<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2313439</hangar_id>
 <dok_id>GF03135</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>135</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:135</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>135</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-03-26 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:43:41</systemdatum>
 <publicerad>1992-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>om produktansvar för skador orsakade av elektrisk ström</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF03135/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF03135</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF03135</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1991/92:135&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om produktansvar för skador orsakade av elektrisk&lt;br&gt;ström&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF03135/prop_199192__135-1.png" style="width:37pt;height:34pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92; 135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifo-&lt;br&gt;gade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 mars 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Per Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag till ändringar i den s.k. ellagen. Genom&lt;br&gt;ändringarna införs produktansvar för skador orsakade av elektrisk ström.&lt;br&gt;Därigenom bringas svensk rätt i överensstämmelse med ett EG-direktiv från&lt;br&gt;1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anpassning av svensk rätt i övrigt till detta EG-direktiv har skett genom&lt;br&gt;den produktansvarslag (1992:18) som riksdagen fattade beslut om i decem-&lt;br&gt;ber 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna i ellagen ansluter nära till regleringen i pro-&lt;br&gt;duktansvarslagen. Ändringarna föreslås träda i kraft samtidigt som produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen träder i kraft, dvs. den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 135&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1991/92:135&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa&lt;br&gt;bestämmelser om elektriska anläggningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa&lt;br&gt;bestämmelser om elektriska anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4, 7, 8 och 11 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 a och 4 b §§, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skada, orsakad genom inverkan av elektrisk ström från anläggning,&lt;br&gt;som har egen generator eller transformator, ansvare anläggningens inneha-&lt;br&gt;vare. Har skada timat genom inverkan av elektrisk ström från anläggning,&lt;br&gt;som icke har egen generator eller transformator, svare innehavaren av den&lt;br&gt;anläggning, från vilken strömmen tillförts förstnämnda anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skadan tillkommit genom händelse av högre hand, vare anläggning-&lt;br&gt;ens innehavare ej ansvarig för skadan, där han icke kunnat genom iaktta-&lt;br&gt;gande av föreskrivna skyddsåtgärder avvända densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i första stycket sägs gäller ej skada som uppkommit inom byggnad&lt;br&gt;genom inverkan av ström, vilken med en spänning av högst tvåhundrafemtio&lt;br&gt;volt mellan en ledare och jord eller vid icke direkt jordat system mellan två&lt;br&gt;ledare tillförts förbrukningsanläggning för starkström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med generator eller transformator avses i denna paragraf icke apparat,&lt;br&gt;som alstrar ofarlig elektrisk ström för användning i telegraf-, telefon- eller&lt;br&gt;annan dylik anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att betala skadestånd&lt;br&gt;för skada genom inverkan av elekt-&lt;br&gt;risk ström kan dessutom föreligga&lt;br&gt;enligt 4 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som innehar en elektrisk an-&lt;br&gt;läggning med egen generator eller&lt;br&gt;transformator är, om inte annat följer&lt;br&gt;av 4 b §, skyldig att betala skadestånd&lt;br&gt;för skada som har orsakats av en sä-&lt;br&gt;kerhetsbrist i elektrisk ström som har&lt;br&gt;satts i omlopp från anläggningen.&lt;br&gt;Med säkerhetsbrist avses att den&lt;br&gt;elektriska strömmen inte är så säker&lt;br&gt;som skäligen kan förväntas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldigheten gäller för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. personskada, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sakskada på egendom som till&lt;br&gt;sin typ vanligen är avsedd för enskilt&lt;br&gt;ändamål, om den skadelidande vid&lt;br&gt;tiden för skadan använde egendomen&lt;br&gt;huvudsakligen för sådant ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:487.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som inskränker ska-&lt;br&gt;deståndsskyldigheten är utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldig enligt 4a§ är&lt;br&gt;inte den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. visar att han inte har satt den&lt;br&gt;elektriska strömmen i omlopp i en&lt;br&gt;näringsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gör sannolikt att säkerhetsbris-&lt;br&gt;ten inte fanns när han satte den elekt-&lt;br&gt;riska strömmen i omlopp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. visar att säkerhetsbristen beror&lt;br&gt;på att den elektriska strömmen måste&lt;br&gt;stämma överens med tvingande före-&lt;br&gt;skrifter som har meddelats av en&lt;br&gt;myndighet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. visar att det på grundval av det&lt;br&gt;vetenskapliga och tekniska vetandet&lt;br&gt;vid den tidpunkt då han satte den&lt;br&gt;elektriska strömmen i omlopp inte&lt;br&gt;var möjligt att upptäcka säkerhets-&lt;br&gt;bristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från ersättningsskyldighet, som i 4 § sägs, vare elektrisk anläggnings inne-&lt;br&gt;havare fri, där den, som skadan led, genom överträdelse av gällande före-&lt;br&gt;skrifter eller annan grov vårdslöshet själv vållade skadan, eller skadan var&lt;br&gt;föranledd genom hans uraktlåtenhet att fullgöra honom jämlikt åtagande el-&lt;br&gt;ler av annan grund åliggande skyldigheter emot den elektriska anläggning-&lt;br&gt;ens ägare eller innehavare. I fråga om personskada gäller dock 6 kap. 1§&lt;br&gt;skadeståndslagen (1972:207).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var ägaren av skadad egendom jämlikt åtagande eller av annan grund&lt;br&gt;pliktig att vidkännas den från anläggningen härrörande faran för skada å&lt;br&gt;egendom, vare ändock till ersättning berättigad, där skadan föranleddes av&lt;br&gt;vårdslöshet vid anläggningens utförande eller skötsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om jämkning av skade-&lt;br&gt;stånd enligt 4a § på grund av medvål-&lt;br&gt;lande på den skadelidandes sida till-&lt;br&gt;lämpas 6 kap. 1 § skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar innehavare av elektrisk anlägg-&lt;br&gt;ning jämlikt 4§ pliktig att utgiva&lt;br&gt;skadestånd ifall, där någon ljutit dö-&lt;br&gt;den eller lidit kroppsskada, skall&lt;br&gt;skadeståndet bestämmas enligt de i&lt;br&gt;strafflagen stadgade grunder; ersätt-&lt;br&gt;ning, som i andra fall skall utgå, be-&lt;br&gt;stämme rätten, efter ty för varje fall&lt;br&gt;prövas skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifråga om bestämmande av ersätt-&lt;br&gt;ning för skada enligt 4 eller 4a § till-&lt;br&gt;lämpas 5 kap. skadeståndslagen&lt;br&gt;(1972:207).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ersättning för sakskada be-&lt;br&gt;stäms enligt 4a§ avräknas ett belopp&lt;br&gt;om 3 500 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1975:583.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1991/92. 1 smnl. Nr 135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot elektrisk anläggnings&lt;br&gt;ägare eller innehavare om skade-&lt;br&gt;stånd enligt 4 eller 6§ skall väckas&lt;br&gt;inom två år från det skadan timade.&lt;br&gt;Försummas det, är rätt till talan för-&lt;br&gt;lorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot elektrisk enläggnings&lt;br&gt;ägare eller innehavare om skade-&lt;br&gt;stånd enligt 4 eller 6§ skall väckas&lt;br&gt;inom två år från det skadan timade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill ha ersättning enligt&lt;br&gt;4a§ skall väcka talan inom tre år&lt;br&gt;från det han fick eller borde ha fått&lt;br&gt;kännedom om att fordringen kunde&lt;br&gt;göras gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om ersättning enligt 4a§&lt;br&gt;måste dock väckas inom tio år från&lt;br&gt;det att den som påstås vara skade-&lt;br&gt;ståndsskyldig satte den elektriska&lt;br&gt;strömmen i omlopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte väcker talan i tid har&lt;br&gt;inte rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De nya bestämmelserna tillämpas inte mot någon som har satt den&lt;br&gt;skadevållande elektriska strömmen i omlopp före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1958:429.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Näringsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel,&lt;br&gt;Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,&lt;br&gt;Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om produktansvar för skador&lt;br&gt;orsakade av elektrisk ström&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1. Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har i december 1991 fattat beslut om en produktansvarslag&lt;br&gt;(prop. 1990/91:197, LU 14, rskr. 78, SFS 1992:18). Den nya lagen, som träder&lt;br&gt;i kraft den 1 januari 1993, reglerar skadeståndsansvaret när bristfälliga pro-&lt;br&gt;dukter orsakar personskador och skador på konsumentegendom. Bestäm-&lt;br&gt;melserna bygger på ett EG-direktiv om produktansvar från 1985&lt;br&gt;(85/374/EEC).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG-direktivet skall elektrisk ström anses utgöra ”produkt” i direk-&lt;br&gt;tivets mening. Produktansvaret enligt direktivet omfattar således även ska-&lt;br&gt;dor orsakade av elektricitet som produkt. Elektrisk ström är farlig i sig och&lt;br&gt;kan orsaka skador även när strömmen har fullgod kvalitet. Det frågan här&lt;br&gt;gäller är dock inte sådana skador utan skador som beror på brister i den&lt;br&gt;elektriska strömmen som sådan. Endast i mycket speciella fall beror en el-&lt;br&gt;skada på kvalitetsbrister i den levererade strömmen, vilket belyses närmare&lt;br&gt;i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt har varit att svensk lagstiftning om produktansvar skall&lt;br&gt;överenstämma med EG-direktivet. I den svenska produktansvarslagen har&lt;br&gt;dock produkt definierats som ”lös sak”, vilket innebär att elektrisk ström&lt;br&gt;faller utanför. I stället har förutsatts att bestämmelser om produktansvar för&lt;br&gt;skador orsakade av elektrisk ström tas in i lagen (1902:71 s.l), innefattande&lt;br&gt;vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Där finns sedan&lt;br&gt;tidigare regler om skadestånd i samband med elektrisk ström och det har&lt;br&gt;ansetts lämpligast att ha alla sådana skadeståndsregler samlade&lt;br&gt;(prop.1990/91:197 s.14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslöt den 14 februari 1991 att tillkalla en särskild utredare för&lt;br&gt;att göra en översyn av det svenska elsäkerhetsarbetets framtida omfattning&lt;br&gt;och organisation (dir. 1991:10). I uppdraget ingick också att utarbeta förslag&lt;br&gt;till hur den nuvarande skadeståndsregleringen i ellagen borde kompletteras&lt;br&gt;med bestämmelser om produktansvar för att åstadkomma harmonisering&lt;br&gt;med EG-direktivet. Utredaren (civilingenjören Hans Aronsson), som antog&lt;br&gt;namnet elsäkerhetsutredningen (1 1991:02), redovisade i november 1991 sitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppdrag i betänkandet (SOU 1991:94) ELSU 91. Skadeståndsfrågan be-&lt;br&gt;handlas där i ett särskilt avsnitt med förslag till ändringar i ellagen i enlighet&lt;br&gt;med uppdraget. Betänkandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av remissutfallet i skadeståndsdelen bör fogas till pro-&lt;br&gt;tokollet i detta ärende som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslöt den 12 mars 1992 att inhämta lagrådets yttrande över&lt;br&gt;ett inom näringsdepartementet upprättat förslag till ändringar i ellagen. För-&lt;br&gt;slaget överensstämde, med undantag för ett par tillägg, med utredarens för-&lt;br&gt;slag. Det till lagrådet remitterade förslaget överensstämmer, bortsett från&lt;br&gt;några små redaktionella ändringar, med lagförslaget i denna proposition och&lt;br&gt;medtas därför inte här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i yttrande den 17 mars 1992 lämnat lagförslaget utan erinran.&lt;br&gt;Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2. Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 EG-direktivet och den svenska lagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nya produktansvarslagen träder som nämnts i kraft den 1 januari 1993,&lt;br&gt;då enligt gällande tidplan EES-avtalet också skall träda i kraft. Lagen bygger&lt;br&gt;i allt väsentligt på EG-direktivet om produktansvar. Detta direktiv ingår i&lt;br&gt;det s.k. relevanta regelverk som avses bli omfattat av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett EG-direktiv är inom EG bindande i fråga om det resultat som skall&lt;br&gt;uppnås men överlämnar åt medlemsländerna att välja form och metod för&lt;br&gt;att uppnå detta. Motsvarande kan förväntas gälla för EFTA-länderna enligt&lt;br&gt;EES-avtalet beträffande de EG-direktiv som omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla produktansvarsdirektivets krav behöver svensk rätt över-&lt;br&gt;ensstämma med de obligatoriska krav som direktivet ställer. Hur svensk rätt&lt;br&gt;tekniskt utformas för att uppnå detta saknar betydelse. Det finns således&lt;br&gt;inget som hindrar att bestämmelserna om produktansvar när det gäller elekt-&lt;br&gt;ricitet tas in i en annan lag än produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagsbeslutet om produktansvarslagen innebar vissa sakliga ändringar&lt;br&gt;i förhållande till propositionen. Lagens rubrik ändrades och ikraftträdandet&lt;br&gt;flyttades fram ett halvår. Vidare undantogs i linje med EG-direktivets hu-&lt;br&gt;vudlinje utvecklingsskador från skadeståndsansvaret. Riksdagen gav dess-&lt;br&gt;utom regeringen till känna att två frågor borde övervägas ytterligare. Det&lt;br&gt;gällde dels frågan om en särskild jämkningsregel för personskada, dels frå-&lt;br&gt;gan om en utvidgning av produktansvaret till att omfatta hela den offentliga&lt;br&gt;sektorns verksamhet. Det kan därmed bli fråga om ändringar i den nu beslu-&lt;br&gt;tade lagen innan den träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det återstår nu att bringa svensk rätt i överensstämmelse med direktivet&lt;br&gt;även i fråga om produktansvar för skador orsakade av brister hos elektrisk&lt;br&gt;ström. Av naturliga skäl är det angeläget att sådan lagstiftning kan träda i&lt;br&gt;kraft samtidigt med produktansvarslagen. Eftersom en viss tid för anpass-&lt;br&gt;ning till den nya lagstiftningen behövs för dem som kan ådra sig ansvar enligt&lt;br&gt;de nya reglerna, bör riksdagen fatta beslut i ärendet så snart som möjligt.&lt;br&gt;Detta medför att elsäkerhetsutredningens förslag i skadeståndsdelen bör be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlas med förtur och en proposition föreläggas riksdagen i sådan tid att&lt;br&gt;beslut kan fattas före sommaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns goda skäl att reglera skadeståndsfrågorna i samband med elekt-&lt;br&gt;risk ström i ett sammanhang. En viktig fråga gäller samordningen av&lt;br&gt;produktansvarsreglerna med den särskilda skadeståndsreglering som sedan&lt;br&gt;tidigare finns för skador orsakade av elektrisk ström. Vidare är elektrisk&lt;br&gt;ström en ”produkt” av mycket speciellt slag. Det uppkommer därmed sär-&lt;br&gt;skilda frågor vid tillämpningen av direktivets bestämmelser på elektricitet,&lt;br&gt;som bäst regleras i samband med andra frågor som gäller elektrisk ström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-rätten är en självständig rättsordning, vars innehåll ytterst bestäms av&lt;br&gt;EG-domstolen. Det finns inga egentliga förarbeten till EG:s rättsakter, vil-&lt;br&gt;ket betyder att det finns mycket liten vägledning till hur ett direktiv skall&lt;br&gt;tolkas vid sidan om texten i själva direktivet. Rättsutvecklingen sker genom&lt;br&gt;domstolens praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu aktuella direktivet (som i engelsk version utgör bilaga 1 till prop.&lt;br&gt;1990/91:197) är skrivet med inriktning på produkter i vanlig mening. Om hur&lt;br&gt;tillämpningen på elektrisk ström är avsedd ger direktivet ingen vägledning&lt;br&gt;alls. Det innehåller ingenting annat om elektrisk ström än en mening med&lt;br&gt;tre ord (”Product” includes electricity), som avslutar artikel 2 där produkt&lt;br&gt;definieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet ligger till grund för den nya produktansvarslagen. När EG-län-&lt;br&gt;derna har antagit ny lagstiftning för att uppfylla kraven i direktivet, har såvitt&lt;br&gt;framgår av tillgängligt material elektrisk ström inkluderats som produkt på&lt;br&gt;samma enkla sätt som i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ta in bestämmelserna i ellagen och där anpassa dem till förhållandena&lt;br&gt;på det elektriska området har som nämnts fördelar. Det medför å andra si-&lt;br&gt;dan att man tvingas till vissa preciseringar för att göra bestämmelserna be-&lt;br&gt;gripliga för tillämpningen på elektricitet. När sådana preciseringar görs&lt;br&gt;måste man dock iaktta stor försiktighet för att inte avlägsna sig från direkti-&lt;br&gt;vet. Vidare bör uppenbarligen produktansvarslagens regler så långt möjligt&lt;br&gt;ligga till grund för utformningen av reglerna i ellagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer till den principiella frågan om hur lagstiftningen bör ut-&lt;br&gt;formas i avsnitt 2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Utredarens förslag bör genomföras&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har i enlighet med vad som förutsatts vid arbetet med produktan-&lt;br&gt;svarslagen lämnat förslag varigenom bestämmelserna om produktansvar för&lt;br&gt;skador av elektrisk ström förs in i ellagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har av de allra flesta remissinstanser som behandlat frågan be-&lt;br&gt;mötts positivt eller lämnats utan erinran. I några fall har anförts att vissa frå-&lt;br&gt;gor behöver närmare utvecklas såsom innebörden av ”säkerhetsbrist” och&lt;br&gt;att elektrisk ström ”inte är så säker som skäligen kan förväntas”. Flera har&lt;br&gt;pekat på oklarheter och tillämpningssvårigheter när produktansvaret skall&lt;br&gt;tillämpas på elektricitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta vill jag erinra om att syftet med lagstiftningen är att anpassa&lt;br&gt;svensk rätt till EG-direktivet. Jag nämnde inledningsvis den försiktighet med&lt;br&gt;vilken man därvid måste gå tillväga för att inte avlägsna sig från direktivets &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen IWII92. 1 saml. Nr 135&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-rättsliga innebörd. Att med utförliga svenska lagmotiv försöka tolka Prop. 1991/92:135&lt;br&gt;oklara bestämmelser i EG-direktiv är uteslutet. I praktiken betyder detta att&lt;br&gt;hittillsvarande svensk lagstiftningsteknik kommer att i vissa avseenden&lt;br&gt;grundligt förändras med ett EES-avtal och EG-medlemskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan alltså inte komma i fråga att genom lagbestämmelser eller motiv-&lt;br&gt;uttalanden genomföra en svensk tolkning av direktivet som riskerar att av-&lt;br&gt;vika från EG-rättens. Det innebär att man i Sverige på samma sätt som inom&lt;br&gt;EG får leva med en viss osäkerhet om direktivets innebörd i fråga om elektri-&lt;br&gt;citet intill dess denna preciseras genom domstolsavgöranden eller på annat&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har föreslagit att även bestämmelserna om pro-&lt;br&gt;duktansvar för elektricitet arbetas in i produktansvarslagen. De har dock&lt;br&gt;inte närmare utvecklat denna ståndpunkt. Till detta vill jag peka på vad som&lt;br&gt;inledningsvis nämndes om fördelarna av att ha skadeståndsfrågorna som gäl-&lt;br&gt;ler elområdet samlade i en lag. Jag anser att det inte finns tillräckliga skäl att&lt;br&gt;göra annan bedömning i denna fråga än den som gjordes vid utarbetandet&lt;br&gt;av produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På två punkter bör kompletteringar göras i förhållande till utredarens för-&lt;br&gt;slag. Som nämndes beslöt riksdagen att s.k. utvecklingsskador inte skall för-&lt;br&gt;anleda produktansvar. Riksdagen lade således i förhållande till förslaget i&lt;br&gt;propositionen till ytterligare en punkt (4) i den paragraf (8 §) i produktan-&lt;br&gt;svarslagen där undantagen från skadeståndsskyldigheten anges. Ett motsva-&lt;br&gt;rande tillägg i förhållande till utredarens förslag bör göras i motsvarande pa-&lt;br&gt;ragraf (4 b §) i ellagen. Vidare bör ikraftträdandebestämmelserna, som inte&lt;br&gt;tagits med i utredarens förslag, utformas på samma sätt som i produktan-&lt;br&gt;svarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En närmare redovisning av mitt förslag görs i avsnitt 3.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Provisorisk reglering i väntan på ny ellagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har konstaterat att hans uppdrag inte har innefattat någon total&lt;br&gt;översyn av skadeståndsreglerna och att hans förslag endast innebär en kom-&lt;br&gt;plettering av befintliga skadeståndsregler i ellagen med vad som behövs med&lt;br&gt;hänsyn till EG-direktivets krav på produktansvar för skador orsakade av&lt;br&gt;elektrisk ström. I utredarens lagförslag sker detta genom införande av två&lt;br&gt;nya paragrafer, 4 a och 4 b §§, samt smärre ändringar och tillägg i några para-&lt;br&gt;grafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ellagen är från 1902 och i stora delar ålderdomlig i språk och uppbyggnad.&lt;br&gt;Det gäller inte minst skadeståndsreglerna. Utredaren har framhållit det an-&lt;br&gt;gelägna i en översyn av hela regelsystemet i ellagen. Även under remissbe-&lt;br&gt;handlingen har denna synpunkt framförts från olika håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har länge varit aktuellt att modernisera regelsystemet och det är lätt&lt;br&gt;att se det klara behovet av en sådan modernisering. Den viktigaste anled-&lt;br&gt;ningen till dröjsmålet har varit osäkerhet om vissa frågor i samband med el-&lt;br&gt;distributionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ellagens bestämmelser kan grovt sett delas upp i tre huvudgrupper: eldist-&lt;br&gt;ribution (2—3 §§), skadestånd m.m. (4— 13 §§) och elsäkerhet m.m. (15-&lt;br&gt;32 §§). I sistnämnda grupp ingår vissa övergripande bestämmelser om an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svar, överklagande m.m. Dessutom finns en inledningsparagraf med vissa&lt;br&gt;definitioner (1 §) och två avslutande paragrafer med erinran om att vissa frå-&lt;br&gt;gor regleras i annan lagstiftning (33 och 34§§). 14 § är upphävd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sakliga ändringar är nu aktuella förutom beträffande skadestånd också&lt;br&gt;inom övriga två huvudgrupper. Inom kort igångsätts ett utredningsarbete&lt;br&gt;med sikte på att efter hand ersätta ellagen med en modern lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande eldistributionen har regeringen denna dag beslutat om en pro-&lt;br&gt;position till riksdagen med principförslag om en framtida elmarknad öppnad&lt;br&gt;för konkurrens. Beslut har också fattats om en utredning med uppgift att&lt;br&gt;utarbeta förslag till ny lagstiftning som möjliggör detta. I uppdraget ingår&lt;br&gt;att efter hand ta fram förslag till två nya lagar, en eldistributionslag och en&lt;br&gt;elsäkerhetslag, som ersätter ellagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande elsäkerheten finns i det nu aktuella betänkandet ELSU 91 för-&lt;br&gt;slag till också andra ändringar i ellagen med syfte att införa bestämmelser&lt;br&gt;om säkerhetskontroll av vissa elektriska anläggningar. Frågan ingår som en&lt;br&gt;del i elsäkerhetsutredningens huvuduppdrag att se över elsäkerhetsarbetets&lt;br&gt;omfattning, inriktning och organisation. Förslagen i betänkandet i denna del&lt;br&gt;bereds nu vidare inom näringsdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att ta fram förslag till ny ellagstiftning kommer av praktiska&lt;br&gt;skäl att bedrivas etappvis. Bestämmelser om produktansvar behöver dock&lt;br&gt;införas innan förslag till ny lagstiftning kan föreligga. Bestämmelserna bör&lt;br&gt;därför tas in i nuvarande ellag på det sätt som elsäkerhetsutredningen har&lt;br&gt;föreslagit. Reglerna får senare arbetas in i den nya lagstiftningen. Under ut-&lt;br&gt;redningsarbetet kan samordningen av ellagens skadeståndsreglering övervä-&lt;br&gt;gas djupare, när även de äldre reglerna ses över. I remissbehandlingen har&lt;br&gt;även kommit fram vissa synpunkter på nuvarande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag går in på mitt förslag vill jag för sammanhangets skull översikt-&lt;br&gt;ligt redovisa nuvarande skadeståndsregler och reglerna om produktansvar&lt;br&gt;samt ge en beskrivning av skador som orsakas av elektricitet. Detta sker i&lt;br&gt;avsnitt 2.4 - 2.6. Framställningen bygger på motsvarande redovisning i be-&lt;br&gt;tänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Nuvarande skadeståndsregler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 Allmän bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elektricitet har i sig farliga egenskaper och kan ge upphov till skador på olika&lt;br&gt;sätt. Det kan vara fråga om att personer skadas, personskada, att egendom&lt;br&gt;skadas, sakskada, eller om ekonomisk skada som uppkommer utan samband&lt;br&gt;med att någon lider person- eller sakskada, s.k. ren förmögenhetsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som lider skada orsakad av elektricitet har enligt gällande regler möj-&lt;br&gt;lighet att få skadestånd under vissa förutsättningar. Skadeståndsskyldighet&lt;br&gt;kan uppstå på flera olika sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns ett avtalsförhållande mellan den som skadas och den som&lt;br&gt;tillhandahåller elektricitet eller elektrisk utrustning (t.ex. elleverantör/abon-&lt;br&gt;nent, tillverkare/köpare) kan skadestånd uppkomma på obligatorisk (kon-&lt;br&gt;traktsrättslig) grund. Skadeståndsskyldigheten grundas då på bristande upp-&lt;br&gt;fyllelse av skyldigheter enligt ett avtal (eller ett ensidigt åtagande). Eftersom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det i princip råder avtalsfrihet, förfogar parterna i hög grad själva över vilka Prop. 1991/92:135&lt;br&gt;dessa skyldigheter är och vad som skall inträffa vid brott mot avtalet. Det&lt;br&gt;finns dock vissa regler som gör det möjligt att upphäva eller jämka oskäliga&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldighet kan emellertid också uppkomma på utomobligato-&lt;br&gt;risk grund. Skadeståndsansvaret inträder då gentemot personer till vilka den&lt;br&gt;skadeståndsskyldige inte står i någon avtalsrelation eller i varje fall ingen av-&lt;br&gt;talsrelation som har samband med det skadegörande beteendet. Traditio-&lt;br&gt;nellt har förutsättningen för inträde av sådant skadeståndsansvar varit vårds-&lt;br&gt;löshet (culpa) eller uppsåt (dolus) hos den som har orsakat skadan. I svensk&lt;br&gt;rätt finns vissa generella bestämmelser om utomobligatoriskt skadestånd i&lt;br&gt;skadeståndslagen (1972:207). Den nämnda principen, som brukar kallas cul-&lt;br&gt;pa-regeln, finns där inskriven i 2 kap. 1 §. Skadeståndslagen innehåller i öv-&lt;br&gt;rigt regler om det särskilda skadeståndsansvar som arbetsgivare och det all-&lt;br&gt;männa har för fel som begås av anställda, regler om skadeståndets bestäm-&lt;br&gt;mande, m.m. Lagen tillämpas inte om särskilda bestämmelser finns för ett&lt;br&gt;visst område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det utomobligatoriska området är således culpa-regeln utgångspunk-&lt;br&gt;ten. Under senare tid har dock skett en utveckling mot ökad användning av&lt;br&gt;skadeståndsansvar utan culpa (s.k. strikt ansvar). I svensk rätt finns sedan&lt;br&gt;lång tid inom vissa områden regler om strikt skadeståndsansvar i anledning&lt;br&gt;av farlig verksamhet. Dit hör skadeståndsreglerna i ellagen. Det skärpta an-&lt;br&gt;svaret för produktskador som har införts enligt produktansvarslagen bygger&lt;br&gt;också liksom EG-direktivet på principen om strikt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skadestånd kan utgå på utomobligatorisk grund hindrar inte en skade-&lt;br&gt;lidande att i stället åberopa ett avtal med skadevållaren, om han bedömer&lt;br&gt;detta vara mer förmånligt. Genom utomobligatoriskt skadestånd ersätts&lt;br&gt;t.ex. normalt endast person- och sakskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 Nuvarande skadeståndsregler i ellagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En beskrivning av den nuvarande skadeståndsregleringen i ellagen finns i&lt;br&gt;betänkandet (s.46 ff). I huvudsak innehåller bestämmelserna följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4§ har innehavaren av en elektrisk anläggning ett strikt ansvar för&lt;br&gt;skador som orsakas av elektrisk ström från anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ”elektrisk anläggning” avses enligt 1 § ”anläggning med däri ingående&lt;br&gt;särskilda föremål för produktion, upplagring, omformning, överföring, dis-&lt;br&gt;tribution eller nyttjande av elektrisk ström.” En anläggning omfattar således&lt;br&gt;hela distributionsnätet från generering ända ut i enskilda byggnader. Har&lt;br&gt;olika delar av en anläggning skilda innehavare, skall varje del anses som en&lt;br&gt;särskild anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för skadeståndsansvaret enligt 4 § är att anläggningen har&lt;br&gt;egen generator eller transformator som inte alstrar endast ofarlig ström. Den&lt;br&gt;skadevållande strömmen skall således ha utgått från en starkströmsanlägg-&lt;br&gt;ning med egen generator eller transformator. Saknar anläggningen genera-&lt;br&gt;tor eller transformator, faller i stället ansvaret på innehavaren av den anlägg-&lt;br&gt;ning som tillför den förstnämnda anläggningen ström. I praktiken innebär&lt;br&gt;dessa regler att distributören svarar för skada som har orsakats av en vanlig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lågspänningsanläggning. En sådan får i regel kraften via distributörens trans- Prop. 1991/92:135&lt;br&gt;formator.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det strikta ansvaret mildras av flera undantagsregler. För skada som orsa-&lt;br&gt;kats av ”händelse av högre hand”, som inte kunnat motverkas med före-&lt;br&gt;skrivna skyddsåtgärder, föreligger enligt 4 § 2 st inget ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag gäller vidare enligt 4 § 3 st för skada som har uppkommit inom&lt;br&gt;en byggnad och som har orsakats av ström som med en spänning av högst&lt;br&gt;250 volt mellan en ledare och jord (eller mellan två ledare) tillförts en för-&lt;br&gt;brukningsanläggning för starkström. Detta innebär att det strikta ansvaret&lt;br&gt;inte gäller för installationsanläggningar i vanliga bostadslägenheter, kontor,&lt;br&gt;hantverkslokaler o.d. Ersättning för skada genom inverkan av ström utgår i&lt;br&gt;dessa fall enligt allmänna skadeståndsregler, dvs. i princip endast när vårds-&lt;br&gt;löshet från anläggningshavarens sida kan styrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anläggningens innehavare är vidare enligt 7 § fri från ansvar om den&lt;br&gt;skadevållande själv vållat skadan genom vårdslöshet eller genom underlå-&lt;br&gt;tenhet att fullgöra åligganden gentemot anläggningens ägare eller inneha-&lt;br&gt;vare. För personskador tillämpas dock 6 kap. 1 § skadeståndslagen, vilket&lt;br&gt;innebär att skadestånd kan jämkas, om den skadelidande själv uppsåtligen&lt;br&gt;eller genom grov vårdslöshet har medverkat till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 § har den strikt ansvarige regressrätt gentemot den som genom&lt;br&gt;vårdslöshet har vållat skadan. Vissa särskilda regressregler finns i 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsanspråk måste väckas inom två år från det skadan inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För regressanspråk gäller vanlig tioårspreskription.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Produktansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.5.1 Produktansvarslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här ges endast en översiktlig redogörelse av den nya produktansvarslagen&lt;br&gt;med särskild inriktning på frågor av betydelse för det nu aktuella lagstift-&lt;br&gt;ningsärendet, se i övrigt prop. 1990/91:197 och lagutskottets betänkande&lt;br&gt;1991/92:LU14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktansvarslagen gäller enligt 1 § person- och sakskador som orsakas&lt;br&gt;av produkter. Sakskador ersätts endast beträffande egendom som huvudsak-&lt;br&gt;ligen är avsedd för och även används för enskilt ändamål. Det grundläg-&lt;br&gt;gande syftet med lagen är att stärka enskilda människors skydd mot att drab-&lt;br&gt;bas av produktskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har berörts avses med produkt lös sak (2 §), vilket innebär&lt;br&gt;att elektricitet faller utanför lagen. Om en produkt infogas i eller på något&lt;br&gt;annat sätt blir en beståndsdel i annan lös egendom eller fast egendom, utgör&lt;br&gt;produkten alltjämt en produkt för sig i lagens mening. Om en skada uppstår&lt;br&gt;till följd av en säkerhetsbrist hos en produkt som utgör beståndsdel i en an-&lt;br&gt;nan produkt, anses båda produkterna ha orsakat skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för skadestånd är att produkten har en säkerhetsbrist.&lt;br&gt;Därmed avses enligt 3 § att produkten inte är så säker som skäligen kan för-&lt;br&gt;väntas. Detta skall bedömas med hänsyn till hur produkten har kunnat förut-&lt;br&gt;ses bli använd och hur den har marknadsförts. Hänsyn skall också tas till&lt;br&gt;bruksanvisningar, den tidpunkt den har satts i omlopp och annat som kan&lt;br&gt;vara av betydelse för säkerhetsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldiga enligt 6§ är i första hand tillverkaren, importören Prop. 1991/92:135&lt;br&gt;och den som utger sig ha tillverkat produkten utan att ha gjort det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för ansvarets inträde är att den ansvarige har satt produk-&lt;br&gt;ten i omlopp. Det strikta ansvaret omfattar endast sådana skador som en&lt;br&gt;produkt orsakar till följd av en säkerhetsbrist som förelåg redan då produk-&lt;br&gt;ten sattes i omlopp av den ansvarige. Enligt 8§ bortfaller skadeståndsskyl-&lt;br&gt;digheten, om den annars ansvarige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. visar att han inte har satt produkten i omlopp i en näringsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gör sannolikt att säkerhetsbristen inte fanns när han satte produkten i om-&lt;br&gt;lopp, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. visar att säkerhetsbristen beror på att produkten måste överensstämma&lt;br&gt;med en myndighets tvingande föreskrift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. visar att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska vetandet vid&lt;br&gt;den tidpunkt då han satte produkten i omlopp inte var möjligt att upp-&lt;br&gt;täcka säkerhetsbristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 4 avser s.k. utvecklingsskador och tillädes av riksdagen, se avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9§ ersätts sakskador endast till den del beloppet överstiger 3.500&lt;br&gt;kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG-direktivet finns en motsvarande obligatorisk regel om självrisk. I&lt;br&gt;prop. 1990/91:197 påpekas (se s.40 ff) att en regel om självrisk strider mot&lt;br&gt;en vedertagen princip i svensk skadeståndsrätt att full ersättning skall betalas&lt;br&gt;för sakskador. En skadelidande kan dock även i fall som omfattas av pro-&lt;br&gt;duktansvarslagen få ersättning av skadevållaren även för självriskbeloppet&lt;br&gt;genom att åberopa vårdslöshet från dennes sida eller, om ett avtalsförhål-&lt;br&gt;lande finns, kontraktsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 10 § finns en speciell regressregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § skall talan om ersättning väckas inom tre år från det den skade-&lt;br&gt;lidande fick eller borde ha fått kännedom om att fordringen kunde göras gäl-&lt;br&gt;lande. Talan måste dock alltid väckas inom 10 år från det att den som påstås&lt;br&gt;vara skadeståndsskyldig har satt den skadegörande produkten i omlopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskilt intresse i detta sammanhang är hur produktansvaret förhåller&lt;br&gt;sig till andra skadeståndsrättsliga regler. Enligt artikel 13 i EG-direktivet in-&lt;br&gt;verkar detta inte på de rättigheter som en skadelidande kan ha enligt rätts-&lt;br&gt;reglerna om ansvar i och utanför avtalsförhållanden eller enligt särskilda an-&lt;br&gt;svarsregler som gäller när direktivet meddelas. I olika länder har skilda lös-&lt;br&gt;ningar valts på frågan huruvida speciallagstiftningen om produktansvar skall&lt;br&gt;vara exklusivt tillämplig eller om också andra skadeståndsregler skall kunna&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige skall den skadelidande ha rätt att åberopa andra grunder för sin&lt;br&gt;talan även i fråga om skador som faller inom produktansvarslagens område.&lt;br&gt;Någon särskild bestämmelse om detta har inte ansetts behövas (prop. s.76&lt;br&gt;ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadelidande har alltså möjlighet att åberopa skadeståndslagen som&lt;br&gt;grund även vid produktskador som faller under produktansvarslagen. Nor-&lt;br&gt;malt ligger det dock i den skadelidandes intresse att åberopa produktan-&lt;br&gt;svarslagen, som bygger på strikt ansvar. Enligt 1 kap. 1 § skadeståndslagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall den lagen tillämpas i fråga om skadestånd, om inte annat är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet eller föranleds av avtal eller i övrigt följer av regler om skade-&lt;br&gt;stånd i avtalsförhållanden. För produktansvarslagens del betyder detta att&lt;br&gt;allmänna bestämmelser i skadeståndslagen gäller för sådant som inte regle-&lt;br&gt;ras särskilt i produktansvarslagen. Exempel på detta är att jämkningsreg-&lt;br&gt;lerna i 6 kap. 1 och 2 §§ tillämpas på produktskador, eftersom frågan inte&lt;br&gt;regleras särskilt i produktansvarslagen. Om rätten till ersättning för en pro-&lt;br&gt;duktskada inte alls regleras i produktansvarslagen (t.ex. ersättning för sak-&lt;br&gt;skador på annat än konsumentegendom), kan den skadelidande kräva er-&lt;br&gt;sättning enligt skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skadeståndsrättsliga specialregler och produktansvarslagen samtidigt&lt;br&gt;är tillämpliga, bedöms från fall till fall om specialreglerna skall vara exklusivt&lt;br&gt;tillämpliga i något fall av produktskada (prop. s.78). Den frågan blir aktuell&lt;br&gt;i samband med skador orsakade av elektricitet, eftersom skadeståndsskyl-&lt;br&gt;digheten enligt 4 § ellagen gäller alla skador som orsakas genom inverkan av&lt;br&gt;elektrisk ström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en skadelidande står i avtalsförhållande till den som svarar enligt pro-&lt;br&gt;duktansvarslagen, har han också möjlighet att grunda ersättningsanspråk på&lt;br&gt;avtalsrättsliga regler (prop. s.79).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som inskränker ansvaret enligt produktansvarslagen är en-&lt;br&gt;ligt 4§ den lagen utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.2 Elektricitet som produkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktansvarslagen gäller lösa saker och omfattar därmed inte skador orsa-&lt;br&gt;kade av elektricitet som produkt. Däremot finns många lösa saker som ge-&lt;br&gt;nom att drivas med eller ha annan anknytning till elektricitet kan vålla elekt-&lt;br&gt;riska skador. Skador som vållas av säkerhetsbrister i sådana produkter om-&lt;br&gt;fattas naturligtvis av de vanliga reglerna i produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån lösa saker är anknutna till elnätet kan skador från dem också&lt;br&gt;komma att omfattas av eldistributörens ansvar enligt ellagen såsom skador&lt;br&gt;vållade av ström från dennes elektriska anläggning. I praktiken får undanta-&lt;br&gt;get från eldistributörens strikta ansvar när det gäller skador från förbruk-&lt;br&gt;ningsanläggningar inom byggnader ofta betydelse. Anledningen till undan-&lt;br&gt;taget är distributörens begränsade möjligheter att utöva kontroll över säker-&lt;br&gt;heten i sådana fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättning för ansvar enligt produktansvarslagen är en säkerhetsbrist&lt;br&gt;hos produkten. Det nu aktuella lagstiftningsärendet gäller således skador till&lt;br&gt;följd av bristande kvalitet på den ström som levereras. EG-direktivets krav&lt;br&gt;på att elektricitet skall anses som en produkt i direktivets mening innebär&lt;br&gt;just detta. Den som i näringsverksamhet sätter elektrisk ström i omlopp skall&lt;br&gt;alltså svara för skador till följd av säkerhetsbrister i elektriciteten enligt prin-&lt;br&gt;ciperna i produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skilja mellan skador orsakade av elektricitet som produkt, vilka faller&lt;br&gt;utanför produktansvarslagen, och skador orsakade av den elektriska ström-&lt;br&gt;men i produkter (lösa saker), vilka omfattas av denna lag, är inte alldeles&lt;br&gt;enkelt. Utgångspunkten är dock att skadan i det senare fallet skall orsakas&lt;br&gt;av ett konstruktions-, tillverknings- eller instruktionsfel i produkten. Även&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullgod elektrisk ström är i sig farlig och kan genom ett sådant fel ge upphov Prop. 1991/92:135&lt;br&gt;till person- eller sakskada. Skulle däremot orsaken till skadan inte vara något&lt;br&gt;fel hos produkten som sådan utan bristande kvalitet på den ström som till-&lt;br&gt;förts, blir regleringen i det nu aktuella lagstiftningsärendet tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Skador orsakade av elektricitet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om skador orsakade av elektricitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elektricitet har i sig inneboende farliga egenskaper. Skador på grund av&lt;br&gt;elektricitet kan uppstå på såväl personer och djur som på egendom. Risken&lt;br&gt;för skador är beroende av spänning, ström, frekvens och varaktighet. Ska-&lt;br&gt;dor på levande varelser beror i första hand på strömgenomgång och ljusbå-&lt;br&gt;gar. Det finns misstankar om att även elektriska och magnetiska fält kan or-&lt;br&gt;saka skador. Forskning om detta pågår i Sverige och utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På egendom kan skador uppstå genom brand, explosion och överhettning.&lt;br&gt;Dessutom kan följdskador uppstå, om elektriska utrustningar och kompo-&lt;br&gt;nenter skadas genom elektrisk eller mekanisk påverkan så att deras funktion&lt;br&gt;påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana skador kan uppkomma för en elabonnent, även om den levererade&lt;br&gt;strömmen uppfyller ställda krav på spänning, frekvens, kortslutningeffekt&lt;br&gt;osv. Orsaken kan vara felaktig installation, felaktigt handhavande, åld-&lt;br&gt;rande, sabotage m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika skador av denna art finns föreskrifter om utförande, sköt-&lt;br&gt;sel och underhåll av elanläggningar. På arbetsmiljöområdet finns särskilda&lt;br&gt;föreskrifter, som syftar till att maskiner och andra tekniska anordningar som&lt;br&gt;används i arbetslivet skall erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana föreskrifter har hittills inte tagit sikte på kvaliteten av den ström&lt;br&gt;som levereras, trots att bristande elkvalitet i viss utsträckning kan förorsaka&lt;br&gt;skador. Frågan väntas dock tas upp i samband med ändringar i gällande&lt;br&gt;starkströmsföreskrifter, som förbereds inom närings- och teknikutvecklings-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristande elkvalitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristande elkvalitet kan orsaka problem för en elabonnent genom att utrust-&lt;br&gt;ning skadas eller fungerar felaktigt. Driftstörningar och driftavbrott kan&lt;br&gt;uppstå med betydande skadeverkningar som följd. Att åtgärda somliga bris-&lt;br&gt;ter i elkvaliteten är möjligt men ofta dyrt. Vissa typer av störningar kan i&lt;br&gt;praktiken inte elimineras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall kan i stället abonnenten vidta lämpliga åtgärder med sin ut-&lt;br&gt;rustning för att få det skydd han behöver. Sådana åtgärder, som bör vidtas i&lt;br&gt;samråd med elleverantören, kan bestå i installation av reservkraft, avbrotts-&lt;br&gt;fria system, avstörningsanordningar, nyttjande av utrustning med tålighet&lt;br&gt;mot störningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De vanligaste kvalitetsbristerna och störningarna som kan uppträda i elnä-&lt;br&gt;tet är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Avvikelser i spänning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Avvikelser i frekvens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Transienter (kopplingsöverspänningar, ”dippar”, ”spikar”)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Avbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Övertoner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Åsköverspänningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Låg kortslutningseffekt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av dessa frågor behandlas i en svensk standard, den s.k. spänningsgod-&lt;br&gt;hetsnormen (SS 421 18 11). I de nu förestående ändringarna i starkströms-&lt;br&gt;föreskrifterna väntas kraven på elkvalitet komma att knytas till denna stan-&lt;br&gt;dard.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pågår också ett arbete på europeisk nivå med syfte att precisera elkva-&lt;br&gt;litet. I ett dokument från år 1989 (DISNORM 12) preciseras vissa egenska-&lt;br&gt;per på den elektricitet som skall kunna förväntas från allmänna distribu-&lt;br&gt;tionssystem. Det finns anledning tro att det så småningom kommer att finnas&lt;br&gt;även europeiska standarder på området, som då också får betydelse för Sve-&lt;br&gt;rige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelser i spänning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt spänningsgodhetsnormen skall den levererade spänningen vara inom&lt;br&gt;gränserna -10- +6% av det nominella värdet (för hushållsändamål 230&lt;br&gt;V). Alltför låg spänning uppträder vanligen till följd av spänningsfall under&lt;br&gt;höglasttid för abonnenter långt ut i nätet. I svaga nät uppstår dessutom fre-&lt;br&gt;kventa spänningsvariationer då lasten varierar. Detta märks t.ex. på att lju-&lt;br&gt;set blinkar eller avtar när belastningen ökar genom start av kylskåpskomp-&lt;br&gt;ressor e.d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blir spänningen alltför låg, kan elutrustning ta skada. För en motor med&lt;br&gt;angiven last blir starttiden längre och belastningsströmmen högre, vilket kan&lt;br&gt;medföra ökad uppvärmning, utlösning på grund av överström m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kompensera spänningsfall låter man ofta den matande transforma-&lt;br&gt;torn leverera en högre spänning än den nominella. Under låglasttid är spän-&lt;br&gt;ningsfallet ringa, vilket kan medföra att i synnerhet abonnenterna närmast&lt;br&gt;transformatorn får för hög leveransspänning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om leveransspänningen blir högre än elmaterielen är avsedd och provad&lt;br&gt;för, kan skador uppkomma. Alltför hög spänning kan orsaka otillåtna tem-&lt;br&gt;peraturstegringar, förstörda komponenter och i extrema fall brand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spänningsawikelser kan förebyggas genom starkare nät, vilket kan kräva&lt;br&gt;större eller fler transformatorer, större ledarareor och kortare matningsled-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelser i frekvens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Större frekvensavvikelser kan orsaka drifts- och funktionsstörningar, över-&lt;br&gt;hettning av motorer m.m. I praktiken är frekvensavvikelser inget problem i&lt;br&gt;Sverige, eftersom vi med hjälp av ett stort integrerat nät och modern styrut-&lt;br&gt;rustning håller frekvensen inom ett betydligt snävare område än vad gängse&lt;br&gt;normer kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transienter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transienter är korta, ofta relativt stora, avvikelser från den nominella spän-&lt;br&gt;ningen. Transienter uppträder oftast i samband med till- och frånkoppling av&lt;br&gt;brytare och därmed sammanhängande last samt vid jordfel. Häftiga spän-&lt;br&gt;ningshöjningar (”spikar”) kan bero på återtändning hos en brytare under ett&lt;br&gt;brytförlopp. Mindre transienter kan uppträda vid in- och urkoppling av&lt;br&gt;större laster. De kan förebyggas genom lämpligt val av brytare, startutrust-&lt;br&gt;ning för motorer, dämpreaktorer m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid inkoppling av shuntkondensatorer uppstår alltid en momentan spän-&lt;br&gt;ningssänkning (”dip”) på någon millisekund. Denna kan störa datorer och&lt;br&gt;känslig elektronik. Dipparna kan reduceras med reaktorer och med speciell&lt;br&gt;utustning för inkoppling av kondensatorbatterierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att helt bemästra problemet med transienter och även korta avbrott&lt;br&gt;och åsköverspänningar (se närmare i det följande) måste med dagens teknik&lt;br&gt;känslig utrustning matas med s.k. avbrottsfri kraft (UPS) med ett likströms-&lt;br&gt;led med batteri-backup. För stora anläggningar är dock denna teknik inte&lt;br&gt;praktiskt eller ekonomiskt möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att skydda sig mot här beskrivna störningar ligger för närva-&lt;br&gt;rande till stor del hos användaren. Denne rekommenderas att använda sig&lt;br&gt;av utrustning som är anpassad till den elektriska störmiljön. Miljöklasser&lt;br&gt;(ML 0-6) och korresponderande provning av elutrustning specificeras i&lt;br&gt;standarden SS 436 15 03 (Elektronikutrustningar för industri och handel -&lt;br&gt;Tålighet mot ledningsbundna elektriska störningar - Elmiljöklasser och&lt;br&gt;provning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Korta avbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Korta avbrott eller större spänningssänkningar under en tidsrymd på några&lt;br&gt;tiondels till några få sekunder beror vanligen på jordfel eller kortslutning i&lt;br&gt;närliggande parallella system eller i matande nät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om t.ex. ett jordfel inträffar i en kabel med samma matningspunkt som&lt;br&gt;en viss utrustning, sjunker spänningen även vid denna utrustning till nära&lt;br&gt;noll för att åter gå upp till normalt värde när säkringen har löst ut och kopplat&lt;br&gt;bort den felande fasen. Detta skall ha skett inom fem sekunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande, men med lägre spänningssänkning, inträffar vid fel i en pa-&lt;br&gt;rallellgående högspänningsledning. Felbortkopplingstiden är här väsentligt&lt;br&gt;kortare, oftast någon tiondels sekund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett fel inträffar i matande högspänningsledning med s.k. automatisk&lt;br&gt;återinkoppling, uppstår ett avbrott i matningen under del av en sekund, var-&lt;br&gt;efter ett återinkopplingsförsök görs. Kvarstår felet görs eventuellt ett nytt&lt;br&gt;återinkopplingsförsök efter normalt ca 10 sekunder, varefter definitiv utlös-&lt;br&gt;ning sker. Om felet är av tillfällig natur, t.ex. åsköverspänning eller kortslut-&lt;br&gt;ning genom smådjur, brukar återkopplingen lyckas och systemet fungera&lt;br&gt;•gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu beskrivna störningstypen orsakar således spänningssänkning eller&lt;br&gt;spänningsbortfall under en tidrymd av normalt ca 0,3 - 10 sekunder. Sådana&lt;br&gt;störningar kan inte undvikas. Elsystemet är uppbyggt efter dessa principer i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hela världen. Vad som kan vidtas till skydd för elektronikutrustning är i prin- Prop. 1991/92:135&lt;br&gt;cip det som tidigare redovisades, dvs. UPS-system eller utrustning som är&lt;br&gt;utförd efter erforderlig elmiljöklass.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För större maskiner kan styrutrustningar förses med UPS-system för att&lt;br&gt;förhindra att t.ex. kontaktorer faller under kortare avbrott. Vid avbrott på&lt;br&gt;högst några sekunder kan ofta svängmassan hos motorer klara driften tills&lt;br&gt;spänningen återvänder. För längre avbrott krävs redundanta matningssys-&lt;br&gt;tem eller reservkraftaggregat i drift som momentant kan ta över last. För&lt;br&gt;stora anläggningar är detta oftast i praktiken ogörligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långa avbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långa elavbrott inträffar i Sverige mindre oftare än tidigare. Det beror på&lt;br&gt;att näten kablifieras allt mer, att bakomliggande nät blir starkare, att elmate-&lt;br&gt;rielen blir bättre m.m. Ändå uppkommer vissa avbrott beroende på mate-&lt;br&gt;rielfel, åsknedslag, trädpåfall, överbelastning m.m. Det är sällan fråga om&lt;br&gt;mer än ett par minuter, men avbrottstider på dygn förekommer också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att gardera sig mot längre avbrott krävs reservkraftsystem. Av ekono-&lt;br&gt;miska skäl kan sådana komma i fråga bara för prioriterade objekt. Reserv-&lt;br&gt;kraftsystem finns för t.ex. olika typer av säkerhetssystem, viss belysning,&lt;br&gt;vissa processindustrier och ventilationssystem i djurfarmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övertoner m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övertoner är ström- och spänningskomponenter med frekvenser som är hel-&lt;br&gt;talsmultiplar av den 50-periodiga strömmen/spänningen och som överlagras&lt;br&gt;denna. Mellantoner är motsvarande komponenter med en frekvens som inte&lt;br&gt;är en heltalsmultipel av grundtonen. Övertoner och mellantoner alstras i re-&lt;br&gt;gel av förbrukningsobjekt och matas tillbaka in i nätet. Framför allt uppstår&lt;br&gt;över- och mellantoner vid strömriktardrift, ljusbågsugnar och liknande.&lt;br&gt;Över- och mellantoner kan hos andra abonnenter och på annan egen utrust-&lt;br&gt;ning orsaka störningar, ge upphov till felfunktioner, uppvärmning, värme-&lt;br&gt;förlust i transformatorer m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtagbar över- och mellantonsnivå preciseras i spänningsgodhetsnor-&lt;br&gt;men. Där anges också godtagbara värden för osymmetri och rundstyrnings-&lt;br&gt;signaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsköverspänningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fel och driftstörningar på grund av åska kommer att uppstå åtminstone så&lt;br&gt;länge vi har luftledningsnät, vilket betyder under nu överblickbar framtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För högre spänningar kan risken för direktnedslag och verkan av induce-&lt;br&gt;rande överspänningar reduceras med topplinor. Vid abonnentanslutningar&lt;br&gt;kan installeras avledare som reducerar överspänningarna till ett godtagbart&lt;br&gt;värde. Vid ett direkt nedslag på en ledning nära en abonnent kan skador&lt;br&gt;uppstå. Sannolikheten för detta är dock liten. Liknande skador kan uppstå&lt;br&gt;av ström från åsknedslag med andra ingångsvägar såsom VA-rör, telefonled-&lt;br&gt;ningar, eget åskledarsystem m.m. Det kan i vissa fall vara svårt att avgöra&lt;br&gt;om överspänningen härrör från elleverantören eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Låg kortslutningseffekt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nätet är svagt och ger låg kortslutningseffekt, kan funktionen utebli hos&lt;br&gt;överströmsskydd, t.ex. säkringar, genom att felströmmen blir för liten vid&lt;br&gt;jord- och kortslutning. Vid inkoppling av större objekt, t.ex. direktstart av&lt;br&gt;motorer, kan uppstå stora spänningsfall med driftstörningar hos såväl den&lt;br&gt;aktuella abonnenten som andra abonnenter som följd. Vilka åtgärder som&lt;br&gt;kan vidtas mot spänningsawikelser har berörts tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3. Mitt förslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Nya bestämmelser om produktansvar i ellagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelser om produktansvar för skador av elektrisk&lt;br&gt;ström tas in i ellagen. De grundläggande bestämmelserna om den nya&lt;br&gt;skadeståndsgrunden anges i två nya paragrafer, 4 a och 4 b §§, som&lt;br&gt;ansluter till motsvarande regler i produktansvarslagen. Dessutom&lt;br&gt;görs tillägg i nuvarande 7, 8 och 11 §§ om jämkning på grund av med-&lt;br&gt;vållande, självrisk respektive preskription för att få samma reglering&lt;br&gt;som i produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren: Överensstämmer med mitt förslag med de undantag som an-&lt;br&gt;getts i avsnitt 2.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget stöds i princip av nästan alla remissinstanser&lt;br&gt;som yttrar sig i frågan. Se i övrigt avsnitt 2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Vissa principiella frågor har behandlats i avsnitt&lt;br&gt;2.2. Av avsnitt 2.3 framgår att ellagen kommer att ses över i sin helhet och&lt;br&gt;att regleringen därför nu har provisorisk karaktär. Därutöver vill jag tillägga&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för den nya regleringen är att svensk rätt skall uppfylla&lt;br&gt;vad som krävs enligt EG-direktivet. Vad som nu föreslås är att detta så långt&lt;br&gt;möjligt sker på samma sätt som i produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En punkt där denna lag avviker från regleringen i EG-direktivet gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna om jämkning av skadestånd vid personskada på grund av&lt;br&gt;medvållande från den skadelidandes sida. Frågan regleras inte särskilt i pro-&lt;br&gt;duktansvarslagen, vilket innebär att skadeståndslagens allmänna bestäm-&lt;br&gt;melser i frågan blir tillämpliga. Enligt 6 kap. 1 § kan jämkning ske endast om&lt;br&gt;den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet medverkat&lt;br&gt;till skadan. Artikel 8 i EG-direktivet innehåller en regel som medger jämk-&lt;br&gt;ning vid både person- och sakskada i en utsträckning som överensstämmer&lt;br&gt;med skadeståndslagens regel angående sakskada (se prop. 1990/91:197&lt;br&gt;s.ölff). Riksdagen beslöt, som berördes inledningsvis, vid behandlingen av&lt;br&gt;lagförslaget att ge regeringen tillkänna att denna borde ytterligare överväga&lt;br&gt;frågan och, om inte starka skäl talar däremot, återkomma till riksdagen med&lt;br&gt;förslag til] en särskild jämkningsregel i produktansvarslagen i sådan tid att&lt;br&gt;den kan träda i kraft samtidigt med lagen (se lagutskottets betänkande&lt;br&gt;1991/92:LU14 s.14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan bereds nu inom justitiedepartementet. Jämkningsreglerna bör up-&lt;br&gt;penbarligen vara desamma vid alla slag av produktskador. Den regel som nu&lt;br&gt;föreslås i 7 § ellagen innebär att 6 kap. 1 § skadeståndslagen skall tillämpas.&lt;br&gt;Skulle produktansvarslagen ändras på det sätt som riksdagen har satt i fråga,&lt;br&gt;bör motsvarande ändring göras beträffande produktansvaret i ellagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsansvarig enligt 6 § 1 - 3 produktansvarslagen är den som till-&lt;br&gt;verkat eller frambringat den skadegörande produkten, den som importerat&lt;br&gt;den för att sätta den i omlopp samt den som utger sig för att tillverkat den&lt;br&gt;utan att ha gjort det. En grundläggande fråga i det nu aktuella lagstiftnings-&lt;br&gt;ärendet är hur dessa bestämmelser kan tillämpas på den svenska elmarkna-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den elektricitet som frågan nu gäller frambringas genom kraftproduktion&lt;br&gt;i särskilda anläggningar. Huvuddelen av den elkraft som används i Sverige&lt;br&gt;produceras här. Det förekommer dock såväl export som import av elektrisk&lt;br&gt;ström. I framtiden kan det internationella utbytet väntas öka. EG har inten-&lt;br&gt;tioner på att genomföra en fri marknad för el. I Sverige produceras el nu till&lt;br&gt;största delen med kärnkraft och vattenkraft. Därutöver finns elproduktions-&lt;br&gt;kapacitet i kraftvärme, industriellt mottryck, oljekondens och gasturbiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På elmarknaden finns företag som huvudsakligen producerar kraft för&lt;br&gt;grossistförsäljning till storförbrukare. Dessa producenter säljer sin kraft till&lt;br&gt;återförsäljare och stora industrikunder. Detaljdistribution ut till slutkun-&lt;br&gt;derna, dvs. hushåll, mindre industrier, servicesektorn m.fl. sker främst ge-&lt;br&gt;nom distributörer. Många producenter har egen distribution och många dis-&lt;br&gt;tributörer har egen produktion, dvs. marknaden är delvis vertikalt integre-&lt;br&gt;rad. Det finns också industriföretag med egen kraftproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eldistributionen sker genom kraftnät. I Sverige är stommen det s.k. stor-&lt;br&gt;kraftnätet, dit elkraften från kraftstationer matas, direkt eller via regionala&lt;br&gt;nät. Strömmen förs via storkraftnätet till olika förbrukningsregioner, där&lt;br&gt;strömmen transformeras ned till lägre spänningsnivåer. De regionala näten&lt;br&gt;omfattar i princip spänningsnivåerna från 130 kV och ned till 20 kV. På 130&lt;br&gt;kV nivån köper vissa elintensiva industrier och distributörer sin el. Det nor-&lt;br&gt;mala är dock att kraftproducenterna sköter överföringen även på de regio-&lt;br&gt;nala näten, medan distributörerna står för kraftöverföringen i de lokala nä-&lt;br&gt;ten, som omfattar spänningsnivåer från 20 kV ned till 380 V lågspänd el.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att dra fram eller begagna elektriska ledningar krävs enligt ellagen ett&lt;br&gt;särskilt tillstånd (koncession). Det finns två typer, linjekoncession och områ-&lt;br&gt;deskoncession. Distributörer har områdeskoncession, vilket innebär en rätt&lt;br&gt;att inom ett angivet område dra ledningar under en viss spänning. För led-&lt;br&gt;ningar med högre spänning krävs linjekoncession, som avser en enda ledning&lt;br&gt;med bestämd sträckning. Varje regionnät används i allmänhet endast av ett&lt;br&gt;företag, nätägaren. Samma gäller för de lokala näten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På de lokala näten förs strömmen via eldistributören tillhöriga distribu-&lt;br&gt;tionsledningar fram till byggnader och andra förbrukningsställen. Detta led-&lt;br&gt;ningsnät innefattas i distributörens elektriska anläggning. Från leverans-&lt;br&gt;punkten i en byggnad förs strömmen vidare genom ledningar som går i bygg-&lt;br&gt;naden och tillhör ägaren till denna. Detta interna ledningsnät mynnar ut i&lt;br&gt;urtag av olika slag, där andra elektriska apparater ansluts. Det kan då vara&lt;br&gt;fråga om lös anslutning med vanlig stickpropp eller fast anslutning, vilket&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krävs eller kan komma ifråga för vissa apparater som tvättmaskiner, spisar&lt;br&gt;m.m. Det är det sista ledet efter leveranspunkten som avses med termen&lt;br&gt;”förbrukningsanläggning” i 4 § ellagen. Som påpekas i betänkandet råder en&lt;br&gt;viss oklarhet om den precisa innebörden av de i ellagen använda termerna&lt;br&gt;”elektrisk anläggning” och ”förbrukningsanläggning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet innebär att enskilda elabonnenter är bundna till den lokale el-&lt;br&gt;distributören, som har monopol inom sitt område men också leveransskyl-&lt;br&gt;dighet. En koncessionshavare är skyldig att underkasta sig prisreglering en-&lt;br&gt;ligt en särskild ordning. Detaljdistributionen ombesörjs f.n. av ca 290 före-&lt;br&gt;tag med olika storlek och företagsform. Drygt hälften är kommunala bolag&lt;br&gt;och verk. De levererar el till ca två tredjedelar av landets abonnenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande skadeståndsregler innebär som framgått av det tidigare att&lt;br&gt;skadeståndskyldigheten i praktiken läggs på eldistributören för skador som&lt;br&gt;vållas av ström från en vanlig lågspänningsanläggning. Det är från dennes&lt;br&gt;anläggning med egen generator eller transformator som den skadevållande&lt;br&gt;strömmen kommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har ansett att distributören måste omfattas också av produktan-&lt;br&gt;svaret, om den levererade strömmen har säkerhetsbrister som vållat skada.&lt;br&gt;Även i detta fall kommer den skadevållande strömmen från dennes anlägg-&lt;br&gt;ning med egen generator eller transformator. Strömmen måste anses vara&lt;br&gt;satt i omlopp av honom, när den lämnar hans anläggning. Även om kraften&lt;br&gt;köps från en producent, omvandlas den i transformatorn och någon möjlig-&lt;br&gt;het att identifiera viss elektrisk ström i nätet finns inte. Man kan därför inte&lt;br&gt;se distributören som enbart återförsäljare av en tillverkad produkt. Några&lt;br&gt;invändningar mot denna bedömning har inte kommit fram under remissbe-&lt;br&gt;handlingen och lagtexten har utformats i enlighet med utredarens förslag.&lt;br&gt;Konsumentverket har ansett att distributör och leverantör skall vara solida-&lt;br&gt;riskt ansvariga. Till detta vill jag säga att lagen medger ersättningsanspråk&lt;br&gt;även mot anläggningshavare i tidigare distributionsled, om det kan visas att&lt;br&gt;även denne satt i omlopp ström med säkerhetsbrister som har orsakssam-&lt;br&gt;band med skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särskild regel om ansvar för importörer är inte motiverad med hän-&lt;br&gt;syn till det tidigare nämnda om omöjligheten att identifiera viss elektrisk&lt;br&gt;ström i näten. Import av elkraft sker inte i sådana former att det kan bli fråga&lt;br&gt;om enbart återförsäljning av en utomlands tillverkad produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämndes i avsnitt 2.2 har flera remissinstanser begärt förtydliganden&lt;br&gt;av när en säkerhetsbrist skall anses föreligga. Av vad jag anförde där framgår&lt;br&gt;att jag inte anser det lämpligt att här närmare försöka tolka innebörden av&lt;br&gt;att elektrisk ström inte är så säker som skäligen kan förväntas. Utredaren&lt;br&gt;har påpekat att de normer för skälig kvalitetsnivå på levererad ström, som&lt;br&gt;nu håller på att utvecklas, kan väntas få stor betydelse i detta sammanhang.&lt;br&gt;Utredaren har också påpekat att vissa kvalitetsbrister på området kan ha ka-&lt;br&gt;raktär av systemfel som inte grundar produktansvar. Med systemfel menas&lt;br&gt;att riskerna godtas i samhället. I dessa påpekanden kan jag instämma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredaren har föreslagit bör produktansvarslagens regler om självrisk&lt;br&gt;och preskription, vilka följer EG-direktivet, tillämpas trots att de innebär&lt;br&gt;skillnader i förhållande till ellagens nuvarande regler. Närings- och teknikut-&lt;br&gt;vecklingsverket har beträffande preskription föreslagit att preskriptionsti-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den alltid skall vara begränsad till tre år från skadetillfället. Detta skulle Prop. 1991/92:135&lt;br&gt;dock innebära en för Sverige speciell avvikelse från EG-direktivet, som är&lt;br&gt;svår att motivera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vad gäller lagregleringen i övrigt bör utredarens förslag genomföras.&lt;br&gt;Det betyder också att de generella regler som finns i nu gällande 6,9,10,12&lt;br&gt;och 13 §§ bör vara oförändrade och därmed tillämpbara också på skadestånd&lt;br&gt;grundat på produktansvar. I den förestående totalöversynen av ellagen finns&lt;br&gt;utrymme för att närmare överväga utformningen av den samlade skade-&lt;br&gt;ståndsregleringen. Vissa synpunkter från bl.a. konsumentverket kan tas upp&lt;br&gt;i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Samordningen med nuvarande skadeståndsregler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den skadelidande skall ha rätt att åberopa annan grund&lt;br&gt;för sin talan i fråga om skador som omfattas av produktansvaret i ella-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren: Överensstämmer med mitt förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen erinran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I avsnitt 2.5.1 har berörts hur produktansvaret för-&lt;br&gt;håller sig till andra skadeståndsrättsliga regler. I prop. 1990/91:197 framhålls&lt;br&gt;(s.78f) att någon särskild olägenhet inte följer av att även en annan skade-&lt;br&gt;ståndsrättslig speciallagstiftning kan tilllämpas på en produktskada. För den&lt;br&gt;skadelidande är det tvärtom en fördel att ha alternativa möjligheter att kräva&lt;br&gt;ersättning för sin skada. Utredaren har föreslagit att produktskadereglerna&lt;br&gt;i ellagen inte skall vara exklusivt tillämpliga. Jag delar denna uppfattning,&lt;br&gt;som har fått stöd av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande skadeståndsansvaret gäller skador som orsakas av elekt-&lt;br&gt;risk ström från en anläggning och omfattar därmed i princip också skador&lt;br&gt;som orsakas av bristande kvalitet på den elektriska strömmen som sådan.&lt;br&gt;Den valda lösningen innebär att rätt till ersättning för en skada som orsakas&lt;br&gt;av brister i elkvalitet kan finnas enligt flera grunder. I praktiken torde det&lt;br&gt;dock normalt vara förmånligast för den skadelidande att åberopa produktan-&lt;br&gt;svaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det grundläggande syftet med produktansvaret är att förbättra skyddet&lt;br&gt;för enskilda konsumenter. För sakskador utgår ersättning endast när den&lt;br&gt;skadade egendomen används för enskilt ändamål. Ett produktansvar för&lt;br&gt;elektrisk ström som sådan kommer att omfatta även vissa skador, som på&lt;br&gt;grund av begränsningsregeln i 4§ 3 st ellagen hittills varit undantagna från&lt;br&gt;strikt ansvar. Elleverantören blir i dessa fall strikt ansvarig för säkerhetsbris-&lt;br&gt;ter i den elektriska strömmen som sådan. Personskador torde sällan orsakas&lt;br&gt;av fel på den elektriska strömmen som sådan. Frågan gäller därför främst&lt;br&gt;skador på egendom som används för enskilt bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både det nuvarande ansvaret och produktansvaret bygger på principen&lt;br&gt;om strikt ansvar. Det nämnda undantaget i 4§ 3 st innebär att strikt ansvar&lt;br&gt;inte gäller för skador i t.ex. bostadslägenheter när ström tillförs elmateriel&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är anslutet till elnätet. Skyddet för bl.a. enskilda blir genom detta un- Prop.&lt;br&gt;dantag svagare genom att vårdlöshet måste visas hos eldistributören. Pro-&lt;br&gt;duktansvaret innebär däremot att strikt ansvar föreligger om det uppkom-&lt;br&gt;mer skada på en elektrisk apparat för enskilt bruk inom en byggnad på grund&lt;br&gt;av bristande kvalitet på den levererade strömmen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4. Upprättat lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har det inom näringsdepartementet upp-&lt;br&gt;rättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om ändring i lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om&lt;br&gt;elektriska anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5. Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har tillagts ett femte stycke vari anges att skadeståndsskyldig-&lt;br&gt;het även kan föreligga enligt 4a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges förutsättningarna för skadestånd med bestämmelser&lt;br&gt;som har motsvarighet i 1,3 och 5 §§ produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande frågorna har behandlats i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges undantagen från skadeståndsskyldighet motsvarande&lt;br&gt;8 § produktansvarslagen. I förhållande till utredarens förslag har p.4 om s.k.&lt;br&gt;utvecklingsskador tillkommit, se närmare avsnitt 2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett tredje stycke har tillagts att i fråga om jämkning på grund av medvål-&lt;br&gt;lande från den skadelidandes sida skall tillämpas 6 kap. 1 § skadeståndsla-&lt;br&gt;gen. Motsvarande gäller övriga produktskador. Någon uttrycklig bestäm-&lt;br&gt;melse om detta behövs egentligen inte och saknas i produktansvarslagen. Ef-&lt;br&gt;tersom frågan dock behandlas i ellagen vad gäller andra skador, har det an-&lt;br&gt;setts lämpligast att för tydlighets skull ta in en uttrycklig bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämndes i den allmänna motiveringen övervägs inom justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet efter begäran av riksdagen att beträffande produktansvarslagen&lt;br&gt;eventuellt ändra jämkningsreglerna i enlighet med EG-direktivet. Om en så-&lt;br&gt;dan ändring görs, bör motsvarande ändring göras i ellagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har anpassats till regleringen i skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket reglerar självrisk för sakskador. En motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melse finns i 9§ produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har tillagts tre stycken om preskription. Dessa motsvarar 11 §&lt;br&gt;produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandebestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen träder i kraft samtidigt med produktansvarslagen den 1 januari 1993.&lt;br&gt;På motsvarande sätt som beträffande produktansvarslagen har också medta-&lt;br&gt;gits att lagen inte tillämpas om den skadevållande elektriska strömmen satts&lt;br&gt;i omlopp före ikraftträdandet. Att så bör vara fallet är tydligt principiellt&lt;br&gt;sett. Den praktiska betydelsen av regeln torde dock vara mycket liten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6. Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om ändring i lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser om elektriska anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7. Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissutfallet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Efter remiss har yttrande över betänkandet, ELSU91&lt;br&gt;Förslag till omfattning, organisation och finansiering av det svenska elsäker-&lt;br&gt;hetsarbetet (SOU 1991:94), avgetts av Närings- och teknikutvecklingsver-&lt;br&gt;ket, Statens elektriska inspektion, Justitiekanslern, Kommerskollegium,&lt;br&gt;Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Statens järnvägar,&lt;br&gt;Banverket, Järnvägsinspektionen, Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket,&lt;br&gt;Sprängämnesinspektionen, Statens provningsanstalt, Statskontoret, Riksre-&lt;br&gt;visionsverket, Konsumentverket, Statens strålskyddsinstitut, Elektriska Ar-&lt;br&gt;betsgivarföreningen, Elektriska Installatörsorganisationen, Elektriska&lt;br&gt;Nämnden, Föreningen för Industriell Elteknik, Försäkringsbranschens Ser-&lt;br&gt;viceaktiebolag, Kraftverksföreningen, Landsorganisationen i Sverige,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Rejlers Ingenjörer AB, SEMKO AB, Svenska Brand-&lt;br&gt;försvarsföreningen, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Elektriker-&lt;br&gt;förbundet, Svenska Elektriska Kommissionen, Svenska Elverksföreningen,&lt;br&gt;Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska Kommunförbundet, Sveri-&lt;br&gt;ges Akademikers Centralorganisation, Sveriges Industriförbund, Sydkraft&lt;br&gt;AB, Vattenfall AB och ÅF-Elteknik AB. Yttrande har även inkommit från&lt;br&gt;Byggentreprenörerna, Riksförbundet Energileverantörerna, Stiftelsen In-&lt;br&gt;stitutet för Företagsutveckling, Stockholms Energi, Bruno Svensson och&lt;br&gt;Ludvig Wikman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget avseende ändringar i ellagen för att därigenom bringa den&lt;br&gt;svenska lagstiftningen inom området i överensstämmelse med EG-direkti-&lt;br&gt;vets regler om produktansvar bemöts i huvudsak positivt eller lämnas utan&lt;br&gt;erinran av remissinstanserna. Närings- och teknikutvecklingsverket pekar på&lt;br&gt;att när det gäller skada på grund av kvalitetsbrist i levererad ström kan pro-&lt;br&gt;blem förutses vid tillämpningen och att innan produktansvar för skador av&lt;br&gt;elektricitet kan börja tillämpas måste i starkströmsföreskrifterna preciseras&lt;br&gt;vad som avses med ”så säker el som skäligen kan förväntas”. Vidare föreslår&lt;br&gt;verket att den som vill ha ersättning enligt lagens 4 § skall väcka talan inom&lt;br&gt;tre år från skadetillfället. Konsumentverket framhåller vikten av att ellagen&lt;br&gt;och produktansvarslagen har samma skyddsnivå. Verket anser vidare att ett&lt;br&gt;solidariskt strikt ansvar bör gälla för leverantör och distributör för skador&lt;br&gt;som drabbat konsumentens person eller egendom och detta bör tydligare&lt;br&gt;framgå av lagen. Bestämmelsen om regress och solidariskt ansvar i ellagen&lt;br&gt;bör övervägas närmare anser verket och betonar även behovet av ett star-&lt;br&gt;kare konsumentskydd för elektrisk ström. Verket anser vidare att särskilda&lt;br&gt;omständigheter föreligger för att överväga regler om bevislättnader i fråga&lt;br&gt;om skador genom inverkan av elektrisk ström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser framhåller behovet av förtydliganden. Statens&lt;br&gt;elektriska inspektion finner således behov av vissa förtydliganden vad beträf-&lt;br&gt;far 4§ för att undvika framtida osäkerhet. Statens järnvägar anser bl.a. att&lt;br&gt;uttrycket ”skäligen kan förväntas” ger utrymme för ett stort mått av god-&lt;br&gt;tycke vid tillämpningen. Rejlers Ingenjörer menar att formuleringen ”sätta&lt;br&gt;den elektriska strömmen i omlopp” är en för elbranschen ny formulering&lt;br&gt;som verkar oklar. Sydkraft och Vattenfall framför liknande synpunkter. Även&lt;br&gt;Svenska Elverksföreningen och Riksförbundet Energileverantörema menar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vissa begrepp bör definieras. SEMKO stöder förslaget att anpassa lag-&lt;br&gt;stiftningen för produktansvar för skador orsakade av elektricitet till den&lt;br&gt;europeiska men förutspår problem vid lagens tillämpning på grund av den&lt;br&gt;komplicerade tekniska bakgrunden. Industriförbundet efterlyser en total&lt;br&gt;översyn av reglerna för skadeståndsansvaret vid inträffade incidenter med&lt;br&gt;elektricitet samt pekar bl.a. på att det bör finnas en accepterad norm för kva-&lt;br&gt;litet på elleverans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraftverksföreningen och Stockholms Energi anser att produktansvar för&lt;br&gt;skador orsakade av elektricitet bör regleras i produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-03-17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr, justi-&lt;br&gt;tierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokollet vid regeringssamanträde den 12 mars 1992 har regeringen&lt;br&gt;på hemställan av statsrådet Per Westerberg beslutat inhämta lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa&lt;br&gt;bestämmelser om elektriska anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av rättschefen Per Erik Lindeberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 41072, Stockholm 1992&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:NU31</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-03-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-04-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-04-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 19:50:53</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF03135</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:34</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Näringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 19:50:53</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF03135</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__135.pdf</filnamn>
<filstorlek>1079916</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om produktansvar för skador orsakade av elektrisk ström</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/0BD825A2-0E87-4BB2-B507-C2B4B64F420A</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:NU31</uppgift>
<ref_dok_id>GF01NU31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändringar i ellagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>