<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284226</hangar_id>
 <dok_id>GF03128</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>128</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:128</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>128</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-03-19 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:43:31</systemdatum>
 <publicerad>1992-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>om Sveriges tillträde till Luganokonventionen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF03128/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF03128</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF03128</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1991/92:128&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om Sveriges tillträde till Luganokonventionen&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF03128/prop_199192__128-1.png" style="width:40pt;height:49pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-&lt;br&gt;gade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 mars 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att Sverige tillträder konventionen om domstols be-&lt;br&gt;hörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område som antogs&lt;br&gt;av EGs och EFTAs medlemsländer i Lugano den 16 september 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller också förslag till den lagstiftning som krävs för&lt;br&gt;att Sverige skall kunna tillträda konventionen. Vidare föreslås vissa änd-&lt;br&gt;ringar i 1977 års nordiska verkställighetslag som innebär att ett ökat antal&lt;br&gt;nordiska exekutionstitlar skall kunna verkställas här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag med anledning av Sveriges tillträde till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Luganokonventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den i Lugano den 16 september 1988 antagna konventionen om dom-&lt;br&gt;stols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område&lt;br&gt;skall gälla som lag här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens svenska, engelska och franska texter finns intagna som bi-&lt;br&gt;laga till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det inte finns någon behörig domstol när svensk domsrätt föreligger&lt;br&gt;enligt denna lag, skall frågan tas upp av Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ett avgörande som rör ett sådant civilrättsligt anspråk som avses i&lt;br&gt;artikel II andra stycket i Protokoll Nr 1 skall varken erkännas eller verkstäl-&lt;br&gt;las här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vid den handläggning som avses i artikel 32 skall hovrätten bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det förfarande som avses i artikel 37.1 och artikel 40 gäller rättegångs-&lt;br&gt;balkens regler om besvär i hovrätt i tillämpliga delar, om inte konventionen&lt;br&gt;föreskriver något annat. En sådan ansökan om ändring som avses i artikel&lt;br&gt;40 skall göras skriftligen. Den skall ha kommit in till hovrätten inom fyra&lt;br&gt;veckor från den dag då beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En domare som har handlagt ett mål enligt artikel 32 är jävig att handlägga&lt;br&gt;mål om samma sak enligt artikel 37.1 och artikel 40.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För det förfarande som avses i artikel 37.2 och artikel 41 gäller rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens regler om besvär i högsta domstolen i tillämpliga delar, om inte&lt;br&gt;konventionen föreskriver något annat. Talan får inte komma under högsta&lt;br&gt;domstolens prövning utan att högsta domstolen meddelat sökanden tillstånd&lt;br&gt;till detta enligt 54 kap. 10 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om en ansökan om verkställighet bifalls, skall det utländska avgörandet&lt;br&gt;verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, så-&lt;br&gt;vida inte annat följer av artikel 39. Vid verkställighet av ett utländskt avgö-&lt;br&gt;rande som rör säkerhetsåtgärd skall i stället utsökningsbalkens bestämmel-&lt;br&gt;ser om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd till-&lt;br&gt;lämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om hovrätten vid det förfarande som avses i artikel 32 bifaller en ansö-&lt;br&gt;kan om verkställighet, skall hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om&lt;br&gt;kvarstad eller annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen skall tillkännage innehållet i sådana underrättelser som av-&lt;br&gt;ses i artikel VI i Protokoll Nr 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONVENTION CONCERNANT LA&lt;br&gt;COMPETENCE JUDICIAIRE ET&lt;br&gt;L’EXECUTION DES DECISIONS EN&lt;br&gt;MATIERE CIVILE ET COMMER-&lt;br&gt;CIALE FAITE A LUGANO LE 16 SEP-&lt;br&gt;TEMBRE 1988&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PREAMBULE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LES HAUTES PART1ES CONTRACT-&lt;br&gt;ANTES A LA PRESENTE CONVENTION,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOUCIEUSES de renforcer sur leurs terri-&lt;br&gt;toires la protection juridique des personnes&lt;br&gt;qui y sont établies,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESTIMANT qu’il importe ä cette fin de dé-&lt;br&gt;terminer la compétence de leurs juridictions&lt;br&gt;dans 1’ordre international, de faciliter la recon-&lt;br&gt;naissance et d’instaurer une procédure rapide&lt;br&gt;afin d’assurer 1’exécution des décision, des&lt;br&gt;actes authentiques et des transactions judi-&lt;br&gt;ciaires,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONSCIENTES des liens qui existent entre&lt;br&gt;elles et qui ont été consacrés dans le domaine&lt;br&gt;économique par les accords de libre-échange&lt;br&gt;conclus entre la Communauté économique&lt;br&gt;européenne et les Etats membres de 1'Associa-&lt;br&gt;tion européenne de libre-échange,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PRENANT EN CONS1DERATION la&lt;br&gt;convention de Bruxelles du 27 septembre 1968&lt;br&gt;concernant la compétence judiciaire et 1’exé-&lt;br&gt;cution des décisions en matiére civile et com-&lt;br&gt;merciale, telle qu’adaptée par les conventions&lt;br&gt;d’adhésion lors de élargissements successifs de&lt;br&gt;Communautés européennes,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PERSUADEES que 1'extension des prin-&lt;br&gt;cipes de cette convention aux Etats parties au&lt;br&gt;présent instrument renforcera la coopération&lt;br&gt;judiciaire et économique en Europé,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DESIREUSES d'assurer une interprétation&lt;br&gt;aussi uniform que possible de celui-ci,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ONT DECIDE dans cet esprit de conclure&lt;br&gt;la présente convention et&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SONT CONVENUES DES DISPOSITIONS&lt;br&gt;QUI SUIVENT:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITRE PREMIER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAMP D’APPLICATION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article premier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La présente convention s’applique en matiére&lt;br&gt;civile et commerciale et quelle que soit la na-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONVENTION ON JURIDICTION AND&lt;br&gt;THE ENFORCEMENT OF JUDGE-&lt;br&gt;MENTS IN CIVIL AND COMMERCIAL&lt;br&gt;MATTERS DONE AT LUGANO ON 16&lt;br&gt;SEPTEMBER 1988&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PREAMBLE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE HIGH CONTRACTING PARTIES TO&lt;br&gt;THIS CONVENTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANCIOUS to strengthen in their territories&lt;br&gt;the legal protection of persons therein estab-&lt;br&gt;lished,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONSIDERING that it is necessary for this&lt;br&gt;purpose to determine the international juris-&lt;br&gt;diction of their courts, to facilitate recognition&lt;br&gt;and to introduce an expeditious procedure for&lt;br&gt;securing the enforcement of judgments, au-&lt;br&gt;thentic instruments and court settlements,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AWARE of the links between them, which&lt;br&gt;have been sanctioned in the economic field by&lt;br&gt;the free trade agreements concluded between&lt;br&gt;the European Economic Community and the&lt;br&gt;States members of the European Free Trade&lt;br&gt;Association,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TAKING INTO ACCOUNT the Brussels&lt;br&gt;Convention of 27 September 1968 on jurisdic-&lt;br&gt;tion and the enforcement of judgments in civil&lt;br&gt;and commercial matters, as amended by the&lt;br&gt;Accession Conventions under the successive&lt;br&gt;enlargements of the European Communities,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PERSUADED that the extension of the&lt;br&gt;principles of that Convention to the States par-&lt;br&gt;ties to this instrument will strengthen legal and&lt;br&gt;economic co-operation in Europé,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DESIRING to ensure as uniform an interp-&lt;br&gt;retation as possible of this instrument,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAVE in this spirit DECIDED to conclude&lt;br&gt;this Convention and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAVE AGREED AS FOLLOWS:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITLE I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCOPE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Convention shall apply in civil and&lt;br&gt;commercial matters whatever the nature of the&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KONVENTION OM DOMSTOLS BE-&lt;br&gt;HÖRIGHET OCH OM VERKSTÄLLIG-&lt;br&gt;HET AV DOMAR PÅ PRIVATRÄTTENS&lt;br&gt;OMRÅDE UPPRÄTTAD I LUGANO&lt;br&gt;DEN 16 SEPTEMBER 1988&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PREAMBEL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PAR-&lt;br&gt;TERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANGELÄGNA OM att inom sina områden&lt;br&gt;stärka rättsskyddet för där bosatta personer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I BETRAKTANDE AV att det för detta än-&lt;br&gt;damål är nödvändigt att fastställa den interna-&lt;br&gt;tionella behörigheten för deras domstolar, att&lt;br&gt;underlätta erkännande och tillskapa ett snabbt&lt;br&gt;förfarande för att säkra verkställighet av do-&lt;br&gt;mar, officiella handlingar (actes authentiques)&lt;br&gt;och inför domstol ingångna förlikningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MEDVETNA OM de band som förenar&lt;br&gt;dem, som på det ekonomiska området har&lt;br&gt;kommit till uttryck i frihandelsavtalen mellan&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapen och&lt;br&gt;medlemsstaterna i Europeiska frihandelssam-&lt;br&gt;manslutningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MED BEAKTANDE AV Brysselkonven-&lt;br&gt;tionen den 27 september 1968 om domstols be-&lt;br&gt;hörighet och om verkställighet av domar på&lt;br&gt;privaträttens område, i den lydelse den har&lt;br&gt;fått genom tillträdeskonventionerna under&lt;br&gt;den successiva utvidgningen av de Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖVERTYGADE OM att en utsträckning&lt;br&gt;av principerna i den konventionen till de stater&lt;br&gt;som har tillträtt föreliggande konvention kom-&lt;br&gt;mer att stärka samarbetet på det rättsliga och&lt;br&gt;ekonomiska området i Europa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I STRÄVAN ATT säkerställa en så enhetlig&lt;br&gt;tolkning som möjligt av konventionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR i denna anda BESLUTAT ingå denna&lt;br&gt;konvention och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖL-&lt;br&gt;JANDE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING I&lt;br&gt;TILLÄMPNINGSOMRÅDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna konvention är tillämplig på privat-&lt;br&gt;rättens område, oberoende av vilket slag av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ture de la juridiction. Elle ne recouvre notam-&lt;br&gt;ment pas les matiéres fiscales, douaniéres ou&lt;br&gt;administratives.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sont exclus de son application:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 1’état et la capacité des personnes physi-&lt;br&gt;ques, les régimes matrimoniaux, les testa-&lt;br&gt;ments et les successions;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;court or tribunal. It shall not extend, in parti-&lt;br&gt;cular, to revenue, customs or administrative&lt;br&gt;matters.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Convention shall not apply to:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. the status or legal capacity of natural per-&lt;br&gt;sons, rights in property arising out of a matri-&lt;br&gt;monial relationship, wills and succession;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. les faillites, concordats et autres procédu-&lt;br&gt;res analogues;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. la sécurité sociale;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1’arbitrage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bankruptcy, proceedings relating to the&lt;br&gt;winding-up of insolvent companies or other le-&lt;br&gt;gal persons, judicial arrangements, composi-&lt;br&gt;tions and analogous proceedings:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. social security;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. arbitration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITRE II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;COMPETENCE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section premiére&lt;br&gt;Dispositions générales&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sous réserve des dispositions de la présente&lt;br&gt;convention, les personnes domiciliées sur le&lt;br&gt;territoire d’un Etat contractant sont attraites,&lt;br&gt;quelle que soit sur leur nationalité, devant les&lt;br&gt;juridictions de cet Etat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les personnes qui ne possédent pas la natio-&lt;br&gt;nalité de 1’Etat dans lequel elles sont domici-&lt;br&gt;liées y sont soumises aux régles de compétence&lt;br&gt;applicable aux nationaux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les personnes domiciliées sur le territoire&lt;br&gt;d’un Etat contractant ne peuvent étre attraties&lt;br&gt;devant les tribunaux d’un autre Etat contrac-&lt;br&gt;tant qu’en vertu des régles énoncées aux sec-&lt;br&gt;tions 2 ä 6 du présent titre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ne peuvent étre invoqués contre elles no-&lt;br&gt;tamment:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Belgique: 1’article 15 du Code civil&lt;br&gt;(Burgerlijk Wetboek) et 1’article 638 du Code&lt;br&gt;judiciaire (Gerechtelijk Wetboek),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Danemark: 1’article 246 paragraphes 2&lt;br&gt;et 3 de la loi sur la procédure civile (Lov om&lt;br&gt;rettens pleje),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITLE II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JURISD1CTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;General provisions&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Articel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Subject to the provisions of this Conven-&lt;br&gt;tion, persons domiciled in a Contracting State&lt;br&gt;shall, whatever their nationality, be sued in the&lt;br&gt;courts of that State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Persons who are not nationals of the State in&lt;br&gt;which they are domiciled shall be governed by&lt;br&gt;the rules of jurisdiction applicable to nationals&lt;br&gt;of that State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Persons domiciled in a Contracting State&lt;br&gt;may be sued in the courts of another Contract-&lt;br&gt;ing State only by virtue of the rules set out in&lt;br&gt;Sections 2 to 6 of this Title.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In particular the following provisions shall&lt;br&gt;not be applicable as against them:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Belgium: Article 15 of the civil code&lt;br&gt;(Code civil - Burgerlijk Wetboek) and Article&lt;br&gt;638 of the judicial code (Code judiciaire -&lt;br&gt;Gerechtelijk Wetboek),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Denmark: Article 246 (2) and (3) of the&lt;br&gt;law on civil procedure (Lov om rettens pleje),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstol det är fråga om. Den omfattar i syn-&lt;br&gt;nerhet inte skattefrågor, tullfrågor och förvalt-&lt;br&gt;ningsrättsliga frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen är inte tillämplig på:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fysiska personers rättsliga ställning, rätts-&lt;br&gt;kapacitet eller rättshandlingsförmåga, makars&lt;br&gt;förmögenhetsförhållanden, arv och testa-&lt;br&gt;mente;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. konkurs, ackord och liknande förfaran-&lt;br&gt;den;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. social trygghet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skiljeförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DOMSTOLS BEHÖRIGHET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat föreskrivs i denna konven-&lt;br&gt;tion, skall talan mot den som har hemvist i en&lt;br&gt;konventionsstat väckas vid domstol i den sta-&lt;br&gt;ten, oberoende av i vilken stat han har med-&lt;br&gt;borgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som inte är medborgare i den stat&lt;br&gt;där han har hemvist gäller samma bestämmel-&lt;br&gt;ser om domstols behörighet som för statens&lt;br&gt;egna medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot den som har hemvist i en konven-&lt;br&gt;tionsstat får väckas vid domstol i en annan&lt;br&gt;konventionsstat endast med stöd av bestäm-&lt;br&gt;melserna i avsnitt 2 till 6 i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt följande bestämmelser får inte till-&lt;br&gt;lämpas mot en sådan person:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Belgien: artikel 15 i civillagen (Code ci-&lt;br&gt;vil - Burgerlijk Wetboek) och artikel 638 i rät-&lt;br&gt;tegångslagen (Code judiciaire - Gerechtelijk&lt;br&gt;Wetboek),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i Danmark: paragraf 246, andra och&lt;br&gt;tredje stycket i Lov om rettens pleje,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en République fédérale cTAllemagne:&lt;br&gt;1’article 23 du Code de procédure civile (Zivil-&lt;br&gt;prozessordnung),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Gréce: 1’article 40 du Code de procé-&lt;br&gt;dure civile (Ktoötxag rtokiTtxTtg öixovopiag),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en France: les artides 14 et 15 du Code ci-&lt;br&gt;vil,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Irlande: les dispositions relatives ä la&lt;br&gt;compétence fondée sur un acte introductif&lt;br&gt;d’instance signifié ou notifié au défendeur qui&lt;br&gt;se trouve temporairement en Irlande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Islande: 1’article 77 du Code de procé-&lt;br&gt;dure civil (lög um meöferö einkamäla i héraöi)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Italie: 1’article 2 et 1’article 4 n&lt;sup&gt;oS&lt;/sup&gt; 1 et 2&lt;br&gt;du Code de procédure civile (Codice di proce-&lt;br&gt;dura civile),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Luxembourg: Les article 14 et 15 du&lt;br&gt;Code civil,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— aux Pays-Bas: 1’article 126 troisiéme ali-&lt;br&gt;néa et 1’article 127 du Code de procédure civile&lt;br&gt;(Wetboek van Burgerlijke Rechtsvordering),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Norvége: 1’article 32 du Code de pro-&lt;br&gt;cédure civile (tvistemålsloven),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Autriche: 1’article 99 de la loi sur la&lt;br&gt;compétence judiciaire (Juristdiktionsnorm),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Portugal: 1’article 65 paragraphe 1&lt;br&gt;point c), 1’article 65 paragraphe 2 et 1’article&lt;br&gt;65A point c du Code de procédure civile (Cö-&lt;br&gt;digo de Processo Civil) et 1’article 11 du Code&lt;br&gt;de procédure du travail (Cödigo de Processo&lt;br&gt;de Trabalho),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Suisse: le for du lieu du séquestre/Ge-&lt;br&gt;richtsstand des Arrestortes/foro del luogo del&lt;br&gt;sequestro au sens de 1’article 4 de la loi fédé-&lt;br&gt;rale sur le droit international privé/Bundesge-&lt;br&gt;setz iiber das internationale Privatrecht/legge&lt;br&gt;federale sul diritto internazionale privato,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Finlande: la deuxiéme la troisiéme et&lt;br&gt;la quatriéme phrase de 1’article ler du chapitre&lt;br&gt;10 du Code de procédure judiciaire (oikeuden-&lt;br&gt;käymiskaari/rättegångsbalken),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Suéde: la premiére phrase de 1’article&lt;br&gt;3 du chapitre 10 du Code de procédure judi-&lt;br&gt;ciaire (Rättegångsbalken),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Royaume-Uni: les dispositions relati-&lt;br&gt;ves å la compétence fondée sur:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) un acte introductif d’instance signifié ou&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the Federal Republic of Germany:&lt;br&gt;Article 23 of the code of civil procedure (Zivil-&lt;br&gt;prozeBordnung),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Greece: Article 40 of the code of civil&lt;br&gt;procedure (Kcoöixag itokiTixTig öcxovoptag),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in France: Artides 14 and 15 of the civil&lt;br&gt;code (Code civil),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Ireland: the rules which enable juris-&lt;br&gt;diction to be founded on the document institu-&lt;br&gt;ting the proceedings having been served on the&lt;br&gt;defendant during his temporary presence in&lt;br&gt;Ireland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Iceland: Article 77 of the Civil Procee-&lt;br&gt;dings Act (lög um meöferö einkamäla f hé-&lt;br&gt;raöi),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Italy: Artides 2 and 4, Nos 1 and 2 of&lt;br&gt;the code of civil procedure (Codice di proce-&lt;br&gt;dura civile),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Luxembourg: Artides 14 and 15 of the&lt;br&gt;civil code (Code civil),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the Netherlands: Artides 126(3) and&lt;br&gt;127 of the code of civil procedure (Wetboek&lt;br&gt;van Burgerlijke Rechtsvordering),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Norway: Section 32 of the Civil&lt;br&gt;Proceedings Act (tvistemålsloven),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Austria: Article 99 of the Law on Court&lt;br&gt;Jurisdiction (Jurisdiktionsnorm),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-in Portugal: Artides65(l)(c), 65(2) and&lt;br&gt;65A(c) of the code of civil procedure (Cödigo&lt;br&gt;de Processo Civil) and Article 11 of the code of&lt;br&gt;labour procedure (Cödigo de Processo de Tra-&lt;br&gt;balho),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Switzerland: le for du lieu du séquest-&lt;br&gt;re/Gerichtsstand des Arrestortes/foro del&lt;br&gt;luogo del sequestro within the meaning of&lt;br&gt;Article 4 of the loi fédérale sur le droit interna-&lt;br&gt;tional privé/Bundesgesetz iiber das internatio-&lt;br&gt;nale Privatrecht/legge federale sul diritto in-&lt;br&gt;ternazionale privato,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Finland: the second, third and fourth&lt;br&gt;sentences of Section 1 of Chapter 10 of the&lt;br&gt;Code of Judicial Procedure (oikeudenkäymis-&lt;br&gt;kaari/rättegångsbalken),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Sweden: the first sentence of Section 3&lt;br&gt;of Chapter 10 of the Code of Judicial Proced-&lt;br&gt;ure (Rättegångsbalken),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the United Kingdom: the rules which&lt;br&gt;enable jurisdiction to be founded on:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the document instituting the proceed-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Förbundsrepubliken Tyskland: artikel&lt;br&gt;23 i civilprocesslagen (Zivilprozessordnung),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Grekland: artikel 40 i civilprocesslagen&lt;br&gt;(Kwötxag IIo/.itixtic Atxovoptag),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Frankrike: artikel 14 och 15 i civillagen&lt;br&gt;(Code civil),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Irland: de bestämmelser som medger&lt;br&gt;behörighet på den grunden att stämningsansö-&lt;br&gt;kan har delgivits svaranden under hans tillfäl-&lt;br&gt;liga vistelse i Irland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Island: artikel 77 i civilprocesslagen (lög&lt;br&gt;um medferd einkamäla I héradi),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Italien: artiklarna 2 och 4, nr. 1 och 2 i&lt;br&gt;civilprocesslagen (Codice di procedura civile),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Luxemburg: artikel 14 och 15 i civillagen&lt;br&gt;(Code civil),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Nederländerna: artikel 126, tredje&lt;br&gt;stycket och artikel 127 i civilprocesslagen&lt;br&gt;(Wetboek van Burgerlijke Rechtsvordering),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Norge: 32 § i tvistemålsloven,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Österrike: artikel 69 i lagen om domstols&lt;br&gt;behörighet (Jurisdiktionsnorm),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Portugal: artiklarna 65(l)(c), 65(2) och&lt;br&gt;65A(c) i civilprocesslagen (Cödigo de Pro-&lt;br&gt;cesso Civil) och artikel 11 i lagen om rätte-&lt;br&gt;gången i arbetstvister (Cödigo de Processo de&lt;br&gt;Trabalho),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Schweiz: le for du lieu du séquestre/Ge-&lt;br&gt;richtstand des Arrestortes/foro del luogo del&lt;br&gt;sequestro enligt artikel 4 i den federala lagen&lt;br&gt;om internationell privaträtt (loi fédérale sur le&lt;br&gt;droit international privé/Bundesgesetz uber&lt;br&gt;das internationale Privatrecht/legge federale&lt;br&gt;sul diritto internazionale privato),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i Finland: 10 kap 1 § andra, tredje och&lt;br&gt;fjärde meningarna i rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i Sverige: 10 kap 3 § första stycket, första&lt;br&gt;meningen i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Storbritannien och Nordirland: de be-&lt;br&gt;stämmelser som medger att domstols behörig-&lt;br&gt;het grundas på:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) att stämningsansökan har delgivits svaran-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;notifié au défendeur qui se trouve temporaire-&lt;br&gt;ment au Royaume-Uni;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) 1’existence au Royaume-Uni de biens ap-&lt;br&gt;partenant au défendeur;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) la saisie par le demandeur de biens situés&lt;br&gt;au Royame-Uni.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ings having been served on the defendant dur-&lt;br&gt;ing his temporary presence in the United&lt;br&gt;Kingdom; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) the presence within the United Kingdom&lt;br&gt;of property belonging to the defendant; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) the seizure by the plaintiff of property si-&lt;br&gt;tuated in the United Kingdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Si le défendeur n’est pas domicilié sur le ter-&lt;br&gt;ritoire d’un Etat contractant, la compétence&lt;br&gt;est, dans chaque Etat contractant, réglée par&lt;br&gt;la loi de cet Etat, sous réserve de 1’application&lt;br&gt;des dispositions de 1’article 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toute personne, quelle que soit sa nationa-&lt;br&gt;lité, domiciliée sur le territoire d’un Etat con-&lt;br&gt;tractant, peut, comme les nationaux, y invo-&lt;br&gt;quer contre ce défendeur les régles de compé-&lt;br&gt;tence qui y sont en vigueur et notamment cel-&lt;br&gt;les prévues ä 1’article 3 deuxiéme alinéa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If the defendant is not domiciled in a Con-&lt;br&gt;tracting State, the jurisdiction of the courts of&lt;br&gt;each Contracting State shall, subject to the&lt;br&gt;provisions of Article 16, be determined by the&lt;br&gt;law of that State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;As against such a defendant, any person do-&lt;br&gt;miciled in a Contracting State may, whatever&lt;br&gt;his nationality, avail himself in that State of the&lt;br&gt;rules of jurisdiction there in force, and in parti-&lt;br&gt;cular those specified in the second paragraph&lt;br&gt;of Article 3, in the same way as the nationals&lt;br&gt;of that State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Compétences spéciales&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Le défendeur domicilié sur le territoire d’un&lt;br&gt;Etat contractant peut étre attrait, dans un&lt;br&gt;autre Etat contractant:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en matiére contractuelle, devant le tribu-&lt;br&gt;nal du lieu ou 1’obligation qui sert de base ä la&lt;br&gt;demande a été ou doit étre exécutée; en ma-&lt;br&gt;tiére de contrat individuel de travail, ce lieu est&lt;br&gt;celui ou le travilleur accomplit habituellement&lt;br&gt;son travail, et, si le travailleur n’accomplit pas&lt;br&gt;habituellement son travail dans un méme&lt;br&gt;pays, ce lieu est celui ou se trouve Tétablisse-&lt;br&gt;ment qui a embauché le travailleur;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en matiére d’obligation alimentaire, de-&lt;br&gt;vant le tribunal du lieu ou le créancier d’ali-&lt;br&gt;ments a son domicile ou sa résidence habi-&lt;br&gt;tuelle ou, s’il s’agit d’une demande accessoire&lt;br&gt;ä une action relative ä l’état des personnes, de-&lt;br&gt;vant le tribunal compétent selon la loi du for&lt;br&gt;pour en connaitre, sauf si cette compétence est&lt;br&gt;uniquement fondée sur la nationalité d’une&lt;br&gt;des parties;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Special jurisdiction&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A person domiciled in a Contracting State&lt;br&gt;may, in another Contracting State, be sued:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. in matters relating to a contract, in the&lt;br&gt;courts for the place of performance of the obli-&lt;br&gt;gation in question; in matters relating to indi-&lt;br&gt;vidual contracts of employment, this place is&lt;br&gt;that where the employee habitually carries out&lt;br&gt;his work, or if the employee does not habit-&lt;br&gt;ually carry out his work in any one country,&lt;br&gt;this place shall be the place of business&lt;br&gt;through which he was engaged;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. in matters relating to maintenance, in the&lt;br&gt;courts for the place where the maintenance&lt;br&gt;creditor is domiciled or habitually resident or,&lt;br&gt;if the matter is ancillary to proceedings&lt;br&gt;concerning the status of a person, in the court&lt;br&gt;which, according to its own law, has jurisdic-&lt;br&gt;tion to entertain those proceedings, unless that&lt;br&gt;jurisdiction is based solely on the nationality&lt;br&gt;of one of the parties;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den under hans tillfälliga vistelse i Storbritan-&lt;br&gt;nien och Nordirland; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) att svaranden har egendom i Storbritannien&lt;br&gt;och Nordirland; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) att käranden erhållit kvarstad eller liknande&lt;br&gt;säkerhetsåtgärd i egendom som finns i Storbri-&lt;br&gt;tannien och Nordirland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om svaranden inte har hemvist i någon kon-&lt;br&gt;ventionsstat bestäms domstolarnas behörighet&lt;br&gt;i varje konventionsstat i enlighet med den sta-&lt;br&gt;tens egen lag, om inte annat följer av bestäm-&lt;br&gt;melserna i artikel 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot en sådan svarande kan den som har&lt;br&gt;hemvist i en konventionsstat, oberoende av&lt;br&gt;medborgarskap, på samma sätt som statens&lt;br&gt;egna medborgare, åberopa de bestämmelser&lt;br&gt;om domstols behörighet som gäller där och&lt;br&gt;särskilt de bestämmelser som anges i artikel 3,&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda behörighetsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot den som har hemvist i en konven-&lt;br&gt;tionsstat kan väckas i en annan konventions-&lt;br&gt;stat:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om talan avser avtal, vid domstolen i den&lt;br&gt;ort där den förpliktelse som talan avser har&lt;br&gt;uppfyllts eller skall uppfyllas; om talan avser&lt;br&gt;anställningsavtal är denna ort den där arbets-&lt;br&gt;tagaren vanligtvis utför sitt arbete eller, om ar-&lt;br&gt;betstagaren inte vanligtvis utför sitt arbete i en&lt;br&gt;och samma stat, den ort där det affärsställe ge-&lt;br&gt;nom vilket han anställdes är beläget;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om talan avser underhållsbidrag, vid&lt;br&gt;domstolen i den ort där den underhållsberätti-&lt;br&gt;gade har sin hemvist eller vanliga vistelseort&lt;br&gt;eller, om talan har samband med frågan om&lt;br&gt;någons rättsliga ställning, den domstol som en-&lt;br&gt;ligt sin egen lag är behörig att pröva denna&lt;br&gt;fråga, såvida inte behörigheten endast grundar&lt;br&gt;sig på den ena partens medborgarskap;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en matiére délictuelle ou quasi délic-&lt;br&gt;tuelle, devant le tribunal du lieu ou le fait dom-&lt;br&gt;mageable s’est produit;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. s’il s’agit d’une action en réparation de&lt;br&gt;dommage ou d’une action en restitution fon-&lt;br&gt;dées sur une infraction, devant le tribunal saisi&lt;br&gt;de 1’action publique, dans la mesure ou, selon&lt;br&gt;sa loi, ce tribunal peut connaitre de 1’action ci-&lt;br&gt;vile;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. s’il s’agit d’une contestation relative ä&lt;br&gt;1’exploitation d’une succursale, d’une agence&lt;br&gt;ou de tout autre établissement, devant le tri-&lt;br&gt;bunal du lieu de leur situation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. en sa qualité de fondateur, de trustee ou&lt;br&gt;de bénéficiaire d’un trust constitué soit en ap-&lt;br&gt;plication de la loi, soit par écrit ou par une con-&lt;br&gt;vention verbale, confirmée par écrit, devant&lt;br&gt;les tribunaux de 1’Etat contractant sur le terri-&lt;br&gt;toire duquel le trust a son domicile;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. s’il s’agit d’une contestation relative au&lt;br&gt;paiement de la rémunération réclamée en rai-&lt;br&gt;son de 1’assistance ou du sauvetage dont a bé-&lt;br&gt;néficié une cargaison ou un fret, devant le tri-&lt;br&gt;bunal dans le ressort duquel cette cargaison ou&lt;br&gt;le fret s’y rapportant:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) a été saisi pour garantier ce paiement&lt;br&gt;ou&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) aurait pu étre saisi ä cet effet, mais une&lt;br&gt;caution ou autre sureté a été donnée;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cette dispostion ne s’applique que s’il est&lt;br&gt;prétendu que le défendeur a un droit sur la car-&lt;br&gt;gaison ou sur le fret ou qu’il avait un tel droit&lt;br&gt;au moment de cette assistance ou de ce sauve-&lt;br&gt;tage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ce méme défendeur peut aussi étre attrait:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. s’il y a plusieurs défendeurs, devant le tri-&lt;br&gt;bunal du domicile de l'un d’eux;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. s’il s’agit d’une demande en garantie ou&lt;br&gt;d’une demande en intervention, devant le tri-&lt;br&gt;bunal saisi de la demande originaire, å moins&lt;br&gt;qu’elle n’ait été formée que pour traduire hors&lt;br&gt;de son tribunal celui qui a été appelé;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. in matters relating to tort, delict or quasi-&lt;br&gt;delict, in the courts for the place where the&lt;br&gt;harmful event occurred;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. as regards a civil claim for damages or re-&lt;br&gt;stitution which is based on an act giving rise to&lt;br&gt;criminal proceedings, in the court seised of&lt;br&gt;those proceedings, to the extent that that court&lt;br&gt;has jurisdiction under its own law to entertain&lt;br&gt;civil proceedings;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. as regards a dispute arising out of the op-&lt;br&gt;erations of a branch, agency or other establish-&lt;br&gt;ment, in the courts for the place in which the&lt;br&gt;branch, agency or other establishment is situ-&lt;br&gt;ated;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. in his capacity as settior, trustee or benefi-&lt;br&gt;ciary of a trust created by the operation of a&lt;br&gt;statute, or by a written instrument, or created&lt;br&gt;orally and evidenced in writing, in the courts&lt;br&gt;of the Contracting State in which the trust is&lt;br&gt;domiciled;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. as regards a dispute concerning the pay-&lt;br&gt;ment of rémunération claimed in respect of the&lt;br&gt;salvage of a cargo or freight, in the court under&lt;br&gt;the authority of which the cargo or freight in&lt;br&gt;question:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) has been arrested to secure such pay-&lt;br&gt;ment, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) could have been so arrested, but bail or&lt;br&gt;other security has been given;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;provided that this provision shall apply only&lt;br&gt;if it is claimed that the defendant has an inte-&lt;br&gt;rest in the cargo or freight or had such an inte-&lt;br&gt;rest at the time of salvage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A person domiciled in a Contracting State&lt;br&gt;may also be sued:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. where he is one of a number of defend-&lt;br&gt;ants, in the courts for the place where any one&lt;br&gt;of them is domiciled;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. as a third party in an action on a warranty&lt;br&gt;or guarantee or in any other third party pro-&lt;br&gt;ceedings, in the court seised of the original&lt;br&gt;proceedings, unless these were instituted so-&lt;br&gt;lely with the object of removing him from the&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om talan avser skadestånd utanför avtals-&lt;br&gt;förhållanden, vid domstolen i den ort där ska-&lt;br&gt;dan inträffade;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om talan avser enskilt anspråk i anledning&lt;br&gt;av brott, vid den domstol där brottmålet är an-&lt;br&gt;hängigt, i den mån domstolen enligt sin lag är&lt;br&gt;behörig att pröva enskilda anspråk;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i fråga om tvist som hänför sig till verk-&lt;br&gt;samheten vid en filial, agentur eller liknande,&lt;br&gt;vid domstolen i den ort där denna är belägen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. i hans egenskap av instiftare av en ”trust”,&lt;br&gt;”trustee” eller insatt förmånstagare till en&lt;br&gt;”trust”, som är upprättad antingen genom lag&lt;br&gt;eller genom en skriftlig handling eller muntli-&lt;br&gt;gen och skriftligen bekräftad, vid domstolarna&lt;br&gt;i den konventionsstat där ”trusten” har sitt&lt;br&gt;säte;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. i fråga om tvist om betalning av bärgarlön&lt;br&gt;för bärgning av skeppslast eller för frakt, vid&lt;br&gt;den domstol där lasten eller frakten:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) har blivit föremål för kvarstad eller lik-&lt;br&gt;nande säkerhetsåtgärd för att säkerställa så-&lt;br&gt;dan betalning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) kunde ha blivit föremål för sådan säker-&lt;br&gt;hetsåtgärd, om inte borgen eller annan säker-&lt;br&gt;het hade ställts;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsatt att det görs gällande att svaranden&lt;br&gt;har någon rätt till lasten eller frakten eller&lt;br&gt;hade sådan rätt vid tiden för bärgningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot den som har hemvist i en konven-&lt;br&gt;tionsstat kan även väckas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han är en av flera svarande, vid dom-&lt;br&gt;stol där någon av svarandena har hemvist;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om talan avser återgångskrav eller annat&lt;br&gt;liknande, vid den domstol där det ursprungliga&lt;br&gt;käromålet är anhängigt, såvida inte detta har&lt;br&gt;väckts endast för att få talan mot tredje man&lt;br&gt;prövad vid annan domstol än den som annars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. s’il s’agit d’une demande reconvention-&lt;br&gt;nelle qui dérive du contrat ou du fait sur lequel&lt;br&gt;est fondée la demande originaire, devant le tri-&lt;br&gt;bunal saisi de celle-ci;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en matiére contractuelle, si 1’action peut&lt;br&gt;étre jointe ä une action en matiére de droits ré-&lt;br&gt;els immobiliers dirigée contre le méme défen-&lt;br&gt;deur, devant le tribunal de 1’Etat contractant&lt;br&gt;ou rimmeuble est situé.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jurisdiction of the court which would be com-&lt;br&gt;petent in his case;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. on a counterclaim arising from the same&lt;br&gt;contract or facts on which the original claim&lt;br&gt;was based, in the court in which the original&lt;br&gt;claim is pending;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. in matters relating to a contract, if the ac-&lt;br&gt;tion may be combined with an action against&lt;br&gt;the same defendant in matters relating to&lt;br&gt;rights in rem in immovable property, in the&lt;br&gt;court of the Contracting State in which the&lt;br&gt;property is situated.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6 bis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorsque, en vertu de la présente conven-&lt;br&gt;tion, un tribunal d’un Etat contractant est&lt;br&gt;compétent pour connaitre des actions en re-&lt;br&gt;sponsabilité du fait de 1’utilisation ou de l’ex-&lt;br&gt;ploitation d’un navire, ce tribunal ou tout&lt;br&gt;autre que lui substitue la loi interne de cet Etat&lt;br&gt;connait aussi des demandes relatives å la limi-&lt;br&gt;tation de cette responsabilité.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where by virtue of this Convention a court&lt;br&gt;of a Contracting State has jurisdiction in ac-&lt;br&gt;tions relating to liability arising from the use&lt;br&gt;or operation of a ship, that court, or any other&lt;br&gt;court substitued for this purpose by the inter-&lt;br&gt;nal law of that State, shall also have jurisdic-&lt;br&gt;tion over claims for limitation of such liability.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Compétence en matiére d’assurances&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En matiére d’assurances, la compétence est&lt;br&gt;déterminée par la présente section, sans préju-&lt;br&gt;dice des dispositions des artides 4 et 5 point 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L’assureur domicilié sur le territoire d’un&lt;br&gt;Etat contractant peut étre attrait:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. devant les tribunaux de l’Etat ou il a son&lt;br&gt;domicile&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ou&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. dans un autre Etat contractant, devant le&lt;br&gt;tribunal du lieu ou le preneur d’assurance a&lt;br&gt;son domicile&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ou&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. s’il s’agit d’un coassureur, devant le tribu-&lt;br&gt;nal d’un Etat contractant saisi de 1’action for-&lt;br&gt;mée contre 1’apériteur de la coassurance.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorsque 1’assureur n’est pas domicilié sur le&lt;br&gt;territoire d’un Etat contractant, mais posséde&lt;br&gt;une succursale, une agence ou tout autre éta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jurisdiction in matters relating to insurance&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In matters relating to insurance, jurisdiction&lt;br&gt;shall be determined by this Section, without&lt;br&gt;prejudice to the provisions of Artides 4 and&lt;br&gt;5(5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;An insurer domiciled in a Contracting State&lt;br&gt;may be sued:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. in the courts of the State where he is do-&lt;br&gt;miciled, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. in another Contracting State, in the&lt;br&gt;courts for the place where the policy-holder is&lt;br&gt;domiciled, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. if he is a co-insurer, in the courts of a&lt;br&gt;Contracting State in which proceedings are&lt;br&gt;brought against the leading insurer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;An insurer who is not domiciled in a Con-&lt;br&gt;tracting State but has a branch, agency or ot-&lt;br&gt;her establishment in one of the Contracting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle ha varit behörig att pröva talan mot ho-&lt;br&gt;nom;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid genkäromål som grundar sig på&lt;br&gt;samma avtal eller omständigheter som huvud-&lt;br&gt;käromålet, vid den domstol där huvudkäro-&lt;br&gt;målet är anhängigt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om talan avser avtal och denna talan får&lt;br&gt;förenas med ett annat mål mot samma sva-&lt;br&gt;rande om sakrätt till fast egendom, vid dom-&lt;br&gt;stolen i den konventionsstat där fastigheten är&lt;br&gt;belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En domstol i en konventionsstat som med&lt;br&gt;stöd av denna konvention är behörig att pröva&lt;br&gt;ett mål om ansvar till följd av ett fartygs an-&lt;br&gt;vändning eller drift är, liksom annan domstol&lt;br&gt;som enligt lagen i den staten är behörig i stället&lt;br&gt;för denna, också behörig att pröva mål om be-&lt;br&gt;gränsning av sådant ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighetsregler för försäkringstvister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försäkringstvister gäller i fråga om dom-&lt;br&gt;stols behörighet - utöver föreskrifterna i arti-&lt;br&gt;kel 4 och artikel 5 punkt 5 - bestämmelserna i&lt;br&gt;detta avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot en försäkringsgivare som har&lt;br&gt;hemvist i en konventionsstat kan väckas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vid domstolarna i den stat där han har&lt;br&gt;hemvist, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i en annan konventionsstat, vid domsto-&lt;br&gt;len i den ort där försäkringstagaren har hem-&lt;br&gt;vist, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om han är en samförsäkrare, vid den&lt;br&gt;domstol i en konventionsstat där talan har&lt;br&gt;väckts mot huvudförsäkringsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försäkringsgivare, som inte har hemvist&lt;br&gt;i någon konventionsstat men som har en filial,&lt;br&gt;agentur eller liknande i en sådan stat, skall i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blissement dans un Etat contractant, il est con-&lt;br&gt;sidéré pour les contestations relatives ä leur&lt;br&gt;exploitation comme ayant son domicile sur le&lt;br&gt;territoire de cet Etat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States shall, in disputes arising out of the ope-&lt;br&gt;rations of the branch, agency or establish-&lt;br&gt;ment, be deemed to be domiciled in that State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L’assureur peut, en outre, étre attrait de-&lt;br&gt;vant le tribunal du lieu ou le fait dommageable&lt;br&gt;s’est produit s’il s’agit d’assurance de respon-&lt;br&gt;sabilité ou d’assurance portant sur des im-&lt;br&gt;meubles. Il en est de méme si 1’assurance porte&lt;br&gt;ä la fois sur des immeubles et des meubles cou-&lt;br&gt;verts par une méme police et atteints par le&lt;br&gt;méme sinistre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In respect of liability insurance or insurance&lt;br&gt;of immovable property, the insurer may in ad-&lt;br&gt;dition be sued in the courts for the place where&lt;br&gt;the harmful event occurred. The same applies&lt;br&gt;if movable and immovable property are cove-&lt;br&gt;red by the same insurance policy and both are&lt;br&gt;adversely affected by the same contingency.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En matiére d’assurance de responsabilité,&lt;br&gt;1’assureur peut également étre appelé devant&lt;br&gt;le tribunal saisi de 1’action de la personne lésée&lt;br&gt;contre 1’assuré si la loi de ce tribunal le permet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les dispositions des artides 7, 8 et 9 sont ap-&lt;br&gt;plicables en cas d’action directe intentée par la&lt;br&gt;victime contre 1’assureur lorsque 1’action di-&lt;br&gt;recte est possible.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Si la loi relative ä cette action directe prévoit&lt;br&gt;la mise en cause du preneur d’assurance ou de&lt;br&gt;1’assuré, le méme tribunal sera aussi compé-&lt;br&gt;tent ä leur égard.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In respect of liability insurance, the insurer&lt;br&gt;may also, if the law of the court permits it, be&lt;br&gt;joined in proceedings which the injured party&lt;br&gt;has brought against the insured.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The provisions of Artides 7, 8 and 9 shall&lt;br&gt;apply to actions brought by the injured party&lt;br&gt;directly against the insurer, where such direct&lt;br&gt;actions are permitted.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If the law governing such direct actions pro-&lt;br&gt;vides that the policy-holder or the insured may&lt;br&gt;be joined as a party to the action, the same&lt;br&gt;court shall have jurisdiction over them.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sous réserve des dispositions de 1’article 10&lt;br&gt;troisiéme allinéa, 1’action de 1’assureur ne peut&lt;br&gt;étre portée que devant les tribunaux de l’Etat&lt;br&gt;contractant sur le territoire duquel est domici-&lt;br&gt;lié le défendeur, qu’il soit preneur d’assu-&lt;br&gt;rance, assuré ou bénéficiaire.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les dispositions de la présente section ne&lt;br&gt;portent pas atteinte au droit d’introduire une&lt;br&gt;demande reconventionnelle devant le tribunal&lt;br&gt;saisi d’une demande originaire conformément&lt;br&gt;ä la présente section.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Without prejudice to the provisions of the&lt;br&gt;third paragraph of Article 10, an insurer may&lt;br&gt;bring proceedings only in the courts of the&lt;br&gt;Contracting State in which the defendant is&lt;br&gt;domiciled, irrespective of whether he is the&lt;br&gt;policy-holder, the insured or a beneficiary.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The provisions of this Section shall not af-&lt;br&gt;fect the right to bring a counterclaim in the&lt;br&gt;court in which, in accordance with this Sec-&lt;br&gt;tion, the original claim is pending.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Il ne peut étre dérogé aux dispositions de la&lt;br&gt;présente section que par des conventions:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. postérieures å la naissance du différend&lt;br&gt;ou&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The provisions of this Section may be depar-&lt;br&gt;ted from only by an agreement on jurisdiction:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. which is entered into after the dispute has&lt;br&gt;arisen, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga om tvister som hänför sig till verksamhe-&lt;br&gt;ten vid denna anses ha hemvist i den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande ansvarsförsäkring eller försäk-&lt;br&gt;ring av fast egendom kan talan mot försäk-&lt;br&gt;ringsgivaren också väckas vid domstolen i den&lt;br&gt;ort där skadan inträffade. Detsamma gäller&lt;br&gt;om både lös och fast egendom omfattas av&lt;br&gt;samma försäkringsavtal och har skadats ge-&lt;br&gt;nom samma händelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ansvarsförsäkring kan, om lagen&lt;br&gt;i domstolsstaten tillåter det, talan mot försäk-&lt;br&gt;ringsgivaren vidare väckas vid den domstol där&lt;br&gt;den skadelidande har väckt talan mot den för-&lt;br&gt;säkrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artiklarna 7, 8 och 9 gäller&lt;br&gt;om den skadelidande väcker talan direkt mot&lt;br&gt;försäkringsgivaren, om sådan direkt talan är&lt;br&gt;tillåten. Om den lag som är tillämplig på sådan&lt;br&gt;direkt talan tillåter att talan mot försäkringsta-&lt;br&gt;garen eller den försäkrade får prövas i samma&lt;br&gt;rättegång, är samma domstol behörig i förhål-&lt;br&gt;lande till dessa personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med undantag av de fall som avses i artikel&lt;br&gt;10, tredje stycket, får en försäkringsgivare&lt;br&gt;väcka talan endast vid domstolarna i den kon-&lt;br&gt;ventionsstat där svaranden har hemvist, vare&lt;br&gt;sig denne är försäkringstagare, försäkrad eller&lt;br&gt;förmånstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta avsnitt inskränker&lt;br&gt;inte rätten att väcka genkäromål vid den dom-&lt;br&gt;stol där huvudkäromålet, enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i detta avsnitt, är anhängigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelser från bestämmelserna i detta av-&lt;br&gt;snitt i ett avtal om domstols behörighet gäller&lt;br&gt;endast om avtalet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har ingåtts efter tvistens uppkomst, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. qui permettent au preneur d’assurance, ä&lt;br&gt;1’assuré ou au bénéficiaire de saisir d’autres tri-&lt;br&gt;bunaux que ceux indiqués å la présente sec-&lt;br&gt;tion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ou&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. qui, passées entre un preneur d’assurance&lt;br&gt;et un assureur ayant, au moment de la conclu-&lt;br&gt;sion du contrat, leur domicile ou leur rési-&lt;br&gt;dence habituelle dans un méme Etat contrac-&lt;br&gt;tant, ont pour effet, alors méme que le fait&lt;br&gt;dommageable se produirait ä 1’étranger, d’att-&lt;br&gt;ribuer compétence aux tribunaux de cet Etat&lt;br&gt;sauf si la loi de celui-ci interdit de telles con-&lt;br&gt;ventions,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ou&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. conclues par un preneur d’assurance&lt;br&gt;n’ayant pas son domicile dans un Etat contrac-&lt;br&gt;tant, sauf s’il s’agit d’une assurance obligatoire&lt;br&gt;ou qui porte sur un immeuble situé dans un&lt;br&gt;Etat contractant,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ou&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. qui concernent un contrat d’assurance en&lt;br&gt;tant que celui-ci couvre un ou plusieurs des ris-&lt;br&gt;ques énumérés ä 1’article 12 bis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 12 bis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les risques visés ä 1’article 12 point 5 sont les&lt;br&gt;suivants:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tout dommage:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) aux navires de mer, aux installations au&lt;br&gt;large des cötes et en haute mer ou aux aéro-&lt;br&gt;nefs, causé par des événement survenant en&lt;br&gt;relation avec leur utilisation ä des fins com-&lt;br&gt;merciales;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) aux marchandises autres que les bagages&lt;br&gt;des passagers, durant un transport réalisé par&lt;br&gt;ces navires ou aéronefs soit en totalité, soit en&lt;br&gt;combinaison avec d’autres modes de trans-&lt;br&gt;port;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. toute responsabilité, ä 1’exception de&lt;br&gt;celle des dommages corporels aux passagers&lt;br&gt;ou å leurs bagages;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) résultant de 1’utilisation ou de 1’exploita-&lt;br&gt;tion des navires, installations ou aéronefs,&lt;br&gt;conformément au point 1 sous a) ci-avant,&lt;br&gt;pour autant que la loi de l’Etat contractant&lt;br&gt;d’immatriculation de 1'aéronef n’interdise pas&lt;br&gt;les clauses attributives de juridiction dans l’as-&lt;br&gt;surance de tels risques;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. which allows the policy-holder, the insu-&lt;br&gt;red or a beneficiary to bring proceedings in&lt;br&gt;courts other than those indicated in this Sec-&lt;br&gt;tion, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. which is concluded between a policy-hol-&lt;br&gt;der and an insurer, both of whom are at the&lt;br&gt;time of conclusion of the contract domiciled or&lt;br&gt;habitually resident in the same Contracting&lt;br&gt;State, and which has the effect of conferring&lt;br&gt;jurisdiction on the courts of that State even if&lt;br&gt;the harmful event were to occur abroad, provi-&lt;br&gt;ded that such an agreement is not contrary to&lt;br&gt;the law of that State, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. which is concluded with a policy-holder&lt;br&gt;who is not domiciled in a Contracting State,&lt;br&gt;except in so far as the insurance is compulsory&lt;br&gt;or relätes to immovable property in a&lt;br&gt;Contracting State, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. which relätes to a contract of insurance in&lt;br&gt;so far as it covers one or more of the risks set&lt;br&gt;out in Article 12A.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 12 A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The following are the risks referred to in Ar-&lt;br&gt;ticle 12(5):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. any loss of or damage to&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) sea-going ships, installations situated off-&lt;br&gt;shore or on the high seas, or aircraft, arising&lt;br&gt;from perils which reläte to their use for com-&lt;br&gt;mercial purposes,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) goods in transit other than passengers’&lt;br&gt;baggage where the transit consists of or inclu-&lt;br&gt;des carriage by such ships or aircraft;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. any liability, other than for bodily injury&lt;br&gt;to passengers or loss of or damage to their bag-&lt;br&gt;gage,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) arising out of the use or operation of&lt;br&gt;ships, installations or aircraft as referred to in&lt;br&gt;(l)(a) above in so far as the law of the&lt;br&gt;Contracting State in which such aircraft are re-&lt;br&gt;gistered does not prohibit agreements on juris-&lt;br&gt;diction regarding insurance of such risks,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ger försäkringstagaren, den försäkrade&lt;br&gt;eller en förmånstagare rätt att väcka talan vid&lt;br&gt;andra domstolar än dem som anges i detta av-&lt;br&gt;snitt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har ingåtts mellan en försäkringstagare&lt;br&gt;och en försäkringsgivare, vilka vid försäk-&lt;br&gt;ringsavtalets ingående hade hemvist eller sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort i samma konventionsstat,&lt;br&gt;och avtalet innebär att domstolarna i den sta-&lt;br&gt;ten skall vara behöriga även om skadan skulle&lt;br&gt;inträffa utomlands, såvida inte ett sådant avtal&lt;br&gt;strider mot lagen i den staten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. har ingåtts med en försäkringstagare som&lt;br&gt;inte har hemvist i någon konventionsstat, för-&lt;br&gt;utsatt att försäkringen inte är obligatorisk och&lt;br&gt;inte heller avser fast egendom i en konven-&lt;br&gt;tionsstat, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. hänför sig till ett försäkringsavtal som&lt;br&gt;omfattar en eller flera av de i artikel 12 A&lt;br&gt;nämnda riskerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12 A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i artikel 12 punkt 5 omnämnda riskerna&lt;br&gt;är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förlust av eller skada på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) havsgående fartyg, anläggningar off-&lt;br&gt;shore eller på fria havet eller luftfartyg, där&lt;br&gt;förlusten eller skadan har samband med deras&lt;br&gt;användning för kommersiellt ändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) gods under transport, med undantag för&lt;br&gt;passagerares resgods, när transporten helt el-&lt;br&gt;ler delvis sker med sådant fartyg eller luftfar-&lt;br&gt;tyg;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ansvar, med undantag för fysisk skada på&lt;br&gt;passagerare eller förlust av eller skada på de-&lt;br&gt;ras resgods,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) som grundar sig på användningen eller&lt;br&gt;driften av fartyg, anläggningar eller luftfartyg&lt;br&gt;som anges i punkt 1 a), såvida inte lagen i den&lt;br&gt;konventionsstat där sådant luftfartyg är regi-&lt;br&gt;strerat förbjuder avtal om domstols behörig-&lt;br&gt;het i fråga om försäkring av sådana risker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) du fait de marchandises durant un trans-&lt;br&gt;port visé au point 1 sous b) ci-avant;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. toute perte pécuniaire liée ä 1’utilisation&lt;br&gt;ou ä 1’exploitation des navires, installations ou&lt;br&gt;aéronefs conformément au point 1 sous a) ci-&lt;br&gt;avant, notamment celle du fret ou du bénéfice&lt;br&gt;d’affrétement;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tout risque lié accessoirement ä l’un de&lt;br&gt;ceux visés aux points 1 å 3 ci-avant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) for loss or damage caused by goods in&lt;br&gt;transit as described in (l)(b) above;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. any financial loss connected with the use&lt;br&gt;or operation of ships, installations or aircraft&lt;br&gt;as referred to in (l)(a) above, in particular loss&lt;br&gt;of freight or charter-hire;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. any risk or interest connected with any of&lt;br&gt;those referred to in (1) to (3) above.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Compétence en matiére de contracts conclus&lt;br&gt;par les consommateurs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En matiére de contrat conclu par une per-&lt;br&gt;sonne pour un usage pouvant étre considéré&lt;br&gt;comme étranger ä son activité professionnelle,&lt;br&gt;ci-aprés dénommée ”le consommateur”, la&lt;br&gt;compétence est déterminée par la présente&lt;br&gt;section, sans préjudice des dispositions de l’ar-&lt;br&gt;ticle 4 et de 1’article 5 point 5;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lorsque’il s’agit d'une vente ä tempéra-&lt;br&gt;ment d’objets mobiliers corporels;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lorsque’il s’agit d’un prét å tempérament&lt;br&gt;ou d’une autre opération de crédit liés au fi-&lt;br&gt;nancement d’une vente de tels objets;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. pour tout autre contrat ayant pour objet&lt;br&gt;une fourniture de services ou d’objets mobi-&lt;br&gt;liers corporels si:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) la conclusion du contrat a été précédées&lt;br&gt;dans 1’Etat du domicile du consommateur&lt;br&gt;d’une proposition spécialement faite ou d’une&lt;br&gt;publicité et que&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) le consommateur a accompli dans cet&lt;br&gt;Etat les actes nécessaires ä la conclusion de ce&lt;br&gt;contrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorsque le cocontractant du consommateur&lt;br&gt;n’est pas domicilié sur le territoire d’un Etat&lt;br&gt;contractant, mais posséde une succursale, une&lt;br&gt;agence ou tout autre établissement dans un&lt;br&gt;Etat contractant, il est considéré pour les con-&lt;br&gt;testations relatives ä leur exploitation comme&lt;br&gt;ayant son domicile sur le territoire de cet Etat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La présente section ne s’applique pas au&lt;br&gt;contrat de transport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jurisdiction over consumer contracts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In proceedings concerning a contract con-&lt;br&gt;cluded by a person for a purpose which can be&lt;br&gt;regarded as being outside his trade or profes-&lt;br&gt;sion, hereinafter called “the consumer”, juris-&lt;br&gt;diction shall be determined by this Section,&lt;br&gt;without prejudice to the provisions of&lt;br&gt;Artides4 and 5(5), if it is:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. a contract for the sale of goods on instal-&lt;br&gt;ment credit terms, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. a contract for a loan repayable by instal-&lt;br&gt;ments, or for any other form of credit, made&lt;br&gt;to finance the sale of goods, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. any other contract for the supply of goods&lt;br&gt;or a contract for the supply of services, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) in the State of the consumer’s domicile&lt;br&gt;the conclusion of the contract was preceded by&lt;br&gt;a specific invitation addressed to him or by ad-&lt;br&gt;vertising, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) the consumer took in that State the steps&lt;br&gt;necessary for the conclusion of the contract.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where a consumer enters into a contract&lt;br&gt;with a party who is not domiciled in a&lt;br&gt;Contracting State but has a branch, agency or&lt;br&gt;other establishment in one of the Contracting&lt;br&gt;States, that party shall, in disputes arising out&lt;br&gt;of the operations of the branch, agency or es-&lt;br&gt;tablishment, be deemed to be domiciled in&lt;br&gt;that State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Section shall not apply to contracts of&lt;br&gt;transport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) för förlust eller skada orsakad av gods un-&lt;br&gt;der transport enligt punkt 1 b);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ekonomisk förlust som har samband med&lt;br&gt;användningen eller driften av fartyg, anlägg-&lt;br&gt;ningar eller luftfartyg enligt punkt 1 a), särskilt&lt;br&gt;förlust av frakt eller befraktningsintäkter;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. varje risk som har samband med någon av&lt;br&gt;de i punkterna 1 till 3 nämnda riskerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighetsregler för konsumenttvister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tvister som gäller avtal som har ingåtts av&lt;br&gt;en person för ändamål som kan anses ligga&lt;br&gt;utanför hans affärsverksamhet eller yrkesmäs-&lt;br&gt;siga verksamhet, i det följande kallad ”konsu-&lt;br&gt;menten”, gäller i fråga om behörigheten - om&lt;br&gt;inte annat följer av föreskrifterna i artikel 4&lt;br&gt;och artikel 5 punkt 5 - bestämmelserna i detta&lt;br&gt;avsnitt, om det gäller:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. köp av varor där betalningen skall erläg-&lt;br&gt;gas i särskilda poster, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lån som skall återbetalas i särskilda poster&lt;br&gt;eller någon annan form av kredit om lånet el-&lt;br&gt;ler krediten var avsedd att finansiera köp av&lt;br&gt;varor, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. andra avtal om tillhandahållande av varor&lt;br&gt;eller tjänster, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) avtalet föregicks av ett särskilt anbud rik-&lt;br&gt;tat till konsumenten i den konventionsstat där&lt;br&gt;han har hemvist eller annonsering där, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) konsumenten vidtog de för avtalets ingå-&lt;br&gt;ende nödvändiga åtgärderna i den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konsumentens avtalspart inte har hem-&lt;br&gt;vist i en konventionsstat men har en filial,&lt;br&gt;agentur eller liknande i en sådan stat, skall han&lt;br&gt;anses ha hemvist i den staten såvitt avser tvis-&lt;br&gt;ter som hänför sig till denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta avsnitt skall inte tillämpas på trans-&lt;br&gt;portavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eaction intentée par un consommateur&lt;br&gt;contre l’autre partie au contrat peut étre por-&lt;br&gt;tée soit devant les tribunaux de 1’Etat contrac-&lt;br&gt;tant sur le territoire duquel est domiciliée cette&lt;br&gt;partie, soit devant les tribunaux de l’Etat cont-&lt;br&gt;ractant sur le territoire duquel est domicilié le&lt;br&gt;consommateur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L’action intentée contre le consommateur&lt;br&gt;par 1’autre partie au contrat ne peut étre por-&lt;br&gt;tée que devant les tribunaux de l’Etat contrac-&lt;br&gt;tant sur le territoire duquel est domicilié le&lt;br&gt;consommateur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ces dispositions ne portent pas atteinte au&lt;br&gt;droit d’introduire une demande reconvention-&lt;br&gt;nelle devant le tribunal saisi d’une demande&lt;br&gt;originaire conformément ä la présente section.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Il ne peut étre dérogé aux dispositions de la&lt;br&gt;présente section que par des conventions:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. postérieures å la naissance du différend&lt;br&gt;ou&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. qui permettent au consommateur de sai-&lt;br&gt;sir d’autres tribunaux que ceux indiqués ä la&lt;br&gt;présente section&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ou&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. qui, passées entre le consommateur et&lt;br&gt;son cocontractant ayant, au moment de la&lt;br&gt;conclusion du contrat, leur domicile ou leur&lt;br&gt;résidence habituelle dans un méme Etat con-&lt;br&gt;tractant, attribuent compétence aux tribunaux&lt;br&gt;de cet Etat sauf si la loi de celui-ci interdit de&lt;br&gt;telles conventions.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Compétences exclusives&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sont seuls compétents, sans considération&lt;br&gt;de domicile:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. a) en matiére de droits réels immobiliers&lt;br&gt;et de baux d’immeubles, les tribunaux de l’E-&lt;br&gt;tat contractant ou 1'immeuble est situé;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A consumer may bring proceedings against&lt;br&gt;the other party to a contract either in the&lt;br&gt;courts of the Contracting State in which that&lt;br&gt;party is domiciled or in the courts of the Con-&lt;br&gt;tracting State in which he is himself domiciled.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proceedings may be brought against a con-&lt;br&gt;sumer by the other party to the contract only&lt;br&gt;in the courts of the Contracting State in which&lt;br&gt;the consumer is domiciled.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;These provisions shall not affect the right to&lt;br&gt;bring a counterclaim in the court in which, in&lt;br&gt;accordance with this Section, the original&lt;br&gt;claim is pending.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The provisions of this Section may be depar-&lt;br&gt;ted from only by an agreement:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. which is entered into after the dispute has&lt;br&gt;arisen, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. which allows the consumer to bring pro-&lt;br&gt;ceedings in courts other than those indicated&lt;br&gt;in this Section, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. which is entered into by the consumer and&lt;br&gt;the other party to the contract, both of whom&lt;br&gt;are at the time of conclusion of the contract&lt;br&gt;domiciled or habitually resident in the same&lt;br&gt;Contracting State, and which confers jurisdic-&lt;br&gt;tion on the courts of that State, provided that&lt;br&gt;such an agreement is not contrary to the law of&lt;br&gt;that State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exclusive jurisdiction&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The following courts shall have exclusive ju-&lt;br&gt;risdiction, regardless of domicile:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l.(a)in proceedings which have as their&lt;br&gt;object rights in rem in immovable property or&lt;br&gt;tenancies of immovable property, the courts of&lt;br&gt;the Contracting State in which the property is&lt;br&gt;situated;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenten får väcka talan mot den andra&lt;br&gt;avtalsparten antingen vid domstolarna i den&lt;br&gt;konventionsstat där denne har hemvist eller&lt;br&gt;vid domstolarna i den konventionsstat där han&lt;br&gt;själv har hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot en konsument får av den andra&lt;br&gt;avtalsparten väckas endast vid domstolarna i&lt;br&gt;den konventionsstat där konsumenten har&lt;br&gt;hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser inskränker inte rätten&lt;br&gt;att väcka genkäromål vid den domstol där hu-&lt;br&gt;vudkäromålet, enligt bestämmelserna i detta&lt;br&gt;avsnitt, är anhängigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelser från bestämmelserna i detta av-&lt;br&gt;snitt i ett avtal om domstols behörighet gäller&lt;br&gt;endast om avtalet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har ingåtts efter tvistens uppkomst, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ger konsumenten rätt att väcka talan vid&lt;br&gt;andra domstolar än dem som anges i detta av-&lt;br&gt;snitt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har ingåtts av en konsument och dennes&lt;br&gt;avtalspart, vilka vid avtalets ingående hade&lt;br&gt;hemvist eller sin vanliga vistelseort i samma&lt;br&gt;konventionsstat, och avtalet ger domstolarna&lt;br&gt;i den staten behörighet, såvida inte ett sådant&lt;br&gt;avtal strider mot lagen i den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exklusiv behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande domstolar skall, oberoende av&lt;br&gt;parternas hemvist, ha exklusiv behörighet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. a) om talan avser sakrätt i fast egendom&lt;br&gt;eller nyttjanderätt till fast egendom, domsto-&lt;br&gt;larna i den konventionsstat där egendomen är&lt;br&gt;belägen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) toutefois, en matiére de baux d’immeub-&lt;br&gt;les conclus en vue d’un usage personnel tem-&lt;br&gt;poraire pour une période maximale de six&lt;br&gt;mois consécutifs, sont également compétents&lt;br&gt;les tribunaux de 1’Etat contractant dans lequel&lt;br&gt;le défendeur est domicilié, ä condition que le&lt;br&gt;locataire soit une personne physique et qu’au-&lt;br&gt;cune des parties ne soit domiciliée dans l’Etat&lt;br&gt;contractant ou 1’immeuble est situé;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en matiére de validité, de nullité ou de&lt;br&gt;dissolution des sociétés ou personnes morales&lt;br&gt;ayant leur siége sur le territoire d’un Etat con-&lt;br&gt;tractant, ou des décisions de leurs organes, les&lt;br&gt;tribunaux de cet Etat;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en matiére de validité des inscriptions sur&lt;br&gt;les registres publics, les tribunaux de 1’Etat&lt;br&gt;contractant sur le territoire duquel ces regi-&lt;br&gt;stres sont tenus;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en matiére d’inscription ou de validité des&lt;br&gt;brevets, marques, dessins et modéles, et aut-&lt;br&gt;res droits analogues donnant lieu ä dépöt ou&lt;br&gt;ä un enregistrement, les juridictions de 1’Etat&lt;br&gt;contractant sur le territoire duquel le dépöt ou&lt;br&gt;l’enregistrement a été demandé, a été effectué&lt;br&gt;ou est réputé avoir été effectué aux termes&lt;br&gt;d’une convention internationale;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. en matiére d’exécution des décisions, les&lt;br&gt;tribunaux de 1’Etat contractant du lieu d l’exé-&lt;br&gt;cution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) however, in proceedings which have as&lt;br&gt;their object tenancies of immovable property&lt;br&gt;concluded for temporary private use for a&lt;br&gt;maximum period of six consecutive months,&lt;br&gt;the courts of the Contracting State in which&lt;br&gt;the defendant is domiciled shall also have ju-&lt;br&gt;risdiction, provided that the tenant is a natural&lt;br&gt;person and neither party is domiciled in the&lt;br&gt;Contracting State in which the property is si-&lt;br&gt;tuated;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. in proceedings which have as their object&lt;br&gt;the validity of the constitution, the nullity or&lt;br&gt;the dissolution of companies or other legal&lt;br&gt;persons or associations of natural or legal per-&lt;br&gt;sons, or the décisions of their organs, the&lt;br&gt;courts of the Contracting State in which the&lt;br&gt;company, legal person or association has its&lt;br&gt;seat;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. in proceedings which have as their object&lt;br&gt;the validity of entries in public registers, the&lt;br&gt;courts of the Contracting State in which the re-&lt;br&gt;gister is kept;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. in proceedings concerned with the regi-&lt;br&gt;stration or validity of patents, trade marks,&lt;br&gt;designs, or other similar rights required to be&lt;br&gt;deposited or registered, the courts of the&lt;br&gt;Contracting State in which the deposit or regi-&lt;br&gt;stration has been applied for, has taken place&lt;br&gt;or is under the terms of an international con-&lt;br&gt;vention deemed to have taken place;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. in proceedings concerned with the enfor-&lt;br&gt;cement of judgments, the courts of the Con-&lt;br&gt;tracting State in which the judgment has been&lt;br&gt;or is to be enforced.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prorogation de compétence&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Si les parties, dont l’une au moins a son&lt;br&gt;domicile sur le territoire d’un Etat contrac-&lt;br&gt;tant, sont convenues d’un tribunal ou de tribu-&lt;br&gt;naux d’un Etat contractant pour connaitre des&lt;br&gt;différends nés ou ä naitre ä 1’occasion d’un&lt;br&gt;rapport de droit déterminé, ce tribunal ou les&lt;br&gt;tribunaux de cet Etat sont seuls compétents.&lt;br&gt;Cette convention attributive de juridiction est&lt;br&gt;conclue:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prorogation of jurisdiction&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. If the parties, one or more of whom is do-&lt;br&gt;miciled in a Contracting State, have agreed&lt;br&gt;that a court or the courts of a Contracting State&lt;br&gt;are to have jurisdiction to settle any disputes&lt;br&gt;which have arisen or which may arise in con-&lt;br&gt;nection with a particular legal relationship,&lt;br&gt;that court or those courts shall have exclusive&lt;br&gt;jurisdiction. Such an agreement conferring ju-&lt;br&gt;risdiction shall be either:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) dock skall, om talan avser avtal om nytt-&lt;br&gt;janderätt till fast egendom för tillfälligt privat&lt;br&gt;bruk under en tid av högst sex på varandra föl-&lt;br&gt;jande månader, också domstolarna i den kon-&lt;br&gt;ventionsstat där svaranden har hemvist vara&lt;br&gt;behöriga under förutsättning att nyttjande-&lt;br&gt;rättshavaren är en fysisk person och ingendera&lt;br&gt;parten har hemvist i den konventionsstat där&lt;br&gt;egendomen är belägen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om talan avser giltighet, ogiltighet eller&lt;br&gt;upplösning av bolag eller andra juridiska per-&lt;br&gt;soner eller beslut av deras organ, domstolarna&lt;br&gt;i den konventionsstat där den juridiska perso-&lt;br&gt;nen har sitt säte;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om talan avser giltigheten av inskriv-&lt;br&gt;ningar i offentliga register, domstolarna i den&lt;br&gt;konventionsstat där registret förs;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om talan avser registrering eller giltighet&lt;br&gt;av patent, varumärken, mönster och liknande&lt;br&gt;rättigheter för vilka krävs deposition eller regi-&lt;br&gt;strering, domstolarna i den konventionsstat&lt;br&gt;där deposition eller registrering har begärts el-&lt;br&gt;ler har ägt rum eller - på grund av bestämmel-&lt;br&gt;serna i en internationell konvention - anses ha&lt;br&gt;ägt rum;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om talan avser verkställighet av domar,&lt;br&gt;domstolarna i den konventionsstat där domen&lt;br&gt;har verkställts eller skall verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal om domstols behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om parterna har träffat avtal om att en&lt;br&gt;domstol eller domstolarna i en konventions-&lt;br&gt;stat skall vara behöriga att avgöra en redan&lt;br&gt;uppkommen tvist eller framtida tvister i anled-&lt;br&gt;ning av ett bestämt rättsförhållande, och minst&lt;br&gt;en av parterna har hemvist i en konventions-&lt;br&gt;stat, skall endast den domstolen eller domsto-&lt;br&gt;larna i den staten vara behöriga. Ett sådant av-&lt;br&gt;tal skall vara antingen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) par écrit ou verbalement avec confirma-&lt;br&gt;tion écrite, soit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) sous une forme qui soit conforme aux ha-&lt;br&gt;bitudes que les parties ont établies entre elles,&lt;br&gt;soit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) dans le commerce international, sous une&lt;br&gt;forme qui soit conforme ä un usage dont les&lt;br&gt;parties avaient connaissance ou étaient cen-&lt;br&gt;sées avoir connaissance et qui est largement&lt;br&gt;connu et réguliérement observé dans ce type&lt;br&gt;de commerce par les parties ä des contrats du&lt;br&gt;méme type dans la branche commerciale con-&lt;br&gt;sidérée.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorsqu’une telle convention est conclue par&lt;br&gt;des parties dont aucune n’a son domicile sur le&lt;br&gt;territoire d’un Etat contractant, les tribunaux&lt;br&gt;des autres Etats contractants ne peuvent con-&lt;br&gt;naitre du différend tant que le tribunal ou les&lt;br&gt;tribunaux désignés n’ont pas décliné leur com-&lt;br&gt;pétence.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Le tribunal ou les tribunaux d’un Etat&lt;br&gt;contractant auxquels 1’acte constitutif d’un&lt;br&gt;trust attribue compétence sont exclusivement&lt;br&gt;compétents pour connaltre d’une action&lt;br&gt;contre un fondateur, un trustee ou un bénéfi-&lt;br&gt;ciaire d’un trust, s’il s’agit de relations entre&lt;br&gt;ces personnes ou de leurs droits ou obligations&lt;br&gt;dans le cadre du trust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Les conventions attributives de juridic-&lt;br&gt;tion ainsi que les stipulations similaires d’actes&lt;br&gt;constitutifs de trust sont sans effet si elles sont&lt;br&gt;contraires aux dispositions des artides 12 et 15&lt;br&gt;ou si les tribunaux å la compétence desquels&lt;br&gt;elles dérogent sont exclusivement compétents&lt;br&gt;en vertu de 1’article 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Si une convention attributive de juridic-&lt;br&gt;tion n’a été stipulée qu’en faveur de l’une des&lt;br&gt;parties, celle-ci conserve le droit de saisir tout&lt;br&gt;autre tribunal compétent en vertu de la pré-&lt;br&gt;sente convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. En matiére de contrats individuels de tra-&lt;br&gt;vail, les conventions attributives de juridiction&lt;br&gt;ne produisent leurs effets que si elles sont pos-&lt;br&gt;térieures ä la naissance du différend.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Outre les cas ou sa compétence résulte&lt;br&gt;d’autres dispositions de la présente conven-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) in writing or evidenced in writing, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) in a form which accords with practices&lt;br&gt;which the parties have established between&lt;br&gt;themselves, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) in international trade or commerce, in a&lt;br&gt;form which accords with a usage of which the&lt;br&gt;parties are or ought to have been aware and&lt;br&gt;which in such trade or commerce is widely&lt;br&gt;known to, and regularly observed by, parties&lt;br&gt;to contracts of the type involved in the particu-&lt;br&gt;lar trade or commerce concerned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where such an agreement is concluded by&lt;br&gt;parties, none of whom is domiciled in a Con-&lt;br&gt;tracting State, the courts of other Contracting&lt;br&gt;States shall have no jurisdiction over their dis-&lt;br&gt;putes unless the court or courts chosen have&lt;br&gt;declined jurisdiction.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The court or courts of a Contracting State&lt;br&gt;on which a trust instrument has conferred ju-&lt;br&gt;risdiction shall have exclusive jurisdiction in&lt;br&gt;any proceedings brought against a settior, trus-&lt;br&gt;tee or beneficiary, if relations between these&lt;br&gt;persons or their rights or obligations under the&lt;br&gt;trust are involved.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Agreements or provisions of a trust in-&lt;br&gt;strument conferring jurisdiction shall have no&lt;br&gt;legal force if they are contrary to the provi-&lt;br&gt;sions of Artides 12 or 15, or if the courts whose&lt;br&gt;jurisdiction they purport to exclude have ex-&lt;br&gt;clusive jurisdiction by virtue of Article 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. If an agreement conferring jurisdiction&lt;br&gt;was concluded for the benefit of only one of&lt;br&gt;the parties, that party shall retain the right to&lt;br&gt;bring proceedings in any other court which has&lt;br&gt;jurisdiction by virtue of this Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. In matters relating to individual contracts&lt;br&gt;of employment an agreement conferring juris-&lt;br&gt;diction shall have legal force only if it is ente-&lt;br&gt;red into after the dispute has arisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apart from jurisdiction derived from other&lt;br&gt;provisions of this Convention, a court of a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) skriftligt eller också muntligt och skriftli-&lt;br&gt;gen bekräftat, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i en form som överensstämmer med&lt;br&gt;praxis som parterna har utbildat mellan sig, el-&lt;br&gt;ler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i internationell handel, i en form som&lt;br&gt;överensstämmer med handelsbruk eller annan&lt;br&gt;sedvänja som parterna kände till eller borde&lt;br&gt;ha känt till och som är allmänt känd och regel-&lt;br&gt;mässigt iakttas av parter i avtal av föreliggande&lt;br&gt;typ vid det ifrågavarande slaget av handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett sådant avtal har ingåtts mellan par-&lt;br&gt;ter av vilka ingen har hemvist i en konven-&lt;br&gt;tionsstat, är domstolarna i andra konventions-&lt;br&gt;stater inte behöriga att pröva tvisten så länge&lt;br&gt;den eller de utvalda domstolarna inte har för-&lt;br&gt;klarat sig obehöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den domstol eller de domstolar i en kon-&lt;br&gt;ventionsstat som enligt en handling varigenom&lt;br&gt;en ”trust” har bildats är behörig domstol har&lt;br&gt;exklusiv behörighet vid talan som väcks mot&lt;br&gt;en instiftare, ”trustee” eller insatt förmånsta-&lt;br&gt;gare till en ”trust”, om saken angår förhållan-&lt;br&gt;det mellan dessa personer eller deras rättighe-&lt;br&gt;ter eller skyldigheter inom ramen för &amp;quot;trus-&lt;br&gt;ten”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Avtal om domstols behörighet eller mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelser i en handling varige-&lt;br&gt;nom en ”trust” har bildats, har ingen verkan&lt;br&gt;om de strider mot bestämmelserna i artiklarna&lt;br&gt;12 eller 15, eller om de domstolar vars behö-&lt;br&gt;righet de utesluter har exklusiv behörighet en-&lt;br&gt;ligt artikel 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om ett avtal om domstols behörighet har&lt;br&gt;träffats till förmån för endast en av parterna,&lt;br&gt;behåller den parten sin rätt att väcka talan vid&lt;br&gt;varje annan domstol som är behörig enligt&lt;br&gt;denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. I mål om anställningsavtal är avtal om&lt;br&gt;domstols behörighet giltigt endast om det har&lt;br&gt;ingåtts efter tvistens uppkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver den behörighet som en domstol i en&lt;br&gt;konventionsstat har enligt andra bestämmel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion, le juge d’un Etat contractant devant le-&lt;br&gt;quel le défendeur comparait est compétent.&lt;br&gt;Cette régle n’est pas applicable si la comparu-&lt;br&gt;tion a pour objet de contester la compétence&lt;br&gt;ou s’il existe une autre juridiction exclusive-&lt;br&gt;ment compétente en vertu de 1’article 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Contracting State before whom a defendant&lt;br&gt;enters an appearance shall have jurisdiction.&lt;br&gt;This rule shall not apply where appearance&lt;br&gt;was entered solely to contest the jurisdiction,&lt;br&gt;or where another court has exclusive jurisdic-&lt;br&gt;tion by virtue of Article 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vérification de la compétence et de la recevabi-&lt;br&gt;lité&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Le juge d’un Etat contractant, saisi ä titre&lt;br&gt;principal d’un litige pour lequel une juridiction&lt;br&gt;d’un autre Etat contractant est exclusivement&lt;br&gt;compétente en vertu de 1’article 16, se déclare&lt;br&gt;d’office incompétent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorsque le défendeur domicilié sur le terri-&lt;br&gt;toire d’un Etat contractant est attrait devant&lt;br&gt;une juridiction d’un autre Etat contractant et&lt;br&gt;ne comparait pas, le juge se déclare d’office in-&lt;br&gt;compétent si sa compétence n’est pas fondée&lt;br&gt;aux termes de la présente convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Le juge est tenu de surseoir ä statuer aussi&lt;br&gt;longtemps qu’il n’est pas établi que ce défen-&lt;br&gt;deur a été mis ä méme de recevoir 1’acte intro-&lt;br&gt;ductif d’instance ou un acte équivalent en&lt;br&gt;temps utile pour se défendre ou que toute dili-&lt;br&gt;gence a été faite ä cette fin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les dispositions de 1’alinéa précédent seront&lt;br&gt;remplacées par celles de 1’article 15 de la con-&lt;br&gt;vention de La Haye, du 15 novembre 1965, re-&lt;br&gt;lative å la signification et ä la notification ä l’ét-&lt;br&gt;ranger des actes judiciaires et extra-judiciaires&lt;br&gt;en matiére civile ou commerciale, si 1’acte in-&lt;br&gt;troductif d’instance a du étre transmis en ex-&lt;br&gt;écution de cette convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Examination as to jurisdiction and admissibi-&lt;br&gt;lity&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where a court of a Contracting State is sei-&lt;br&gt;sed of a claim which is principally concerned&lt;br&gt;with a matter over which the courts of another&lt;br&gt;Contracting State have exclusive jurisdiction&lt;br&gt;by virtue of Article 16, it shall declare of its&lt;br&gt;own motion that it has no jurisdiction.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where a defendant domiciled in one Con-&lt;br&gt;tracting State is sued in a court of another Con-&lt;br&gt;tracting State and does not enter an appea-&lt;br&gt;rance, the court shall declare of its own motion&lt;br&gt;that it has no jurisdiction unless its jurisdiction&lt;br&gt;is derived from the provisions of this Conven-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The court shall stay the proceedings so long&lt;br&gt;as it is not shown that the defendant has been&lt;br&gt;able to receive the document instituting the&lt;br&gt;proceedings or an equivalent document in suf-&lt;br&gt;ficient time to enable him to arrange for his de-&lt;br&gt;fence, or that all necessary steps have been ta-&lt;br&gt;ken to this end.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The provisions of the foregoing paragraph&lt;br&gt;shall be replaced by those of Article 15 of the&lt;br&gt;Hague Convention of 15 November 1965 on&lt;br&gt;the service abroad of judicial and extrajudicial&lt;br&gt;documents in civil or commercial matters, if&lt;br&gt;the document instituting the proceedings or&lt;br&gt;notice thereof had to be transmitted abroad in&lt;br&gt;accordance with that Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser i denna konvention, är domstolen behörig&lt;br&gt;om svaranden går i svaromål inför denna.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte om svaranden gick i sva-&lt;br&gt;romål endast för att bestrida domstolens behö-&lt;br&gt;righet eller om en annan domstol har exklusiv&lt;br&gt;behörighet enligt artikel 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av behörighetsfrågan och av frågan&lt;br&gt;om målet kan tas upp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om talan som väcks vid en domstol i en kon-&lt;br&gt;ventionsstat gäller en tvist som domstol i en&lt;br&gt;annan konventionsstat är exklusivt behörig att&lt;br&gt;pröva enligt artikel 16, skall domstolen själv-&lt;br&gt;mant förklara sig obehörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om talan väcks i en konventionsstat mot en&lt;br&gt;svarande som har hemvist i en annan konven-&lt;br&gt;tionsstat, och svaranden inte går i svaromål,&lt;br&gt;skall domstolen självmant förklara sig obehö-&lt;br&gt;rig, såvida den inte är behörig enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall låta handläggningen av må-&lt;br&gt;let vila till dess att det har klarlagts att svaran-&lt;br&gt;den har haft möjlighet att få del av stämnings-&lt;br&gt;ansökan eller motsvarande handling i så god&lt;br&gt;tid att han kunnat förbereda sitt svaromål eller&lt;br&gt;att alla nödvändiga åtgärder för detta syfte har&lt;br&gt;vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för bestämmelserna i föregående&lt;br&gt;stycke gäller bestämmelserna i artikel 15 i&lt;br&gt;Haagkonventionen den 15 november 1965 om&lt;br&gt;delgivning i utlandet av handlingar i mål och&lt;br&gt;ärenden av civil eller kommersiell natur, om&lt;br&gt;stämningsansökan eller underrättelse därom&lt;br&gt;skall översändas utomlands i enlighet med&lt;br&gt;nämnda konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Litispendance et connexité&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lis Pendens - related actions&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorsque des demandes ayant le méme objet&lt;br&gt;et la méme cause sont formées entre les mé-&lt;br&gt;mes parties devant des juridictions d’Etats&lt;br&gt;contractants différents, la juridiction saisie en&lt;br&gt;second lieu sursoit d’office ä statuer jusqu’å ce&lt;br&gt;que la compétence du tribunal premier saisi&lt;br&gt;soit établie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorsque la compétence du tribunal premier&lt;br&gt;saisi est établie, le tribunal saisi en second lieu&lt;br&gt;se dessaisit en faveur de celui-ci.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where proceedings involving the same&lt;br&gt;cause of action and between the same parties&lt;br&gt;are brought in the courts of different Contract-&lt;br&gt;ing States, any court other than the court first&lt;br&gt;seised shall of its own motion stay its procee-&lt;br&gt;dings until such time as the jurisdiction of the&lt;br&gt;court first seised is established.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where the jurisdiction of the court first sei-&lt;br&gt;sed is established, any court other than the&lt;br&gt;court first seised shall decline jurisdiction in&lt;br&gt;favour of that court.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorsque des demandes connexes sont for-&lt;br&gt;mées devant des juridictions d’Etats contrac-&lt;br&gt;tants différents et sont pendantes au premier&lt;br&gt;degré, la juridiction saisie en second lieu peut&lt;br&gt;surseoir ä statuer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cette juridiction peut également se dessai-&lt;br&gt;sir, ä la demande de l’une des parties, ä condi-&lt;br&gt;tion que sa loi permette la jonction d’affaires&lt;br&gt;connexes et que le tribunal premier saisi soit&lt;br&gt;compétent pour connaitre des deux deman-&lt;br&gt;des.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sont connexes, au sens du présent article,&lt;br&gt;les demandes liées entre elles par un rapport si&lt;br&gt;étroit qu’il y a intérét ä les instruire et å juger&lt;br&gt;en méme temps afin d’eviter des Solutions qui&lt;br&gt;pourraient étre inconciliables si les causes&lt;br&gt;étaient jugées séparément.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorsque les demandes relévent de la compé-&lt;br&gt;tence exclusive de plusieurs juridictions, le&lt;br&gt;dessaisissement a lieu en faveur de la juridic-&lt;br&gt;tion premiére saisie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where related actions are brought in the&lt;br&gt;courts of different Contracting States, any&lt;br&gt;court other than the court first seised may,&lt;br&gt;while the actions are pending at first instance,&lt;br&gt;stay its proceedings.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A court other than the court first seised may&lt;br&gt;also, on the application of one of the parties,&lt;br&gt;decline jurisdiction if the law of that court per-&lt;br&gt;mits the consolidation of related actions and&lt;br&gt;the court first seised has jurisdiction over both&lt;br&gt;actions.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the purposes of this Article, actions are&lt;br&gt;deemed to be related where they are so closely&lt;br&gt;connected that it is expedient to hear and de-&lt;br&gt;termine them together to avoid the risk of irre-&lt;br&gt;concilable judgments resulting from separate&lt;br&gt;proceedings.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where actions come within the exclusive ju-&lt;br&gt;risdiction of several courts, any court other&lt;br&gt;than the court first seised shall decline jurisdic-&lt;br&gt;tion in favour of that court.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mesures provisoires et conservatoires&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provisional, including protective, measures&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les mesures provisoires ou conservatoires&lt;br&gt;prévues par la loi d’un Etat contractant peu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Application may be made to the courts of a&lt;br&gt;Contracting State for such provisional, includ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Litispendens och mål som har samband med&lt;br&gt;varandra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om talan väcks vid domstolar i olika kon-&lt;br&gt;ventionsstater rörande samma sak och målen&lt;br&gt;gäller samma parter, skall varje domstol utom&lt;br&gt;den vid vilken talan först väckts självmant låta&lt;br&gt;handläggningen av målet vila till dess att det&lt;br&gt;har fastställts att den domstol vid vilken talan&lt;br&gt;först väckts är behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det har fastställts att den domstol vid&lt;br&gt;vilken talan först väckts är behörig, skall öv-&lt;br&gt;riga domstolar självmant avvisa talan till för-&lt;br&gt;mån för den domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käromål som har samband med var-&lt;br&gt;andra är väckta vid domstolar i olika konven-&lt;br&gt;tionsstater och målen prövas i första instans,&lt;br&gt;får varje domstol utom den vid vilken talan&lt;br&gt;först väckts låta handläggningen av målet vila.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan domstol än den vid vilken talan först&lt;br&gt;väckts får också avvisa talan på begäran av en&lt;br&gt;av parterna, om dess lag tillåter förening av&lt;br&gt;mål som har samband med varandra och den&lt;br&gt;domstol vid vilken talan först väckts är behörig&lt;br&gt;att pröva båda käromålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av denna artikel skall kä-&lt;br&gt;romål anses ha samband med varandra om de&lt;br&gt;är så förenade att en gemensam handläggning&lt;br&gt;och dom är påkallad för att undvika att ofören-&lt;br&gt;liga domar meddelas som en följd av att käro-&lt;br&gt;målen prövas i olika rättegångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om flera domstolar är exklusivt behöriga,&lt;br&gt;skall varje domstol utom den vid vilken talan&lt;br&gt;först väckts förklara sig obehörig till förmån&lt;br&gt;för den domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiska åtgärder, däribland säkerhets-&lt;br&gt;åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiska åtgärder, däribland säker-&lt;br&gt;hetsåtgärder, som kan vidtas enligt lagen i en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vent étre demandées aux autorités judiciaires&lt;br&gt;de cet Etat, méme si, en vertu de la présente&lt;br&gt;convention, une juridiction d’un autre Etat&lt;br&gt;contractant est compétente pour connaitre du&lt;br&gt;fond.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ing protective, measures as may be available&lt;br&gt;under the law of that State, even if, under this&lt;br&gt;Convention, the courts of another Contracting&lt;br&gt;State have jurisdiction as to the substance of&lt;br&gt;the matter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITRE III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RECONNAISSANCE ET EXECUTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITLE III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RECOGNITION AND ENFORCEMENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;On entend par décision, au sens de la pré-&lt;br&gt;sente convention, toute décision rendue par&lt;br&gt;une juridiction d’un Etat contractant quelle&lt;br&gt;que soit la dénomination qui lui est donnée,&lt;br&gt;telle qu’arrét, jugement, ordonnance ou man-&lt;br&gt;dat d’exécution, ainsi que la fixation par le&lt;br&gt;greffier du montant des frais du procés.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the purposes of this Convention, “judg-&lt;br&gt;ment” means any judgment given by a court or&lt;br&gt;tribunal of a Contracting State, whatever the&lt;br&gt;judgment may be called, including a decree,&lt;br&gt;order, décision or writ of execution, as well as&lt;br&gt;the determination of costs or expenses by an&lt;br&gt;officer of the court.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section premiére&lt;br&gt;Reconnaissance&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les décisions rendues dans un Etat contrac-&lt;br&gt;tant sont reconnues dans les autres Etats con-&lt;br&gt;tractants, sans qu’il soit nécessaire de recourir&lt;br&gt;å aucune procédure.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En cas de contestation, toute partie intéres-&lt;br&gt;sée qui invoque la reconnaissance ä titre prin-&lt;br&gt;cipal peut faire constater, selon la procédure&lt;br&gt;prévue aux sections 2 et 3 du présent titre, que&lt;br&gt;la décision doit étre reconnue.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Si la reconnaissance est invoquée de fa&amp;lt;;on&lt;br&gt;incidente devant une juridiction d’un Etat&lt;br&gt;contractant, celle-ci est compétente pour en&lt;br&gt;connaitre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les décisions ne sont pas reconnues:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. si la reconnaissance est contraire ä 1’ordre&lt;br&gt;public de 1’Etat requis;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. si 1’acte introductif d'instance ou un acte&lt;br&gt;équivalent n’a pas été signifié ou notifié au dé-&lt;br&gt;fendeur défaillant, réguliérement et en temps&lt;br&gt;utile, pour qu'il puisse se défendre;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Recognition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A judgment given in a Contracting State&lt;br&gt;shall be recognised in the other Contracting&lt;br&gt;States without any special procedure being re-&lt;br&gt;quired.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Any interested party who raises the recogni-&lt;br&gt;tion of a judgment as the principal issue in a&lt;br&gt;dispute may, in accordance with the proced-&lt;br&gt;ures provided for in Sections 2 and 3 of this&lt;br&gt;Title, apply for a décision that the judgment be&lt;br&gt;recognised.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If the outcome of proceedings in a court of&lt;br&gt;a Contracting State depends on the determina-&lt;br&gt;tion of an incidental question of recognition&lt;br&gt;that court shall have jurisdiction over that&lt;br&gt;question.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A judgment shall not be recognised:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. if such recognition is contrary to public&lt;br&gt;policy in the State in which recognition is&lt;br&gt;sought;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. where it was given in default of appea-&lt;br&gt;rance, if the defendant was not duly served&lt;br&gt;with the document which instituted the pro-&lt;br&gt;ceedings or with an equivalent document in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konventionsstat, får begäras hos domstolarna&lt;br&gt;i den staten, även om domstol i en annan kon-&lt;br&gt;ventionsstat är behörig att pröva målet i sak&lt;br&gt;enligt denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ERKÄNNANDE OCH VERKSTÄLLIGHET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna konvention förstås med dom varje&lt;br&gt;avgörande som har meddelats av domstol i en&lt;br&gt;konventionsstat oavsett dess rubricering, så-&lt;br&gt;som dom, beslut eller förordnande om verk-&lt;br&gt;ställighet, liksom domstolstjänstemans beslut i&lt;br&gt;fråga om rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dom som har meddelats i en konven-&lt;br&gt;tionsstat skall erkännas i de andra konven-&lt;br&gt;tionsstaterna utan att något särskilt förfarande&lt;br&gt;behöver anlitas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om frågan om en dom skall erkännas eller&lt;br&gt;inte är föremål för tvist, kan en part, som gör&lt;br&gt;gällande att domen skall erkännas, genom att&lt;br&gt;anlita det förfarande som föreskrivs i avsnitt 2&lt;br&gt;och 3 i denna avdelning, få fastställt att domen&lt;br&gt;skall erkännas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utgången av ett mål som handläggs vid&lt;br&gt;en domstol i en konventionsstat är beroende&lt;br&gt;av om en dom skall erkännas, är den domsto-&lt;br&gt;len behörig att pröva frågan om erkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dom skall inte erkännas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om ett erkännande skulle strida mot&lt;br&gt;grunderna för rättsordningen (ordre public) i&lt;br&gt;den stat där domen görs gällande;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det är en tredskodom eller en annan&lt;br&gt;dom som har meddelats mot en utebliven sva-&lt;br&gt;rande och svaranden inte på rätt sätt har delgi-&lt;br&gt;vits stämningsansökan eller motsvarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 199! 192. 1 saml. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. si la décision est inconciliable avec une&lt;br&gt;décision rendue entre les mémes parties dans&lt;br&gt;1’Etat requis;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. si le tribunal de 1’Etat d’origine, pour&lt;br&gt;rendre sa décision, a, en tranchant une ques-&lt;br&gt;tion relative å l’état ou ä la capacité des per-&lt;br&gt;sonnes physiques, aux régimes matrimoniaux,&lt;br&gt;aux testaments et aux successions, méconnu&lt;br&gt;une régle de droit international privé de l’Etat&lt;br&gt;requis, å moins que sa décision n’aboutisse au&lt;br&gt;méme résultat que s’il avait fait application des&lt;br&gt;régles du droit international privé de 1’Etat re-&lt;br&gt;quis;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. si la décision est inconciliable avec une&lt;br&gt;décision rendue antérieurement dans un Etat&lt;br&gt;non contractant entre les mémes parties dans&lt;br&gt;un litige ayant le méme objet et la méme&lt;br&gt;cause, lorsque cette derniére décision réunit&lt;br&gt;les conditions nécessaires å sa reconnaissance&lt;br&gt;dans 1’Etat requis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De méme, les décisions ne sont pas recon-&lt;br&gt;nues si les dispositions des sections 3, 4 et 5 du&lt;br&gt;titre II ont été méconnues ainsi que dans le cas&lt;br&gt;prévu ä 1’article 59.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La reconnaissance d’une décision peut en&lt;br&gt;outre étre refusée dans l’un des cas prévus aux&lt;br&gt;artides 54 ter paragraphe 3 et 57 paragraphe 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lors de 1’appréciation des compétences&lt;br&gt;mentionnées aux alinéas précédents, 1’autorité&lt;br&gt;requise est liée par les constatations de fait sur&lt;br&gt;lesquelles la juridiction de 1’Etat d’origine a&lt;br&gt;fondé sa compétence.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sans préjudice des dispositions des premier&lt;br&gt;t et deuxiéme alinéas, il ne peut étre procédé au&lt;br&gt;contröle de la compétence des juridictions de&lt;br&gt;1’Etat d’origine; les régles relatives ä la compé-&lt;br&gt;tence ne concernent pas 1’ordre public visé å&lt;br&gt;1’article 27 point 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En aucun cas, la décision étrangére ne peut&lt;br&gt;faire 1’objet d’une révision au fond.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sufficient time to enable him to arrange for his&lt;br&gt;defence;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. if the judgment is irreconcilable with a&lt;br&gt;judgment given in a dispute between the same&lt;br&gt;parties in the State in which recognition is&lt;br&gt;sought;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. if the court of the State of origin, in order&lt;br&gt;to arrive at its judgment, has decided a preli-&lt;br&gt;minary question concerning the status or legal&lt;br&gt;capacity of natural persons, rights in property&lt;br&gt;arising out of a matrimonial relationship, wills&lt;br&gt;or succession in a way that conflicts with a rule&lt;br&gt;of the private international law of the State in&lt;br&gt;which the recognition is sought, unless the&lt;br&gt;same result would have been reached by the&lt;br&gt;application of the rules of private international&lt;br&gt;law of that State;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. if the judgment is irreconcilable with an&lt;br&gt;earlier judgment given in a non-contracting&lt;br&gt;State involving the same cause of action and&lt;br&gt;between the same parties, provided that this&lt;br&gt;latter judgment fulfils the conditions necessary&lt;br&gt;for its recognition in the State addressed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moreover, a judgment shall not be recogni-&lt;br&gt;sed if it conflicts with the provisions of Sec-&lt;br&gt;tions 3, 4 or 5 of Title II or in a case provided&lt;br&gt;for in Article 59.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A judgment may furthermore be refused re-&lt;br&gt;cognition in any case provided for in&lt;br&gt;Article 54B(3) or 57(4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In its examination of the grounds of jurisdic-&lt;br&gt;tion referred to in the foregoing paragraphs,&lt;br&gt;the court or authority applied to shall be&lt;br&gt;bound by the findings of fact on which the&lt;br&gt;court of the State of origin based its jurisdic-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Subject to the provisions of the first and se-&lt;br&gt;cond paragraphs, the jurisdiction of the court&lt;br&gt;of the State of origin may not be reviewed; the&lt;br&gt;test of public policy referred to in Article 27( 1)&lt;br&gt;may not be applied to the rules relating to ju-&lt;br&gt;risdiction.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under no circumstances may a foreign judg-&lt;br&gt;ment be reviewed as to its substance.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handling i tillräcklig tid för att kunna förbe-&lt;br&gt;reda sitt svaromål;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om domen är oförenlig med en dom som&lt;br&gt;har meddelats i en tvist mellan samma parter i&lt;br&gt;den stat där domen görs gällande;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om domstolen i ursprungsstaten i sin dom&lt;br&gt;har tagit ställning till en fråga om en fysisk per-&lt;br&gt;sons rättsliga ställning, rättskapacitet eller&lt;br&gt;rättshandlingsförmåga, makars förmögenhets-&lt;br&gt;förhållanden, arv eller testamente i strid med&lt;br&gt;en internationellt privaträttslig bestämmelse i&lt;br&gt;den stat där domen görs gällande, såvida inte&lt;br&gt;resultatet skulle ha blivit detsamma om dom-&lt;br&gt;stolen hade tillämpat sistnämnda stats interna-&lt;br&gt;tionellt privaträttsliga bestämmelser;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om domen är oförenlig med en dom som&lt;br&gt;tidigare har meddelats i en icke-konventions-&lt;br&gt;stat mellan samma parter och rörande samma&lt;br&gt;sak, såvida den först meddelade domen upp-&lt;br&gt;fyller de nödvändiga villkoren för erkännande&lt;br&gt;i den stat där domen görs gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dom skall vidare inte erkännas om den&lt;br&gt;strider mot bestämmelserna i avsnitt 3, 4 och 5&lt;br&gt;i avdelning II, och inte heller i de fall som av-&lt;br&gt;ses i artikel 59.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännande av en dom får också vägras i de&lt;br&gt;fall som avses i artikel 54 B punkt 3 och artikel&lt;br&gt;57 punkt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den behörighetsprövning som åsyftas i&lt;br&gt;de föregående styckena är den domstol eller&lt;br&gt;myndighet som prövar frågan om erkännande&lt;br&gt;bunden av de faktiska omständigheter som&lt;br&gt;domstolen i ursprungsstaten har grundat sin&lt;br&gt;behörighet på. Domstolens behörighet i ur-&lt;br&gt;sprungsstaten får inte omprövas på andra&lt;br&gt;grunder än som avses i första och andra styc-&lt;br&gt;kena; behörighetsreglerna omfattas inte av de&lt;br&gt;i artikel 27 punkt 1 åsyftade grunderna för&lt;br&gt;rättsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utländsk dom får aldrig omprövas i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L’autorité judiciaire d’un Etat contractant,&lt;br&gt;devant laquelle est invoquée la reconnaissance&lt;br&gt;d’une décision rendue dans un autre Etat cont-&lt;br&gt;ractant, peut surseoir å statuer si cette décision&lt;br&gt;fait 1’objet d’un recours ordinaire.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L’autorité judiciaire d’un Etat contractant&lt;br&gt;devant laquelle est invoquée la reconnaissance&lt;br&gt;d’une décision rendue en Irlande ou au&lt;br&gt;Royaume-Uni et dont 1’exécution est suspen-&lt;br&gt;due dans 1’Etat d’origine du fait de 1’exercice&lt;br&gt;d’un recours peut surseoir å statuer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A court of a Contracting State in which re-&lt;br&gt;cognition is sought of a judgment given in an-&lt;br&gt;other Contracting State may stay the proceed-&lt;br&gt;ings if an ordinary appeal against the judgment&lt;br&gt;has been lodged.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A court of a Contracting State in which re-&lt;br&gt;cognition is sought of a judgment given in Ire-&lt;br&gt;land or the United Kingdom may stay the pro-&lt;br&gt;ceedings if enforcement is suspended in the&lt;br&gt;State of origin by reason of an appeal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exécution&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les décisions rendues dans un Etat contrac-&lt;br&gt;tant et qui y sont exécutoires sont mises ä ex-&lt;br&gt;écution dans un autre Etat contractant apres y&lt;br&gt;avoir été déclarées exécutoires sur requéte de&lt;br&gt;toute partie intéressée.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toutefois, au Royaume-Uni, ces décisions&lt;br&gt;sont mises ä exécution en Angleterre et au&lt;br&gt;Pays de Galles, en Ecosse ou en Irlande du&lt;br&gt;Nord, apres avoir été enregistrées, en vue de&lt;br&gt;leur exécution, sur requéte de toute partie in-&lt;br&gt;téressés, dans l’une ou 1’autre de ces parties du&lt;br&gt;Royaume-Uni. suivant le cas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. La requéte est présentée:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Belgique, au tribunal de premiére in-&lt;br&gt;stance ou rechtbank van eerste aanleg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Danemark, au byret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en République fédérale d'Allemagne, au&lt;br&gt;président d’une chambre du Landgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Gréce, au povopeXeg Ttoioroöixeto,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Espagne, au Juzgado de Primera In-&lt;br&gt;stancia,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en France, au président du tribunal de&lt;br&gt;grande instance,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Irlande, ä la High Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Islande, ä la héraösdömari,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enforcement&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A judgment given in a Contracting State&lt;br&gt;and enforceable in that State shall be enforced&lt;br&gt;in another Contracting State when, on the ap-&lt;br&gt;plication of any interested party, it has been&lt;br&gt;declared enforceable there.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;However, in the United Kingdom, such a&lt;br&gt;judgment shall be enforced in England and&lt;br&gt;Wales, in Scotland, or in Northern Ireland&lt;br&gt;when, on the application of any interested&lt;br&gt;party, it has been registered for enforcement&lt;br&gt;in that part of the United Kingdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The application shall be submitted:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Beigium, to the tribunal de premiére&lt;br&gt;instance or rechtbank van eerste aanleg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Denmark, to the byret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the Federal Republic of Germany, to&lt;br&gt;the presiding judge of a chamber of the Land-&lt;br&gt;gericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Greece, to the iiovolie/.e; jroioroöi-&lt;br&gt;xeto,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Spain, to the Juzgado de Primera In-&lt;br&gt;stancia,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in France, to the presiding judge of the&lt;br&gt;tribunal de grande instance,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Ireland, to the High Court.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Iceland, to the héraösdömari.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid domstol i en konventionsstat&lt;br&gt;görs gällande att en dom som har meddelats i&lt;br&gt;en annan konventionsstat skall erkännas, får&lt;br&gt;domstolen låta handläggningen av målet vila&lt;br&gt;om ändring i domen har sökts genom anli-&lt;br&gt;tande av ordinära rättsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid domstol i en konventionsstat&lt;br&gt;görs gällande att en dom som har meddelats i&lt;br&gt;Irland eller Storbritannien och Nordirland&lt;br&gt;skall erkännas, får domstolen låta handlägg-&lt;br&gt;ningen av målet vila om verkställighet av do-&lt;br&gt;men har uppskjutits i ursprungsstaten på&lt;br&gt;grund av att ändring i domen har sökts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dom som har meddelats i en konven-&lt;br&gt;tionsstat och som är verkställbar i den staten&lt;br&gt;skall verkställas i en annan konventionsstat se-&lt;br&gt;dan domen, på ansökan av part, har förklarats&lt;br&gt;vara verkställbar där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Storbritannien och Nordirland skall så-&lt;br&gt;dana domar dock verkställas i England och&lt;br&gt;Wales, i Skottland eller i Nordirland sedan do-&lt;br&gt;men, på ansökan av part, har registrerats för&lt;br&gt;verkställighet i den delen av Storbritannien&lt;br&gt;och Nordirland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ansökan om verkställighet skall göras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Belgien, vid tribunal de premiére in-&lt;br&gt;stance eller rechtbank van eerste aangleg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Danmark, vid byretten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Förbundsrepubliken Tyskland, hos ord-&lt;br&gt;föranden i en avdelning av Landgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Grekland, vid povopeÅeg nocoTOÖtxeio,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Spanien, vid Juzgado de Primera Instan-&lt;br&gt;cia,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Frankrike, hos ordföranden i tribunal de&lt;br&gt;grande instance,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Irland, vid High Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Island, hos héraösdömari,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Italie, ä la corte d’appello,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Luxembourg, au président du tribunal&lt;br&gt;d’arrondissement,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— aux Pays-Bas, au président de 1’arrondis-&lt;br&gt;sementsrechtbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Norvége, au herredsrett ou byrett en&lt;br&gt;tant que namsrett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Autriche, au Landesgericht ou au&lt;br&gt;Kreisgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Portugal, au Tribunal Judicial de Cir-&lt;br&gt;culo,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Suisse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) s’il s’agit de décisions portant condamna-&lt;br&gt;tion ä payer une somme d’argent, au juge de&lt;br&gt;la mainlevée/Rechtsöffnungsrichter/giudice&lt;br&gt;competente a pronunciare sul rigetto delFop-&lt;br&gt;posizione, dans le cadre de la procédure régie&lt;br&gt;par les artides 80 et 81 de la loi fédérale sur la&lt;br&gt;poursuite pour dettes et la faillite/Bundesge-&lt;br&gt;setz iiber Schuldbetreibung und Konkurs/&lt;br&gt;legge federale sulla esecuzione e sul falli-&lt;br&gt;mento,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) s’il s’agit de décisions qui ne portent pas&lt;br&gt;condamnation ä payer une somme d’argent,&lt;br&gt;au juge cantonal d’exequatur compétent/zus-&lt;br&gt;tändiger kantonaler Vollstreckungsrichter/giu-&lt;br&gt;dice cantonale competente a pronunciare&lt;br&gt;1’exequatur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Finlande, au ulosotonhaltija/överexe-&lt;br&gt;kutor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Suéde, au Svea hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Royaume-Uni:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) en Anglettere et au Pays de Galles, å la&lt;br&gt;High Court of Justice ou, s’il s’agit d’une déci-&lt;br&gt;sion en matiére d’obligation alimentaire, å la&lt;br&gt;Magistrates’ court sisie par 1’intermédiaire du&lt;br&gt;Secretary of State;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) en Ecosse, ä la Court of Session ou, s’il&lt;br&gt;s’agit d’une décision en matiére d’obligation&lt;br&gt;alimentaire, å la Sheriff Court, sisie par 1’inter-&lt;br&gt;médiaire du Secretary of State;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) en Irlande du Nord, ä la High Court of&lt;br&gt;Justice ou, s’il s’agit d’une décision en matiére&lt;br&gt;d’obligation alimentaire, å la Magistrates’&lt;br&gt;Court sisie par 1’intermédiaire du Secretary of&lt;br&gt;State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. La juridiction territorialement compé-&lt;br&gt;tente est déterminée par le domicile de la par-&lt;br&gt;tie contre laquelle 1’exécution est demandée.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Italy, to the corte d’appello,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Luxembourg, to the presiding judge of&lt;br&gt;the tribunal d’arrondissement,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the Netherlands, to the presiding judge&lt;br&gt;of the arrondissementsrechtbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Norway, to the herredsrett or byrett as&lt;br&gt;namsrett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Austria, to the Landesgericht or the&lt;br&gt;Kreisgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Portugal, to the Tribunal Judicial de&lt;br&gt;Circulo,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Switzerland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) in respect of judgments ordering the&lt;br&gt;payment of a sum of money, to the juge de la&lt;br&gt;mainlevée/Rechtsöffnungsrichter/giudice&lt;br&gt;competente a pronunciare sul rigetto dell’ op-&lt;br&gt;posizione, within the framework of the&lt;br&gt;procedure governed by Artides 80 and 81 of&lt;br&gt;the loi fédérale sur la poursuite pour dettes et&lt;br&gt;la faillite/Bundesgesetz iiber Schuldbetrei-&lt;br&gt;bung und Konkurs/legge federale sulla esecu-&lt;br&gt;zione e sul fallimento,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) in respect of judgments ordering a per-&lt;br&gt;formance other than the payment of a sum of&lt;br&gt;money, to the juge cantonal d’exequatur com-&lt;br&gt;pétent/zuständiger kantonaler Vollstreckungs-&lt;br&gt;richter/giudice cantonale competente a pro-&lt;br&gt;nunciare l’exequatur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Finland, to the ulosotonhaltija/över-&lt;br&gt;exekutor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Sweden, to the Svea hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the United Kingdom:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) in England and Wales, to the High Court&lt;br&gt;of Justice, or in the case of a maintenance&lt;br&gt;judgment to the Magistrates’ Court on trans-&lt;br&gt;mission by the Secretary of State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) in Scotland, to the Court of Session, or&lt;br&gt;in the case of a maintenance judgment to the&lt;br&gt;Sheriff Court on transmission by the Secretary&lt;br&gt;of State;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) in Northern Ireland, to the High Court&lt;br&gt;of Justice, or in the case of a maintenance&lt;br&gt;judgment to the Magistrates’ Court on trans-&lt;br&gt;mission by the Secretary of State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The jurisdiction of local courts shall be&lt;br&gt;determined by reference to the place of domi-&lt;br&gt;cile of the party against whom enforcement is&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Italien, vid corte d’appello,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Luxemburg, hos ordföranden i tribunal&lt;br&gt;d’arrondissement,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Nederländerna, hos ordföranden i ar-&lt;br&gt;rondissementsrechtbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Norge, vid herredsrett eller byrett, som&lt;br&gt;namsrett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Österrike, vid Landesgericht eller vid&lt;br&gt;Kreisgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Portugal, vid Tribunal Judicial de Cir-&lt;br&gt;culo,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Schweiz:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) beträffande domar som innebär en för-&lt;br&gt;pliktelse att betala en summa pengar,hos juge&lt;br&gt;de la mainlevée/Rechtsöffnungsrich-&lt;br&gt;ter/giudice competente a pronunciare sul ri-&lt;br&gt;getto dell’ opposizione, inom ramen för det&lt;br&gt;förfarande som regleras i artiklarna 80 och 81&lt;br&gt;i loi fédérale sur la poursuite pour dettes et la&lt;br&gt;faillite/Bundesgesetz iiber Schuldbetreibung&lt;br&gt;und Konkurs/legge federale sulla esecuzione e&lt;br&gt;sul fallimento,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) beträffande domar som innebär andra&lt;br&gt;förpliktelser än betalning av en summa&lt;br&gt;pengar, hos juge cantonal d’exequatur compé-&lt;br&gt;tent/zuständiger kantonaler Vollstreckungs-&lt;br&gt;richter/giudice cantonale competente a pro-&lt;br&gt;nunciare 1’exequatur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Finland, hos överexekutor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Sverige, vid Svea hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Storbritannien och Nordirland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) i England och Wales vid High Court of&lt;br&gt;Justice eller, i fråga om domar om underhålls-&lt;br&gt;skyldighet, vid Magistrates’ Court genom för-&lt;br&gt;medling av Secretary of State;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i Skottland, vid Court of Session eller, i&lt;br&gt;fråga om domar om underhållsskyldighet, vid&lt;br&gt;Sheriff Court genom förmedling av Secretary&lt;br&gt;of State;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i Nordirland vid High Court of Justice el-&lt;br&gt;ler, i fråga om domar om underhållsskyldig-&lt;br&gt;het, vid Magistrates’ Court genom förmedling&lt;br&gt;av Secretary of State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den lokala behörigheten skall bestäm-&lt;br&gt;mas efter gäldenärens hemvist. Om denne inte&lt;br&gt;har hemvist i den stat där verkställighet be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Si cette partie n’est pas domiciliés sur le terri-&lt;br&gt;toire de 1’Etat requis la compétence est déter-&lt;br&gt;minée par le lieu de 1'exécution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les modalités du dépöt de la requéte sont&lt;br&gt;déterminées par la loi de 1’Etat requis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Le requérant doit faire élection de domicile&lt;br&gt;dans le ressort de la juridiction saisie. Toute-&lt;br&gt;fois, si la loi de 1’Etat requis ne connait pas l’é-&lt;br&gt;lection de domicile, le requérant désigne un&lt;br&gt;mandataire ad litern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les document mentionnés aux artides 46 et&lt;br&gt;47 sont joints ä la requéte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La juridiction saisie de la requéte statue ä&lt;br&gt;bref délai, sans que la partie contre laquelle&lt;br&gt;l’exécution est demandée puisse, en cet etat de&lt;br&gt;la procédure, présenter d’observation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La requéte ne peut étre rejetée que pour&lt;br&gt;l’un des motifs prévus aux artides 27 et 28.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En aucun cas, la décision étrangére ne peut&lt;br&gt;faire 1’objet d’une révision au fond.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La décision rendue sur requéte est aussitöt&lt;br&gt;portée å la connissance du requérant, ä la dili-&lt;br&gt;gence du greffier, suivant les modalités déter-&lt;br&gt;minées par la loi de 1’Etat requis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Si l’exécution est autorisée, la partie contre&lt;br&gt;laquelle l’exécution est demandée peut former&lt;br&gt;un recours contre la décision dans le mois de&lt;br&gt;sa signification.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Si cette partie est domiciliés dans un Etat&lt;br&gt;contractant autre que celui ou la décision qui&lt;br&gt;autorise 1’exécution a été rendue, le délai est&lt;br&gt;de deux mois et court du jour ou la significa-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sought. If he is not domiciled in the State in&lt;br&gt;which enforcement is sought, it shall be deter-&lt;br&gt;mined by reference to the place of enforce-&lt;br&gt;ment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The procedure for making the application&lt;br&gt;shall be governed by the law of the State in&lt;br&gt;which enforcement is sought.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The applicant must give an address for ser-&lt;br&gt;vice of process within the area of jurisdiction&lt;br&gt;of the court applied to. However, if the law of&lt;br&gt;the State in which enforcement is sought does&lt;br&gt;not provide for the furnishing of such an ad-&lt;br&gt;dress, the applicant shall appoint a representa-&lt;br&gt;tive ad litern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The documents referred to in Artides 46&lt;br&gt;and 47 shall be attached to the application.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The court applied to shall give its décision&lt;br&gt;without delay; the party against whom en-&lt;br&gt;forcement is sought shall not at this stage of&lt;br&gt;the proceedings be entitled to make any sub-&lt;br&gt;missions on the application.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The application may be refused only for one&lt;br&gt;of the reasons specified in Artides 27 and&lt;br&gt;28.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Linder no circumstances may the foreign&lt;br&gt;judgment be reviewed as to its substance.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The appropriate officer of the court shall&lt;br&gt;without delay bring the décision given on the&lt;br&gt;application to the notice of the applicant in ac-&lt;br&gt;cordance with the procedure laid down by the&lt;br&gt;law of the State in which enforcement is&lt;br&gt;sought.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If enforcement is authorised, the party&lt;br&gt;against whom enforcement is sought may ap-&lt;br&gt;peal against the décision within one month of&lt;br&gt;service thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If that party is domiciled in a Contracting&lt;br&gt;State other than that in which the décision au-&lt;br&gt;thorising enforcement was given, the time for&lt;br&gt;appealing shall be two months and shall run&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gärs, skall behörigheten bestämmas efter den&lt;br&gt;plats där verkställighet skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet vid ansökan om verkställighet&lt;br&gt;regleras av lagen i den stat där verkställighet&lt;br&gt;begärs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden skall uppge en delgivningsadress&lt;br&gt;inom den domstols domkrets där ansökningen&lt;br&gt;görs. Om lagen i den staten inte föreskriver en&lt;br&gt;sådan delgivningsadress, skall sökanden i stäl-&lt;br&gt;let utse ett ombud i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De handlingar som anges i artiklarna 46 och&lt;br&gt;47 skall bifogas ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den domstol som prövar ansökningen skall&lt;br&gt;avgöra frågan snarast; i detta skede av förfa-&lt;br&gt;randet skall motparten inte ges tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig över ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökningen får avslås endast på någon av&lt;br&gt;de i artiklarna 27 och 28 angivna grunderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utländska domen får aldrig omprövas i&lt;br&gt;sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En behörig domstolstjänsteman skall sna-&lt;br&gt;rast, på det sätt som föreskrivs i verkställig-&lt;br&gt;hetsstaten, underrätta sökanden om det avgö-&lt;br&gt;rande som har meddelats med anledning av&lt;br&gt;ansökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om verkställighet medges, kan motparten&lt;br&gt;söka ändring av avgörandet inom en månad&lt;br&gt;från det att han delgavs detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ändringssökanden har hemvist i annan&lt;br&gt;konventionsstat än den där avgörandet att&lt;br&gt;medge verkställighet meddelades, skall fristen&lt;br&gt;för att söka ändring vara två månader och löpa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion a été faite å personne ou å domicile. Ce&lt;br&gt;délai ne comporte pas de prorogation ä raison&lt;br&gt;de la distance.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Le recours est porté, selon les régles de la&lt;br&gt;procédure contradictoire:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Belgique, devant le tribunal de pre-&lt;br&gt;miére instance ou la rechtbank van eerste aan-&lt;br&gt;leg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Danemark, devant le landsret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en République fédérale d’Allemagne, de-&lt;br&gt;vant 1’Oberlandesgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Gréce, devant 1’ecdeteio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Espagne, devant L’Audiencia Provin-&lt;br&gt;cial,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en France, devant la cour d’appel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Irlande, devant la Hight Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Islande, devant le héradsdömari,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Italie, devant la corte d’appello,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Luxembourg, devant la Cour supé-&lt;br&gt;rieure de justice siégeant en matiére d’appel&lt;br&gt;civil,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— aux Pays-Bas, devant l’arrondissements-&lt;br&gt;rechtbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Norvége, devant le lagmannsrett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Autriche, devant le Landesgericht ou&lt;br&gt;le Kreisgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Portugal, devant le Tribunal da Re-&lt;br&gt;lagäo,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Suisse, devant le tribunal cantonal/&lt;br&gt;Kantonsgericht/tribunale cantonale,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Finlande, devant le hovioikeus/hov-&lt;br&gt;rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Suéde, devant le Svea hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Royaume-Uni:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) en Angleterre et au Pays de Galles, de-&lt;br&gt;vant la High Court of Justice ou, s’il s’agit&lt;br&gt;d’une décision en matiére d’obligation alimen-&lt;br&gt;taire, devant la Magistrates’ Court;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) en Ecosse, devant la Court of Session ou,&lt;br&gt;s’il s’agit d’une décision en matiére d’obliga-&lt;br&gt;tion alimentaire, devant la Sheriff Court;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) en Irlande du Nord, devant la High Court&lt;br&gt;of Justice ou, s’il s’agit d’une décision en ma-&lt;br&gt;tiére d'obligation alimentaire, devant la Ma-&lt;br&gt;gistrates’ Court.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;from the date of service, either on him in per-&lt;br&gt;son or at his residence. No extension of time&lt;br&gt;may be gran ted on account of distance.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. An appeal against the décision authorising&lt;br&gt;enforcement shall be lodged in accordance&lt;br&gt;with the rules governing procedure in con-&lt;br&gt;tentious matters:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Belgium, with the tribunal de premiére&lt;br&gt;instance or rechtbank van eerste aanleg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Denmark, with the landsret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the Federal Republic of Germany, with&lt;br&gt;the Oberlandesgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Greece, with the eweteio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Spain, with the Audiencia Provincial,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in France, with the cour d’appel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Ireland, with the High Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Iceland, with the héraösdömari,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Italy, with the corte d’appello,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Luxembourg, with the Cour supérieure&lt;br&gt;de justice sitting as a court of civil appeal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the Netherlands, with the arrondisse-&lt;br&gt;mentsrechtbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Norway, with the lagmannsrett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Austria, with the Landesgericht or the&lt;br&gt;Kreisgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Portugal, with the Tribunal da Relagäo,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Switzerland, with the tribunal canto-&lt;br&gt;nal/Kantonsgericht/tribunale cantonale,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Finland, with the hovioikeus/hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Sweden, with the Svea hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the United Kingdom:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) in England and Wales, with the High&lt;br&gt;Court of Justice, or in the case of a mainte-&lt;br&gt;nance judgment with the Magistrates’ Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) in Scotland, with the Court of Session,&lt;br&gt;or in the case of a maintenance judgment with&lt;br&gt;the Sheriff Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) in Northern Ireland, with the High&lt;br&gt;Court of Justice, or in the case of a mainte-&lt;br&gt;nance judgment with the Magistrates’ Court.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från den dag då beslutet delgavs honom, an-&lt;br&gt;tingen personligen eller i hans bostad. Fristen&lt;br&gt;får inte förlängas på grund av långt avstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ansökan om ändring av ett avgörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som medger verkställighet skall göras enligt de&lt;br&gt;bestämmelser som gäller för kontradiktorisk&lt;br&gt;tvistemålsprocess:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Belgien, vid tribunal de premiére in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stance eller rechtbank van eerste aanleg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Danmark, vid landsretten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Förbundsrepubliken Tyskland, vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oberlandesgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Grekland, vid eweteio,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Spanien, vid Audiencia Provincial,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Frankrike, vid Cour d’appel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Irland, vid High Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Island, hos héraösdömari,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Italien, vid corte d’appello,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Luxemburg, vid Cour supérieure de jus-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tice som överinstans i tvistemål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Nederländerna, vid arrondissements-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rechtbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Norge, vid lagmannsrett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Österrike, vid Landesgericht eller vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreisgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Portugal, vid Tribunal de Relagäo,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Schweiz, vid tribunal cantonal/Kantons-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gericht/tribunale cantonale,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Finland, vid hovrätten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Sverige, vid Svea hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Storbritannien och Nordirland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) i England och Wales, vid High Court of&lt;br&gt;Justice eller, i fråga om domar om underhålls-&lt;br&gt;skyldighet, vid Magistrates’ Court;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i Skottland, vid Court of Session eller, i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga om domar om underhållsskyldighet, vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sheriff Court;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i Nordirland, vid High Court of Justice el-&lt;br&gt;ler, i fråga om domar om underhållsskyldig-&lt;br&gt;het, vid Magistrates’ Court.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. La décision rendue sur le recours ne peut&lt;br&gt;faire 1’objet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The judgment given on the appeal may be&lt;br&gt;contested only:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Belgique, en Gréce, en Espagne, en&lt;br&gt;France, en Italie, au Luxembourg et aux Pays-&lt;br&gt;Bas, que d’un pourvoi en cassation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Danemark, que d’un recours devant le&lt;br&gt;hpjesteret, avec l’autorisation du ministre de&lt;br&gt;la justice,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en République fédérale d'Allemagne,&lt;br&gt;que d’une Rechtsbeschwerde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Irlande, que d’un recours sur un point&lt;br&gt;de droit devant la Supreme Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Islande, que d’un recours devant le&lt;br&gt;Haestiréttur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Norvége, que d’un recours (kjaeremål&lt;br&gt;ou anke) devant le Höyesteretts Kjaeremåls-&lt;br&gt;utvalg ou Hpyesterett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Autriche, dans le cas d’un recours, que&lt;br&gt;du Revisionsrekurs et, dans le cas d’une oppo-&lt;br&gt;sition, que du recours (Berufung) avec la fa-&lt;br&gt;culté éventuelle d’une Revision,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Portugal, que d’un recours sur un point&lt;br&gt;de droit,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Suisse, que d’un recours de droit pub-&lt;br&gt;lic devant le tribunal fédéral/staatsrechtliche&lt;br&gt;Beschwerde beim Bundesgericht/ricorso di di-&lt;br&gt;retto pubblico davanti al tribunale federale,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Finlande, que d’un recours devant le&lt;br&gt;korkein oikeus/högsta domstolen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Suéde, que d’un recours devant le&lt;br&gt;högsta domstolen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Royame-Uni, que d’un seul recours&lt;br&gt;sur un point de droit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Belgium, Greece, Spain, France, Italy,&lt;br&gt;Luxembourg and in the Netherlands, by an ap-&lt;br&gt;peal in cassation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Denmark, by an appeal to the höjeste-&lt;br&gt;ret, with the leave of the Minister of Justice,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the Federal Republic of Germany, by a&lt;br&gt;Rechtsbeschwerde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Ireland, by an appeal on a point of law&lt;br&gt;to the Supreme Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Iceland, by an appeal to the Haestirét-&lt;br&gt;tur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Norway, by an appeal (kjaeremål or&lt;br&gt;anke) to the Höyesteretts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kjaeremålsutvalg or Hpyesterett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Austria, in the case of an appeal, by a&lt;br&gt;Revisionsrekurs and, in the case of opposition&lt;br&gt;proceedings, by a Berufung with the possibi-&lt;br&gt;lity of a Revision,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Portugal, by an appeal on a point of&lt;br&gt;law,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Switzerland, by a recours de droit pub-&lt;br&gt;lic devant le tribunal fédéral/staatsrechtliche&lt;br&gt;Beschwerde beim Bundesgericht/ricorso di di-&lt;br&gt;ritto pubblico davanti al tribunale federale,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Finland, by an appeal to the korkein oi-&lt;br&gt;keus/högsta domstolen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Sweden, by an appeal to the högsta&lt;br&gt;domstolen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the United Kingdom, by a single fur-&lt;br&gt;ther appeal on a point of law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La juridiction saisie du recours peut, å la re-&lt;br&gt;quéte de la partie qui l’a formé, surseoir ä sta-&lt;br&gt;tuer, si la décision étrangére fait, dans 1’Etat&lt;br&gt;d’origine, 1’objet d’un recours ordinaire ou si&lt;br&gt;le délai pour le former n’est pas expiré; dans&lt;br&gt;ce dernier cas, la juridiction peut impartir un&lt;br&gt;délai pour former ce recours.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorsque la décision a été rendue en Irlande&lt;br&gt;ou au Royame-Uni, toute voie de recours pré-&lt;br&gt;vue dans 1’Etat d’origine est considérée&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The court with which the appeal under the&lt;br&gt;first paragraph of Article 37 is lodged may, on&lt;br&gt;the application of the appellant, stay the pro-&lt;br&gt;ceedings if an ordinary appeal has been lodged&lt;br&gt;against the judgment in the State of origin or&lt;br&gt;if the time for such an appeal has not yet expi-&lt;br&gt;red; in the latter case, the court may specify&lt;br&gt;the time within which such an appeal is to be&lt;br&gt;lodged.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where the judgment was given in Ireland or&lt;br&gt;the United Kingdom, any form of appeal&lt;br&gt;available in the State of origin shall be treated&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Mot det avgörande som meddelas med&lt;br&gt;anledning av att ändring har sökts får talan en-&lt;br&gt;dast föras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Belgien, Grekland, Spanien, Frankrike,&lt;br&gt;Italien, Luxemburg och Nederländerna ge-&lt;br&gt;nom kassationsbesvär,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Danmark, genom överklagande till h0-&lt;br&gt;jesteret efter tillstånd från justitieministern,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Förbundsrepubliken Tyskland, genom&lt;br&gt;Rechtsbeschwerde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Irland, genom överklagande av en rätts-&lt;br&gt;fråga till Supreme Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Island, genom överklagande till Haesti-&lt;br&gt;réttur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Norge, genom överklagande /kjaeremål&lt;br&gt;eller anke/ till Höyesteretts Kjaeremålsutvalg&lt;br&gt;eller Hpyesterett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Österrike, vid överklagande, genom Re-&lt;br&gt;visionsrekurs och, vid opposition, genom Be-&lt;br&gt;rufung med möjlighet till Revision,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Portugal genom överklagande av en&lt;br&gt;rättsfråga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Schweiz, genom recours de droit public&lt;br&gt;devant le tribunal fédéral/staatsrechtliche&lt;br&gt;Beschwerde beim Bundesgericht/ricorso di di-&lt;br&gt;ritto pubblico davanti al tribunale federale,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Finland genom överklagande till högsta&lt;br&gt;domstolen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Sverige, genom överklagande till högsta&lt;br&gt;domstolen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Storbritannien och Nordirland genom&lt;br&gt;ett överklagande som avser en rättsfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den domstol, som handlägger verkställig-&lt;br&gt;hetsfrågan efter det att ändring har sökts énligt&lt;br&gt;artikel 37 första stycket, får på begäran av kla-&lt;br&gt;ganden låta handläggningen av målet vila, om&lt;br&gt;talan mot domen har förts genom anlitande av&lt;br&gt;ordinära rättsmedel i ursprungsstaten eller om&lt;br&gt;tiden för sådan talan ännu inte har löpt ut; i&lt;br&gt;sistnämnda fall får domstolen bestämma en tid&lt;br&gt;inom vilken en sådan talan skall föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domen meddelades i Irland eller i Stor-&lt;br&gt;britannien och Nordirland skall varje form av&lt;br&gt;överprövning som står till buds i ursprungssta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;comme un recours ordinaire pour 1’application&lt;br&gt;du premier alinéa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;as an ordinary appeal for the purposes of the&lt;br&gt;first paragraph.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cette juridiction peut également subordon-&lt;br&gt;ner 1’exécution ä la constitution d’une garantie&lt;br&gt;qu’elle détermine.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The court may also make enforcement con-&lt;br&gt;ditional on the provision of such security as it&lt;br&gt;shall determine.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pendant le délai du recours prévu å 1’article&lt;br&gt;36 et jusqu’ä ce qu’il ait été statué sur celui-ci,&lt;br&gt;il ne peut étre procédé qu’ä des mesures con-&lt;br&gt;servatoires sur les biens de la partie contre la-&lt;br&gt;quelle l’exécution est demandée.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La décision qui accorde l’exécution emporte&lt;br&gt;1’autorisation de procéder ä ces mesures.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;During the time specified for an appeal pur-&lt;br&gt;suant to Article 36 and until any such appeal&lt;br&gt;has been determined, no measures of enforce-&lt;br&gt;ment may be taken other than protective mea-&lt;br&gt;sures taken against the property of the party&lt;br&gt;against whom enforcement is sought.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The décision authorising enforcement shall&lt;br&gt;carry with it the power to proceed to any such&lt;br&gt;protective measures.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Si sa requéte est rejetée, le requérant&lt;br&gt;peut former un recours:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Belgique, devant la cour d’appel ou le&lt;br&gt;hof van beroep,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Danmark, devant le landsret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en République fédérale d'Allemagne, de-&lt;br&gt;vant 1’Oberlandesgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Gréce, devant retoereio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Espagne, devant 1’Audiencia Provin-&lt;br&gt;cial,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en France, devant la cour d’appel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Irlande, devant la High Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Islande, devant le héraösdömari,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Italie, devant la corte d’appello,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Luxembourg, devant la Cour supé-&lt;br&gt;rieure de justice siégeant en matiére d’appel&lt;br&gt;civil,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— aux Pays-Bas, devant le gerechtshof,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Norvége, devant le lagmannsrett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Autriche, devant le Landesgericht ou&lt;br&gt;le Kreisgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Portugal, devant le Tribunal da Rela-&lt;br&gt;?äo,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Suisse, devant le tribunal cantonal/&lt;br&gt;Kantonsgericht/tribunale cantonale,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Finlande, devant le hovioikeus/hov-&lt;br&gt;rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Suéde, devant le Svea hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. If the application for enforcement is refu-&lt;br&gt;sed, the applicant may appeal:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Belgium, to the cour d’appel or hof van&lt;br&gt;beroep,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Denmark, to the landsret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the Federal Republic of Germany, to&lt;br&gt;the Oberlandesgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Greece, to the ecdeteio,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Spain, to the Audiencia Provincial,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in France, to the cour d’appel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Ireland, to the High Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Iceland, to the héraösdömari,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Italy, to the corte d’appello,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Luxembourg, to the Cour supérieure&lt;br&gt;de justice sitting as a court of civil appeal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the Netherlands, to the gerechtshof,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Norway, to the lagmannsrett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Austria, to the Landesgericht or the&lt;br&gt;Kreisgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Portugal, to the Tribunal da Relagäo,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Switzerland, to the tribunal cantonal/&lt;br&gt;Kantonsgericht/tribunale cantonale,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Finland, to the hovioikeus/hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Sweden, to the Svea hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten anses som en sådan talan mot domen med&lt;br&gt;anlitande av ordinära rättsmedel som avses i&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen kan också göra verkställigheten&lt;br&gt;beroende av att det ställs sådan säkerhet som&lt;br&gt;domstolen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge den i artikel 36 angivna fristen för&lt;br&gt;att söka ändring ännu inte har löpt ut och intill&lt;br&gt;dess att beslut har meddelats med anledning&lt;br&gt;av att ändring sökts, får inga andra åtgärder&lt;br&gt;för verkställighet än säkerhetsåtgärder vidtas&lt;br&gt;mot gäldenärens egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avgörande som medger verkställighet&lt;br&gt;medför att sådana säkerhetsåtgärder får vid-&lt;br&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om en ansökan om verkställighet avslås,&lt;br&gt;kan sökanden ansöka om ändring av avgöran-&lt;br&gt;det:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Belgien, vid cour d’appel eller hof van&lt;br&gt;beroep,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Danmark, vid landsret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Förbundsrepubliken Tyskland, hos&lt;br&gt;Oberlandesgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Grekland, vid eweteio,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Spanien, vid Audiencia Provincial,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Frankrike, vid cour d’appel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Irland, vid High Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Island, hos héraösdömari,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Italien, vid corte d’appello,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Luxemburg, vid Cour supérieure de jus-&lt;br&gt;tice som överinstans i civilmål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Nederländerna, vid gerechtshof,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Norge, vid lagmannsrett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Österrike, vid Landesgericht eller vid&lt;br&gt;Kreisgericht,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Portugal, vid Tribunal de Relafäo,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Schweiz, vid tribunal cantonal/Kantons-&lt;br&gt;gericht/tribunale cantonale,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Finland, vid hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Sverige, vid Svea hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- au Royame-Uni:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) en Angleterre et au Pays de Galles, de-&lt;br&gt;vant la High Court of Justice ou, s’il s’agit&lt;br&gt;d’une décision en matiére d'obligation alimen-&lt;br&gt;taire, devant la Magistrates’ Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) en Ecosse, devant la Court of Session ou,&lt;br&gt;s’il s’agit d’une décision en matiére d’obliga-&lt;br&gt;tion alimentaire, devant la Sheriff Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) en Irlande du Nord, devant la High Court&lt;br&gt;of Justice ou, s’il s’agit d’une décision en ma-&lt;br&gt;tiére d’obligation alimentaire, devant la Ma-&lt;br&gt;gistrates’ Court.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. La partie contre laquelle 1’exécution est&lt;br&gt;demandée est appelée ä comparaitre devant la&lt;br&gt;juridiction saisie du recours. En cas de défaut,&lt;br&gt;les dispositions de 1’article 20 deuxiéme et troi-&lt;br&gt;siéme alinéas sont applicables alors méme que&lt;br&gt;cette partie n’est pas domiciliée sur le terri-&lt;br&gt;toire d’un des Etats contractants.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the United Kingdom:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) in England and Wales, to the High Court&lt;br&gt;of Justice, or in the case of a maintenance&lt;br&gt;judgment to the Magistrates’ Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) in Scotland, to the Court of Session, or&lt;br&gt;in the case of a maintenance judgment to the&lt;br&gt;Sheriff Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) in Northern Ireland, to the High Court&lt;br&gt;of Justice, or in the case of a maintenance&lt;br&gt;judgment to the Magistrates’ Court.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The party against whom enforcement is&lt;br&gt;sought shall be summoned to appear before&lt;br&gt;the appellate court. If he fails to appear, the&lt;br&gt;provisions of the second and third paragraphs&lt;br&gt;of Article 20 shall apply even where he is not&lt;br&gt;domiciled in any of the Contracting States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La décision rendue sur le recours prévu ä&lt;br&gt;1’article 40 ne peut faire 1’objet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Belgique, en Gréce, en Espagne, en&lt;br&gt;France, en Italie, au Luxembourg et aux Pays-&lt;br&gt;Bas, que d’un pourvoir en cassation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Danemark, que d’un recours devant le&lt;br&gt;hpjesteret, avec 1’autorisation du ministre de&lt;br&gt;la justice,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en République fédérale d'Allemagne,&lt;br&gt;que d’une Rechtsbeschwerde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Irlande, que d’un recours sur un point&lt;br&gt;de droit devant la Supreme Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Islande, que d’un recours devant le&lt;br&gt;Haestiréttur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Norvége, que d’un recours (kjaeremål&lt;br&gt;au anke) devant le Hpyesteretts kjaeremålsut-&lt;br&gt;valg ou Hpyesterett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Autriche, que d’un Revisionsrekurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Portugal, que d’un recours sur un point&lt;br&gt;de droit,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Suisse, que d’un recours de droit pu-&lt;br&gt;blic devant le tribunal fédéral/staatsrechtliche&lt;br&gt;Beschwerde beim Bundesgericht ricorso di di-&lt;br&gt;ritto pubblico davanti al tribunale federale,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Finlande, que d’un recours devant le&lt;br&gt;korkein oikeus/högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A judgment given on an appeal provided for&lt;br&gt;in Article 40 may be contested only:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Belgium, Greece, Spain, France, Italy,&lt;br&gt;Luxembourg and in the Netherlands, by an ap-&lt;br&gt;peal in cassation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Denmark, by an appeal to the hpjeste-&lt;br&gt;ret, with the leave of the Minister of Justice,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the Federal Republic of Germany, by a&lt;br&gt;Rechtsbeschwerde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Ireland, by an appeal on a point of law&lt;br&gt;to the Supreme Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Iceland, by an appeal to the Haestirét-&lt;br&gt;tur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Norway, by an appeal (kjaeremål or&lt;br&gt;anke) to the Hpyesteretts kjaeremålsutvalg or&lt;br&gt;Hpyesterett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Austria, by a Revisionsrekurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Portugal, by an appeal on a point of&lt;br&gt;law,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Switzerland, by a recours de droit pub-&lt;br&gt;lic devant le tribunal fédéral/staatsrechtsliche&lt;br&gt;Beschwerde beim Bundesgericht/ricorso di di-&lt;br&gt;ritto pubblico davanti al tribunale federale,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Finland, by an appeal to the korkein oi-&lt;br&gt;keus/högsta domstolen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Storbritannien och Nordirland:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) i England och Wales, vid High Court of&lt;br&gt;Justice eller, i fråga om domar om underhålls-&lt;br&gt;skyldighet, vid Magistrates’ Court;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i Skottland, vid Court of Session, eller i&lt;br&gt;fråga om domar om underhållsskyldighet, vid&lt;br&gt;Sheriff Court;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i Nordirland, vid High Court of Justice el-&lt;br&gt;ler, i fråga om domar om underhållsskyldig-&lt;br&gt;het, vid Magistrates’ Court.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den domstol som handlägger frågan om&lt;br&gt;verkställighet efter det att ändring har sökts&lt;br&gt;skall höra motparten. Om denne underlåter&lt;br&gt;att förklara sig skall bestämmelserna i artikel&lt;br&gt;20, andra och tredje styckena, tillämpas även&lt;br&gt;om han inte har hemvist i en konventionsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot det avgörande som meddelas med an-&lt;br&gt;ledning av att sådan ändring som avses i artikel&lt;br&gt;40 har sökts får talan endast föras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Belgien, Grekland, Spanien, Frankrike,&lt;br&gt;Italien, Luxemburg och Nederländerna ge-&lt;br&gt;nom kassationsbesvär,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Danmark, genom besvär till höjesteret&lt;br&gt;efter tillstånd från justitieministern,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Förbundsrepubliken Tyskland, genom&lt;br&gt;Rechtsbeschwerde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Irland, genom överklagande av en rätts-&lt;br&gt;fråga till Supreme Court,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Island, genom överklagande till Haesti-&lt;br&gt;réttur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Norge, genom överklagande /kjaeremål&lt;br&gt;eller anke/ till Hpyesteretts Kjaeremålsutvalg&lt;br&gt;eller Hpyesterett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Österrike, genom Revisionsrekurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Portugal, genom överklagande av en&lt;br&gt;rättsfråga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Schweiz, genom recours de droit public&lt;br&gt;devant le tribunal fédéral/staatsrechtliche&lt;br&gt;Beschwerde beim Bundesgericht/ricorso di di-&lt;br&gt;ritto pubblico davanti al tribunale federale,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Finland, genom överklagande till högsta&lt;br&gt;domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en Suéde, que d’un recours devant le&lt;br&gt;högsta domstolen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— au Royame-Uni, que d’un seul recours&lt;br&gt;sur un point de droit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorsque la décision étrangére a statué sur&lt;br&gt;plusieurs chefs de la demande et que l’exécu-&lt;br&gt;tion ne peut étre autorisée pour le tout, l’auto-&lt;br&gt;rité judiciarie accorde 1’exécution pour un ou&lt;br&gt;plusieurs d’entre eux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Le requérant peut demander une exécution&lt;br&gt;partielle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les décisions étrangéres condamnant ä une&lt;br&gt;astreinte ne sont exécutoires dans 1’Etat requis&lt;br&gt;que si le montant en a été définitivement fixé&lt;br&gt;par les tribunaux de 1’Etat d’origine.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in Sweden, by an appeal to the högsta&lt;br&gt;domstolen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— in the United Kingdom, by a single fur-&lt;br&gt;ther appeal on a point of law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where a foreign judgment has been given in&lt;br&gt;respect of several matters and enforcement&lt;br&gt;cannot be authorised for all of them, the court&lt;br&gt;shall authorise enforcement for one or more of&lt;br&gt;them.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;An applicant may request partial enforce-&lt;br&gt;ment of a judgment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A foreign judgment which orders a periodic&lt;br&gt;payment by way of a penalty shall be enforce-&lt;br&gt;able in the State in which enforcement is&lt;br&gt;sought only if the amount of the payment has&lt;br&gt;been finally determined by the courts of the&lt;br&gt;State of origin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Le requérant qui, dans 1’Etat d’origine, a&lt;br&gt;bénéficié en tout ou en partie de 1’assistance&lt;br&gt;judiciaire ou d'une exemption de frais et dé-&lt;br&gt;pens, bénéficié, dans la procédure prévue aux&lt;br&gt;artides 32 å 35, de l’assistance la plus favo-&lt;br&gt;rable ou de 1’exemption la plus large prévue&lt;br&gt;par le droit de 1’Etat requis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Le requérant qui demande l’exécution&lt;br&gt;d’une décision rendue au Danemark ou en Is-&lt;br&gt;lande par une autorité administrative en ma-&lt;br&gt;tiére d'obligation alimentaire peut invoquer&lt;br&gt;dans 1’Etat requis le bénéfice des dispositions&lt;br&gt;du premier alinéa s’il produit un document&lt;br&gt;établi respectivement par le ministére de la&lt;br&gt;justice danois ou par le ministére de la justice&lt;br&gt;islandais, et attestant qu’il remplit les condi-&lt;br&gt;tions économiques pour pouvoir bénéficier en&lt;br&gt;tout ou en partie de l’assistance judiciaire ou&lt;br&gt;d’une exemption de frais de dépens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;An applicant who, in the State of origin, has&lt;br&gt;benefited from complete or partial legal aid or&lt;br&gt;exemption from costs or expenses, shall be en-&lt;br&gt;titled, in the procedures provided for in Artic-&lt;br&gt;les 32 to 35, to benefit from the most favou-&lt;br&gt;rable legal aids or the most extensive exemp-&lt;br&gt;tion from costs or expenses provided for by the&lt;br&gt;law of the State addressed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;However, an applicant who requests the en-&lt;br&gt;forcement of a décision given by an adminis-&lt;br&gt;trative authority in Denmark or in Iceland in&lt;br&gt;respect of a maintenance order may, in the&lt;br&gt;State addressed, claim the benefits referred to&lt;br&gt;in the first paragraph if he presents a statement&lt;br&gt;from, respectively, the Danish Ministry of Jus-&lt;br&gt;tice or the Icelandic Ministry of Justice to the&lt;br&gt;effect that he fulfils the economic require-&lt;br&gt;ments to qualify for the grant of complete or&lt;br&gt;partial legal aid or exemption from costs or ex-&lt;br&gt;penses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aucune caution ni aucun dépöt, sous quel-&lt;br&gt;que dénomination que ce soit, ne peut étre im-&lt;br&gt;posé en raison, soit de la qualité d’étranger,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;No security, bond or deposit, however de-&lt;br&gt;scribed, shall be required of a party who in one&lt;br&gt;Contracting State applies for enforcement of a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Sverige, genom överklagande till högsta&lt;br&gt;domstolen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Storbritannien och Nordirland genom&lt;br&gt;ett överklagande som avser en rättsfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utländsk dom omfattar flera yrkan-&lt;br&gt;den och verkställighet inte kan medges för do-&lt;br&gt;men i dess helhet, skall domstolen medge&lt;br&gt;verkställighet beträffande ett eller flera av&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden kan begära att domen verkställs&lt;br&gt;delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utländsk dom, varigenom någon förplik-&lt;br&gt;tas att betala vite, är verkställbar i verkställig-&lt;br&gt;hetsstaten endast om vitets belopp slutligt har&lt;br&gt;fastställts av domstol i ursprungsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sökanden i ursprungsstaten helt eller&lt;br&gt;delvis hade rättshjälp eller fri rättegång eller&lt;br&gt;var befriad från kostnader eller avgifter, skall&lt;br&gt;han vid det förfarande som avses i artiklarna&lt;br&gt;32 till 35 vara berättigad till rättshjälp eller fri&lt;br&gt;rättegång eller kostnads- eller avgiftsbefrielse&lt;br&gt;i största möjliga utsträckning enligt lagen i&lt;br&gt;verkställighetsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sökande som begär verkställighet av en&lt;br&gt;dom eller ett beslut avseende underhållsskyl-&lt;br&gt;dighet, som har meddelats av en administrativ&lt;br&gt;myndighet i Danmark eller Island, kan i verk-&lt;br&gt;ställighetsstaten erhålla de förmåner som an-&lt;br&gt;ges i första stycket, om han företer ett intyg&lt;br&gt;från det danska justitiedepartementet respek-&lt;br&gt;tive det isländska justitiedepartementet som&lt;br&gt;bekräftar att han uppfyller de ekonomiska vill-&lt;br&gt;kor som gäller för erhållande av rättshjälp el-&lt;br&gt;ler fri rättegång, helt eller delvis, eller befri-&lt;br&gt;else från kostnader eller avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen säkerhet, borgen eller deposition,&lt;br&gt;oavsett dess benämning, får krävas av den som&lt;br&gt;i en konventionsstat begär verkställighet av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;soit du défaout de domicile ou de résidence&lt;br&gt;dans le pays, ä la partie qui demande 1’exécu-&lt;br&gt;tion dans un Etat contractant d’une décision&lt;br&gt;rendue dans un autre Etat contractant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;judgment given in another Contracting State&lt;br&gt;on the ground that he is a foreign national or&lt;br&gt;that he is not domiciled or resident in the State&lt;br&gt;in which enforcement is sought.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispositions communes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La partie qui invoque la reconnaissance ou&lt;br&gt;demande 1’exécution d’une décision doit pro-&lt;br&gt;duire:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. une expédition de celle-ci réunissant les&lt;br&gt;conditions nécessaires ä son authenticité;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. s’il s’agit d’une décision par défaut, l’ori-&lt;br&gt;ginal ou une copie certifiée conforme du docu-&lt;br&gt;ment établissant que 1’acte introductif d’in-&lt;br&gt;stance ou un acte équivalent a été signifié ou&lt;br&gt;notifié å la partie défaillante.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La partie qui demande l’exécution doit en&lt;br&gt;outre produire:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tout document de nature ä établir que, se-&lt;br&gt;lon la loi de 1’Etat d’origine, la décision est ex-&lt;br&gt;écutoire et a été signifiée;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. s’il y a lieu, un document justifiant que le&lt;br&gt;requérant bénéficié de 1’assistance judiciaire&lt;br&gt;dans 1’Etat d’origine.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A défaut de production des documents men-&lt;br&gt;tionnés ä 1’article 46 point 2 et ä 1’article 47&lt;br&gt;point 2, 1’autorité judiciaire peut impartir un&lt;br&gt;délai pour les produire ou accepter des docu-&lt;br&gt;ments équivalents ou, si elle s’estime suffisam-&lt;br&gt;ment éclairée, en dispenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Il est produit une traduction des document&lt;br&gt;si l’autorité judiciaire 1’exige; la traduction est&lt;br&gt;certfiée par une personne habilitée ä cet effet&lt;br&gt;dans l’un des Etats contractants.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aucune légalisation ni formalité analogue&lt;br&gt;n’est exigée en ce qui concerne les documents&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Section 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Common provisions&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A party seeking recognition or applying for&lt;br&gt;enforcement of a judgment shall produce:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. a copy of the judgment which satisfies the&lt;br&gt;conditions necessary to establish its authenti-&lt;br&gt;city;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. in the case of a judgment given in default,&lt;br&gt;the original or a certified true copy of the do-&lt;br&gt;cument which establishes that the party in de-&lt;br&gt;fault was served with the document instituting&lt;br&gt;the proceedings or with an equivalent docu-&lt;br&gt;ment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A party applying for enforcement shall also&lt;br&gt;produce:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. documents which establish that, accor-&lt;br&gt;ding to the law of the State of origin, the judg-&lt;br&gt;ment is enforceable and has been served;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. where appropriate, a document showing&lt;br&gt;that the applicant is in receipt of legal aid in&lt;br&gt;the State of origin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If the documents specified in Article 46(2)&lt;br&gt;and Article 47(2) are not produced, the court&lt;br&gt;may specify a time for their production, accept&lt;br&gt;equivalent documents or, if it considers that it&lt;br&gt;has sufficient information before it, dispense&lt;br&gt;with their production.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If the court so requires, a translation of the&lt;br&gt;documents shall be produced; the translation&lt;br&gt;shall be certified by a person qualified to do so&lt;br&gt;in one of the Contracting States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;No légalisation of other similar formality&lt;br&gt;shall be required in respect of the documents&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom, som har meddelats i en annan konven-&lt;br&gt;tionsstat, på den grunden att han är utländsk&lt;br&gt;medborgare eller inte har sin hemvist eller vis-&lt;br&gt;telseort i verkställighetsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den part som gör gällande att en dom skall&lt;br&gt;erkännas eller ansöker om verkställighet av en&lt;br&gt;dom skall ge in:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en kopia av domen som uppfyller de villkor&lt;br&gt;som är nödvändiga för att dess äkthet skall&lt;br&gt;kunna fastställas;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. när det rör sig om en tredskodom eller an-&lt;br&gt;nan dom som har meddelats mot en utebliven&lt;br&gt;svarande, originalet eller en bestyrkt kopia av&lt;br&gt;den handling som visar att stämningsansökan&lt;br&gt;eller motsvarande handling har delgivits den&lt;br&gt;uteblivna parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den part som ansöker om verkställighet&lt;br&gt;skall också ge in:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. handlingar som visar att domen är verkställ-&lt;br&gt;bar enligt lagen i ursprungsstaten och att den&lt;br&gt;har delgivits;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i förekommande fall, handlingar som visar&lt;br&gt;att sökanden åtnjöt rättshjälp eller fri rätte-&lt;br&gt;gång i ursprungsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de i artikel 46 punkt 2 och artikel 47&lt;br&gt;punkt 2 angivna handlingarna inte har ingivits,&lt;br&gt;kan domstolen bestämma en tid inom vilken&lt;br&gt;de skall inges, godta likvärdiga handlingar el-&lt;br&gt;ler, om tillgängliga uppgifter kan anses till-&lt;br&gt;räckliga, befria sökanden från skyldigheten att&lt;br&gt;ge in dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen begär det, skall en översätt-&lt;br&gt;ning av handlingarna ges in; översättningen&lt;br&gt;skall vara bestyrkt av en person som är behörig&lt;br&gt;därtill i någon av konventionsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen legalisering eller annat liknande för-&lt;br&gt;farande får krävas i fråga om de handlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mentionnés aux artides 46, 47 et 48 deuxiéme&lt;br&gt;alinéa, ainsi que, les cas échéant, la procura-&lt;br&gt;tion ad litern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;referred to in Artides 46 or 47 or the second&lt;br&gt;paragraph of Artide 48, or in respect of a do-&lt;br&gt;cument appointing a representative ad litem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITRE IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ACTES AUTHENTIQUES ET TRANSAC-&lt;br&gt;TIONS JUDICIAIRES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les actes authentiques regus et exécutoires&lt;br&gt;dans un Etat contractant sont, sur requéte,&lt;br&gt;déclarés exécutoires dans un autre Etat con-&lt;br&gt;tractant, conformément ä la procédure prévue&lt;br&gt;aux artides 31 et suivants. La requéte ne peut&lt;br&gt;étre rejetée que si 1’exécution de 1’acte authen-&lt;br&gt;tique est contraire ä 1’ordre public de 1’Etat re-&lt;br&gt;quis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L’acte produit doit réunir les conditions né-&lt;br&gt;cessaires ä son authenticité dans 1’Etat d’ori-&lt;br&gt;gine.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les dispositions de la section 3 du titre III&lt;br&gt;sont, en tant que de besoin, applicables.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les transactions conclues devant le juge au&lt;br&gt;cours d’un procés et exécutoires dans 1’Etat&lt;br&gt;d’origine sont exécutoires dans 1’Etat requis&lt;br&gt;aux mémes conditions que les actes authenti-&lt;br&gt;ques.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITRE V&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DISPOSITIONS GENERALES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pour déterminer si une partie a un domicile&lt;br&gt;sur le territoire de 1’Etat contractant dont les&lt;br&gt;tribunaux sont saisis, le juge applique sa loi in-&lt;br&gt;terne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorsqu’une partie n’a pas de domicile dans&lt;br&gt;1’Etat dont les tribunaux sont saisis, le juge,&lt;br&gt;pour déterminer si elle a un domicile dans un&lt;br&gt;autre Etat contractant, applique la loi de cet&lt;br&gt;Etat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITLE IV&lt;br&gt;AUTHENTIC INSTRUMENTS AND COURT&lt;br&gt;SETTLEMENTS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A document which has been formally drawn&lt;br&gt;up or registered as an authentic instrument&lt;br&gt;and is enforceable in one Contracting State&lt;br&gt;shall, in another Contracting State, be decla-&lt;br&gt;red enforceable there, on application made in&lt;br&gt;accordance with the procedures provided for&lt;br&gt;in Article 31 et seq. The application may be re-&lt;br&gt;fused only if enforcement of the instrument is&lt;br&gt;contrary to public policy in the State addres-&lt;br&gt;sed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The instrument produced must satisfy the&lt;br&gt;conditions necessary to establish its authenti-&lt;br&gt;city in the State of origin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The provisions of Section 3 of Title III shall&lt;br&gt;apply as appropriate.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A settlement which has been approved by a&lt;br&gt;court in the course of proceedings and is en-&lt;br&gt;forceable in the State in which it was con-&lt;br&gt;cluded shall be enforceable in the State add-&lt;br&gt;ressed under the same conditions as authentic&lt;br&gt;instruments.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITLE V&lt;br&gt;GENERAL PROVISIONS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In order to determine whether a party is do-&lt;br&gt;miciled in the Contracting State whose courts&lt;br&gt;are seised of a matter, the Court shall apply its&lt;br&gt;internal law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If a party is not domiciled in the State whose&lt;br&gt;courts are seised of the matter, then, in order&lt;br&gt;to determine whether the party is domiciled in&lt;br&gt;another Contracting State, the court shall ap-&lt;br&gt;ply the law of that State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som anges i artiklarna 46 och 47 och i artikel&lt;br&gt;48, andra stycket eller i fråga om fullmakt för&lt;br&gt;ombud i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OFFICIELLA HANDLINGAR (ACTES AU-&lt;br&gt;THENTIQUES) OCH INFÖR DOMSTOL IN-&lt;br&gt;GÅNGNA FÖRLIKNINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handling som har upprättats eller regi-&lt;br&gt;strerats som en officiell handling (acte authen-&lt;br&gt;tique) och som är verkställbar i en konven-&lt;br&gt;tionsstat skall på ansökan förklaras vara verk-&lt;br&gt;ställbar i en annan konventionsstat i enlighet&lt;br&gt;med det i artikel 31 och följande artiklar före-&lt;br&gt;skrivna förfarandet. Framställningen får av-&lt;br&gt;slås endast om verkställighet av den officiella&lt;br&gt;handlingen strider mot grunderna för rättsord-&lt;br&gt;ningen (ordre public) i verkställighetsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ingivna handlingen måste uppfylla de&lt;br&gt;villkor som är nödvändiga för att den skall&lt;br&gt;kunna godtas som en officiell handling i ur-&lt;br&gt;sprungsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i avdelning III, avsnitt 3,&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förlikning som har ingåtts inför domstol&lt;br&gt;i ett pågående mål och som är verkställbar i&lt;br&gt;den stat där förlikningen ingicks är verkställ-&lt;br&gt;bar i verkställighetsstaten under samma förut-&lt;br&gt;sättningar som officiella handlingar (actes au-&lt;br&gt;thentiques).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING V&lt;br&gt;ALLMÄNNA BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörandet av frågan om en part har&lt;br&gt;hemvist i den konventionsstat där målet är&lt;br&gt;väckt skall domstolen tillämpa sin egen lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part inte har hemvist i den stat där&lt;br&gt;målet är anhängigt, skall domstolen, vid avgö-&lt;br&gt;randet av frågan om parten har hemvist i en&lt;br&gt;annan konventionsstat, tillämpa den statens&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Le siége des sociétés et des personnes mora-&lt;br&gt;les est assimilé au domicile pour 1’application&lt;br&gt;de la présente convention. Toutefois, pour dé-&lt;br&gt;terminer ce siége, le juge saisi applique les&lt;br&gt;régles de son droit international privé.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pour déterminer si un trust a son domicile&lt;br&gt;sur le territoire d’un Etat contractant dont les&lt;br&gt;tribunaux sont saisis, le juge applique les&lt;br&gt;régles de son droit international privé.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the purposes of this Convention, the&lt;br&gt;seat of a company or other legal person or as-&lt;br&gt;sociation of natural or legal persons shall be&lt;br&gt;treated as its domicile. However, in order to&lt;br&gt;determine that seat, the court shall apply its&lt;br&gt;rules of private international law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In order to determine whether a trust is do-&lt;br&gt;miciled in the Contracting State whose courts&lt;br&gt;are seised of the matter, the court shall apply&lt;br&gt;its rules of private international law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITRE VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DISPOSITIONS TRANSITOIRES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITLE VI&lt;br&gt;TRANSITIONAL PROVISIONS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les dispositions de la présente convention&lt;br&gt;ne sont applicables qu'aux actions judicaires&lt;br&gt;intentées et aux actes authentiques re§us pos-&lt;br&gt;térieurement ä 1’entrée en vigueur de la pré-&lt;br&gt;sente convention dans 1’Etat d’origine et, lors-&lt;br&gt;que la reconnaissance ou 1’exécution d’une dé-&lt;br&gt;cision ou d’un acte authentique est demandée,&lt;br&gt;dans 1’Etat requis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toutefois, les décisions rendues aprés la&lt;br&gt;date d’entrée en vigueur de la présente con-&lt;br&gt;vention dans les rapports entre 1’Etat d’origine&lt;br&gt;et 1’Etat requis ä la suite d’actions intentées&lt;br&gt;avant cette date sont reconnues et exécutées&lt;br&gt;conformément aux dispositions du titre III si&lt;br&gt;les régles de compétence appliquées sont con-&lt;br&gt;formes å celles prévues soit par le titre II soit&lt;br&gt;par une convention qui était en vigueur entre&lt;br&gt;1’Etat d'origine et 1’Etat requis lorsque 1’action&lt;br&gt;a été intentée.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The provisions of this Convention shall ap-&lt;br&gt;ply only to legal proceedings instituted and to&lt;br&gt;documents formally drawn up or registered as&lt;br&gt;authentic instruments after its entry into force&lt;br&gt;in the State of origin and, where recognition or&lt;br&gt;enforcement of a judgment or authentic in-&lt;br&gt;strument is sought, in the State addressed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;However, judgments given after the date of&lt;br&gt;entry into force of this Convention between&lt;br&gt;the State or origin and the State addressed in&lt;br&gt;proceedings instituted before that date shall be&lt;br&gt;recognised and enforced in accordance with&lt;br&gt;the provisions of Title III if jurisdiction was&lt;br&gt;founded upon rules which accorded with those&lt;br&gt;provided for either in Title II of this Conven-&lt;br&gt;tion or in a convention concluded between the&lt;br&gt;State of origin and the State addressed which&lt;br&gt;was in force when the proceedings were insti-&lt;br&gt;tuted.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Si, par un écrit antérieur ä l’entrée en vigeur&lt;br&gt;de la présente convention, les parties en litige&lt;br&gt;ä propos d’un contrat étaient convenues d’ap-&lt;br&gt;pliquer å ce contrat le droit irlandais ou le droit&lt;br&gt;d’une partie du Royaume-Uni, les tribunaux&lt;br&gt;de 1’Irlande ou de cette partie du Royaume-&lt;br&gt;Uni conservent la faculté de connaitre de ce li-&lt;br&gt;tige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If the parties to a dispute concerning a con-&lt;br&gt;tract had agreed in writing before the entry&lt;br&gt;into force of this Convention that the contract&lt;br&gt;was to be governed by the law of Ireland or of&lt;br&gt;a part of the United Kingdom, the courts of&lt;br&gt;Ireland or of that part of the United Kingdom&lt;br&gt;shall retain the right to exercise jurisdiction in&lt;br&gt;the dispute.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av denna konvention&lt;br&gt;skall ett bolags eller annan juridisk persons&lt;br&gt;säte anses vara dess hemvist. För att be-&lt;br&gt;stämma var detta säte är beläget skall domsto-&lt;br&gt;len tillämpa sin egen internationella privaträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bestämma om en ”trust” har säte i&lt;br&gt;den konventionsstat där målet är anhängigt&lt;br&gt;skall domstolen tillämpa sin egen internatio-&lt;br&gt;nella privaträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VI&lt;br&gt;ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna konvention skall&lt;br&gt;tillämpas endast på rättsliga förfaranden som&lt;br&gt;har inletts och på officiella handlingar (actes&lt;br&gt;authentiques) som har upprättats eller regi-&lt;br&gt;strerats efter konventionens ikraftträdande i&lt;br&gt;ursprungsstaten och, i fråga om erkännande&lt;br&gt;eller verkställighet av en dom eller en officiell&lt;br&gt;handling, i den stat som ansökan riktar sig till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domar som har meddelats i ursprungssta-&lt;br&gt;ten, efter denna konventions ikraftträdande&lt;br&gt;mellan ursprungsstaten och den stat som ansö-&lt;br&gt;kan riktar sig till, i mål och ärenden som har&lt;br&gt;anhängiggjorts före den dagen, skall dock er-&lt;br&gt;kännas och verkställas i den stat som ansökan&lt;br&gt;riktar sig till enligt bestämmelserna i avdelning&lt;br&gt;III, om domstolen har grundat sin behörighet&lt;br&gt;på bestämmelser som överensstämmer an-&lt;br&gt;tingen med de bestämmelser som anges i av-&lt;br&gt;delning II i denna konvention eller med be-&lt;br&gt;stämmelser i en konvention som gällde mellan&lt;br&gt;ursprungsstaten och den stat som ansökan rik-&lt;br&gt;tar sig till vid tiden för målets eller ärendets an-&lt;br&gt;hängiggörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna i en avtalstvist före denna kon-&lt;br&gt;ventions ikraftträdande skriftligen har kommit&lt;br&gt;överens om att den på avtalet tillämpliga lagen&lt;br&gt;skall vara irländsk lag eller lagen i en del av&lt;br&gt;Storbritannien och Nordirland, skall domsto-&lt;br&gt;larna i Irland och i den delen av Storbritannien&lt;br&gt;och Nordirland behålla sin behörighet att&lt;br&gt;pröva tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 54 bis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pendant trois années suivant 1’entrée en vi-&lt;br&gt;gueur de la présente convention å 1’égard re-&lt;br&gt;spectivement du Danemark, de la Gréce, de&lt;br&gt;1’Irlande, de 1’Islande, de la Norvége, de la&lt;br&gt;Finlande et de la Suéde, la compétence en ma-&lt;br&gt;tiére maritime dans chacun de ces Etats est dé-&lt;br&gt;terminée non seulement conformément aux&lt;br&gt;dispositions du titre II, mais également confor-&lt;br&gt;mément aux point 1 ä 7 ci-aprés. Toutefois, ces&lt;br&gt;dispositions cesseront d’étre applicables dans&lt;br&gt;chacun de ces Etats au moment ou la conven-&lt;br&gt;tion internationale pour 1’unification de certai-&lt;br&gt;nes régles sur la saisie conservatoire des navi-&lt;br&gt;res de mer, signée ä Bruxelles le 10 mai 1952,&lt;br&gt;sera en vigueur å son égard.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Une personne domiciliée sur le territoire&lt;br&gt;d’un Etat contractant peut étre attraite pour&lt;br&gt;une créance maritime devant les tribunaux de&lt;br&gt;l’un des Etats mentionnés ci-dessus lorsque le&lt;br&gt;navire sur lequel porte la créance ou tout autre&lt;br&gt;navire dont elle est propriétaire a fait 1’objet&lt;br&gt;d’une saisie judiciaire sur le territoire de ce&lt;br&gt;dernier Etat pour garantir la créance, ou au-&lt;br&gt;rait pu y faire 1’objet d’une saisie alors qu’un&lt;br&gt;caution ou une autre sureté a été donnée, dans&lt;br&gt;les cas suivants:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) si le demandeur est domicilié sur le terri-&lt;br&gt;toire de cet Etat;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) si la créance maritime est née dans cet&lt;br&gt;Etat;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) si la créance maritime est née au cours&lt;br&gt;d’un voyage pendant lequel la saisie a été faite&lt;br&gt;ou aurait pu étre faite;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) si la créance provient d’un abordage ou&lt;br&gt;d’un dommage causé par un navire, par exécu-&lt;br&gt;tion ou omission d’une manoeuvre ou par in-&lt;br&gt;observation des réglements, soit ä un autre na-&lt;br&gt;vire, soit aux choses ou personnes se trouvant&lt;br&gt;ä bord;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 54A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For a period of three years from the entry&lt;br&gt;into force of this Convention for Denmark,&lt;br&gt;Greece, Ireland, Iceland, Norway, Finland&lt;br&gt;and Sweden, respectively, jurisdiction in mari-&lt;br&gt;time matters shall be determined in these Sta-&lt;br&gt;tes not only in accordance with the provisions&lt;br&gt;of Title II, but also in accordance with the pro-&lt;br&gt;visions of paragraphs 1 to 7 following. How-&lt;br&gt;ever, upon the entry into force of the Interna-&lt;br&gt;tional Convention relating to the arrest of sea-&lt;br&gt;going ships, signed at Brussels on 10 May&lt;br&gt;1952, for one of these States, these provisions&lt;br&gt;shall cease to have effect for that State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. A person who is domiciled in a Contract-&lt;br&gt;ing State may be sued in the courts of one of&lt;br&gt;the States mentioned above in respect of a ma-&lt;br&gt;ritime claim if the ship to which the claim re-&lt;br&gt;lätes or any other ship owned by him has been&lt;br&gt;arrested by judicial process within the territory&lt;br&gt;of the latter State to secure the claim, or could&lt;br&gt;have been so arrested there but bail or other&lt;br&gt;security has been given, and either:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the claimant is domiciled in the latter&lt;br&gt;State, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) the claim arose in the latter State, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) the claim concerns the voyage during&lt;br&gt;which the arrest was made or could have been&lt;br&gt;made, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) the claim arises out of a collision or out&lt;br&gt;of damage caused by a ship to another ship or&lt;br&gt;to goods or persons on board either ship, ei-&lt;br&gt;ther by the execution or non-execution of a&lt;br&gt;manoeuvre or by the non-observance of regu-&lt;br&gt;lations, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) si la créance est née d’une assistance ou&lt;br&gt;d’un sauvetage;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) si la créance est garantie par une hypo-&lt;br&gt;théque maritime ou un mort-gage sur le navire&lt;br&gt;saisi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) the claim is for salvage, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(f) the claim is in respect of a mortgage or&lt;br&gt;hypothecation of the ship arrested.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54 A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under en tid av tre år räknat från ikraftträ-&lt;br&gt;dandet av denna konvention för respektive&lt;br&gt;Danmark, Grekland, Irland, Island, Norge,&lt;br&gt;Finland och Sverige, skall i sjörättsmål behö-&lt;br&gt;righeten i dessa stater bestämmas inte endast&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i avdelning II utan även&lt;br&gt;enligt de nedan i punkterna 1 till 7 angivna be-&lt;br&gt;stämmelserna. Dessa bestämmelser upphör&lt;br&gt;dock att gälla för ifrågavarande stat när den in-&lt;br&gt;ternationella konventionen om kvarstad och&lt;br&gt;liknande säkerhetsåtgärder (arrest) i havs-&lt;br&gt;gående fartyg, som undertecknades i Bryssel&lt;br&gt;den 10 maj 1952, träder i kraft i förhållande till&lt;br&gt;den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Mot den som har hemvist i en konven-&lt;br&gt;tionsstat kan i fråga om sjöfordringar talan&lt;br&gt;väckas vid domstolarna i en av de ovan&lt;br&gt;nämnda staterna om det fartyg som fordran&lt;br&gt;hänför sig till, eller annat av honom ägt fartyg,&lt;br&gt;har blivit föremål för kvarstad eller liknande&lt;br&gt;säkerhetsåtgärd (arrest) vid ett rättsligt förfa-&lt;br&gt;rande inom den senare statens territorium för&lt;br&gt;att säkerställa kravet, eller kunde ha blivit&lt;br&gt;föremål för sådan säkerhetsåtgärd om inte&lt;br&gt;borgen eller annan säkerhet hade ställts, och:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) käranden har hemvist i denna stat, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) fordringen har uppkommit i denna stat,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) fordringen har uppkommit under den&lt;br&gt;resa vid vilken säkerhetsåtgärden har, eller&lt;br&gt;kunde ha, vidtagits, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) fordringen grundar sig på en samman-&lt;br&gt;stötning eller skada orsakad av ett fartyg på ett&lt;br&gt;annat eller på gods eller personer ombord på&lt;br&gt;något av fartygen, som beror antingen på&lt;br&gt;verkställd eller underlåten manöver eller un-&lt;br&gt;derlåtenhet att iaktta gällande föreskrifter, el-&lt;br&gt;ler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) fordringen avser bärgning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) panträtt på grund av inteckning eller an-&lt;br&gt;nan på avtal grundad panträtt till säkerhet för&lt;br&gt;fordringen gäller i det fartyg som är föremål&lt;br&gt;för kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd&lt;br&gt;(arrest).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Peut étre saisi le navire auquel la créance&lt;br&gt;maritime se rapporte ou tout autre navire ap-&lt;br&gt;partenant ä celui qui était, au moment ou est&lt;br&gt;née la créance maritime, propriétaire du na-&lt;br&gt;vire auquel cette créance se rapporte. Toute-&lt;br&gt;fois, pour les créances prévues au point 5 sous&lt;br&gt;o), p) ou q), seul le navire sur lequel porte la&lt;br&gt;créance pourra étre saisi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Des navires seront réputés avoir le méme&lt;br&gt;propriétaire lorsque toutes les parts de pro-&lt;br&gt;priété appartiennent ä une méme ou aux mé-&lt;br&gt;mes personnes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. En cas d’affrétement d’un navire avec re-&lt;br&gt;mise de la gestion nautique, lorsque 1’affréteur&lt;br&gt;répond seul d’une créance maritime se rappor-&lt;br&gt;tant au navire, celui-ci peut étre saisi ou tout&lt;br&gt;autre navire appartenant ä cet affréteur, mais&lt;br&gt;aucun autre navire appartenant ou proprié-&lt;br&gt;taire ne peut étre saisi en vertu de cette&lt;br&gt;créance maritime. Il en est de méme dans tous&lt;br&gt;les cas ou une personne autre que le proprié-&lt;br&gt;taire est tenue d’une créance maritime.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. On entend par ”créance maritime”, 1’allé-&lt;br&gt;gation d’un droit ou d’une créance ayant l’une&lt;br&gt;ou plusieurs des causes suivantes:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) dommages causés par un navire soit par&lt;br&gt;abordage, soit autrement;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) pertes de vies humaines ou dommages&lt;br&gt;corporels causés par un navire ou provenant&lt;br&gt;de 1’exploitation d’un navire;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) assistance et sauvetage;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) contrats relatifs ä 1’utilisation ou la loca-&lt;br&gt;tion d’un navire par charte-partie ou autre-&lt;br&gt;ment;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) contrats relatifs au transport des mar-&lt;br&gt;chandises par un navire en vertu d’une charte-&lt;br&gt;partie, d’un connaissement ou autrement;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) pertes ou dommages aux marchandises et&lt;br&gt;bagages transportés par un navire;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) avarie commune;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) prét ä la grosse;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) remorquage;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) pilotage;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;k) fournitures, quel qu’en soit le lieu, de&lt;br&gt;produits ou de matériel faites å un navire en&lt;br&gt;vue de son exploitation ou de son entretien;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l) construction, réparations, équipement&lt;br&gt;d’un navire ou frais de cale;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. A claimant may arrest either the particu-&lt;br&gt;lar ship to which the maritime claim relätes, or&lt;br&gt;any other ship which is owned by the person&lt;br&gt;who was, at the time when the maritime claim&lt;br&gt;arose, the owner of the particular ship. How-&lt;br&gt;ever, only the particular ship to which the ma-&lt;br&gt;ritime claim relätes may be arrested in respect&lt;br&gt;of the maritime claims set out in (5) (o), (p) or&lt;br&gt;(q) of this Article.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ships shall be deemed to be in the same&lt;br&gt;ownership when all the shares therein are ow-&lt;br&gt;ned by the same person or persons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. When in the case of a charter by demise&lt;br&gt;of a ship the charterer alone is liable in respect&lt;br&gt;of a maritime claim relating to that ship, the&lt;br&gt;claimant may arrest that ship or any other ship&lt;br&gt;owned by the charterer, but no other ship ow-&lt;br&gt;ned by the owner may be arrested in respect of&lt;br&gt;such claim. The same shall apply to any case in&lt;br&gt;which a person other than the owner of a ship&lt;br&gt;is liable in respect of a maritime claim relating&lt;br&gt;to that ship.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. The expression “maritime claim” means a&lt;br&gt;claim arising out of one or more of the follow-&lt;br&gt;ing:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) damage caused by any ship either in col-&lt;br&gt;lision or otherwise;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) loss of life or personal injury caused by&lt;br&gt;any ship or occurring in connection with the&lt;br&gt;operation on any ship:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) salvage;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) agreement relating to the use or hire of&lt;br&gt;any ship whether by charterparty or otherwise;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) agreement relating to the carriage of&lt;br&gt;goods in any ship whether by charterparty or&lt;br&gt;otherwise;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(f) loss of or damage to goods including bag-&lt;br&gt;gage carried in any ship;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(g) general average;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(h) bottomry;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) towage;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(j) pilotage;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(k) goods or materials wherever supplied to&lt;br&gt;a ship for her operation or maintenance;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(l) construction, repair or equipment of any&lt;br&gt;ship or dock charges and dues;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd&lt;br&gt;(arrest) kan erhållas såväl i det fartyg som sjö-&lt;br&gt;fordringen hänför sig till som i annat fartyg ägt&lt;br&gt;av den person som vid tiden för fordringens&lt;br&gt;uppkomst var ägare till det förstnämnda farty-&lt;br&gt;get. I fråga om sådana fordringar som anges i&lt;br&gt;punkt 5 o), p) eller q) i denna artikel får dock&lt;br&gt;endast det fartyg som sjöfordringen hänför sig&lt;br&gt;till tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Fartyg skall anses tillhöra samma ägare&lt;br&gt;när alla andelar däri ägs av samma person eller&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om, vid skeppslega (demise charter),&lt;br&gt;befraktaren ensam är ansvarig för en sjöford-&lt;br&gt;ran som hänför sig till fartyget, kan kvarstad&lt;br&gt;eller liknande säkerhetsåtgärd (arrest) erhål-&lt;br&gt;las för fordringen i detta fartyg eller i annat&lt;br&gt;fartyg som ägs av befraktaren men inte i något&lt;br&gt;annat fartyg som tillhör ägaren. Denna be-&lt;br&gt;stämmelse gäller även i andra fall då någon an-&lt;br&gt;nan än ett fartygs ägare är ansvarig för en sjö-&lt;br&gt;fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Uttrycket ”sjöfordran” innebär en ford-&lt;br&gt;ran som stöder sig på en eller flera av följande&lt;br&gt;grunder:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) skada orsakad av ett fartyg genom sam-&lt;br&gt;manstötning eller på annat sätt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) dödsfall eller personskada som orsakats&lt;br&gt;av ett fartyg eller som inträffat i samband med&lt;br&gt;driften av ett fartyg;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) bärgning;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) avtal som rör fartygs användning eller&lt;br&gt;förhyrning på grundval av certeparti eller an-&lt;br&gt;nat;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) avtal som rör transport av gods med ett&lt;br&gt;fartyg på grundval av certeparti, konossement&lt;br&gt;eller annat;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) förlust av eller skada på gods inklusive&lt;br&gt;resgods under transport med fartyg;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) gemensamt haveri;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) bodmeri;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) bogsering;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) lotsning;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;k) leverans av varor eller materiel för far-&lt;br&gt;tygs drift eller underhåll, oberoende av leve-&lt;br&gt;ransorten;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l) byggnad eller reparation av eller utrust-&lt;br&gt;ning till ett fartyg eller kostnader för dockning;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m) salaires des capitaine, officiers ou hom-&lt;br&gt;mes d’équipage;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;n) débours du capitaine et ceux effectués&lt;br&gt;par les chargeurs, les affréteurs et les agents&lt;br&gt;pour le compte du navire ou de son proprié-&lt;br&gt;taire;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o) la propriété contestée d'un navire;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;p) la copropriété d’un navire ou sa posses-&lt;br&gt;sion, ou son exploitation, ou les droits aux pro-&lt;br&gt;duits d’exploitation d’un navire en copro-&lt;br&gt;priété;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;q) toute hypothéque maritime et tout mort-&lt;br&gt;gage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Au Danemark, 1’expression ”saisie judi-&lt;br&gt;ciaire” couvre, en ce qui concerne les créances&lt;br&gt;maritimes visées au point 5 sous o) et p), le for-&lt;br&gt;bud pour autant que cette procédure soit la&lt;br&gt;seule admise en 1’espéce par les artides 646 å&lt;br&gt;653 de la loi sur la procédure civile (Lov om&lt;br&gt;rettens pleje).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. En Islande, le terme ”saisie” est réputé&lt;br&gt;englober, en ce qui concerne les créances mari-&lt;br&gt;times visées au point sous o) et p) du présent&lt;br&gt;article une ”lögbann”, lorsque cette procédure&lt;br&gt;est la seule possible pour une telle créance en&lt;br&gt;vertu du chapitre III de la loi en matiére de sai-&lt;br&gt;sie de d’injonction (lög um kyrrsetningu og&lt;br&gt;lögbann).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(m) wages of masters, officers or crew;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(n) master’s disbursements, including dis-&lt;br&gt;bursements made by shippers, charterers or&lt;br&gt;agents on behalf of a ship or her owner;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(o) dispute as to the title to or ownership of&lt;br&gt;any ship;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(p) disputes between co-owners of any ship&lt;br&gt;as to the ownership, possession, employment&lt;br&gt;or earnings of that ship;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(q) the mortgage or hypothecation of any&lt;br&gt;ship.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. In Denmark, the expression “arrest” shall&lt;br&gt;be deemed as regards the maritime claims re-&lt;br&gt;ferred to in (5)(o) and (p) of this Article, to&lt;br&gt;include a “forbud”, where that is the only pro-&lt;br&gt;cedure allowed in respect of such a claim un-&lt;br&gt;der Artides 646 to 653 of the law on civil pro-&lt;br&gt;cedure (lov om rettens pleje).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. In Iceland, the expression “arrest” shall&lt;br&gt;be deemed, as regards the maritime claims re-&lt;br&gt;ferred to in (5) (o) and (p) of this Article, to&lt;br&gt;include a “lögbann”, where that is the only&lt;br&gt;procedure allowed in respect of such a claim&lt;br&gt;under Chapter III of the law on arrest and in-&lt;br&gt;junction (lög um kyrrsetningu og lögbann).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITRE VII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RELATION AVEC LA CONVENTION DE&lt;br&gt;BRUXELLES ET LES AUTRES CONVEN-&lt;br&gt;TIONS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 54 ter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. La présente convention n’affecte pas l’ap-&lt;br&gt;plication par les Etats membres des Commu-&lt;br&gt;nautés européennes de la convention concer-&lt;br&gt;nant la compétence judiciaire et 1’exécution&lt;br&gt;des décisions en matiére civile et commerciale,&lt;br&gt;signée å Bruxelles le 27 septembre 1968, et du&lt;br&gt;protocole concernant 1’interprétation par la&lt;br&gt;Cour de justice de ladite convention, signé å&lt;br&gt;Luxembourg le 3 juin 1971, tels que modifiés&lt;br&gt;par les conventions relatives ä 1’adhésion ä la-&lt;br&gt;dite convention et audit protocole des Etats&lt;br&gt;adhérents aux Communautés europénnes,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITLE VII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RELATIONSHIP TO THE BRUSSELS CON-&lt;br&gt;VENTION AND TO OTHER CONVEN-&lt;br&gt;TIONS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 54 B&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. This Convention shall not prejudice the&lt;br&gt;application by the Member States of the Euro-&lt;br&gt;pean Communities of the Convention on Juris-&lt;br&gt;diction and the Enforcement of Judgments in&lt;br&gt;Civil and Commercial Matters, signed at Brus-&lt;br&gt;sels on 27 september 1968 and of the Protocol&lt;br&gt;on interpretation of that Convention by the&lt;br&gt;Court of Justice, signed at Luxembourg on&lt;br&gt;3June 1971, as amended by the Conventions&lt;br&gt;of Accession to the said Convention and the&lt;br&gt;said Protocol by the States acceding to the&lt;br&gt;European Communities, all of these Conven-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m) befälhavares, befäls och besättnings lö-&lt;br&gt;ner;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;n) befälhavares utlägg, inklusive utlägg som&lt;br&gt;gjorts av avlastare, befraktare eller agenter för&lt;br&gt;fartygets eller dess ägares räkning;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o) tvist om äganderätten till ett fartyg;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;p) tvist mellan delägare till ett fartyg om&lt;br&gt;äganderätten eller besittningen till fartyget el-&lt;br&gt;ler driften av eller intäkterna från detta;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;q) panträtt på grund av inteckning eller an-&lt;br&gt;nan på avtal grundad panträtt i fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. I Danmark skall, i fråga om sjöfordringar&lt;br&gt;som behandlas i punkt 5 o) och p) i denna arti-&lt;br&gt;kel, uttrycket ”arrest” (kvarstad och liknande&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder) anses omfatta också ”for-&lt;br&gt;bud” när detta, enligt paragraferna 646 till 653&lt;br&gt;i lov om rettens pleje, är det enda tillåtna för-&lt;br&gt;farandet i fråga om sådan fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. I Island skall, i fråga om sjöfordringar&lt;br&gt;som behandlas i punkt 5 o) och p) i denna arti-&lt;br&gt;kel, uttrycket ”arrest” (kvarstad och liknande&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder) anses omfatta också ”lög-&lt;br&gt;bann” när detta, enligt kapitel III lagen om&lt;br&gt;kvarstad och förbud (lög um kyrrsetningu og&lt;br&gt;lögbann), är det enda tillåtna förfarandet i&lt;br&gt;fråga om sådan fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRHÅLLANDET TILL BRYSSELKON-&lt;br&gt;VENTIONEN OCH TILL ANDRA KONVEN-&lt;br&gt;TIONER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54 B&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention skall inte inverka på&lt;br&gt;de Europeiska gemenskapernas medlemssta-&lt;br&gt;ters tillämpning av konventionen om domstols&lt;br&gt;behörighet och om verkställighet av domar på&lt;br&gt;privaträttens område som undertecknades i&lt;br&gt;Bryssel den 27 september 1968 och protokollet&lt;br&gt;om gemenskapsdomstolens tolkning av denna&lt;br&gt;konvention som undertecknades i Luxemburg&lt;br&gt;den 3 juni 1971 i den lydelse de har fått genom&lt;br&gt;konventionerna om de Europeiska gemenska-&lt;br&gt;pernas medlemsstaters tillträde till nämnda&lt;br&gt;konvention och protokoll, vilka samtliga kon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l’ensemblé de ces conventions et du protocole&lt;br&gt;étant ci-aprés dénommé ”la convention de&lt;br&gt;Bruxelles”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Toutefois, la présente convention&lt;br&gt;s’applique en tout état de cause:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) en matiére de compétence, lorsque le dé-&lt;br&gt;fendeur est domicilié sur le territoire d’un Etat&lt;br&gt;contractant ä la présente convention qui n’est&lt;br&gt;pas membre des Communautés européennes&lt;br&gt;ou lorsque les artides 16 ou 17 de la présente&lt;br&gt;convention conférent une compétence aux tri-&lt;br&gt;bunaux d’un tel Etat contractant;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) en matiére de litispendance ou de con-&lt;br&gt;nexité telles que prévues aux artides 21 et 22&lt;br&gt;de la présente convention, lorsque les deman-&lt;br&gt;des sont formées dans un Etat contractant qui&lt;br&gt;n’est pas membre des Communautés euro-&lt;br&gt;péennes et dans un Etat contractant qui est&lt;br&gt;membre des Communautés européennes;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) en matiére de reconnaissance et d’exécu-&lt;br&gt;tion, lorsque soit 1’Etat d’origine soit 1’Etat re-&lt;br&gt;quis n’est pas membre des Communautés&lt;br&gt;européennes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Outre les motifs faisant 1’objet du titre&lt;br&gt;III, la reconnaissance ou 1’exécution peut étre&lt;br&gt;refusée si la régle de compétence sur la base de&lt;br&gt;laquelle la décision a été rendue différe de&lt;br&gt;celle résultant de la présente convention et si&lt;br&gt;la reconnaissance ou l’exécution est demandée&lt;br&gt;contre une partie qui est domiciliée sur le terri-&lt;br&gt;toire d’un Etat contractant qui n’est pas&lt;br&gt;membre des Communautés européennes, ä&lt;br&gt;moins que la décision puisse par ailleurs étre&lt;br&gt;reconnue ou exécutée selon le droit de 1’Etat&lt;br&gt;requis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tions and the Protocol being hereinafter refer-&lt;br&gt;red to as the “Brussels Convention”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. However, this Convention shall in any&lt;br&gt;event be applied:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) in matters of jurisdiction, where the de-&lt;br&gt;fendant is domiciled in the territory of a Con-&lt;br&gt;tracting State which is not a member of the&lt;br&gt;European Communities, ör where Artides 16&lt;br&gt;or 17 of this Convention confer a jurisdiction&lt;br&gt;on the courts of such a Contracting State;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) in relation to a lis pendens or to related&lt;br&gt;actions as provided for in Artides 21 and 22,&lt;br&gt;when proceedings are instituted in a Contract-&lt;br&gt;ing State which is not a member of the Euro-&lt;br&gt;pean Communities and in a Contracting State&lt;br&gt;which is a member of the European Communi-&lt;br&gt;ties;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) in matters of recognition and enforce-&lt;br&gt;ment, where either the State of origin or the&lt;br&gt;State addressed is not a member of the Euro-&lt;br&gt;pean Communities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. In addition to the grounds provided for in&lt;br&gt;title III recognition or enforcement may be re-&lt;br&gt;fused if the ground of jurisdiction on which the&lt;br&gt;judgment has been based differs from that re-&lt;br&gt;sulting from this Convention and recognition&lt;br&gt;or enforcement is sought against a party who&lt;br&gt;is domiciled in a Contracting State which is not&lt;br&gt;a member of the European Communities, un-&lt;br&gt;less the judgment may otherwise be recog-&lt;br&gt;nised or enforced under any rule of law in the&lt;br&gt;State addressed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sans préjudice des dispositions de 1’article&lt;br&gt;54 deuxiéme alinéa et de 1’article 56, la pré-&lt;br&gt;sente convention remplace entre les Etats qui&lt;br&gt;y sont parties les conventions conclues entre&lt;br&gt;deux ou plusieurs de ces Etats, ä savoir:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre la France et la Confé-&lt;br&gt;dération suisse sur la compétence judiciaire et&lt;br&gt;l’exécution des jugements en matiére civile,&lt;br&gt;signée ä Paris le 15 juin 1869,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— le traité entre la Confédération suisse et&lt;br&gt;1’Espagne sur l’exécution réciproque des juge-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Subject to the provisions of the second para-&lt;br&gt;graph of Article 54 and of Article 56, this Con-&lt;br&gt;vention shall, for the States which are parties&lt;br&gt;to it, supersede the following conventions&lt;br&gt;concluded between two or more of them:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between the Swiss Confe-&lt;br&gt;deration and France on jurisdiction and en-&lt;br&gt;forcement of judgments in civil matters,&lt;br&gt;signed at Paris on 15 June 1869,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— The Treaty between the Swiss Confedera-&lt;br&gt;tion and Spain on the mutual enforcement of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ventioner och protokoll i det följande be-&lt;br&gt;nämns Brysselkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Denna konvention skall dock alltid till-&lt;br&gt;lämpas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) i fråga om domstols behörighet, om sva-&lt;br&gt;randen har hemvist i en konventionsstat som&lt;br&gt;inte är medlem i de Europeiska gemenska-&lt;br&gt;perna eller när en domstol i en sådan konven-&lt;br&gt;tionsstat har behörighet enligt artiklarna 16 el-&lt;br&gt;ler 17;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i fråga om litispendens eller när mål har&lt;br&gt;samband med varandra enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i artiklarna 21 och 22, och talan väcks i en kon-&lt;br&gt;ventionsstat som inte är medlem i de Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskaperna och i en konventions-&lt;br&gt;stat som är medlem i de Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) vid erkännande och verkställighet, när&lt;br&gt;antingen ursprungsstaten eller den stat som&lt;br&gt;ansökan riktar sig till inte är medlem i de&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Erkännande eller verkställighet får, ut-&lt;br&gt;över på de grunder som anges i avdelning III,&lt;br&gt;vägras om den bestämmelse som domstolen&lt;br&gt;har grundat sin behörighet på avviker från be-&lt;br&gt;stämmelserna om behörighet i denna konven-&lt;br&gt;tion och erkännande eller verkställighet be-&lt;br&gt;gärs mot någon som har hemvist i en konven-&lt;br&gt;tionsstat som inte är medlem i de Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna, såvida inte domen likväl får&lt;br&gt;erkännas eller verkställas enligt vad som gäller&lt;br&gt;i den stat som ansökan riktar sig till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de begränsningar som följer av artikel&lt;br&gt;54, andra stycket och artikel 56, skall denna&lt;br&gt;konvention, för de stater som är anslutna till&lt;br&gt;den, ersätta följande konventioner som ingåtts&lt;br&gt;mellan två eller flera av dem:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Schweiz och Frank-&lt;br&gt;rike om domstols behörighet och verkställig-&lt;br&gt;het av civildomar, undertecknad i Paris den 15&lt;br&gt;juni 1869.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fördraget mellan Schweiz och Spanien om&lt;br&gt;ömsesidig verkställighet av domar på privat-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ments ou arréts en matiére civile et commer-&lt;br&gt;ciale, signé å Madrid le 19 novembre 1896,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre la Confédération&lt;br&gt;suisse et le Reich allemand relative å la recon-&lt;br&gt;naissance et ä 1’exécution de décisions&lt;br&gt;judiciaires et de sentences arbitrales, signée ä&lt;br&gt;Berne le 2 novembre 1929,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre le Danemark, la Fin-&lt;br&gt;lande, 1’Islande, la Norvége et la Suéde sur la&lt;br&gt;reconnaissance et l’exécution de jugements,&lt;br&gt;signée ä Copenhague le 16 mars 1932,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre la Confédération&lt;br&gt;suisse et 1’Italie sur la reconnaissance et l’exé-&lt;br&gt;cution de décisions judiciaires, signée ä Rome&lt;br&gt;le 3 janvier 1933,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre la Suéde et la Confé-&lt;br&gt;dération suisse sur la reconnissance et l’exécu-&lt;br&gt;tion des décisions judiciaires et sentences ar-&lt;br&gt;bitrales, signée ä Stockholm le 15 janvier 1936,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre le Royaume de Belgi-&lt;br&gt;que et 1’Autriche sur la reconnaissance et&lt;br&gt;1’exécution réciproques, des décisions&lt;br&gt;judiciaires et des actes authentiques en ma-&lt;br&gt;tiére d’obligations alimentaires, signée å&lt;br&gt;Vienne le 25 octobre 1957,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre la Confédération&lt;br&gt;suisse et la Belgique sur la reconnaissance et&lt;br&gt;1’exécution de décisions judiciaires et de sen-&lt;br&gt;tences arbitrales, signée ä Berne le 29 avril&lt;br&gt;1959,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre la République fédé-&lt;br&gt;rale d’Allemagne et l’Autriche sur la recon-&lt;br&gt;naissance et 1’exécution réciproques des déci-&lt;br&gt;sions judiciaires et des décisions et transac-&lt;br&gt;tions judiciaires, et des actes authenthiques en&lt;br&gt;matiére civile et commerciale, signée ä Vienne&lt;br&gt;le 6 juin 1959,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre le Royaume de Bel-&lt;br&gt;gique et l’Autriche sur la reconnaissance et&lt;br&gt;1’exécution réciproques des décisions&lt;br&gt;judiciaires, sentences arbitrales et actes au-&lt;br&gt;thentiques en matiére civile et commerciale,&lt;br&gt;signée ä Vienne le 16 juin 1959,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre l’Autriche et la Con-&lt;br&gt;fédération suisse sur la reconnaissance et&lt;br&gt;1’exécution des décisions judiciaires, signée ä&lt;br&gt;Berne le 16 décenrbre 1960,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre la Norvége et le&lt;br&gt;Royaume-Uni sur la reconnaissance récipro-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;judgments in civil or commercial matters, sig-&lt;br&gt;ned at Madrid on 19 November 1986,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— The Convention between the Swiss Con-&lt;br&gt;fédération and the German Reich on the re-&lt;br&gt;cognition and enforcement of judgments and&lt;br&gt;arbitration awards, signed at Berne on 2 No-&lt;br&gt;vember 1929,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between Denmark, Fin-&lt;br&gt;land, Iceland, Norway and Sweden on the re-&lt;br&gt;cognition and enforcement of judgments, sig-&lt;br&gt;ned at Copenhagen on 16 March 1932,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between the Swiss Confé-&lt;br&gt;dération and Italy on the recognition and en-&lt;br&gt;forcement of judgments, signed at Rome on 3&lt;br&gt;January 1933,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between Sweden and the&lt;br&gt;Swiss Confédération on the recognition and&lt;br&gt;enforcement of judgments and arbitral awards&lt;br&gt;signed at Stockholm on 15 January 1936,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between the Kingdom of&lt;br&gt;Belgium and Austria on the reciprocal recog-&lt;br&gt;nition and enforcement of judgments and au-&lt;br&gt;thentic instruments relating to maintenance&lt;br&gt;obligations, signed at Vienna on 25 0ctober&lt;br&gt;1957,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between the Swiss Confé-&lt;br&gt;dération and Belgium on the recognition and&lt;br&gt;enforcement of judgments and arbitration&lt;br&gt;awards, signed at Berne on 29 april 1959,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between the Federal Re-&lt;br&gt;public of Germany and Austria on the recipro-&lt;br&gt;cal recognition and enforcement of judg-&lt;br&gt;ments, settlements and authentic instruments&lt;br&gt;in civil and commercial matters, signed at&lt;br&gt;Vienna on 6 June 1959,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between the Kingdom of&lt;br&gt;Belgium and Austria on the reciprocal recog-&lt;br&gt;nition and enforcement of judgments, arbitral&lt;br&gt;awards and authentic instruments in civil and&lt;br&gt;commercial matters, signed at Vienna on&lt;br&gt;16 June 1959,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between Austria and the&lt;br&gt;Swiss Confédération on the recognition and&lt;br&gt;enforcement of judgments, signed at Berne on&lt;br&gt;16 December 1960,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between Norway and the&lt;br&gt;United Kingdom providing for the reciprocal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättens område, undertecknad i Madrid den 19&lt;br&gt;november 1896,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Schweiz och Tyska&lt;br&gt;Riket om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;domar och skiljedomar, undertecknad i Bern&lt;br&gt;den 2 november 1929,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island, Norge och Sverige om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av domar, undertecknad i Kö-&lt;br&gt;penhamn den 16 mars 1932,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Schweiz och Italien&lt;br&gt;om erkännande och verkställighet av domar,&lt;br&gt;undertecknad i Rom den 3 januari 1933,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Sverige och&lt;br&gt;Schweiz om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;domar och skiljedomar, undertecknad i Stock-&lt;br&gt;holm den 15 januari 1936,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Konungariket Bel-&lt;br&gt;gien och Österrike om ömsesidigt erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av domar och officiella&lt;br&gt;handlingar angående underhållsskyldighet,&lt;br&gt;undertecknad i Wien den 25 oktober 1957,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Schweiz och Bel-&lt;br&gt;gien om erkännande och verkställighet av do-&lt;br&gt;mar och skiljedomar, undertecknad i Bern den&lt;br&gt;29 april 1959,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Förbundsrepubli-&lt;br&gt;ken Tyskland och Österrike om ömsesidigt er-&lt;br&gt;kännande och verkställighet av domar, förlik-&lt;br&gt;ningar och officiella handlingar på privaträt-&lt;br&gt;tens område, undertecknad i Wien den 6 juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1959,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Konungariket Bel-&lt;br&gt;gien och Österrike om ömsesidigt erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av domar, skiljedomar och&lt;br&gt;officiella handlingar på privaträttens område,&lt;br&gt;undertecknad i Wien den 16 juni 1959,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Österrike och&lt;br&gt;Schweiz om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;domar, undertecknad i Bern den 16 december&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1960,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Norge samt Storbri-&lt;br&gt;tannien och Nordirland om ömsesidigt erkän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;que et 1’exécution de jugements en matiére ci-&lt;br&gt;vile, signée ä Londres le 12 juin 1961,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre le Royaume-Uni et&lt;br&gt;1’Autriche sur la reconnaissance et 1’exécution&lt;br&gt;réciproques des décisions judiciaires en ma-&lt;br&gt;tiére civile et commerciale, signée å Vienne le&lt;br&gt;14 juillet 1961, accompagnée d’un protocole&lt;br&gt;signé ä Londres le 6 mars 1970,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre le Royaume des Pays-&lt;br&gt;Bas et l’Autriche sur la reconnaissance et&lt;br&gt;1’exécution réciproques des décisions&lt;br&gt;judiciaires et des actes authentiques en ma-&lt;br&gt;tiére civile et commerciale, signée ä La Haye&lt;br&gt;le 6 février 1963,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre la France et l’Aut-&lt;br&gt;riche sur la reconnaissance et 1’exécution des&lt;br&gt;décisions judiciaires et des actes authentiques&lt;br&gt;en matiére civile et commerciale signée ä&lt;br&gt;Vienne le 15 juillet 1966,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre le Luxembourg et&lt;br&gt;l’Autriche sur la reconnaissance et 1’exécution&lt;br&gt;des décisions judiciaires et des actes&lt;br&gt;authentiques en matiére civile et commerciale,&lt;br&gt;signée ä Luxembourg le 29 juillet 1971,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre 1’Italie et l’Autriche&lt;br&gt;sur la reconnaissance et 1’exécution ré-&lt;br&gt;ciproques des décisions et transactions judi-&lt;br&gt;ciaires, et des actes authentiques en matiére ci-&lt;br&gt;vile et commerciale, signée ä Rome le 16 no-&lt;br&gt;vembre 1971,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre la Norvége et la Ré-&lt;br&gt;publique fédérale d’Allemagne sur la recon-&lt;br&gt;naissance et 1’exécution de jugements et de do-&lt;br&gt;cuments exécutoires en matiére civile et com-&lt;br&gt;merciale, signée ä Oslo le 17 juin 1977,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre le Danemark, la Fin-&lt;br&gt;lande. 1’Islande, la Norvége et la Suéde sur la&lt;br&gt;reconnaissance et 1’exécution de jugements en&lt;br&gt;matiére civile, signée ä Copenhague le 11 oc-&lt;br&gt;tobre 1977,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre l’Autriche et la Suéde&lt;br&gt;sur la reconnaissance et 1’exécution des juge-&lt;br&gt;ments en matiére civile, signée ä Stockholm le&lt;br&gt;16 septembre 1982,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre l’Autriche et l’E-&lt;br&gt;spagne sur la reconnaissance et 1’exécution ré-&lt;br&gt;ciproques des décisions et transactions judi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;recognition and enforcement of judgments in&lt;br&gt;civil matters, signed at London on 12June&lt;br&gt;1961,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between the United&lt;br&gt;Kingdom and Austria providing for the reci-&lt;br&gt;procal recognition and enforcement of judg-&lt;br&gt;ments in civil and commercial matters, signed&lt;br&gt;at Vienna on 14 July 1961, with amending Pro-&lt;br&gt;tocol signed at London on 6March 1970,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between the Kingdom of&lt;br&gt;the Netherlands and Austria on the reciprocal&lt;br&gt;recognition and enforcement of judgments&lt;br&gt;and authentic instruments in civil and com-&lt;br&gt;mercial mattes, signed at the Hague on 6 Feb-&lt;br&gt;ruari 1963,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between France and&lt;br&gt;Austria on the recognition and enforcement of&lt;br&gt;judgments and authentic instruments in civil&lt;br&gt;and commercial mattes, signed at Vienna on&lt;br&gt;15 July 1966,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between Luxembourg&lt;br&gt;and Austria on the recognition and enforce-&lt;br&gt;ment of judgments and authentic instruments&lt;br&gt;in civil and commercial matters, signed at&lt;br&gt;Luxembourg on 29 July 1971,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between Italy and Aust-&lt;br&gt;ria on the recognition and enforcement of&lt;br&gt;judgments in civil and commercial matters, of&lt;br&gt;judicial settlements and of authentic instru-&lt;br&gt;ments, signed at Rome on 16 November 1971,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between Norway and the&lt;br&gt;Federal Republic of Germany on the recogni-&lt;br&gt;tion and enforcement of judgments and en-&lt;br&gt;forceable documents, in civil and commercial&lt;br&gt;matters, signed at Oslo on 17 June 1977,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between Denmark, Fin-&lt;br&gt;land, Iceland, Norway and Sweden on the re-&lt;br&gt;cognition and enforcement of judgments in ci-&lt;br&gt;vil matters, signed at Copenhagen on 11 Octo-&lt;br&gt;ber 1977.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between Austria and&lt;br&gt;Sweden on the recognition and enforcement of&lt;br&gt;judgments in civil matters, signed at Stock-&lt;br&gt;holm on 16 September 1982,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between Austria and&lt;br&gt;Spain on the recognition and enforcement of&lt;br&gt;judgments, settlements and enforceable au-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nande och verkställighet av civildomar, under-&lt;br&gt;tecknad i London den 12 juni 1961,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Storbritannien och&lt;br&gt;Nordirland samt Österrike med bestämmelser&lt;br&gt;om ömsesidigt erkännande och verkställighet&lt;br&gt;av domar på privaträttens område, underteck-&lt;br&gt;nad i Wien den 14 juli 1961 med ändringspro-&lt;br&gt;tokoll undertecknat i London den 6 mars 1970,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Konungariket Ne-&lt;br&gt;derländerna och Österrike om ömsesidigt er-&lt;br&gt;kännande och verkställighet av domar och of-&lt;br&gt;ficiella handlingar på privaträttens område,&lt;br&gt;undertecknad i Haag den 6 februari 1963,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Frankrike och Ös-&lt;br&gt;terrike om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;domar och officiella handlingar på privaträt-&lt;br&gt;tens område, undertecknad i Wien den 15 juli&lt;br&gt;1966,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Luxemburg och Ös-&lt;br&gt;terrike om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;domar och officiella handlingar på privaträt-&lt;br&gt;tens område, undertecknad i Luxemburg den&lt;br&gt;29 juli 1971,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Italien och Öster-&lt;br&gt;rike om erkännande och verkställighet av do-&lt;br&gt;mar, förlikningar och officiella handlingar på&lt;br&gt;privaträttens område, undertecknad i Rom&lt;br&gt;den 16 november 1971,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Norge och För-&lt;br&gt;bundsrepubliken Tyskland om erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av domar och verkställbara&lt;br&gt;dokument på privaträttens område, under-&lt;br&gt;tecknad i Oslo den 17 juni 1977,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island, Norge och Sverige om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av domar på privaträttens om-&lt;br&gt;råde, undertecknad i Köpenhamn den 11 okto-&lt;br&gt;ber 1977,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Österrike och Sve-&lt;br&gt;rige om erkännande och verkställighet av civil-&lt;br&gt;domar, undertecknad i Stockholm den 16 sep-&lt;br&gt;tember 1982,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Österrike och Spa-&lt;br&gt;nien om erkännande och verkställighet av do-&lt;br&gt;mar, förlikningar och verkställbara officiella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ciaires, et des actes authentiques en matiére ci-&lt;br&gt;vile et commerciale, signée ä Vienne le 17 fév-&lt;br&gt;rier 1984,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre la Norvége et l’Aut-&lt;br&gt;riche sur la reconnaissance et 1’exécution des&lt;br&gt;jugements en matiére civile, signée å Vienne&lt;br&gt;le 21 mai 1984 et&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la convention entre la Finlande et l’Aut-&lt;br&gt;riche sur la reconnaissance et 1’exécution des&lt;br&gt;jugements en matiére civile, signée å Vienne&lt;br&gt;le 17 novembre 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;thentic instruments in civil and commercial&lt;br&gt;matters, signed at Vienna on 17 February&lt;br&gt;1984,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between Norway and&lt;br&gt;Austria on the recognition and enforcement of&lt;br&gt;judgments in civil matters, signed at Vienna&lt;br&gt;on 21 May 1984, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the Convention between Finland and&lt;br&gt;Austria on the recognition and enforcement of&lt;br&gt;judgments in civil matters, signed at Vienna&lt;br&gt;on 17 November 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Le traité et les conventions mentionnés ä&lt;br&gt;1’article 55 continuent å produire leurs effets&lt;br&gt;dans les matiéres auxquelles la présente con-&lt;br&gt;vention n’est pas applicable.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ils continuent ä produire leurs effets en ce&lt;br&gt;qui concerne les décisions rendues et les actes&lt;br&gt;regus avant 1’entrée en vigueur de la présente&lt;br&gt;convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. La présente convention n’affecte pas les&lt;br&gt;conventions auxquelles les Etats contractants&lt;br&gt;sont ou seront parties et qui, dans des matiéres&lt;br&gt;particuliéres, réglent la compétence judiciaire,&lt;br&gt;la reconnaissance ou 1’exécution des décisions.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. La présente convention ne fait pas ob-&lt;br&gt;stacle ä ce qu’un tribunal d’un Etat contractant&lt;br&gt;partie ä une convention visée au paragraphe 1&lt;br&gt;puisse fonder sa compétence sur une telle con-&lt;br&gt;vention, méme si le défendeur est domicilié&lt;br&gt;sur le territoire d’un Etat contractant non par-&lt;br&gt;tie ä une telle convention. Le tribunal saisi ap-&lt;br&gt;plique, en tout cas, 1’article 20 de la présente&lt;br&gt;convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Les décisions rendues dans un Etat cont-&lt;br&gt;ractant par un tribunal ayant fondé sa compé-&lt;br&gt;tence sur une convention visée au paragraphe&lt;br&gt;1 sont reconnues et exécutées dans les autres&lt;br&gt;Etats contractants conformément au titre III&lt;br&gt;de la présente convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Outre les cas prévus au titre III, la recon-&lt;br&gt;naissance ou 1’exécution peut étre refusée si&lt;br&gt;1’Etat requis n’est pas partie ä une convention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Treaty and the conventions referred to&lt;br&gt;in Article 55 shall continue to have effect in re-&lt;br&gt;lation to matters to which this Convention&lt;br&gt;does not apply.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;They shall continue to have effect in respect&lt;br&gt;of judgments given and documents formally&lt;br&gt;drawn up or registered as authentic instru-&lt;br&gt;ments before the entry into force of this Con-&lt;br&gt;vention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. This Convention shall not affect any con-&lt;br&gt;ventions to which the Contracting States are or&lt;br&gt;will be parties and which in relation to particu-&lt;br&gt;lar matters, govern jurisdiction or the recogni-&lt;br&gt;tion or enforcement of judgments.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. This Convention shall not prevent a court&lt;br&gt;of a Contracting State which is party to a con-&lt;br&gt;vention referred to in the first paragraph from&lt;br&gt;assuming jurisdiction in accordance with that&lt;br&gt;convention, even where the defendant is do-&lt;br&gt;miciled in a Contracting State which is not a&lt;br&gt;party to that convention. The court hearing&lt;br&gt;the action shall, in any event, apply Article 20&lt;br&gt;of this Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Judgments given in a Contracting State&lt;br&gt;by a court in the exercise of jurisdiction provi-&lt;br&gt;ded for in a convention referred to in the first&lt;br&gt;paragraph shall be recognized and enforced in&lt;br&gt;the other Contracting States in accordance&lt;br&gt;with Title III of this Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. In addition to the grounds provided for in&lt;br&gt;Title III, recognition or enforcement may be&lt;br&gt;refused if the State addressed is not a contract-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingar på privaträttens område, under-&lt;br&gt;tecknad i Wien den 17 februari 1984,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Norge och Öster-&lt;br&gt;rike om erkännande och verkställighet av civil-&lt;br&gt;domar, undertecknad i Wien den 21 maj 1984&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konventionen mellan Finland och Öster-&lt;br&gt;rike om erkännande och verkställighet av civil-&lt;br&gt;domar, undertecknad i Wien den 17 november&lt;br&gt;1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fördrag och de konventioner som anges&lt;br&gt;i artikel 55 skall fortsätta att gälla på områden&lt;br&gt;där denna konvention inte är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall fortsätta att gälla beträffande do-&lt;br&gt;mar som har meddelats och handlingar som&lt;br&gt;har upprättats eller registrerats som officiella&lt;br&gt;handlingar (actes authentiques) före denna&lt;br&gt;konventions ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention skall inte inverka på&lt;br&gt;konventioner som konventionsstaterna har&lt;br&gt;tillträtt eller kommer att tillträda och som på&lt;br&gt;särskilda områden reglerar domstolars behö-&lt;br&gt;righet eller erkännande eller verkställighet av&lt;br&gt;domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Denna konvention skall inte utgöra hin-&lt;br&gt;der för en domstol i en konventionsstat som&lt;br&gt;har tillträtt en konvention som avses i punkt 1&lt;br&gt;att förklara sig behörig i enlighet med den kon-&lt;br&gt;ventionen, även om svaranden har hemvist i&lt;br&gt;en konventionsstat som inte har tillträtt ifråga-&lt;br&gt;varande konvention. Den domstol som hand-&lt;br&gt;lägger målet skall dock alltid tillämpa artikel&lt;br&gt;20 i denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Domar som har meddelats i en konven-&lt;br&gt;tionsstat med tillämpning av behörighetsregler&lt;br&gt;i en konvention som avses i punkt 1 skall er-&lt;br&gt;kännas och verkställas i de andra konventions-&lt;br&gt;staterna i enlighet med bestämmelserna i av-&lt;br&gt;delning III i denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Erkännande och verkställighet får, utöver&lt;br&gt;på de grunder som anges i avdelning III, väg-&lt;br&gt;ras om den stat som ansökan riktas till inte har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visée au paragraphe 1 et que la personne&lt;br&gt;contre laquelle la reconnaissance ou l’exécu-&lt;br&gt;tion est demandée est domiciliée dans cet&lt;br&gt;Etat, sauf si la décision peut étre reconnue ou&lt;br&gt;exécutée au titre de toute autre régle de droit&lt;br&gt;de 1’Etat requis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Si une convention visée au paragraphe 1&lt;br&gt;å laquelle sont parties 1’Etat d’origine et 1’Etat&lt;br&gt;requis détermine les conditions de reconnais-&lt;br&gt;sance et d’exécution des décisions, il est fait&lt;br&gt;application de ces conditions. Il peut, en tout&lt;br&gt;cas, étre fait application des dispositions de la&lt;br&gt;présente convention qui concernent la procé-&lt;br&gt;dure relative ä la reconnaissance et å 1’exécu-&lt;br&gt;tion des décisions.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Sans objet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La présente convention ne fait pas obstacle&lt;br&gt;ä ce qu’un Etat contractant s’engage envers un&lt;br&gt;Etat tiers, aux termes d’une convention sur la&lt;br&gt;reconnaissance et 1’exécution des jugements, ä&lt;br&gt;ne pas reconnaitre une décision rendue, no-&lt;br&gt;tamment dans un autre Etat contractant,&lt;br&gt;contre un défendeur qui avait son domicile ou&lt;br&gt;sa résidence habituelle sur le territoire de l’E-&lt;br&gt;tat tiers lorsque, dans un cas prévu par 1’article&lt;br&gt;4, la décision n'a pu étre fondée que sur une&lt;br&gt;compétence visée ä 1’article 3 deuxiéme alinéa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toutefois, aucun Etat contractant ne peut&lt;br&gt;s’engager envers un Etat tiers ä ne pas recon-&lt;br&gt;naitre une décision rendue dans un autre Etat&lt;br&gt;contractant par une juridiction dont la compé-&lt;br&gt;tence est fondée sur 1’existence dans cet Etat&lt;br&gt;de biens appartenant au défendeur ou sur la&lt;br&gt;saisie par le demandeur de biens qui y existent:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. si la demande porte sur la propriété ou la&lt;br&gt;possession desdits biens, vise ä obtenir 1’auto-&lt;br&gt;risation d’en disposer ou est relative å un autre&lt;br&gt;litige les concernant,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ou&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. si les biens constituent la garantie d’une&lt;br&gt;créance qui fait 1’objet de la demande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ing party to a convention referred to in the first&lt;br&gt;paragraph and the person against whom recog-&lt;br&gt;nition or enforcement is sought is domiciled in&lt;br&gt;that State, unless the judgment may otherwise&lt;br&gt;be recognised or enforced under any rule of&lt;br&gt;law in the State addressed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Where a convention referred to in the&lt;br&gt;first paragraph to which both the State of ori-&lt;br&gt;gin and the State addressed are parties lays&lt;br&gt;down conditions for the recognition or en-&lt;br&gt;forcement of judgments, those conditions&lt;br&gt;shall apply. In any event, the provisions of this&lt;br&gt;Convention which concern the procedures for&lt;br&gt;recognition and enforcement of judgments&lt;br&gt;may be applied.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(None)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Convention shall not prevent a Con-&lt;br&gt;tracting State from assuming, in a convention&lt;br&gt;on the recognition and enforcement of judg-&lt;br&gt;ments, an obligation towards a third State not&lt;br&gt;to recognise judgments given in other Con-&lt;br&gt;tracting States against defandants domiciled or&lt;br&gt;habitually resident in the third State where, in&lt;br&gt;cases provided for in Article 4, the judgment&lt;br&gt;could only be founded on a ground of jurisdic-&lt;br&gt;tion specified in the second paragraph of&lt;br&gt;Article 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;However, a Contracting State may not as-&lt;br&gt;sume an obligation towards a third State not to&lt;br&gt;recognise a judgment given in another Con-&lt;br&gt;tracting State by a court basing its jurisdiction&lt;br&gt;on the presence within that State of property&lt;br&gt;belonging to the defendant, or the seizure by&lt;br&gt;the plaintiff of property situated there:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. if the action is brought to assert or declare&lt;br&gt;proprietary or possessory rights in that pro-&lt;br&gt;perty, seeks to obtain authority to dispose of&lt;br&gt;it, or arises from another issue relating to such&lt;br&gt;property, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. if the property constitutes the security for&lt;br&gt;a debt which is the subject-matter of the ac-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillträtt den konvention som avses i punkt 1&lt;br&gt;och den person mot vilken erkännande eller&lt;br&gt;verkställighet begärs har hemvist i den staten,&lt;br&gt;såvida inte domen likväl får erkännas eller&lt;br&gt;verkställas enligt vad som gäller i den stat som&lt;br&gt;ansökan riktas till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om det i en i punkt 1 åsyftad konvention,&lt;br&gt;som har tillträtts såväl av ursprungsstaten som&lt;br&gt;av den stat som ansökan riktas till, anges förut-&lt;br&gt;sättningar för erkännande eller verkställighet&lt;br&gt;av domar, skall dessa förutsättningar gälla.&lt;br&gt;Bestämmelserna i denna konvention om förfa-&lt;br&gt;randet vid erkännande och verkställighet kan&lt;br&gt;dock alltid tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(finns ingen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna konvention skall inte utgöra hinder&lt;br&gt;för en konventionsstat att i förhållande till en&lt;br&gt;tredje stat, i en konvention om erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av domar, förplikta sig att&lt;br&gt;inte erkänna domar som har meddelats i andra&lt;br&gt;konventionsstater mot svarande som har hem-&lt;br&gt;vist eller sin vanliga vistelseort i denna tredje&lt;br&gt;stat när domen, i fall som avses i artikel 4, kun-&lt;br&gt;nat meddelas endast med stöd av en behörig-&lt;br&gt;hetsregel som anges i artikel 3, andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konventionsstat får dock inte i förhål-&lt;br&gt;lande till en tredje stat förplikta sig att inte er-&lt;br&gt;känna en dom som har meddelats i en annan&lt;br&gt;konventionsstat av en domstol som har grun-&lt;br&gt;dat sin behörighet på att svaranden har egen-&lt;br&gt;dom i den staten eller att käranden har erhållit&lt;br&gt;kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd i egen-&lt;br&gt;dom som finns där, om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. talan avser äganderätt till egendomen el-&lt;br&gt;ler rätt att inneha denna, syftar till att erhålla&lt;br&gt;rätt att förfoga över den, eller avser annan&lt;br&gt;tvist som har samband med egendomen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. egendomen utgör säkerhet för den ford-&lt;br&gt;ran som är föremål för rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITRE VIII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DISPOSITIONS FINALES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Peuvent étre parties å la présente conven-&lt;br&gt;tion:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) les Etats qui, au moment de 1’ouverture&lt;br&gt;å la signature de la présente convention, sont&lt;br&gt;membres des Communautés européennes ou&lt;br&gt;de 1’Association européenne de libre-échange;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) les Etats qui, apres 1’ouverture å la signa-&lt;br&gt;ture de la présente convention, deviennent&lt;br&gt;membres des Communautés européennes ou&lt;br&gt;de l’Association européenne de libre-échange;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) les Etats invités å adhérer conformément&lt;br&gt;ä 1’article 62 paragraphe 1 point b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TITLE VIII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FINAL PROVISIONS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The following may be parties to this Con-&lt;br&gt;vention:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) States which, at the time of the opening&lt;br&gt;of this Convention for signature, are members&lt;br&gt;of the European Communities or of the Euro-&lt;br&gt;pean Free Trade Association;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) States which, after the opening of this&lt;br&gt;Convention for signature, become members of&lt;br&gt;the European Communities or of the Euro-&lt;br&gt;pean Free Trade Association;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) States invited to accede in accordance&lt;br&gt;with Article 62(l)(b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. La présente convention est ouverte ä la&lt;br&gt;signature des Etats membres des Communau-&lt;br&gt;tés européennes ou de l’Association euro-&lt;br&gt;péenne de libre-échange.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. La convention sera soumise ä la ratifica-&lt;br&gt;tion des Etats signataires. Les instruments de&lt;br&gt;ratification seront déposés auprés du Conseil&lt;br&gt;fédéral suisse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. La convention entrera en vigueur le pre-&lt;br&gt;mier jour du troisiéme mois apres la date å la-&lt;br&gt;quelle deux Etats, dont un Etat membre des&lt;br&gt;Communautés européennes et un Etat&lt;br&gt;membre de l’Association européenne de libre-&lt;br&gt;échange, auront déposé leurs instruments de&lt;br&gt;ratification.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. A 1’égard de tout autre Etat signataire, la&lt;br&gt;convention produira ses effets le premier jour&lt;br&gt;du troisiéme mois qui suivra le dépöt de son&lt;br&gt;instrument de ratification.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. This Convention shall be opened for sig-&lt;br&gt;nature by the States members of the European&lt;br&gt;Communities or of the European Free Trade&lt;br&gt;Association.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The Convention shall be submitted for ra-&lt;br&gt;tification by the signatory States. The instru-&lt;br&gt;ments of ratification shall be deposited with&lt;br&gt;the Swiss Federal Council.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The Convention shall enter into force on&lt;br&gt;the first day of the third month following the&lt;br&gt;date on which two States, of which one is a&lt;br&gt;member of the European Communities and&lt;br&gt;the other a member of the European Free&lt;br&gt;Trade Association, deposit their instruments&lt;br&gt;of ratification.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The Convention shall take effect in rela-&lt;br&gt;tion to any other signatory State on the first&lt;br&gt;day of the third month following the deposit of&lt;br&gt;its instrument of ratification.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Peuvent adhérer å la présente conven-&lt;br&gt;tion, aprés son entrée en vigueur:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) les Etats visés ä 1’article 60 point b),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) les autres Etats qui, sur demande d’un&lt;br&gt;Etat contractant adressée ä 1’Etat dépositaire,&lt;br&gt;auront été invités ä adhérer. L’Etat dépositaire&lt;br&gt;n’invitera 1’Etat concerné ä adhérer que s’il a&lt;br&gt;obtenu, aprés les avoir informés du contenu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. After entering into force this Convention&lt;br&gt;shall be open to accession by:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the States referred to in Article 60(b),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) other States which have been invited to ac-&lt;br&gt;cede upon a request made by one of the Con-&lt;br&gt;tracting States to the depositary State. The de-&lt;br&gt;positary State shall invite the State concerned&lt;br&gt;to accede only if, after having communicated&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VIII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLUTBESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande stater får tillträda denna konven-&lt;br&gt;tion:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) de stater som vid den tidpunkt då kon-&lt;br&gt;ventionen öppnas för undertecknande är med-&lt;br&gt;lemmar i de Europeiska gemenskaperna eller&lt;br&gt;i Europeiska frihandelssammanslutningen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) de stater som efter det att konventionen&lt;br&gt;har öppnats för undertecknande blir medlem-&lt;br&gt;mar i de Europeiska gemenskaperna eller i&lt;br&gt;Europeiska frihandelssammanslutningen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) de stater som har inbjudits att ansluta sig&lt;br&gt;enligt artikel 62 punkt 1 b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention skall vara öppen för&lt;br&gt;undertecknande av de stater som är medlem-&lt;br&gt;mar i de Europeiska gemenskaperna eller i&lt;br&gt;Europeiska frihandelssammanslutningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Konventionen skall ratificeras av de sta-&lt;br&gt;ter som har undertecknat den. Ratifikations-&lt;br&gt;instrumenten skall deponeras hos schweiziska&lt;br&gt;federala rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Konventionen skall träda i kraft den&lt;br&gt;första dagen i den tredje kalendermånaden ef-&lt;br&gt;ter det att två stater, varav av den ena är med-&lt;br&gt;lem i de Europeiska gemenskaperna och den&lt;br&gt;andra är medlem i Europeiska frihandelssam-&lt;br&gt;manslutningen, har deponerat sina ratifika-&lt;br&gt;tionsinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Konventionen skall träda i kraft i förhål-&lt;br&gt;lande till varje annan signatärstat den första&lt;br&gt;dagen i den tredje kalendermånaden efter det&lt;br&gt;att denna stat har deponerat sitt ratifikations-&lt;br&gt;instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sedan konventionen har trätt i kraft får&lt;br&gt;följande stater ansluta sig till den:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) de stater som avses i artikel 60 b),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) andra stater som på begäran av en kon-&lt;br&gt;ventionsstat till depositarien har inbjudits att&lt;br&gt;ansluta sig. Depositarien skall inbjuda staten i&lt;br&gt;fråga endast om den, efter att ha delgivit inne-&lt;br&gt;hållet i de underrättelser som staten avser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;des Communications que cet Etat se propose&lt;br&gt;de faire en application de 1’article 63,1’accord&lt;br&gt;unanime des Etats signataires ainsi que des&lt;br&gt;Etats contractants mentionnés ä 1’article 60&lt;br&gt;points a) et b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Si un Etat adhérent souhaite apporter des&lt;br&gt;précisions au sens du protocole n° 1, des négo-&lt;br&gt;ciations seront entamées ä cet effet. Une con-&lt;br&gt;férence de négociation sera convoquée par le&lt;br&gt;Conseil fédéral suisse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En ce qui concerne tout Etat adhérent, la&lt;br&gt;convention produira ses effets le premier jour&lt;br&gt;du troisiéme mois qui suivra le dépöt de l’in-&lt;br&gt;strument d’adhésion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Toutefois, en ce qui concerne un Etat ad-&lt;br&gt;hérent visé au paragraphe 1 points a) ou b), la&lt;br&gt;convention ne produira d’effets que dans les&lt;br&gt;rapports entre 1’Etat adhérent et les Etats&lt;br&gt;contractants qui n’auront pas formulé d’objec-&lt;br&gt;tion ä cette adhésion avant le premier jour du&lt;br&gt;troisiéme mois qui suivra le dépöt de 1’instru-&lt;br&gt;ment d’adhésion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tout Etat adhérent devra, au moment du&lt;br&gt;dépöt de son instrument d’adhésion, commu-&lt;br&gt;niquer les informations requises pour 1’appli-&lt;br&gt;cation des artides 3, 32, 37, 40, 41 et 55 de la&lt;br&gt;présente convention et fournir, le cas échéant,&lt;br&gt;les précisions fixées lors des négociations aux&lt;br&gt;fins du protocole n° 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. La présente convention est conclue pour&lt;br&gt;une durée initiale de cinq ans ä compter de son&lt;br&gt;entrée en vigueur, conformément ä 1’article 61&lt;br&gt;paragraphe 3, méme pour les Etats qui l’au-&lt;br&gt;ront ratifiée ou qui y auront adhéré ultérieure-&lt;br&gt;ment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. A 1’expiration de la période initiale de&lt;br&gt;cinq ans, la convention sera reconduite tacite-&lt;br&gt;ment d’année en année.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Des l’expiration de la période initiale de&lt;br&gt;cinq ans, tout Etat partie pourra, ä tout mo-&lt;br&gt;ment, dénoncer la convention en adressant&lt;br&gt;une notification au Conseil fédéral suisse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. La dénonciation prendra effet ä la fin de&lt;br&gt;1’année civile qui suivra l’expiration d’une pé-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;the contents of the Communications that this&lt;br&gt;State intends to make in accordance with&lt;br&gt;Article 63, it has obtained the unanimous ag-&lt;br&gt;reement of the signatory States and the Con-&lt;br&gt;tracting States referred to in Article 60(a) and&lt;br&gt;(b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. If an acceding State wishes to furnish de-&lt;br&gt;tails for the purposes of Protocol No. 1, nego-&lt;br&gt;tiations shall be entered into to that end. A ne-&lt;br&gt;gotiating conference shall be convened by the&lt;br&gt;Swiss Federal Council.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. In respect of an acceding State, the Con-&lt;br&gt;vention shall take effect on the first day of the&lt;br&gt;third month following the deposit of its instru-&lt;br&gt;ment of accession.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. However, in respect of an acceding State&lt;br&gt;referred to in paragraph l(a) or (b), the Con-&lt;br&gt;vention shall take effect only in relations be-&lt;br&gt;tween the acceding State and the Contracting&lt;br&gt;States which have not made any objections to&lt;br&gt;the accession before the first day of the third&lt;br&gt;month following the deposit of the instrument&lt;br&gt;of accession.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each acceding State shall, when depositing&lt;br&gt;its instrument of accession, communicate the&lt;br&gt;information required for the application of&lt;br&gt;Artides 3,32,37,40,41 and 55 of this Conven-&lt;br&gt;tion and furnish, if need be, the details pre-&lt;br&gt;scribed during the negotiations for the pur-&lt;br&gt;poses of Protocol No 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. This Convention is concluded for an ini-&lt;br&gt;tial period of five years from the date of its&lt;br&gt;entry into force in accordance with article 61&lt;br&gt;(3), even in the case of States which ratify it or&lt;br&gt;accede to it after that date.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. At the end of the initial five-year period,&lt;br&gt;the Convention shall be automatically re-&lt;br&gt;newed from year to year.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Upon the expiry of the initial five-year&lt;br&gt;period, any Contracting State may, at any&lt;br&gt;time, denounce the Convention by sending a&lt;br&gt;notification to the Swiss Federal Council.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The denunciation shall take effect at the&lt;br&gt;end of the calendar year following the expiry&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göra enligt artikel 63, har erhållit ett enhälligt&lt;br&gt;samtycke därtill av signatärstaterna och av de&lt;br&gt;konventionsstater som avses i artikel 60 a) och&lt;br&gt;b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om en anslutande stat önskar tillfoga&lt;br&gt;uppgifter i och för Protokoll Nr 1, skall för-&lt;br&gt;handlingar äga rum. En förhandlingskonfe-&lt;br&gt;rens skall anordnas av schweiziska federala rå-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. För en anslutande stat skall konventionen&lt;br&gt;träda i kraft den första dagen i den tredje ka-&lt;br&gt;lendermånaden efter det att anslutningsinstru-&lt;br&gt;mentet deponerades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I fråga om en anslutande stat som avses i&lt;br&gt;punkt 1 a) eller b) skall konventionen dock&lt;br&gt;träda i kraft endast i förhållandet mellan den&lt;br&gt;anslutande staten och de konventionsstater&lt;br&gt;som inte har gjort några invändningar mot an-&lt;br&gt;slutningen före den första dagen i den tredje&lt;br&gt;kalendermånaden efter det att anslutningsin-&lt;br&gt;strumentet deponerades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje anslutande stat skall vid deponeringen&lt;br&gt;av anslutningsinstrumentet lämna den infor-&lt;br&gt;mation som krävs för tillämpningen av artik-&lt;br&gt;larna 3, 32, 37, 40, 41 och 55 i denna konven-&lt;br&gt;tion och skall, i förekommande fall, lämna de&lt;br&gt;uppgifter som har föreskrivits under förhand-&lt;br&gt;lingar i och för Protokoll Nr 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention gäller för en inledande&lt;br&gt;period av fem år räknat från ikraftträdandet&lt;br&gt;enligt artikel 61 punkt 3 och detta även i för-&lt;br&gt;hållande till stater som ratificerar eller anslu-&lt;br&gt;ter sig till konventionen efter detta datum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid utgången av den inledande femårspe-&lt;br&gt;rioden skall konventionen anses förlängd med&lt;br&gt;ett år i sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid utgången av den inledande femårspe-&lt;br&gt;rioden får varje konventionsstat, när som&lt;br&gt;helst, säga upp konventionen genom en under-&lt;br&gt;rättelse till schweiziska federala rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Uppsägningen skall träda i kraft vid ut-&lt;br&gt;gången av det kalenderår som följer närmast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riode de six mois ä compter de la date de ré-&lt;br&gt;ception de la notification de la dénonciation&lt;br&gt;par le Conseil fédéral suisse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sont annexés ä la présente convention:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- un protocole n° 1, relatif ä certaines pro-&lt;br&gt;blémes de compétence, de procédure et d’exé-&lt;br&gt;cution;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- un protocole n° 2, sur 1’interprétation uni-&lt;br&gt;forme de la convention;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- un protocole n° 3, concernant 1’applica-&lt;br&gt;tion de 1’article 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ces protocoles font partie intégrante de la&lt;br&gt;convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chaque Etat contractant peut demander la&lt;br&gt;révision de la présente convention. A cet effet,&lt;br&gt;le Conseil fédéral suisse convoque une confé-&lt;br&gt;rence de révision dans un délai de six mois ä&lt;br&gt;compter de la demande de révision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Le Conseil fédéral suisse notifiera aux Etats&lt;br&gt;qui auront été représentés ä la conférence dip-&lt;br&gt;lomatique de Lugano et aux Etats qui auront&lt;br&gt;ultérieurement adhéré ä la convention:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) le dépöt de tout instrument de ratification&lt;br&gt;ou d’adhésion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) les dates d’entrée en vigueur de la pré-&lt;br&gt;sente convention pour les Etats contractants,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) les dénonciations regues conformément ä I&lt;br&gt;1’article 64,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) toute déclaration regue en application de&lt;br&gt;1’article I bis du protocole n° 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) toute déclaration regue en application de&lt;br&gt;1’article I ter du protocole n° 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) les déclarations regues en application de&lt;br&gt;1’article IV du protocole n°l,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) les Communications faites en application&lt;br&gt;de 1’article VI du protocole n° 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La présente convention rédigée en un exem-&lt;br&gt;plaire unique en langues allemande, anglaise,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;of a period of six months from the date of re-&lt;br&gt;ceipt by the Swiss Federal Council of the noti-&lt;br&gt;fication of denunciation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The following are annexed to this Conven-&lt;br&gt;tion:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— a Protocol No. 1, on certain questions of&lt;br&gt;jurisdiction, procedure and enforcement,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— a Protocol No. 2, on the uniform interpre-&lt;br&gt;tation of the Convention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— a Protocol No. 3, on the application of&lt;br&gt;Article 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;These Protocols shall form an integral part of&lt;br&gt;the Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Any Contracting State may request the revi-&lt;br&gt;sion of this Convention. To that end, the Swiss&lt;br&gt;Federal Council shall issue invitations to a re-&lt;br&gt;vision conference within a period of six&lt;br&gt;months from the date of the request for revi-&lt;br&gt;sion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Swiss Federal Council shall notify the&lt;br&gt;States represented at the Diplomatic Confe-&lt;br&gt;rence of Lugano and the States who have later&lt;br&gt;acceded to the Convention of:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the deposit of each instrument of ratifi-&lt;br&gt;cation or accession,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) the dates of entry into force of this Con-&lt;br&gt;vention in respect of the Contracting States,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) any denunciation received pursuant to&lt;br&gt;Article 64,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) any déclaration received pursuant to Ar-&lt;br&gt;ticle Ia of Protocol No.l,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) any déclaration received pursuant to Ar-&lt;br&gt;ticle Ib of Protocol No. 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(f) any déclaration received pursuant to Ar-&lt;br&gt;ticle IV of Protocol No. 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(g) any communication made pursuant to&lt;br&gt;Article VI of Protocol No. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Convention, drawn up in a single origi-&lt;br&gt;nal in the Danish, Dutch, English, Finnish,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter en period av sex månader räknat från det&lt;br&gt;att schweiziska federala rådet har mottagit un-&lt;br&gt;derrättelsen om uppsägning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande är fogat till konventionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ett Protokoll Nr 1 angående vissa frågor&lt;br&gt;om behörighet, förfarande och verkställighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ett Protokoll Nr 2 om en enhetlig tolkning&lt;br&gt;av konventionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ett Protokoll Nr 3 om tillämpningen av ar-&lt;br&gt;tikel 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa protokoll utgör en integrerad del av&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje konventionsstat får begära revidering&lt;br&gt;av konventionen. För detta ändamål skall&lt;br&gt;schweiziska federala rådet sammankalla en re-&lt;br&gt;videringskonferens inom sex månader från&lt;br&gt;den dag då revidering begärdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweiziska federala rådet skall underrätta&lt;br&gt;de stater som deltog i diplomatkonferensen i&lt;br&gt;Lugano och stater som därefter har anslutit sig&lt;br&gt;till konventionen om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) deponeringen av ratifikations- eller an-&lt;br&gt;slutningsinstrument,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) dagen för ikraftträdandet av konventio-&lt;br&gt;nen i förhållande till konventionsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) uppsägningar som har mottagits enligt ar-&lt;br&gt;tikel 64,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) förklaringar som har mottagits enligt arti-&lt;br&gt;kel Ia i Protokoll Nr 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) förklaringar som har mottagits enligt arti-&lt;br&gt;kel Ib i Protokoll Nr 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) förklaringar som har mottagits enligt arti-&lt;br&gt;kel IV i Protokoll Nr 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) underrättelser gjorda enligt artikel VI i&lt;br&gt;Protokoll Nr 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna konvention, som har upprättats i ett&lt;br&gt;enda originalexemplar på danska, engelska,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;danoise, espagnole, finnoise, frangaise,&lt;br&gt;grecque, irlandaise, islandaise, italienne,&lt;br&gt;néerlandaise, norvégienne, portugaise et sué-&lt;br&gt;doise, les quatorze textes faisant également&lt;br&gt;foi, sera déposée dans les archives du Conseil&lt;br&gt;fédéral suisse, qui en remettra une copie certi-&lt;br&gt;fiée conforme ä chacun des gouvernements&lt;br&gt;des Etats qui auront été représentés å la confé-&lt;br&gt;rence diplomatique de Lugano et ä chaque&lt;br&gt;Etat adhérent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;French, German, Greek, Icelandic, Irish, Ita-&lt;br&gt;lian, Norwegian, Portuguese, Spanish and&lt;br&gt;Swedish languages, all fourteen texts being&lt;br&gt;equally authentic, shall be deposited in the&lt;br&gt;archives of the Swiss Federal Council. The&lt;br&gt;Swiss Federal Council shall transmit a certified&lt;br&gt;copy to the Government of each State repre-&lt;br&gt;sented at the Diplomatic Conference of Lu-&lt;br&gt;gano and to the Government of each acceding&lt;br&gt;State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOCOLE N°1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RELATIF A CERTAINS PROBLEMES&lt;br&gt;DE COMPETENCE, DE PROCEDURE ET&lt;br&gt;D’EXECUTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LES HAUTES PARTIES CONTRACTAN-&lt;br&gt;TES SONT CONVENUES DES DISPOSI-&lt;br&gt;TIONS SUIVANTES, QUI SONT AN-&lt;br&gt;NEXEES A LA CONVENTION:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toute personne domiciliée au Luxembourg,&lt;br&gt;attraite devant un tribunal d’un autre Etat&lt;br&gt;contractant en application de 1’article 5 point&lt;br&gt;1, peut décliner la compétence de ce tribunal.&lt;br&gt;Ce tribunal se déclare d’office incompétent si&lt;br&gt;le défendeur ne comparait pas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toute convention attributive de juridiction&lt;br&gt;au sens de 1’article 17 ne produit ses effets å&lt;br&gt;1’égard d’une personne domiciliée au Luxem-&lt;br&gt;bourg que si celle-ci l’a expressément et spé-&lt;br&gt;cialement acceptée.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article I bis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. La Confédération suisse se réserve le&lt;br&gt;droit de déclarer au moment du dépöt de&lt;br&gt;1’instrument de ratification qu’un jugement re-&lt;br&gt;ndu dans un autre Etat contractant n’est pas&lt;br&gt;reconnu ni exécuté en Suisse lorsque les condi-&lt;br&gt;tions suivantes sont réunies:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) la compétence du tribunal qui a prononcé&lt;br&gt;la décision est fondée uniquement sur 1’article&lt;br&gt;5 point 1 de la présente Convention;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) le défendeur avait son domicile en Suisse&lt;br&gt;au moment de 1’introduction de 1’instance; aux&lt;br&gt;fins du présent article, une société ou per-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOCOL No. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ON CERTAIN QUESTIONS OF&lt;br&gt;JURISDICTION,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROCEDURE AND ENFORCEMENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE HIGHT CONTRACTING PARTIES&lt;br&gt;HAVE AGREED UPON THE FOLLO-&lt;br&gt;WING PROVISIONS, WHICH SHALL BE&lt;br&gt;ANNEXED TO THE CONVENTION:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Any person domiciled in Luxembourg who&lt;br&gt;is sued in a court of another Contracting State&lt;br&gt;pursuant to Article 5 (1) may refuse to submit&lt;br&gt;to the jurisdiction of that court. If the defen-&lt;br&gt;dant does not enter an appearance the court&lt;br&gt;shall declare of its own motion that it has no&lt;br&gt;jurisdiction.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;An agreement conferring jurisdiction, with-&lt;br&gt;in the meaning of Article 17, shall be valid with&lt;br&gt;respect to a person domiciled in Luxembourg&lt;br&gt;only if that person has expressly and specifi-&lt;br&gt;cally so agreed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article Ia&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Switzerland reserves the right to declare,&lt;br&gt;at the time of depositing its instrument of rati-&lt;br&gt;fication, that a judgment given in another&lt;br&gt;Contracting State shall be neither recognised&lt;br&gt;nor enforced in Switzerland if the following&lt;br&gt;conditions are met:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the jurisdiction of the court which has gi-&lt;br&gt;ven the judgment is based only on Article 5(1)&lt;br&gt;of this Convention, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) the defendant was domiciled in Switzer-&lt;br&gt;land at the time of the introduction of the pro-&lt;br&gt;ceedings; for the purposes of this Article, a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finska, franska, grekiska, holländska, ir-&lt;br&gt;ländska, isländska, italienska, norska, portu-&lt;br&gt;gisiska, spanska, svenska och tyska språken,&lt;br&gt;vilka alla äger lika giltighet, skall deponeras i&lt;br&gt;schweiziska federala rådets arkiv. Schweiziska&lt;br&gt;federala rådet skall översända en bestyrkt ko-&lt;br&gt;pia av konventionen till regeringen i varje stat&lt;br&gt;som deltog i diplomatkonferensen i Lugano&lt;br&gt;och till regeringarna i anslutande stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL NR 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANGÅENDE VISSA FRÅGOR OM&lt;br&gt;DOMSTOLS BEHÖRIGHET, FÖRFA-&lt;br&gt;RANDE OCH VERKSTÄLLIGHET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PAR-&lt;br&gt;TERNA HAR KOMMIT ÖVERENS OM&lt;br&gt;FÖLJANDE BESTÄMMELSER, VILKA&lt;br&gt;SKALL FOGAS TILL KONVENTIONEN.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om talan väcks mot en person som har hem-&lt;br&gt;vist i Luxemburg vid en domstol i en annan&lt;br&gt;konventionsstat med stöd av artikel 5 punkt 1,&lt;br&gt;får denne göra invändning om domstolens be-&lt;br&gt;hörighet. Om svaranden inte går i svaromål&lt;br&gt;skall domstolen självmant förklara sig obehö-&lt;br&gt;rig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avtal om domstols behörighet som avses&lt;br&gt;i artikel 17 gäller mot en person som har hem-&lt;br&gt;vist i Luxemburg endast om denne uttryckli-&lt;br&gt;gen och särskilt har godkänt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Ia&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Schweiz förbehåller sig rätten att i sam-&lt;br&gt;band med deponeringen av sitt ratifikations-&lt;br&gt;instrument förklara att en dom som har med-&lt;br&gt;delats i en annan konventionsstat varken skall&lt;br&gt;erkännas eller verkställas i Schweiz om föl-&lt;br&gt;jande villkor är uppfyllda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) domstolen i ursprungsstaten har uteslu-&lt;br&gt;tande grundat sin behörighet på artikel 5&lt;br&gt;punkt 1 i denna konvention, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) svaranden hade hemvist i Schweiz vid tid-&lt;br&gt;punkten för talans väckande; vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av denna artikel skall ett bolag eller en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sonne morale est considérée comme domici-&lt;br&gt;liée en Suisse lorsqu’elle a son siége statutaire&lt;br&gt;et le centre effectif de ses activités en Suisse;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) le défendeur s’oppose å la reconnaissance&lt;br&gt;ou å 1’exécution du jugement en Suisse, pour&lt;br&gt;autant qu’il n’ait pas renoncé å se prévaloir de&lt;br&gt;la déclaration prévue par le présent para-&lt;br&gt;graphe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Cette réserve ne s’appliquera pas dans la&lt;br&gt;mesure ou, au moment ou la reconnaissance&lt;br&gt;ou 1’exécution est demandée, une dérogation&lt;br&gt;aura été apportée ä 1’article 59 de la constitu-&lt;br&gt;tion fédérale suisse. Le gouvernement suisse&lt;br&gt;communiquera de te lies dérogations aux Etats&lt;br&gt;signataires et adhérents.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Cette réserve cessera de produire ses ef-&lt;br&gt;fets le 31 décembre 1999. Elle peut étre levée&lt;br&gt;ä tout moment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;company or other legal person is considered to&lt;br&gt;be domiciled in Switzerland if it has its regis-&lt;br&gt;tered seat and the effective centre of activities&lt;br&gt;in Switzerland, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) the defendant raises an objection to the&lt;br&gt;recognition or enforcement of the judgment in&lt;br&gt;Switzerland, provided that he has not waived&lt;br&gt;the benefit of the déclaration foreseen under&lt;br&gt;this paragraph.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. This reservation shall not apply to the ex-&lt;br&gt;tent that at the time recognition or enforce-&lt;br&gt;ment is sought a dérogation has been granted&lt;br&gt;from Article 59 of the Swiss Federal Constitu-&lt;br&gt;tion. The Swiss Government shall communi-&lt;br&gt;cate such dérogations to the signatory State&lt;br&gt;and the acceding States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. This reservation shall cease to have effect&lt;br&gt;on 31 December 1999. It may be withdrawn at&lt;br&gt;any time.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 1 ter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tout Etat contractant pourra, par déclara-&lt;br&gt;tion faite au moment de la signature ou du dé-&lt;br&gt;pöt de son instrument de ratification ou d’ad-&lt;br&gt;hésion, se réserver le droit, nonobstant l’ar-&lt;br&gt;ticle 28, de ne pas reconnaitre ni exécuter les&lt;br&gt;décisions rendues dans les autres Etats parties&lt;br&gt;lorsque la compétence de la juridiction d’ori-&lt;br&gt;gine est fondée, en application de 1'article 16&lt;br&gt;point 1 b), sur le seul domicile du défendeur&lt;br&gt;dans 1’Etat d’origine alors que 1’immeuble est&lt;br&gt;situé sur le territoire de 1’Etat qui a formulé la&lt;br&gt;réserve.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article ll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sans préjudice de dispositions nationales&lt;br&gt;plus favorables, les personnes domiciliées&lt;br&gt;dans un Etat contractant et poursuivies pour&lt;br&gt;une infraction involontaire devant les juridic-&lt;br&gt;tions répressives d’un autre Etat contractant&lt;br&gt;dont elles ne sont pas les nationaux peuvent se&lt;br&gt;faire défendre par les personnes habilitées å&lt;br&gt;cette fin, méme si elles ne comparaissent pas&lt;br&gt;personnellement.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toutefois, la juridiction saisie peut ordon-&lt;br&gt;ner la comparution personelle; si celle-ci n'a&lt;br&gt;pas eu lieu, la décision rendue sur 1’action ci-&lt;br&gt;vile sans que la personne en cause ait eu la pos-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article Ib&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Any Contracting State may, by déclaration&lt;br&gt;made at the time of signing or of deposit of its&lt;br&gt;instrument of ratification or of accession, re-&lt;br&gt;serve the right, notwithstanding the provisions&lt;br&gt;of Article 28, not to recognise and enforce&lt;br&gt;judgments given in the other Contracting&lt;br&gt;States if the jurisdiction of the court of the&lt;br&gt;State of origin is based, pursuant to Article&lt;br&gt;16(l)(b), exclusively on the domicile of the de-&lt;br&gt;fendant in the State of origin, and the property&lt;br&gt;is situated in the territory of the State which&lt;br&gt;entered the reservation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article ll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Without prejudice to any more favourable&lt;br&gt;provisions of national laws, persons domiciled&lt;br&gt;in a Contracting State who are being prosecu-&lt;br&gt;ted in the criminal courts of another Contract-&lt;br&gt;ing State of which they are not nationals for an&lt;br&gt;offence which was not intentionally committed&lt;br&gt;may be defended by persons qualified to do so,&lt;br&gt;even if they do not appear in person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;However, the court seised of the matter may&lt;br&gt;order appearance in person; in the case of fai-&lt;br&gt;lure to appear, a judgment given in the civil ac-&lt;br&gt;tion without the person concerned having had&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan juridisk person anses ha hemvist i&lt;br&gt;Schweiz om dess registrerade säte är i Schweiz&lt;br&gt;och dess huvudsakliga verksamhet bedrivs där,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) svaranden motsätter sig att domen er-&lt;br&gt;känns eller verkställs i Schweiz förutsatt att&lt;br&gt;han inte har avstått från förmånen av förkla-&lt;br&gt;ringen som avses i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Denna reservation skall inte tillämpas i&lt;br&gt;den mån en avvikelse från artikel 59 i den&lt;br&gt;schweiziska federala konstitutionen har med-&lt;br&gt;givits vid den tidpunkt då erkännande eller&lt;br&gt;verkställighet begärs. Den schweiziska rege-&lt;br&gt;ringen skall underrätta alla signatärstater och&lt;br&gt;anslutande stater om sådana avvikelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Denna reservation skall upphöra att gälla&lt;br&gt;den 31 december 1999. Den kan återtas när&lt;br&gt;som helst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Ib&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje konventionsstat får genom en förkla-&lt;br&gt;ring gjord vid tidpunkten för undertecknandet&lt;br&gt;eller deponeringen av ratifikations- eller an-&lt;br&gt;slutningsinstrumentet, utan hinder av bestäm-&lt;br&gt;melserna i artikel 28, förbehålla sig rätten att&lt;br&gt;inte erkänna och verkställa domar som har&lt;br&gt;meddelats i andra konventionsstater om dom-&lt;br&gt;stolens behörighet i ursprungsstaten, i enlighet&lt;br&gt;med artikel 16 punkt 1 b), uteslutande har&lt;br&gt;grundats på svarandens hemvist i ursprungs-&lt;br&gt;staten och egendomen är belägen i den stat&lt;br&gt;som har gjort reservationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för mer fördelaktiga natio-&lt;br&gt;nella föreskrifter, får den som har hemvist i en&lt;br&gt;konventionsstat och är åtalad för ett icke upp-&lt;br&gt;såtligt brott vid en brottmålsdomstol i en an-&lt;br&gt;nan konventionsstat i vilken han inte är med-&lt;br&gt;borgare försvaras av en därtill behörig person,&lt;br&gt;även om han inte inställer sig personligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den domstol som handlägger målet får dock&lt;br&gt;föreskriva personlig inställelse; om en sådan&lt;br&gt;föreskrift inte har efterkommits behöver en&lt;br&gt;dom som har meddelats rörande ett civilrätts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sibilité de se faire défendre pourra ne pas étre&lt;br&gt;reconnue ni exécutée dans les autres Etats&lt;br&gt;contractants.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;the opportunity to arrange for his defence&lt;br&gt;need not be recognised or enforced in the&lt;br&gt;other Contracting States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aucun impöt, droit ou taxe, proportionnel&lt;br&gt;ä la valeur du litige, n’est pergu dans 1’Etat re-&lt;br&gt;quis ä 1’occasion de la procédure tendant å&lt;br&gt;1’octroi de la formule exécutoire.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arcticle III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In proceedings for the issue of an order for&lt;br&gt;enforcement, no charge, duty or fee calculated&lt;br&gt;by reference to the value of the matter in issue&lt;br&gt;may be levied in the State in which enforce-&lt;br&gt;ment is sought.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les actes judiciaires et extra-judiciaires&lt;br&gt;dressés sur le territoire d’un Etat contractant&lt;br&gt;et qui doivent étre notifiés ou signifiés ä des&lt;br&gt;personnes se trouvant sur le territoire d’un&lt;br&gt;autre Etat contractant sont transmis selon les&lt;br&gt;modes prévus par les conventions ou accords&lt;br&gt;conclus entre les Etats contractants.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sauf si 1’Etat de destination s’y oppose par&lt;br&gt;déclaration faite au Conseil fédéral suisse, ces&lt;br&gt;actes peuvent aussi étre envoyés directement&lt;br&gt;par les officiers ministériels de 1’Etat ou les&lt;br&gt;actes sont dressés aux officiers ministériels de&lt;br&gt;1’Etat sur le territoire duquel se trouve le desti-&lt;br&gt;nataire de 1’acte. Dans ce cas, 1’officier minis-&lt;br&gt;tériel de 1’Etat d’origine transmet une copie de&lt;br&gt;1’acte ä l’officier ministériel de 1’Etat requis,&lt;br&gt;qui est compétent pour la remettre au destina-&lt;br&gt;taire. Cette remise est faite dans les formes&lt;br&gt;prévues par la loi de 1’Etat requis. Elle est&lt;br&gt;constatée par une attestation envoyée directe-&lt;br&gt;ment å l’officier ministériel de 1’Etat d’origine.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Judicial and extrajudicial documents drawn&lt;br&gt;up in one Contracting State which have to be&lt;br&gt;served on persons in another Contracting&lt;br&gt;State shall be transmitted in accordance with&lt;br&gt;the procedures laid down in the conventions&lt;br&gt;and agreements concluded between the Con-&lt;br&gt;tracting States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unless the State in which service is to take&lt;br&gt;place objects by déclaration to the Swiss Fede-&lt;br&gt;ral Council, such documents may also be sent&lt;br&gt;by the appropriate public officers of the State&lt;br&gt;in which the document has been drawn up di-&lt;br&gt;rectly to the appropriate public officers of the&lt;br&gt;State in which the addressee is to be found. In&lt;br&gt;this case the officer of the State of origin shall&lt;br&gt;send a copy of the document to the officer of&lt;br&gt;the State applied to who is competent to for-&lt;br&gt;ward it to the addressee. The document shall&lt;br&gt;be forwarded in the manner specified by the&lt;br&gt;law of the State applied to. The forwarding&lt;br&gt;shall be recorded by a certificate sent directly&lt;br&gt;to the officer of the State of origin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article V&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;La compétence judiciaire prévue ä 1’article&lt;br&gt;6 point 2 et ä 1’article 10, pour la demande en&lt;br&gt;garantie ou la demande en intervention, ne&lt;br&gt;peut étre invoquée dans la République fédé-&lt;br&gt;rale d’Allemagne, en Espagne, en Autriche ni&lt;br&gt;en Suisse. Toute personne domiciliée sur le&lt;br&gt;territoire d’un autre Etat contractant peut étre&lt;br&gt;appelée devant les tribunaux de:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la République fédérale d’Allemagne, en&lt;br&gt;application des artides 68 et 72, 73 et 74 du&lt;br&gt;code de procédure civile concernant la litis de-&lt;br&gt;nuntiatio;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article V&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The jurisdiction specified in Artides 6(2)&lt;br&gt;and 10 in actions on a warranty or guarantee&lt;br&gt;or in any other third party proceedings may&lt;br&gt;not be resorted to in the Federal Republic of&lt;br&gt;Germany, in Spain, in Austria and in Switzer-&lt;br&gt;land. Any person domiciled in another Con-&lt;br&gt;tracting State may be sued in the courts:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— of the Federal Republic of Germany, pur-&lt;br&gt;suant to Artides 68, 72, 73 and 74 of the code&lt;br&gt;of civil procedure (Zivilprozessordnung) con-&lt;br&gt;cerning third-party notices;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligt anspråk mot någon som inte har haft till-&lt;br&gt;fälle att svara i målet varken erkännas eller&lt;br&gt;verkställas i andra konventionsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen avgift eller skatt som är beräknad ef-&lt;br&gt;ter tvisteföremålets värde får tas ut i verkstäl-&lt;br&gt;lighetsstaten vid det förfarande som syftar till&lt;br&gt;förordnande om verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolshandlingar och andra handlingar&lt;br&gt;som har upprättats i en konventionsstat och&lt;br&gt;som skall delges någon i en annan konven-&lt;br&gt;tionsstat skall översändas i enlighet med de&lt;br&gt;konventioner och avtal som gäller mellan kon-&lt;br&gt;ventionsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvida inte den stat där delgivning skall äga&lt;br&gt;rum genom en förklaring till schweiziska fede-&lt;br&gt;rala rådet motsätter sig detta, kan sådana&lt;br&gt;handlingar också sändas från tjänsteman i den&lt;br&gt;stat där handlingen har upprättats direkt till&lt;br&gt;tjänsteman i den stat där mottagaren befinner&lt;br&gt;sig. I sådant fall skall tjänstemannen i ur-&lt;br&gt;sprungsstaten sända en kopia av handlingen&lt;br&gt;till den tjänsteman i mottagarstaten som är be-&lt;br&gt;hörig att delge den med mottagaren. Hand-&lt;br&gt;lingen skall delges på det sätt som föreskrivs i&lt;br&gt;mottagarstatens lag. Delgivningen skall be-&lt;br&gt;kräftas genom ett intyg som sänds direkt till&lt;br&gt;tjänstemannen i ursprungsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel V&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grund för behörighet som anges i arti-&lt;br&gt;kel 6 punkt 2 och i artikel 10 rörande åter-&lt;br&gt;gångskrav eller annat liknande får inte åbero-&lt;br&gt;pas i Förbundsrepubliken Tyskland, Spanien,&lt;br&gt;Österrike eller Schweiz. Mot den som har&lt;br&gt;hemvist i en annan konventionsstat får talan&lt;br&gt;väckas vid domstolarna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Förbundsrepubliken Tyskland, enligt ar-&lt;br&gt;tiklarna 68, 72, 73 och 74 i civilprocesslagen&lt;br&gt;(Zivilprozessordnung) angående litisdenun-&lt;br&gt;tiation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 1’Espagne, en application de 1’article 1482&lt;br&gt;du code civil;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 1’Autriche, conformément ä 1’article 21&lt;br&gt;du Code de procédure civile (Zivilprozessord-&lt;br&gt;nung) concernant la litis denuntiatio;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- la Suisse, en application des dispositions&lt;br&gt;appropriées concernant la litis denuntiatio des&lt;br&gt;codes de procédure civile cantonaux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les décisions rendues dans les autres Etats&lt;br&gt;contractants en vertu de 1’article 6 point 2 et de&lt;br&gt;1’article 10 sont reconnues et exécutées dans la&lt;br&gt;République fédérale d’Allemagne, en&lt;br&gt;Espagne, en Autriche et en Suisse, conformé-&lt;br&gt;ment au titre III. Les effets produits ä 1’égard&lt;br&gt;des tiers, en application de 1’alinéa précédent,&lt;br&gt;par des jugements rendus dans ces Etats sont&lt;br&gt;également reconnus dans les autres Etats cont-&lt;br&gt;ractants.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— of Spain, pursuant to Article 1482 of the&lt;br&gt;civil code;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— of Austria, pursuant to Article 21 of the&lt;br&gt;code of civil procedure (Zivilprozessordnung)&lt;br&gt;concerning third-party notices;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— of Switzerland, pursuant to the appro-&lt;br&gt;priate provisions concerning third-party noti-&lt;br&gt;ces of the cantonal codes of civil procedure.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Judgments given in the other Contracting&lt;br&gt;States by virtue of Article 6(2) or Article 10&lt;br&gt;shall be recognized and enforced in the Fede-&lt;br&gt;ral Republic of Germany, in Spain, in Austria&lt;br&gt;and in Switzerland in accordance with&lt;br&gt;Title III. Any effects which judgments given in&lt;br&gt;these States may have on third parties by ap-&lt;br&gt;plication of the provisions in the preceding pa-&lt;br&gt;ragraph shall also be recognized in the other&lt;br&gt;Contracting States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article V bis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En matiére d’obligation alimentaire, les&lt;br&gt;termes ”juge”, ”tribunal” et ”juridiction”&lt;br&gt;comprennent les autorités administratives da-&lt;br&gt;noises, islandaises et norvégiennes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En matiére civile et commerciale, les termes&lt;br&gt;”juge”, ”tribunal” et ”juridiction” compren-&lt;br&gt;nent le ulosotonhaltija/överexekutor finlan-&lt;br&gt;dais.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article Va&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In matters relating to maintenance, the ex-&lt;br&gt;pression “court” includes the Danish, Icelan-&lt;br&gt;dic and Norwegian administrative authorities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In civil and commercial matters, the expres-&lt;br&gt;sion “court” includes the Finnish ulosotonhal-&lt;br&gt;tija/överexekutor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article V ter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dans les litiges entre le capitaine et un&lt;br&gt;membre de 1’équipage d’un navire de mer im-&lt;br&gt;matriculé au Danemark, en Gréce, en Irlande,&lt;br&gt;en Islande, en Norvége, au Portugal ou en&lt;br&gt;Suéde, relatifs aux rémunérations ou aux aut-&lt;br&gt;res conditions de service, les juridictions d’un&lt;br&gt;Etat contractant doivent controler si 1’agent&lt;br&gt;diplomatique ou consulaire dont reléve le na-&lt;br&gt;vire a été informé du litige. Elles doivent sur-&lt;br&gt;seoir å statuer aussi longtemps que cet agent&lt;br&gt;n’a pas été informé. Elles doivent, méme d’of-&lt;br&gt;fice, se dessaisir si cet agent, dument informé,&lt;br&gt;a exercé les attributions que lui reconnait en la&lt;br&gt;matiére une convention consulaire ou, ä dé-&lt;br&gt;faut d’une telle convention, a soulevé des&lt;br&gt;objections sur la compétence dans le délai im-&lt;br&gt;parti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article Vb&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In proceedings involving a dispute between&lt;br&gt;the master and a member of the crew of a sea-&lt;br&gt;going ship registered in Denmark, in Greece,&lt;br&gt;in Ireland, in Iceland, in Norway, in Portugal&lt;br&gt;or in Sweden concerning rémunération or ot-&lt;br&gt;her conditions of service, a court in a Contract-&lt;br&gt;ing State shall establish whether the diploma-&lt;br&gt;tic or consular officer responsible for the ship&lt;br&gt;has been notified of the dispute. It shall stay&lt;br&gt;the proceedings so long as he has not been no-&lt;br&gt;tified. It shall of its own motion decline juris-&lt;br&gt;diction if the officer, having been duly noti-&lt;br&gt;fied, has exercised the powers accorded to him&lt;br&gt;in the matter by a consular convention, or in&lt;br&gt;the absence of such a convention has, within&lt;br&gt;the time allowed, raised any objection to the&lt;br&gt;exercise of such jurisdiction.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Spanien, enligt artikel 1482 i civillagen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Österrike, enligt artikel 21 i civilprocess-&lt;br&gt;lagen (Zivilprozessordnung) angående litisde-&lt;br&gt;nuntation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i Schweiz, enligt de bestämmelser som är&lt;br&gt;tillämpliga på litisdenuntiation i de kantonala&lt;br&gt;civilprocesslagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domar som har meddelats i andra konven-&lt;br&gt;tionsstater med stöd av artikel 6 punkt 2 eller&lt;br&gt;artikel 10 skall erkännas och verkställas i För-&lt;br&gt;bundsrepubliken Tyskland, i Spanien, i Öster-&lt;br&gt;rike och i Schweiz i enlighet med avdelning III.&lt;br&gt;De rättsverkningar som domar meddelade i&lt;br&gt;dessa stater kan ha för tredje man genom till-&lt;br&gt;lämpningen av bestämmelserna i det före-&lt;br&gt;gående stycket skall också erkännas i de andra&lt;br&gt;konventionsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Va&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om underhållsbidrag avses med ut-&lt;br&gt;trycket domstol också de danska, isländska&lt;br&gt;och norska administrativa myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På privaträttens område avses med ut-&lt;br&gt;trycket domstol också finsk överexekutor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Vb&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tvist mellan befälhavare och någon i be-&lt;br&gt;sättningen på ett havsgående fartyg som är re-&lt;br&gt;gistrerat i Danmark, Grekland, Irland, Island,&lt;br&gt;Norge, Portugal eller Sverige om lön eller&lt;br&gt;andra anställningsvillkor, skall domstol i an-&lt;br&gt;nan konventionsstat undersöka om den diplo-&lt;br&gt;matiska eller konsulära tjänsteman som är an-&lt;br&gt;svarig för fartyget har blivit underrättad om&lt;br&gt;tvisten. Domstolen skall låta avgörandet av&lt;br&gt;målet anstå så länge underrättelse inte har&lt;br&gt;skett. Den skall självmant förklara sig obehö-&lt;br&gt;rig om tjänstemannen, vederbörligen under-&lt;br&gt;rättad, har utövat sina befogenheter i saken&lt;br&gt;enligt en konsulär konvention eller, i avsaknad&lt;br&gt;av en sådan konvention, inom den utsatta ti-&lt;br&gt;den har gjort invändning om domstolens behö-&lt;br&gt;righet i tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article V quater&lt;br&gt;(Sans objet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article Vc&lt;br&gt;(None)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article V quinquies&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sans préjudice de la compétence de 1’Office&lt;br&gt;européen des brevets selon la convention sur&lt;br&gt;la délivrance de brevets européens, signée ä&lt;br&gt;Munich le 5 octobre 1973, les juridictions de&lt;br&gt;chaque Etat contractant sont seules compéten-&lt;br&gt;tes, sans considération de domicile, en matiére&lt;br&gt;d’inscription ou de validité d’un brevet euro-&lt;br&gt;péen délivré pour cet Etat et qui n’est pas un&lt;br&gt;brevet communautaire en application des dis-&lt;br&gt;positions de 1’article 86 de la conventtion rela-&lt;br&gt;tive au brevet européen pour le marché com-&lt;br&gt;mun, signée å Luxembourg le 15 décembre&lt;br&gt;1975.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les Etats contractants communiqueront ou&lt;br&gt;Conseil fédéral suisse les textes de leurs dispo-&lt;br&gt;sitions législatives qui modifieraient soit les ar-&lt;br&gt;tides de leurs lois qui sont mentionnés dans la&lt;br&gt;convention, soit les juridictions qui sont désig-&lt;br&gt;nées au titre III section 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article Vd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Without prejudice to the jurisdiction of the&lt;br&gt;European Patent Office under the Convention&lt;br&gt;on the grant of European paténs, signed at&lt;br&gt;Munich on 5 October 1973, the courts of each&lt;br&gt;Contracting State shall have exclusive jurisdic-&lt;br&gt;tion, regardless of domicile, in proceedings&lt;br&gt;concerned with the registration or validity of&lt;br&gt;any European patent granted for that State&lt;br&gt;which is not a Community patent by virtue of&lt;br&gt;the provision of Article 86 of the Convention&lt;br&gt;for the European patent for the common mar-&lt;br&gt;ket, signed at Luxembourg on 15 December&lt;br&gt;1975.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Contracting States shall communicate&lt;br&gt;to the Swiss Federal Council the text of any&lt;br&gt;provisions of their laws which amend either&lt;br&gt;those provisions of their laws mentioned in the&lt;br&gt;Convention or the lists of courts specified in&lt;br&gt;Section2 of Title III.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOCOLE N° 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUR L’INTERPRETATION UNIFORME&lt;br&gt;DE LA CONVENTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PREAMBULE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LES HAUTES PARTIES CONTRACTAN-&lt;br&gt;TES,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VU 1’article 65 de la présente convention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONSIDERANT le lien substantiel qui ex-&lt;br&gt;iste entre cette convention et la convention de&lt;br&gt;Bruxelles,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONSIDERANT que la Cour de justice des&lt;br&gt;Communautés européennes a été reconnue&lt;br&gt;compétente par le protocole du 3 juin 1971&lt;br&gt;pour statuer sur 1’interprétation des disposi-&lt;br&gt;tions de la convention de Bruxelles,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EN PLEINE CONNAISSANCE des déci-&lt;br&gt;sions rendues par la Cour de justice des Com-&lt;br&gt;munautés européennes sur l’interprétation de&lt;br&gt;la convention de Bruxelles jusqu’au moment&lt;br&gt;de la signature de la présente convention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOCOL No. 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ON THE UNIFORM INTERPRETA-&lt;br&gt;TION OF THE CONVENTION&lt;br&gt;PREAMBLE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE HIGH CONTRACTING PARTIES,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAVING REGARD to Article 65 of this&lt;br&gt;Convention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONSIDERING the substantial link be-&lt;br&gt;tween this Convention and the Brussels Con-&lt;br&gt;vention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONSIDERING that the Court of Justice&lt;br&gt;of the European Communities by virtue of the&lt;br&gt;Protocol of 3 June 1971 has jurisdiction to give&lt;br&gt;rulings on the interpretation of the provisions&lt;br&gt;of the Brussels Convention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BEING AWARE of the rulings delivered by&lt;br&gt;the Court of Justice of the European Commu-&lt;br&gt;nities on the interpretation of the Brussels&lt;br&gt;Convention up to the time of signature of this&lt;br&gt;Convention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Vc&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(finns ingen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Vd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för den behörighet som det&lt;br&gt;europeiska patentverket har enligt den euro-&lt;br&gt;peiska patentkonventionen undertecknad i&lt;br&gt;Miinchen den 5 oktober 1973, skall domsto-&lt;br&gt;larna i varje konventionsstat, oberoende av&lt;br&gt;hemvist, ha exklusiv behörighet vid talan som&lt;br&gt;angår registreringen eller giltigheten av ett&lt;br&gt;europeiskt patent som har meddelats för den&lt;br&gt;staten och som inte är ett EG-patent enligt ar-&lt;br&gt;tikel 86 i konventionen om europeiska patent&lt;br&gt;för den gemensamma marknaden, underteck-&lt;br&gt;nad i Luxemburg den 15 december 1975.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionsstaterna skall till schweiziska&lt;br&gt;federala rådet översända sådana lagtexter som&lt;br&gt;innebär ändringar antingen i de bestämmelser&lt;br&gt;vartill hänvisas i denna konvention eller i för-&lt;br&gt;teckningarna över domstolar som anges i av-&lt;br&gt;delning III, avsnitt 2 i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL NR 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM EN ENHETLIG TOLKNING AV&lt;br&gt;KONVENTIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PREAMBEL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PAR-&lt;br&gt;TERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MED HÄNSYN TILL artikel 65 i denna&lt;br&gt;konvention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I BETRAKTANDE AV den väsentliga an-&lt;br&gt;knytningen mellan denna konvention och&lt;br&gt;Brysselkonventionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I BETRAKTANDE att Gemenskapsdom-&lt;br&gt;stolen enligt protokollet den 3 juni 1971 är be-&lt;br&gt;hörig att avgöra frågor om tolkningen av be-&lt;br&gt;stämmelserna i Brysselkonventionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MEDVETNA OM Gemenskapsdomsto-&lt;br&gt;lens avgöranden såvitt gäller tolkningen av&lt;br&gt;Brysselkonventionen intill tidpunkten för un-&lt;br&gt;dertecknandet av denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONSIDERANT que les négociations qui&lt;br&gt;ont conduit ä la conclusion de cette convention&lt;br&gt;ont été fondées sur la convention de Bruxelles&lt;br&gt;ä la lumiére de ces décisions,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOUCIEUSES, dans le plein respect de&lt;br&gt;1’indépendance des tribunaux, d’empécher des&lt;br&gt;interprétations divergentes et de parvenir ä&lt;br&gt;une interprétation aussi uniforme que pos-&lt;br&gt;sible, d’une part, des dispositions de la pré-&lt;br&gt;sente convention ainsi que, d’autre part, de&lt;br&gt;ces dispositions et de celles de la convention de&lt;br&gt;Bruxelles qui sont reproduites en substance&lt;br&gt;dans cette convention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SONT CONVENUES DE CE QUI SUIT:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONSIDERING that the negotiations&lt;br&gt;which led to the conclusion of the Convention&lt;br&gt;were based on the Brussels Convention in the&lt;br&gt;light of these rulings,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DESIRING to prevent, in full deference to&lt;br&gt;the independence of the courts, divergent&lt;br&gt;interpretations and to arrive at as uniform an&lt;br&gt;interpretation as possible of the provisions of&lt;br&gt;the Convention, and of these provisions and&lt;br&gt;those of the Brussels Convention which are&lt;br&gt;substantially reproduced in this Convention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAVE AGREED AS FOLLOWS:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Les tribunaux de chaque Etat contractant&lt;br&gt;tiennent dument compte, lors de 1’application&lt;br&gt;et de 1’interprétation des dispositions de la&lt;br&gt;présente convention, des principes définis par&lt;br&gt;toute décision pertinente rendue par des tribu-&lt;br&gt;naux des autres Etats contractants concernant&lt;br&gt;des dispositions de ladite convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The courts of each Contracting State shall,&lt;br&gt;when applying and interpreting the provisions&lt;br&gt;of the Convention, pay due account to the&lt;br&gt;principles laid down by any relevant décision&lt;br&gt;delivered by courts of the other Contracting&lt;br&gt;States concerning provisions of this Conven-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Les parties contractantes conviennent de&lt;br&gt;mettre en place un systéme d’échange d’infor-&lt;br&gt;mations concernant les décisions rendues en&lt;br&gt;application de la présente convention ainsi que&lt;br&gt;les décisions pertinentes rendues en applica-&lt;br&gt;tion de la convention de Bruxelles. Ce systéme&lt;br&gt;comprend:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la transmission ä un organisme central&lt;br&gt;par les autorités compétentes des décisions&lt;br&gt;rendues par des tribunaux de derniére instance&lt;br&gt;et par la Cour de justice des Communautés&lt;br&gt;européennes ainsi que d’autres décisions parti-&lt;br&gt;culiérement importantes passées en force de&lt;br&gt;chose jugée et rendues en application de la&lt;br&gt;présente convention ou de la convention de&lt;br&gt;Bruxelles;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la classification de ces décisions par l’or-&lt;br&gt;ganisme central, y compris, dans la mesure né-&lt;br&gt;cessaire, 1’établissement et la publication de&lt;br&gt;traductions et de résumés;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— la communication par 1’organisme central&lt;br&gt;du matériel documentaire aux autorités natio-&lt;br&gt;nales compétentes de tous les Etats signataires&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The Contracting Parties agree to set up a&lt;br&gt;system of exchange of information concerning&lt;br&gt;judgments delivered pursuant to this Conven-&lt;br&gt;tion as well as relevant judgments under the&lt;br&gt;Brussels Convention. This system shall com-&lt;br&gt;prise:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— transmission to a central body by the&lt;br&gt;competent authorities of judgments delivered&lt;br&gt;by courts of last instance and the Court of Jus-&lt;br&gt;tice of the European Communities as well as&lt;br&gt;judgments of particular importance which&lt;br&gt;have become final and have been delivered&lt;br&gt;pursuant to this Convention or the Brussels&lt;br&gt;Convention;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— classification of these judgments by the&lt;br&gt;central body including, as far as necessary, the&lt;br&gt;drawing up and publication of translations and&lt;br&gt;abstracts;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— communication by the central body of the&lt;br&gt;relevant documents to the competent national&lt;br&gt;authorities of all signatories and acceding&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I BETRAKTANDE AV att de förhand-&lt;br&gt;lingar som ledde till konventionen baserade&lt;br&gt;sig på Brysselkonventionen i belysning av&lt;br&gt;dessa avgöranden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I STRÄVAN ATT, med respekt för domsto-&lt;br&gt;larnas självständighet, förhindra en avvikande&lt;br&gt;tolkning och uppnå en så enhetlig tolkning&lt;br&gt;som möjligt av konventionens bestämmelser&lt;br&gt;och av dessa bestämmelser och de bestämmel-&lt;br&gt;ser i Brysselkonventionen som i allt väsentligt&lt;br&gt;har återgivits i denna konvention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖL-&lt;br&gt;JANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionsstaternas domstolar skall, när&lt;br&gt;bestämmelserna i denna konvention tillämpas&lt;br&gt;och tolkas, ta tillbörlig hänsyn till de principer&lt;br&gt;som har fastställts i relevanta avgöranden från&lt;br&gt;övriga konventionsstaters domstolar i fråga&lt;br&gt;om bestämmelserna i denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De fördragsslutande parterna är överens&lt;br&gt;om att inrätta ett system för informationsut-&lt;br&gt;byte rörande domar som har meddelats enligt&lt;br&gt;denna konvention liksom relevanta domar&lt;br&gt;som har meddelats enligt Brysselkonventio-&lt;br&gt;nen. Detta system skall innebära följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— behöriga myndigheter tillställer en cen-&lt;br&gt;tral myndighet domar som har meddelats i&lt;br&gt;sista instans och av domstolen för de Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskaperna, liksom domar av sär-&lt;br&gt;skild betydelse som har vunnit laga kraft, och&lt;br&gt;har meddelats med tillämpning av denna kon-&lt;br&gt;ventionen eller Brysselkonventionen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— den centrala myndigheten klassificerar&lt;br&gt;dessa domar och utarbetar och publicerar, i&lt;br&gt;den mån det behövs, översättningar och sam-&lt;br&gt;mandrag;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— den centrala myndigheten översänder de&lt;br&gt;relevanta handlingarna till behöriga nationella&lt;br&gt;myndigheter i alla signatärstater och anslu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;et adhérents ä la présente convention ainsi&lt;br&gt;qu’å la Commission des Communautés euro-&lt;br&gt;péennes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Uorganisme central est le greffier de la&lt;br&gt;Cour de justice des Communautés euro-&lt;br&gt;péennes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Il est institué un comité permanent aux&lt;br&gt;fins du présent protocole.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Le comité est composé de représentants&lt;br&gt;désignés par chaque Etat signataire et adhé-&lt;br&gt;rent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Les Communautés européennes (Com-&lt;br&gt;mission, Cour de justice et Secrétariat général&lt;br&gt;du Conseil) et 1’Association européenne de&lt;br&gt;libre-échange peuvent participer aux réunions&lt;br&gt;ä titre d’observateurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States to the Convention and to the Commis-&lt;br&gt;sion of the European Communities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The central body is the Registrar of the&lt;br&gt;Court of Justice of the European Communi-&lt;br&gt;ties.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. A Standing Committee shall be set up for&lt;br&gt;the purposes of this Protocol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The Committee shall be composed of re-&lt;br&gt;presentatives appointed by each signatory and&lt;br&gt;acceding State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The European Communities (Commis-&lt;br&gt;sion, Court of Justice and General Secretariat&lt;br&gt;of the Council) and the European Free Trade&lt;br&gt;Association may attend the meetings as obser-&lt;br&gt;vers.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. A la demande d’une partie contractante,&lt;br&gt;le dépositaire de la présente convention con-&lt;br&gt;voque des réunions du comité pour procéder ä&lt;br&gt;des échanges de vues sur le fonctionnement de&lt;br&gt;la convention et en particulier sur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— le développement de la jurisprudence&lt;br&gt;communiquée conformément ä 1’article 2 pa-&lt;br&gt;ragraphe 1 premier tiret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— 1’application de 1’article 57 de cette con-&lt;br&gt;vention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Le comité, ä la lumiére de ces échanges&lt;br&gt;de vues, peut également examiner 1’opportu-&lt;br&gt;nité que soit entreprise une révision de la pré-&lt;br&gt;sente convention sur des points particuliers et&lt;br&gt;faire des recommendations.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. At the request of a Contracting Party, the&lt;br&gt;depositary of the Convention shall convene&lt;br&gt;meetings of the Committee for the purpose of&lt;br&gt;exchanging views on the functioning of the&lt;br&gt;Convention and in particular on&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the development of the case-law as com-&lt;br&gt;municated under the first paragraph first in-&lt;br&gt;dent of Article 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the application of Article 57 of the Con-&lt;br&gt;vention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The Committee, in the light of these ex-&lt;br&gt;changes, may also examine the appropriate-&lt;br&gt;ness of starting on particular topics a revision&lt;br&gt;of the Convention and make recommenda-&lt;br&gt;tions.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOCOLE N° 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CONCERNANT L’APPLICATION DE L’AR-&lt;br&gt;TICLE 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LES HAUTES PARTIES CONTRACT-&lt;br&gt;ANTES SONT CONVENUES DE CE QUI&lt;br&gt;SUIT:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Aux fins de la convention, les dispositions&lt;br&gt;qui dans des matiéres particuliéres réglent la&lt;br&gt;compétence judiciaire, la reconnaissance ou&lt;br&gt;1’exécution des décisions et qui sont ou seront&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOCOL No. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ON THE APPLICATION OF ARTICLE 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE HIGH CONTRACTING PARTIES&lt;br&gt;HAVE AGREED AS FOLLOWS:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. For the purposes of the Convention, pro-&lt;br&gt;visions which, in relation to particular matters,&lt;br&gt;govern jurisdiction or the recognition or en-&lt;br&gt;forcement of judgments and which are or will&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tande stater till konventionen och till kommis-&lt;br&gt;sionen för de Europeiska gemenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Centralmyndighet är registratorn vid&lt;br&gt;domstolen för de Europeiska gemenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En ständig kommitté skall inrättas i och&lt;br&gt;för detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kommittén skall bestå av representanter&lt;br&gt;som utses av varje signatärstat och anslutande&lt;br&gt;stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De Europeiska gemenskaperna (Kom-&lt;br&gt;missionen, Gemenskapsdomstolen och gene-&lt;br&gt;ralsekretariatet vid Rådet) och Europeiska fri-&lt;br&gt;handelssammanslutningen får närvara vid mö-&lt;br&gt;tena som observatörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Depositarien för konventionen skall på&lt;br&gt;begäran av en fördragsslutande part samman-&lt;br&gt;kalla kommittén, vars möten skall syfta till att&lt;br&gt;utbyta erfarenheter om hur konventionen fun-&lt;br&gt;gerar och särskilt i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— utvecklingen av rättspraxis enligt de do-&lt;br&gt;mar som har översänts enligt artikel 2, punk-&lt;br&gt;ten 1. första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillämpningen av artikel 57 i konventio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kommittén får även, mot bakgrund av&lt;br&gt;detta erfarenhetsutbyte, överväga lämplighe-&lt;br&gt;ten av en revidering av konventionen i vissa&lt;br&gt;delar och utfärda rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL NR 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM TILLÄMPNINGEN AV ARTIKEL 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE&lt;br&gt;PARTERNA HAR KOMMIT ÖVERENS&lt;br&gt;OM FÖLJANDE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Bestämmelser som på särskilda områden&lt;br&gt;reglerar domstolars behörighet, erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av domar och som finns in-&lt;br&gt;tagna i, eller kommer att intas i, rättsakter från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;contenues dans des actes des institutions des&lt;br&gt;Communautés européennes seront traitées de&lt;br&gt;la méme maniére que les conventions visées ä&lt;br&gt;1’article 57 paragraphe 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Si, de 1’avis d’un Etat contractant, une&lt;br&gt;disposition d’un acte des institutions des Com-&lt;br&gt;munautés européennes n’est pas compatible&lt;br&gt;avec la convention, les Etats contractants envi-&lt;br&gt;sageront sans délai d’amender celle-ci confor-&lt;br&gt;mément ä 1’article 66, sans préjudice de l’ap-&lt;br&gt;plication de la procédure instituée par le pro-&lt;br&gt;tocole n° 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;be contained in acts of the Institutions of the&lt;br&gt;European Communities shall be treated in the&lt;br&gt;same way as the conventions referred to in&lt;br&gt;paragraph 1 of Article 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. If one Contracting State is of the opinion&lt;br&gt;that a provision contained in an act of the Insti-&lt;br&gt;tutions of the European Communities is in-&lt;br&gt;compatible with the Convention, the&lt;br&gt;Contracting States shall promptly consider&lt;br&gt;amending the Convention pursuant to&lt;br&gt;Article 66, without prejudice to the procedure&lt;br&gt;established by Protocol No. 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DÉCLARATION DES REPRESEN-&lt;br&gt;TANTS DES GOUVERNEMENTS DES&lt;br&gt;ETATS SIGNATAIRES DE LA CON-&lt;br&gt;VENTION DE LUGANO MEMBRES&lt;br&gt;DES COMMUNAUTÉS EURO-&lt;br&gt;PEENNES SUR LE PROTOCOLE N° 3&lt;br&gt;CONCERNANT L’APPLICATION DE&lt;br&gt;L’ARTICLE 57 DE LA CONVENTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Au moment de la signature de la convention&lt;br&gt;concernant la compétence judiciaire et l’exé-&lt;br&gt;cution des décisions en matiére civile et com-&lt;br&gt;merciale faite ä Lugano le 16 septembre 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LES REPRESENTANTS DES GOUVER-&lt;br&gt;NEMENTS DES ETATS MEMBRES DES&lt;br&gt;COMMUNAUTÉS EUROPEENNES,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PRENANT en considération les engage-&lt;br&gt;ments souscrits ä 1’égard des Etats membres de&lt;br&gt;1’Association européenne de libre-échange,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOUCIEUX de ne pas porter atteinte å l’u-&lt;br&gt;nité du régime juridique ainsi établi par la con-&lt;br&gt;vention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DECLARENT qu’ils prendront toutes les&lt;br&gt;dispositions en leur pouvoir pour assurer, lors&lt;br&gt;de l’élaboration d’actes communautaires visés&lt;br&gt;au paragraphe 1 du protocole n° 3 concernant&lt;br&gt;1’application de 1’article 57, le respect des&lt;br&gt;régles de compétence judiciaire et de recon-&lt;br&gt;naissance et d’exécution des jugements insti-&lt;br&gt;tuées par la convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DÉCLARATION BY THE REPRESEN-&lt;br&gt;TATIVES OF THE GOVERNMENTS OF&lt;br&gt;THE STATES SIGNATORIES TO THE&lt;br&gt;LUGANO CONVENTION WHICH ARE&lt;br&gt;MEMBERS OF THE EUROPEAN COM-&lt;br&gt;MUNITIES ON PROTOCOL No. 3 ON&lt;br&gt;THE APPLICATION OF ARTICLE 57&lt;br&gt;OF THE CONVENTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upon signature of the Convention on juris-&lt;br&gt;diction and the enforcement of judgments in&lt;br&gt;civil and commercial matters done at Lugano&lt;br&gt;on 16 September 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE REPRESENTATIVES OF THE GOV-&lt;br&gt;ERNMENTS OF THE MEMBER STATES&lt;br&gt;OF THE EUROPEAN COMMUNITIES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TAKING INTO ACCOUNT the undertak-&lt;br&gt;ings entered into vis-a-vis the member States of&lt;br&gt;the European Free Trade Association,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANXIOUS not to prejudice the unity of the&lt;br&gt;legal system set up by the Convention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DECLARE that they will take all measures&lt;br&gt;in their power to ensure, when Community&lt;br&gt;acts referred to in paragraph 1 of Protocol No.&lt;br&gt;3 on the application of Article 57 are being&lt;br&gt;drawn up, respect for the rules of jurisdiction&lt;br&gt;and recognition and enforcement of judg-&lt;br&gt;ments established by the Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de Europeiska gemenskapernas institutioner&lt;br&gt;skall, såvitt gäller denna konvention, behand-&lt;br&gt;las på samma sätt som de konventioner som&lt;br&gt;avses i artikel 57 punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om en konventionsstat anser att en be-&lt;br&gt;stämmelse som har intagits i en rättsakt från de&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas institutioner är&lt;br&gt;oförenlig med konventionen skall konven-&lt;br&gt;tionsstaterna utan dröjsmål överväga en änd-&lt;br&gt;ring av konventionen enligt artikel 66. Det för-&lt;br&gt;farande som har fastställts i Protokoll Nr 2 kan&lt;br&gt;dock alltid tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRKLARING AV OMBUDEN FÖR&lt;br&gt;REGERINGARNA I DE SIGNATÄR-&lt;br&gt;STATER TILL LUGANOKONVENTIO-&lt;br&gt;NEN SOM ÄR MEDLEMMAR I DE&lt;br&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNA&lt;br&gt;RÖRANDE PROTOKOLL NR 3 OM&lt;br&gt;TILLÄMPNINGEN AV ARTIKEL 57 I&lt;br&gt;KONVENTIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid undertecknandet av konventionen om&lt;br&gt;domstols behörighet och om verkställighet av&lt;br&gt;domar på privaträttens område, upprättad i&lt;br&gt;Lugano den 16 september 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRKLARAR OMBUDEN FÖR DE&lt;br&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS&lt;br&gt;MEDLEMSSTATERS REGERINGAR,&lt;br&gt;MED BEAKTANDE AV de åtaganden som&lt;br&gt;har gjorts gentemot medlemsstaterna i Euro-&lt;br&gt;peiska frihandelssammanslutningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANGELÄGNA OM att inte skada det en-&lt;br&gt;hetliga rättsliga system som har åstadkommits&lt;br&gt;genom denna konvention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att de skall vidta alla de åtgärder som står i&lt;br&gt;deras makt för att, när rättsakter som avses i&lt;br&gt;första stycket i Protokoll Nr 3 om tillämp-&lt;br&gt;ningen av artikel 57 utarbetas, respekten för&lt;br&gt;de bestämmelser om domstolars behörighet,&lt;br&gt;erkännande och verkställighet av domar som&lt;br&gt;har fastlagts genom konventionen skall upp-&lt;br&gt;rätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DÉCLARATION DES REPRESEN-&lt;br&gt;TANTS DES GOUVERNEMENTS DES&lt;br&gt;ETATS SIGNATAIRES DE LA CON-&lt;br&gt;VENTION DE LUGANO MEMBRES&lt;br&gt;DES COMMUNAUTÉS EURO-&lt;br&gt;PEENNES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Au moment de la signature de la Conven-&lt;br&gt;tion concernant la compétence judiciaire et&lt;br&gt;1’exécution des décisions en matiére civile et&lt;br&gt;commerciale faite ä Lugano le 16 septembre&lt;br&gt;1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LES REPRESENTANTS DES GOUVER-&lt;br&gt;NEMENTS DES ETATS MEMBRES DES&lt;br&gt;COMMUNAUTÉS EUROPEENEES,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DECLARENT qu’ils considérent approprié&lt;br&gt;que la Cour de justice des Communautés euro-&lt;br&gt;péennes, en interprétant la convention de&lt;br&gt;Bruxelles, tienne dument compte des prin-&lt;br&gt;cipes contenus dans la jurisprudence résultant&lt;br&gt;de la convention de Lugano.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DECLATION BY THE REPRESENT-&lt;br&gt;ATIVES OF THE GOVERNMENTS OF&lt;br&gt;THE STATES SIGNATORIES TO THE&lt;br&gt;LUGANO CONVENTION WHICH ARE&lt;br&gt;MEMBERS OF THE EUROPEAN COM-&lt;br&gt;MUNITIES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upon signature of the Convention on juris-&lt;br&gt;diction and the enforcement of judgments in&lt;br&gt;civil and commercial matters done at Lugano&lt;br&gt;on 16 September 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE REPRESENTATIVES OF THE GOV-&lt;br&gt;ERNMENTS OF THE MEMBER STATES&lt;br&gt;OF THE EUROPEAN COMMUNITIES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DECLARE that they consider as appro-&lt;br&gt;priate that the Court of Justice of the Euro-&lt;br&gt;pean Communities, when interpreting the&lt;br&gt;Brussels Convention, pay due account to the&lt;br&gt;rulings contained in the case law of the Lugano&lt;br&gt;Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DÉCLARATION DES REPRESEN-&lt;br&gt;TANTS DES GOUVERNEMENTS DES&lt;br&gt;ETATS SIGNATAIRES DE LA CON-&lt;br&gt;VENTION DE LUGANO QUI SONT&lt;br&gt;MEMBRES DE L’ASSOCIATION&lt;br&gt;EUROPEENNE DE LIBRE-ECHANGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Au moment de la signature de la convention&lt;br&gt;concernant la compétence judiciaire et l’exé-&lt;br&gt;cution des décisions en matiére civile et com-&lt;br&gt;merciale faite ä Lugano le 16 septembre 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LES REPRESENTANTS DES GOUVER-&lt;br&gt;NEMENTS DES ETATS MEMBRES DE&lt;br&gt;UASSOCIATION EUROPEENE DE LI-&lt;br&gt;BRE-ECHANGE,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DECLARENT qu’ils concidérent appro-&lt;br&gt;prié que leurs tribunaux, en interprétant la&lt;br&gt;convention de Lugano, tiennent dument&lt;br&gt;compte des principes contenus dans la juris-&lt;br&gt;prudence de la Cour de justice des Commu-&lt;br&gt;nautés européennes et des tribunaux des Etats&lt;br&gt;membres des Communautés européennes re-&lt;br&gt;lative aux dispositions de la convention de&lt;br&gt;Bruxelles qui sont reproduites en substance&lt;br&gt;dans la convention de Lugano.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DÉCLARATION BY THE REPRESEN-&lt;br&gt;TATIVES OF THE GOVERNMENTS OF&lt;br&gt;THE STATES SIGNATORIES TO THE&lt;br&gt;LUGANO CONVENTION WHICH ARE&lt;br&gt;MEMBERS OF THE EUROPEAN FREE&lt;br&gt;TRADE ASSOCIATION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upon signature of the Convention on juris-&lt;br&gt;diction and the enforcement of judgments in&lt;br&gt;civil and commercial matters done at Lugano&lt;br&gt;on 16 September 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE REPRESENTATIVES OF THE GO-&lt;br&gt;VERNMENTS OF THE MEMBER STATES&lt;br&gt;OF THE EUROPEAN FREE TRADE AS-&lt;br&gt;SOCIATION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DECLARE that they consider as appro-&lt;br&gt;priate that their courts, when interpreting the&lt;br&gt;Lugano Convention, pay due account to the&lt;br&gt;rulings contained in the case law of the Court&lt;br&gt;of Justice of the European Communities and&lt;br&gt;of courts of the Member States of the Euro-&lt;br&gt;pean Communities in respect of provisions of&lt;br&gt;the Brussels Convention which are substan-&lt;br&gt;tially reproduced in the Lugano Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRKLARING AV OMBUDEN FÖR&lt;br&gt;REGERINGARNA I DE SIGNATÄR-&lt;br&gt;STATER TILL LUGANOKONVENTIO-&lt;br&gt;NEN SOM ÄR MEDLEMMAR I EURO-&lt;br&gt;PEISKA GEMENSKAPERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid undertecknandet av konventionen om&lt;br&gt;domstols behörighet och om verkställighet av&lt;br&gt;domar på privaträttens område, upprättad i&lt;br&gt;Lugano den 16 september 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRKLARAR OMBUDEN FÖR DE&lt;br&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS&lt;br&gt;MEDLEMSSTATERS REGERINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att de anser det vara lämpligt att Gemen-&lt;br&gt;skapsdomstolen, när den tolkar Brysselkon-&lt;br&gt;ventionen, tar tillbörlig hänsyn till avgöranden&lt;br&gt;som har meddelats enligt Luganokonventio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRKLARING AV OMBUDEN FÖR&lt;br&gt;REGERINGARNA I DE SIGNATÄR-&lt;br&gt;STATER TILL LUGANOKONVENTIO-&lt;br&gt;NEN SOM ÄR MEDLEMMAR I EURO-&lt;br&gt;PEISKA FRIHANDELSSAMMAN-&lt;br&gt;SLUTNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid undertecknandet av konventionen om&lt;br&gt;domstols behörighet och om verkställighet av&lt;br&gt;domar på privaträttens område, upprättad i&lt;br&gt;Lugano den 16 september 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRKLARAR OMBUDEN FÖR EURO-&lt;br&gt;PEISKA FRIHANDELSSAMMANSLUT-&lt;br&gt;NINGENS MEDLEMSSTATERS REGE-&lt;br&gt;RINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att de anser det vara lämpligt att deras dom-&lt;br&gt;stolar, när de tolkar Luganokonventionen, tar&lt;br&gt;tillbörlig hänsyn till avgöranden som har med-&lt;br&gt;delats av gememskapsdomstolen och domsto-&lt;br&gt;larna i de stater som är medlemmar i de Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskaperna i fråga om bestämmel-&lt;br&gt;ser i Brysselkonventionen som i allt väsentligt&lt;br&gt;har återgivits i Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 337 § sjölagen (1891:35 s. I)&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;337 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att ta upp tvistemål som avses&lt;br&gt;i 336 § skall bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i allmänhet tilläm-&lt;br&gt;pas. Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget&lt;br&gt;finns. Har säkerhet för en fordran ställts hos myndighet till befrielse från&lt;br&gt;kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, får talan väckas även vid sjörättsdom-&lt;br&gt;stolen för den ort där säkerheten har ställts. Talan angående en fordran som&lt;br&gt;säkerheten har avsett får väckas vid sistnämnda sjörättsdomstol, även om&lt;br&gt;säkerheten har frigetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare eller&lt;br&gt;resgods får väckas endast vid domstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvudsakliga&lt;br&gt;rörelse;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bosatt,&lt;br&gt;förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten och är un-&lt;br&gt;derkastad dess domsrätt; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i den stat där befordringsavtalet träffades, förutsatt att svaranden har&lt;br&gt;driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att tvist som avses i andra stycket har uppstått får parterna avtala&lt;br&gt;att talan skall väckas vid annan domstol eller att tvisten skall hänskjutas till&lt;br&gt;skiljemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden har kunnat sökas enligt&lt;br&gt;första stycket, andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket, väcks talan vid den&lt;br&gt;sjörättsdomstol som är närmast den orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om flera är redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets&lt;br&gt;hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf&lt;br&gt;gäller inte om annat följer av lagen&lt;br&gt;(1992:000) med anledning av Sveri-&lt;br&gt;ges tillträde till Luganokonventio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1985:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av dom som meddelats i Schweiz&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1936:79) om erkännande och verk-&lt;br&gt;ställighet av dom som meddelats i Schweiz skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag äger ej tillämpning å Denna lag gäller inte i fråga om&lt;br&gt;dom eller förlikning som gäller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dom eller förlikning som skall erkän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas och verkställas enligt lagen&lt;br&gt;(1992:000) med anledning av Sveri-&lt;br&gt;ges tillträde till Luganokonventio-&lt;br&gt;nen. Den gäller inte heller ifråga om&lt;br&gt;dom eller förlikning som avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs, däri inbegripen fråga&lt;br&gt;om ogiltighet av rättshandling som ingåtts av konkursgäldenären; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rätt till fast egendom i annat land än Schweiz eller skyldighet att träffa&lt;br&gt;förfogande om dylik rätt eller påföljd av sådan skyldighets åsidosättande,&lt;br&gt;dock att även i ty fall domen eller förlikningen gäller, där den avser ämne av&lt;br&gt;familjerättslig eller arvsrättslig natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § sjömanslagen (1973:282) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvist om sjömans anställningsför- Tvist om sjömans anställningsför-&lt;br&gt;hållande får ej dragas inför utländsk hållande får inte dras inför utländsk&lt;br&gt;myndighet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om annat&lt;br&gt;följer av lagen (1992:000) med anled-&lt;br&gt;ning av Sveriges tillträde till Lugano-&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av nordiska domar på privaträttens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 10 §§ lagen (1977:595) om erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skuldebrev som enligt dansk lag&lt;br&gt;kan utgöra grund för verkställighet&lt;br&gt;utan rättegång om skuldebrevet har&lt;br&gt;undertecknats av gäldenären i Dan-&lt;br&gt;mark och han då hade hemvist i Dan-&lt;br&gt;mark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet här i riket skall på ansökan ske även av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förlikning som i fråga av privaträttslig beskaffenhet har ingåtts inför&lt;br&gt;domstol eller annan myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge och&lt;br&gt;som får verkställas i den stat där den har ingåtts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förlikning som avses i § 478, stk 1, nr. 4, loven om rettens pleje (udenret-&lt;br&gt;ligt förlig), om förlikningen har träffats och får verkställas i Danmark samt&lt;br&gt;gäldenären hade hemvist där när den ingicks,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagakraftvunnet beslut av finsk&lt;br&gt;exekutiv myndighet varigenom kö-&lt;br&gt;pare eller säljare har ålagts betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet i samband med åter-&lt;br&gt;tagning av gods som har sålts pä av-&lt;br&gt;betalning, om den betalningsskyldige&lt;br&gt;vid tidpunkten för återtagningen&lt;br&gt;hade hemvist i Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skuldebrev som enligt norsk lag&lt;br&gt;kan utgöra grund för verkställighet&lt;br&gt;utan rättegång, om skuldebrevet har&lt;br&gt;undertecknats av gäldenären i Norge&lt;br&gt;och han då hade hemvist i Norge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagakraftvunnet beslut av finsk&lt;br&gt;exekutiv myndighet varigenom kö-&lt;br&gt;pare eller säljare har ålagts betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet i samband med åter-&lt;br&gt;tagning av gods som har sålts på av-&lt;br&gt;betalning, om den betalningsskyldige&lt;br&gt;vid tidpunkten för återtagningen&lt;br&gt;hade hemvist i Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas inte om lagen&lt;br&gt;(1992:000) med anledning av Sveri-&lt;br&gt;ges tillträde till Luganokonventionen&lt;br&gt;är tillämplig eller om annat följer av&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om erkän-&lt;br&gt;nande och verkställighet av avgöran-&lt;br&gt;den och förlikningar på särskilda&lt;br&gt;rättsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas icke beträffande Lagen tillämpas inte heller beträf-&lt;br&gt;fande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. dom eller förlikning i mål angående boskillnad, legal separation, äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn eller adop-&lt;br&gt;tivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess hävande eller i&lt;br&gt;mål angående bodelning eller skadestånd med anledning av legal separation,&lt;br&gt;äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om ej fråga är om verkstäl-&lt;br&gt;lighet av dom som skall gälla här i riket enligt 22 § förordningen (1931:429)&lt;br&gt;om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och&lt;br&gt;förmynderskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med&lt;br&gt;barn eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fråga är om verkställighet&lt;br&gt;enligt 6§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. dom eller förlikning rörande familjerättslig underhållsskyldighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. dom eller förlikning rörande faderskapet till barn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente,&lt;br&gt;efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av dödsfall&lt;br&gt;eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne var medborgare i&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av&lt;br&gt;dessa stater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. dom eller förlikning angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) gäldenärs försättande i konkurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende&lt;br&gt;frågor eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet eller återgång på grund av&lt;br&gt;konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av de&lt;br&gt;nordiska länderna, om av konkursbeslutet eller beslutet om offentlig ac-&lt;br&gt;kordsförhandling framgår att gäldenären inte hade hemvist i något av de nor-&lt;br&gt;diska länderna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. dom eller förlikning i mål som skall upptagas omedelbart av särskild&lt;br&gt;domstol för handläggning av tvister rörande kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas ej heller i övrigt, i&lt;br&gt;den mån detta följer av särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av avgöranden eller&lt;br&gt;förlikningar på särskilda rättsområ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om verkställighet, som sö-&lt;br&gt;to hos kronofogdemyndighet, med-&lt;br&gt;delas utan motpartens hörande, om&lt;br&gt;ej kronofogdemyndigheten bestäm-&lt;br&gt;mer annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om verkställighet av för-&lt;br&gt;likning som avses i 5 § 2 får ej bifallas&lt;br&gt;utan att tillfälle har beretts motpar-&lt;br&gt;ten att yttra sig. Inkommer han med&lt;br&gt;bestridande som ej är uppenbart&lt;br&gt;ogrundat, skall ansökningen avslås.&lt;br&gt;Innehåller förlikningen bestäm-&lt;br&gt;melse om skyldighet att ersätta kost-&lt;br&gt;nad, får detta belopp jämkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om verkställighet, som&lt;br&gt;söks hos kronofogdemyndighet,&lt;br&gt;meddelas utan motpartens hörande,&lt;br&gt;om inte kronofogdemyndigheten be-&lt;br&gt;stämmer annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om verkställighet av för-&lt;br&gt;likning eller skuldebrev som avses i&lt;br&gt;5 § 2-4 får inte bifallas utan att till-&lt;br&gt;fälle har beretts motparten att yttra&lt;br&gt;sig. Inkommer han med bestridande&lt;br&gt;som inte är uppenbart ogrundat,&lt;br&gt;skall ansökningen avslås. Innehåller&lt;br&gt;förlikning som avses i 5§ 2 bestäm-&lt;br&gt;melse om skyldighet att ersätta kost-&lt;br&gt;nad, får detta belopp jämkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:128&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:368) om erkännande och verk-&lt;br&gt;ställighet av österrikiska domar på privaträttens område skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag är tillämplig på domar&lt;br&gt;som har meddelats i Österrike i äm-&lt;br&gt;nen av privaträttslig beskaffenhet.&lt;br&gt;Lagen tillämpas på domar i sådana&lt;br&gt;ämnen, även om de har meddelats i&lt;br&gt;ett straffrättsligt förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag är tillämplig på domar&lt;br&gt;som har meddelats i Österrike i äm-&lt;br&gt;nen av privaträttslig beskaffenhet.&lt;br&gt;Lagen tillämpas på domar i sådana&lt;br&gt;ämnen, även om de har meddelats i&lt;br&gt;ett straffrättsligt förfarande. Lagen&lt;br&gt;tillämpas inte om lagen (1992:000)&lt;br&gt;med anledning av Sveriges tillträde&lt;br&gt;till Luganokonventionen är tillämp-&lt;br&gt;lig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:128&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:746) om&lt;br&gt;betalningsföreläggande och handräckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och handräckning skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Om enligt någon särskild föreskrift en tvist angående en förpliktelse skall&lt;br&gt;tas upp av en annan myndighet än tingsrätt, kan saken prövas enligt denna&lt;br&gt;lag endast om det finns bestämmelser som medger sådan prövning. Vad som&lt;br&gt;sägs i denna lag om tingsrätt skall i sådana fall i stället gälla den andra myn-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;digheten.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om betalnings-&lt;br&gt;föreläggande och vanlig handräck-&lt;br&gt;ning gäller inte om svaranden vid tid-&lt;br&gt;punkten för ansökan har hemvist i en&lt;br&gt;främmande stat som har tillträtt den i&lt;br&gt;Lugano den 16 september 1988 an-&lt;br&gt;tagna konventionen om domstols be-&lt;br&gt;hörighet och om verkställighet av do-&lt;br&gt;mar på privaträttens område eller om&lt;br&gt;det i en sådan stat pågår rättegång om&lt;br&gt;samma sak och denna rättegång kan&lt;br&gt;leda till ett avgörande som är verk-&lt;br&gt;ställbart i Sverige.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Johansson, Laurén, Hörnlund, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,&lt;br&gt;Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Wester-&lt;br&gt;berg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om Sveriges tillträde till&lt;br&gt;Luganokonventionen&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen innehåller regler om domstols behörighet och om er-&lt;br&gt;kännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Den antogs&lt;br&gt;år 1988 av EGs och EFTAs medlemsländer och trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen är parallell till och så gott som identisk med den&lt;br&gt;mellan EG-länderna gällande Brysselkonventionen. Den konventionen in-&lt;br&gt;gicks år 1968 mellan de ursprungliga medlemsländerna Belgien, Tyskland,&lt;br&gt;Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna. Brysselkonventionen&lt;br&gt;har sin grund i artikel 220 i Romfördraget, som föreskriver att medlemslän-&lt;br&gt;derna skall förhandla med varandra på olika områden i syfte att bl.a. för-&lt;br&gt;enkla formaliteterna för ömsesidigt erkännande och verkställighet av olika&lt;br&gt;rättsliga avgöranden. Konventionen kompletterades år 1971 med ett proto-&lt;br&gt;koll angående EG-domstolens behörighet att tolka den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan Danmark, Storbritannien och Irland blivit medlemmar i EG ingick&lt;br&gt;medlemsstaterna år 1978 en särskild konvention om dessa staters tillträde till&lt;br&gt;1968 års konvention. En motsvarande konvention ingicks år 1982 efter det&lt;br&gt;att Grekland inträtt i gemenskapen. Dessa s.k. tilläggskonventioner innehål-&lt;br&gt;ler förutom en teknisk anpassning av den ursprungliga texten en del sakliga&lt;br&gt;ändringar och preciseringar av 1968 års konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1985 bildades en arbetsgrupp med deltagare från EGs medlemsländer&lt;br&gt;samt EFTA-länderna Finland, Island, Norge, Schweiz och Sverige. Arbets-&lt;br&gt;gruppen hade till uppgift att studera förutsättningarna för att upprätta en&lt;br&gt;separat multilateral konvention som skulle vara parallell till Brysselkonven-&lt;br&gt;tionen. Syftet var att de enhetliga regler som gällde EG-länderna emellan&lt;br&gt;skulle kunna utsträckas till att gälla även EFTA-länderna. Arbetsgruppens&lt;br&gt;arbete resulterade i ett utkast till en sådan konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionsutkastet presenterades i en inom justitiedepartementet upp-&lt;br&gt;rättad promemoria (Ds 1988:8) Parallellkonvention till 1968 års Brysselkon-&lt;br&gt;vention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;domar på privaträttens område. Promemorian remissbehandlades. Frågan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om Sverige bör tillträda konventionen besvarades positivt av remissinstan-&lt;br&gt;serna. Några av dessa intog dock en mera avvaktande attityd och ansåg att&lt;br&gt;Sverige borde fördjupa sitt samarbete med EG på andra områden innan frå-&lt;br&gt;gan om ett svenskt tillträde till konventionen aktualiserades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en diplomatkonferens mellan EGs och EFTAs samtliga medlemslän-&lt;br&gt;der i Lugano den 16 september 1988 antogs så den konvention om domstols&lt;br&gt;behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område som kal-&lt;br&gt;las Luganokonventionen. Den är i allt väsentligt identisk med Brysselkon-&lt;br&gt;ventionen i dess lydelse efter 1978 och 1982 års tillträdeskonventioner. En-&lt;br&gt;dast på ett par punkter avviker konventionerna från varandra. Till Lugano-&lt;br&gt;konventionen har fogats tre tilläggsprotokoll och tre förklaringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spaniens och Portugals inträde i EG har föranlett ytterligare en konven-&lt;br&gt;tion om tillträde till 1968 års Brysselkonvention. Den ingicks år 1989. Ge-&lt;br&gt;nom konventionen anpassas vissa bestämmelser i Brysselkonventionen till&lt;br&gt;Luganokonventionens bestämmelser. Härigenom har Brysselkonventionen&lt;br&gt;och Luganokonventionen ytterligare närmat sig varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen har undertecknats av femton av EFTAs och EGs&lt;br&gt;medlemsländer. De som inte undertecknat konventionen är Spanien, Irland&lt;br&gt;och Österrike. Därtill kommer Liechtenstein, som numera är medlem av&lt;br&gt;EFTA. Konventionen trädde i kraft den 1 januari 1992. Den har ratificerats&lt;br&gt;av Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz och Storbritannien.&lt;br&gt;Konventionen är upprättad på fjorton språk, de tio EG-språken samt finska,&lt;br&gt;isländska, norska och svenska. Alla versioner har samma giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom justitiedepartementet har upprättats en promemoria (Ds 1991:54)&lt;br&gt;Sveriges tillträde till Luganokonventionen om domstols behörighet och om&lt;br&gt;verkställighet av domar på privaträttens område. I promemorian föreslås att&lt;br&gt;Sverige tillträder Luganokonventionen och att konventionens regler införli-&lt;br&gt;vas i svensk rätt genom s.k. inkorporering, dvs. att det i en lag föreskrivs&lt;br&gt;att reglerna blir direkt tillämpliga i Sverige. Promemorian innehåller också&lt;br&gt;förslag till den lagstiftning som krävs för ändamålet. Den har remissbehand-&lt;br&gt;lats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av justitiekanslern, domstolsverket, Svea&lt;br&gt;hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, kom-&lt;br&gt;merskollegium, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds&lt;br&gt;universitet, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, närings-&lt;br&gt;frihetsombudsmannen, riksskatteverket, patent- och registreringsverket,&lt;br&gt;konsumentverket, Sveriges Advokatsamfund, Stockholms Handelskam-&lt;br&gt;mare, Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges&lt;br&gt;Köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, Svenska Bankföreningen,&lt;br&gt;Sparbanksgruppen AB, Sveriges Försäkringsförbund, Försäkringsjuridiska&lt;br&gt;föreningen, Sjöassuradörernas förening, Svenska Sjörättsföreningen, Sveri-&lt;br&gt;ges Redareförening, sjömanslagsutredningen (K 1990:01), dispaschören Jan&lt;br&gt;Sandström, Institutet för Utländsk Rätt AB och institutet för sjörätt och an-&lt;br&gt;nan transporträtt. Yttrande har dessutom avgetts av Sveriges Arbetsledare-&lt;br&gt;förbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsjuridiska föreningen har i sitt yttrande instämt i vad Sveriges&lt;br&gt;Försäkringsförbund yttrat. Yttrandet från Institutet för Utländsk Rätt AB&lt;br&gt;har avgetts även för Sveriges Exportråds räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftnings- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;ärendet (dnr 88-682).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas de lagförslag som läggs fram i pro-&lt;br&gt;memorian som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningsärendet har beretts i nordiskt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 27 februari 1992 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade för-&lt;br&gt;slagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har godtagit lagförslagen. När det gäller lagförslag 1 har lagrådet&lt;br&gt;utvecklat sin syn på 8§ (se avsnitt 3.3.2). Lagrådets yttrande bör fogas till&lt;br&gt;protokollet som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har gjort några redaktionella ändringar i de remitterade lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Luganokonventionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen är, som tidigare nämnts, i stort sett en kopia av Brys-&lt;br&gt;selkonventionen. Om inte annat sägs, är den följande beskrivningen av Lu-&lt;br&gt;ganokonventionen i princip också tillämplig på Brysselkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen är en s.k. dubbel konvention. Den reglerar inte bara&lt;br&gt;frågor om erkännande och verkställighet av utländska domar utan innehåller&lt;br&gt;också regler om domstols internationella behörighet, domsrättsregler, och&lt;br&gt;vissa andra regler som är tillämpliga redan under rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att konventionens ena del innehåller regler som är tillämpliga re-&lt;br&gt;dan på rättegångsstadiet är erkännande- och verkställighetsreglerna i kon-&lt;br&gt;ventionens andra del förenklade jämfört med vad som brukar gälla i s.k.&lt;br&gt;enkla verkställighetskonventioner. I enkla verkställighetskonventioner bru-&lt;br&gt;kar normalt ingå indirekta behörighetsregler som tillämpas på verkställig-&lt;br&gt;hetsstadiet, i verkställighetsstaten. Som exempel kan nämnas 1973 års Haag-&lt;br&gt;konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden angående un-&lt;br&gt;derhållsskyldighet som föreskriver att underhållsavgöranden som har med-&lt;br&gt;delats i en fördragsslutande stat skall erkännas och verkställas om de har&lt;br&gt;meddelats av en myndighet som anses behörig, varefter det i särskilda artik-&lt;br&gt;lar anges vad som krävs härför. En enkel verkställighetskonvention hindrar&lt;br&gt;således inte staterna från att fortsätta tillämpa sina egna internationella be-&lt;br&gt;hörighetsregler. Om en dom meddelas i en stat som har tillträtt en sådan&lt;br&gt;verkställighetskonvention och domstolen därvid har grundat sin behörighet&lt;br&gt;på en behörighetsregel som inte är godkänd i konventionen kan andra stater&lt;br&gt;i stället vägra erkänna och verkställa domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna typ av indirekta behörighetsregler saknas nästan helt i Luganokon-&lt;br&gt;ventionen. Tvärtom gäller enligt huvudregeln att domstolens behörighet inte&lt;br&gt;får ifrågasättas i verkställighetsstaten och konventionen söker i största möj-&lt;br&gt;liga mån att åstadkomma en ”fri rörlighet för domar” över statsgränserna.&lt;br&gt;De enhetliga behörighetsreglerna gäller bara konventionsstaterna emellan.&lt;br&gt;Staterna är alltså fria att behålla och tillämpa andra behörighetsregler i för-&lt;br&gt;hållande till stater som inte har tillträtt konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen gäller inte bara i förhållandet mellan EFTA-län-&lt;br&gt;derna och EG-länderna utan gäller också EFTA-länderna inbördes. Den&lt;br&gt;gäller däremot inte EG-länderna inbördes. I deras inbördes förhållande gäl-&lt;br&gt;ler Brysselkonventionen (artikel 54 B; se avsnitt 2.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skall inledningsvis (avsnitt 2.2 - 2.11) göra en mer övergripande -&lt;br&gt;stundtals uttömmande - presentation av konventionens allmänna innehåll&lt;br&gt;och struktur. Resonemang som är gemensamma för flera artiklar har härige-&lt;br&gt;nom kunnat samlas på ett ställe. En bestämmelse eller ett avsnitt i konven-&lt;br&gt;tionen som till synes uttömmande reglerar en viss fråga måste ofta läsas sam-&lt;br&gt;man med olika undantag och kompletterande bestämmelser på annat håll i&lt;br&gt;konventionen. Redovisningen i denna del innehåller hänvisningar mellan&lt;br&gt;olika delar av konventionen och syftar således till att ge en mer generell och&lt;br&gt;heltäckande bild av konventionen. Jag återkommer senare med en redovis-&lt;br&gt;ning artikel för artikel (avsnitt 5). Där finns också en redogörelse för de rap-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;porter som upprättats med anledning av Brysselkonventionen och Lugano- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;konventionen. Till dessa hör en rapport rörande Brysselkonventionen avJe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nard som jag då och då kommer att hänvisa till.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Konventionens tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konventionens tillämpningsområde framgår av artikel 1. Det är begränsat&lt;br&gt;till privaträttens område (”civil and commercial matters”, ”matiére civile et&lt;br&gt;commerciale”). Konventionen omfattar således inte straffrätten och heller&lt;br&gt;inte skattefrågor, tullfrågor och liknande offentligrättsliga frågor. Den är å&lt;br&gt;andra sidan inte tillämplig på hela privaträttens område. Konventionen om-&lt;br&gt;fattar tvister om underhållsbidrag men flera andra familjerättsliga frågor har&lt;br&gt;uttryckligen undantagits från tillämpningsområdet. Inte heller omfattas ex-&lt;br&gt;empelvis konkurs- och skiljedomsförfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens tillämpningsområde är begränsat till att avse tvister med&lt;br&gt;internationell anknytning. Det internationella momentet är uppenbart när&lt;br&gt;det gäller konventionens regler om erkännande och verkställighet av ut-&lt;br&gt;ländska domar. Men även när det gäller reglerna om domstols behörighet&lt;br&gt;krävs det att tvisten innehåller ett internationellt element för att konventio-&lt;br&gt;nens regler skall gälla. Detta framgår inte uttryckligen av konventionstexten&lt;br&gt;men kan utläsas av bl.a. preambeln som talar om domstolars internationella&lt;br&gt;behörighet. Konventionen blir alltså normalt inte tillämplig när båda par-&lt;br&gt;terna har hemvist i en och samma stat. Innehåller tvisten ett internationellt&lt;br&gt;moment, t.ex. att svaranden har hemvist i en konventionsstat eller att dom-&lt;br&gt;stol i en annan konventionsstat är exklusivt behörig att pröva tvisten, blir&lt;br&gt;dock konventionens bestämmelser tillämpliga på rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Domstols behörighet m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i konventionens Avdelning II om domstols behörighet är indelade&lt;br&gt;i nio olika avsnitt och innehåller de olika behörighetsregler och vissa andra&lt;br&gt;regler som skall tillämpas av domstolarna i den stat där rättegången äger&lt;br&gt;rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 Behörighetsreglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens bestämmelser om domstols internationella behörighet är&lt;br&gt;bindande i så måtto att de måste tillämpas oberoende av om de åberopas&lt;br&gt;eller inte; om talan väcks vid svensk domstol mot en svarande med hemvist&lt;br&gt;i en konventionsstat under åberopande av reglerna i 10 kap. 6 § rättegångs-&lt;br&gt;balken (RB) om kontraktsforum måste domstolen avvisa käromålet om sva-&lt;br&gt;randen invänder att svensk domstol inte är behörig och detta även om kon-&lt;br&gt;ventionens regler inte åberopas. I vissa fall måste domstolen t.o.m. obe-&lt;br&gt;roende av invändning självmant beakta omständigheter som utesluter dess&lt;br&gt;behörighet (artikel 19 och 20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga andra behörighetsregler än de som framgår av konventionen får tilläm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pas gentemot en svarande som har hemvist i en konventionsstat. Vissa s.k.&lt;br&gt;exorbitanta behörighetsregler som förekommer i de olika konventionsstater-&lt;br&gt;nas rättsordningar och som alltså är förbjudna räknas upp särskilt i konven-&lt;br&gt;tionens artikel 3. För Frankrike gäller detta exempelvis artikel 14 i Code Ci-&lt;br&gt;vil som tillåter franska medborgare att stämma utlänningar inför fransk dom-&lt;br&gt;stol även om det i övrigt skulle saknas anknytning mellan tvisten och Frank-&lt;br&gt;rike. För Sveriges del anges här förmögenhetsforum. Uppräkningen är inte&lt;br&gt;uttömmande. Inte heller andra regler i rättegångsbalken som inte har stöd i&lt;br&gt;Luganokonventionen, t.ex. kontraktsforum enligt 10 kap. 6 § RB, får använ-&lt;br&gt;das i mål där Luganokonventionen är tillämplig. En betydelsefull artikel i&lt;br&gt;detta sammanhang är dock artikel 18 som tillåter s.k. tyst prorogation, vilket&lt;br&gt;innebär att domstolen blir behörig om svaranden går i svaromål utan att göra&lt;br&gt;invändning om domstolens behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns vissa undantag från denna huvudregel om att domstol endast får&lt;br&gt;grunda sin behörighet på bestämmelser som framgår av Luganokonventio-&lt;br&gt;nen i de fall svaranden har hemvist i en konventionsstat. Enligt artikel 57&lt;br&gt;skall Luganokonventionen sålunda inte inverka på andra specialkonventio-&lt;br&gt;ner som staterna har ingått eller kommer att ingå på särskilda områden. Om&lt;br&gt;en sådan konvention innehåller bestämmelser om domstols behörighet får&lt;br&gt;domstol grunda sin behörighet på en sådan behörighetsregel även om den&lt;br&gt;avviker från Luganokonventionens behörighetsregler. Detta gäller också i&lt;br&gt;förhållande till konventionsstater som inte har tillträtt den särskilda konven-&lt;br&gt;tionen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För EGs medlemsländer gäller också att de får grunda sin behörighet på&lt;br&gt;behörighetsregler som framgår av rättsakter som har beslutats av gemenska-&lt;br&gt;pernas institutioner; sådana rättsakter jämställs enligt Protokoll Nr 3 med&lt;br&gt;konventioner på särskilda områden (se närmare härom i avsnitt 2.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsvis godkänns också behörighetsregler i vissa andra konventio-&lt;br&gt;ner (artikel 54 andra stycket; se vidare härom i avsnitt 2.5; jfr artikel 55&lt;br&gt;första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda gäller alltså endast i förhållande till svarande med hemvist i&lt;br&gt;en konventionsstat. Nationella behörighetsregler, också sådana som faller&lt;br&gt;inom kategorin exorbitanta, får med ett undantag (se vid artikel 16 nedan)&lt;br&gt;användas gentemot svarande som har hemvist i andra stater än dem som har&lt;br&gt;tillträtt Luganokonventionen. Detta framgår av artikel 4. De nationella be-&lt;br&gt;hörighetsreglerna har härigenom fått ett uttryckligt erkännande i konventio-&lt;br&gt;nen, vilket i sin tur återspeglas i det faktum att alla domar, oberoende av&lt;br&gt;om konventionens behörighetsregler eller nationella behörighetsregler har&lt;br&gt;tillämpats, i princip skall erkännas och verkställas i hela konventionsområ-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 andra stycket innehåller en regel som förbjuder särbehandling&lt;br&gt;på grund av medborgarskap. Regeln gäller till förmån för såväl kärande- som&lt;br&gt;svarandepart och innebär att de behörighetsregler som gäller i förhållande&lt;br&gt;till statens egna medborgare också gäller i förhållande till part som har hem-&lt;br&gt;vist i rättegångsstaten oberoende av dennes medborgarskap. På samma sätt&lt;br&gt;innehåller artikel 4 andra stycket en regel om att en kärande som har hemvist&lt;br&gt;i rättegångsstaten, oberoende av medborgarskap, har rätt att åberopa&lt;br&gt;samma regler om domstols behörighet som statens egna medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarandens hemvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln skall tvister som faller inom konventionens tillämpnings-&lt;br&gt;område prövas i den stat där svaranden har hemvist (artikel 2). Konventio-&lt;br&gt;nen innehåller ingen definition av begreppet hemvist. I stället regleras i ar-&lt;br&gt;tiklarna 52 och 53 frågan om tillämplig lag vid avgörandet av frågan om var&lt;br&gt;parterna har hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda behörighetsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa typer av tvister har det av olika skäl ansetts motiverat att göra av-&lt;br&gt;steg från huvudregeln om svarandens hemvist. Avsnitt 2, artiklarna 5 och 6,&lt;br&gt;innehåller därför särskilda behörighetsregler av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna utgör ett alternativ till bestämmelsen om att talan skall&lt;br&gt;väckas där svaranden har hemvist. Käranden kan alltså välja mellan svaran-&lt;br&gt;dens hemvistforum och de alternativa fora som utpekas i artikel 5 och 6. För&lt;br&gt;svaranden innebär reglerna samtidigt att han i dessa fall är skyldig att svara&lt;br&gt;inför domstol i ett annat land än det där han har sitt hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från konventionens övriga behörighetsregler, anges i dessa ar-&lt;br&gt;tiklar inte bara i vilken konventionsstat talan får väckas. Det anges också -&lt;br&gt;utom i fråga om artikel 5.6 - vid vilken domstol i denna stat som målet skall&lt;br&gt;prövas (”vid domstolen i den ort...”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5.1 kan tvister om avtal prövas vid domstol i den ort där den&lt;br&gt;förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas (uppfyllelsefo-&lt;br&gt;rum).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från reglerna i artikel 5.1 finns ett undantag i artikel I i Protokoll Nr 1 som&lt;br&gt;gäller i det fall talan väcks mot någon som har hemvist i Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.1 har också föranlett ett undantag för Schweiz. En svarande med&lt;br&gt;hemvist i Schweiz kan dock inte förhindra en rättegång i annat land med stöd&lt;br&gt;av denna behörighetsregel. I stället gäller enligt artikel I a i Protokoll Nr 1&lt;br&gt;att en dom från en sådan rättegång, under vissa förutsättningar, inte erkänns&lt;br&gt;och verkställs i Schweiz (se härom i avsnitt 2.4.4 och avsnitt 3.2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från regeln om att avtalstvister kan prövas vid uppfyllelseforum finns vi-&lt;br&gt;dare i punkten 1 ett undantag i fråga om tvister om anställningsavtal. Samma&lt;br&gt;bestämmelse finns numera, efter 1989 års tillträdeskonvention, också i Brys-&lt;br&gt;selkonventionen, dock med en något annorlunda formulering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver avtalsrättsliga tvister nämns i artikel 5 tvister om underhållsbidrag&lt;br&gt;(punkten 2) och utomobligatoriska skadeståndsanspråk (punkten 3). Talan&lt;br&gt;om skadestånd kan exempelvis väckas där skadan inträffade. Talan om en-&lt;br&gt;skilt anspråk i anledning av brott kan prövas vid den domstol där brottmålet&lt;br&gt;är anhängigt (punkten 4). Artikeln behandlar vidare tvister som hänför sig&lt;br&gt;till verksamheten vid en filial osv. (punkten 5), tvister som gäller ”truster”&lt;br&gt;och tvister om betalning av bärgarlön (punkten 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6 innehåller ytterligare särskilda behörighetsregler bl.a. för mål&lt;br&gt;med flera svarande, för återgångskrav, regress och liknande, och i fråga om&lt;br&gt;genkäromål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvingande behörighetsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 7-15 innehåller tvingande behörighetsregler för försäkrings- och&lt;br&gt;konsumenttvister. Syftet bakom dessa regler är att skydda försäkringstagare&lt;br&gt;och konsumenter som ju normalt är den svagare parten i avtalsförhållandet.&lt;br&gt;Reglerna tillåter i princip alltid försäkringstagaren resp, konsumenten att&lt;br&gt;processa i sitt eget hemvistland, oavsett om han är kärande eller svarande i&lt;br&gt;målet. Försäkringstagaren resp, konsumenten har själv däremot olika fora&lt;br&gt;att välja mellan när han är kärandepart. Bestämmelsernas tvingande natur&lt;br&gt;hindrar inte att parterna från att, i viss utsträckning, avtala om behörig dom-&lt;br&gt;stol. Reglerna om tyst prorogation i artikel 18 är dessutom tillämpliga på&lt;br&gt;dessa tvister. (För en översiktlig beskrivning av bestämmelserna hänvisas till&lt;br&gt;sammanfattningen i avsnitt 5, vid artikel 7; bestämmelserna för konsument-&lt;br&gt;tvister överensstämmer i stora drag med dessa, se vid artikel 13-15.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exklusiv behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16 innehåller bestämmelser om exklusiv behörighet. Reglerna är&lt;br&gt;tvingande och gäller oberoende av var parterna har hemvist. De gäller såle-&lt;br&gt;des, till skillnad från de särskilda behörighetsreglerna, även i fråga om mål&lt;br&gt;där svaranden har hemvist i en stat som inte har tillträtt konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 1 behandlar tvister som gäller sakrätt i eller nyttjanderätt till fast&lt;br&gt;egendom. Sådana tvister skall handläggas i den stat där fastigheten är belä-&lt;br&gt;gen, oberoende av var parterna har hemvist. Bestämmelserna gäller natur-&lt;br&gt;ligtvis endast i förhållandet konventionsstaterna emellan och gäller således&lt;br&gt;endast i fråga om fastigheter som är belägna i konventionsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler gäller enligt punkten 1 b) för vissa tidsbegränsade avtal&lt;br&gt;om nyttjanderätt till fast egendom, exempelvis avtal om hyra av en semester-&lt;br&gt;bostad. Under vissa förutsättningar får tvister med anledning av ett sådant&lt;br&gt;hyresavtal alternativt prövas där svaranden har hemvist. En motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse saknades tidigare helt i Brysselkonventionen men en liknande&lt;br&gt;bestämmelse infördes genom 1989 års tillträdeskonvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra exklusiva behörighetsregler i artikel 16 är exempelvis att domsto-&lt;br&gt;larna i den stat där en juridisk person har sitt säte skall pröva frågor om den&lt;br&gt;juridiska personens giltighet eller upplösning och frågor om giltigheten av&lt;br&gt;beslut som den juridiska personens organ har fattat (punkten 2) och att mål&lt;br&gt;som avser registrering eller giltighet av patent, varumärken, mönster och lik-&lt;br&gt;nande rättigheter skall prövas i den stat där patentet osv. registrerats eller&lt;br&gt;där deposition skett (punkten 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En exklusiv behörighetsregel av litet speciellt slag finns i artikel Vb i Pro-&lt;br&gt;tokoll Nr 1. Den gäller vissa tvister mellan befälhavare och besättningsmed-&lt;br&gt;lem på havsgående fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal om domstols behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen tillåter att parterna avtalar om att viss domstol skall vara be-&lt;br&gt;hörig att pröva en tvist dem emellan (prorogation). Enligt artikel 17 är ett&lt;br&gt;avtal om att en domstol eller domstolarna i en konventionsstat skall vara be-&lt;br&gt;höriga att pröva en redan uppkommen tvist eller framtida tvister i anledning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av ett bestämt rättsförhållande giltigt om en av parterna har hemvist i en Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;konventionsstat. Det får dock inte strida mot de tvingande behörighetsregler&lt;br&gt;som konventionen ställer upp för försäkrings- och konsumenttvister (punk-&lt;br&gt;ten 3). Ett motsvarande skydd gäller för arbetstagare (punkten 5). Enligt&lt;br&gt;denna föreskrift är ett prorogationsavtal inte giltigt i ett mål om anställnings-&lt;br&gt;avtal med mindre prorogationsavtalet ingicks efter det att tvist uppstått par-&lt;br&gt;terna emellan. Syftet bakom denna bestämmelse är detsamma som i fråga&lt;br&gt;om den särskilda regleringen i artikel 5.1, nämligen att skydda den presum-&lt;br&gt;tivt svagare avtalsparten. Genom 1989 års tillträdeskonvention har en lik-&lt;br&gt;nande, men inte exakt likadan, regel införts i Brysselkonventionen. Ytterli-&lt;br&gt;gare ett undantag från prorogationsfriheten framgår av punkten 3; sådana&lt;br&gt;avtal rörande ”truster” som avses där får inte ingås i strid med de exklusiva&lt;br&gt;behörighetsreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett prorogationsavtal skall vara giltigt måste vissa formkrav vara&lt;br&gt;uppfyllda (första stycket punkterna a-c).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyst prorogation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen tillåter också s.k. tyst prorogation. En domstol kan bli&lt;br&gt;behörig att pröva en tvist om svaranden går i svaromål inför domstolen utan&lt;br&gt;att göra invändningar om att domstolen är obehörig (artikel 18). Denna re-&lt;br&gt;gel gäller dock inte om annan domstol är exklusivt behörig att pröva tvisten&lt;br&gt;enligt reglerna i artikel 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 Domstolarnas handläggning av behörighetsfrågorna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionens Avsnitt 7 finns två artiklar som reglerar domstolarnas pröv-&lt;br&gt;ning av behörighetsfrågan. Domstolarna är skyldiga att självmant pröva sin&lt;br&gt;behörighet och detta oberoende av om konventionens bestämmelser åbero-&lt;br&gt;pas eller inte. En viktig bestämmelse är härvid bestämmelsen i artikel 18 om&lt;br&gt;tyst prorogation som innebär att domstolen i allmänhet blir behörig om sva-&lt;br&gt;randen inte gör någon invändning om domstolens behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen måste enligt artikel 19 avvisa målet om en annan domstol en-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligt artikel 16 skulle vara exklusivt behörig att pröva tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om svaranden inte går i svaromål, måste domstolen självmant undersöka&lt;br&gt;om den är behörig enligt konventionens bestämmelser och i annat fall avvisa&lt;br&gt;målet (artikel 20). Denna bestämmelse är uppställd till skydd för svaranden&lt;br&gt;och är liksom flera andra bestämmelser i konventionen begränsad till sva-&lt;br&gt;rande som har hemvist i en konventionsstat. I förhållande till en svarande&lt;br&gt;som har hemvist i ett annat land är domstolen i stor utsträckning fri att till-&lt;br&gt;lämpa konventionsstridiga nationella behörighetsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.3 Frågor om litispendens och vilandeförklaring av mål m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 8 behandlar i tre artiklar hur domstolarna skall agera när mål om&lt;br&gt;samma sak väcks i flera stater och när mål vid olika domstolar har samband&lt;br&gt;med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 21 föreligger litispendens om mål om samma sak mellan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 128&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma parter väcks vid domstolar i olika stater. Detta är en naturlig följd av Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;att meddelade domar automatiskt skall erkännas i alla konventionsstater och&lt;br&gt;bl.a. utgöra hinder mot en ny rättegång om samma sak (res judicata). Den&lt;br&gt;domstol vid vilken talan väcktes först är ensam behörig att pröva målet och&lt;br&gt;övriga domstolar är skyldiga att avvisa käromålet. Awisningsskyldigheten&lt;br&gt;inträder dock inte genast utan först sedan det har klarlagts att den domstol&lt;br&gt;där talan väckts först verkligen är behörig att pröva tvisten. Intill dess att så&lt;br&gt;skett skall målet vila hos övriga domstolar. Brysselkonventionens motsva-&lt;br&gt;rande regel har genom 1989 års tillträdeskonvention justerats i överensstäm-&lt;br&gt;melse med Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 22 tar sikte på mål som handläggs i olika stater&lt;br&gt;och som inte rör samma sak utan där målen har samband med varandra och&lt;br&gt;det på grund därav är angeläget att undvika att det meddelas oförenliga do-&lt;br&gt;mar i olika stater. Också i detta slags situationer har den domstol vid vilken&lt;br&gt;talan först väcktes företräde. Bestämmelserna om vilandeförklaring och av-&lt;br&gt;visning i artikel 22 är dock, till skillnad från vad som gäller i litispendens-&lt;br&gt;situationerna enligt artikel 21, fakultativ för domstolarna i övriga stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 23 föreskrivs slutligen vad som skall gälla för det fall då flera dom-&lt;br&gt;stolar enligt konventionens bestämmelser samtidigt är exklusivt behöriga att&lt;br&gt;pröva tvisten. Också för sådana fall föreskrivs att den domstol vid vilken ta-&lt;br&gt;lan väckts först har företräde och att övriga domstolar skall avvisa målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om vilandeförklaring av mål finns också i artikel&lt;br&gt;Vb i Protokoll Nr 1. Dessa bestämmelser gäller vissa mål mellan befälhavare&lt;br&gt;och besättningsmedlem på havsgående fartyg. Även i konventionens Avdel-&lt;br&gt;ning III finns bestämmelser om vilandeförklaring (artikel 30 och 38) som&lt;br&gt;alltså är tillämpliga på erkännande- och verkställighetsstadiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.4 Säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24 innehåller bestämmelser om behörighet att meddela beslut om&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder. Enligt denna artikel får&lt;br&gt;en domstol i en konventionsstat meddela de säkerhetsåtgärder och andra in-&lt;br&gt;terimistiska åtgärder som följer av dess nationella lagstiftning även om den&lt;br&gt;enligt konventionens bestämmelser skulle vara obehörig att pröva målet i&lt;br&gt;sak. Käranden kan således med stöd av denna bestämmelse t.ex. utverka&lt;br&gt;kvarstad i den stat där svaranden har sina tillgångar och dessa kan därefter,&lt;br&gt;sedan dom meddelats i den andra staten, tas i anspråk för verkställighet av&lt;br&gt;domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om säkerhetsåtgärd eller annat interimistiskt beslut gäller inte&lt;br&gt;bara i den stat där det har meddelats utan kan också, under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar, verkställas i andra konventionsstater (jfr avsnitt 5 vid artikel 25).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.5 Delgivningsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 20 andra stycket föreskrivs, också detta till svarandens skydd, att&lt;br&gt;domstolen inte får pröva ett mål förrän det har klarlagts att svaranden har&lt;br&gt;fått del av stämningsansökan eller motsvarande handling och haft tillräcklig&lt;br&gt;tid på sig att förbereda sitt svaromål. I förhållandet mellan de stater som har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillträtt 1965 års Haagkonvention om delgivning i utlandet av handlingar i Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;mål och ärenden av civil eller kommersiell natur gäller i stället för andra&lt;br&gt;stycket den konventionens bestämmelser (tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivningsfrågor behandlas också i artikel IV i Protokoll Nr 1. I denna&lt;br&gt;artikel anges att delgivningshandlingar kan översändas, utöver enligt vad&lt;br&gt;som föreskrivs i mellan konventionsstaterna gällande konventioner, direkt&lt;br&gt;mellan tjänstemännen i rättegångsstaten och andra stater. Bestämmelserna&lt;br&gt;har tillkommit för att så långt det är möjligt påskynda delgivningsförfaran-&lt;br&gt;det. Dessa bestämmelser gäller även när delgivning skall äga rum under&lt;br&gt;verkställighetsförfarandet. Konventionsstaterna har rätt att reservera sig&lt;br&gt;mot detta förfarande (se härom i avsnitt 3.2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivningsfrågor har också beaktats i konventionens Avdelning III om&lt;br&gt;erkännande och verkställighet. Om delgivning inte har skett på rätt sätt och&lt;br&gt;i tillräckligt god tid, skall den utländska domen inte erkännas och verkställas&lt;br&gt;i andra konventionsstater i det fall domen har meddelats mot en svarande&lt;br&gt;som uteblivit (artikel 27.2 och artikel 34). Svaranden har alltså ett dubbelt&lt;br&gt;skydd; dels skydd mot att dom över huvud taget meddelas mot honom utan&lt;br&gt;att han har kunnat tillvarata sin rätt, dels skydd mot att en sådan dom - om&lt;br&gt;en sådan likväl skulle meddelas trots bristfällig eller för sen delgivning - er-&lt;br&gt;känns och verkställs i andra konventionsstater.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Erkännande och verkställighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens Avdelning III innehåller bestämmelser om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av domar. Bestämmelserna är utformade i syfte att stärka&lt;br&gt;domstolens roll i rättegångsstaten och i motsvarande mån begränsa domsto-&lt;br&gt;lens roll i erkännande-/verkställighetsstaten. Domstolen i rättegångsstaten&lt;br&gt;måste sålunda självmant pröva sin behörighet i de fall svaranden uteblir.&lt;br&gt;Den måste också beakta de exklusiva behörighetsreglerna och är skyldig att&lt;br&gt;se till att svaranden är delgiven i god tid osv. Konventionen utgår således&lt;br&gt;från att den meddelade domen är i sin ordning. Den utländska domen får&lt;br&gt;aldrig omprövas i sak (artikel 29 och 34).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 25 framgår att med uttrycket dom avses varje avgörande som&lt;br&gt;har meddelats av en domstol i en konventionsstat oavsett avgörandets rubri-&lt;br&gt;cering i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om erkännande och verkställighet gäller generellt för&lt;br&gt;alla avgöranden som har meddelats av domstolar i konventionsstaterna, om&lt;br&gt;avgörandet faller inom konventionens sakliga tillämpningsområde. Bestäm-&lt;br&gt;melserna om erkännande och verkställighet förutsätter för sin tillämplighet&lt;br&gt;inte att konventionen varit tillämplig på målet i rättegångsstaten. Även om&lt;br&gt;domstolen i denna stat grundat sin behörighet på nationella behörighetsreg-&lt;br&gt;ler - därför att tvisten inte innehöll några internationella element eller därför&lt;br&gt;att svaranden hade hemvist i en stat som inte tillträtt Luganokonventionen -&lt;br&gt;skall domen erkännas och verkställas i andra konventionsstater med tillämp-&lt;br&gt;ning av bestämmelserna i avsnitt III. Detta följer av konventionens struktur&lt;br&gt;som bygger på en princip om ”fri rörlighet för domar” och på att domstolens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behörighet endast undantagsvis får prövas i erkännande-/verkställighetssta- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna är dock inte utan undantag. Enligt artikel 59 kan konven-&lt;br&gt;tionsstaterna ingå avtal med tredje stat och däri åta sig att, till skydd för sva-&lt;br&gt;rande som har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort i denna tredje stat,&lt;br&gt;inte erkänna domar från stater som har tillträtt Luganokonventionen om&lt;br&gt;domstolen uteslutande grundat sin behörighet på sådana nationella s.k. ex-&lt;br&gt;orbitanta behörighetsregler som avses i artikel 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att den ”fria rörligheten” enbart gäller avgöranden&lt;br&gt;som har meddelats i en stat som har tillträtt Luganokonventionen. Lugano-&lt;br&gt;konventionen innebär därför inte att ett domstolsutslag som har meddelats i&lt;br&gt;t.ex. USA skulle bli verkställbart i Sverige därför att det har erkänts och är&lt;br&gt;verkställbart i ett av EG-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens Avdelning III är indelad i tre avsnitt. Avsnitt 1 behandlar&lt;br&gt;erkännande, Avsnitt 2 verkställighet och Avsnitt 3 gemensamma bestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 Erkännande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen bygger på presumtionen att domar som meddelas i andra kon-&lt;br&gt;ventionsstater skall erkännas. Enligt artikel 26 gäller således att en dom som&lt;br&gt;har meddelats i en konventionsstat skall erkännas i andra konventionsstater&lt;br&gt;utan att det därför skall behöva anlitas något särskilt förfarande. Att en ut-&lt;br&gt;ländsk dom erkänns innebär att den tilläggs positiv och negativ rättskraft i&lt;br&gt;den stat där den görs gällande och medför bl.a. res judicata-verkan, dvs. ut-&lt;br&gt;gör hinder mot en ny rättegång om samma sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ställs inga krav på att den utländska domen har vunnit laga kraft innan&lt;br&gt;den erkänns i andra konventionsstater. Om frågan om en icke lagakraftvun-&lt;br&gt;nen utländsk dom skall erkännas eller inte kommer upp inför domstol i en&lt;br&gt;annan konventionsstat, får denna domstol låta handläggningen av sitt mål&lt;br&gt;vila i avvaktan på att domen vinner laga kraft (artikel 30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det således inte krävs något särskilt förfarande för att domen&lt;br&gt;skall erkännas, lämnar konventionen vissa möjligheter till en sådan faststäl-&lt;br&gt;lelseprocedur. Om den part som önskar åberopa sig på domen vill få klarlagt&lt;br&gt;att domen erkänns, kan han utverka ett beslut härom genom att använda&lt;br&gt;samma förfarande som gäller för verkställighet (artikel 26 andra stycket).&lt;br&gt;Om frågan om en dom erkänns eller inte är av betydelse i en annan pågående&lt;br&gt;rättegång, får man i den rättegången prejudiciellt avgöra frågan om domen&lt;br&gt;erkänns eller inte (tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Presumtionen är alltså att domen skall erkännas. De relativt få tillåtna un-&lt;br&gt;dantagen från denna regel räknas upp i artiklarna 27 och 28. Jag återkommer&lt;br&gt;strax till dessa (avsnitt 2.4.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.3 Verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 31-45 i konventionen innehåller regler om verkställighet. De har&lt;br&gt;redan berörts i avsnitt 2.4.1. Av artikel 31 framgår att en dom som har med-&lt;br&gt;delats i en konventionsstat skall verkställas i andra konventionsstater efter&lt;br&gt;ett särskilt förfarande, exekvaturförfarande, i verkställighetstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att verkställighet skall kunna medges i andra konventionsstater krävs Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;att domen är verkställbar i ursprungsstaten. Domen i fråga behöver inte ha&lt;br&gt;vunnit laga kraft för att kunna verkställas i andra konventionsstater. Om gäl-&lt;br&gt;denären begär det, kan dock exekvaturmålet vid en prövning enligt artikel&lt;br&gt;37.1 förklaras vilande så länge domen inte vunnit laga kraft (artikel 38 första&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vissa begränsningar gäller verkställighetsreglerna även beslut om sä-&lt;br&gt;kerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder som har beslutats enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 24 (avsnitt 5 vid artikel 25 och artikel 27.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 50 följer också att inte bara avgöranden av domstol utan också&lt;br&gt;s.k. officiella handlingar (actes authentiques) skall verkställas enligt konven-&lt;br&gt;tionens bestämmelser. Detsamma gäller förlikningar som ingåtts inför dom-&lt;br&gt;stol (artikel 51).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exekvaturförfarandet kan delas in i tre olika stadier. Ansökan ges in till&lt;br&gt;domstol (artikel 32) som prövar verkställighetsfrågan på grundval av de&lt;br&gt;handlingar som sökanden åberopar. Det är härvid fråga om ett enpartsförfa-&lt;br&gt;rande och framställningen skall således inte delges gäldenären på detta sta-&lt;br&gt;dium (artikel 34). Om verkställighet medges kan gäldenären i stället begära&lt;br&gt;omprövning av beslutet inom viss tid (artikel 36) varvid förfarandet skall&lt;br&gt;vara kontradiktoriskt, dvs. båda parter skall höras i frågan (artikel 37.1).&lt;br&gt;Om verkställighet skulle vägras, kan sökanden begära omprövning (artikel&lt;br&gt;40). Också i detta fall gäller att förfarandet skall vara kontradiktoriskt (arti-&lt;br&gt;kel 40.2). Beslutet från det andra skedet av prövningen kan i sin tur överprö-&lt;br&gt;vas på begäran av gäldenären om det gått honom emot eller på sökandens&lt;br&gt;begäran om domstolen beslutat vägra verkställighet (artikel 37.2 resp. 40.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De domstolar som i respektive konventionsstat skall pröva verkställighets-&lt;br&gt;frågan i de olika stadierna räknas upp i artikel 32 (första stadiet), artikel 37.1&lt;br&gt;resp. 40.1 (andra stadiet; artikel 37.1 syftar på de fall då gäldenären begär&lt;br&gt;omprövning av ett bifallande beslut och artikel 40.1 på de fall då sökanden&lt;br&gt;begär omprövning av ett avslagsbeslut) och artikel 37.2 resp. 41 (tredje sta-&lt;br&gt;diet; artikel 37.2 syftar på de fall då överprövningen skett på gäldenärens&lt;br&gt;begäran och artikel 41 på de fall då överprövningen skett på sökandens begä-&lt;br&gt;ran).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sveriges del anges i artiklarna 32, 37.1 och 40.1 Svea hovrätt och i&lt;br&gt;artiklarna 37.2 och 41 högsta domstolen. Det innebär att det är Svea hovrätt&lt;br&gt;som har att pröva verkställighetsfrågan såväl i det första som i det andra sta-&lt;br&gt;diet, vare sig prövningen sker på sökandens eller gäldenärens begäran, me-&lt;br&gt;dan prövningen i det tredje stadiet ankommer på högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Irland, Island, Italien, Storbritannien och Österrike har liksom Sverige ut-&lt;br&gt;sett samma instans för prövningen i det första och andra stadiet. Även i Bel-&lt;br&gt;gien skall handläggningen i det första och andra stadiet ske vid samma dom-&lt;br&gt;stol, men endast i de fall då det är gäldenären som har överklagat. I Neder-&lt;br&gt;länderna skall prövningen i det första stadiet ske av ordföranden i under-&lt;br&gt;domstol och prövningen i det andra stadiet av underdomstolen som sådan&lt;br&gt;om omprövningen sker på gäldenärens begäran men av överdomstol om det&lt;br&gt;är sökanden som överklagat. Övriga konventionsstater har valt olika dom-&lt;br&gt;stolar för de tre stadierna av prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel VI i Protokoll Nr 1 framgår att konventionsstaterna ensidigt Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;kan besluta om ändring i fråga om de utsedda exekvaturmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 34 slås fast att verkställighet får vägras endast på de grunder som&lt;br&gt;anges i artiklarna 27 och 28, dvs. att samma begränsningar som gäller för&lt;br&gt;erkännande gäller i fråga om verkställighet. Jag återkommer strax till denna&lt;br&gt;fråga (avsnitt 2.4.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förfarandet skall nationella regler tillämpas (artikel 33&lt;br&gt;första stycket). I övrigt innehåller detta avsnitt bl.a. regler om underrättelse&lt;br&gt;till/delgivning med sökanden resp, gäldenären (artikel 35 resp. 36 första&lt;br&gt;stycket), ställande av säkerhet (artikel 38 tredje stycket och artikel 45), par-&lt;br&gt;tiell verkställighet av domen (artikel 42), verkställighet av förpliktelse att&lt;br&gt;betala vite (artikel 43) och rättshjälp (artikel 44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett särskilt Avsnitt 3 i Avdelning III finns bestämmelser om vilka hand-&lt;br&gt;lingar som skall fogas till en ansökan om verkställighet m. m. (artiklarna 46-&lt;br&gt;49). Bestämmelserna är delvis tillämpliga även när någon gör gällande att en&lt;br&gt;dom skall erkännas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel III i Protokoll Nr 1 framgår att konventionsstaterna får ta ut&lt;br&gt;verkställighetsavgift av sökanden. Sådan avgift måste dock vara bestämd och&lt;br&gt;får inte tas ut i proportion till tvisteföremålets värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enbart exekvaturprövningen som regleras i konventionen, inte&lt;br&gt;verkställigheten som sådan. För denna gäller således den nationella lagstift-&lt;br&gt;ningen. Enligt artikel 39 första stycket gäller dock att inga andra åtgärder än&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder får vidtas mot gäldenärens egendom så länge gäldenären&lt;br&gt;kan överklaga verkställighetsbeslutet från den inledande prövningen eller,&lt;br&gt;om han har gjort det, förrän verkställighetsfrågan har avgjorts i det andra&lt;br&gt;skedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.4 De grunder på vilka erkännande och verkställighet får vägras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 27 och 28 anger uttömmande under vilka förutsättningar erkän-&lt;br&gt;nande får vägras. Av artikel 34 framgår att samma begränsade möjligheter&lt;br&gt;att vägra också gäller i fråga om verkställighet av det utländska avgörandet.&lt;br&gt;Vägransgrunderna i artikel 27 är obligatoriska liksom bestämmelsen i artikel&lt;br&gt;28 första stycket medan vägransgrunderna enligt artikel 28 andra stycket är&lt;br&gt;fakultativa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis anges i artikel 27 punkten 1 att erkännande skall vägras om&lt;br&gt;ett erkännande skulle strida mot grunderna för rättsordningen (ordre public)&lt;br&gt;i den stat där domen görs gällande. I punkten 2 finns en regel till skydd för&lt;br&gt;svaranden om domen har meddelats i dennes utevaro. Denna regel komplet-&lt;br&gt;terar de skyddsregler för svaranden som ställs upp i konventionens första&lt;br&gt;del - artikel 20 - om att domstolen måste klarlägga att en utebliven svarande&lt;br&gt;delgivits stämningsansökan och haft tillräcklig tid på sig att förbereda sitt&lt;br&gt;svaromål innan målet avgörs. Skulle denna regel ha åsidosatts av domstolen&lt;br&gt;i domsstaten skall erkännande alltså vägras i övriga konventionsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får domen inte erkännas om den är oförenlig med en dom som har&lt;br&gt;meddelats i erkännandestaten (punkten 3) eller en tidigare meddelad dom i&lt;br&gt;en icke-konventionsstat (punkten 5). Någon motsvarande regel som gäller&lt;br&gt;domar från andra konventionsstater finns inte. Skälet härtill är konventio-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nens dubbla natur och dess regler i Avdelning II om litispendens och om mål Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;som har samband med varandra (artikel 21-22) som avser att förhindra att&lt;br&gt;oförenliga domar meddelas i konventionsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 27 finns slutligen i punkten 4 en mer speciell vägransgrund som&lt;br&gt;innebär att en fråga om lagval har tillåtits inverka på frågan huruvida den&lt;br&gt;utländska domen skall erkännas eller verkställas. Bestämmelserna hänför&lt;br&gt;sig till fall då domstolen prejudiciellt, dvs. som en förfråga, har tagit ställning&lt;br&gt;till en fråga om fysisk persons rättsliga ställning, rättskapacitet eller rätts-&lt;br&gt;handlingsförmåga, makars förmögenhetsförhållanden, arv eller testamente,&lt;br&gt;dvs. sådana frågor som enligt artikel 1 är uteslutna från konventionens till-&lt;br&gt;lämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 28 utgör bristande behörighet för domstolen i ursprungssta-&lt;br&gt;ten i vissa uppräknade fall en tillåten vägransgrund. Såsom påpekats tidigare&lt;br&gt;medför Luganokonventionens dubbla natur att behovet av sådana indirekta&lt;br&gt;behörighetsregler har reducerats till ett minimum. Av artikelns sista stycke&lt;br&gt;framgår således att domstolens behörighet endast får omprövas i de fall som&lt;br&gt;anges i denna artikel. Där framhålls också särskilt att ordre public-skäl inte&lt;br&gt;får åberopas som stöd för en omprövning av domstols behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fall då bristande behörighet utgör tillåten vägransgrund begränsar sig&lt;br&gt;i princip till de fall då konventionens tvingande eller exklusiva behörighets-&lt;br&gt;regler inte har följts. Av artikel 28 första stycket framgår alltså att erkän-&lt;br&gt;nande skall vägras om de tvingande behörighetsreglerna för försäkrings- och&lt;br&gt;konsumenttvister eller om de exklusiva behörighetsreglerna i artikel 16 har&lt;br&gt;åsidosatts av domstolen i ursprungsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28 innehåller en ytterligare vägransgrund, nämligen den nyss&lt;br&gt;nämnda situationen då erkännandestaten enligt bestämmelserna i artikel 59&lt;br&gt;genom ett avtal med tredje stat har förbundit sig att inte erkänna domen.&lt;br&gt;Bestämmelsen är obligatorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket av artikel 28 finns ytterligare två fall där bristande behörig-&lt;br&gt;het utgör en tillåten vägransgrund. Bestämmelserna är fakultativa. Det ena&lt;br&gt;fallet -artikel 54 B-fallet - har sin grund i att Luganokonventionens bestäm-&lt;br&gt;melser om domstols behörighet i vissa hänseenden avviker från Brysselkon-&lt;br&gt;ventionen. Detta fall tar sikte på de fall då domstolen i ursprungsstaten av&lt;br&gt;misstag skulle tillämpa Brysselkonventionen i stället för Luganokonventio-&lt;br&gt;nen och erkännande begärs mot någon som har hemvist i en EFTA-stat. (Att&lt;br&gt;Luganokonventionen, och inte Brysselkonventionen, skall tillämpas i de fall&lt;br&gt;svaranden har hemvist inom EFTA framgår uttryckligen av artikel 54 B.2.a);&lt;br&gt;se avsnitt 2.7 nedan.) Den nu aktuella bestämmelsen i artikel 28 andra&lt;br&gt;stycket är enligt sin ordalydelse tillämplig inte bara i EFTA-länderna utan&lt;br&gt;också i EG-länderna. Brysselkonventionen har ingen motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra fallet, som också saknas i Brysselkonventionen, hänför sig till&lt;br&gt;de fall då domstolen enligt bestämmelserna i artikel 57 grundat sin behörig-&lt;br&gt;het på en bestämmelse i en specialkonvention, som erkännande-/verkställig-&lt;br&gt;hetsstaten inte har tillträtt. Bestämmelsen kommenteras ytterligare i avsnitt&lt;br&gt;2.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan nämnt (avsnitt 2.3.1 vid artikel 5) tillåter artikel I a i Proto-&lt;br&gt;koll Nr 1 Schweiz att i viss begränsad utsträckning reservera sig mot skyldig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten att erkänna och verkställa domar som har meddelats i andra konven- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;tionsstater i de fall domstolen grundat sin behörighet uteslutande på uppfyl-&lt;br&gt;lelseforum, dvs. artikel 5.1. Eftersom vissa EG- och EFTA-länder kan tän-&lt;br&gt;kas vilja åberopa denna speciella vägransgrund reciprokt, kan detta i sin tur&lt;br&gt;komma att leda till att domar som meddelats i Schweiz i de fall den schwei-&lt;br&gt;ziska domstolen grundat sin behörighet enbart på artikel 5.1 inte alltid kan&lt;br&gt;erkännas och verkställas i dessa länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en vägransgrund av undantagskaraktär finns i artikel Ib i Pro-&lt;br&gt;tokoll Nr 1. Den hänger samman med den speciella behörighetsregel för tvis-&lt;br&gt;ter som gäller avtal om nyttjanderätt till fast egendom enligt artikel 16.1.b).&lt;br&gt;Konventionsstaterna får enligt artikel Ib i Protokoll Nr 1 förbehålla sig rätten&lt;br&gt;att inte erkänna och verkställa domar i de fall domstolen enligt artikel&lt;br&gt;16.1.b) uteslutande grundat sin behörighet på svarandens hemvist i rätte-&lt;br&gt;gångsstaten om den fasta egendomen är belägen i den stat där erkännande&lt;br&gt;och verkställighet begärs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen finns i andra stycket av artikel II i Protokoll Nr 1 regler om att&lt;br&gt;erkännande och verkställighet under vissa förutsättningar får vägras i de fall&lt;br&gt;domen gäller ett civilrättsligt anspråk som har prövats inom ramen för en&lt;br&gt;brottmålsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om verkställighetsstaten således i viss begränsad utsträckning får&lt;br&gt;pröva frågan om domstolen i rättegångsstaten varit behörig följer av artikel&lt;br&gt;28 tredje stycket den begränsningen att de faktiska omständigheter på vilka&lt;br&gt;domstolen i rättegångsstaten grundat sin behörighet inte får ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Övergångsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konventionen är enligt huvudregeln i artikel 54 tillämplig endast om det&lt;br&gt;rättsliga förfarandet har inletts efter det att konventionen trädde i kraft i rät-&lt;br&gt;tegångsstaten. Reglerna om domstols behörighet, om vilandeförklaring av&lt;br&gt;mål osv. gäller således bara i fråga om rättsliga förfaranden som inleds efter&lt;br&gt;det att konventionen trätt i kraft för denna stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att konventionens regler om erkännande och verkställighet skall gälla&lt;br&gt;krävs också enligt huvudregeln att konventionen har tillträtts av såväl rätte-&lt;br&gt;gångsstaten som verkställighetsstaten vid den tidpunkt då det rättsliga förfa-&lt;br&gt;randet inleddes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från denna regel finns emellertid ett betydelsefullt undantag i andra&lt;br&gt;stycket av artikel 54. Om det rättsliga förfarandet inleddes innan konventio-&lt;br&gt;nen gällde mellan de två staterna (dvs. innan både rättegångsstaten och verk-&lt;br&gt;ställighetsstaten tillträtt konventionen), blir verkställighetsreglerna likväl&lt;br&gt;tillämpliga - och verkställighetsstaten således skyldig att verkställa domen -&lt;br&gt;om domstolen i rättegångsstaten grundat sin behörighet på en bestämmelse&lt;br&gt;som är godkänd enligt Luganokonventionen, dvs. på någon av de bestäm-&lt;br&gt;melser som anges i konventionens Avdelning II (inklusive artikel 4 som tillå-&lt;br&gt;ter användning av nationella behörighetsregler mot svarande med hemvist i&lt;br&gt;tredje stat) eller om domstolen grundat sin behörighet på bestämmelser i en&lt;br&gt;konvention som gällde staterna emellan vid denna tidpunkt. För att denna&lt;br&gt;undantagsregel skall gälla krävs dock att de båda staterna har tillträtt kon-&lt;br&gt;ventionen vid den tidpunkt då domen meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det sagda följer att bestämmelserna om erkännande och verkställighet&lt;br&gt;gäller enbart i fråga om domar som har meddelats efter det att konventionen&lt;br&gt;trätt i kraft dessa stater emellan. Konventionens erkännande- och verkstäl-&lt;br&gt;lighetsregler kan således aldrig åberopas i fråga om avgöranden som har&lt;br&gt;meddelats före detta datum.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Vissa sjörättsliga frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen innehåller några artiklar som behandlar olika sjörätts-&lt;br&gt;liga frågor. Bestämmelserna är identiska med Brysselkonventionens regler.&lt;br&gt;De tillkom först genom 1978 års tillträdeskonvention, i samband med Stor-&lt;br&gt;britanniens, Danmarks och Irlands tillträde till Brysselkonventionen. Man&lt;br&gt;var då ense inom EG om att det i princip inte fanns något behov av särskilda&lt;br&gt;behörighetsregler för sjörättsmål i Brysselkonventionen. Skälet härför var&lt;br&gt;bl.a. konventionens regler om att staterna behåller den behörighet att pröva&lt;br&gt;mål som de har enligt en sjörättslig konvention (se härom nedan avsnitt 2.9),&lt;br&gt;och detta även om svaranden har hemvist i en stat som inte har tillträtt kon-&lt;br&gt;ventionen i fråga. Dessutom var man ense om att EGs medlemsstater skulle&lt;br&gt;tillträda 1952 års konvention om kvarstad och liknande säkerhetsåtgärder på&lt;br&gt;havsgående fartyg (den s.k. arrestkonventionen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen bygger på samma förutsättningar. För att ge vissa sta-&lt;br&gt;ter som ännu inte tillträtt arrestkonventionen - däribland Sverige - möjlig-&lt;br&gt;het att ratificera arrestkonventionen har arrestkonventionens jurisdiktions-&lt;br&gt;bestämmelser, med visst undantag, övergångsvis förts in i Luganokonventio-&lt;br&gt;nens artikel 54 A. En motsvarande övergångsregel finns i Brysselkonventio-&lt;br&gt;nen. Jag återkommer senare till frågan om Sveriges tillträde till arrestkon-&lt;br&gt;ventionen (vid artikel 54 A; jfr avsnitt 3.3.7.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra artiklar som behandlar sjörättsliga frågor är artikel 5.7 som inne-&lt;br&gt;håller en särskild behörighetsregel vid tvister om betalning av bärgarlön för&lt;br&gt;bärgning av skeppslast m.m. och artikel 6 A som innehåller en behörighets-&lt;br&gt;regel för mål om begränsning av ansvar till följd av fartygs användning eller&lt;br&gt;drift.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förhållandet mellan Brysselkonventionen och&lt;br&gt;Luganokonventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Brysselkonventionen kan tillträdas enbart av EGs medlemsländer. Lugano-&lt;br&gt;konventionen är i första hand öppen för EGs och EFTAs medlemsländer.&lt;br&gt;För EG-länderna innebär detta att två parallella och i någon mån avvikande&lt;br&gt;instrument kommer att vara tillämpliga. Frågan om hur de två konventio-&lt;br&gt;nerna skall förhålla sig till varandra har därför fått en särskild reglering i arti-&lt;br&gt;kel 54 B. Brysselkonventionen har ingen motsvarande regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i artikel 54 B skall Luganokonventionen inte in-&lt;br&gt;verka på EG-staternas inbördes tillämpning av Brysselkonventionen. Detta&lt;br&gt;innebär bl.a. att det är Brysselkonventionen och inte Luganokonventionen&lt;br&gt;som skall tillämpas om svaranden har hemvist i en EG-stat och talan väcks&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid en domstol i en annan EG-stat. Detsamma gäller vid erkännande och Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;verkställighet i en EG-stat av en dom som har meddelats i en annan EG-stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brysselkonventionens bestämmelser om domstols behörighet sätts där-&lt;br&gt;emot ur spel till förmån för Luganokonventionen om svaranden har hemvist&lt;br&gt;i en EFTA-stat eller om domstol i en sådan stat är exklusivt behörig att pröva&lt;br&gt;målet. Luganokonventionen skall också tillämpas i fall av litispendens eller&lt;br&gt;när mål har samband med varandra enligt bestämmelserna i artiklarna 21&lt;br&gt;och 22 om målen är anhängiga samtidigt i en EG-stat och i en EFTA-stat.&lt;br&gt;Slutligen skall Luganokonventionen, och inte Brysselkonventionen, tilläm-&lt;br&gt;pas vid erkännande och verkställighet om endera rättegångsstaten eller verk-&lt;br&gt;ställighetstaten är en EFTA-stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom EFTA-staterna endast skall tillämpa Luganokonventionen, är&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 54 B i första hand av betydelse för EG-länderna.&lt;br&gt;Jag vill här påpeka att EG-domstolen är behörig att avge besked om tolk-&lt;br&gt;ningen av Brysselkonventionens bestämmelser på begäran av nationella&lt;br&gt;domstolar (se härom i avsnitt 2.11 nedan) men inte i fråga om Luganokon-&lt;br&gt;ventionens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För EFTA-staterna har bestämmelserna i artikel 54 B en annan betydelse,&lt;br&gt;genom att de garanterar att Luganokonventionen och dess bestämmelser&lt;br&gt;kommer att respekteras och tillämpas i EG-länderna. Eftersom Brysselkon-&lt;br&gt;ventionen och Luganokonventionen är i stort sett identiska kan artikel 54 B&lt;br&gt;visserligen sägas vara utan betydelse i dag. EFTA-staterna har dock ingen&lt;br&gt;kontroll över Brysselkonventionens framtida innehåll och bestämmelserna&lt;br&gt;kan därför möjligen få betydelse i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tredje punkt i artikel 54 B finns regler som är tillämpliga inte bara&lt;br&gt;inom EG utan också i EFTA-länderna. Jag har redan berört dessa bestäm-&lt;br&gt;melser (avsnitt 2.4.4). Enligt dessa får erkännande och verkställighet väg-&lt;br&gt;ras - utöver på de grunder som anges i konventionens Avdelning III - om&lt;br&gt;domstolen i rättegångsstaten har grundat sin behörighet på en bestämmelse&lt;br&gt;som avviker från Luganokonventionens bestämmelser i de fall erkännande&lt;br&gt;eller verkställighet begärs mot någon som har hemvist i en EFTA-stat. Även&lt;br&gt;om bestämmelserna i artikel 54 B tredje punkten också gäller i EG-länderna&lt;br&gt;är de främst avsedda som en ventil för EFTA-staterna för det fall det i Brys-&lt;br&gt;selkonventionen skulle introduceras nya behörighetsregler och domstolen i&lt;br&gt;rättegångsstaten av misstag grundar sin behörighet på en sådan. Bestämmel-&lt;br&gt;serna i artikel 54 B tredje punkten är så utformade att de ger EFTA-länderna&lt;br&gt;möjlighet att skydda inte bara de gäldenärer som har hemvist i den egna sta-&lt;br&gt;ten utan alla gäldenärer som har hemvist utanför EG. Som jämförelse kan&lt;br&gt;här nämnas artikel 57.4 där en motsvarande vägransgrund kan åberopas en-&lt;br&gt;bart i fråga om en svarande som har hemvist i just verkställighetstaten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förhållandet mellan Luganokonventionen och andra&lt;br&gt;generella verkställighetskonventioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 55 framgår att Luganokonventionen i princip ersätter de generella&lt;br&gt;verkställighetskonventioner som gäller mellan staterna. Dessa konventioner&lt;br&gt;räknas upp i artikeln. Uppräkningen i artikel 55 överensstämmer inte med&lt;br&gt;motsvarande artikel i Brysselkonventionen eftersom Brysselkonventionen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;122&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehåller en uppräkning av de mellan EG-länderna gällande konventio- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;nerna. Brysselkonventionen fortsätter att gälla EG-länderna emellan och&lt;br&gt;denna uppräkning kunde därför undvaras i Luganokonventionen. I stället&lt;br&gt;räknas här upp de konventioner som gäller mellan olika EG- och EFTA-län-&lt;br&gt;der och EFTA-länderna inbördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sverige gäller detta 1932 års konvention mellan Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island, Norge och Sverige om erkännande och verkställighet av domar och&lt;br&gt;1977 års konvention mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige&lt;br&gt;om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. 1977&lt;br&gt;års konvention ersätter 1932 års konvention. Island har dock inte tillträtt&lt;br&gt;1977 års konvention och 1932 års konvention är därför alltjämt tillämplig i&lt;br&gt;förhållande till Island. Luganokonventionen ersätter vidare 1936 års kon-&lt;br&gt;vention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;domar och skiljedomar liksom 1982 års konvention mellan Sverige och Ös-&lt;br&gt;terrike om erkännande och verkställighet av civildomar. Sverige har inte in-&lt;br&gt;gått något generellt verkställighetsavtal med något annat av EGs medlems-&lt;br&gt;länder än Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 56 följer att dessa konventioner dock skall fortsätta att gälla på&lt;br&gt;de områden som faller utanför Luganokonventionens tillämpningsområde&lt;br&gt;och i fråga om avgöranden som har meddelats före Luganokonventionens&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förhållandet mellan Luganokonventionen och andra&lt;br&gt;konventioner på särskilda områden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen är en generell konvention och ersätter inte de olika&lt;br&gt;speciella konventioner som konventionsstaterna har ingått eller kan komma&lt;br&gt;att ingå på skilda områden. Av artikel 57.1 framgår tvärtom att Luganokon-&lt;br&gt;ventionen inte skall inverka på konventioner som konventionsstaterna har&lt;br&gt;tillträtt eller kommer att tillträda och som på särskilda områden reglerar&lt;br&gt;domstolars behörighet eller erkännande och verkställighet av domar. Ett&lt;br&gt;viktigt skäl för denna lösning är att man i Luganokonventionen inte har kun-&lt;br&gt;nat beakta alla tänkbara regler som kan behövas på olika särskilda områden&lt;br&gt;och att Luganokonventionen inte skall hindra det internationella samarbetet&lt;br&gt;inom olika specialområden, där samarbetet ofta omfattar också andra stater.&lt;br&gt;Regleringen i artikel 57.1 innebär att de olika specialkonventionerna fortsät-&lt;br&gt;ter att gälla fullt ut och har företräde framför Luganokonventionens regler i&lt;br&gt;den mån de sammanfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna syftar på en rad olika specialkonventioner på bl.a. tran-&lt;br&gt;sporträttens område och exempelvis i fråga om familjerättslig underhålls-&lt;br&gt;skyldighet. En del av dessa särskilda konventioner innehåller regler om&lt;br&gt;domstols direkta behörighet men saknar bestämmelser om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av domar (bl.a. 1929 års Warzawakonvention om vissa gemen-&lt;br&gt;samma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran). Andra kon-&lt;br&gt;ventioner reglerar enbart erkännande- och verkställighetsfrågor, så exem-&lt;br&gt;pelvis 1973 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av avgö-&lt;br&gt;randen angående underhållsskyldighet. Vissa konventioner innehåller såväl&lt;br&gt;domsrätts- som erkännande- och verkställighetsregler. Ett exempel är 1980&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;års Bernfördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF). En annan kon-&lt;br&gt;vention som faller under denna artikel är 1952 års arrestkonvention som jag&lt;br&gt;nyss berörde (avsnitt 2.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första punkten i Protokoll Nr 3 framgår att med sådana konventioner&lt;br&gt;på särskilda områden jämställs för EG-ländernas del rättsakter som har ut-&lt;br&gt;färdats av gemenskapens institutioner. Jag återkommer strax till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom regleringen i punkterna 2, 3 och 4 i artikel 57 har man närmare&lt;br&gt;utvecklat innebörden av regleringen i punkten 1 och knutit samman Lugano-&lt;br&gt;konventionen och de särskilda konventionerna. Av punkten 2 framgår så-&lt;br&gt;lunda att domstolarna får grunda sin behörighet på regler i en särskild kon-&lt;br&gt;vention även om svaranden har hemvist i en konventionsstat som inte har&lt;br&gt;tillträtt konventionen i fråga. Det innebär alltså att en svarande med hemvist&lt;br&gt;i en EFTA-stat kan instämmas inför en fransk domstol med stöd av en behö-&lt;br&gt;righetsregel som strider mot Luganokonventionens regler, och detta således&lt;br&gt;trots att den aktuella EFTA-staten inte har tillträtt den aktuella särskilda&lt;br&gt;konventionen. De i artikel 20 uppställda reglerna till skydd för svaranden&lt;br&gt;skall dock alltid tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen i artikel 57 innebär med andra ord ett undantag från regeln i&lt;br&gt;artikel 3 som ju föreskriver att inga andra behörighetsregler än de som anges&lt;br&gt;i Luganokonventionens artikel 5-18 får tillämpas av domstol i en konven-&lt;br&gt;tionsstat i förhållande till svarande med hemvist i en annan konventionsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkten 3 framgår vidare att domar som har meddelats på grundval av&lt;br&gt;sådana särskilda behörighetsregler som avses i punkten 1 skall erkännas och&lt;br&gt;verkställas i de andra konventionsstaterna enligt bestämmelserna i Lugano-&lt;br&gt;konventionens Avsnitt III. Bestämmelsen är egentligen bara ett förtydli-&lt;br&gt;gande. Det följer redan av Luganokonventionens konstruktion att en sådan&lt;br&gt;dom skall verkställas i de andra konventionsstaterna. Som redan påpekats&lt;br&gt;(avsnitt 2.4.1) skall ju alla avgöranden, oavsett om Luganokonventionens&lt;br&gt;behörighetsregler varit tillämpliga under rättegången eller inte, verkställas i&lt;br&gt;övriga konventionsstater. I gengäld har svaranden ett skydd mot verkställig-&lt;br&gt;het: Artikel 57.4 medger att erkännande och verkställighet vägras om verk-&lt;br&gt;ställighetsstaten inte har tillträtt den särskilda konvention vars behörighets-&lt;br&gt;regler tillämpats i målet. En förutsättning för vägran är att gäldenären har&lt;br&gt;hemvist just i verkställighetstaten (och möjligheten att vägra erkännande&lt;br&gt;och verkställighet är därmed mer begränsad än den som följer av artikel 54 B&lt;br&gt;punkten 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om behörighetsregler som följer av särskilda konventioner har man&lt;br&gt;således valt den konstruktionen att konventionsstaterna accepterar deras&lt;br&gt;tillämpning i andra konventionsstater. Man avstår därmed från att ”skydda”&lt;br&gt;de svarande som har hemvist i den egna staten mot sådana utländska rätte-&lt;br&gt;gångar. I gengäld förbehåller man sig rätten att ”skydda” dessa svarande mot&lt;br&gt;verkställighet i det egna landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnde jämställs enligt Protokoll Nr 3 rättsakter utfärdade&lt;br&gt;av EGs institutioner med de särskilda konventioner som regleras i artikel 57.&lt;br&gt;EG-länderna är skyldiga att efterleva sina åtaganden enligt EG-fördragen&lt;br&gt;samtidigt som EFTA-länderna har anspråk på att Luganokonventionens reg-&lt;br&gt;ler respekteras. EFTA-länderna har mot denna bakgrund accepterat att EG-&lt;br&gt;länderna, även gentemot svarande med hemvist i EFTA-länderna, tillämpar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler som beslutats i EGs rättsakter. EG-länderna å sin sida har i en särskild Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;förklaring till Protokoll Nr 3 förklarat att de skall vidta alla de åtgärder som&lt;br&gt;står i deras makt för att Luganokonventionens regler om behörighet, erkän-&lt;br&gt;nande och verkställighet skall upprätthållas när sådana rättsakter utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i punkten 4 innebär samtidigt att EFTA-länderna inte be-&lt;br&gt;höver erkänna och verkställa domar från EG-länderna där domstolen grun-&lt;br&gt;dat sin behörighet på bestämmelser i en sådan rättsakt. Någon rättsakt av&lt;br&gt;aktuellt slag har än så länge inte beslutats inom EG; en EG-förordning om&lt;br&gt;varumärken som innehåller behörighetsregler är dock under utarbetande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 57 har också uppmärksammats i Protokoll Nr 3 till konventionen.&lt;br&gt;Den ständiga kommitté som skall granska hur Luganokonventionen funge-&lt;br&gt;rar skall således enligt protokollets artikel 4 särskilt följa tillämpningen av&lt;br&gt;artikel 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brysselkonventionens artikel 57 har genom 1989 års tillträdeskonvention&lt;br&gt;justerats för att bättre överensstämma med Luganokonventionens bestäm-&lt;br&gt;melser. Vissa skillnader kvarstår dock. Bestämmelsen om EGs rättsakter&lt;br&gt;framgår således direkt av Brysselkonventionens artikel 57. Brysselkonven-&lt;br&gt;tionen innehåller heller ingen motsvarighet till punkten 4; EGs medlemslän-&lt;br&gt;der kan således inte sinsemellan vägra verkställighet på den grunden att&lt;br&gt;domstolen grundat sin behörighet på bestämmelser i en konvention som&lt;br&gt;verkställighetsstaten inte har tillträtt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Slutbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av slutbestämmelserna, artiklarna 60-68, framgår inledningsvis att konven-&lt;br&gt;tionen i första hand får tillträdas av EGs och EFTAs medlemsländer. Kon-&lt;br&gt;ventionen skall ratificeras och den träder i kraft tre månader efter det att två&lt;br&gt;stater, varav den ena är medlem i EG och den andra medlem i EFTA, har&lt;br&gt;deponerat sina ratifikationsinstrument. I förhållande till varje annan signa-&lt;br&gt;tärstat träder den i kraft tre månader efter det att denna deponerat sitt ratifi-&lt;br&gt;kationsinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stater som blir medlemmar i EG resp. EFTA efter det att konventionen&lt;br&gt;öppnades för undertecknande kan enligt artikel 62.1.a) ansluta sig till kon-&lt;br&gt;ventionen. Detta kan således bli aktuellt för Liechtenstein som numera är&lt;br&gt;medlem i EFTA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också andra stater än EGs och EFTAs medlemsländer kan enligt artikel&lt;br&gt;60 c) och 62.1 b) ansluta sig till konventionen efter särskild inbjudan. En&lt;br&gt;förutsättning härför är att en stat som har tillträtt konventionen begär detta.&lt;br&gt;Staten i fråga skall således ha en sponsor som redan har tillträtt konventio-&lt;br&gt;nen. Samtycke krävs dessutom från alla EG- och EFTA-länderna, även dem&lt;br&gt;som inte ens undertecknat Luganokonventionen och ev. nya medlemmar i&lt;br&gt;EG resp. EFTA. Om en EG- eller EFTA-stat själv inte önskar samarbeta&lt;br&gt;med den aktuella staten samtidigt som den ogärna blockerar ett sådant sam-&lt;br&gt;arbete för övriga stater kan den enligt bestämmelserna i artikel 62.4, trots&lt;br&gt;att den således samtyckt till att inbjuda staten i fråga, inom viss tid framställa&lt;br&gt;en invändning mot anslutningen. En sådan invändning medför att konven-&lt;br&gt;tionen inte träder i kraft mellan denna stat och den nytillträdda staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av slutbestämmelserna framgår vidare att de till konventionen fogade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;protokollen utgör en integrerad del av konventionen (artikel 65), att kon-&lt;br&gt;ventionen har upprättats på alla de fjorton EG- och EFTA-språken och att&lt;br&gt;alla språkversionerna har lika giltighet (artikel 68).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 En enhetlig tolkning av konventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa en enhetlig tolkning av Brysselkonventionens bestämmel-&lt;br&gt;ser har EGs medlemsländer i ett särskilt protokoll till Brysselkonventionen&lt;br&gt;givit EG-domstolen behörighet att avge besked om konventionens tolkning.&lt;br&gt;Nationella domstolar i de olika EG-länderna kan sålunda under pågående&lt;br&gt;rättegång inhämta besked från EG-domstolen om Brysselkonventionens&lt;br&gt;tolkning i olika hänseenden enligt ett system som motsvarar de s.k. för-&lt;br&gt;handsbeskeden enligt artikel 177 i Romfördraget. Av olika skäl ansågs EG-&lt;br&gt;domstolen inte kunna ges en motsvarande behörighet att tolka Luganokon-&lt;br&gt;ventionens bestämmelser. När Luganokonventionen utarbetades hade dis-&lt;br&gt;kussionerna om ett EES-avtal (jfr avsnitt 3.1) ännu inte inletts och det var&lt;br&gt;heller inte aktuellt att diskutera möjligheten av att överlämna en sådan tolk-&lt;br&gt;ningsbehörighet till en EG/EFTA-sammansatt domstol. För att säkerställa&lt;br&gt;en så enhetlig tolkning som möjligt av Luganokonventionens bestämmelser&lt;br&gt;och för att i görligaste mån se till att dess bestämmelser tolkas i enlighet med&lt;br&gt;Brysselkonventionens bestämmelser har bestämmelserna i Protokoll Nr 2&lt;br&gt;tillkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I preambeln till protokollet framhålls bl.a. den väsentliga anknytningen&lt;br&gt;mellan de två konventionerna, att avtalsparterna är medvetna om EG-dom-&lt;br&gt;stolens tolkningsavgöranden och att Luganokonventionen arbetats fram på&lt;br&gt;grundval av Brysselkonventionen i belysning av dessa tolkningsavgöranden.&lt;br&gt;Härav framgår att bestämmelser i Luganokonventionen som överensstäm-&lt;br&gt;mer med Brysselkonventionen skall förstås på det sätt EG-domstolen tolkat&lt;br&gt;dem; EG-domstolens tolkningsavgöranden fram till tidpunkten för konven-&lt;br&gt;tionens undertecknande - dvs. den 16 september 1988 - ingår därigenom&lt;br&gt;som en mer eller mindre integrerad del av konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolens framtida tolkningsavgöranden har inte givits någon sådan&lt;br&gt;särställning. I stället framgår av protokollets artikel 1 och av två till protokol-&lt;br&gt;let fogade förklaringar att ömsesidig hänsyn skall tas till avgöranden som&lt;br&gt;meddelats enligt de båda konventionerna. Jag vill i detta sammanhang fram-&lt;br&gt;hålla att EG-domstolen inte är behörig att uttala sig om tolkningen av Luga-&lt;br&gt;nokonventionen och att domstolarna i EGs medlemsländer således inte kan&lt;br&gt;vända sig dit med tolkningsfrågor under handläggningen av ett mål där Luga-&lt;br&gt;nokonventionen skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möjliggöra ett sådant ömsesidigt hänsynstagande skall ett system&lt;br&gt;för utväxling av domar inrättas; domar som har meddelats i sista instans en-&lt;br&gt;ligt de båda konventionerna liksom EG-domstolens domar och andra domar&lt;br&gt;av särskild betydelse skall således utväxlas via en central myndighet, regi-&lt;br&gt;stratorn vid EG-domstolen (artikel 2). Dessutom skall en ständig kommitté&lt;br&gt;inrättas. Denna skall i första hand fungera som ett forum för utbyte av erfa-&lt;br&gt;renheter om hur konventionen fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Sveriges tillträde till Luganokonventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Sverige skall tillträda konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Alla är positiva. Svenska Arbetsledareförbundet har&lt;br&gt;dock krävt någon form av garanti för att utländska skadeståndsdomar inte&lt;br&gt;verkställs i Sverige om domstolen tillämpat rättsregler som är främmande&lt;br&gt;för svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Svensk rätt saknar i stor utsträckning regler om&lt;br&gt;domstols internationella behörighet på privaträttens område. I den mån så-&lt;br&gt;dana regler finns bygger de ofta på internationella åtaganden och täcker en-&lt;br&gt;dast vissa specialområden såsom atomansvarighet, transport och patent. I&lt;br&gt;övriga situationer får svenska domstolar analogivis söka ledning i våra in-&lt;br&gt;terna forumregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i frågor om erkännande och verkställighet av domar i internationella&lt;br&gt;förhållanden är det svenska regelsystemet ofullständigt. En förutsättning för&lt;br&gt;att en utländsk dom på privaträttens område skall kunna verkställas i Sverige&lt;br&gt;är att det finns en särskild föreskrift om detta (3 kap. 2 § utsökningsbalken).&lt;br&gt;En sådan bestämmelse är normalt grundad på en internationell överenskom-&lt;br&gt;melse i ämnet och förutsätter således i allmänhet ömsesidighet. Sverige har&lt;br&gt;ingått generella verkställighetsavtal med de övriga nordiska länderna och&lt;br&gt;med Schweiz och Österrike men inte med några andra stater. Vi har dock&lt;br&gt;internationella åtaganden rörande domsverkställighet på vissa specialområ-&lt;br&gt;den, t.ex. i fråga om familjerättsliga underhållsbidrag och på transporträt-&lt;br&gt;tens område. Utländska domar verkställs således i Sverige i mycket begrän-&lt;br&gt;sad utsträckning. På samma sätt är möjligheterna till verkställighet utom-&lt;br&gt;lands av svenska domar mycket begränsade, även om vissa europeiska stater&lt;br&gt;är beredda att verkställa utländska domar utan krav på ömsesidighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid 1988 års remissbehandling (se avsnitt 1) fick frågan om ett svenskt till-&lt;br&gt;träde till Luganokonventionen ett i huvudsak positivt mottagande av remiss-&lt;br&gt;instanserna. Den något avvaktande attityd som i det skedet kunde skönjas&lt;br&gt;hos en del av dem har nu ersatts av en mera välvillig inställning. Till grund&lt;br&gt;för den tidigare attityden låg framför allt en osäkerhet kring det västeurope-&lt;br&gt;iska samarbetets art, omfattning och former. Man ansåg det vara mera lo-&lt;br&gt;giskt att söka uppnå ett större mått av rättslig harmonisering i materiella hän-&lt;br&gt;seenden EG- och EFTA-staterna emellan, innan en samordning kom till&lt;br&gt;stånd på det processuella planet. Från remissinstanserna framfördes också&lt;br&gt;synpunkter på formerna för den svenska exekvaturprövningen och det när-&lt;br&gt;mare innehållet i olika artiklar. Frågor av detta slag har i viss utsträckning&lt;br&gt;tagits upp även vid remissbehandlingen av 1991 års promemoria. Jag kom-&lt;br&gt;mer i den följande framställningen att belysa dessa spörsmål i de samman-&lt;br&gt;hang där de naturligt hör hemma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utökat europeiskt samarbete på det rättsliga området är en viktig be-&lt;br&gt;ståndsdel i den integrationsprocess som nu pågår inom ramen för förhand-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingarna om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES (se härom&lt;br&gt;bl.a. i Ds 1990:58 Ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde och den&lt;br&gt;svenska grundlagen, prop. 1990/91:65 om ändring i regeringsformen med an-&lt;br&gt;ledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde och Skr 1991/92:58 i&lt;br&gt;samma ämne). Förhandlingarna om ett EES-avtal avslutades den 14 februari&lt;br&gt;1992. Avtalet kommer troligtvis att undertecknas inom kort. Brysselkonven-&lt;br&gt;tionen ingår inte i EG-rätten som sådan men har sin grund i Romfördraget.&lt;br&gt;Den ingår heller inte i den EG-rätt som avses bli en del av EES-avtalet. I&lt;br&gt;stället är Luganokonventionen ett parallellt instrument till Brysselkonven-&lt;br&gt;tionen på samma sätt som EES-avtalet kan sägas bli ett parallellt instrument&lt;br&gt;till EG-rätten. Man har under EES-förhandlingarna utgått från att EG- och&lt;br&gt;EFTA-staterna kommer att tillträda Luganokonventionen. En direkt kopp-&lt;br&gt;ling mellan EES-förhandlingarna och Luganokonventionen har exempelvis&lt;br&gt;gjorts på området för produktansvar. Det bör dock understrykas att Lugano-&lt;br&gt;konventionen står på egna ben och inte är beroende av att ett EES-avtal träf-&lt;br&gt;fas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Luganokonventionen öppnas möjligheter för att utländska domar&lt;br&gt;mer generellt skulle kunna verkställas i Sverige liksom för att svenska domar&lt;br&gt;skulle kunna verkställas utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen tillåter också stater utanför EG-EFTA-kretsen att&lt;br&gt;under vissa förutsättningar tillträda konventionen. Den kan därför i en fram-&lt;br&gt;tid komma att innebära en enhetlig och samordnad verkställighetslagstift-&lt;br&gt;ning för ett mycket stort antal stater, såväl europeiska som utomeuropeiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen innehåller inte bara regler om erkännande och verk-&lt;br&gt;ställighet av utländska domar utan även regler som är tillämpliga under rät-&lt;br&gt;tegången som sådan. Dessa är utformade för att i största möjliga utsträck-&lt;br&gt;ning skydda svarande som har hemvist i en stat som har tillträtt konventio-&lt;br&gt;nen och diskriminerar därigenom svarande med hemvist i en stat som står&lt;br&gt;utanför konventionen. Konventionsstaterna får exempelvis tillämpa sina na-&lt;br&gt;tionella behörighetsregler, inklusive dem som är förbjudna i Luganokonven-&lt;br&gt;tionen, gentemot svarande med hemvist i en stat som inte har tillträtt kon-&lt;br&gt;ventionen. Konventionens verkställighetsregler medför i sin tur att en dom&lt;br&gt;som har meddelats i en konventionsstat skall erkännas och verkställas i öv-&lt;br&gt;riga konventionsstater, vare sig konventionens behörighetsregler varit till-&lt;br&gt;lämpliga på rättegången eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brysselkonventionen har exakt samma struktur och medför därför att en&lt;br&gt;dom som i dag meddelas i en EG-stat mot en svarande med hemvist i Sverige&lt;br&gt;kan verkställas i hela EG-området. En särskild nordisk reglering gör det&lt;br&gt;möjligt för Danmark att vägra verkställighet om domstolen i fråga grundat&lt;br&gt;sin behörighet på en s.k. exorbitant forumregel - jag har berört dessa regler&lt;br&gt;i avsnitt 2.3.1 - men i övrigt är domen således verkställbar i alla EG-länder.&lt;br&gt;Ett svenskt tillträde till Luganokonventionen skulle innebära att en svarande&lt;br&gt;med hemvist i Sverige skyddas mot tillämpningen av andra behörighetsregler&lt;br&gt;än dem som är godkända i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tanke som konventionen bygger på är att tvisterna i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning skall prövas vid sina naturliga fora, i de stater till vilka tvisten&lt;br&gt;har sin naturliga anknytning, samtidigt som parterna ges stor frihet att avtala&lt;br&gt;om behörig domstol. En svarande skall alltså slippa processa utomlands så-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vida det inte är sakligt motiverat med hänsyn till tvistens art. Konventionen Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;ger därmed ett skydd för svaranden redan på rättegångsstadiet i stället för -&lt;br&gt;såsom normalt brukar gälla i verkställighetsavtal - ett skydd först på verk-&lt;br&gt;ställighetsstadiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller Brysselkonventionens och Luganokonventionens behörig-&lt;br&gt;hetsregler har det under årens lopp uttalats delade meningar om huruvida&lt;br&gt;reglerna alltid är de bästa. Vissa hävdar således att kontraktsforum skulle&lt;br&gt;vara att föredra framför den i konventionen valda regeln om uppfyllelsefo-&lt;br&gt;rum medan andra föredrar konventionens lösning. Tveksamhet har från&lt;br&gt;vissa håll yppats i fråga om bestämmelsen om att tyst prorogation grundar&lt;br&gt;behörighet. Dessa farhågor bör dock inte överdrivas. Behörighetsregler av&lt;br&gt;detta slag är vanliga i konventionssammanhang. Exempel på sådana regler&lt;br&gt;finns för övrigt i den nordiska och i den svensk-schweiziska verkställighets-&lt;br&gt;lagstiftningen (men saknas däremot i den svensk-österikiska; se prop.&lt;br&gt;1982/83:117 s. 21 ff.). Luganokonventionen innebär här i gengäld den förde-&lt;br&gt;len att svaranden får sina invändningar om att domstolen är obehörig prö-&lt;br&gt;vade redan i rättegångsstaten i stället för att, som vid tillämpning av en enkel&lt;br&gt;verkställighetskonvention, få denna fråga prövad först på verkställighetssta-&lt;br&gt;diet (jfr avsnitt 5 vid artikel 18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens behörighetsregler överensstämmer - med undantag för re-&lt;br&gt;geln om uppfyllelseforum - i allmänhet med svenska internationella behörig-&lt;br&gt;hetsregler sådana de utkristalliserats i rättspraxis. Ingen viktigare behörig-&lt;br&gt;hetsregel saknas heller i konventionens katalog över tillåtna fora. Att förmö-&lt;br&gt;genhetsforum inte finns med och att svensk domstol således inte kan pröva&lt;br&gt;ett mål om den enda anknytningen till Sverige är den att svaranden har till-&lt;br&gt;gångar här, har mindre betydelse mot bakgrund av att verkställigheten av&lt;br&gt;det utländska avgörandet kan ske i Sverige och att konventionen tillåter att&lt;br&gt;svensk domstol förordnar om kvarstad beträffande tillgångarna i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att konventionen innehåller direkta behörighetsregler har också ett själv-&lt;br&gt;ständigt värde genom att de medför en harmonisering av alla EG- och&lt;br&gt;EFTA-ländernas lagstiftning på området och att alla dessa stater således&lt;br&gt;kommer att tillämpa samma domsrättsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av remissinstanserna har fäst uppmärksamheten på s.k. ”forum&lt;br&gt;shopping”. Med detta uttryck menas att käranden utnyttjar en möjlighet att&lt;br&gt;väcka talan i en stat vars lagvalsregler utpekar en för honom önskvärd till-&lt;br&gt;lämplig lag. Så länge konventionsstaterna inte har harmoniserat sin interna-&lt;br&gt;tionellt privaträttsliga lagstiftning kommer konventionen att lämna visst ut-&lt;br&gt;rymme för sådant förfarande från kärandens sida. Jag är väl medveten om&lt;br&gt;detta problem. EG-länderna har sinsemellan sökt lösa problemet genom&lt;br&gt;upprättandet av 1980 års Romkonvention om tillämplig lag på avtalsrättsliga&lt;br&gt;förpliktelser. Frågan om att i Sverige införa lagstiftning med motsvarande&lt;br&gt;innehåll övervägs inom justitiedepartementet. I Finland antogs en sådan lag&lt;br&gt;för ett par år sedan och i Norge pågår för närvarande arbete med en proposi-&lt;br&gt;tion i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag nämnde inledningsvis att Svenska Arbetsledareförbundet (SALF) har&lt;br&gt;krävt någon form av skydd mot verkställighet av utländska skadeståndsdo-&lt;br&gt;mar där domstolen tillämpat rättsregler som är främmande för svensk rätt.&lt;br&gt;SALF har därvid föreslagit att en statlig garanti skall träda in till skydd för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den skadeståndsskyldige. Bakgrunden till SALFs framställning är ett upp-&lt;br&gt;märksammat avgörande av en italiensk domstol. Jag vill till en början under-&lt;br&gt;stryka att Luganokonventionens verkställighetsregler bygger på att de olika&lt;br&gt;konventionsstaterna har förtroende för varandras rättssystem. I konventio-&lt;br&gt;nen finns också en bestämmelse som ger möjlighet att vägra verkställighet&lt;br&gt;av hänsyn till ordre public. Självfallet kan jag inte uttala mig om i vad mån&lt;br&gt;denna bestämmelse skulle vara tillämplig på ett sådant fall som SALF har&lt;br&gt;tagit upp. Men tanken att svenska staten skulle gå in och kompensera parter&lt;br&gt;som förlorat ett mål vid utländsk domstol kan jag inte ansluta mig till. Att&lt;br&gt;på det viset minska riskerna för svenska företag som är verksamma på den&lt;br&gt;internationella marknaden innebär en snedvridning av konkurrensen som&lt;br&gt;knappast skulle godtas i det övriga Europa. Jag är mot denna bakgrund inte&lt;br&gt;beredd att arbeta vidare på SALFs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillträde till Luganokonventionen innebär också att reglerna på detta&lt;br&gt;område samlas i en och samma svenska lagstiftning i stället för att, som hit-&lt;br&gt;tills, splittras upp i olika lagar allteftersom Sverige ingår olika bilaterala&lt;br&gt;verkställighetsavtal, med allt vad det innebär av olika särlösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är - i vart fall för närvarande - tveksamt om konventionen kommer&lt;br&gt;att få någon större betydelse för större företag. Dessa har i allmänhet skilje-&lt;br&gt;klausuler i sina avtal och då är konventionen inte tillämplig. Å andra sidan&lt;br&gt;är ett, av flera, skäl för dessa skiljeklausuler att parterna därmed oftast kan&lt;br&gt;påräkna internationell verkställighet av skiljedomen. Genom att också van-&lt;br&gt;liga domar mer generellt blir verkställbara utomlands kan ett tillträde till Lu-&lt;br&gt;ganokonventionen möjligen påverka detta mönster. Den uppfattningen de-&lt;br&gt;las av flera remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brysselkonventionen fortsätter att gälla EGs medlemsländer emellan me-&lt;br&gt;dan Luganokonventionen blir tillämplig dels mellan EG-länderna och&lt;br&gt;EFTA-länderna, dels mellan EFTA-länderna inbördes. Härav följer också&lt;br&gt;att ett svenskt medlemskap i EG inte skulle göra ett svenskt tillträde till Lu-&lt;br&gt;ganokonventionen onyttigt; den skulle i så fall fortsätta att gälla i Sveriges&lt;br&gt;förhållande till EFTA-länderna och, i en framtid, i förhållande till andra sta-&lt;br&gt;ter utanför EG/EFTA-kretsen som kan komma att tillträda konventionen.&lt;br&gt;Ett svenskt medlemskap i EG skulle samtidigt kräva ett svenskt tillträde till&lt;br&gt;Brysselkonventionen varefter Sverige således, liksom EGs övriga medlems-&lt;br&gt;länder, skulle bli bundet av två parallella instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns goda förutsättningar för att Danmark, Finland, Norge och Sve-&lt;br&gt;rige kan samordna ett tillträde till Luganokonventionen. I Finland kommer&lt;br&gt;en proposition i ämnet att läggas fram våren 1992. Även i Norge beräknas&lt;br&gt;riksdagsbehandling av frågan kunna påbörjas under våren. För Islands del&lt;br&gt;är det dock ovisst när konventionen kan komma att tillträdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan konstateras att Sverige torde ha åtskilligt att&lt;br&gt;vinna och knappast något att förlora på ett tillträde till konventionen. Ett&lt;br&gt;sådant tillträde har också i ljuset av den pågående europeiska integrations-&lt;br&gt;processen kommit att framstå som alltmer självklart. Jag vill mot bakgrund&lt;br&gt;av dessa överväganden föreslå att vi från svensk sida nu tar steget fullt ut&lt;br&gt;mot en ratifikation av konventionen. Jag återkommer strax till den närmare&lt;br&gt;tidplanen för förfarandet (avsnitt 3.3.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Vissa frågor i konventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 Reservationer m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Sverige skall tills vidare utnyttja möjligheten att reser-&lt;br&gt;vera sig mot en bestämmelse i Protokoll Nr 1 som innebär att hand-&lt;br&gt;lingar kan sändas för delgivning mellan konventionsländerna på tjäns-&lt;br&gt;temannanivå. Härutöver skall inga reservationer göras från svensk&lt;br&gt;sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har fått ett i huvudsak positivt mottagande.&lt;br&gt;Från ett håll har dock föreslagits att vi i Sverige avstår från reservationen&lt;br&gt;mot bestämmelsen i Protokoll Nr 1 och i stället anpassar vår nationella lag-&lt;br&gt;stiftning till denna bestämmelse. En av de remissinstanser som godtagit re-&lt;br&gt;servationen har anfört att de svenska delgivningsreglerna på sikt bör anpas-&lt;br&gt;sas till den lösning som valts i konventionen. Från ett annat håll har ifråga-&lt;br&gt;satts om inte Sverige bör utnyttja möjligheten att reservera sig mot bestäm-&lt;br&gt;melsen i artikel 16.1 b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: I Protokoll nr 1 finns en del särbestämmelser för&lt;br&gt;olika konventionsstater. Bestämmelserna går i de flesta fall ut på att vissa av&lt;br&gt;konventionens regler inte skall tillämpas i förhållande till staten i fråga. Det&lt;br&gt;handlar såväl om forumregler som om regler rörande erkännande och verk-&lt;br&gt;ställighet. En av särbestämmelserna rör bl.a. Sverige (artikel V b). Den be-&lt;br&gt;handlar domstols behörighet i tvist mellan fartygsbefäl och besättningsmed-&lt;br&gt;lemmar. Jag återkommer strax till den bestämmelsen (avsnitt 3.3.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll Nr 1 ger också konventionsstaterna möjlighet att i två frågor re-&lt;br&gt;servera sig mot konventionsbestämmelserna. Av artikel I b framgår sålunda&lt;br&gt;att en stat får förbehålla sig rätten att inte erkänna och verkställa domar rö-&lt;br&gt;rande nyttjanderätt i vissa fall där domstolens behörighet har grundats på&lt;br&gt;svarandens hemvist och inte på var av egendomen i fråga är belägen. Det&lt;br&gt;andra fallet återfinns i artikel IV andra stycket och rör delgivning. Enligt&lt;br&gt;en i detta stycke intagen huvudregel får handlingar sändas mellan de olika&lt;br&gt;staterna på tjänstemannanivå. Samtidigt slås fast att en konventionsstat har&lt;br&gt;rätt att motsätta sig detta delgivningförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 b i Protokoll Nr 1 tillåter som sagt en konventionsstat att, med&lt;br&gt;avseende på ett visst fall, reservera sig mot skyldigheten att erkänna och&lt;br&gt;verkställa en dom som har meddelats i en annan konventionsstat. Det fall&lt;br&gt;som avses är då domstolen i ursprungsstaten uteslutande har grundat sin be-&lt;br&gt;hörighet på artikel 16.1 b), som behandlar vissa tidsbegränsade avtal om&lt;br&gt;nyttjanderätt till fast egendom, t.ex. hyra av semesterbostad. Behörighetsre-&lt;br&gt;geln i artikel 16.1 b) tillkom på EFTA-staternas begäran och kunde accepte-&lt;br&gt;ras av EG-staterna endast i kombination med en rätt att reservera sig mot&lt;br&gt;skyldigheten att erkänna och verkställa sådana domar. Svenska domstolar&lt;br&gt;torde redan i dag anse sig ha domsrätt i mål av detta slag, även om fastighe-&lt;br&gt;ten således är belägen utomlands (jfr bl.a. NJA 1979 s. 151 och SvJT1958&lt;br&gt;rfs. 13), och de torde därför heller inte göra anspråk på exklusiv behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i ett sådant mål enbart på den grunden att fastigheten är belägen här. Det&lt;br&gt;finns mot denna bakgrund inga skäl för Sverige att utnyttja den nu aktuella&lt;br&gt;reservationsmöjligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel IV andra stycket i Protokoll Nr 1 kan, som nyss nämnts,&lt;br&gt;handlingar som skall delges enligt Luganokonventionen sändas direkt mel-&lt;br&gt;lan tjänstemännen i konventionsstaterna utan inblandning av centralorgan.&lt;br&gt;En stat som tillträder konventionen kan enligt samma artikel genom en för-&lt;br&gt;klaring till depositarien - dvs. det schweiziska federala rådet (artikel 61.2) -&lt;br&gt;motsätta sig detta delgivningsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har reserverat sig mot tillämpningen av motsvarande bestämmelse&lt;br&gt;(artikel 10.b) i 1965 års Haagkonvention om delgivning i utlandet av hand-&lt;br&gt;lingar i mål och ärenden av civil och kommersiell natur. Reservationen moti-&lt;br&gt;verades med att svenska myndigheter enligt gällande rätt inte torde vara&lt;br&gt;ovillkorligt skyldiga att tillmötesgå en direkt gjord framställning om delgiv-&lt;br&gt;ning som härrör från utomnordisk myndighet och att det knappast förelåg&lt;br&gt;något praktiskt behov av att vid sidan av de i konventionen föreskrivna andra&lt;br&gt;metoderna för överlämnande av delgivningshandlingar införa en sådan för-&lt;br&gt;pliktelse för de svenska delgivningsmyndigheterna (prop. 1969:32 s. 7 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om Sverige bör behandla delgivningskonventionens och Luga-&lt;br&gt;nokonventionens bestämmelser härom på samma sätt eller om Luganokon-&lt;br&gt;ventionen motiverar en annan ståndpunkt. Det kan också ifrågasättas om&lt;br&gt;det finns skäl att nu ändra den ståndpunkt som intogs vid tillträdet till delgiv-&lt;br&gt;ningskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet bakom bestämmelserna i artikel IV andra stycket är att effektivisera&lt;br&gt;tillämpningen av Luganokonventionen. Det kan dock ifrågasättas om de&lt;br&gt;skulle innebära någon effektivitetsvinst för svenska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillämpning av artikel IV andra stycket skulle enligt gällande svenska&lt;br&gt;bestämmelser (1 § kungörelsen 1909:24 s. 1 angående delgivning av handling&lt;br&gt;på begäran av utländsk myndighet) innebära att delgivningshandlingen får&lt;br&gt;sändas direkt till länsstyrelse i stället för att sändas till det svenska centralor-&lt;br&gt;ganet, dvs. utrikesdepartementet. Länsstyrelserna tar dock sedan flera år&lt;br&gt;tillbaka i praktiken ingen befattning med delgivningsframställningar från ut-&lt;br&gt;landet. I stället ombesörjer utrikesdepartementet delgivningen enligt delgiv-&lt;br&gt;ningslagens bestämmelser, vilket i första hand innebär delgivning per post&lt;br&gt;(ordinär delgivning) eller genom bistånd från polismyndighet (stämnings-&lt;br&gt;mannadelgivning). Det kan befaras att en tillämpning av artikel IV i Sve-&lt;br&gt;rige - i strid mot sitt syfte - skulle medföra en försämrad effektivitet. Bl.a.&lt;br&gt;har utrikesdepartementet en viktig samordnande och kontrollerande funk-&lt;br&gt;tion som skulle riskera att gå förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som föreslagit att vi i Sverige skall anpassa vår lagstift-&lt;br&gt;ning om delgivning i internationella förhållanden till konventionens bestäm-&lt;br&gt;melser tror att delgivningsförfarandet skulle vinna i effektivitet om det förs&lt;br&gt;ned på lokal nivå. Jag har viss förståelse för dessa synpunkter. De svenska&lt;br&gt;bestämmelserna om delgivning i internationella förhållanden är dock - så-&lt;br&gt;dana de kommit att tillämpas - inte avpassade för sådana direktkontakter&lt;br&gt;som avses i artikel IV. Bestämmelserna är för närvarande föremål för en mer&lt;br&gt;samlad översyn. Det vore mot den bakgrunden förhastat att i dagsläget in-&lt;br&gt;föra särbestämmelser som tar sikte enbart på Luganokonventionen. Jag an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser således att Sverige tills vidare bör utnyttja den reservationsrätt som anvi-&lt;br&gt;sas i artikel IV andra stycket i Protokoll Nr 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll Nr 1 innehåller också en särskild reservationsmöjlighet för&lt;br&gt;Schweiz. Artikel 1 a ger Schweiz rätt att i viss utsträckning reservera sig mot&lt;br&gt;erkännande och verkställighet av domar. Det rör sig om fall då den utländska&lt;br&gt;domstolen uteslutande har grundat sin behörighet på regeln om uppfyllelse-&lt;br&gt;forum i artikel5.1. En sådan reservation från schweizisk sida kommer möjli-&lt;br&gt;gen att föranleda en reciprok tillämpning i vissa stater, dvs. att dessa utnytt-&lt;br&gt;jar den rätt folkrätten ger staterna att i motsvarande mån vägra erkänna och&lt;br&gt;verkställa domar som har meddelats i Schweiz när domstolen har grundat sin&lt;br&gt;behörighet uteslutande på artikel 5.1. Under de nordiska överläggningarna&lt;br&gt;har konstaterats att de nordiska länderna inte torde ha några skäl för en mot-&lt;br&gt;reservation av detta slag. Jag har därför inte funnit anledning att föreslå nå-&lt;br&gt;gon sådan reservation för svensk del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.2 Exekvaturmyndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Svea hovrätt skall pröva verkställighetsfrågan såväl i det&lt;br&gt;första som i det andra skedet. Hovrättens beslut skall därefter kunna&lt;br&gt;överklagas till högsta domstolen. Där skall ställas krav på prövnings-&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Fem remissinstanser har särskilt tagit upp frågan om&lt;br&gt;valet av exekvaturmyndigheter. Svea hovrätt har ingen erinran mot att både&lt;br&gt;det första och det andra skedet av prövningen sker där. Hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge och domstolsverket ser hellre att den inledande pröv-&lt;br&gt;ningen sker vid tingsrätt och att ett överklagande sedan följer den normala&lt;br&gt;instansordningen. Från riksskatteverket och Lunds universitet förespråkas&lt;br&gt;att den inledande prövningen läggs på kronofogdemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av 1988 års promemoria uttalade sig ytterligare&lt;br&gt;tre remissinstanser till förmån för att det första skedet av exekvaturpröv-&lt;br&gt;ningen skulle ske i Svea hovrätt. En av dem föreslog därvid att högsta dom-&lt;br&gt;stolen skulle träda in redan i det andra skedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Exekvaturprövningen är i Luganokonventionen&lt;br&gt;uppdelad i tre etapper. Den första etappen utgörs av ett summariskt enparts-&lt;br&gt;förfarande (artikel 32 och 34). Det därvid meddelade avgörandet kan över-&lt;br&gt;klagas av förlorande part (artikel 37.1 och 40.1). Processen i den andra etap-&lt;br&gt;pen är kontradiktorisk (artikel 37.1 och 40.2). Tappande part har sedan möj-&lt;br&gt;lighet att föra upp frågan i en högsta instans (artikel 37.2 och 41). Av konven-&lt;br&gt;tionen framgår att denna möjlighet i flera länder är underkastad vissa be-&lt;br&gt;gränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionen anges vilka domstolar som i de olika länderna skall full-&lt;br&gt;göra dessa uppgifter. Det kan verka senkommet att i detta skede diskutera&lt;br&gt;en fråga som redan har reglerats i konventionen. Men konventionen medger&lt;br&gt;att konventionsstaterna ensidigt beslutar om ändring i fråga om valet av exe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvaturmyndigheter (jfr artikel VI i Protokoll Nr 1). Frågan kan därför om- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;prövas inför Sveriges tillträde till konventionen eller i ett senare skede. Det&lt;br&gt;kan i sammanhanget nämnas att den av Finland valda lösningen - beslut av&lt;br&gt;överexekutor med överprövning i hovrätt - är temporär eftersom man där&lt;br&gt;avser att avskaffa överexekutorsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionsstaterna har stannat för olika lösningar i frågan. De flesta,&lt;br&gt;bland dem Danmark och Norge, har lagt den inledande prövningen på lokal&lt;br&gt;domstol och det andra ledet av prövningsförfarandet på överordnad instans.&lt;br&gt;Fem länder - förutom Sverige - har valt att låta samma domstol ha hand om&lt;br&gt;prövningen i både det första och det andra skedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika synpunkter gör sig gällande i denna fråga. Till en början bör påpe-&lt;br&gt;kas att det i konventionen förutsätts att exekvaturprövningen i alla led sker&lt;br&gt;vid domstol (se t.ex. artikel 34). Finlands åtgärd att lägga den inledande&lt;br&gt;prövningen hos överexekutor har skett med stöd av en särskild undantagsbe-&lt;br&gt;stämmelse i artikel V a i Protokoll Nr 1. Det finns alltså ingen möjlighet att&lt;br&gt;för svensk del förlägga någon del av exekvaturprövningen till kronofogde-&lt;br&gt;myndighet. Exekvaturprövningen, även i den första etappen, innefattar&lt;br&gt;också överväganden som typiskt sett bör göras av domstol, t.ex. vid kontroll&lt;br&gt;av domsrätt i fall med konkurrerande fora, där man ibland kan bli tvungen&lt;br&gt;att tillämpa främmande rätt (se artikel 34 andra stycket jämfört med artikel&lt;br&gt;28 första stycket och artikel 52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga är då på vilken nivå inom domstolsväsendet de olika prövningarna&lt;br&gt;skall göras. Att prövningen i sista instans bör ske i högsta domstolen är givet&lt;br&gt;och har inte ifrågasatts från något håll. Huvudargumentet för att prövningen&lt;br&gt;i de båda första etapperna skall ske hos Svea hovrätt är att denna domstol&lt;br&gt;redan i dag handlägger frågor om exekvatur. Det framstår som rationellt att&lt;br&gt;utnyttja den erfarenhet och kompetens i frågor av detta slag som sedan lång&lt;br&gt;tid tillbaka har upparbetats inom domstolen. Jag ser det också som en fördel&lt;br&gt;att en borgenär redan i det inledande skedet kan vända sig till ett rikstäck-&lt;br&gt;ande organ. Man riskerar då inte att fastna i problem kring domstolens lo-&lt;br&gt;kala kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har fäst uppmärksamheten på att tingsrätt enligt&lt;br&gt;artikel 26 tredje stycket som en prejudiciell fråga kan komma att pröva om&lt;br&gt;en utländsk dom skall erkännas. En sådan prövning skall ske på samma grun-&lt;br&gt;der som tillämpas i frågor om verkställighet. Det kan alltså med den i kon-&lt;br&gt;ventionen valda ordningen inträffa att Svea hovrätt skall pröva om en dom&lt;br&gt;är verkställbar samtidigt som en tingsrätt har att ta ställning i erkännandefrå-&lt;br&gt;gan. Men motsvarande situationer uppkommer oberoende av vilken lösning&lt;br&gt;man väljer; det är helt enkelt inbyggt i det förhållandet att konventionen&lt;br&gt;tillåter annan domstol än exekvaturdomstol att pröva erkännandefrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan för en del framstå som ovant att omprövningen i den andra etap-&lt;br&gt;pen görs av samma domstol som gjorde den ursprungliga prövningen. Före-&lt;br&gt;teelsen som sådan är dock inte ny. Före årsskiftet avgjorde tingsrätt mål ge-&lt;br&gt;nom summarisk process, samtidigt som tingsrätten efter återvinning av avgö-&lt;br&gt;randen i sådan process handlade tvistemål i samma sak. När det gäller exe-&lt;br&gt;kvaturprövningen enligt konventionen är förfarandet i det inledande skedet&lt;br&gt;av mera summarisk natur än det fortsatta förfarandet. I det hänseendet på-&lt;br&gt;minner förfarandereglerna om de svenska regler jag nyss var inne på. Jag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hyser mot denna bakgrund inga principiella betänkligheter mot att anförtro Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;en och samma domstol exekvaturprövningen i både det första och det andra&lt;br&gt;stadiet. Den lösningen har också, som tidigare nämnts, valts på flera andra&lt;br&gt;håll i Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ser alltså inga bärande skäl att frångå den modell för val av exekvatu-&lt;br&gt;rorgan som tagits in i konventionen. Efter det att konventionen varit i kraft&lt;br&gt;en tid bör emellertid för- och nackdelar med valda lösningar kunna utvärde-&lt;br&gt;ras. Om det vid en sådan utvärdering visar sig att det finns skäl att på någon&lt;br&gt;punkt ändra valet av exekvaturorgan, t.ex. på grund av en oförutsett kraftig&lt;br&gt;måltillströmning, bör frågan kunna omprövas. Som jag sagt i det föregående&lt;br&gt;har de enskilda konventionsstaterna även efter tillträdet till konventionen&lt;br&gt;möjlighet att ändra sig i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den prövning som skall göras av Svea hovrätt i det första skedet skiljer sig&lt;br&gt;från prövningen i det andra skedet bl.a. genom att den första prövningen&lt;br&gt;görs på grundval av de uppgifter sökanden åberopar och utan motpartens&lt;br&gt;hörande. Det är därför tillräckligt att denna första prövning görs av ensam-&lt;br&gt;domare. Motsvarande lösning har valts av vissa EG-länder. Härigenom blir&lt;br&gt;det också en tydlig skillnad mellan de olika stadierna i hovrättens prövning.&lt;br&gt;Jag återkommer strax till denna fråga (avsnitt 3.3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen i högsta instans bör, som tidigare nämnts, ske i högsta domsto-&lt;br&gt;len. I EG-staterna är överprövningen i sista instans begränsad till att avse&lt;br&gt;rättsfrågor (se härom i avsnitt 5 vid artikel 37). En liknande begränsning kan&lt;br&gt;för svenskt vidkommande åstadkommas genom krav på prövningstillstånd.&lt;br&gt;Eftersom nuvarande regler om prövningstillstånd förutsätter att målet eller&lt;br&gt;ärendet har väckts i tingsrätt (54 kap. 9 § RB) behövs en särskild bestäm-&lt;br&gt;melse om att prövningstillstånd krävs i de fall som nu avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.3 Fakultativa grunder för att vägra erkännande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ett av de två fall, där konventionen ger staterna möjlig-&lt;br&gt;het att vägra erkännande resp, verkställighet av ett utländskt avgö-&lt;br&gt;rande, skall bli föremål för en uttrycklig reglering i svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har i sak tagit upp dessa&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Konventionen ger i två fall konventionsstaterna&lt;br&gt;möjlighet att vägra erkännande och verkställighet av utländska avgöranden.&lt;br&gt;Man brukar i sammanhanget tala om fakultativa vägransgrunder. Det ena&lt;br&gt;fallet återfinns i artikel 28 andra stycket (jämfört med artikel 34 andra&lt;br&gt;stycket) och avser två situationer då domstolen i ursprungsstaten har tilläm-&lt;br&gt;pat andra forumregler än dem som följer direkt av Luganokonventionen.&lt;br&gt;Det andra framgår av artikel II andra stycket i Protokoll Nr 1 och omfattar&lt;br&gt;domar rörande enskilda anspråk i brottmål i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen ger således konventionsstaterna utrymme för att avgöra om&lt;br&gt;vägransgrunderna skall utnyttjas eller inte. Frågan är då om vi från svensk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sida uttryckligen skall reglera denna fråga eller om det skall överlämnas åt&lt;br&gt;exekvaturmyndigheten att avgöra frågan. Möjligheten till att vägra verkstäl-&lt;br&gt;lighet har formulerats olika i de båda konventionsbestämmelserna. I artikel&lt;br&gt;28 sägs att erkännande ”får vägras”, medan det i artikel II i Protokoll Nr 1&lt;br&gt;står att domen i fråga inte ”behöver erkännas eller verkställas”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de nordiska överläggningarna har framkommit att en bestämmelse&lt;br&gt;av det slag som finns i artikel 28 andra stycket normalt uppfattas som tving-&lt;br&gt;ande av domstolarna i Finland och Norge och att man därför inte behöver&lt;br&gt;meddela några särskilda föreskrifter rörande tillämpningen i dessa länder; i&lt;br&gt;de fall sådana omständigheter som avses i artikel 28 föreligger kommer er-&lt;br&gt;kännande och verkställighet i allmänhet att vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av syftet bakom bestämmelsen i artikel 28 andra stycket&lt;br&gt;(avsnitt 2.7 och avsnitt 2.9) bör man i allmänhet kunna utgå från att svenska&lt;br&gt;domstolar kommer att utnyttja de vägransgrunder som avses där. Det är&lt;br&gt;samtidigt en fördel om bestämmelsens fakultativa karaktär kan behållas för&lt;br&gt;att möjliggöra verkställighet i Sverige om det i något fall skulle vara stötande&lt;br&gt;att vägra erkänna och verkställa den utländska domen. Med hänsyn härtill&lt;br&gt;vill jag inte föreslå någon särskild bestämmelse som reglerar frågan hur dom-&lt;br&gt;stolarna skall tillämpa de vägransgrunder som avses i artikel 28 andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen är något annorlunda när det gäller den grund för vägran som&lt;br&gt;regleras i artikel II andra stycket i Protokoll Nr 1. Den formulering som har&lt;br&gt;använts där lämnar större utrymme för tvekan. I det utkast till lag som har&lt;br&gt;remissbehandlats i Norge föreslås därför en uttrycklig regel om att dom som&lt;br&gt;avses i denna artikel inte skall erkännas och verkställas i Norge. I likhet med&lt;br&gt;vad som föreslagits i det norska lagförslaget bör den svenska lagen förses&lt;br&gt;med en föreskrift om att erkännande och verkställighet alltid skall vägras i&lt;br&gt;dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Införlivandet av Luganokonventionen med svensk rätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.3.1 Tekniken för införlivandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Konventionen skall införlivas med svensk rätt genom in-&lt;br&gt;korporering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De som har tagit upp frågan har tillstyrkt förslaget el-&lt;br&gt;ler lämnat det utan erinran. En av dem är öppen även för andra lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Kärnan i Luganokonventionen utgörs av dels pro-&lt;br&gt;cessuella bestämmelser som skall tillämpas under rättegång, dels bestäm-&lt;br&gt;melser om erkännande och verkställighet av utländska domar. Dessa be-&lt;br&gt;stämmelser måste införlivas med svensk rätt. Vissa andra bestämmelser,&lt;br&gt;t.ex. slutbestämmelserna, berör dock endast de fördragsslutande staternas&lt;br&gt;inbördes rättigheter och skyldigheter. De behöver inte nödvändigtvis införli-&lt;br&gt;vas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i en internationell överenskommelse kan införlivas med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den svenska rättsordningen på olika sätt. Valet av metod har behandlats av&lt;br&gt;bl.a. utredningen om författningspublicering m.m. i betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1974:100) Internationella överenskommelser och svensk rätt. Frågan&lt;br&gt;har på senare år varit föremål för uppmärksamhet i olika lagstiftningsären-&lt;br&gt;den, bl.a. beträffande lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik&lt;br&gt;(prop. 1984/85:33 s. 203 ff., s. 268 ff. och s. 279ff. samt LU 1984/85:17 s. 5-7)&lt;br&gt;och lagen (1987:822) om internationella köp (prop. 1986/87:128 s.90ff. och&lt;br&gt;s. 162).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller en överenskommelse vars bestämmelser berör myndighe-&lt;br&gt;ters eller enskildas handlande kan två olika metoder komma i fråga. Bestäm-&lt;br&gt;melserna kan införlivas med svensk rätt genom transformation varvid de de-&lt;br&gt;lar av överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt omarbetas&lt;br&gt;till svensk författningstext med den systematik och det språkbruk som nor-&lt;br&gt;malt används vid rent intern lagstiftning. Denna metod brukar normalt an-&lt;br&gt;vändas när det gäller konventioner på civilrättens, straffrättens och process-&lt;br&gt;rättens områden. En variant av denna metod är att konventionens regler i så&lt;br&gt;gott som oförändrat skick tas in i en svensk lag. Vid inkorporering föreskrivs&lt;br&gt;det i stället i lag eller annan författning att konventionens bestämmelser di-&lt;br&gt;rekt gäller i Sverige och skall tillämpas av de svenska myndigheterna. När&lt;br&gt;denna metod används blir således den autentiska konventionstexten - på ett&lt;br&gt;eller flera språk - gällande svensk författningstext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning genom inkorporering är visserligen ovanlig i Sverige men me-&lt;br&gt;toden har blivit allt vanligare under senare år. Den användes sålunda vid in-&lt;br&gt;förlivandet av 1980 års FN-konvention om internationella köp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som fick stor uppmärksamhet under förhandlingarna om Luga-&lt;br&gt;nokonventionen och som resulterade i bestämmelserna i Protokoll Nr 2 var&lt;br&gt;behovet av att söka åstadkomma en så enhetlig tolkning av konventionens&lt;br&gt;bestämmelser som möjligt. De olika artiklarna skall således läsas och förstås&lt;br&gt;i belysning av hur EG-domstolen tolkat motsvarande bestämmelser i Brys-&lt;br&gt;selkonventionen. Vidare skall domstolarna i de olika konventionsstaterna ta&lt;br&gt;ömsesidig hänsyn till hur man i framtiden tolkar konventionens bestämmel-&lt;br&gt;ser i andra konventionsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige torde knappast kunna uppfylla de åtaganden som gjorts i Proto-&lt;br&gt;koll Nr 2 och de till protokollet fogade förklaringarna, om konventionens&lt;br&gt;bestämmelser transformeras till svensk rätt på sedvanligt sätt med avseende&lt;br&gt;på lagstiftningsteknik, systematik och språkbruk. Till nackdelarna med in-&lt;br&gt;korporering hör naturligtvis att lagtexten inte alltid blir så klar och tydlig som&lt;br&gt;den kan bli vid transformation. Det gäller inte minst i fråga om systematiken.&lt;br&gt;Många formuleringar utgör dock resultatet av en kompromiss mellan olika&lt;br&gt;ståndpunkter. Med en annorlunda mer preciserad formulering i den svenska&lt;br&gt;lagen skulle man riskera att avvika från konventionens avtalade innehåll.&lt;br&gt;Detta talar starkt för att konventionens bestämmelser inkorporeras med&lt;br&gt;svensk rätt, dvs. att konventionens olika artiklar förklaras gälla som lag här.&lt;br&gt;I och med att den svenska versionen av konventionen har samma giltighet&lt;br&gt;som de andra inträffar inte heller den olägenheten att svenska rättsregler är&lt;br&gt;avfattade på främmande språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat argument för inkorporeringstekniken är den nordiska rättslikhe-&lt;br&gt;ten. Brysselkonventionen har införlivats med dansk rätt genom inkorpore-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring. Den finländska lagstiftningstekniken för införlivande av internationella&lt;br&gt;överenskommelser genom en s.k. blankettlag innebär att Luganokonventio-&lt;br&gt;nen kommer att inkorporeras med finländsk rätt. Samma metod kommer av&lt;br&gt;allt att döma att användas i Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förhandlingarna om ett EES-avtal (se avsnitt 3.1) har det stått klart&lt;br&gt;att inkorporering är den enda möjliga lagstiftningstekniken för att införliva&lt;br&gt;EES-avtalets huwuddel och de bestämmelser som svarar mot EGs förord-&lt;br&gt;ningar med svensk rätt. Att så sker är en förutsättning för att Sverige, liksom&lt;br&gt;övriga nordiska EFTA-länder, skall kunna åstadkomma en motsvarighet till&lt;br&gt;EG-rättens s.k. direkta effekt. Denna effekt innebär i korthet att vissa be-&lt;br&gt;stämmelser direkt grundar rättigheter och/eller skyldigheter för enskilda&lt;br&gt;som kan åberopas inför domstolar och andra myndigheter i EGs medlems-&lt;br&gt;länder (jfr prop. 1990/91:65 om ändring i regeringsformen med anledning av&lt;br&gt;ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde s. 9 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser mot denna bakgrund att Luganokonventionen bör införlivas&lt;br&gt;med svensk rätt genom inkorporering och att det således i lag föreskrivs att&lt;br&gt;den skall gälla som lag här i landet (i det följande kallad inkorporeringsla-&lt;br&gt;gen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 Inkorporeringslagens närmare innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudpunkterna i mitt forslag: Konventionen skall i sin helhet inkor-&lt;br&gt;poreras med svensk rätt i en särskild lag. Denna lag skall också inne-&lt;br&gt;hålla vissa kompletterande föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i sina huvuddrag med vad jag har&lt;br&gt;föreslagit. Promemorian saknar dock motsvarighet till vissa delar av mitt för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall konventionen inkorporeras helt eller delvis?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första fråga är i vilken utsträckning konventionen och till den fogade pro-&lt;br&gt;tokoll och förklaringar skali inkorporeras med svensk rätt. Skall allt inkor-&lt;br&gt;poreras eller skall vi utesluta de delar som inte behöver införlivas med svensk&lt;br&gt;rätt, exempelvis slutbestämmelserna som riktar sig till medlemsstaterna och&lt;br&gt;artikel I a i Protokoll Nr 1 som innehåller regler om att Schweiz får reservera&lt;br&gt;sig i visst hänseende? Det vore naturligtvis mest korrekt att inte inkorporera&lt;br&gt;sådant som inte har en naturlig plats i svensk rätt. En selektiv inkorporering&lt;br&gt;kräver dock en noggrann genomgång artikel för artikel som inte framstår&lt;br&gt;som särskilt angelägen. Strikt tillämpad skulle en sådan teknik kräva att ett&lt;br&gt;stycke i en artikel inkorporeras medan ett annat inte gör det (så t.ex. beträf-&lt;br&gt;fande artikel IV och artikel V i Protokoll Nr 1). Lagstiftningen skulle därige-&lt;br&gt;nom bli mycket splittrad och svåröverskådlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid inkorporeringen av 1980 års Wienkonvention om internationella köp&lt;br&gt;uteslöts slutbestämmelserna (jfr också lagen 1973:1199 om ersättning från&lt;br&gt;den internationella oljeskadefonden). Man skulle i och för sig kunna göra&lt;br&gt;detsamma beträffande Luganokonventionen. Innehållet i artikel 65 i slutbe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelserna, varav framgår att de tre protokollen utgör en integrerad del&lt;br&gt;av konventionen, liksom artikel 68, som bl.a. föreskriver att alla språk som&lt;br&gt;konventionen är upprättad på har samma giltighet, måste dock införlivas&lt;br&gt;med svensk rätt och kan då lika gärna inkorporeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I både Finland och Norge har man siktet inställt på att inkorporera kon-&lt;br&gt;ventionen i dess helhet. Motsvarande lösning har valts i promemorians för-&lt;br&gt;slag. Den enda remissinstans som särskilt har berört frågan om omfattningen&lt;br&gt;av inkorporeringen har tillstyrkt total inkorporering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt problem utgör de artiklar som räknar upp konventionsstater-&lt;br&gt;nas exekvaturmyndigheter (bl.a. artikel 32) och de som innehåller olika hän-&lt;br&gt;visningar till nationell lagstiftning (exempelvis artikel 3). Av artikel VI i Pro-&lt;br&gt;tokoll Nr 1 framgår att staterna ensidigt kan besluta om ändringar i fråga om&lt;br&gt;valet av exekvaturmyndigheter och att vissa andra lagändringar skall anmä-&lt;br&gt;las till depositarien. Frågan är hur man i svensk rätt lagtekniskt skall hantera&lt;br&gt;dessa lagändringar som allteftersom kan komma att beslutas i konventions-&lt;br&gt;staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att inkorporera de aktuella artiklarna med svensk rätt genom en&lt;br&gt;förordning skulle regeringen kunna ändra i dem allteftersom konventions-&lt;br&gt;staterna anmäler ändringar i dessa hänseenden. Artiklarna är emellertid så&lt;br&gt;formulerade att det inte är möjligt att dela upp dem på detta sätt. Rege-&lt;br&gt;ringen kan inte föreskriva ändringar i lagar som beslutats av riksdagen. I lag-&lt;br&gt;rådsremissen anfördes att vi inte heller kan ha en ordning som innebär att&lt;br&gt;framtida underrättelser från de olika konventionsstaterna om att de ändrat&lt;br&gt;sin lagstiftning i berörda hänseenden skall behöva underställas den svenska&lt;br&gt;riksdagen. Enligt lagrådsremissen torde ett lämpligt tillvägagångssätt därför&lt;br&gt;vara att regeringen tillkännager sådana ändringar på lämpligt sätt, varige-&lt;br&gt;nom uppmärksamheten skulle fästas på dessa lagändringar, vilka förutsatts i&lt;br&gt;artikel VI i Protokoll Nr 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i denna del anfört följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventio-&lt;br&gt;nen innebär att konventionen i sin helhet inkorporeras genom lag. Denna&lt;br&gt;teknik för införlivande med svensk rätt aktualiserar en särskild fråga, som&lt;br&gt;sammanhänger med att konventionen innehåller hänvisningar till nationell&lt;br&gt;lagstiftning (bl.a. artikel 3 andra stycket och artikel 54 A punkterna 6 och 7)&lt;br&gt;och förteckningar över exekvaturmyndigheter (artiklarna 32, 37 och 40). I&lt;br&gt;artikel VI i Protokoll nr 1 föreskrivs att konventionsstaterna till det schwei-&lt;br&gt;ziska federala rådet skall översända sådana lagtexter som innebär ändringar&lt;br&gt;antingen i den nationella lagstiftning som konventionen hänvisar till eller i&lt;br&gt;förteckningarna över exekvaturmyndigheter. Frågan är hur sådana under-&lt;br&gt;rättelser, när de inkommit från andra länder, skall hanteras från svensk sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissprotokollet har förutsatts att underrättelserna inte skall föranleda&lt;br&gt;några andra åtgärder än att information lämnas om lagändringarna. I enlig-&lt;br&gt;het härmed har i 8 § i det remitterade förslaget tagits in en föreskrift om att&lt;br&gt;regeringen skall tillkännage innehållet i underrättelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av denna del av lagförslaget blir beroende av vilken bety-&lt;br&gt;delse som ändringarna i nationell lagstiftning får för själva konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man skulle möjligen kunna uppfatta förhållandet så att en ändring av den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen i något av de aktuella hänseendena medför en sam-&lt;br&gt;tidig och automatisk ändring av konventionens materiella innehåll. Efter-&lt;br&gt;som konventionen på grund av den föreslagna inkorporeringslagen i sin hel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het blir gällande som svensk lag, skulle konsekvensen av den nu beskrivna&lt;br&gt;uppfattningen i första hand bli att ändringen borde föranleda lagstiftning&lt;br&gt;också på svensk sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser emellertid att ett annat synsätt är motiverat. Vad först be-&lt;br&gt;träffar exekvaturmyndigheterna förutsätter konventionen, såsom framhål-&lt;br&gt;lits i remissprotokollet, att varje konventionsstat ensidigt kan besluta om&lt;br&gt;ändringar såvitt avser de egna myndigheterna. Innebörden av konventio-&lt;br&gt;nens bestämmelser om exekvaturmyndigheter synes i själva verket kunna&lt;br&gt;beskrivas så att i varje enskild stat den myndighet är behörig som den staten&lt;br&gt;vid varje tidpunkt anvisar. De myndighetsförteckningar som tagits in i kon-&lt;br&gt;ventionen har därför närmast till funktion att ge information om de enskilda&lt;br&gt;staternas ståndpunkter vid den tidpunkt då konventionen upprättades.&lt;br&gt;Denna tolkning innebär att senare ändringar från någon stats sida inte änd-&lt;br&gt;rar det egentliga avtalsinnehållet utan endast medför att den information&lt;br&gt;som förteckningarna innehåller blir mindre aktuell. Vad sedan gäller kon-&lt;br&gt;ventionens hänvisningar till annan nationell lagstiftning är i första hand arti-&lt;br&gt;kel 3 andra stycket av intresse. Den uppräkning av s.k. exorbitanta behörig-&lt;br&gt;hetsregler som görs där har inte någon självständig betydelse utan har till&lt;br&gt;uppgift att belysa innebörden av den övergripande bestämmelse som finns i&lt;br&gt;artikel 3 första stycket. En ändring av den nationella lagstiftning som anges&lt;br&gt;i förteckningen medför således inte att konventionens materiella innehåll&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av nu angivna skäl finner lagrådet att ändringar i nationell lagstiftning av&lt;br&gt;det slag som hittills berörts inte medför något krav på lagstiftningsåtgärder&lt;br&gt;på svensk sida men däremot kan väcka behov av information. Motsvarande&lt;br&gt;gäller enligt lagrådets uppfattning i fråga om de övriga lagändringar som av-&lt;br&gt;ses i artikel VI i Protokoll nr 1. Mot denna bakgrund anser lagrådet att före-&lt;br&gt;skriften om informationsskyldighet i 8 § i den föreslagna inkorporeringsla-&lt;br&gt;gen bör godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i vad lagrådet har anfört och föreslår att hela konventionen&lt;br&gt;inkorporeras med svensk rätt genom en och samma lag. En av remissinstan-&lt;br&gt;serna har föreslagit att den nya lagen skall heta lagen med anledning av Sve-&lt;br&gt;riges tillträde till Luganokonventionen. Det är en bra rubrik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning av stämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians lagförslag innehåller en bestämmelse om delgivning av stäm-&lt;br&gt;ning (2 §). I bestämmelsen återges vissa regler i artikel 15 i 1965 års Haag-&lt;br&gt;konvention om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil&lt;br&gt;eller kommersiell natur. Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av artikel 20&lt;br&gt;i Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 20 andra stycket framgår att ett mål inte får avgöras förrän sva-&lt;br&gt;randen delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling och fått till-&lt;br&gt;räcklig tid på sig att förbereda sitt svaromål. I tredje stycket föreskrivs att&lt;br&gt;reglerna i andra stycket ersätts av bestämmelserna i artikel 15 i 1965 års&lt;br&gt;Haagkonvention, om stämningsansökan eller underrättelse därom skall&lt;br&gt;översändas utomlands i enlighet med den konventionen. Artikel 15 i Haag-&lt;br&gt;konventionen innehåller regler till skydd för svaranden som påminner om&lt;br&gt;dem i artikel 20 andra stycket i Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har tillträtt 1965 års Haagkonvention. Inför tillträdet konstatera-&lt;br&gt;des att de regler i artikel 15 som nyss berörts stämde överens med svenska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;processuella grundsatser och rättsregler (prop. 1969:32 s. 8). Tillträdet för-&lt;br&gt;anledde inte annan lagstiftning än ett cirkulär med föreskrifter om den prak-&lt;br&gt;tiska hanteringen av framställningar av olika slag (SFS 1969:495).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motivet bakom bestämmelsen i promemorians lagförslag var bl.a. att arti-&lt;br&gt;kel 15 i Haagkonventionen inte ansågs vara direkt tillämplig i Sverige på det&lt;br&gt;sätt Luganokonventionens bestämmelser kommer att bli genom den nya la-&lt;br&gt;gen. Promemorians ståndpunkt har ifrågasatts under remissbehandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i promemorian valda lösningen kan diskuteras. Innehållet i artikel 15&lt;br&gt;i Haagkonventionen överensstämmer, som konstaterats i tidigare samman-&lt;br&gt;hang, med svensk rätt på området. Det system för delgivning som anvisas i&lt;br&gt;Haagkonventionen har också tillämpats av svenska myndigheter i drygt&lt;br&gt;tjugo år. Det torde mot denna bakgrund inte krävas någon lagbestämmelse&lt;br&gt;av det slag som föreslagits i promemorian för att bestämmelsen i artikel 20&lt;br&gt;tredje stycket i Luganokonventionen skall kunna tillämpas här. Jag anser&lt;br&gt;därför att den i promemorian föreslagna lagregeln inte bör ingå i den den&lt;br&gt;nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler för exekvaturförfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen reglerar vissa frågor utömmande medan den i andra frågor&lt;br&gt;hänvisar till nationell rätt. Av EG-domstolens praxis följer den ganska själv-&lt;br&gt;klara regeln att olika processuella bestämmelser i konventionen har före-&lt;br&gt;träde framför nationella sådana (Sanicentral mot Collin; se bilaga 2). Åtskil-&lt;br&gt;liga processuella frågor har dock lämnats utanför regleringen i konventio-&lt;br&gt;nen. I artikel 33 första stycket har uttryckligen angivits att exekvaturförfa-&lt;br&gt;randet i viss utsträckning skall följa nationella föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har (avsnitt 3.2.2) föreslagit att Svea hovrätt skall ha hand om den inle-&lt;br&gt;dande prövningen vid exekvaturförfarandet och att hovrätten därvid skall&lt;br&gt;bestå av en domare. Här föreslår jag en ändrad formulering i förhållande till&lt;br&gt;promemorians förslag. Ändringen är föranledd av ett påpekande från en av&lt;br&gt;remissinstanserna, att den i promemorian valda formuleringen lämnar öppet&lt;br&gt;om hovrätten har möjlighet att handlägga målet i kollegial sammansättning.&lt;br&gt;Jag anser att någon sådan möjlighet inte skall stå till buds. Bestämmelsen i&lt;br&gt;fråga bör ingå i inkorporeringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då om det i inkorporeringslagen behövs ytterligare regler om&lt;br&gt;förfarandet vid den inledande prövningen enligt artikel 32. I promemorian&lt;br&gt;föreslås att det i den nya lagen skall anges att rättegångsbalkens regler om&lt;br&gt;besvär i hovrätt skall tillämpas på förfarandet (4 §). En av remissinstanserna&lt;br&gt;har påpekat att rättegångsbalkens regler om besvär inte passar för den typ&lt;br&gt;av enpartsförfarande som det här är fråga om. I annan lagstiftning om verk-&lt;br&gt;ställighet av utländska avgöranden, där Svea hovrätt valts som exekvaturor-&lt;br&gt;gan, finns ingen hänvisning till rättegångsbalkens förfaranderegler. I stället&lt;br&gt;ingår i själva lagen ett fåtal bestämmelser om förfarandet i hovrätten, t.ex&lt;br&gt;om vilka handlingar som skall ges in i målet. Erfarenheten visar att dessa&lt;br&gt;regler fungerar väl. I Luganokonventionen finns bestämmelser som reglerar&lt;br&gt;motsvarande frågor. Jag ser mot den nu angivna bakgrunden ingen anled-&lt;br&gt;ning att i inkorporeringslagen ge några föreskrifter om förfarandet vid det&lt;br&gt;inledande skedet av exekvaturprövningen utöver den domförhetsregel som&lt;br&gt;nyss berörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förfarandet i det andra skedet gör sig andra synpunkter gäl- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;lande. Här rör det sig om ett tvåpartsförfarande, som till viss del regleras av&lt;br&gt;konventionens bestämmelser (artikel 38 och artikel 40.2 med hänvisningar).&lt;br&gt;I övriga delar skall interna rättsregler tillämpas. Det ligger då närmast till&lt;br&gt;hands att falla tillbaka på rättegångsbalkens bestämmelser om besvär i hov-&lt;br&gt;rätt, som ju är anpassade för en prövning i andra instans. Denna lösning har&lt;br&gt;också föreslagits i promomorian (4 §). En hänvisning till bestämmelserna i&lt;br&gt;fråga bör således tas in i inkorporeringslagen. Alla bestämmelser om be-&lt;br&gt;svärsförfarandet passar dock inte in på det exekvaturförfarande som det nu&lt;br&gt;är fråga om. Ett exempel på det är bestämmelsen om inhibition av underrät-&lt;br&gt;tens förordnande om omedelbar verkställighet i 52 kap. 7 § andra stycket&lt;br&gt;RB. Det finns ju ingen möjlighet att meddela förordnanden av detta slag i&lt;br&gt;exekvaturförfarandets första skede (jfr artikel 39). Inkorporeringslagens&lt;br&gt;hänvisning till rättegångsbalkens besvärsregler bör därför förses med den re-&lt;br&gt;servationen att dessa regler skall gälla i tillämpliga delar. Dessutom bör mar-&lt;br&gt;keras att konventionens bestämmelser går före reglerna i rättegångsbalken&lt;br&gt;(t.ex. artikel 40.2 i förhållande till 52 kap. 7 § första stycket RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen bör innehålla motsvarande regler med avseende på förfa-&lt;br&gt;randet i sista instans. I lagen bör också tas in den bestämmelse om prövnings-&lt;br&gt;tillstånd som tidigare berörts (avsnitt 3.2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorians lagförslag finns en bestämmelse som går ut på att exekva-&lt;br&gt;turförfarandet i övrigt skall följa vad som i rättegångsbalken är föreskrivet&lt;br&gt;om rättegången i allmänhet, om inte konventionen föreskriver annat (7 §).&lt;br&gt;Enligt min mening behövs ingen sådan bestämmelse. Hovrätten och högsta&lt;br&gt;domstolen kan vid exekvaturprövningen använda sig av de regler i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken som passar för förfarandet, liksom av bestämmelser i annan lag-&lt;br&gt;stiftning som kan ha betydelse i sammanhanget (t.ex i sekretesslagen&lt;br&gt;1980:100), utan några särskilda föreskrifter om detta. Någon sådan hänvis-&lt;br&gt;ning finns inte heller i de andra lagar som rör verkställighet av utländska av-&lt;br&gt;göranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen har i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna in-&lt;br&gt;för 2000-talet föreslagit att en ny domstolsförfarandelag i viss mån skall träda&lt;br&gt;i stället för rättegångsbalkens bestämmelser om besvärsprocessen i hovrätt&lt;br&gt;och högsta domstolen. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Det är&lt;br&gt;för tidigt att i dag ha någon uppfattning i vad mån utredningens förslag kom-&lt;br&gt;mer att leda till förändringar i det regelverk som, enligt mitt nu framlagda&lt;br&gt;förslag, skall tillämpas på exekvaturförfarandet enligt Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfrister m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 36 i konventionen finns bestämmelser om de tidsfrister som gäller&lt;br&gt;vid överklagande av beslut om verkställighet som meddelats vid den inle-&lt;br&gt;dande prövningen enligt artikel 32. Tiden, som räknas från delgivning av av-&lt;br&gt;görandet, är två månader om ändringssökanden har hemvist i någon annan&lt;br&gt;konventionsstat och en månad i övriga fall. En- remissinstans har föreslagit&lt;br&gt;att tidsfristen sätts till två månader även i fall då ändringssökanden har hem-&lt;br&gt;vist i en främmande stat som inte har tillträtt konventionen. Enligt min me-&lt;br&gt;ning skulle en sådan lösning strida mot konventionstexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfristerna i artikel 36 räknas som sagt från delgivning av avgörandet. Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;En remissinstans har ifrågasatt om det inte bör anges i lagen att delgivningen&lt;br&gt;skall ombesörjas av Svea hovrätt. Svensk rätt utgår från att delgivning skall&lt;br&gt;ombesörjas av domstolen - och inte av part - i de fall en frist räknas från&lt;br&gt;delgivningen, såvida inte avvikande bestämmelser meddelats för visst fall (se&lt;br&gt;t.ex. 33 kap. 5 § RB betr, tredskodomar). Det är därför inte lämpligt att föra&lt;br&gt;in en särskild bestämmelse om en sådan skyldighet för Svea hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40 i konventionen reglerar överklagande av avgöranden varige-&lt;br&gt;nom ansökan om verkställighet ogillats vid den inledande prövningen enligt&lt;br&gt;artikel 32. Bestämmelsen innehåller ingen tidsfrist för ett sådant överkla-&lt;br&gt;gande. Det står dock konventionsstaterna fritt att själständigt föreskriva&lt;br&gt;tidsfrister av detta slag (jfr Jenard s. 53). Så har man valt att göra i Danmark&lt;br&gt;när det gäller tillämpningen av Brysselkonventionen. Det finns onekligen&lt;br&gt;behov av en regel av detta slag. Med hänsyn till att borgenären i normalfallet&lt;br&gt;befinner sig utomlands finns det skäl att välja en något längre tidsfrist än vad&lt;br&gt;som gäller vid överklagande av beslut från tingsrätt. I promemorians förslag&lt;br&gt;ingår en bestämmelse om att ansökan om ändring enligt artikel 40 skall göras&lt;br&gt;inom fyra veckor från det beslut som meddelades vid den inledande pröv-&lt;br&gt;ningen. Förslaget är väl avvägt. Jag föreslår att en sådan bestämmelse tas&lt;br&gt;med i inkorporeringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga i detta sammanhang är vilken sammansättning hovrätten&lt;br&gt;skall ha för att få avvisa en för sent inkommen ansökan om ändring av ett&lt;br&gt;avgörande från den inledande prövningen. Rent allmänt kan konstateras att&lt;br&gt;huvudregeln om kollegial sammansättning i 2 kap. 4 § första stycket RB är&lt;br&gt;tillämplig i den mån avvikande bestämmelser inte gäller för särskilt angivna&lt;br&gt;fall (jfr NJA 1988 s. 268). Det saknas enligt min uppfattning anledning att&lt;br&gt;införa någon särbestämmelse med avseende på det nu aktuella fallet. Såle-&lt;br&gt;des skall awisningsbeslut i detta fall inte få fattas av ensamdomare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jävs frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att exekvaturprövningen ligger hos Svea hovrätt såväl i det&lt;br&gt;första som i det andra skedet aktualiserar frågan om jäv. Får den domare&lt;br&gt;som utfört den inledande prövningen delta i prövningen i det andra skedet?&lt;br&gt;Rättegångsbalkens bestämmelser om tvåinstansjäv (4 kap. 13 § punkten 7)&lt;br&gt;lägger inga hinder i vägen för att så sker, eftersom båda prövningarna äger&lt;br&gt;rum i samma domstol. Man kan jämföra med den situationen att en domare&lt;br&gt;i tingsrätt har beslutat en tredskodom. Domaren i fråga är då inte jävig att&lt;br&gt;efter återvinning handlägga målet vid det fortsatta förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den inledande prövningen i exekvaturförfarandet torde i de allra flesta&lt;br&gt;fall leda till att ansökan om verkställighet bifalls. Med hänsyn till denna&lt;br&gt;prövnings summariska karaktär finns det i och för sig inga betänkligheter&lt;br&gt;från jävssynpunkt att låta den domare som företagit prövningen delta i det&lt;br&gt;mer allsidiga tvåpartsförfarande som kommer till stånd sedan gäldenären&lt;br&gt;sökt ändring. Har däremot ansökan om verkställighet ex officio ogillats re-&lt;br&gt;dan vid den inledande prövningen, blir situationen en annan. Det ligger då&lt;br&gt;nära till hands att sökanden utgår från att den domare som ogillat ansökan i&lt;br&gt;det första skedet har sin uppfattning klar inför omprövningen. Jag anser mot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna bakgrund att det i lagen bör införas en regel om jäv med avseende på Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;mål enligt konventionen och att denna bestämmelse skall gälla inte bara då&lt;br&gt;överprövningen i hovrätten kommer till stånd efter överklagande av sökan-&lt;br&gt;den utan också då det är gäldenären som har överklagat avgörandet från den&lt;br&gt;inledande prövningen. En sådan regel torde också stå i samklang med de&lt;br&gt;värderingar som bär upp konventionens system med en prövning i olika led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ställande av säkerhet m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är om den som söker verkställighet av ett utländskt avgö-&lt;br&gt;rande skall behöva ställa säkerhet för den skada som kan åsamkas gäldenä-&lt;br&gt;ren genom verkställighetsåtgärden. I svensk rätt finns vissa bestämmelser&lt;br&gt;med krav på säkerhet av detta slag. Sålunda föreskrivs i 15 kap. 6 § RB att&lt;br&gt;kvarstad och andra säkerhetsåtgärder normalt inte får beviljas om inte sö-&lt;br&gt;kanden ställer säkerhet. Och av 3 kap. 8 § UB framgår att en icke lagakraft-&lt;br&gt;vunnen dom som förpliktar någon att utge lös egendom normalt inte får&lt;br&gt;verkställas utan att säkerhet har ställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen reglerar inte uttömmande i vad mån man i de olika&lt;br&gt;konventionsstaterna får ställa krav på säkerhet för att medge verkställighet&lt;br&gt;av utländska avgöranden. I artikel 45 föreskrivs att säkerhet m.m. inte får&lt;br&gt;krävas av den som begär verkställighet av ett utländskt avgörande på den&lt;br&gt;grunden att han är utländsk medborgare eller inte har hemvist i verkställig-&lt;br&gt;hetsstaten. Konventionen godtar alltså nationella bestämmelser med krav på&lt;br&gt;säkerhet under förutsättning att de inte diskriminerar utländska borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utländska domar som har vunnit laga kraft finns det knap-&lt;br&gt;past några skäl att kräva säkerhet av borgenären som villkor för verkställig-&lt;br&gt;het här i landet. Den utländska domen skulle ju i så fall komma att behandlas&lt;br&gt;strängare än en svensk lagakraftvunnen dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utländska domar som inte har vunnit laga kraft får verkställas enligt kon-&lt;br&gt;ventionen, om de är verkställbara i ursprungslandet (artikel 31). Svenska&lt;br&gt;icke lagakraftvunna domar är i viss utsträckning verkställbara enligt svensk&lt;br&gt;rätt (3 kap. 4-9 §§ UB). Verkställigheten får dock i allmänhet inte fullföljas&lt;br&gt;till slut; i vissa fall gäller t.ex. att utmätt egendom inte får säljas och att in-&lt;br&gt;flutna medel inte får betalas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i konventionen finns vissa spärrar mot full verkställighet. Av artikel&lt;br&gt;39 framgår att ett beslut från den inledande prövningen enligt artikel 32 vil-&lt;br&gt;ket medger verkställighet inte ger rätt till full verkställighet omedelbart. Om&lt;br&gt;gäldenären har överklagat ett sådant beslut har den domstol som skall om-&lt;br&gt;pröva beslutet möjlighet att vilandeförklara verkställighetsmålet i avvaktan&lt;br&gt;på att det avgörande som borgenären vill ha verkställt vinner laga kraft (arti-&lt;br&gt;kel 38 första och andra styckena). Domstolen har alternativt möjlighet att&lt;br&gt;avgöra verkställighetsfrågan och göra verkställigheten beroende av att bor-&lt;br&gt;genären ställer säkerhet (artikel 38 tredje stycket). De spärrar mot verkstäl-&lt;br&gt;lighet av icke lagakraftvunna avgöranden som sålunda ingår i konventionen&lt;br&gt;är enligt min mening väl så betryggande som dem i vår egen lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utländska beslut om säkerhetsåtgärder är verkställbara enligt kon-&lt;br&gt;ventionen. Det kan röra sig antingen om beslut som har meddelats i det land&lt;br&gt;där målet rörande huvudsaken handläggs eller om beslut som med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 24 har meddelats i en annan konventionsstat. Som nyss nämnts ställs&lt;br&gt;i svensk rätt i normalfallet krav på säkerhet från borgenärens sida för att&lt;br&gt;kvarstad och andra säkerhetsåtgärder skall beviljas. Frågan är nu om mot-&lt;br&gt;svarande krav skall ställas för att medge verkställighet av ett utländskt beslut&lt;br&gt;om säkerhetsåtgärd. Har borgenären ställt säkerhet i målet vid den ut-&lt;br&gt;ländska domstolen, finns knappast någon anledning att ta upp frågan om&lt;br&gt;ställande av säkerhet i exekvaturmålet. Frågan ställs på sin spets i det fallet&lt;br&gt;att det utländska beslutet om säkerhetsåtgärd har meddelats utan att borge-&lt;br&gt;nären har behövt ställa säkerhet. Ett par av remissinstanserna har uppmärk-&lt;br&gt;sammat denna fråga och har föreslagit att verkställighet av utländska beslut&lt;br&gt;om säkerhetsåtgärder skall medges endast om sökanden ställer säkerhet på&lt;br&gt;samma sätt som krävs för beviljande av motsvarande säkerhetsåtgärd i Sve-&lt;br&gt;rige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har viss förståelse för dessa synpunkter. Men frågan är inte så enkel&lt;br&gt;som man kan tro. Först bör påpekas att 15 kap. 6 § RB ger visst utrymme för&lt;br&gt;att säkerhetsåtgärder beviljas utan att borgenären ställer säkerhet. Det rör&lt;br&gt;sig om fall då han inte förmår göra det och han dessutom har visat synnerliga&lt;br&gt;skäl för sitt anspråk. Om man under motsvarande förhållanden skulle kräva&lt;br&gt;säkerhet av en borgenär som i Sverige söker verkställighet av ett utländskt&lt;br&gt;beslut om säkerhetsåtgärd, skulle denna borgenär ställas i ett sämre läge än&lt;br&gt;den som ansöker om en sådan åtgärd direkt vid svensk domstol. En sådan&lt;br&gt;ordning kan knappast accepteras. En möjlighet vore i och för sig att befria&lt;br&gt;den som söker verkställighet av det utländska beslutet från kravet på säker-&lt;br&gt;het under samma förutsättningar som gäller enligt svenska regler om säker-&lt;br&gt;hetsåtgärder. Exekvaturdomstolen måste då gå in på en materiell bedöm-&lt;br&gt;ning av den fråga som omfattas av det utländska beslutet för att utröna om&lt;br&gt;borgenären har visat synnerliga skäl för sitt anspråk. Det är tveksamt om en&lt;br&gt;sådan prövning står i harmoni med tankarna bakom konventionen (jfr arti-&lt;br&gt;kel 34 tredje stycket). Ett annat skäl som talar mot att man vid exekvatur-&lt;br&gt;prövningen skall ställa krav på säkerhet är att handläggningen härigenom&lt;br&gt;sannolikt fördröjs. Det ligger också i sakens natur att ett system som innebär&lt;br&gt;att utländska avgöranden får verkställas här i landet ibland leder till att&lt;br&gt;svenska myndigheter får verkställa avgöranden som bygger på en annan&lt;br&gt;rättstillämpning än den som följer av interna svenska rättsregler. Jag är mot&lt;br&gt;den nu angivna bakgrunden inte beredd att föreslå några regler om ställande&lt;br&gt;av säkerhet under exekvaturförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de remissinstanser som varit inne på ställande av säkerhet har också&lt;br&gt;föreslagit att en utomlands beslutad säkerhetsåtgärd inte skall få verkställas&lt;br&gt;här om inte svenska krav på flykt- eller sabotagerisk är uppfyllda. En sådan&lt;br&gt;regel skulle stå i strid mot konventionens förbud mot att ompröva det ut-&lt;br&gt;ländska avgörandet i sak (artikel 34 tredje stycket). Samma remissinstans&lt;br&gt;har föreslagit en regel om skyldighet att ersätta skada till följd av felaktiga&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder. Skadeståndsskyldigheten i dessa fall regleras av den lag&lt;br&gt;som enligt tillämplig internationell privaträtt skall appliceras på fallet i fråga.&lt;br&gt;Det här är inte rätt sammanhang att överväga frågor av det slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler för verkställigheten som sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen innehåller - med undantag för artikel 39, som jag strax åter-&lt;br&gt;kommer till - inga bestämmelser om verkställigheten som sådan. Det är de&lt;br&gt;nationella verkställighetsreglerna som skall tillämpas. I de olika EG- och&lt;br&gt;EFTA-staterna är det ömsom exekvaturdomstolen, ömsom annan domstol&lt;br&gt;eller särskilda myndigheter som har hand om verkställigheten. För Sveriges&lt;br&gt;del ligger denna uppgift hos kronofogdemyndigheterna i enlighet med be-&lt;br&gt;stämmelserna i utsökningsbalken (UB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen medger verkställighet av såväl slutliga avgöranden&lt;br&gt;som interimistiska förordnanden och beslut om säkerhetsåtgärder. En förut-&lt;br&gt;sättning för att verkställighet skall beviljas är alltid att avgörandet är verk-&lt;br&gt;ställbart i ursprungsstaten (artikel 31). Däremot behöver avgörandet inte ha&lt;br&gt;vunnit laga kraft där. Konventionen innehåller vissa särbestämmelser med&lt;br&gt;avseende på icke lagakraftvunna avgöranden (artikel 38). Ett exekvaturbe-&lt;br&gt;slut från den inledande prövningen enligt artikel 32 ger inte utan vidare rätt&lt;br&gt;till full verkställighet. Så länge klagofristen enligt artikel 36 löper och intill&lt;br&gt;dess att hovrätten i det andra skedet tar ställning till ett eventuellt överkla-&lt;br&gt;gande, får bara säkerhetsåtgärder vidtas (artikel 39 första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att utländska beslut om säkerhetsåtgärder får verkställas här i landet är&lt;br&gt;en nyhet för svenskt vidkommande. Våra verkställighetsavtal brukar annars&lt;br&gt;utgå från att sådana beslut inte skall verkställas i Sverige utan att borgenären&lt;br&gt;i stället får utverka ett beslut om säkerhetsåtgärd vid svensk myndighet, om&lt;br&gt;han vill säkra kommande verkställighet här (exempelvis 11 § i 1977 års nor-&lt;br&gt;diska verkställighetslag och 16 § i den österrikiska verkställighetslagen; jfr&lt;br&gt;också NJA 1983 s. 814). Det kan tilläggas att Luganokonventionen inte bara&lt;br&gt;medger verkställighet av utländska beslut om säkerhetsåtgärder utan även&lt;br&gt;erbjuder möjlighet att direkt ansöka om sådana åtgärder i annan konven-&lt;br&gt;tionsstat än den där målet kommer att prövas i sak (artikel 24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt bör gälla att verkställighet skall ske enligt utsökningsbalkens be-&lt;br&gt;stämmelser om verkställighet av lagakraftvunnen dom så snart artikel 39&lt;br&gt;medger full verkställighet. Motsvarande lösning är den gängse i de lagar som&lt;br&gt;rör verkställighet av utländska avgöranden. Visserligen förutsätts i dessa la-&lt;br&gt;gar i regel att det utländska avgörandet har vunnit laga kraft. Ett sådant vill-&lt;br&gt;kor vore dock oförenligt med Luganokonventionens bestämmelser och kan&lt;br&gt;därför inte ställas upp i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I inkorporeringslagen bör, i enlighet med vad som föreslås i promemorian,&lt;br&gt;anges vilka bestämmelser i svensk rätt som skall tillämpas på verkställighets-&lt;br&gt;stadiet. Jag anser alltså inte - som en av remissinstanserna - att konventions-&lt;br&gt;texten ger tillräcklig ledning härvidlag. Det kan nämnas att denna typ av&lt;br&gt;hänvisning nyttjats i tidigare sammanhang då inkorporeringsmetoden an-&lt;br&gt;vänts (se 7 § lagen 1969:12 med anledning av Sveriges tillträde till konventio-&lt;br&gt;nen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på&lt;br&gt;väg).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid verkställighet av utländska beslut om tvångsåtgärder bör utsöknings-&lt;br&gt;balkens bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad och andra sä-&lt;br&gt;kerhetsåtgärder (16 kap. 10-16 §§) kunna tillämpas. Även för detta fall bör&lt;br&gt;en hänvisning ingå i inkorporeringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nyss nämnts innebär artikel 39 första stycket vissa begränsningar i&lt;br&gt;möjligheten till full verkställighet. Genom bestämmelsen har man sökt&lt;br&gt;åstadkomma en balans mellan borgenärens önskemål om ett enkelt och&lt;br&gt;snabbt förfarande och gäldenärens intresse av att begränsa möjligheten till&lt;br&gt;oåterkalleliga verkställighetsåtgärder under pågående exekvaturprövning&lt;br&gt;(jfr avsnitt 5 vid artikel 39).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att utverka säkerhetsåtgärder är enligt artikelns andra stycke auto-&lt;br&gt;matisk, dvs. uppstår direkt genom exekvaturdomstolens beslut om att do-&lt;br&gt;men är verkställbar. Sökanden skall inte behöva vare sig utverka särskilt till-&lt;br&gt;stånd eller visa att det föreligger behov av säkerhetsåtgärder. De säkerhets-&lt;br&gt;åtgärder som kan användas är de som står till förfogande enligt den natio-&lt;br&gt;nella verkställighetslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsökningsbalken innehåller inga regler om att kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;får vidta sådana säkerhetsåtgärder som avses i artikel 39. Bestämmelserna i&lt;br&gt;3 kap. 4 § UB om verkställighet av icke lagakraftvunna domar tar inte sikte&lt;br&gt;på detta fall. De situationer som avses i artikel 39 är de då själva exekvatur-&lt;br&gt;beslutet inte har vunnit laga kraft, oavsett om den utländska domen har vun-&lt;br&gt;nit laga kraft eller inte; även en icke lagakraftvunnen dom är ju, som tidigare&lt;br&gt;nämnts, verkställbar enligt konventionen om den är det i ursprungslandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom rätten till säkerhetsåtgärder enligt artikel 39 följer direkt av att&lt;br&gt;hovrätten medger verkställighet vid den inledande prövningen enligt artikel&lt;br&gt;32, behövs ingen föreskrift om att hovrätten - eller kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten - skall meddela särskilt förordnande om sådan säkerhetsåtgärd. Där-&lt;br&gt;emot finns ett behov av bestämmelser som klargör den närmare innebörden&lt;br&gt;av föreskriften i artikel 39 för svenskt vidkommande. Detta kan lämpligen&lt;br&gt;göras genom en bestämmelse i inkorporeringslagen om att hovrättens beslut&lt;br&gt;att medge verkställighet skall anses innefatta ett beslut om kvarstad eller an-&lt;br&gt;nan åtgärd som avses i 15 kap. RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en sådan bestämmelse kan kronofogdemyndigheten - efter ansö-&lt;br&gt;kan av borgenären - tills vidare behandla beslutet om att medge verkställig-&lt;br&gt;het som om det vore ett beslut om kvarstad eller annan åtgärd som avses i&lt;br&gt;15 kap. RB och verkställa det enligt bestämmelserna i 16 kap. 10-16 §§ UB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservforum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionens regler om domstols behörighet pekar i många fall ut&lt;br&gt;den lokala domstol som får ta upp tvisten i fråga (t.ex. artikel 5.1). I andra&lt;br&gt;fall anges att talan skall eller får väckas vid domstol eller domstolarna i en&lt;br&gt;viss stat (t.ex. artikel 2 och artikel 11.1). En sådan behörighetsregel överläm-&lt;br&gt;nar till den utpekade statens interna forumbestämmelser att avgöra vilken&lt;br&gt;domstol som skall ta upp målet (Jenard s. 18 och 33). Våra nuvarande&lt;br&gt;svenska forumbestämmelser täcker förmodligen inte alla situationer av detta&lt;br&gt;slag. Ett praktiskt fall är att en prorogationsklausul hänvisar till svensk dom-&lt;br&gt;stol utan att närmare ange vilken tingsrätt som åsyftas (artikel 17; problemet&lt;br&gt;är dock inte olösligt, jfr NJA 1980 s. 188). Det finns alltså, som en av remiss-&lt;br&gt;instanserna har påpekat, behov av en kompletterande bestämmelse om re-&lt;br&gt;servforum med tanke på situationer av det slag som nu berörts. En sådan&lt;br&gt;bestämmelse ingår i den danska lagen om inkorporering av Brysselkonven-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionen. I svensk lagstiftning brukar rollen som reservforum anförtros Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt. Den lösningen bör väljas även i detta fall. En bestämmelse&lt;br&gt;härom bör tas in i inkorporeringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av kompletterande bestämmelser i övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag övergår nu till att behandla en del förslag till kompletterande bestämmel-&lt;br&gt;ser i processuella frågor som har väckts av olika remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av dessa förslag rör delgivningsbevis. Av artikel 47 framgår att en ansö-&lt;br&gt;kan om verkställighet skall åtföljas av handlingar som visar att domen har&lt;br&gt;delgivits. En borgenär som vill ha en svensk dom verkställd utomlands får&lt;br&gt;själv ombesörja delgivning av domen. Den remissinstans som tagit upp frå-&lt;br&gt;gan har påpekat att exempelvis tredskodomar i vissa fall delges genom dom-&lt;br&gt;stolens försorg och har mot den bakgrunden föreslagit att det meddelas före-&lt;br&gt;skrifter som förhindrar att parten i dessa fall skall behöva delge avgörandet&lt;br&gt;på nytt. Jag vill här fästa uppmärksamheten på att det av allmänna regler om&lt;br&gt;handlingars offentlighet följer att parten har rätt till avskrift eller kopia av&lt;br&gt;domstolens delgivningsbevis. Med hänsyn härtill ser jag inget behov av en&lt;br&gt;regel av det slag som föreslagits i remissyttrandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett av remissvaren tar man upp en fråga som rör litispendens. Enligt arti-&lt;br&gt;kel 21 är den domstol där talan först väcktes i första hand behörig att ta upp&lt;br&gt;målet. Frågan när talan skall anses vara väckt har reglerats på olika sätt i&lt;br&gt;skilda konventionsstater. Sålunda har som avgörande faktum valts ömsom&lt;br&gt;ingivande av stämningsansökan, ömsom utfärdande av stämning, ömsom&lt;br&gt;delgivning av stämningsansökan. Har talan om samma sak väckts i två stater,&lt;br&gt;kan alltså frågan om var talan först väcktes bedömas på olika sätt beroende&lt;br&gt;på vilken stats rätt som tillämpas vid bedömningen. Den remissinstans som&lt;br&gt;tagit upp frågan vill att man lagstiftningsvägen söker komma till rätta med&lt;br&gt;problemet. Av EG-domstolens praxis följer att spörsmålet när talan skall an-&lt;br&gt;ses vara väckt skall bedömas i enlighet den nationella lagen vid den domstol&lt;br&gt;där resp, mål handläggs (Zelger mot Salinitri; se bilaga 2). I de fall som nu&lt;br&gt;avses är det inte bara den svenska domstolen som har att ta ställning till frå-&lt;br&gt;gan om litispendens utan även den utländska. En intern svensk rättsregel är&lt;br&gt;alltså ingen fullständig lösning på de problem som kan uppkomma. Jag är&lt;br&gt;inte beredd att inom ramen för detta lagstiftningsärende överväga frågan om&lt;br&gt;en generell ändring av reglerna om när talan skall anses väckt. Det är inte&lt;br&gt;heller lämpligt att införa en sådan regel som bara tar sikte på mål där Luga-&lt;br&gt;nokonventionen är tillämplig. Jag har följaktligen valt att inte föreslå någon&lt;br&gt;sådan bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av remissinstanserna har föreslagit att det i lagtexten i den nya lagen an-&lt;br&gt;ges att den endast gäller för tvister med internationell anknytning. Detta lig-&lt;br&gt;ger enligt min mening i sakens natur. Samma remissinstans anser att det av&lt;br&gt;lagen bör framgå att sökanden har rätt att överklaga beslut rörande rätts-&lt;br&gt;hjälp m.m., som meddelats under det inledande förfarandet, i fall då han i&lt;br&gt;övrigt får bifall till sin ansökan om verkställighet. I de - sannolikt mycket&lt;br&gt;sällsynta - situationer då frågan kan aktualiseras bör rättegångsbalkens reg-&lt;br&gt;ler kunna tillämpas utan att detta uttryckligen anges i den nya lagen. Jag de-&lt;br&gt;lar inte heller uppfattningen hos denna remissinstans att det skulle finnas be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hov av en särskild regel om kumulation av erkännande- och verkställighets- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från ett håll har gjorts gällande att det finns ett behov av övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelser. Man har härvid haft den situationen för ögonen att ett svenskt&lt;br&gt;exportföretag har träffat ett löpande avtal med en utländsk kund utan något&lt;br&gt;villkor om prorogation till svensk domstol, i förlitan på att en eventuell tvist&lt;br&gt;ändå skulle prövas i Sverige eftersom en utländsk dom rörande parternas&lt;br&gt;mellanhavanden inte kan verkställas här. Genom Luganokonventionens be-&lt;br&gt;hörighetsregler - bl.a. artikel 5 punkten 1 om uppfyllelseforum - och kon-&lt;br&gt;ventionens verkställighetsregler skulle förutsättningarna förändras till nack-&lt;br&gt;del för det svenska företaget. De argument som sålunda anförts till stöd för&lt;br&gt;att införa särskilda övergångsbestämmelser för svensk del måste betraktas&lt;br&gt;som ganska uttunnade. Jag vill också hävda att interna bestämmelser av&lt;br&gt;detta slag skulle strida mot konventionen, som ju innehåller egna övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser. Jag föreslår därför inte några särskilda övergångsbestämmel-&lt;br&gt;ser till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreslås i ett av remissvaren att man genom en uttrycklig lagbe-&lt;br&gt;stämmelse bör begränsa möjligheten till exekution av främmande avgöran-&lt;br&gt;den som är materiellt svårsmälta för svensk rätt, t.ex. domar rörande sjö-&lt;br&gt;panträtt av en typ som är okänd i vårt rättssystem. Konventionens bestäm-&lt;br&gt;melser om ordre public i artikel 27.1 reglerar uttömmande möjligheten att&lt;br&gt;vägra verkställighet i dessa fall. Jag ser inget utrymme för att vid sidan av&lt;br&gt;dessa bestämmelser införa särskilda vägransgrunder i svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.3 Inkorporeringslagens förhållande till rättegångsbalken m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Tillträdet till Luganokonventionen föranleder inga&lt;br&gt;ändringar i rättegångsbalken eller i annan processrättslig lagstiftning&lt;br&gt;(med undantag för bestämmelserna om summarisk process, se avsnitt&lt;br&gt;3.3.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett par remissinstanser anser att det i 10 kap. RB bör&lt;br&gt;införas en erinran om internationella forumbestämmelser. En annan instans&lt;br&gt;vill att det i lagmotiven uttalas att konventionsbestämmelserna går före våra&lt;br&gt;interna forumregler. Från ett håll föreslås en allmän översyn av 10 kap. RB&lt;br&gt;så att bestämmelserna däri anpassas till europeiska normer på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som framgår av det föregående har jag föreslagit&lt;br&gt;att Luganokonventionen införlivas med svensk rätt genom s.k. inkorpore-&lt;br&gt;ring. Om man använder den tekniken kommer konventionens processuella&lt;br&gt;regler att utgöra specialregler i förhållande till rättegångsbalken. De får där-&lt;br&gt;med företräde framför rättegångsbalkens regler. Detta är ingen nyhet utan&lt;br&gt;är den teknik som allmänt tillämpas; om det på ett visst område krävs mer&lt;br&gt;speciella processuella regler tas dessa in i den aktuella speciallagstiftningen.&lt;br&gt;Exempel på detta finns på immaterialrättens område. Frågan är dock om ett&lt;br&gt;tillträde till Luganokonventionen också bör föranleda ändringar i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken i något hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från brottsbalken innehåller rättegångsbalken över huvud taget Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;inga regler som tar sikte på internationella förhållanden. Sådana frågor har&lt;br&gt;genomgående reglerats i olika specialförfattningar på samma sätt som natio-&lt;br&gt;nella processuella regler av mer speciellt slag tas in i den specialförfattning&lt;br&gt;där de hör hemma. Den svenska internationella processrätten är dock endast&lt;br&gt;i ringa mån lagreglerad. Olika internationella spörsmål har i allmänhet fått&lt;br&gt;sin lösning i rättspraxis, ofta genom en analog tillämpning av rättegångsbal-&lt;br&gt;kens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den betydelse Luganokonventionen kan tänkas få när det&lt;br&gt;gäller svenska domstolars handläggning av mål med internationell anknyt-&lt;br&gt;ning skulle det kunna ifrågasättas om det inte vore lämpligt att till rätte-&lt;br&gt;gångsbalken foga bestämmelser som hänvisar till konventionens domsrätts-&lt;br&gt;regler och regler om vilandeförklaring m.m., liksom en påminnelse om att&lt;br&gt;rättegångar i konventionsstaterna medför litispendensverkan och att en ut-&lt;br&gt;ländsk dom som skall erkännas i Sverige enligt konventionens regler utgör&lt;br&gt;rättegångshinder här. Som nyss nämnts har några av remissinstanserna varit&lt;br&gt;inne på liknande tankar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är emellertid om det skulle vara så mycket vunnet med detta. Viss&lt;br&gt;risk finns också för att detta skulle leda till olyckliga e contrario-slut när det&lt;br&gt;gäller annan specialreglering av såväl internationell som nationell natur eller&lt;br&gt;hindra domstolarna från en analog tillämpning av olika bestämmelser i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. Det skulle t.ex. kunna tänkas att högsta domstolen, när den i&lt;br&gt;rättsfallet NJA 1983 s. 814 hade att ta ställning till frågan, om rättegångsbal-&lt;br&gt;kens bestämmelser om kvarstad kunde tillämpas även i det fallet då rätte-&lt;br&gt;gången i fråga skulle äga rum utomlands, skulle ha känt sig förhindrad att&lt;br&gt;besvara denna fråga jakande om rättegångsbalken teg på denna punkt samti-&lt;br&gt;digt som den uttryckligen reglerade andra internationella frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom rättegångsbalken genomgående reglerar enbart nationella frå-&lt;br&gt;gor skulle en särskild upplysning vid bestämmelsen i 10 kap. RB om att det&lt;br&gt;finns särskilda behörighetsregler i fråga om svensk domstols internationella&lt;br&gt;behörighet inte vara meningsfull. Däremot kunde det vara befogat att i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken nämna de lokala behörighetsregler som framgår av Luganokon-&lt;br&gt;ventionen. I fråga om tvister som regleras i artikel 5 anges ju inte bara den&lt;br&gt;internationella behörigheten utan även - med ett undantag - den lokala be-&lt;br&gt;hörigheten (se bl.a. avsnitt 2.3.1 under rubriken Särskilda behörighetsreg-&lt;br&gt;ler). Mot en sådan hänvisning talar samtidigt att inkorporeringslagen utgör&lt;br&gt;speciallag i förhållande till rättegångsbalken och att rättegångsbalken regle-&lt;br&gt;rar enbart nationella frågor samt, framför allt, att dessa lokala behörighets-&lt;br&gt;regler endast gäller i förhållande till vissa stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det säger sig också självt att en utländsk dom som erkänns i Sverige med-&lt;br&gt;för res judicata-verkan och utgör hinder mot rättegång här; det följer ju av&lt;br&gt;att domen erkänns. När det gäller frågan, om en utländsk rättegång skall&lt;br&gt;medföra hinder för rättegång - litispendens - i Sverige eller inte, är reglerna&lt;br&gt;i 34 kap. RB kombinerade med de specialregler som följer av inkorpore-&lt;br&gt;ringslagen tillräckliga. Inte heller är bestämmelsen i 32 kap. 5 § om vilande-&lt;br&gt;förklaring av mål så utformad att den skulle hindra svensk domstol från att&lt;br&gt;beakta de speciella regler om vilandeförklaring av mål som följer av inkorpo-&lt;br&gt;reringslagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionens regler om domstols - såväl lägre rätts som högre&lt;br&gt;rätts - skyldighet att pröva sin behörighet kommer också att utgöra special-&lt;br&gt;regler i förhållande till rättegångsbalken. Bestämmelserna avviker inte&lt;br&gt;nämnvärt från vad som gäller i fråga om svensk domstols skyldighet att pröva&lt;br&gt;sin interna behörighet. En av remissinstanserna har gett uttryck för att om-&lt;br&gt;fattningen av denna skyldighet inte är helt klar. Jag inskränker mig till föl-&lt;br&gt;jande kommentarer. Enligt 10 kap. 19 § RB kan en forumfråga komma un-&lt;br&gt;der högre rätts prövning antingen genom att en part överklagar lägre rätts&lt;br&gt;beslut eller genom att en part väcker frågan om rättens behörighet i högre&lt;br&gt;rätt. En förutsättning för att frågan skall kunna väckas i högre rätt är dock&lt;br&gt;att parten är behörig därtill (jfr 34 kap. 2 § RB). Fullföljdsinstansen får också&lt;br&gt;undantagsvis självmant ta upp frågan om den lägre rätten varit behörig&lt;br&gt;(10 kap. 19 § RB). Av rättspraxis framgår att reglerna i 10 kap. 19 § RB -&lt;br&gt;som ju enbart reglerar frågan om iakttagandet av den interna behörigheten -&lt;br&gt;inte utesluter att högre rätt självmant beaktar hinder för målets upptagande&lt;br&gt;som inte har att göra med iakttagandet av interna forumregler och att högre&lt;br&gt;rätt således oberoende av invändning från part kan pröva om tvisten över&lt;br&gt;huvud taget skall tas upp här i riket (se bl.a. NJA 1960 s. 755 och 1962 s. 305).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det slutligen gäller föreskrifterna om säkerhetsåtgärder m.m. i artikel&lt;br&gt;24 tillåter svensk rätt enligt det nyss nämnda avgörandet av högsta domsto-&lt;br&gt;len (NJA 1983 s. 814) att kvarstad meddelas enligt bestämmelserna i 15 kap.&lt;br&gt;RB i fråga om anspråk som skall prövas av utländsk domstol i de fall det&lt;br&gt;utländska avgörandet får verkställas här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man skulle möjligen kunna hävda att de två sistnämnda frågorna - högre&lt;br&gt;rätts möjlighet att självmant pröva frågan om svensk domstols behörighet&lt;br&gt;och möjligheterna att förordna om kvarstad när rättegången skall äga rum&lt;br&gt;utomlands - skulle vara förtjänta av en kodifiering. En sådan lösning skulle&lt;br&gt;dock innebära ett avsteg från principen om att rättegångsbalken inte reglerar&lt;br&gt;några internationella frågor. Jag anser inte heller att det vore lämpligt att ta&lt;br&gt;in särskilda bestämmelser om detta i inkorporeringslagen. Det skulle kunna&lt;br&gt;leda till felaktiga e contrario-slut om att rättsregler av detta slag enbart skulle&lt;br&gt;gälla i förhållande till stater som har tillträtt Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen blir alltså den att ett tillträde till Luganokonventionen inte bör&lt;br&gt;föranleda några ändringar i rättegångsbalken eller i annan processrättslig&lt;br&gt;lagstiftning (med undantag för bestämmelserna om summarisk process, se&lt;br&gt;härom i avsnitt 3.3.5 nedan). Det finns naturligtvis, som en av remissinstan-&lt;br&gt;serna varit inne på, behov av en mera heltäckande översyn av lagstiftningen&lt;br&gt;i frågor om domstols behörighet m.m., både på ett internt och på ett interna-&lt;br&gt;tionellt plan. Dessa frågor kräver dock en mer omfattande analys än vad som&lt;br&gt;är möjligt att göra inom ramen för detta lagstiftningsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.4 Rättshjälp och avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Tillträdet till Luganokonventionen föranleder inga&lt;br&gt;ändringar i lagstiftningen om rättshjälp m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Har inte berört frågan. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I artikel 44 i Luganokonventionen finns bestäm-&lt;br&gt;melser om att den som ansöker om verkställighet av en utländsk dom i&lt;br&gt;största möjliga utsträckning skall åtnjuta förmån av rättshjälp i enlighet med&lt;br&gt;verkställighetsstatens lagstiftning härom eller största möjliga kostnads- och&lt;br&gt;avgiftsbefrielse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 44 gäller enbart om sökanden haft rättshjälp el-&lt;br&gt;ler motsvarande förmåner i rättegångsstaten. De begränsar sig också till exe-&lt;br&gt;kvaturförfarandets första fas enligt artiklarna 32-35, dvs. det inledande en-&lt;br&gt;partsförfarandet. Förmånerna gäller således inte under ett eventuellt efter-&lt;br&gt;följande kontradiktoriskt förfarande. Inte heller gäller de under själva verk-&lt;br&gt;ställighetsförfarandet hos kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44 är utformad efter mönster av artikel 15 i 1973 års Haagkonven-&lt;br&gt;tion om erkännande och verkställighet av avgöranden angående underhålls-&lt;br&gt;skyldighet som Sverige har tillträtt (se prop. 1975/76:98). Den artikeln är&lt;br&gt;dock inte begränsad till att gälla exekvaturprövningen utan gäller även vid&lt;br&gt;verkställigheten som sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liknande bestämmelse finns i artikel 13 andra stycket i 1980 års Haag-&lt;br&gt;konvention om internationell rätthjälp. Denna bestämmelse innehåller dock&lt;br&gt;enbart föreskrifter om rättshjälp och tillåter således inte konventionssta-&lt;br&gt;terna att alternativt meddela föreskrifter om kostnads- och avgiftsbefrielse.&lt;br&gt;Vid tillträdet till 1980 års konvention reserverade sig Sverige mot tillämp-&lt;br&gt;ningen av artikel 13. Reservationen motiverades bl.a. med att bestämmelsen&lt;br&gt;inte stod i överensstämmelse med rättshjälpslagen (1972:429) och med att&lt;br&gt;artikeln omfattade också rättshjälp under själva verkställigheten som sådan&lt;br&gt;(se prop. 1985/86:161 s. 12f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpslagens bestämmelser om allmän rättshjälp är inte utformade&lt;br&gt;på ett sätt som passar för tillämpningen av artikel 44. I 6 § rättshjälpslagen&lt;br&gt;föreskrivs exempelvis att allmän rättshjälp får beviljas endast om sökanden&lt;br&gt;behöver bistånd i angelägenheten i fråga. Artikel 44 innehåller inte någon&lt;br&gt;motsvarande förutsättning. Det torde heller inte vara i överensstämmelse&lt;br&gt;med artikel 44 att göra förmånen av allmän rättshjälp beroende av en sådan&lt;br&gt;ekonomisk prövning som avses i 6 § rättshjälpslagen. Föreskrifterna i 8 §&lt;br&gt;rättshjälpslagen, som bl.a. innehåller begränsningar i möjligheterna att be-&lt;br&gt;vilja utlänningar och näringsidkare allmän rättshjälp (punkterna 2 och 3), är&lt;br&gt;heller inte förenliga med artikel 44.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att rättshjälp som avses i artikel 44 enbart tar sikte på exe-&lt;br&gt;kvaturförfarandets första fas torde en rättshjälpsförmån enligt denna artikel&lt;br&gt;i praktiken inskränka sig till befrielse från ansöknings- och expeditionsavgif-&lt;br&gt;ter vid Svea hovrätt (jfr 9 § andra stycket punkten 5 och 9 a § rättshjälpsla-&lt;br&gt;gen). Denna förmån kan i sin tur helt eller delvis komma att falla bort genom&lt;br&gt;rättshjälpslagens föreskrifter om att den som erhåller rättshjälp skall bidra&lt;br&gt;till kostnaderna för rättshjälpen genom att betala rättshjälpsavgift (11 §).&lt;br&gt;Till detta skall läggas administrationen för att fastställa maximibeloppet osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund förefaller det inte meningsfullt att meddela några&lt;br&gt;särskilda föreskrifter om allmän rättshjälp till följd av regleringen i artikel&lt;br&gt;44. Sverige bör i stället uppfylla åtagandena enligt artikeln genom att i de&lt;br&gt;fall som avses där helt befria sökanden från kostnader och avgifter. Det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också på det sättet Sverige uppfyller motsvarande åtaganden enligt 1973 års Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Haagkonvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i och för sig inte helt uteslutet att den som söker verkställighet i&lt;br&gt;Sverige av en utländsk dom skulle kunna beviljas allmän rättshjälp för exe-&lt;br&gt;kvaturförfarandet vid Svea hovrätt och högsta domstolen eller för verkstäl-&lt;br&gt;lighetsförfarandet inför kronofogdemyndigheten. Rättshjälpslagen tillåter&lt;br&gt;undantagsvis att utlänningar beviljas allmän rättshjälp (8 § första stycket&lt;br&gt;andra punkten). Om sådan skulle beviljas utgår rättshjälpen helt och hållet&lt;br&gt;enligt rättshjälpslagens bestämmelser och således helt oberoende av regle-&lt;br&gt;ringen i artikel 44.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.5 Summarisk process&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En ansökan om betalningsföreläggande eller vanlig&lt;br&gt;handräckning får inte tas upp om svaranden har hemvist i en främ-&lt;br&gt;mande stat som har tillträtt Luganokonventionen. En ansökan av&lt;br&gt;detta slag får inte heller tas upp om det i en sådan stat pågår rättegång&lt;br&gt;i samma sak och denna rättegång kan leda till ett avgörande som är&lt;br&gt;verkställbart i Sverige. Lagen om betalningsföreläggande och hand-&lt;br&gt;räckning bör kompletteras med bestämmelser om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Förbudet mot att ta upp ansökan gentemot en sva-&lt;br&gt;rande i främmande stat ingår även i promemorians förslag. Promemorian&lt;br&gt;har ingen motsvarighet till den av mig föreslagna regleringen av litispendens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En remissinstans har ifrågasatt om ett utslag i summa-&lt;br&gt;risk process inte utgör en ”officiell handling” enligt artikel 50 i Luganokon-&lt;br&gt;ventionen och av det skälet är verkställbart utomlands. I ett remissvar före-&lt;br&gt;slås att Sverige med kraft bör verka för att konventionen i framtiden kommer&lt;br&gt;att omfatta även den summariska processen. En annan instans instämmer i&lt;br&gt;promemorians förslag om att ansökan inte skall tas upp om svaranden har&lt;br&gt;hemvist i en annan konventionsstat men anser också att det är otillfredsstäl-&lt;br&gt;lande att ett svenskt utslag inte är verkställbart utomlands samtidigt som det&lt;br&gt;utgör rättegångshinder i Sverige. Samma remissinstans belyser från olika&lt;br&gt;aspekter förhållandet att ett svenskt utslag kan komma att ställas mot en här&lt;br&gt;verkställbar dom från en annan konventionsstat. Ett par av de andra instan-&lt;br&gt;serna snuddar vid tanken att komma till rätta med detta problem genom en&lt;br&gt;möjlighet till återbrytning av det svenska utslaget men släpper strax denna&lt;br&gt;tanke för att i stället trycka på behovet av information till borgenärerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och&lt;br&gt;handräckning finns bestämmelser om s.k. summarisk process, dvs. betal-&lt;br&gt;ningsföreläggande, vanlig handräckning och särskild handräckning. Lagen&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 januari 1992. Den ersatte 1946 års lagsökningslag och&lt;br&gt;1981 års handräckningslag (se prop. 1989/90:85, JuU31 och rskr 311). En&lt;br&gt;viktig nyhet i den nya lagen är att den summariska processen har flyttats över&lt;br&gt;från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen är enligt artikel 1 tillämplig på förfaranden vid dom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stol. Av artikel Va i Protokoll Nr 1 framgår att uttrycket domstol omfattar Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;även de danska, isländska och norska administrativa myndigheter som hand-&lt;br&gt;lägger mål om underhållsbidrag samt finsk överexekutor. Något motsva-&lt;br&gt;rande undantag har inte gjorts för svenska kronofogdemyndigheter. Man&lt;br&gt;torde inte kunna räkna med att man i de andra konventionsstaterna betrak-&lt;br&gt;tar svenska utslag i summarisk process som sådana ”officiella handlingar”&lt;br&gt;som behandlas i artikel 50. Utslag i summarisk process kommer alltså inte&lt;br&gt;att kunna verkställas utomlands med stöd av Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordiska överläggningar pågår för att möjliggöra verkställighet av&lt;br&gt;svenska utslag i summarisk process enligt den nordiska verkställighetslags-&lt;br&gt;tiftningen (avsnitt 3.3.6); avgöranden enligt 1946 års lagsökningslag var i viss&lt;br&gt;utsträckning verkställbara i övriga nordiska länder enligt den lagstiftningen.&lt;br&gt;Det har under de nordiska överläggningarna framhållits att verkställighet av&lt;br&gt;utslagen enligt den nya lagen om betalningsföreläggande och handräckning&lt;br&gt;inte bör komma i fråga, om kronofogdemyndigheten har grundat sin behö-&lt;br&gt;righet på en behörighetsregel som strider mot Luganokonventionen. En&lt;br&gt;motsvarande begränsning följer redan av de nordiska verkställighetslagarna;&lt;br&gt;ett svenskt avgörande som har meddelats på grundval av förmögenhetsfo-&lt;br&gt;rum verkställs t.ex. i princip inte i övriga nordiska länder (jfr 8§ första&lt;br&gt;stycket punkten 1 i 1977 års lag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt min mening starka skäl som talar mot att man över huvud&lt;br&gt;taget tillåter att det i summarisk process meddelas utslag i strid med Lugano-&lt;br&gt;konventionens behörighetsregler. Lagen om betalningsföreläggande och&lt;br&gt;handräckning innehåller enbart regler om kronofogdemyndigheternas lo-&lt;br&gt;kala behörighet. Enligt 6 § får ansökan om betalningsföreläggande m.m. gö-&lt;br&gt;ras t.ex. hos kronofogdemyndigheten i det län där egendom som tillhör sva-&lt;br&gt;randen finns. Kronofogdemyndigheten torde i sådana fall ta upp ansökan&lt;br&gt;även om svaranden har hemvist utomlands. Enligt Luganokonventionen&lt;br&gt;skall domstol i motsvarande situation, om svaranden inte går i svaromål,&lt;br&gt;självmant undersöka sin behörighet och avvisa målet (artiklarna 3 och 20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svarande med hemvist i en annan konventionsstat bör enligt min me-&lt;br&gt;ning kunna lita på Luganokonventionens forumregler och skall inte behöva&lt;br&gt;riskera att det i Sverige meddelas ett verkställbart utslag mot honom bara&lt;br&gt;därför att han har egendom här. Utslaget kan visserligen inte verkställas&lt;br&gt;utanför våra gränser men kan j u verkställas iden egendom han har i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen ålägger visserligen inte Sverige några förpliktelser&lt;br&gt;beträffande rättsliga förfaranden som äger rum vid annan myndighet än&lt;br&gt;domstol (jfr vad som nyss sagts om artikel Va i Protokoll Nr 1) men en annan&lt;br&gt;ståndpunkt skulle enligt min mening strida mot Luganokonventionens anda&lt;br&gt;och innebära att Sverige skulle kunna kringgå de regler i Luganokonventio-&lt;br&gt;nen som är uppställda till svarandens skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förhindra att kronofogdemyndigheten meddelar utslag mot en sva-&lt;br&gt;rande med hemvist i en konventionsstat i strid med Luganokonventionens&lt;br&gt;behörighetsregler bör det därför uttryckligen av lagen om betalningsföreläg-&lt;br&gt;gande och handräckning framgå att summarisk process som gäller betal-&lt;br&gt;ningsföreläggande och vanlig handräckning (2 och 3 §§) inte kan användas&lt;br&gt;om svaranden har hemvist i en stat som har tillträtt Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Käranden får i sådana fall i stället väcka talan vid domstol i enlighet med Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Luganokonventionens behörighetsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot är det inget som hindrar att lagens bestämmelser om särskild&lt;br&gt;handräckning (4 §) tillämpas i förhållande till en sådan svarande. Dessa be-&lt;br&gt;stämmelser tar främst sikte på en situation där sökandens besittning är&lt;br&gt;kränkt eller där svaranden olovligen vidtagit någon annan åtgärd. Syftet med&lt;br&gt;bestämmelserna är att sökanden snabbt och enkelt skall kunna få rättelse&lt;br&gt;och det bakomliggande förhållandet lämnas därför normalt sett utanför. Ut-&lt;br&gt;slag i dessa mål vinner endast en mycket begränsad rättskraft - ett beslut&lt;br&gt;varigenom en ansökan ogillas utgör hinder för sökanden att på nytt ansöka&lt;br&gt;om särskild handräckning - och parterna är alltså fria att genom ansökan om&lt;br&gt;stämning vid domstol i Sverige eller utomlands väcka talan om det bakomlig-&lt;br&gt;gande rättsförhållandet (prop. 1989/90:85 s. 84).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om möjligheterna att använda den nya summariska processen begränsas&lt;br&gt;på det sätt jag nu redovisat kommer detta att gälla också i förhållande till de&lt;br&gt;övriga nordiska länderna. Följden blir att den nya summariska processen&lt;br&gt;inte kan utnyttjas om svaranden har hemvist i ett annat nordiskt land. Det&lt;br&gt;innebär dock i praktiken inget annat än att den indirekta behörighetsregel&lt;br&gt;som redan gäller inom Norden omvandlas till en direkt behörighetsregel:&lt;br&gt;förbudet mot förmögenhetsforum slår inte bara till på verkställighetsstadiet&lt;br&gt;utan gäller redan på rättegångsstadiet. En sådan ordning är således helt i&lt;br&gt;linje med Luganokonventionens struktur. I vad mån det är möjligt att åstad-&lt;br&gt;komma en nordisk särlösning i detta hänseende får utrönas under de över-&lt;br&gt;läggningar som pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 26 i Luganokonventionen finns bestämmelser om när en dom som&lt;br&gt;har meddelats i en konventionsstat skall erkännas i de andra. Att en utländsk&lt;br&gt;dom erkänns i Sverige innebär att den utgör rättegångshinder här, dvs. att&lt;br&gt;saken är res judicata. Att så är fallet innebär också att saken inte får tas upp&lt;br&gt;inom ramen för summarisk process (se prop. 1989/90:85 s. 114). Detta för-&lt;br&gt;hållande torde inte behöva klargöras i lagen om betalningsföreläggande och&lt;br&gt;handräckning eller i annan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Luganokonventionen finns också regler om litispendens i artikel 21. De&lt;br&gt;går ut på att varje domstol utom den där talan först väcktes skall vilandeför-&lt;br&gt;klara målet tills denna domstol konstaterats vara behörig och sedan själv-&lt;br&gt;mant avvisa käromålet. Dessa regler är inte tillämpliga på summarisk pro-&lt;br&gt;cess vid svenska kronofogdemyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det utomlands pågår en rättegång som kan leda till ett avgörande som&lt;br&gt;erkänns i Sverige, är svensk domstol enligt allmänna regler förhindrad att ta&lt;br&gt;upp samma sak mellan samma parter. Föreligger på detta sätt litispendens,&lt;br&gt;torde även kronofogdemyndighet vara förhindrad ta upp en ansökan om be-&lt;br&gt;talningsföreläggande eller vanlig handräckning i saken (jfr prop. 1989/90:85&lt;br&gt;s. 114). Trots att litispendens i de situationer som nu nämnts utgör rätte-&lt;br&gt;gångshinder enligt allmänna processrättsliga regler, finns det särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om litispendens på flera ställen i det regelverk som behandlar&lt;br&gt;erkännande och verkställighet av utländska avgöranden, t.ex. i 13 § i den&lt;br&gt;nordiska, 11 § i den österrikiska och 7 § i den schweiziska verkställighetsla-&lt;br&gt;gen. I förarbetena till den nordiska verkställighetslagen uttalades att man vid&lt;br&gt;de nordiska överläggningar som då hade ägt rum hade funnit det önskvärt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med uttryckliga regler om verkan av litispendens samtidigt som det påpeka- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;des att sådana regler inte hade ansetts nödvändiga i 1932 års nordiska kon-&lt;br&gt;vention (se prop. 1976/77:128 s. 66).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det redan av allmänna regler om litispendens följer att en ut-&lt;br&gt;ländsk rättegång, som kan leda till ett avgörande som enligt Luganokonven-&lt;br&gt;tionen skall erkännas i Sverige, utgör hinder mot att samma sak tas upp i&lt;br&gt;summarisk process, är det enligt min mening motiverat att låta detta hinder&lt;br&gt;komma till uttryck i lagen om summarisk process. Som nyss nämnts har den&lt;br&gt;metoden valts i annan internationell lagstiftning och för övrigt även i Luga-&lt;br&gt;nokonventionen. Förutom att det kan vara av pedagogiskt värde att på detta&lt;br&gt;sätt fästa uppmärksamheten på hindret i fråga undanröjer man därigenom&lt;br&gt;en risk för att uttryckliga bestämmelser om litispendens i annan lagstiftning&lt;br&gt;tolkas e contrario vid tillämpningen av bestämmelserna om summarisk pro-&lt;br&gt;cess. Jag anser därför att lagen om betalningsföreläggande och handräckning&lt;br&gt;bör innehålla en bestämmelse om litispendens. Bestämmelsen bör på samma&lt;br&gt;sätt som den nyss behandlade regeln om svarande i utlandet gälla mål om&lt;br&gt;betalningsföreläggande och vanlig handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förhållande som har uppmärksammats av några av remissinstanserna&lt;br&gt;är att ett utslag i summarisk process inte är verkställbart utomlands samtidigt&lt;br&gt;som det utgör hinder mot att i Sverige ta upp samma sak i ordinär process&lt;br&gt;för att på så sätt få till stånd en i de andra konventionsstaterna verkställbar&lt;br&gt;exekutionstitel. Borgenären är i denna situation hänvisad till att väcka talan&lt;br&gt;utomlands, där utslaget inte utgör rättegångshinder. Detta kan naturligtvis&lt;br&gt;ses som ett problem. Olägenheterna bör dock inte överdrivas. Till en början&lt;br&gt;kan konstateras att möjligheten att i den angivna situationen utverka en&lt;br&gt;svensk exekutionstitel som är verkställbar utomlands inte förändras genom&lt;br&gt;att vi tillträder Luganokonventionen. Däremot kan förutsättningarna för att&lt;br&gt;väcka talan i de andra konventionsstaterna komma att rubbas. Huvudregeln&lt;br&gt;i Luganokonventionen är ju att talan skall väckas i den stat där svaranden&lt;br&gt;har sitt hemvist. Möjligheten att i en annan konventionsstat åberopa regler&lt;br&gt;om alternativa fora inskränks genom konventionens behörighetsregler. Och&lt;br&gt;det nu behandlade problemet torde i regel aktualiseras då svaranden har&lt;br&gt;hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lär dock knappast bli särskilt vanligt med verkställighet utomlands i&lt;br&gt;mål som är av det slaget att de lämpar sig för summarisk process. Om borge-&lt;br&gt;nären förutser att internationell verkställighet kan bli aktuell bör han avstå&lt;br&gt;från den summariska processen och i stället väcka talan vid allmän domstol.&lt;br&gt;Det torde röra sig om rena undantagsfall då en borgenär av misstag använder&lt;br&gt;sig av summarisk process med sikte på exekution utomlands. Att skapa ett&lt;br&gt;fullständigt skydd med avseende på sådana fall skulle kräva särskilda regler&lt;br&gt;om återbrytande av kronofogdemyndighetens utslag, dvs. att borgenären i&lt;br&gt;dessa fall skulle ha rätt att väcka talan vid svensk domstol utan hinder av&lt;br&gt;utslagets rättskraft. En sådan ordning är knappast motiverad och har inte&lt;br&gt;heller förespråkats av de remissinstanser som berört frågan. Rent allmänt&lt;br&gt;kan sägas att de vinster som ligger i att summarisk process har flyttats från&lt;br&gt;allmän domstol väl kompenserar smärre olägenheter av det slag det nu är&lt;br&gt;fråga om. Det kan tilläggas att risken för motsvarande olägenheter föreligger&lt;br&gt;även i andra konventionsstater där man medger verkställighet av exeku-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionstitlar som inte täcks av Luganokonventionen (t.ex. utenretligt förlig i Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Danmark och exigibelt skuldebrev i Norge). Jag vill mot denna bakgrund&lt;br&gt;inte föreslå några särbestämmelser med avseende på det nu behandlade fal-&lt;br&gt;let. Däremot delar jag den uppfattning som ett par av remissinstanserna har&lt;br&gt;framfört, att det finns behov av information till borgenärer i summarisk pro-&lt;br&gt;cess till förekommande av misstag vid valet av processform. Här står närings-&lt;br&gt;livets intresseorganisationer inför en viktig uppgift i förhållande till de med-&lt;br&gt;lemmar som brukar använda sig av summarisk process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som tagits upp i ett av remissvaren är att en utländsk dom&lt;br&gt;kan komma att ställas mot ett utslag i summarisk process i samma sak. I Lu-&lt;br&gt;ganokonventionen, som ju inte gäller summarisk process, finns vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om kollision mellan domar från olika länder (artikel 27 punkterna 3&lt;br&gt;och 5 samt artikel 34 andra stycket). Dessa bestämmelser är inte heltäckande&lt;br&gt;och reglerar t.ex. inte fall då domar från två främmande konventionsstater&lt;br&gt;ställs mot varandra. I situationer då en inhemsk dom ställs mot en dom från&lt;br&gt;en annan konventionsstat har däremot den inhemska domen företräde enligt&lt;br&gt;artikel 27.3 oavsett om den meddelats före eller efter den utländska domen.&lt;br&gt;Ett skäl bakom denna bestämmelse - eller, rättare sagt, motsvarande be-&lt;br&gt;stämmelse i Brysselkonventionen - var att man inte skulle behöva lösa kon-&lt;br&gt;flikter av detta slag genom att tillämpa bestämmelser om ordre public (Je-&lt;br&gt;nard s. 45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Luganokonventionen regleras inte kollisioner på erkännande- eller verk-&lt;br&gt;ställighetsstadiet mellan avgöranden som faller under konventionen och&lt;br&gt;andra exekutionstitlar. Det är svårt att säga hur man i det övriga Europa&lt;br&gt;skulle se på kollisioner av detta slag. Ingen lösning är självklar. Det kan&lt;br&gt;hända att man på vissa håll skulle ta hänsyn till vilket avgörande som medde-&lt;br&gt;lats först eller vilket som tidigast vunnit laga kraft. För egen del känner jag&lt;br&gt;sympati för att låta det inhemska avgörandet gälla framför det andra. En&lt;br&gt;sådan lösning skulle harmoniera med bestämmelsen i artikel 27.3. Jag vill&lt;br&gt;dock inte låsa svensk rätts ståndpunkt i denna fråga genom att införa en lag-&lt;br&gt;regel som kan visa sig vara oförenlig med rättsutvecklingen på ett internatio-&lt;br&gt;nellt plan. I praktiken rör det sig sannolikt om extrema undantagsfall. Pro-&lt;br&gt;blemet bör utan vidare kunna överlämnas till rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.6 Den nordiska verkställighetslagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I avvaktan på en mera genomgripande översyn av den&lt;br&gt;nordiska verkställighetslagstiftningen skall de nu gällande reglerna&lt;br&gt;kompletteras med en bestämmelse om att de inte gäller i den mån den&lt;br&gt;nya inkorporeringslagen är tillämplig. Det skall också införas en ny&lt;br&gt;regel om att danska och norska exigibla skuldebrev skall kunna utgöra&lt;br&gt;grund för verkställighet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast en remissinstans har berört de nordiska frå-&lt;br&gt;gorna. Man har därvid framhållit vikten av att den nordiska lagstiftningen&lt;br&gt;på området anpassas till Luganokonventionens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I artikel 55 i Luganokonventionen finns en uppräk- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;ning av mellanstatliga konventioner som träder tillbaka till förmån för Luga-&lt;br&gt;nokonventionens bestämmelser. Bland dessa konventioner ingår 1932 års&lt;br&gt;konvention mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om erkän-&lt;br&gt;nande och verkställighet av domar och 1977 års konvention mellan samma&lt;br&gt;länder om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.&lt;br&gt;1977 års konvention ersätter den från 1932. Eftersom Island inte har tillträtt&lt;br&gt;1977 års konvention är 1932 års konvention är alltjämt tillämplig i förhål-&lt;br&gt;lande till Island. Av artikel 56 i Luganokonventionen framgår att de i artikel&lt;br&gt;55 uppräknade konventionerna skall fortsätta att gälla i den mån de har ett&lt;br&gt;vidare tillämpningsområde än Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1977 års nordiska verkställighetskonvention är en ramkonvention som hu-&lt;br&gt;vudsakligen hänvisar till ensartade nordiska lagar på området, för Sveriges&lt;br&gt;del lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar&lt;br&gt;på privaträttens område. Den nordiska lagstiftningen har ett vidare tillämp-&lt;br&gt;ningsområde och omfattar dessutom fler exekutionstitlar än Luganokonven-&lt;br&gt;tionen. Redan av dessa skäl kommer den nordiska lagstiftningen att behövas&lt;br&gt;också i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nordiska lagstiftningen rör bara frågor om erkännande och verkstäl-&lt;br&gt;lighet, inte frågor om domstols behörighet (med undantag av en bestäm-&lt;br&gt;melse om litispendens). Bl.a. följande måltyper omfattas inte av Luganokon-&lt;br&gt;ventionen men väl av den nordiska lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med barn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. (6 § jämförd med 7 § första stycket punkten 2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;dom eller förlikning som skall gälla i ett annat nordiskt land enligt 1931&lt;br&gt;års konvention med Danmark, Finland, Island och Norge innehållande&lt;br&gt;internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och&lt;br&gt;förmynderskap (7 § första stycket punkten 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;dom eller förlikning angående rätt till arv eller testamente, efterlevande&lt;br&gt;makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av dödsfall eller an-&lt;br&gt;svarighet för den dödes gäld i vissa fall (7 § första stycket punkten 5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;dom eller förlikning angående rättshandlings eller annan åtgärds ogiltig-&lt;br&gt;het eller återgång av konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan&lt;br&gt;konkurs i vissa fall (7 § första stycket punkten 6 d)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- beslut om ersättning för rättegångskostnad i brottmål om ersättningen&lt;br&gt;skall utgå till enskild part och i de tvistemål som inte omfattas av Lugano-&lt;br&gt;konventionen (jfr 2 § första stycket punkten 4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- beslut om ersättning till vittne och sakkunnig i brottmål och i de tvistemål&lt;br&gt;som inte omfattas av Luganokonventionen (jfr 2 § första stycket&lt;br&gt;punkten 5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;beslut om återbetalning till staten av förskott som utbetalats till vittne,&lt;br&gt;målsägande och part (2 § första stycket punkten 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De exekutionstitlar som omfattas av den nordiska lagstiftningen men som&lt;br&gt;inte berörs av Luganokonventionen är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- för Danmarks del ”udenretligt förlig” som under vissa förutsättningar&lt;br&gt;verkställs i Sverige (liksom i Finland och Norge) enligt 5 § punkten 2 och&lt;br&gt;10 § andra stycket, exigibla skuldebrev som under vissa förutsättningar&lt;br&gt;verkställs i Norge och Finland men inte i Sverige samt växlar och checkar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som under vissa förutsättningar verkställs i Finland men inte i Norge och&lt;br&gt;Sverige;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;för Finlands del beslut av finsk exekutiv myndighet varigenom köpare el-&lt;br&gt;ler säljare har ålagts betalningsskyldighet i samband med återtagning av&lt;br&gt;gods som har sålts på avbetalning som under vissa förutsättningar verk-&lt;br&gt;ställs i Sverige (liksom i Danmark och Norge) enligt 5 § punkten 3 (finsk&lt;br&gt;överexekutors lagsökningsutslag liksom finsk betalningsorder - 2 § punk-&lt;br&gt;terna 1 och 2 - kommer däremot att falla under Luganokonventionen);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- för Norges del exigibla skuldebrev som under vissa förutsättningar verk-&lt;br&gt;ställs i Finland och Danmark men inte i Sverige och av norsk åklagarmyn-&lt;br&gt;dighet utfärdat föreläggande om ersättningsskyldighet som under vissa&lt;br&gt;förutsättningar erkänns och verkställs i Sverige (liksom i Danmark och&lt;br&gt;Finland) enligt 2 § första stycket punkten 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från norsk sida finns önskemål om att växlar och checkar som blir verk-&lt;br&gt;ställbara i Norge enligt en nyligen beslutad ny exekutionsordning skall bli&lt;br&gt;verkställbara även i övriga nordiska länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska utslag i mål om betalningsföreläggande och handräckning kom-&lt;br&gt;mer inte att omfattas av Luganokonventionen eftersom de meddelas av kro-&lt;br&gt;nofogdemyndighet och inte av domstol (se avsnitt 3.3.5). Dessa utslag kan&lt;br&gt;inte heller verkställas med stöd av den samnordiska lagstiftningen i dess nu-&lt;br&gt;varande skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordiska överläggningar som syftar till att anpassa den nordiska verkstäl-&lt;br&gt;lighetslagstiftningen till Luganokonventionen och den nya svenska summa-&lt;br&gt;riska processen har inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första fråga under dessa överläggningar är att klargöra om 1977 års&lt;br&gt;konvention skall revideras eller om det nordiska samarbetet på området i&lt;br&gt;framtiden skall bygga på samnordisk lagstiftning, utan formliga konven-&lt;br&gt;tionsåtaganden. En utgångspunkt för överläggningarna är att se till att de&lt;br&gt;måltyper och de exekutionstitlar som inte omfattas av Luganokonventionen&lt;br&gt;blir föremål för en så omfattande och enhetlig nordisk reglering som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella familjerätten övervägs för närvarande inom justitie-&lt;br&gt;departementet på grundval av tre betänkanden, (SOU 1987:18) Internatio-&lt;br&gt;nella familjerättsfrågor, (SOU 1987:73) Internationella förmynderskapsfrå-&lt;br&gt;gor och (SOU 1989:100) Adoptionsfrågor. En del av de frågor som behand-&lt;br&gt;las i betänkandena har brutits ut och gjorts till föremål för delreformer (se&lt;br&gt;bl.a. lagen 1988:1321 om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap&lt;br&gt;enligt föräldrabalken m.m. och lagen 1990:272 om vissa internationella frå-&lt;br&gt;gor rörande makars förmögenhetsförhållanden). Frågor om internationell&lt;br&gt;familjerätt kommer allteftersom att diskuteras i en nordisk arbetsgrupp för&lt;br&gt;internationella familjerättsfrågor som år 1990 inrättades av den nordiska äm-&lt;br&gt;betsmannakommittén för lagstiftningsfrågor. Man kommer därvid att ta upp&lt;br&gt;inte bara lagvals- och domsrättsfrågor utan även frågor om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet på familjerättens område. Arbetet med att reformera den in-&lt;br&gt;ternationella familjerätten kan inte beräknas vara slutfört inom den när-&lt;br&gt;maste framtiden. Det blir därför nödvändigt att tills vidare behålla de regler&lt;br&gt;om erkännande och verkställighet av olika familjerättsavgöranden som finns&lt;br&gt;i 1977 års nordiska lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller olika exekutionstitlar som faller utanför Luganokonventio-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen och som därför borde regleras i den nordiska verkställighetslagstift-&lt;br&gt;ningen, har hittills Danmark, Finland och Norge förklarat sig villiga att&lt;br&gt;ändra sin lagstiftning för att möjliggöra erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;svenska utslag i mål om betalningsföreläggande och vanlig handräckning.&lt;br&gt;För Sveriges del kan det bli aktuellt att ompröva inställningen till de danska&lt;br&gt;och norska exigibla skuldebreven. Norge och Sverige har också anledning&lt;br&gt;att överväga möjligheterna av att verkställa danska växlar och checkar mot&lt;br&gt;bakgrund av att dessa kan verkställas i Finland. Likaså bör Sverige, Dan-&lt;br&gt;mark och Finland överväga detsamma beträffande norska växlar och&lt;br&gt;checkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan beräknas ta ytterligare någon tid innan överläggningarna rörande&lt;br&gt;den nordiska verkställighetslagstiftningen kan slutföras. I avvaktan härpå&lt;br&gt;bör 1977 års nordiska verkställighetslag ändras för att klargöra att den är&lt;br&gt;tillämplig endast i den mån Luganokonventionen inte är det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är vidare beredd att redan nu inta en ändrad attityd till de norska och&lt;br&gt;danska exigibla skuldebreven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till 1977 års nordiska verkställighetslag förklarades den re-&lt;br&gt;striktiva attityd som Sverige intagit till de danska och norska exigibla gälds-&lt;br&gt;breven bl.a. med olikheterna mellan ländernas system för verkställighet av&lt;br&gt;domar; verkställigheten i Norge och Danmark handhas av namsretten resp,&lt;br&gt;fogderetten och dessa kan pröva eventuella invändningar från gäldenären&lt;br&gt;och tvister parterna emellan under själva verkställighetsförfarandet. Också&lt;br&gt;principiella betänkligheter mot att utan vidare godta skuldförbindelser som&lt;br&gt;underlag för verkställighet anfördes (prop. 1976/77:128 s. 21 och 41).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådana skuldebrev gäller bl.a. att gäldenären redan vid skuldebrevets&lt;br&gt;tillkomst medger att det får verkställas utan föregående domstolsförfarande.&lt;br&gt;Till skillnad från vad som gäller i fråga om danskt udenretligt förlig - som är&lt;br&gt;verkställbart i Sverige - är skulden inte nödvändigtvis förfallen till betalning&lt;br&gt;vid tidpunkten för handlingens tillkomst. I fråga om de norska skuldebreven&lt;br&gt;gäller som regel att gäldenärens underskrift skall vara bestyrkt eller bekräf-&lt;br&gt;tad på visst sätt, t.ex. av notarius publicus. När det gäller de danska skulde-&lt;br&gt;breven ställs inte några motsvarande krav. Det kan nämnas att anledningen&lt;br&gt;till att de norska skuldebreven inte omfattas av regleringen i Luganokonven-&lt;br&gt;tionens artikel 50 om s.k. officiella handlingar är att bekräftelsen inskränker&lt;br&gt;sig till att avse underskriften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl de danska som de norska skuldebreven godtas för verkställighet i&lt;br&gt;övriga nordiska länder. Däremot tillerkänns de ingen rättskraft. I Finland&lt;br&gt;gäller som förutsättning för verkställighet att gäldenären undertecknade&lt;br&gt;handlingen i fråga i Norge resp. Danmark och att han då hade hemvist i just&lt;br&gt;denna stat. Motsvarande krav ställs upp i den norska och danska lagen. I&lt;br&gt;Finland gäller därutöver att ansökan om verkställighet inte får bifallas utan&lt;br&gt;att gäldenären beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen. Om gäldenären&lt;br&gt;kommer in med ett bestridande som inte är uppenbart ogrundat skall ansök-&lt;br&gt;ningen avslås. Dessa villkor överensstämmer med vad som gäller för verk-&lt;br&gt;ställighet i Sverige av danskt udenretligt förlig enligt 10 § andra stycket i 1977&lt;br&gt;års lag. Den norska lagen innehåller inte samma begränsningar som den fin-&lt;br&gt;ländska utan föreskriver att gäldenären skall beredas tillfälle att yttra sig&lt;br&gt;över en ansökan om verkställighet av ett danskt skuldebrev, såvida inte sär-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skilda skäl talar mot detta. Den danska lagen innehåller inga särregler för de Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;norska skuldebreven över huvud taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan påpekat är det angeläget att söka få till stånd en så enhetlig&lt;br&gt;och omfattande nordisk reglering som möjligt på detta område. Samarbetet&lt;br&gt;de nordiska länderna emellan bygger på ett särskilt förtroende för rättssyste-&lt;br&gt;men i de olika länderna och utgångspunkten borde därför vara att en exeku-&lt;br&gt;tionstitel som kan verkställas i det land där den tillkommit också skall kunna&lt;br&gt;verkställas i andra nordiska länder, om gäldenären inte därigenom försätts i&lt;br&gt;ett sämre läge än han skulle ha i det förstnämnda landet. Den omständighe-&lt;br&gt;ten att övriga nordiska länder har godtagit de aktuella exekutionstitlarna för&lt;br&gt;verkställighet talar starkt för att Sverige bör kunna göra detsamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår mot denna bakgrund att bestämmelser om att danska och&lt;br&gt;norska exigibla skuldebrev skall kunna utgöra grund för verkställighet i Sve-&lt;br&gt;rige redan nu fogas till 1977 års lag och att bestämmelserna utformas efter&lt;br&gt;mönster av de nyss redovisade finländska bestämmelserna härom, dvs. i&lt;br&gt;överensstämmelse med vad som enligt 10 § andra stycket i 1977 års lag redan&lt;br&gt;gäller vid verkställighet i Sverige av danskt udenretligt förlig. Härigenom&lt;br&gt;blir också den svenska regleringen enhetlig när det gäller förutsättningarna&lt;br&gt;för verkställighet av danskt udenretligt förlig och danska och norska exigibla&lt;br&gt;skuldebrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om verkställighet av danska och norska växlar och checkar bör&lt;br&gt;däremot beredas ytterligare mellan de nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang nämna att konventioner som på särskilda om-&lt;br&gt;råden reglerar frågor av det slag som behandlas i Luganokonventionen gäller&lt;br&gt;framför Luganokonventionen (artikel 57.1). Det innebär att t.ex. 1962 års&lt;br&gt;nordiska konvention om indrivning av underhållsbidrag inte påverkas av att&lt;br&gt;de nordiska länderna tillträder Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.7 Följdändringar i annan lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De lagar som rör erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;schweiziska resp, österrikiska domar skall tills vidare kompletteras&lt;br&gt;med en bestämmelse om att lagen inte gäller i den mån den nya inkor-&lt;br&gt;poreringslagen är tillämplig. Motsvarande bestämmelse skall införas i&lt;br&gt;vissa forumregler i sjölagen och sjömanslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Promemorian&lt;br&gt;innehåller dock inget förslag till lagtext beträffande ändringen i sjölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Advokatsamfundet har, mot bakgrund av att Lugano-&lt;br&gt;konventionen innehåller en del bestämmelser av sjörättslig natur, ifrågasatt&lt;br&gt;om det inte av praktiska skäl vore lämpligt att i sjölagen införa en hänvisning&lt;br&gt;till eller erinran om dessa bestämmelser. Sjömanslagsutredningen anser för&lt;br&gt;sin del att sjömanslagens förbud mot att dra tvist om sjömans anställnings-&lt;br&gt;förhållande inför utländsk myndighet helt bör upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De schweiziska och österrikiska verkställighetslagarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 55 i Luganokonventionen framgår att denna konvention ersätter&lt;br&gt;bl.a. 1936 års konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av domar och skiljedomar och 1982 års konvention mellan Ös-&lt;br&gt;terrike och Sverige om erkännande och verkställighet på privaträttens om-&lt;br&gt;råde. Enligt Luganokonventionens artikel 56 skall dock dessa konventioner&lt;br&gt;fortsätta att gälla i den mån konventionen i fråga har ett vidare tillämpnings-&lt;br&gt;område än Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionerna med Schweiz och Österrike har införlivats med svensk&lt;br&gt;rätt genom särskilda lagar från 1936 resp. 1983.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den schweiziska konventionen har ett vidare tillämpningsområde än Lu-&lt;br&gt;ganokonventionen i och med att den omfattar även familjerättsliga frågor.&lt;br&gt;Tillämpningsområdet för den österrikiska konventionen torde däremot i&lt;br&gt;princip falla inom ramen för Luganokonventionen. Den torde därför helt&lt;br&gt;upphöra att gälla i och med att Luganokonventionen träder i kraft mellan&lt;br&gt;Sverige och Österrike.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträdet till Luganokonventionen innebär alltså att 1936 års och 1983 års&lt;br&gt;lagar bör ändras resp, upphävas. Innan så sker bör Sverige ha överläggningar&lt;br&gt;med Schweiz och Österrike. I avvaktan härpå bör en regel föras in i dessa&lt;br&gt;lagar som medför att de inte skall tillämpas i den mån Luganokonventionen&lt;br&gt;gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjölagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 337 § andra stycket sjölagen finns regler om domstols behörighet i mål som&lt;br&gt;gäller avtal om befordran av passagerare eller resgods. Enligt dessa regler&lt;br&gt;får talan i sådana mål under vissa förutsättningar väckas vid domstol i den&lt;br&gt;stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bosatt resp, i den&lt;br&gt;stat där befordringsavtalet träffades. Bestämmelserna grundar sig på 1974&lt;br&gt;års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras res-&lt;br&gt;gods. Sverige har inte tillträtt Atenkonventionen utan har i stället i väsent-&lt;br&gt;liga delar anpassat sin lagstiftning till denna (se prop. 1982/83:159). Av Luga-&lt;br&gt;nokonventionens artikel 57.1 framgår att en förutsättning för att Sverige&lt;br&gt;skall kunna fortsätta att tillämpa dessa bestämmelser i sjölagen är att Sverige&lt;br&gt;har tillträtt Atenkonventionen. En konflikt kan därför uppstå mellan 337 §&lt;br&gt;andra stycket sjölagen och Luganokonventionens behörighetsregler. Denna&lt;br&gt;fråga och angränsande spörsmål har utförligt behandlats i promemorian (Ds&lt;br&gt;1991:70) angående Sveriges tillträde till 1952 års konvention om kvarstad&lt;br&gt;och liknande säkerhetsåtgärder på havsgående fartyg (arrestkonventionen).&lt;br&gt;I den promemorian föreslås olika ändringar i 337 § sjölagen, bl.a. att dess&lt;br&gt;bestämmelser inte skall gälla om annat följer av Luganokonventionen. Ef-&lt;br&gt;tersom Luganokonventionen kan komma att träda i kraft före arrestkonven-&lt;br&gt;tionen bör en sådan komplettering av paragrafen genomföras redan i detta&lt;br&gt;sammanhang. Härigenom torde också de av advokatsamfundet framförda&lt;br&gt;synpunkterna vara tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag till ytterligare ändringar i 337 § sjölagen som lagts fram i den&lt;br&gt;nyss nämnda promemorian kommer att tas upp i samband med behand-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingen av frågan om Sveriges tillträde till arrestkonventionen (jfr avsnitt 2.6 Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;och vid artikel 54 A i avsnitt 5). Promemorian har remissbehandlats. En lag-&lt;br&gt;rådsremiss rörande de frågor som behandlas i promemorian håller på att ut-&lt;br&gt;arbetas inom justitiedepartementet. I sammanhanget bör också nämnas att&lt;br&gt;sjölagen är föremål för en mera vittomfattande översyn. Sjölagsutredningen&lt;br&gt;har i betänkandet (SOU 1990:13) Översyn av sjölagen 2 behandlat bl.a. fo-&lt;br&gt;rumreglerna i sjömål. Betänkandet har remissbehandlats. Frågan om en&lt;br&gt;mera genomgripande sjölagsreform övervägs för närvarande inom justitie-&lt;br&gt;departementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjömanslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 14 § sjömanslagen föreskrivs att tvist om sjömans anställningsförhållande&lt;br&gt;inte får dras inför utländsk myndighet. Artikel Vb i Protokoll Nr 1 till Luga-&lt;br&gt;nokonventionen innehåller en särbestämmelse om tvister mellan befälha-&lt;br&gt;vare och besättningsmedlem på havsgående fartyg som är registrerat i något&lt;br&gt;av vissa uppräknade länder, bl. a. Danmark, Island och Sverige. Enligt denna&lt;br&gt;bestämmelse skall domstol i annan konventionsstat undersöka om den diplo-&lt;br&gt;matiska eller konsulära tjänsteman som är ansvarig för fartyget har blivit un-&lt;br&gt;derrättad om tvisten. Domstolen skall sedan låta målet vila tills underrät-&lt;br&gt;telse har skett. Den skall avvisa målet, om tjänstemannen förklarar att han&lt;br&gt;har utövat de befogenheter som han har enligt konsulär konvention eller, om&lt;br&gt;någon sådan konvention inte finns, inom den utsatta tiden har gjort invänd-&lt;br&gt;ning om domstolens behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1973 års sjömanslag slopades en tidigare legal behörighet för be-&lt;br&gt;fälhavare att ingå anställningsavtal på redarens vägnar. Sådana avtal ingås&lt;br&gt;numera i allmänhet med rederierna. Likaså slopades en regel om konsuls&lt;br&gt;behörighet att pröva anställningstvister på utländsk ort. De övriga nordiska&lt;br&gt;sjömanslagarna är oförändrade i denna del. Det är mot denna bakgrund&lt;br&gt;tveksamt om bestämmelsen i artikel Vb över huvud taget kommer att få nå-&lt;br&gt;gon betydelse för Sverige. Tvister som gäller sjömans anställningsförhål-&lt;br&gt;lande kommer därmed att falla under Luganokonventionens allmänna reg-&lt;br&gt;ler, vilket innebär att sådana tvister kan komma att bli prövade av utländsk&lt;br&gt;domstol. Härvid bör dock samtidigt beaktas de skyddsregler som är upp-&lt;br&gt;ställda till skydd för den anställde i artikel 5.1 och artikel 17.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det uppstår därmed en konflikt mellan Luganokonventionen och regeln i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § sjömanslagen. Denna lag är för närvarande föremål för översyn. 1990&lt;br&gt;års sjömanslagsutredning (K 1990:01) har i betänkandet (SOU 1991:103) En&lt;br&gt;ny sjömanslagstiftning föreslagit att 14 § sjömanslagen helt upphävs. Samma&lt;br&gt;uppfattning har, som nyss nämnts, kommit till uttryck i utredningens remiss-&lt;br&gt;svar i förevarande lagstiftningsärende. Betänkandet är för närvarande på re-&lt;br&gt;miss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida 14 § sjömanslagen helt skall upphävas bör avgöras i sam-&lt;br&gt;band med den mera heltäckande översyn av lagen som är på gång. Jag vill&lt;br&gt;därför inte föreslå att vi i dagsläget tar ett sådant steg. I avvaktan på att att&lt;br&gt;översynen slutförs måste dock paragrafen anpassas till Luganokonventio-&lt;br&gt;nens regler. Detta kan lämpligen ske genom att den kompletteras med en&lt;br&gt;bestämmelse om att förbudet i fråga inte gäller i den mån Luganokonventio- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nens bestämmelser föreskriver annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdeparte- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;mentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 57.1 i Luganokonventionen framgår att den speciella internatio-&lt;br&gt;nella verkställighetslagstiftningen inte påverkas av konventionen. Den&lt;br&gt;svenska lagstiftning som gäller exempelvis familjerättsliga underhållsbidrag&lt;br&gt;behöver således inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträdet till Luganokonventionen aktualiserar också frågan, om utsök-&lt;br&gt;ningsbalkens bestämmelser om ställande av säkerhet får tillämpas i förhål-&lt;br&gt;lande till parter från någon annan konventionsstat. Av artikel 45 framgår att&lt;br&gt;säkerhet, borgen, deposition och liknande inte får begäras på ett diskrimine-&lt;br&gt;rande sätt av den som söker verkställighet av en utländsk dom. Bestämmel-&lt;br&gt;serna i utsökningsbalken tar dock inte hänsyn till parternas nationalitet,&lt;br&gt;hemvist eller vistelseort. De kan därför kvarstå oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bestämmelser i Luganokonventionen skapar behov av särskilda&lt;br&gt;föreskrifter av praktisk natur, som kan ges lägre dignitet än lag. Sålunda bör&lt;br&gt;regeringen meddela föreskrifter om utfärdande av äkthetsbevis för att den&lt;br&gt;som ansöker om verkställighet av en svensk dom utomlands skall kunna upp-&lt;br&gt;fylla kraven i artikel 46.1, liksom de kompletterande föreskrifter som even-&lt;br&gt;tuellt kan behövas för att bevis om delgivning bevaras i tillräcklig utsträck-&lt;br&gt;ning (jfr artikel 27.2 och artikel 46.2). Vidare bör regeringen meddela före-&lt;br&gt;skrifter om utfärdande av intyg om att en meddelad dom är verkställbar i&lt;br&gt;Sverige, så att den som ansöker om verkställighet av en svensk dom i en an-&lt;br&gt;nan konventionsstat skall kunna uppfylla kravet i artikel 47.1. Däremot&lt;br&gt;krävs inga särskilda föreskrifter med anledning av kravet i samma artikel på&lt;br&gt;att sökanden skall visa att domen delgivits motparten; det får ankomma på&lt;br&gt;sökanden att själv ombesörja denna delgivning och att förete bevis om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.8 Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 61.4 framgår att Luganokonventionen träder i kraft den första da-&lt;br&gt;gen i den tredje kalendermånaden efter det att ratifikationsinstrumentet har&lt;br&gt;deponerats hos det schweiziska federala rådet. Det är därför inte möjligt att&lt;br&gt;säkert ange vid vilken tidpunkt konventionen kan träda i kraft för Sveriges&lt;br&gt;del. Ikraftträdandet av förslaget till ändring i den österrikiska verkställig-&lt;br&gt;hetslagen beror inte bara på när Sverige tillträder konventionen utan också&lt;br&gt;på när Österrike gör det. Den föreslagna lagstiftningen bör därför träda i&lt;br&gt;kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Konventionens praktiska tillämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen har från flera håll framskymtat en oro inför kon-&lt;br&gt;ventionens praktiska tillämpning. Denna oro har kommit till uttryck på olika&lt;br&gt;sätt. En del remissinstanser pekar på behovet av information och utbildning.&lt;br&gt;Andra efterlyser preciseringar i intern svensk lagstiftning eller klargörande&lt;br&gt;motivuttalanden i olika frågor. Jag vill mot denna bakgrund göra en del på-&lt;br&gt;pekanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll Nr 2 och två av de till konventionen fogade förklaringarna inne-&lt;br&gt;håller bestämmelser som syftar till en enhetlig tolkning av konventionen. I&lt;br&gt;preambeln till Protokoll Nr 2 har konventionsstaterna t.ex. förklarat sig&lt;br&gt;medvetna om EG-domstolens avgöranden angående tolkningen av Bryssel-&lt;br&gt;konventionen intill tidpunkten för undertecknandet av Luganokonventio-&lt;br&gt;nen. Av artikel 1 i samma protokoll framgår att konventionsstaternas dom-&lt;br&gt;stolar skall ta tillbörlig hänsyn till varandras avgöranden. I förklaringarna&lt;br&gt;görs liknande uttalanden med avseende på EG-domstolen och domstolarna&lt;br&gt;i EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tolkningen av bestämmelserna i Luganokonventionen kan svensk&lt;br&gt;domstol alltså komma att ta hänsyn till normer som fastslagits av EG-dom-&lt;br&gt;stolen eller domstolar i de andra konventionsstaterna. Av EG-domstolens&lt;br&gt;praxis framgår att bestämmelserna ofta - dock inte alltid - skall tolkas auto-&lt;br&gt;nomt, dvs. ur ett övergripande perspektiv, och inte enligt nationella normer.&lt;br&gt;Jag har tidigare utvecklat dessa frågor (avsnitt 2.11) och kommer strax att&lt;br&gt;behandla dem ytterligare (inledningen till avsnitt 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund kan konstateras att det ligger en fara i att lagstift-&lt;br&gt;ningsvägen precisera svensk rätts ståndpunkt i de frågor som berörs i kon-&lt;br&gt;ventionen. Det är ju långtifrån givet att en sådan lagbestämmelse kommer&lt;br&gt;att vara förenlig med utländska domar som vi åtagit oss att ta hänsyn till.&lt;br&gt;Motsvarande synpunkter gör sig gällande med avseende på motivuttalan-&lt;br&gt;den. Jag är därför ganska återhållsam med sådana uttalanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionsstaterna kommer att inrätta ett system för informationsutbyte&lt;br&gt;rörande domar som meddelats enligt Luganokonventionen och Brysselkon-&lt;br&gt;ventionen. Uppgiften som förmedlande organ kommer i Sverige sannolikt&lt;br&gt;att läggas på domstolsverket. I uppgiften ingår att sammanställa materialet&lt;br&gt;och distribuera det till domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom Luganokonventionen är förhållandevis ny, är den litteratur som&lt;br&gt;behandlar konventionen ganska knapphändig. Däremot finns en rikhaltig&lt;br&gt;doktrin när det gäller Brysselkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förpliktelser som följer av Luganokonventionen att verkställa utländska&lt;br&gt;domar medför inga nya direkta kostnader för det allmänna såvitt gäller do-&lt;br&gt;mar som har meddelats i de nordiska länderna, i Schweiz och i Österrike.&lt;br&gt;De verkställs redan i Sverige efter en prövning vid kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;såvitt gäller nordiska domar och efter en exekvaturprövning vid Svea hovrätt&lt;br&gt;såvitt gäller schweiziska och österrikiska domar. Ett svenskt tillträde till kon-&lt;br&gt;ventionen medför visserligen nya uppgifter för Svea hovrätt och högsta dom-&lt;br&gt;stolen genom att exekvaturprövningen där kommer kommer att omfatta&lt;br&gt;också nordiska domar och domar från alla EG-länder, om konventionen får&lt;br&gt;den avsedda anslutningen. Vid en bedömning av resursbehovet bör dock&lt;br&gt;beaktas att exekvaturprövningen är begränsad och föga resurskrävande jäm-&lt;br&gt;fört med den fullständiga prövning som äger rum i en vanlig rättegång, dvs.&lt;br&gt;det alternativ som står borgenärerna till buds enligt gällande regler. Svea&lt;br&gt;hovrätt har i sitt remissvar anfört att hovrätten kan komma att behöva ökade&lt;br&gt;resurser till följd av tillträdet till konventionen. Min bedömning är att den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya uppgiften som exekvaturorgan enligt Luganokonventionen åtminstone i Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;ett inledande skede kan fullgöras inom ramen för redan tillgängliga resurser.&lt;br&gt;Frågan får naturligtvis utvärderas sedan konventionen varit i kraft en tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionens behörighetsregler kan antas medföra en omfördel-&lt;br&gt;ning mellan staterna av rättegångar med internationell anknytning. Med da-&lt;br&gt;gens begränsade möjligheter att verkställa utländska domar i Sverige nödgas&lt;br&gt;utländska kärande väcka talan vid svensk domstol om domen skall kunna&lt;br&gt;verkställas här, oavsett om parterna eller tvisten har någon närmare anknyt-&lt;br&gt;ning till Sverige. Genom ett tillträde till Luganokonventionen kan tvisten&lt;br&gt;prövas i den EG- eller EFTA-stat till vilken parterna och/eller tvisten har&lt;br&gt;anknytning medan svensk domstols medverkan begränsas till en exekvaturp-&lt;br&gt;rövning. I gengäld kan tvister som med dagens regler skulle handläggas&lt;br&gt;utomlands i framtiden bli föremål för rättegång i Sverige, med efterföljande&lt;br&gt;verkställighet utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller exekutionsväsendet torde behöva ökade resurser; de utländska&lt;br&gt;domar som kan verkställas i Sverige enligt Lugankonventionen ersätter i&lt;br&gt;många fall helt enkelt de svenska exekutionstitlar som annars hade behövt&lt;br&gt;meddelas. Kronofogdemyndigheterna kommer också att få en viss avlast-&lt;br&gt;ning genom att exekvaturprövningen, frågan om nordiska avgöranden skall&lt;br&gt;verkställas här eller inte, avgörs av Svea hovrätt och inte - som 1977 års nor-&lt;br&gt;diska verkställighetslag föreskriver - vid kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Luganokonventionen finns bestämmelser om ett system för informa-&lt;br&gt;tionsutbyte mellan konventionsstaterna. Det torde för svensk del ligga när-&lt;br&gt;mast till hands att lägga den uppgiften på domstolsverket. Uppgiften bör -&lt;br&gt;såvitt nu kan bedömas - kunna fullgöras inom ramen för tillgängliga resur-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen torde således vara kostnadsneutral. Härav följer&lt;br&gt;också att man inte behöver förutse några ökade kostnader för den allmänna&lt;br&gt;rättshjälpen. Ett svenskt tillträde till Luganokonventionen torde totalt sett&lt;br&gt;inte kräva ökade resurser till domstols- och exekutionsväsendet men kan&lt;br&gt;inte heller sägas medföra några besparingsmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;domar som meddelats i Schweiz,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;nordiska domar på privaträttens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;österrikiska domar på privaträttens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och hand-&lt;br&gt;räckning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande lagförslag 4 har jag samrått med chefen för kommunikations- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;departementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Närmare om konventionen, artikel för artikel&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Konventionens huvudsakliga innehåll och struktur har presenterats i avsnitt&lt;br&gt;2. I den följande redovisningen av konventionens olika artiklar upprepas i&lt;br&gt;allmänhet inte sådant som, stundtals ganska detaljerat, redan har redovisats&lt;br&gt;i avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brysselkonventionen resp. Luganokonventionen finns kommenterade i&lt;br&gt;fem rapporter som har publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella&lt;br&gt;tidning, EGT (”Official Journal of the European Communities, OJ”). Det&lt;br&gt;rör sig om en rapport av Jenard till den urprungliga Brysselkonventionen (5&lt;br&gt;mars 1979, C 59, Volume 22), en rapport av Schlosser till 1978 års tillträdes-&lt;br&gt;konvention (samma publikation), en rapport avEvrigenis/Kerameus till 1982&lt;br&gt;års tillträdeskonvention (86/C 298/01, Volume 29), en rapport av Jenard/&lt;br&gt;Möller till Luganokonventionen (90/C 189/07) och, slutligen, en rapport av&lt;br&gt;deAlmeida Cruz/Desantes Real/Jenard (90/C 189/06) till 1989 års tillträdes-&lt;br&gt;konvention. Rapporterna finns tillgängliga i ärendet (Dnr 88-682) i engelsk&lt;br&gt;version.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom har påpekats i avsnitt 2.11 och 3.4 skall Luganokonventionens&lt;br&gt;olika artiklar förstås och läsas i belysning av hur EG-domstolen har tolkat&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i Brysselkonventionen. EG-domstolen har bl.a.&lt;br&gt;uttalat att många av de rättsliga begrepp och kriterier som förekommer i&lt;br&gt;konventionen skall tolkas autonomt, i ljuset av konventionens syfte och sy-&lt;br&gt;stem och, i andra hand, i ljuset av de allmänna principer som kan härledas&lt;br&gt;ur medlemsstaternas nationella rätt. Sådana begrepp och kriterier skall alltså&lt;br&gt;tolkas oberoende av hur begreppen i fråga tolkas i de enskilda staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika rättsfall från EG-domstolen anmärks i det följande i viss utsträck-&lt;br&gt;ning vid resp, artikel. I övrigt hänvisas till den förteckning över EG-domsto-&lt;br&gt;lens avgöranden (från den 6 oktober 1976 till den 27 september 1988) som&lt;br&gt;finns intagen i Jenard/Möller-rapporten och den kortfattade redovisning av&lt;br&gt;de olika rättfallen som finns i samma rapport (bilaga 2 till propositionen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viss rättsfallsredovisning är nödvändig för att ge en rättvisande blid av&lt;br&gt;konventionens närmare innehåll. Med en sådan redovisning riskerar man&lt;br&gt;samtidigt att värdera eller rent av misstolka EG-domstolens praxis och redo-&lt;br&gt;visningen måste därför inskränkas till ett minimum. Luganokonventionens&lt;br&gt;och Brysselkonventionens dynamiska karaktär manar också till försiktighet;&lt;br&gt;rättsutvecklingen får inte låsas genom olika nationella förarbetsuttalanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta att Luganokonventionen skall tolkas i belysning av EG-domstolens&lt;br&gt;tolkningsbesked, gäller naturligtvis inte i de delar artiklarna har formulerats&lt;br&gt;annorlunda i Luganokonventionen än i Brysselkonventionen. Ett skäl för&lt;br&gt;den ändrade lydelsen av exempelvis artikel 16.1 var just att artikeln, i belys-&lt;br&gt;ning av EG-domstolens praxis, fått ett alltför stort tillämpningsområde. Ge-&lt;br&gt;nom den ändrade formuleringen har man således ”skrivit bort” EG-domsto-&lt;br&gt;lens praxis till en del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enstaka fall kommenteras i det följande dessutom rättsfall som har med-&lt;br&gt;delats efter det att Luganokonventionen antogs. Av artikel 1 i Protokoll Nr&lt;br&gt;1 och två av de till konventionen fogade förklaringarna framgår att ömsesidig&lt;br&gt;hänsyn skall tas till avgöranden som meddelas enligt de båda konventio-&lt;br&gt;nerna när konventionernas olika artiklar tolkas och tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avdelning I Tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln som anger konventionens tillämpningsområde har kommenterats i&lt;br&gt;avsnitt 2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen är enligt första stycket tillämplig på privaträttens område&lt;br&gt;(”civil and commercial matters”). Det framgår vidare att konventionen är&lt;br&gt;tillämplig på förfaranden vid alla slags domstolar. Det är alltså frågans art&lt;br&gt;som avgör om konventionen är tillämplig och detta gäller således oberoende&lt;br&gt;av om målet handläggs vid allmän domstol, specialdomstol eller olika slags&lt;br&gt;administrativa domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel Va i Protokoll Nr 1 följer att uttrycket domstol även omfattar&lt;br&gt;de danska, isländska och norska administrativa myndigheter som handlägger&lt;br&gt;mål om underhållsbidrag. Också den finska överexekutor, som parallellt&lt;br&gt;med allmän domstol är behörig att bl.a. besluta om säkerhetsåtgärder enligt&lt;br&gt;artikel 24 och att handlägga mål om vräkning och annan summarisk process,&lt;br&gt;jämställs enligt artikel Va i Protokoll Nr 1 med domstol. Bestämmelsen är&lt;br&gt;av övergångskaraktär eftersom man i Finland planerar att helt överföra&lt;br&gt;handläggningen av dessa mål till allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också förfaranden inför brottmålsdomstolar omfattas, men endast i den&lt;br&gt;mån saken gäller ett civilrättsligt anspråk. Vidare omfattas skadeståndsmål&lt;br&gt;som handläggs inom ramen för ett brottmål vid allmän domstol (jfr artikel&lt;br&gt;5.4). En dom i ett brottmål skall alltså erkännas och verkställas enligt kon-&lt;br&gt;ventionens regler i den del däri avgjorts en skadeståndsfråga. Konventionens&lt;br&gt;verkställighetsregler omfattar inte brottmålsdomen i övrigt. Den reglerar&lt;br&gt;heller inte på något sätt domstols behörighet på straffrättens område. Den&lt;br&gt;omständigheten att svaranden i ett brottmål som handläggs utomlands kan&lt;br&gt;känna sig hindrad att utföra sin talan i skadeståndsdelen eftersom han samti-&lt;br&gt;digt riskerar straff om han inställer sig till rättegången i den främmande sta-&lt;br&gt;ten har föranlett vissa bestämmelser i artikel II i Protokoll Nr 1 (se vid&lt;br&gt;denna; jfr också 3 § i propositionens lagförslag 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det är tvistefrågans natur som avgör om konventionen är tillämplig&lt;br&gt;innebär för svensk del att konventionen kan komma att tillämpas inte bara i&lt;br&gt;fråga om mål enligt RB utan även beträffande ärenden som handläggs enligt&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen), t.ex.&lt;br&gt;rörande försäljning av egendom enligt lagen (1904:48 s. 1) om samägande-&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen innehåller ingen definition av vad som avses med privaträt-&lt;br&gt;tens område. Gränsen mellan offentlig rätt och privaträtt är inte densamma&lt;br&gt;i alla EG- och EFTA-länder och i vissa länder saknas denna uppdelning i&lt;br&gt;stort sett helt. Av detta skäl markeras uttryckligen i artikelns första stycke&lt;br&gt;att därmed inte avses skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av EG-domstolens praxis följer att begreppet privaträttens område (”civil&lt;br&gt;and commercial matters”) skall tolkas autonomt och oberoende av hur be-&lt;br&gt;greppet förstås i de nationella rättsordningarna (se bl.a. LTU mot Eurocont-&lt;br&gt;rol och Nederländerna mot Ruffer). Begreppet skall enligt EG-domstolens&lt;br&gt;praxis tolkas dels utifrån konventionens syfte och struktur, dels utifrån ge-&lt;br&gt;mensamma principer som kan härledas ur konventionsstaternas rättsord-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig rätt omfattas således inte av konventionen. I vad mån konven- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;tionen är tillämplig på mål där staten eller dess myndigheter är inblandade&lt;br&gt;beror således av om statens eller myndighetens agerande innebär utövande&lt;br&gt;av offentlig makt, i vilket fall konventionen enligt EG-domstolens praxis inte&lt;br&gt;gäller (bl.a. de nyss nämnda målen LTU mot Eurocontrol och Nederlän-&lt;br&gt;derna mot Ruffer). Om staten eller myndigheten är inblandad i en privat-&lt;br&gt;rättslig angelägenhet, dvs. har agerat i egenskap av privaträttsligt och inte&lt;br&gt;offentligrättsligt rättssubjekt, gäller däremot konventionen (se Schlosser s.&lt;br&gt;83).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsrätts!iga mål är i allmänhet privaträttsliga och omfattas därmed av&lt;br&gt;konventionens bestämmelser. Detta framgår bl.a. av den särskilda behörig-&lt;br&gt;hetsregeln i artikel 5.1 och av EG-domstolens praxis (bl.a. Sanicentral mot&lt;br&gt;Collin).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen omfattar inte hela privaträttens område. I artikelns andra&lt;br&gt;stycke finns en uttömmande uppräkning av undantagen från konventionens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Avsikten bakom denna teknik var att göra konventio-&lt;br&gt;nens tillämp ningsområde så omfattande som möjligt och att således alla ci-&lt;br&gt;vila och kommersiella mål som inte kan föras in under de angivna undanta-&lt;br&gt;gen skall omfattas av konventionen (Jenard s. 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen gäller enligt punkten 1 inte mål och ärenden om fysiska per-&lt;br&gt;soners rättsliga ställning, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, makars&lt;br&gt;förmögenhetsförhållanden, arv och testamente. Det viktigaste skälet bakom&lt;br&gt;detta undantag är att rättssystemen och lagvalsreglerna på familjerättens&lt;br&gt;område är så olika utformade i de olika staterna. Från konventionens till-&lt;br&gt;lämpningsområde är således undantagna bl.a. mål som gäller fastställelse av&lt;br&gt;att ett äktenskap består eller inte består, mål om äktenskapsskillnad, vård-&lt;br&gt;nadsmål och adoptionsmål. Mål om underhållsbidrag omfattas däremot av&lt;br&gt;konventionen (se artikel 5.2). Inte heller undantas gåvor från konventionens&lt;br&gt;tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket makars förmögenhetsförhållanden (”rights in property arising&lt;br&gt;out of a matrimonial relationship”) omfattar enligt EG-domstolens praxis&lt;br&gt;inte bara sådana frågor som uttryckligen enligt nationell rätt hänför sig till&lt;br&gt;makars förmögenhetsförhållanden utan också annat äganderättsförhållande&lt;br&gt;som direkt hänger samman med äktenskapet eller dess upplösning (J. De&lt;br&gt;Cavel mot L. De Cavel).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkten 2 omfattar konventionen inte konkurs, ackord och lik-&lt;br&gt;nande förfaranden (”bankruptcy, proceedings relating to the winding-up of&lt;br&gt;insolvent companies or other legal persons, judicial arrangements, composi-&lt;br&gt;tions and analogous proceedings”). Också detta undantag är motiverat av att&lt;br&gt;konkurslagstiftningen inte är harmoniserad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkten 3 omfattar konventionen inte mål som gäller social trygg-&lt;br&gt;het. Anledningen till detta uttryckliga undantag är att sådana mål i vissa sta-&lt;br&gt;ter faller under den offentliga rätten medan de i andra rör sig i ett gränsland&lt;br&gt;mellan privat och offentlig rätt. Konventionen innehåller ingen definition av&lt;br&gt;vad som avses med uttrycket social trygghet, främst mot bakgrund av att lag-&lt;br&gt;stiftningen på detta område är föremål för en konstant utveckling. Av Je-&lt;br&gt;nard-rapporten framgår att man därmed avsett exempelvis mål som gäller&lt;br&gt;socialbidrag, sjukpenning, föräldrapenning och pensioner (s. 12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkten 4 slutligen undantas skiljeförfarande från konventionens Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;tillämpningsområde. Skälet härför är främst det stora antal internationella&lt;br&gt;konventioner som finns på området. Alla EG- och EFTA-stater utom Island&lt;br&gt;och Portugal har f.ö. tillträtt 1958 års New York-konvention om erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av utländska skiljedomar (jfr för Sveriges del SÖ 1972:1).&lt;br&gt;Luganokonventionen skall således inte tillämpas i fråga om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av utländska skiljedomar. Den gäller heller inte i mål som gäl-&lt;br&gt;ler skiljedoms ogiltighet eller vid klander av skiljedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående rättsfall från EG-domstolen som gäller tolkningen av artikel 1,&lt;br&gt;se bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avdelning II Domstols behörighet&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats i avsnitt 2.3.1. Den innehåller {första stycket hu-&lt;br&gt;vudregeln om att talan skall väckas i den stat där svaranden har hemvist. I&lt;br&gt;artikeln behandlas endast staternas internationella behörighet och det anges&lt;br&gt;således inte vid vilken domstol i rättegångsstaten som talan skall väckas (jfr&lt;br&gt;motsatt lösning i artiklarna 5 och 6). Den interna behörigheten bestäms såle-&lt;br&gt;des av rättegångsstatens interna rättsordning (jfr 10 kap. 1 § RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen innehåller ingen definition av begreppet hemvist. I stället&lt;br&gt;regleras i artiklarna 52 och 53 tillämplig lag vid avgörandet av frågan om var&lt;br&gt;part har hemvist. Vid avgörandet av frågan om part har hemvist i den stat&lt;br&gt;där målet är anhängigt skall domstolen enligt artikel 52 tillämpa sin egen lag.&lt;br&gt;Om parten inte har hemvist i denna stat skall domstolen, vid prövning av&lt;br&gt;frågan om parten har hemvist i en annan konventionsstat, tillämpa den sta-&lt;br&gt;tens lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 53 framgår att en juridisk person anses ha hemvist i den stat där&lt;br&gt;den har sitt säte och att domstolen skall tillämpa de internationellt privat-&lt;br&gt;rättsliga regler som gäller i rättegångsstaten för att bestämma var en juridisk&lt;br&gt;person har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket har kommenterats i inledningen till avsnitt&lt;br&gt;2.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel har behandlats i inledningen till avsnitt 2.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats i avsnitt 2.3.1. Av artikelns första stycke följer&lt;br&gt;att konventionens behörighetsregler är tillämpliga endast i de fall då svaran-&lt;br&gt;den har hemvist i en konventionsstat. Är så inte fallet får domstolen be-&lt;br&gt;stämma sin behörighet med tillämpning av rättegångsstatens egna regler.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte när artikel 16 är tillämplig eftersom reglerna i artikel&lt;br&gt;16 är exklusiva och gäller oberoende av var parterna har hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket har kommenterats i inledningen till avsnitt Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;2.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avsnitt 2 Särskilda behörighetsregler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats i avsnitt 2.3.1. Angående rättsfall från EG-dom-&lt;br&gt;stolen som gäller tolkningen av denna artikel, se bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna artikel kan käranden i de fall som närmare anges i artikeln&lt;br&gt;välja att väcka talan i en annan stat än den där svaranden har hemvist. I vissa&lt;br&gt;typer av tvister finns det således en särskild anknytning till andra stater än&lt;br&gt;den där svaranden har hemvist och detta har motiverat ett avsteg från kon-&lt;br&gt;ventionens grundprincip om att talan normalt skall väckas där svaranden har&lt;br&gt;hemvist. Bestämmelserna skall enligt EG-domstolens praxis tolkas restrik-&lt;br&gt;tivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln utpekas inte bara i vilken konventionsstat talan får väckas. Det&lt;br&gt;anges också - utom i fråga om punkten 6 - vid vilken domstol i denna stat&lt;br&gt;målet skall prövas (jfr motsatt lösning i artikel 2 och artiklarna 16 och 17&lt;br&gt;m.fl. artiklar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna bestämmelse kan talan som avser avtal väckas vid uppfyllelse-&lt;br&gt;forum (forum solutionis), nämligen ”vid domstol i den ort där den förplik-&lt;br&gt;telse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas”. I fråga om tvister&lt;br&gt;som gäller anställningsavtal finns en särskild bestämmelse (se vidare nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket ”talan som avser avtal” (”matters relating to a contract”, ”en&lt;br&gt;matiére contractuelle”) skall tolkas autonomt utifrån konventionens syfte&lt;br&gt;och system och oberoende av hur uttrycket tolkas enligt nationell rätt (Peters&lt;br&gt;mot ZNAV).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att avtalets existens är föremål för tvist mellan par-&lt;br&gt;terna hindrar enligt EG-domstolens praxis inte att denna behörighetsgrund&lt;br&gt;åberopas och tillämpas (Effer mot Kantner).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avtal innehåller normalt två eller flera ömsesidiga förpliktelser - sälja-&lt;br&gt;ren skall leverera en vara och köparen betala - och dessa förpliktelser kan&lt;br&gt;ofta ha skilda uppfyllelseorter. Med uttrycket ”förpliktelse” avses enligt EG-&lt;br&gt;domstolens praxis den förpliktelse som utgör grund för talan i det aktuella&lt;br&gt;målet (De Bloos mot Buyer och Shevanai mot Kreischer). Avtalet ses såle-&lt;br&gt;des inte som en helhet utan de olika förpliktelserna behandlas separat. Detta&lt;br&gt;innebär att det ofta kan föreligga flera olika uppfyllelseorter för ett och&lt;br&gt;samma avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppfyllelseorten skall bestämmas enligt den lag som enligt rättegångssta-&lt;br&gt;tens internationella privaträtt är tillämplig på förpliktelsen i fråga (Tessili&lt;br&gt;mot Dunlop och Shevanai mot Kreischer). Domstolen måste således först&lt;br&gt;avgöra vilken lag som är tillämplig på avtalet och det är därmed inte utan&lt;br&gt;vidare så att det är rättegångsstatens interna lag som skall tillämpas för avgö-&lt;br&gt;randet av frågan om var förpliktelsen skall uppfyllas. Som exempel kan näm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas det fallet att en svensk säljare vill väcka talan mot en tysk köpare om Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;betalning för levererade varor. Om parterna inte har avtalat om var betal-&lt;br&gt;ningen skall erläggas skall enligt huvudregeln i svensk internationell privat-&lt;br&gt;rätt säljarens lag, dvs. svensk lag, tillämpas (4 § lagen 1964:528 om tillämplig&lt;br&gt;lag beträffande internationella köp av lösa saker). Svensk lag utgör i detta&lt;br&gt;fall lagen (1987:822) om internationella köp som föreskriver att betalningen&lt;br&gt;normalt skall erläggas där säljaren har sitt affärsställe. Härav följer att&lt;br&gt;svensk domstol skulle vara behörig att pröva målet enligt den nu redovisade&lt;br&gt;artikel 5.1 och att säljaren således kan välja att väcka talan här i stället för&lt;br&gt;vid svarandens hemvist, i Tyskland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna har kommit överens om uppfyllelseorten är domstolen på&lt;br&gt;denna ort behörig att pröva målet, om denna överenskommelse är giltig en-&lt;br&gt;ligt den på avtalet tillämpliga lagen. Detta gäller även om de formkrav som&lt;br&gt;ställs upp i artikel 17 i fråga om prorogationsavtal inte har iakttagits (Ze-&lt;br&gt;linger mot Salinitri). En överenskommelse om uppfyllelseort får med andra&lt;br&gt;ord en verkan som liknar ett prorogationsavtal. I det ena fallet grundar dom-&lt;br&gt;stolen sin behörighet på artikel 5.1 och i det andra på artikel 17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från reglerna i artikel 5.1 finns ett undantag i artikel I i Protokoll Nr 1&lt;br&gt;som gäller i det fall talan väcks mot någon som har hemvist i Luxemburg.&lt;br&gt;Bestämmelsen kommenteras närmare vid Protokoll Nr 1 nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.1 har också föranlett ett undantag för Schweiz. Undantagsregeln&lt;br&gt;innebär inte att en svarande med hemvist i Schweiz kan förhindra en rätte-&lt;br&gt;gång i annat land. I stället gäller enligt artikel I a i Protokoll nr 1 att en dom&lt;br&gt;från en sådan rättegång, under vissa förutsättningar, inte erkänns och verk-&lt;br&gt;ställs i Schweiz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tvister som gäller anställningsavtal finns i artikel 5.1 en särskild regel&lt;br&gt;som föreskriver att uppfyllelseorten är den ”där arbetstagaren vanligtvis ut-&lt;br&gt;för sitt arbete eller, om arbetstagaren inte vanligtvis utför sitt arbete i en och&lt;br&gt;samma stat, den ort där det affärsställe genom vilket han anställdes är belä-&lt;br&gt;get”. Den valda formuleringen är i linje med den praxis som EG-domstolen&lt;br&gt;har utvecklat när det gäller tvister om anställningsavtal (bl.a. Ivenel mot&lt;br&gt;Schwab och Shevanai mot Kreischer) och knyter dessutom an till formule-&lt;br&gt;ringen i artikel 6 andra stycket i den mellan EG-länderna gällande Romkon-&lt;br&gt;ventionen den 19 juni 1980 om tillämplig lag på avtalsrättsliga förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är speciell så till vida att den till skillnad från vad som gäller&lt;br&gt;för avtal i allmänhet innehåller en autonom bestämning av uppfyllelseorten&lt;br&gt;och att den anger en enda uppfyllelseort för alla förpliktelser som grundar&lt;br&gt;sig på anställningsavtalet. Den för avtalet karaktäristiska prestationen, ar-&lt;br&gt;betsprestationen, är avgörande för valet av ort. Syftet med bestämmelsen är&lt;br&gt;i första hand att skydda arbetstagaren, som normalt är den svagare avtalspar-&lt;br&gt;ten, och att söka åstadkomma korrespondens mellan forum och tillämplig&lt;br&gt;lag. I sammanhanget kan anmärkas att huvudregeln enligt svensk rätt när&lt;br&gt;det gäller tillämplig lag i dessa slags tvister är att lagen i det land där arbetet&lt;br&gt;huvudsakligen utförs skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Luganokonventionens struktur följer alltså att en tvist som gäller an-&lt;br&gt;ställningsavtal kan prövas vid svarandens hemvist (artikel 2), vid domstol&lt;br&gt;som utpekas i artikel 5.1, vid domstol som utpekats i ett prorogationsavtal,&lt;br&gt;om detta avtal ingåtts efter det att tvist uppstått mellan parterna (artikel&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.5), eller vid domstol som svaranden accepterar genom tyst prorogation Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;(artikel 18). Detta förutsätter naturligtvis att tvisten innehåller ett interna-&lt;br&gt;tionellt moment. I de fall arbetsgivare och arbetstagare har hemvist i det land&lt;br&gt;där arbetet också utförs är konventionen över huvud taget inte tillämplig.&lt;br&gt;Om å andra sidan svaranden har hemvist i en tredje stat och inte i en konven-&lt;br&gt;tionsstat gäller artikel 4, dvs. nationella behörighetsregler får tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen syftar enbart på enskilda anställningsavtal (”individual&lt;br&gt;contracts of employment”, ”contrat individuel de travail”) och således inte&lt;br&gt;på kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till Brysselkonventionen har numera, genom 1989 års tillträdeskonven-&lt;br&gt;tion, fogats en motsvarande, men något annorlunda formulerad, bestäm-&lt;br&gt;melse. Skillnaden ligger däri att möjligheten att väcka talan vid den ort där&lt;br&gt;arbetsgivarens affärsställe är beläget enligt Brysselkonventionens artikel 5.1&lt;br&gt;endast står öppen för arbetstagaren; enligt Luganokonventionen kan också&lt;br&gt;arbetsgivaren välja detta forum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5.2 får talan väckas vid domstolen i den ort där den underhålls-&lt;br&gt;berättigade har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort (”domicile or habitual&lt;br&gt;residence”). Den som yrkar underhållsbidrag har alltså möjlighet att väcka&lt;br&gt;talan vid sitt eget forum och är inte tvingad att väcka talan där den under-&lt;br&gt;hållsskyldige har sitt hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen överensstämmer med de indirekta behörighetsreglerna i&lt;br&gt;1973 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden&lt;br&gt;angående underhållsskyldighet, som Sverige tillträtt. I Haagkonventionen&lt;br&gt;används också det lösligare begreppet ”habitual residence”. Svensk rätt har&lt;br&gt;ingen motsvarande uppdelning och orden ”domicile” och ”habitual resi-&lt;br&gt;dence” har därför båda hittills översatts med uttrycket hemvist (se bl.a.&lt;br&gt;prop. 1985/86:161 s. 24 med hänvisningar). För att det av den svenskaversio-&lt;br&gt;nen skall framgå att konventionen här har två olika begrepp har uttrycket&lt;br&gt;”habitual residence” översatts med ”vanlig vistelseort”. Skillnaden mellan&lt;br&gt;de två begreppen ”domicile” och ”habitual residence” har betydelse i vissa&lt;br&gt;konventionsstater. Enligt svensk rätt föreligger däremot ingen sådan skill-&lt;br&gt;nad. Såväl begreppet ”domicile” som begreppet ”habitual residence” bety-&lt;br&gt;der därför hemvist vid tillämpningen av denna artikel och detta begrepp skall&lt;br&gt;i sin tur ges samma innebörd som det har i annan svensk familjerättslig lag-&lt;br&gt;stiftning (se exempelvis 7 kap. 2 § lagen 1904:26 s. 1 om vissa internationella&lt;br&gt;rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap och 14 § lagen&lt;br&gt;1990:272 om vissa internationella frågor rörande makars förmögenhetsför-&lt;br&gt;hållanden; prop. 1989/90 s. 58f.). I sammanhanget bör påpekas att svensk&lt;br&gt;domstol skall tillämpa svensk lag vid avgörandet av frågan om en part har&lt;br&gt;hemvist här. Om den däremot skall avgöra om en part har hemvist i en annan&lt;br&gt;konventionsstat skall den tillämpa den statens lag (artikel 52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är endast den underhållsberättigade som på detta sätt får möjlighet&lt;br&gt;att väcka talan på hemmaplan. En underhållsskyldig som önskar jämka ett&lt;br&gt;beslutat underhållsbidrag har ingen motsvarande möjlighet utan får väcka&lt;br&gt;talan vid den domstol där den underhållsberättigade har hemvist enligt hu- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vudregeln i artikel 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller enligt 1973 års Haagkonvention täcker Luga- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;nokonventionen också de fall där bidragsförskott utgått (jfr artiklarna 18 och&lt;br&gt;19 i Haagkonventionen) och detta således även i de fall en myndighet begär&lt;br&gt;återbetalning av förskott som utgivits i enlighet med administrativa föreskrif-&lt;br&gt;ter eller annan socialförsäkringslagstiftning. Avsikten med artikel 5.2 har&lt;br&gt;dock inte varit att göra det möjligt för en sådan myndighet att åberopa sig&lt;br&gt;på artikel 5.2 och väcka talan om återbetalning vid sitt eget forum (Schlosser&lt;br&gt;p. 97). Bestämmelsen i artikel 5.2 är således enbart förbehållen den verkliga,&lt;br&gt;ursprungliga underhållsberättigade. Den myndighet som önskar återkräva&lt;br&gt;bidragsförskott och dyl. får enligt konventionens huvudregel anhängiggöra&lt;br&gt;sin talan vid svarandens hemvistforum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är tillämplig inte bara i de fall då underhållsbidrag skall&lt;br&gt;fastställas utan även vid jämkning på grund av ändrade förhållanden. Den&lt;br&gt;domstol som meddelade den ursprungliga domen är inte automatiskt behö-&lt;br&gt;rig att förordna om jämkning utan frågan om domstolens behörighet enligt&lt;br&gt;förevarande artikel - liksom enligt artikel 2 - skall avgöras med beaktande&lt;br&gt;av den underhållsberättigades hemvist/vanliga vistelseort vid tidpunkten då&lt;br&gt;talan om jämkning väcks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna punkt inskränker sig inte till att föreskriva om&lt;br&gt;forum vid den underhållsberättigades hemvist eller vanliga vistelseort. Om&lt;br&gt;talan om underhållsbidrag ”har samband med någons rättsliga ställning” får&lt;br&gt;talan enligt en uttycklig föreskrift i artikel 5.3 prövas vid den domstol som&lt;br&gt;enligt sin egen lag är behörig att pröva sistnämnda fråga. Härigenom kan&lt;br&gt;frågor om underhållsbidrag prövas i samband med mål om äktenskapsskill-&lt;br&gt;nad eller faderskap. Bestämmelsen möjliggör således en gemensam hand-&lt;br&gt;läggning av statusmål och mål om underhållsbidrag trots att statusmålet som&lt;br&gt;sådant faller utanför konventionens tillämpningsområde (artikel 1). Denna&lt;br&gt;bestämmelse gäller dock inte om domstolen grundat sin behörighet i status-&lt;br&gt;målet enbart på den ena partens medborgarskap. Domstolen kan däremot&lt;br&gt;grunda sin behörighet på bårfa parternas medborgarskap. En fransk domstol&lt;br&gt;är således behörig enligt denna bestämmelse att pröva frågor om underhålls-&lt;br&gt;bidrag i samband med ett äktenskapsskillnadsmål mellan två i Sverige bo-&lt;br&gt;satta franska medborgare om domstolen är behörig enligt fransk lag. Den är&lt;br&gt;däremot inte behörig om endast en av makarna är fransk medborgare om&lt;br&gt;denna omständighet är den enda som domstolen enligt fransk lag skulle&lt;br&gt;kunna grunda sin behörighet på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5 innehåller i punkten 3 en bestämmelse om behörig domstol i de fall&lt;br&gt;talan avser ett utomobligatoriskt skadeståndsanspråk, ”skadestånd utanför&lt;br&gt;avtalsförhållanden” (forum delicti). I fråga om skadestånd i anledning av&lt;br&gt;brott finns en särskild regel i artikel 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig domstol enligt artikel 5.3 är domstolen i den ort där skadan inträf-&lt;br&gt;fade (”where the harmful effect occurred”, ”ou le fait dommageable s’est&lt;br&gt;produit”). Detta begrepp omfattar såväl den ort där skadan orsakats som&lt;br&gt;den där skadan uppstod (Bier, Reinwater mot Mines de potasse dAlsace)&lt;br&gt;och den skadelidande kan således välja vid vilken av dessa domstolar talan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall väckas. En sådan tolkning är i överensstämmelse med bestämmelserna Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;i 10 kap. 8 § RB enligt vilken talan i anledning av skadegörande handling får&lt;br&gt;väckas vid rätten i den ort där handlingen företogs eller skadan uppkom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet skadestånd (”tort, delict or quasi-delict”, ”délictuelle ou quasi&lt;br&gt;délictuelle”) är enligt EG-domstolens praxis ett autonomt begrepp, vilket&lt;br&gt;omfattar alla anspråk på skadestånd mot svaranden som inte är att hänföra&lt;br&gt;till ”avtal” i den mening som avses i artikel 5.1 (Kalfelis mot Schröder).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5.4 kan talan om enskilt anspråk i anledning av brott prövas&lt;br&gt;vid den domstol där brottmålet är anhängigt om denna domstol är behörig&lt;br&gt;att pröva sådana anspråk enligt domstolslandets lag. Detta är i överensstäm-&lt;br&gt;melse med svensk rätt som föreskriver att talan om enskilt anspråk i anled-&lt;br&gt;ning av brott får föras i samband med åtal för brottet (22 kap. 1 § RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen vid den ort där en filial, agentur eller liknande är belägen är en-&lt;br&gt;ligt artikel 5.5 behörig att pröva tvister som hänför sig till verksamheten vid&lt;br&gt;denna filial, agentur osv. Bestämmelsen gäller endast i de fall då svaranden&lt;br&gt;har hemvist i en konventionsstat (jfr inledningen till artikel 5), dvs. när ett&lt;br&gt;bolag eller annan juridisk person har sitt säte i en konventionsstat (jfr artikel&lt;br&gt;53) och en filial, agentur eller liknande i en annan konventionsstat. Käran-&lt;br&gt;den kan då välja att, i stället för att väcka talan i den stat där bolaget har sitt&lt;br&gt;säte, väcka talan i den ort där filialen är belägen. Om svaranden är en juri-&lt;br&gt;disk person med säte i en stat som inte tillträtt konventionen, gäller reglerna&lt;br&gt;i artikel 4, dvs. domstolslandets egna behörighetsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket verksamheten vid en filial, agentur eller liknande (”operations&lt;br&gt;of a branch, agency or other establishment”) skall enligt EG-domstolens&lt;br&gt;praxis tolkas autonomt. En följd av detta är att uttrycket agentur i Lugano-&lt;br&gt;konventionens mening inte nödvändigtvis skall ges samma innebörd som be-&lt;br&gt;greppet handelsagent i 1 § lagen (1991:351) om handelsagentur (prop.&lt;br&gt;1990/91:63) och begreppet ”commercial agent” i det EG-direktiv som lagen&lt;br&gt;om handelsagentur i viss utsträckning bygger på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsfall från EG-domstolen som gäller tolkningen av artikel 5.5 redovisas&lt;br&gt;i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5.6 är domstolarna i den konventionsstat där en ”trust” har sitt&lt;br&gt;säte behörig att pröva vissa mål som gäller ”trusten”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet ”trust” förekommer i anglosaxiska rättssystem. Bestämmelsen&lt;br&gt;infördes i Brysselkonventionen i samband med Storbritanniens och Irlands&lt;br&gt;tillträde till konventionen. En ”trust” kan generellt beskrivas som det förhål-&lt;br&gt;lande som uppstår när någon eller några (”the trustees”) upprätthåller rättig-&lt;br&gt;heter av något slag till förmån för någon eller några (”the beneficiaries”, för-&lt;br&gt;månstagarna) eller för något lagligt ändamål på sådant sätt att förmånen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättigheten tillkommer, inte ”the trustee”, utan förmånstagaren eller något Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;annat syfte med ”trusten”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ”trust” är ingen juridisk person, har ingen rättskapacitet och har inget&lt;br&gt;säte i vanlig bemärkelse. Av artikel 53 andra stycket framgår att domstolen,&lt;br&gt;när den skall bestämma om en ”trust” har sitt säte i den konventionsstat där&lt;br&gt;målet är anhängigt, skall tillämpa sin egen internationella privaträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mål som omfattas av artikel 5.6 är mål mot en instiftare av en ”trust”&lt;br&gt;då denne instäms i denna egenskap, mot en ”trustee” eller mot den som är&lt;br&gt;insatt som förmånstagare till en ”trust”. Det krävs därvid att ”trusten” är&lt;br&gt;upprättad antingen genom lag eller genom en skriftlig handling eller också&lt;br&gt;muntligen och skriftligen bekräftad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.6 gäller således endast i fråga om tvister inom ”trusten”, dvs.&lt;br&gt;tvister mellan ”trustees” inbördes, mellan en ”trustee” och en förmånstagare&lt;br&gt;och liknande. Bestämmelsen gäller inte i fråga om tvister som uppstår mellan&lt;br&gt;en ”trustee” och tredje man. ”Trusteen” kan uppträda som ägare, åta sig för-&lt;br&gt;pliktelser för ”trustens” räkning osv. Tredje man får således stämma in ”trus-&lt;br&gt;teen” enligt konventionens vanliga behörighetsregler och omvänt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoret att ”trusten” skall vara upprättad genom lag eller genom en&lt;br&gt;skriftlig handling osv. inskränker tillämpningsområdet för forumbestämmel-&lt;br&gt;sen. Indirekta eller underförstådda ”truster” (s.k. ”constructive” eller ”im-&lt;br&gt;plied trust”) omfattas således inte. Tvister som gäller ”truster” som har upp-&lt;br&gt;rättats genom lag faller dock långt ifrån alltid inom konventionens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde. Om en ”trust” har upprättats genom ett testamente, eller inom&lt;br&gt;ramen för ett konkursförfarande, är konventionen enligt artikel 1 andra&lt;br&gt;stycket över huvud taget inte tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i artikel 5.7 har berörts i avsnitt 2.6. Enligt bestämmelsen är&lt;br&gt;den domstol som har belagt skeppslast eller frakt - dvs. vederlaget för trans-&lt;br&gt;porten - med kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd till säkerställande av&lt;br&gt;bärgarlön rörande lasten eller frakten också behörig att pröva tvist om betal-&lt;br&gt;ning av bärgarlönen (forum arresti). Detsamma gäller om lasten eller frak-&lt;br&gt;ten kunde ha blivit föremål för sådan säkerhetsåtgärd om inte borgen eller&lt;br&gt;annan säkerhet hade blivit ställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är avsedd för sådana fordringar på bärgarlön för vilka sjö-&lt;br&gt;panträtt gäller (Schlosser p. 123). En ytterligare förutsättning för domstolens&lt;br&gt;behörighet är att det i målet görs gällande att svaranden har någon rätt till&lt;br&gt;lasten eller frakten eller hade sådan rätt vid tiden för bärgningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sveriges del bör man kunna bortse från bestämmelserna såvitt avser&lt;br&gt;frakt eftersom frakten enligt svensk rätt endast har betydelse vid beräk-&lt;br&gt;ningen av bärgarlönen (226 § sjölagen). Inte heller föreligger, numera, sjö-&lt;br&gt;panträtt i frakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 5.7 följer alltså att den domstol som har beslutat om kvarstad&lt;br&gt;eller liknande säkerhetsåtgärder beträffande last eller frakt under vissa för-&lt;br&gt;utsättningar blir behörig att pröva målet också i sak. Bestämmelserna skall&lt;br&gt;ses i samband med arrestkonventionens behörighetsregler på området. En-&lt;br&gt;ligt arrestkonventionens artikel 7(l)(e) är domstol som har beslutat om ”ar- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 128&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rest” i ett fartyg behörig att pröva tvisten också i sak om denna rör bärgning.&lt;br&gt;Bestämmelsen i artikel 5.7 kompletterar således arrestkonventionens regler&lt;br&gt;genom att tillåta arrestforum också i fråga om last och frakt; lasten kan vara&lt;br&gt;väl så värdefull som det fartyg som transporterar lasten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens behörighet att förordna om kvarstad och liknande säkerhets-&lt;br&gt;åtgärder följer av artikel 24, som ju tillåter domstol i en konventionsstat att&lt;br&gt;förordna om säkerhetsåtgärder. Frågan om vilka säkerhetsåtgärder som kan&lt;br&gt;meddelas och under vilka förutsättningar sådana kan beviljas regleras helt&lt;br&gt;och hållet i den nationella lagen. För Sverige innebär detta att bestämmel-&lt;br&gt;serna i 15 kap. RB om kvarstad blir tillämpliga och att kvarstad således kan&lt;br&gt;beviljas om det skäligen kan befaras att gäldenären genom att avvika, skaffa&lt;br&gt;undan egendomen eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala skul-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 248 § tredje stycket sjölagen finns särskilda bestämmelser om kvarstad&lt;br&gt;på fartyg som innebär att sådan kan beslutas även om det inte finns risk för&lt;br&gt;att motparten undandrar sig att betala skulden. Syftet med dessa särbestäm-&lt;br&gt;melser är att skapa bättre förutsättningar för att undvika preskription av&lt;br&gt;fordringar som är förenade med sjöpanträtt (prop. 1987/88:77). Det har inte&lt;br&gt;framkommit något som tyder på att en motsvarande särbestämmelse skulle&lt;br&gt;vara motiverad såvitt gäller kvarstad på last vid bärgning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har berörts i avsnitt 2.3.1. Bestämmelserna i artikel 6 är, liksom&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 5, särskilda behörighetsregler som är alternativa till&lt;br&gt;huvudregeln om att talan skall väckas där svaranden har hemvist. Käranden&lt;br&gt;kan således välja mellan att väcka talan där svaranden har hemvist och enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6.1 kan käranden i de fall målet gäller flera svarande välja att&lt;br&gt;väcka talan vid domstol där någon av svarandena har hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bestämmelsen skall vara tillämplig krävs det att det föreligger ett&lt;br&gt;samband mellan de olika krav som käranden framställer mot de olika svaran-&lt;br&gt;dena, att det är lämpligt att avgöra målen i ett sammanhang för att undvika&lt;br&gt;den risk för oförenliga domar som kan uppkomma om målen prövas i skilda&lt;br&gt;rättegångar (Kalfelis mot Schröder).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6.2 finns en särskild behörighetsregel för återgångskrav och annat&lt;br&gt;liknande krav mot tredje man. Enligt denna regel är domstolen där huvudkä-&lt;br&gt;romålet är anhängigt behörig att pröva också anspråket mot tredje man. Be-&lt;br&gt;stämmelsen omfattar inte bara regresskrav utan också andra anspråk mot&lt;br&gt;tredje man. I rapporten till Brysselkonventionen definieras sådana ”third&lt;br&gt;party proceedings” som mål där tredje man stäms in i rättegången och som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syftar till t.ex. att säkerställa tredje mans eller endera partens intressen i må- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;let eller att möjliggöra en dom mot en av parterna (Jenard s. 28).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen blir inte tillämplig i de fall det föreligger ett prorogations-&lt;br&gt;avtal mellan tredje man och den som framställer regresskravet. I sådana fall&lt;br&gt;måste artikel 17 tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige gäller för sådana mål bestämmelserna i 14 kap. 5 § RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel V i Protokoll Nr 1 framgår att regeln i artikel 6.2 inte kan åbero-&lt;br&gt;pas i Tyskland, Spanien, Österrike eller Schweiz. I dessa stater finns inga&lt;br&gt;regler som svarar mot artikel 6.2.1 dessa stater tillgodoses förlorande parts&lt;br&gt;intresse av att få regresskrav och liknande anspråk prövade mot tredje man&lt;br&gt;genom särskilda litis denuntiatio-förfaranden - ”third party notices” - som i&lt;br&gt;princip innebär att tredje man delges att rättegång pågår med uppmaning att&lt;br&gt;delta i rättegången som intervenient.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel V i Protokol Nr 1 anges för de nämnda staterna, med undantag för&lt;br&gt;Schweiz, de på detta litis denuntiatio-förfarande tillämpliga bestämmelserna&lt;br&gt;som alltså träder i stället för bestämmelsen i Luganokonventionens artikel&lt;br&gt;6.2. I Schweiz regleras dessa förfaranden såväl i den federala som i de 26&lt;br&gt;olika kantonala processlagarna och tillämpliga bestämmelser kunde därför&lt;br&gt;inte preciseras i fråga om Schweiz. Litis denuntiatio-förfarandet är inte ut-&lt;br&gt;tryckligen reglerat i spansk lag men förfarandet har likväl accepterats på&lt;br&gt;vissa områden, bl.a. i artikel 1482 i civillagen som handlar om vräkning. Till&lt;br&gt;denna bestämmelse hänvisas i sin tur, om än indirekt, i vissa andra artiklar i&lt;br&gt;den spanska civillagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket till artikel V i Protokoll Nr 1 framgår att den omständig-&lt;br&gt;heten att konventionsstaterna har olika regelsystem på detta område inte&lt;br&gt;skall hindra domarnas fria rörlighet; en dom som har meddelats i en konven-&lt;br&gt;tionsstat med stöd av artikel 6.2 skall erkännas och verkställas i Tyskland,&lt;br&gt;Spanien, Schweiz och Österrike på vanligt sätt. På samma sätt skall de rätts-&lt;br&gt;verkningar som en dom som har meddelats i dessa stater har för tredje man&lt;br&gt;erkännas i övriga konventionsstater. I Tyskland gäller exempelvis att någon&lt;br&gt;dom inte kan meddelas mot tredje man i den ursprungliga rättegången men&lt;br&gt;att domen likväl är bindande i senare rättegång mot tredje man så till vida&lt;br&gt;att den inte kan ifrågasättas i denna rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6.3 behandlasgenkäromål. Enligt denna bestämmelse är domstolen&lt;br&gt;där huvudkäromålet är anhängigt behörig att pröva genkäromålet. Genkä-&lt;br&gt;romål definieras olika i olika rättsordningar och bestämmelsen innehåller&lt;br&gt;därför en särskild definition, som i viss mån avviker från bestämmelsen i&lt;br&gt;14 kap. 3 § RB, nämligen att käromålet måste grunda sig på samma avtal&lt;br&gt;eller omständigheter som huvudkäromålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6.4 medges att talan som avser avtal under vissa förutsättningar&lt;br&gt;handläggs tillsammans med mål om sakrätt till fast egendom vid domstolen&lt;br&gt;i den ort där fastigheten är belägen. En förutsättning är att svaranden är den-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen - som hitintills saknats i Brysselkonventionen men som in-&lt;br&gt;förts genom 1989 års tillträdeskonvention - utgör en motsvarighet till be-&lt;br&gt;stämmelsen i 10 kap. 11 § andra punkten RB som tillåter att talan mot ägare&lt;br&gt;av fast egendom om skyldighet att personligen svara för gäld för vilken egen-&lt;br&gt;domen utgör pant väcks vid fastighetsforum, om betalning samtidigt söks ur&lt;br&gt;egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsens formulering framgår att den är tillämplig endast i den&lt;br&gt;mån nationella behörighetsregler tillåter en sådan förening av målen. Ge-&lt;br&gt;nom 10 kap. 11 § andra punkten RB är den tillämplig i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6 A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 A är en domstol som enligt konventionen är behörig att&lt;br&gt;pröva ett mål om sjörättsligt skadeståndsansvar till följd av fartygs använd-&lt;br&gt;ning eller drift också behörig att pröva mål om begränsning av sådant ansvar.&lt;br&gt;Artikeln kan ses som ett komplement till 1976 års konvention om begräns-&lt;br&gt;ning av sjörättsligt skadeståndsansvar som Sverige har tillträtt (den s.k. be-&lt;br&gt;gränsningskonventionen; prop 1982/83:159). Bakgrunden till bestämmelsen&lt;br&gt;är att det i samtliga EG-stater är möjligt - och i vissa fall nödvändigt - för&lt;br&gt;redaren att föra särskild fastställelsetalan om ansvarsbegränsning (jfr för&lt;br&gt;Sveriges vidkommande 240 § sjölagen). Det är då rimligt att en sådan talan&lt;br&gt;och en ansvarstalan mot redaren i saken skall kunna handläggas vid en och&lt;br&gt;samma domstol.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avsnitt 3 Behörighetsregler för försäkringstvister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta avsnitt av konventionen har kommenterats i avsnitt&lt;br&gt;2.3.1 under rubriken Tvingande behörighetsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 7 framgår att särskilda regler gäller för försäkringstvister, nämli-&lt;br&gt;gen - utöver artiklarna 4 och 5.5 - artiklarna 8-12 A.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna är tvingande. De skiljer sig från de exklusiva behörig-&lt;br&gt;hetsreglerna (artikel 16) genom att det för försäkringstvister finns en möjlig-&lt;br&gt;het att välja mellan olika, låt vara ett begränsat antal, behöriga domstolar&lt;br&gt;medan parterna inte har någon sådan valmöjlighet i fråga om mål som avses&lt;br&gt;i artikel 16 (med undantag för regeln i artikel lö.l.b som gäller för vissa hy-&lt;br&gt;restvister). Parterna kan också i viss utsträckning avtala om att viss annan&lt;br&gt;domstol skall pröva tvisten (artikel 12), vilket är uteslutet såvitt gäller mål&lt;br&gt;som avses i artikel 16. Härav följer också att reglerna i artikel 18 om tyst&lt;br&gt;prorogation är tillämpliga på försäkringstvister. Slutligen gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna enbart i de fall svaranden har hemvist i en konventionsstat medan de&lt;br&gt;exklusiva behörighetsreglerna i artikel 16 gäller oavsett var parterna har&lt;br&gt;hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen i ursprungsstaten har antagit jurisdiktion i strid med reg-&lt;br&gt;lerna i konventionens Avsnitt 3 föreligger, liksom i det fall en exklusiv behö-&lt;br&gt;righetsregel har åsidosatts, en grund för att vägra erkänna och verkställa do-&lt;br&gt;men i andra konventionsstater (artikel 28 och 34).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i konventionens Avsnitt 3 om försäkringstvister innebär&lt;br&gt;sammanfattningsvis följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om talan väcks mot en försäkringsgivare och försäkringsgivaren således&lt;br&gt;är svarande i målet, finns flera olika fora. Försäkringsgivaren kan således&lt;br&gt;stämmas in antingen vid domstolarna i den konventionsstat där han själv har&lt;br&gt;hemvist (artikel 8) eller, i vissa fall, där han har sin filial (artikel 7 och 8) eller&lt;br&gt;där försäkringstagaren har hemvist (artikel 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försäkringsgivaren är en samförsäkrare, kan talan väckas mot honom&lt;br&gt;vid domstol i den konventionsstat där talan har väckts mot huvudförsäk-&lt;br&gt;ringsgivaren (artikel 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det gäller en ansvarsförsäkring kan försäkringsgivaren stämmas in vid&lt;br&gt;domstol i den konventionsstat där skadan inträffade (artikel 9) och, under&lt;br&gt;vissa förutsättningar, vid domstol där den skadelidande har väckt talan mot&lt;br&gt;den försäkrade (artikel 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen gäller i fråga om försäkring av fast egendom att talan kan väckas&lt;br&gt;mot försäkringsgivaren vid domstol i den konventionsstat där skadan inträf-&lt;br&gt;fade (artikel 9). Detsamma gäller om både lös och fast egendom omfattas av&lt;br&gt;samma försäkringsavtal och har skadats genom samma händelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fa\\ försäkringsgivaren är kärande, och talan således väcks mot en för-&lt;br&gt;säkringstagare, den försäkrade eller en förmånstagare, får däremot talan i&lt;br&gt;princip endast väckas i den konventionsstat där svaranden har hemvist (arti-&lt;br&gt;kel 11). Prorogationsavtal som innebär att annan domstol skall vara behörig&lt;br&gt;är endast tillåtna under vissa speciella förutsättningar (artikel 12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av hänvisningen i artikel 7 till bestämmelserna i artikel 4 följer att domsto-&lt;br&gt;lens behörighet i mål där svaranden har hemvist i en stat som inte har tillträtt&lt;br&gt;Luganokonventionen helt regleras av nationell rätt, och detta oavsett om&lt;br&gt;denne är försäkringsgivare, försäkringstagare osv. Härvid gäller dock att en&lt;br&gt;försäkringsgivare som har hemvist i en tredje stat men som har en filial, agen-&lt;br&gt;tur eller liknande i en konventionsstat skall anses ha hemvist i denna konven-&lt;br&gt;tionsstat när det gäller tvister som hänför sig till verksamheten vid filialen&lt;br&gt;osv. Detta undantag framgår av artikel 8 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en hänvisning till artikel 5.5 framgår vidare att en försäkringsgivare&lt;br&gt;som har hemvist i en konventionsstat och som har en filial, agentur eller lik-&lt;br&gt;nande verksamhet i en annan konventionsstat kan stämmas vid domstol i den&lt;br&gt;konventionsstat där filialen osv. är belägen i alla mål som rör verksamheten&lt;br&gt;vid denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.3.1 under rubriken Tvingande behörig-&lt;br&gt;hetsregler och vid artikel 7. Av punkten 1 framgår att talan mot en försäk-&lt;br&gt;ringsgivare kan väckas i den stat där denne har hemvist. Alternativt kan ta-&lt;br&gt;lan väckas där försäkringstagaren (”policy holder”, ”preneur d’assurance”)&lt;br&gt;har hemvist (punkten 2). Förmånstagarens hemvist grundar däremot inte be-&lt;br&gt;hörighet enligt förevarande artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försäkringsgivaren är en samförsäkrare kan talan dessutom väckas i&lt;br&gt;den konventionsstat där talan har väckts mot huvudförsäkringsgivaren&lt;br&gt;(punkten 3). Bestämmelsen gör det således möjligt för käranden att, om han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så önskar, koncentrera tvister om försäkringsavtal med flera försäkringsgi-&lt;br&gt;vare till en och samma rättegång, nämligen den där huvudförsäkringsgivaren&lt;br&gt;har stämts in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i andra stycket har kommenterats vid artikel 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats vid artikel 7. Den anvisar alternativa fora för&lt;br&gt;talan som väcks mot försäkringsgivaren och innebär att talan kan väckas i&lt;br&gt;den konventionsstat där skadan inträffade (jfr artikel 5.3). Bestämmelserna&lt;br&gt;gäller dock endast om det rör sig om en ansvarsförsäkring eller försäkring av&lt;br&gt;fast egendom. De gäller dessutom om både lös och fast egendom omfattas&lt;br&gt;av samma försäkringsavtal och både lös och fast egendom har skadats genom&lt;br&gt;samma händelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats vid artikel 7. Den innehåller i första stycket be-&lt;br&gt;stämmelser om domstols behörighet vid återgångskrav och liknande anspråk&lt;br&gt;mot tredje man, som här är försäkringsgivaren (jfr artikel 6.2). Bestämmel-&lt;br&gt;sen gör det möjligt för en försäkrad som har stämts in i ett mål om ansvar att&lt;br&gt;väcka regresstalan mot försäkringsgivaren och få denna talan prövad i&lt;br&gt;samma rättegång. En förutsättning är att lagen i domstolsstaten, lex fori, till-&lt;br&gt;låter en sådan förening av mål (jfr för Sveriges del 14 kap. 5 § RB). Bestäm-&lt;br&gt;melsen gäller även om försäkringsgivaren och försäkringstagaren båda har&lt;br&gt;hemvist i en annan konventionsstat än den där rättegången äger rum. I gen-&lt;br&gt;gäld kan försäkringsgivaren och försäkringstagaren avtala bort denna be-&lt;br&gt;stämmelse (se vid artikel 12.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel V i Protokoll Nr 1 innehåller särskilda regler för rättegångar i&lt;br&gt;Tyskland, Spanien, Österrike och Schweiz (jfr kommentarerna vid artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 som innehåller motsvarande bestämmelser för tvister i allmänhet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket tillåter den skadelidande att väcka talan mot försäkringsgi-&lt;br&gt;varen direkt vid samma fora som står den försäkrade, försäkringstagaren och&lt;br&gt;förmånstagaren till buds, dvs. vid de fora som anges i artiklarna 7-9. Bestäm-&lt;br&gt;melsen gäller dock bara om den på tvisten tillämpliga lagen tillåter sådan&lt;br&gt;direkt talan. Det bör noteras att artikel 8.2 tillåter försäkringstagaren att&lt;br&gt;väcka talan vid sitt eget hemvist men att det inte finns någon motsvarande&lt;br&gt;möjlighet för den skadelidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att den skadelidandes talan mot försäkringsgiva-&lt;br&gt;ren får kumuleras med talan mot försäkringstagaren eller den försäkrade,&lt;br&gt;om en sådan förening av mål är tillåten enligt den lag som är tillämplig på&lt;br&gt;den skadelidandes direkttalan. Bestämmelsen tar inte bara sikte på fall då&lt;br&gt;den skadelidande är kärande i båda målen utan kan tillämpas även när det&lt;br&gt;är försäkringsgivaren som för talan mot försäkringstagaren eller den försäk-&lt;br&gt;rade (jfr artikel 11 första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats vid artikel 7. Av artikeln framgår att talan mot&lt;br&gt;en försäkringstagare, försäkrad eller förmånstagare alltid skall väckas i den&lt;br&gt;konventionsstat där svaranden har hemvist och att försäkringsgivaren såsom&lt;br&gt;kärande således inte har samma valmöjlighet i fråga om fora som försäk-&lt;br&gt;ringstagaren, den försäkrade och förmånstagaren har. Bestämmelserna i&lt;br&gt;denna artikel gäller endast om svaranden har hemvist i en konventionsstat.&lt;br&gt;Om försäkringstagaren har hemvist i en tredje stat gäller artikel 4 (se artikel&lt;br&gt;7) och domstolens behörighet bestäms därvid av nationell rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringstagaren eller den försäkrade kan dock med stöd av artikel 10&lt;br&gt;tredje stycket undantagsvis stämmas inför domstol i en annan konventions-&lt;br&gt;stat än den där han har hemvist, nämligen om den skadelidande har väckt&lt;br&gt;talan direkt mot försäkringsgivaren och den tillämpliga lagen tillåter att för-&lt;br&gt;säkringsgivaren i sin tur stämmer in försäkringstagaren eller den försäkrade&lt;br&gt;för att få målen handlagda i en och samma rättegång. En erinran om detta&lt;br&gt;undantag framgår av inledningen till förevarande artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att bestämmelserna i detta avsnitt inte hindrar&lt;br&gt;svaranden från att väcka genkäromål vid den domstol där huvudkäromålet&lt;br&gt;är anhängigt. Bestämmelsen överensstämmer med artikel 6.3. Bestämmel-&lt;br&gt;sen är tillämplig oavsett om det är försäkringsgivaren eller föräkringstagaren&lt;br&gt;osv. som har väckt huvudkäromålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats vid artikel 7. Den innehåller bestämmelser om&lt;br&gt;prorogation, avtal om domstols behörighet. Bestämmelserna syftar till att&lt;br&gt;bevara försäkringstagarens valmöjligheter i fråga om olika fora och att&lt;br&gt;hindra försäkringsgivaren från att söka undvika de begränsningar som gäller&lt;br&gt;för honom enligt artikel 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln är ett avtal om domstols behörighet som har ingåtts&lt;br&gt;före en försäkringstvists uppkomst utan verkan. Så snart tvist uppstått par-&lt;br&gt;terna emellan är de dock fria att avtala om behörig domstol (punkten 1; jfr&lt;br&gt;artikel 17.5 som innehåller en motsvarande bestämmelse för tvister om an-&lt;br&gt;ställningsavtal). Om avtalet ger försäkringstagaren, den försäkrade eller för-&lt;br&gt;månstagaren rätt att väcka talan vid annan domstol än dem som anges i Av-&lt;br&gt;snitt 3, är avtalet giltigt även om det har ingåtts före tvistens uppkomst&lt;br&gt;(punkten 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 3 öppnar möjligheter att begränsa tillämpningsområdet för arti-&lt;br&gt;kel 10 första stycket. Enligt denna bestämmelse kan ju en försäkringsgivare&lt;br&gt;stämmas inför domstol i en annan konventionsstat om den skadelidande har&lt;br&gt;väckt talan där mot den försäkrade och detta även om försäkringsgivaren&lt;br&gt;och den försäkrade båda har hemvist i en annan konventionsstat. Om försäk-&lt;br&gt;ringsgivaren och försäkringstagaren vid försäkringsavtalets ingående har&lt;br&gt;hemvist, eller vanlig vistelseort (jfr vid artikel 5.2), i en och samma konven-&lt;br&gt;tionsstat, är de således oförhindrade att avtala om att domstolarna i denna&lt;br&gt;stat skall vara exklusivt behöriga att pröva tvist mellan dem också i de fall&lt;br&gt;skadan skulle inträffa utomlands. En förutsättning är därvid att ett sådant&lt;br&gt;avtal inte strider mot lagen i den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 4 innehåller en uttrycklig bestämmelse om att prorogationsavtal Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;är tillåtna i de fall försäkringstagaren har hemvist i en tredje stat. Bestäm-&lt;br&gt;melsen är särskilt viktig för Storbritannien eftersom många brittiska försäk-&lt;br&gt;ringar tecknas av försäkringstagare med hemvist i andra stater än konven-&lt;br&gt;tionsstaterna. Punkten 4 tillåter således att ett sådant försäkringsavtal inne-&lt;br&gt;håller en klausul om att brittiska domstolar skall vara exklusivt behöriga.&lt;br&gt;Prorogation är dock inte tillåten om försäkringen är obligatorisk eller avser&lt;br&gt;fast egendom i en konventionsstat. Som exempel kan nämnas de tyska reg-&lt;br&gt;lerna om obligatorisk trafikförsäkring som gäller för bilar som normalt nytt-&lt;br&gt;jas i Tyskland. Ett avtal om en sådan försäkring som har tecknats av en för-&lt;br&gt;säkringstagare med hemvist i Ungern får således inte innehålla en proroga-&lt;br&gt;tionsklausul som innebär att tyska domstolar inte är behöriga att pröva tra-&lt;br&gt;fikskador som inträffat i Tyskland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkten 5, som skall läsas tillsammans med artikel 12 A, framgår att&lt;br&gt;inga begränsningar i fråga om prorogation gäller för försäkringsavtal som&lt;br&gt;omfattar vissa s.k. stora risker. Skälet härför är att sådana försäkringar ingås&lt;br&gt;av större företag som inte har samma skyddsbehov som normalt förligger i&lt;br&gt;fråga om andra försäkringstagare. De risker som avses - och där full proro-&lt;br&gt;gationsfrihet således råder - räknas upp i artikel 12 A och avser försäkringar&lt;br&gt;som har samband med sjö- och flygtransporter. Försäkringar för rena land-&lt;br&gt;transporter finns inte med i uppräkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12 A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats vid artikel 12.5.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avsnitt 4 Behörighetsregler för konsumenttvister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i Avsnitt 4 har kommenterats i avsnitt 2.3.1 under rubriken&lt;br&gt;Tvingande behörighetsregler. Bestämmelserna har stora likheter med be-&lt;br&gt;stämmelserna för försäkringstvister (jfr kommentarerna vid artikel 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i konventionens Avsnitt 4 avser att skydda konsumenten.&lt;br&gt;Motsvarande bestämmelser var i Brysselkonventionens ursprungliga version&lt;br&gt;begränsade till att avse avbetalningsköp och omarbetades genom 1978 års&lt;br&gt;tillträdeskonvention. De har utarbetats i belysning av det då föreliggande&lt;br&gt;utkastet till motsvarande bestämmelser i konventionen om tillämplig lag på&lt;br&gt;avtalsrättsliga förpliktelser som EG-länderna sedermera antog i Rom den 19&lt;br&gt;juni 1980.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i Avsnitt 4 är, liksom bestämmelserna i Avsnitt 3 om för-&lt;br&gt;säkringstvister, tvingande (se härom vid artikel 7). Bestämmelserna gäller&lt;br&gt;enbart för avtal som har ingåtts av en konsument. Därmed avses enligt arti-&lt;br&gt;kel Y5 första stycket avtal som ingås av en person för ett ändamål som kan&lt;br&gt;anses ligga utanför hans affärs- eller yrkesmässiga verksamhet. Bestämmel-&lt;br&gt;serna är således avsedda att skydda den slutliga konsumenten och den som&lt;br&gt;agerar i egenskap av privatperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet preciseras ytterligare i tre olika punkter. Inlednings-&lt;br&gt;vis omfattas enligt punkterna 1 och 2 avbetalningsköp och köp som finansie-&lt;br&gt;ras genom lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För andra konsumentavtal krävs att det föreligger en speciell anknytning&lt;br&gt;till den stat där konsumenten har hemvist. Enligt punkten 3 omfattas således&lt;br&gt;avtal om tillhandahållande av varor eller tjänster om avtalet föregicks av ett&lt;br&gt;särskilt anbud som var riktat till konsumenten, eller annonsering, i den stat&lt;br&gt;där konsumenten har hemvist, förutsatt att konsumenten ”vidtog de för av-&lt;br&gt;talets ingående nödvändiga åtgärderna” i just den staten. Sistnämnda ut-&lt;br&gt;tryck, liksom uttrycken ”särskilt anbud” och ”annonsering”, återfinns också&lt;br&gt;i artikel 5 i Romkonventionen om tillämplig lag på avtalsrättsliga förpliktel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av inledningen till artikeln framgår vidare att artikel 4 och artikel 5.5&lt;br&gt;också gäller vid konsumenttvister, precis som de gör i fråga om försäkrings-&lt;br&gt;tvister (se vid artikel 7). Härav följer bl.a. att bestämmelserna i Avsnitt 4&lt;br&gt;enbart gäller om svaranden har hemvist i en konventionsstat. Från denna&lt;br&gt;huvudregel finns enligt andra stycket ett undantag och det är samma slags&lt;br&gt;undantag som gäller för försäkringstvister enligt artikel 8 andra stycket. Om&lt;br&gt;konsumentens motpart inte har hemvist i en konventionsstat men har en fi-&lt;br&gt;lial, agentur eller liknande i en konventionsstat skall motparten nämligen&lt;br&gt;anses ha hemvist i denna konventionsstat när det gäller tvister som hänför&lt;br&gt;sig till denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av sista stycket framgår att bestämmelserna i detta avsnitt inte gäller för&lt;br&gt;transportavtal. Härav följer att konventionens allmänna behörighetsregler i&lt;br&gt;avsnitten 1 och 2 - och särskilt artikel 5.1 - gäller i fråga om sådana avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighetsreglerna för konsumenttvister har stora likheter med dem som&lt;br&gt;gäller för försäkringstvister. Konsumenten kan välja mellan att väcka talan&lt;br&gt;där svaranden har hemvist och där han själv har hemvist (första stycket) me-&lt;br&gt;dan konsumentens motpart såsom kärande enbart har att hålla sig till dom-&lt;br&gt;stolarna i den stat där konsumenten har hemvist (andra stycket). Möjlighe-&lt;br&gt;ten att väcka genkäromål är liksom vid försäkringstvister (jfr artikel 11) oin-&lt;br&gt;skränkt (tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för konsumenten att enligt första stycket väcka talan i den&lt;br&gt;stat där han själv har hemvist står öppen också i det fall då han bytt hemvist-&lt;br&gt;stat efter det att avtalet ingicks. (I praktiken står dock denna möjlighet inte&lt;br&gt;öppen för andra avtal än avbetalnings- och låneköpsavtal enligt punkterna 1&lt;br&gt;och 2 i artikel 13. Om konsumenten har flyttat efter det att ett avtal enligt&lt;br&gt;punkten 3 ingåtts är nämligen kravet på att konsumenten skall ha vidtagit de&lt;br&gt;nödvändiga åtgärderna i sin hemviststat i allmänhet inte uppfyllt.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av denna artikel framgår att möjligheterna att ingå prorogationsavtal, avtal&lt;br&gt;om domstols behörighet, är begränsade i konsumentförhållanden. Bestäm-&lt;br&gt;melserna överensstämmer helt med vad som gäller för försäkringstvister en-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligt artikel 12 punkterna 1-3. Skälen bakom regleringen i punkten 3 är dock&lt;br&gt;inte desamma för konsument- och försäkringstvister. Om en säljare eller lån-&lt;br&gt;givare vill väcka talan mot en köpare eller låntagare som har flyttat utom-&lt;br&gt;lands efter det att avtalet ingicks borde en sådan talan normalt, för att&lt;br&gt;skydda konsumenten, väckas i den konventionsstat dit konsumenten flyttat.&lt;br&gt;Av billighetsskäl föreskrivs dock i förevarande punkt 3 att, om parterna hade&lt;br&gt;hemvist eller vanlig vistelseort i en och samma konventionsstat vid tidpunk-&lt;br&gt;ten för avtalets ingående, det är tillåtet för dem att ingå ett prorogationsavtal&lt;br&gt;som innebär att domstolarna i just denna stat blir exklusivt behöriga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avsnitt 5 Exklusiv behörighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.3.1. Bestämmelserna i artikel 16 om dom-&lt;br&gt;stols exklusiva behörighet gäller oberoende av var parterna har hemvist och&lt;br&gt;omfattar således också mål där parterna har hemvist i en tredje stat. Till&lt;br&gt;skillnad från vad som är fallet i artikel 5 utpekas enbart behörig stat, inte vid&lt;br&gt;vilken domstol i denna stat som målet skall prövas. Denna fråga avgörs i stäl-&lt;br&gt;let enligt domstolslandets egen lag. Av artikel 19 följer att domstolen själv-&lt;br&gt;mant skall beakta de exklusiva behörighetsreglerna i artikel 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16.1 a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.3.1. Enligt bestämmelsen är dom-&lt;br&gt;stolarna i den stat där den fasta egendomen är belägen exklusivt behöriga att&lt;br&gt;pröva talan som avser sakrätt i eller nyttjanderätt till denna. Särskilda regler&lt;br&gt;finns i punkten 1 b) för vissa tidsbegränsade nyttjanderättsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i artikel 16.1 a) har av EG-domstolen tolkats restriktivt i&lt;br&gt;ett fall av hyra: den omfattar enligt detta avgörande inte ett avtal om hyra av&lt;br&gt;en detaljhandel som var inrymd i en fastighet som upplåtaren hyrde av tredje&lt;br&gt;man. Bestämmelsen skall enligt EG-domstolen inte ges ett vidare tillämp-&lt;br&gt;ningsområde än vad ändamålet kräver (Sanders mot Van der Putte).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett senare avgörande konstaterade dock EG-domstolen att bestämmel-&lt;br&gt;sen är tillämplig vid all slags hyra, även korttidsuthyrning av en semesterbos-&lt;br&gt;tad. Detta avgörande (Rösler mot Rottwinkel) har dock minskat i betydelse&lt;br&gt;genom den nya artikel 16.1 b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fast egendom är belägen i två konventionsstater (såsom Belgien och&lt;br&gt;Nederländerna i ett fall) har domstolarna i respektive konventionsstat exklu-&lt;br&gt;siv behörighet över den egendom som är belägen där (Scherens mot Maen-&lt;br&gt;hout och Van Poucke).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16.1 b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett alternativ till fastighetsforum gäller enligt artikel 16.1 b) under vissa&lt;br&gt;förutsättningar svarandens hemvistforum. Detta gäller om talan avser avtal&lt;br&gt;om nyttjanderätt till fast egendom för tillfälligt privat bruk under en tid av&lt;br&gt;högst sex på varandra följande månader. Käranden kan alltså i dessa fall&lt;br&gt;välja mellan att väcka talan vid fastighetsforum och vid svarandens hemvist.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att talan skall kunna väckas vid svarandens hemvistfo- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;rum är att nyttjanderättshavaren är en fysisk person och att ingendera parten&lt;br&gt;har hemvist i den konventionsstat där fastigheten är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till denna bestämmelse är ett avgörande av EG-domstolen&lt;br&gt;(Rösler mot Rottwinkel) där domstolen konstaterade att artikel 16.1 var till-&lt;br&gt;lämplig vid all slags hyra av fast egendom och således även i fråga om en&lt;br&gt;korttidsuthyrning av ett semesterhus och i fall där talan endast avsåg ut-&lt;br&gt;fående av obetald hyra m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i artikel 16.1 b) gör det således möjligt för en svensk som&lt;br&gt;har hyrt ut sitt hus beläget i Grekland till en norrman att väcka talan för&lt;br&gt;utfående av obetald hyra i Norge. Han skulle annars ha behövt väcka talan&lt;br&gt;i Grekland enligt huvudregeln i artikel 16.1 a).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse av motsvarande innehåll finns numera, genom 1989 års&lt;br&gt;tillträdeskonvention, också i Brysselkonventionen. Denna bestämmelse är&lt;br&gt;dock något annorlunda formulerad. Enligt bestämmelsen krävs det att såväl&lt;br&gt;fastighetsägaren som hyresgästen är fysiska personer och dessutom att de&lt;br&gt;har hemvist i samma konventionsstat för att talan skall kunna väckas i den&lt;br&gt;stat där svaranden - dvs. båda - har hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att Luganokonventionens bestämmelse har ett något vidare tillämpnings-&lt;br&gt;område hänger bl.a. samman med den omständigheten att Luganokonven-&lt;br&gt;tionen, till skillnad från Brysselkonventionen, ger vissa möjligheter till reser-&lt;br&gt;vationer när det gäller artikel 16.1 b). Dessa framgår av artikel I b i Protokoll&lt;br&gt;Nr 1 och har behandlats i avsnitt 2.4.4. Enligt denna bestämmelse får kon-&lt;br&gt;ventionsstaterna förbehålla sig rätten att vägra att erkänna och verkställa do-&lt;br&gt;mar som gäller fast egendom belägen i den egna staten i de fall domstolen&lt;br&gt;grundat sin behörighet uteslutande på att svaranden har hemvist i rätte-&lt;br&gt;gångsstaten. I den mån reservationsrätten utnyttjas av någon konventions-&lt;br&gt;stat bör detta normalt inte få några nämnvärda konsekvenser; det torde en-&lt;br&gt;dast undantagsvis bli aktuellt att verkställa en dom av detta slag i andra stater&lt;br&gt;än dem där parterna har hemvist. Det är inte möjligt att reservera sig mot&lt;br&gt;tillämpningen av artikel 16.1 b) som sådan; det är endast i fråga om erkän-&lt;br&gt;nande- och verkställighetsstadiet som denna möjlighet finns. Såsom redovi-&lt;br&gt;sats i avsnitt 3.2.1 bör Sverige inte utnyttja denna reservationsmöjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 16.2 skall talan som avser sådana frågor som bolags eller andra&lt;br&gt;juridiska personers giltighet, ogiltighet eller upplösning prövas av domsto-&lt;br&gt;larna i den stat där den juridiska personen har sitt säte. Detsamma gäller om&lt;br&gt;talan avser beslut av en juridisk persons organ. Det är framför allt intresset&lt;br&gt;av att undvika motstridiga domar i olika stater som är grunden till denna&lt;br&gt;bestämmelse. Artikeln kommenteras också vid artikel 53.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 16.3 skall talan som avser giltigheten av inskrivningar i offent-&lt;br&gt;liga register väckas i den konventionsstat där registret förs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 16.4 finns regler om exklusiv behörighet när det gäller registrering&lt;br&gt;eller giltighet av patent, varumärken, mönster och liknande rättigheter för&lt;br&gt;vilka krävs deposition eller registrering. Exklusivt behöriga i sådana mål är&lt;br&gt;domstolarna i den stat där deposition eller registrering har begärts eller har&lt;br&gt;ägt rum eller, på grund av bestämmelserna i en internationell konvention,&lt;br&gt;anses ha ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket ”på grund av bestämmelserna i en internationell konven-&lt;br&gt;tion anses ha ägt rum” avses sådana internationella överenskommelser på&lt;br&gt;immaterialrättsområdet som innebär att en rättighetsinnehavare kan ansöka&lt;br&gt;om deponering eller registrering av ett patent, ett varumärke, ett mönster&lt;br&gt;eller en annan rättighet vid en internationell organisation med begäran om&lt;br&gt;att rättigheten skall gälla i samtliga eller i ett antal särskilt angivna stater som&lt;br&gt;är anslutna till överenskommelsen. En sådan internationell registrering skall&lt;br&gt;ha samma rättsverkan som om rättigheten meddelats av den enskilda statens&lt;br&gt;registreringsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på detta är den internationella registrering av varumärken&lt;br&gt;som sker enligt Madridöverenskommelsen om internationell registrering av&lt;br&gt;varumärken. Enligt denna överenskommelse kan en ansökan om internatio-&lt;br&gt;nell registrering göras hos Världsorganisationen för intellektuella äganderät-&lt;br&gt;ter (World Intellectual Property Organization, WIPO). Beviljas sådan regi-&lt;br&gt;strering åtnjuter märket skydd i alla de medlemsländer registreringen omfat-&lt;br&gt;tar, som om märket är nationellt registrerat i varje enskilt land. Samma till-&lt;br&gt;vägagångssätt är avsett att tillämpas för den internationella varumärkesre-&lt;br&gt;gistrering som kan komma till stånd enligt en något modifierad version av&lt;br&gt;Madridöverenskommelsen i enlighet med bestämmelserna i Protokollet till&lt;br&gt;Madridöverenskommelsen. Sverige har inte tillträtt Madridöverenskommel-&lt;br&gt;sen. Frågan om Sverige skall tillträda Protokollet kommer däremot att över-&lt;br&gt;vägas inom justitiedepartementet. Ett likartat system finns för mönster en-&lt;br&gt;ligt Haagöverenskommelsen angående internationell deponering av möns-&lt;br&gt;ter. Sverige har inte tillträtt denna överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registreringen anses enligt dessa system ha ägt rum i respektive konven-&lt;br&gt;tionsstat och frågan om giltigheten av en sådan registrerad rättighet i en viss&lt;br&gt;stat skall således enligt artikel 16.4 exklusivt prövas i denna stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel är systemet med de europeiska patenten som meddelas&lt;br&gt;av det europeiska patentverket i Miinchen enligt den år 1973 ingångna euro-&lt;br&gt;peiska patentkonventionen. Sverige har tillträtt denna konvention vilket för-&lt;br&gt;anlett särskilda bestämmelser i 11 kap. patentlagen (1967:837) om rättsver-&lt;br&gt;kan i Sverige av europeiska patent. Förutsättningarna för att få ett euro-&lt;br&gt;peiskt patent prövas uteslutande av det europeiska patentverket i enlighet&lt;br&gt;med bestämmelserna i patentkonventionen. Vidare gäller att ett europeiskt&lt;br&gt;patent i varje fördragsslutande stat för vilket det har meddelats skall ha&lt;br&gt;samma rättsverkan som ett i den staten meddelat nationellt patent och även&lt;br&gt;i övrigt följa samma bestämmelser som ett nationellt patent. Om ett sådant&lt;br&gt;patent har beviljats för Sverige skall en tvist som gäller giltigheten av detta&lt;br&gt;i Sverige också prövas av svensk domstol. Detta system är emellertid inte&lt;br&gt;konstruerat så att ”registrering anses ha ägt rum” i Sverige utan i stället kon-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;struerat så att rättigheten registreras i Munchen men gäller i Sverige. För att Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;förhindra att artikel 16.4 i dessa sammanhang tolkas så att domstol i Mun-&lt;br&gt;chen - där registrering skett - skall vara exklusivt behörig finns en särskild&lt;br&gt;regel i artikel Vd i Protokoll Nr 1 om behörighet för frågor om registrering&lt;br&gt;eller giltighet av ett europeiskt patent, varav framgår att domstolarna i den&lt;br&gt;stat för vilket patentet gäller - ”som har meddelats för den staten” - är exklu-&lt;br&gt;sivt behöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den europeiska patentkonventionen innehåller olika regler om behörig-&lt;br&gt;het som enligt Luganokonventionens artikel 57 tar över Luganokonventio-&lt;br&gt;nens regler (se avsnitt 2.9 och vid artikel 57), därav formuleringen i artikel&lt;br&gt;Vd i Protokoll Nr 1 ”Med förbehåll för den behörighet som det europeiska&lt;br&gt;patentverket har”. Dessa behörighetsregler är dock av mer speciell natur och&lt;br&gt;artikel 16.4 förblir tillämplig i den mån patentkonventionen inte innehåller&lt;br&gt;några särskilda behörighetsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patent som kan komma att beviljas enligt EGs patentkonvention - som&lt;br&gt;undertecknades i Luxemburg år 1975 men som ännu inte har trätt i kraft -&lt;br&gt;skall gälla för hela gemenskapen som sådan och berörs därför inte av bestäm-&lt;br&gt;melsen i artikel Vd i Protokoll Nr 1. I den mån ett EG-patent beviljas att&lt;br&gt;gälla för vissa men inte alla EG-länder - vilket övergångsvis kan bli möjligt&lt;br&gt;enligt särskilda bestämmelser i EGs patentkonvention - blir dock artikel Vd&lt;br&gt;i Protokoll nr 1 tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 16.4 gäller enbart frågor om registrering eller gil-&lt;br&gt;tighet av patent och liknande rättigheter. De omfattar således exempelvis&lt;br&gt;inte talan om intrång i ett patent. För sådana mål gäller konventionens all-&lt;br&gt;männa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 16.5 är domstolarna i den stat där domen har verkställts eller&lt;br&gt;skall verkställas exklusivt behöriga att pröva ”talan som avser verkställighet&lt;br&gt;av domar”. Med detta uttryck avses olika rättsliga förfaranden som har sin&lt;br&gt;grund i olika verkställighetsåtgärder, såsom beslut om utmätning, kvarstad&lt;br&gt;och liknande tvångsåtgärder med avseende på fast eller lös egendom (Jenard&lt;br&gt;s. 36), dvs. för Sveriges vidkommande olika frågor som regleras i utsöknings-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avsnitt 6 Avtal om domstols behörighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17 innehåller regler om prorogationsavtal. Den har kommenterats i&lt;br&gt;avsnitt 2.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prorogationsavtal är enligt artikel 17.1 i allmänhet tillåtna om de innebär&lt;br&gt;att en domstol eller domstolarna i en konventionsstat skall vara behöriga att&lt;br&gt;avgöra en mellan parterna uppkommen tvist eller framtida tvister i anled-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning av ett bestämt rättsförhållande. Ytterligare en förutsättning är att en- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;dera parten - käranden eller svaranden - har hemvist i en konventionsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln är således tillämplig om ena parten har hemvist i en konventions-&lt;br&gt;stat och den andra i en annan konventionsstat eller om den ena parten har&lt;br&gt;hemvist i en konventionsstat och den andra i en tredje stat, om avtalet utpe-&lt;br&gt;kar domstol i en konventionsstat. Den är vidare tillämplig om båda parter&lt;br&gt;har hemvist i en och samma konventionsstat, om avtalet utpekar domstol i&lt;br&gt;en annan konventionsstat. Artikeln gäller däremot inte om båda parter har&lt;br&gt;hemvist i en och samma konventionsstat, om avtalet utpekar domstol i just&lt;br&gt;denna stat; i så fall saknas det internationella momentet och konventionen&lt;br&gt;reglerar enbart domstolars internationella behörighet (Jenard s. 38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För prorogationsavtal som ingås mellan parter som inte har hemvist i en&lt;br&gt;konventionsstat är artikel 17 i och för sig inte tillämplig och frågan huruvida&lt;br&gt;prorogationsavtalet ger den utpekade domstolen behörighet får i sådant fall&lt;br&gt;avgöras i enlighet med nationella behörighetsregler. Ett sådant avtal har lik-&lt;br&gt;väl enligt andra stycket en derogationseffekt såtillvida att domstolarna i&lt;br&gt;andra konventionsstater måste respektera ett sådant prorogationsavtal om&lt;br&gt;avtalet uppfyller formföreskrifterna i första stycket. De får således inte anta&lt;br&gt;jurisdiktion med mindre den eller de utvalda domstolarna har förklarat sig&lt;br&gt;vara obehöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om verkan av ett prorogationsavtal där parterna har utpekat dom-&lt;br&gt;stol i en stat som inte har tillträtt Luganokonventionen är inte reglerad i kon-&lt;br&gt;ventionen, inte ens i de fall konflikt uppstår i förhållande till Luganokonven-&lt;br&gt;tionens exklusiva behörighetsregler. Denna fråga får således avgöras enligt&lt;br&gt;den utpekade domstolen lag. Frågan huruvida ett avtal om prorogation till&lt;br&gt;en konventionsstats domstolar har derogationseffekt, dvs. skulle hindra rät-&lt;br&gt;tegång i en tredje stat, regleras naturligtvis inte i konventionen utan får avgö-&lt;br&gt;ras av domstolarna i den staten i enlighet med de där tillämpliga reglerna.&lt;br&gt;Detsamma gäller frågan huruvida prorogation till ett sådant tredje land ac-&lt;br&gt;cepteras och grundar behörighet för dess domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett giltigt prorogationsavtal medför att endast den eller de utpekade dom-&lt;br&gt;stolarna är behöriga att pröva målet. Av artikel 20 följer att den domstol vid&lt;br&gt;vilken ett mål är anhängigt självmant måste undersöka om det föreligger ett&lt;br&gt;giltigt prorogationsavtal parterna emellan som utpekar en annan domstol om&lt;br&gt;svaranden inte gått i svaromål inför domstolen. Domstolens skyldighet att ex&lt;br&gt;officio beakta prorogationsavtalet gäller däremot inte i de fall svaranden går&lt;br&gt;i svaromål. Om svaranden inte bestrider domstolens behörighet, dvs. om&lt;br&gt;han väljer att inte åberopa prorogationsavtalet, blir domstolen nämligen be-&lt;br&gt;hörig enligt reglerna i artikel 18 om tyst prorogation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett prorogationsavtal skall vara giltigt krävs att vissa formkrav är&lt;br&gt;uppfyllda. De krav som ställs upp utgör en avvägning av olika rättsäkerhets-&lt;br&gt;krav, främst intresset av att se till att en part inte blir bunden genom ren&lt;br&gt;passivitet, och det internationella affärslivets krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett prorogationsavtal skall således antingen vara a) skriftligt, eller munt-&lt;br&gt;ligt och skriftligen bekräftat, eller b) i en form som överensstämmer med&lt;br&gt;praxis som parterna har utbildat sig emellan, eller c) i internationell handel,&lt;br&gt;i en form som överensstämmer med handelsbruk eller annan sedvänja som&lt;br&gt;parterna kände till eller borde ha känt till och som är allmänt känd och regel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mässigt iakttas av parter i avtal av föreliggande typ vid det ifrågavarande sia- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;get av handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel I i Protokoll Nr 1 framgår att andra och strängare krav gäller i&lt;br&gt;fråga om prorogationsavtal som åberopas gentemot en person som har hem-&lt;br&gt;vist i Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den ursprungliga lydelsen av Brysselkonventionens motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse gällde att prorogationsavtal skulle vara skriftligt eller skriftli-&lt;br&gt;gen bekräftat. När 1978 års tillträdeskonvention utarbetades, i samband med&lt;br&gt;Danmarks, Storbritanniens och Irlands tillträde, justerades texten i belys-&lt;br&gt;ning av de rättsfall som hade meddelats av EG-domstolen eftersom man an-&lt;br&gt;såg att formuleringen inte tog hänsyn till den internationella handelns praxis&lt;br&gt;och krav. Till Brysselkonventionen fogades då en andra punkt enligt vilken&lt;br&gt;ett prorogationsavtal i internationell handel skall vara i den form som över-&lt;br&gt;ensstämmer med den praxis som gäller vid det ifrågavarande slaget av handel&lt;br&gt;och som parterna är eller borde vara medvetna om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionens bestämmelse har formulerats om ytterligare i nära&lt;br&gt;anknytning till artikel 9 i 1980 års Wienkonvention om internationella köp,&lt;br&gt;bl.a. eftersom alla EG-stater och många EFTA-stater (däribland Sverige; se&lt;br&gt;lagen 1987:822 om internationella köp) har tillträtt eller kommer att tillträda&lt;br&gt;denna. I sak är det ingen större skillnad jämfört med Brysselkonventionens&lt;br&gt;formulering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ansågs vidare lämpligt att det av artikel 17 uttryckligen framgår att ett&lt;br&gt;avtal som är ingånget i överensstämmelse med praxis som parterna utbildat&lt;br&gt;sig emellan uppfyller kraven; detta torde i och för sig inte vara någon ändring&lt;br&gt;i sak utan vara i överensstämmelse med hur EG-domstolen tolkat artikel 17&lt;br&gt;i Brysselkonventionen (Segura mot Bonakdarian).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brysselkonventionen har numera, genom 1989 års tillträdeskonvention,&lt;br&gt;fått samma lydelse som Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 17.1 följer att prorogationsavtal är giltiga såvida inte annat föl-&lt;br&gt;jer av konventionens bestämmelser. I övrigt är regleringen i första stycket i&lt;br&gt;artikel 17.1 begränsad till att avse avtalets form. Frågan i vad mån avtalet&lt;br&gt;som sådant är ogiltigt på grund av tvång, svek, bristande rättshandlingsför-&lt;br&gt;måga eller av andra avtalsrättsliga skäl är inte reglerat i konventionen och&lt;br&gt;får därför avgöras med tillämpning av den på avtalet tillämpliga lagen. Enligt&lt;br&gt;EG-domstolen skall frågan om ett giltigt avtal har ingåtts eller inte, exempel-&lt;br&gt;vis om det föreligger ett samtycke från båda parter eller inte, avgöras enligt&lt;br&gt;den på avtalet tillämpliga lagen (Iveco Fiat mot Van Hool).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom redan påpekats vid artikel 5.1 kan en överenskommelse parterna&lt;br&gt;emellan om vid vilken ort avtalet skall uppfyllas medföra att domstol vid&lt;br&gt;denna ort blir behörig - och då med stöd av artikel 5.1. - även om de form-&lt;br&gt;krav som ställs upp i artikel 17 inte är uppfyllda (målet Zelinger mot Sali-&lt;br&gt;nitri).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen har meddelat ett stort antal tolkningavgöranden beträf-&lt;br&gt;fande artikel 17.1 (se bilaga 2). Även om det inte torde vara någon större&lt;br&gt;saklig skillnad mellan formuleringarna i Brysselkonventionens artikel 17.1 (i&lt;br&gt;den lydelse den fick genom 1978 års tillträdeskonvention) och Luganokon-&lt;br&gt;ventionens formulering bör den omständigheten att Luganokonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har en annan formulering hållas i minnet när man studerar EG-domstolens Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;praxis rörande artikel 17.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17.1 handlar om avtal om domstols behörighet. Eftersom en ”trust”&lt;br&gt;(se härom vid artikel 5.6) inte nödvändigtvis behöver upprättas genom ett&lt;br&gt;avtal finns i artikel 17.2 särskilda regler om prorogationskalusuler som gäller&lt;br&gt;”truster”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 17.3 framgår att prorogationsavtal, liksom prorogationsklausuler&lt;br&gt;för ”truster”, inte gäller om de strider mot bestämmelserna i artikel 12 och&lt;br&gt;15, dvs. de tvingande reglerna om prorogation som gäller för försäkrings-&lt;br&gt;och konsumenttvister. Inte heller har prorogationsavtal eller motsvarande&lt;br&gt;klausuler någon verkan i förhållande till de domstolar som är exklusivt behö-&lt;br&gt;riga enligt artikel 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten bakom denna bestämmelse är att begränsa antalet fall av vägran&lt;br&gt;att erkänna och verkställa domar och att främja domarnas fria rörlighet.&lt;br&gt;Utan en bestämmelse av detta slag skulle andra stater enligt artikel 28 vara&lt;br&gt;skyldiga att vägra erkännande och verkställighet i de fall de tvingande behö-&lt;br&gt;righetsreglerna satts åt sidan genom ett prorogationsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett prorogationsavtal har ingåtts enbart till förmån för en av parterna är&lt;br&gt;denne enligt artikel 17.4 fri att väcka talan vid annan domstol som är behörig&lt;br&gt;enligt konventionen. Han kan således avstå från att åberopa sig på proroga-&lt;br&gt;tionsavtalet och den andra parten kan alltså inte hindra att annan än den i&lt;br&gt;prorogationsavtalet utpekade domstolen prövar tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17.5 innehåller en bestämmelse som är avsedd att skydda arbetsta-&lt;br&gt;garen - såsom den normalt svagare parten - i tvister som gäller anställnings-&lt;br&gt;avtal. I fråga om sådana tvister är prorogationsavtal giltiga endast om de har&lt;br&gt;ingåtts efter det att tvist uppstått mellan parterna. Syftet bakom bestämmel-&lt;br&gt;sen, som också överensstämmer med vad som gäller för försäkrings- och&lt;br&gt;konsumenttvister enligt artikel 12.1 resp. 15.1, är detsamma som syftet&lt;br&gt;bakom behörighetsregeln för tvister om anställningsavtal i artikel 5.1. Precis&lt;br&gt;som i fråga om artikel 5.1 gäller artikel 17.5 endast i fråga om enskilda an-&lt;br&gt;ställningsavtal och inte i fråga om kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen hade tidigare ingen motsvarighet i Brysselkonventionen.&lt;br&gt;Genom 1989 års tillträdeskonvention har dock en bestämmelse av liknande&lt;br&gt;innebörd fogats till Brysselkonventionens artikel 17. EG-länderna ansåg&lt;br&gt;dock att Luganokonventionens lösning gick alltför långt eftersom ett proro-&lt;br&gt;gationsavtal som har ingåtts före tvistens uppkomst enligt arbetstagarens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egen uppfattning kan vara fördelaktigt för honom. Enligt Brysselkonventio- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;nens nya lydelse är ett prorogationsavtal således giltigt endast om det har&lt;br&gt;ingåtts efter tvistens uppkomst (dvs. så långt samma regel som i Luganokon-&lt;br&gt;ventionen) eller om den anställde åberopar det för att väcka talan vid annan&lt;br&gt;domstol än den där svaranden har hemvist eller de domstolar som utpekas i&lt;br&gt;artikel 5.1. Den kompletterande regeln är med andra ord endast tillgänglig&lt;br&gt;för den anställde. Det är endast denne som kan åberopa ett prorogationsav-&lt;br&gt;tal som har ingåtts före tvistens uppkomst, och enbart i de fall han intar ställ-&lt;br&gt;ning av kärande. Som tidigare påpekats avviker Brysselkonventionen från&lt;br&gt;Luganokonventionen även när det gäller lydelsen av artikel 5.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln innehåller regler om s.k. tyst prorogation. Bestämmelserna innebär&lt;br&gt;att en domstol som annars inte skulle vara behörig att pröva den aktuella&lt;br&gt;tvisten blir behörig om svaranden går i svaromål inför domstolen utan att&lt;br&gt;göra invändningar om att domstolen är obehörig. Domstolen blir således&lt;br&gt;inte behörig om svaranden gick i svaromål enbart för att bestrida domstolens&lt;br&gt;behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av naturliga skäl gäller regeln inte i de fall annan domstol är exklusivt be-&lt;br&gt;hörig enligt reglerna i artikel 16. Detta framgår uttryckligen av artikeln. Det&lt;br&gt;bör framhållas att förbudet i artikel 12.1 resp. 15.1 mot prorogation i försäk-&lt;br&gt;rings- och konsumenttvister och regeln i artikel 17.5 om tvister rörande an-&lt;br&gt;ställningsavtal inte omfattar tyst prorogation. Dessa regler avser att ge den&lt;br&gt;svagare parten skydd mot avtal som ingås före det att tvist uppstått. Avtal&lt;br&gt;som ingås efter tvistens uppkomst godtas och det är därmed naturligt att&lt;br&gt;också tyst prorogation godtas i dessa måltyper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behörighet som följer av artikel 17 - avtal om prorogation - har inte&lt;br&gt;givits någon sådan särställning som de exklusiva behörighetsreglerna i artikel&lt;br&gt;16. Om käranden således väljer att stämma vid annan domstol än den som&lt;br&gt;utpekats i prorogationsavtalet och svaranden accepterar detta genom att gå&lt;br&gt;i svaromål utan att göra några invändningar mot domstolens behörighet blir&lt;br&gt;den domstol vid vilken målet anhängiggjorts behörig enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i artikel 18 utan hinder av det ingångna prorogationsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen i artikel 18 innebär en betydelsefull utvidgning av konventio-&lt;br&gt;nens Avdelning II eftersom domstolen härigenom blir behörig även om kä-&lt;br&gt;randen skulle ha väckt talan vid domstolen i fråga under åberopande av en&lt;br&gt;sådan exorbitant behörighetsregel som avses i artikel 3 andra stycket. Be-&lt;br&gt;stämmelsen kan av naturliga skäl aldrig tillämpas i de fall svaranden uteblir&lt;br&gt;(jfr vid artikel 20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden mellan Luganokonventionens reglering och den som förekom-&lt;br&gt;mer i s.k. enkla verkställighetskonventioner med indirekta behörighetsreg-&lt;br&gt;ler (se härom i avsnitt 2.1) är att svaranden enligt Luganokonventionen kan&lt;br&gt;göra invändningar redan på rättegångsstadiet om domstolens behörighet,&lt;br&gt;varvid domstolen i sådant fall måste avvisa målet. Han kan å andra sidan inte&lt;br&gt;vänta med att framställa denna invändning till verkställighetsstadiet; dom-&lt;br&gt;stolen har ju i så fall blivit behörig enligt artikel 18 och någon grund för väg-&lt;br&gt;ran finns då inte. Vid enkla verkställighetskonventioner kan svaranden i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 199H92. 1 samt. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gengäld inte hindra rättegången i fråga men väl - under åberopande av att Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;domstolen varit obehörig - hindra verkställighet i andra konventionsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om när en invändning om domstolens behörighet senast måste&lt;br&gt;framställas, liksom hur uttrycket ”om svaranden går i svaromål inför denna”&lt;br&gt;(”before whom a defendant enters an appearance”, ”devant lequel le defen-&lt;br&gt;deur comparait”) skall förstås, är inte reglerad i konventionen utan får avgö-&lt;br&gt;ras enligt bestämmelserna i domstolsstaten, lex fori. För Sveriges del innebär&lt;br&gt;detta att bestämmelserna i 34 kap. 2 § RB blir tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolkningsavgöranden från EG-domstolen som gäller artikel 18 framgår av&lt;br&gt;bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avsnitt 7 Prövning av behörighetsfrågan och av frågan om&lt;br&gt;målet kan tas upp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19 har behandlats i avsnitt 2.3.1 och 2.3.2. och vid artikel 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens behörighetsregler gäller automatiskt och oberoende av om&lt;br&gt;de åberopas av parterna eller inte; domstolen måste självmant undersöka&lt;br&gt;om den är behörig eller inte. Konventionens regler skall alltså alltid tillämpas&lt;br&gt;oberoende av om de åberopas eller inte. I detta sammanhang bör dock arti-&lt;br&gt;kel 18 hållas i minnet; domstolen blir ju enligt denna artikel behörig om sva-&lt;br&gt;randen går i svaromål utan att göra invändningar om att domstolen saknar&lt;br&gt;behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall, men inte alltid, skall domstolen dessutom beakta också icke&lt;br&gt;åberopade omständigheter vid sin prövning av om den är behörig eller inte.&lt;br&gt;Denna princip framgår av artikel 19 som understryker att domstolen själv-&lt;br&gt;mant måste beakta de exklusiva behörighetsreglerna i artikel 16 och, obe-&lt;br&gt;roende av om de åberopas eller inte och oberoende av om svaranden bestri-&lt;br&gt;der eller medger domstolens behörighet, avvisa målet om annan domstol är&lt;br&gt;exklusivt behörig att pröva målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma princip framgår av artikel 20 som föreskriver att domstolen i de&lt;br&gt;fall svaranden inte går i svaromål självmant skall avvisa målet om den inte&lt;br&gt;är behörig enligt bestämmelserna i konventionen. Det innebär bl.a. att den&lt;br&gt;måste avvisa målet om annan domstol är behörig att pröva målet enligt ett&lt;br&gt;sådant prorogationsavtal som avses i artikel 17. Domstolen måste alltså i&lt;br&gt;detta fall, liksom i de fall artikel 16 aktualiseras, beakta även icke åberopade&lt;br&gt;omständigheter vid sin behörighetsprövning. Det sagda innebär inte att&lt;br&gt;domstolen måste efterforska om sådana omständigheter föreligger. Frågan&lt;br&gt;om hur aktiv domstolen skall vara i detta hänseende får avgöras enligt dom-&lt;br&gt;stolslandets egen lag (Schlosser p. 22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om domstolen alltså alltid måste tillämpa konventionens behörig-&lt;br&gt;hetsregler, är det endast i de nu nämnda fallen - dvs. om exklusiv behörighet&lt;br&gt;föreligger för annan domstol enligt artikel 16 eller om svaranden inte går i&lt;br&gt;svaromål - som domstolen skall agera även utan invändning från part. Om&lt;br&gt;svaranden i andra fall än de nu nämnda inte gör några invändningar i fråga&lt;br&gt;om domstolens behörighet blir ju domstolen behörig enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i artikel 18 om tyst prorogation. Såsom redan framhållits gäller detta även i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga om försäkrings- och konsumenttvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel har berörts i avsnitt 2.3.2 och 2.3.5 samt vid artikel 19. Be-&lt;br&gt;stämmelserna i artikel 20 är samtliga uppställda till skydd för svaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket, som behandlar domstolens prövning av&lt;br&gt;sin behörighet i de fall svaranden inte går i svaromål, har kommenterats vid&lt;br&gt;artikel 19. Domstolen måste i dessa fall självmant undersöka om den är be-&lt;br&gt;hörig enligt konventionens bestämmelser. Uttrycket ”behörig enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i denna konvention” inbegriper också behörighetsregler som följer&lt;br&gt;av konventioner på särskilda områden (se vid artikel 57.2). Svarandens ute-&lt;br&gt;varo får således inte tas till intäkt för att denne godtar domstolens behörig-&lt;br&gt;het. Härav följer naturligtvis att bestämmelserna om tyst prorogation i arti-&lt;br&gt;kel 18 aldrig kan tillämpas i de fall svaranden uteblir.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i andra stycket måste domstolen se till att svaran-&lt;br&gt;den delges stämningsansökan eller motsvarande handling och att detta sker&lt;br&gt;i så god tid att denne skall kunna förbereda sitt svaromål. Intill dess att så&lt;br&gt;skett får målet inte avgöras. Bestämmelserna motsvarar artikel 15 i 1965 års&lt;br&gt;Haagkonvention om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden&lt;br&gt;av civil eller kommersiell natur. Genom bestämmelserna erkänns den inter-&lt;br&gt;nationella betydelsen av delgivning av rättegångshandlingar. Bestämmel-&lt;br&gt;serna är i första hand uppställda för att förhindra att - vilket är möjligt enligt&lt;br&gt;vissa rättssystem - svaranden får en utevarodom meddelad mot sig utan att&lt;br&gt;han över huvud taget varit medveten om att rättegång pågick i en annan stat.&lt;br&gt;Det bör framhållas att bestämmelserna i artikel 20 enbart gäller i förhållande&lt;br&gt;till svarande med hemvist i en konventionsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En spegelbild av dessa bestämmelser återfinns i artikel 27.2 och artikel 34&lt;br&gt;som föreskriver att den utländska domen inte skall erkännas och verkställas&lt;br&gt;i andra konventionsstater om delgivning inte skett på rätt sätt och i rätt tid;&lt;br&gt;svaranden har härigenom givits ett dubbelt skydd, ett skydd inte bara mot&lt;br&gt;att utländska rättegångar äger rum utan hans vetskap utan även, om så likväl&lt;br&gt;skulle ske, ett skydd mot att den dom som meddelas i en sådan rättegång&lt;br&gt;erkänns och verkställs i andra konventionsstater. Till skillnad från artikel 20&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i artikel 27.2 och artikel 34 också i förhållande till sva-&lt;br&gt;rande med hemvist i tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i andra stycket av artikel 20 ersätts enligt tredje stycket av&lt;br&gt;bestämmelserna i 1965 års Haagkonvention om delgivning för de stater som&lt;br&gt;har tillträtt den konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har tillträtt 1965 års Haagkonvention (SÖ 1969:26; jfr cirkulär&lt;br&gt;1969:495 med anledning av Sveriges tillträde till konventionen och utrikes-&lt;br&gt;departementets föreskrifter 1988:251 om förfarandet vid översändande av&lt;br&gt;delgivningsframställningar enligt konventionen). Av EGs och EFTAs med-&lt;br&gt;lemsländer har samtliga utom Irland, Island, Liechtenstein, Schweiz och Ös-&lt;br&gt;terrike tillträtt konventionen, se regeringens tillkännagivande (1989:784) av&lt;br&gt;främmande staters anslutning till vissa av Sveriges biträdda konventioner an-&lt;br&gt;gående inbördes rättshjälp, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 20 andra och tredje styckena kompletteras av&lt;br&gt;delgivningsföreskrifter i artikel IV i Protokoll Nr 1. Där föreskrivs att hand-&lt;br&gt;lingar som skall delges någon i en annan konventionsstat skall översändas i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enlighet med de konventioner och avtal som gäller staterna emellan. För att Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;åstadkomma en så effektiv och snabb delgivning som möjligt föreskrivs vi-&lt;br&gt;dare i denna artikels andra stycke att handlingar som skall delges kan sändas&lt;br&gt;direkt mellan tjänstemännen i de båda staterna, utan inblandning av central-&lt;br&gt;organ osv. i de olika staterna, och att delgivningen skall ske på det sätt som&lt;br&gt;föreskrivs i mottagarstatens lag. Bevis om delgivningen skall skickas direkt&lt;br&gt;till tjänstemannen i ursprungsstaten. Bestämmelserna motsvarar reglerna i&lt;br&gt;artikel 10.b i 1965 års Haagkonvention. Konventionsstaterna kan reservera&lt;br&gt;sig mot tillämpningen av artikel IV i Protokoll Nr 1.1 avsnitt 3.2.1 har föror-&lt;br&gt;dats att Sverige utnyttjar denna reservationsmöjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i förevarande artikel gäller inte bara vid delgivning av&lt;br&gt;stämningsansökan och motsvarande handlingar utan gäller även när delgiv-&lt;br&gt;ning skall ske under verkställighetsförfarandet (se bl.a. vid artikel 40.2).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avsnitt 8 Litispendens och mål som har samband med&lt;br&gt;varandra&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.3.3.1 artikel 21 finns regler om hur dom-&lt;br&gt;stolarna skall förfara när mål om samma sak och mellan samma parter väcks&lt;br&gt;vid domstolar i olika konventionsstater (litispendens). Den domstol vid vil-&lt;br&gt;ken talan väckts först är behörig att pröva målet och övriga domstolar är&lt;br&gt;skyldiga att avvisa målet. Skyldigheten att avvisa inträder sedan det har klar-&lt;br&gt;lagts att den domstol vid vilken talan väcktes först är behörig. Intill dess är&lt;br&gt;övriga domstolar skyldiga att vilandeförklara målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 21 gäller i alla mål och oberoende av parternas&lt;br&gt;hemvist. Även i de fall svaranden har hemvist i en tredje stat och svensk&lt;br&gt;domstol därför med stöd av exempelvis artikel 4 kan grunda sin behörighet&lt;br&gt;på reglerna i 10 kap. 3 § RB om förmögenhetsforum, föreligger skyldighet&lt;br&gt;enligt artikel 21 att avvakta hur ett mål mellan samma parter om samma sak&lt;br&gt;hanteras i andra konventionsstater. Skälet bakom detta är konventionens&lt;br&gt;struktur som bygger på fri rörlighet för alla domar som meddelats i konven-&lt;br&gt;tionsstaterna, oberoende av om konventionens behörighetsregler eller na-&lt;br&gt;tionella behörighetsregler tillämpats av domstolen i ursprungsstaten eller&lt;br&gt;inte (jfr avsnitt 2.3.1 under rubriken Allmänt) och som syftar till att så långt&lt;br&gt;det är möjligt förhindra att motstridiga domar meddelas i konventionssta-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen reglerar inte vid vilken tidpunkt ett mål har anhängiggjorts&lt;br&gt;utan denna fråga har överlämnats till varje stats interna lagstiftning (målet&lt;br&gt;Zelger mot Salinitri). I vissa länder innebär detta att målet är anhängigt då&lt;br&gt;svaranden delgivits stämningsansökan, i Storbritannien (utom Skottland)&lt;br&gt;och Irland när stämning utfärdats och i Sverige redan då stämningsansökan&lt;br&gt;givits in till rätten. Denna fråga har berörts i avsnitt 3.3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillämpning av bestämmelserna i artikel 21 förutsätter i och för sig inte&lt;br&gt;ett åberopande från part. Men domstolen är inte heller skyldig att efter-&lt;br&gt;forska om mål om samma sak parterna emellan är anhängigt i annan konven-&lt;br&gt;tionsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet litispendens är enligt EG-domstolens praxis ett autonomt be- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;grepp. Litispendens har ansetts föreligga i ett fall då part vid domstol i en&lt;br&gt;konventionsstat yrkat fastställelse av att ett avtal inte gäller parterna emellan&lt;br&gt;när den andra parten i ett annat mål i en annan konventionsstat har begärt&lt;br&gt;fullgörelse av samma avtal (målet Gubisch mot Palumbo). Andra tolknings-&lt;br&gt;avgöranden som gäller artikel 21 framgår av bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.3.3. Bestämmelserna i artikel 22 om hur&lt;br&gt;domstolarna skall förfara när mål som har samband med varandra är an-&lt;br&gt;hängiga i olika konventionsstater syftar, liksom bestämmelserna om litis&lt;br&gt;pendens i artikel 21, till att förhindra att motstridiga domar meddelas i olika&lt;br&gt;konventionsstater. Bestämmelserna i artikel 22 är i olika hänseenden annor-&lt;br&gt;lunda utformade än bestämmelserna i artikel 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln innehåller i sista stycket en definition av vad som avses med att&lt;br&gt;”mål har samband med varandra”, nämligen att käromålen är så förenade&lt;br&gt;att en gemensam handläggning och dom är påkallad för att undvika att oför-&lt;br&gt;enliga domar meddelas om käromålen skulle prövas i skilda rättegångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom artikel 21 ger bestämmelserna i artikel 22 företräde åt den domstol&lt;br&gt;där talan väcktes först. Bestämmelserna är dock fakultativa. Andra domsto-&lt;br&gt;lar får - inte skall - vilandeförklara resp, avvisa ett mål, om ett annat mål&lt;br&gt;som har samband med detta är anhängigt i annan konventionsstat. En förut-&lt;br&gt;sättning är att båda målen handläggs i första instans i bägge staterna. När&lt;br&gt;det gäller avvisning ställs i andra stycket upp ett krav på yrkande av part.&lt;br&gt;Ytterligare en förutsättning är att den domstol där målet först väcktes är be-&lt;br&gt;hörig att pröva bägge målen och att dess lag tillåter förening av mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel behandlar det ovanliga fallet att fler än en domstol är exklusivt&lt;br&gt;behöriga att pröva en tvist. I så fall skall alla domstolar utom den vid vilken&lt;br&gt;talan väcktes först avvisa målet till förmån för denna domstol.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avsnitt 9 Interimistiska åtgärder, däribland&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.3.4. Av artikeln följer att domstolarna i&lt;br&gt;konventionsstaterna är oförhindrade att meddela de interimistiska åtgärder,&lt;br&gt;däribland säkerhetsåtgärder (”provosional measures, including protective&lt;br&gt;measures”, ”les mesures provisoires ou conservatoires”), som kan meddelas&lt;br&gt;enligt deras nationella lagstiftning, oberoende av vilken domstol som må&lt;br&gt;vara behörig att pröva tvisten i sak. Bestämmelserna medför bl.a. att par-&lt;br&gt;terna på förhand kan säkra verkställigheten av domen i andra konventions-&lt;br&gt;stater än i den där rättegången äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilka interimistiska åtgärder som kan meddelas regleras helt&lt;br&gt;och hållet i den nationella lagstiftningen. Uttrycket ”interimistiska åtgärder”&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är inte liktydigt med interimistiska beslut i den mening som t.ex. avses i Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;7 kap. 15 § RB. För svensk del torde bestämmelserna i förevarande artikel i&lt;br&gt;princip endast gälla ”säkerhetsåtgärder”, dvs. sådana åtgärder som avses i&lt;br&gt;15 kap. RB. Det kan alltså röra sig om kvarstad, återställande av rubbad be-&lt;br&gt;sittning och olika andra åtgärder för att säkerställa sökandens rätt. Andra&lt;br&gt;länder, och då kanske särskilt Storbritannien, har däremot ett mycket stort&lt;br&gt;antal åtgärder som faller under artikelns tillämpningsområde (jfr Schlosser&lt;br&gt;p. 183).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk rätt tillåter att kvarstad meddelas enligt bestämmelserna i 15 kap.&lt;br&gt;RB i fråga om anspråk som skall prövas av utländsk domstol, om domstolens&lt;br&gt;avgörande får verkställas här (NJA 1983 s. 814).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder som har meddelats&lt;br&gt;enligt denna artikel är i viss utsträckning verkställbara även i andra konven-&lt;br&gt;tionsstater. Detta följer av artikel 25. Verkställighet skall dock inte medges&lt;br&gt;om den mot vilken ett sådant beslut har meddelats inte har beretts tillfälle&lt;br&gt;att yttra sig och beslutet skall verkställas utan föregående delgivning; sådana&lt;br&gt;beslut faller enligt EG-domstolens praxis inte in under konventionens erkän-&lt;br&gt;nande- och verkställighetssystem (Denilauer mot Couchet; se vidare vid arti-&lt;br&gt;kel 27.2).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avdelning III Erkännande och verkställighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om erkännande och verkställighet har kommenterats i av-&lt;br&gt;snitt 2.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats i avsnitt 2.4.1. Av artikeln framgår att reglerna&lt;br&gt;om erkännande och verkställighet omfattar inte bara domar och beslut utan&lt;br&gt;varje avgörande, oavsett dess rubricering, som har meddelats av domstol i&lt;br&gt;konventionsstat. I artikeln nämns särskilt förordnanden om verkställighet&lt;br&gt;och domstolstjänstemans beslut i rättegångskostnadsfrågor. När det i kon-&lt;br&gt;ventionens olika artiklar, liksom i den följande framställningen, talas om&lt;br&gt;”dom” avses därför inte bara domar utan alla slags avgöranden av domstol,&lt;br&gt;inklusive domstols beslut om ersättning till vittnen osv. Lagsökningsutslag&lt;br&gt;och bevis i mål om betalningsföreläggande enligt lagsökningslagen&lt;br&gt;(1946:808) skulle således ha fallit under konventionens tillämpningsområde,&lt;br&gt;vilket dock inte blir fallet med utslag enligt den nya summariska processen&lt;br&gt;(se härom, och beträffande möjligheterna att verkställa dessa inom Norden,&lt;br&gt;i avsnitt 3.3.6 ovan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De begränsningar som gäller följer av konventionens sakliga tillämpnings-&lt;br&gt;område enligt artikel 1. Domar och beslut som gäller exempelvis vårdnad&lt;br&gt;om barn eller konkurs kan således inte verkställas i andra konventionsstater&lt;br&gt;med stöd av Luganokonventionen. Å andra sidan omfattas alla avgöranden&lt;br&gt;som faller inom konventionens sakliga tillämpningsområde, oavsett parter-&lt;br&gt;nas hemvist och nationalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härav följer vidare att bestämmelserna i konventionens Avdelning III&lt;br&gt;också omfattar sådana beslut om säkerhetsåtgärder och andra interimistiska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut som meddelats i konventionsstaterna med stöd av artikel 24 (se härom Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;vid artikel 24 och vid artikel 27.2)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avsnitt 1 Erkännande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.4.2. Av artikel 26 framgår att en dom som&lt;br&gt;har meddelats i en konventionsstat skall erkännas i andra konventionsstater,&lt;br&gt;utan att det skall behöva anlitas något särskilt förfarande. Domen skall såle-&lt;br&gt;des erkännas automatiskt. Artikel 26 utgår vidare från en presumtion om att&lt;br&gt;domarna skall erkännas. Det är endast om någon av de grunder som anges i&lt;br&gt;artiklarna 27 och 28 är uppfyllda som erkännande skall resp, får vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket ”dom” omfattar varje avgörande, oavsett rubricering (se vid ar-&lt;br&gt;tikel 25).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ställs inga krav på att avgörandet skall ha vunnit laga kraft, även inte-&lt;br&gt;rimistiska avgöranden kan komma i fråga (se vid artikel 24 och 25; jfr också&lt;br&gt;vid artikel 31).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utländsk dom som erkänns enligt artikel 26 skall enligt EG-domstolens&lt;br&gt;praxis i princip ges samma effekt som den har i ursprungsstaten, bortsett&lt;br&gt;från, naturligtvis, de vägransgrunder som följer av konventionen (målet&lt;br&gt;Hoffman mot Krieg). Rättskraftens omfattning bestäms således inte av lex&lt;br&gt;fori utan av ursprungsstatens lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om frågan huruvida en dom skall erkännas eller inte är föremål för tvist&lt;br&gt;parterna emellan, kan enligt andra stycket den som gör gällande att domen&lt;br&gt;skall erkännas få detta fastställt. För denna procedur gäller samma regler&lt;br&gt;som vid verkställighet, alltså reglerna i Avsnitt 2 och 3 i Avdelning III.&lt;br&gt;Samma domstolar som utpekas som exekvaturdomstolar i artiklarna 32, 37,&lt;br&gt;40 resp. 41 skall alltså pröva frågan om domen skall erkännas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på fall där denna bestämmelse kan användas är om ett skulde-&lt;br&gt;brev presenteras i en svensk bank och detta skuldebrev har förklarats ogiltigt&lt;br&gt;på grund av tvång genom en fransk dom. Av artikel 26 följer att den franska&lt;br&gt;domen skall erkännas. Om det emellertid inför banken görs gällande att den&lt;br&gt;franska domen inte skall erkännas därför att någon av vägransgrunderna i&lt;br&gt;artikel 27 är tillämplig - något som den svenska banken kan ha svårt att be-&lt;br&gt;döma - kan den som hävdar att domen skall erkännas begära att få detta&lt;br&gt;fastställt. Denna möjlighet står endast öppen för den som gör gällande att&lt;br&gt;domen skall erkännas. Den som gör gällande att domen inte skall erkännas&lt;br&gt;har ingen sådan möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om frågan om en dom skall erkännas eller inte har prejudiciell betydelse&lt;br&gt;i ett mål vid en domstol, är denna domstol enligt tredje stycket behörig att&lt;br&gt;pröva frågan om domen skall erkännas eller inte. Denna ordning har valts&lt;br&gt;för att förenkla handläggningen och medför att också andra domstolar än de&lt;br&gt;som utsetts till exekvaturdomstolar i artiklarna 32, 37,40 och 41 kan komma&lt;br&gt;att pröva frågan om den utländska domen skall erkännas eller inte. För Sve-&lt;br&gt;riges del innebär detta att frågan om en utländsk dom skall erkännas eller&lt;br&gt;inte kan komma att prejudiciellt prövas av tingsrätt med överprövning i an-&lt;br&gt;nan hovrätt än Svea hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln som anger under vilka förutsättningar erkännande av en utländsk&lt;br&gt;dom skall vägras har kommenterats i avsnitt 2.4.4. Bestämmelserna är till-&lt;br&gt;lämpliga inte bara när det gäller erkännande. De är tillämpliga också i de fall&lt;br&gt;verkställighet begärs (artikel 34 andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utländska domen skall inte erkännas om ett erkännande skulle strida&lt;br&gt;mot grunderna för rättsordningen (ordre public; ”contrary to public policy”,&lt;br&gt;”contraire å 1’ordre public”) i erkännandestaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 28 sista stycket framgår att behörighetsreglerna inte omfattas&lt;br&gt;av de i artikel 27.1 åsyftade grunderna för rättsordningen; artikel 27.1 får&lt;br&gt;med andra ord inte utnyttjas för att gå runt förbudet mot kontroll av om&lt;br&gt;domstolen i ursprungsstaten varit behörig eller inte. De fall där den ur-&lt;br&gt;sprungliga domstolens behörighet får prövas är uttömmande reglerade i kon-&lt;br&gt;ventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 27.4 framgår vidare - motsatsvis - att artikel 27.1 heller inte kan&lt;br&gt;utnyttjas som ett medel att vägra erkännande på den grunden att domstolen&lt;br&gt;i ursprungsstaten i vissa familjerättsliga frågor tillämpat en annan lag än den&lt;br&gt;som följer av de internationellt privaträttsliga reglerna i den stat där erkän-&lt;br&gt;nande begärs; det är endast i artikel 27.4-fallen som en sådan prövning är&lt;br&gt;tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en begränsning av möjligheterna att utnyttja artikel 27.1 följer&lt;br&gt;av artikel 29 som förbjuder att den utländska domen omprövas i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27.1 får enligt EG-domstolens praxis endast utnyttjas i undantags-&lt;br&gt;fall. Bestämmelsen kan i alla händelser inte utnyttjas om det handlar om att&lt;br&gt;domen är oförenlig med en inhemsk dom. Detta problem måste lösas i enlig-&lt;br&gt;het med reglerna i artikel 27.3 (målet Hoffman mot Krieg).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännande skall enligt artikel 27.2 vägras om det är fråga om en tredsko-&lt;br&gt;dom eller annan dom som har meddelats i svarandens utevaro och svaranden&lt;br&gt;inte har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling på rätt sätt&lt;br&gt;och i tillräckligt god tid för att kunna förbereda sitt försvar. Bestämmelsen&lt;br&gt;är uppställd till skydd för svaranden. En motsvarande bestämmelse, som är&lt;br&gt;direkt tillämplig under rättegången, finns i artikel 20. Genom regleringen i&lt;br&gt;artikel 27.2 har svaranden således fått ett dubbelt skydd. Om reglerna i arti-&lt;br&gt;kel 20 av någon anledning inte skulle ha tillämpats på rätt sätt i ursprungssta-&lt;br&gt;ten skall domen i fråga inte erkännas i andra konventionsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av skyddsreglerna i artikel 27.2 är att beslut om säkerhetsåtgärder&lt;br&gt;eller andra interimistiska åtgärder som har meddelats utan att svaranden&lt;br&gt;getts tillfälle att yttra sig och som skall verkställas utan föregående delgiv-&lt;br&gt;ning inte faller under konventionens erkännande- och verkställighetsproce-&lt;br&gt;durer (Denilauler mot Couchet; se vid artikel 24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av reglerna i artikel 20 torde artikel 27.2 komma att tilläm-&lt;br&gt;pas mycket sällan. Skyddsreglerna i artikel 20 om domstolens skyldighet att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;låta handläggningen av målet vila till dess att det har klarlagts att svaranden Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;fått del av handlingarna i tillräckligt god tid gäller dock endast i förhållande&lt;br&gt;till svarande med hemvist i en konventionsstat. Reglerna i artikel 27.2 inne-&lt;br&gt;håller ingen sådan begränsning utan gäller även i förhållande till svarande&lt;br&gt;med hemvist i tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen har meddelat flera tolkningsavgöranden beträffande arti-&lt;br&gt;kel 27.2 (se bilaga 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket till artikel II i Protokoll Nr 1 finns bestämmelser som tillgo-&lt;br&gt;doser intressen liknande dem som tas om hand i artikel 27.2. Enligt dessa&lt;br&gt;bestämmelser får konventionsstaterna under vissa förutsättningar vägra att&lt;br&gt;erkänna och verkställa en dom som rör ett civilrättsligt anspråk som har prö-&lt;br&gt;vats inom ramen för en brottmålsprocess. Bestämmelserna avser brottmål&lt;br&gt;rörande icke uppsåtliga brott där den tilltalade ålagts att inställa sig personli-&lt;br&gt;gen men uteblivit. I avsnitt 3.2.3 har förordats att denna vägransgrund blir&lt;br&gt;obligatorisk i Sverige (jfr 3 § i propositionens lagförslag 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna ställer krav på att domstolarna bevarar delgivningsbevis&lt;br&gt;i mål där internationell verkställighet kan komma i fråga. Denna fråga har&lt;br&gt;berörts i avsnitt 3.3.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännande får enligt tredje punkten i artikel 27 vägras om domen är oför-&lt;br&gt;enlig med en annan dom som har meddelats i en tvist mellan samma parter&lt;br&gt;i den stat där erkännande görs gällande. Det ställs inga krav på att den in-&lt;br&gt;hemska domen skall ha meddelats först (jfr artikel 27.5). Inte heller regleras&lt;br&gt;i vad mån denna dom skall ha vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare ställs inga krav på att den inhemska domen skall gälla samma sak&lt;br&gt;som den utländska. Det är tillräckligt att domarna gäller samma parter och&lt;br&gt;att de inte är förenliga med varandra. En fransk dom som gäller skadestånd&lt;br&gt;för bristande uppfyllelse av ett avtal skall således inte erkännas i Sverige om&lt;br&gt;en svensk domstol i ett mål mellan samma parter har förklarat att avtalet är&lt;br&gt;ogiltigt. Ett annat exempel finns i ett avgörande av EG-domstolen där det&lt;br&gt;konstaterades att en dom som förpliktade en person att utge underhållsbi-&lt;br&gt;drag på grund av de förpliktelser som följer av ett äktenskap var oförenlig&lt;br&gt;med en inhemsk dom enligt vilken äktenskapet upplösts (Hoffman mot&lt;br&gt;Krieg).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens regler om hur domstolarna skall förfara vid litispendens&lt;br&gt;och när olika mål har samband med varandra (konventionens Avsnitt 8, ar-&lt;br&gt;tiklarna 21-23) kommer naturligtvis att begränsa användningen av artikel&lt;br&gt;27.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionen finns inte någon regel om att erkännande skall vägras i fall&lt;br&gt;då den utländska domen är oförenlig med en dom som har meddelats i en&lt;br&gt;annan konventionsstat. Till viss del förklaras detta av de nyss nämnda reg-&lt;br&gt;lerna i konventionens Avsnitt 8 som syftar till att förhindra att oförenliga&lt;br&gt;domar meddelas i de olika konventionsstaterna. (Oförenlighetsrekvisitet&lt;br&gt;kan däremot - under vissa förutsättningar - åberopas om domen strider mot&lt;br&gt;en dom som har meddelats av domstol i en tredje stat; artikel 27.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antag att en dom som har meddelats i en konventionsstat B är oförenlig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med en dom som har meddelats i en annan konventionsstat A och att fråga Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;uppkommer om att i Sverige erkänna domen från stat B. I det fall domen&lt;br&gt;från stat A redan har erkänts i Sverige, torde en tillämpning av konventio-&lt;br&gt;nens allmänna principer leda till att domen från stat B inte kan erkännas här.&lt;br&gt;Om domen från stat A redan har erkänts i Sverige skall ju den domen i prin-&lt;br&gt;cip ges samma verkan här som den har i konventionsstat A (målet Hoffman&lt;br&gt;mot Krieg; se vid artikel 26; Jenard/Möller p. 66).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna punkt återfinns den enda regel i konventionen där en lagvalsfråga&lt;br&gt;har tillåtits inverka på frågan om den utländska domen skall erkännas eller&lt;br&gt;inte. Således föreskrivs i artikel 27.4 att den utländska domen inte skall er-&lt;br&gt;kännas om domstolen i ursprungsstaten i sin dom prejudiciellt, dvs. som en&lt;br&gt;förfråga, har tagit ställning till en fråga om fysisk persons rättsliga ställning,&lt;br&gt;rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, makars förmögenhetsförhållan-&lt;br&gt;den, arv eller testamente - dvs. just sådana frågor som enligt artikel 1 andra&lt;br&gt;stycket 1 är uteslutna från konventionens tillämpningsområde - och domsto-&lt;br&gt;len därvid tillämpat annan lag än den som skulle ha tillämpats i erkännandes-&lt;br&gt;taten. Om resultatet likväl blivit detsamma faller dock denna vägransgrund&lt;br&gt;bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dom som har meddelats i en konventionsstat skall enligt artikel 27.5 inte&lt;br&gt;erkännas om den är oförenlig med en dom som har meddelats mellan samma&lt;br&gt;parter rörande samma sak av domstol i en tredje stat förutsatt att sistnämnda&lt;br&gt;dom meddelades först och uppfyller nödvändiga villkor för erkännande i den&lt;br&gt;stat där domen görs gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälet bakom denna bestämmelse är att konventionsstaterna kan ha bila-&lt;br&gt;terala överenskommelser om erkännande och verkställighet med tredje stat&lt;br&gt;och det är därför nödvändigt att reglera förhållandet mellan domar som&lt;br&gt;meddelats i sådana stater och domar som meddelats i konventionsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första förutsättning för att bestämmelsen skall gälla är att den dom som&lt;br&gt;meddelats i tredje stat kan erkännas i erkännandestaten. För Sverige liksom&lt;br&gt;många andra stater innebär detta att en internationell överenskommelse som&lt;br&gt;innehåller regler om erkännande och verkställighet av utländska domar i all-&lt;br&gt;mänhet måste gälla i förhållande till den tredje staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt är förutsättningarna för vägran snävare utformade än motsva-&lt;br&gt;rande regler i artikel 27.3. En förutsättning är således att den dom som med-&lt;br&gt;delats i tredje stat gäller inte bara samma parter utan även samma sak. Vi-&lt;br&gt;dare krävs att den dom som meddelats i tredje stat har meddelats först.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln finns bestämmelser om när erkännande av en utländsk dom skall&lt;br&gt;vägras till följd av att domstolen i ursprungslandet har saknat behörighet att&lt;br&gt;ta upp målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens struktur, att den i Avdelning II innehåller direkta regler Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;om domstols behörighet liksom skyddsregler för svarande som uteblir, har&lt;br&gt;gjort det möjligt att på erkännandestadiet avstå från en kontroll av att dom-&lt;br&gt;stolen i urprungsstaten varit behörig. Konventionen utgår alltså från att be-&lt;br&gt;hörighetsreglerna har tillämpats korrekt i ursprungsstaten. Huvudregeln om&lt;br&gt;automatiskt erkännande av utländska avgöranden är dock inte helt undan-&lt;br&gt;tagslös. I artikel 28 första och andra styckena finns således regler om att er-&lt;br&gt;kännande i vissa fall får vägras på den grunden att domstolen i ursprungssta-&lt;br&gt;ten inte varit behörig. Bestämmelserna har kommenterats i avsnitt 2.4.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att domstolen i erkännandestaten, när den enligt&lt;br&gt;första och andra styckena prövar om domstolen i urprungsstaten varit behö-&lt;br&gt;rig, är bunden av de faktiska omständigheter som domstolen i urprungssta-&lt;br&gt;ten grundat sin behörighet på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket finns slutligen huvudregeln om att domstolens behörighet&lt;br&gt;endast får omprövas i de fall som beskrivits i första och andra styckena. Be-&lt;br&gt;träffande det sista ledet hänvisas till kommentarerna vid artikel 27.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av denna artikel framgår att den utländska domen aldrig får omprövas i sak.&lt;br&gt;Från denna regel finns inga undantag och förbudet omfattar såväl domsto-&lt;br&gt;lens bedömning av fakta som dess rättsliga bedömning. I förlängningen av&lt;br&gt;detta förbud ligger också att erkännandestaten inte kan vägra erkännande&lt;br&gt;på den grunden att domstolen gjort ett felaktigt lagval. I sistnämnda hän-&lt;br&gt;seende finns dock ett uttryckligt undantag (artikel 27.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel har berörts i avsnitt 2.3.3. Den behandlar den situationen att&lt;br&gt;en part i en rättegång åberopar en dom som har meddelats i en annan kon-&lt;br&gt;ventionsstat men som ännu inte vunnit laga kraft. Såsom framhållits vid arti-&lt;br&gt;kel 26 ställs det inga krav på att den utländska domen skall ha vunnit laga&lt;br&gt;kraft för att den skall erkännas i andra konventionsstater. För att undvika de&lt;br&gt;nackdelar som skulle kunna följa på att domen i fråga ändrades efter över-&lt;br&gt;klagande föreskrivs i artikel 30 att det mål vari den utländska domen åbero-&lt;br&gt;pas kan vilandeförklaras i avbidan på att domen i fråga vinner laga kraft.&lt;br&gt;Bestämmelsen är alltså fakultativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är tillämplig enbart om ändring av den utländska domen&lt;br&gt;söks med anlitande av ordinära rättsmedel. Detta begrepp har av EG-dom-&lt;br&gt;stolen givits en autonom innebörd i konventionen: Överklagandet skall&lt;br&gt;kunna resultera i ett upphävande av eller ändring i den dom som är föremål&lt;br&gt;för erkännande- eller verkställighetsproceduren. Dessutom skall möjlighe-&lt;br&gt;ten att överklaga domen i ursprungslandet vara tidsbegränsad enligt lag, var-&lt;br&gt;vid tiden skall börja löpa genom domen i fråga (Industrial Diamond mot&lt;br&gt;Riva).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brittisk och irländsk lag gör ingen skillnad på ordinära och extraordinära&lt;br&gt;rättsmedel. Det finns ett stort antal olika rättsmedel, varav en del är tidsbe-&lt;br&gt;gränsade och andra inte. Ett överklagande påverkar heller inte automatiskt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställigheten av domen i fråga men överinstansen kan meddela inhibi- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;tion. Paragrafens andra stycke innehåller därför en specialbestämmelse som&lt;br&gt;är avsedd att reglera i vilka fall en brittisk eller irländsk dom skall kunna&lt;br&gt;föranleda vilandeförklaring. Bestämmelsen avser fall då verkställighet av&lt;br&gt;domen har uppskjutits i ursprungsstaten på grund av att ändring i domen&lt;br&gt;har sökts (”if enforcement is suspended in the State of origin, by reason of&lt;br&gt;appeal”). Den valda formuleringen är av praktiska skäl relativt omfattande&lt;br&gt;och det får överlämnas till domstolarna i övriga konventionsstater att till-&lt;br&gt;lämpa regeln så att vilandeförklaring inte tillgrips i förhållande till brittiska&lt;br&gt;och irländska domar i vidare omfattning än vad som kan bli fallet i fråga om&lt;br&gt;domar som har meddelats i andra konventionsstater; domar som i Irland el-&lt;br&gt;ler Storbritannien överklagas under åberopande av speciella brister eller ef-&lt;br&gt;ter lång tid bör således inte föranleda vilandeförklaring enligt artikel 30&lt;br&gt;(Schlosser p. 204).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avsnitt 2 Verkställighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om verkställighet, artiklarna 31-45, har behandlats i avsnitt 2.4.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.3 och 2.4.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.4.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikelns/örs/a stycke framgår att en dom som har meddelats i en kon-&lt;br&gt;ven tionsstat skall verkställas i andra konventionsstater efter ett särskilt exe-&lt;br&gt;kvaturförfarande. Precis som artikel 26 utgår artikel 31 från presumtionen&lt;br&gt;att domar som har meddelats i andra konventionsstater skall verkställas. De&lt;br&gt;grunder för vägran som är tillåtna är uttömmande reglerade i konventionen&lt;br&gt;och dessa regler är desamma som de som gäller för erkännande (artikel 34&lt;br&gt;andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket ”dom” avses alla slags avgöranden, oavsett deras beteck-&lt;br&gt;ning (artikel 25).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ställs inga krav på att domen skall ha vunnit laga kraft. Däremot krävs&lt;br&gt;att den är verkställbar i ursprungsstaten. Detta innebär bl.a. att domen inte&lt;br&gt;kan verkställas i andra stater om provisorisk verkställighet inte kan ske i ur-&lt;br&gt;sprungsstaten innan tiden för överklagande löpt ut eller sedan målet har&lt;br&gt;överklagats; det finns inga skäl att i andra stater tillerkänna en dom rätts-&lt;br&gt;verkningar som den inte har i ursprungsstaten (Jenard s. 48).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk dom kan enligt bestämmelserna i 3 kap. 3 § UB verkställas i&lt;br&gt;Sverige utan särskilda villkor när den vunnit laga kraft. Enligt 9 § får också&lt;br&gt;dom som inte vunnit laga kraft verkställas som lagakraftägande dom om&lt;br&gt;domstolen förordnat om detta i domen (se härom bl.a. 17 kap. 14 § RB) eller&lt;br&gt;om den enligt särskild föreskrift i annan lag får verkställas innan den vunnit&lt;br&gt;laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dom som inte vunnit laga kraft får enligt 3 kap. 4 § UB verkställas i&lt;br&gt;vissa särskilt angivna fall och då på särskilda villkor. Detta innebär dock inte&lt;br&gt;alltid att verkställigheten får fullföljas till slut. I vissa fall gäller att utmätt&lt;br&gt;egendom inte får säljas eller att influtna medel inte får betalas ut. En sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom torde inte vara verkställbar i andra konventionsstater. Visserligen är Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;den verkställbar i Sverige men de begränsningar som gäller i fråga om för-&lt;br&gt;säljning av utmätt egendom och redovisning av influtna medel bör föranleda&lt;br&gt;att den inte anses verkställbar i den mening som avses i artikel 31. På motsva-&lt;br&gt;rande sätt blir utsökningsbalkens regler om partiell verkställighet inte till-&lt;br&gt;lämpliga vid verkställighet av utländska avgöranden (jfr promemorian&lt;br&gt;s. 145 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en sådan tolkning talar bestämmelserna i artikel 24 som tillåter dom-&lt;br&gt;stolarna i andra konventionsstater att meddela beslut om säkerhetsåtgärder,&lt;br&gt;oberoende av om de är behöriga att pröva målet i sak. Något hinder mot att&lt;br&gt;meddela ett beslut om kvarstad för att säkra kommande verkställighet i en&lt;br&gt;konventionsstat i avvaktan på att den svenska domen vinner laga kraft finns&lt;br&gt;således inte. För en sådan tolkning talar vidare det förhållandet att konven-&lt;br&gt;tionen endast innehåller regler om exekvaturförfarandet. Nationella regler i&lt;br&gt;fråga om verkställigheten som sådan påverkas inte (Deutsche Genossen-&lt;br&gt;schaftsbank mot Brasserie du Pecheur; anmärkt vid artikel 36 nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en dom som har meddelats i Sverige gäller således att den kan verk-&lt;br&gt;ställas i andra konventionsstater endast om den har vunnit laga kraft eller&lt;br&gt;om den med stöd av någon lagbestämmelse eller enligt förordnande av dom-&lt;br&gt;stolen får verkställas innan den har vunnit laga kraft (3 kap. 3 och 9 §§ UB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns en särskild bestämmelse som tar sikte på verkställig-&lt;br&gt;het som skall äga rum i Storbritannien och Nordirland. Bestämmelsen tar&lt;br&gt;hänsyn till den omständigheten att man i England, Wales, Skottland och&lt;br&gt;Nordirland har konstitutionellt sett från varandra oberoende rättssystem.&lt;br&gt;En ansökan om verkställighet som görs i exempelvis Skottland gäller därför&lt;br&gt;enbart i Skottland och inte i hela Storbritannien och Nordirland. För att en&lt;br&gt;dom skall kunna verkställas inom hela Storbritannien och Nordirland krävs&lt;br&gt;således att ansökan härom inges till tre olika domstolar (se vid artikel 32).&lt;br&gt;Till skillnad från vad som gäller i övriga konventionsstater, där domen vid&lt;br&gt;ett exekvaturförfarande förklaras vara verkställbar, är det vidare i England,&lt;br&gt;Wales, Skottland och Nordirland fråga om ett förfarande varigenom domen&lt;br&gt;registreras för verkställighet vid resp, domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolkningsavgöranden från EG-domstolen som gäller artikel 31 framgår av&lt;br&gt;bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.4.3.1 första punkten anges till vilken dom-&lt;br&gt;stol ansökan om verkställighet skall ges in och således vilken domstol som&lt;br&gt;kommer att pröva frågan om verkställighet i det första stadiet. För Sveriges&lt;br&gt;del anges Svea hovrätt (se härom i avsnitt 2.4.3 och 3.2.2). I Finland sköts&lt;br&gt;verkställigheten tills vidare av överexekutor som enligt artikel Va i Protokoll&lt;br&gt;nr 1 jämställs med domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 32.2 framgår att den lokala behörigheten bestäms av var gälde-&lt;br&gt;nären har hemvist. Eftersom Sverige har utsett en enda instans för denna&lt;br&gt;prövning får artikel 32.2 tills vidare ingen betydelse vid verkställighet som&lt;br&gt;skall äga rum här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Schweiz måste man skilja på domar som innebär en betalningsförplik- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;telse och andra domar. Verkställigheten av domar som innebär betalnings-&lt;br&gt;förpliktelser regleras i federal lagstiftning (se i artikeln). Beträffande ut-&lt;br&gt;ländska sådana domar gäller att ett beslut om att verkställighet medges en-&lt;br&gt;dast krävs i fråga om domar som har meddelats av en stat som inte har ett&lt;br&gt;verkställighetsavtal med Schweiz. Om ett sådant verkställighetsavtal före-&lt;br&gt;ligger - exempelvis Luganokonventionen - är den utländska domen jäm-&lt;br&gt;ställd med en schweizisk dom och verkställbar som om den vore meddelad i&lt;br&gt;Schweiz. Andra domar än sådana som innebär en betalningsförpliktelse&lt;br&gt;verkställs enligt kantonal lag, även i de fall det föreligger ett verkställighets-&lt;br&gt;avtal mellan Schweiz och ursprungsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även beträffande Storbritannien och Nordirland finns avvikande regler,&lt;br&gt;se vid artikel 31 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om förfarandet m.m. vid exekvaturprövningen finns i artiklarna&lt;br&gt;33-35.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;An första stycket framgår att verkställighetsstatens egna regler skall gälla i&lt;br&gt;fråga om förfarandet vid exekvaturprövningen. Vissa av dessa frågor har&lt;br&gt;dock reglerats direkt i konventionen (artiklarna 46-49).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att svaranden är skyldig att uppge en delgiv-&lt;br&gt;ningsadress inom den domstols domkrets där ansökan görs. Om sådan skyl-&lt;br&gt;dighet inte föreligger enligt den nationella lagen skall sökanden i stället utse&lt;br&gt;ett ombud i saken (sistnämnda bestämmelse infördes på sin tid till följd av&lt;br&gt;att regler om att sökanden skall uppge en delgivningsadress saknades i tysk&lt;br&gt;rätt; jfr för Sveriges del 33 kap. RB, bl.a. 1 § andra stycket och 8 §). Bestäm-&lt;br&gt;melserna är av betydelse såväl när det gäller skyldigheten enligt artikel 35&lt;br&gt;att underrätta sökanden om det beslut som meddelats med anledning av an-&lt;br&gt;sökningen som när det gäller det kontradiktoriska förfarande som enligt arti-&lt;br&gt;kel 37 skall äga rum om gäldenären begär omprövning av ett beslut som med-&lt;br&gt;ger verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 3.3.2 föreslås att det till den lag varigenom Luganokonventionen&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt fogas vissa bestämmelser som hänvisar till rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens regler. I den mån Luganokonventionen innehåller särskilda&lt;br&gt;föreskrifter skall de tillämpas i stället för rättegångsbalkens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 46 och 47 finns regler om vad en ansökan skall innehålla. Tredje&lt;br&gt;stycket innehåller en påminnelse om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats i avsnitt 2.4.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;An första stycket framgår att ärendet skall avgöras snarast och att ärendet&lt;br&gt;skall prövas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig. Den nordiska&lt;br&gt;verkställighetslagstiftningen vilar på samma grundprincip. Enligt 10 § i 1977&lt;br&gt;års nordiska verkställighetslag skall ansökan således i allmänhet prövas utan&lt;br&gt;motpartens hörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 36 framgår att motparten i stället, om ansökan bifallits, kan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;söka ändring av detta beslut inom viss tid efter delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att ansökan får avslås endast på de grunder som Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;anges i artiklarna 27 och 28, dvs. samma som gäller i fråga om erkännande&lt;br&gt;av den utländska domen. Ansökan kan dock dessutom avslås om föreskrif-&lt;br&gt;terna i artiklarna 32 och 33 inte har uppfyllts (se exempelvis rättsfallet P mot&lt;br&gt;K anmärkt vid artikel 40.2). Innan en ansökan avslås på den grunden att de&lt;br&gt;handlingar som anges i artiklarna 46 och 47 inte har bifogats bör dock sökan-&lt;br&gt;den beredas tillfälle att komplettera sin ansökan (Jenard s. 50). I artikel 48&lt;br&gt;finns särskilda bestämmelser om hur man skall förfara i verkställighetsstaten&lt;br&gt;i de fall bevis om delgivning eller rättshjälp/fri rättegång inte har ingivits.&lt;br&gt;Om ansökan avslås på sådana formella grunder - det är således inte fråga&lt;br&gt;om avvisning i rättegångsbalkens mening - kan sökanden begära ompröv-&lt;br&gt;ning enligt reglerna i artikel 40 varvid han dock förlorar förmånen av ett&lt;br&gt;snabbt enpartsförfarande; vid denna omprövning skall svaranden alltid hö-&lt;br&gt;ras (se härom vid artikel 40.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att domen aldrig får omprövas i sak. Detsamma&lt;br&gt;gäller för erkännnade (artikel 29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna artikel föreskrivs att domstolen snarast skall underrätta sökanden&lt;br&gt;om det beslut som fattats med anledning av ansökningen och att sådan un-&lt;br&gt;derrättelse skall ske i enlighet med verkställighetsstatens egen lagstiftning.&lt;br&gt;Denna föreskrift visar som ovan påpekats (vid artikel 33 andra stycket) på&lt;br&gt;vikten av att sökanden har lämnat uppgift om sin delgivningsadress eller ut-&lt;br&gt;sett ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att underrätta gäller enbart i förhållande till sökanden och&lt;br&gt;gäller såväl i fråga om bifallande beslut som i fråga om avslagsbeslut (i det&lt;br&gt;sistnämnda fallet kan sökanden söka ändring i avgörandet, artikel 40). För&lt;br&gt;Sverige gäller härvid bestämmelserna i förordningen (1987:1099) om skyl-&lt;br&gt;dighet för domstol att underrätta parterna om utgången i mål och ärenden,&lt;br&gt;m.m. Frågan om delgivning med motparten behandlas i artikel 36.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.4.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att gäldenären kan söka ändring av ett avgörande&lt;br&gt;som innebär bifall till verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om ändring skall göras inom en månad från det att gäldenären&lt;br&gt;delgavs beslutet. Om han har hemvist i en annan konventionsstat än den där&lt;br&gt;verkställighet begärts gäller dock enligt andra stycket en frist om två måna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel IV i Protokoll Nr 1 - som har berörts vid artikel 20 ovan - fram-&lt;br&gt;går att delgivning skall ske i enlighet med de konventioner som gäller kon-&lt;br&gt;ventionsstaterna emellan och att sådan kan verkställas genom direktkontak-&lt;br&gt;ter mellan tjänstemännen i de olika staterna. I avsnitt 3.2.1 har dock föror-&lt;br&gt;dats att Sverige reserverar sig mot sådana direktkontakter delgivningsmyn-&lt;br&gt;digheterna emellan. Att delgivningen skall ombesörjas av domstolen - och&lt;br&gt;inte av sökanden - är i enlighet med svensk rätt som ju allmänt utgår från att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delgivning skall ombesörjas av myndigheten i fråga i de fall frist räknas från Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grunder gäldenären kan åberopa till stöd för sin begäran om ändring&lt;br&gt;kan exempelvis vara - utöver de grunder som avses i artikel 34 andra&lt;br&gt;stycket - att domen inte faller inom konventionens sakliga tillämpningsom-&lt;br&gt;råde, att den ännu inte är verkställbar i ursprungsstaten eller att han redan&lt;br&gt;har uppfyllt sina förpliktelser enligt domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen tillåter inte att tredje man begär omprövning eller överpröv-&lt;br&gt;ning av ett beslut som medger verkställighet; genom konventionen har enligt&lt;br&gt;EG-domstolen ett autonomt och uttömmande system för verkställighet in-&lt;br&gt;rättats. Konventionen reglerar dock enbart exekvaturförfarandet, förfaran-&lt;br&gt;det för att erhålla en förklaring om att domen får verkställas. Den behandlar&lt;br&gt;inte verkställigheten som sådan utan denna är också fortsättningsvis reglerad&lt;br&gt;i nationell rätt. Tredje man är därför oförhindrad att framställa invändningar&lt;br&gt;mot själva verkställigheten i den mån den nationella verkställighetslagen till-&lt;br&gt;låter detta (Deutsche Genossenschaftsbank mot Brasserie du Pecheur). Be-&lt;br&gt;stämmelserna i utsökningsbalken är, med de begränsningar som följer av ar-&lt;br&gt;tikel 39, med andra ord fullt ut tillämpliga sedan den utländska domen för-&lt;br&gt;klarats vara verkställbar i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.4.3. I första punkten anges inledningsvis&lt;br&gt;att förfarandet i detta skede skall vara kontradiktoriskt vilket innebär att sö-&lt;br&gt;kanden skall beredas tillfälle att yttra sig över de skäl gäldenären anfört till&lt;br&gt;stöd för sitt ändringsyrkande och att domstolen skall pröva frågan om verk-&lt;br&gt;ställighet på grundval av omständigheter som åberopats och kunnat bemötas&lt;br&gt;av parterna, och inte, som i det första stadiet, enbart på grundval av de hand-&lt;br&gt;lingar och uppgifter sökanden har lämnat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikelns första punkt anges vidare vilka domstolar som prövar frågan&lt;br&gt;om verkställighet i detta andra skede (se vid avsnitt 2.4.3; beträffande Stor-&lt;br&gt;britannien och Nordirland se vid artikel 31 andra stycket och vid artikel 32).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sverige anges här Svea hovrätt som således har att pröva verkställig-&lt;br&gt;hetsfrågan såväl i det första som i det andra skedet. Hovrätten får därmed&lt;br&gt;en roll motsvarande den som tingsrätt har efter det att svaranden ansökt om&lt;br&gt;återvinning av tredskodom. Till skillnad från vad som gäller vid det inle-&lt;br&gt;dande förfarandet - då prövningen skall göras av ensamdomare - skall hov-&lt;br&gt;rätten i detta skede pröva frågan i vanlig sammansättning (4 och 5 §§ proposi-&lt;br&gt;tionens lagförslag 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra punkten framgår att det beslut som har meddelats i andra skedet&lt;br&gt;kan överklagas. Bestämmelserna är tillämpliga antingen för sökanden eller&lt;br&gt;för gäldenären, beroende på om omprövningen har mynnat ut i att verkstäl-&lt;br&gt;lighet medges eller avslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de ursprungliga sex EG-staterna gäller att överprövningen i högsta in-&lt;br&gt;stans är begränsad till att avse rättsfrågor. För Storbritannien och Nordir-&lt;br&gt;land, som inte har denna begränsning, följer en motsvarande begränsning av&lt;br&gt;artikelns formulering, ”som avser en rättsfråga”. I Danmark gäller att till-&lt;br&gt;stånd från justitieministern erfordras vid ett överklagande till hpjesteret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta accepterades i Brysselkonventionen (liksom i Luganokonventionen), Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;eftersom det kan sägas utgöra ett slags motsvarighet till de prövningstill-&lt;br&gt;ståndsförfaranden som tillämpas i andra länder och man från dansk sida för-&lt;br&gt;klarat att justitieministern kan se till att tillstånd ges endast i de fall en rätts-&lt;br&gt;fråga kräver ytterligare belysning (Schlosser p. 217).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sverige, liksom för övriga nordiska EFTA-länder, anges här högsta&lt;br&gt;domstolen. Prövningen i högsta domstolen bör vara beroende av att pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd har beviljats (jfr avsnitt 3.2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 37.2 föreskrivs inte - såsom i artikel 36 - den tid inom vilken över-&lt;br&gt;klagandet i sista instans skall göras. Nationella regler blir således tillämpliga&lt;br&gt;på denna fråga (jfr 5 § i propositionens lagförslag 1 och specialmotiveringen&lt;br&gt;till denna).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i andra punkten är enligt ett avgörande av EG-domstolen&lt;br&gt;tillämpliga endast på avgörandet i sak (”the judgment given on the appeal”);&lt;br&gt;bestämmelsen medger inte överklagande av interimistiska beslut eller andra&lt;br&gt;handläggningsbeslut som meddelas av domstolen under handläggningen i&lt;br&gt;det andra skedet (Brennero mot Wendel).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 38 finns regler om vilandeförklaring av ärendets handläggning i det&lt;br&gt;andra skedet - dvs. sedan gäldenären begärt omprövning av ett beslut som&lt;br&gt;medger verkställighet - om domen inte har vunnit laga kraft i urprungssta-&lt;br&gt;ten. Bestämmelsen är tillämplig endast i de fall den utländska domen får&lt;br&gt;verkställas i urprungsstaten utan hinder av att den inte vunnit laga kraft (jfr&lt;br&gt;artikel 31). En förutsättning är att klaganden begär vilandeförklaring. Be-&lt;br&gt;stämmelsen är fakultativ. En liknande reglering som gäller vid erkännande&lt;br&gt;finns i artikel 30.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tiden för överklagande inte har löpt ut kan domstolen bestämma inom&lt;br&gt;vilken tid en sådan talan skall föras och därigenom begränsa den tid målet&lt;br&gt;skall vila.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för att förklara ärendet vilande kan domstolen avgöra verkställig-&lt;br&gt;hetsfrågan och enligt tredje stycket göra verkställigheten beroende av att sö-&lt;br&gt;kanden ställer säkerhet för att skydda gäldenären för den händelse domen&lt;br&gt;sedermera ändras i ursprungsstaten. Bestämmelsen gäller, liksom bestäm-&lt;br&gt;melsen i första stycket, endast i de fall då domen får verkställas i ursprungs-&lt;br&gt;staten utan hinder av att den inte vunnit laga kraft. Av EG-domstolens praxis&lt;br&gt;(Brennero mot Wendel) följer att domstolen får kräva att säkerhet ställs en-&lt;br&gt;dast i samband med att den avgör ärendet i sak. Reglerna om ställande av&lt;br&gt;säkerhet harmonierar med vad som gäller i Sverige när domstol förordnar&lt;br&gt;om att domen får verkställas utan hinder av att den inte vunnit laga kraft&lt;br&gt;(17 kap. 14 § första stycket RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående de särskilda bestämmelserna för domar meddelade i Storbri-&lt;br&gt;tannien och Nordirland i andra stycket, se vid artikel 30 ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet bakom denna artikel är att se till att det på verkställighetsstadiet - där&lt;br&gt;ju de nationella verkställighetsreglerna skall tillämpas - föreligger en balans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 128&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan å ena sidan sökandens intressen och behov av en snabb verkställighet&lt;br&gt;för att förhindra att gäldenären undanskaffar egendom och å andra sidan gäl-&lt;br&gt;denärens behov och intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att ett beslut om verkställighet som meddelats&lt;br&gt;vid den inledande prövningen enligt artikel 32 inte innebär att det utländska&lt;br&gt;avgörandet utan vidare blir fullt verkställbart. För full verkställbarhet krävs&lt;br&gt;antingen att den i artikel 36 angivna klagofristen har löpt ut utan att gäldenä-&lt;br&gt;ren har utnyttjat sin klagorätt eller att det utländska avgörandet har förkla-&lt;br&gt;rats verkställbart vid en omprövning av beslutet från den inledande pröv-&lt;br&gt;ningen. Innan det utländska avgörandet är fullt verkställbart får bara säker-&lt;br&gt;hetsåtgärder vidtas mot gäldenärens egendom. I andra stycket har uttryckli-&lt;br&gt;gen angivits att ett avgörande som medger verkställighet medför att sådana&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder får vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att utverka säkerhetsåtgärder är automatisk, dvs. uppstår i och&lt;br&gt;med domstolens beslut om att domen är verkställbar. Nationella regler som&lt;br&gt;föreskriver att sökanden måste visa att det föreligger behov av säkerhetsåt-&lt;br&gt;gärder etc. får således inte tillämpas (Jenard s. 52). Det blir heller inte ak-&lt;br&gt;tuellt att ställa säkerhet för den skada som kan tillfogas motparten. EG-dom-&lt;br&gt;stolen har slagit fast att sökanden under den i artikeln angivna tiden har rätt&lt;br&gt;att erhålla säkerhetsåtgärder sedan domen har förklarats vara verkställbar&lt;br&gt;och att han inte skall vara skyldig att utverka någon form av tillstånd för&lt;br&gt;detta (målet Capelloni mot Pelkmans).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationella verkställighetsregler, dvs. utsökningsbalken för Sveriges del, är&lt;br&gt;tillämpliga på verkställigheten som sådan (Schlosser p. 221; se också vid arti-&lt;br&gt;kel 31 och rättsfall anmärkt vid artikel 36). I de olika konventionsstaterna är&lt;br&gt;det ömsom exekvaturdomstolen, ömsom annan domstol eller särskilda myn-&lt;br&gt;digheter som sköter själva verkställigheten. De säkerhetsåtgärder som enligt&lt;br&gt;förevarande artikel kan komma i fråga är de som står till förfogande enligt&lt;br&gt;den nationella verkställighetslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln föranleder för Sveriges vidkommande särskilda bestämmelser.&lt;br&gt;Denna fråga har behandlats i avsnitt 3.3.2 (jfr 7 § i propositionens lagförslag&lt;br&gt;1)-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.4.3. Av första punkten framgår att sökan-&lt;br&gt;den kan söka ändring om ansökan om verkställighet avslås i det första ske-&lt;br&gt;det. Konventionen reglerar inte den tid inom vilken sådan begäran skall&lt;br&gt;framställas eller formerna i övrigt för hur detta skall gå till. Det blir alltså&lt;br&gt;en fråga som får lösas i enlighet med nationell rätt (Jenard s. 53; jfr. 4 § i&lt;br&gt;propositionens lagförslag 1). I detta skede skall förfarandet vara kontradik-&lt;br&gt;toriskt, dvs. domstolen måste höra gäldenären. Detta framgår uttryckligen&lt;br&gt;av den andra punkten. Formerna för motpartens hörande regleras av natio-&lt;br&gt;nell rätt (Jenard samma sida).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får inte pröva verkställighetsfrågan om gäldenären inte verkli-&lt;br&gt;gen har fått tillfälle att yttra sig. Skälet för detta är att gäldenären annars&lt;br&gt;skulle riskera att inte få sina invändningar prövade alls. Den rätt han har att&lt;br&gt;överklaga ett bifallande beslut enligt artikel 41 är ju begränsad såtillvida att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det i sista instans endast är fråga om kassationsförfaranden alternativt en Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;prövning som är begränsad till rättsfrågor eller som, i de nordiska länderna,&lt;br&gt;förutsätter prövningstillstånd (jfr härom också vid artikel 37.2). Av detta&lt;br&gt;skäl föreskrivs uttryckligen i punkten 2 i förevarande artikel att bestämmel-&lt;br&gt;serna i artikel 20 andra och tredje styckena skall tillämpas om gäldenären&lt;br&gt;inte hör av sig, dvs. samma regler som är uppställda till skydd för svaranden&lt;br&gt;under själva rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av praxis framgår att skyldigheten att höra gäldenären föreligger även i&lt;br&gt;det fallet då ansökan avslagits på den grunden att sökanden inte givit in&lt;br&gt;handlingarna i ärendet i rätt tid. Skyldigheten att höra gäldenären gäller så-&lt;br&gt;ledes under det andra stadiet, oavsett om det skett någon prövning i sak un-&lt;br&gt;der det första stadiet eller inte (målet 178/83, P mot K; jfr kommentaren vid&lt;br&gt;artikel 34).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande artikel anges genom en uppräkning de domstolar som i resp,&lt;br&gt;konventionsstat skall pröva verkställighetsfrågan i detta andra skede. För&lt;br&gt;Sveriges del anges här Svea hovrätt, som alltså skall pröva verkställighetsfrå-&lt;br&gt;gan i såväl det första som det andra skedet. Detta gäller både när ompröv-&lt;br&gt;ningen har initierats av gäldenären enligt bestämmelserna i artikel 37.1 och&lt;br&gt;när den initierats av sökanden enligt förevarande artikel (jfr avsnitt 3.2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.4.3. Den behandlar exekvaturprövningen&lt;br&gt;i sista instans och utgör en motsvarighet till artikel 37.2. Sistnämnda artikel&lt;br&gt;handlar om prövningen i sista instans i de fall prövningen i andra instans initi-&lt;br&gt;tierats av gäldenären - dvs. när den första prövningen ledde till bifall - me-&lt;br&gt;dan förevarande artikel handlar om prövningen i sista instans i det fall pröv-&lt;br&gt;ningen i andra instans initierats av sökanden, dvs. när ansökan avslogs i&lt;br&gt;första instans. I fråga om artikelns närmare innehåll hänvisas till kommenta-&lt;br&gt;rerna vid artikel 37.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna artikel kan partiell verkställighet medges i det fall domen inte&lt;br&gt;kan verkställas i sin helhet. Det kan handla om att domen omfattar flera kä-&lt;br&gt;romål och att verkställighet - exempelvis av ordre public-skäl - inte kan be-&lt;br&gt;viljas såvitt gäller viss del av domen medan domen i övrigt uppfyller villko-&lt;br&gt;ren. Det kan också vara så att sökanden inte önskar annat än partiell verk-&lt;br&gt;ställighet, exempelvis på den grunden att gäldenären delvis har fullgjort sina&lt;br&gt;skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna artikel finns en särskild regel om verkställighet av utdömt vite (”pe-&lt;br&gt;riodic payment by way of a penalty”, ”condamnant ä une astreinte”, ”tvangs-&lt;br&gt;bpde”). Det handlar här om domar vari gäldenären förpliktas att betala en&lt;br&gt;summa pengar för varje dag han är i dröjsmål med att uppfylla en viss för-&lt;br&gt;pliktelse (Jenard s. 54). Bakgrunden till bestämmelsen är det, särskilt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frankrike använda, system där gäldenären i en dom förpliktas att fullgöra Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;något vid äventyr av vite (&amp;quot;astreint”). Om åläggandet inte följs, döms vitet&lt;br&gt;ut genom en ny dom varvid beloppet oftast är lägre än det som ursprungligen&lt;br&gt;förelädes. I andra länder är beloppet redan bestämt i den ursprungliga do-&lt;br&gt;men (Schlosser p. 213).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen i förevarande artikel framgår att det endast är det slutli-&lt;br&gt;gen fastställda vitesbeloppet som är verkställbart i andra konventionsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om svenska avgöranden gäller således att ett föreläggande om lö-&lt;br&gt;pande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten inte är verkställbart i andra&lt;br&gt;konventionsstater. Däremot är ett avgörande varigenom ett vite utdömts&lt;br&gt;verkställbart. Även denna artikel förutan skulle resultatet ha blivit det-&lt;br&gt;samma eftersom ett föreläggande om löpande vite inte är verkställbart i Sve-&lt;br&gt;rige (jfr kravet i artikel 31 om att avgörandet skall vara verkställbart i ur-&lt;br&gt;sprungsstaten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel innehåller bestämmelser om rättshjälpsförmåner m.m. Av ar-&lt;br&gt;tikelns/örs/a stycke framgår att sökanden skall vara berättigad till rättshjälp&lt;br&gt;eller fri rättegång enligt verkställighetsstatens lagstiftning eller i största möj-&lt;br&gt;liga utsträckning vara befriad från kostnader och avgifter för exekvaturförfa-&lt;br&gt;randet i verkställighetsstaten om han i ursprungsstaten haft motsvarande för-&lt;br&gt;måner. Förmånerna skall utgå utan någon särskild prövning. Om sökanden&lt;br&gt;haft dessa förmåner i rättegångsstaten och ger in handlingar som utvisar&lt;br&gt;detta (se artikel 47.2) skall han automatiskt vara berättigad till motsvarande&lt;br&gt;förmåner enligt verkställighetsstatens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånerna gäller dock, såsom framgår av artikeln, endast vid det förfa-&lt;br&gt;rande som regleras i artiklarna 32-35, dvs. under enpartsförfarandet i det&lt;br&gt;första skedet. Förmånerna gäller således inte under den eventuellt efterföl-&lt;br&gt;jande kontradiktoriska överprövningen i det andra och tredje skedet. Inte&lt;br&gt;heller gäller förmånerna under verkställigheten som sådan, dvs. vid förfa-&lt;br&gt;randet inför kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hur bestämmelserna förhåller sig till svensk rätt och skall till-&lt;br&gt;lämpas i Sverige har redovisats i avsnitt 3.3.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns en särskild regel som hänger samman med att förfa-&lt;br&gt;randet vid de danska och isländska administrativa myndigheter som handläg-&lt;br&gt;ger frågor om underhållsbidrag (jfr artikel Va i Protokoll Nr 1) är fritt från&lt;br&gt;avgift; det är med andra ord aldrig aktuellt att bevilja rättshjälpsförmåner.&lt;br&gt;Bestämmelsen har tillkommit för att se till att den som i andra konventions-&lt;br&gt;stater begär verkställlighet av ett danskt eller isländskt underhållsavgörande&lt;br&gt;inte kommer i ett sämre läge i detta hänseende än vad som gäller i fråga om&lt;br&gt;underhållsavgöranden från andra konventionsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna artikel finns bestämmelser om att säkerhet, borgen, deposition och&lt;br&gt;liknande inte får krävas på ett diskriminerande sätt av den som söker verk-&lt;br&gt;ställighet av en dom som har meddelats i någon av de andra konventionssta-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terna. Så länge reglerna om säkerhet m.m. gäller lika för alla, oavsett natio- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;nalitet, är de således acceptabla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avsnitt 3 Gemensamma bestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna artikel finns bestämmelser om vilka handlingar sökanden skall ge&lt;br&gt;in när erkännande eller verkställighet begärs av en utländsk dom i annan&lt;br&gt;konventionsstat. Ytterligare föreskrifter, som dock endast gäller när verk-&lt;br&gt;ställighet begärs, finns i artikel 47. Jfr artikel 33 tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De villkor som är nödvändiga för att fastställa om en dom är äkta (första&lt;br&gt;punkten) följer av ursprungsstatens lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften i andra punkten visar på vikten av att bevara bevis om delgiv-&lt;br&gt;ning i de fall mål eller ärende avgjorts i svarandens utevaro (jfr avsnitt 3.3.7).&lt;br&gt;I artikel 48 finns särskilda bestämmelser om hur man skall förfara i verkstäl-&lt;br&gt;lighetsstaten om bevis om delgivning inte ges in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att legalisering eller liknande förfarande inte får krävas i fråga om de&lt;br&gt;handlingar som avses i denna artikel framgår av artikel 49.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jfr artikel 46. Också artikel 47 innehåller bestämmelser om vilka handlingar&lt;br&gt;den som begär verkställighet skall ge in. Artikeln är inte aktuell när endast&lt;br&gt;erkännande begärs eftersom det inte krävs något särskilt förfarande för&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första punkten skall sökanden ge in handlingar som utvisar att do-&lt;br&gt;men är verkställbar i ursprungsstaten (jfr kommentarerna till artikel 31).&lt;br&gt;Föreskriften innebär inte nödvändigtvis att ett särskilt intyg härom behöver&lt;br&gt;inges. Det kan i vissa fall framgå direkt av den utländska domen (jfr en&lt;br&gt;svensk dom vari enligt 17 kap. 14 § RB föreskrivits att den får verkställas&lt;br&gt;utan hinder av att den inte vunnit laga kraft). Vissa typer av domar är också&lt;br&gt;enligt uttryckliga författningsbestämmelser direkt verkställbara. I andra fall&lt;br&gt;kan dock frågan om domens verkställbarhet i ursprungsstaten vara beroende&lt;br&gt;av en jämförelse mellan tidpunkten för domens meddelande, dess delgivning&lt;br&gt;och överklagandefristen (Jenard s. 55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första punkten finns vidare ett krav på att den utländska domen har del-&lt;br&gt;givits gäldenären. Denna bestämmelse har tillkommit på grund av att domar&lt;br&gt;i vissa stater kan verkställas oberoende av om de delgivits eller inte. Vid in-&lt;br&gt;ternationell verkställighet bör gäldenären bevisligen känna till domen och&lt;br&gt;dessutom ges en chans att fullgöra den frivilligt (jfr Jenard s. 55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande andra punkten, se artikel 44. I artikel 48 finns särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om hur man skall förfara i verkställighetsstaten om bevis om&lt;br&gt;rättshjälp eller fri rättegång inte har givits in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att legalisering eller liknande förfarande inte får krävas i fråga om de&lt;br&gt;handlingar som avses i denna artikel framgår av artikel 49.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna artikel syftar till att undvika onödig formalism. Ar-&lt;br&gt;tikelns första stycke tar sikte på delgivningsbevis och bevis om att rättshälp&lt;br&gt;eller fri rättegång har beviljats. Om dessa bevis inte har givits in kan domsto-&lt;br&gt;len i verkställighetsstaten således bestämma den tid inom vilken de skall&lt;br&gt;företes, godta likvärdiga handlingar eller helt enkelt befria sökanden från&lt;br&gt;skydigheten att ge in dem. En situation när det kan bli aktuellt att dispensera&lt;br&gt;från kravet att inge ett delgivningsbevis är att detta har förstörts i ursprungs-&lt;br&gt;staten och domstolen i verkställighetsstaten finner att den har tillräcklig be-&lt;br&gt;visning om delgivning på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket räcker det att översättning av handlingarna är be-&lt;br&gt;styrkt av en person som är behörig därtill i någon av konventionsstaterna.&lt;br&gt;Också denna bestämmelse syftar till att undvika formalism. Ev. krav på&lt;br&gt;översättning framgår inte av konventionen utan följer av verkställighetssta-&lt;br&gt;tens lagstiftning (se vid artikel 33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legaliseringsåtgärder och andra liknande förfaranden får enligt artikel 49&lt;br&gt;inte krävas i fråga om de handlingar som skall ges in enligt artiklarna 46 och&lt;br&gt;47. Detsamma gäller för fullmakt om sökanden utser annan att begära verk-&lt;br&gt;ställighet för hans räkning. Bestämmelsen saknar betydelse vid verkställig-&lt;br&gt;het i Sverige eftersom inga sådana krav ställs enligt svensk rätt. Bestämmel-&lt;br&gt;sen får däremot betydelse vid ansökan om verkställighet i vissa andra kon-&lt;br&gt;ventionsstater. Av bestämmelsen följer att inte ens ett sådant certifikat som&lt;br&gt;föreskrivs i 1961 års Haagkonvention om avskaffande av krav på legalisering&lt;br&gt;(som Sverige inte har tillträtt) får krävas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avdelning IV Officiella handlingar (actes authentiques)&lt;br&gt;och inför domstol ingångna förlikningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 50 skall s.k. officiella handlingar (actes authentiques) verkstäl-&lt;br&gt;las i andra konventionstater. Med en officiell handling avses en exekutionsti-&lt;br&gt;tel som har tillkommit utan medverkan av domstol. Den har en viss officiell&lt;br&gt;karaktär genom att den antingen har upprättats av eller inför myndighet eller&lt;br&gt;offentlig funktionär eller genom att dess äkthet har fastställts av en myndig-&lt;br&gt;het eller offentlig funktionär. Äkthetsbeviset skall hänföra sig till handlingen&lt;br&gt;som sådan och inte vara begränsat till att avse exempelvis parternas under-&lt;br&gt;skrifter (Jenard/Möller p. 72).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för verkställighet i andra konventionsstater är att den of-&lt;br&gt;ficiella handlingen är verkställbar i ursprungsstaten och att den ingivna&lt;br&gt;handlingen uppfyller de villkor som är nödvändiga för att den skall kunna&lt;br&gt;godtas som en sådan i ursprungsstaten. Endast officiella handlingar som sak-&lt;br&gt;ligt sett faller inom konventionens tillämpningsområde (artikel 1) omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en hänvisning i artikeln till artikel 31 och följande artiklar och till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konventionens Avdelning III, Avsnitt 3 följer att förfarandet vid verkställig- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;het av en officiell handling är detsamma som vid verkställighet av dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikeln följer vidare att åtagandet begränsar sig till verkställighet. Det&lt;br&gt;innebär att officiella handlingar inte skall erkännas och att de med andra ord&lt;br&gt;inte utgör hinder mot en rättegång om samma sak i verkställighetsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Officiella handlingar är relativt främmande för svensk rätt. Skriftliga be-&lt;br&gt;vittnade förbindelser angående underhållsbidrag godtas dock som exeku-&lt;br&gt;tionstitel i Sverige (3 kap. 19 § UB). Om en sådan har godkänts av social-&lt;br&gt;nämnden (jfr 7 kap. 7 § andra stycket föräldrabalken) torde de omfattas av&lt;br&gt;artikel 50.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utländska officiella handlingar har också redan godtagits för verkställig-&lt;br&gt;het på underhållsområdet (3 § andra stycket lagen 1976:108 om erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danskt ”udenretligt förlig” har likaså godtagits i begränsad utsträckning&lt;br&gt;(5 § andra punkten och 10 § andra stycket lagen 1977:595 om erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område). Ett udenret-&lt;br&gt;ligt förlig uppfyller dock inte de villkor som uppställs i artikel 50 eftersom&lt;br&gt;det inte har upprättats av eller inför myndighet eller offentlig funktionär. I&lt;br&gt;den mån verkställighet begärs av ett sådant i Sverige skall verkställigheten&lt;br&gt;således också i fortsättningen ske enligt bestämmelserna i 1977 års nordiska&lt;br&gt;lag och inte enligt Luganokonventionen. Av samma skäl faller inte heller&lt;br&gt;norska exigibla skuldebrev under artikel 50. Sådana har hittills inte kunnat&lt;br&gt;verkställas i Sverige enligt den nordiska lagstiftningen. Dessa frågor har be-&lt;br&gt;handlats närmare i avnitt 3.3.6, vari föreslås att den nordiska verkställighets-&lt;br&gt;lagen i framtiden skall omfatta bl.a. också dessa skuldebrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlikningar som har ingåtts inför domstol jämställs enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i artikel 51 med officiella handlingar och skall således verkställas på samma&lt;br&gt;sätt om de är verkställbara i den stat där förlikningen ingicks. Inte heller i&lt;br&gt;fråga om förlikningar finns det något åtagande att erkänna (jfr vid artikel&lt;br&gt;50). Om verkställighet strider mot grunderna för rättsordningen i verkställig-&lt;br&gt;hetsstaten får ansökan avslås (artikel 34 andra stycket jämfört med artikel&lt;br&gt;27.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen omfattar inga svenska förlikningar. Om en förlikning har&lt;br&gt;stadfästs genom en dom, är detta en dom som skall verkställas - och erkän-&lt;br&gt;nas - enligt konventionens vanliga regler (artikel 26 och artikel 31 jämförda&lt;br&gt;med artikel 25). Inte heller omfattar artikel 51 sådana förlikningar som ingås&lt;br&gt;inför svensk domstol och som föranleder käromålets återkallelse och målets&lt;br&gt;avskrivning, inte ens i det fall förlikningens innehåll framgår av rättens pro-&lt;br&gt;tokoll. I detta fall brister nämligen det rekvisit som uppställs i artikeln om&lt;br&gt;att förlikningen skall vara verkställbar i ursprungsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avdelning V Allmänna bestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats vid artikel 2. Artikel 52 innehåller bestämmelser&lt;br&gt;om tillämplig lag vid avgörandet av frågan var part har hemvist. Bestämmel-&lt;br&gt;serna behandlar dels det fallet att domstol i en konventionsstat måste avgöra&lt;br&gt;om part har hemvist i denna stat (första stycket), dels det fallet att domstol&lt;br&gt;måste bestämma om part har hemvist i en annan konventionsstat (andra&lt;br&gt;stycket). Artikeln innehåller inga regler om lagval i fråga om part med hem-&lt;br&gt;vist i tredje stat. I sistnämnda fall får domstolen tillämpa sin egen internatio-&lt;br&gt;nella privaträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 52 är utformad för att gälla både svarandens och kärandens hem-&lt;br&gt;vist. I allmänhet handlar det om att domstolen måste fastställa svarandens&lt;br&gt;hemvist. I vissa fall, exempelvis vid tillämpningen av artikel 5.2 och artikel&lt;br&gt;8 första stycket, måste dock domstolen bestämma var käranden har hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att domstolen skall tillämpa sin egen lag (lex fori)&lt;br&gt;när den prövar om part har hemvist i domstolsstaten. En part kan ha hemvist&lt;br&gt;i Frankrike enligt fransk lag och samtidigt enligt belgisk lag ha hemvist i Bel-&lt;br&gt;gien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall domstolen, när den prövar om part har hemvist&lt;br&gt;i en annan konventionsstat, avgöra detta med tillämpning av den andra kon-&lt;br&gt;ventionsstatens nationella lag. Bestämmelsen blir i första hand aktuell i de&lt;br&gt;fall svaranden instäms inför domstol i ett annat land än det där han har hem-&lt;br&gt;vist. En person som har hemvist i ett tredje land kan exempelvis stämmas&lt;br&gt;inför svensk domstol på den grunden att avtalet ingicks i Sverige (10 kap. 4&lt;br&gt;§ RB). Har svaranden hemvist i en annan konventionsstat skulle svensk&lt;br&gt;domstol inte vara behörig enligt denna bestämmelse i RB (artikel 3). Om&lt;br&gt;svaranden i ett sådant mål bestrider svensk domstols behörighet och påstår&lt;br&gt;att han har hemvist i en annan konventionsstat, exempelvis Frankrike, är&lt;br&gt;svensk domstol således skyldig att fastställa om svaranden har hemvist i den&lt;br&gt;andra staten innan den kan avgöra om den är behörig eller inte. För att av-&lt;br&gt;göra om svaranden har hemvist i Frankrike skall den svenska domstolen där-&lt;br&gt;vid enligt föreskrifterna i förevarande artikels andra stycke tillämpa fransk&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel har behandlats vid artikel 2. An första stycket framgår att en&lt;br&gt;juridisk person anses ha hemvist i den stat där den har sitt säte. Konventio-&lt;br&gt;nen innehåller ingen definition av vad som avses med en juridisk persons&lt;br&gt;säte. Artikeln innehåller en lagvalsregel som innebär att domstolen skall till-&lt;br&gt;lämpa den lag som följer av den egna internationella privaträtten när den&lt;br&gt;skall bestämma var detta säte är beläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln omfattar enligt den svenska texten - liksom artikel 16.2 - såväl&lt;br&gt;”bolag” som ”juridiska personer”. I den engelska texten heter det ”company&lt;br&gt;or other legal person or association”. Skälet för detta är att uttrycket juridisk&lt;br&gt;person inte täcker alla former av bolag, såsom det tyska ”offene Handelsge-&lt;br&gt;sellschaft” som inte är en juridisk person. På samma sätt hade det inte räckt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att enbart tala om bolag eftersom detta begrepp inte omfattar andra former Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;av sammanslutningar (”associations and foundations”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa problem kan tänkas uppstå vid tillämpningen av bestämmelsen i ar-&lt;br&gt;tikel 16.2 som föreskriver att domstolarna i den stat där den juridiska perso-&lt;br&gt;nen har sitt säte är exklusivt behöriga att pröva frågan om exempelvis upp-&lt;br&gt;lösning av ett bolag. Om domstol i en konventionsstat meddelar en dom var-&lt;br&gt;igenom ett bolag upplöses, och därvid grundar sin behörighet på att bolaget&lt;br&gt;enligt den tillämpliga lagen har sitt säte i denna stat, kan problem uppstå i&lt;br&gt;annan konventionsstat där domen görs gällande om, exempelvis, enligt la-&lt;br&gt;gen i denna andra stat en juridisk persons säte bestäms av dess stadgar och&lt;br&gt;dessa utpekar erkännandestaten. I sådant fall kan erkännande vägras under&lt;br&gt;åberopande av artikel 28 första stycket (Jenard s. 57).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 53 behandlar inte den prejudiciella frågan om erkännande av juri-&lt;br&gt;diska personer. Den frågan får avgöras med tillämpning av domstolsstatens&lt;br&gt;egen lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket, som innehåller bestämmelser om tillämplig&lt;br&gt;lag vid avgörandet av frågan var en ”trust” har sitt säte, har behandlats vid&lt;br&gt;artikel 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avdelning VI Övergångsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54 innehåller övergångsbestämmelser. De kan sammanfattas enligt&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konventionen gäller om det rättsliga förfarandet i ursprungsstaten inled-&lt;br&gt;des efter det att konventionen trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konventionen gäller inte om domen i ursprungsstaten meddelades innan&lt;br&gt;konventionen trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konventionen gäller, under vissa förutsättningar, om det rättsliga förfa-&lt;br&gt;randet i ursprungsstaten pågick då konventionen trädde i kraft och do-&lt;br&gt;men har meddelats därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den sistnämnda situationen får domstolen i verkställighetsstaten pröva om&lt;br&gt;domstolen i urprungsstaten varit behörig att pröva målet. Denna rätt till&lt;br&gt;prövning av behörighetsfrågan - som således strider mot konventionens&lt;br&gt;grundprincip i övrigt - motiveras av att konventionen inte var tillämplig i&lt;br&gt;ursprungsstaten vid tidpunkten för målets anhängiggörande varför svaran-&lt;br&gt;den inte hade lagliga möjligheter att bestrida domstolens behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår således att konventionen är tillämplig endast på&lt;br&gt;förfaranden som har inletts efter det att konventionen trätt i kraft i ur-&lt;br&gt;sprungsstaten, dvs. rättegångsstaten. På samma sätt föreskrivs att konven-&lt;br&gt;tionen inte gäller i fråga om officiella handlingar (actes authentiques; se vid&lt;br&gt;artikel 50) med mindre konventionen trätt i kraft i ursprungsstaten då hand-&lt;br&gt;lingen upprättades eller registrerades där. Härav följer bl.a. att konventio-&lt;br&gt;nens behörighetsregler, reglerna om litispendens osv. inte gäller i fråga om&lt;br&gt;rättegångar som har inletts innan konventionen trädde i kraft i rättegångssta-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår vidare att konventionens regler om erkännande&lt;br&gt;och verkställighet är tillämpliga bara om konventionen gällde mellan ur-&lt;br&gt;sprungsstaten och verkställighetsstaten när det rättsliga förfarandet inleddes&lt;br&gt;(resp, den officiella handlingen upprättades eller registrerades), dvs. om&lt;br&gt;båda dessa stater har tillträtt konventionen vid denna tidpunkt. Enligt hu-&lt;br&gt;vudregeln skall således rättegången i fråga ha inletts efter det att konventio-&lt;br&gt;nen trädde i kraft staterna emellan. Från denna regel finns ett undantag i&lt;br&gt;andra stycket (se nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att en dom skall erkännas och verkställas i andra kon-&lt;br&gt;ventionsstater är vidare att domen i fråga har meddelats efter det att konven-&lt;br&gt;tionen trätt i kraft mellan de två staterna. Konventionens erkännande- och&lt;br&gt;verkställighetsbestämmelser kan således aldrig åberopas i fråga om domar&lt;br&gt;som meddelats före detta datum. Från denna regel finns inget undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 56 andra stycket framgår att de äldre verkställighetsavtal - som&lt;br&gt;enligt artikel 55 upphör att gälla i och med Luganokonventionens ikrafträ-&lt;br&gt;dande - fortsätter att gälla konventionsstaterna emellan i fråga om domar&lt;br&gt;som har meddelats före Luganokonventionens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikelns andra stycke finns ett undantag från regeln om att konventionen&lt;br&gt;måste gälla mellan rättegångsstaten och erkännande-/verkställighetsstaten&lt;br&gt;vid tidpunkten för målets anhängiggörande. Om rättegången har inletts in-&lt;br&gt;nan konventionen trädde i kraft mellan de två staterna blir konventionens&lt;br&gt;regler om erkännande och verkställighet tillämpliga om domen meddelades&lt;br&gt;efter konventionens ikraftträdande staterna emellan, förutsatt att domstolen&lt;br&gt;i domstolsstaten har grundat sin behörighet på en bestämmelse som är god-&lt;br&gt;känd enligt Luganokonventionens behörighetsregler eller om den grundat&lt;br&gt;sin behörighet på en konvention som gällde mellan domstolsstaten och verk-&lt;br&gt;ställighetsstaten när målet anhängiggjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En behörighetsregel som är underkänd enligt Luganokonventionen god-&lt;br&gt;tas också förutsatt att behörighetsregeln fanns i en mellan staterna gällande&lt;br&gt;internationell överenskommelse (jfr bl.a. reglerna i artikel 57).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen i ursprungsstaten varit behörig på någon av dessa grunder&lt;br&gt;skall domen erkännas och verkställas i andra konventionsstater (förutsatt&lt;br&gt;naturligtvis att någon grund för vägran inte föreligger enligt artiklarna 27 och&lt;br&gt;28).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket finns en speciell övergångsbestämmelse om tillämplig lag i&lt;br&gt;de fall parterna i en avtalstvist skriftligen har kommit överens om att den på&lt;br&gt;avtalet tillämpliga lagen skall vara irländsk lag eller lagen i en del av Storbri-&lt;br&gt;tannien och Nordirland. Av bestämmelsen framgår att ett sådant avtal grun-&lt;br&gt;dar behörighet för domstolarna i Irland resp, den delen av Storbritannien&lt;br&gt;och Nordirland. Bestämmelsen, som ordagrant tagits över från Brysselkon-&lt;br&gt;ventionen, avser att skydda parter som ingått sådana lagvalsavtal i förlitan&lt;br&gt;på att avtalet enligt irländsk och brittisk praxis också grundar behörighet&lt;br&gt;(Schlosser p. 175). Bestämmelsen torde sakna större praktisk betydelse i Lu-&lt;br&gt;ganokonven tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54 A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna artikel finns vissa bestämmelser om domstols behörighet i vissa sjö-&lt;br&gt;rättsmål. Artikeln har kommenterats i avsnitt 2.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 54 A har delar av arrestkonventionens regler tagits in. Bestäm- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;melsen gäller numera endast för Island, Norge, Finland och Sverige (Dan-&lt;br&gt;mark, Grekland och Irland har tillträtt arrestkonventionen) under längst tre&lt;br&gt;år räknat från ikraftträdandet av Luganokonventionen för respektive stat.&lt;br&gt;Motsvarande bestämmelser finns i Brysselkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrestkonventionen innehåller i första hand bestämmelser dels om de an-&lt;br&gt;språk för vilka kvarstad och liknande säkerhetstgärder får meddelas, dels om&lt;br&gt;vilka fartyg som får beläggas med kvarstad och dels om domstols behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arrestkonventionens artikel 2 får kvarstad beviljas endast för s.k.&lt;br&gt;sjöfordringar. Vilka anspråk som omfattas av detta uttryck framgår av arti-&lt;br&gt;kel 1. Enligt artikel 3 får kvarstad beviljas antingen på det fartyg till vilket&lt;br&gt;sjöfordringen hänför sig eller, med vissa undantag, annat fartyg som tillhör&lt;br&gt;samma ägare. Om, vid skeppslega, befraktaren ensam är ansvarig för den&lt;br&gt;aktuella sjöfordringen får endast detta fartyg eller annat av befraktaren ägt&lt;br&gt;fartyg beläggas med kvarstad. Av artikel 7 framgår att domstolarna i den stat&lt;br&gt;där fartyget har belagts med kvarstad kan vara behöriga att pröva målet&lt;br&gt;också i sak. För behörighet krävs antingen att sådan föreligger enligt den&lt;br&gt;nationella lagen eller att någon av de i artikeln uppräknade förutsättning-&lt;br&gt;arna föreligger (av vilka kan nämnas att käranden har hemvist i staten eller&lt;br&gt;att sjöfordringen uppstått där). Alla processuella frågor skall avgöras enligt&lt;br&gt;den nationella lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna i artikel 54 A motsvarar punkten 1 arrestkonventio-&lt;br&gt;nens artikel 7, dock med den skillnaden att som grund för behörighet inte&lt;br&gt;kan åberopas en föreskrift i nationell lag. Punkterna 2-4 motsvarar arrest-&lt;br&gt;konventionens ar‘'kel 3 och punkten 5 motsvarar arrestkonventionens&lt;br&gt;artikel 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Luganokonventionens artikel 24 följer att domstol får förordna om&lt;br&gt;kvarstad och andra säkerhetsåtgärder i sjörättsmål även om den inte är be-&lt;br&gt;hörig att pröva målet i sak. Domstolens behörighet att pröva målet i dess&lt;br&gt;helhet följer sedan av arrestkonventionens bestämmelser (jfr Luganokon-&lt;br&gt;ventionens artikel 57) eller, övergångsvis för vissa stater, av Luganokonven-&lt;br&gt;tionens artikel 54 A.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett svenskt tillträde till arrestkonventionen övervägs för närva-&lt;br&gt;rande inom justitiedepartementet. Skulle dessa överväganden leda till att&lt;br&gt;Luganokonventionen och arrestkonventionen ratificeras vid samma tid-&lt;br&gt;punkt, blir artikel 54 A i Luganokonventionen aldrig tillämplig i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avdelning VII Förhållandet till Brysselkonventionen och&lt;br&gt;till andra konventioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54 B&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel som behandlar förhållandet mellan Brysselkonventionen och&lt;br&gt;Luganokonventionen har behandlats i avsnitt 2.7. Punkten 3 har också be-&lt;br&gt;handlats vid avsnitt 2.4.4 (jfr artikel 28 andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel som behandlar förhållandet mellan Luganokonventionen och&lt;br&gt;andra generella verkställighetskonventioner har behandlats i avsnitt 2.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 56 första stycket följer att de konventioner som avses i artikel 55&lt;br&gt;fortsätter att gälla i den mån de har ett större tillämpningsområde än Luga-&lt;br&gt;nokonventionen. Vidare framgår av andra stycket att de fortsätter att gälla&lt;br&gt;för domar som har meddelats före konventionens ikrafträdande; sådana do-&lt;br&gt;mar kan ju aldrig erkännas och verkställas enligt Luganokonventionen. Arti-&lt;br&gt;keln har kommenterats i avsnitt 2.8 och vid artikel 54. Beträffande 1977 års&lt;br&gt;nordiska konvention, se avsnitt 3.3.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln, som innehåller regler om förhållandet mellan Luganokonventio-&lt;br&gt;nen och andra multilaterala eller bilaterala konventioner som på särskilda&lt;br&gt;områden gäller konventionsstaterna emellan, har kommenterats i avsnitt&lt;br&gt;2.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brysselkonventionens artikel 58 innehåller särskilda bestämmelser om rät-&lt;br&gt;tigheter som schweiziska medborgare har enligt ett avtal mellan Schweiz och&lt;br&gt;Frankrike från år 1869. Den kunde undvaras i Luganokonventionen och&lt;br&gt;Brysselkonventionens artikel 58 har genom 1989 års tillträdeskonvention&lt;br&gt;formulerats om till en övergångsbestämmelse. Att artikelnumret behållits&lt;br&gt;har sin grund i önskemålet att behålla parallelliteten mellan Bryssel- och Lu-&lt;br&gt;ganokonventionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats i avsnitt 2.4.1. Enligt första stycket får konven-&lt;br&gt;tionsstaterna ingå avtal med tredje stat som innebär ett åtagande att inte er-&lt;br&gt;känna och verkställa domar som har meddelats i stater som har tillträtt Luga-&lt;br&gt;nokonventionen om domstolen har grundat sin behörighet uteslutande på så-&lt;br&gt;dana exorbitanta behörighetsregler som avses i artikel 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen gör det möjligt att skydda svarande som har sitt hemvist&lt;br&gt;eller sin vanliga vistelseort i den aktuella tredje staten. Artikeln innebär såle-&lt;br&gt;des att den fria rörligheten för domar kan begränsas i viss utsträckning och&lt;br&gt;har sin grund i att Luganokonventionen inte har några som helst begräns-&lt;br&gt;ningar i fråga om domstolars internationella behörighet i de fall svaranden&lt;br&gt;har hemvist i en stat som inte har tillträtt Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på en sådan konvention som avses i artikelns första stycke är&lt;br&gt;1977 års nordiska verkställighetskonvention. I den konventionen åtar sig de&lt;br&gt;nordiska staterna att inte verkställa domar från andra stater om gäldenären&lt;br&gt;har hemvist i något av de nordiska länderna och domstolen i ursprungsstaten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundat sin behörighet på särskilt uppräknade exorbitanta forumregler Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;(bl.a. förmögenhetsforum och kärandens hemvist). Brysselkonventionens&lt;br&gt;motsvarande artikel kombinerad med den nordiska konventionen har såle-&lt;br&gt;des gjort det möjligt för Danmark att vägra verkställa domar från andra EG-&lt;br&gt;stater som annars skulle ha verkställts enligt Brysselkonventionens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller vissa begränsningar i konventionsstaternas rätt&lt;br&gt;att ingå avtal av det slag som avses i första stycket. De behöver inte kommen-&lt;br&gt;teras närmare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avdelning VIII Slutbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 60-68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutbestämmelserna har kommenterats i avsnitt 2.10 och kräver inga ytterli-&lt;br&gt;gare kommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Protokoll Nr 1 Angående vissa frågor om domstols&lt;br&gt;behörighet, förfarande och verkställighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna artikel finns särskilda regler som begränsar användningen av uppfyl-&lt;br&gt;lelseforum i artikel 5.1 och prorogationsforum enligt artikel 17 i de fall sva-&lt;br&gt;randen har hemvist i Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket har sin grund i de särskilda ekonomiska för-&lt;br&gt;hållandena mellan Belgien och Luxemburg som innebär att större delen av&lt;br&gt;de avtal som ingås mellan parter som har hemvist i något av de två länderna&lt;br&gt;regelmässigt skall uppfyllas i Belgien. Utan denna undantagsbestämmelse&lt;br&gt;skulle en kärande med hemvist i Belgien regelmässigt kunna väcka talan i&lt;br&gt;Belgien mot en svarande med hemvist i Luxemburg under åberopande av&lt;br&gt;artikel 5.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket har sin grund i att det stora flertalet avtal&lt;br&gt;som ingås av personer bosatta i Luxemburg är internationella avtal. Av detta&lt;br&gt;skäl var det nödvändigt att ställa upp strängare villkor för prorogationsavtal&lt;br&gt;än dem som följer av artikel 17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Ia&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats i avsnitt 2.3.1 (under rubriken Särskilda behö-&lt;br&gt;righetsregler), 2.4.4 och 3.2.1. Jfr också vid artikel 5.1. Artikeln medger att&lt;br&gt;Schweiz vid deponeringen av ratifikationsinstrumentet reserverar sig mot&lt;br&gt;skyldigheten att erkänna och verkställa utländska domar som har meddelats&lt;br&gt;mot den som hade hemvist i Schweiz vid tidpunkten för talans väckande i&lt;br&gt;fall då domstolen i ursprungsstaten har grundat sin behörighet uteslutande&lt;br&gt;på bestämmelsen i artikel 5.1 (uppfyllelseforum). Vissa ytterligare krav och&lt;br&gt;begränsningar framgår av punkten l.b) och c) och punkten 2. Artikeln är&lt;br&gt;motiverad av den schweiziska konstitutionen. Denna för närvarande före-&lt;br&gt;mål för en revidering. Reservationen upphör därför att gälla den 31 decem-&lt;br&gt;ber 1999 och kan återtas dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Ib&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har behandlats i avsnitt 2.4.4 och vid artikel 16.1 b). Den medger&lt;br&gt;konventionsstaterna att under vissa förutsättningar reservera sig mot skyl-&lt;br&gt;digheten att erkänna och verkställa vissa domar som gäller tidsbegränsade&lt;br&gt;nyttjanderättsavtal och där domstolen har grundat sin behörighet på artikel&lt;br&gt;16.1.b). I avsnitt 3.2.1 föreslås att Sverige inte utnyttjar dennna reserva-&lt;br&gt;tionsmöjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna artikel har kommenterats vid artikel 1 samt i avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.4 och 3.2.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket förskrivs att en person som har åtalats för ett icke uppsåtligt&lt;br&gt;brott - man har särskilt haft trafikmål i tankarna - har rätt till försvarare&lt;br&gt;under rättegången även om han inte inställer sig personligen. Konventionen&lt;br&gt;omfattar inte brottmålsrättegångar i och för sig men väl skadeståndsanspråk&lt;br&gt;som handläggas inom ramen för ett straffrättsligt förfarande (jfr vid artikel&lt;br&gt;1 och artikel 5.4). Om en person döms i sin utevaro för ett trafikbrott i en&lt;br&gt;konventionsstat kommer skadeståndsanspråk i allmänhet att grundas på den&lt;br&gt;fällande domen och i vissa stater är ansvarsfrågan rättskraftigt avgjord ge-&lt;br&gt;nom brottmålsdomen och kan över huvud taget inte omprövas i en senare&lt;br&gt;rättegång rörande ett enskilt anspråk. Det är därför angeläget att se till att&lt;br&gt;svarandens intressen tillgodoses redan under brottmålsrättegången. Arti-&lt;br&gt;keln har i första hand utformats med tanke på att lagstiftningen i vissa kon-&lt;br&gt;ventionsstater föreskriver personlig inställelseskyldighet för svaranden även&lt;br&gt;med avseende på det enskilda anspråk som prövas inom ramen för ett brott-&lt;br&gt;målsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska bestämmelserna i 21 kap. RB om den misstänktes rätt till för-&lt;br&gt;svarare uppfyller föreskrifterna i förevarande artikel; de gäller oberoende av&lt;br&gt;ev. skyldighet för den misstänkte att inställa sig personligen till brottmålsrät-&lt;br&gt;tegången. Det bör framhållas att artikel II inte ålägger konventionsstaterna&lt;br&gt;att tillhandahålla offentlig försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns bestämmelser som syftar till att ytterligare skydda sva-&lt;br&gt;randen i denna typ av mål (jfr vid artikel 27.2). Konventionsstaterna får en-&lt;br&gt;ligt dessa bestämmelser vägra att erkänna och verkställa en dom rörande ett&lt;br&gt;civilrättsligt anspråk som har prövats inom ramen för en brottmålsprocess av&lt;br&gt;det slag som avses i artikeln, om svaranden inte haft tillfälle att svara i målet.&lt;br&gt;I artikeln syftas därvid på rättegångar där svaranden har ålagts att inställa&lt;br&gt;sig personligen vid rättegången och uteblivit (Jenard s. 63). Att svaranden&lt;br&gt;inte haft tillfälle att svara i målet innebär närmast att han inte har kunnat&lt;br&gt;tillvarata sina intressen genom att företrädas av ombud (”uden at den på-&lt;br&gt;gaeldende har haft mulighed for at varetage sine intresser”, ”without the per-&lt;br&gt;son concerned having had the opportunity to arrange for his defence”, ”sans&lt;br&gt;que la personne en cause ait eu la possibilité de se faire défendre”, ”ohne&lt;br&gt;dass sich der Angeklagte verteidigen konnte”). I avsnitt 3.2.3 föreslås att&lt;br&gt;denna vägransgrund blir obligatorisk i Sverige (jfr 3 § i propositionens lag-&lt;br&gt;förslag 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna artikel, som behandlar kostnader för verkställig-&lt;br&gt;hetsförfarandet, har berörts i avsnitt 2.4.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel, som behandlar delgivningfrågor, har behandlats vid artikel&lt;br&gt;20 samt i avsnitt 2.3.5 och 3.2.1. Jag har i sistnämnda avsnitt föreslagit att&lt;br&gt;Sverige utnyttjar den i artikelns andra stycke givna möjligheten att reservera&lt;br&gt;sig mot artikelns bestämmelser om att handlingar kan sändas för delgivning&lt;br&gt;mellan konventionsstaterna på tjänstemannanivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel V&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel har kommenterats vid artikel 6.2 och vid artikel 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Va&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel har kommenterats vid artikel 1 och vid artikel 32.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Vb&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har kommenterats i avsnitt 2.3.1 (under rubriken Exklusiv behörig-&lt;br&gt;het), 2.3.3 och 3.3.7. Som framgår av sistnämnda avsnitt bör artikeln föran-&lt;br&gt;leda en ändring i sjömanslagen (propositionens lagförslag 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Vc&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Vc i Protokoll Nr 1 till Brysselkonventionen innehåller en särskild&lt;br&gt;bestämmelse som tar sikte på tillämpningen av EGs patentkonvention. Be-&lt;br&gt;stämmelsen kunde undvaras i Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel Vd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna artikel har behandlats vid artikel 16.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna i denna artikel framgår att konventionsstaterna skall un-&lt;br&gt;derrätta depositarien, schweiziska federala rådet, om de lagändringar som&lt;br&gt;konventionsstaterna vidtar med avseende på olika bestämmelser som om-&lt;br&gt;nämns på olika ställen i konventionen (se bl.a. artikel 3) liksom ändringar i&lt;br&gt;företeckningarna i Avdelning III, Avsnitt 2, över de utsedda exekvaturdom-&lt;br&gt;stolarna. Konventionsstaterna kan alltså ensidigt besluta om ändringar i sist-&lt;br&gt;nämnda hänseende. Bestämmelserna föranleder särskilda föreskrifter för&lt;br&gt;Sveriges del (8 § i propositionens lagförslag 1).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Protokoll Nr 2 Om en enhetlig tolkning av konventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i Protokoll Nr 2 har redovisats i avsnitt 2.11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Protokoll Nr 3 Om tillämpningen av artikel 57 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:128&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i Protokoll Nr 3 har kommenterats i avsnitt 2.9.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förklaringarna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den första förklaringen har avgivits av EG-staterna och rör Protokoll Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och artikel 57. Den har kommenterats i avsnitt 2.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De båda andra förklaringarna, varav den första har avgivits av EG-sta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terna och den andra av EFTA-staterna, rör tillämpningen av Protokoll Nr 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och har kommenterats i avsnitt 2.11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Förslaget till lag med anledning av Sveriges tillträde till&lt;br&gt;Luganokonventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Övervägandena bakom den valda lagstiftningstekniken - inkorporeringsme-&lt;br&gt;toden - och lagens närmare innehåll har redovisats i avsnitt 3.3.1 och 3.3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i Lugano den 16 september 1988 antagna konventionen om domstols&lt;br&gt;behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område skall&lt;br&gt;gälla som lag här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens svenska, engelska och franska texter finns intagna som bi-&lt;br&gt;laga till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket föreskrivs att Luganokonventionen gäller som lag här i&lt;br&gt;landet. Av artikel 65 följer att detta gäller inte bara konventionen som sådan&lt;br&gt;utan även de tre protokollen. De till konventionen fogade förklaringarna&lt;br&gt;omfattas däremot formellt inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av konventionens artikel 68 framgår att konventionen är upprättad på&lt;br&gt;fjorton språk och att alla har samma giltighet. I andra stycket i förevarande&lt;br&gt;paragraf har angivits att de svenska, engelska och franska texterna finns fo-&lt;br&gt;gade som bilaga till lagen. Enligt 14 § lagen (1976:633) om kungörande av&lt;br&gt;lagar och andra författningar krävs inte att konventionens samtliga språkver-&lt;br&gt;sioner kungörs. Det räcker att uppgift lämnas om var övriga texter finns till-&lt;br&gt;gängliga. Eftersom den svenska texten har samma vitsord som övriga texter&lt;br&gt;är det i och för sig tillräckligt att foga den svenska texten till lagen. Det är&lt;br&gt;emellertid en fördel för enskilda som vill åberopa konventionstexten utom-&lt;br&gt;lands att ha tillgång också till de engelska och franska versionerna. Dessa&lt;br&gt;kan också tjäna till ledning för de svenska domstolarnas tolkning av de olika&lt;br&gt;artiklarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte finns någon behörig domstol när svensk domsrätt föreligger en-&lt;br&gt;ligt denna lag, skall frågan tas upp av Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen tar sikte på situationer då Luganokonventionens domsrättsregler&lt;br&gt;leder till att ett mål skall tas upp i Sverige men våra interna forumregler inte&lt;br&gt;anvisar någon behörig domstol. Frågan har utvecklats i avsnitt 3.3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avgörande som rör ett sådant civil rättsligt anspråk som avses i artikel II&lt;br&gt;andra stycket i Protokoll Nr 1 skall varken erkännas eller verkställas här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel II andra stycket i Protokoll Nr 1 till Luganokonventionen ger möjlig-&lt;br&gt;het att i vissa fall vägra erkänna domar som gäller civilrättsliga anspråk prö-&lt;br&gt;vade inom ramen för ett utländskt brottmålsförfarande. Som framgår av arti-&lt;br&gt;keln rör det sig om brottmål avseende icke uppsåtliga brott. Bestämmelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i förevarande paragraf innebär att möjligheten till vägran att erkänna domar Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;av detta slag har gjorts obligatorisk. Frågan har behandlats i avsnitt 3.2.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den handläggning som avses i artikel 32 skall hovrätten bestå av en lagfa-&lt;br&gt;ren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det förfarande som avses i artikel 37.1 och artikel 40 gäller rättegångs-&lt;br&gt;balkens regler om besvär i hovrätt i tillämpliga delar, om inte konventionen&lt;br&gt;föreskriver något annat. En sådan ansökan om ändring som avses i artikel&lt;br&gt;40 skall göras skriftligen. Den skall ha kommit in till hovrätten inom fyra&lt;br&gt;veckor från den dag då beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En domare som har handlagt ett mål enligt artikel 32 är jävig att handlägga&lt;br&gt;mål om samma sak enligt artikel 37.1 och artikel 40.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionens bestämmelser om exekvaturförfarandet ger möjlig-&lt;br&gt;het till prövning i tre led. För svensk del skall prövningen i både det första&lt;br&gt;och det andra skedet göras av Svea hovrätt (jfr avsnitt 2.4.1,2.4.3 och 3.2.2).&lt;br&gt;Konventionen reglerar till viss del det närmare förfarandet under exekva-&lt;br&gt;turprövningen. I övrigt tillämpas intern rätt (se artikel 33 första stycket).&lt;br&gt;Förevarande paragraf reglerar förfarandet i Svea hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket rör förfarandet vid den inledande pröv-&lt;br&gt;ningen enligt artikel 32. Av bestämmelsen framgår att hovrätten vid denna&lt;br&gt;prövning skall bestå av en domare. Det innebär att hovrätten i detta skede&lt;br&gt;inte får avgöra målet i kollegial sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För detta skede av exekvaturprövningen finns vissa särbestämmelser i&lt;br&gt;konventionen (artikel 33 andra och tredje styckena samt artiklarna 34, 35&lt;br&gt;och 47-49). I övrigt blir handläggningen densamma som i de verkställighets-&lt;br&gt;mål som redan i dag handläggs av Svea hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket regleras det andra skedet av exekvaturförfarandet (artikel&lt;br&gt;37.1 resp, artikel 40). Bestämmelsen hänvisar till rättegångsbalkens regler&lt;br&gt;om besvär i hovrätt. Det är närmast bestämmelserna i 52 kap. RB som kom-&lt;br&gt;mer i fråga, t.ex. reglerna om komplettering i 6 § och muntligt förhör i 7 §&lt;br&gt;första stycket. Rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i allmänhet&lt;br&gt;är också tillämpliga på förfarandet i den mån de passar in på detta, liksom&lt;br&gt;bestämmelser i annan lagstiftning som kan komma att tillämpas i besvärs-&lt;br&gt;mål. I förevarande bestämmelse har markerats att bestämmelserna i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken gäller endast i tillämpliga delar. Som påpekats i avsnitt 3.3.2 blir&lt;br&gt;det t.ex. aldrig aktuellt att tillämpa bestämmelserna om inhibition i 52 kap.&lt;br&gt;7 § andra stycket RB. Vidare finns i förevarande bestämmelse en påminnelse&lt;br&gt;om att reglerna i rättgångsbalken är subsidiära i förhållande till konventio-&lt;br&gt;nens bestämmelser (t.ex. artikel 38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det andra skedet av exekvaturprövningen gäller rättegångsbalkens van-&lt;br&gt;liga regler om hovrättens sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke innehåller också en bestämmelse om klagotidens&lt;br&gt;längd i fall då avgörandet från den inledande prövningen enligt artikel 32&lt;br&gt;överklagas av borgenären. Denna fråga har nämligen inte reglerats i konven-&lt;br&gt;tionen (ang. klagofrist för gäldenären, se nedan). Klagotiden är fyra veckor.&lt;br&gt;Den räknas från det att beslutet meddelades. Det ställs alltså inget krav på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delgivning av beslutet. Ansökan om ändring skall ges in till hovrätten, som Prop.&lt;br&gt;prövar om den har kommit in i rätt tid. Beslut om avvisning av en för sent&lt;br&gt;inkommen inlaga skall fattas av hovrätten i vanlig sammansättning. Denna&lt;br&gt;fråga har närmare utvecklats i avsnitt 3.3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom borgenären i normalfallet befinner sig utomlands, finns det an-&lt;br&gt;ledning att räkna med att han på grund av oförutsedda omständigheter kan&lt;br&gt;få förhinder att komma in med sitt överklagande i rätt tid. Föreligger laga&lt;br&gt;förfall har han möjlighet att få fristen förlängd enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;58 kap. RB om återställande av försutten tid. En sådan ansökan skall enligt&lt;br&gt;58 kap. 12 § göras hos högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är gäldenären som överklagar ett beslut från första instans gäller&lt;br&gt;de klagofrister som angivits i artikel 36.1 artikelns andra stycke finns ett för-&lt;br&gt;bud mot att förlänga fristen på grund av långt avstånd. Det bör uppmärksam-&lt;br&gt;mas att klagofristerna enligt artikel 36 börjar löpa först då gäldenären delges&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att en domare som har gjort den inledande pröv-&lt;br&gt;ningen enligt artikel 32 är jävig att handlägga mål om samma ansökan i det&lt;br&gt;andra skedet av exekvaturförfarandet. Detta gäller både när ansökan har&lt;br&gt;bifallits och när den har avslagits vid den inledande prövningen. Frågan har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 3.3.2. Innebörden av att domaren är jävig framgår av&lt;br&gt;4 kap. 15 § RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det förfarande som avses i artikel 37.2 och artikel 41 gäller rättegångsbal-&lt;br&gt;kens regler om besvär i högsta domstolen i tillämpliga delar, om inte konven-&lt;br&gt;tionen föreskriver något annat. Talan får inte komma under högsta domsto-&lt;br&gt;lens prövning utan att högsta domstolen meddelat sökanden tillstånd till&lt;br&gt;detta enligt 54 kap. 10 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen är sista instans vid exekvaturprövningen. I paragrafen&lt;br&gt;finns bestämmelser om förfarandet där. De motsvarar bestämmelserna i 4 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller inga särregler om den tid inom vilken besvären skall&lt;br&gt;ges in. Härav följer att reglerna i 56 kap. 1 § RB blir tillämpliga. De innebär&lt;br&gt;att besvärsinlagan skall ges in till hovrätten inom fyra veckor från den dag&lt;br&gt;beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att högsta domstolen skall pröva målet är att pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd har beviljats. Bakgrunden till denna regel framgår av avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.2 och avsnitt 5 vid artikel 37.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan om verkställighet bifalls, skall det utländska avgörandet&lt;br&gt;verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, så-&lt;br&gt;vida inte annat följer av artikel 39. Vid verkställighet av ett utländskt avgö-&lt;br&gt;rande som rör säkerhetsåtgärd skall i stället utsökningsbalkens bestämmel-&lt;br&gt;ser om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd till-&lt;br&gt;lämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges besked om vilka bestämmelser som skall tillämpas på verk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställighetsstadiet, sedan det enligt reglerna i konventionen har konstaterats Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;att verkställighet av ett utländskt avgörande får äga rum här i landet. Med&lt;br&gt;avgörande avses alla slags domar, beslut och utslag, oavsett deras beteckning&lt;br&gt;(se artikel 25 och kommentarerna därtill i avsnitt 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första mening handlar om fall då konventionen medger full&lt;br&gt;verkställighet av det utländska avgörandet. Bestämmelsen omfattar också&lt;br&gt;olika interimistiska beslut, t.ex. interimistiska beslut om underhållsbidrag,&lt;br&gt;om beslutet får verkställas i ursprungsstaten. Det utländska avgörandet skall&lt;br&gt;verkställas på samma sätt som en svensk lagakraftägande dom. Motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse finns i andra lagar om verkställighet av utländska avgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 39 första stycket framgår att ett verkställighetsbeslut från den&lt;br&gt;inledande prövningen enligt artikel 32 bara innebär att säkerhetsåtgärder får&lt;br&gt;vidtas mot gäldenärens egendom. För att det utländska avgörandet skall bli&lt;br&gt;fullt verkställbart krävs dessutom att klagofristen enligt artikel 36 har löpt ut&lt;br&gt;utan att gäldenären har klagat eller att verkställighet har medgivits av hov-&lt;br&gt;rätten eller högsta domstolen efter det att beslutet från den inledande pröv-&lt;br&gt;ningen har överklagats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första meningen innebär att utsökningsbalkens regler fullt&lt;br&gt;ut blir tillämpliga när det gäller verkställigheten som sådan; denna är ju oreg-&lt;br&gt;lerad i konventionen. Det innebär bl.a. att borgenären måste ansöka om&lt;br&gt;verkställighetsåtgärder hos kronofogdemyndigheten och att verkställighet&lt;br&gt;alltså inte är en automatisk följd av ett bifallande exekvaturbeslut. Borgenä-&lt;br&gt;ren kan ju t.ex. vilja försöka förmå gäldenären att frivilligt göra rätt för sig.&lt;br&gt;Gäldenären kan i sin tur tänkas vilja betala frivillligt för att undvika ytterli-&lt;br&gt;gare kostnader, sedan han konstaterat att exekvaturprövningen utfallit till&lt;br&gt;hans nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra mening regleras det fallet att det utländska avgörandet&lt;br&gt;som sådant är ett förordnande om säkerhetsåtgärd. Med uttrycket säkerhets-&lt;br&gt;åtgärd avses i första hand sådana åtgärder som kan jämställas med åtgärder&lt;br&gt;enligt 15 kap. RB, dvs. kvarstad, återställande av rubbad besittning och&lt;br&gt;olika andra åtgärder för att säkerställa sökandens rätt (ang. interimistiska&lt;br&gt;beslut, se ovan vid första meningen). Avgöranden av detta slag kan komma&lt;br&gt;att verkställas i Sverige i två fall. Antingen har beslutet meddelats i den kon-&lt;br&gt;ventionsstat där tvisten i fråga kommer att avgöras, eller har avgjorts, i sak.&lt;br&gt;Eller också härrör det från en tredje konventionsstat, där man har förordnat&lt;br&gt;om säkerhetsågärden med stöd av artikel 24 i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utländska säkerhetsåtgärden skall verkställas enligt utsökningsbal-&lt;br&gt;kens bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad m.m. Dessa be-&lt;br&gt;stämmelser återfinns i 16 kap. 10-16 §§ UB. Bestämmelserna har kommente-&lt;br&gt;rats i avsnitt 3.3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om hovrätten vid det förfarande som avses i artikel 32 bifaller en ansökan&lt;br&gt;om verkställighet, skall hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvar-&lt;br&gt;stad eller annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger besked om den närmare innebörden av sådana säkerhetsåt-&lt;br&gt;gärder som avses i artikel 39 (jfr kommentaren till denna i avsnitt 5). Rätten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till dessa säkerhetsåtgärder följer direkt av att hovrätten medger verkställig- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;het av en dom eller motsvarande vid den inledande prövningen enligt&lt;br&gt;artikel 32. Borgenären skall alltså inte behöva utverka ett särskilt tillstånd&lt;br&gt;till säkerhetsåtgärder i detta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att de säkerhetsåtgärder som står till buds är de&lt;br&gt;som regleras i 15 kap. RB, dvs. framför allt kvarstad. Att rätten till säker-&lt;br&gt;hetsåtgärder är en automatisk följd av hovrättens beslut om verkställighet&lt;br&gt;innebär inte att kronofogdemyndigheten verkställer dem ex officio. Det för-&lt;br&gt;utsätts alltså att borgenären ansöker om verkställighet hos kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten. Ansökan behandlas sedan som en begäran om verkställighet av ett&lt;br&gt;svenskt domstolsbeslut om säkerhetsåtgärd i enlighet med bestämmelserna&lt;br&gt;i 16 kap. 10-16 §§ UB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall tillkännage innehållet i sådana underrättelser som avses i&lt;br&gt;artikel VI i Protokoll Nr 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till denna paragraf har behandlats i avsnitt 3.3.2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;337 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att ta upp tvistemål som avses i&lt;br&gt;336 § skall bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i allmänhet tilläm-&lt;br&gt;pas. Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget&lt;br&gt;finns. Har säkerhet för en fordran ställts hos myndighet till befrielse från&lt;br&gt;kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, får talan väckas även vid sjörättsdom-&lt;br&gt;stolen för den ort där säkerheten har ställts. Talan angående en fordran som&lt;br&gt;säkerheten har avsett får väckas vid sistnämnda sjörättsdomstol, även om&lt;br&gt;säkerheten har frigetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare eller&lt;br&gt;resgods får väckas endast vid domstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvudsakliga&lt;br&gt;rörelse;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bosatt,&lt;br&gt;förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten och är un-&lt;br&gt;derkastad dess domsrätt; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i den stat där befordringsavtalet träffades, förutsatt att svaranden har&lt;br&gt;driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att tvist som avses i andra stycket har uppstått får parterna avtala&lt;br&gt;att talan skall väckas vid annan domstol eller att tvisten skall hänskjutas till&lt;br&gt;skiljemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden har kunnat sökas enligt&lt;br&gt;första stycket, andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket, väcks talan vid den&lt;br&gt;sjörättsdomstol som är närmast den orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om flera är redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets&lt;br&gt;hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte om annat följer av lagen&lt;br&gt;(1992:000) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att det till paragrafen har fogats ett sjätte stycke med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upplysning om att inkorporeringslagens regler går före bestämmelserna i pa- Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;ragrafen. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 3.3.7.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:79) om&lt;br&gt;erkännande och verkställighet av dom som meddelats i&lt;br&gt;Schweiz&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller inte ifråga om dom eller förlikning som skall erkännas och&lt;br&gt;verkställas enligt lagen (1992:000) med anledning av Sveriges tillträde till Lu-&lt;br&gt;ganokonventionen. Den gäller inte heller i fråga om dom eller förlikning som&lt;br&gt;avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs, däri inbegripen fråga&lt;br&gt;om ogiltighet av rättshandling som ingåtts av konkursgäldenären; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rätt till fast egendom i annat land än Schweiz eller skyldighet att träffa&lt;br&gt;förfogande om dylik rätt eller påföljd av sådan skyldighets åsidosättande,&lt;br&gt;dock att även i ty fall domen eller förlikningen gäller, där den avser ämne av&lt;br&gt;familjerättslig eller arvsrättslig natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen har behandlats i avsnitt 3.3.7.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvist om sjömans anställningsförhållande får inte dras inför utländsk myn-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om annat följer av lagen (1992:000) med anledning&lt;br&gt;av Sveriges tillträde till Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i sjömanslagen har behandlats i avsnitt 3.3.7. Som framgår av det&lt;br&gt;avsnittet är sjömanslagen i ett annat sammanhang föremål för en mera hel-&lt;br&gt;täckande översyn.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:595) om&lt;br&gt;erkännande och verkställighet av nordiska domar på&lt;br&gt;privaträttens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i 1977 års nordiska verkställighetslag har behandlats i avsnitt&lt;br&gt;3.3.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet här i riket skall på ansökan ske även av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förlikning som i fråga av privaträttslig beskaffenhet har ingåtts inför&lt;br&gt;domstol eller annan myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge och&lt;br&gt;som får verkställas i den stat där den har ingåtts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förlikning som avses i § 478, stk 1, nr. 4, loven om rettens pleje (udenret-&lt;br&gt;ligt förlig), om förlikningen har träffats och får verkställas i Danmark samt&lt;br&gt;gäldenären hade hemvist där när den ingicks,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skuldebrev som enligt dansk lag kan utgöra grund för verkställighet utan&lt;br&gt;rättegång, om skuldebrevet har undertecknats av gäldenären i Danmark och&lt;br&gt;han då hade hemvist i Danmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skuldebrev som enligt norsk lag kan utgöra grund för verkställighet utan Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;rättegång, om skuldebrevet har undertecknats av gäldenären i Norge och han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;då hade hemvist i Norge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagakraftvunnet beslut av finsk exekutiv myndighet varigenom köpare el-&lt;br&gt;ler säljare har ålagts betalningsskyldighet i samband med återtagning av gods&lt;br&gt;som har sålts pä avbetalning, om den betalningsskyldige vid tidpunkten för&lt;br&gt;återtagningen hade hemvist i Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till uppräkningen i 5 § om vilka nordiska exekutionstitlar som kan verkstäl-&lt;br&gt;las i Sverige har fogats dels danska exigibla skuldebrev (punkten 3), dels&lt;br&gt;norska exigibla skuldebrev (punkten 4). Lagändringen har behandlats i av-&lt;br&gt;snitt 3.3.6. Rätten till verkställighet enligt förevarande paragraf är inte ovill-&lt;br&gt;korlig. De begränsningar i denna rätt som framgår av 10 § andra stycket gäl-&lt;br&gt;ler även de nya exekutionstitlarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i den nya femte punkten motsvaras helt av punkten 3 i den&lt;br&gt;tidigare lydelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas inte om lagen (1992:000) med anledning av Sveriges till-&lt;br&gt;träde till Luganokonventionen är tillämplig eller om annat följer av särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om erkännande och verkställighet av avgöranden och förlik-&lt;br&gt;ningar på särskilda rättsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas inte heller beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. dom eller förlikning i mål angående boskillnad, legal separation, äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn eller adop-&lt;br&gt;tivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess hävande eller i&lt;br&gt;mål angående bodelning eller skadestånd med anledning av legal separation,&lt;br&gt;äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om ej fråga är om verkstäl-&lt;br&gt;lighet av dom som skall gälla här i riket enligt 22 § förordningen (1931:429)&lt;br&gt;om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och&lt;br&gt;förmynderskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med&lt;br&gt;barn eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fråga är om verkställighet&lt;br&gt;enligt 6 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. dom eller förlikning rörande familjerättslig underhållsskyldighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. dom eller förlikning rörande faderskapet till barn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente,&lt;br&gt;efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av dödsfall&lt;br&gt;eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne var medborgare i&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av&lt;br&gt;dessa stater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. dom eller förlikning angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) gäldenärs försättande i konkurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågor eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet eller återgång på grund av&lt;br&gt;konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av de&lt;br&gt;nordiska länderna, om av konkursbeslutet eller beslutet om offentlig ac-&lt;br&gt;kordsförhandling framgår att gäldenären inte hade hemvist i något av de nor-&lt;br&gt;diska länderna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. dom eller förlikning i mål som skall upptagas omedelbart av särskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstol för handläggning av tvister rörande kollektivavtal. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;231&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till denna paragraf har i första stycket fogats en regel som innebär att lagen&lt;br&gt;inte gäller, om Luganokonventionen är tillämplig. Bestämmelsens sista led&lt;br&gt;har, i sak oförändrat, flyttats över från paragrafens sista stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om verkställighet, som söks hos kronofogdemyndighet, meddelas&lt;br&gt;utan motpartens hörande, om inte kronofogdemyndigheten bestämmer an-&lt;br&gt;nat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om verkställighet av förlikning eller skuldebrev som avses i 5 §&lt;br&gt;2-4 får inte bifallas utan att tillfälle har beretts motparten att yttra sig. In-&lt;br&gt;kommer han med bestridande som inte är uppenbart ogrundat, skall ansök-&lt;br&gt;ningen avslås. Innehåller förlikning som avses i 5 § 2 bestämmelse om skyl-&lt;br&gt;dighet att ersätta kostnad, får detta belopp jämkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen i paragrafens andra stycke till vissa bestämmelser i 5 § har ut-&lt;br&gt;vidgats till att gälla även de norska och danska exigibla skuldebrev som avses&lt;br&gt;i 5 § punkterna 3 och 4. Det innebär att en ansökan om verkställighet av ett&lt;br&gt;sådant skuldebrev aldrig får bifallas utan att motparten har beretts tillfälle&lt;br&gt;att yttra sig och att ansökningen skall avslås om denne inkommer med ett&lt;br&gt;bestridande som inte är uppenbart ogrundat. Villkoren är desamma som se-&lt;br&gt;dan tidigare gäller för danskt udenretligt förlig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om&lt;br&gt;erkännande och verkställighet av österrikiska domar på&lt;br&gt;privaträttens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag är tillämplig på domar som har meddelats i Österrike i ämnen av&lt;br&gt;privaträttslig beskaffenhet. Lagen tillämpas på domar i sådana ämnen, även&lt;br&gt;om de har meddelats i ett straffrättsligt förfarande. Lagen tillämpas inte om&lt;br&gt;lagen (1992:000) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen&lt;br&gt;är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen har behandlats i avsnitt 3.3.7.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om&lt;br&gt;betalningsföreläggande och handräckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om enligt någon särskild föreskrift en tvist angående en förpliktelse skall tas&lt;br&gt;upp av en annan myndighet än tingsrätt, kan saken prövas enligt denna lag&lt;br&gt;endast om det finns bestämmelser som medger sådan prövning. Vad som&lt;br&gt;sägs i denna lag om tingsrätt skall i sådana fall i stället gälla den andra myn-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om betalningsföreläggande och vanlig handräckning gäl-&lt;br&gt;ler inte om svaranden vid tidpunkten för ansökan har hemvist i en främmande&lt;br&gt;stat som har tillträtt den i Lugano den 16 september 1988 antagna konventio-&lt;br&gt;nen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens&lt;br&gt;område eller om det i en sådan stat pågår rättegång om samma sak och denna&lt;br&gt;rättegång kan leda till ett avgörande som är verkställbart i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det nya andra stycket framgår att kronofogdemyndigheten inte får ta upp Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;ansökan om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning, om svensk&lt;br&gt;domstol skulle vara förhindrad att ta upp saken till prövning enligt Lugano-&lt;br&gt;konventionens domsrättsregler. Dessa summariska processformer står inte&lt;br&gt;heller till förfogande i litispendenssituationer av det slag som anges i stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild handräckning berörs inte av de nya bestämmelserna. Övervägan-&lt;br&gt;dena bakom dessa har redovisats i avsnitt 3.3.5.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-&lt;br&gt;slår riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels godkänna den i Lugano den 16 september 1988 antagna kon-&lt;br&gt;ventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på&lt;br&gt;privaträttens område med den reservation som har angetts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställig-&lt;br&gt;het av domar som meddelats i Schweiz,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagom ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställig-&lt;br&gt;het av nordiska domar på privaträttens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställig-&lt;br&gt;het av österrikiska domar på privaträttens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och&lt;br&gt;handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Departementspromemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om domstols internationella behörighet och om&lt;br&gt;verkställighet av utländska domar på privaträttens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den i Lugano den 16 september 1988 antagna konventionen om dom-&lt;br&gt;stols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område&lt;br&gt;skall gälla som lag här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens svenska, engelska och franska text finns intagen som&lt;br&gt;bilaga' till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om en stämning eller motsvarande handling skall delges utomlands med&lt;br&gt;en svarande som har hemvist i en konventionsstat och svaranden inte går i&lt;br&gt;svaromål, får målet inte avgöras förrän det har klarlagts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att handlingen har delgivits i en form som föreskrivs i den anmodade&lt;br&gt;statens lagstiftning för delgivning av i denna stat upprättade handlingar med&lt;br&gt;personer som är bosatta på den statens område eller att handlingen har läm-&lt;br&gt;nats till svaranden eller i hans bostad på annat sätt som är tillåtet enligt Haag-&lt;br&gt;konventionen den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar&lt;br&gt;i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att delgivningen har ägt rum i så god tid att svaranden haft möjlighet&lt;br&gt;att avge svaromål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ett avgörande rörande ett sådant civilrättsligt anspråk som avses i&lt;br&gt;artikel II andra stycket i Protokoll Nr 1 skall varken erkännas eller verkstäl-&lt;br&gt;las här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § För det förfarande som avses i artikel 32, artikel 37.1 och 40.1 gäller rät-&lt;br&gt;tegångsbalkens regler om besvär i hovrätt om inte konventionen föreskriver&lt;br&gt;annat. Vid den handläggning som avses i artikel 32 är hovrätten domför med&lt;br&gt;en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ansökan om ändring som avses i artikel 40.1 skall göras skriftli-&lt;br&gt;gen inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För det förfarande som avses i artikel 37.2 och artikel 41 gäller rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens regler om besvär i högsta domstolen om inte konventionen fö-&lt;br&gt;reskriver annat. Högsta domstolen får inte pröva frågan utan att högsta dom-&lt;br&gt;stolen meddelat sökanden tillstånd till detta enligt 54 kap. 10 § första punk-&lt;br&gt;ten rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § För det förfarande som avses i artiklarna 32, 37, 40 och 41 gäller i övrigt&lt;br&gt;vad som i rättegångsbalken är föreskrivet om rättegången i allmänhet om&lt;br&gt;inte konventionen föreskriver annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om ansökan om verkställighet bifalls skall avgörandet verkställas på&lt;br&gt;samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom. I fråga om beslut&lt;br&gt;som avses i artikel 24 skall utsökningsbalkens bestämmelser om verkställig-&lt;br&gt;het av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om hovrätten bifaller ansökan om verkställighet skall hovrättens beslut&lt;br&gt;i motsvarande mån anses innefatta ett beslut om kvarstad eller annan åtgärd&lt;br&gt;som avses i 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Se bilaga 1 till promemorian. Den franska och engelska texten har uteslutits i prome-&lt;br&gt;morian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Det ankommer på regeringen att tillkännage innehållet i sådana under-&lt;br&gt;rättelser som avses i artikel VI i Protokoll Nr 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av dom som meddelats i Schweiz&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1936:79) om erkännande och verk-&lt;br&gt;ställighet av dom som meddelats i Schweiz skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag äger ej tillämpning å Denna lag gäller inte i fråga om&lt;br&gt;dom eller förlikning som gäller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dom eller förlikning som skall erkän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas och verkställas enligt lagen&lt;br&gt;(1992:000) om domstols internatio-&lt;br&gt;nella behörighet och om verkställig-&lt;br&gt;het av utländska domar på privaträt-&lt;br&gt;tens område. Den gäller inte heller i&lt;br&gt;fråga om dom eller förlikning som&lt;br&gt;avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs, däri inbegripen fråga&lt;br&gt;om ogiltighet av rättshandling som ingåtts av konkursgäldenären; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rätt till fast egendom i annat land än Schweiz eller skyldighet att träffa&lt;br&gt;förfogande om dylik rätt eller påföljd av sådan skyldighets åsidosättande,&lt;br&gt;dock att även i ty fall domen eller förlikningen gäller, där den avser ämne av&lt;br&gt;familjerättslig eller arvsrättslig natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § sjömanslagen (1973:282) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvist om sjömans anställningsför- Tvist om sjömans anställningsför-&lt;br&gt;hållande får ej dragas inför utländsk hållande får inte dras inför utländsk&lt;br&gt;myndighet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om annat&lt;br&gt;följer av lagen (1992:000) om dom-&lt;br&gt;stols internationella behörighet och&lt;br&gt;om verkställighet av utländska do-&lt;br&gt;mar på privaträttens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av nordiska domar på privaträttens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 10 §§ lagen (1977:595) om erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet här i riket skall på ansökan ske även av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förlikning som i fråga av privaträttslig beskaffenhet har ingåtts inför&lt;br&gt;domstol eller annan myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge och&lt;br&gt;som får verkställas i den stat där den har ingåtts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förlikning som avses i §478, stk 1, nr. 4, loven om rettens pleje (uden-&lt;br&gt;retligt förlig), om förlikningen har träffats och får verkställas i Danmark samt&lt;br&gt;gäldenären hade hemvist där när den ingicks,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagakraftvunnet beslut av finsk&lt;br&gt;exekutiv myndighet varigenom kö-&lt;br&gt;pare eller säljare har ålagts betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet i samband med åter-&lt;br&gt;tagning av gods som har sålts på av-&lt;br&gt;betalning, om den betalningsskyldige&lt;br&gt;vid tidpunkten för återtagningen&lt;br&gt;hade hemvist i Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skuldebrev som enligt dansk lag&lt;br&gt;kan utgöra grund för verkställighet&lt;br&gt;utan rättegång, om skuldebrevet har&lt;br&gt;undertecknats av gäldenären i Dan-&lt;br&gt;mark och han då hade hemvist i Dan-&lt;br&gt;mark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skuldebrev som enligt norsk lag&lt;br&gt;kan utgöra grund för verkställighet&lt;br&gt;utan rättegång, om skuldebrevet har&lt;br&gt;undertecknats av gäldenären i Norge&lt;br&gt;och han då hade hemvist i Norge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagakraftvunnet beslut av finsk&lt;br&gt;exekutiv myndighet varigenom kö-&lt;br&gt;pare eller säljare har ålagts betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet i samband med åter-&lt;br&gt;tagning av gods som har sålts på av-&lt;br&gt;betalning, om den betalningsskyldige&lt;br&gt;vid tidpunkten för återtagningen&lt;br&gt;hade hemvist i Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas inte om lagen&lt;br&gt;(1992:000) om domstols internatio-&lt;br&gt;nella behörighet och om verkställig-&lt;br&gt;het av utländska domar på privaträt-&lt;br&gt;tens område är tillämplig eller om an-&lt;br&gt;nat följer av särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;avgöranden och förlikningar på sär-&lt;br&gt;skilda rättsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas icke beträffande Lagen tillämpas inte heller beträf-&lt;br&gt;fande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. dom eller förlikning i mål angående boskillnad, legal separation, äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn eller adop-&lt;br&gt;tivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess hävande eller i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål angående bodelning eller skadestånd med anledning av legal separation,&lt;br&gt;äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om ej fråga är om verkstäl-&lt;br&gt;lighet av dom som skall gälla här i riket enligt 22 § förordningen (1931:429)&lt;br&gt;om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och&lt;br&gt;förmynderskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med&lt;br&gt;barn eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fråga är om verkställighet&lt;br&gt;enligt 6 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. dom eller förlikning rörande familjerättslig underhållsskyldighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. dom eller förlikning rörande faderskapet till barn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente, ef-&lt;br&gt;terlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av dödsfall&lt;br&gt;eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne var medborgare i&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av&lt;br&gt;dessa stater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. dom eller förlikning angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) gäldenärs försättande i konkurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende&lt;br&gt;frågor eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet eller återgång på grund av&lt;br&gt;konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av de&lt;br&gt;nordiska länderna, om av konkursbeslutet eller beslutet om offentlig ac-&lt;br&gt;kordsförhandling framgår att gäldenären inte hade hemvist i något av de nor-&lt;br&gt;diska länderna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. dom eller förlikning i mål som skall upptagas omedelbart av särskild&lt;br&gt;domstol för handläggning av tvister rörande kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas ej heller i övrigt, i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den mån detta följer av särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av avgöranden och för-&lt;br&gt;likningar på särskilda rättsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om verkställighet, som sö-&lt;br&gt;kes hos kronofogdemyndighet, med-&lt;br&gt;delas utan motpartens hörande, om&lt;br&gt;ej kronofogdemyndigheten bestäm-&lt;br&gt;mer annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om verkställighet av för-&lt;br&gt;likning som avses i 5 § 2 får ej bifallas&lt;br&gt;utan att tillfälle har beretts motpar-&lt;br&gt;ten att yttra sig. Inkommer han med&lt;br&gt;bestridande som ej är uppenbart&lt;br&gt;ogrundat, skall ansökningen avslås.&lt;br&gt;Innehåller förlikningen bestäm-&lt;br&gt;melse om skyldighet att ersätta kost-&lt;br&gt;nad, får detta belopp jämkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om verkställighet, som&lt;br&gt;söks hos kronofogdemyndighet,&lt;br&gt;meddelas utan motpartens hörande,&lt;br&gt;om inte kronofogdemyndigheten be-&lt;br&gt;stämmer annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om verkställighet av för-&lt;br&gt;likning eller skuldebrev som avses i 5&lt;br&gt;§ 2-4 får inte bifallas utan att tillfälle&lt;br&gt;har beretts motparten att yttra sig.&lt;br&gt;Inkommer han med bestridande&lt;br&gt;som inte är uppenbart ogrundat,&lt;br&gt;skall ansökningen avslås. Innehåller&lt;br&gt;förlikning som avses i 5§2 bestäm-&lt;br&gt;melse om skyldighet att ersätta kost-&lt;br&gt;nad, får detta belopp jämkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:368) om erkännande och verk-&lt;br&gt;ställighet av österrikiska domar på privaträttens område skall ha följande&lt;br&gt;lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag är tillämplig på domar&lt;br&gt;som har meddelats i Österrike i äm-&lt;br&gt;nen av privaträttslig beskaffenhet.&lt;br&gt;Lagen tillämpas på domar i sådana&lt;br&gt;ämnen, även om de har meddelats i&lt;br&gt;ett straffrättsligt förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag är tillämplig på domar&lt;br&gt;som har meddelats i Österrike i äm-&lt;br&gt;nen av privaträttslig beskaffenhet.&lt;br&gt;Lagen tillämpas på domar i sådana&lt;br&gt;ämnen, även om de har meddelats i&lt;br&gt;ett straffrättsligt förfarande. Lagen&lt;br&gt;tillämpas inte om lagen (1992:000)&lt;br&gt;om domstols internationella behörig-&lt;br&gt;het och om verkställighet av ut-&lt;br&gt;ländska domar på privaträttens om-&lt;br&gt;råde är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:746) om&lt;br&gt;betalningsföreläggande och handräckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande&lt;br&gt;och handräckning skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om enligt någon särskild föreskrift en tvist angående en förpliktelse skall&lt;br&gt;tas upp av en annan myndighet än tingsrätt, kan saken prövas enligt denna&lt;br&gt;lag endast om det finns bestämmelser som medger sådan prövning. Vad som&lt;br&gt;sägs i denna lag om tingsrätt skall i sådana fall i stället gälla den andra myn-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller&lt;br&gt;inte om lagen (1992:000) om dom-&lt;br&gt;stols internationella behörighet och&lt;br&gt;om verkställighet av utländska do-&lt;br&gt;mar på privaträttens område är till-&lt;br&gt;lämplig och svaranden vid tidpunk-&lt;br&gt;ten för ansökan har hemvist i en stat&lt;br&gt;som har tillträtt konventionen den 16&lt;br&gt;september 1988 om domstols behö-&lt;br&gt;righet och om verkställighet av do-&lt;br&gt;mar på privaträttens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Redovisning av vissa tolkningsavgöranden från&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;EG-domstolen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JUDGMENTS OF THE COURT OF JUSTICE OF THE EUROPEAN COMMUNI-&lt;br&gt;TIES CONCERNING THE INTERPRETATION OF THE BRUSSELS CONVENTION&lt;br&gt;OF 27 SEPTEMBER 1968&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. General&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130. The Protocol of 3 June 1971 confers on the Court&lt;br&gt;of Justice of the European Communities jurisdic-&lt;br&gt;tion to rule on the interpretation of the Brussels&lt;br&gt;Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 30 of the Accession Convention of 9 Octo-&lt;br&gt;ber 1978 (Denmark, Ireland, United Kingdom)&lt;br&gt;provides that the Court of Justice also has juris-&lt;br&gt;diction to rule on the interpretation of that Con-&lt;br&gt;vention. Article 10 of the Convention of 25 Octo-&lt;br&gt;ber 1982 on the accession of Greece contains a&lt;br&gt;similar provision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;As at 1 June 1988 the six original Member States&lt;br&gt;of the Communities together with Denmark, Ire-&lt;br&gt;land and the United Kingdom are parties to the&lt;br&gt;Protocol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;On the scope of the Protocol, reference should be&lt;br&gt;made to the Jenard report (pp. 66 to 70) and the&lt;br&gt;Schlosser report (paragraphs 255 and 256).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;It should be noted, however. that the Protocol&lt;br&gt;makes provision for two forms of reference: refer-&lt;br&gt;ence for a preliminary ruling and reference in the&lt;br&gt;interests of the law. The latter possibility has not&lt;br&gt;so far been used. Reference for a preliminary rul-&lt;br&gt;ing means that a national court required to rule&lt;br&gt;on a question of interpretation of the Convention&lt;br&gt;or the Protocol refers the matter to the Court of&lt;br&gt;Justice and stays its proceedings, pending the lat-&lt;br&gt;ter's décision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Since the Protocol came into force on 1 Septem-&lt;br&gt;ber 1975, nearly 60 judgments have been handed&lt;br&gt;down by the Court (see point 3 below) and a&lt;br&gt;number of case are currently pending (see point 4&lt;br&gt;below).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;As stated in the comments on Protocol 2 (see&lt;br&gt;points 112 and 116), in the negotiations on the&lt;br&gt;Lugano Convention it was agreed that the provi-&lt;br&gt;sions of the Brussels Convention should be con-&lt;br&gt;strued as interpreted by the Court of Justice and&lt;br&gt;that the report would mention the various judg-&lt;br&gt;ments handed down by the Court.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Chapter meets the latter stipulation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The judgments are given not in chronological&lt;br&gt;order but by reference to those Artides of the&lt;br&gt;Brussels Convention, the Protocol annexed ther-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eto and the 1971 Protocol which have been inter-&lt;br&gt;preted, since this seems a more convenient&lt;br&gt;arrangement.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Chapter gives only the operative part of the&lt;br&gt;décision and not, barring exceptions, the grounds.&lt;br&gt;For it is not the purpose of this report to study the&lt;br&gt;judgments of the Court of Justice but merely to&lt;br&gt;indicate how it has interpreted a number of Arti-&lt;br&gt;des.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Content of the judgments (&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt;)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131. (1) Application of the Convention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;National procedural laws are set aside in the mat-&lt;br&gt;ters govemed by the Convention in favour of the&lt;br&gt;provisions thereof (judgment of 13 November&lt;br&gt;1979 in Case 25/79 Sanicentral v. Collin (1979)&lt;br&gt;ECR 3423-3431).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) Article 1. first paragraph: Civil and commercial&lt;br&gt;matters&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;The Court held that the concept of civil and&lt;br&gt;commercial matters must be regarded as autono-&lt;br&gt;mous. It ruled that a judgment given in an action&lt;br&gt;between a public authority and a person governed&lt;br&gt;by private law, in which the public authority has&lt;br&gt;acted ‘in the exercise of its powers’, is excluded&lt;br&gt;from the area of application of the Convention&lt;br&gt;(judgment of 14 October 1976 in Case 29/76 LTU&lt;br&gt;v. Eurocontrol (1976) ECR 1541-1552).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;It confirmed its décision in its judgment of&lt;br&gt;16 December 1980 in Case 814/79 Netherlands&lt;br&gt;State v. Ruffer to the effect that the concept of&lt;br&gt;civil and commercial matters does not include the&lt;br&gt;recovery of the costs incurred by the agent res-&lt;br&gt;ponsible for administering public waterways, in&lt;br&gt;this instance the Netherlands State, in the remo-&lt;br&gt;val of a wreck pursuant to an international Con-&lt;br&gt;vention ((1980) ECR 3807-3822).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Contracts of employment come within the&lt;br&gt;scope of the Convention (judgment of 13 Novem-&lt;br&gt;ber 1979 in Case 25/79 Sanicentral v. Collin&lt;br&gt;(1979) ECR 3423-3431).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) Article 1. secondparagraph&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(I) (a) Status of persons&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Judicial décisions authorizing provisional&lt;br&gt;measures in the course of proceedings for divorce&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;do not fall within the scope of the Convention ‘if&lt;br&gt;those measures concem or are closely connected&lt;br&gt;with either questions of the status of the persons&lt;br&gt;involved in the divorce proceedings or proprie-&lt;br&gt;tory legal relations resulting directly from the&lt;br&gt;matrimonial relationship or the dissolution there-&lt;br&gt;of (judgment of 27 March 1979 in Case 143/78 J.&lt;br&gt;De Cavel v. L. De Cavel (1979) ECR 1055-1068).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. However, the Convention is applicable, on&lt;br&gt;the one hand, to the enforcement of an interlocu-&lt;br&gt;tory order made by a French court in divorce pro-&lt;br&gt;ceedings whereby one of the parties to the pro-&lt;br&gt;ceedings is awarded a monthly maintenance&lt;br&gt;allowance and, on the other hand, to an interim&lt;br&gt;compensation payment, payable monthly,&lt;br&gt;awarded to one of the parties by a French divorce&lt;br&gt;judgment pursuant to Article 270 et seq. of the&lt;br&gt;French Civil Code.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Court held that the scope of the Convention&lt;br&gt;extends to maintenance obligations and that the&lt;br&gt;treatment of an ancillary claim is not necessarily&lt;br&gt;linked to that of the principal claim.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ancillary claims come within the scope of the&lt;br&gt;Convention according to the subject matter with&lt;br&gt;which they are concerned and not according to&lt;br&gt;the subject matter involved in the principal claim&lt;br&gt;(judgment of 6 March 1980 in Case 120/79 L. De&lt;br&gt;Cavel v. J. De Cavel (1980) ECR 731).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) Matrimonial relationships&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;The term ‘rightb in property arising out of a&lt;br&gt;matrimonial relationship’ includes not only pro-&lt;br&gt;perty arrangements specifically and exclusively&lt;br&gt;envisaged by certain national legal systems in the&lt;br&gt;case of marriage but also any proprietory relation-&lt;br&gt;ships resulting directly from the matrimonial rela-&lt;br&gt;tionship or the dissolution thereof (judgment of&lt;br&gt;27 March 1979 in Case 143/78 J. De Cavel v. L.&lt;br&gt;De Cavel (1979) ECR 1055-1068).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;An application for provisional measures to&lt;br&gt;secure the delivery up of a document in order to&lt;br&gt;prevent it from being used as evidence in an ac-&lt;br&gt;tion concerning a husband’s management of his&lt;br&gt;wife's property does not fall within the scope of&lt;br&gt;the Convention if such management is closely&lt;br&gt;connected with the proprietary relationship result-&lt;br&gt;ing directly from the marriage bond (judgment of&lt;br&gt;31 March 1982 in Case 25/81 C. H. W. v. G. J. H.&lt;br&gt;(1982) ECR 1189-1205).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) Bankruptcy&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A décision such as that of a French civil court&lt;br&gt;based on Article 99 of the French Law of 13 July&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1967, ordering the de facto manager of a legal&lt;br&gt;person to pay a certain sum into the assets of a&lt;br&gt;company must be considered as given in the con-&lt;br&gt;text of bankruptcy or analogous proceedings&lt;br&gt;(judgment of 22 February 1979 in Case 133/78&lt;br&gt;Gourdain v. Nadler (1979) ECR 733-746).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(4) Article 5(1): Contractual matters&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;The place of performance of the obligation in&lt;br&gt;question is to be determined in accordance with&lt;br&gt;the law which governs the obligations in question&lt;br&gt;according to the rules of conflict of laws of the&lt;br&gt;court before which the matter is brought (judg-&lt;br&gt;ment of 6 October 1978 in Case 12/76 Tessili v.&lt;br&gt;Dunlop (1976) ECR 1473-1487).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;If the place of performance of a contractual&lt;br&gt;obligation has been specified by the parties in a&lt;br&gt;clause which is valid according to the national&lt;br&gt;law applicable to the contract, the court for that&lt;br&gt;place has jurisdiction to take cognizance of dis-&lt;br&gt;putes relating to that obligation under Article 5&lt;br&gt;(1), irrespective of whether the formal conditions&lt;br&gt;provided for under Article 17 have been observed&lt;br&gt;(judgment of 17 January 1980 in Case 56/79 Zel-&lt;br&gt;ger v. Salinitri (1980) ECR 89-98).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;The word ‘obligation’ contained in Article 5&lt;br&gt;(1) refers to the contractual obligation forming the&lt;br&gt;basis of the legal proceedings, namely the obliga-&lt;br&gt;tion of the grantor in the case of an exclusive&lt;br&gt;sales contract (judgment of 6 October 1976 in&lt;br&gt;Case 14/76 De Bloos v. Bouyer).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;The plaintiff may invoke the jurisdiction of&lt;br&gt;the courts of the place of performance in accord-&lt;br&gt;ance with /Article 5 (1) of the Convention even&lt;br&gt;when the existence of the contract is in dispute&lt;br&gt;between the parties (judgment of 4 March 1982 in&lt;br&gt;Case 38/81 Effer v. Kantner (1982) ECR 825-&lt;br&gt;836).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;The obligation to be taken into account for&lt;br&gt;the purposes of the application of Article 5 (1) of&lt;br&gt;the Convention in the case of claims based on&lt;br&gt;different obligations arising under a contract of&lt;br&gt;employment as a representative binding a worker&lt;br&gt;to an undertaking is the obligation which charac-&lt;br&gt;terizes the contract, i.e. that of the place where the&lt;br&gt;work is carried out (judgment of 26 May 1982 in&lt;br&gt;Case 133/82 Ivenel v. Schwab (1982) ECR 1891-&lt;br&gt;1902).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;The concept of matters relating to a contract&lt;br&gt;is an autonomous concept. Obligations in regard&lt;br&gt;to the payment of a sum of money which have&lt;br&gt;their basis in the relationship existing between an&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;association and its members by virtue of member-&lt;br&gt;ship are ‘matters relating to a contract', whether&lt;br&gt;the obligations in question arise simply from the&lt;br&gt;act of becoming a member or from décisions&lt;br&gt;made by organs of the association (judgment of&lt;br&gt;22 March 1983 in Case 34/82 Peters v. Znav&lt;br&gt;(1983) ECR 987-1004).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. For the purpose of determining the place of&lt;br&gt;performance within the meaning of Article 5 (1),&lt;br&gt;the obligation to be taken into consideration in an&lt;br&gt;action for the recovery of fees, commenced by an&lt;br&gt;architect commissioned to prepare plans for the&lt;br&gt;building of houses, is the contractual obligation&lt;br&gt;actually forming the basis of the legal proceed-&lt;br&gt;ings.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ance (judgment of 8 March 1988 in Case&lt;br&gt;9/87 Arcado v. Haviland, OJ No C 89,&lt;br&gt;6.4. 1988, p. 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5) Article 5 (2): Maintenance&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The subject of maintenance obligations falls&lt;br&gt;within the scope of the Convention even if the&lt;br&gt;claim in question is ancillary to divorce proceed-&lt;br&gt;ings (judgment of 6 March 1980 in Case 120/79&lt;br&gt;L. De Cavel v. J. De Cavel (1980) ECR 731).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(6) Article 5 (3): Tort or delict&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In the case in point that obligation consists of a&lt;br&gt;debt for a sum of money payable at the defend-&lt;br&gt;ant’s permanent address.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The place of payment is determined by the law&lt;br&gt;applicable to the contract (judgment of 15 Janu-&lt;br&gt;ary 1987 in Case 266/85 Shenavai v. Kreischer,&lt;br&gt;OJ No C 39, 17.2. 1987, p. 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;(a) On the question of whether a claim for&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;compensation for sudden and premature&lt;br&gt;termination of an agreement was a matter&lt;br&gt;relating to a contract or to quasi-delict,&lt;br&gt;the Court of Justice replied that ‘proceed-&lt;br&gt;ings relating to the wrongful repudiation&lt;br&gt;of an independent commercial agency&lt;br&gt;agreement and the payment of commis-&lt;br&gt;sion due under such an agreement are&lt;br&gt;proceedings in matters relating to a con-&lt;br&gt;tract within the meaning of Article 5 (1)&lt;br&gt;of the Brussels Convention'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) It repeated that matters relating to a con-&lt;br&gt;tract should be regarded as an autono-&lt;br&gt;mous’ concept (judgment of 22 March&lt;br&gt;1983 in Case 34/82 Peters v. Znav).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;The expression 'place where the harmful&lt;br&gt;event occurred’ must be understood as being&lt;br&gt;intended to cover both the place where the dam-&lt;br&gt;age occurred and the place of the event giving rise&lt;br&gt;to it.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The result is that the defendant may be sued, at&lt;br&gt;the option of the plaintiff, either in the courts for&lt;br&gt;the place where the damage occurred or in the&lt;br&gt;courts for the place of the event which gives rise&lt;br&gt;to and is at the origin of that damage (judgment&lt;br&gt;of 30 November 1976 in Case 21/76 Bier, Rein-&lt;br&gt;water v. Mines de potasse d’Alsace (1976) ECR&lt;br&gt;1735-1748).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;(a) The term 'tort, delict or quasi-delict' in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5 (3) of the Convention must be&lt;br&gt;regarded as an autonomous concept cov-&lt;br&gt;ering all actions which seek to establish&lt;br&gt;the liability of a defendant and which are&lt;br&gt;not related to a ‘contract’ within the&lt;br&gt;meaning of Article 5(1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) A court which has jurisdiction under&lt;br&gt;Article 5 (3) to entertain an action with&lt;br&gt;regard to tortious matters does not have&lt;br&gt;jurisdiction to entertain that action with&lt;br&gt;regard to other matters not based on tort&lt;br&gt;(judgment of 27 September 1988 in Case&lt;br&gt;189/87 Kalfelis v. Schröder, OJ No&lt;br&gt;C 281, 4. 11. 1988, p. 18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) Compensation for wrongful repudiation&lt;br&gt;of an agreement is based on failure to&lt;br&gt;comply with a contractual obligation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) Lastly, the Court referred to the Rome&lt;br&gt;Convention of 19 June 1980 on the law&lt;br&gt;applicable to contractual obligations,&lt;br&gt;which includes (Article 10) within the&lt;br&gt;field of the law applicable to a contract&lt;br&gt;the consequences of total or partial non-&lt;br&gt;performance of the obligations arising&lt;br&gt;from it and hence the contractual liability&lt;br&gt;of the party responsible for non-perform-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(7) Article 5 (5): Branch. agency or other establish-&lt;br&gt;ment&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. When the grantee of an exclusive sales con-&lt;br&gt;cession is not subject either to the control or to&lt;br&gt;the direction of the grantor, he cannot be&lt;br&gt;regarded as being at the head of a branch, agency&lt;br&gt;or other establishment of the grantor within the&lt;br&gt;meaning of Article 5 (5) (judgment of 6 October&lt;br&gt;1976 in Case 14/76 De Bloos v. Bouyer (1976)&lt;br&gt;ECR 1497-1511).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The Court has given an aulonomous interpre-&lt;br&gt;tation to the concepts of ‘operations of a branch,&lt;br&gt;agency or other establishment’:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the concept of branch, agency or other estab-&lt;br&gt;lishment implies a place of business which&lt;br&gt;has the appearance of permanency, such as&lt;br&gt;the extension of a parent body, has a manage-&lt;br&gt;ment and is materially equipped to negotiate&lt;br&gt;business with third parties so that the latter,&lt;br&gt;although knowing that there will if necessary&lt;br&gt;be a legal link with the parent body, the head&lt;br&gt;Office of which is abroad, do not have to deal&lt;br&gt;directly with such parent body but may trans-&lt;br&gt;act business at the place of business constitut-&lt;br&gt;ing the extension;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) the concept of ‘operations’ comprises:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) actions relating to rights and contractual&lt;br&gt;or non-contractual obligations concem-&lt;br&gt;ing the management properly so-called of&lt;br&gt;the agency, branch or other establishment&lt;br&gt;itself such as those concerning the situa-&lt;br&gt;tion of the building where such entity is&lt;br&gt;established or the local engagement of&lt;br&gt;staff to work there,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) actions relating to undertakings which&lt;br&gt;have been entered into at the abovemen-&lt;br&gt;tioned place of business in the name of&lt;br&gt;the parent body and which must be per-&lt;br&gt;formed in the Contracting State where the&lt;br&gt;place of business is established,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) actions concerning non-contractual obli-&lt;br&gt;gations arising from the activities in&lt;br&gt;which the branch, agency or other estab-&lt;br&gt;lishment has engaged at the place in&lt;br&gt;which it is established on behalf of the&lt;br&gt;parent body (judgment of 22 November&lt;br&gt;1978 in Case 33/78 Somafer v. Femgas&lt;br&gt;(1978) ECR 2183-2195).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. An ‘independent commercial agent’, inas-&lt;br&gt;much as he is free to arrange his own work and&lt;br&gt;the undertaking which he represents may not&lt;br&gt;prevent him from representing several firms at the&lt;br&gt;same time and he merely transmits orders to the&lt;br&gt;parent undertaking without being involved in&lt;br&gt;either their terms or their execution, does not have&lt;br&gt;the character of a branch (judgment of 18 March&lt;br&gt;1981 in Case 139/80 Blanckaert &amp;amp; Willems v.&lt;br&gt;Trost(1981) ECR 819-830).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Article 5 (5) must be interpreted as applying&lt;br&gt;to a case in which a legal person established in a&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Contracting State does not operate any depend-&lt;br&gt;ent branch, agency or other establishment in&lt;br&gt;another Contracting State but nevertheless pur-&lt;br&gt;sues its activities there by means of an indepen-&lt;br&gt;dent undertaking which has the same name and&lt;br&gt;identical management, which negotiates and con-&lt;br&gt;ducts business in its name and which it uses as an&lt;br&gt;extension of itself (judgment of 9 December 1987&lt;br&gt;in Case 218/86 Schotte v. Rotschild, OJ No C 2,&lt;br&gt;6. 1. 1988, p. 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(7a) Article 6 (1): Co-defendants&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the application of Article 6 (1) of the Conven-&lt;br&gt;tion there must exist between the various actions&lt;br&gt;brought by the same plaintiff against different&lt;br&gt;defendants a link such that it is expedient to&lt;br&gt;determine those actions together in order to avoid&lt;br&gt;the risk of irreconcilable judgments resulting from&lt;br&gt;separate proceedings (judgment of 27 September&lt;br&gt;1988 in Case 189/87 Kalfelis v. Schröder, OJ No&lt;br&gt;C 281,4. 11. 1988, p. 18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(8) Article 13: Sale of goods on instalment credit&lt;br&gt;terms and loans repayable by instalments&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Court ruled in favour of an autonomous con-&lt;br&gt;cept of the sale of goods on instalment credit&lt;br&gt;terms albeit implicitly in that it is not to be under-&lt;br&gt;stood to extend to the sale of a machine which&lt;br&gt;one company agrees to make to another company&lt;br&gt;on the basis of a price to be paid by way of bilis&lt;br&gt;of exchange spread over a period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The jurisdictional advantage is to be restricted to&lt;br&gt;buyers who are in need of protection (judgment&lt;br&gt;of 21 June 1978 in Case 150/77 Bertrand v. Ott&lt;br&gt;(1978) ECR 1431-1447).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;It should be noted that this Article was amended&lt;br&gt;in the 1978 Convention in line with the judgment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(9) Article 16 (1): Immovableproperty&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;The concept of ‘matters relating to . . . tenan-&lt;br&gt;cies of immovable property’ must not be inter-&lt;br&gt;preted as including an agreement to rent under a&lt;br&gt;usufructuary lease a retail business carried on in&lt;br&gt;immovable property rented from a third person&lt;br&gt;by the lessor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 16(1) must not be given a wider interpre-&lt;br&gt;tation than is required by its objective (judgment&lt;br&gt;of 14 December 1977 in Case 73/77 Sanders v.&lt;br&gt;Van Der Putte).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Article 16(1) applies to all lettings of immov-&lt;br&gt;able property (judgment of 15 January 1985 in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Case 241/83 Rösler v. Rottwinkel (1985) ECR&lt;br&gt;99-129).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This not uncontroversial judgment was not fol-&lt;br&gt;lowed in the Lugano Convention (see points 50&lt;br&gt;and 51). Nor was it in line with the views of those&lt;br&gt;who framed the 1968 Convention (see Jenard&lt;br&gt;report, page 35 and Schlosser report, paragraph&lt;br&gt;164).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Article 16(1) must be interpreted as meaning&lt;br&gt;that in a dispute as to the existence of a lease&lt;br&gt;relating to immovable property situated in two&lt;br&gt;Contracting States (Belgium and the Netherlands&lt;br&gt;in the case in point), exclusive jurisdiction over&lt;br&gt;the property situated in each Contracting State is&lt;br&gt;held by the courts of that State (judgment of&lt;br&gt;6 July 1988 in Case 158/87 Scherens v. Maenhout&lt;br&gt;and Van Poucke, OJ No C 211, 11.8. 1988, p. 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 17 is fulfilled only if the contract&lt;br&gt;signed by both parties contains an&lt;br&gt;express reference to those general condi-&lt;br&gt;tions and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) in the case of a contract concluded by&lt;br&gt;reference to earlier offers, which were&lt;br&gt;themselves made with reference to the&lt;br&gt;general conditions of one of the parties&lt;br&gt;including a clause conferring jurisdic-&lt;br&gt;tion, the requirement of a writing under&lt;br&gt;the first paragraph of Article 17 is satis-&lt;br&gt;fied only if the reference is express and&lt;br&gt;can therefore be checked by a party exer-&lt;br&gt;cising reasonable care (judgment of 14&lt;br&gt;December 1976 in Case 24/76 Colzani v.&lt;br&gt;Ruwa(l976) ECR 1831-1843).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(10) Article 16 (4): Patents&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;See the judgment of 15 November 1983 in Case&lt;br&gt;288/82 Duijnstee v. Goderbauer (1983) ECR&lt;br&gt;3663-3679.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(a) In the case of an orally concluded con-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tract, the requirements of the first para-&lt;br&gt;graph of Article 17 as to form are satis-&lt;br&gt;fied only if the vendor’s confirmation in&lt;br&gt;writing accompanied by notification of&lt;br&gt;the general conditions of sale has been&lt;br&gt;accepted in writing by the purchaser and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(11) Article 16 (5): Applications to oppose enforce-&lt;br&gt;ment&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Applications to oppose enforcement, as provided&lt;br&gt;for under paragraph 767 of the German Code of&lt;br&gt;Civil Procedure, fall, as such, within the jurisdic-&lt;br&gt;tion provision contained in Article 16 (5) of the&lt;br&gt;Convention; that provision does not however&lt;br&gt;make it possible, in an application to oppose&lt;br&gt;enforcement made to the courts of the Contract-&lt;br&gt;ing State in which enforcement is to take place, to&lt;br&gt;plead a set-off between the right whose enforce-&lt;br&gt;ment is being sought and a claim over which the&lt;br&gt;courts of that State would have no jurisdiction if&lt;br&gt;it were raised independently.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Court held that this amounts to a clear abuse&lt;br&gt;of the process on the part of the plaintiff for the&lt;br&gt;purpose of obtaining indirectly from the German&lt;br&gt;courts a décision regarding a claim over which&lt;br&gt;those courts have no jurisdiction under the Con-&lt;br&gt;vention (judgment of 4 July 1985 in Case 220/84&lt;br&gt;AS-Autoteile v. Malhe (1985) ECR 2267-2279).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) the fact that the purchaser does not raise&lt;br&gt;any objections against a confirmation&lt;br&gt;issued unilaterally by the other party&lt;br&gt;does not amount to acceptance on his&lt;br&gt;part of the clause conferring jurisdiction&lt;br&gt;unless the oral agreement comes within&lt;br&gt;the framework of a continuing trading&lt;br&gt;relationship between the parties which is&lt;br&gt;based on the general conditions of one&lt;br&gt;of them, and those conditions contain a&lt;br&gt;clause conferring jurisdiction (judgment&lt;br&gt;of 14 December 1976 in Case 25/76&lt;br&gt;Segoura v. Bonakdarian (1976) ECR&lt;br&gt;1851-1863).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(a) The first paragraph of Article 17 cannot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;be interpreted as prohibiting an agree-&lt;br&gt;ment under which the two parties to a&lt;br&gt;contract for sale, who are domiciled in&lt;br&gt;different States, can be sued only in the&lt;br&gt;courts of their respective States and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(12) Article 17: Agreements conferring jurisdiction&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. (a) Where a clause conferring jurisdiction is&lt;br&gt;included among the general conditions&lt;br&gt;of sale of one of the parties, printed on&lt;br&gt;the back of a contract, the requirement&lt;br&gt;of a writing under the first paragraph of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) in the above case the Article cannot be&lt;br&gt;interpreted as prohibiting the court&lt;br&gt;before which a dispute has been brought&lt;br&gt;in pursuance of such a clause from tak-&lt;br&gt;ing into account a set-off connected with&lt;br&gt;the legal relationship in dispute (judg-&lt;br&gt;ment of 9 November 1978 in Case 23/78&lt;br&gt;Meeth v. Glacetal (1978) ECR 2133-&lt;br&gt;2144).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(a) National procedural laws are set aside in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;the matters governed by the Convention&lt;br&gt;in favour of the provisions thereof and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) in judicial proceedings instituted after&lt;br&gt;the coming into force of the Convention,&lt;br&gt;clauses conferring jurisdiction included&lt;br&gt;in contracts of employment concluded&lt;br&gt;prior to that date must be considered&lt;br&gt;valid even in cases in which they would&lt;br&gt;have been regarded as void under the&lt;br&gt;national law in force at the time when&lt;br&gt;the contract was entered into (judgment&lt;br&gt;of 13 November 1979 in Case 25/79 San-&lt;br&gt;icentral v. Collin (1979) ECR 3423-3431).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;If the place of performance of a contractual&lt;br&gt;obligation has been specified by the parties in a&lt;br&gt;clause which is valid according to the national&lt;br&gt;law applicable to the contract, the court for that&lt;br&gt;place has jurisdiction to take cognizance of dis-&lt;br&gt;putes relating to that obligation under Article 5&lt;br&gt;(1) of the Convention, irrespective of whether the&lt;br&gt;formal conditions provided for under Article 17&lt;br&gt;have been observed (judgment of 17 January 1980&lt;br&gt;in Case 56/79 Zelger v. Salinitri (1980) ECR 89-&lt;br&gt;98).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Article 17 must be interpreted as meaning that&lt;br&gt;the legislation of a Contracting State may not&lt;br&gt;allow the validity of an agreement conferring jur-&lt;br&gt;isdiction to be cailed in question solely on the&lt;br&gt;ground that the language used is not that pre-&lt;br&gt;scribed by that legislation (judgment of 24 June&lt;br&gt;1981 in Case 150/81 Elefanten Schuh v. Jacqmain&lt;br&gt;(1981) ECR 1671-1690).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;Article 17 must be interpreted as meaning that&lt;br&gt;where a contract of insurance, entered into&lt;br&gt;between an insurer and a policy-holder and stipu-&lt;br&gt;lated by the latter to be for his benefit and to&lt;br&gt;enure for the benefit for third parties, contains a&lt;br&gt;clause conferring jurisdiction relating to proceed-&lt;br&gt;ings which might be brought by such third parties,&lt;br&gt;the latter, even if they have not expressly signed&lt;br&gt;the said clause, may rely upon it (judgment of&lt;br&gt;14 July 1983 in Case 201/82 Gerling v. Amminis-&lt;br&gt;trazione del tesoro dello Stato (1983) ECR 2503-&lt;br&gt;2518).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;On bilis of lading, the Court handed down a&lt;br&gt;judgment to the effect that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the bill of lading issued by the carrier to the&lt;br&gt;shipper may be regarded as an ‘agreement’&lt;br&gt;‘evidenced in writing' between the parties,&lt;br&gt;within the meaning of Article 17. The juris-&lt;br&gt;diction clause applies if the parties have&lt;br&gt;signed the bill of lading. If the clause confer-&lt;br&gt;ring jurisdiction appears in the general con-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ditions, the shipper must have expressly&lt;br&gt;accepted it in writing. The wording of the bill&lt;br&gt;of lading signed by both parties must&lt;br&gt;expressly refer to the general conditions.&lt;br&gt;However, if the carrier and the shipper have&lt;br&gt;a continuing business relationship, which is&lt;br&gt;governed as a whole by the carrier's general&lt;br&gt;conditions, the clause conferring jurisdiction&lt;br&gt;applies even without acceptance in writing;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) the bill of lading issued by the carrier to the&lt;br&gt;shipper may be regarded as an ‘agreement’&lt;br&gt;‘evidenced in writing', within the meaning of&lt;br&gt;Article 17, vis-å-vis a third party holding the&lt;br&gt;bill only if that third party is bound by an&lt;br&gt;agreement with the carrier under the relevant&lt;br&gt;national law and if the bill of lading, as ‘evi-&lt;br&gt;dence in writing' of the ‘agreement’, satisfies&lt;br&gt;the formal conditions in Article 17 (judgment&lt;br&gt;of 19 June 1984 in Case 71/83 Russ v. Nova,&lt;br&gt;Goeminne (1984) ECR 2417-2436).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. The court of a Contracting State before which&lt;br&gt;the applicant, without raising any objection as to&lt;br&gt;the court's jurisdiction, enters an appearance in&lt;br&gt;proceedings relating to a claim for a set-off which&lt;br&gt;is not based on the same contract or subject-mat-&lt;br&gt;ter as the claims in his application and in respect&lt;br&gt;of which there is a valid agreement conferring&lt;br&gt;exclusive jurisdiction on the courts of another&lt;br&gt;Contracting State within the meaning of Article&lt;br&gt;17 has jurisdiction by virtue of Article 18 (judg-&lt;br&gt;ment of 7 March 1985 in Case 48/84 Spitzley v.&lt;br&gt;Sommer (1985) ECR 787-800).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. The first paragraph of Article 17 must be&lt;br&gt;interpreted as meaning that the formal require-&lt;br&gt;ments therein laid down are satisfied if it is estab-&lt;br&gt;lished that jurisdiction was conferred by express&lt;br&gt;oral agreement, that written confirmation of that&lt;br&gt;agreement by one of the parties was received by&lt;br&gt;the other and that the latter raised no objection&lt;br&gt;(judgment of 1) July 1985 in Case 221/84 Berg-&lt;br&gt;hoefer v. ASA(1985) ECR 2699-2710).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. An agreement conferring jurisdiction is not&lt;br&gt;to be regarded as having been concluded for the&lt;br&gt;benefit of only one of the parties, within the&lt;br&gt;meaning of the third paragraph of Article 17 of&lt;br&gt;the Convention, where all that is established is&lt;br&gt;that the parties have agreed that a court or the&lt;br&gt;courts of the Contracting State in which that party&lt;br&gt;is domiciled are to have jurisdiction.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Court held that clauses which expressly State&lt;br&gt;the name of the party for whose benefit they were&lt;br&gt;agreed and those which, whilst specifying the&lt;br&gt;courts in which either party may sue the other,&lt;br&gt;give one of them a wider choice of courts must be&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regarded as clauses whose wording shows that&lt;br&gt;they were agreed for the exclusive benefit of one&lt;br&gt;of the parties (judgment of 24 June 1986 in Case&lt;br&gt;22/85 Anterist v. Credit Lyonnais, OJ No C 196,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 8. 1986).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Article 17 must be interpreted as meaning&lt;br&gt;that where a written agreement containing a jur-&lt;br&gt;isdiction clause and stipulating that the agree-&lt;br&gt;ment can be renewed only in writing has expired&lt;br&gt;but has continued to serve as the legal basis for&lt;br&gt;the contractual relations between the parties, the&lt;br&gt;jurisdiction clause satisfies the formal require-&lt;br&gt;ments in Article 17 if, under the law applicable,&lt;br&gt;the parties could validly renew the original con-&lt;br&gt;tract otherwise than in writing, or if, conversely,&lt;br&gt;either party has confirmed in writing either the&lt;br&gt;jurisdiction clause or the group of clauses which&lt;br&gt;have been tacitly renewed and of which the jur-&lt;br&gt;isdiction clause forms part, without any objection&lt;br&gt;on the part of the other party to whom such con-&lt;br&gt;firmation has been notified (judgment of 11 Nov-&lt;br&gt;ember 1986 in Case 313/85 Iveco Fiat v. Van&lt;br&gt;Hool, OJ No C 308, 2. 12. 1986, p. 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The court of a Contracting State before which&lt;br&gt;the applicant, without raising any objection as to&lt;br&gt;the courfs jurisdiction, enters an appearance in&lt;br&gt;proceedings relating to a claim for a set-off which&lt;br&gt;is not based on the same contract or subject mat-&lt;br&gt;ter as the claims in his application and in respect&lt;br&gt;of which there is a valid agreement conferring&lt;br&gt;exclusive jurisdiction on the courts of another&lt;br&gt;Contracting State within the meaning of Article&lt;br&gt;17 of the Convention of 27 September 1968 on&lt;br&gt;jurisdiction and the enforcement of judgments in&lt;br&gt;civil and commercial matters has jurisdiction by&lt;br&gt;virtue of Article 18 of that Convention (judgment&lt;br&gt;of 7 March 1985 in Case 48/84 Spitzley v. Som-&lt;br&gt;mer (1985) ECR 787-800).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(14) Article 19: Examination of jurisdiction&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 19 requires the national court to declare of&lt;br&gt;its own motion that it has no jurisdiction when-&lt;br&gt;ever it finds that a court of another Contracting&lt;br&gt;State has exclusive jurisdiction under Article 16&lt;br&gt;of the Convention, even in an appeal in cassation&lt;br&gt;where the national rules of procedure limit the&lt;br&gt;courfs review to the grounds raised by the parties&lt;br&gt;(judgment of 15 November 1983 in Case 288/82&lt;br&gt;Duijnstee v. Goderbauer (1983) ECR 3663-3679).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(13) Article 18: Submission to theJurisdiction&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(15) Article 21: Lis pendens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(a) Article 18 applies even where the parties&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;have by agreement designated a court in&lt;br&gt;another State since Article 17 is not one&lt;br&gt;of the exceptions laid down in Article 18&lt;br&gt;and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) Article 18 is applicable where the&lt;br&gt;defendant not only contests the courfs&lt;br&gt;jurisdiction but also makes submissions&lt;br&gt;on the substance of the action, provided&lt;br&gt;that, if the challenge to jurisdiction is not&lt;br&gt;preliminary to any defence as to the sub-&lt;br&gt;stance, it does not occur after the making&lt;br&gt;of the submissions which under national&lt;br&gt;procedural law are considered to be the&lt;br&gt;first defence addressed to the court&lt;br&gt;seised (judgment of 24 June 1981 in Case&lt;br&gt;150/81 Elefanten Schuh v. Jacqmain&lt;br&gt;(1981) ECR 1671-1690).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(See also the judgments of 22 October&lt;br&gt;1981 in Case 27/81 Rohr v. Ossberger,&lt;br&gt;31 March 1982 in Case 25/81 C. H. W. v.&lt;br&gt;G. J. H and 14 July 1983 in Case 201/82&lt;br&gt;Gerling v. Amministrazione del tesoro&lt;br&gt;dello Stato.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;See the judgment of 7 June 1984 in Case&lt;br&gt;129/83 Zelger v. Salinitri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;The term lis pendens used in Article 21 covers&lt;br&gt;a case where a party brings an action before a&lt;br&gt;court in a Contracting State for a déclaration that&lt;br&gt;an international sales contract is inoperative or&lt;br&gt;for the termination thereof whilst an action by the&lt;br&gt;other party to secure performance of the said con-&lt;br&gt;tract is pending before a court in another Con-&lt;br&gt;tracting State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Court also ruled that the terms used in Article&lt;br&gt;21 to determine a situation of lis pendens are to be&lt;br&gt;regarded as autonomous concepts (judgment of&lt;br&gt;8 December 1987 in Case 144/86 Gubisch v. Pal-&lt;br&gt;umbo, OJ No C 8, 13. 1. 1988, p. 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(16) Article 22: Related actions&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 22 does not confer jurisdiction.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;It applies only where related actions are brought&lt;br&gt;before courts of two or more Contracting States&lt;br&gt;(judgment of 24June 1981 in Case 150/81 Ele-&lt;br&gt;fanten Schuh v. Jacqmain (1981) ECR 1671-&lt;br&gt;1690).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(17) Article 24: Provisional. including protective.&lt;br&gt;measures&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;The inclusion of provisional measures in the&lt;br&gt;scope of the Convention is determined not by&lt;br&gt;their own nature but by the nature of the rights&lt;br&gt;which they serve to protect (judgment of&lt;br&gt;27 March 1979 in Case 143/78 J. De Cavel v. L.&lt;br&gt;De Cavel (1979) ECR 1055-1068).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;On the enforcement of judicial décisions&lt;br&gt;authorizing provisiona) and protective measures,&lt;br&gt;see Article 27 below (judgment of 21 May 1980 in&lt;br&gt;Case 125/79 Denilauler v. Couchet (1980) ECR&lt;br&gt;1553).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Article 24 may not be relied on to bring&lt;br&gt;within the scope of the Convention provisional&lt;br&gt;measures relating to matters which are excluded&lt;br&gt;from it (judgment of 31 March 1982 in Case&lt;br&gt;25/81 C. H.W. v. G.J. H. (1982) ECR 1189-&lt;br&gt;1205).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(18) Article 26: Recognition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A foreign judgment recognized by virtue of&lt;br&gt;Article 26 must in principle have the same effects&lt;br&gt;in the State in which enforcement is sought as it&lt;br&gt;does in the State in which the judgment was&lt;br&gt;given.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Subject, however, it should be added, to the&lt;br&gt;grounds for non-recognition laid down in the&lt;br&gt;Convention (judgment of 4 February 1988 in&lt;br&gt;Case 145/86 Hoffmann v. Krieg. See also in the&lt;br&gt;same case the Courfs interpretation of Artides 27&lt;br&gt;(1) and (3). 31 and 36, OJ No C 63, 8.3. 1988,&lt;br&gt;p. 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(19) Article 27(1): Public policy&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Recourse to the public policy clause, which is to&lt;br&gt;be had only in exceptional cases, ... is in any&lt;br&gt;event not possible where the problem is one of&lt;br&gt;compatibility of a foreign judgment with a&lt;br&gt;domestic judgment. That problem must be&lt;br&gt;resolved on the basis of Article 27 (3), which cov-&lt;br&gt;ers the case of a foreign judgment irreconcilable&lt;br&gt;with a judgment given between the same parties&lt;br&gt;in the State in which enforcement is sought (judg-&lt;br&gt;ment of 4 February 1988 in Case 145/86 Hoff-&lt;br&gt;mann v. Krieg, OJ No C 63, 8. 3. 1988, p. 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(20) Article 27 (2): Rights of the defence&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Judicial décisions authorizing provisional or&lt;br&gt;protective measures, which are delivered without&lt;br&gt;the part) against which they are directed having&lt;br&gt;been summoned to appear and which are&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intended to be enforced without prior service do&lt;br&gt;not come within the system of recognition and&lt;br&gt;enforcement provided for by Title 111 of the Con-&lt;br&gt;vention (judgment of 21 May 1980 in Case&lt;br&gt;125/79 Denilauler v. Couchet (1980) ECR 1553).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Article 27 (2) must be interpreted as follows:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the words ‘the document which insti-&lt;br&gt;tuted the proceedings’ cover any docu-&lt;br&gt;ment, such as the order for payment&lt;br&gt;(Zahlungsbefehl) in German law;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) a décision such as the enforcement order&lt;br&gt;(Vollstreckungsbefehl) in German law is&lt;br&gt;not covered by the words ‘the document&lt;br&gt;which instituted the proceedings’;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) in order to determine whether the&lt;br&gt;defendant has been enabled to arrange&lt;br&gt;for his defence as required by Article 27&lt;br&gt;(2) the court in which enforcement is&lt;br&gt;sought must take account only of the&lt;br&gt;time, such as that allowed under German&lt;br&gt;law for submitting an objection (Wider-&lt;br&gt;spruch), available to the defendant for&lt;br&gt;the purposes of preventing the issue of a&lt;br&gt;judgment in default which is enforceable&lt;br&gt;under the Convention;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) Article 27 (2) remains applicable where&lt;br&gt;the defendant has lodged an objection&lt;br&gt;against the décision given in default and&lt;br&gt;a court of the State in which the judg-&lt;br&gt;ment was given has held the objection to&lt;br&gt;be inadmissible on the ground that the&lt;br&gt;time for lodging an objection has&lt;br&gt;expired;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) even if a court of the State in which the&lt;br&gt;judgment was given has held, in separate&lt;br&gt;adversary proceedings, that service was&lt;br&gt;duly effecte, Article 27 (2) still requires&lt;br&gt;the court in which enforcement is sought&lt;br&gt;to examine whether service was effected&lt;br&gt;in sufficient time to enable the defend-&lt;br&gt;ant to arrange for his defence;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(f) the court in which enforcement is sought&lt;br&gt;may as a general rule confine itself to&lt;br&gt;examining whether the period, reckoned&lt;br&gt;from the date on which service was duly&lt;br&gt;effected, allowed the defendant suffi-&lt;br&gt;cient time for his defence; it must, how-&lt;br&gt;ever, consider whether, in a particular&lt;br&gt;case. there are exceptional circumstances&lt;br&gt;such as the fact that, although service&lt;br&gt;was duly effected, it was inadequate for&lt;br&gt;the purposes of causing that time to&lt;br&gt;begin to run;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(g) Article 52 of the Convention and the fact&lt;br&gt;that the court of the State in which&lt;br&gt;enforcement is sought concluded that&lt;br&gt;under the law of that State the defendant&lt;br&gt;was habitually resident within its terri-&lt;br&gt;tory at the date of service of the docu-&lt;br&gt;ment which instituted the proceedings&lt;br&gt;do not affect the replies given above&lt;br&gt;(judgment of 16 June 1981 in Case&lt;br&gt;166/80 Klomps v. Michel (1981) ECR&lt;br&gt;1593-1612).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The court of the State in which enforcement&lt;br&gt;is sought may, if it considers that the conditions&lt;br&gt;laid down by Article 27 (2) are fulfilled, refuse to&lt;br&gt;grant recognition and enforcement of a judgment,&lt;br&gt;even though the court of the State in which the&lt;br&gt;judgment was given regarded it as proven, in&lt;br&gt;accordance with the third paragraph of Article 20&lt;br&gt;of that Convention in conjunction with Article 15&lt;br&gt;of the Hague Convention of 15 November 1965,&lt;br&gt;that the defendant, who failed to enter an appear-&lt;br&gt;ance, had an opportunity to receive service of the&lt;br&gt;document instituting the proceedings in sufficient&lt;br&gt;time to enable him to make arrangements for his&lt;br&gt;defence (judgment of 15 July 1982 in Case 288/81&lt;br&gt;Pendy Plastic Products v. Pluspunkt (1982) ECR&lt;br&gt;2723-2737).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(a) Article 27 (2) is also applicable, in res-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pect of its requirement that service of the&lt;br&gt;document which instituted the proceed-&lt;br&gt;ings should have been effected in suffi-&lt;br&gt;cient time, where service was effected&lt;br&gt;within a period prescribed by the court&lt;br&gt;of the State in which the judgment was&lt;br&gt;given or where the defendant resided,&lt;br&gt;exclusively or otherwise, within the jur-&lt;br&gt;isdiction of that court or in the same&lt;br&gt;country as that court.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) In examining whether service was&lt;br&gt;effected in sufficient time, the court in&lt;br&gt;which enforcement is sought may take&lt;br&gt;account of exceptional circumstances&lt;br&gt;which arose after service was duly&lt;br&gt;effected.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) The fact that the plaintiff was apprised&lt;br&gt;of the defendant's new address, after ser-&lt;br&gt;vice was effected. and the fact that the&lt;br&gt;defendant was responsible for the failure&lt;br&gt;of the duly served document to reach&lt;br&gt;him are matters which the court in which&lt;br&gt;enforcement is sought may take into&lt;br&gt;account in assessing whether service was&lt;br&gt;effected in sufficient time (judgment of&lt;br&gt;11 June 1985 in Case 49/84 Debaecker&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;and Plouvier v. Bouwman (1985) ECR&lt;br&gt;1779-1803).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(21) Article 27(3): Irreconcilable judgments&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A foreign judgment ordering a person to make&lt;br&gt;maintenance payments to his spouse by virtue of&lt;br&gt;his obligations, arising out of the marriage, to&lt;br&gt;support her is irreconcilable for the purposes of&lt;br&gt;Article 27 (3) with a national judgment which has&lt;br&gt;decreed the divorce of the spouses in question&lt;br&gt;(judgment of 4 February 1988 in Case 145/86&lt;br&gt;Hoffmann v. Krieg. OJ No C 63, 8. 3. 1988, p. 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(22) Articles 30 and 38: Ordinary appeal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Court ruled in favour of an autonomous con-&lt;br&gt;cept of ordinary appeal. An ‘ordinary appeal' is&lt;br&gt;constituted by any appeal:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;which is such that it may result in the annul-&lt;br&gt;ment or the amendment of the judgment&lt;br&gt;which is the subject matter of the procedure&lt;br&gt;for recognition or enforcement and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;the lodging of which is bound, in the State in&lt;br&gt;which the judgment was given, to a period&lt;br&gt;which is laid down by the law and starts to&lt;br&gt;run by virtue of that same judgment (judg-&lt;br&gt;ment of 22 November 1977 in Case 43/77&lt;br&gt;Industrial Diamond v. Riva (1977) ECR&lt;br&gt;2175-2191).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(23) Article 31: Enforcement&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;The provisions of the Convention prevent a&lt;br&gt;party who has obtained a judgment in his favour&lt;br&gt;in a Contracting State, being a judgment for&lt;br&gt;which an order for enforcement under Article 31&lt;br&gt;may issue in another Contracting State, from&lt;br&gt;making an application to a court in that other&lt;br&gt;State for a judgment against the other party in the&lt;br&gt;same terms as the judgment delivered in the first&lt;br&gt;State (judgment in Case 42/76 De Wolf v. Cox).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;A foreign judgment the enforcement of which&lt;br&gt;has been ordered in a Contracting State pursuant&lt;br&gt;to Article 31, and which remains enforceable in&lt;br&gt;the State in which it was given, need not remain&lt;br&gt;enforceable in the State in which enforcement is&lt;br&gt;sought when, under the legislation of the latter&lt;br&gt;State, it ceases to be enforceable for reasons&lt;br&gt;which lie outside the scope of the Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In the case in point a foreign judgment ordering a&lt;br&gt;person to make maintenance payments to his&lt;br&gt;spouse by virtue of his obligations, arising out of&lt;br&gt;the marriage, to support her is irreconcilable with&lt;br&gt;a national judgment which has decreed the&lt;br&gt;divorce of the spouses in question (judgment of&lt;br&gt;4 February 1988 in Case 145/86 Hoffman v.&lt;br&gt;Krieg. OJ No C 63. 8. 3. 1988, p. 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(24) Article 33: A ddress for service&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(a) The second paragraph of Article 33 must&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;be interpreted as meaning that the&lt;br&gt;requirement to give an address for ser-&lt;br&gt;vice laid down in that provision must be&lt;br&gt;complied with in accordance with the&lt;br&gt;rules laid down by the law of the State in&lt;br&gt;which enforcement is sought or, if those&lt;br&gt;rules do not specify when that require-&lt;br&gt;ment must be complied with, no later&lt;br&gt;than the date on which the enforcement&lt;br&gt;order is served.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) The consequences of an infringement of&lt;br&gt;the rules concerning the choice of an&lt;br&gt;address for service are, by virtue of&lt;br&gt;Article 33 of the Convention, governed&lt;br&gt;by the law of the State in which enforce-&lt;br&gt;ment is sought, provided that the aims of&lt;br&gt;the Convention are respected, i.e. the law&lt;br&gt;of the latter State remains subject to the&lt;br&gt;aims of the Convention; the penalty can-&lt;br&gt;not therefore call into question the valid-&lt;br&gt;ity of the judgment granting enforcement&lt;br&gt;or allow the rights of the party against&lt;br&gt;whom enforcement is sought to be pre-&lt;br&gt;judiced (judgment of 10 July 1986 in&lt;br&gt;Case 198/85 Carron v. FRG, OJ No&lt;br&gt;C 209, 20.8. 1986, p. 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(25) Article 36: Enforcement procedure&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. (a) Article 36 of the Convention excludes&lt;br&gt;any procedure whereby interested third&lt;br&gt;parties may challenge an enforcement&lt;br&gt;order, even where such a procedure is&lt;br&gt;available to third parties under the&lt;br&gt;domestic law of the State in which the&lt;br&gt;enforcement order is granted.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) The Court held that the Convention has&lt;br&gt;established an enforcement procedure&lt;br&gt;which constitutes an autonomous and&lt;br&gt;complete system, including the matter of&lt;br&gt;appeals. It follows that Article 36 of the&lt;br&gt;Convention excludes procedures where-&lt;br&gt;by interested third parties may challenge&lt;br&gt;an enforcement order under domestic&lt;br&gt;law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) The Convention merely regulates the&lt;br&gt;procedure for obtaining an order for the&lt;br&gt;enforcement of foreign enforceable&lt;br&gt;instruments and does not deal with exe-&lt;br&gt;cution itself, which continues to be gov-&lt;br&gt;erned by the domestic law of the court in&lt;br&gt;which execution is sought, so that inter-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ested third parties may contest execution&lt;br&gt;by means of the procedures available to&lt;br&gt;them under the law of the State in which&lt;br&gt;execution is levied (judgment of 2 July&lt;br&gt;1985 in Case 148/84 Deutsche Genos-&lt;br&gt;senschaftsbank v. Brasserie du Pecheur&lt;br&gt;(1985) ECR 1981-1993).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The Article must be interpreted as meaning&lt;br&gt;that the party who has failed to appeal against the&lt;br&gt;enforcement order referred to in Article 31 (in the&lt;br&gt;case in point within one month of service of the&lt;br&gt;enforcement order) is thereafter precluded, at the&lt;br&gt;stage at which the judgment is enforced, from&lt;br&gt;relying upon a valid reason which he could have&lt;br&gt;invoked in such appeal. That rule is to be applied&lt;br&gt;ex officio by the courts of the State in which&lt;br&gt;enforcement is sought. However, that rule does&lt;br&gt;not apply when it has the effect of obliging the&lt;br&gt;national court to make the effects of a national&lt;br&gt;judgment lying outside the scope of the Conven-&lt;br&gt;tion (divorce) conditional on that judgment being&lt;br&gt;recognized in the State in which the foreign judg-&lt;br&gt;ment whose enforcement is at issue was given&lt;br&gt;(judgment of 4 February 1988 in Case 145/86&lt;br&gt;Hoffman v. Krieg, OJ No C 63, 8. 3. 1988, p. 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(26) Article 37: Enforcement procedure&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(a) The second paragraph of Article 37 must&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;be interpreted as meaning that an appeal&lt;br&gt;in cassation and, in the Federal Republic&lt;br&gt;of Germany, a ‘Rechtsbeschwerde’ may&lt;br&gt;be lodged only against the judgment&lt;br&gt;given on the appeal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) That provision cannot be extended so as&lt;br&gt;to enable an appeal to be lodged against&lt;br&gt;a judgment other than that given on the&lt;br&gt;appeal, for instance against a prelimi-&lt;br&gt;nary or interlocutory order requiring pre-&lt;br&gt;liminary inquiries to be made (judgment&lt;br&gt;of 27 November 1984 in Case 258/83&lt;br&gt;Brennero v. Wendel (1984) ECR 3971-&lt;br&gt;3984).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(27) Article 38: Enforcement procedure&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;See (20) above on ‘ordinary appeal'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;The second paragraph of Article 38 of the&lt;br&gt;Convention of 27 September 1968 on jurisdiction&lt;br&gt;and the enforcement of judgments in civil and&lt;br&gt;commercial matters must be interpreted as mean-&lt;br&gt;ing that a court with which an appeal has been&lt;br&gt;lodged against a décision authorizing enforce-&lt;br&gt;ment, given pursuant to the Convention, may&lt;br&gt;make enforcement conditional on the provision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;of security only when it gives judgment on the&lt;br&gt;appeal (judgment of 27 November 1984 in Case&lt;br&gt;258/83 Brennero v. Wendel (1984) ECR 3971-&lt;br&gt;3984).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(28) Article 39: Enforcement procedure&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(a) By virtue of Article 39 of the Conven-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion, a party who has applied for and&lt;br&gt;obtained authorization for enforcement&lt;br&gt;may, within the period mentioned in that&lt;br&gt;Article, proceed directly with protective&lt;br&gt;measures against the property of the&lt;br&gt;party against whom enforcement is&lt;br&gt;sought and is under no obligation to&lt;br&gt;obtain specific authorization.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) A party who has obtained authorization&lt;br&gt;for enforcement may proceed with the&lt;br&gt;protective measures referred to in Article&lt;br&gt;39 until the expiry of the period pres-&lt;br&gt;cribed in Article 36 for lodging an appeal&lt;br&gt;and, if such an appeal is lodged, until a&lt;br&gt;décision is given thereon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) A party who has proceeded with the pro-&lt;br&gt;tective measures referred to in Article 39&lt;br&gt;of the Convention is under no obligation&lt;br&gt;to obtain, in respect of those measures,&lt;br&gt;any confirmatory judgment required by&lt;br&gt;the national law of the court in question&lt;br&gt;(judgment of 3 October 1985 in Case&lt;br&gt;119/84 Capelloni v. Pelkmans (1985)&lt;br&gt;ECR 3147-3164).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;litigation relating to legal relationships created&lt;br&gt;before the date of the coming into force of the&lt;br&gt;Convention is that the judicial proceedings&lt;br&gt;should have been instituted subsequently to that&lt;br&gt;date. This is true even if an agreement conferring&lt;br&gt;jurisdiction was concluded before the Convention&lt;br&gt;came into force and could be regarded as void&lt;br&gt;under the law applicable to it; the case in point&lt;br&gt;concems a contract of employment between a&lt;br&gt;French employee and a German firm, to which&lt;br&gt;French law was applicable (judgment of 13 Nov-&lt;br&gt;ember 1979 in Case 25/79 Sanicentral v. Collin&lt;br&gt;(1979) ECR 3423-3431).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(31) Articles 55 and 56: Bilateral Conventions&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;As the First paragraph of Article 56 of the Con-&lt;br&gt;vention States that the bilateral Conventions&lt;br&gt;listed in Article 55 continue to have effect in rela-&lt;br&gt;tion to matters to which the Convention does not&lt;br&gt;apply, the court of the State in which enforcement&lt;br&gt;is sought may apply them to décisions which,&lt;br&gt;without coming under the second paragraph of&lt;br&gt;Article 1, are excluded from the Convention’s&lt;br&gt;scope. This is the case as regards application of&lt;br&gt;the German-Belgian Convention of 1958, which&lt;br&gt;may continue to have effect in ‘civil and commer-&lt;br&gt;cial matters', irrespective of the autonomous con-&lt;br&gt;struction placed upon that concept by the Court&lt;br&gt;for the purposes of interpretation of the 1968&lt;br&gt;Convention (judgment of 14 July 1977 in joined&lt;br&gt;Cases 9/77 and 10/77 Bavaria and Germanair v.&lt;br&gt;Eurocontrol (1977) ECR 1517-1527).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(29) Article 40 Enforcement procedure&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The court hearing an appeal by a party seeking&lt;br&gt;enforcement is required to hear the party against&lt;br&gt;whom enforcement is sought, pursuant to the first&lt;br&gt;sentence of the second paragraph of Article 40 of&lt;br&gt;the Convention, even though the application for&lt;br&gt;an enforcement order was dismissed in the lower&lt;br&gt;court simply because documents were not pro-&lt;br&gt;duced at the appropriate time.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This is because the Convention formally requires&lt;br&gt;that both parties should be given a hearing at the&lt;br&gt;appellate level, without regard to the scope of the&lt;br&gt;décision in the lower court (judgment of 12 July&lt;br&gt;1984 in Case 178/83 P. v. K. (1984) ECR 3033-&lt;br&gt;3043).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(32) Article I. second paragraph. of the Protocol&lt;br&gt;annexed to the Convention (Luxembourg)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A clause conferring jurisdiction is not binding&lt;br&gt;upon a person domiciled in Luxembourg unless&lt;br&gt;that clause is mentioned in a provision:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;specially and exclusively meant for this pur-&lt;br&gt;pose;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;specifically signed by that party; in this res-&lt;br&gt;pect the signing of the contract as a whole&lt;br&gt;does not suffice. It is not necessary for that&lt;br&gt;clause to be mentioned in a separate docu-&lt;br&gt;ment (judgment of 6 May 1980 in Case&lt;br&gt;784/79 Porta-Leasing v. Prestige Interna-&lt;br&gt;tional (1980) ECR 1517).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(30) Article 54: Temporal application&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The effect of Article 54 is that the only essential&lt;br&gt;for the rules of the Convention to be applicable to&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(33) Article II of the Protocol annexed to the Con-&lt;br&gt;vention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The expression ‘an offence which was not&lt;br&gt;intentionally committed' should be understood&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;as meaning any offence the legal definition of&lt;br&gt;which does not require the existence of intent,&lt;br&gt;and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Article II of the Protocol applies in all crimi-&lt;br&gt;nal proceedings concerning offences which were&lt;br&gt;not intentionally committed, ‘in which the&lt;br&gt;accused’s liability at civil law, arising from the&lt;br&gt;elements of the offence for which he is being pro-&lt;br&gt;secuted, is in question or on which such liability&lt;br&gt;might subsequently be based’ (judgment of&lt;br&gt;26 May 1981 in Case 157/80 Rinkau (1981) ECR&lt;br&gt;1391-1484).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(34) Article 2 of the Protocol of 3 June 1971&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lower courts not sitting in an appellate capacity&lt;br&gt;are not empowered to seek a preliminary ruling&lt;br&gt;from the Court of Justice on a question of inter-&lt;br&gt;pretation of the Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;See the Court of Justice's order of 9 November&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1983 in Case 80/83 Habourdin v. Italocremona&lt;br&gt;(1983) ECR 3639-3641) and order of 28 March&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1984 in Case 56/84 Von Gallera v. Maitre ((1984)&lt;br&gt;ECR 1769-1772).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132. 3. List of judgments of the Court of Justice&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(from 6 October 1976 to 27 September 1988)&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10. 1976&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 12/76&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tessili v. Dunlop&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 5(1)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1976) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1473-1487&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10. 1976&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 14/76&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;De Bloos v. Bouyer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 5(1) and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5 (5)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1976) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1497-1511&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;III.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10. 1976&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 29/76&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LTU v. Eurocontrol&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1976) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1541-1552&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;IV.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11. 1976&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 21/76&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reinwater v.&lt;br&gt;Potasse d'Alsace&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 5 (3)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1976) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1735-1748&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;V.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11. 1976&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 42/76&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;De Wolf v. Cox&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artide 31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1976) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1759-1768&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;VI.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12. 1976&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 24/76&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Colzani v. Ruwa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 17,&lt;br&gt;paragraph 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1976) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1831-1843&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;VII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12. 1976&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 25/76&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Segoura v.&lt;br&gt;Bonakdarian&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 17,&lt;br&gt;paragraph 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1976) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1851-1863&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;VIII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7. 1977&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 9/77&lt;br&gt;and 10/77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bavaria-Germanair v.&lt;br&gt;Eurocontrol&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 56&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1977) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1517-1527&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;IX.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11. 1977&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 43/77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Diamond v. Riva&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 30 and 38&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1977) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2175-2191&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12. 1977&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 73/77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sanders v.&lt;br&gt;Van der Putte&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 16(1)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1977) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2382-2392&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XI.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6. 1978&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 150/77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bertrand v. Ott&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1978) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1431-1447&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11. 1978&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 23/78&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Meeth v. Glacetal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1978) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2133-2144&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XIII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11. 1978&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 33/78&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Somafer v. Ferngas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 5 (5)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1978) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2183-2195&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XIV.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9. 1979&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 133/78&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gourdain v. Nadler&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 1,&lt;br&gt;paragraph 2, point 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1979) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;733-746&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XV.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. 1979&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 143/78&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;J. De Cavel v.&lt;br&gt;L. De Cavel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 1,&lt;br&gt;paragraph 2, and 24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1979) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1055-1068&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XVI.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11. 1979&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 25/79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sanicentral v.&lt;br&gt;Collin&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 17 and 54&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1979) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3423-3431&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XVII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I.1980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 56/79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Zelger v. Salinitri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 5 (l)and 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1980) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89-98&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XVIII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. 1980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 120/79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L. De Cavel v.&lt;br&gt;J. De Cavel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 5 (2) and 24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1980) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;731&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XIX.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5. 1980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 784/79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Porta-Leasing v.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prestige International&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article I.&lt;br&gt;paragraph 2&lt;br&gt;of Protocol&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1980) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1517&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5. 1980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 125/79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Denilauler v. Couchet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Title III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1980) ECR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;1553&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXI.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12. 1980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 814/79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Netherlands State v.&lt;br&gt;Ruffer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1980) ECR&lt;br&gt;3807-3822&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. 1981&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 139/80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Blanckaert &amp;amp; Willems v.&lt;br&gt;Trost&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 5 (5)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1981) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;819-830&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXIII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5. 1981&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 157/80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rinkau&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 11&lt;br&gt;of Protocol&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1981) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1391-1404&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXIV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6. 1981&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 166/80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Klomps v. Michel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 27 (2)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1981) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1593-1612&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXV.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6. 1981&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 150/80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Elefenten Schuh v.&lt;br&gt;Jacqmain&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 17,&lt;br&gt;18 and 22,&lt;br&gt;paragraph 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(I98I)ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1671-1698&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXVI.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10. 1981&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 27/81&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rohr v. Ossberger&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1981) ECR&lt;br&gt;2431-2448&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXVII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. 1982&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 38/81&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Effer v. Kantner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 5(1)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1982) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;825-836&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXVIII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. 1982&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 25/81&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C H W.v.G. J. H&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 and 24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1982) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1189-1205&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXIX.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5. 1982&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 133/81&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ivenel v. Schwab&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 5(1)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1982) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1891-1902&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7. 1982&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 228/81&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Pendy Plastic Products&lt;br&gt;v. Pluspunkt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 20,&lt;br&gt;paragraph 3&lt;br&gt;and 27 (2)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1982) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2723-2737&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXXI.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. 1983&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 34/82&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Peters v. ZNAV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 5(1)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1983) ECR&lt;br&gt;987-1004&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXXII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7. 1983&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 201/82&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gerling v. Amminist-&lt;br&gt;razione del Tesoro&lt;br&gt;dello Stato&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 17&lt;br&gt;and 18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1983) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2503-2518&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXXIII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9. 1983&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(order)&lt;br&gt;Case 157/82&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Verheezen v. Muller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;and 50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;—&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXXIV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11. 1983&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 288/82&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Duijnstee v.&lt;br&gt;Goderbauer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(4) and 19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1983) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3663-3679&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXXV.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II. 1983&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(order)&lt;br&gt;Case 80/83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Habourdin v.&lt;br&gt;Italocremona&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artide 2 of&lt;br&gt;Protocol of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 6. 1971&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1983) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3639-3641&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXXVI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6. 1984&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 129/83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Zelger v. Salinitri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1984) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2397-2409&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXXVII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6. 1984&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 71/83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Russ v. Goeminne&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1984) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2417-2436&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXXVIII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7. 1984&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 178/83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;P. v. K.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1984) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3033-3043&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XXXIX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II. 1984&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 258/83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Brennero v. Wendel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 37&lt;br&gt;and 38&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1984) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3971-3984&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XL.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. 1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 241/83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rösler v. Rottwinkel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 16(1)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1985) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99-129&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XLI.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. 1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 48/84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Spitzley v. Sommer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 17&lt;br&gt;and 18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1985) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;787-800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XLII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6. 1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 49/84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Debaecker&amp;amp; Plouvier&lt;br&gt;v. Bouwman&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1985) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1779-1803&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XLIII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7. 1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 148/84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Genossenschaftsbank v.&lt;br&gt;Brasserie du Pécheur&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 36&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1985) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1981-1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XLIV.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7. 1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 228/84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AS-Autoteile v.&lt;br&gt;Malhé&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 16 (5)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1985) ECR&lt;br&gt;2267-2279&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XLV.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7. 1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 221/84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Berghoefer v. ASA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1985) ECR&lt;br&gt;2699-2710&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XLVI.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10. 1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 119/84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Capelloni-Aquilini v.&lt;br&gt;Pelkmans&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 39&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1985) ECR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3147-3164&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XLVII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6. 1986&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 22/85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Anterist v. Credit&lt;br&gt;Lyonnais&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 196,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 8. 1986, p. 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XLVIII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7. 1986&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 198/85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Carron v. FRG&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 209.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;20.8. 1986, p. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;XLIX.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II. II. 1986&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 313/85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Iveco Fiat v.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Van Hool&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 308,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 12. 1986, p. 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15. 1.1987&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 266/85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Shenavai v. Kreischer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 5(1)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 39.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. 2. 1987, p. 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ll&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8. 12. 1987&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 144/86&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gubisch v. Palumbo&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 8,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 1. 1988, p. 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LII.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9. 12. 1987&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 218/86&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Schotte v. Rothschild&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 5 (5)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 2,&lt;br&gt;6. 1. 1988, p. 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lill.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4. 2. 1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 145/86&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hoffman v. Krieg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 26,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27,31 and 36&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 63,&lt;br&gt;8. 3. 1988, p. 6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LIV.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8. 3. 1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 9/87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arcado v. Haviland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 5(1)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 89,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4. 1988, p. 9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LV.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6. 7. 1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 158/87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Scherens v. Maenhout&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 16(1)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OJ NoC2ll,&lt;br&gt;11.8. 1988, p. 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;LV1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27. 9. 1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Case 189/87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kalfelis v. Schröder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artides 5 (3)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OJ NoC 281,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;and 6 (I) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4. II. 1988. p. 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Cases pending as at I February 1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133. A number of applications for preliminary rulings are currently before the Court of Jus-&lt;br&gt;tice. The cases involved are as follows:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) Case 32/88 Six Constructions v. Humbert&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5(1) — Contract of employment&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;What if a contract of employment is performed in a number of countries?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 55, 26. 2. 1988, p. 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) Case 36/88 Schilling v. Merbes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 27 (2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;What if the defaulting defendant was not served with the document instituting&lt;br&gt;proceedings in due form, albeit in sufficient time to enable him to arrange for his&lt;br&gt;defence?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 79, 26.3. 1988, p. 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This case has been removed from the register following the withdrawal of the&lt;br&gt;appeal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) &amp;nbsp;Case 115/88 Reichert-Kockler v. Dresdner Bank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 16(1) — Concept of rights in rem in immovable property&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 125, 12.5. 1988, p. 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) Case 220/88 Dumez Bätiment SA v. Hessische Landesbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5 (3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 226, 1.9. 1988, p. 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) &amp;nbsp;Case 305/88 Lancray SA v. Peters &amp;amp; Sickert KG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 27 (2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 300, 25. 11. 1988, p. 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(f) &amp;nbsp;Case 365/88 Congress Agentur Hagen GmbH/Zeehaghe BV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5 (beginning) and point 1 and Article 6 (beginning) and point 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OJ No C 20, 26. 1. 1989, p. 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag med anledning av Sveriges tillträde till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Luganokonventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den i Lugano den 16 september 1988 antagna konventionen om dom-&lt;br&gt;stols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område&lt;br&gt;skall gälla som lag här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens svenska, engelska och franska texter finns intagna som bi-&lt;br&gt;laga till denna lag.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det inte finns någon behörig domstol när svensk domsrätt förelig-&lt;br&gt;ger enligt denna lag, skall frågan tas upp av Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ett avgörande som rör ett sådant civilrättsligt anspråk som avses i&lt;br&gt;artikel II andra stycket i Protokoll Nr 1 skall varken erkännas eller verkstäl-&lt;br&gt;las här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vid den handläggning som avses i artikel 32 skall hovrätten bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det förfarande som avses i artikel 37.1 och artikel 40 gäller rättegångs-&lt;br&gt;balkens regler om besvär i hovrätt i tillämpliga delar, om inte konventionen&lt;br&gt;föreskriver något annat. En sådan ansökan om ändring som avses i artikel&lt;br&gt;40 skall göras skriftligen. Den skall ha kommit in till hovrätten inom fyra&lt;br&gt;veckor från den dag då beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En domare som har handlagt ett mål enligt artikel 32 är jävig att handlägga&lt;br&gt;mål om samma sak enligt artikel 37.1 och artikel 40.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För det förfarande som avses i artikel 37.2 och artikel 41 gäller rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens regler om besvär i högsta domstolen i tillämpliga delar, om inte&lt;br&gt;konventionen föreskriver annat. Talan får inte komma under högsta domsto-&lt;br&gt;lens prövning utan att högsta domstolen meddelat sökanden tillstånd till&lt;br&gt;detta enligt 54 kap. 10 § första punkten rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om ansökan om verkställighet bifalls, skall det utländska avgörandet&lt;br&gt;verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, så-&lt;br&gt;vida inte annat följer av artikel 39. Vid verkställighet av ett utländskt avgö-&lt;br&gt;rande som rör säkerhetsåtgärd skall i stället utsökningsbalkens bestämmel-&lt;br&gt;ser om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd till-&lt;br&gt;lämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om hovrätten vid det förfarande som avses i artikel 32 bifaller en ansö-&lt;br&gt;kan om verkställighet, skall hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om&lt;br&gt;kvarstad eller annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen skall tillkännage innehållet i sådana underrättelser som av-&lt;br&gt;ses i artikel VI i Protokoll Nr 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Konventionstexten är här intagen som bilaga till propositionens lagförslag 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 337 § sjölagen (1891:35 s l)&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;skall ha följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;337 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att ta upp tvistemål som avses i&lt;br&gt;336 § skall bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i allmänhet tilläm-&lt;br&gt;pas. Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget&lt;br&gt;finns. Har säkerhet för en fordran ställts hos myndighet till befrielse från&lt;br&gt;kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, får talan väckas även vid sjörättsdom-&lt;br&gt;stolen för den ort där säkerheten har ställts. Talan angående en fordran som&lt;br&gt;säkerheten har avsett får väckas vid sistnämnda sjörättsdomstol, även om&lt;br&gt;säkerheten har frigetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare eller&lt;br&gt;resgods får väckas endast vid domstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvudsakliga&lt;br&gt;rörelse;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bosatt,&lt;br&gt;förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten och är un-&lt;br&gt;derkastad dess domsrätt; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i den stat där befordringsavtalet träffades, förutsatt att svaranden har&lt;br&gt;driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att tvist som avses i andra stycket har uppstått får parterna avtala&lt;br&gt;att talan skall väckas vid annan domstol eller att tvisten skall hänskjutas till&lt;br&gt;skiljemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden har kunnat sökas enligt&lt;br&gt;första stycket, andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket, väcks talan vid den&lt;br&gt;sjörättsdomstol som är närmast den orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om flera är redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets&lt;br&gt;hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf&lt;br&gt;gäller inte om annat följer av lagen&lt;br&gt;(1992:000) med anledning av Sveri-&lt;br&gt;ges tillträde till Luganokonventio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Lagen omtryckt 1985:176.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av dom som meddelats i Schweiz&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1936:79) om erkännande och verk-&lt;br&gt;ställighet av dom som meddelats i Schweiz skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag äger ej tillämpning å Denna lag gäller inte i fråga om&lt;br&gt;dom eller förlikning som gäller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dom eller förlikning som skall erkän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas och verkställas enligt lagen&lt;br&gt;(1992:000) med anledning av Sveri-&lt;br&gt;ges tillträde till Luganokonventio-&lt;br&gt;nen. Den gäller inte heller i fråga om&lt;br&gt;dom eller förlikning som avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs, däri inbegripen fråga&lt;br&gt;om ogiltighet av rättshandling som ingåtts av konkursgäldenären; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rätt till fast egendom i annat land än Schweiz eller skyldighet att träffa&lt;br&gt;förfogande om dylik rätt eller påföljd av sådan skyldighets åsidosättande,&lt;br&gt;dock att även i ty fall domen eller förlikningen gäller, där den avser ämne av&lt;br&gt;familjerättslig eller arvsrättslig natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § sjömanslagen (1973:282) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvist om sjömans anställningsför-&lt;br&gt;hållande får ej dragas inför utländsk&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvist om sjömans anställningsför-&lt;br&gt;hållande får inte dras inför utländsk&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om annat&lt;br&gt;följer av lagen (1992:000) med anled-&lt;br&gt;ning av Sveriges tillträde till Lugano-&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av nordiska domar på privaträttens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 10 §§ lagen (1977:595) om erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet här i riket skall på ansökan ske även av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förlikning som i fråga av privaträttslig beskaffenhet har ingåtts inför&lt;br&gt;domstol eller annan myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge och&lt;br&gt;som får verkställas i den stat där den har ingåtts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förlikning som avses i § 478, stk 1, nr. 4, loven om rettens pleje (udenret-&lt;br&gt;ligt förlig), om förlikningen har träffats och får verkställas i Danmark samt&lt;br&gt;gäldenären hade hemvist där när den ingicks,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagakraftvunnet beslut av finsk&lt;br&gt;exekutiv myndighet varigenom kö-&lt;br&gt;pare eller säljare har ålagts betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet i samband med åter-&lt;br&gt;tagning av gods som har sålts på av-&lt;br&gt;betalning, om den betalningsskyldige&lt;br&gt;vid tidpunkten för återtagningen&lt;br&gt;hade hemvist i Finland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skuldebrev som enligt dansk lag&lt;br&gt;kan utgöra grund för verkställighet&lt;br&gt;utan rättegång, om skuldebrevet har&lt;br&gt;undertecknats av gäldenären i Dan-&lt;br&gt;mark och han då hade hemvist i Dan-&lt;br&gt;mark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skuldebrev som enligt norsk lag&lt;br&gt;kan utgöra grund för verkställighet&lt;br&gt;utan rättegång, om skuldebrevet har&lt;br&gt;undertecknats av gäldenären i Norge&lt;br&gt;och han då hade hemvist i Norge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagakraftvunnet beslut av finsk&lt;br&gt;exekutiv myndighet varigenom kö-&lt;br&gt;pare eller säljare har ålagts betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet i samband med åter-&lt;br&gt;tagning av gods som har sålts på av-&lt;br&gt;betalning, om den betalningsskyldige&lt;br&gt;vid tidpunkten för återtagningen&lt;br&gt;hade hemvist i Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas inte om lagen&lt;br&gt;(1992:000) med anledning av Sveri-&lt;br&gt;ges tillträde till Luganokonventionen&lt;br&gt;är tillämplig eller om annat följer av&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om erkän-&lt;br&gt;nande och verkställighet av avgöran-&lt;br&gt;den och förlikningar på särskilda&lt;br&gt;rättsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas icke beträffande Lagen tillämpas inte heller beträf-&lt;br&gt;fande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. dom eller förlikning i mål angående boskillnad, legal separation, äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn eller adop-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess hävande eller i&lt;br&gt;mål angående bodelning eller skadestånd med anledning av legal separation,&lt;br&gt;äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om ej fråga är om verkstäl-&lt;br&gt;lighet av dom som skall gälla här i riket enligt 22 § förordningen (1931:429)&lt;br&gt;om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och&lt;br&gt;förmynderskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med&lt;br&gt;barn eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fråga är om verkställighet&lt;br&gt;enligt 6§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. dom eller förlikning rörande familjerättslig underhållsskyldighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. dom eller förlikning rörande faderskapet till barn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente,&lt;br&gt;efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av dödsfall&lt;br&gt;eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne var medborgare i&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av&lt;br&gt;dessa stater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. dom eller förlikning angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) gäldenärs försättande i konkurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende&lt;br&gt;frågor eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet eller återgång på grund av&lt;br&gt;konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av de&lt;br&gt;nordiska länderna, om av konkursbeslutet eller beslutet om offentlig ac-&lt;br&gt;kordsförhandling framgår att gäldenären inte hade hemvist i något av de nor-&lt;br&gt;diska länderna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. dom eller förlikning i mål som skall upptagas omedelbart av särskild&lt;br&gt;domstol för handläggning av tvister rörande kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas ej heller i övrigt, i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den mån detta följer av särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av avgöranden eller&lt;br&gt;förlikningar på särskilda rättsområ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om verkställighet, som sö-&lt;br&gt;kes hos kronofogdemyndighet, med-&lt;br&gt;delas utan motpartens hörande, om&lt;br&gt;ej kronofogdemyndigheten bestäm-&lt;br&gt;mer annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om verkställighet av för-&lt;br&gt;likning som avses i 5 § 2 får ej bifallas&lt;br&gt;utan att tillfälle har beretts motpar-&lt;br&gt;ten att yttra sig. Inkommer han med&lt;br&gt;bestridande som ej är uppenbart&lt;br&gt;ogrundat, skall ansökningen avslås.&lt;br&gt;Innehåller förlikningen bestäm-&lt;br&gt;melse om skyldighet att ersätta kost-&lt;br&gt;nad, får detta belopp jämkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om verkställighet, som&lt;br&gt;söks hos kronofogdemyndighet,&lt;br&gt;meddelas utan motpartens hörande,&lt;br&gt;om inte kronofogdemyndigheten be-&lt;br&gt;stämmer annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om verkställighet av för-&lt;br&gt;likning eller skuldebrev som avses i&lt;br&gt;5 § 2-4 får inte bifallas utan att till-&lt;br&gt;fälle har beretts motparten att yttra&lt;br&gt;sig. Inkommer han med bestridande&lt;br&gt;som inte är uppenbart ogrundat,&lt;br&gt;skall ansökningen avslås. Innehåller&lt;br&gt;förlikning som avses i 5 § 2 bestäm-&lt;br&gt;melse om skyldighet att ersätta kost-&lt;br&gt;nad, får detta belopp jämkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:368) om erkännande och verk-&lt;br&gt;ställighet av österrikiska domar på privaträttens område skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag är tillämplig på domar&lt;br&gt;som har meddelats i Österrike i äm-&lt;br&gt;nen av privaträttslig beskaffenhet.&lt;br&gt;Lagen tillämpas på domar i sådana&lt;br&gt;ämnen, även om de har meddelats i&lt;br&gt;ett straffrättsligt förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag är tillämplig på domar&lt;br&gt;som har meddelats i Österrike i äm-&lt;br&gt;nen av privaträttslig beskaffenhet.&lt;br&gt;Lagen tillämpas på domar i sådana&lt;br&gt;ämnen, även om de har meddelats i&lt;br&gt;ett straffrättsligt förfarande. Lagen&lt;br&gt;tillämpas inte om lagen (1992:000)&lt;br&gt;med anledning av Sveriges tillträde&lt;br&gt;till Luganokonventionen är tillämp-&lt;br&gt;lig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:746) om&lt;br&gt;betalningsföreläggande och handräckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande&lt;br&gt;och handräckning skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om enligt någon särskild föreskrift en tvist angående en förpliktelse skall tas&lt;br&gt;upp av en annan myndighet än tingsrätt, kan saken prövas enligt denna lag&lt;br&gt;endast om det finns bestämmelser som medger sådan prövning. Vad som&lt;br&gt;sägs i denna lag om tingsrätt skall i sådana fall i stället gälla den andra myn-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller&lt;br&gt;inte om svaranden vid tidpunkten för&lt;br&gt;ansökan har hemvist i en främmande&lt;br&gt;stat som har tillträtt den i Lugano den&lt;br&gt;16 september 1988 antagna konven-&lt;br&gt;tionen om domstols behörighet och&lt;br&gt;om verkställighet av domar på pri-&lt;br&gt;vaträttens område eller om det i en&lt;br&gt;sådan stat pågår rättegång i samma&lt;br&gt;sak och denna rättegång kan leda till&lt;br&gt;ett avgörande som är verkställbart i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;LAGRÅDET&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-03-12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar&lt;br&gt;Solerud, regeringsrådet Anders Swartling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1992 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta lagrådeta ytt-&lt;br&gt;rande över förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till Luganokon-&lt;br&gt;ventionen, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av rådmannen Bo Blomquist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventio-&lt;br&gt;nen innebär att konventionen i sin helhet inkorporeras genom lag. Denna&lt;br&gt;teknik för införlivande med svensk rätt aktualiserar en särskild fråga, som&lt;br&gt;sammanhänger med att konventionen innehåller hänvisningar till nationell&lt;br&gt;lagstiftning (bl.a. artikel 3 andra stycket och artikel 54 A punkterna 6 och 7)&lt;br&gt;och förteckningar över exekvaturmyndigheter (artiklarna 32, 37, och 40). I&lt;br&gt;artikel VI i Protokoll nr 1 föreskrivs att konventionsstaterna till det schwei-&lt;br&gt;ziska federala rådet skall översända sådana lagtexter som innebär ändringar&lt;br&gt;antingen i den nationella lagstiftning som konventionen hänvisar till eller i&lt;br&gt;förteckningarna över exekvaturmyndigheter. Frågan är hur sådana under-&lt;br&gt;rättelser, när de inkommit från andra länder, skall hanteras från svensk sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissprotokollet har förutsatts att underrättelserna inte skall föranleda&lt;br&gt;några andra åtgärder än att information lämnas om lagändringarna. I enlig-&lt;br&gt;het härmed har i 8 § i det remitterade förslaget tagits in en föreskrift om att&lt;br&gt;regeringen skall tillkännage innehållet i underrättelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av denna del av lagförslaget blir beroende av vilken bety-&lt;br&gt;delse som ändringarna i nationell lagstiftning får för själva konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man skulle möjligen kunna uppfatta förhållandet så att en ändring av den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen i något av de aktuella hänseendena medför en sam-&lt;br&gt;tidig och automatisk ändring av konventionens materiella innehåll. Efter-&lt;br&gt;som konventionen på grund av den föreslagna inkorporeringslagen i sin hel-&lt;br&gt;het blir gällande som svensk lag, skulle konsekvensen av den nu beskrivna&lt;br&gt;uppfattningen i första hand bli att ändringen borde föranleda lagstiftning&lt;br&gt;också på svensk sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser emellertid att ett annat synsätt är motiverat. Vad först be-&lt;br&gt;träffar exekvaturmyndigheterna förutsätter konventionen, såsom framhål-&lt;br&gt;lits i remissprotokollet, att varje konventionsstat ensidigt kan besluta om&lt;br&gt;ändringar såvitt avser de egna myndigheterna. Innebörden av konventio-&lt;br&gt;nens bestämmelser om exekvaturmyndigheter synes i själva verket kunna&lt;br&gt;beskrivas så att i varje enskild stat den myndighet är behörig som den staten&lt;br&gt;vid varje tidpunkt anvisar. De myndighetsförteckningar som tagits in i kon-&lt;br&gt;ventionen har därför närmast till funktion att ge information om de enskilda&lt;br&gt;staternas ståndpunkter vid den tidpunkt då konventionen upprättades.&lt;br&gt;Denna tolkning innebär att senare ändringar från någon stats sida inte änd-&lt;br&gt;rar det egentliga avtalsinnehållet utan endast medför att den information&lt;br&gt;som förteckningarna innehåller blir mindre aktuell. Vad sedan gäller kon-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ventionens hänvisningar till annan nationell lagstiftning är i första hand arti-&lt;br&gt;kel 3 andra stycket av intresse. Den uppräkning av s.k. exorbitanta behörig-&lt;br&gt;hetsregler som görs där har inte någon självständig betydelse utan har till&lt;br&gt;uppgift att belysa innebörden av den övergripande bestämmelse som finns i&lt;br&gt;artikel 3 första stycket. En ändring av den nationella lagstiftning som anges&lt;br&gt;i förteckningen medför således inte att konventionens materiella innehåll&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av nu angivna skäl finner lagrådet att ändringar i nationell lagstiftning av&lt;br&gt;det slag som hittills berörts inte medför något krav på lagstiftningsåtgärder&lt;br&gt;på svensk sida men däremot kan väcka behov av information. Motsvarande&lt;br&gt;gäller enligt lagrådets uppfattning i fråga om de övriga lagändringar som av-&lt;br&gt;ses i artikel VI i Protokoll nr 1. Mot denna bakgrund anser lagrådet att före-&lt;br&gt;skriften om informationsskyldighet i 8 § i den föreslagna inkorporeringsla-&lt;br&gt;gen bör godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller i övrigt föranleder de framlagda lagförslagen någon erinran&lt;br&gt;från lagrådets sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag.................................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag med anledning av Sveriges tillträde till Luga-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nokonventionen ....................................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)....... 98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och verkställighet av domar som meddelats i Schweiz....... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)..... 100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens om-&lt;br&gt;råde .................................................. 103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalnings-&lt;br&gt;föreläggande och handräckning.......................... 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1992. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning............................................. 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Luganokonventionens huvudsakliga innehåll............... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Allmänt.......................................... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Konventionens tillämpningsområde.................. 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Domstols behörighet m.m........................... 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behörighetsreglerna......................... 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 &amp;nbsp;Domstolarnas handläggning av behörighetsfrå-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gan ....................................... 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Frågor om litispendens och vilandeförklaring av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål....................................... 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgär-&lt;br&gt;der ....................................... 114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Delgivningsfrågor........................... 114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Erkännande och verkställighet....................... 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt................................... 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 &amp;nbsp;Erkännande................................ 116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Verkställighet.............................. 116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;De grunder på vilka erkännande och verkställig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het får vägras.............................. 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Övergångsbestämmelser............................ 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Vissa sjörättsliga frågor............................. 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Förhållandet mellan Luganokonventionen och Bryssel-&lt;br&gt;konventionen ..................................... 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Förhållandet mellan Luganokonventionen och andra ge-&lt;br&gt;nerella verkställighetskonventioner................... 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 Förhållandet mellan Luganokonventionen och andra kon-&lt;br&gt;ventioner på särskilda områden...................... 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Slutbestämmelser.................................. 125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 En enhetlig tolkning av konventionen................ 126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän motivering..................................... 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Sveriges tillträde till Luganokonventionen............. 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Vissa frågor i konventionen......................... 131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reservationer m.m.......................... 131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.2 &amp;nbsp;Exekvaturmyndigheter...................... 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Fakultativa grunder för att vägra erkännande...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Införlivandet av konventionen med svensk rätt........ 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tekniken för införlivandet................... 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inkorporeringslagens närmare innehåll........ 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inkorporeringslagens förhållande till rättegångs-&lt;br&gt;balken m.m................................ 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättshjälp och avgifter...................... 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Summarisk process.......................... 153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den nordiska verkställighetslagstiftningen...... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Följdändringar i annan lagstiftning............ 161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande.............................. 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Konventionens praktiska tillämpning................. 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Kostnader ........................................ 165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag................................... 166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Närmare om konventionen, artikel för artikel............. 168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning I Tillämpningsområde (art 1).............. 169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning II Domstols behörighet................... 171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser (art 2-4)............ 171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2 Särskilda behörighetsregler (art 5-6 A)....... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3 Behörighetsregler för försäkringstvister (art 7-12&lt;br&gt;A)....................................... 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 4 Behörighetsregler för konsumenttvister (art 13-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15)...................................... 184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 5 Exklusiv behörighet (art&amp;nbsp;16)................ 186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 6 Avtal om&amp;nbsp;domstols&amp;nbsp;behörighet (art 17-18)....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 7 Prövning av behörighetsfrågan och av frågan om&lt;br&gt;målet kan tas upp (art 19-20)............... 194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 8 Litispendens och mål som har samband med var-&lt;br&gt;andra (art 21-23).......................... 196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 9 Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåt-&lt;br&gt;gärder (art 24)............................ 197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning II Erkännande och verkställighet (art 25) ... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1 Erkännande (art 26-30).................... 199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2 Verkställighet (art 31-45)................... 204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3 Gemensamma bestämmelser (art 46-49)...... 213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning IV Officiella handlingar (actes authentiques)&lt;br&gt;och inför domstol ingångna förlikningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(art 50-51)............................ 214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning V Allmänna bestämmelser (art 52-53)....... 216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VI Övergångsbestämmelser (art 54-54 A) ... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VII Förhållandet till Brysselkonventionen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till andra konventioner(art 54 B-59)..... 219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VIII Slutbestämmelser (art 60-68).......... 221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll nr 1 Angående vissa frågor om domstols behö-&lt;br&gt;righet, förfarande och verkställighet.................. 221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll nr 2 Om en enhetlig tolkning av konventionen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll nr 3 Om tillämpningen av artikel 57......... 224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaringarna .................................... 224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering...................................... 225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag med anledning av Sveriges tillträde till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen............................... 225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:79) om erkän-&lt;br&gt;nande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz 230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282).&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nande och verkställighet av nordiska domar på privaträt-&lt;br&gt;tensområde....................................... 230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:368) om erkän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nande och verkställighet av österrikiska domar på privat-&lt;br&gt;rättens område.................................... 232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betal-&lt;br&gt;ningsföreläggande och handräckning................. 232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan............................................ 233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut................................................ 233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Departementspromemorians lagförslag................ 234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Redovisning av vissa tolkningsavgöranden från EG-dom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stolen ............................................. 242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.......................... 256&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Utdrag ur protokoll vid lagrådets sammanträde den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 mars 1992 ....................................... 264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 40970, Stockholm 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget att godkänna den i Lugano den 16 september 1988 antagna konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område med den reservation som har angetts</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:LU36</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget att godkänna den i Lugano den 16 september 1988 antagna konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område med den reservation som har angetts</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:LU36</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-03-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-03-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-03-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-04-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Ny demokrati</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 12:41:36</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF03128</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:34</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 12:41:36</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF03128</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__128.pdf</filnamn>
<filstorlek>11598735</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om Sveriges tillträde till Luganokonventionen</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/3468F01F-634F-4345-A620-EF927F05BD63</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:LU36</uppgift>
<ref_dok_id>GF01LU36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Luganokonventionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:128&lt;br/&gt;
Sveriges tillträde till Luganokonventionen</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:128 Luganokonventionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ian Wachtmeister  m.fl. ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:128&lt;br/&gt;
Sveriges tillträde till Luganokonventionen</uppgift>
<ref_dok_id>GF02L17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:128 Luganokonventionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ian Wachtmeister  m.fl. ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>