<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2754686</hangar_id>
 <dok_id>GE0386</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>86</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:86</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>86</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-01-24 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:39:54</systemdatum>
 <publicerad>1990-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Proposition 1990/91:86</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skarven</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0386/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0386</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE0386</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;p&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:86&lt;br&gt;om polisens åtgärder i samband med&lt;br&gt;ingripanden mot ungdomar&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0386/prop_199091__86-1.png" style="width:40pt;height:31pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0386/prop_199091__86-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller förslag till bl.a. ändringar i polislagen (1984:387)&lt;br&gt;och lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.&lt;br&gt;Förslagen innebär att polisen i samband med ingripanden mot ungdomar un-&lt;br&gt;der 18 år får vidta särskilda åtgärder för att ungdomarna skall kunna komma&lt;br&gt;under tillsyn av någon vuxen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller unga som anträffas i särskilt riskfyllda miljöer föreslås att&lt;br&gt;åldersgränsen for att ta hand om dem höjs från 15 till 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar som omhändertagits av polis för att brott skall kunna avvärjas&lt;br&gt;eller för att ordningen skall kunna upprätthållas får inom den gällande sex-&lt;br&gt;timmarsfristen hållas kvar för att skyndsamt överlämnas till någon vuxen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar som är skäligen misstänkta för brott men som åklagaren inte&lt;br&gt;anhåller och ungdomar som tagits med för förhör får hållas kvar i högst tre&lt;br&gt;timmar för att kunna komma under tillsyn av någon vuxen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 30 april 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 86&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 16 §§ polislagen (1984:387) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anträffas någon, som kan antas&lt;br&gt;vara under femton år, under förhål-&lt;br&gt;landen som uppenbarligen innebär&lt;br&gt;överhängande och allvarlig risk för&lt;br&gt;hans hälsa eller utveckling, får han&lt;br&gt;tas om hand av en polisman för att&lt;br&gt;genom dennes försorg skyndsamt&lt;br&gt;överlämnas till sina föräldrar eller&lt;br&gt;någon annan vårdnadshavare eller&lt;br&gt;till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anträffas någon, som kan antas&lt;br&gt;vara under arton år, under förhål-&lt;br&gt;landen som uppenbarligen innebär&lt;br&gt;överhängande och allvarlig risk för&lt;br&gt;hans hälsa eller utveckling, får han&lt;br&gt;tas om hand av en polisman för att&lt;br&gt;genom dennes försorg skyndsamt&lt;br&gt;överlämnas till sina föräldrar eller&lt;br&gt;någon annan vårdnadshavare eller till&lt;br&gt;socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har omhändertagits enligt 11 § eller enligt 13 § andra stycket&lt;br&gt;skall förhöras så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har omhändertagandet skett&lt;br&gt;enligt 13 § andra stycket skall den&lt;br&gt;omhändertagne friges snarast möjligt&lt;br&gt;efter förhöret, dock senast inom sex&lt;br&gt;timmar efter omhändertagandet. Be-&lt;br&gt;döms den omhändertagne vara i be-&lt;br&gt;hov av hjälp eller stöd från samhäl-&lt;br&gt;lets sida, skall polisen gå honom till&lt;br&gt;handa med råd och upplysningar&lt;br&gt;samt, om det lämpligen kan ske,&lt;br&gt;samråda med annat samhällsorgan&lt;br&gt;som har till uppgift att tillgodose&lt;br&gt;sådant behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har omhändertagandet skett enligt&lt;br&gt;13 § andra stycket skall den omhän-&lt;br&gt;dertagne friges snarast möjligt efter&lt;br&gt;förhöret. Den som är under arton år&lt;br&gt;får dock hållas kvar för att genom&lt;br&gt;polisens försorg skyndsamt kunna&lt;br&gt;överlämnas till sina föräldrar, annan&lt;br&gt;vårdnadshavare, en tjänsteman inom&lt;br&gt;socialtjänsten eller någon annan&lt;br&gt;lämplig vuxen person. Ingen får&lt;br&gt;hällas kvar längre än sex timmar.&lt;br&gt;Bedöms den omhändertagne vara i&lt;br&gt;behov av hjälp eller stöd från sam-&lt;br&gt;hällets sida, skall polisen gå honom&lt;br&gt;till handa med råd och upplysningar&lt;br&gt;samt, om det lämpligen kan ske,&lt;br&gt;samråda med annat samhällsorgan&lt;br&gt;som har till uppgift att tillgodose&lt;br&gt;sådant behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon har omhändertagits enligt 14 § skall åtgärder för att hans&lt;br&gt;identitet skall fastställas skyndsamt vidtas. Den omhändertagne skall ome-&lt;br&gt;delbart friges så snart han har identifierats. Han får dock inte hållas kvar&lt;br&gt;under längre tid än sex timmar eller, om det är av synnerlig vikt att han&lt;br&gt;identifieras, tolv timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 30 april 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 86&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om unga lagöverträdare&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1964:167) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om unga lagöverträdare skall införas en ny paragraf, 6 d §, av föl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 30 april&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som är under arton år&lt;br&gt;gripits och beslutar åklagaren att inte&lt;br&gt;anhålla honom, får polisen hålla ho-&lt;br&gt;nom kvar för att kunna skyndsamt&lt;br&gt;överlämna honom till hans föräldrar,&lt;br&gt;annan vårdnadshavare, en tjänste-&lt;br&gt;man inom socialtjänsten eller någon&lt;br&gt;annan lämplig vuxen person. Vad&lt;br&gt;som nu sagts gäller dock endast om&lt;br&gt;åklagaren funnit att den unge fort-&lt;br&gt;farande är skäligen misstänkt för&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samma ändamål får polisen&lt;br&gt;hålla kvar den som är under arton år,&lt;br&gt;om han har medtagits till förhör och&lt;br&gt;är skäligen misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte i något fall får någon enligt&lt;br&gt;första eller andra stycket hållas kvar&lt;br&gt;längre än tre timmar efter åklagarens&lt;br&gt;beslut respektive förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:86&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Engström,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wallström, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;Proposition om polisens åtgärder i samband med&lt;br&gt;ingripanden mot ungdomar&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1 Inledning&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har ungdomarnas situation i samhället uppmärksammats&lt;br&gt;alltmer. Uppmärksamheten har gällt bl.a. ungdomarnas möjlighet till me-&lt;br&gt;ningsfull fritidssysselsättning samt deras attityder och beteenden. En viktig&lt;br&gt;fråga i detta sammanhang har också ungdomsbrottsligheten varit, liksom&lt;br&gt;vilka reaktioner som skall följa när unga begår brott. I syfte att få ett brett&lt;br&gt;och väl genomarbetat underlag för hur reaktionssystemet bör vara utformat&lt;br&gt;när det gäller unga som begår brott, har jag efter regeringens bemyndigande&lt;br&gt;nyligen tillkallat en parlamentarisk kommitté (Ju 1990:07) att utreda denna&lt;br&gt;fråga (dir. 1990:52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med de överväganden som ledde fram till beslutet att tillkalla&lt;br&gt;kommittén framstod det emellertid som nödvändigt att på ett snabbare sätt&lt;br&gt;än genom kommitténs arbete kunna genomföra vissa begränsade ändringar&lt;br&gt;när det gäller polisens möjligheter att omhänderta och hålla kvar ungdomar&lt;br&gt;under 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom justitiedepartementet upprättades i september 1990 mot denna&lt;br&gt;bakgrund en promemoria om utvidgade befogenheter för polisen att&lt;br&gt;omhänderta och hålla kvar ungdomar under 18 år. I promemorian föreslås&lt;br&gt;utvidgade befogenheter för polisen att under vissa omständigheter tillfälligt&lt;br&gt;omhänderta och hålla kvar ungdomar under 18 år för att se till att de&lt;br&gt;överlämnas till vårdnadshavare, en tjänsteman inom socialtjänsten eller&lt;br&gt;någon annan lämplig vuxen person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utvidgning av polisens befogenheter som behandlas i promemorian&lt;br&gt;gäller tre situationer. Den första är den som avses i 12 § polislagen&lt;br&gt;(1984:387), nämligen när en ung person anträffas under förhållanden som&lt;br&gt;uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för hans hälsa eller&lt;br&gt;utveckling. Den andra situationen som behandlas är när någon omhändertas&lt;br&gt;av polisen med stöd av 13 § andra stycket polislagen efter ordningsstörande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppträdande eller när det behövs för att avvärja en straffbelagd handling.&lt;br&gt;Den tredje situationen är de fall då polisen gripit någon som är skäligen&lt;br&gt;misstänkt för brott men som det inte finns skäl att anhålla eller tagit med&lt;br&gt;någon som skäligen misstänks för brott till förhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bi-&lt;br&gt;laga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har kommit in från justi-&lt;br&gt;tiekanslern, Svea hovrätt, Stockholms, Malmö och Örebro tingsrätter, kam-&lt;br&gt;marrätten i Stockholm, länsrätterna i Göteborgs och Bohus län samt&lt;br&gt;Malmöhus län, riksåklagaren, brottsförebyggande rådet (BRÅ), socialsty-&lt;br&gt;relsen, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Kopparbergs län och&lt;br&gt;Hallands län, rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna i Stockholm, Västerås,&lt;br&gt;Helsingborg, Umeå och Kalmar, riksdagens ombudsmän (JO), barn- och&lt;br&gt;ungdomsdelegationen (Ju 1983:01), våldskommissionen (Ju 1989:05), sta-&lt;br&gt;tens ungdomsråd, diskrimineringsombudsmannen, Svenska Kommunför-&lt;br&gt;bundet, Helsingborgs och Gotlands kommuner, Sveriges advokatsamfund,&lt;br&gt;Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges åklagare, Föreningen&lt;br&gt;Sveriges polischefer, Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges sociono-&lt;br&gt;mers, personal &amp;amp; förvaltningstjänstemäns förbund (SSR), Svenska polisför-&lt;br&gt;bundet, Rädda barnen, Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige samt&lt;br&gt;Riksförbundet Hem och Skola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholm,&lt;br&gt;Karlstad, Gävle och Luleå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har överlämnat yttranden från polismyndigheterna i&lt;br&gt;Göteborg och Malmö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 90-1572).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att nu ta upp frågan om genomförande av förslagen i prome-&lt;br&gt;morian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 10 januari 1991 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag som i ärendet upprättats inom justitiedepartementet till lag om&lt;br&gt;ändring i polislagen (1984:387) och lag om ändring i lagen (1964:167) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. De till lagrådet remitterade&lt;br&gt;lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har den 21 januari 1991 lämnat de remitterade förslagen utan&lt;br&gt;erinran. I förhållande till lagrådsremissen har några ändringar av redaktio-&lt;br&gt;nell karaktär gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;2 Allmän motivering&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;2.1 Nuvarande regler&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Omhändertaganden vid riskfyllda förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anträffas någon, som kan antas vara under 15 år, under förhållanden som&lt;br&gt;uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för hans hälsa eller&lt;br&gt;utveckling, får en polisman enligt 12 § polislagen ta om hand denne för att&lt;br&gt;skyndsamt överlämna honom till föräldrarna eller någon annan vårdnadsha-&lt;br&gt;vare eller till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen överfördes till polislagen från 2 § lagen (1973:558) om&lt;br&gt;tillfälligt omhändertagande (LTO). Den hade ingen motsvarighet i den tidi-&lt;br&gt;gare gällande polisinstruktionen som reglerade polisens verksamhet. Be-&lt;br&gt;stämmelsen infördes på förslag av 1973 års brottskommission. Bakgrunden&lt;br&gt;till bestämmelsen var att kommissionen hade funnit att det fanns behov av&lt;br&gt;en särskild föreskrift som gjorde det möjligt för polisen att under vissa nöd-&lt;br&gt;fallsliknande förhållanden tillfälligt omhänderta personer som kunde antas&lt;br&gt;vara under 15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften i 12 § polislagen är enligt förarbetena (prop. 1983/84:111,&lt;br&gt;JuU 27) avsedd att tillämpas exempelvis i situationer då någon under 15 år&lt;br&gt;uppehåller sig i en ”knarkarkvart” eller hittas omtöcknad av berusningsme-&lt;br&gt;del i en rivningsfastighet. Avsikten med bestämmelsen är att se till att bar-&lt;br&gt;net så fort som möjligt kommer bort från den skadliga miljön. Barnet skall&lt;br&gt;utan vidare omgång överlämnas till sin vårdnadshavare, om det är en lämp-&lt;br&gt;lig lösning, eller till socialnämnden. Tanken är inte att barnet skall föras till&lt;br&gt;en polisstation, om det inte är helt nödvändigt. Det får i så fall vara endast&lt;br&gt;helt tillfälligt. Under inga förhållanden får barnet låsas in i arrest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unga som inte kan antas vara under 15 år omfattas inte av 12 § polisla-&lt;br&gt;gen. Dessa äldre ungdomar likställs alltså med vuxna i de avsedda situatio-&lt;br&gt;nerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omhändertaganden för att upprätthålla den allmänna ordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen har till uppgift bl.a. att upprätthålla den allmänna ordningen. För att&lt;br&gt;kunna fullgöra denna uppgift har polisen som ett yttersta medel befogenhet&lt;br&gt;att tillfälligt omhänderta en person. Denna befogenhet följer av bestämmel-&lt;br&gt;sen i 13 § andra stycket polislagen. Ett omhändertagande förutsätter att an-&lt;br&gt;dra mindre ingripande åtgärder inte är tillräckliga för att upprätthålla den&lt;br&gt;allmänna ordningen eller för att avvärja en straffbelagd handling. Bestäm-&lt;br&gt;melsen hade tidigare en motsvarighet i 3 § LTO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 § polislagen gäller att den som omhändertagits enligt 13 § an-&lt;br&gt;dra stycket samma lag skall förhöras så snart som möjligt och friges snarast&lt;br&gt;möjligt efter förhöret, dock senast sex timmar efter omhändertagandet. Det&lt;br&gt;finns inte några särregler om hur polisen eller andra myndigheter skall för-&lt;br&gt;fara i samband med frigivningen när någon under 18 år omhändertagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingripanden vid misstanke om brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det skäl att anhålla någon får en polisman i brådskande fall gripa per-&lt;br&gt;sonen utan anhållningsbeslut. Förutsättningen for att anhålla någon som är&lt;br&gt;misstänkt för brott är antingen att det föreligger skäl att häkta honom eller,&lt;br&gt;om det inte finns tillräckliga häktningsskäl, att det är av synnerlig vikt att&lt;br&gt;han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning. Häktning av någon som&lt;br&gt;är under 18 år kommer i fråga bara om det föreligger synnerliga skäl. När&lt;br&gt;en person gripits som misstänkt för brott, skall han så snart som möjligt&lt;br&gt;förhöras av en polisman eller av åklagaren. Om inte åklagaren efter förhöret&lt;br&gt;beslutar att anhålla honom, skall beslutet om gripande omedelbart hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid lindrigare brott — brott där maximistraffet är lägre än ett års fäng-&lt;br&gt;else — är ett anhållande som huvudregel uteslutet. En misstänkt kan i ett&lt;br&gt;sådant fall hämtas, kallas eller tas med till förhör. Den som har tagits med&lt;br&gt;till förhör är i normalfallet inte skyldig att stanna kvar längre än sex timmar&lt;br&gt;eller, om han eller hon är under 15 år, tre timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inga särskilda regler som tar sikte på formerna för hur den som&lt;br&gt;är under 18 år skall friges. Polisen saknar i dessa fall forfattningsstöd för att&lt;br&gt;mot den unges vilja ombesörja att han eller hon överlämnas till föräldrarna,&lt;br&gt;någon annan vårdnadshavare eller socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LVU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är under 20 år kan bli omhändertagen för att ges vård enligt lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Detta för-&lt;br&gt;utsätter bl.a. att det är sannolikt att den unge utsätter sin hälsa eller utveck-&lt;br&gt;ling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkal-&lt;br&gt;lande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande be-&lt;br&gt;teende. I fall som är brådskande har socialnämnden eller vissa företrädare&lt;br&gt;för nämnden möjligheter att besluta om ett omedelbart omhändertagande&lt;br&gt;enligt LVU. En polismyndighet är enligt LVU skyldig att på begäran lämna&lt;br&gt;biträde for att genomföra ett beslut.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2.2 Reformbehovet m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Från såväl polis som socialtjänst har påtalats att det saknas forfattningsstöd&lt;br&gt;för att i vissa situationer ingripa till skydd för de unga och för andra sam-&lt;br&gt;hällsintressen. Bl.a. har ungdomsgruppen vid Norrmalms polisdistrikt i&lt;br&gt;Stockholm i en skrivelse till justitiedepartementet pekat på att polisen sak-&lt;br&gt;nar befogenhet att reagera och ingripa när unga över 15 år som vistas i up-&lt;br&gt;penbart olämpliga miljöer. Vidare har påpekats att unga, som omhändertas&lt;br&gt;eller grips av polis för att de stör ordningen eller begår brott, många gånger&lt;br&gt;fortsätter sitt oacceptabla beteende omedelbart efter frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna bör enligt min mening ta ett större ansvar för att ungdomar&lt;br&gt;i de här situationerna kommer under tillsyn av någon lämplig vuxen person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nämnde inledningsvis är en särskild utredning tillsatt för att&lt;br&gt;göra en översyn av det allmännas insatser när unga begår brott (ungdoms-&lt;br&gt;brottskommittén). Kommittén har bl.a. till uppgift att överväga snabba&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingripanden mot unga. Jag har emellertid funnit det angeläget att snarast&lt;br&gt;möjligt föreslå lagändringar i syfte att ungdomar i akuta situationer skall&lt;br&gt;kunna få det skydd och stöd som de behöver. Sådana lagändringar bör&lt;br&gt;också på ett aktivt sätt kunna bidra till att förebygga brott och andra&lt;br&gt;ordningsstörande beteenden. Däremot är det angeläget att framhålla att&lt;br&gt;förslagen inte är avsedda att ge underlag för någon form av bestraffning i&lt;br&gt;administrativ ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag är tämligen begränsade och att genomföra dem förutsätter&lt;br&gt;enligt min mening inte i sig ökade ekonomiska resurser till polisen, social-&lt;br&gt;tjänsten eller berörda vårdinstitutioner. De eftersträvade resultaten bör&lt;br&gt;kunna uppnås genom ett ökat samspel mellan olika delar av den offentliga&lt;br&gt;sektorn. Ändamålsenliga prioriteringar och ett effektivt resursutnyttjande är&lt;br&gt;också viktiga faktorer för att åstadkomma resultat. Detta kan medföra behov&lt;br&gt;av delvis ändrade arbetsformer inom vissa delar av den offentliga sektom.&lt;br&gt;Många kommuner kan exempelvis få anledning att överväga i vilken ytter-&lt;br&gt;ligare utsträckning det behövs social verksamhet på annat än kontorstid och&lt;br&gt;hur man i så fall bäst löser den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2.3 Omhändertagande av unga vid riskfyllda förhållanden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Åldersgränsen höjs från 15 år till 18 år för ett omhän-&lt;br&gt;dertagande av den som anträffas under förhållanden som uppenbarli-&lt;br&gt;gen innebär överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes&lt;br&gt;hälsa eller utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna utom Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund är mycket positiva. Åtskilliga av dem gör dock olika påpekanden.&lt;br&gt;Kammarrätten i Stockholm anser att en längsta tidsfrist på tre timmar bör&lt;br&gt;föreskrivas samt att kretsen personer till vilken den unge kan överlämnas&lt;br&gt;inte behöver begränsas. Länsrätten i Göteborgs och Bohus län efterlyser&lt;br&gt;vägledande uttalanden om hur och var den unge bör förvaras och hur lång&lt;br&gt;tid omhändertagandet får bestå. Länsrätten i Malmöhus län anser att en&lt;br&gt;fastare koppling mellan polisens omhändertagande och socialtjänstens&lt;br&gt;verksamhet kan säkerställa att åtgärder vidtas. Kopplingen till omedelbart&lt;br&gt;omhändertagande enligt LVU anser länsrätten inte sakligt motiverad&lt;br&gt;eftersom frivilliga åtgärder utesluter tvångsinsatser enligt LVU. Social-&lt;br&gt;styrelsen ifrågasätter om man inte till kretsen av lämpliga mottagare bör&lt;br&gt;foga även ”annan lämplig vuxen person” tillika ”företrädare för social-&lt;br&gt;tjänsten eller hälso- och sjukvården”. Polismyndigheten i Stockholm anser&lt;br&gt;att förslaget fått alltför restriktiv utformning och föreslår ett något utvidgat&lt;br&gt;tillämpningsområde. Polismyndigheten i Västerds föreslår att kopplingen i&lt;br&gt;motiven till LVU utgår. JO anser att tidsbegränsning, förbud mot inlåsning&lt;br&gt;och polisens hantering i praktiskt hänseende skall anges i lagen. Vdldskom-&lt;br&gt;missionen anser att polisen bör få ingripa på ett tidigare stadium än när för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållandena är så allvarliga att ett omhändertagande enligt LVU blir aktuellt&lt;br&gt;samt föreslår att polisen ges rätt att alltid meddela föräldrar till ungdomar i&lt;br&gt;åldern 15 - 18 år sådant som polisen ser men som inte är av karaktären att&lt;br&gt;ett ingripande är motiverat. Statens ungdomsråd anser att den ursprungliga&lt;br&gt;bestämmelsen i 12 § polislagen bör finnas kvar medan en ny bestämmelse&lt;br&gt;beträffande unga som fyllt 15 men inte 18 år bör placeras i LVU i syfte att&lt;br&gt;klarare markera de förhållanden som skall föreligga för omhändertagande&lt;br&gt;av ungdomar av den nya ålderskategorin. Rådet anser vidare att en översyn&lt;br&gt;bör göras av befintliga vårdresurser och de förbättringar som krävs, innan&lt;br&gt;beslut fattas om en utvidgning av 12 § polislagen. Diskrimineringsombuds-&lt;br&gt;mannen betonar att omhändertagandet inte får utgöra ett självständigt&lt;br&gt;frihetsberövande utan mer fungera som ett första steg i en social skydds-&lt;br&gt;åtgärd. Sveriges domareförbund vill ha belyst om förslaget innebär en&lt;br&gt;skyldighet att ständigt vara utrustad med identitetshandlingar. BRÅ hyser&lt;br&gt;viss tveksamhet till förslagets betydelse och framhåller den restriktivitet&lt;br&gt;som måste upprätthållas när det gäller tvångsingripanden samt pekar på den&lt;br&gt;enskilde polismannens svårighet att avgöra när ett omhändertagande enligt&lt;br&gt;LVU blir aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Polisen har till uppgift bl.a. att lämna allmänhe-&lt;br&gt;ten skydd och annan hjälp när hjälpen lämpligen kan ges av polisen. I denna&lt;br&gt;uppgift ingår att ingripa när polisen i sitt arbete ser att barn uppenbarligen&lt;br&gt;far illa. Polisen tillhör de myndigheter som enligt 71 § socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin&lt;br&gt;verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden&lt;br&gt;behöver ingripa till en underårigs skydd. Denna anmälningsplikt gäller även&lt;br&gt;för de anställda hos myndigheterna. Anmälningsplikten är tvingande utfor-&lt;br&gt;mad och förutsätter inte att det är klarlagt att socialnämnden behöver in-&lt;br&gt;gripa till en underårigs skydd. Även uppgifter som är svårbedömda eller&lt;br&gt;obestyrkta skall alltså anmälas, om de tyder på att ett barn kan vara i behov&lt;br&gt;av stöd eller hjälp från socialnämndens sida. Anmälningsskyldighet förelig-&lt;br&gt;ger inte heller bara då omständigheterna är sådana att socialnämnden kan&lt;br&gt;behöva ingripa med stöd av LVU utan även då endast frivilliga insatser är&lt;br&gt;aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i 12 § polislagen om möjligheten att under vissa omständigheter&lt;br&gt;omhänderta den som kan antas vara under 15 år är ett naturligt led i de&lt;br&gt;skyldigheter som polisen även i övrigt har när det gäller skyddet för unga.&lt;br&gt;Den har tillämpats sparsamt men har inte desto mindre ansetts ha en själv-&lt;br&gt;klar plats i vår lagstiftning. I likhet med vad som framförts i promemorian&lt;br&gt;och som fått stöd av en mycket bred majoritet av remissinstanserna, har jag&lt;br&gt;också för egen del svårt att se varför denna möjlighet för polisen skall&lt;br&gt;upphöra när barnet inte längre kan antas vara under 15 år. Det finns enligt&lt;br&gt;min mening miljöer och situationer som polisen kommer i kontakt med i sitt&lt;br&gt;arbete och som för alla måste framstå som uppenbart olämpliga och skad-&lt;br&gt;liga även för dem mellan 15 och 18 år. Polisen bör enligt min mening ha&lt;br&gt;möjlighet att ingripa i sådana fall. Jag föreslår därför att den i 12 § polis-&lt;br&gt;lagen angivna åldergränsen höjs i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian bygger på uppfattningen att ett ingripande enligt 12 § po-&lt;br&gt;lislagen för den nya ålderskategorin i princip bör ses som en provisorisk åt-&lt;br&gt;gärd i avvaktan på att ett omedelbart omhändertagande enligt LVU kan ske.&lt;br&gt;Flera remissinstanser har ifrågasatt lämpligheten av detta. I praktiken kan&lt;br&gt;det vara svårt eller omöjligt för den enskilde polismannen att bedöma om&lt;br&gt;ett omedelbart omhändertagande kan bli aktuellt Tvångsåtgärder kan exem-&lt;br&gt;pelvis i praktiken vara uteslutna på grund av frivilliga åtgärder. Av bl.a.&lt;br&gt;detta skäl bör ett ingripande med stöd av 12 § polislagen inte förutsätta en&lt;br&gt;konkret bedömning av om ett omhändertagande inom ramen för LVU kan&lt;br&gt;förväntas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör emellertid på samma sätt som enligt gällande rätt,&lt;br&gt;ett omhändertagande endast kunna komma i fråga när den situation som den&lt;br&gt;unge befinner sig i är av just det allvarliga slag som LVU förutsätter för&lt;br&gt;omedelbart omhändertagande. Ändamålet med omhändertagandet skall vara&lt;br&gt;att försöka säkerställa att den unge får det skydd och den tillsyn som han&lt;br&gt;behöver. Åtgärden skall alltså ses som en social skyddsåtgärd. Polisen skall&lt;br&gt;därför till ledning för sitt ställningstagande beakta om den unge omgående&lt;br&gt;behöver komma under någon vuxens tillsyn därför att omständigheterna in-&lt;br&gt;nebär en överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes hälsa eller&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen har också föreslagits att det i polislagen in-&lt;br&gt;förs en särskild bestämmelse som ger polisen rätt att underrätta föräldrar om&lt;br&gt;sådant som iakttagits i polisverksamheten men som inte föranlett något&lt;br&gt;ingripande av polisen mot den unge. Jag vill inte utesluta att underrättelser&lt;br&gt;av detta slag i många fall skulle kunna vara av värde. Redan enligt gällande&lt;br&gt;rätt finns det emellertid normalt inte något hinder för polisen att underrätta&lt;br&gt;föräldrar om gjorda iakttagelser. Någon särskild lagreglering är därför inte&lt;br&gt;nödvändig för det angivna syftet. Om en sådan ändå bör införas, kräver det&lt;br&gt;enligt min mening närmare överväganden än sådana som som varit möjliga&lt;br&gt;inom ramen för detta lagstiftningsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, bl.a. socialstyrelsen, har föreslagit att kretsen av&lt;br&gt;personer till vilka den unge skall kunna överlämnas utvidgas bl.a. i syfte att&lt;br&gt;uppnå en önskvärd ökad samverkan mellan socialtjänsten och sjukvården.&lt;br&gt;Åtgärder som bidrar till ökat samarbete är mycket angelägna. Jag har&lt;br&gt;emellertid stannat för att inte förorda att personkretsen utvidgas för de rela-&lt;br&gt;tivt allvarliga fall som 12 § tar sikte på. I sådana fall bör nämligen den unge&lt;br&gt;lämnas över till någon som har ett legalt ansvar för honom. En begränsning&lt;br&gt;av kretsen av personer är också motiverad från integritetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till ändamålet med omhändertagandet är jag inte beredd att&lt;br&gt;nu föreslå en formell föreskrift om en längsta tid för omhändertagandet.&lt;br&gt;Mer än ett helt kortvarigt omhändertagande med stöd av 12 § polislagen&lt;br&gt;kan normalt inte vara förenligt med de awägningsprinciper som skall&lt;br&gt;tillämpas enligt 8 § samma lag. Inskränkningar i någon enskilds frihet&lt;br&gt;måste också tolkas mot bakgrund av internationella åtaganden. En längre tid&lt;br&gt;är därför utesluten. Det torde också vara ytterst sällsynt med situationer som&lt;br&gt;kräver ett polisiärt omhändertagande mer än några få timmar. I&lt;br&gt;undantagsfall kan dock förekomma angelägna situationer som kräver en&lt;br&gt;något längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Identifiering, samarbete och vissa praktiska frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen har ofta i sitt arbete ett legitimt behov av att fä veta en persons&lt;br&gt;identitet. Det är också en vedertagen uppfattning att en polisman, om det&lt;br&gt;behövs för att en tjänsteuppgift skall kunna fullgöras, får fråga en person&lt;br&gt;om hans namn och hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § polislagen åligger det polisen särskilt att fortlöpande samar-&lt;br&gt;beta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa&lt;br&gt;om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem. Enligt 71 § soci-&lt;br&gt;altjänstlagen föreligger också en anmälningsplikt. Därvid är det självfallet&lt;br&gt;av grundläggande betydelse att den unges identitet är klarlagd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att polisen med tvång mot den enskilde skall kunna utröna någons&lt;br&gt;identitet, s.k. polisiering, krävs emellertid lagstöd. I de fall som 12 § polis-&lt;br&gt;lagen tar sikte på har polisen inte möjlighet till polisiering. Ett sådant behov&lt;br&gt;föreligger inte heller for polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om polisen påträffar någon under sådana omständigheter som gör att det&lt;br&gt;finns anledning överväga ett omhändertagande enligt 12 § polislagen kan&lt;br&gt;det visserligen ofta, vara lämpligt att identifiera den unge. Ett omhänderta-&lt;br&gt;gande förutsätter dock inte att man känner till den unges identitet. Förutsätt-&lt;br&gt;ningen är dock att den som omhändertagandet avser ”kan antas” vara under&lt;br&gt;18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i sammanhanget noteras att LVU inte uttryckligen reglerar hur&lt;br&gt;sociala myndigheter skall förfara när den unges identitet inte är klarlagd.&lt;br&gt;Lagen ställer emellertid inte upp något formellt hinder mot att, om förut-&lt;br&gt;sättningarna i övrigt föreligger, omhänderta en oidentifierad person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon omhändertagits enligt 12 § polislagen torde det normalt inte&lt;br&gt;behövas att han eller hon tas med till en polisstation. Liksom för närvarande&lt;br&gt;bör det inte heller komma i fråga att ungdomar som omhändertas på de&lt;br&gt;grunder som anges i paragrafen placeras i polisarrest eller häkte eller låses&lt;br&gt;in på något annat sätt. Att i detta sammanhang särskilt föreskriva detta i la-&lt;br&gt;gen är dock enligt min mening inte tillräckligt motiverat. Det är naturligt att&lt;br&gt;den unge så fort som är möjligt överlämnas till föräldrarna eller någon an-&lt;br&gt;nan vårdnadshavare, om inte företrädare för socialnämnden beslutar om ett&lt;br&gt;omhändertagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de fall där identiteten inte är klarlagd måste polisen anses berättigad&lt;br&gt;till visst rådrum för att försöka fastställa identiteten. Utan att veta&lt;br&gt;identiteten går det inte att kontakta en förälder eller annan vårdnadshavare.&lt;br&gt;Socialtjänsten får också svårare att bedöma vilka insatser som behövs från&lt;br&gt;dess sida om man inte vet vem det gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Går det inte att inom rimlig tid fastställa den unges identitet, får polisen&lt;br&gt;lita till att företrädare för socialnämnden tar det ansvar som är nödvändigt&lt;br&gt;och möjligt. Hur lång tid som kan anses rimlig i sammanhanget går inte att&lt;br&gt;ange generellt. Förhållandena i det enskilda fallet, den unges ålder, omstän-&lt;br&gt;digheterna han anträffats under och hans möjligheter att ta vara på sig själv&lt;br&gt;får bl.a. vara avgörande vid bedömningen av hur lång tid som det är absolut&lt;br&gt;nödvändigt att omhändertagandet varar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2.4 Kvarhållande efter tillfälligt omhändertagande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: När den som är under 18 år omhändertagits med stöd av&lt;br&gt;13 § andra stycket polislagen får han eller hon efter avslutat förhör,&lt;br&gt;men inom den nu längsta föreskrivna tiden på sex timmar, hållas kvar&lt;br&gt;hos polisen for att han genom en polismans försorg skyndsamt skall&lt;br&gt;kunna överlämnas till sina föräldrar, annan vårdnadshavare, tjänste-&lt;br&gt;man inom socialtjänsten eller annan lämplig vuxen person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget överensstämmer i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är med undantag av Sveriges advokatsamfund posi-&lt;br&gt;tiva till promemorieförslaget, men vissa har gjort invändningar mot enskild-&lt;br&gt;heter i förslaget. Justitiekanslern har ifrågasatt om inte den föreslagna befo-&lt;br&gt;genheten ryms inom den gällande lagtexten. Riksåklagaren anser bl.a. att&lt;br&gt;det av lagtexten skall framgå dels under vilka betingelser ett kvarhållande&lt;br&gt;kan ske och dels ett krav på skyndsam handläggning. BRA framför diskus-&lt;br&gt;sionsvis förslaget att polisen alltid skall underrätta vårdnadshavaren om den&lt;br&gt;unge blivit föremål för polisingripande förutsatt att det inte finns särskilda&lt;br&gt;skäl mot det. Socialstyrelsen föreslår att kretsen av personer till vilka den&lt;br&gt;unge skall kunna överlämnas utvidgas till att omfatta samma krets som sty-&lt;br&gt;relsen föreslår beträffande 12 § polislagen. Rikspolisstyrelsen framhåller&lt;br&gt;behovet av att skapa förutsättningar for att se till att personal från socialtjän-&lt;br&gt;sten finns tillgänglig vid de tillfällen — ofta kvälls- och nattetid — då soci-&lt;br&gt;ala insatser påkallas. Styrelsen ifrågasätter vidare om inte ungdomar mellan&lt;br&gt;15 och 18 år som omhändertagits med stöd av lagen (1976:511) om omhän-&lt;br&gt;dertagande av berusade personer m.m. (LOB) bör omfattas av de åtgärder&lt;br&gt;som föreslås. Bl.a. polismyndigheten i Umeå ifrågasätter om den föreslagna&lt;br&gt;tiden är tillräcklig, särskilt i samband med helger och vissa festdagar. JO,&lt;br&gt;som ifrågasätter om inte förfarandet skall tillämpas även beträffande om-&lt;br&gt;händertaganden av berusade ungdomar enligt LOB anser att tidsbegräns-&lt;br&gt;ning, förbud mot inlåsning och polisens hantering i praktiskt hänseende&lt;br&gt;skall anges i lagen. Statens ungdomsråd understryker att den unge aldrig&lt;br&gt;skall låsas in. Sveriges advokatsamfund, som avstyrker promemorians för-&lt;br&gt;slag i sin helhet, anser att det i första hand skall ankomma på vårdnadshava-&lt;br&gt;ren att bestämma om den unge skall lämnas över till någon annan lämplig&lt;br&gt;vuxen person. Föreningen Sveriges polischefer anser att polisen bör ha som&lt;br&gt;rutin att i efterhand muntligen eller skriftligen underrätta någon i den an-&lt;br&gt;givna kretsen även om kvarhållandet inte lett till att den unge lämnats över&lt;br&gt;till annan. Vidare anser föreningen att ungdomar mellan 15 och 18 år som&lt;br&gt;tagits om hand enligt LOB skall omfattas av de åtgärder som föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: När någon omhändertagits med stöd av 13 §&lt;br&gt;andra stycket polislagen är ingripandet föranlett av ett oacceptabelt&lt;br&gt;beteende från ordningssynpunkt. Efter identifiering och förhör skall enligt&lt;br&gt;gällande föreskrifter den som omhändertagits friges så snart som möjligt.&lt;br&gt;Om han eller hon bedöms vara i behov av stöd eller hjälp från samhällets&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sida, skall polisen enligt 16 § andra stycket polislagen ge råd och&lt;br&gt;upplysningar och, om det är lämpligt, samråda med myndigheterna t.ex.&lt;br&gt;inom socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ingripandet skett mot någon som är under 18 år kan det många&lt;br&gt;gånger framstå som klart olämpligt att frige honom eller henne utan att för-&lt;br&gt;säkra sig om att han får tillsyn av vuxna. Exempelvis kan förhållandena&lt;br&gt;vara sådana att det kan antas att den omhändertagne utan tillsyn av någon&lt;br&gt;vuxen omedelbart efter ett frisläppande fortsätter ett beteende som föran-&lt;br&gt;leder ett nytt ingripande. I vissa situationer kan en omedelbar frigivning&lt;br&gt;också befaras leda till att t.ex. yngre kamrater i ett gäng beter sig på ett sätt&lt;br&gt;som föranleder ett nytt polisingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar därför de flesta remissinstansers uppfattning att promemorie-&lt;br&gt;förslaget i denna del bör genomföras. I mitt ställningstagande ligger att jag&lt;br&gt;anser att nuvarande lagstiftning inte ger tillräckliga möjligheter att förfara&lt;br&gt;på det önskvärda sättet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen bör således i samband med frigivningen av den som är under 18&lt;br&gt;år ges möjlighet att hindra fortsatta beteenden som är allvarliga ur ordnings-&lt;br&gt;synpunkt även om förhållandena inte är så svåra att ett omedelbart omhän-&lt;br&gt;dertagande genom sociala myndigheters försorg kan bli aktuellt. Om&lt;br&gt;polisen bedömer det som nödvändigt, bör den som är under 18 år kunna&lt;br&gt;hållas kvar så att han som ett led i frigivningen kan överlämnas till i första&lt;br&gt;hand en förälder eller någon annan vårdnadshavare eller till en tjänsteman&lt;br&gt;inom socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangemangen kring frigivningen måste ordnas med största skyndsam-&lt;br&gt;het. Ett kvarhållande efter avslutat förhör för att försäkra sig om att den&lt;br&gt;unge kommer under tillsyn av någon vuxen får naturligtvis inte ta längre tid&lt;br&gt;eller göras på ett mer ingripande sätt än som är nödvändigt. Det är därför&lt;br&gt;angeläget att polisen så snart som möjligt efter omhändertagandet överväger&lt;br&gt;hur frigivningen bör anordnas. Det är naturligt att polisen snarast möjligt tar&lt;br&gt;de kontakter som man bedömer behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är olämpligt, bör i första hand en förälder eller en annan&lt;br&gt;vårdnadshavare kontaktas. Är detta inte möjligt eller är det av annat skäl&lt;br&gt;lämpligare, kan någon annan vuxen person som den unge har kontakt med&lt;br&gt;komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall kan det vara ändamålsenligt och tillräckligt att polisen för-&lt;br&gt;söker kontakta föräldrar eller någon annan lämplig vuxen person tillsam-&lt;br&gt;mans och i samråd med den omhändertagne. Möjligheten att låta ett omhän-&lt;br&gt;dertagande enligt 13 § andra stycket polislagen genomföras på så sätt att&lt;br&gt;polisen skjutsar hem den som ingripandet skett mot berördes i motiven till&lt;br&gt;den nuvarande regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kretsen av personer till vilka den unge skall kunna över-&lt;br&gt;lämnas föreslår socialstyrelsen att personal inom hälso- och sjukvården sär-&lt;br&gt;skilt skall anges i uppräkningen. Styrelsen anför som skäl främst att detta&lt;br&gt;skulle främja samarbetet mellan socialtjänst samt hälso- och sjukvård. Som&lt;br&gt;jag anförde i det föregående är ett utökat samarbete inom den offentliga&lt;br&gt;sektorn av största betydelse for att uppnå bra resultat. För mitt förslag anser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jag att det är tillräckligt att föreskriva annan lämplig vuxen person, vilket i&lt;br&gt;förekommande fall även kan avse en person inom sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag återkommer till i specialmotiveringen upphör naturligvis det in-&lt;br&gt;slag av frihetsberövande som polisens åtgärder kan anses innebära då den&lt;br&gt;unge överlämnas till någon annan. Ingen annan än polisen kan stödja sig på&lt;br&gt;den föreslagna bestämmelsen i polislagen för att mot den unges vilja hindra&lt;br&gt;honom att röra sig fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan hur den unge skall tas om hand i väntan på att han&lt;br&gt;kan få tillsyn av någon vuxen bör principen alltid vara att den unge skall&lt;br&gt;hållas under uppsikt av polis eller någon annan tjänsteman. Endast om det&lt;br&gt;är absolut nödvändigt, bör den unge låsas in och i så fall för en mycket kort&lt;br&gt;tid. Någon särskild lagregel om hur överlämnandet skall gå till behövs inte&lt;br&gt;enligt min mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget från bl.a. rikspolisstyrelsens att polisen skall få hålla kvar även&lt;br&gt;ungdomar som omhändertagits enligt LOB är jag, med nuvarande bered-&lt;br&gt;ningsunderlag, inte beredd att biträda. Det praktiska behovet synes inte vara&lt;br&gt;lika framträdande i detta fall. Har någon omhändertagits med stöd av LOB,&lt;br&gt;finns normalt redan den behövliga tiden för att ombesörja lämpliga vuxen-&lt;br&gt;kontakter för den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsen av personer som det kan bli aktuellt att kontakta är enligt mitt&lt;br&gt;förslag inte inskränkt till vårdnadshavare. Någon sekretess gäller i princip&lt;br&gt;inte för uppgifter om ingripanden enligt 13 § polislagen (jfr 7 kap. 17 §&lt;br&gt;samt 9 kap. 17 och 18 §§ sekretesslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den längsta tiden for detta slag av omhändertagande är enligt 16 § andra&lt;br&gt;stycket polislagen sex timmar. Denna tidsfrist får normalt anses vara till-&lt;br&gt;räcklig för att polisen även skall kunna ordna frigivningssituationen i de nu&lt;br&gt;aktuella fallen. Det finns därför inte anledning att förlänga tiden med anled-&lt;br&gt;ning av de åtgärder som nu föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2.5 Kvarhållande efter ingripande på grund av misstanke&lt;br&gt;om brott&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Beslutar åklagaren att inte anhålla någon som är under&lt;br&gt;18 år och som polisen har gripit, får polisen hålla honom kvar i högst&lt;br&gt;tre timmar för att han skall kunna överlämnas till sina föräldrar, någon&lt;br&gt;annan vårdnadshavare, en företrädare för socialtjänsten eller någon&lt;br&gt;annan lämplig vuxen person. Kvarhållandet får avse bara den som&lt;br&gt;åklagaren fortfarande anser vara skäligen misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen skall även för samma syfte i högst tre timmar kunna hålla&lt;br&gt;kvar någon under 18 år som medtagits till polisen för förhör och som&lt;br&gt;är skäligen misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget överensstämmer med mitt utom vad gäller tids-&lt;br&gt;fristen vid kvarhållande efter medtagande till förhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet är positiva till promemorieförslaget i dess&lt;br&gt;huvuddrag men har gjort invändningar mot enskildheter i förslaget.&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget. Justitiekanslern har ifrågasatt&lt;br&gt;om den föreslagna regeln behövs och om den i så fall bör placeras i en&lt;br&gt;straffprocessuell lag. Malmö tingsrätt efterlyser ett klargörande yttrande&lt;br&gt;huruvida den tidsförlängning på tre timmar som är möjlig när det är av&lt;br&gt;synnerlig vikt för utredningen också blir tillämplig för att ordna&lt;br&gt;frigivningen. Riksåklagaren anser att ytterligare överväganden behövs och&lt;br&gt;pekar på att en åklagare normalt inte redovisar skälen för att inte meddela&lt;br&gt;ett anhållningsbeslut för polisen samt att det från såväl praktiska som&lt;br&gt;principiella synpunkter kan anföras vägande skäl mot att införa någon&lt;br&gt;ändring i detta avseende. Riksåklagaren anser vidare att förslagets&lt;br&gt;förhållande till 12 § polislagen skall anges. Bl.a. polismyndigheten i&lt;br&gt;Stockholm anser att tidsfristen i LUL bör utsträckas till sex timmar samt att&lt;br&gt;inlåsning bör kunna få komma i fråga i undantagsfall. Polismyndigheten i&lt;br&gt;Malmö anser att den föreslagna regeln bör omfatta även de som hämtas till&lt;br&gt;förhör. JO anser att förbud mot inlåsning och polisens hantering i praktiskt&lt;br&gt;hänseende skall anges i lagen. Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige,&lt;br&gt;som inte finner åtgärderna vara tillräckligt långtgående, anser att föreskrif-&lt;br&gt;terna skall kunna tillämpas även på enstaka brott samt att det av lagen bör&lt;br&gt;framgå att frigivningen primärt skall ske till en förälder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I likhet med vad som har framförts i prome-&lt;br&gt;morian och som vitsordats av de flesta remissinstanserna anser jag att det&lt;br&gt;många gånger framstår som motiverat att polisen kan hålla kvar även brotts-&lt;br&gt;misstänkta unga för att ordna deras tillsyn. Olika omständigheter kan visa&lt;br&gt;att någon som är under 18 år är i omedelbart behov av tillsyn efter det att&lt;br&gt;han gripits som skäligen misstänkt för brott, även om åklagaren inte finner&lt;br&gt;skäl att anhålla honom. Detsamma kan gälla någon under 18 år som har&lt;br&gt;medtagits för förhör och som är skäligen misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kvarhållande bör emellertid kunna komma i fråga endast i sådana fall&lt;br&gt;då den unge fortfarande är skäligen misstänkt för brott. Detta bör uttryckli-&lt;br&gt;gen framgå av lagtexten. Kvarstår inte misstanken bör inte polisen ha rätt&lt;br&gt;att hålla kvar den unge för att överlämna honom till föräldrarna eller någon&lt;br&gt;annan for att ordna tillsynen av honom. Detta utesluter givetvis inte att det i&lt;br&gt;sådana fall kan vara lämpligt att polisen i samråd med den unge söker att se&lt;br&gt;till att han kommer i kontakt med eller överlämnas till föräldrarna i sam-&lt;br&gt;band med frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6c § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga&lt;br&gt;lagöverträdare (LUL) skall polisen omedelbart underrätta vårdnadshavaren,&lt;br&gt;om någon som inte fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott. Denna före-&lt;br&gt;skrift är tvingande för polisen men med möjlighet till undantag då det finns&lt;br&gt;särskilda skäl mot en underrättelse. Sådana kan bl.a. föreligga om det gäller&lt;br&gt;en mycket bagatellartad förseelse eller om en underrättelse riskerar mer att&lt;br&gt;skada än hjälpa den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under motsvarande omständigheter bör det inte komma i fråga att hålla&lt;br&gt;kvar den unge. Om förseelsen t.ex. är så bagatellartad att en underrättelse&lt;br&gt;kan underlåtas, skall den unge inte heller kunna hållas kvar för att&lt;br&gt;överlämnas till sina föräldrar eller annan vårdnadshavare. Riskerar den unge&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att skadas mer än att hjälpas av att överlämnas till en förälder, skall ett&lt;br&gt;kvarhållande naturligtvis inte heller ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En underrättelse enligt 6 c § LUL kan lämnas redan innan det att ett&lt;br&gt;kvarhållande aktualiseras vilket kan underlätta ett snabbt överlämnande. Är&lt;br&gt;det ett fall som åklagaren skall ta ställning till och är skuldfrågan inte helt&lt;br&gt;klar, kan det dock finnas skäl att avvakta med underrättelsen till dess att&lt;br&gt;åklagarens bedömning av skuldfrågan föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då den unge friges genom att överlämnas till någon annan vuxen person&lt;br&gt;som bedöms lämplig att hålla den unge under tillsyn ligger i detta att veder-&lt;br&gt;börande underrättas om brottsmisstanken. Detta möter inget hinder från se-&lt;br&gt;kretessynpunkt, eftersom det får anses nödvändigt för att polisen skall&lt;br&gt;kunna fullgöra sin verksamhet i detta avseende (1 kap. 5 § sekretesslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gripandefallen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte föreskrivet någon längsta tid under vilken en person kan vara&lt;br&gt;berövad friheten som gripen. Ett arrangemang for att ordna frigivningen så&lt;br&gt;att en brottsmisstänkt som är under 18 år får tillsyn av vuxna får naturligtvis&lt;br&gt;inte avsevärt förlänga tiden för frihetsberövandet. Även om man kan utgå&lt;br&gt;från att polisen ordnar frigivningen med största skyndsamhet, är det ändå&lt;br&gt;från rättssäkerhetssynpunkt motiverat med en föreskrift om den längsta tid&lt;br&gt;som frigivningen får senareläggas för att tillsynen skall kunna ordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har viss förståelse för att de farhågor som uttalats av några remissin-&lt;br&gt;stanser, att den i promemorian föreslagna tiden inte alltid är tillräcklig för&lt;br&gt;att hinna ordna frigivningen på det sätt som är tänkt. Åtgärder som innefat-&lt;br&gt;tar frihetsberövanden bör emellertid inte tillåtas för längre tid än som fram-&lt;br&gt;står som nödvändigt. Jag är därför inte nu beredd att föreslå en längre tid.&lt;br&gt;Det finns emellertid skäl att följa tillämpningen av den nu föreslagna be-&lt;br&gt;stämmelsen i syfte att bedöma om en förlängd tidsfrist är motiverad. En&lt;br&gt;prövning av denna fråga ligger inom ramen för det uppdrag som ungdoms-&lt;br&gt;brottsutredningen har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kvarhållande efter ett gripande aktualiseras inte förrän åklagaren be-&lt;br&gt;slutat att inte anhålla den misstänkte. Frågan om frigivningssituationen är&lt;br&gt;inte heller avsedd att inverka på överväganden om straffprocessuella åtgär-&lt;br&gt;der. Åklagarens beslut att inte anhålla den misstänkte innebär att grunden&lt;br&gt;för det straffprocessuella frihetsberövandet upphör. Det är därefter inte&lt;br&gt;åklagaren utan polisen som har till uppgift att besluta om kvarhållande och&lt;br&gt;bedöma hur frigivningen skall ordnas. Polisen skall i princip självständigt&lt;br&gt;pröva om ett kvarhållande för att ordna frigivningen är påkallat och möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har framhållit tidigare är det dock en förutsättning att den unge&lt;br&gt;fortfarande är skäligen misstänkt för brott. Därvid bör polisen vara bunden&lt;br&gt;av den bedömning åklagaren gjort i det hänseendet. Det bör därför&lt;br&gt;föreskrivas att åklagaren skall ha funnit att den unge fortfarande är skäligen&lt;br&gt;misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som riksåklagaren framhållit redovisar emellertid normalt åklagaren inte&lt;br&gt;sina skäl att inte besluta om anhållande för polisen. Åklagaren måste dock&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha gjort en bedömning av brottet och utifrån den kunna redovisa sin upp-&lt;br&gt;fattning om det föreligger skälig misstanke för att ett brott har begåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När polisen tar emot åklagarens besked i anhållningsfrågan torde frågan&lt;br&gt;om hur frigivningen skall ordnas redan ha aktualiserats hos polisen. Det är&lt;br&gt;naturligt att polisen frågar efter åklagarens bedömning när det gäller miss-&lt;br&gt;tankefrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medtagande för förhör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa lindrigare brott, t.ex. skadegörelse eller förargelseväckande bete-&lt;br&gt;ende, kommer ett anhållande som regel inte i fråga. Ett ingripande på plat-&lt;br&gt;sen mot ett sådant brott sker vanligtvis genom att en polisman tar med den&lt;br&gt;misstänkte till förhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller denna situation bör polisen kunna hålla kvar den&lt;br&gt;unge för att ordna frigivningen. Tidsfristen tre timmar anser jag åtminstone&lt;br&gt;för närvarande vara lämplig också för dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 23 kap. 9 § rättegångsbalken om polisens möjligheter&lt;br&gt;att hålla kvar den misstänkte i dessa fall innebär bl.a. att den som har&lt;br&gt;medtagits till förhör inte är skyldig att stanna kvar längre än sex timmar. Är&lt;br&gt;det av synnerlig vikt, att den som kan misstänkas för brottet är tillgänglig&lt;br&gt;för fortsatt förhör, är han skyldig att stanna kvar ytterligare sex timmar. För&lt;br&gt;den som är under 15 år, är tidsgränsen i normalfallet tre timmar med möj-&lt;br&gt;lighet till förlängning ytterligare tre timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den möjlighet till förlängning som finns i 23 kap. 9 § rättegångsbalken&lt;br&gt;avser endast brottsutredningen och är alltså inte tillämplig när syftet är att&lt;br&gt;ordna frigivningssituationen. Sedan de förhör som behövs är avslutade, bör&lt;br&gt;polisen ha särskilt föreskriven tid för att ordna frigivningssituationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det behövs för att klargöra hur polisen i sin dokumentation&lt;br&gt;skall redovisa tiderna för frihetsberövande för dels brottsutredande verk-&lt;br&gt;samhet, dels kvarhållande, finns möjligheten att rikspolisstyrelsen utfärdar&lt;br&gt;allmänna råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtekniskt bör kvarhållande i nu avsedda situationer regleras i en sär-&lt;br&gt;skild bestämmelse i LUL eftersom den lagen inte innehåller uteslutande&lt;br&gt;straffprocessuella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principerna för hur den unge skall förvaras i avvaktan på att han kan&lt;br&gt;överlämnas bör vara desamma som jag har redovisat i föregående avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2.6 Förhållandet till Sveriges konventionsåtaganden m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i vissa konventioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har tillträtt bl.a. FN:s konvention om medborgerliga och politiska&lt;br&gt;rättigheter (FN-konventionen), FN:s konvention om barnets rättigheter&lt;br&gt;(FN:s barnkonvention) samt den europeiska konventionen angående skydd&lt;br&gt;för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (europeiska&lt;br&gt;konventionen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 9 i FN-konventionen anges att envar har rätt till frihet och per-&lt;br&gt;sonlig säkerhet och att ingen får utsättas för godtycklig arrestering eller an-&lt;br&gt;nat godtyckligt frihetsberövande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I FN:s barnkonvention är barnets bästa en av grundpelarna. Vid alla åt-&lt;br&gt;gärder som rör barn skall barnets bästa komma i främsta rummet. Barnet&lt;br&gt;skall skyddas mot alla former av utnyttjande som kan skada det i något av-&lt;br&gt;seende. Enligt konventionen är det föräldrar, eller i förekommande fall&lt;br&gt;vårdnadshavare, som har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveck-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frihetsberövanden av barn föreskriver konventionen i arti-&lt;br&gt;kel 37 b att inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet.&lt;br&gt;Gripande, anhållande, häktning, fängslande eller andra former av frihets-&lt;br&gt;berövande av ett barn skall ske i enlighet med lag och får endast användas&lt;br&gt;som en sista utväg och för kortast lämpliga tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till frihet och personlig säkerhet regleras i den europeiska konven-&lt;br&gt;tionens artikel 5. Den europeiska konventionen går i fråga om regleringen&lt;br&gt;av rätten till frihet och personlig säkerhet längre än FN-konventionen och&lt;br&gt;reglerar genom en uttömmande uppräkning under vilka förutsättningar som&lt;br&gt;frihetsberövanden är tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 5:1 föreskrivs att ingen får berövas sin frihet utom i de fall som&lt;br&gt;räknas upp under punkterna a) — f). En av dessa punkter c) lyder i den&lt;br&gt;svenska översättningen &amp;quot;då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad&lt;br&gt;sin frihet för att ställas inför vederbörlig rättslig myndighet såsom skäligen&lt;br&gt;misstänkt för att ha förövat brott, eller när det skäligen anses nödvändigt att&lt;br&gt;förhindra honom att begå ett brott eller att undkomma efter att ha gjort&lt;br&gt;detta”. Punkten d) avser det fall &amp;quot;då en underårig i laga ordning är berövad&lt;br&gt;sin frihet för att undergå skyddsuppfostran eller för att inställas inför veder-&lt;br&gt;börlig rättslig myndighet”. Rätten till domstolsprövning av frihetsberövande&lt;br&gt;regleras i artikel 5:3 och 5:4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagens konventionsförenlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med undantag för förslaget om en höjning av åldersgränsen för ingripanden&lt;br&gt;med stöd av 12 § polislagen, innebär mina förslag inte att det tillskapas nå-&lt;br&gt;gra nya självständiga grunder för frihetsberövanden. Förslagens innebörd är&lt;br&gt;i stället att särskilda regler införs för frigivningen av ungdomar som har&lt;br&gt;berövats friheten med stöd av redan nu gällande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya regleringen är emellertid bl.a. avsedd att tillämpas i samband&lt;br&gt;med frihetsberövanden som skett med stöd av bestämmelsen i 13 § polis-&lt;br&gt;lagen. Det har i olika sammanhang satts i fråga om den bestämmelsen i&lt;br&gt;vissa hänseenden kan passas in i den europeiska konventionens mönster (jfr&lt;br&gt;Danelius, Mänskliga rättigheter, fjärde upplagan, 1989). Enligt min mening&lt;br&gt;är detta en fråga som förtjänar att övervägas närmare. Även om mitt förslag&lt;br&gt;berör denna bestämmelse är det emellertid, som jag ser det, inte nödvändigt&lt;br&gt;att övervägandena görs inom ramen för det nu aktuella ärendet. Jag avser i&lt;br&gt;stället att aktualisera frågan i ett senare sammanhang. Vad som behöver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömas nu är endast om de här framförda förslagen, sedda för sig, är&lt;br&gt;förenliga med Sveriges konventionsåtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom jag tidigare utvecklat har samtliga mina förslag det gemensamma&lt;br&gt;syftet att ungdomar som befinner sig i utsatta eller olämpliga situationer&lt;br&gt;skall kunna få det skydd och stöd som de behöver. Detta syfte står uppen-&lt;br&gt;barligen i mycket god överensstämmelse med inriktningen av FN:s barn-&lt;br&gt;konvention. I inledningen till den konventionen sägs bl.a. med ett citat från&lt;br&gt;deklarationen om barnets rättigheter, att barnet på grund av sin fysiska och&lt;br&gt;psykiska omognad behöver särskilt skydd och särskild omvårdnad, innefat-&lt;br&gt;tande lämpligt rättsligt skydd. Enligt konventionen (art. 37) får emellertid&lt;br&gt;frihetsberövanden endast användas som en sista utväg och då för kortast&lt;br&gt;lämpliga tid. Barn skall inte heller skiljas från sina föräldrar utom när det är&lt;br&gt;nödvändigt för barnets bästa (art. 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s barnkonvention ställer alltså krav på aktiva och verksamma insatser&lt;br&gt;till skydd för barn som befinner sig i utsatta situationer. I sista hand kan fri-&lt;br&gt;hetsberövanden och annat tvång vara nödvändigt för att tillgodose detta än-&lt;br&gt;damål. Å andra sidan förutsätter konventionen att tvångsingripanden alltid&lt;br&gt;tillämpas restriktivt och i så begränsad omfattning som möjligt. Vad som&lt;br&gt;krävs är således en avvägning mellan olika intressen. För egen del anser jag&lt;br&gt;att det är uppenbart att mina förslag väl måste anses ligga inom ramen för&lt;br&gt;de åtaganden som följer av FN:s barnkonvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom bestämmelserna i barnkonventionen måste emellertid också be-&lt;br&gt;stämmelserna i den europeiska konventionen beaktas. Såsom jag har&lt;br&gt;redovisat anges i denna genom en uttömmande uppräkning under vilka&lt;br&gt;omständigheter som frihetsberövanden kan vara tillåtna. När det gäller&lt;br&gt;ingripanden som syftar till att bereda underåriga skydd är det närmast&lt;br&gt;bestämmelsen i punkt d) som är aktuell. Den medger frihetsberövanden av&lt;br&gt;underåriga som syftar till att den unge skall undergå skyddsuppfostran eller&lt;br&gt;ställas inför vederbörlig rättslig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon tvekan kan inte föreligga om att bestämmelserna om omedelbart&lt;br&gt;omhändertagande i LVU ryms inom denna punkt. När det gäller bestäm-&lt;br&gt;melsen i 12 § polislagen har det däremot förekommit att det framförts en&lt;br&gt;viss tveksamhet om dess konventionsförenlighet. Bedömningen av den frå-&lt;br&gt;gan är som jag ser det beroende dels av vilken roll som ingripandena av po-&lt;br&gt;lis i de aktuella fallen är avsedd att spela och dels av vilken innebörd som&lt;br&gt;termen skyddsuppfostran (educational supervision) har enligt konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den senare frågan saknas det tyvärr närmare vägledning i&lt;br&gt;andra rättskällor än själva konventionen. Någon tvekan kan dock knappast&lt;br&gt;råda om att skyddsuppfostran som sådan inte förutsätter frihetsberövande&lt;br&gt;eller annat omedelbart tvång. Vad konventionen medger är endast att fri-&lt;br&gt;hetsberövande får förekomma inom ramen för skyddsuppfostran. Det torde&lt;br&gt;också stå klart att konventionen inte lägger hinder för provisoriska ingri-&lt;br&gt;panden som syftar till att frågan om åtgärder inom ramen för en skyddsupp-&lt;br&gt;fostran skall prövas av behörig myndighet. Mot den nu angivna bakgrunden&lt;br&gt;är det enligt min mening naturligt att anse att unga som är föremål för åt-&lt;br&gt;gärder enligt socialtjänstlagstiftningen undergår skyddsuppfostran i kon-&lt;br&gt;ventionens mening även om åtgärderna i sig bygger på frivillighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare redovisat har polisen enligt 71 § socialtjänstlagen en&lt;br&gt;allmän skyldighet att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verk-&lt;br&gt;samhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behö-&lt;br&gt;ver ingripa till en underårigs skydd. Detta gäller oberoende av om polisen&lt;br&gt;själv har gjort något ingripande. Har polisen ingripit med stöd av bestäm-&lt;br&gt;melsen i 12 § polislagen, som ju i sig förutsätter sådana omständigheter att&lt;br&gt;ett omedelbart omhändertagande enligt LVU kan aktualiseras, skall polisen&lt;br&gt;självfallet så snart som möjligt underrätta socialnämnden även om den unge&lt;br&gt;överlämnas till sina föräldrar eller till annan vårdnadshavare. Ingripandena&lt;br&gt;syftar således till att frågan om åtgärder som ryms inom begreppet skydds-&lt;br&gt;uppfostran i den europeiska konventionens mening skall bli föremål för&lt;br&gt;prövning av behörig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening innebär vad jag nu har anfört att frihetsberövanden&lt;br&gt;med stöd av 12 § polislagen måste anses stå i överensstämmelse med&lt;br&gt;kraven enligt artikel 5:1 punkt d) i den europeiska konventionen. Den&lt;br&gt;höjning av åldersgränsen som jag nu föreslagit föranleder inte någon annan&lt;br&gt;bedömning av den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inga föreskrifter om någon längsta tid som ett omhänderta-&lt;br&gt;gande enligt 12 § polislagen kan bestå. Som jag tidigare har anfört kan det&lt;br&gt;dock normalt inte bli fråga om mer än några timmar. Vid bedömningen av&lt;br&gt;hur långt frihetsberövande som kan tillåtas med stöd av den aktuella be-&lt;br&gt;stämmelsen måste givetvis också Sveriges konventionsåtaganden beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har nämnt kan mina förslag, vid sidan av det som gäller&lt;br&gt;12 § polislagen, ses som en specialreglering av hur frigivningen skall gå till&lt;br&gt;vid frihetsberövanden som äger rum enligt redan befintliga bestämmelser.&lt;br&gt;För ett sådant synsätt talar bl.a. de förhållandevis korta tidsfrister som är&lt;br&gt;tillåtna enligt förslaget samt att förslagen har en brottspreventiv funktion&lt;br&gt;(art. 5:1 c)). Ett sådant synsätt skulle också innebära att förslagen inte skulle&lt;br&gt;innebära några särskilda problem när det gäller konventionsförenligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vart fall när det gäller den föreslagna nya paragrafen i LUL finns det&lt;br&gt;dock skäl att bedöma ett kvarhållande som en grund för ett förlängt frihets-&lt;br&gt;berövande vars konventionsförenlighet måste prövas för sig. I långa stycken&lt;br&gt;torde härvid grunderna för det ursprungliga frihetsberövandet vara tillräck-&lt;br&gt;liga även för ett kvarhållande. Därutöver måste beaktas att de ursprungliga&lt;br&gt;frihetsberövandena genomgående torde vara av en sådan karaktär att de kan&lt;br&gt;ge anledning att överväga åtgärder enligt socialtjänstlagstiftningen. Även i&lt;br&gt;dessa fall har också polisen skyldighet att underrätta socialnämnden om&lt;br&gt;sina ingripanden. Mot den bakgrunden måste enligt min mening&lt;br&gt;befogenheten att hålla kvar den unge för att han skall kunna överlämnas&lt;br&gt;anses vara förenlig med den europeiska konventionen på samma grunder&lt;br&gt;som jag tidigare har redovisat när det gäller bestämmelsen i 12 § polislagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsprövning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De möjligheter till ingripanden som föreslås något utvidgade går enligt gäl-&lt;br&gt;lande rätt inte att överklaga till någon domstol. Dessa kortvariga frihets-&lt;br&gt;berövanden har inte ansetts strida mot föreskriften i 2 kap. 9 § regerings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formen om rätt till domstolsprövning av frihetsberövanden. Inte heller har&lt;br&gt;det ansetts vara konventionsstridigt. Den korta tid som frihetsberövandet&lt;br&gt;kan omfatta gör att domstolsprövning i praktiken inte kan äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga ingripanden kan granskas av riksdagens ombudsmän, justitie-&lt;br&gt;kanslem och prövas av allmän åklagare. Menar den som har blivit föremål&lt;br&gt;för ett ingripande att det inte varit lagligen grundat, kan han eller hon föra&lt;br&gt;egen talan inför allmän domstol. Felaktiga frihetsberövanden grundar i viss&lt;br&gt;utsträckning också skadeståndsskyldighet för staten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2.7 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att det är angeläget att mina förslag genomförs så snart som möj-&lt;br&gt;ligt. Lagförslagen är begränsade och förutsätter inte ett omfattande adminis-&lt;br&gt;trativt arbete för de myndigheter som berörs. Jag föreslår därför att lagän-&lt;br&gt;dringarna skall träda i kraft redan den 30 april 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats&lt;br&gt;förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i polislagen (1984:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;4 Specialmotivering&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;4.1 Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anträffas någon, som kan antas vara under arton år, under förhållanden som&lt;br&gt;uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för hans hälsa eller&lt;br&gt;utveckling, får han tas om hand av en polisman för att genom dennes för-&lt;br&gt;sorg skyndsamt överlämnas till sina föräldrar eller någon annan vårdnads-&lt;br&gt;havare eller till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sakliga ändringen i paragrafen består i att åldersgränsen har höjts så att&lt;br&gt;bestämmelsen omfattar även dem som kan antas ha fyllt 15 men inte 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om omhändertagande är inte tvingande. Det är en uppgift för po-&lt;br&gt;lisen att i varje särskilt fall bedöma om ett omhändertagande kan och bör&lt;br&gt;ske. Den allmänna principen om ändamålsenlighet och proportionalitet&lt;br&gt;m.m. som kommer till uttryck i 8 § gäller alltid när ett ingripande övervägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de omständigheter som kan föranleda ett omhändertagande&lt;br&gt;gäller fortfarande att det skall tillgripas bara som en yttersta åtgärd. Exem-&lt;br&gt;pel på sådana omständigheter kan vara allvarliga fall av t.ex. missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt&lt;br&gt;nedbrytande beteende. Givetvis inverkar den unges ålder på bedömningen&lt;br&gt;av situationens allvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den unge skall alltid överlämnas till en förälder, någon annan vårdnads-&lt;br&gt;havare eller till socialnämnden, vilka har ett lagligt ansvar för den omhän-&lt;br&gt;dertagne. Det ligger närmast till hands att polisen så fort som möjligt försö-&lt;br&gt;ker få kontakt med föräldrarna, t.ex. per telefon, för att be dem hämta sitt&lt;br&gt;barn. Om det är möjligt och lämpligt kan polisen skjutsa hem den unge. Är&lt;br&gt;det av någon särskild anledning olämpligt eller är det inte möjligt att få&lt;br&gt;kontakt med en förälder eller en annan vårdnadshavare måste någon före-&lt;br&gt;trädare för socialnämnden kontaktas. Avser socialnämnden att vidta några&lt;br&gt;tvångsåtgärder är polisen skyldig att hjälpa till. Blir inte några tvångsåtgär-&lt;br&gt;der aktuella, kan polisen liksom socialtjänsten endast ge frivilliga hjälp- och&lt;br&gt;stödåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett omhändertagande enligt paragrafen görs, skall det dokumenteras&lt;br&gt;och i enlighet med föreskrifterna i 3 § polislagen och 71 § socialtjänstlagen&lt;br&gt;rapporteras till sociala myndigheter, om det inte är uppenbart obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen längsta tid föreskriven för hur länge ett omhän-&lt;br&gt;dertagande enligt 12 § kan pågå, men det ligger i sakens natur att&lt;br&gt;omhändertagandet inte skall vara längre än absolut nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behövs längre sammanlagd tid än omkring sex timmar kan det normalt&lt;br&gt;inte vara en uppgift för polisen att ha hand om den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett omhändertagande inte förhållandevis omgående leder eller kan&lt;br&gt;förväntas leda till någon fortsatt tillsyn för den unge, kan polisen endast&lt;br&gt;rapportera sina iakttagelser och åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att identifiera någon och för rapportering av iaktta-&lt;br&gt;gelser har behandlats i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer under 15 år får enligt rikspolisstyrelsens föreskrifter (FAP) inte&lt;br&gt;förvaras i arrest. Det bör gälla även för den nya ålderskategori som kommer&lt;br&gt;att omfattas av paragrafen, om det inte är absolut nödvändigt i det enskilda&lt;br&gt;fallet. Vid bedömning av om det är nödvändigt skall den unges bästa vara&lt;br&gt;vägledande. Normalt bör dessa ungdomar förvaras i förhörsrum eller lik-&lt;br&gt;nande utrymmen under bevakning av en polisman, annan lämplig tjänste-&lt;br&gt;man inom myndigheten eller någon som sköter arrestantbevakning och lik-&lt;br&gt;nande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har omhändertagits enligt 11 § eller enligt 13 § andra stycket skall&lt;br&gt;förhöras så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har omhändertagandet skett enligt 13 § andra stycket skall den omhän-&lt;br&gt;dertagne friges snarast möjligt efter förhöret. Den som är under arton år får&lt;br&gt;dock hållas kvar för att genom polisens försorg skyndsamt kunna överläm-&lt;br&gt;nas till sina föräldrar, annan vårdnadshavare, en tjänsteman inom socialtjän-&lt;br&gt;sten eller någon annan lämplig vuxen person. Ingen får hållas kvar längre&lt;br&gt;än sex timmar. Bedöms den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd&lt;br&gt;från samhällets sida, skall polisen gå honom till handa med råd och upplys-&lt;br&gt;ningar samt, om det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgan&lt;br&gt;som har till uppgift att tillgodose sådant behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon har omhändertagits enligt 14 § skall åtgärder för att hans&lt;br&gt;identitet skall fastställas skyndsamt vidtas. Den omhändertagne skall ome-&lt;br&gt;delbart friges så snart han har identifierats. Han får dock inte hållas kvar&lt;br&gt;under längre tid än sex timmar eller, om det är av synnerlig vikt att han&lt;br&gt;identifieras, tolv timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke har en föreskrift tagits in om kvarhållande vid&lt;br&gt;omhändertagande enligt 13 § andra stycket i syfte att genom polisens för-&lt;br&gt;sorg skyndsamt kunna överlämna den unge till någon lämplig vuxen person.&lt;br&gt;Kretsen av lämpliga mottagare omfattar enligt bestämmelsen den som är&lt;br&gt;förälder eller annars är vårdnadshavare. Också en tjänsteman inom social-&lt;br&gt;tjänsten eller någon annan lämplig vuxen person kan få ta emot den unge.&lt;br&gt;Det kan vara en släkting, en fritidsledare eller någon annan person som har&lt;br&gt;möjlighet att ge den unge den tillsyn han då behöver. Går det inte att få&lt;br&gt;kontakt med någon sådan person eller är den olämplig, bör en tjänsteman&lt;br&gt;inom socialtjänsten kontaktas. På många orter har polisen och socialtjänsten&lt;br&gt;ett väl etablerat samarbete. Då kan det vara ändamålsenligt att socialtjänsten&lt;br&gt;på frivillig väg sköter de kontakter som krävs för att den unge skall få den&lt;br&gt;tillsyn han behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärderna för frigivningen skall ske skyndsamt och tiden får inte över-&lt;br&gt;skrida sex timmar från omhändertagandet. I angelägna fall är det motiverat&lt;br&gt;fortsätta ansträngningarna för en ordnad frigivning under hela den tid som&lt;br&gt;står till buds. Skulle det inte gå att få tillsynen ordnad inom den givna fris-&lt;br&gt;ten får polisen försöka att ordna den med den unges samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast polisen kan stöjda sig på denna föreskrift i polislagen. När&lt;br&gt;polisen har överlämnat den unge saknas grund för att enligt denna paragraf&lt;br&gt;med någon form av tvång inskränka hans frihet. Den omhändertagne bör&lt;br&gt;också informeras om att grunden för tvång upphör efter det att polisen har&lt;br&gt;lämnat över honom till någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beteende som har utgjort grund för ett omhändertagande enligt 13 §&lt;br&gt;andra stycket behöver inte alltid motivera ett kvarhållande. Om beteendet&lt;br&gt;t.ex. var föranlett av en tillfällig provokation eller annan tillfällig omstän-&lt;br&gt;dighet kan det finnas fog för att anta att det inte kommer att upprepas omgå-&lt;br&gt;ende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förvaring, dokumentation och förfarandet i övrigt hänvisas&lt;br&gt;i tillämpliga delar till vad som har anförts under 12 §. Beträffande doku-&lt;br&gt;mentation är det viktigt att anteckna vilken tid som åtgått för åtgärder hän-&lt;br&gt;förliga till ett kvarhållande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;6d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som är under arton år gripits och beslutar åklagaren att inte an-&lt;br&gt;hålla honom, får polisen hålla honom kvar för att kunna skyndsamt över-&lt;br&gt;lämna honom till hans föräldrar, annan vårdnadshavare, en tjänsteman inom&lt;br&gt;socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen person. Vad som nu sagts&lt;br&gt;gäller dock endast om åklagaren funnit att den unge fortfarande är skäligen&lt;br&gt;misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samma ändamål får polisen hålla kvar den som är under arton år, om&lt;br&gt;han har medtagits till förhör och är skäligen misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte i något fall får någon enligt första eller andra stycket hållas kvar&lt;br&gt;längre än tre timmar efter åklagarens beslut respektive förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller den som är under 18 år och som har gripits skäligen&lt;br&gt;misstänkt för brott men som åklagaren beslutat att inte anhålla. Andra&lt;br&gt;stycket gäller den som blivit medtagen till förhör och som efter förhöret är&lt;br&gt;skäligen misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör påpekas att befogenheten att hålla någon kvar såväl enligt första&lt;br&gt;som andra stycket förutsätter att skälig misstanke för ett brott kvarstår. Det&lt;br&gt;skall vara fråga om samma gärning som föranlett att den unge gripits eller&lt;br&gt;tagits med till ett förhör. Rubriceringen av brottet saknar således betydelse&lt;br&gt;men misstanken måste avse den gärning som föranlett polisingripandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen är bunden av åklagarens bedömning i frågan om misstankegra-&lt;br&gt;den. Har åklagaren beslutat att inte anhålla den unge därför att han inte&lt;br&gt;längre är misstänkt för brott har polisen inte heller rätt att med stöd av&lt;br&gt;denna bestämmelse hålla kvar den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett fall där åklagaren inte finner skäl att anhålla någon under 18 år&lt;br&gt;därför att brottet skall bedömas lindrigare utesluter inte ett kvarhållande.&lt;br&gt;T.ex. kan någon ha gripits för grov skadegörelse vilken åklagaren bedömer&lt;br&gt;som skadegörelse. I sådana fall har polisen möjlighet att hålla kvar den&lt;br&gt;unge för att ordna hans frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När åklagaren redovisar sitt beslut till polisen att inte anhålla den unge,&lt;br&gt;måste polisen inhämta åklagarens uppfattning i frågan om skälig misstanke&lt;br&gt;för ett brott fortfarande föreligger. Åklagaren behöver i detta sammanhang&lt;br&gt;dock inte redovisa mer än sin bedömning i frågan om skälig misstanke&lt;br&gt;kvarstår för den gärning som gripandet avsett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är inte tillämpligt på ett vittne eller en målsägande som&lt;br&gt;har tagits med till förhör. Den som har hämtats eller kallats till ett förhör&lt;br&gt;faller inte heller under paragrafens tillämpningsområde. Utanför&lt;br&gt;tillämpnings-området faller också den som skall friges efter att ha varit&lt;br&gt;anhållen eller häktad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket följer att den föreskrivna tidsfristen på tre timmar i&lt;br&gt;gripandefallen räknas från den tidpunkt dä åklagaren beslutat att inte&lt;br&gt;anhålla den unge, och i förhörsfallen räknas den från det att förhöret är&lt;br&gt;avslutat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förvaring, dokumentation och förfarandet i övrigt hänvisas&lt;br&gt;i tillämpliga delar till vad som har anförts under 12 och 13 §§ polislagen.&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;5 Hemställan&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen fö-&lt;br&gt;reslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i polislagen (1984:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;6 Beslut&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 16 §§ polislagen (1984:387) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anträffas någon, som kan antas&lt;br&gt;vara under femton år under förhål-&lt;br&gt;landen som uppenbarligen innebär&lt;br&gt;överhängande och allvarlig risk för&lt;br&gt;hans hälsa eller utveckling, får han&lt;br&gt;tas om hand av en polisman för att&lt;br&gt;genom dennes försorg skyndsamt&lt;br&gt;överlämnas till sina föräldrar eller&lt;br&gt;någon annan vårdnadshavare eller&lt;br&gt;till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anträffas någon, som kan antas&lt;br&gt;vara under arton år under förhållan-&lt;br&gt;den som uppenbarligen innebär&lt;br&gt;överhängande och allvarlig risk för&lt;br&gt;hans hälsa eller utveckling, får han&lt;br&gt;tas om hand av en polisman för att&lt;br&gt;genom dennes försorg skyndsamt&lt;br&gt;överlämnas till sina föräldrar eller&lt;br&gt;någon annan vårdnadshavare eller till&lt;br&gt;socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har omhändertagits enligt 11 § eller enligt 13 § andra stycket&lt;br&gt;skall förhöras så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har omhändertagandet skett en-&lt;br&gt;ligt 13 § andra stycket skall den om-&lt;br&gt;händertagne friges snarast möjligt&lt;br&gt;efter förhöret, dock senast inom sex&lt;br&gt;timmar efter omhändertagandet.&lt;br&gt;Bedöms den omhändertagne vara i&lt;br&gt;behov av hjälp eller stöd från sam-&lt;br&gt;hällets sida, skall polisen gå honom&lt;br&gt;tillhanda med råd och upplysningar&lt;br&gt;samt, om det lämpligen kan ske,&lt;br&gt;samråda med annat samhällsorgan&lt;br&gt;som har till uppgift att tillgodose så-&lt;br&gt;dant behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har omhändertagandet skett enligt&lt;br&gt;13 § andra stycket skall den omhän-&lt;br&gt;dertagne friges snarast möjligt efter&lt;br&gt;förhöret, dock senast inom sex tim-&lt;br&gt;mar efter omhändertagandet.&lt;br&gt;Bedöms den omhändertagne vara i&lt;br&gt;behov av hjälp eller stöd från sam-&lt;br&gt;hällets sida, skall polisen gå honom&lt;br&gt;tillhanda med råd och upplysningar&lt;br&gt;samt, om det lämpligen kan ske,&lt;br&gt;samråda med annat samhällsorgan&lt;br&gt;som har till uppgift att tillgodose så-&lt;br&gt;dant behov. Inom den angivna&lt;br&gt;längsta tiden för omhändertagandet&lt;br&gt;får den som är under arton år hållas&lt;br&gt;kvar för att genom polisens försorg&lt;br&gt;kunna överlämnas till sina föräldrar,&lt;br&gt;annan vårdnadshavare, tjänsteman&lt;br&gt;inom socialtjänsten eller någon an-&lt;br&gt;nan lämplig vuxen person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon omhändertagits enligt 14 § skall åtgärder för att hans identitet&lt;br&gt;skall fastställas skyndsamt vidtas. Den omhändertagne skall omedelbart&lt;br&gt;friges så snart han identifierats. Han får dock inte hållas kvar under längre tid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än sex timmar eller, om det är av synnerlig vikt att han identifieras, tolv&lt;br&gt;timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 30 april 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1964:167) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om unga lagöverträdare skall införas en ny paragraf, 6 d §, av följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon under arton dr gripits&lt;br&gt;som misstänkt för brott men beslutar&lt;br&gt;dJdagaren att inte anhdlla honom, får&lt;br&gt;han om han är skäligen misstänkt för&lt;br&gt;brottet hållas kvar av polisen i längst&lt;br&gt;tre timmar för att han skall kunna&lt;br&gt;överlämnas till sina föräldrar, annan&lt;br&gt;vårdnadshavare, tjänsteman inom&lt;br&gt;socialtjänsten eller någon annan&lt;br&gt;vuxen lämplig person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som med-&lt;br&gt;tagitsför förhör och som är skäligen&lt;br&gt;misstänkt för brott. 1 sådant fall får&lt;br&gt;dock den i 23 kap. 9 § rättegångs-&lt;br&gt;balken angivna längsta samman-&lt;br&gt;lagda tiden inte överskridas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 30 april 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 16 §§ polislagen (1984:387) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anträffas någon, som kan antas&lt;br&gt;vara under femton år, under förhål-&lt;br&gt;landen som uppenbarligen innebär&lt;br&gt;överhängande och allvarlig risk för&lt;br&gt;hans hälsa eller utveckling, får han&lt;br&gt;tas om hand av en polisman för att&lt;br&gt;genom dennes försorg skyndsamt&lt;br&gt;överlämnas till sina föräldrar eller&lt;br&gt;någon annan vårdnadshavare eller&lt;br&gt;till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anträffas någon, som kan antas&lt;br&gt;vara under arton år, under förhållan-&lt;br&gt;den som uppenbarligen innebär&lt;br&gt;överhängande och allvarlig risk för&lt;br&gt;hans hälsa eller utveckling, får han&lt;br&gt;tas om hand av en polisman för att&lt;br&gt;genom dennes försorg skyndsamt&lt;br&gt;överlämnas till sina föräldrar eller&lt;br&gt;någon annan vårdnadshavare eller till&lt;br&gt;socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har omhändertagits enligt 11 § eller enligt 13 § andra stycket&lt;br&gt;skall förhöras så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har omhändertagandet skett en-&lt;br&gt;ligt 13 § andra stycket skall den om-&lt;br&gt;händertagne friges snarast möjligt&lt;br&gt;efter förhöret, dock senast inom sex&lt;br&gt;timmar efter omhändertagandet.&lt;br&gt;Bedöms den omhändertagne vara i&lt;br&gt;behov av hjälp eller stöd från sam-&lt;br&gt;hällets sida, skall polisen gå honom&lt;br&gt;till handa med råd och upplysningar&lt;br&gt;samt, om det lämpligen kan ske,&lt;br&gt;samråda med annat samhällsorgan&lt;br&gt;som har till uppgift att tillgodose så-&lt;br&gt;dant behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har omhändertagandet skett enligt&lt;br&gt;13 § andra stycket skall den omhän-&lt;br&gt;dertagne friges snarast möjligt efter&lt;br&gt;förhöret. Den som är under arton är&lt;br&gt;får dock hällas kvar för att genom&lt;br&gt;polisens försorg skyndsamt kunna&lt;br&gt;överlämnas till sina föräldrar, annan&lt;br&gt;vårdnadshavare, tjänsteman inom&lt;br&gt;socialtjänsten eller någon annan&lt;br&gt;lämplig vuxen person. Ett omhän-&lt;br&gt;dertagande får inte i något fall om-&lt;br&gt;fatta mer än sex timmar. Bedöms&lt;br&gt;den omhändertagne vara i behov av&lt;br&gt;hjälp eller stöd från samhällets sida,&lt;br&gt;skall polisen gå honom till handa&lt;br&gt;med råd och upplysningar samt, om&lt;br&gt;det lämpligen kan ske, samråda med&lt;br&gt;annat samhällsorgan som har till&lt;br&gt;uppgift att tillgodose sådant behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon har omhändertagits enligt 14 § skall åtgärder för att hans identi-&lt;br&gt;tet skall fastställas skyndsamt vidtas. Den omhändertagne skall omedelbart&lt;br&gt;friges så snart han har identifierats. Han får dock inte hållas kvar under&lt;br&gt;längre tid än sex timmar eller, om det är av synnerlig vikt att han identifieras,&lt;br&gt;tolv timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 30 april 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om unga lagöverträdare&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1964:167) med särskilda bestämmel-&lt;br&gt;ser om unga lagöverträdare skall införas en ny paragraf, 6 d §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har polisen gripit ndgon som är&lt;br&gt;under arton år och beslutar åklagaren&lt;br&gt;att inte anhålla honom, får polisen,&lt;br&gt;hålla honom kvar för att han genom&lt;br&gt;polisens försorg skyndsamt skall&lt;br&gt;kunna överlämnas till sina föräldrar,&lt;br&gt;tjänsteman inom socialtjänsten eller&lt;br&gt;någon annan lämplig vuxen person.&lt;br&gt;Vad som nu sagts gäller dock endast&lt;br&gt;om åklagaren funnit att den unge&lt;br&gt;fortfarande är skäligen misstänkt för&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samma ändamål får polisen&lt;br&gt;hålla kvar den som är under arton är,&lt;br&gt;om han har medtagits till ett förhör&lt;br&gt;och är skäligen misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte i något fall får någon enligt&lt;br&gt;första eller andra stycket hållas kvar i&lt;br&gt;mer än tre timmar efter åklagarens&lt;br&gt;beslut respektive förhörets avslu-&lt;br&gt;tande.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 30 april 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;Lagrådet&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-01-21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande-, f. d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik Sterzel,&lt;br&gt;regeringsrådet Björn Sjöberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 10 januari 1991 har regeringen&lt;br&gt;pä hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över&lt;br&gt;förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387) m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Catharina&lt;br&gt;Bergquist Levin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ingen erinran mot förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen...........................................................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll...............................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag.............................................................2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari 1991.............5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning ............................ 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmän motivering.................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Nuvarande regler.......................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Reformbehovet m.m...................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Omhändertagande av unga&amp;nbsp;vid&amp;nbsp;riskfyllda&amp;nbsp;förhållanden.............9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Kvarhållande efter tillfälligt&amp;nbsp;omhändertagande....................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Kvarhållande efter ingripande på grund av misstanke om brott. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Förhållandet till Sveriges konventionsåtaganden m.m...........18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Ikraftträdande.........................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Upprättade lagförslag...........................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Specialmotivering................................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)............22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167)...................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare..............24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Hemställan........................................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Beslut..............................................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Promemorians lagförslag...............................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag............................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådets yttrande.......................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 97553, Stockholm 1991&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:JuU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-02-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-02-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-02-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-02-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Vänsterpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 00:10:17</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 00:10:17</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:JuU19</uppgift>
<ref_dok_id>GE01JuU19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ingripanden mot unga</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:86&lt;br/&gt;
Polisens åtgärder i samband med ingripanden mot ungdomar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:86 Polisens åtgärder i samband med  ingripanden mot ungdomar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:86&lt;br/&gt;
Polisens åtgärder i samband med ingripanden mot ungdomar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Ju25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:86 Polisens åtgärder i samband med  ingripanden mot ungdomar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>