<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2887859</hangar_id>
 <dok_id>GEB145</dok_id>
 <rm>1990</rm>
 <beteckning>45</beteckning>
 <typ>dir</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>dir</doktyp>
 <typrubrik>Kommittédirektiv 1990:45</typrubrik>
 <dokumentnamn>Kommittédirektiv</dokumentnamn>
 <debattnamn>Kommittédirektiv</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>M-dep</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>45</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1990-06-21 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2023-11-16 04:56:12</systemdatum>
 <publicerad>1990-06-21 00:00:00</publicerad>
 <titel>Uppdrag att utreda vissa frågor rörande miljöfarligt avfall m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>RKFTP</source>
 <sourceid>Dir. 1990:45</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GEB145/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GEB145</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GEB145</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div&gt;&lt;h2&gt;Uppdrag att utreda vissa frågor rörande miljöfarligt avfall m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;style&gt;div.doctoc { padding: 10px;position: relative;width: 90%;border-bottom: #ccc 1px solid;border-top: #ccc 1px solid;font-size:85%;}&lt;/style&gt;&lt;div class="doctoc"&gt;&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;&lt;ul class="ultoc"&gt; &lt;li&gt;&lt;a href="#Mitt förslag"&gt;Mitt förslag&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Bakgrund"&gt;Bakgrund&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Uppdraget"&gt;Uppdraget&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Hur arbetet skall bedrivas"&gt;Hur arbetet skall bedrivas&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Hemställan"&gt;Hemställan&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Beslut"&gt;Beslut&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
&lt;/ul&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;
Dir. 1990:45&lt;p&gt;&lt;a name="S1"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Beslut vid regeringssammanträde 1990-06-21.&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl, anför.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Mitt förslag"&gt;&lt;a name="Mitt förslag"&gt;Mitt förslag&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att klarlägga vissa 
frågor i anslutning till omhändertagandet av miljöfarligt avfall. 
Utredaren skall&lt;br /&gt;
-- belysa hur flödet av miljöfarligt avfall kan komma att utvecklas 
under 1990-talet vid olika förutsättningar,&lt;br /&gt;
-- klarlägga olika möjligheter för omhändertagande av sådant avfall samt&lt;br /&gt;
-- ange kostnadseffekterna av olika handlingslinjer när det gäller 
uppkomst och omhändertagande av avfallet.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Bakgrund"&gt;&lt;a name="Bakgrund"&gt;Bakgrund&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Omhändertagandet av miljöfarligt avfall -- främst kemiskt 
industriavfall, oljeavfall och annat kemiskt avfall -- är en viktig del 
av miljövården i samhället. År 1975 beslöt riksdagen att samhället 
skulle ha det organisatoriska ansvaret för det slutliga omhändertagandet 
av sådant avfall. Samma år fick ett ny bildat behandlingsföretag Svensk 
avfallskonvertering AB (SAKAB) principiell ensamrätt att behandla och 
långtidsförvara sådant avfall. Företaget ägs av staten (96 %), Svenska 
Kommunförbundet (2 %) och Sveriges Industriförbund (2 %).&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

SAKAB har i dag en behandlingskapacitet på drygt 30 000 ton per år, 
vilket motsvarar mindre än 10 % av den totala, årligt uppkommande 
mängden miljöfarligt avfall i landet.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Avfallet tas i övrigt om hand i anläggningar i anslutning till de 
industriföretag där avfallet uppkommer. Sådana anläggningar tar i viss 
utsträckning även emot och behandlar avfall som uppkommit i annans 
verksamhet. Miljöfarligt avfall behandlas vidare av särskilda 
återvinningsföretag och av vissa kommunala avfallsföretag. SAKAB:s 
kapacitet är i dagsläget otillräcklig. En utbyggnad av 
behandlingskapaciteten är planerad. Uppgift om kapacitetsutnyttjande 
resp. om planerade utbyggnader saknas när det gäller andra företag och 
verksamheter som tar hand om miljöfarligt avfall.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 16 s. 28) har jag 
redovisat mina ställningstagande när det gäller vissa avfallsfrågor. Jag 
framhöll därvid att avfallet utgör en allt större belastning för miljön. 
Många problem skapas redan när en vara tillverkas. Såväl i avfallet som 
i varorna och produkterna måste innehållet av miljöskadliga ämnen bli 
radikalt mindre än i dag. Också de stora avfallsvolymerna utgör problem 
för miljön och resurshushållningen. Återanvändning och återvinning måste 
öka. Producenten ansvarar för det avfall som uppstår till följd av 
verksamheten, vilket inkluderar ett kostnadsansvar.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Som exempel på åtgärder som borde vidtas nämnde jag ökad kontroll av 
användningen av potentiellt miljöfarliga kemikalier och krav på utbyte 
av miljöskadliga ämnen i produktionen. Konkreta planer bör tas fram för 
att snarast begränsa eller helt avveckla användningen av särskilt 
miljöskadliga ämnen. Ekonomiska styrmedel för att minska avfallets volym 
och farlighet bör utvecklas. Föreskrifter om återanvändning och 
återvinning behöver tas in i renhållningslagen (1979:596). Inom de 
regionala, ofta kommunägda avfallsföretagen och inom övrig industri 
finns kompetens och intresse för att hantera även miljöfarligt avfall. 
Denna verksamhet bör kunna utvecklas inom ramen för den tillsyn och 
kontroll samhället behöver ha.&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

De nu nämnda nya riktlinjerna innebär att uppkomsten av miljöfarligt 
avfall i samhället kan beräknas komma att ändras successivt. För att 
samhället skall kunna utöva sitt övergripande ansvar är det angeläget 
att ha så god kunskap som möjligt om uppkomsten av miljöfarligt avfall 
under 1990-talet. Sådana kunskaper är av värde även för övriga med 
uppgifter och ansvar inom området.&lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I den förut nämnda budgetpropositionen förordade jag att kommunerna med 
början år 1991 blir skyldiga att ta reda på vilka typer av avfall som 
finns i varje kommun och vilka mängder avfall det är fråga om. Jag har 
vidare föreslagit att statens naturvårdsverk skall utses som central 
tillsynsmyndighet på avfallsområdet. Riksdagen har därefter godkänt 
bl.a. dessa förslag (1989/90:JoU 16, rskr 241).&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Regeringen har föreslagit att tillkomsten och lokaliseringen av stora 
anläggningar med uppgift att slutligt ta hand om miljöfarligt avfall 
skall prövas av regeringen enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning 
med naturresurser m.m. Riksdagen har därefter godkänt förslaget 
(1989/90:BoU 20, rskr 306).&lt;p&gt;&lt;a name="S10"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Uppdraget"&gt;&lt;a name="Uppdraget"&gt;Uppdraget&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Mot nu angivna bakgrund föreslår jag att en särskild utredare tillkallas 
för att belysa olika frågor rörande uppkomst och omhändertagande av 
miljöfarligt avfall. Utredaren bör starta med att söka visa hur 
uppkomsten av miljöfarligt avfall kan komma att utvecklas av olika 
faktorer som påverkar avfallets mängd och sammansättning. Exempel på 
sådana faktorer är ökad användning av ren teknik samt utvecklingen i 
övrigt av verksamheter och produkter som alstrar miljöfarligt avfall, 
särskilt kemikalieavfall. En analys av uppkomsten av miljöfarligt avfall 
bör också belysa avfallets typ och ursprung samt innefatta en bedömning 
av storleken av avfall från olika källor såsom tillverkningsindustri, 
hushållen, importerade resp. inhemska varor samt den geografiska 
fördelningen av det genererade avfallet. Utredaren bör även undersöka om 
hittills använda definitioner av och klassificeringssystem för 
miljöfarligt avfall behöver kompletteras eller ändras. Utredaren bör i 
detta sammanhang analysera om graden av "farlighet" i avfallet kommer 
att förändras under 1990-talet.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En annan viktig utredningsuppgift är att klarlägga kapaciteten på olika 
håll att omhänderta och behandla olika slag av miljöfarligt avfall. 
Möjligheterna att ta emot och behandla sådant avfall är av intresse vad 
gäller såväl dagsläget som de kommande åren vid olika antaganden om 
avfallsproduktionens storlek. SAKAB svarar för närvarande för 
omhändertagandet av närmare 10 % av det aktuella avfallet -- oftast det 
mest besvärliga. Av intresse att få klarlagt är vilka möjligheter som 
kan finnas hos övriga aktörer att återanvända, lagra eller slutbehandla 
avfall. Utredningen bör belysa hur stor kapacitet det finns hos kommuner 
och industriföretag att ta hand om ytterligare avfallsmängder samt vilka 
nya metoder som väntas få betydelse under 1990-talet vid små resp. 
större anläggningar för avfallsbehandling av olika slag. Utredaren bör 
söka bedöma olika behandlingsmetoder med hänsyn till deras lämplighet på 
lokal, regional och nationell nivå, och med utgångspunkt från deras 
förmåga att destruera miljöfarliga ämnen resp. att minimera mängden 
avfallsrester som kräver långtidsförvaring under säkra former.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Som nämnts i det föregående finns det kompetens och intresse inom de 
regionala avfallsföretagen och inom övrig industri att ta hand om 
miljöfarligt avfall. Utredaren bör undersöka vilka åtgärder som krävs 
vid ett ökat engagemang bland de olika aktörerna på lokal och regional 
nivå för att omhändertagandet skall ske på ett från alla synpunkter 
betryggande sätt. I detta sammanhang bör även övervägas om ändringar 
behövs när det gäller regleringen av SAKAB:s rättigheter och 
skyldigheter att ta hand om och behandla miljöfarligt avfall. SAKAB 
förutsätts främst ta hand om sådant avfall som kräver särskild 
sakkunskap eller utrustning och som eljest inte skulle ha blivit 
omhändertaget. Av intresse att få belyst är vidare i vad mån tillkomsten 
inom och utom landet av verksamheter med specialisering på vissa typer 
av avfall kan väntas påverka behovet av kapacitet för deponering av 
avfall.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Organisationen av omhändertagandet av miljöfarligt avfall är en viktig 
uppgift för miljövården även i andra industriländer. Det miljöfarliga 
avfallet har också givits ökad uppmärksamhet i det internationella 
arbetet. Från myndigheternas sida har eftersträvats en bättre kontroll 
över internationella transporter av miljöfarligt avfall för att minska 
riskerna för olyckshändelser. Med tanke härpå och på de ökade 
integrationssträvandena i Europa är det angeläget att ha god kunskap om 
utvecklingen när det gäller omhändertagandet av miljöfarligt avfall i 
andra länder. Utredaren bör inhämta och i översiktlig form sammanställa 
sådant material. Utredaren bör också undersöka vilka åtgärder som behövs 
för att anpassa de svenska reglerna för omhändertagande och behandling 
av milj öfarligt avfall till EG:s motsvarande föreskrifter och till de 
krav som ställs i den s.k. Baselkonventionen om kontroll av 
gränsöverskridande transporter av farligt avfall.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör även belysa kostnaderna för samhället för olika slag av 
omhändertagande av miljöfarligt avfall.&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Hur arbetet skall bedrivas"&gt;&lt;a name="Hur arbetet skall bedrivas"&gt;Hur arbetet skall bedrivas&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredningsarbetet bör bedrivas med sikte på att det skall vara avslutat 
före utgången av år 1991. Utredaren bör under sitt arbete samråda med 
berörda myndigheter, organisationer, företag och forskare inom 
avfallsområdet.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga 
kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens 
inriktning.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren skall enligt regeringens direktiv (dir. 1988:43) beakta 
EG-aspekter och ta tillvara de möjligheter till harmonisering med EG som 
kan finnas.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Hemställan"&gt;&lt;a name="Hemställan"&gt;Hemställan&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen 
bemyndigar chefen för miljödepartementet&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen 
(1976:119) -- med uppdrag att utreda och belysa vissa frågor rörande 
omhändertagandet av miljöfarligt avfall under 1990-talet,&lt;br /&gt;
att besluta om sakkunniga, experter och sekreterare och annat biträde åt 
utredaren.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall 
belasta fjortonde huvudtiteln anslag Utredningar m.m.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Beslut"&gt;&lt;a name="Beslut"&gt;Beslut&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller 
hennes hemställan.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
</dokumentstatus>