<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2359923</hangar_id>
 <dok_id>GE0393</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>93</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:93</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>93</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-02-14 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:04</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:04:30</publicerad>
 <titel>om rättsmedicinsk verksanlhet, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0393/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0393</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE0393</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:93&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om rättsmedicinsk verksamhet, m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0393/prop_199091__93-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0393/prop_199091__93-2.png" style="width:38pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 februari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingela Thalén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 propositionen lämnas en redogörelse för beslutade och planerade&lt;br&gt;regeländringar som beräknas leda till en kraftig minskning av sådana&lt;br&gt;rättsmedicinska undersökningar som innefattar obduktion. De uppgick&lt;br&gt;år 1988 till drygt 14 000. Därav var hälften s.k. enkla dödsorsaks-&lt;br&gt;undersökningar. Den sistnämnda typen av undersökningar beräknas i stort&lt;br&gt;sett komma att upphöra till följd av de ändrade reglerna. Arbetsbelast-&lt;br&gt;ningen för den rättsmedicinska undersökningsorganisationen minskar&lt;br&gt;därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny självständig myndighet, rättsmedicinalverket, föreslås bli inrättad&lt;br&gt;den 1 juli 1991 för de verksamheter som rättsläkarstationema och statens&lt;br&gt;rättskemiska laboratorium nu svarar för. Samtidigt upphör socialstyrel-&lt;br&gt;sens uppgift som chefsmyndighet för dessa verksamheter. Detta innebär&lt;br&gt;att ytterligare ett steg tas i arbetet med att renodla styrelsens roll och&lt;br&gt;ansvarsområde i linje med vad riksdagen beslutat våren 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den nya myndigheten skall finnas en rättsserologisk avdelning&lt;br&gt;med de uppgifter som blodgruppsserologiska avdelningen inom statens&lt;br&gt;rättskemiska laboratorium nu har ansvar för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall inom den nya myndigheten finnas regionala rättsmedicin-&lt;br&gt;ska avdelningar och en rättskemisk avdelning som bl.a. skall lämna&lt;br&gt;rättskemisk service åt de regionala avdelningarna. Dessa avdelningar&lt;br&gt;skall svara för de uppgifter som rättsläkarstationema och den kemiska&lt;br&gt;avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium i dag har, dvs. främst&lt;br&gt;att utföra rättsmedicinska undersökningar på uppdrag av polisen och&lt;br&gt;andra rättsvårdande myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheten inom rättsmedicinalverket föreslås att ett för-&lt;br&gt;slagsanslag på 59 554 000 kr. anvisas för budgetåret 1991/92.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 93&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,&lt;br&gt;Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Frei-&lt;br&gt;valds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Thalén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om rättsmedicinsk verksamhet, m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vid statens rättsläkarstationer utförs rättsmedicinska undersökningar av&lt;br&gt;olika slag, t.ex. obduktioner, undersökningar av misshandlade eller för&lt;br&gt;brott misstänkta personer samt laboratorieundersökningar. Rättsläkar-&lt;br&gt;stationer finns i Stockholm (Solna), Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg&lt;br&gt;och Umeå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens rättskemiska laboratorium (SRL) har till uppgift att utföra&lt;br&gt;undersökningar av rättskemisk och blodgruppsserologisk art. Inom SRL&lt;br&gt;finns två från varandra fristående avdelningar, nämligen en kemisk&lt;br&gt;avdelning och en blodgruppsserologisk avdelning. Enligt beslut av&lt;br&gt;riksdagen (prop. 1971:29, InU 29, rskr. 196) är SRL lokaliserat till&lt;br&gt;Linköping sedan slutet av 1970-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen är chefsmyndighet för rättsläkarstationema och SRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika frågor som rör verksamheten vid dessa enheter har utretts i skilda&lt;br&gt;sammanhang under senare år. Det gäller såväl verksamhetens innehåll&lt;br&gt;och omfattning som dess organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisa-&lt;br&gt;tion, m.m. redovisades (s. 63) att avsikten var att en särskild utrednings-&lt;br&gt;man skulle tillkallas med uppgift att skyndsamt kartlägga behovet och&lt;br&gt;omfattningen av rättsmedicinsk service samt närmare utreda i vilka&lt;br&gt;organisatoriska former denna service skall tillhandahållas. Han skulle&lt;br&gt;därvid särskilt undersöka och belysa förutsättningarna för att överföra det&lt;br&gt;rättsmedicinska undersökningsväsendet till sjukvårdshuvudmännen.&lt;br&gt;Uppdraget avsågs även omfatta vissa frågor som rörde SRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I september 1983 tillkallades en särskild utredare (numera kanslichefen&lt;br&gt;Ingemar Nygren) med uppdrag att utreda det rättsmedicinska, rätts-&lt;br&gt;kemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendets organisation, m.m.&lt;br&gt;(dir. 1983:57). Utredningen, som benämndes RRK-utredningen, avläm-&lt;br&gt;nade i februari 1986 sitt betänkande (Ds S 1986:3) Samordning av det&lt;br&gt;rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska undersöknings-&lt;br&gt;väsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningen i RRK-utredningens betänkande bör fogas som&lt;br&gt;bilaga 1 till protokollet i detta ärende. Betänkandet har remissbehandlats.&lt;br&gt;En förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över betänkandet&lt;br&gt;bör fogas till protokollet som bilaga 2. En sammanställning av remiss-&lt;br&gt;yttrandena har gjorts inom socialdepartementet och finns tillgänglig i&lt;br&gt;ärendet (dnr S 949/86).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. med anledning av vad remissinstanserna anfört förordnade&lt;br&gt;statsrådet Sigurdsen den 3 mars 1987 en utredare (numera generaldirek-&lt;br&gt;tören Svante Englund) att ytterligare bereda de frågor som behandlats i&lt;br&gt;RRK-utredningens betänkande. Utredaren lade den 29 april 1987 fram ett&lt;br&gt;betänkande med förslag till lag om omhändertagande och undersökning&lt;br&gt;av avlidna. Sammanfattningen i betänkandet bör fogas som bilaga 3 till&lt;br&gt;protokollet i detta ärende. Remissyttrande över betänkandet har avgetts&lt;br&gt;av utredningen för översyn av bestämmelserna om tillsyn över hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen m.m., den s.k. tillsynsutredningen (S 1987:03).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både transplantationsutredningen (S 1987:02) och tillsynsutredningen&lt;br&gt;tillkallades i mars 1987. Uppdragen till båda utredningarna innefattar&lt;br&gt;frågor som behandlats i de två nyssnämnda betänkandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redogörelse för bl.a. frågor som rör reglema om åtgärder vid&lt;br&gt;dödsfall, pågående utredningar och utvecklingen av antalet under-&lt;br&gt;sökningar av avlidna bör fogas till protokollet som bilaga 4. Flera av&lt;br&gt;syftena med förslagen i de två tidigare nämnda betänkandena har&lt;br&gt;tillgodosetts genom regeländringar som trädde i kraft den 1 januari 1990&lt;br&gt;och den nya begravningslagstiftningen. I redogörelsen och i det följande&lt;br&gt;(avsnitt 3) behandlas reformarbetet inom förevarande område. Det gäller&lt;br&gt;såväl åtgärder som redan vidtagits som planerade regeländringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i det följande att för fullständighetens skull beröra en del&lt;br&gt;frågor i vilka beslut kan fattas på regerings- eller myndighetsnivå. Dit&lt;br&gt;hör bl.a. sådana frågor som regeringen bör besluta om enligt riksdags-&lt;br&gt;beslutet om ledningen av den statliga förvaltningen (prop. 1986/87:99,&lt;br&gt;KU29, rskr. 226).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i detta ärende särskilt samrått med chefen för utbildnings-&lt;br&gt;departementet i frågor som rör tjänster inom högskolan, chefen för&lt;br&gt;civildepartementet i frågor som rör polisväsendet, statsrådet Wallström&lt;br&gt;i frågor som rör begravningslagstiftningen och statsrådet Åsbrink vad&lt;br&gt;gäller folkbokföringslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 7 s. 96) har rege-&lt;br&gt;ringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,&lt;br&gt;for budgetåret 1991/92 beräkna till Statens rättskemiska laboratorium ett&lt;br&gt;förslagsanslag på 26 702 000 kr. och till Statens rättsläkarstationer ett&lt;br&gt;förslagsanslag på 43 149 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anhåller att nu få ta upp bl.a. frågan om organisationen av den&lt;br&gt;verksamhet som SRL och rättsläkarstationema nu svarar för och frågan&lt;br&gt;om anslag för budgetåret 1991/92 till denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Reformarbetet i stort&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nämnt har frågor som gäller såväl den rättsmedicinska och&lt;br&gt;rättskemiska verksamhetens innehåll och omfattning som verksamhetens&lt;br&gt;organisation utretts i skilda sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill erinra om att riksdagen har gett regeringen till känna vad&lt;br&gt;socialutskottet anfört om den framtida utvecklingen för rättsmedicinen&lt;br&gt;(1988/89:SoU16, rskr. 214). Utskottet har bl.a. förutsatt att regeringen&lt;br&gt;skyndsamt tar sig an frågorna om huvudman och organisation av verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har riksdagen vid flera tillfällen behandlat frågor som rör&lt;br&gt;reglerna om kliniska och rättsmedicinska obduktioner (jfr bilaga 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet SoU 1985/86:1 framhöll socialutskottet att obduktions-&lt;br&gt;lagens intentioner om hänsyn till de närmast berördas uppfattning inte får&lt;br&gt;urholkas genom att överdrivet många dödsfall för säkerhets skull hänförs&lt;br&gt;till sådana med okänd dödsorsak eller anses motivera rättsmedicinsk&lt;br&gt;undersökning. Samtidigt erinrade utskottet om att riksdagen vid till-&lt;br&gt;komsten av obduktionslagen uttalade att undantaget från principen om&lt;br&gt;hänsynstagande till den avlidne och hans anhöriga borde tillämpas&lt;br&gt;restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet framhöll i betänkandet SoU 1986/87:6 att synpunkterna&lt;br&gt;föregående år i betänkandet SoU 1985/86:1 alltjämt gjorde sig mycket&lt;br&gt;starkt gällande. Utskottet poängter ade att det är angeläget att upprätthålla&lt;br&gt;obduktionslagens restriktiva syn i fråga om obduktion mot den avlidnes&lt;br&gt;eller de anhörigas vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottet erinrade i betänkandet 1989/90:SoUl om sina tidigare&lt;br&gt;uttalanden och framhöll att det vidhöll sin uppfattning i dessa avseenden.&lt;br&gt;Utskottet redovisade därvid att reglerna för samtycke till klinisk obduk-&lt;br&gt;tion utreddes av transplantationsutredningen. Även utfallet av reglerna&lt;br&gt;om obduktion och dödsbevis borde enligt utskottets uppfattning redovisas&lt;br&gt;i detta sammanhang Riksdagen beslutade att som sin mening ge&lt;br&gt;regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr. 1989/90:1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger således ett behov av att se över de regler som gäller vid&lt;br&gt;dödsfall, bl.a. i fråga om undersökningar av avlidna. De uttalanden som&lt;br&gt;riksdagen gjort visar också detta. Dessa uttalanden utgör en utgångspunkt&lt;br&gt;för mina överväganden. De har också legat till grund för tilläggsdirektiv&lt;br&gt;till transplantationsutredningen (se bilaga 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet obduktioner har stor betydelse för arbetsbelastningen vid&lt;br&gt;rättsläkarstationema. Jag tar därför upp vissa frågor som rör de regler&lt;br&gt;som påverkar omfattningen av denna verksamhet (avsnitt 3) innan jag går&lt;br&gt;in på frågor om verksamhetens organisation m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningsarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att eftersträva en samlad reform inom ett område av det&lt;br&gt;slag som nu är aktuellt. Beredningen på grundval av RRK-utredningens&lt;br&gt;betänkande inleddes också med denna målsättning. Jag har dock kommit&lt;br&gt;fram till att det i detta fall är ändamålsenligt med ett reformarbete i flera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;steg. Det rör sig om flera olika frågor inom ett komplicerat område.&lt;br&gt;Utredningar pågår inom några delområden. Inte minst mot bakgrund av&lt;br&gt;riksdagens uttalanden anser jag att detta inte får försena angelägna&lt;br&gt;reformer inom andra delområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag lägger i det följande fram förslag om myndighetsstrukturen m.m.&lt;br&gt;Inför den avslutande beredningen av dessa frågor tillsattes i oktober 1990&lt;br&gt;en arbetsgrupp inom socialdepartementet med uppgift att avge förslag om&lt;br&gt;rättsläkarstationemas och SRLs framtida organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslutet om att tillsätta arbetsgruppen erinrades bl.a. om att rättsläkar-&lt;br&gt;stationemas verksamhet kommer att koncentreras till förrättningar av rent&lt;br&gt;rättsvårdande karaktär till följd av att sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den&lt;br&gt;1 januari 1990 tar ett större ansvar för utredningar vid dödsfall utanför&lt;br&gt;sjukhusen. Gruppen borde utgå från att ett landstingskommunalt huvud-&lt;br&gt;mannaskap inte är aktuellt. Vidare var en förutsättning att åtgärder borde&lt;br&gt;vidtas för att nämnda enheter skulle få en från socialstyrelsen fristående&lt;br&gt;ställning. De olika enheterna borde ha självständigt ansvar för den&lt;br&gt;löpande verksamheten men ha en gemensam administrativ service och&lt;br&gt;ledning. Gruppen skulle också bl.a. ta ställning till det förslag om&lt;br&gt;avgiftsfinansiering av verksamheterna som socialstyrelsen lämnat i&lt;br&gt;anslagsframställningen för budgetåret 1991/92.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en rapport i februari 1991 (Ds 1991:8) har arbetsgruppen redovisat&lt;br&gt;resultatet av en första arbetsetapp som omfattar bl.a. frågor om&lt;br&gt;myndighetsstrukturen och en komplettering av det underlag som bl.a.&lt;br&gt;RRK-utredningens betänkande och remissyttrandena över detta utgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag och bedömningar i det följande i de frågor som behandlas&lt;br&gt;i rapporten överensstämmer i huvudsak med arbetsgruppens (se avsnitten&lt;br&gt;4, 5 och 6). I övrigt gäller att en stor del av förslagen i gruppens rapport&lt;br&gt;rör frågor i vilka beslut kan fattas på regerings- eller myndighetsnivå.&lt;br&gt;Jag ser rapporten som ett värdefullt underlag för sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Reglerna om åtgärder vid dödsfall&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Obduktioner utgör en dominerande del av verksamheten vid rätts-&lt;br&gt;läkarstationema. Innan jag går in på frågor som rör organisationen m.m.&lt;br&gt;av verksamheten tar jag därför upp några frågor som rör bl.a. reglerna&lt;br&gt;om åtgärder vid dödsfall och undersökningar av avlidna (se i övrigt&lt;br&gt;bilaga 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett första steg i reformarbetet togs genom en överenskommelse mellan&lt;br&gt;staten och sjukvårdshuvudmännen som träffades i april 1989. Den&lt;br&gt;innebär att dessa huvudmän fr.o.m. den 1 januari 1990 tar ett större&lt;br&gt;ansvar än tidigare för att dödsbevis utfärdas vid dödsfall utanför sjuk-&lt;br&gt;husen. Avsikten var bl.a. att härigenom minska antalet enkla dödsorsaks-&lt;br&gt;undersökningar vid rättsläkarstationema. I anslutning till överenskommel-&lt;br&gt;sen ändrades allmänna läkarinstruktionen (1963:341) fr.o.m. den 1&lt;br&gt;januari 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill nämna att antalet enkla dödsorsaksundersökningar vid rätts-&lt;br&gt;läkarstationema har minskat från 5 567 år 1987 till 5 179 år 1989 och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 323 år 1990, dvs. med 40,3 % under fyraårsperioden och med 35,8 % Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;mellan åren 1989 och 1990. Jag ser denna utveckling som ett stort steg&lt;br&gt;när det gäller att förverkliga de intentioner som riksdagen uttalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya begravningslagstiftning som träder i kraft den 1 april 1991&lt;br&gt;innebär att regelsystemet ändras på ett antal väsentliga punkter. En god&lt;br&gt;grund for det fortsatta reformarbetet har därmed lagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett andra steg i reformarbetet bör nu tas. I den fortsatta framställningen&lt;br&gt;kommer jag att redovisa planerade regeländringar i detta steg. Det gäller&lt;br&gt;bl.a. författningsändringar som bör träda i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tredje steget avser de frågor som tillsynsutredningen och trans-&lt;br&gt;plantationsutredningen behandlar (se bilaga 4). Tillsynsutredningen avser&lt;br&gt;att inom kort lägga fram sina förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantationsutredningens arbete beräknas vara avslutat under andra&lt;br&gt;hälften av år 1991. Utredningen skall bl.a. se över reglerna om rätts-&lt;br&gt;medicinska undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utgångspunkter för en översyn av gällande regler om åtgärder vid&lt;br&gt;dödsfall och om undersökningar av avlidna bör enligt min mening kunna&lt;br&gt;gälla följande. Reglerna bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- anpassas till utvecklingen inom hälso- och sjukvården och underlätta&lt;br&gt;eftersträvade förändringar av denna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- innebära att sjukvården skall ha samma ansvar oberoende av platsen&lt;br&gt;för ett dödsfall och oberoende av hur sjukvården lokalt är organiserad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vara i samklang med intentionerna i obduktionslagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- leda till att polisen kopplas in vid ett dödsfall enbart när detta är&lt;br&gt;motiverat med hänsyn till de rättsvårdande intressena och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- därmed också leda till att uppgifterna för den rättsmedicinska under-&lt;br&gt;sökningsorganisationen renodlas till att svara för den särskilda&lt;br&gt;kompetens som behövs med hänsyn till dessa intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att polisen och den rättsmedicinska undersökningsorganisationen i&lt;br&gt;fortsättningen inte bör kopplas in vid dödsfall när detta inte är motiverat&lt;br&gt;med hänsyn till de rättsvårdande intressena innebär bl.a. att polisen bör&lt;br&gt;befrias från uppgiften att i andra fall skaffa dödsbevis och att uppgifterna&lt;br&gt;för nämnda organisation bör renodlas så att den kan svara för den&lt;br&gt;särskilda kompetens som behövs med hänsyn till dessa intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uttalanden som riksdagen gjort (se avsnitt 2) bör ligga till grund för&lt;br&gt;fortsatt arbete med regelsystemet inom detta område. Som resultat av ett&lt;br&gt;beredningsarbete inom regeringskansliet redovisas i det följande vissa&lt;br&gt;planerade regeländringar. De kan beräknas leda till att de rättsmedicinska&lt;br&gt;undersökningarna i form av enkla dödsorsaksundersökningar i stort sett&lt;br&gt;kommer att upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begravningslagstiftningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Asbrink avser att senare föreslå att regeringen inhämtar&lt;br&gt;lagrådets yttrande över bl.a. förslag till ny folkbokföringslag och förslag&lt;br&gt;till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144). Sistnämnda förslag&lt;br&gt;innefattar ändringar i regler som är aktuella i förevarande sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om dödsfallsanmälan är en nyhet i den nya begravningslagen att&lt;br&gt;dödsfall skall anmälas av sjukvårdsinrättningen om den avlidne vid döds-&lt;br&gt;fallet vårdades där eller förts dit i anslutning till dödsfallet. 1 andra fall&lt;br&gt;skall anmälan liksom hittills göras av anhöriga m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att dödsbeviset fr.o.m. den 1 april 1991 endast blir ett&lt;br&gt;intygande av dödsfallet och inte längre ett intyg om dödsorsaken bör&lt;br&gt;dödsbeviset kunna tillställas folkbokföringsmyndigheten inom några få&lt;br&gt;dagar efter ett dödsfall och därmed så snabbt att en separat dödsfallsan-&lt;br&gt;mälan inte längre krävs. Mot denna bakgrund kommer det att föreslås i&lt;br&gt;lagrådsremissen att de regler som gäller anmälan om dödsfall i Sverige&lt;br&gt;(4 kap. 1-4 §§ begravningslagen) slopas i samband med att en ny&lt;br&gt;folkbokföringslag träder i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt allmänna läkarinstruktionen (1963:341) var lakarnas skyldighet&lt;br&gt;att anmäla ett dödsfall till polisen t.o.m. år 1989 formulerad så att sådan&lt;br&gt;anmälan skulle göras om en fullständigare undersökning av den döda&lt;br&gt;kroppen behövdes för att dödsorsaken skulle kunna fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 samband med att varje läkare fr.o.m. år 1990 blev skyldig att om det&lt;br&gt;behövs ta initiativ till obduktion enligt obduktionslagen (1975:191)&lt;br&gt;ändrades nämnda formulering i läkarinstruktionen så att ett dödsfall skall&lt;br&gt;anmälas till polisen då förhållandena är sådana att en rättsmedicinsk ob-&lt;br&gt;duktion eller annan rättsmedicinsk undersökning behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen kommer en motsvarande ändring i begravningslagen&lt;br&gt;att föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisens uppgift att skaffa dödsbevis innebär enligt begravnings-&lt;br&gt;kungörelsen (1963:540) och, fr.o.m. den 1 april 1991, enligt den nya&lt;br&gt;begravningsförordningen (1990:1147) att polisen skall skaffa dödsbeviset&lt;br&gt;om ett sådant inte kommit in till pastorsämbetet inom en vecka efter det&lt;br&gt;att dödsfallet anmälts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta åliggande för polisen har medfört att polisen kommit att få&lt;br&gt;ansvaret för att skaffa dödsbevis vid dödsfall utanför sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättningarna när det inte utfärdats av den läkare som konstaterat döds-&lt;br&gt;fallet eller någon annan läkare. Man räknade på sin höjd med ca 600&lt;br&gt;sådana fall per år när obligatoriskt dödsbevis infördes fr.o.m. år 1971 (se&lt;br&gt;prop. 1970:92 s. 7 och avsnitt 4 i bilaga 4). I stället har 6 000-7 000&lt;br&gt;enkla dödsorsaksundersökningar kommit att utföras per år fram t.o.m. år&lt;br&gt;1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten bör vara att uppgiften att skaffa dödsbevis och, fr.o.m.&lt;br&gt;den 1 april 1991, intyg om dödsorsaken vid naturliga dödsfall skall&lt;br&gt;ankomma på sjukvården. Polisen skall kopplas in endast när detta är&lt;br&gt;motiverat med hänsyn till de rättsvårdande intressena. I linje därmed och&lt;br&gt;med den av riksdagen godkända riktlinjen att polisens verksamhet bör&lt;br&gt;renodlas så att polisen i ökad utsträckning kan koncentrera sig på sin&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;centrala funktion att upprätthålla allmän ordning och säkerhet (prop. Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;1989/90:155, 1990/91:JuU 1, rskr. 1) bör därför nuvarande regler ändras&lt;br&gt;så att polisen befrias från åliggandet att skaffa dödsbevis när någon annan&lt;br&gt;inte har gjort det. Det ankommer på regeringen att besluta om detta. I&lt;br&gt;detta hänseende har jag särskilt samrått med chefen för civildepartementet&lt;br&gt;och statsrådet Wallström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nyss nämnts innebär detta inte någon ändring av förhållandet att&lt;br&gt;polisen skall kopplas in vid ett dödsfall när det är motiverat med hänsyn&lt;br&gt;till de rättsvårdande intressena. Avsikten är i stället att göra sjukvårdens&lt;br&gt;ansvar vid naturliga dödsfall tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna läkarinstruktionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För riksdagens information vill jag beröra frågan om reglering av&lt;br&gt;uppgiften att utfärda dödsbevis och intyg om dödsorsaken vid dödsfall&lt;br&gt;utanför sjukhus då förhållandena inte är sådana att en rättsmedicinsk ob-&lt;br&gt;duktion eller annan rättsmedicinsk undersökning behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har förut nämnt det ökade ansvar för att dödsbevis utfärdas vid&lt;br&gt;dödsfall utanför sjukhus som sjukvårdshuvudmännen och läkarna har&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 januari 1990. Som också redovisats har antalet enkla&lt;br&gt;dödsorsaksundersökningar minskat kraftigt mellan åren 1989 och 1990.&lt;br&gt;Minskningen har dock varit starkt varierande mellan de olika rättsläkar-&lt;br&gt;stationemas områden (jfr avsnitt 5 i bilaga 4). Stora skillnader i detta&lt;br&gt;avseende föreligger också mellan såväl olika landstingsområden som&lt;br&gt;olika polisdistrikt. Mycket talar för att dessa skillnader till stor del beror&lt;br&gt;på hur primärvården och jourverksamheten är organiserad lokalt. 1 vilken&lt;br&gt;omfattning nyssnämnda ökade ansvar klargjorts för olika befattnings-&lt;br&gt;havare och nya rutiner etablerats torde också ha stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte acceptabelt att frågan om en enkel dödsorsaksundersökning&lt;br&gt;skall göras eller inte väsentligen beror på vilka rutiner som tillämpas&lt;br&gt;inom det landstingsområde och det polisdistrikt där dödsfallet inträffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom av begravningslagstiftningen följer sjukvårdens ansvar i&lt;br&gt;förevarande avseenden av bestämmelser om olika läkares åligganden i&lt;br&gt;allmänna läkarinstruktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu gäller att vaije läkare som i sin verksamhet får kännedom om att&lt;br&gt;någon avlidit på annan plats än ett sjukhus enligt 3 § 8) allmänna&lt;br&gt;läkarinstruktionen skall söka få fram sådana uppgifter om den avlidne,&lt;br&gt;i första hand från den läkare som vårdat denne före dödsfallet, som kan&lt;br&gt;vara av betydelse för att fastställa dödsorsaken. Om det behövs skall&lt;br&gt;läkaren ta initiativ till obduktion enligt obduktionslagen. Vidare skall&lt;br&gt;varje läkare lämna annan läkare de uppgifter om en avliden person som&lt;br&gt;denne behöver för att kunna utfärda dödsbevis och intyg om dödsorsaken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans&lt;br&gt;död skall en läkare, i överensstämmelse med vetenskap och beprövad&lt;br&gt;erfarenhet, fastställa att döden inträtt. Jag anser att det är naturligt att&lt;br&gt;läkarnas åligganden vid dödsfall utanför sjukhusen knyts till denna&lt;br&gt;åtgärd. Det bör därmed bli mer entydigt vilken läkare som åliggandet&lt;br&gt;gäller än den nuvarande vida och oklara formuleringen att läkaren skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha fått kännedom om att någon avlidit på annan plats än ett sjukhus. Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;Dödsbeviset blir fr.o.m. den 1 april 1991 endast ett bevis om dödsfallet&lt;br&gt;och inte längre ett intyg om dödsorsaken. Den läkare som konstaterar ett&lt;br&gt;dödsfall bör därmed regelmässigt kunna utfärda ett dödsbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister innebär att döds-&lt;br&gt;orsaken fr.o.m. den 1 juli 1991 inte skall antecknas i folkbokföringen&lt;br&gt;(prop. 1990/91:53, SkU9, rskr. 109). Avsikten är att intygen om döds-&lt;br&gt;orsaken från denna tidpunkt inte skall lämnas till folkbokföringsmyndig-&lt;br&gt;heten utan sändas direkt till statistiska centralbyrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nyss nämnda föreskrifterna i 3 § 8) allmänna läkarinstruktionen&lt;br&gt;innebär, rätt tillämpade, att den läkare som konstaterar ett dödsfall också&lt;br&gt;bör ha goda möjligheter att utfärda ett intyg om dödsorsaken eller att se&lt;br&gt;till att någon annan läkare gör det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya bestämmelser om chefsöverläkare i 14 § hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763) ersätter den 1 juli 1991 de regler som nu finns i denna&lt;br&gt;paragraf om överläkare och distriktsläkare samt om åligganden for dessa.&lt;br&gt;Regler om vissa åligganden för överläkare och distriktsläkare finns nu&lt;br&gt;även i allmänna läkarinstruktionen. Dessa åligganden bör, i vart fall i av-&lt;br&gt;vaktan på en mer genomgripande översyn av instruktionen, läggas på&lt;br&gt;chefsöverläkarna. Nuvarande regler om distriktsläkarnas uppgifter bygger&lt;br&gt;emellertid på att distrikten tillsammans geografiskt täcker hela landet. För&lt;br&gt;att säkerställa att dessa uppgifter utförs även i fortsättningen behövs en&lt;br&gt;kompletterande regel som innebär att en särskild läkare skall utses att&lt;br&gt;svara för dessa uppgifter om det för ett visst område utanför sjukhus inte&lt;br&gt;finns någon chefsöverläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid de enheter där det kommer att finnas en chefsöverläkare får&lt;br&gt;ledningsansvaret för denne anses innebära ett övergripande ansvar för att&lt;br&gt;dödsbevis och intyg om dödsorsaken utfärdas. Detta gäller både öppen&lt;br&gt;och sluten vård inom den offentliga hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även läkare vars verksamhet inte omfattas av en chefsöverläkares&lt;br&gt;ledningsansvar bör ha möjlighet att vända sig till en sådan läkare om det&lt;br&gt;skulle inträffa att han inte anser sig kunna utfärda ett intyg om döds-&lt;br&gt;orsaken och inte heller kan finna någon annan läkare som kan göra det.&lt;br&gt;Vilka åtgärder som bör vidtas får då övervägas av chefsöverläkaren eller&lt;br&gt;den som han gett i uppdrag att fullgöra sådana uppgifter. Motsvarande&lt;br&gt;bör gälla när en särskild läkare utses att svara för de uppgifter som nu&lt;br&gt;ankommer på distriktsläkarna, om det för ett visst område utanför&lt;br&gt;sjukhus inte finns någon chefsöverläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en reglering enligt de nu beskrivna principerna bör statistiska&lt;br&gt;centralbyrån genom kontakt med vederbörande chefsöverläkare kunna få&lt;br&gt;in intyg om dödsorsaken då ett sådant inte kommit in inom föreskriven&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till&lt;br&gt;författningsändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Ledningen av de rättsmedicinska, rättskemiska &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1990/91:93&lt;br&gt;och rättsserologiska verksamheterna&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Tidigare utredningar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen och dess föregångare medicinalstyrelsen har under årens&lt;br&gt;lopp avlastats olika uppgifter. I fråga om statens rättskemiska laborato-&lt;br&gt;rium (SRL) kan erinras om att 1955 års utredning om SRLs organisation&lt;br&gt;m.m. ansåg att erfarenheterna av att SRL inordnats under medicinal-&lt;br&gt;styrelsen var ogynnsamma. Bl.a. hade styrelsen inte kunnat prestera den&lt;br&gt;kraft och det initiativ som erfordrades för att tillgodose laboratoriets&lt;br&gt;behov av tillsyn och ledning och på ett tillfredställande sätt fylla en&lt;br&gt;verksstyrelses funktioner. Utredningen ansåg därför att SRL borde&lt;br&gt;frigöras från medicinalstyrelsen och få en egen styrelse. Föredragande&lt;br&gt;statsrådet ansåg emellertid att SRL åtminstone tills vidare borde ligga&lt;br&gt;kvar under medicinalstyrelsen (se prop. 1957:65 s. 33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven år 1962 till den s.k. MCA-utredningen (medicinalväsendets&lt;br&gt;centrala administration) framhölls att det borde eftersträvas att avlasta&lt;br&gt;medicinalstyrelsen alla sådana uppgifter som med fördel kunde decentrali-&lt;br&gt;seras eller överflyttas till andra organ. Utredningen skulle bl.a. överväga&lt;br&gt;att föra över vissa uppgifter till ett centralt organ, en statsmedicinsk&lt;br&gt;anstalt, vid sidan av medicinalstyrelsen. MCA-utredningens förslag (se&lt;br&gt;SOU 1965:49) innebar också att en sådan anstalt skulle inrättas och&lt;br&gt;omfatta bl.a. statens rättsläkarstationer, SRL och det rättspsykiatriska&lt;br&gt;undersökningsväsendet samt en läkemedelsavdelning och dåvarande&lt;br&gt;statens farmacevtiska laboratorium. Förslaget genomfördes emellertid inte&lt;br&gt;(se prop. 1967:68). De organ som föreslagits bli knutna till den stats-&lt;br&gt;medicinska anstalten fördes i stället till den nya socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisa-&lt;br&gt;tion, m.m. förutsattes att styrelsens underförvaltningar skulle föras över&lt;br&gt;till andra huvudmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt riksdagsbeslut våren 1989 om socialstyrelsens uppgifter m.m.&lt;br&gt;skall styrelsens roll och ansvarsområde renodlas. Bl.a. i detta syfte har&lt;br&gt;styrelsens tidigare läkemedelsavdelning den 1 juli 1990 ersatts av en fri-&lt;br&gt;stående myndighet, läkemedelsverket. Vidare fördes myndighetsansvaret&lt;br&gt;för de trafikmedicinska frågorna den 1 januari 1990 över till trafiksäker-&lt;br&gt;hetsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 En ny myndighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En ny självständig myndighet, rättsmedicinalverket,&lt;br&gt;inrättas den 1 juli 1991 för de uppgifter som rättsläkarstationema&lt;br&gt;och statens rättskemiska laboratoriums båda avdelningar nu svarar&lt;br&gt;för. Deras resurser förs över till den nya myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRK-utredningen: Verksamheten bör förbli statlig. En gemensam&lt;br&gt;myndighet föreslås för de rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltek-&lt;br&gt;niska verksamheterna. SRLs kemiska avdelning samordnas med och förs&lt;br&gt;lokalmässigt över till statens kriminaltekniska laboratorium (SKL). Rätts-&lt;br&gt;läkarstationema blir regionala rättsmedicinska enheter inom den nya&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt om den nya myndigheten skall vara helt&lt;br&gt;självständig men stannat för att rikspolisstyrelsen bör vara chefsmyndig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som uttalat sig i frågan om&lt;br&gt;landstingskommunalt huvudmannaskap instämmer samtliga utom en i&lt;br&gt;utredningens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag om en&lt;br&gt;gemensam myndighet för de rättsmedicinska, rättskemiska och kriminal-&lt;br&gt;tekniska verksamheterna. Några remissinstanser, bl.a. justitiekanslemoch&lt;br&gt;riksåklagaren, menar dock att rättsläkarstationema även i fortsättningen&lt;br&gt;bör vara självständiga enheter under socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. rättsläkarstationema och SRLs kemiska avdelning avstyrker en&lt;br&gt;samordning med SKL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag anser att det är angeläget att arbetet med&lt;br&gt;att renodla socialstyrelsens roll och ansvarsområde fullföljs i linje med&lt;br&gt;1989 års riksdagsbeslut. Mot den bakgrund som nyss redovisats kan jag&lt;br&gt;också konstatera att det länge varit aktuellt att avlasta socialstyrelsen och&lt;br&gt;dess föregångare uppgifter som rör bl.a. statens rättsläkarstationer och&lt;br&gt;SRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det inte aktuellt att föra över huvudmannaskapet&lt;br&gt;för den rättsmedicinska verksamheten till landstingskommunerna. RRK-&lt;br&gt;utredningen har övervägt fördelar och nackdelar med en sådan lösning&lt;br&gt;och, som nyss redovisats, kommit fram till att verksamheten bör förbli&lt;br&gt;statlig. Av de remissinstanser som yttrat sig i den frågan instämmer alla&lt;br&gt;utom en i utredningens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bibehållet statligt huvudmannaskap för verksamheten angavs också&lt;br&gt;som en utgångspunkt för den arbetsgrupp som har medverkat i bered-&lt;br&gt;ningen inom socialdepartementet av frågan om verksamhetens framtida&lt;br&gt;organisation. Gruppen skulle vidare utgå från att rättsläkarstationema och&lt;br&gt;SRLs båda avdelningar skall ha en från socialstyrelsen fristående ställning&lt;br&gt;och ett självständigt ansvar för den löpande verksamheten men ha en&lt;br&gt;gemensam administrativ service och ledning (se avsnitt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regeländringar som trädde i kraft 1 januari 1990 och den nya&lt;br&gt;begravningslagstiftningen samt planerade regeländringar (se avsnitt 3)&lt;br&gt;beräknas leda till att de s.k. enkla dödsorsaksundersökningama i stort sett&lt;br&gt;torde komma att upphöra. Den renodling av den rättsmedicinska&lt;br&gt;verksamheten som detta innebär är ett starkt argument för ett bibehållet&lt;br&gt;statligt huvudmannaskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har föreslagit att det under regeringen skall inrättas en&lt;br&gt;ny självständig myndighet för de uppgifter som rättsläkarstationema och&lt;br&gt;SRLs båda avdelningar nu har. Denna lösning är enligt min uppfattning&lt;br&gt;väl ägnad att främja utvecklingen av verksamheten samtidigt som den&lt;br&gt;tillgodoser nämnda önskemål att avlasta socialstyrelsen. Mitt förslag&lt;br&gt;innebär således att en ny myndighet inrättas den 1 juli 1991 med dessa&lt;br&gt;uppgifter. Samtidigt bör rättsläkarstationema och SRL upphöra. I enlighet&lt;br&gt;med arbetsgruppens förslag bör den nya myndigheten benämnas&lt;br&gt;rättsmedicinalverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya myndigheten bör bestå av en rättsserologisk avdelning (se&lt;br&gt;avsnitt 5) samt regionala rättsmedicinsk avdelningar och en rättskemisk&lt;br&gt;avdelning (se avsnitt 6). Myndighetens ledning bör biträdas av ett kansli&lt;br&gt;som också bör svara för administrativ service åt de olika avdelningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom regeringskansliet pågår ett arbete med sikte på att en proposition&lt;br&gt;om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall föreläggas&lt;br&gt;riksdagen inom kort. Flera skäl talar för att den nya myndigheten även&lt;br&gt;bör ta över uppgifter som rör rättspsykiatrin från socialstyrelsen. Jag&lt;br&gt;avser att återkomma till den frågan vid min anmälan av propositionen om&lt;br&gt;den rättspsykiatriska verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetens ledning, uppgifter, personal m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller undersökningsverksamheten avger rättsläkarstationema och&lt;br&gt;SRL sina utlåtanden självständigt. Avdelningarna i den av mig föreslagna&lt;br&gt;nya organisationen bör ha samma ansvar för ärenden som rör enskilda&lt;br&gt;fall. Att socialstyrelsen avlastas uppgiften att vara chefsmyndighet för&lt;br&gt;rättsläkarstationema och SRL ändrar således inte handläggningen av&lt;br&gt;dessa ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt socialstyrelsens instruktion avgörs sådana ärenden hos styrelsen&lt;br&gt;som rör rättsmedicinska undersökningar av styrelsens råd för vissa&lt;br&gt;rättsliga sociala och medicinska frågor. Rådet avger på styrelsens vägnar&lt;br&gt;utlåtanden till domstolar, åklagarmyndigheter och polismyndigheter.&lt;br&gt;Någon ändring av denna uppgift är inte aktuell. Att socialstyrelsens roll&lt;br&gt;som chefsmyndighet för rättsläkarsstationema och SRL upphör framstår&lt;br&gt;som en fördel med hänsyn till vikten av att rådet omfattas av ett stort för-&lt;br&gt;troende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För riksdagens information vill jag nämna att jag anser att den nya&lt;br&gt;myndigheten i enlighet med arbetsgruppens förslag och i linje med&lt;br&gt;riksdagens verksledningsbeslut (prop 1986/87:99, KU29, rskr. 226) bör&lt;br&gt;ha en lekmannastyrelse. Myndighetens chef bör förordnas av regeringen&lt;br&gt;för bestämd tid och vara ordförande i styrelsen. Uppgiften att vara chef&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för en avdelning inom myndigheten bör vara ett tidsbegränsat tilläggsupp-&lt;br&gt;drag för en tjänsteman där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga uppgifter för den nya myndighetens ledning blir att svara för&lt;br&gt;mål- och resultatstyrning liksom att fortlöpande följa och utvärdera&lt;br&gt;utvecklingen vad gäller t.ex. tillförlitligheten och snabbheten i verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ekonomiska ansvaret ställer höga krav på myndighetens ledning.&lt;br&gt;Det gäller bl.a. att fördela anvisade medel mellan de olika enheterna och&lt;br&gt;att följa upp utvecklingen av kostnaderna och att budgeten hålls. Till&lt;br&gt;detta ansvar hör vidare att utarbeta anslagsframställningar liksom andra&lt;br&gt;gemensamma budgetfrågor och taxefrågor samt bokslut m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Policyutveckling inom personal- och ekonomiadministration liksom&lt;br&gt;service till de operativa enheterna för sådana administrativa funktioner&lt;br&gt;som det inte är lämpligt eller ekonomiskt försvarbart att decentralisera&lt;br&gt;bör ankomma på det centrala myndighetskansliet. Andra uppgifter finns&lt;br&gt;inom områdena personalutveckling, stöd till löpande effektivisering,&lt;br&gt;kvalitetskontroll och kvalitetssäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya myndigheten bör ha ansvaret för föreskrifter som rör den egna&lt;br&gt;verksamheten, exempelvis rättsmedicinska undersökningar. Utarbetandet&lt;br&gt;av dessa bör ske i samverkan med andra berörda myndigheter, bl.a.&lt;br&gt;socialstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Socialstyrelsen bör även i&lt;br&gt;fortsättningen ha uppgiften att meddela närmare föreskrifter om vad&lt;br&gt;dödsbevis och intyg om dödsorsaken skall innehålla samt om de under-&lt;br&gt;sökningar som dessa handlingar skall grundas på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mer effektiv organisation bör kunna uppnås genom att ansvar och&lt;br&gt;befogenheter i den grad det är rationellt decentraliseras och delegeras. En&lt;br&gt;förutsättning härför är att det finns tillräckliga kunskaper och kompetens&lt;br&gt;inom de olika avdelningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har skapat bättre förutsättningar i nämnda avseenden&lt;br&gt;genom utbildning av både chefer och annan personal. Bl.a. pågår ett&lt;br&gt;arbete med kompetensutveckling inom det administrativa området. De&lt;br&gt;små enheter som de olika avdelningarna utgör är sårbara i detta avse-&lt;br&gt;ende. Att se till att det inom varje avdelning finns tillräcklig kompetens&lt;br&gt;för såväl administrativ ledning som andra administrativa uppgifter blir en&lt;br&gt;viktig uppgift för den nya myndighetens ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande av chefer för avdelningarna inom myndigheten liksom av&lt;br&gt;innehavare av tjänster som laborator och läkare bör vara en uppgift för&lt;br&gt;myndighetens ledning. Även beslut om den inre organisationen av dessa&lt;br&gt;avdelningar bör fattas av den nya myndigheten och inte, som nu gäller&lt;br&gt;i fråga om sektionsindelningenav SRLs båda avdelningar, av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir en uppgift för myndigheten att avgöra t.ex. vilka personal- och&lt;br&gt;ekonomiadministrativa frågor som skall delegeras till avdelningarna. Jag&lt;br&gt;utgår från att en långtgående delegering av ansvar och befogenheter&lt;br&gt;kommer att eftersträvas inom de ramar som fastställs av riksdag och&lt;br&gt;regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också understryka att sådana frågor som rör uppföljning och ut-&lt;br&gt;värdering samt kvalitetskontroll och kvalitetssäkring av verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att bli viktiga uppgifter även för cheferna för de olika av- Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;delningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har erinrat om att en viktig utgångspunkt för förnyelsen&lt;br&gt;av den offentliga sektorn är, som framhållits i årets budgetproposition (se&lt;br&gt;prop. 1990/91:100 bil. 2 s. 17), att myndigheter och andra organ bör&lt;br&gt;samverka över myndighets- och sektorsgränser för att bl.a. göra den&lt;br&gt;offentliga förvaltningen mindre resurskrävande och mindre beroende av&lt;br&gt;indelningen i organisatoriska enheter. Detta är speciellt viktigt för så små&lt;br&gt;enheter som det här är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ökat samarbete med sjukvårdshuvudmännen på de orter där de olika&lt;br&gt;avdelningarna finns bör kunna medföra vinster för båda parter. Det gäller&lt;br&gt;bl.a. samutnyttjande av lokaler och utrustning liksom ett praktiskt&lt;br&gt;samarbete i den dagliga verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör bli en viktig uppgift för myndigheten att svara för att möjlig-&lt;br&gt;heterna till vinster genom samarbete såväl mellan avdelningarna som med&lt;br&gt;andra myndigheter och organ tas till vara. Det ingår i det ekonomiska&lt;br&gt;ledningsansvaret att fortlöpande aktivt följa dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min bedömning kommer arbetsfördelningen mellan chefen för&lt;br&gt;myndigheten och cheferna för de olika avdelningarna att likna den som&lt;br&gt;vanligen gäller mellan sjukhusdirektören och klinikcheferna vid ett&lt;br&gt;sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att myndighetens ledning utvecklar lämpliga former för&lt;br&gt;samarbetet med de olika avdelningarna och mellan dessa. Det bör&lt;br&gt;ankomma på myndigheten att själv avgöra om ett chefsråd bör inrättas&lt;br&gt;och om det skall finnas en chefsläkarfunktion liknande den som är vanlig&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurserna vid statens rättsläkarstationer och SRL bör föras över till&lt;br&gt;den nya myndigheten. Personalen bör erbjudas anställning hos den nya&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid vardera av SRLs båda avdelningar finns en tjänst som avdelnings-&lt;br&gt;föreståndare i professors ställning. Som jag nyss nämnt bör uppgiften att&lt;br&gt;vara chef för en avdelning inom den nya myndigheten vara ett tids-&lt;br&gt;begränsat tilläggsuppdrag för en tjänsteman där. Nuvarande ordning i&lt;br&gt;fråga om föreståndarskap blir därför inte aktuell inom den nya myndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya myndigheten bör kunna samarbeta med universitetet i&lt;br&gt;Linköping i fråga om bl.a. forsknings- och utvecklingsarbete som berör&lt;br&gt;rättsserologin och rättskemin. Det ankommer på de berörda myndig-&lt;br&gt;heterna att besluta om formerna för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har räknat med att det centrala kansliet behöver bestå av&lt;br&gt;tre till fem anställda utöver myndighetens chef. Därvid har förutsatts att&lt;br&gt;detta kansli också skall svara för administrativ service åt de olika avdel-&lt;br&gt;ningarna. Personalbehovet beror dock på arbetsfördelningen mellan&lt;br&gt;kansliet centralt och de olika avdelningarna liksom på i vilken mån&lt;br&gt;myndigheten kan köpa tjänster från andra myndigheter och organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill nämna att jag avser att föreslå regeringen att tillkalla en&lt;br&gt;organisationskommitté för att medverka i arbetet med att genomföra den&lt;br&gt;nya organisationen. Kommittén bör få i uppdrag att närmare klargöra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behovet av resurser för myndighetens ledning och nyssnämnda centrala Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;kansli. Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan i det följande&lt;br&gt;om anslagsfrågorna (avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag går in närmare på frågan om organisationen av den verksam-&lt;br&gt;het som nu bedrivs vid rättsläkarstationema och SRLs kemiska avdelning&lt;br&gt;tar jag först upp frågor som rör den rättsserologiska verksamhet som&lt;br&gt;SRLs blodgruppsserologiska avdelning i dag svarar för.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Den rättsserologiska verksamheten&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Nuvarande verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SRLs blodgruppsserologiska avdelning är den centrala instansen i landet&lt;br&gt;för blodundersökningar i faderskapsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föräldrabalken finns regler om faderskap till barn (1 kap.) och om&lt;br&gt;socialnämnds medverkan vid fastställande av faderskap (2 kap.) samt&lt;br&gt;vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap (3 kap.). Fader-&lt;br&gt;skapsreglema i föräldrabalken kompletteras av lagen (1958:642) om blod-&lt;br&gt;undersökning m.m. vid utredning av faderskap (omtryckt 1982:1060).&lt;br&gt;Enligt denna lag kan domstol under vissa förutsättningar förordna om&lt;br&gt;blodundersökning eller annan undersökning i faderskapsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förordningen (1969:624) om blodundersökning m.m. vid&lt;br&gt;utredning av faderskap skall blodprov som avses i nämnda lag undersökas&lt;br&gt;vid SRLs blodgruppsserologiska avdelning. Merparten av avnämnama är&lt;br&gt;socialnämnder och domstolar. Ett mindre antal undersökningar till-&lt;br&gt;kommer på privat initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån förekomsten av ärftliga egenskaper i insända blodprov uttalar&lt;br&gt;avdelningen sig om möjligheterna att en utpekad man kan vara eller kan&lt;br&gt;uteslutas som far till ett visst barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetens omfattning är relativt konstant. I medeltal uppgick&lt;br&gt;antalet registrerade ärenden under perioden 1986-1990 till 2 135 per år,&lt;br&gt;varav 1 966 s.k. basärenden och 169 s.k. utvidgade ärenden. Antalet&lt;br&gt;ärenden har under de senaste åren motsvarat ca 2 % av antalet levande&lt;br&gt;födda barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgifterna för den anslagsfinansierade verksamheten uppgick budgetåret&lt;br&gt;1989/90 till drygt 13,1 milj. kr. Därav täcktes närmare 12,5 milj. kr.&lt;br&gt;(95 %) av avgifter för faderskapsundersökningar. Dessa inkomster&lt;br&gt;redovisades på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln Inkomster&lt;br&gt;vid statens rättskemiska laboratorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avdelningen bedrivs också uppdragsverksamhet åt sjukvården som&lt;br&gt;främst avser s.k. vävnadstypning inför transplantation. Avgifterna i denna&lt;br&gt;verksamhet skall täcka utgifterna. För budgetåret 1989/90 har redovisats&lt;br&gt;att kostnaderna uppgick till 881 000 kr. och intäkterna till 729 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De totala utgifterna för verksamheten vid avdelningen uppgick således&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;budgetåret 1989/90 till närmare 14 milj, kr., varav drygt 94 % täcktes Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;av inkomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet årsarbetskrafter var 46,8 vid utgången av juni 1990.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Tidigare utredningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1955 års utredning om SRLs organisation m.m. (se avsnitt 4) ansåg att&lt;br&gt;de vetenskapliga och tekniska framstegen bestyrkt att det inte längre var&lt;br&gt;möjligt för en vetenskapsman att behärska såväl kemi som blodgrupps-&lt;br&gt;serologi i tillräcklig grad för att ta det vetenskapliga ansvaret för SRLs&lt;br&gt;verksamhet inom båda dessa områden (jfr prop. 1957:65 s. 8 f.). Det var&lt;br&gt;också fullständigt klart att dessa områden saknade sådan beröring med&lt;br&gt;varandra att sambandet behövde behållas av vetenskapliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1955 års utredning undersökte mot den angivna bakgrunden möjlig-&lt;br&gt;heterna att föra över något av de två områdena till ett annat organ men&lt;br&gt;fann inte detta möjligt. Om det i framtiden skulle tillskapas en fristående&lt;br&gt;rättsmedicinsk enhet borde rättskemin enligt utredningen måhända ingå&lt;br&gt;i denna enhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen var en grundförutsättning för att SRL skulle kunna&lt;br&gt;bestå med såväl kemisk som serologisk verksamhet att dessa områden&lt;br&gt;tillförsäkrades en sinsemellan fullt självständig ställning. SRL föreslogs&lt;br&gt;därför bli organiserat på två avdelningar med var sin chef. Som förut&lt;br&gt;nämnts (avsnitt 4) föreslog utredningen vidare att SRL skulle frigöras&lt;br&gt;från medicinalstyrelsen och få en egen styrelse. Någon särskild chef för&lt;br&gt;hela SRL ansågs inte behövlig. I stället föreslogs de två avdelningsföre-&lt;br&gt;ståndama svara för var sin avdelning under SRLs styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande statsrådet (se prop. 1957:65) godtog utredningens förslag&lt;br&gt;om en uppdelning av SRL på två sinsemellan självständiga avdelningar.&lt;br&gt;Däremot ansåg han att SRL i varje fall tills vidare borde ligga kvar under&lt;br&gt;medicinalstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SRLs verksamhet och organisation sågs vidare över av en arbetsgrupp&lt;br&gt;som socialstyrelsen tillsatte år 1970 och som i februari 1972 avlämnade&lt;br&gt;rapporten Rättskemisk och blodgruppsserologisk verksamhet - organi-&lt;br&gt;sation, lokalisering m.m. Arbetsgruppen framhöll att det organisatoriska&lt;br&gt;sambandet mellan SRLs båda avdelningar var historiskt betingat och att&lt;br&gt;utvecklingen hade medfört att de knappast hade något gemensamt.&lt;br&gt;Gruppen kunde varken från verksamhetsmässig eller rent administrativ&lt;br&gt;synpunkt finna skäl för att bibehålla det organisatoriska sambandet mellan&lt;br&gt;avdelningarna. Gruppen föreslog därför att de skulle skiljas åt och&lt;br&gt;organiseras som fristående laboratorier med socialstyrelsen som chefs-&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför flyttningen av SRL till Linköping skisserades i nyssnämnda&lt;br&gt;rapport också en nära integration mellan SRLs blodgruppsserologiska&lt;br&gt;avdelning och blodcentralen vid regionsjukhuset i Linköping. Gruppen&lt;br&gt;föreslog bl.a. en gemensam ledning för dessa två enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Ny organisation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Inom den nya myndigheten bör en avdelning&lt;br&gt;svara för de uppgifter som den blodgruppsserologiska avdelningen&lt;br&gt;vid statens rättskemiska laboratorium nu har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRK-utredningens förslag: Den blodgruppsserologiska avdelningen vid&lt;br&gt;SRL organiseras fristående från SRLs kemiska avdelning och rättsläkar-&lt;br&gt;stationema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av det tiotal instanser som uttalat sig är&lt;br&gt;positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Som framgått av vad jag förut redovisat har&lt;br&gt;både frågan om att frigöra SRL från socialstyrelsen och frågan om att&lt;br&gt;dela upp SRL i två från varandra fristående enheter varit aktuell i&lt;br&gt;åtminstone 35 år. Såväl tidigare utredningar som RRK-utredningen har&lt;br&gt;klart visat att verksamheten vid den blodgruppsserologiska avdelningen&lt;br&gt;saknar nämnvärda beröringspunkter med den som bedrivs vid den&lt;br&gt;kemiska avdelningen och rättsläkarstationema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har under årens lopp inte varit möjligt att uppnå några vinster&lt;br&gt;genom att samordna SRLs båda avdelningar. Även lokalmässigt är de&lt;br&gt;åtskilda. Den blodgruppsserologiska avdelningen ligger i huvudblocket&lt;br&gt;vid regionsjukhuset i Linköping nära sjukhusets blodcentral medan den&lt;br&gt;kemiska avdelningen ligger i en laboratoriebyggnad i utkanten av&lt;br&gt;sjukhusområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SRLs två avdelningar har var sin chef och fungerar i praktiken som två&lt;br&gt;olika myndigheter. Endast namnet, instruktionen, chefsmyndigheten&lt;br&gt;socialstyrelsen och riksstatanslaget är gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser mot den redovisade bakgrunden att den avdelning inom den&lt;br&gt;nya myndigheten som övertar de uppgifter som SRLs blodgruppsserolo-&lt;br&gt;giska avdelning nu har i enlighet med arbetsgruppens förslag bör&lt;br&gt;benämnas statens rättsserologiska institut och vara fristående från den&lt;br&gt;avdelning som övertar uppgifterna från SRLs kemiska avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelningen skall svara för de uppgifter som nu ankommer på SRLs&lt;br&gt;blodgruppsserologiska avdelning. Huvuduppgiften blir därmed att utföra&lt;br&gt;undersökningar i faderskapsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheten, som är avgiftsfinansierad, bör tillämpas de principer&lt;br&gt;som gäller för en myndighet med ett s.k. 1 000-kronorsanslag. Jag&lt;br&gt;återkommer till den frågan i det följande (avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av verksamheten bestäms av antalet ärenden som väcks.&lt;br&gt;Detta har bl.a. ett samband med vilka familje- och arvsrättsliga regler&lt;br&gt;som gäller. Verksamheten kommer alltså att vara produktionsinriktad och&lt;br&gt;styrd av en efterfrågan vars omfattning avdelningen själv inte kan på-&lt;br&gt;verka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande författningar innebär vidare att avdelningen får monopol på&lt;br&gt;vissa faderskapsundersökningar i landet. Samhällets intresse är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheten bedrivs effektivt. Tillförlitliga undersökningsresultat är en&lt;br&gt;fråga om rättssäkerhet som har stor betydelse för de personer som är&lt;br&gt;berörda. Jag vill därför understryka vikten av att verksamheten uppfyller&lt;br&gt;höga kvalitetskrav. Det blir en uppgift för den nya myndigheten att svara&lt;br&gt;för detta i bi.a. nordisk och internationell samverkan. För att fylla kvali-&lt;br&gt;tetskraven krävs också ett aktivt forsknings- och utvecklingsarbete inom&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de personer som berörs av en faderskapsundersökning är det många&lt;br&gt;gånger angeläget att ett besked kan lämnas snabbt. Handläggningstiden&lt;br&gt;är därför också ett mått på effektiviteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektiviteten avspeglas vidare i kostnaderna och därmed i de avgifter&lt;br&gt;som tas ut. Jag vill understryka att det är både ett samhällsintresse och&lt;br&gt;ett ansvar för staten som huvudman för institutet att dessa avgifter inte&lt;br&gt;blir onödigt höga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 De rättsmedicinska och rättskemiska&lt;br&gt;verksamheterna&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Nuvarande verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statens riittsläkarstationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättsläkarstationema utförs rättsmedicinska undersökningar av olika&lt;br&gt;slag, t.ex. obduktioner, undersökningar av misshandlade eller för brott&lt;br&gt;misstänkta personer samt laboratorieundersökningar. En redogörelse för&lt;br&gt;bl.a. reglerna om rättsmedicinska undersökningar av avlidna m.m. finns&lt;br&gt;i bilaga 4 (se även avsnitt 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rättsmedicinska undersökningarna av avlidna är sedan länge&lt;br&gt;uppdelade på tre olika undersökningsformer. De benämns rättsmedicinsk&lt;br&gt;obduktion, fullständig dödsorsaksundersökning och enkel dödsorsaks-&lt;br&gt;undersökning. Även de två sistnämnda undersökningsformerna innefattar&lt;br&gt;i regel obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet rättsmedicinska undersökningar av avlidna vid rättsläkarsta-&lt;br&gt;tionerna har minskat kraftigt under senare år, nämligen från 12 212 år&lt;br&gt;1987 till 11 493 år 1989 och 9 595 år 1990, dvs. med 2 617 (21,4 %)&lt;br&gt;under fyra år och med 1 898 (16,5 %) mellan åren 1989 och 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan hela minskningen avser de enkla dödsorsaksundersökningama.&lt;br&gt;De har minskat från 5 567 år 1987 till 5 179 år 1989 och 3 323 år 1990,&lt;br&gt;dvs med 2 244 (40,3 %) under fyraårsperioden och med 1 856 (35,8 %)&lt;br&gt;mellan åren 1989 och 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under perioden 1987 - 1990 har undersökningarna av levande personer&lt;br&gt;ökat från 717 till 858 (19,7 %) och övriga förrättningar (laboratorie-&lt;br&gt;undersökningar, brottsplatsundersökningar m.m.) från 763 till 1 051&lt;br&gt;(37,7 %).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgifterna budgetåret 1989/90 uppgick till drygt 36,1 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utgången av juni 1990 fanns 66 årsarbetskrafter vid rättsläkar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stationerna. Dessa var fördelade med 14,8 i Solna, 12 i Uppsala, 9,3 i Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;Linköping, 12,9 i Lund, 11,4 i Göteborg och 5,5 i Umeå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemiska avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuduppgiften för SRLs kemiska avdelning är att utföra toxikologiska&lt;br&gt;undersökningar åt rättsläkarstationema samt undersökningar av blodprov&lt;br&gt;från misstänkta rattfyllerister för alkoholbestämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet undersökningar åt rättsläkarstationema uppgick till drygt 5 500&lt;br&gt;år 1989 och minskade till ca 5 300 år 1990. År 1990 analyserades 927&lt;br&gt;av ärendena vid avdelningens filial i Solna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rattfylleriärendena var 23 091 år 1989 och 17 419 år 1990. Härtill kom&lt;br&gt;dessa år resp. 251 och 195 ärenden för yttranden till domstolar, åklagare&lt;br&gt;eller polismyndighet. Flertalet rörde bedömningar i trafiknykterhets-&lt;br&gt;ärenden, framförallt s.k. eftersupning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetåret 1989/90 var utgifterna drygt 13,1 milj. kr. för den nu&lt;br&gt;redovisade anslagsfinansierade verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avdelningen bedrivs också uppdragsverksamhet. Dominerande är&lt;br&gt;undersökningarna av prover från kriminalvårdsanstaltema för kontroll av&lt;br&gt;narkotika och läkemedel i urin. Dessa undersökningar har minskat från&lt;br&gt;56 198 år 1988 till 46 054 år 1989 och 35 632 år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvård, socialvård m.fl. sände in 359 ärenden år 1989 och 400 år&lt;br&gt;1990. I flertalet av dessa begärdes enbart utlåtande om narkotikastatus i&lt;br&gt;urin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har redovisat att kostnaderna för uppdragsverksamheten&lt;br&gt;budgetåret 1989/90 uppgick till 2 205 000 kr. Därav täcktes 89 % av&lt;br&gt;intäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För budgetåret 1989/90 var de totala utgifterna för verksamheten vid&lt;br&gt;avdelningen således drygt 15,3 milj.kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet årsarbetskrafter var 32,4 vid utgången av juni 1990.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Ny organisation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Inom den nya myndigheten bör finnas regionala&lt;br&gt;rättsmedicinska avdelningar och en rättskemisk avdelning för de&lt;br&gt;uppgifter som statens rättsläkarstationer och den kemiska avdel-&lt;br&gt;ningen vid statens rättskemiska laboratorium nu har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Den rättsmedicinska undersökningsverksam-&lt;br&gt;heten bör få en organisation som är ägnad att stärka identiteten och&lt;br&gt;samhörigheten inom verksamheten. Dess uppgift kommer samtidigt att&lt;br&gt;renodlas till att svara för den särskilda kompetens som behövs med&lt;br&gt;hänsyn till de rättsvårdande intressena (jfr avsnitt 3). Detta bör skapa&lt;br&gt;möjligheter att lägga ytterligare tonvikt på frågor som gäller verksam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetens kvalitet och därmed rättssäkerheten. Min bedömning är att en Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;sådan inrikning liksom en organisation enligt mitt förslag skapar goda&lt;br&gt;förutsättningar för verksamhetens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den beskrivna utvecklingen med en minskad undersökningsvolym&lt;br&gt;avseende alkoholbestämningar och analyser åt kriminalvårdsanstaltema&lt;br&gt;medför att SRLs kemiska avdelning får en tydligare servicefunktion åt&lt;br&gt;den rättsmedicinska undersökningsorganisationen. Den rättskemiska&lt;br&gt;avdelningen bör därför främst utvecklas mot att vara en central labora-&lt;br&gt;torieenhet åt de regionala rättsmedicinska avdelningarna. Dessa verk-&lt;br&gt;samheter bör därför hållas samman organisatoriskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den redovisade bakgrunden bör de avdelningar inom den nya&lt;br&gt;myndigheten som skall svara för rättsmedicinska undersökningar och för&lt;br&gt;den verksamhet som nu bedrivs inom SRLs kemiska avdelning i enlighet&lt;br&gt;med arbetsgruppens förslag tillsammans benämnas statens rättsmedicinska&lt;br&gt;institut. Denna del av den nya myndigheten bör bestå av regionala rätts-&lt;br&gt;medicinska avdelningar och en central rättskemisk avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande föreståndarna vid rättsläkarstationema svarar för både&lt;br&gt;den administrativa och den medicinska ledningen. Där är alltså lednings-&lt;br&gt;funktionen redan organiserad på det sätt som fr.o.m. den 1 juli 1991&lt;br&gt;kommer att gälla inom stora delar av den offentliga hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag förut nämnt (avsnitt 4.2) bör uppgiften att vara chef för en&lt;br&gt;avdelning inom den nya myndigheten utgöra ett tidsbegränsat tilläggs-&lt;br&gt;uppdrag för en tjänsteman där. Vid de regionala rättsmedicinska&lt;br&gt;avdelningarna bör även i fortsättningen finnas chefer med ett samlat&lt;br&gt;ansvar för både den administrativa och den medicinska ledningen. Även&lt;br&gt;i övrigt bör i allt väsentligt gälla detsamma som kommer att gälla fr.o.m&lt;br&gt;den 1 juli 1991 för chefsöverläkare inom den offentliga hälso- och&lt;br&gt;sjukvården. I fråga om kompetenskrav, uppgifter m.m. liksom delegering&lt;br&gt;av ledningsuppgifter vill jag därför hänvisa till propositionen 1989/90:81&lt;br&gt;(avsnitten 2.8 - 2.11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fyra av rättsläkarstationema har som föreståndare innehavare av&lt;br&gt;fullmaktstjänst som professor i rättsmedicin inom högskolan. I Sveriges&lt;br&gt;läkarförbunds remissyttrande över RRK-utredningens betänkande har&lt;br&gt;denna automatiska koppling av professurerna med föreståndarskap&lt;br&gt;ifrågasatts eftersom vetenskapligt intresse inte med nödvändighet också&lt;br&gt;innebär intresse för administrativa göromål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att uppgiften att vara chef för en regional rättsmedicinsk&lt;br&gt;avdelning blir ett tidsbegränsat uppdrag upphör nämnda automatiska&lt;br&gt;koppling. Detta är i linje med riksdagens verksledningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänster som professor i rättsmedicin inom högskolan bör i fortsätt-&lt;br&gt;ningen vara förenade med läkartjänster vid de rättsmedicinska avdel-&lt;br&gt;ningarna. Nuvarande innehavare av nämnda fullmaktstjänster är&lt;br&gt;införstådda med den nya ordningen som innebär att deras tjänster förenas&lt;br&gt;med överläkartjänst. Förändringen torde ge oförändrad ersättning för&lt;br&gt;dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts (avsnitt 3) avser tillsynsutredningen att inom kort&lt;br&gt;lägga fram sina förslag. Utredningen överväger bl.a. om den personkrets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som omfattas av lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårds- Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;personalen m.fl. bör utvidgas att omfatta t.ex. personal med vårdut-&lt;br&gt;bildning som är knuten till rättsmedicinsk och rättskemisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regionala rättsmedicinska avdelningarna och den rättskemiska av-&lt;br&gt;delningen skall inom den nya myndigheten svara för de uppgifter som nu&lt;br&gt;ankommer på rättsläkarstationema och SRLs kemiska avdelning. En&lt;br&gt;huvuduppgift blir alltså att utföra rättsmedicinska undersökningar efter&lt;br&gt;beslut av polismyndigheter och vissa andra myndigheter. Omfattningen&lt;br&gt;av denna verksamhet bestäms således av andra myndigheter och av de&lt;br&gt;regler som dessa har att tillämpa. Det rör sig alltså om en utpräglat pro-&lt;br&gt;duktionsinriktad och efterfrågestyrd verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändrade regler som trädde i kraft den 1 januari 1990 har lett till att&lt;br&gt;de enkla dödsorsaksundersökningama och därmed obduktionsverksam-&lt;br&gt;heten vid rättsläkarstationema har minskat kraftigt mellan åren 1989 och&lt;br&gt;1990. Som jag tidigare nämnt (avsnitt 3) kan den nya begravnings-&lt;br&gt;lagstiftning som träder i kraft den 1 april 1991 och planerade ytterligare&lt;br&gt;regeländringar beräknas leda till att de enkla dödsorsaksundersökningama&lt;br&gt;i stort sett upphör. En av utgångspunkterna för arbetet med myndig-&lt;br&gt;hetsstrukturen har varit att den rättsmedicinska verksamheten renodlas till&lt;br&gt;sådana uppgifter som är av klart rättsvårdande karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även ärendena vid SRLs kemiska avdelning har minskat kraftigt. Det&lt;br&gt;gäller såväl rattfylleriärendena som ärendena från kriminalvårdsanstalter-&lt;br&gt;na. Utvecklingen är bl.a. en följd av att polisen under senare tid alltmera&lt;br&gt;gått över från det tidigare förhärskande systemet med blodprov på&lt;br&gt;misstänkta rattfyllerister till analys av alkoholhalten genom utand-&lt;br&gt;ningsprov. En central funktion när det gäller utandningsproven har&lt;br&gt;nyligen inrättats vid statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) som är&lt;br&gt;en myndighet under rikspolisstyrelsen och som utför de flesta slag av&lt;br&gt;laboratorieundersökningar åt polisen. Arbetsgruppen redovisar i sin&lt;br&gt;rapport att den i en senare etapp av sitt arbete kommer att ta upp frågan&lt;br&gt;om den närmare gränsdragningen mellan den nya myndigheten och SKL&lt;br&gt;när det gäller dessa uppgifter. Jag avser att återkomma till regeringen i&lt;br&gt;den frågan när resultatet av gruppens fortsatta arbete föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min avsikt är att arbetsgruppen även skall få i uppdrag att bl.a.&lt;br&gt;klargöra resursmässiga och andra konsekvenser av den redovisade&lt;br&gt;utvecklingen av de rättsmedicinska och rättskemiska verksamheterna.&lt;br&gt;Gruppen skall analysera resursbehoven och andra frågor som rör samtliga&lt;br&gt;verksamhetsgrenar. Förutom undersökningar av avlidna gäller det bl.a.&lt;br&gt;undersökningar av levande personer, laboratorieundersökningar m.m. Det&lt;br&gt;gäller vidare de resurser som tillhandahålls för den läkarutbildning samt&lt;br&gt;den forskning och forskarutbildning som bedrivs inom högskoleorganisa-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppen bör också närmare klargöra vilka vinster som kan nås genom&lt;br&gt;ett ökat samarbete mellan staten och sjukvårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag förut nämnt bör renodlingen av verksamheten skapa möjlig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter att lägga ytterligare tonvikt på frågor som gäller verksamhetens Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;kvalitet och därmed rättssäkerheten. I avvaktan på resultaten av gruppens&lt;br&gt;arbete vill jag i detta sammanhang endast understryka det nära sambandet&lt;br&gt;mellan en hög kvalitet och en aktiv forskning. Det blir en viktig uppgift&lt;br&gt;för den nya myndighetens ledning att se till att verksamhetens kvalitet&lt;br&gt;kontrolleras och vid behov förbättras för att värna om rättssäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättskemisk service åt de rättsmedicinska avdelningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SRL låg tidigare i Solna nära rättsläkarstationen. Sedan slutet av 1970-&lt;br&gt;talet är SRL, som redovisats inledningsvis, lokaliserat till Linköping. I&lt;br&gt;samband med flyttningen dit startades en försöksverksamhet med en filial&lt;br&gt;till SRL i Solna i anslutning till rättsläkarstationen. Denna filial finns&lt;br&gt;alltjämt kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRK-utredningen har ingående behandlat frågan om decentralisering av&lt;br&gt;rättskemiska analyser. Utredningen understryker att organisationen av den&lt;br&gt;rättskemiska verksamheten måste bestämmas av kravet på rättssäkerhet&lt;br&gt;och kvalitet samt tillgången på resurser. Enligt utredningen talar&lt;br&gt;övertygande skäl för att de rättskemiska analyserna bör förbli koncentre-&lt;br&gt;rade till ett centralt laboratorium. RRK-utredningen föreslår därför att&lt;br&gt;nämnda försöksverksamhet med en filial i Solna upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i anslagsframställningen för nästa budgetår&lt;br&gt;framhållit att filialen enligt SRLs och styrelsens uppfattning bör&lt;br&gt;avvecklas och verksamheten flyttas till Linköping. Enligt styrelsens&lt;br&gt;mening finns betydande besparingar att vinna på att lägga ner filialen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreståndaren för rättsläkarstationen i Stockholm har framfört farhågor&lt;br&gt;för att en nedläggning av SRLs filial i Solna skulle medföra risker för&lt;br&gt;rättssäkerheten. Regeringen har därför den 24 januari 1991 uppdragit åt&lt;br&gt;socialstyrelsen att senast den 15 maj 1991 utvärdera tillförlitligheten av&lt;br&gt;de analyser som SRL utför vid sin huvudenhet i Linköping och vid&lt;br&gt;filialen i Solna samt att därvid redovisa de förslag som utvärderingen&lt;br&gt;leder till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också nämna att arbetsgruppen för beredning av frågor om&lt;br&gt;rättsläkarstationemas och SRLs framtida organisation har redovisat att&lt;br&gt;den tekniska och medicinska utvecklingen på sikt kan innebära att bättre&lt;br&gt;förutsättningar uppstår att med tillfredsställande säkerhet och till rimlig&lt;br&gt;kostnad utföra vissa analyser utanför den centrala rättskemiska enheten&lt;br&gt;i Linköping. Det kan bli möjligt att göra en del analyser vid de regionala&lt;br&gt;avdelningarna eller att köpa analysservice från regionsjukhusen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under medverkan av socialstyrelsen har arbetsgruppen inlett ett arbete&lt;br&gt;som syftar till att få ett bättre underlag för att bedöma dessa frågor som&lt;br&gt;gruppen avser att behandla i sitt fortsatta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär att den verksamhet som nu ankommer på rätts-&lt;br&gt;läkarstationema och SRLs kemiska avdelning hålls samman inom den nya&lt;br&gt;myndigheten. Detta skapar goda förutsättningar för en ändamålsenlig&lt;br&gt;avvägning mellan de skäl som talar för en centraliserad analysverksamhet&lt;br&gt;och de som talar för en decentralisering. Att svara för denna avvägning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och att se till att verksamhetens kvalitet och därmed rättssäkerheten följs Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;och utvärderas blir en viktig uppgift för den nya myndighetens ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifts- och uppdragsfinansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom den uppdragsverksamhet som i dag bedrivs vid SRLs kemiska&lt;br&gt;avdelning kan det också vid de regionala rättsmedicinska avdelningarna&lt;br&gt;vara motiverat med uppdragsverksamhet av mindre omfattning. Det bör&lt;br&gt;vara möjligt att mot ersättning lämna sådan service som avdelningarna&lt;br&gt;varken är skyldiga att utföra eller disponerar medel för. Det kan t.ex.&lt;br&gt;röra sig om uppgifter som det är praktiskt att utföra i samband med en&lt;br&gt;obduktion och där en åtgärd vid en avdelning kan medverka till att hålla&lt;br&gt;begravningskostnaderna nere. Det kan också gälla ersättning från en&lt;br&gt;begravningsentreprenör för utnyttjande av resurser vid en avdelning. Det&lt;br&gt;gäller vidare exempelvis när balsamering önskas i samband med en&lt;br&gt;obduktion. Detta bör också ses mot bakgrund av att personalen inte bör&lt;br&gt;få bedriva enskild verksamhet på arbetsplatsen. (Jämför även vad som&lt;br&gt;redovisats i denna fråga i betänkandet (SOU 1979:59) I livets slutskede&lt;br&gt;och i det inledningsvis nämnda betänkandet med förslag till lag om&lt;br&gt;omhändertagande och undersökning av avlidna.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån resurserna medger det bör de regionala rättsmedicinska&lt;br&gt;avdelningarna mot ersättning också kunna åta sig att utföra kliniska&lt;br&gt;obduktioner åt sjukvården liksom andra undersökningar, t.ex. histo-&lt;br&gt;patologiska undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förutnämnda arbetsgruppen har till uppgift att behandla frågan om&lt;br&gt;avgiftsfinansiering av den rättsmedicinska verksamheten. Jag avser att&lt;br&gt;återkomma till regeringen i den frågan när resultatet av gruppens arbete&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 7 s. 96) har&lt;br&gt;regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i&lt;br&gt;ämnet, för budgetåret 1991/92 beräkna till Statens rättskemiska laborato-&lt;br&gt;rium ett förslagsanslag på 26 702 000 kr. och till Statens rättsläkar-&lt;br&gt;stationer ett förslagsanslag på 43 149 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tar nu upp frågan om anslag för verksamheten inom den nya&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;E 3. Rättsmedicinalverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nytt anslag (förslag) 59 554 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den nya myndigheten bör gälla en utgiftsram för nästa budgetår&lt;br&gt;som motsvarar anslagen för de verksamheter som myndigheten skall&lt;br&gt;överta med beaktande av det generella produktivitetskravet av 1,5 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut redovisats är den rättsserologiska verksamheten inom den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya myndigheten avgiftsfinansierad. För denna verksamhet bör tillämpas&lt;br&gt;de principer som gäller för en uppdragsmyndighet med ett s.k. 1 OOO-&lt;br&gt;kronorsanslag. Utgiftsramen för denna del av verksamheten, för vilken&lt;br&gt;således 1 000 kr. bör anvisas, bör fastställas med beaktande av medels-&lt;br&gt;behovet för planerade investeringar om sammanlagt 2,6 milj.kr. i DNA-&lt;br&gt;teknik (jfr prop. 1989/90:100 bil. 7 s. 81).'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den anslagsfinansierade verksamheten beräknar jag med nyss&lt;br&gt;angivna utgångspunkt 59 553 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare nämnt (avsnitt 4.2) bör en organisationskommitté till-&lt;br&gt;kallas för att medverka i arbetet att genomföra den nya organisationen&lt;br&gt;och också få i uppdrag att närmare klargöra behovet av resurser för den&lt;br&gt;nya myndighetens ledning och centrala kansli. När detta uppdrag&lt;br&gt;fullgjorts bör regeringen besluta om hur stor del av den samlade utgifts-&lt;br&gt;ramen som högst får disponeras för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har förut även nämnt att det inom regeringskansliet pågår ett arbete&lt;br&gt;med sikte på att en proposition om den rättspsykiatriska undersöknings-&lt;br&gt;verksamheten skall föreläggas riksdagen inom kort. Jag har därvid också&lt;br&gt;nämnt att flera skäl talar för att den nya myndigheten även bör ta över&lt;br&gt;uppgifter som rör rättspsykiatrin från socialstyrelsen och att jag avser att&lt;br&gt;återkomma till den frågan vid min anmälan av nämnda proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare redovisats har antalet enkla dödsorsaksundersökningar&lt;br&gt;minskat kraftigt. Även vid SRLs kemiska avdelning minskar delar av den&lt;br&gt;anslagsfinansierade verksamheten. Innevarande budgetår har det varit&lt;br&gt;möjligt att avsätta förhållandevis höga belopp för investeringar vid&lt;br&gt;rättsläkarstationema. Med hänsyn till den minskade verksamheten räknar&lt;br&gt;jag med att en ännu större del av anslaget skall kunna avsättas för&lt;br&gt;investeringar vid den nya myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. godkänna att en ny myndighet inrättas den 1 juli 1991 med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de uppgifter som jag angett i avsnitt 4.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänna att tjänsterna som professor i rättsmedicin inom&lt;br&gt;högskolan förenas med överläkartjänster vid den nya myndigheten&lt;br&gt;i enlighet med vad jag anfört i avsnitt 6.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1991/92 under femte&lt;br&gt;huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 59 554 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens hemställan och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som före-&lt;br&gt;draganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattningen i RRK-utredningens betänkande Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 ett rättsligt system uppkommer en mångfald artskilda frågor. Det kan&lt;br&gt;exempelvis gälla medicinska, tekniska, kemiska eller liknande frågor.&lt;br&gt;Polis, åklagare och domstolar och andra rättsvårdande myndigheter kan&lt;br&gt;inte hålla sig med den kompetens som ibland fordras för att besvara&lt;br&gt;dessa frågor. Denna sakkunskap får i stället hämtas från myndigheter där&lt;br&gt;sådan finns, t.ex. hos statens rättsläkarstationer, statens rättskemiska&lt;br&gt;laboratorium (SRL) och statens kriminaltekniska laboratorium (SKL).&lt;br&gt;Dessa avger analysresultat och sakkunnigutlåtanden till de rättsvårdande&lt;br&gt;organen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sex statliga rättsläkarstationema i landet har till huvudsaklig uppgift&lt;br&gt;att utföra rättsmedicinska undersökningar av levande och avlidna&lt;br&gt;personer. SRL:s uppgift är att utföra undersökningar av rättskemisk och&lt;br&gt;blodgruppsserologisk art samt annan likartad verksamhet. SKL utför&lt;br&gt;huvudsakligen kriminaltekniska undersökningar och i mindre omfattning&lt;br&gt;andra undersökningar. Verksamheten vid de båda laboratorierna är&lt;br&gt;förlagd till Linköping. Rättsläkarstationema och SRL har socialstyrelsen&lt;br&gt;som chefsmyndighet och hör till socialdepartementet, medan SKL har&lt;br&gt;rikspolisstyrelsen som chefsmyndighet och lyder under justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av utredningens uppgifter har varit att se över det rättsmedicinska&lt;br&gt;undersökningsväsendets organisation. Därvid har utredningen undersökt&lt;br&gt;och belyst ekonomiska och andra förutsättningar för att föra över&lt;br&gt;huvudmannaskapet till sjukvårdshuvudmännen. Som utgångspunkt för&lt;br&gt;dessa överväganden har utredningen kartlagt behovet och omfattningen&lt;br&gt;av den rättsmedicinska servicen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har också gjort en samlad bedömning av vad den rättsvår-&lt;br&gt;dande verksamheten behöver för laboratorieservice och i vilken grad&lt;br&gt;denna laboratorieverksamhet funktionellt kan samordnas för att fungera&lt;br&gt;på effektivast möjliga sätt. Frågan om en delning av SRL och en&lt;br&gt;överföring av den rättskemiska verksamheten till SKL har också&lt;br&gt;behandlats. Utredningen har övervägt om även verksamheten vid&lt;br&gt;rättsläkarstationema borde samordnas organisatoriskt med dessa&lt;br&gt;laboratorier. I detta sammanhang har utredningen prövat om vissa&lt;br&gt;laboratorieanalyser av rättskemisk art kan decentraliseras till stationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för utredningens överväganden har varit att, inom&lt;br&gt;ramen för de krav som en god rättssäkerhet och en acceptabel serviceni-&lt;br&gt;vå ställer, föreslå lösningar i syfte att uppnå en så resurssnål organisation&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rättsmedicinsk verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk verksamhet utförs i Sverige av läkare vid rättsläkarstatio-&lt;br&gt;nema och av andra läkare i allmän eller enskild verksamhet. I verksam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten ingår tre huvuduppgifter, nämligen att utföra rättsmedicinska&lt;br&gt;undersökningar av levande och avlidna personer samt att avge utlåtanden&lt;br&gt;om skadors och sjukdomars uppkomstsätt och svårighetsgrad och om&lt;br&gt;orsakssamband mellan handling eller andra förhållanden och effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en ganska utbredd uppfattning att den rättsmedicinska verksam-&lt;br&gt;heten till övervägande del sysslar med undersökningar som syftar till att&lt;br&gt;utröna om brott har begåtts eller inte. Så sker förvisso, men dessa&lt;br&gt;undersökningar utgör inte flertalet. Att rättsmedicinska undersökningar&lt;br&gt;kan besvara rättsligt relevanta frågor har inte endast straffrättslig&lt;br&gt;betydelse. Undersökningsresultaten används också för att bedöma andra&lt;br&gt;rättsliga frågor, t.ex. om arv och försäkringsersättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ca 80 % av samtliga dödsfall sker inom sjukvårdsinrättning. När en&lt;br&gt;person avlider skall den sannolika dödsorsaken anges. Detta kan ske&lt;br&gt;genom olika metoder, t.ex. genom att behandlande eller undersökande&lt;br&gt;läkare utfärdar ett dödsbevis eller genom att obduktion företas. Ca 40 %&lt;br&gt;av samtliga avlidna personer obduceras, varav 14 % blir rättsmedicinskt&lt;br&gt;undersökta och 26 % genomgår klinisk obduktion. Bland dem som&lt;br&gt;avlider utanför sjukvårdsinrättning (ca 17 000) företas rättsmedicinska&lt;br&gt;undersökningar genom obduktion i ca 75 % av fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rättsmedicinska undersökningarna syftar bl.a. till att fastställa den&lt;br&gt;sannolika dödsorsaken och att utröna om döden varit naturlig eller&lt;br&gt;onaturlig. Dessa undersökningar sker med ledning av bl.a. social-&lt;br&gt;styrelsens föreskrifter om dödsbevis. Däri anges vissa riktlinjer för när&lt;br&gt;rättsmedicinsk undersökning skall företas. Enligt utredningens mening&lt;br&gt;har intentionerna i föreskrifterna inte förverkligats. Tillämpningen har&lt;br&gt;således blivit mer restriktiv än avsett, varigenom bl.a. många dödsfall&lt;br&gt;har kommit att hänföras till sådana med okänd dödsorsak och därmed&lt;br&gt;blivit rättsmedicinskt undersökta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund och av hänsyn till anhöriga och respekt för den&lt;br&gt;avlidne samt av ekonomiska skäl har utredningen övervägt om det är&lt;br&gt;möjligt att begränsa antalet sådana undersökningar och om andra&lt;br&gt;metoder kan - med beaktande av rättssäkerhetsaspekter - nyttjas för att&lt;br&gt;fastställa den sannolika dödsorsaken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt att införa ett system som motsvarar det&lt;br&gt;engelska &amp;quot;coroner&amp;quot;-systemet med en hög jurist som bestämmer om&lt;br&gt;obduktion skall företas. Systemet överensstämmer dock på väsentliga&lt;br&gt;punkter med det svenska, där en högre polisman beslutar om rätts-&lt;br&gt;medicinsk undersökning, varför utredningen avstår härifrån. Som ett&lt;br&gt;alternativ har utredningen diskuterat om en läkarundersökning av den&lt;br&gt;avlidne på platsen skulle leda till ett minskat antal obduktioner. För detta&lt;br&gt;syfte skulle särskilda läkartjänster krävas. Utredningen avfärdar emeller-&lt;br&gt;tid detta med hänsyn till att ett sådant system sannolikt skulle bidra till&lt;br&gt;ökade kostnader och till att tjänster för detta ändamål kan väntas bli föga&lt;br&gt;attraktiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser det viktigt att polisen gör vad som är möjligt för att&lt;br&gt;spåra behandlande läkare och anhöriga som kan lämna viktiga uppgifter&lt;br&gt;om den avlidne, vilka kan ligga till grund för dödsbevis. Som ett led däri&lt;br&gt;föreslår utredningen att polisen får tillgång till uppgifter ur de patient-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dataregister som förs inom respektive landstings hälso- och sjukvård. Av Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;dessa framgår var och när en person fått vård eller behandling. Vad Bilaga 1&lt;br&gt;gäller behandlande läkare bör dessa enligt utredningens mening i större&lt;br&gt;utsträckning än vad som nu är fallet kunna utfärda dödsbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen bör enhetliga rutiner skapas för omhändertagande&lt;br&gt;av personer som avlider utanför sjukvårdsinrättning och som förs till en&lt;br&gt;akutmottagning vid sjukhus. Den läkare som konstaterar dödsfallet bör&lt;br&gt;på olika sätt medverka till att fastställa dödsorsaken efter viss utredning&lt;br&gt;inom sjukhuset. Om detta genomförs räknar utredningen med att antalet&lt;br&gt;enkla dödsorsaksundersökningar kommer att minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland företas rättsmedicinska undersökningar som enligt utredningens&lt;br&gt;mening rätteligen inte bör betraktas som rättsmedicinska. Utredningen&lt;br&gt;anser därför att den rättsmedicinska verksamheten bör renodlas. Bl.a.&lt;br&gt;föreslår utredningen att personer som avlider av en till döden ledande&lt;br&gt;sjukdom utanför sjukvårdsinrättning och som varit föremål för vård för&lt;br&gt;den sjukdomen inte skall betraktas som rättsmedicinska fall. Om behov&lt;br&gt;av obduktion då uppkommer bör denna utföras inom den landstingskom-&lt;br&gt;munala sjukvårdsorganisationen. Ett sådant förslag bör medföra att sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännens skyldigheter vad avser avlidna personer klarläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att målet för den rättsmedicinska verksamheten bör&lt;br&gt;vara att främja rättssäkerheten. Utifrån detta övergripande mål har&lt;br&gt;utredningen föreslagit vissa huvuduppgifter för verksamheten vilka i&lt;br&gt;huvudsak överensstämmer med gällande ordning. Utredningen har&lt;br&gt;emellertid föreslagit en rad åtgärder för att avgränsa och renodla den&lt;br&gt;rättsmedicinska verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår en författningsbestämmelse som anger när rätts-&lt;br&gt;medicinsk undersökning av avlidna personer får äga rum. Utredningen&lt;br&gt;anger åtta olika moment enligt vilka sådana undersökningar får företas.&lt;br&gt;Detta får inte uppfattas så att rättsmedicinsk undersökning alltid måste&lt;br&gt;ske i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår inte någon ändring beträffande de myndigheter&lt;br&gt;som beslutar om rättsmedicinsk undersökning. Sådana beslut bör alltjämt&lt;br&gt;fattas av domstol, länsstyrelse, polis eller åklagare. För närvarande&lt;br&gt;förekommer tre undersökningsformer, enkel och fullständig dödsorsaks-&lt;br&gt;undersökning samt rättsmedicinsk obduktion vilka föreslås oförändrade.&lt;br&gt;I praktiken innebär alla undersökningsformerna att den döda kroppen&lt;br&gt;obduceras. Utredningen föreslår - mot bakgrund av att det någon gång&lt;br&gt;har visat sig vara tillräckligt att göra en yttre likbesiktning och på&lt;br&gt;grundval därav kunna uttala sig om den sannolika dödsorsaken - att en&lt;br&gt;alternativ fjärde undersökningsform införs. Denna undersökningsform&lt;br&gt;skulle endast innebära en yttre besiktning av den döda kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen framhåller att det rättsmedicinska undersökningsmaterialet&lt;br&gt;bör utnyttjas i större utsträckning i förebyggande syfte när det gäller&lt;br&gt;olyckor, självmord, hälso- och sjukvård m.m. Därför föreslår ut-&lt;br&gt;redningen att forskning och utvecklingsarbete bör ingå i den rättsmedi-&lt;br&gt;cinska verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har ca 12 500 rättsmedicinska undersökningar&lt;br&gt;företagits. Av dessa har rättsläkarstationema svarat för ca 11 500 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkare i allmän och enskild verksamhet for resterande ca 1 000 under- Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;sökningar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den rättsmedicinska verksamhetens särart har utred-&lt;br&gt;ningen frågat sig om undersökningar av avlidna personer endast bör&lt;br&gt;utföras vid rättsläkarstationema eller i vart fall av rättsläkare. Ut-&lt;br&gt;redningen anser att det är väsentligt att kraven på rättsmedicinsk&lt;br&gt;kompetens upprätthålls. Detta gäller särskilt kvalificerade rättsmedicinska&lt;br&gt;undersökningar. Utredningen menar därför att - i likhet med vad som&lt;br&gt;gäller för närvarande - uppdrag att utföra sådana kvalificerade&lt;br&gt;undersökningar inte bör lämnas till andra än rättsläkare. Vad därefter&lt;br&gt;gäller enkla dödsorsaksundersökningar bör bl.a. - för att undvika långa&lt;br&gt;transportvägar till rättsläkarstationema - sådana uppdrag även i&lt;br&gt;fortsättningen kunna lämnas till andra läkare utanför stationerna, i första&lt;br&gt;hand till läkare verksamma vid kliniskt patologiska avdelningar vid&lt;br&gt;länssjukhus. Till skillnad mot nu gällande föreskrifter föreslår utrednin-&lt;br&gt;gen att vissa kompetenskrav skall ställas på de personer som företar&lt;br&gt;rättsmedicinska undersökningar. Detta bör tillgodoses så att förestånda-&lt;br&gt;ren för en rättsläkarstation lämnar förordnanden till dem som han anser&lt;br&gt;vara kompetenta att utföra enkla dödsorsaksundersökningar utanför&lt;br&gt;stationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinska undersökningar av levande personer utförs årligen i&lt;br&gt;Sverige till ett antal av ca 6 000. Av dessa svarar rättsläkare för ca 600.&lt;br&gt;Ca 90 % av antalet undersökningar utförs alltså av andra läkare än&lt;br&gt;rättsläkare. Av praktiska skäl, t.ex. att polisen för sitt arbete är beroende&lt;br&gt;av att undersökningar företas förhållandevis smidigt och snabbt och att&lt;br&gt;straffprocessuella tvångsmedel ställer krav på att en läkare finns på&lt;br&gt;orten, anser utredningen att dessa undersökningar alltjämt bör kunna&lt;br&gt;utföras av andra läkare jämsides med rättsläkama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid anser utredningen att vid vissa typer av grövre brottslighet&lt;br&gt;vissa fördelar skulle vinnas, om rättsläkamas tjänster utnyttjades efter&lt;br&gt;mer enhetliga principer. Utredningen föreslår därför att undersökningar&lt;br&gt;av levande personer vid misstanke om försök till mord, dråp samt allvar-&lt;br&gt;ligare former av misshandel utförs av rättsläkare. Vidare föreslås att vid&lt;br&gt;misstanke om brott förövat av polisman den skadade bör undersökas av&lt;br&gt;läkare vid rättsläkarstation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 anslutning till undersökningen utfärdas ett rättsintyg. Kvaliteten på de&lt;br&gt;rättsintyg som lämnas av läkare varierar. Utredningen föreslår att&lt;br&gt;rutinerna för hur man bör utforma en begäran om rättsintyg ses över och&lt;br&gt;att de brister som kunnat iakttas beträffande rättsintygen ägnas särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet under grundutbildningen för läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt fordelar och nackdelar med ett landstings-&lt;br&gt;kommunalt huvudmannaskap. Utredningen har därvid kommit fram till&lt;br&gt;att den rättsmedicinska verksamheten bör förbli en statlig angelägenhet&lt;br&gt;med hänsyn till dess anknytning till och samarbete med rättsvårdande&lt;br&gt;myndigheter. Det finns visserligen skäl som talar för ett landstings-&lt;br&gt;kommunalt huvudmannaskap men vid en jämförelse mellan de båda&lt;br&gt;alternativen anser utredningen att anförda skäl samt ekonomiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beräkningar inte ger stöd för att ett landstingskommunalt huvudmannas-&lt;br&gt;kap skulle medföra lägre kostnader eller en effektivare verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några exakta beräkningar av effekterna av utredningens förslag går&lt;br&gt;inte att göra. Konsekvenserna av utredningens förslag innebär att antalet&lt;br&gt;rättsmedicinska undersökningar av avlidna personer bör kunna minska.&lt;br&gt;Utredningen räknar dock med att de föreslagna åtgärderna, bl.a. för att&lt;br&gt;öka läkarnas medverkan att utfärda dödsbevis, bör medföra en minsk-&lt;br&gt;ning med ca 3 000 rättsmedicinska undersökningar per år. Utredningen&lt;br&gt;anser att det framtida behovet av rättsmedicinska undersökningar bör&lt;br&gt;vara ca 6 500-8 000 per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag angående undersökningar av levande personer&lt;br&gt;torde leda till att rättsläkamas andel av dessa ökar med 5-10 %. Detta&lt;br&gt;medför att antalet levandeundersökningar i framtiden beräknas uppgå till&lt;br&gt;900-1 200 undersökningar per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär en något minskad arbetsbelastning vid&lt;br&gt;rättsläkarstationema. Med hänsyn till nuvarande ansträngda arbets-&lt;br&gt;situation föreslår utredningen inte några personalminskningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rättskemisk verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statens rättskemiska laboratorium (SRL) är uppdelad på på två av-&lt;br&gt;delningar, nämligen en kemisk och en blodgruppsserologisk avdelning.&lt;br&gt;Till den kemiska avdelningens uppgift hör att bestämma förekomsten av&lt;br&gt;giftiga substanser i biologiskt material avseende såväl levande som&lt;br&gt;avlidna personer. Bl.a. undersöks blod- och urinprov från samtliga&lt;br&gt;fordonsförare som misstänks för trafiknykterhetsbrott samt från personer&lt;br&gt;som misstänks för grövre brott. Den kemiska avdelningen utför också&lt;br&gt;analyser av urinprov från intagna i kriminalvårdsanstalter. Vidare görs&lt;br&gt;analyser av kroppsvätskor och organ på prov från avlidna personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon förändring av laboratoriets uppgift att utföra analyser av alkohol&lt;br&gt;m.m. beträffande fordonsförare föreslår inte utredningen. Dessa bör&lt;br&gt;göras vid ett centralt laboratorium. I sammanhanget kan inte uteslutas att&lt;br&gt;man inom en snar framtid går över till luftutandningsprov vid misstanke&lt;br&gt;om trafiknykterhetsbrott, vilket skulle få personalmässiga konsekvenser&lt;br&gt;för laboratoriet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet kriminalvårdsärenden har stigit oavbrutet sedan början av 1980-&lt;br&gt;talet. Ekonomiska beräkningar har visat att en decentralisering av sådana&lt;br&gt;undersökningar till respektive kriminalvårdsanstalt är kostnadsmässigt&lt;br&gt;ofördelaktig. Dessa undersökningar bör därför enligt utredningens&lt;br&gt;mening även fortsättningsvis utföras centralt. Utredningen har emellertid&lt;br&gt;ifrågasatt om mer än hälften av den kemiska avdelningens ärenden bör&lt;br&gt;bestå av dessa rutinärenden och därför framhållit att ärendeutvecklingen&lt;br&gt;bör uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SRLs unika kompetens är rättskemiska analyser av prov från avlidna&lt;br&gt;personer. Dessa prov kommer från rättsläkarstationema. Enligt ut-&lt;br&gt;redningens mening talar övertygande skäl för att dessa uppdrag förblir&lt;br&gt;koncentrerade till ett centralt laboratorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den blodgruppsserologiska avdelningen har denna huvud- Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;sakligen att svara för bestämning av ärftliga blodegenskaper i faderskaps- Bilaga 1&lt;br&gt;ärenden på uppdrag av främst socialnämnder. Avdelningen utför också&lt;br&gt;vissa medicinskt kliniska blodundersökningar i huvudsak på uppdrag av&lt;br&gt;Regionsjukhuset i Linköping. Ca 1,5-2 % av samtliga levandefödda barn&lt;br&gt;genomgår blodundersökning i ett faderskapsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den faderskapsdiagnostika verksamheten föreslås bibehållas och&lt;br&gt;bedrivas centralt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Kriminalteknisk verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) utför kriminaltekniska&lt;br&gt;undersökningar som i de flesta fall föranleds av misstanke om brott och&lt;br&gt;kan bl.a. vara serologiska och biokemiska undersökningar av fläckar&lt;br&gt;från kroppsvätskor, narkotikaanalyser, vapen- och brandtekniska&lt;br&gt;undersökningar, handstilsjämförelser samt äkthetsundersökningar av&lt;br&gt;dokument. I begränsad omfattning förekommer även andra under-&lt;br&gt;sökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laboratorieundersökningar hos SKL påkallas i endast ca 1 % av det&lt;br&gt;totala antalet anmälda brott i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen bedömer att behovet av kriminaltekniska undersökningar&lt;br&gt;kan komma att öka något i framtiden bl.a. med hänsyn till att den&lt;br&gt;tekniska bevisföringen har fått en allt större betydelse. Enligt utred-&lt;br&gt;ningens mening innebär ett centralt laboratorium bl.a. tillgång till samlad&lt;br&gt;kompetens. Därigenom skapas förutsättningar för metodutveckling och&lt;br&gt;enhetlig bedömning. Av bl.a. dessa skäl bör undersökningarna inte&lt;br&gt;spridas ut på landets 118 polismyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utgångspunkter för en framtida organisation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i sin analys av sambanden mellan berörda verksamheter&lt;br&gt;funnit att resultaten från verksamheten vid rättsläkarstationema, SRLs&lt;br&gt;kemiska avdelning och SKL har likartade syften och utnyttjas i ett&lt;br&gt;sammanhang, där det finns många beröringspunkter. Dessa myndigheters&lt;br&gt;roll och funktion kan alltså betraktas som en del i rättsväsendets&lt;br&gt;utredningsprocess. Mot bakgrund av rättsliga och verksamhetsmässiga&lt;br&gt;samband anser utredningen att det finns påtagliga fördelar med att&lt;br&gt;samordna dessa verksamheter. Härför talar också behovet av en bättre&lt;br&gt;samlad planering, samordning och uppföljning av verksamheten. Med&lt;br&gt;hänsyn härtill föreslår utredningen att de rättsmedicinska, rättskemiska&lt;br&gt;och kriminaltekniska verksamheterna samordnas under en gemensam&lt;br&gt;ledning. Vidare föreslås att SRLs kemiska avdelning och SKL integreras&lt;br&gt;lokalmässigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den faderskapsdiagnostiska verksmheten saknar anknytning till&lt;br&gt;straffrättsliga och liknande frågor. Utredningen anser även att SRLs&lt;br&gt;blodgruppsserologiska avdelning har få beröringspunkter med nämnda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter i fråga om metoder, kompetens och utrustning. Verksam- Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;hetsmässiga samband finns i stället med blodcentralen vid Regionsjuk- Bilaga 1&lt;br&gt;huset Linköping. Utredningen föreslår därför att regeringen ger&lt;br&gt;socialstyrelsen i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett närmare&lt;br&gt;samarbete mellan den blodgruppsserologiska avdelningen och blod-&lt;br&gt;centralen vid Regionsjukhuset i Linköping.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Gemensam myndighet för de rättsmedicinska, rättskemiska&lt;br&gt;och kriminaltekniska verksamheterna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär således att den kemiska avdelningen vid&lt;br&gt;SRL samordnas med och lokalmässigt överförs till SKL. De nuvarande&lt;br&gt;sex rättsläkarstationema föreslås bli regionala rättsmedicinska enheter&lt;br&gt;inom den nya myndigheten, vilken bör benämnas statens rättstekniska&lt;br&gt;laboratorium. Det föreslagna laboratoriet bör vara rikets centrala&lt;br&gt;expertorgan för kvalificierade undersökningar och metodutveckling inom&lt;br&gt;verksamhetsområdet. Den allmänna målsättningen bör vara att främja&lt;br&gt;rättssäkerheten genom att biträda de rättsvårdande organen med&lt;br&gt;undesökningar och utlåtanden. Myndighetens ansvars- och verksamhets-&lt;br&gt;område föreslås vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rättsmedicinska undersökningar av levande och avlidna personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rättskemiska undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kriminaltekniska undersökningar och i vissa fall andra under-&lt;br&gt;sökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;forskning och utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt två förslag till yttre organisation för&lt;br&gt;laboratoriet. Det ena är en helt självständig myndighet, det andra innebär&lt;br&gt;att det även i fortsättningen skall finnas en chefsmyndighet för laborato-&lt;br&gt;riet. Utredningen har stannat för att rikspolisstyrelsen bör vara chefs-&lt;br&gt;myndighet för laboratoriet under regeringen och justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den inre organisatinen föreslå att laboratoriet organiseras&lt;br&gt;i sex rättsmedicinska enheter, en kemisk enhet, en enhet för biologi, en&lt;br&gt;enhet för teknik, en enhet för skriftteknik samt en enhet för planering,&lt;br&gt;samordning, administration och intem service. Utredningen lämnar&lt;br&gt;förslag till kompetenskrav för vissa befattningar inom den nya myndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har prövat förutsättningarna för att decentralisera&lt;br&gt;rättskemiska analyser till rättsläkarstationema. Enligt utredningens&lt;br&gt;mening finns det for närvarande i princip inte förutsättningar att&lt;br&gt;decentralisera sådana analyser. Detta innebär inte att enklare rätts-&lt;br&gt;kemiska analyser inte skall kunna utföras vid rättsläkarstationema.&lt;br&gt;Frågan om vilka analyser som i framtiden skall få utföras lokalt får&lt;br&gt;prövas fortlöpande inom myndigheten med hänsyn till den tekniska&lt;br&gt;utvecklingen, de ekonomiska förutsättningarna och kompetensen hos&lt;br&gt;personalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om organisationsförslaget genomförs räknar utredningen med en&lt;br&gt;personalbesparing av 15-20 helårsarbetskrafter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan organisation skulle enligt utredningens mening ge förutsätt- Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;ningar för en effektivare ledning men också kunna underlätta rationalise- Bilaga 1&lt;br&gt;ring och effektivisering av verksamheterna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Konsekvenser av utredningens förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att uppnå de samordningseffekter m.m. som&lt;br&gt;utredningen pekar på är att de rättskemiska och kemiska verksamheterna&lt;br&gt;vid SRL respektive SKL samordnas lokalmässigt. Utredningen anser att&lt;br&gt;en samordning av den kemiska avdelningen vid SRL och SKL kräver en&lt;br&gt;tillbyggnad av SKL. Om statens nyttjande av lokaler inom Regionsjuk-&lt;br&gt;huset i Linköping for SRLs kemiska avdelning inte kan avvecklas på ett&lt;br&gt;ekonomiskt tillfredsställande sätt, bör detta inte vara ett hinder för att&lt;br&gt;avdelningen organisatoriskt inordnas i den nya myndigheten. Utred-&lt;br&gt;ningen förutsätter dock att målet bör vara att samlokalisera SRLs&lt;br&gt;kemiska avdelning och SKL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen bedömer att den föreslagna organisationen av statens&lt;br&gt;rättstekniska laboratorium kan leda till en total årlig kostnadsbesparing&lt;br&gt;med ca 3 700 000-4 500 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag att i mindre omfattning anlita utomstående läkare&lt;br&gt;för rättsmedicinska undersökningar beräknas utredningen medföra en&lt;br&gt;kostnadsminskning med ca 1 120 000-1 440 000 kr. per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen räknar med att även en samverkan mellan den blodgrupps-&lt;br&gt;serologiska avdelningen vid SRL och blodcentralen vid Regionsjukhuset&lt;br&gt;i Linköping kan ge möjligheter till rationaliseringsvinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar som utredningen föreslår beträffande innehållet i den&lt;br&gt;rättsmedicinska verksamheten bör genomföras den 1 januari 1987. Den&lt;br&gt;nya organisationen för statens rättstekniska laboratorium bör träda i kraft&lt;br&gt;senast första halvåret 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som avgett &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1&amp;quot;°&lt;sup&gt;/91:93&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;yttrande över betänkandet (Ds S 1986:3) &lt;sup&gt;Bllagd 2&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;Samordning av det rättsmedicinska, rättskemiska&lt;br&gt;och kriminaltekniska undersökningsväsendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem, riksåklagaren, domstolsverket, rikspolisstyrelsen, statens&lt;br&gt;kriminaltekniska laboratorium, kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen,&lt;br&gt;statens rättskemiska laboratorium - blodgruppsserologiska avdelningen,&lt;br&gt;statens rättskemiska laboratorium - kemiska avdelningen, nämnden för&lt;br&gt;undervisningssjukhusens utbyggande, universitets- och högskoleämbetet,&lt;br&gt;statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, hovrätten för&lt;br&gt;västra Sverige, Stockholms tingsrätt, polismyndigheterna i Stockholm,&lt;br&gt;polismyndigheterna i Huddinge, Linköping, Norrköping, Jönköping,&lt;br&gt;Lund, Malmö, Varberg, Göteborg, Uddevalla, Mariestad, Kramfors,&lt;br&gt;Umeå, Vilhelmina och Boden, statens rättsläkarstationer i Stockholm,&lt;br&gt;Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå, länsstyrelserna i Stock-&lt;br&gt;holms, Östergötlands, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,&lt;br&gt;Jämtlands och Västerbottens län, Linköpings kommun, Stockholms läns&lt;br&gt;landsting, Östergötlands läns landsting, Värmlands läns landsting, Norr-&lt;br&gt;bottens läns landsting, Landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorga-&lt;br&gt;nisation som översänt yttrande från Svenska Polisförbundet och Stats-&lt;br&gt;tjänstemannaförbundet, Centralorganisationen SACO/SR som översänt&lt;br&gt;yttrande från Sveriges Naturvetareförbund, Sveriges läkarförbund,&lt;br&gt;Svenska läkaresällskapet, Föreningen Sveriges länspolischefer, Före-&lt;br&gt;ningen Sveriges polischefer, Föreningen Sveriges statsåklagare, Centrum&lt;br&gt;för forensisk vetenskap vid Linköpings universitet och Svenska&lt;br&gt;statistikersamfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LIniversitets- och högskoleämbetet har överlämnat yttranden från&lt;br&gt;rättsmedicinska institutioner och andra lokala högskolemyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 93&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattningen i betänkandet med förslag till &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- &lt;sup&gt;1990/91:93&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;lag om omhändertagande och undersökning av &lt;sup&gt;Bllaga 3&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;avlidna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet föreslås en ny lag som reglerar hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;ansvar vid dödsfall. Sjukvårdshuvudmännen får ett lagfäst ansvar för&lt;br&gt;att en ändamålsenlig organisation finns för att ta hand om och under-&lt;br&gt;söka avlidna om inte rättssäkerheten kräver att en rättsmedicinsk&lt;br&gt;undersökning genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innebär att sjukvårdshuvudmännens nuvarande ansvar vid&lt;br&gt;dödsfall på sjukvårdsinrättningar utvidgas att gälla även vid dödsfall&lt;br&gt;utanför sådana inrättningar. Den offentliga hälso- och sjukvården får&lt;br&gt;därmed samma ansvar oavsett platsen för ett dödsfall. Detta innebär&lt;br&gt;att polisen inte behöver tillkallas vid dödsfall utanför sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättningar i den utsträckning som nu sker. Det blir en uppgift för&lt;br&gt;sjukvården att vid naturliga dödsfall svara för de medicinska under-&lt;br&gt;sökningar som krävs för att fastställa den sannolika dödsorsaken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen beräknas medföra en avsevärd minskning av de rätts-&lt;br&gt;medicinska undersökningarna och att dödsbevis i ökad omfattning&lt;br&gt;kommer att kunna utfärdas utan undersökning som innefattar obduk-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget syftar inte till någon ändring av förhållandet att polisen&lt;br&gt;skall tillkallas och att rättsmedicinsk undersökning skall utföras om det&lt;br&gt;är befogat med hänsyn till kraven på rättssäkerhet. Däremot avlastas&lt;br&gt;polisen och rättsläkarstationema befattningen med dödsfall vid vilka&lt;br&gt;det inte finns saklig grund att anlita dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya lagen skall sjukvårdshuvudmännen svara för att&lt;br&gt;dödsfall skyndsamt anmäls till folkbokföringsmyndighet samt att&lt;br&gt;dödsbevis utfärdas och lämnas dit. Om rättsmedicinsk undersökning&lt;br&gt;utförs skall dock polisen svara för dessa uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet behandlas också frågor som rör balsamering och&lt;br&gt;transporter av avlidna. Någon reglering i lag av dessa frågor föreslås&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Redogörelse för frågor som rör reglerna om &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- &lt;sup&gt;1990/91:93&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;åtgärder vid dödsfall, m.m &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;B1L 4&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Nuvarande regler m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kliniska obduktioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Obduktionslagen (1975:191) äger tillämpning på obduktion som inte&lt;br&gt;innefattar rättsmedicinsk undersökning. Detta innebär att lagen gäller&lt;br&gt;sådana obduktioner som utförs inom sjukvården och som brukar be-&lt;br&gt;nämnas kliniska obduktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt obduktionslagens huvudregel (2 §) får en obduktion företas om&lt;br&gt;den avlidne under sin livstid skriftligen har medgett det. Om ett sådant&lt;br&gt;medgivande saknas, får obduktion ändå göras (3 §) om det behövs för&lt;br&gt;att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas eller viktig upplysning&lt;br&gt;angående sjukdomens beskaffenhet erhållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om dödsorsaken är känd, får obduktion dock inte äga rum om den&lt;br&gt;avlidne eller nära anhörig till honom har uttalat sig emot det eller&lt;br&gt;åtgärden eljest kan antas stå i strid med den avlidnes eller nära anhörigs&lt;br&gt;uppfattning. I fall då skriftligt medgivande inte föreligger skall, där det&lt;br&gt;kan ske och inte särskilda skäl talar emot, nära anhörig till den avlidne&lt;br&gt;underrättas om obduktionen innan den äger rum (4 §). Om dödsorsaken&lt;br&gt;är känd, får obduktionen inte påbörjas förrän skälig tid förflutit efter&lt;br&gt;underrättelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandlingen av förslaget till obduktionslag uttalade riksdagen att&lt;br&gt;det i lagen medgivna undantaget från principen om hänsynstagande till&lt;br&gt;den avlidne och hans anhöriga borde tillämpas restriktivt (prop. 1975:50,&lt;br&gt;SoU 8, rskr. 141).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen utfärdade i december 1975 anvisningar till obduktionsla-&lt;br&gt;gen (MF 1975:123) som numera benämns allmänna råd (SOSFS&lt;br&gt;1986:36).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 &amp;nbsp;Rättsmedicinska obduktioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Obduktionslagen (1975:191) äger bara tillämpningpå obduktion som inte&lt;br&gt;innefattar rättsmedicinsk undersökning. I kungörelsen (1973:710) om&lt;br&gt;rättsmedicinsk obduktion finns bestämmelser som innebär att beslut om&lt;br&gt;en sådan obduktion meddelas av domstol, länsstyrelse, åklagare eller&lt;br&gt;polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rättsmedicinska undersökningarna av avlidna är sedan länge&lt;br&gt;uppdelade på tre undersökningsformer som benämns rättsmedicinsk&lt;br&gt;obduktion, fullständig dödsorsaksundersökning och enkel dödsorsaks-&lt;br&gt;undersökning. Även de två sistnämnda undersökningsformerna innefattar&lt;br&gt;i regel obduktion. Bestämmelser om undersökningsformerna m.m. finns&lt;br&gt;för närvarande i socialstyrelsens cirkulär (MF 1975:12) med föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om förfarandet vid rättsmedicinsk obduktion m.m. och i styrelsens före- Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;skrifter (SOSFS 1989:34) om dödsbevis m.m. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bil. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l. 3 Dödsfallsanmälan, dödsbevis och intyg om dödsorsaken&lt;br&gt;En ny begravningslag (1990:1144) träder i kraft den 1 april 1991 (prop.&lt;br&gt;1990/91:10, KU14, rskr. 39). Reglerna om anmälan av dödsfall,&lt;br&gt;dödsbevis och intyg om dödsorsaken i den nya lagen och i en ny be-&lt;br&gt;gravningsförordning (1990:1147) ersätter då reglerna i 31 och 32 §§&lt;br&gt;folkbokföringslagen (1967:198) samt i begravningskungörelsen&lt;br&gt;(1963:540).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 31 § folkbokföringslagen gäller t.o.m. mars 1991 att anmälan&lt;br&gt;av dödsfall skyndsamt skall göras till pastorsämbete av anhöriga m.fl. En&lt;br&gt;nyhet i den nya begravningslagen är att dödsfallsanmälan görs av&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningen om den avlidne vid dödsfallet vårdades där eller&lt;br&gt;förts dit i anslutning till dödsfallet. I övrigt innehåller den nya lagen i&lt;br&gt;stort sett hittillsvarande regler om att anmälan skall göras av anhöriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m. fl. med tillägget att även polismyndigheten skall anmäla dödsfall om&lt;br&gt;det inte finns någon annan som är skyldig att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 32 § folkbokföringslagen gäller t.o.m. mars 1991 att ett intyg&lt;br&gt;om dödsorsak (dödsbevis) skall lämnas till pastorsämbetet. Detta var&lt;br&gt;tidigare en förutsättning för eldbegängelse (kreinering) men inte för grav-&lt;br&gt;sättning. Fr.o.m. år 1971 infördes obligatoriskt dödsbevis, dvs. krav på&lt;br&gt;dödsbevis även för gravsättning (se avsnitt 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsbeviset är nu ett intyg om dödsorsaken. Den nya begravnings-&lt;br&gt;lagen innebär att det delas upp på två olika handlingar, nämligen dels ett&lt;br&gt;bevis om dödsfallet (dödsbevis), dels ett intyg om dödsorsaken. Döds-&lt;br&gt;beviset blir således ett intygande av dödsfallet och inte längre ett intyg&lt;br&gt;om dödsorsaken. Även i fortsättningen skall dödsbeviset ligga till grund&lt;br&gt;för prövning om gravsättning eller kremering får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödsbeviset och intyget om dödsorsaken skall utfärdas av läkare och&lt;br&gt;lämnas till pastorsämbetet. Huvudregeln är att detta skall ske utan&lt;br&gt;dröjsmål. Dock gäller enligt begravningsförordningen olika tidsfrister,&lt;br&gt;nämligen en vecka för dödsbeviset och tre veckor för intyget om döds-&lt;br&gt;orsaken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en nyhet i den nya begravningslagen är att anhöriga m.fl.&lt;br&gt;befrias från uppgiften att lämna dödsbevis och intyg om dödsorsaken.&lt;br&gt;Sjukvårdsinrättningarna skall inte bara, som hittills, lämna dessa&lt;br&gt;handlingar om den avlidne vårdas där vid dödsfallet utan även om han&lt;br&gt;förts dit i anslutning därtill. Detta gäller t.ex. om någon avlider på&lt;br&gt;allmän plats och förs till ett sjukhus. I andra fall skall beviset och intyget&lt;br&gt;lämnas av den läkare som utfärdat dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom hittills gäller enligt den nya begravningsförordningen att&lt;br&gt;polisen skall skaffa ett dödsbevis om det inte kommit in till pastors-&lt;br&gt;ämbetet inom en vecka efter det att dödsfallet anmälts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 kap. 8 § begravningslagen skall dödsbeviset med uppgift om&lt;br&gt;detta lämnas till polismyndighet om det kan antas att döden har orsakats&lt;br&gt;av någon annan person eller om det annars finns skäl för en fullstän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;digare undersökning av den döda kroppen. Polismyndigheten skall efter&lt;br&gt;den utredning som kan behövas skaffa intyg om dödsorsaken. Därefter&lt;br&gt;skall myndigheten lämna dödsbeviset och intyget till pastorsämbetet till-&lt;br&gt;sammans med ett tillstånd till gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett intyg om dödsorsaken skall bl.a. innehålla läkarens uttalande om&lt;br&gt;dödsorsaken och de omständigheter som det grundas på. Om döds-&lt;br&gt;orsaken inte har kunnat fastställas, skall läkaren i stället ange sin&lt;br&gt;uppfattning om orsaken och ange de omständigheter på vilka den&lt;br&gt;grundas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister (prop.&lt;br&gt;1990/91:53, SkU9, rskr. 109), som träder i kraft den 1 juli 1991,&lt;br&gt;innebär att dödsorsaken inte längre skall antecknas i folkbokföringen.&lt;br&gt;Avsikten är därför att intygen om dödsorsaken skall sändas direkt till&lt;br&gt;statistiska centralbyrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt begravningsförordningen skall läkaren undersöka kroppen innan&lt;br&gt;ett dödsbevis och ett intyg om dödsorsaken utfärdas. En sådan under-&lt;br&gt;sökning behövs dock inte om läkaren har vårdat den döde för den&lt;br&gt;sjukdom som föranlett dödsfallet och anser sig på sannolika skäl kunna&lt;br&gt;fastställa dödsorsaken. Detsamma gäller om läkaren har hjälpt till vid en&lt;br&gt;förlossning då modem eller barnet har avlidit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I begravningsförordningen finns bl.a. föreskrifter om vad ett dödsbevis&lt;br&gt;och ett intyg om dödsorsaken skall innehålla. Socialstyrelsen får efter&lt;br&gt;samråd med riksskatteverket, statistiska centralbyrån och rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen meddela ytterligare föreskrifter därom och också fastställa&lt;br&gt;blanketter för dödsbevis och intyg om dödsorsaken. Socialstyrelsen får&lt;br&gt;också efter samråd med rikspolisstyrelsen meddela föreskrifter om de&lt;br&gt;undersökningar som dessa handlingar skall grundas på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bil. 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.4 Läkarnas skyldigheter enligt allmänna&lt;br&gt;läkarinstruktionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § 6) allmänna läkarinstruktionen (1963:341) gäller sedan länge&lt;br&gt;att varje läkare, vare sig han är i allmän tjänst eller enskilt utövar läkar-&lt;br&gt;yrket, så snart ske kan kostnadsfritt skall utfärda dödsbevis när någon&lt;br&gt;avlidit som läkaren vårdat under hans sista sjukdom. Detsamma gäller&lt;br&gt;när modern eller barnet avlider under förlossning vid vilken läkaren&lt;br&gt;hjälpt till eller när läkaren efter dödsfallet undersökt den avlidnes kropp.&lt;br&gt;Fr.o.m. den 1 april 1991 omfattas också intyget om dödsorsaken av&lt;br&gt;denna skyldighet (SFS 1990:1148).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också sedan länge ålegat överläkarna vid sjukhusen att, när det&lt;br&gt;är påkallat, föranstalta om klinisk obduktion med iakttagande av&lt;br&gt;bestämmelserna i obduktionslagen (1975:191). Läkarna utanför sjuk-&lt;br&gt;husen har däremot före år 1990 i regel inte kunnat skaffa ett bättre&lt;br&gt;underlag för att utfärda ett dödsbevis genom en klinisk obduktion. I&lt;br&gt;stället har polisen kopplats in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarfr.o.m. år 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten och sjukvårdshuvudmännen träffade i april 1989 en överenskom-&lt;br&gt;melse om ersättningar till dessa huvudmän under år 1990 från sjukför-&lt;br&gt;säkringen. Överenskommelsen innebär bl.a. att sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 januari 1990 tar ett större ansvar vid dödsfall utanför sjuk-&lt;br&gt;husen (se regeringens skrivelse 1988/89:153 s. 30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till överenskommelsen ändrades allmänna läkarinstruk-&lt;br&gt;tionen fr.o.m. den 1 januari 1990 (SFS 1989:815).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter denna ändring gäller enligt 3 § 8) i instruktionen, utöver nämnda&lt;br&gt;skyldighet enligt 3 § 6), att vaije läkare som i sin verksamhet får&lt;br&gt;kännedom om att någon avlidit på annan plats än ett sjukhus skall söka&lt;br&gt;få fram sådana uppgifter om den avlidne, i första hand från den läkare&lt;br&gt;som vårdat denne före dödsfallet, som kan vara av betydelse för att fast-&lt;br&gt;ställa dödsorsaken. Om det behövs skall läkaren ta initiativ till obduktion&lt;br&gt;enligt obduktionslagen. Vidare skall varje läkare lämna annan läkare de&lt;br&gt;uppgifter om en avliden person som denne behöver för att kunna utfärda&lt;br&gt;dödsbevis och intyg om dödsorsaken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare infördes fr.o.m. den 1 januari 1990 en ny 14 § i allmänna&lt;br&gt;läkarinstruktionen. Den innebär att distriktsläkarna skall se till att ob-&lt;br&gt;duktion enligt obduktionslagen görs när det finns skäl för detta i de fall&lt;br&gt;en person avlidit på någon annan plats än ett sjukhus. Detta gäller om&lt;br&gt;förhållandena inte ger anledning till en rättsmedicinsk obduktion eller&lt;br&gt;annan rättsmedicinsk undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom dessa ändringar har sjukhusens överläkare och distriktsläkarna&lt;br&gt;utanför sjukhusen fått samma skyldighet och samma möjlighet att se till&lt;br&gt;att klinisk obduktion görs när det finns skäl för det. Andra läkare utanför&lt;br&gt;sjukhusen kan fullgöra sin skyldighet att, om det behövs, ta initiativ till&lt;br&gt;en klinisk obduktion genom att kontakta distriktsläkaren. Oavsett om&lt;br&gt;dödsfallet ägt rum på eller utanför ett sjukhus finns därmed numera&lt;br&gt;samma möjlighet att genom en klinisk obduktion få underlag för att&lt;br&gt;utfärda ett dödsbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fr.o.m. år 1990 gäller enligt allmänna läkarinstruktionen att varje&lt;br&gt;läkare skall anmäla ett dödsfall till polisen då förhållandena är sådana att&lt;br&gt;en rättsmedicinsk obduktion eller annan rättsmedicinsk undersökning&lt;br&gt;behövs. Före år 1990 var denna skyldighet formulerad så att sådan&lt;br&gt;anmälan skulle göras om en fullständigare undersökning av den döda&lt;br&gt;kroppen behövdes för att dödsorsaken skulle kunna fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av överenskommelsen och ändringarna i allmänna läkarin-&lt;br&gt;struktionen reviderade socialstyrelsen berörda avsnitt i sina föreskrifter&lt;br&gt;om dödsbevis m.m. som trycktes om (SOSFS 1989:34) och sändes ut till&lt;br&gt;alla läkare med en skrivelse i december 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bil. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Vissa uttalanden av riksdagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:93&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bil. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har vid flera tillfallen under senare år behandlat frågor som&lt;br&gt;rör reglerna om kliniska och rättsmedicinska obduktioner. Här kan&lt;br&gt;erinras om några uttalanden som därvid gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet SoU 1985/86:1 framhöll socialutskottet att obduktions-&lt;br&gt;lagens intentioner om hänsyn till de närmast berördas uppfattning inte får&lt;br&gt;urholkas genom att överdrivet många dödsfall för säkerhets skull hänförs&lt;br&gt;till sådana med okänd dödsorsak eller anses motivera rättsmedicinsk&lt;br&gt;undersökning. Samtidigt erinrade utskottet om att riksdagen vid till-&lt;br&gt;komsten av obduktionslagen uttalade att undantaget från principen om&lt;br&gt;hänsynstagande till den avlidne och hans anhöriga borde tillämpas&lt;br&gt;restriktivt (jfr avsnitt 1.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare förutsatte utskottet att regeringen i lämpligt sammanhang skulle&lt;br&gt;överväga om de anhörigas rättsliga ställning behöver förstärkas.&lt;br&gt;Utskottet uttalade också att det kunde ifrågasättas om inte tillämpningen&lt;br&gt;av reglerna för dödsbevis blivit mer restriktiv än avsett, varigenom&lt;br&gt;onödigt många dödsfall kommit att hänföras till sådana med okänd&lt;br&gt;dödsorsak. Bl.a. det ökade antalet rättsmedicinska undersökningar tydde&lt;br&gt;enligt utskottet på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottet utgick från att regeringen i lämpligt sammanhang skulle&lt;br&gt;redovisa utfallet av 1975 års obduktionslag samt tillämpningen av&lt;br&gt;reglerna om rättsmedicinska undersökningar och om dödsbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet tog åter upp dessa frågor i betänkandet SoU 1986/87:6.&lt;br&gt;Synpunkter föregående år i betänkandet SoU 1985/86:1 gjorde sig enligt&lt;br&gt;utskottets mening alltjämt mycket starkt gällande. Utskottet poängterade&lt;br&gt;att det är angeläget att upprätthålla obduktionslagens restriktiva syn i&lt;br&gt;fråga om obduktion mot den avlidnes eller de anhörigas vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet 1989/90:SoUl erinrade socialutskottet om sina tidigare&lt;br&gt;uttalanden och framhöll att det vidhöll sin uppfattning i dessa avseenden.&lt;br&gt;Utskottet redovisade därvid att reglerna för samtycke till klinisk obduk-&lt;br&gt;tion utreddes av transplantationsutredningen (se avsnitt 3.1). Även&lt;br&gt;utfallet av reglerna om obduktion och dödsbevis borde enligt utskottets&lt;br&gt;uppfattning redovisas i detta sammanhang. Riksdagen beslutade att som&lt;br&gt;sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr.&lt;br&gt;1989/90:1).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Pågående utredningar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Transplantationsutredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Transplantationsutredningen (S 1987:02) skall enligt sina direktiv (dir.&lt;br&gt;1987:17) från mars 1987 bl.a. överväga reglerna om samtycke till&lt;br&gt;kliniska obduktioner. I direktiven redogjordes för en del av social-&lt;br&gt;utskottets uttalanden i betänkandena SoU 1985/86:1 och SoU 1986/87:6&lt;br&gt;(se avsnitt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tilläggsdirektiv i maj 1990 (dir. 1990:30) skall utredningen bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överväga kriterier och regler för vilka olika förfaranden med döda Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;kroppar som skall anses etiskt godtagbara. Utredningen skall också Bil- 4&lt;br&gt;bedöma behovet av författningsreglering och etiska riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tilläggsdirektiven erinrades om att det finns flera skäl till att en klinisk&lt;br&gt;obduktion kan behöva göras. Samtidigt framhölls bl.a. att samhällets&lt;br&gt;intresse av att tillförlitliga dödsbevis utfärdas självfallet kan komma i&lt;br&gt;konflikt med den avlidnes eller de anhörigas intresse av att obduktion&lt;br&gt;inte utförs. Vidare erinrades om att självbestäinmandeprincipen spelar en&lt;br&gt;viktig roll i hälso- och sjukvården och därför bör beaktas även i detta&lt;br&gt;sammanhang. Vid sina ställningstaganden till regler för kliniska obduk-&lt;br&gt;tioner förutsattes utredningen göra en avvägning mellan sådana motståen-&lt;br&gt;de intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad riksdagen gett regeringen till känna skall trans-&lt;br&gt;plantationsutredningen enligt tilläggsdirektiven också redovisa utfallet av&lt;br&gt;reglerna om obduktion och dödsbevis. 1 direktiven erinrades även om&lt;br&gt;den överenskommelse som innebär att sjukvårdshuvudmännen fr.o.m.&lt;br&gt;den 1 januari 1990 tar ett större ansvar vid dödsfall utanför sjukvårds-&lt;br&gt;inrättning (se avsnitt 1.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantationsutredningen skall enligt tilläggsdirektiven även se över&lt;br&gt;reglerna om rättsmedicinska undersökningar. Direktiven nämner att&lt;br&gt;RRK-utredningen hade lämnat förslag till en författningsbestämmelse om&lt;br&gt;när rättsmedicinsk undersökning skall få ske och att förslaget mött kritik&lt;br&gt;från remissinstanserna. Enligt direktiven bör en författningsreglering av&lt;br&gt;rättsmedicinska undersökningar ange under vilka förutsättningar de får&lt;br&gt;göras. En utgångspunkt bör vara att rättsmedicinsk förrättning skall&lt;br&gt;göras då särskilda rättsäkerhetsskäl motiverar det.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Tillsynsutredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt sina direktiv från mars 1987 (dir. 1987:21) skall tillsynsutred-&lt;br&gt;ningen (S 1987:03) bl.a. överväga om den personkrets som omfattas av&lt;br&gt;lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.&lt;br&gt;(tillsynslagen) bör utvidgas. Detta gäller t.ex. personal med vårdut-&lt;br&gt;bildning som är knuten till rättsmedicinsk eller rättskemisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen skall vidare bl.a. överväga om tillsynslagen bör förtyd-&lt;br&gt;ligas såvitt rör personalens iakttagande av respekt och skyddande av in-&lt;br&gt;tegriteten t.ex. vid omhändertagande av avlidna i avvaktan på bisättning&lt;br&gt;och begravning. Utredningen skall också överväga vilket ansvar sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen bör ha för detta omhändertagande. Utredningen&lt;br&gt;avser att inom kort lägga fram sina förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Utvecklingen under 1970- och 1980-talen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I landet inträffar 90 000-95 000 dödsfall per år. Därav har under 1980-&lt;br&gt;talet drygt 80 % inträffat på en sjukvårdsinrättning. Under 1970- och&lt;br&gt;1980-talen har de kliniska obduktionerna i stort sett endast utförts vid&lt;br&gt;sådana dödsfall. Dessa obduktioner har minskat från ca 32 000 år 1973&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till knappt 22 600 år 1984 och ca 19 700 år 1987. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRK-utredningen redovisade att bland dem som avled utanför Bil- 4&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningarna (ca 17 000 per år) företogs rättsmedicinsk&lt;br&gt;undersökning i form av obduktioner i ca 75 % av fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rättsmedicinska undersökningar vid statens rättsläkarstationer som&lt;br&gt;innefattar obduktion ökade kraftigt under första hälften av 1970-talet,&lt;br&gt;nämligen från drygt 6 000 i slutet av 1960-talet till drygt 11 000 år&lt;br&gt;1975. Antalet sådana undersökningar har under 1980-talet varierat&lt;br&gt;mellan ca 11 500 och ca 12 200. De uppgick år 1986 till 12 160,&lt;br&gt;år 1987 till 12 212 och år 1988 till 11 957 för att minska till 11 493&lt;br&gt;år 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökningen från slutet av 1960-talet utgörs i allt väsentligt av enkla&lt;br&gt;dödsorsaksundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kvalificerade undersökningarna (rättsmedicinska obduktioner och&lt;br&gt;fullständiga dödsorsaksundersökningar) vid rättsläkarstationema har&lt;br&gt;under andra hälften av 1980-talet uppgått till ca 6 300-6 650 per år. De&lt;br&gt;enkla dödsorsaksundersökningama har under samma period varierat&lt;br&gt;mellan 5 635 (år 1986) och 5 179 (år 1989).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kom 1 000-1 400 undersökningar per år som utfördes utanför&lt;br&gt;rättsläkarstationema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kraftiga ökningen av antalet enkla dödsorsaksundersökningar&lt;br&gt;sedan 1960-talet kan i och för sig inte anses vara en direkt följd av att&lt;br&gt;obligatoriskt dödsbevis (jfr avsnitt 1.3) infördes fr.o.m. år 1971 (prop.&lt;br&gt;1970:92, 3LU 48, rskr. 226). Antalet dödsfall vid vilka dödsbevis inte&lt;br&gt;lämnades hade nämligen minskat oavbrutet under 1960-talet och upp-&lt;br&gt;gick år 1966 till endast 613. Utvecklingen har blivit en helt annan än&lt;br&gt;vad man då hade anledning att räkna med. För att inte lägga ökade&lt;br&gt;besvär på allmänheten hade rikspolisstyrelsen och socialstyrelsen&lt;br&gt;föreslagit att det skulle åvila polismyndigheten att skaffa dödsbevis i de&lt;br&gt;fall då skyldighet dittills inte förelegat att lämna sådana. Kostnaderna&lt;br&gt;härför föreslogs stanna på statsverket. Kostnadsökningen hade ämbets-&lt;br&gt;verken uppskattat till ca 250 000 kr. i dåvarande kostnadsläge. En viss&lt;br&gt;besparing skulle kunna göras om det rörande val av undersökningsform&lt;br&gt;föreskrevs att användandet av rättsmedicinsk obduktion så långt möjligt&lt;br&gt;skulle begränsas utan att rättssäkerhetskrav därför eftersattes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen framhöll i de reviderade föreskrifter om dödsbevis m.m.&lt;br&gt;som gavs ut år 1980 (SOSFS 1980:1) att läkarna hade blivit allt mer&lt;br&gt;restriktiva då det gällt att utlärda dödsbevis i de fall döden inträffat utan-&lt;br&gt;för en sjukvårdsinrättning, t.ex. i hemmet. Den läkare som tillkallats för&lt;br&gt;att konstatera ett dödsfall hade i många fall inte utfärdat dödsbevis. Detta&lt;br&gt;gällde även vid helt naturliga dödsfall då den avlidne vårdats av en&lt;br&gt;annan läkare för den sjukdom som lett till döden. I stället hade dödsfallet&lt;br&gt;anmälts tillpolismyndigheten med följd att antalet rättsmedicinska under-&lt;br&gt;sökningar stadigt ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av dessa förhållanden hade socialstyrelsen gjort den&lt;br&gt;översyn som resulterade i 1980 års föreskrifter. I dessa framhöll&lt;br&gt;styrelsen att det var viktigt att det inom sjukvården skapades sådana&lt;br&gt;rutiner att, utan eftersättande av rättsäkerhetskraven, dödsbevis kunde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utfärdas utan polismyndighetens medverkan i alla de situationer då det Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;inte förelåg saklig grund att göra anmälan till denna. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bil. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen under 1970- och 1980-talen är en följd av tillämpningen&lt;br&gt;av de regler som gällt under denna period. Detta bekräftas också av den&lt;br&gt;kraftiga minskning av de enkla dödsorsaksundersökningama som de&lt;br&gt;ändrade reglerna fr.o.m. den 1 januari 1990 redan medfört (se avsnitt 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen har kommit att kopplas in vid dödsfall utanför sjukhusen i en&lt;br&gt;omfattning som man inte hade haft anledning att räkna med. För att&lt;br&gt;kunna skaffa dödsbevis har polisen i praktiken ofta haft som enda&lt;br&gt;alternativ att besluta om en rättsmedicinsk undersökning i form av en&lt;br&gt;enkel dödsorsaksundersökning, dvs. en undersökning som i regel&lt;br&gt;innefattar obduktion. Detta har gällt även i sådana fall vid vilka en&lt;br&gt;ytterligare utredning inom sjukvården, ibland innefattande en klinisk&lt;br&gt;obduktion, hade kunnat ge tillräckligt underlag för att utfärda dödsbe-&lt;br&gt;viset. Detta har resulterat i den kraftiga ökningen av de enkla döds-&lt;br&gt;orsaksundersökningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uttalanden som gjorts av riksdagen och dess socialutskott får ses&lt;br&gt;mot den redovisade bakgrunden. Utskottet har bl.a. ifrågasatt om inte&lt;br&gt;tillämpningen av reglerna för dödsbevis blivit mer restriktiv än avsett och&lt;br&gt;att därigenom onödigt många dödsfall kommit att hänföras till sådana&lt;br&gt;med okänd dödsorsak och därmed blivit rättsmedicinskt undersökta. Att&lt;br&gt;utskottet haft fog för detta uttalande bekräftas av RRK-utredningen som&lt;br&gt;också ansett att intentionerna i socialstyrelsens föreskrifter inte förverk-&lt;br&gt;ligats.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Effekten av de nya reglerna fr.o.m. år 1990&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De regeländringar som trädde i kraft den 1 januari 1990 (se avsnitt 1.4)&lt;br&gt;utgör ett väsentligt steg i reformarbetet. I budgetpropositionen 1990&lt;br&gt;(prop. 1989/90:100 bil. 7 s. 82) redovisades att målet i detta steg var att&lt;br&gt;minska antalet enkla dödsorsaksundersökningar med 3 000-4 000. Vidare&lt;br&gt;framhölls att regeringen förutsatte att socialstyrelsen, rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;och sjukvårdshuvudmännen på olika sätt aktivt verkade för att nya&lt;br&gt;rutiner etablerades så att detta mål kunde nås successivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu kan konstateras att antalet enkla dödsorsaksundersökningar vid&lt;br&gt;rättsläkarstationema mellan åren 1989 och 1990 minskade från 5 179 till&lt;br&gt;3 323, dvs. med 1 856 eller 35,8 %. Detta visar att regeländringarna till&lt;br&gt;stor del redan fått den effekt som eftersträvats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaderna är emellertid stora mellan olika delar av vårt land. De&lt;br&gt;enkla dödsorsaksundersökningama har minskat med ca 60 % inom de&lt;br&gt;områden som stationerna i Linköping och Göteborg betjänar. Minsk-&lt;br&gt;ningen inom områdena för stationerna i Uppsala, Lund och Umeå är&lt;br&gt;mellan 30 % och 35 % medan den endast är 13 % inom stockholms-&lt;br&gt;stationens upptagningsområde. Stora skillnader föreligger också mellan&lt;br&gt;såväl olika landstingsområden som olika polisdistrikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De stora skillnaderna talar för att, med de regler som gäller sedan den&lt;br&gt;1 januari 1990, nämnda minskning av de enkla dödsorsaksundersök-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningama med 3 000-4 000 är realistisk under förutsättning att reglerna Prop. 1990/91:93&lt;br&gt;tillämpas lika och konsekvent i hela landet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bil. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut nämnts utfördes 1 000-1 400 enkla dödsorsaksundersök-&lt;br&gt;ningar per år utanför rättsläkarstationema under slutet av 1980-talet.&lt;br&gt;Budgetåret 1989/90 gjordes uppskattningsvis 900 enkla dödsorsaks-&lt;br&gt;undersökningar utanför stationerna. Uppgifter från flera polisdistrikt talar&lt;br&gt;för att dessa undersökningar minskar mycket snabbt till följd av de nya&lt;br&gt;regler som gäller fr.o.m. den 1 januari 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:93&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Proposition...................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991 &amp;nbsp;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ................................2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reformarbetet i stort .........................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reglerna om åtgärder vid dödsfall ................ 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ledningen av de rättsmedicinska, rättskemiska och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsserologiska verksamheterna.................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Tidigare utredningar m.m.................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;En ny myndighet ....................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den rättsserologiska verksamheten................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;Nuvarande verksamhet.................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;Tidigare utredningar ..................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;Ny organisation........................ 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De rättsmedicinska och rättskemiska verksamheterna..... &amp;nbsp;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;Nuvarande verksamhet.................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Ny organisation........................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 .............. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan ..............................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut .................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattningen i RRK-utredningens betänkande ... 25&lt;br&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande&lt;br&gt;över betänkandet (Ds S 1986:3) Samordning av det&lt;br&gt;rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska&lt;br&gt;undersökningsväsendet....................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanfattningen i betänkandet med förslag till lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om omhändertagande och undersökning av avlidna ... 34&lt;br&gt;Bilaga 4 Redogörelse för frågor som rör reglerna om åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid dödsfall, m.m.......................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 98071, Stockholm 1991&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att en ny myndighet inrättas den 1 juli 1991 med de uppgifter som i propositionen angetts i avsnitt 4.2</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SoU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att en ny myndighet inrättas den 1 juli 1991 med de uppgifter som i propositionen angetts i avsnitt 4.2</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att tjänsterna som professor i rättsmedicin inom högskolan förenas med överläkartjänster vid den nya myndigheten i enlighet med vad i propositionen anförts i avsnitt 6.2</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att tjänsterna som professor i rättsmedicin inom högskolan förenas med överläkartjänster vid den nya myndigheten i enlighet med vad i propositionen anförts i avsnitt 6.2</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SoU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1991/92 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 59 554 000 kr.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SoU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1991/92 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 59 554 000 kr.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-02-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-02-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-03-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-03-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:11:54</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE0393</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:40</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:11:54</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE0393</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__93.pdf</filnamn>
<filstorlek>1995789</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om rättsmedicinsk verksanlhet, m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/EE398C51-6F02-4E1D-B020-3F68CD834813</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:SoU16</uppgift>
<ref_dok_id>GE01SoU16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Rättsmedicinsk verksamhet m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So48</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So48</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So50</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So50</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So51</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So51</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So52</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So52</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So54</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So54</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anita Stenberg  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So51</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So51</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anita Stenberg  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Westerholm  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So54</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So54</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Westerholm  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Berit Löfstedt  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So48</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So48</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Berit Löfstedt  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göran Ericsson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So50</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So50</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göran Ericsson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lola Björkquist  m.fl. (FP, C, M, V, MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lola Björkquist  m.fl. (FP, C, M, V, MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margitta Edgren  och Lola Björkquist  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:93&lt;br/&gt;
Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02So52</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So52</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margitta Edgren  och Lola Björkquist  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>