t.ex. ett&lt;br&gt;konkursbos rättegångskostnader i ett fall där boet deltar i rättegången på&lt;br&gt;statens sida och rättens avgörande innebär att arbetstagaren har försökt att&lt;br&gt;missbruka lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltara rvode&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang ta upp även frågan om förvaltararvodet. Mina&lt;br&gt;förslag innebär för konkurser utan bevakning att förvaltaren skall fatta ett&lt;br&gt;beslut i lönegarantifrågan. I de fall avräkning på grund av inkomst från en&lt;br&gt;annan anställning under uppsägningstiden skall företas från uppsägningslön&lt;br&gt;kommer förvaltaren också att behöva ompröva sitt tidigare beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämfört med dagens ordning innebär detta ett visst merarbete. Visserligen&lt;br&gt;skall förvaltaren enligt de regler som gäller i dag underrätta kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten om sådana fordringar som garantin kan antas omfatta. Detta inne-&lt;br&gt;bär att förvaltaren måste sätta sig in i vatje arbetstagares anställnings- och&lt;br&gt;avlöningsförhållanden. För att kunna fullgöra uppgiften måste han därför ta&lt;br&gt;reda på vilka lönekrav arbetstagarna har mot konkursgäldenären vid kon-&lt;br&gt;kursutbrottet, vilka löneförmåner som skall gälla för arbetstagarna i fortsätt-&lt;br&gt;ningen och hur lång uppsägningstid envar av dem är berättigad till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom har framgått av vad jag tidigare har sagt är det också dessa uppgif-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter som ligger till grund för ett beslut i ett lönegarantiärende. Hos kronofog-&lt;br&gt;demyndigheterna i flertalet län har man därför genom förmedling av tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten överenskommit med förvaltarna att myndigheterna fattar be-&lt;br&gt;slut i lönegarantiärenden på det material som inkommer från förvaltarna,&lt;br&gt;utan att företa någon ytterligare egen undersökning. Förvaltarnas räkningar&lt;br&gt;på arvode har därför redan hittills i dessa län innefattat arvode för anskaffan-&lt;br&gt;det av underlag för lönegarantibesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid praktiseras detta system inte på samtliga kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heter. Underlaget från förvaltarna till kronofogdemyndigheterna kan därför&lt;br&gt;i vissa fall ha varit bristfälligare och förutsatt att myndigheten företar en egen&lt;br&gt;utredning enligt de regler som gäller i dag. Det kan för övrigt inte uteslutas&lt;br&gt;att förvaltarnas underlag till kronofogdemyndigheterna i viss mån har präg-&lt;br&gt;lats av det förhållandet att utredningsskyldigheten enligt nuvarande regler&lt;br&gt;ligger på kronofogdemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa omständigheter kan medföra, om mina förslag genomförs, att för-&lt;br&gt;valtarna kommer att behöva lägga ner något mer arbete på lönegarantifrågor&lt;br&gt;än hittills. Mot bakgrund av att en stor del av detta arbete utförs redan i dag&lt;br&gt;av förvaltarna bör de uppgifter som tillkommer genom mina förslag emeller-&lt;br&gt;tid inte medföra några mer betydande höjningar av förvaltararvodena. Detta&lt;br&gt;gäller särskilt de län där kronofogdemyndigheterna redan i dag fattar beslut&lt;br&gt;i lönegarantifrågor på det material som förvaltarna tillhandahåller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltarnas arbete med lönegarantifrågor ersätts i dag som en del av ar-&lt;br&gt;vodet för förvaltaruppdraget som helhet. De ytterligare uppgifter avseende&lt;br&gt;lönegarantin som genom mina förslag läggs på förvaltarna bör enligt min me-&lt;br&gt;ning ersättas på samma sätt. Varken omfattningen eller arten av de nytill-&lt;br&gt;komna uppgifterna motiverar en annan bedömning. Att sätta sig in i arbets-&lt;br&gt;tagarnas anställnings- och avlöningsvillkor ingår i förvaltarens uppgifter re-&lt;br&gt;dan till följd av hans uppdrag att utreda boet. Lönegarantifrågorna har enligt&lt;br&gt;min mening ett så nära samband med förvaltarnas allmänna uppgifter vid&lt;br&gt;boets utredning och avveckling att det saknas anledning att överväga att er-&lt;br&gt;sätta arvodet som avser arbete med lönegarantin i någon annan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Organisatoriska frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag innebär organisatoriska förändringar både för kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheterna och länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kronofogdemyndigheterna medför förslaget att förvaltare&lt;br&gt;skall fatta beslut i lönegarantifrågor i konkurser utan bevakning att de resur-&lt;br&gt;ser som i dag används för prövning av lönegarantianspråk kan avvecklas.&lt;br&gt;Samtidigt medför den skärpning av tillsynsmyndighetens kontroll av lönega-&lt;br&gt;rantihanteringen som följer av att myndigheten skall ha partställning i mål&lt;br&gt;om lönegaranti behov av viss resursförstärkning hos dessa myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De resursfrågor som reformen aktualiserar får tas upp i ett senare sam-&lt;br&gt;manhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer att de föreslagna reformerna inte kommer att medföra några&lt;br&gt;ökade kostnader för domstolsväsendet. Visserligen innebär förslagen att ett&lt;br&gt;skriftligt förfarande i hovrätten ersätts av ett muntligt förfarande i tingsrät-&lt;br&gt;ten. Detta kan naturligtvis innebära en viss ökning av kostnaderna i det en-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skilda fallet. Min bedömning är emellertid att denna kostnadsökning kom-&lt;br&gt;mer att vägas upp av att antalet lönegarantimål kommer att minska med den&lt;br&gt;av mig föreslagna ordningen för prövning av lönegarantifrågor i konkurser&lt;br&gt;utan bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De förslag som jag har lagt fram innebär vissa administrativa förändringar&lt;br&gt;både hos kronofogdemyndigheterna och länsstyrelserna. Förslagen medför&lt;br&gt;också att förvaltarna tillförs nya uppgifter i handhavandet av lönegarantifrå-&lt;br&gt;gor. De förändringar som krävs är dock inte större än att förslagen bör kunna&lt;br&gt;träda i kraft redan den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna kan emellertid inte tillämpas på samtliga lönegarantian-&lt;br&gt;språk som finns vid ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har förordat att äldre regler skall tillämpas på fordringar mot&lt;br&gt;arbetsgivare som har försatts i konkurs på grund av en ansökan som har&lt;br&gt;gjorts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till lönegaranti förutsätter att arbetsgivaren har försatts i konkurs.&lt;br&gt;Jag ser därför inga skäl för att låta dagen när konkursansökan har ingetts&lt;br&gt;vara bestämmande för om lönegarantianspråket skall behandlas enligt äldre&lt;br&gt;regler. Enligt min mening kan en lämplig ordning i stället vara att lönegaran-&lt;br&gt;tianspråk på grund av fordran mot en arbetsgivare som har försatts i konkurs&lt;br&gt;före ikraftträdandet även efter den dagen skall handläggas enligt äldre reg-&lt;br&gt;ler.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lönegarantilag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Förslag till lönegarantilag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 § första stycket i nu gällande lag. Efter&lt;br&gt;påpekande av lagrådet har paragrafen formulerats på ett sådant sätt att det&lt;br&gt;uttryckligen framgår att garantin endast ersätter fordran mot en arbetsgivare&lt;br&gt;som har försatts i konkurs i Sverige eller i ett annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf, som saknar motsvarighet i den nu gällande lagen, anges&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de allmänna förutsättningarna för att en fordran skall ersättas av garantin. Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;Paragrafen har behandlats i avsnitt 2.4.2. För att en fordran skall betalas av&lt;br&gt;garantin krävs att den avser anställning med övervägande anknytning till&lt;br&gt;Sverige eller svenska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande lagen saknar regler för hur de s.k. internationella lönega-&lt;br&gt;rantifallen skall bedömas. Med internationella lönegarantifall åsyftas både&lt;br&gt;de fall att en arbetstagare, som huvudsakligen har arbetat utomlands, har&lt;br&gt;anspråk på lönegaranti i arbetsgivarens konkurs i Sverige och fall då arbets-&lt;br&gt;tagaren visserligen har arbetat här i landet men konkursen har inträffat i ett&lt;br&gt;annat nordisk land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursen har inträffat i Sverige talar detta naturligtvis i allmänhet&lt;br&gt;för att fordran skall ersättas av den svenska lönegarantin. Tillräcklig anknyt-&lt;br&gt;ning till svenska förhållanden kan ändå saknas om arbetet har utförts utom-&lt;br&gt;lands. Är arbetstagaren en utländsk medborgare som är bosatt i utlandet och&lt;br&gt;arbetet huvudsakligen har utförts utomlands kan tillräcklig anknytning till&lt;br&gt;svenska förhållanden i allmänhet inte anses föreligga. I motsatt riktning talar&lt;br&gt;däremot om arbetstagaren, fastän sysselsatt utomlands, är svensk medbor-&lt;br&gt;gare som bosatt sig utomlands på grund av anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller en konkurs som har inträffat i något av de övriga nordiska&lt;br&gt;länderna torde tillräcklig anknytning oftast föreligga om arbetstagaren har&lt;br&gt;varit sysselsatt här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övervägande om tillräcklig anknytning till svenska förhållanden före-&lt;br&gt;ligger bör också beaktas om arbetsgivaren har varit skyldig att betala lönega-&lt;br&gt;rantiavgift för arbetstagaren och om denne har varit skattskyldig i Sverige.&lt;br&gt;Dessa omständigheter torde i allmänhet tala för att anknytning till Sverige&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har ändrats redaktionellt, motsvarar i sak 3 § sista meningen&lt;br&gt;i nu gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 1 § andra stycket i nu gällande lag. Den har ändrats&lt;br&gt;endast redaktionellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges i vilka fall den till vilken en lönefordran har överlåtits har&lt;br&gt;rätt till garantibelopp. Den motsvarar i sak 11 § första stycket i nu gällande&lt;br&gt;lag. För att bestämmelsen skall vara mera lättläst har stycket ändrats redak-&lt;br&gt;tionellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 11 § andra stycket i nu gällande lag. Endast redaktio-&lt;br&gt;nella ändringar har vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantins omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;br&gt;Paragrafen, som har ändrats endast redaktionellt, anger vilka slag av ford-&lt;br&gt;ringar som kan ersättas av garantin. Den motsvarar 2 § första stycket i nu&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gällande lag. Även i fortsättningen lämnas således ersättning enligt garantin Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;endast för fordran som har förmånsrätt enligt 12 § eller 13 § förmånsrättsla-&lt;br&gt;gen (1970:979).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 § andra stycket i nu gällande lag. Endast redaktio-&lt;br&gt;nella ändringar har vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf, som har sin motsvarighet i 2 § tredje stycket i nu gällande&lt;br&gt;lag, anger den maximala ersättning enligt garantin som en arbetstagare kan&lt;br&gt;få för fordringar med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979).&lt;br&gt;Ändringen innebär att maximiersättningen för sådana fordringar bestäms till&lt;br&gt;100 000 kr. Maximiersättningens tidigare koppling till basbeloppet enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring tas således bort. Ändringen&lt;br&gt;berör inte ersättning enligt garantin för fordran på framtida pension med för-&lt;br&gt;månsrätt enligt 13 § förmånsrättslagen. Inte heller berörs möjligheten att få&lt;br&gt;ersättning från garantin för kostnader som hänför sig till gäldenärens försät-&lt;br&gt;tande i konkurs och för kostnad som arbetstagaren har ålagts att betala enligt&lt;br&gt;14 kap. 3 § konkurslagen (1987:672). Paragrafen har behandlats under av-&lt;br&gt;snitt 2.4.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagarens upplysningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf saknar motsvarighet i nu gällande lag. Genom paragrafen&lt;br&gt;införs i lönegarantilagen en skyldighet för arbetstagaren att upplysa förvalta-&lt;br&gt;ren om inkomster som arbetstagaren har under uppsägningstiden från en an-&lt;br&gt;nan anställning, om inkomsterna avser samma tid som hans fordran på upp-&lt;br&gt;sägningslön i konkursen. Sådan upplysning skall också lämnas om arbetsta-&lt;br&gt;garen under uppsägningstiden mottar utbildningsbidrag som betalas av stats-&lt;br&gt;medel vid arbetsmarknadsutbildning. Regeln, som har behandlats i avsnitt&lt;br&gt;2.6.2, har tillkommit för att underlätta förvaltarnas bedömning av om en ar-&lt;br&gt;betstagares fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt enligt 12 §&lt;br&gt;förmånsrättslagen (1970:979). Upplysningsskyldigheten är inte sanktione-&lt;br&gt;rad. Om en arbetstagare underlåter att fullgöra sin upplysningsskyldighet&lt;br&gt;riskerar han emellertid enligt reglerna om återkrav i 34 § att få betala tillbaka&lt;br&gt;en del av vad han har mottagit från lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurs med bevakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna 11-15 avser endast konkurser med bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraf 11 motsvarar i sak nuvarande 7 § första stycket. På grund av att&lt;br&gt;förvaltarens skyldighet att underrätta utbetalningsmyndighet redan i dag av-&lt;br&gt;ser alla fordringar som enligt förvaltarens bedömning är klara har den nuva-&lt;br&gt;rande uppdelningen mellan fordran på lön för uppsägningstid och andra&lt;br&gt;fordringar tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i nu gällande lag. Den har behandlats i av-&lt;br&gt;snitt 2.6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagförslaget regleras hur en eventuell avräkning enligt 12 § första&lt;br&gt;stycket förmånsrättslagen (1970:979) från garantibelopp avseende uppsäg-&lt;br&gt;ningslön skall ske. Om en arbetstagare inte behöver utföra arbete för kon-&lt;br&gt;kursgäldenären under uppsägningstiden följer av nyssnämnda stadgande i&lt;br&gt;förmånsrättslagen att förmånsrätten omfattar arbetstagarens fordran på&lt;br&gt;uppsägningslön endast till den del den överstiger inkomst som arbetstagaren&lt;br&gt;under den tid fordran avser har förvärvat i en annan anställning eller uppen-&lt;br&gt;barligen borde ha kunnat förvärva i en annan anställning som han skäligen&lt;br&gt;borde ha godtagit. Med samtidig inkomst från en annan anställning jämställs&lt;br&gt;utbildningsbidrag som utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning,&lt;br&gt;om bidraget avser samma tid som arbetstagarens fordran på uppsägningslön&lt;br&gt;och han har blivit berättigad till bidraget efter uppsägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då garantin ersätter endast lönefordringar med förmånsrätt måste sådana&lt;br&gt;inkomster under uppsägningstiden som påverkar arbetstagarens förmånsrätt&lt;br&gt;för uppsägningslön beaktas i lönegarantihanteringen. Hittills har detta om-&lt;br&gt;besörjts av länsstyrelsen i egenskap av utbetalningsmyndighet. Det har före-&lt;br&gt;kommit att sådana länsstyrelsebeslut om avräkning har överklagats till rege-&lt;br&gt;ringen. Besluten har regelmässigt upphävts av regeringen under hänvisning&lt;br&gt;till att länsstyrelsen inte varit behörig att avgöra frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en lönefordrans förmånsrätt är en materiell fråga och bör där-&lt;br&gt;för bedömas och avgöras i samma ordning som gäller för lönegarantifrågor i&lt;br&gt;allmänhet. I paragrafen föreskrivs att om en förvaltare i en bevakningskon-&lt;br&gt;kurs, efter att ha lämnat underrättelse om klara lönefordringar, får känne-&lt;br&gt;dom om förhållanden som påverkar till vilken del arbetstagarens fordran på&lt;br&gt;uppsägningslön omfattas av förmånsrätt skall han sända en ny underrättelse&lt;br&gt;till länsstyrelsen. Med hänsyn till lönegarantins sociala syfte bör underrättel-&lt;br&gt;sen endast avse fordran på uppsägningslön för vilken garantibelopp ännu&lt;br&gt;inte har betalats ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 7 § andra stycket i nu gällande lag. Vissa språkliga&lt;br&gt;ändringar har företagits. Då det får anses som självklart att underrättelse&lt;br&gt;inte behöver lämnas om fordringar som redan har ersatts av garantin har&lt;br&gt;föreskriften om detta tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ingen motsvarighet i den nuvarande lagen när det gäller kon-&lt;br&gt;kurser med bevakning. I konkurser utan bevakning har en motsvarande be-&lt;br&gt;stämmelse gällt enligt 6 § tredje stycket. Förskottsbetalning enligt 11 kap.&lt;br&gt;14 § konkurslagen (1987:672) torde i huvudsak förekomma i konkurser med&lt;br&gt;bevakning. I paragrafen föreskrivs därför att om en förvaltare, efter att han&lt;br&gt;har lämnat underrättelse till länsstyrelsen avser att göra en förskottsutbetal-&lt;br&gt;ning enligt nyssnämnda stadgande i konkurslagen, skall han underrätta läns-&lt;br&gt;styrelsen innan betalningen görs. Föreskriften har tillkommit för att för-&lt;br&gt;hindra att länsstyrelsen betalar garantibelopp för lönefordran som samtidigt&lt;br&gt;ersätts genom förskottsbetalningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar nuvarande 7 § tredje stycket. Endast redaktionella&lt;br&gt;ändringar har företagits. I paragrafen föreskrivs att förvaltaren i bevaknings-&lt;br&gt;konkurser skall för arbetstagarens räkning bevaka de fordringar förvaltaren&lt;br&gt;har bedömt som klara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framgår av avsnitt 2.6.2 och av specialmotiveringen till 12 § innebär&lt;br&gt;lagförslaget att avräkning från uppsägningslön enligt 12 § förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979) i bevakningskonkurser skall ske endast på grund av en underrät-&lt;br&gt;telse från förvaltaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den del av arbetstagarens fordran som inte är klar, t.ex. på grund av att&lt;br&gt;arbetstagaren har haft inkomster från en annan anställning under uppsäg-&lt;br&gt;ningstiden, skall naturligtvis inte bevakas av förvaltaren. Om bevakning där-&lt;br&gt;emot redan har skett i enlighet med förvaltarens tidigare bedömning bör be-&lt;br&gt;vakningen för undvikande av rättsförluster för arbetstagaren kunna stå kvar.&lt;br&gt;Förvaltaren bör dock underrätta arbetstagaren om förvaltaren avser att an-&lt;br&gt;märka mot bevakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurs utan bevakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna 16 - 20, som samtliga avser konkurs utan bevakning, saknar&lt;br&gt;motsvarighet i nu gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innebär att beslut i lönegarantifrågor i konkurser utan bevak-&lt;br&gt;ning i fortsättningen skall fattas av förvaltaren. Det nuvarande från konkur-&lt;br&gt;sen fristående prövningsförfarandet av lönegarantifrågor hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som har behandlats i avsnitt 2.5.1, föreskrivs att förvaltare&lt;br&gt;snarast skall pröva och besluta i frågan om en lönefordran i konkursen skall&lt;br&gt;betalas av garantin. Av hänsyn till arbetstagarna bör lönegarantifrågor hand-&lt;br&gt;läggas med skyndsamhet. Förvaltaren bör fatta beslut i lönegarantifrågorna&lt;br&gt;så snart som möjligt efter konkursbeslutet, förutsatt att erforderlig utredning&lt;br&gt;om fordran föreligger. Om förvaltaren så bedömer nödvändigt kan beslutet&lt;br&gt;avse endast del av arbetstagarens lönefordringar. Förfarandet kan tillgripas&lt;br&gt;om konkurs har inträffat strax innan utbetalning av arbetstagarnas löner nor-&lt;br&gt;malt skulle ha skett. Om sådant beslut har meddelats bör förvaltaren natur-&lt;br&gt;ligtvis snarast ta ställning också till kvarvarande lönefordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att om förvaltaren finner att lönefordran skall betalas&lt;br&gt;av garantin skall han samma dag sända underrättelse om beslutets innehåll&lt;br&gt;till länsstyrelsen. Föreskriften avser att påskynda utbetalningen av garanti-&lt;br&gt;belopp till arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har behandlats i avsnitt 2.6.2. Motsvarande bestämmelse för be-&lt;br&gt;vakningskonkurser återfinns i 12 § i lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att om förvaltaren, sedan han har meddelat beslut&lt;br&gt;i en lönegarantifråga, får kännedom om förhållande som kan påverka till vil-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken del arbetstagarens fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt, Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;skall förvaltaren ompröva sitt beslut avseende garantibelopp som ännu inte&lt;br&gt;har betalats ut. För att undvika att garantibelopp betalas ut felaktigt har&lt;br&gt;också föreskrivits att om omprövningen medför att garantin skall betalas ut&lt;br&gt;med annat belopp än vad som har beslutats tidigare, skall förvaltaren samma&lt;br&gt;dag beslutet meddelas sända underrättelse om dess innehåll till länsstyrel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att förvaltaren samma dag som han meddelar beslut&lt;br&gt;i en lönegarantifråga skall sända en kopia av beslutet till tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;i konkursen och till arbetstagaren. Frågan om beslutet skall delges arbetsta-&lt;br&gt;garen har kommenterats i avsnitt 2.5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 2.5.1, ger förvaltare möjlighet att&lt;br&gt;rätta ett beslut om lönegaranti som innehåller en uppenbar oriktighet till&lt;br&gt;följd av skrivfel, räknefel eller ett liknande förbiseende. En sådan rättelse&lt;br&gt;bör oftast kunna ske utan att alla exemplar av det felaktiga beslutet behöver&lt;br&gt;infordras. Förvaltaren kan också ibland anförtro åt annan att teckna en rät-&lt;br&gt;telse på beslutet. Ett sådant förfarande kan exempelvis användas om länssty-&lt;br&gt;relsen vid utbetalning har upptäckt ett enkelt räknefel på beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurs i annat nordiskt land&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och har behandlats i avsnitt 2.4.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reglerar förfarandet när en arbetstagare fordrar ersättning från ga-&lt;br&gt;rantin för en lönefordran som han har mot en arbetsgivare som har försatts&lt;br&gt;i konkurs i något av de övriga nordiska länderna. Av paragrafen framgår att&lt;br&gt;en sådan ansökan skall göras hos tillsynsmyndigheten för det län där arbets-&lt;br&gt;tagaren vistas. För att lönegarantimedel skall kunna utgå krävs det att ford-&lt;br&gt;ran har tillräcklig anknytning till Sverige eller svenska förhållanden i enlig-&lt;br&gt;het med vad som föreskrivs i 2 §. Till följd av lagrådets påpekande har para-&lt;br&gt;grafen formulerats på så sätt att det uttryckligen framgår att den endast avser&lt;br&gt;fall då konkurs har inträffat i ett annat nordiskt land. Även rubriken före&lt;br&gt;paragrafen har till följd härav fått en ändrad lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning av garantibelopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna 22-28 upptar bestämmelser om utbetalning av garantibelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som har behandlats i avsnitt 2.6.1, föreskrivs att utbetalning&lt;br&gt;av garantibelopp skall handhas av länsstyrelsen i det län dit tingsrätten som&lt;br&gt;handlägger konkursärendet hör. En motsvarande föreskrift finns i dag i 1 §&lt;br&gt;lönegarantikungörelsen (1970:745). Om utbetalningen sker på grund av till-&lt;br&gt;synsmyndighetens beslut enligt 21 § skall den i stället handhas av länsstyrel-&lt;br&gt;sen i det län där arbetstagaren vistas. Detta är en ny föreskrift som har föran-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;letts av att förfarandet i de s.k. internationella fallen med lönefordringar mot &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsgivare som har försatts i konkurs utomlands nu regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;br&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak nuvarande 5 § andra och tredje styckena.&lt;br&gt;De ändringar som har vidtagits är redaktionella och innebär inte någon änd-&lt;br&gt;ring i sak. Av paragrafen framgår att garantibelopp inte får betalas ut innan&lt;br&gt;arbetstagarens fordran har förfallit till betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande 5 § har som huvudregel föreskrivit att betalning av garantibe-&lt;br&gt;lopp inte får ske innan beslutet om konkurs har vunnit laga kraft. Med hän-&lt;br&gt;syn till de omfattande undantag från denna regel som medges senare i para-&lt;br&gt;grafen har föreskriften ansetts sakna betydelse och tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att det vid utbetalningen skall beaktas om det mot&lt;br&gt;arbetstagaren har åberopats en motfordran med vilken kvittning kan ske en-&lt;br&gt;ligt lagen (1970:215) om arbetsgivarens kvittningsrätt. Avdrag från garanti-&lt;br&gt;belopp på grund av en sådan motfordran torde endast komma att företas på&lt;br&gt;grund av förvaltares underrättelse eller, i konkurs utan bevakning, förvalta-&lt;br&gt;res beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;br&gt;Paragrafen motsvarar nuvarande 4 § och 5 § första stycket, sista meningen.&lt;br&gt;De ändringar som har företagits är endast redaktionella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna paragraf har i lönegarantilagen förts in en obligatorisk skyl-&lt;br&gt;dighet för arbetstagare att innan utbetalning sker av garantibelopp för upp-&lt;br&gt;sägningslön till länsstyrelsen lämna en försäkran på heder och samvete om&lt;br&gt;sina anställnings- och avlöningsförhållanden under uppsägningstiden. En&lt;br&gt;motsvarande föreskrift finns i dag i 15 § lönegarantikungörelsen (1970:745).&lt;br&gt;Den bestämmelsen stadgar dock ingen obligatorisk skyldighet för länsstyrel-&lt;br&gt;serna att kräva in försäkran. Paragrafen har behandlats under avsnitt 2.6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har behandlats under avsnitt 2.6.2, är ny. Genom lagförsla-&lt;br&gt;get regleras förfarandet i frågor om sådan avräkning från uppsägningslön&lt;br&gt;som kan ske till följd av stadgandet i 12 § förmånsrättslagen (1970:979). Som&lt;br&gt;framgår av 12 § och 18 § i lagförslaget skall avräkning från uppsägningslön&lt;br&gt;ske endast efter en underrättelse från en förvaltare eller, i konkurser utan&lt;br&gt;bevakning, på grund av en förvaltares beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf stadgas därför att om länsstyrelsen anser att uppgifterna&lt;br&gt;i en försäkran som arbetstagaren har lämnat om sina anställnings- och avlö-&lt;br&gt;ningsförhållanden under uppsägningstiden kan påverka frågan till vilken del&lt;br&gt;arbetstagarens fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt, skall ko-&lt;br&gt;pia av försäkran skyndsamt sändas till förvaltaren. En första bedömning av&lt;br&gt;frågan om uppgifterna i försäkran ger anledning till avräkning kommer såle-&lt;br&gt;des även i fortsättningen att göras av länsstyrelsen. Det är angeläget att alla&lt;br&gt;former av missbruk och icke avsedd användning av garantin motverkas.&lt;br&gt;Länsstyrelsen bör därför sända en kopia av försäkran till förvaltaren inte&lt;br&gt;bara i de fall då det framstår som klart att avräkning skall ske, utan också&lt;br&gt;när länsstyrelsen anser att uppgifterna eventuellt kan föranleda avräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen har sänt en kopia av försäkran till förvaltaren får garanti- Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;belopp för fordran på uppsägningslön inte betalas ut innan förvaltaren har&lt;br&gt;omprövat sitt tidigare ställningstagande i frågan om lönegaranti eller under-&lt;br&gt;rättat länsstyrelsen om att uppgifterna i försäkran inte ger anledning till en&lt;br&gt;ny bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar nuvarande 5 § fjärde stycket. Den sakliga ändring som&lt;br&gt;har företagits följer av att förvaltaren enligt lagförslaget skall fatta beslut i&lt;br&gt;lönegarantifrågor i konkurs utan bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar nuvarande 10 §. Endast redaktionella ändringar har&lt;br&gt;företagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överprövning av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;br&gt;Paragraferna 29, 30, 32 och 33 är nya. Bestämmelserna är tillämpliga endast&lt;br&gt;i konkurser utan bevakning. I den nu gällande lagen regleras besvär över&lt;br&gt;kronofogdemyndighets beslut i 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf föreskrivs att en arbetstagare som är missnöjd med för-&lt;br&gt;valtarens beslut i lönegarantifrågan får väcka talan mot staten inom tre&lt;br&gt;veckor från det att han fick del av beslutet. Som lagrådet har påpekat går&lt;br&gt;rätten till talan mot förvaltarens beslut förlorad om talan inte väcks inom&lt;br&gt;den föreskrivna tiden. Arbetstagarens motpart i processen är staten, i enlig-&lt;br&gt;het med vad som gäller för närvarande om arbetstagaren besvärar sig över&lt;br&gt;kronofogdemyndighets beslut i en lönegarantifråga till hovrätten. Statens ta-&lt;br&gt;lan skall dock föras i tingsrätten av tillsynsmyndigheten och inte, såsom i dag&lt;br&gt;i hovrätten, av riksskatteverket. Paragrafen har behandlats i avsnitt 2.5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu gällande lönegarantilagen saknar regler som ger möjlighet för staten&lt;br&gt;att besvära sig över en kronofogdemyndighets beslut i en lönegarantifråga.&lt;br&gt;Denna paragraf, som har behandlats i avsnitt 2.5.2, öppnar en sådan möjlig-&lt;br&gt;het för staten när det gäller förvaltarbeslut i lönegarantifrågor. I paragrafen&lt;br&gt;föreskrivs att staten genom tillsynsmyndigheten kan väcka talan mot arbets-&lt;br&gt;tagaren om myndigheten finner att ett förvaltarbeslut om lönegaranti är&lt;br&gt;oriktigt. En arbetstagare skall i allmänhet inte behöva befara att staten kan&lt;br&gt;komma att väcka talan mot honom i anledning av uppburen lönegaranti.&lt;br&gt;Med hänsyn till garantins sociala syfte bör en sådan talan endast komma till&lt;br&gt;stånd i de fall då det är påkallat ur allmän synpunkt. Så får oftast anses vara&lt;br&gt;fallet om det kan misstänkas att garantin missbrukas. Angående följden av&lt;br&gt;att talefristen inte iakttas, se specialmotiveringen till 29 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen upptas en föreskrift som innebär att även den till vilken en löne-&lt;br&gt;fordran har överlåtits enligt 5 eller 6 § har samma rätt som arbetstagaren att&lt;br&gt;väcka talan mot staten. En motsvarande föreskrift som avser rätt att besvära&lt;br&gt;sig över kronofogdemyndighetens beslut återfinns i dag i 9 §. Genom 30 § i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagförslaget ges staten genom tillsynsmyndigheten rätt att väcka talan mot Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;en arbetstagare. Denna paragraf ger staten motsvarande talerätt mot den&lt;br&gt;som har förvärvat lönefordran enligt 5 eller 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som har behandlats i avsnitt 2.5.2, föreskrivs att talan i anled-&lt;br&gt;ning av förvaltarens beslut skall väckas vid den tingsrätt som handlägger&lt;br&gt;konkursärendet. Gäller lönegarantifrågan ett anspråk på grund av en kon-&lt;br&gt;kurs utomlands skall arbetstagaren väcka talan mot tillsynsmyndighetens be-&lt;br&gt;slut vid den tingsrätt där han har att svara i tvistemål i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan i lönegarantimål skall handläggas enligt de regler som gäller för tvis-&lt;br&gt;temål i allmänhet. Mot bakgrund av lagstiftningens sociala syfte bör målen&lt;br&gt;handläggas med skyndsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf upptar en föreskrift om kvittning av rättegångskostnader om&lt;br&gt;arbetstagare förlorar ett mål om lönegaranti. Paragrafen har behandlats i av-&lt;br&gt;snitt 2.7. Det förutsätts att staten i regel inte kräver ersättning för sina rätte-&lt;br&gt;gångskostnader. Paragrafen avser att skydda arbetstagaren i de fall så ändå&lt;br&gt;sker eller när konkursboet eller annan deltar i rättegången på statens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av garantibelopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar nuvarande 12 § första stycket. Endast redaktionella&lt;br&gt;ändringar har företagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar nuvarande 12 § andra stycket. Hänvisningen till 5 §&lt;br&gt;tredje stycket har tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar nuvarande 12 § tredje stycket. Endast redaktionella&lt;br&gt;ändringar har företagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter skall dock fort-&lt;br&gt;farande gälla om anspråk på ersättning enligt garantin avser en lönefordran&lt;br&gt;mot en arbetsgivare som har försatts i konkurs före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Övriga lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I förslagen till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) och lagom ändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i lagen (1981:691) om socialavgifter har gjorts följdändringar som föranleds&lt;br&gt;av förslaget till lönegarantilag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-&lt;br&gt;slår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lönegarantilag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning Ds A 1983:15&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den statliga lönegarantin vid konkurs ersätter för varje arbetstagare högst&lt;br&gt;ett belopp - maximibelopp - som motsvarar tolv gånger basbeloppet enligt&lt;br&gt;1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. För år 1983 är maximibe-&lt;br&gt;loppet 232 800 kr. Lönegarantiutredningen föreslår nu att maximibeloppets&lt;br&gt;anknytning till basbeloppet slopas och att maximibeloppet bestäms till&lt;br&gt;100 000 kr. Vidare föreslår utredningen att lönegarantin inte i samma ut-&lt;br&gt;sträckning som f.n. sker skall ersätta gamla fordringar på lön och pension.&lt;br&gt;Närmare bestämt föreslås att sådana krav som förfallit till betalning tidigare&lt;br&gt;än sex månader före konkursen inte skall omfattas av förmånsrätt och där-&lt;br&gt;med inte heller av lönegarantin. I dag gäller en gräns på ett år i detta hän-&lt;br&gt;seende. Förslagen beräknas medföra att kostnaderna för lönegarantisyste-&lt;br&gt;met minskas med inemot 12 milj. kr. per år. Minskningen är inte av sådan&lt;br&gt;storlek att den kan medföra en sänkning av de avgifter som finansierar syste-&lt;br&gt;met. En sänkning av avgifterna är dessutom utesluten redan med hänsyn till&lt;br&gt;att systemet visat underskott de två senaste budgetåren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning SOU 1986:9&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantisystemet innebär att staten i viss utsträckning svarar för arbets-&lt;br&gt;tagares lönefordringar hos arbetsgivare som försatts i konkurs. I förevarande&lt;br&gt;betänkande behandlar utredningen i första hand förfarandet kring lönega-&lt;br&gt;rantisystemet. I huvudsak har utredningens arbete i denna del gått ut på att&lt;br&gt;tillskapa en enhetligare ordning än tidigare för handläggningen av lönega-&lt;br&gt;rantiärenden och att anpassa förfarandet bättre till arbetslivets förhållanden.&lt;br&gt;Härigenom bör fordringarna kunna utredas snabbare och säkrare. Det bör i&lt;br&gt;sin tur medföra att arbetstagarna snabbare får lyfta de lönegarantibelopp&lt;br&gt;som de är berättigade till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet behandlas vidare vissa materiella frågor. De rör lönegaran-&lt;br&gt;tianspråk med internationell anknytning, regler om avräkning på en arbets-&lt;br&gt;tagares uppsägningslön samt uppbörd av fackliga medlemsavgifter i sam-&lt;br&gt;band med utbetalning av garantibelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen redovisar utredningen organisations- och kostnadsmässiga effek-&lt;br&gt;ter av sina förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har bedömts som ändamålsenligt att låta utredningens förslag komma&lt;br&gt;till uttryck i en helt ny lönegarantilag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av lönegarantianspråk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Prövningen av lönegarantianspråk i en mindre konkurs flyttas från kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten till konkursförvaltaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tillsynsmyndighetens granskning av lönegarantihanteringen effektivise-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tveksamma lönegarantifall i en mindre konkurs prövas vid konkursdom-&lt;br&gt;stolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Lönegarantianspråk bör i princip kunna prövas i arbetsdomstolen men&lt;br&gt;frågan härom kräver ytterligare överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantisystemet i Sverige är utpräglat decentraliserat så till vida att&lt;br&gt;prövningen fullgörs av organ som är spridda över hela landet. Systemet ut-&lt;br&gt;märks vidare - i motsats till systemen i övriga nordiska länder utom Island -&lt;br&gt;av ett ovillkorligt krav på att arbetsgivaren försatts i konkurs. Förfarandet&lt;br&gt;bestäms härigenom av de två former för handläggning av konkurs som finns&lt;br&gt;enligt lag. Handläggningsformerna betecknas i det följande stor konkurs och&lt;br&gt;mindre konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en stor konkurs ankommer prövningen i första hand på förvaltaren. Om&lt;br&gt;förvaltaren inte godkänner arbetstagarens krav kan detta prövas vid kon-&lt;br&gt;kursdomstolen och, efter besvär, av en hovrätt och, i sista hand, av högsta&lt;br&gt;domstolen. I en mindre konkurs ankommer prövningen på en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet vars avgörande kan överklagas till en hovrätt. Dess beslut kan&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens direktiv utgår från att lönegarantisystemet som ett ovillkor-&lt;br&gt;ligt krav även i fortsättningen skall förutsätta att arbetsgivaren har försatts i&lt;br&gt;konkurs. Prövningsförfarandet bör därför även framdeles fullgöras av organ&lt;br&gt;med nära anknytning till konkursförfarandet. Med den utgångspunkten och&lt;br&gt;i syfte att tillskapa en enhetligare ordning föreslår utredningen att pröv-&lt;br&gt;ningen i mindre konkurs flyttas till konkursförvaltarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överflyttningen har möjliggjorts genom 1979 års konkursreform. Den in-&lt;br&gt;nebar bl.a. att förvaltare alltid skall förordnas även i mindre konkurser och&lt;br&gt;att tillsynen över konkursförvaltningen utövas av 25 kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ter i egenskap av tillsynsmyndigheter. Enligt konkursreformen har vidare&lt;br&gt;förvaltaruppdragen koncentrerats till personer som specialiserat sig på kon-&lt;br&gt;kursförvaltning. Förvaltarna har därför bättre kunskaper än tidigare om den&lt;br&gt;lagstiftning som anknyter till förhållandena i en konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till stöd för sitt förslag åberopar utredningen även att förvaltaren har till-&lt;br&gt;gång till konkursgäldenärens bokföring och annat material som är av värde&lt;br&gt;vid en bedömning av arbetstagarens anspråk. Förvaltaren befinner sig också&lt;br&gt;i de flesta fall - bildligt talat - närmare arbetstagarna än vad en tjänsteman&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten gör. Redan genom sina uppgifter i konkursen&lt;br&gt;har förvaltaren som regel kontakter med såväl gäldenären som de anställda&lt;br&gt;och deras fackliga organisationer. Sammantaget bör det anförda leda till att&lt;br&gt;förvaltaren har bättre utredningsmöjligheter än en kronofogdemyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överflyttning av prövningen till förvaltaren innebär slutligen att man&lt;br&gt;eliminerar det dubbelarbete som för närvarande gäller beträffande pröv-&lt;br&gt;ningen av arbetstagarnas fordringar i mindre konkurs. Enligt nuvarande ord-&lt;br&gt;ning åligger det sålunda förvaltaren att inom ramen för uppdraget i konkur-&lt;br&gt;sen utreda tillgångar och skulder i boet samtidigt som det ankommer på kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten att utreda sådana skulder som omfattas av lönegaranti-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av förfarandet hos förvaltaren har utredningen sökt ef-&lt;br&gt;terlikna den ordning som tillämpas vid en prövning av lönegarantianspråk i&lt;br&gt;en stor konkurs. Beträffande avgränsningen av de fordringar som förvalta-&lt;br&gt;ren skall pröva i en mindre konkurs knyter utredningen emellertid an till nu-&lt;br&gt;varande ordning i mindre konkurs. Det åligger således förvaltaren att pröva&lt;br&gt;de fordringar som blir kända för honom. I övrigt utgår utredningen från att&lt;br&gt;förvaltarens allmänna åligganden är desamma i stor och mindre konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har framstått som ändamålsenligt att knyta an till den nuvarande ord-&lt;br&gt;ningen beträffande ”klara” lönegarantifordringar i stor konkurs. Prövningen&lt;br&gt;av lönegarantifordringar kommer således även i mindre konkurs att bygga&lt;br&gt;på förvaltarens utredning i själva konkursen och innebära att han skall un-&lt;br&gt;derrätta utbetalningsmyndigheten i den mån fordringen enligt hans bedö-&lt;br&gt;mande är klar för betalning enligt garantin. Eftersom prövningen av lönega-&lt;br&gt;rantianspråk är en del av förvaltaruppdraget skall det ersättas på samma sätt&lt;br&gt;som förvaltarens övriga uppgifter i konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan enligt gällande lag omfattas förvaltarens handläggning av lönega-&lt;br&gt;rantifrågor i stor konkurs av tillsynsmyndighetens granskning. Vid en över-&lt;br&gt;flyttning av prövningen i mindre konkurs till förvaltaren kommer även&lt;br&gt;denna prövning under tillsynsmyndighetens granskning. Enligt utredningen&lt;br&gt;bör granskningen i huvudsak ha en generell inriktning. Myndigheten skall&lt;br&gt;alltså inte ägna sig åt att granska lönegarantiärendena löpande. Tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheterna bör fortsättningsvis ägna tillämpningen av lönegarantilagen&lt;br&gt;större uppmärksamhet än vad som för närvarande sker. Sammantaget bör&lt;br&gt;förslagen leda till att granskningen av lönegarantihanteringen effektiviseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån förvaltaren finner att en fordran inte är klar för betalning enligt&lt;br&gt;garantin skall enligt utredningens förslag fordringen på arbetstagarens begä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ran prövas vid konkursdomstolen. Prövningen skall ske enligt ett förfarande&lt;br&gt;som motsvarar det som gäller för tvistiga fordringar i stor konkurs. Pröv-&lt;br&gt;ningen inleds alltså med ett förlikningssammanträde inför konkursdomaren.&lt;br&gt;Därefter sker eventuellt en fortsatt prövning i en rättegång vid konkursdom-&lt;br&gt;stolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens avgörande kan enligt motsvarande regler för stor konkurs efter&lt;br&gt;besvär överprövas i en hovrätt och högsta domstolen. Utredningen har över-&lt;br&gt;vägt om inte överprövningen borde ske i arbetsdomstolen i stället. Övervä-&lt;br&gt;gandena har lett fram till att överprövningen i princip bör ankomma på ar-&lt;br&gt;betsdomstolen. Eftersom saken kräver ytterligare överväganden har utred-&lt;br&gt;ningen emellertid inte lagt fram något förslag i den riktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalningen av garantibelopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Garantibelopp som avser nära förestående löneutbetalningar skall kunna&lt;br&gt;tillställas konkursförvaltaren för att av denne betalas till arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Uppgiften att betala ut garantibeloppen renodlas och ansvaret för den&lt;br&gt;löpande prövningen skall ligga på konkursförvaltaren ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utbetalningen skall ligga kvar hos länsstyrelsen men knytas närmare till&lt;br&gt;tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Statens fordran på grund av utbetalat garantibelopp faller bort beträf-&lt;br&gt;fande belopp som inte blir ersatt i konkursen utom när fordringen är för-&lt;br&gt;enad med sjöpanträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalningarna enligt garantin görs av länsstyrelsen efter underrättelse från&lt;br&gt;förvaltaren i stor konkurs och kronofogdemyndigheten i mindre konkurs.&lt;br&gt;Länsstyrelsen rekvirerar medel till utbetalningarna från kammarkollegiet&lt;br&gt;som förvaltar lönegarantifonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantibelopp skall som regel betalas till arbetstagaren själv. Den som&lt;br&gt;förvärvar en lönefordran har i allmänhet inte någon rätt till betalning enligt&lt;br&gt;garantin. Inte heller förvaltaren har enligt lagen någon rätt att få garantibe-&lt;br&gt;loppen utbetalade till sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan flera år har från olika håll framställts önskemål om att utbetalning&lt;br&gt;skall kunna göras till just förvaltaren. Framför allt gäller det i sådana fall då&lt;br&gt;företag med rörelsen i drift går i konkurs. Vanligen förhåller det sig så, att&lt;br&gt;konkursboet saknar erforderliga medel till lönerna. Det är då praktiskt taget&lt;br&gt;omöjligt att fortsätta rörelsen. Antalet fall av detta slag har ökat under se-&lt;br&gt;nare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår nu att utbetalningen av garantibelopp skall kunna&lt;br&gt;göras till förvaltaren. Förslaget innebär närmare bestämt att förvaltaren all-&lt;br&gt;tid kan begära att garantibeloppen utbetalas till honom. Länsstyrelsen skall&lt;br&gt;inte pröva huruvida utbetalning skall ske till förvaltaren. Förvaltaren be-&lt;br&gt;stämmer själv i frågan men får rätt att begära utbetalning till sig själv endast&lt;br&gt;beträffande löneutbetalningar som är nära förestående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen slår fast att ansvaret för den löpande prövningen av ärendena&lt;br&gt;skall ligga på förvaltaren ensam. Utbetalningsfunktionen renodlas med&lt;br&gt;andra ord. På den här punkten skapas klarhet dels genom att utbetalnings-&lt;br&gt;myndigheten befrias från prövningen av vissa särskilda frågor som enligt nu-&lt;br&gt;varande ordning i stor konkurs utförs av länsstyrelsen, dels genom att utbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talningsmyndigheten inte heller i övrigt skall företa någon självständig&lt;br&gt;granskning i materiellt hänseende. Förslagen i dessa delar får vidare till följd&lt;br&gt;att regeringen befrias från besvärsärenden angående lönegarantin. I stället&lt;br&gt;tillskapas ”ett förlängt prövningsförfarande” hos förvaltaren och eventuellt&lt;br&gt;vid konkursdomstolen beträffande en del frågor som aktualiseras vid utbe-&lt;br&gt;talningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har vidare undersökt om det är en lämplig ordning med läns-&lt;br&gt;styrelsen som utbetalningsmyndighet. Härvid har utredningen funnit att&lt;br&gt;starka skäl talar för att tillsynsmyndigheten tar över uppgiften att betala ut&lt;br&gt;garantibeloppen. Med hänsyn till gällande ekonomiadministrativa ordning&lt;br&gt;beträffande kronofogdemyndigheterna är det emellertid för närvarande inte&lt;br&gt;möjligt att flytta utbetalningen av lönegarantimedel till tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;terna. Uppgiften att betala ut garantibelopp bör alltså, i vart fall tills vidare,&lt;br&gt;ligga kvar hos länsstyrelsen. Samarbetet mellan länsstyrelsen och tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten bör dock fördjupas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att ett garantibelopp har utbetalats inträder staten i arbetstaga-&lt;br&gt;rens rätt mot konkursgäldenären. Utredningen föreslår nu att statens ford-&lt;br&gt;ran skall falla bort beträffande sådana fordringar som inte gett utdelning i&lt;br&gt;konkursen. I så gott som alla fall kan nämligen de fordringar som kvarstår&lt;br&gt;efter en konkurs bedömas som värdelösa. Undantag görs dock för fordringar&lt;br&gt;som är förenade med sjöpanträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa materiella frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Garantins tillämplighet i internationella fall skall gälla vaije anställning&lt;br&gt;med dominerande anknytning till Sverige eller svenska förhållanden un-&lt;br&gt;der förutsättning att arbetsgivaren försatts i konkurs i Sverige eller i ett&lt;br&gt;annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;I fråga om internordiska fall skall sysselsättningslandet vara avgörande&lt;br&gt;för vilket nordiskt lands lönegarantilagstiftning som skall vara tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Reglerna i förmånsrättslagen och anställningsskyddslagen om vissa av-&lt;br&gt;räkningar på en arbetstagares uppsägningslön bör inte - trots önskemålet&lt;br&gt;härom i direktiven för utredningen - samordnas med bestämmelserna om&lt;br&gt;lämpligt arbete och om avstängning från rätt till ersättning i arbetslös-&lt;br&gt;hetsförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Möjligheten till uppbörd av fackliga medlemsavgifter i samband med ut-&lt;br&gt;betalning av garantibelopp vidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den praktiska tillämpningen har det förekommit lönegarantianspråk med&lt;br&gt;internationell anknytning. I allmänhet har det gällt fall där arbetsgivaren för-&lt;br&gt;satts i konkurs i Sverige, medan arbetstagarna varit utlänningar och/eller&lt;br&gt;verksamma i utlandet. Den nuvarande lönegarantilagen innehåller inte nå-&lt;br&gt;gon bestämmelse som visar om, och i så fall i vilken utsträckning, lagen är&lt;br&gt;tillämplig på internationella fall. Vid behandlingen av de internationella fal-&lt;br&gt;len har man i tillämpningen utgått från att det svenska lönegarantisystemet&lt;br&gt;tar sikte på den svenska arbetsmarknaden. Ett villkor för betalning enligt&lt;br&gt;garantin har därför ansetts vara att anknytningen till Sverige eller svenska&lt;br&gt;förhållanden varit tillräckligt stark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär att garantin omfattar vaije anställning med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dominerande anknytning till Sverige eller svenska förhållanden och att det&lt;br&gt;krävs att arbetsgivaren försatts i konkurs i Sverige eller i ett annat nordiskt&lt;br&gt;land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de internordiska fallen föreslås en särreglering som bygger på&lt;br&gt;ett förslag som har lagts fram inför Nordiska ministerrådet. Den särskilda&lt;br&gt;regleringen innebär att lönegarantianspråken fördelas mellan de nordiska&lt;br&gt;länderna med ledning av den nordiska socialkonventionen av år 1981, vilket&lt;br&gt;innebär att anspråken i allmänhet hänförs till det land där arbetstagarna har&lt;br&gt;varit sysselsatta. Förslaget i fråga om de internordiska fallen innehåller även&lt;br&gt;särskilda handläggningsregler. Vidare föreslås att riksskatteverket skall vara&lt;br&gt;den myndighet som för Sveriges del svarar för det nordiska samarbetet på&lt;br&gt;lönegarantiområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan materiell fråga i betänkandet gäller reglerna i förmånsrättslagen&lt;br&gt;och anställningsskyddslagen beträffande vissa avräkningar på en arbetstaga-&lt;br&gt;res uppsägningslön. I utredningens direktiv har uttalats att avräkningsreg-&lt;br&gt;lerna helst bör tillämpas på samma sätt som bestämmelserna om lämpligt&lt;br&gt;arbete och om avstängning från rätt till ersättning i arbetslöshetsförsäk-&lt;br&gt;ringen. Med hänsyn till de stora skillnaderna mellan avräkningsreglerna och&lt;br&gt;bestämmelserna om lämpligt arbete i arbetslöshetsförsäkringen finner utred-&lt;br&gt;ningen emellertid inte skäl att föreslå en samordning av de båda regelsyste-&lt;br&gt;men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen har utredningen behandlat och föreslagit en vidgad möjlighet till&lt;br&gt;uppbörd av fackliga medlemsavgifter i samband med utbetalning av garanti-&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadseffekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Utredningens förslag leder till både besparingar och kostnadsökningar&lt;br&gt;för det allmänna; sammantaget görs dock besparingar på ca en kvarts mil-&lt;br&gt;jon årligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kostnadsökningarna, som avser konkursförvaltarnas lönegarantihante-&lt;br&gt;ring i tillgångslösa konkurser, skall belasta lönegarantifonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- I sammanhanget ifrågasätter utredningen om inte det allmännas kostna-&lt;br&gt;der för konkursförvaltamas medverkan i tillgångslösa konkurser - ca 17&lt;br&gt;milj, kr per år - i dess helhet bör belasta lönegarantifonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis leder utredningens överväganden i fråga om de organi-&lt;br&gt;sations- och kostnadsmässiga effekterna för det allmänna årligen till en kost-&lt;br&gt;nadsökning på ca en halv miljon avseende konkursförvaltarnas lönegaranti-&lt;br&gt;hantering i tillgångslösa konkurser och en besparing på ca tre kvarts miljon&lt;br&gt;avseende kronofogdemyndigheterna. Sammantaget leder alltså förslagen till&lt;br&gt;en besparing på ca en kvarts miljon per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsökningen - väsentligen förvaltararvoden - bör med utredningens&lt;br&gt;synsätt ses som en administrationskostnad för lönegarantisystemet. Det är&lt;br&gt;då naturligt att låta dessa kostnader belasta lönegarantifonden. Utredningen&lt;br&gt;föreslår att man för vaije budgetår för över medel från lönegarantifonden&lt;br&gt;hos kammarkollegiet till domstolsverket för bestridande av nyssnämnda för-&lt;br&gt;valtararvoden. En svaghet med utredningens förslag till finansiering är dock&lt;br&gt;att det för med sig en viss administrativ omgång. Utredningen ifrågasätter i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanhanget - utan att lägga fram något förslag - om inte det allmännas&lt;br&gt;kostnader för konkursförvaltarnas medverkan i tillgångslösa konkurser, ca&lt;br&gt;17 milj, kr per år, i dess helhet bör belasta fonden. Kostnaderna bestrids för&lt;br&gt;närvarande med anslag över statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrädsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till lönegarantilag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För betalning av arbetstagares fordran hos en arbetsgivare som har för-&lt;br&gt;satts i konkurs svarar staten enligt denna lag (statlig lönegaranti).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Betalning enligt garantin lämnas endast för en sådan fordran som avser&lt;br&gt;anställning med övervägande anknytning till Sverige eller svenska förhållan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om arbetsgivaren tidigare har varit försatt i konkurs, betalas inte ford-&lt;br&gt;ringar som har gjorts eller hade kunnat göras gällande i den konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vad som sägs om arbetstagare gäller även en sådan anhörig till arbetsta-&lt;br&gt;gare som har pensionsfordran hos konkursgäldenären med anledning av ar-&lt;br&gt;betstagarens anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om en fordran har överlåtits, har förvärvaren rätt till utbetalning enligt&lt;br&gt;garantin (garantibelopp) endast om förvärvet har avsett mätningsarvode el-&lt;br&gt;ler därmed jämförlig avgift eller facklig medlemsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till garantibelopp föreligger också om förvärvet har skett efter att&lt;br&gt;konkursbeslutet meddelades och förvärvaren är en arbetstagarorganisation&lt;br&gt;i vilken överlåtaren är medlem eller en fond i vars förvaltning organisationen&lt;br&gt;deltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som är berättigad till underhåll har rätt till garantibelopp för under-&lt;br&gt;hållsbidrag som har innehållits genom införsel. Allmänna försäkringskassor&lt;br&gt;som har betalat ut bidragsförskott för underhållsbidrag har inte rätt till ga-&lt;br&gt;rantibelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantins omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Betalning enligt garantin lämnas för sådan fordran på lön eller annan er-&lt;br&gt;sättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) och&lt;br&gt;för fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om någon på grund av en fordran som omfattas av garantin har ansökt&lt;br&gt;om att gäldenären skall försättas i konkurs, lämnas betalning även för kost-&lt;br&gt;naden för det och, om konkursen har avskrivits enligt 10 kap. 1 § konkursla-&lt;br&gt;gen (1987:672), för den kostnad som han har blivit ålagd att betala enligt 14&lt;br&gt;kap. 3 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§För fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979)&lt;br&gt;gäller garantin för varje arbetstagare med högst ett belopp om 100 000 kr.&lt;br&gt;Betalning för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader utgår&lt;br&gt;framför annan fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagarens upplysningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en arbetstagare har inkomster från en annan anställning under upp-&lt;br&gt;sägningstiden och dessa avser samma tid som hans fordran i konkursen, skall&lt;br&gt;han upplysa förvaltaren om inkomsterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan upplysning skall också lämnas om arbetstagaren mottar utbild-&lt;br&gt;ningsbidrag som betalas av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurs med bevakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om bevakning förekommer i konkursen skall förvaltaren snarast under-&lt;br&gt;rätta länsstyrelsen som avses i 22 § om sådana fordringar som omfattas av&lt;br&gt;garantin och som enligt förvaltarens bedömning är klara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse om övriga fordringar som omfattas av garantin skall lämnas&lt;br&gt;utan dröjsmål sedan fordringarna har blivit utdelningsgilla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om förvaltaren, efter att han har lämnat underrättelse enligt 11 § första&lt;br&gt;stycket, får upplysningar enligt 10 § eller på annat sätt kännedom om något&lt;br&gt;förhållande som påverkar frågan till vilken del arbetstagarens fordran på&lt;br&gt;uppsägningslön omfattas av förmånsrätt, skall han snarast underrätta läns-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Underrättelse enligt 11 § behöver inte lämnas om medel har betalats ut&lt;br&gt;i förskott till arbetstagaren enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:672), be-&lt;br&gt;träffande fordran på lön för uppsägningstid senast på fordringens förfallodag&lt;br&gt;och beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan den har blivit utdel-&lt;br&gt;ningsgill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den förvaltare som efter att ha lämnat en underrättelse enligt 11 § avser&lt;br&gt;att göra en förskottsbetalning till arbetstagaren enligt 13 §, skall underrätta&lt;br&gt;länsstyrelsen innan betalningen görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Förvaltaren skall för arbetstagarens räkning bevaka fordringar som en-&lt;br&gt;ligt hans bedömning är klara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevakningen får ske genom att förvaltaren lämnar rätten två kopior av en&lt;br&gt;sådan underrättelse som han har lämnat länsstyrelsen enligt 11 § och anger&lt;br&gt;att den avser bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltaren skall genast underrätta arbetstagaren om bevakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurs utan bevakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om bevakning inte förekommer skall förvaltaren snarast pröva och&lt;br&gt;meddela beslut i frågan om en fordran i konkursen skall betalas enligt garan-&lt;br&gt;tin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om förvaltaren finner att fordran skall betalas av garantin, skall han&lt;br&gt;samma dag som beslutet meddelas till länsstyrelsen som avses i 22 § sända&lt;br&gt;én underrättelse om beslutets innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Om förvaltaren, sedan han har funnit att fordran skall betalas av garan-&lt;br&gt;tin, får upplysningar enligt 10 § eller om han på annat sätt får kännedom om&lt;br&gt;något förhållande som påverkar frågan till vilken del arbetstagarens fordran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt, skall han ompröva sitt beslut av-&lt;br&gt;seende garantibelopp som ännu inte har betalats ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om omprövningen medför att garantin skall betalas ut med ett annat be-&lt;br&gt;lopp än tidigare skall han samma dag sända en underrättelse om beslutets&lt;br&gt;innehåll till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § En kopia av beslut enligt 16 eller 18 § skall samma dag som beslutet med-&lt;br&gt;delades sändas till tillsynsmyndigheten i konkursen och arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Förvaltaren får rätta beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till&lt;br&gt;följd av skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurs utomlands&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Den arbetstagare som vill göra gällande att garantin skall ersätta en&lt;br&gt;fordran som han har mot en arbetsgivare som inte har försatts i konkurs i&lt;br&gt;Sverige, skall ansöka om utbetalning av garantibelopp hos tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;ten för det län där arbetstagaren vistas. Ansökan prövas av tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning av garantibelopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Garantibelopp betalas ut av länsstyrelsen i det län dit tingsrätten som&lt;br&gt;handlägger konkursärendet hör. I de fall som avses i 21 § betalas garantibe-&lt;br&gt;loppet av länsstyrelsen i det län där arbetstagaren vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Garantibelopp får inte betalas ut innan arbetstagarens fordran har för-&lt;br&gt;fallit till betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åberopas motfordran hos arbetstagaren, får ett garantibelopp som mot-&lt;br&gt;svarar en sådan del av motfordran med vilken kvittning kan ske enligt lagen&lt;br&gt;(1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt, betalas ut först om det framgår&lt;br&gt;att det inte finns någon motfordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Innan garantibelopp betalas ut skall länsstyrelsen verkställa skatteav-&lt;br&gt;drag samt åvdrag med belopp som skall innehållas på grund av beslut om&lt;br&gt;införsel eller utmätning i lön. Avräkning skall också göras för förskottsbetal-&lt;br&gt;ning som skett enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:672) och som avser&lt;br&gt;fordringar som omfattas av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Innan garantibelopp för fordran på uppsägningslön betalas ut skall ar-&lt;br&gt;betstagaren till länsstyrelsen lämna en försäkran på heder och samvete om&lt;br&gt;sina anställningsoch avlöningsförhållanden under uppsägningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Anser länsstyrelsen att uppgifterna som arbetstagaren har lämnat i en&lt;br&gt;försäkran enligt 25 § kan påverka frågan till vilken del arbetstagarens ford-&lt;br&gt;ran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt, skall kopia av försäkran&lt;br&gt;skyndsamt sändas till förvaltaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana fall får garantibelopp för fordran på uppsägningslön inte betalas&lt;br&gt;ut innan förvaltaren har omprövat sitt tidigare ställningstagande i frågan om&lt;br&gt;lönegaranti eller underrättat länsstyrelsen om att uppgifterna i försäkran inte&lt;br&gt;ger anledning till en ny bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om det, sedan förvaltaren har meddelat beslut i en lönegarantifråga,&lt;br&gt;beslutas att bevakning skall äga rum i konkursen, får garantibelopp inte be-&lt;br&gt;talas ut på grund av beslutet. Om betalningen redan har verkställts skall den&lt;br&gt;räknas av från det belopp som arbetstagaren senare visar sig ha rätt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § I fråga om utbetalat garantibelopp inträder staten i arbetstagarens rätt&lt;br&gt;mot konkursgäldenären. Utdelning i konkursen för arbetstagarens fordran&lt;br&gt;som ersatts av garantin tillfaller staten intill detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Overprövning av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Om en arbetstagare är missnöjd med förvaltarens beslut enligt 16 eller&lt;br&gt;18 § får han väcka talan mot staten inom tre veckor från det att han fick del&lt;br&gt;av beslutet. Statens talan förs i tingsrätten av tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Om tillsynsmyndigheten finner att förvaltarens beslut är oriktigt får&lt;br&gt;myndigheten väcka talan mot arbetstagaren inom tid som anges i 29 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Vad som har sagts om arbetstagare i 29 och 30 §§ gäller även den som&lt;br&gt;en fordran har överlåtits till enligt 5 eller 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Talan enligt 29 eller 30 § skall väckas vid den tingsrätt som handlägger&lt;br&gt;konkursärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare, som är missnöjd med tillsynsmyndighetens beslut enligt&lt;br&gt;21 §, får inom den tid som anges i 29 § väcka talan mot staten vid den tingsrätt&lt;br&gt;där arbetstagaren skall svara i tvistemål i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § I mål enligt 29 och 30 §§ får det beslutas att vardera parten skall bära sin&lt;br&gt;rättegångskostnad, även om arbetstagaren har förlorat målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av garantibelopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att&lt;br&gt;garantibelopp har betalats ut obehörigt eller med för högt belopp skall åter-&lt;br&gt;betalning ske av vad som har betalats för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan återbetalning skall ske också om någon i annat fall har tagit emot&lt;br&gt;garantibelopp obehörigt eller med för högt belopp och skäligen hade bort&lt;br&gt;inse detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35§Om betalning enligt garantin har skett och konkursbeslutet därefter&lt;br&gt;upphävs genom ett beslut som vinner laga kraft, skall den som tagit emot&lt;br&gt;betalningen betala tillbaka beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Om det finns särskilda skäl, får återbetalningsskyldighet enligt 34 § och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § efterskänkas helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992, då lagen (1970:741) om statlig&lt;br&gt;lönegaranti vid konkurs skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för fordran hos en arbetsgi-&lt;br&gt;vare som har försatts i konkurs före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § konkurslagen (1987:672) skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär skall inom den tid som har bestämts för bevakning av ford-&lt;br&gt;ringar skriftligen hos rätten anmäla sin fordran och den förmånsrätt han vill&lt;br&gt;göra gällande. Undantag från denna skyldighet följer dock av 4 kap. 21 §, 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 8 § och 17 § andra stycket samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en fordran som omfattas av la-&lt;br&gt;gen (1970:741) om statlig lönegaranti&lt;br&gt;vid konkurs i vissa fall bevakas ge-&lt;br&gt;nom förvaltaren följer av den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en fordran som omfattas av lö-&lt;br&gt;negarantilagen (1992:000) i vissa fall&lt;br&gt;bevakas genom förvaltaren följer av&lt;br&gt;den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i lagen (1981:691) om&lt;br&gt;socialavgifter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (1981:691) om socialavgifter&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiavgifter förs till en&lt;br&gt;fond, benämnd lönegarantifonden,&lt;br&gt;med vars tillgångar kostnaderna för&lt;br&gt;ersättningar enligt lagen (1970:741)&lt;br&gt;om statlig lönegaranti vid konkurs&lt;br&gt;skall täckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiavgifter förs till en&lt;br&gt;fond, benämnd lönegarantifonden,&lt;br&gt;med vars tillgångar kostnaderna för&lt;br&gt;ersättningar enligt lönegarantilagen&lt;br&gt;(1992:000) skall täckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-03-17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr,&lt;br&gt;justitierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1992 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statstrådet Hörnlund beslutat inhämta lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lönegarantilag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Tuula&lt;br&gt;Tikkanen Kihlgren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lönegarantilag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs infördes som en&lt;br&gt;nyhet i vår rättsordning att staten i viss utsträckning skulle svara för arbetsta-&lt;br&gt;gares och anhörigas löne- och pensionsfordringar m.m. hos en arbetsgivare&lt;br&gt;som försatts i konkurs. Det nu remitterade förslaget till lönegarantilag byg-&lt;br&gt;ger till stor del på 1970 års lönegarantilag. Bland annat behålls kopplingen&lt;br&gt;mellan lönegarantin samt fordringar på lön eller annan ersättning med för-&lt;br&gt;månsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) och fordringar på pension&lt;br&gt;med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innefattar emellertid också betydande ändringar i förhållande&lt;br&gt;till nuvarande ordning. Den mest framträdande ändringen kan sägas vara att&lt;br&gt;maximiersättningen enligt garantin för fordringar med förmånsrätt enligt&lt;br&gt;12 § förmånsrättslagen begränsas från nuvarande belopp, som motsvarar&lt;br&gt;tolv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, till ett fast belopp&lt;br&gt;om 100 000 kr. Vidare kan nämnas att beslut om lönegaranti i konkurser utan&lt;br&gt;bevakning skall fattas av konkursförvaltaren och inte, som för närvarande,&lt;br&gt;av kronofogdemyndigheten. Dessutom föreslås bestämmelser om upplys-&lt;br&gt;ningsskyldighet för arbetstagare, om konkurs utomlands och om överpröv-&lt;br&gt;ning av förvaltarens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framlagda lagförslaget föranleder i huvudsak inte någon erinran från&lt;br&gt;lagrådets sida. Lagrådet vill emellertid göra följande anmärkningar och på-&lt;br&gt;pekanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande bestämmelsen i 1 § - om statens ansvar för betalning av&lt;br&gt;arbetstagares fordran hos en arbetsgivare som har försatts i konkurs - över-&lt;br&gt;ensstämmer med motsvarande regel i 1970 års lag. Bestämmelsens utform-&lt;br&gt;ning leder, även om det inte direkt utsägs, närmast tanken till fall då ett&lt;br&gt;svenskt företag har försatts i konkurs här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i förevarande 2 § saknar motsvarighet i 1970 års lag. Vad som före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slås är att garantin skall gälla endast för fordran som avser anställning med&lt;br&gt;övervägande anknytning till Sverige eller svenska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mest närliggande tolkningen av 2 § är att den utgör en inskränkning&lt;br&gt;av de allmänna villkoren i 1 §. Fråga skall inte vara endast om ett svenskt&lt;br&gt;företag som satts i konkurs i Sverige. Det skall även krävas att arbetstagarens&lt;br&gt;anställning har den angivna anknytningen. Lokalanställda vid ett svenskt fö-&lt;br&gt;retags filial i utlandet torde därigenom inte komma att omfattas av lönega-&lt;br&gt;rantin. Ett gränsfall skulle kunna vara att en utländsk arbetstagare utfört ar-&lt;br&gt;bete såväl utomlands som i Sverige. En annan situation som kan vara svår&lt;br&gt;att bedöma är den, att en svensk arbetstagare före konkursutbrottet varit&lt;br&gt;placerad under en längre period i utlandet för det svenska företagets räk-&lt;br&gt;ning. Ytterligare tveksamma fall låter sig väl tänkas. På vilket sätt och i vil-&lt;br&gt;ken mån den föreslagna bestämmelsen avsetts medföra en inskränkning av&lt;br&gt;lönegarantiområdet kan inte utläsas av lagtexten. Inte heller de i lagrådsre-&lt;br&gt;missen anförda motiven ger någon ledning i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Tydligt är emellertid att avsikten med bestämmelsen varit att i ett visst&lt;br&gt;hänseende åstadkomma en utvidgning av det i 1 § angivna lönegarantiområ-&lt;br&gt;det. Av den allmänna motiveringen framgår nämligen att med konkurs som&lt;br&gt;inträffat i Sverige skall kunna likställas konkurs som beslutats i något av de&lt;br&gt;övriga nordiska länderna. Vid konkurs i annat nordiskt land skall således&lt;br&gt;ersättning från den svenska lönegarantin kunna utgå till arbetstagare som&lt;br&gt;varit sysselsatt i Sverige. Det synsätt som ligger till grund för en sådan till-&lt;br&gt;lämpning av bestämmelsen anges ligga i linje med två nordiska konventio-&lt;br&gt;ner, den nordiska konventionen om konkurs av den 7 mars 1934 och den&lt;br&gt;nordiska konventionen om social trygghet av den 5 mars 1981. I den förra&lt;br&gt;föreskrivs att en konkurs i något av de nordiska länderna omfattar gäldenä-&lt;br&gt;rens egendom i övriga nordiska länder. Enligt den senare skall en nordisk&lt;br&gt;medborgare omfattas av sysselsättningslandets lagstiftning om sociala för-&lt;br&gt;måner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i motiven åsyftade utvidgningen av lönegarantiområdet till att om-&lt;br&gt;fatta även övriga nordiska länder - men inga utomnordiska länder - framgår&lt;br&gt;inte av den föreslagna lagtexten. Att denna avsikt redovisats i motiven är&lt;br&gt;inte tillräckligt. I remissen är inte heller belyst om en sådan tillämpning av&lt;br&gt;bestämmelsen skulle stå i överensstämmelse med de internationella åtagan-&lt;br&gt;den som kan komma att följa av ett EES-avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda följer att, om förändringar av det i 1 § angivna lönegaran-&lt;br&gt;tiområdet åsyftas, detta bör komma till uttryck tydligare än som skett i före-&lt;br&gt;varande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beroende på den slutliga utformningen av 2 § kan följdändringar bli nödvän-&lt;br&gt;diga i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 och 30 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt dessa båda paragrafer kan en arbetstagare resp, tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;få förvaltarens beslut i en lönegarantifråga överprövat genom att inom viss&lt;br&gt;tid väcka talan vid tingsrätt (jfr 32 §). Avsikten är uppenbarligen att rätten&lt;br&gt;till talan mot beslutet går förlorad, om talan inte väcks inom den föreskrivna&lt;br&gt;tiden. Detta får anses vara tydligt även utan något uttryckligt stadgande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;härom (jfr däremot t.ex. beträffande klander av bodelning 17 kap. 8 § andra Prop. 1991/92:139&lt;br&gt;stycket äktenskapsbalken). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1991/92:139&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Proposition................................................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag.................................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lönegarantilag............................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)....... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691)&amp;nbsp;om&amp;nbsp;socialavgifter&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1992. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning............................................. 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän motivering..................................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Allmänna utgångspunkter........................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Lönegarantisystemet............................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Lönegaranti i andra länder.......................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Garantins omfattning............................... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Maximibeloppet............................ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Krav på anknytning till Sverige............... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Enhetlig handläggning och förbättrad&amp;nbsp;tillsyn........... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förvaltarbeslut i lönegarantifrågor i konkurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan bevakning............................. 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överprövning av förvaltares beslut............ 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Reformerad utbetalning av garantibelopp............. 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbetalning av garantibelopp................. 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbetalningsfunktionen renodlas.............. 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Rättegångskostnader m.m........................... 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Organisatoriska frågor.............................. 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser............ 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag................................... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering...................................... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Förslag till lönegarantilag........................... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Övriga lagförslag.................................. 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan............................................ 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut................................................ 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av lönegarantiutredningens betänkanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i lönegarantisystemet (Ds A 1983:15)....... 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny lönegarantilag (SOU 1986:9)...................... 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag.......................... 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådets yttrande................................. 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 41047, Stockholm 1992&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:LU37</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-03-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-04-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-04-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 19:41:50</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF03139</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:35</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 19:41:50</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF03139</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__139.pdf</filnamn>
<filstorlek>3208266</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om statlig lönegaranti vid konkurs</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/A679D0B4-4083-4DD6-B624-7FF5EB5385D9</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:LU37</uppgift>
<ref_dok_id>GF01LU37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ny lönegarantilag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:139&lt;br/&gt;
Statlig lönegaranti vid konkurs</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:139 Statlig lönegaranti vid konkurs</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:139&lt;br/&gt;
Statlig lönegaranti vid konkurs</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:139 Statlig lönegaranti vid konkurs</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:139&lt;br/&gt;
Statlig lönegaranti vid konkurs</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:139 Statlig lönegaranti vid konkurs</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:139&lt;br/&gt;
Statlig lönegaranti vid konkurs</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:139 Statlig lönegaranti vid konkurs</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:139&lt;br/&gt;
Statlig lönegaranti vid konkurs</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:139 Statlig lönegaranti vid konkurs</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anders Nilsson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:139&lt;br/&gt;
Statlig lönegaranti vid konkurs</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:139 Statlig lönegaranti vid konkurs</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anders Nilsson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Harald Bergström  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:139&lt;br/&gt;
Statlig lönegaranti vid konkurs</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:139 Statlig lönegaranti vid konkurs</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Harald Bergström  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ian Wachtmeister  m.fl. ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:139&lt;br/&gt;
Statlig lönegaranti vid konkurs</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:139 Statlig lönegaranti vid konkurs</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ian Wachtmeister  m.fl. ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av John Andersson  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:139&lt;br/&gt;
Statlig lönegaranti vid konkurs</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:139 Statlig lönegaranti vid konkurs</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av John Andersson  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maj-Lis Lööw  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:139&lt;br/&gt;
Statlig lönegaranti vid konkurs</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:139 Statlig lönegaranti vid konkurs</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maj-Lis Lööw  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>