<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2290576</hangar_id>
 <dok_id>GE038</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>8</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:8</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>8</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1990-09-06 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:36:31</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:03:04</publicerad>
 <titel>om vårdnad och umgänge</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE038/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE038</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE038</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:8&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om vårdnad och umgänge&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE038/prop_199091__8-1.png" style="width:37pt;height:66pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag&lt;br&gt;ur regeringsprotokollet den 6 september 1990 för de åtgärder och det&lt;br&gt;ändamål som framgår av föredragandens hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odd Engström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag till ändringar i framför allt reglerna i&lt;br&gt;föräldrabalken om vårdnad och umgänge. Förslagen syftar särskilt till att&lt;br&gt;bana väg för en utveckling mot att föräldrarna själva i så stor utsträckning&lt;br&gt;som möjligt skall kunna komma överens i vårdnads- och umgängesfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås att s.k. samarbetssamtal skall erbjudas föräldrar i alla kom-&lt;br&gt;muner. Vidare föreslås det att domstolen i ett mål om vårdnad eller&lt;br&gt;umgänge skall ges möjlighet att ta initiativ till att samarbetssamtal&lt;br&gt;kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensam vårdnad föreslås kunna komma i fråga inte bara om&lt;br&gt;föräldrarna är ense om det utan också om ingen av dem utesluter denna&lt;br&gt;vårdnadsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ogifta föräldrar föreslås kunna få gemensam vårdnad genom en&lt;br&gt;anmälan till socialnämnden i samband med att faderskapet fastställs. I&lt;br&gt;anslutning därtill föreslås att termen faderskapserkännande byts ut mot&lt;br&gt;termen faderskapsbekräftelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådana fall då gemensam vårdnad inte är aktuell utan endera&lt;br&gt;föräldern skall anförtros vårdnaden skall domstolen liksom hittills avgöra&lt;br&gt;frågan om vem som skall ha vårdnaden efter vad som är bäst för barnet.&lt;br&gt;Det föreslås en uttrycklig bestämmelse om att domstolen vid bedömning-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en av vad som är bäst för barnet skall fästa avseende särskilt vid barnets&lt;br&gt;behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till reglerna om umgänge föreslås att vårdnadshavaren skall&lt;br&gt;lämna sådana upplysningarom barnet som kan främja umgänget. Vidare&lt;br&gt;föreslås att en erinran tas in i socialtjänstlagen om att socialnämnden&lt;br&gt;också efter det att en tvist om vårdnad eller umgänge har avgjorts skall&lt;br&gt;tillgodose det behov av stöd och hjälp som kan föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förfarandet i vårdnadsmål föreslås att interimistiska beslut&lt;br&gt;i stället för att avse vårdnaden skall kunna ta sikte på vem barnet skall&lt;br&gt;bo tillsammans med. Det föreslås vidare att domstolen skall uppdra åt&lt;br&gt;socialnämnden att föranstalta om utredning men att utredningen skall&lt;br&gt;överlämnas till domstolen utan något ställningstagande från nämndens&lt;br&gt;sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagändringarna avses träda i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 2 - 4 §§, 2 kap. 5 §, 3 kap. 1 och 3 §§ samt 6 kap. 4 -&lt;br&gt;6, 10, 15 och 18 - 20 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 6 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till barnet,&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen&lt;br&gt;under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga&lt;br&gt;omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet&lt;br&gt;kan hållas för visst att mannen ej är barnets fader, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde&lt;br&gt;åtskilda och det ej är sannolikt att makarna har haft samlag med varandra&lt;br&gt;under tid då barnet kan vara avlat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkänner mannen i äktenskapet&lt;br&gt;skriftligen annan mans erkännande&lt;br&gt;av faderskapet och har i fråga om&lt;br&gt;erkännandet iakttagits bestämmel-&lt;br&gt;serna i 4 §, skall därigenom anses&lt;br&gt;fastställt att mannen i äktenskapet&lt;br&gt;ej är barnets fader. Erkännandet&lt;br&gt;skall dock i detta fall alltid vara&lt;br&gt;skriftligen godkänt av modern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkänner mannen i äktenskapet&lt;br&gt;skriftligen annan mans bekräftelse av&lt;br&gt;faderskapet och har i fråga om&lt;br&gt;bekräftelsen iakttagits bestämmelser-&lt;br&gt;na i 4 §, skall därigenom anses&lt;br&gt;fastställt att mannen i äktenskapet&lt;br&gt;ej är barnets fader. Bekräftelsen skall&lt;br&gt;dock i detta fall alltid vara skriftli-&lt;br&gt;gen godkänd av modern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger ej fall som avses i 1 §&lt;br&gt;eller har rätten meddelat förklaring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger ej fall som avse£ i 1 §&lt;br&gt;eller har rätten meddelat förklaring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;Balken omtryckt 1983:485.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 2 § första stycket, fastställes&lt;br&gt;faderskapet genom erkännande eller&lt;br&gt;dom.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 2 § första stycket, fastställs&lt;br&gt;faderskapet genom bekräftelse eller&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännande av faderskap sker&lt;br&gt;skriftligen och skall bevittnas av två&lt;br&gt;personer. Erkännandet skall skrift-&lt;br&gt;ligen godkännas av socialnämnden&lt;br&gt;och av modern eller särskilt förord-&lt;br&gt;nad förmyndare för barnet. Har&lt;br&gt;barnet uppnått myndig ålder, skall&lt;br&gt;erkännandet i stället godkännas av&lt;br&gt;barnet självt. Socialnämnden får&lt;br&gt;lämna sitt godkännande endast om&lt;br&gt;det kan antagas att mannen är fader&lt;br&gt;till barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännande kan ske även före&lt;br&gt;barnets födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visas senare att den som har läm-&lt;br&gt;nat erkännande ej är fader till bar-&lt;br&gt;net, skall rätten förklara att erkän-&lt;br&gt;nandet saknar verkan mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekräftelse av faderskap sker skrift-&lt;br&gt;ligen och skall bevittnas av två per-&lt;br&gt;soner. Bekräftelsen skall skriftligen&lt;br&gt;godkännas av socialnämnden och av&lt;br&gt;modern eller särskilt förordnad&lt;br&gt;förmyndare för barnet. Har barnet&lt;br&gt;uppnått myndig ålder, skall bekräf-&lt;br&gt;telsen i stället godkännas av barnet&lt;br&gt;självt. Socialnämnden får lämna sitt&lt;br&gt;godkännande endast om det kan&lt;br&gt;antas att mannen är fader till bar-&lt;br&gt;net.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekräftelse kan ske även före bar-&lt;br&gt;nets födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visas senare att den som har läm-&lt;br&gt;nat bekräftelse ej är fader till barnet,&lt;br&gt;skall rätten förklara att bekräftelsen&lt;br&gt;saknar verkan mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om faderskapsfrågan kan be-&lt;br&gt;dömas med tillräcklig säkerhet på&lt;br&gt;grund av socialnämndens utredning,&lt;br&gt;bör nämnden bereda den som&lt;br&gt;antages vara fader till barnet tillfälle&lt;br&gt;att erkänna faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om faderskapsfrågan kan be-&lt;br&gt;dömas med tillräcklig säkerhet på&lt;br&gt;grund av socialnämndens utredning,&lt;br&gt;bör nämnden bereda den som antas&lt;br&gt;vara fader till barnet tillfälle att&lt;br&gt;bekräfta faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill man som enligt 1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ skall anses som barns fader vinna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1987:790.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att han icke är fader till barnet,&lt;br&gt;skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess&lt;br&gt;arvingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är mannen död och har han inte&lt;br&gt;varaktigt sammanbott med barnet&lt;br&gt;och inte heller efter barnets födelse&lt;br&gt;erkänt barnet som sitt, har den avlid-&lt;br&gt;nes maka och var och en som jämte&lt;br&gt;eller näst efter barnet är berättigad&lt;br&gt;till arv efter mannen rätt att väcka&lt;br&gt;talan om att mannen ej är fader till&lt;br&gt;barnet. Efterlämnar den avlidne&lt;br&gt;förutom maka sådana arvingar som&lt;br&gt;avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har&lt;br&gt;var och en av dem rätt att väcka&lt;br&gt;talan under här angivna förutsätt-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att väcka talan föreligger ej,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader till&lt;br&gt;barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år&lt;br&gt;har förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens&lt;br&gt;dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är mannen död och har han inte&lt;br&gt;varaktigt sammanbott med barnet&lt;br&gt;och inte heller efter barnets födelse&lt;br&gt;bekräftat att barnet är hans, har den&lt;br&gt;avlidnes maka och var och en som&lt;br&gt;jämte eller näst efter barnet är&lt;br&gt;berättigad till arv efter mannen rätt&lt;br&gt;att väcka talan om att mannen ej är&lt;br&gt;fader till barnet. Efterlämnar den&lt;br&gt;avlidne förutom maka sådana ar-&lt;br&gt;vingar som avses i 3 kap. 2 § ärvda-&lt;br&gt;balken, har var och en av dem rätt&lt;br&gt;att väcka talan under här angivna&lt;br&gt;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om vid mannens död mer än ett år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som avses i 1 eller 2 § får väckas vid rätten i den ort där barnet&lt;br&gt;har sitt hemvist eller, om det har avlidit, vid den rätt som har att ta upp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvist om arv efter barnet. Finns det&lt;br&gt;skall målet tas upp av Stockholms&lt;br&gt;Detsamma gäller talan enligt 1&lt;br&gt;kap. 4 § tredje stycket om att ett&lt;br&gt;faderskapserkännandesaknar verkan&lt;br&gt;mot den som har lämnat det.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte någon annan behörig domstol,&lt;br&gt;tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller talan enligt 1&lt;br&gt;kap 4 § tredje stycket om att en&lt;br&gt;fadersskapsbekräftelse saknar verkan&lt;br&gt;mot den som har lämnat den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill&lt;br&gt;föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av dem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1985:368.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;båda förordna i enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad&lt;br&gt;är uppenbart oförenlig med barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förordnande om vårdnaden inte&lt;br&gt;meddelats tidigare, kan föräldrarna, i&lt;br&gt;stället för att göra en ansökan till&lt;br&gt;rätten, efter anmälan av dem båda till&lt;br&gt;pastorsämbetet få gemensam vårdnad&lt;br&gt;genom registrering under förutsättning&lt;br&gt;att föräldrarna och barnet är svenska&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrarna kan få gemensam vård-&lt;br&gt;nad också genom registrering hos pas-&lt;br&gt;torsämbetet efter anmälan av dem&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. till socialnämnden i samband med&lt;br&gt;att nämnden skall godkänna en fader-&lt;br&gt;skapsbekräftelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. till pastorsämbetet under förut-&lt;br&gt;sättning att förordnande om vårdna-&lt;br&gt;den inte har meddelats tidigare och att&lt;br&gt;föräldrarna och barnet är svenska&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av&lt;br&gt;båda föräldrarna och vill någon av&lt;br&gt;dem att vårdnaden inte längre skall&lt;br&gt;vara gemensam, skall rätten på talan&lt;br&gt;av en av dem eller båda anförtro&lt;br&gt;vårdnaden om barnet åt en av föräld-&lt;br&gt;rarna efter vad som är bäst för barnet.&lt;br&gt;Rätten kan också i mål om äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad utan yrkande förordna&lt;br&gt;om vårdnaden enligt vad som nu har&lt;br&gt;sagts, om gemensam vårdnad är upp-&lt;br&gt;enbart oförenlig med barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av&lt;br&gt;båda föräldrarna och vill någon av&lt;br&gt;dem att vårdnaden inte längre skall&lt;br&gt;vara gemensam, skall rätten efter vad&lt;br&gt;som är bäst för barnet anförtro vård-&lt;br&gt;naden åt en av föräldrarna eller, om&lt;br&gt;den förälder som har begärt upplösning&lt;br&gt;av den gemensamma vårdnaden inte&lt;br&gt;motsätter sig fortsatt gemensam vård-&lt;br&gt;nad, låta den gemensamma vårdnaden&lt;br&gt;bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ändring i vårdnaden&lt;br&gt;enligt första stycket prövas på talan&lt;br&gt;av en av föräldrarna eller båda. I mål&lt;br&gt;om äktenskapsskillnad får rätten utan&lt;br&gt;yrkande anförtro vårdnaden om barnet&lt;br&gt;åt en av föräldrarna, om gemensam&lt;br&gt;vårdnad är uppenbart oförenlig med&lt;br&gt;barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en-&lt;br&gt;dast en av föräldrarna och vill den&lt;br&gt;andre att vårdnaden skall flyttas över&lt;br&gt;till honom eller henne, skall rätten på&lt;br&gt;talan av denne eller båda föräldrarna&lt;br&gt;anförtro vårdnaden åt den andra för-&lt;br&gt;äldern, om detta är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en-&lt;br&gt;dast en av föräldrarna och vill någon&lt;br&gt;av dem få ändring i vårdnaden, skall&lt;br&gt;rätten efter vad som är bäst för barnet&lt;br&gt;anförtro vårdnaden åt den andra föräl-&lt;br&gt;dern, om denne vill att vårdnaden&lt;br&gt;skall flyttas över till honom eller hen-&lt;br&gt;ne, eller, om en av föräldrarna begär&lt;br&gt;gemensam vårdnad och den andra inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en&lt;br&gt;eller två särskilt förordnade förmyn-&lt;br&gt;dare och vill någon av barnets&lt;br&gt;föräldrar eller båda få vårdnaden&lt;br&gt;överflyttad till sig, skall rätten be-&lt;br&gt;sluta efter vad som är bäst för&lt;br&gt;barnet. Rätten får flytta över vård-&lt;br&gt;naden till föräldrarna gemensamt&lt;br&gt;endast om föräldrarna är ense om&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om överflyttning av&lt;br&gt;vårdnaden enligt första stycket&lt;br&gt;prövas på talan av båda föräldrarna&lt;br&gt;eller en av dem eller på talan av&lt;br&gt;socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets vårdnadshavare har ett&lt;br&gt;ansvar för att barnets behov av&lt;br&gt;umgänge med en förälder som inte&lt;br&gt;är vårdnadshavare eller med någon&lt;br&gt;annan som står barnet särskilt nära&lt;br&gt;så långt som möjligt tillgodoses.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsätter sig det, förordna att föräld-&lt;br&gt;rarna i fortsättningen skall utöva&lt;br&gt;vårdnaden gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ändring i vårdnaden&lt;br&gt;enligt första stycket prövas på talan&lt;br&gt;av en av föräldrarna eller båda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av vad som är bäst&lt;br&gt;för barnet skall rätten fästa avseende&lt;br&gt;särskilt vid barnets behov av en nära&lt;br&gt;och god kontakt med båda föräldrar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en&lt;br&gt;eller två särskilt förordnade förmyn-&lt;br&gt;dare och vill någon av barnets&lt;br&gt;föräldrar eller båda få vårdnaden&lt;br&gt;överflyttad till sig, skall rätten be-&lt;br&gt;sluta efter vad som är bäst för&lt;br&gt;barnet. Rätten får dock inte flytta&lt;br&gt;över vårdnaden till föräldrarna&lt;br&gt;gemensamt, om någon av dem mot-&lt;br&gt;sätter sig gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om överflyttning av&lt;br&gt;vårdnaden enligt första styckt prövas&lt;br&gt;på talan av båda föräldrarna eller&lt;br&gt;en av dem eller på talan av social-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets vårdnadshavare har ett&lt;br&gt;ansvar för att barnets behov av&lt;br&gt;umgänge med en förälder som inte&lt;br&gt;är vårdnadshavare eller med någon&lt;br&gt;annan som står barnet särskilt nära&lt;br&gt;så långt som möjligt tillgodoses.&lt;br&gt;Vårdnadshavaren skall, om inte sär-&lt;br&gt;skilda skäl talar mot det, lämna så-&lt;br&gt;dana upplysningar rörande barnet som&lt;br&gt;kan främja umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en&lt;br&gt;förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna&lt;br&gt;förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av någon&lt;br&gt;annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan&lt;br&gt;om umgänge efter vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om samtal i syfte att nå enighet i&lt;br&gt;fråga om vårdnad eller umgänge har&lt;br&gt;inletts mellan parterna genom social-&lt;br&gt;nämndens eller något annat organs&lt;br&gt;försorg kan rätten, om någon av&lt;br&gt;parterna begär det och fortsatta samtal&lt;br&gt;kan antas vara till nytta, förklara att&lt;br&gt;målet skall vila under en viss tid. Om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl, kan rätten&lt;br&gt;förlänga denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om vårdnad eller umgänge&lt;br&gt;får rätten uppdra åt socialnämnden&lt;br&gt;eller något annat organ att i barnets&lt;br&gt;intresse anordna samtal i syfte att nå&lt;br&gt;enighet mellan föräldrarna (samarbets-&lt;br&gt;samtal).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten lämnar uppdrag enligt&lt;br&gt;första stycket, kan den förklara att&lt;br&gt;målet skall vila under en viss tid.&lt;br&gt;Detsamma gäller om samarbetssamtal&lt;br&gt;redan har inletts och fortsatta samtal&lt;br&gt;kan antas vara till nytta. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, kan rätten förlänga den&lt;br&gt;utsatta tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten avgör ett mål eller&lt;br&gt;ärende om vårdnad eller umgänge&lt;br&gt;skall socialnämnden höras eller, om&lt;br&gt;det är tillräckligt, beredas tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten avgör ett mål eller&lt;br&gt;ärende om vårdnad eller umgänge&lt;br&gt;skall socialnämnden ges tillfälle att&lt;br&gt;lämna upplysningar. Har nämnden&lt;br&gt;tillgång till upplysningar som kan vara&lt;br&gt;av betydelse för frågans bedömning är&lt;br&gt;nämnden skyldig att lämna rätten&lt;br&gt;sådana upplysningar. Om det behövs&lt;br&gt;ytterligare utredning får rätten uppdra&lt;br&gt;åt socialnämnden eller något annat&lt;br&gt;organ att utse någon att verkställa&lt;br&gt;sådan. Rätten får fastställa riktlinjer för&lt;br&gt;utredningen och bestämma en viss tid&lt;br&gt;inom vilken utredningen skall vara&lt;br&gt;slutförd. Om det behövs, får rätten&lt;br&gt;förlänga denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är&lt;br&gt;uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål eller ärenden om vårdnad&lt;br&gt;eller umgänge får rätten, för tiden&lt;br&gt;till dess att frågan har avgjorts&lt;br&gt;genom en dom eller ett beslut som&lt;br&gt;har vunnit laga kraft, besluta om&lt;br&gt;vårdnad eller umgänge efter vad&lt;br&gt;rätten finner skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål eller ärenden om vårdnad&lt;br&gt;eller umgänge får rätten, för tiden&lt;br&gt;till dess att frågan har avgjorts&lt;br&gt;genom en dom eller ett beslut som&lt;br&gt;har vunnit laga kraft, besluta om&lt;br&gt;vårdnad eller umgänge. Står barnet&lt;br&gt;under vårdnad av båda föräldrarna,&lt;br&gt;får rätten i stället besluta vem barnet&lt;br&gt;skall bo tillsammans med. Rätten skall&lt;br&gt;besluta efter vad som är bäst för&lt;br&gt;barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt första stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan&lt;br&gt;beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten&lt;br&gt;kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har rätten&lt;br&gt;meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en&lt;br&gt;dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1987:790.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:62g)&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 10, 12 och 48 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service&lt;br&gt;underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom&lt;br&gt;rådgivningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därmed jämförlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden kan utse en särskild&lt;br&gt;person (kontaktperson) eller en&lt;br&gt;familj med uppgift att hjälpa den&lt;br&gt;enskilde och hans närmaste i per-&lt;br&gt;sonliga angelägenheter, om den&lt;br&gt;enskilde begär eller samtycker till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden kan utse en särskild&lt;br&gt;person (kontaktperson) eller en&lt;br&gt;familj med uppgift att hjälpa den&lt;br&gt;enskilde och hans närmaste i per-&lt;br&gt;sonliga angelägenheter, om den&lt;br&gt;enskilde begär eller samtycker till&lt;br&gt;det. För barn som inte har fyllt 15 år&lt;br&gt;får kontaktperson utses endast om&lt;br&gt;barnets vårdnadshavare begär eller&lt;br&gt;samtycker till det. Har barnet fyllt 15&lt;br&gt;år får kontaktperson utses endast om&lt;br&gt;barnet självt begär eller samtycker till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda&lt;br&gt;förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsut-&lt;br&gt;veckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ung-&lt;br&gt;dom,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;r&lt;/sup&gt;Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med särskild uppmärksamhet följa&lt;br&gt;utvecklingen hos barn och ungdom&lt;br&gt;som har visat tecken till en ogynn-&lt;br&gt;sam utveckling och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen&lt;br&gt;sörja för att barn och ungdom som&lt;br&gt;riskerar att utvecklas ogynnsamt får&lt;br&gt;det skydd och stöd som de behöver&lt;br&gt;och, om hänsynen till den unges&lt;br&gt;bästa motiverar det, vård och fost-&lt;br&gt;ran utanför det egna hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med särskild uppmärksamhet följa&lt;br&gt;utvecklingen hos barn och ungdom&lt;br&gt;som har visat tecken till en ogynn-&lt;br&gt;sam utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen&lt;br&gt;sörja för att barn och ungdom som&lt;br&gt;riskerar att utvecklas ogynnsamt får&lt;br&gt;det skydd och stöd som de behöver&lt;br&gt;och, om hänsynen till den unges&lt;br&gt;bästa motiverar det, vård och fost-&lt;br&gt;ran utanför det egna hemmet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sin omsorg om barn och ungdom&lt;br&gt;tillgodose det särskilda behov av stöd&lt;br&gt;och hjälp som kan föreligga sedan en&lt;br&gt;tvist om vårdnad eller umgänge har&lt;br&gt;avgjorts av en domstoL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall sörja för att föräl-&lt;br&gt;drar kan erbjudas samtal under sak-&lt;br&gt;kunnig ledning i syfte att nå enighet i&lt;br&gt;frågor rörande vårdnad och umgänge&lt;br&gt;(samarbetssamtal).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller för-&lt;br&gt;äldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 4 § föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1, 4-6, 8 och 9 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § att besluta att inte påbörja utredning eller att lägga ned en påbörjad&lt;br&gt;utredning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 19 § föräldrabalken beträf-&lt;br&gt;fande beslut att utse utredare i mål&lt;br&gt;och ärenden om vårdnad eller um-&lt;br&gt;gänge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 7, 11 och 14 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt 7 §&lt;br&gt;att godkänna avtal som innefattar åtagande att utge engångsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap. 16 § andra stycket föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte heller omfatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1990:53.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 27 § denna lag eller&lt;br&gt;att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 § lagen (1947:529)&lt;br&gt;om allmänna barnbidrag eller enligt 9 § lagen (1964:143) om bidragsför-&lt;br&gt;skott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella fader-&lt;br&gt;skapsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3, 6, 8 och 12 §§ lagen (1985:367) om&lt;br&gt;internationella faderskapfrågor skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett faderskap kan fastställas ge-&lt;br&gt;nom erkännande av faderskapet&lt;br&gt;under medverkan av en svensk&lt;br&gt;socialnämnd, om nämden är skyldig&lt;br&gt;att utreda faderskapet enligt 2 kap.&lt;br&gt;1 eller 9 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett faderskap kan fastställas ge-&lt;br&gt;nom bekräftelse av faderskapet under&lt;br&gt;medverkan av en svensk social-&lt;br&gt;nämnd, om nämnden är skyldig att&lt;br&gt;utreda faderskapet enligt 2 kap. 1&lt;br&gt;eller 9 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fastställelse av faderskap enligt första stycket tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har erkännandet lämnats utom-&lt;br&gt;lands, skall det även om detta inte&lt;br&gt;följer av andra stycket anses giltigt&lt;br&gt;till formen, om det uppfyller form-&lt;br&gt;föreskrifterna i den främmande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har bekräftelsen lämnats utom-&lt;br&gt;lands, skall den även om detta inte&lt;br&gt;följer av andra stycket anses giltigt&lt;br&gt;till formen, om den uppfyller form-&lt;br&gt;föreskrifterna i den främmande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett faderskap fastställts ge-&lt;br&gt;nom erkännande, skali en talan vid&lt;br&gt;svensk domstol om ogiltigförklaring&lt;br&gt;av erkännandet prövas enligt den&lt;br&gt;eller de lagar som bestämmer fast-&lt;br&gt;ställelsens giltighet här i landet. En&lt;br&gt;ogiltigförklaring får dock alltid&lt;br&gt;meddelas med stöd av svensk lag,&lt;br&gt;om talan grundas på att den som&lt;br&gt;har lämnat erkännandet inte är far&lt;br&gt;till barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett faderskap fastställts ge-&lt;br&gt;nom bekräftelse, skall en talan vid&lt;br&gt;svensk domstol om ogiltigförklaring&lt;br&gt;av bekräftelsen prövas enligt den&lt;br&gt;eller de lagar som bestämmer fast-&lt;br&gt;ställelsens giltighet här i landet. En&lt;br&gt;ogiltigförklaring får dock alltid&lt;br&gt;meddelas med stöd av svensk lag,&lt;br&gt;om talan grundas på att den som&lt;br&gt;har lämnat bekräftelsen inte är far&lt;br&gt;barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utländsk fastställelse av fader- En utländsk fastställelse av fader-&lt;br&gt;skap genom erkännande gäller i Sve- &amp;nbsp;&amp;nbsp;skap genom bekräftelse gäller i Sve&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rige, om den är giltig enligt lagen&lt;br&gt;i en stat där barnet eller den som&lt;br&gt;har lämnat erkännandet hade hem-&lt;br&gt;vist eller i en stat där någon av&lt;br&gt;dem var medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännandet skall även om det inte&lt;br&gt;följer av första stycket anses giltigt&lt;br&gt;till formen, om det uppfyller form-&lt;br&gt;föreskrifterna i lagen i den stat där&lt;br&gt;erkännandet lämnades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utländska fastställelsen gäller&lt;br&gt;dock inte i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den strider mot ett här i&lt;br&gt;landet giltigt avgörande i en rätte-&lt;br&gt;gång som började innan fastställel-&lt;br&gt;sen skedde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den strider mot en tidigare,&lt;br&gt;här i landet giltig fastställelse av&lt;br&gt;faderskap i annan form än genom&lt;br&gt;domstolsavgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det i Sverige pågår en&lt;br&gt;rättegång om faderskapet som har&lt;br&gt;börjat innan fastställelsen skedde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det utomlands pågår en&lt;br&gt;rättegång om faderskapet som har&lt;br&gt;börjat innan fastställelsen skedde&lt;br&gt;och som kan antas leda till ett här&lt;br&gt;i landet giltigt avgörande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om erkännandet är uppenbart&lt;br&gt;oriktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rige, om den är giltig enligt lagen&lt;br&gt;i den stat där barnet eller den som&lt;br&gt;har lämnat bekräftelsen hade hem-&lt;br&gt;vist eller i en stat där någon av&lt;br&gt;dem var medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekräftelsen skall även om det inte&lt;br&gt;följer av första stycket anses giltig&lt;br&gt;till formen, om den uppfyller form-&lt;br&gt;föreskrifterna i lagen i den stat där&lt;br&gt;bekräftelsen lämnades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utländska fastställelsen gäller&lt;br&gt;dock inte i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den strider mot ett här i&lt;br&gt;landet giltigt avgörande i en rätte-&lt;br&gt;gång som började innan fastställel-&lt;br&gt;sen skedde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den strider mot en tidigare,&lt;br&gt;här i landet giltig fastställelse av&lt;br&gt;faderskap i annan form än genom&lt;br&gt;domstolsavgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det i Sverige pågår en&lt;br&gt;rättegång om faderskapet som har&lt;br&gt;börjat innan fastställelsen skedde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det utomlands pågår en&lt;br&gt;rättegång om faderskapet som har&lt;br&gt;börjat innan fastställelsen skedde&lt;br&gt;och som kan antas leda till ett här&lt;br&gt;i landet giltigt avgörande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om bekräftelsen är uppenbart&lt;br&gt;oriktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse i en utländsk lag&lt;br&gt;får inte tillämpas och ett avgörande&lt;br&gt;av en utländsk domstol eller en ut-&lt;br&gt;ländsk fastställelse av faderskap&lt;br&gt;genom erkännande gäller inte i&lt;br&gt;Sverige, om det skulle vara uppen-&lt;br&gt;bart oförenligt med grunderna för&lt;br&gt;den svenska rättsordningen att till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse i en utländsk lag&lt;br&gt;får inte tillämpas och ett avgörande&lt;br&gt;av en utländsk domstol eller en ut-&lt;br&gt;ländsk fastställelse av faderskap&lt;br&gt;genom bekräftelse gäller inte i Sveri-&lt;br&gt;ge, om det skulle vara uppenbart&lt;br&gt;oförenligt med grunderna för den&lt;br&gt;svenska rättsordningen att tillämpa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpa bestämmelsen eller att er- bestämmelsen eller att erkänna&lt;br&gt;känna avgörandet eller fastställel- avgörandet eller fastställelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1979:1001) om erkännande av&lt;br&gt;nordiska faderskapsavgöranden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1979:1001) om erkännande av&lt;br&gt;nordiska faderskapsavgöranden skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks vid en svensk domstol talan angående faderskapet till ett barn&lt;br&gt;men pågår redan en rättegång angående faderskapet i Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island eller Norge, skall talan avvisas eller förklaras vilande i väntan på&lt;br&gt;lagakraftvunnen dom i den utländska rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pågår en rättegång om faderskap&lt;br&gt;i Danmark, Finland, Island eller&lt;br&gt;Norge, får en svensk barnavårds-&lt;br&gt;nämnd inte godkänna ett erkännande&lt;br&gt;av faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pågår en rättegång om faderskap&lt;br&gt;i Danmark, Finland, Island eller&lt;br&gt;Norge, får en svensk socialnämnd&lt;br&gt;inte godkänna en bekräftelse av&lt;br&gt;faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m.&lt;br&gt;vid utredning av faderskap &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sub&gt;(&lt;/sub&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 a § lagen (1958:642) om blodundersökning&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;m.m. vid utredning av faderskap skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan ett faderskap har fastställts&lt;br&gt;genom erkännande eller genom dom&lt;br&gt;som har vunnit laga kraft, kan&lt;br&gt;rätten förordna om en sådan under-&lt;br&gt;sökning som avses i 1 §, om det&lt;br&gt;först efter erkännandet eller domen&lt;br&gt;har framkommit omständigheter&lt;br&gt;som ger anledning till antagande att&lt;br&gt;någon annan man än den som har&lt;br&gt;fastställts vara far har haft samlag&lt;br&gt;med modern under tid då barnet&lt;br&gt;kan vara avlat. Förordnandet kan&lt;br&gt;avse den som har fastställts vara&lt;br&gt;far, modern, barnet eller den andre&lt;br&gt;mannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har faderskapet fastställts genom&lt;br&gt;erkännande, kan förordnande enligt&lt;br&gt;första stycket meddelas i mål om att&lt;br&gt;erkännandet saknar verkan mot den&lt;br&gt;som har lämnat det. Ett sådant&lt;br&gt;förordnande kan begäras av någon&lt;br&gt;av parterna i målet. Har någon&lt;br&gt;talan inte väckts om att erkännandet&lt;br&gt;saknar verkan, prövas frågan om&lt;br&gt;förordnande enligt första stycket&lt;br&gt;såsom ett ärende enligt lagen (1946:&lt;br&gt;807) om handläggning av domstols-&lt;br&gt;ärenden. Ett sådant förordnande&lt;br&gt;kan begäras av den som kan vara&lt;br&gt;part i ett mål om att erkännandet&lt;br&gt;saknar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan ett faderskap har fastställts&lt;br&gt;genom bekräftelse eller genom dom&lt;br&gt;som har vunnit laga kraft, kan&lt;br&gt;rätten förordna om en sådan under-&lt;br&gt;sökning som avses i 1 §, om det&lt;br&gt;först efter bekräftelsen eller domen&lt;br&gt;har framkommit omständigheter&lt;br&gt;som ger anledning till antagande att&lt;br&gt;någon annan man än den som har&lt;br&gt;fastställts vara far har haft samlag&lt;br&gt;med modern under tid då barnet&lt;br&gt;kan vara avlat. Förordnandet kan&lt;br&gt;avse den som har fastställts vara&lt;br&gt;far, modern, barnet eller den andre&lt;br&gt;mannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har faderskapet fastställts genom&lt;br&gt;bekräftelse kan förordnande enligt&lt;br&gt;första stycket meddelas i mål om att&lt;br&gt;bekräftelsen saknar verkan mot den&lt;br&gt;som har lämnat det. Ett sådant&lt;br&gt;förordnande kan begäras av någon&lt;br&gt;av parterna i målet. Har någon&lt;br&gt;talan inte väckts om att bekräftelsen&lt;br&gt;saknar verkan, prövas frågan om&lt;br&gt;förordnande enligt första stycket&lt;br&gt;såsom ett ärende enligt lagen (1946:&lt;br&gt;807) om handläggning av domstols-&lt;br&gt;ärenden. Ett sådant förordnande&lt;br&gt;kan begäras av den som kan vara&lt;br&gt;part i ett mål om att bekräftelsen&lt;br&gt;saknar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;r&lt;/sup&gt;Lagen omtryckt 1982:1060.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har faderskapet fastställts genom dom som har vunnit laga kraft, prövas&lt;br&gt;frågan om förordnande enligt första stycket såsom ett ärende enligt lagen&lt;br&gt;om handläggning av domstolsärenden. Ett sådant förordnande kan begäras&lt;br&gt;av någon av parterna i det tidigare målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall den som&lt;br&gt;förordnandet skulle avse beredas tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall&lt;br&gt;för utgivna underhållsbidrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall&lt;br&gt;för utgivna underhållsbidrag&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en man enligt 1 kap. 1 § för-&lt;br&gt;äldrabalken ansetts som far till ett&lt;br&gt;barn eller har en mans faderskap till&lt;br&gt;ett barn fastställts genom erkän-&lt;br&gt;nande eller dom, men frias mannen&lt;br&gt;från faderskapet, har han rätt till&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel för&lt;br&gt;underhållsbidrag som han enligt 7&lt;br&gt;kap. 2 § föräldrabalken utgett till&lt;br&gt;barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en man enligt 1 kap. 1 § för-&lt;br&gt;äldrabalken ansetts som far till ett&lt;br&gt;barn eller har en mans faderskap till&lt;br&gt;ett barn fastställts genom bekräftelse&lt;br&gt;eller dom, men frias mannen från&lt;br&gt;faderskapet, har han rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning av allmänna medel för under-&lt;br&gt;hållsbidrag som han enligt 7 kap. 2&lt;br&gt;§ föräldrabalken utgett till barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;Lagen omtryckt 1979:338.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;Justitiedepartementet&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 september 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,&lt;br&gt;Johansson, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds,&lt;br&gt;Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om vårdnad och umgänge&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regler om vilka som är vårdnadshavare och om det ansvar som dessa&lt;br&gt;har gentemot barnet finns i 6 kap. föräldrabalken. Dessa regler har fått&lt;br&gt;sin nuvarande utformning genom lagändringar år 1976 och år 1983.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en inom justitiedepartementet upprättad departementspromemoria, Ds&lt;br&gt;1989:52, Vårdnad och umgänge, föreslås vissa ändringar i den gällande&lt;br&gt;lagstiftningen om vårdnad och umgänge. Promemorian har remissbehand-&lt;br&gt;lats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av&lt;br&gt;promemorian som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i promemori-&lt;br&gt;an som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en&lt;br&gt;remissammanställning som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under lagstiftningsärendets gång har överläggningar hållits med företrä-&lt;br&gt;dare för justitiedepartementen i Danmark, Finland och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 23 maj 1990 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till lag om ändring i föräldrabalken m.m. Förslagen hade&lt;br&gt;upprättats inom justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen bör fogas till protokollet som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet, vars yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 5, har i allt&lt;br&gt;väsentligt godtagit förslagen. Endast i två avseenden har lagrådet framfört&lt;br&gt;synpunkter. Det ena gäller förslaget att byta ut termen &amp;quot;faderskapser-&lt;br&gt;kännande&amp;quot;. Till detta återkommer jag under avsnitt 2.7. Det andra rör&lt;br&gt;formuleringen av bestämmelserna i 6 kap. 5,6 och 10 §§ föräldrabalken.&lt;br&gt;De förslag till ändringar som lagrådet därvid har fört fram har jag&lt;br&gt;godtagit. Härutöver har jag gjort några redaktionella jämkningar i de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;remitterade förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i ärendet samrått med statsrådet Lindqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Nuvarande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Vårdnad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ha vårdnad om ett barn innebär att ha det juridiska ansvaret för&lt;br&gt;barnets person. Normalt svarar det juridiska ansvaret också mot den&lt;br&gt;faktiska vården om barnet. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om&lt;br&gt;barnet men bor isär, kommer dock i allmänhet den dagliga vården om&lt;br&gt;barnet att ligga på huvudsakligen den ena föräldern. Den faktiska vården&lt;br&gt;om barnet kan också ha lämnats över till någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnaden avser till en början barnets behov av omsorg i fysiskt och&lt;br&gt;psykiskt avseende. I den fysiska omsorgen ligger att barnet får bostad&lt;br&gt;och uppehälle. I den fysiska omsorgen ligger också att barnet får möjlighet&lt;br&gt;att utbilda sig efter sina önskemål, behov och förutsättningar. Med psykisk&lt;br&gt;omsorg avses bl.a. att barnet får omtanke, trygghet och förståelse samt&lt;br&gt;att gränser sätts för barnets beteende. Den psykiska omsorgen innefattar&lt;br&gt;även att barnet får fostran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårdnaden ingår vidare att ha uppsikt över barnet till dess att det har&lt;br&gt;nått en sådan ålder och utvecklingsgrad att sådan uppsikt inte längre&lt;br&gt;behövs. I första hand är det här fråga om en skyldighet att se till att&lt;br&gt;barnet inte skadar sig självt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnaden innebär även en principiell rätt att bestämma över barnets&lt;br&gt;angelägenheter, att ha barnet hos sig eller att bestämma var barnet skall&lt;br&gt;bo samt att inom vissa gränser besluta i frågor som rör barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnaden består till dess barnet har fyllt 18 år. De flesta av de&lt;br&gt;befogenheter och skyldigheter som tillkommer vårdnadshavaren är dock&lt;br&gt;till sin natur sådana att de upphör att gälla innan barnet har fyllt 18 år.&lt;br&gt;Exempelvis är det naturligt att barnet med stigande ålder får ett större&lt;br&gt;eget inflytande över sina angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om vilka som är vårdnadshavare finns i 6 kap. föräldrabalken.&lt;br&gt;Enligt den lydelse som kapitlet fick år 1976 (se prop. 1975/76:170, LU 33,&lt;br&gt;rskr 397, SFS 1976:612) överlämnades i stort sett till föräldrarna att själva&lt;br&gt;bestämma om vårdnaden skall tillkomma en av dem eller båda. Bakom&lt;br&gt;reglerna låg en strävan att inte göra någon skillnad mellan barn vars&lt;br&gt;föräldrar är gifta med varandra och andra barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gamla regeln att gifta föräldrar har gemensam vårdnad om sina&lt;br&gt;barn behölls som huvudregel. Den gemensamma vårdnaden behövde enligt&lt;br&gt;de nya reglerna inte nödvändigtvis upplösas vid äktenskapsskillnad. Var&lt;br&gt;föräldrarna ense om fortsatt gemensam vårdnad, skulle domstolen&lt;br&gt;förordna i överensstämmelse därmed, om det inte var uppenbart stridande&lt;br&gt;mot barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även föräldrar som inte var gifta med varandra kunde av domstol&lt;br&gt;tillerkännas gemensam vårdnad om barnet under förutsättning att de var&lt;br&gt;ense om det och gemensam vårdnad inte var uppenbart stridande mot&lt;br&gt;barnets bästa. Det spelade därvid ingen roll om föräldrarna bodde&lt;br&gt;tillsammans eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ny lagstiftning år 1983 (prop. 1981/82:168, LU 1982/83:17, rskr&lt;br&gt;1982/83:131, SFS 1983:47) skedde en ytterligare utvidgning av institutet&lt;br&gt;gemensam vårdnad. Bl.a. infördes regeln att barn även efter äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, om inte vårdnaden&lt;br&gt;upplöses. Det infördes också en möjlighet för ogifta föräldrar att få&lt;br&gt;gemensam vårdnad genom en anmälan till pastorsämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det huvudsakliga syftet med 1983 års lagstiftning var att stärka barnets&lt;br&gt;rättsliga ställning genom att barnets behov och den hänsyn som bör tas&lt;br&gt;till barnet markeras i högre grad än tidigare. I korthet innebär de&lt;br&gt;nuvarande reglerna följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a. Barn vars föräldrar är gifta med varandra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnaden tillkommer i regel båda föräldrarna (3 §). Gör sig den ena&lt;br&gt;föräldern skyldig till missbruk eller försummelse eller brister föräldern i&lt;br&gt;övrigt i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för&lt;br&gt;barnet, skall domstolen anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam&lt;br&gt;eller, om denne också brister i omsorgen om barnet, åt en särskilt&lt;br&gt;förordnad förmyndare (7 §). Om barnet står under vårdnad av båda&lt;br&gt;föräldrarna och en av föräldrarna dör, tillkommer vårdnaden den andre.&lt;br&gt;Om barnet står under vårdnad av endast en av föräldrarna och denne dör,&lt;br&gt;skall den andre i regel förordnas till vårdnadshavare (9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. Barn vars föräldrar har varit gifta med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms det till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, står barnet även&lt;br&gt;därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden upplöses (3 §). Den gemensamma vårdnaden kan upplösas, om&lt;br&gt;endera av föräldrarna begär detta (5 §). I så fall skall domstolen förordna&lt;br&gt;om vårdnaden efter vad som är bäst för barnet. Vårdnaden kan också&lt;br&gt;upplösas i missbrukssituationer (7 §) samt i fosterbarnsförhållanden (8 §).&lt;br&gt;Om en av föräldrarna dör, gäller samma regler som för barn vars föräldrar&lt;br&gt;är gifta med varandra (9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c. Barn vars föräldrar inte är eller har varit gifta med varandra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten är att vårdnaden tillkommer modern (3 §). Om modern&lt;br&gt;brister i omsorgen om barnet eller om hon dör, skall domstolen flytta över&lt;br&gt;vårdnaden på fadern eller på en särskilt förordnad förmyndare (7 och 9&lt;br&gt;§§). Om i annat fall fadern, eller båda föräldrarna, begär att vårdnaden&lt;br&gt;skall anförtros åt honom, skall domstolen besluta efter vad som är bäst&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för barnet (6 §). Om föräldrarna är ense om gemensam vårdnad, kan de Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;i regel uppnå detta genom en enkel anmälan till pastorsämbetet (4 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 Umgänge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall föräldrarna inte har gemensam vårdnad om barnet aktualiseras&lt;br&gt;frågan om umgänge mellan barnet och den förälder som inte är&lt;br&gt;vårdnadshavare (eller med någon annan som står barnet särskilt nära).&lt;br&gt;Medan umgängesreglerna tidigare gick ut på att en förälder som var skild&lt;br&gt;från vårdnaden hade rätt till umgänge med barnet, om inte särskilda skäl&lt;br&gt;talade emot detta, bygger de gällande reglerna (15 §) på barnets behov&lt;br&gt;av umgänge med den förälder som inte är vårdnadshavare. De innebär att&lt;br&gt;vårdnadshavaren ansvarar för att barnets behov av umgänge med den&lt;br&gt;andre föräldern blir tillgodosett. Om vårdnadshavaren motsätter sig det&lt;br&gt;umgänge som begärs av en förälder eller någon annan, behövs det ett&lt;br&gt;beslut av domstolen. Domstolen skall då, i likhet med vad som gäller i&lt;br&gt;fråga om vårdnaden, besluta i umgängesfrågan efter vad som är bäst för&lt;br&gt;barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Inriktningen av en reform&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder i dag stor enighet inom beteendevetenskapen om att det för&lt;br&gt;ett barns utveckling är viktigt att barnet har nära och goda relationer till&lt;br&gt;båda föräldrarna även om dessa är i konflikt med varandra. Under de&lt;br&gt;olika faserna i barnets utveckling kan föräldrarna stå barnet olika nära och&lt;br&gt;fylla olika behov. Särskilt när barnet kommer upp i skolåldern har det ofta&lt;br&gt;ett påtagligt behov av goda kontakter med föräldern av samma kön. En&lt;br&gt;bristfällig kontakt med en av föräldrarna kan försämra barnets utveckling&lt;br&gt;i olika avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan gälla barnets inre utveckling. Undersökningar som har gjorts&lt;br&gt;beträffande barn som har ingen eller ringa kontakt med den ena föräldern&lt;br&gt;tyder på att risken är stor att barnets bild av den föräldern blir bristfällig&lt;br&gt;eller negativ. Detta försvårar identifikationen med föräldern och riskerar&lt;br&gt;att underminera barnets självkänsla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bristfällig kontakt med den ena föräldern kan också ha betydelse för&lt;br&gt;den sociala anpassningen. Som redovisas i promemorian ger undersökning-&lt;br&gt;ar av skolpojkar med sociala problem vid handen att endast en liten andel&lt;br&gt;av de pojkar som upplevt en separation mellan föräldrarna hade ett&lt;br&gt;fungerande umgänge med den frånvarande föräldern, vanligtvis fadern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av avgörande betydelse för att barn får växa upp under trygga och goda&lt;br&gt;förhållanden är givetvis att föräldrar och andra fostrare handlar i en anda&lt;br&gt;av omtanke om barnen. De reformer av föräldrabalken som genomfördes&lt;br&gt;under 1970-talet och början av 1980-talet har satt barnets intresse i&lt;br&gt;förgrunden och syftat till att stärka barnets rättsliga ställning genom att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;barnets behov och den hänsyn som bör tas till barnet har markerats i Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;högre grad än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde inte råda någon tvekan om att de nämnda reformerna har&lt;br&gt;verkat i önskad riktning. Att båda föräldrarna skall vara delaktiga i barnets&lt;br&gt;uppfostran och utveckling till en självständig individ framstår för allt fler&lt;br&gt;föräldrar som en självklarhet, oavsett hur relationerna mellan föräldrarna&lt;br&gt;i övrigt utvecklas. Från domstolshåll framhålls också ofta att allt fler vård-&lt;br&gt;nadsmål slutar i någon form av överenskommelse mellan föräldrarna. De&lt;br&gt;mål som förblir i egentlig mening tvistiga blir allt färre. Dessa torde å&lt;br&gt;andra sidan tendera att bli allt mer komplicerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian läggs fram ett antal förslag som ytterligare&lt;br&gt;betonar att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för sitt barn och att&lt;br&gt;detta ansvar ligger kvar även efter en separation. Remissinstanserna har&lt;br&gt;allmänt slutit upp kring denna inriktning, vilken ligger i linje med den av&lt;br&gt;Förenta nationonernas generalförsamling den 20 november 1989 antagna&lt;br&gt;konventionen om barnets rättigheter (se bl.a. art. 3 och 18 i konventionen:&lt;br&gt;konventionstexten finns intagen i prop. 1989/90:107). För egen del vill jag&lt;br&gt;också kraftigt stryka under betydelsen av föräldrarnas gemensamma ansvar&lt;br&gt;och vikten av att barnets intresse sätts i centrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väsentlig utgångspunkt för en reformering av lagstiftningen om&lt;br&gt;vårdnad och umgänge bör vara att regelsystemet skall ha ett sådant&lt;br&gt;innehåll att det så långt som möjligt främjar ett gemensamt föräldraansvar.&lt;br&gt;En grundläggande tanke bakom förslagen i departementspromemorian är&lt;br&gt;att främja en utveckling mot att föräldrarna i så stor utsträckning som&lt;br&gt;möjligt själva skall kunna komma överens om hur vårdnads- och&lt;br&gt;umgängesfrågorna skall ordnas. Det ligger i sakens natur att barnets&lt;br&gt;möjligheter att ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna&lt;br&gt;underlättas, om dessa kan samarbeta i frågor som rör barnet. Det torde&lt;br&gt;också vara givet att förutsättningarna för ett sådant samarbete är större,&lt;br&gt;om föräldrarna själva kan enas om vårdnad och umgänge än om&lt;br&gt;avgörandet måste överlämnas till en domstol. Jag ser det därför som&lt;br&gt;angeläget att regelsystemet utformas så att det banar väg för samför-&lt;br&gt;ståndslösningar i så stor utsträckning som möjligt. I likhet med remiss-&lt;br&gt;instanserna kan jag därför ansluta mig till den grundtanke som ligger&lt;br&gt;bakom förslagen i departementspromemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utgångspunkt för en reform bör enligt min mening vara att&lt;br&gt;regelsystemet skall ge utrymme för och anledning till att beakta olika&lt;br&gt;individuella förhållanden. Bedömningen av vad som i ett enskilt fall är bäst&lt;br&gt;för ett barn kan inte göras schablonmässigt utan måste bli beroende av&lt;br&gt;omständigheterna i just det fallet. Regelsystemet måste då också ge de&lt;br&gt;rättstillämpande myndigheterna tillräckligt spelrum för att beakta olika&lt;br&gt;individuella förhållanden och därigenom uppnå en lösning som svarar mot&lt;br&gt;behovet i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även förfarandet i vårdnadsprocessen kan behöva förenklas och&lt;br&gt;renodlas. Det är viktigt att de processuella reglerna inte leder till att&lt;br&gt;eventuella motsättningar mellan föräldrarna förstärks. Det är också viktigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vårdnadsprocesser kan bedrivas snabbt och effektivt. Liksom huvud- Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;delen av remissinstanserna anser jag att de i departementspromemorian&lt;br&gt;framlagda förslagen kan få en positiv effekt i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag att de i departements-&lt;br&gt;promemorian framlagda förslagen i allt väsentligt bör kunna ligga till&lt;br&gt;grund för en reform av reglerna om vårdnad och umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Dispositionen av den följande framställningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande kommer jag att närmare behandla frågor om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbetssamtal i avsnitt 2.3,&lt;br&gt;gemensam vårdnad i avsnitt 2.4,&lt;br&gt;umgängesfrågor i avsnitt 2.5,&lt;br&gt;förfarandet i avsnitt 2.6,&lt;br&gt;faderskapserkännanden i avsnitt 2.7,&lt;br&gt;stöd enligt socialtjänstlagen i avsnitt 2.8,&lt;br&gt;kontaktperson i avsnitt 2.9,&lt;br&gt;ikraftträdande i avsnitt 2.10 och&lt;br&gt;kostnader och resursbehov i avsnitt 2.11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i special-&lt;br&gt;motiveringen (avsnitt 4).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Samarbetssamtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 Samarbetssamtal i alla kommuner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Kommunerna skall vara skyldiga att bereda föräldrar&lt;br&gt;möjlighet till samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.&lt;br&gt;42-44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks eller lämnas utan&lt;br&gt;erinran av samtliga remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Under senare år har många kommuner inlett en&lt;br&gt;verksamhet för att vid skilsmässokonflikter och i liknande situationer&lt;br&gt;hjälpa föräldrarna att bearbeta sin konflikt och i samförstånd söka&lt;br&gt;lösningar för framtiden. Man brukar tala om samarbetssamtal. Därmed&lt;br&gt;menas samtal där föräldrarna under sakkunnig ledning försöker resonera&lt;br&gt;sig fram till en gemensam syn på vårdnads- och umgängesfrågorna. Målet&lt;br&gt;för samtalen är att få föräldrarna att nå samförståndslösningar. Men även&lt;br&gt;om detta syfte inte kan uppnås, kan föräldrarna genom samtalen få större&lt;br&gt;förståelse för varandras synpunkter och lära sig att hantera sina konflikter&lt;br&gt;på ett sätt som så litet som möjligt går ut över barnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetssamtalen är i första hand att uppfatta som ett instrument för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föräldrarna att gemensamt och i samråd själva besluta om vårdnad om Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;och umgänge med barnet. Det behov som barnet kan ha av att tala med&lt;br&gt;någon utomstående om sin situation får därför primärt tillgodoses på&lt;br&gt;annat sätt än genom samarbetssamtal. Men barnet måste naturligtvis i&lt;br&gt;något stadium komma med i samtalen om hur vårdnaden och umgänget&lt;br&gt;skall anordnas i framtiden. Som regel sker detta när föräldrarna har&lt;br&gt;börjat samarbeta och kan föra konkreta diskussioner i tvistefrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gjort en undersökning i syfte&lt;br&gt;att utvärdera verksamheten med samarbetssamtal. Undersökningsresulta-&lt;br&gt;ten har redovisats i ett antal rapporter. Av undersökningarna framgår&lt;br&gt;bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en enkät till landets kommuner som socialstyrelsens byrå för barn- och&lt;br&gt;familjefrågor genomförde under våren 1987 redovisade 217 av landets 284&lt;br&gt;kommuner att samarbetssamtal förekom. I allmänhet fördes samtalen i&lt;br&gt;primärkommunal regi men delvis också inom den landstingskommunala&lt;br&gt;familjerådgivningen. Dé kommuner där samarbetssamtal inte förekommer&lt;br&gt;torde i regel vara små (se Samarbetssamtal vid vårdnads- och umgänges-&lt;br&gt;tvister, Socialstyrelsen redovisar 1988:17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens nyssnämnda rapport innehåller också en redovisning av&lt;br&gt;resultatet av samarbetssamtalen. I de fall då samarbetssamtal påbörjades&lt;br&gt;innan ett domstolsförfarande inletts kunde i närmare 80 % av ärendena&lt;br&gt;föräldrarna enas och en rättslig tvist undvikas. I de fall då samarbetssam-&lt;br&gt;talen genomfördes efter det att en vårdnads- eller umgängesprocess&lt;br&gt;initierats kunde ca 56 % av föräldrarna enas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen och värdet av samarbetssamtal torde i dag inte ifrågasättas&lt;br&gt;av någon. Goda skäl talar för att samarbetssamtalen lyfts fram ytterligare&lt;br&gt;såsom en modell för lösande av vårdnads- och umgängestvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utbyggd satsning på samarbetssamtal ställer krav på medverkan från&lt;br&gt;kommunerna. I samband med den senaste större ändringen av föräldra-&lt;br&gt;balken diskuterades, mot bakgrund av den försöksverksamhet som då&lt;br&gt;hade inletts, om kommunerna borde åläggas en skyldighet att hålla en&lt;br&gt;verksamhet med samarbetssamtal (se prop. 1981/82:168 s. 48). Det ansågs&lt;br&gt;vid den tiden att så inte borde ske med hänvisning bl.a. till att det skulle&lt;br&gt;innebära en icke önskvärd styrning av kommunernas resursanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian diskuteras ingående huruvida förhållandena numera ger&lt;br&gt;anledning till en annan bedömning. Slutsatsen blir att starka skäl ur såväl&lt;br&gt;den enskildes som det allmännas synvinkel talar för att alla föräldrar bör&lt;br&gt;ges möjlighet till samarbetssamtal. Detta förutsätter att verksamheten&lt;br&gt;med samarbetssamtal finns i alla kommuner. Det föreslås därför att en&lt;br&gt;skyldighet införs för kommunerna att bereda möjlighet till samarbets-&lt;br&gt;samtal. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga&lt;br&gt;remissinstanser. Jag delar också uppfattningen att kommunerna bör sörja&lt;br&gt;för att föräldrar som vill ha samarbetssamtal kan erbjudas detta. Social-&lt;br&gt;tjänstlagen (1980:620) bör kompletteras med en bestämmelse härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör överlämnas till varje kommun att, inom ramen för befintliga&lt;br&gt;resurser, avgöra hur skyldigheten att erbjuda samarbetssamtal skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullgöras. Det kan ske inom den egna verksamheten eller genom att två Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;eller flera kommuner samarbetar i frågan eller genom att kommunen på&lt;br&gt;annat sätt förmedlar kontakt med samtalsledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen får en viktig uppgift när det gäller metodutveckling,&lt;br&gt;utbildning av personal m.m. Styrelsen torde kunna vara en bas för&lt;br&gt;spridning av nya ideér mellan kommunerna och också bistå kommuner&lt;br&gt;eller grupper av kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 Domstols möjlighet att initiera samarbetssamtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I mål om vårdnad och umgänge får en domstol uppdra&lt;br&gt;åt socialnämnden eller något annat organ att anordna samarbetssamtal&lt;br&gt;mellan föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.&lt;br&gt;44-47).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget&lt;br&gt;eller lämnar det utan erinran. Sveriges advokatsamfund anser dock att&lt;br&gt;domstol inte bör kunna förordna om samarbetssamtal utan föräldrarnas&lt;br&gt;samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För närvarande gäller enligt 6 kap. 19 §&lt;br&gt;föräldrabalken att en domstol kan vilandeförklara ett vårdnads- eller&lt;br&gt;umgängesmål, om det har inletts samarbetssamtal genom socialnämndens&lt;br&gt;eller något annat organs försorg. Förutsättningarna är att någon av&lt;br&gt;föräldrarna begär vilandeförklaring och att domstolen finner att fortsatta&lt;br&gt;samtal kan antas vara till nytta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ett domstolsförfarande har inletts bör naturligtvis inte tas till intäkt&lt;br&gt;för att möjligheterna till en frivillig uppgörelse har tömts ut. Som jag har&lt;br&gt;nämnt i föregående avsnitt blir i mer än hälften av de fall där samar-&lt;br&gt;betssamtal tas upp först efter det att en process har påbörjats föräldrarna&lt;br&gt;ense i vårdnads- och umgängesfrågorna. Det är också relativt vanligt att&lt;br&gt;överenskommelser träffas under förberedelsen, då föräldrarna ställs inför&lt;br&gt;den nya situation som en domstolsförhandling innebär. Över huvud taget&lt;br&gt;framstår det som önskvärt att alla möjligheter att åstadkomma en&lt;br&gt;samförståndslösning tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits att domstolen bör ges en rätt att initiera&lt;br&gt;samarbetssamtal. I princip har inte någon remissinstans motsatt sig att&lt;br&gt;domstolen ges en sådan möjlighet. Det i föregående avsnitt framlagda&lt;br&gt;förslaget om skyldighet för kommunerna att erbjuda samarbetssamtal&lt;br&gt;bäddar också för en initiativrätt från domstolens sida. Jag förordar därför&lt;br&gt;att en ordning av det slaget genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga uppkommer då vilka förutsättningar som bör gälla för att&lt;br&gt;domstolen skall få ta ett sådant initiativ. Sveriges advokatsamfund har&lt;br&gt;därvid anfört att samarbetssamtal inte bör kunna initieras utan föräldrar-&lt;br&gt;nas samtycke. För egen del kan jag inte biträda denna uppfattning. Något&lt;br&gt;tvång för föräldrarna att delta i samtalen kan visserligen inte gärna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma i fråga. Ett tvång skulle kräva sanktioner i form av regler om t.ex.&lt;br&gt;vitesföreläggande eller hämtning. Under sådana omständigheter kan man&lt;br&gt;inte räkna med att samtalen skulle göra någon nytta. Det förhållandet att&lt;br&gt;det inte kan bli aktuellt med tvång för föräldrar att infinna sig till samar-&lt;br&gt;betssamtal gör det emellertid inte nödvändigt att begränsa en domstols&lt;br&gt;initiativrätt till fall där båda föräldrarna samtycker till samtalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde nämligen få antas att de flesta, föräldrar kommer att ställa&lt;br&gt;upp i samarbetssamtal, om en domstol beslutar om sådana. Det torde&lt;br&gt;också få antas att, om föräldrarna väl kommer i kontakt med personer&lt;br&gt;som är erfarna i relationsbehandling av vuxna och som har särskilda&lt;br&gt;kunskaper om barn och barns behov, det finns goda utsikter för att&lt;br&gt;samtalen skall kunna fylla en viktig funktion. Detta gäller även i de fall&lt;br&gt;där samtalen inte leder till att föräldrarna blir ense i den fråga som&lt;br&gt;tvisten gäller. Som jag redan har berört kan nämligen mycket vara vunnet&lt;br&gt;redan genom att föräldrarna genom samtalen blir uppmärksamma på&lt;br&gt;farorna att tvisten skall äventyra barnets välbefinnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En domstols möjlighet att ta initiativ till samarbetssamtal bör därför inte&lt;br&gt;förutsätta samtycke från föräldrarnas sida. Utgångspunkten bör i stället&lt;br&gt;vara att ett förordnande om samarbetssamtal bör meddelas så snart det&lt;br&gt;kan antas tjäna något syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu har sagt innebär naturligtvis inte att domstolen alltid skall&lt;br&gt;förordna om samarbetssamtal. Om det står mer eller mindre klart att en&lt;br&gt;av föräldrarna, eller båda, inte kommer att infinna sig till samtalen, torde&lt;br&gt;det inte vara någon mening med ett sådant förordnande. Detta torde&lt;br&gt;också vara fallet när möjligheterna att uppnå en samförståndslösning får&lt;br&gt;anses uttömda, t.ex. därför att tidigare genomförda samarbetssamtal&lt;br&gt;misslyckats och nya bedömts vara utsiktslösa. Ett annat fall är att&lt;br&gt;vårdnaden om barnet bör anförtros åt en särskilt förordnad förmyndare.&lt;br&gt;Då finns det i regel inte skäl för domstolen att föranstalta om samarbets-&lt;br&gt;samtal. Ytterst måste det bli beroende av omständigheterna i det enskilda&lt;br&gt;fallet huruvida domstolen skall ta initiativ till samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en regel av nu avsett slag, syftande till att bana vägen för en&lt;br&gt;lösning i samförstånd av frågor om vårdnad och umgänge, inställer sig&lt;br&gt;naturligen spörsmålet om en förälders ovilja att delta i samtalen kan tala&lt;br&gt;emot den förälderns lämplighet som vårdnadshavare. Flera remissinstanser&lt;br&gt;har uttalat sig om detta och därvid genomgående anfört att det inte går&lt;br&gt;att ha någon generell uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del har jag ingen annan ståndpunkt. Varje fall måste bedömas&lt;br&gt;för sig. Det kan uppenbarligen finnas godtagbara skäl till att en förälder&lt;br&gt;inte vill delta i samarbetssamtal. Det kan bero på exempelvis erfarenheter&lt;br&gt;från tidigare familjerådgivning eller misshandel eller annat oacceptabelt&lt;br&gt;beteende från den andra makens sida. Men det kan också vara ett tecken&lt;br&gt;på att den föräldern sätter det egna intresset före barnets. I så fall kan&lt;br&gt;det naturligtvis vara en faktor som, jämte andra, kan tala emot den&lt;br&gt;förälderns lämplighet som vårdnadshavare. Det är bl.a. mot denna&lt;br&gt;bakgrund mycket viktigt att de som leder samtalen är lyhörda för såväl&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvinnans som mannens individuella erfarenheter och synpunkter. Vid Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;behov kan det vara lämpligt att även samtala enskilt med respektive&lt;br&gt;förälder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lät mig i detta sammanhang till sist ta upp en fråga av närmast&lt;br&gt;lagteknisk art som dock får en viss betydelse därutöver. För närvarande&lt;br&gt;är de regler i föräldrabalken som tar sikté på samarbetssamtal placerade&lt;br&gt;efter reglerna om vårdnadsutredning (6 kap. 19 resp. 18 §§). I de fall en&lt;br&gt;domstol på sätt här föreslås tar initiativ till samarbetssamtal bör detta ske&lt;br&gt;innan domstolen beslutar om vårdnadsutredning. De nämnda reglerna bör&lt;br&gt;därför placeras i omvänd ordning. Detta skulle också bidra till en&lt;br&gt;markering av samarbetssamtalens naturliga plats såsom en insats i&lt;br&gt;socialtjänstens regi vid sidan av utredning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Gemensam vårdnad&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 Gemensam vårdnad trots att en eller båda föräldrarna helst vill ha&lt;br&gt;ensam vårdnad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Domstolen skall kunna bestämma att vårdnaden skall&lt;br&gt;vara gemensam även i sådana fall då en förälder eller båda har yrkat&lt;br&gt;att den gemensamma vårdnaden skall upplösas och vårdnaden&lt;br&gt;anförtros en förälder. En förutsättning är dock att den förälder som&lt;br&gt;har yrkat att ensam få vårdnaden inte motsätter sig fortsatt gemen-&lt;br&gt;sam vårdnad, om hans eller hennes yrkande om att ensam få vårdna-&lt;br&gt;den inte bifalls av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall vidare kunna bestämma att vårdnaden skall vara&lt;br&gt;gemensam i sådana fall då en förälder har yrkat det och den andre&lt;br&gt;föräldern inte motsätter sig gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med mitt (se prome-&lt;br&gt;morian s. 50-52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker eller&lt;br&gt;lämnar utan erinran promemorians förslag om en vidgad möjlighet till&lt;br&gt;gemensam vårdnad. Från något håll anförs att gemensam vårdnad bör&lt;br&gt;göras i princip obligatorisk medan ett par instanser anser att gemensam&lt;br&gt;vårdnad inte bör komma i fråga i vidare mån än som följer av nuvarande&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt forslag: Ett viktigt inslag i den utveckling som har skett&lt;br&gt;mot att mera betona barnets intresse har varit institutet gemensam&lt;br&gt;vårdnad. Syftet med reglerna om gemensam vårdnad är framför allt att&lt;br&gt;främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Ett&lt;br&gt;gemensamt rättsligt ansvar kan många gånger bidra till detta. Inte minst&lt;br&gt;för lite äldre barn kan det också framstå som en trygghetsfaktor att inte&lt;br&gt;behöva uppleva den ena föräldern som en mer eller mindre utomstående&lt;br&gt;person. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid mänga separationer vållar vårdnadsfrågan allvarliga motsättningar Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;mellan föräldrarna. För många, kanske de flesta, föräldrar är det svårt att&lt;br&gt;acceptera att förlora vårdnaden om ett barn. Däremot torde förhållan-&lt;br&gt;dena ibland vara sådana att den ena föräldern tämligen lätt kan acceptera&lt;br&gt;att den andra får ta hand om den dagliga vården om barnet, om han eller&lt;br&gt;hon bara får stå kvar som rättslig vårdnadhavare jämte den andra&lt;br&gt;föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt för de flesta särboende föräldrar som har valt gemensam&lt;br&gt;vårdnad är intresset och ambitionen att upprätthålla en nära och god&lt;br&gt;kontakt med barnet trots särboendet samt en önskan att ta ansvar för&lt;br&gt;barnet. Det torde också vara klarlagt att kontakterna mellan barn och&lt;br&gt;föräldrar som inte sammanbor är markant tätare när föräldrarna har&lt;br&gt;gemensam vårdnad än när de inte har det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheten torde även visa att en klar majoritet av de särboende&lt;br&gt;föräldrar som har gemensam vårdnad är nöjda med denna vårdnadsform.&lt;br&gt;De vill också i allmänhet rekommendera gemensam vårdnad även för&lt;br&gt;andra föräldrar. Bland de positiva upplevelser som brukar framhållas från&lt;br&gt;särboende föräldrar som har gemensam vårdnad, inte minst från&lt;br&gt;pappornas sida, är känslan av att få vara med och ta ansvar för och del&lt;br&gt;i det som händer barnet samt en tätare och mer otvungen kontakt med&lt;br&gt;barnet. Den förälder som har barnet boende hos sig brukar ofta ange&lt;br&gt;som positivt att slippa att ensam behöva ta ansvaret för barnet och att ha&lt;br&gt;någon att tala med om barnets uppfostran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även kritiska röster har dock höjts. Det finns föräldrar som upplever de&lt;br&gt;praktiska arrangemangen som en gemensam vårdnad kan föra med sig&lt;br&gt;som svåra och krävande. Det finns också de som hävdar att det finns en&lt;br&gt;risk för att särboende föräldrar väljer att ha gemensam vårdnad i syfte att&lt;br&gt;åstadkomma rättvisa mellan föräldrarna. Det har även sagts att en negativ&lt;br&gt;effekt kan inträda när föräldrar som inte har löst sina inbördes konflikter&lt;br&gt;ger sig in i en vårdnadsform som kräver samförståndslösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det hela taget torde det dock råda en betydande enighet om att&lt;br&gt;gemensam vårdnad i det helt övervägande antalet fall är att föredra&lt;br&gt;framför ensam vårdnad. I likhet med det stora flertalet remissinstanser&lt;br&gt;anser jag därför att det finns anledning att gå vidare på den inslagna&lt;br&gt;vägen och öka möjligheterna att få till stånd gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon remissinstans har menat att gemensam vårdnad borde bli i&lt;br&gt;princip obligatorisk. Denna ståndpunkt är jag för egen del inte beredd att&lt;br&gt;biträda. Även bortsett från de fall då en förälder är uppenbart olämplig&lt;br&gt;som vårdnadshavare kan det finnas situationer där en gemensam vårdnad&lt;br&gt;inte kan anses förenlig med barnets bästa. Så kan vara fallet om&lt;br&gt;konflikterna mellan föräldrarna är så svåra och djupa att dessa över&lt;br&gt;huvud taget inte förmår att samarbeta ens i frågor som rör barnet,&lt;br&gt;exempelvis vid fall av hustrumisshandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om föräldrarna under sådana omständigheter skulle påtvingas gemen-&lt;br&gt;sam vårdnad, skulle det bli nödvändigt att modifiera den utgångspunkt&lt;br&gt;som institutet gemensam vårdnad bygger på i dag, nämligen att föräldrar-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na i princip kan enas i alla frågor som rör barnet. Det skulle bli Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;nödvändigt att införa en möjlighet till tvistlösning i frågor som inryms i&lt;br&gt;vårdnaden. Det kan till en början röra grundläggande frågor som var&lt;br&gt;barnet skall bo och hur kontakten med den förälder som barnet inte bor&lt;br&gt;hos skall ordnas. Men det kan också röra andra frågor såsom förändring&lt;br&gt;av skolgång och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning är naturligtvis inte otänkbar. I viss mening finns den&lt;br&gt;exempelvis i Finland. Där kan en domstol förordna om gemensam&lt;br&gt;vårdnad mot båda föräldrarnas vilja och också besluta i frågor som nyss&lt;br&gt;nämnts, låt vara att det mera sällan torde förekomma i praktiken.&lt;br&gt;Utgångspunkten för såväl promemorian som en överväldigande majoritet&lt;br&gt;av remissinstanserna är emellertid att lagreglerna skall anvisa föräldrarna&lt;br&gt;vägar som i möjligaste utsträckning kan bana vägen för samförståndslös-&lt;br&gt;ningar, inte tvinga föräldrarna in i en vårdnadsform som de själva inte är&lt;br&gt;beredda att medverka i eller kapabla att klara av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag inte heller att tiden är mogen att överväga&lt;br&gt;gemensam vårdnad i fall då en av föräldrarna inte kan tänka sig detta.&lt;br&gt;Däremot kan det finnas anledning att överväga andra utvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regelsystemet i dag är uppbyggt kommer den gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden alltid att upplösas om en förälder begär ensam vårdnad. Detta&lt;br&gt;betyder i realiteten att en förälder som begär ensam vårdnad måste räkna&lt;br&gt;med möjligheten att i stället den andra föräldern får ensam vårdnad. Det&lt;br&gt;är emellertid inte alls självklart att en upplösning av den gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden är bäst för barnet bara därför att en förälder begär att få&lt;br&gt;ensam vårdnad. En förälder som inte får bifall till sitt yrkande om ensam&lt;br&gt;vårdnad kan säkert i många fall vara beredd att acceptera att vårdnaden&lt;br&gt;fortsätter att vara gemensam. Nuvarande regler ger emellertid inte den&lt;br&gt;möjligheten utan framtvingar en upplösning av den gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan också tänka sig fall då det skulle vara bäst för barnet om den&lt;br&gt;ena föräldern fick ensam vårdnad men den föräldern inte vågar framställa&lt;br&gt;det yrkandet av rädsla för att domstolen skall tillerkänna den andre&lt;br&gt;föräldern vårdnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare finnas situationer då det vore bäst för barnet om&lt;br&gt;gemensam vårdnad kunde komma till stånd även om en förälder inte vill&lt;br&gt;medverka till en gemensam ansökan, förutsatt att den föräldern åtmin-&lt;br&gt;stone kan tänka sig gemensam vårdnad. Detta är inte möjligt i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås vissa modifieringar av regelsystemet i syfte att&lt;br&gt;öka möjligheterna till gemensam vårdnad. Står barnet under vårdnad av&lt;br&gt;båda föräldrarna skall gemensam vårdnad kunna komma i fråga även om&lt;br&gt;en förälder vill ha ensam vårdnad, ifall föräldern alternativt kan tänka sig&lt;br&gt;att den gemensamma vårdnaden får bestå. Står barnet under vårdnad av&lt;br&gt;endast en av föräldrarna skall domstolen kunna förordna om gemensam&lt;br&gt;vårdnad, ifall en förälder begär det och den andra föräldern inte sätter sig&lt;br&gt;mot gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan samtliga remissinstanser har anslutit sig till de tankegångar som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 8&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;promemorian ger uttryck för, låt vara att de haft en del synpunkter på Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;den närmare utformningen av förslaget. Ett par instanser har dock ställt&lt;br&gt;sig negativa och menat att föräldrarna med den föreslagna ordningen kan&lt;br&gt;känna sig tvingade att godta gemensam vårdnad. Jag har för min del svårt&lt;br&gt;att förstå detta synsätt. Som jag har uttalat i det föregående bör&lt;br&gt;gemensam vårdnad inte komma i fråga, om någon av föräldrarna inte kan&lt;br&gt;tänka sig detta. Vad förslaget handlar om är i stället att öppna dörren för&lt;br&gt;gemensam vårdnad i de fall då båda föräldrarna ser gemensam vårdnad&lt;br&gt;som ett tänkbart alternativ, låt vara att en eller båda helst vill ha ensam&lt;br&gt;vårdnad. Ur föräldrarnas synvinkel innebär alltså den föreslagna regeln en&lt;br&gt;utökad möjlighet att uppnå en ordning som är godtagbar för dem båda.&lt;br&gt;Den markerar också den betydelse som från allmän synpunkt bör tillmätas&lt;br&gt;ett gemensamt föräldraansvar. Förslaget ligger helt i linje med vad jag&lt;br&gt;inledningsvis uttalade om behovet av flexibilitet i regelsystemet. Jag&lt;br&gt;förordar därför att det skall bli möjligt med gemensam vårdnad också i&lt;br&gt;de fall som jag nu har berört. Reglerna bör dock utformas på ett något&lt;br&gt;annat sätt än som har föreslagits i promemorian. Till detta återkommer&lt;br&gt;jag i specialmotiveringen (avsnitt 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt som i fråga om ovilja att delta i samarbetssamtal&lt;br&gt;uppkommer fråga om vilken betydelse som bör tilläggas det förhållandet&lt;br&gt;att en förälder motsätter sig gemensam vårdnad. Med utgångspunkt i att&lt;br&gt;gemensam vårdnad typiskt sett kan gagna ett barns intresse ligger det&lt;br&gt;typiskt sett också ofta närmast till hands för en förälder som vill sätta&lt;br&gt;barnets bästa i centrum att sträva efter gemensam vårdnad. En förälders&lt;br&gt;motstånd mot gemensam vårdnad kan därför vara ett tecken på att&lt;br&gt;intresset och ambitionen hos den föräldern att söka upprätthålla en nära&lt;br&gt;och god kontakt mellan barnet och den andra föräldern är mindre. Men&lt;br&gt;motståndet kan naturligtvis också bottna i andra orsaker. Det kan bero&lt;br&gt;på en strävan hos föräldern att skydda barnet mot att fara illa. Det kan&lt;br&gt;ha sin grund i sådana förhållanden som hustrumisshandel eller ständiga&lt;br&gt;trakasserier från en makes sida, förhållanden som kan göra det svårt eller&lt;br&gt;omöjligt med en vårdnadsform som förutsätter enighet i frågor som rör&lt;br&gt;barnet. I det enskilda fallet måste bedömningen därför vara mycket lyhörd&lt;br&gt;och noggrant inriktas på de omständigheter och behov som föreligger i&lt;br&gt;just det fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 Gemensam vårdnad för föräldrar som inte varit gifta med varandra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ogifta föräldrar skall kunna få gemensam vårdnad om&lt;br&gt;sitt barn, utöver på de sätt som nu finns, genom en anmälan till&lt;br&gt;socialnämnden i samband med att faderskapet fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians forslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.&lt;br&gt;52-55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;förslaget i promemorian eller lämnar det utan erinran. Ett par instanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsätter sig förslaget, bl.a. unde&lt;sub&gt;(&lt;/sub&gt;r hänvisning till att det finns en risk för Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;att den presumtive fadern ställer gemensam vårdnad som villkor för&lt;br&gt;bekräftelse av faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I flera sammanhang har frågan rests om inte&lt;br&gt;tiden nu är mogen för att göra den gemensamma vårdnaden till huvud-&lt;br&gt;princip även när det gäller ogifta föräldrar. För närvarande är ju utgångs-&lt;br&gt;punkten att modern är ensam vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen bör vara att institutet gemensam vårdnad kommer till&lt;br&gt;användning i så många fall som möjligt. När det gäller ogifta samboende&lt;br&gt;föräldrar kan man anta att gemensam vårdnad passar lika bra som för&lt;br&gt;gifta samboende föräldrar. Även för ogifta föräldrar som inte bor&lt;br&gt;tillsammans skulle en regel om gemensam vårdnad som huvudprincip&lt;br&gt;kunna ha ett värde i strävandena att inskärpa tanken på det grundläggan-&lt;br&gt;de gemensamma anvaret som föräldrar har för sina barn. Man kan&lt;br&gt;emellertid inte bortse från att förhållandena när det gäller ogifta icke&lt;br&gt;samboende föräldrar är mycket olika. I många fall står dessa föräldrar&lt;br&gt;inte i en sådan relation till varandra att de har möjlighet att samarbeta&lt;br&gt;på det sätt som är nödvändigt för att gemensam vårdnad skall kunna&lt;br&gt;fungera. Enligt min mening är tiden ännu inte mogen att överväga en&lt;br&gt;lagregel om gemensam vårdnad som generell huvudprincip för ogifta&lt;br&gt;föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ogifta samboende föräldrar torde visserligen, som nämnts,&lt;br&gt;gemensam vårdnad oftast vara den naturliga lösningen och i dessa fall&lt;br&gt;skulle en regel om gemensam vårdnad som huvudprincip inte väcka några&lt;br&gt;principiella invändningar. Däremot stöter en sådan regel på praktiska&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta hänger samman med att det inte, såsom vid äktenskap, finns&lt;br&gt;någon helt entydig och för alla fall synlig markering av att ett sambo-&lt;br&gt;förhållande föreligger. Kyrkobokföringsadressen är t.ex. inte tillräcklig i&lt;br&gt;detta avseende. Det finns sålunda föräldrar som lever tillsammans i vad&lt;br&gt;som otvivelaktigt är att beteckna som ett samboförhållande fastän de - av&lt;br&gt;en eller annan anledning - är kyrkobokförda på skilda adresser. Omvänt&lt;br&gt;finns det föräldrar som är kyrkobokförda på samma adress men som ändå&lt;br&gt;inte är sambor. Det kan i detta sammanhang också finnas skäl att&lt;br&gt;framhålla att kyrkobokföringsreglerna ibland medger att en person blir&lt;br&gt;kyrkobokförd på annan plats än där han eller hon rent faktiskt bor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av exempelvis lagen (1987:232) om sambors gemensam-&lt;br&gt;ma hem får frågan om ett samboförhållande föreligger eller har förelegat&lt;br&gt;ytterst prövas av domstol. När det gäller frågan om vem som är&lt;br&gt;vårdnadshavare för ett barn kan det dock inte gärna komma i fråga med&lt;br&gt;ett regelsystem som innebär att det inte med säkerhet går att vid varje&lt;br&gt;givet tillfälle ange vem som är vårdnadshavare. Utan ett kriterium härpå&lt;br&gt;anser jag i likhet med vad som uttalats i promemorian att det inte heller&lt;br&gt;för ogifta samboende föräldrar är möjligt att införa en regel om&lt;br&gt;gemensam vårdnad som huvudprincip. Däremot kan det finnas andra sätt&lt;br&gt;som kan ge i det närmaste samma resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett ogift föräldrapar som vill ha gemensam vårdnad om sitt barn Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;finns det i dag, beroende på omständigheterna, två alternativ. Antingen&lt;br&gt;kan föräldrarna göra en ansökan till en domstol. Eller också kan de göra&lt;br&gt;en anmälan till pastorsämbetet. I bägge fallen görs en anteckning i&lt;br&gt;barnets personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för att ogifta föräldrar skall kunna få&lt;br&gt;gemensam vårdnad om sitt barn är att faderskapet är fastställt. Det sker&lt;br&gt;antingen genom en dom eller genom ett erkännande av faderskapet (i&lt;br&gt;avsnitt 2.7 föreslår jag att termen faderskapserkännande byts ut mot&lt;br&gt;faderskapsbekräftelse). Ett faderskapserkännande är en skriftlig handling&lt;br&gt;som skall undertecknas av fadern och godkännas av modern och&lt;br&gt;socialnämnden. Handlingen sänds sedan till pastorsämbetet för anteckning&lt;br&gt;i barnets personakt (se 1 kap. och 2 kap. föräldrabalken). I praktiken går&lt;br&gt;det till så att socialnämnden, som har till uppgift att försöka få faderskap-&lt;br&gt;et till barn fastställt, i samband med faderskapsutredningen tillhandahåller&lt;br&gt;en blankett som kan användas för faderskapserkännandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits ett enkelt sätt att underlätta för ogifta&lt;br&gt;föräldrar - såväl samboende som icke samboende - att få gemensam&lt;br&gt;vårdnad, nämligen att arbeta in valet av vårdnadsform i de handlingar&lt;br&gt;som används i samband med faderskapserkännandet. Tanken är att&lt;br&gt;föräldrarna samtidigt som de lämnar de uppgifter som behövs i fråga om&lt;br&gt;faderskapserkännandet skall få svara på frågan om de vill ha gemensam&lt;br&gt;vårdnad. Förslaget torde innebära att man i praktiken kommer så nära en&lt;br&gt;automatiskt verkande regel som för närvarande är möjligt. I den procedur&lt;br&gt;rörande faderskapsfrågan som föräldrarna ändå skall genomgå under&lt;br&gt;medverkan av socialnämnden kan föräldrarna göras direkt uppmärksamma&lt;br&gt;på vårdnadsfrågan och på ett smidigt och enkelt sätt uppnå gemensam&lt;br&gt;vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har nämnt i det föregående har en stor majoritet av remiss-&lt;br&gt;instanserna ställt sig bakom förslaget. Redan i dag torde för övrigt en&lt;br&gt;anmälan om gemensam vårdnad som sker i samband med en faderskaps-&lt;br&gt;utredning vidarebefordras av socialnämnden till pastorsämbetet i samband&lt;br&gt;med att nämnden fullgör sin skyldighet att till ämbetet anmäla faderskaps-&lt;br&gt;erkännandet (jfr prop. 1981/82:168 s. 31). Ett par remissinstanser har&lt;br&gt;emellertid uttalat tveksamhet och anfört att det finns en risk för att den&lt;br&gt;presumtive fadern ställer upp gemensam vårdnad som ett villkor för att&lt;br&gt;bekräfta faderskapet. För egen del tror jag dock inte att de fäder som&lt;br&gt;är inställda på ett gemensamt föräldraansvar skulle låta bli att bekräfta&lt;br&gt;barnet som sitt bara därför att gemensam vårdnad inte kan komma till&lt;br&gt;stånd i samband med själva faderskapsutredningen. Den omständigheten&lt;br&gt;att möjligheten därav inte kan uteslutas, i vilket fall socialnämnden får&lt;br&gt;fortsätta faderskapsutredningen, kan inte gärna tas till intäkt för att&lt;br&gt;stänga dörren för ett förfarande som för samboende föräldrar praktiskt&lt;br&gt;taget alltid och för icke samboende föräldrar i många fall ger en&lt;br&gt;okomplicerad och avdramatiserad möjlighet att uppnå vad föräldrarna&lt;br&gt;själva torde anse vara den naturliga lösningen på vårdnadsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med det stora flertalet remissinstanser förordar jag därför att Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;en regel av nu diskuterat slag införs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Umgängesfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.S.1 Umgängessabotage&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I föräldrabalken förs in en särskild regel som slår fast&lt;br&gt;att frågan om barnets behov av kontakt med båda föräldrarna skall&lt;br&gt;ges en särskilt framträdande plats vid valet av vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians forslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.&lt;br&gt;58-61).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av en&lt;br&gt;klar majoritet av remissinstanserna. Ett par instanser motsätter sig&lt;br&gt;förslaget, i huvudsak under hänvisning till att något behov av lagreglering&lt;br&gt;i förevarande avseende inte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt forslag: Det råder i dag stor enighet inom bete-&lt;br&gt;endevetenskapen om att det för ett barns utveckling är viktigt att barnet&lt;br&gt;har nära och goda relationer till båda föräldrarna, även om dessa bor isär.&lt;br&gt;Detta gäller inte minst lite äldre barn som bor hos den förälder som är&lt;br&gt;av motsatt kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vårdnadshavaren motsätter sig det umgänge som begärs av en&lt;br&gt;förälder (eller någon annan som står barnet särskilt nära) återstår för den&lt;br&gt;som vill ha umgänge med barnet att föra talan vid domstol. Domstolen&lt;br&gt;skall då, i likhet med vad som gäller i fråga om vårdnaden, besluta i&lt;br&gt;umgängesfrågan efter vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i en rapport (Socialstyrelsen redovisar 1988:11)&lt;br&gt;redovisat resultatet av en undersökning av avgöranden från bl.a.&lt;br&gt;tingsrätter och hovrätter i umgängesfrågor från åren 1984 och 1985. Vad&lt;br&gt;först gäller tingsrätterna framgår av undersökningen att den klart&lt;br&gt;vanligaste umgängesformen är s.k. &amp;quot;varannan-umgänge&amp;quot;. Därmed avses&lt;br&gt;umgänge vartannat/vart tredje veckoslut, varannan storhelg, vartannat&lt;br&gt;sportlov och tre till fyra veckor på sommaren. Denna umgängesform&lt;br&gt;förekom i runt hälften av alla fall. Den näst vanligaste modellen innefattar&lt;br&gt;ett mer begränsat umgänge, typ vartannat/vart tredje veckoslut, endast&lt;br&gt;någon storhelg och ett par veckor på sommaren. Cirka en tredjedel av&lt;br&gt;tingsrättsdomarna innehöll ett umgänge av denna omfattning. Endast i&lt;br&gt;cirka 15 procent av domarna var umgänget av större omfattning än i&lt;br&gt;&amp;quot;varannan-modellen&amp;quot;. I cirka en procent av fallen medgavs inget umgänge&lt;br&gt;alls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen av hovrättsdomar om umgänge visar på en liknande bild.&lt;br&gt;Det anförda torde visa att utgången i umgängesmål i praktiken tenderar&lt;br&gt;att följa vissa modeller. I och för sig är det inget onaturligt att förhållan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dena i mål om umgänge ofta är sådana att omfattningen av umgänget blir Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;i huvudsak densamma. Det är dock inte säkert att ett umgänge som avser&lt;br&gt;veckoslut, större helger och en del av sommaren alltid är det bästa.&lt;br&gt;Många gånger kan det vara av värde om umgänge utövas inte bara under&lt;br&gt;semestrar och helger utan också under vardagen. Ett sådant umgänge kan&lt;br&gt;ibland vara svårt att få till stånd på grund av t.ex. föräldrarnas bo-&lt;br&gt;stadsförhållanden och förvärvsarbete samt barnets skolgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men om förutsättningarna för ett vardagsumgänge är goda, kan det&lt;br&gt;finnas skäl att eftersträva ett sådant (jfr NJA 1988 s. 559). I andra fall,&lt;br&gt;exempelvis där den förälder som inte har vårdnaden vistas på en annan&lt;br&gt;ort under långa tider, kan kanske ett umgänge som koncentreras till några&lt;br&gt;få men längre perioder vara lämpligast. Över huvud taget torde det finnas&lt;br&gt;anledning att stryka under vikten och betydelsen av att umgänget blir&lt;br&gt;individuellt anpassat och flexibelt och att domstolars beslut om umgänge&lt;br&gt;också i övrigt utformas så att de beaktar de skilda aspekter som kan&lt;br&gt;förekomma i sammanhanget och svarar mot barnets behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En schabloniserad bedömning av umgängesfrågor kan leda inte bara till&lt;br&gt;stereotypa umgängesmodeller utan också till att en förälders talan om&lt;br&gt;umgänge bifalls trots att det vore bäst för barnet om något umgänge inte&lt;br&gt;alls förekom. Det kan i ett enskilt fall förhålla sig på det sättet att det ur&lt;br&gt;barnets synvinkel är bäst om något umgänge inte alls äger rum eller om&lt;br&gt;umgänge kommer till stånd först när barnet har nått en mogen ålder. Så&lt;br&gt;kan vara fallet exempelvis om föräldern har gjort sig skyldig till ett&lt;br&gt;allvarligt övergrepp mot barnet. Därmed är dock inte sagt att umgänge&lt;br&gt;bör uteslutas i alla sådana fall. Det måste som alltid bli beroende av en&lt;br&gt;individuell prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i detta sammanhang finnas anledning att stryka under&lt;br&gt;betydelsen av att den förälder som barnet skall umgås med också&lt;br&gt;medverkar till att umgänge kommer till stånd. Många gånger kan ett barn&lt;br&gt;knyta stora förväntningar till planerade umgängestillfällen, förväntningar&lt;br&gt;som kan förbytas i besvikelser om den förälder som barnet skall umgås&lt;br&gt;med inte medverkar till umgänget. Det ligger i sakens natur att ett sådant&lt;br&gt;förfarande inte heller bidrar till den atmosfär av samverkan mellan&lt;br&gt;föräldrarna som bäst gagnar barnet. Det är därför viktigt att umgänges-&lt;br&gt;föräldern medverkar till att umgänge kommer till stånd i den utsträckning&lt;br&gt;som är planerat. Om en förälder regelmässigt inte medverkar till att&lt;br&gt;planerade umgängestillfällen blir av, kan detta vara en faktor som, med&lt;br&gt;hänsyn till barnets bästa, kan tala för att antalet planerade umgängestill-&lt;br&gt;fällen bör bli färre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har under lång tid förts en debatt om umgängesfrågor i vid&lt;br&gt;bemärkelse. En hel del kritiska röster har höjts. Kritiken riktar sig nu inte&lt;br&gt;så mycket mot umgängesreglerna som sådana. Från flera håll, bl.a. från&lt;br&gt;riksdagens sida (LU 1987/88:33 s. 31), har uttalats att reglerna i sig torde&lt;br&gt;få anses ha en i väsentliga avseenden lämplig utformning. Det som har&lt;br&gt;väckt debatt är i stället den praktiska tillämpningen där en större&lt;br&gt;flexibilitet och anpassning till förhållandena i det enskilda fallet önskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att den praktiska tillämpningen inte uppfattas som&lt;br&gt;tillfredsställande ger naturligtvis anledning att överväga om inte vikten av&lt;br&gt;en individuell prövning tydligare borde strykas under i lagtexten. Mot&lt;br&gt;bakgrund av att högsta domstolen i det förut nämnda rättsfallet (NJA&lt;br&gt;1988 s. 559) tagit avstånd från schablonmässigt bestämda umgängestider&lt;br&gt;och framhållit betydelsen av att prövningen företas under beaktande av&lt;br&gt;omständigheterna i det särskilda fallet, torde det dock finnas skäl att låta&lt;br&gt;frågan om en mera allmän ändring i umgängesreglerna anstå till dess att&lt;br&gt;en förnyad utvärdering av praxis i umgängesfrågor har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett avseende ter sig emellertid omedelbara åtgärder påkallade. Jag&lt;br&gt;tänker på s.k. umgängessabotage, en fråga som under senare tid kommit&lt;br&gt;allt mer i blickpunkten. Det har förekommit en del uppmärksammade fall&lt;br&gt;där vårdnadshavaren har försökt att på olika sätt hindra en kontakt&lt;br&gt;mellan barnet och den andra föräldern. Från praktikerhåll omvittnas också&lt;br&gt;att det inte är ovanligt att vårdnadshavaren genom olika åtgärder&lt;br&gt;försvårar eller omöjliggör för barnet att få träffa den andra föräldern.&lt;br&gt;Med hänsyn till den vikt som ett fungerande umgänge med båda&lt;br&gt;föräldrarna typiskt sett har för barnets psykiska hälsa finns det uppenbar-&lt;br&gt;ligen anledning att se allvarligt på fall där vårdnadshavaren försöker&lt;br&gt;sabotera barnets möjligheter att träffa den andra föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna bygger på att vårdnadshavaren har ett ansvar för&lt;br&gt;att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshava-&lt;br&gt;re skall tillgodoses. I ett färskt avgörande har högsta domstolen också i&lt;br&gt;ett vårdnadsmål (NJA 1989 s. 335) fäst vikt vid att den ena föräldern&lt;br&gt;motarbetat barnets möjlighet till umgänge med den andra föräldern. I&lt;br&gt;skilda sammanhang har det emellertid rests krav på att vårdnadshavarens&lt;br&gt;ansvar skall betonas ytterligare. Från några håll har också framförts krav&lt;br&gt;att, om en vårdnadshavare motsätter sig att barnet får träffa den andra&lt;br&gt;föräldern, vårdnaden mer eller mindre automatiskt skall flyttas över till&lt;br&gt;den andra föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel av sist angivet slag kan dock knappast komma i fråga. Till en&lt;br&gt;början är det tydligt att enbart det förhållandet att en förälder är ovillig&lt;br&gt;att låta barnet träffa den andre föräldern inte gärna kan motivera&lt;br&gt;bedömningen vare sig att det skulle röra sig om umgängessabotage eller&lt;br&gt;att vårdnadshavaren skall bedömas som olämplig. Förälderns handlande&lt;br&gt;kan ha sin grund i en strävan att söka skydda barnet från att utsättas för&lt;br&gt;övergrepp eller annars råka illa ut. Det kan naturligtvis också finnas andra&lt;br&gt;skäl som kan motivera att vårdnaden inte bör flyttas över till den andra&lt;br&gt;föräldern. Varje fall måste bedömas utifrån de omständigheter som&lt;br&gt;föreligger i just det fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits en annan lösning. Tanken är att i en&lt;br&gt;lagregel slå fast att vid bedömningen av vad som är bäst för barnet frågan&lt;br&gt;om barnets behov av kontakt med båda föräldrarna skall ges en särskilt&lt;br&gt;framträdande plats. Detta är inte någon ny princip. I förarbetena till de&lt;br&gt;nuvarande reglerna (se prop. 1981/82:168 s. 66 och LU 1982/83:17 s. 25;&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jfr prop. 1982/83:165 s. 129 och LU 1982/83:41) har sålunda uttalats att,&lt;br&gt;om inte andra omständigheter talar för en annan lösning, domstolen bör&lt;br&gt;till vårdnadshavare förordna den av föräldrarna som kan antas bäst främja&lt;br&gt;ett nära och gott samarbete mellan barnet och den andra föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen remissinstans motsätter sig heller den nyss återgivna principen,&lt;br&gt;men ett par instanser ifrågasätter behovet av att låta den komma till&lt;br&gt;direkt uttryck i lagtexten. För egen del anser jag dock att frågan om&lt;br&gt;barns möjlighet att umgås med båda föräldrarna är så grundläggande att&lt;br&gt;den förtjänar en uttrycklig lagreglering. I likhet med det stora flertalet&lt;br&gt;remissinstanser förordar jag därför att en särskild regel tas in i föräldra-&lt;br&gt;balken av innebörd att domstolarna vid bedömande av vårdnadsfrågan&lt;br&gt;skall fästa avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt&lt;br&gt;med båda föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel av det slaget träffar vårdnadsfrågor i allmänhet men torde&lt;br&gt;kunna bli av särskild betydelse i omprövningsfall. Det finns då normalt&lt;br&gt;utredning tillgänglig om hur umgänget mellan barnet och föräldrarna har&lt;br&gt;fungerat under förfluten tid. Om det i ett sådant fall visas att en förälder&lt;br&gt;utan godtagbara skäl för sitt handlande har motarbetat ett umgänge&lt;br&gt;mellan barnet och den andra föräldern, kan detta vara ett tecken på att&lt;br&gt;vårdnadssituationen kart behöva ändras. Som jag tidigare har framhållit&lt;br&gt;måste dock lyhördhet visas för orsakerna till varför den ena föräldern mot-&lt;br&gt;arbetat ett umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom regeln i praktiken får betydelse framför allt vid tillämpning av&lt;br&gt;6 kap. 5 och 6 §§ bör den placeras i anslutning till dessa paragrafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.2 Upplysningar om barnet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I föräldrabalken förs in en särskild regel om vårdnads-&lt;br&gt;havarens skyldighet att lämna bl.a. umgängesföräldern sådana&lt;br&gt;upplysningar rörande barnet som kan främja umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.&lt;br&gt;61-64).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En överväldigande majoritet av remissinstanserna&lt;br&gt;tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Ett par instanser menar&lt;br&gt;att den föreslagna regeln är oklar och att den därför i sig kan leda till&lt;br&gt;tvistigheter mellan föräldrarna. Från något håll anförs att det är olämpligt&lt;br&gt;att använda lagstiftning i pedagogiskt syfte. Bland advokater är meningar-&lt;br&gt;na delade. Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget medan Föreningen&lt;br&gt;jurister vid de allmänna advokatbyråerna tillstyrker det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Ur barnets synvinkel är det viktigt att den&lt;br&gt;förälder som inte är vårdnadshavare ändå finns med i barnets vardag på&lt;br&gt;ett naturligt sätt. Detta underlättas om föräldern i fråga kan ta en mer&lt;br&gt;aktiv del i barnets liv. En tanke som har förts fram i det sammanhanget&lt;br&gt;är att ge umgängesföräldern någon slags medbestämmanderätt. En sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lösning utgör emellertid inte annat än en maskerad form av gemensam Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;vårdnad. Samma problem skulle uppstå som vid obligatorisk gemensam&lt;br&gt;vårdnad (se avsnitt 2.4.1). En ordning med medbestämmanderätt är därför&lt;br&gt;knappast realistisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som däremot kan finnas anledning att överväga är om inte&lt;br&gt;skyldigheten för vårdnadshavaren att lämna upplysningar om barnet bör&lt;br&gt;markeras tydligare. En viss sådan skyldighet får anses ligga i de gällande&lt;br&gt;reglerna, men i andra rättssystem finns mera uttryckliga regler av det&lt;br&gt;slaget. Så är fallet exempelvis i § 5G i den norska barneloven, låt vara att&lt;br&gt;den regeln är utformad som en rätt för den förälder som inte är vårdnads-&lt;br&gt;havare att få upplysningar (på motsvarande sätt som den norska regeln&lt;br&gt;om umgänge är utformad som en rätt för föräldern till umgänge).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de flesta föräldrar torde det framstå som självklart att vårdnads-&lt;br&gt;havaren fortlöpande ger umgängesföräldern information om barnets&lt;br&gt;utveckling och om åtminstone viktigare händelser som inträffar i barnets&lt;br&gt;liv. Det kan röra barnets hälsa eller skolgång eller uppehållsort. Det kan&lt;br&gt;gälla barnets feriearbete eller särskilda fritidsintressen. Det kan över&lt;br&gt;huvud taget avse förhållanden som på ett mera ingripande eller betydelse-&lt;br&gt;fullt sätt påverkar barnets nuvarande eller framtida förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur barnets synvinkel är detta en önskvärd ordning. Umgängesföräldern&lt;br&gt;är en viktig person i barnets liv och för att barnets umgänge med den&lt;br&gt;föräldern skall flyta så bra som möjligt bör umgängesföräldern vara så&lt;br&gt;informerad om barnets förhållanden att föräldern på ett naturligt sätt&lt;br&gt;kan leva med i barnets vardag. I promemorian har därför föreslagits att&lt;br&gt;betydelsen av det nu anförda stryks under genom en föreskrift om&lt;br&gt;information från vårdnadshavarens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften är utformad så att den avser upplysningar som kan främja&lt;br&gt;umgänget. Den avser alltså frågor av mera ingripande eller betydelsefull&lt;br&gt;beskaffenhet, inte varje trivial händelse som inträffar i barnets liv. Har&lt;br&gt;vårdnadshavaren och den förälder som inte är vårdnadshavare delade&lt;br&gt;meningar i frågan om vilka upplysningar som bör lämnas, ankommer det&lt;br&gt;på vårdnadshavaren att göra den slutliga bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det helt övervägande antalet remissinstanser har ställt sig bakom&lt;br&gt;förslaget. Från några håll har emellertid kritiska synpunkter förts fram.&lt;br&gt;Ett par remissinstanser menar att föreskriften är oprecis. Med hänsyn till&lt;br&gt;de mångskiftande förhållanden som kan förekomma torde det emellertid&lt;br&gt;knappast vara lämpligt eller ens möjligt att sätta mera bestämda gränser&lt;br&gt;för en föreskrift av här avsett slag. Vad det handlar om är inte så mycket&lt;br&gt;en reglering av en precis informationsskyldighet utan mera om ett&lt;br&gt;pedagogiskt stöd i strävandena att främja ett fungerande umgänge.&lt;br&gt;Häremot har visserligen anförts att det är mindre lämpligt att använda&lt;br&gt;lagstiftning i pedagogiskt syfte. Jag har i och för sig förståelse för det&lt;br&gt;synsättet. Enligt min mening har det dock olika bärkraft på olika områden.&lt;br&gt;Vad gäller ett område som så intimt kan förknippas med pedagogik som&lt;br&gt;det nu aktuella har jag inte några egentliga betänkligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del ser jag den nu föreslagna regeln just som ett sätt att Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;påverka normbildning och attityder. Den ingår i ett paket som består av&lt;br&gt;flera komponenter och där de olika komponenterna, var och en på sitt&lt;br&gt;sätt, är avsedda att stryka under den vikt som samhället tillmäter goda&lt;br&gt;relationer mellan barnet och den förälder som inte är vårdnadshavare. Det&lt;br&gt;må vara att det för de flesta föräldrar framstår som självklart att&lt;br&gt;vårdnadshavaren lämnar behövliga upplysningar till den andra föräldern.&lt;br&gt;Men för de föräldrar för vilka det inte är självklart kan det vara av värde&lt;br&gt;att vårdnadshavaren genom en uttrycklig bestämmelse görs uppmärksam&lt;br&gt;på betydelsen av att den andra föräldern hålls underrättad om barnets&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har invänt att regeln kan tänkas ge upphov till&lt;br&gt;tvistigheter mellan föräldrarna i fråga om vilka upplysningar som skall&lt;br&gt;lämnas. En sådan risk kan naturligtvis inte uteslutas. Den får dock vägas&lt;br&gt;mot de andra aspekter som gör sig gällande i sammanhanget. I likhet med&lt;br&gt;det stora flertalet remissinstanser ser jag för min del övervägande fördelar&lt;br&gt;med en lagbestämmelse om information. Jag förordar därför att i&lt;br&gt;föräldrabalken förs in en regel om vårdnadshavarens skyldighet att lämna&lt;br&gt;sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag hittills har anfört har framför allt avsett umgänget mellan barnet&lt;br&gt;och den förälder som inte är vårdnadshavare. En regel om upplysningar&lt;br&gt;bör dock inte ange någon bestämd mottagare av informationen. Regeln&lt;br&gt;i 6 kap. 15 § föräldrabalken om umgänge utgår från att barnet kan ha ett&lt;br&gt;behov av umgänge även med andra personer som står barnet särskilt nära,&lt;br&gt;t.ex. tidigare familjehemsföräldrar. Det kan finnas ett behov av upplysning-&lt;br&gt;ar från vårdnadshavarens sida rörande barnet också för att främja ett&lt;br&gt;sådant umgänge. Detsamma gäller för övrigt i fråga om personer som skall&lt;br&gt;medverka i praktiska arrangemang för att umgänget skall kunna utföras.&lt;br&gt;Någon på förhand begränsad krets av mottagare av upplysningar bör&lt;br&gt;därför inte finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel om upplysningar bör dock innehålla ett uttryckligt undantag för&lt;br&gt;vissa situationer. Det kan finnas fall då intresset av att upplysningar&lt;br&gt;lämnas konkurrerar med ett annat intresse. Det kan röra sig om att ett -&lt;br&gt;framför allt äldre - barn har lämnat vårdnadshavaren uppgifter i&lt;br&gt;förtroende vilka i sig är av betydelse för umgänget men som barnet inte&lt;br&gt;vill att den andra föräldern skall få kännedom om. Ett annat fall är att&lt;br&gt;en kvinna som är vårdnadshavare har flyttat med barnet till en för mannen&lt;br&gt;okänd ort för att komma undan dennes trakasserier och därför inte vill&lt;br&gt;uppge barnets, och därmed sin egen, adress. För bl.a. fall som dessa&lt;br&gt;framstår det som lämpligt att upplysningsregeln inte ger intryck av att vara&lt;br&gt;obegränsad utan att den ger vårdnadshavaren en uttrycklig undan-&lt;br&gt;tagsbestämmelse att stödja sig på när det är påkallat. Att regeln har ett&lt;br&gt;sådant undantag kan vara av betydelse t.ex. om fråga uppkommer om&lt;br&gt;omprövning av vårdnaden och det görs gällande att vårdnadshavaren&lt;br&gt;genom att underlåta att lämna upplysningar har motarbetat umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Förfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.1 Vårdnadsutredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den socialtjänsteman som av socialnämnden utses att&lt;br&gt;utföra vårdnadsutredningen skall själv svara för utredningen och utan&lt;br&gt;att gå vägen via socialnämnden lämna sin utredning till domstolen.&lt;br&gt;Utredaren får i varje enskilt fall avgöra om det insamlade faktamate-&lt;br&gt;rialet skall kompletteras med en slutsats från hans eller hennes sida.&lt;br&gt;Domstolen skall vid behov kunna ge vissa riktlinjer för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida att&lt;br&gt;promemorieförslaget avvisar möjligheten för vårdnadsutredaren att&lt;br&gt;redovisa sina slutsatser (se promemorian s. 64-69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran av en&lt;br&gt;majoritet av remissinstanserna. Några remissinstanser menar att det&lt;br&gt;juridiska inslaget i processen kommer att öka på bekostnad av det sociala&lt;br&gt;inslaget. Flera remissinstanser vill ge utredaren en möjlighet att redovisa&lt;br&gt;sina slutsatser av det framtagna materialet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 6 kap. 18 § föräldrabalken skall dom-&lt;br&gt;stolen, innan den avgör ett mål eller ett ärende om vårdnad eller&lt;br&gt;umgänge, höra socialnämnden eller, om det är tillräckligt, bereda&lt;br&gt;socialnämnden tillfälle att yttra sig. I ett sådant mål kan domstolen&lt;br&gt;förordna om vårdnad eller umgänge för tiden intill dess laga kraft ägande&lt;br&gt;dom föreligger i målet, ett s.k. interimistiskt beslut (se 6 kap. 20 §&lt;br&gt;föräldrabalken). Även inför ett förestående interimistiskt beslut kan&lt;br&gt;domstolen inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndens yttrande föregås av en ingående vårdnadsutredning&lt;br&gt;under vilken föräldrarna och barnet hörs, referenser inhämtas och&lt;br&gt;eventuell utredning från barn- och ungdomspsykiatrisk eller psykologisk&lt;br&gt;expertis utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många kommuner sker, innan en vårdnadsutredning påbörjas, ett eller&lt;br&gt;flera samarbetssamtal i syfte att nå en frivillig överenskommelse mellan&lt;br&gt;föräldrarna. Under den tid sådana samtal pågår kan domstolen förklara&lt;br&gt;målet vilande. Leder samtalen fram till en samförståndslösning, görs inte&lt;br&gt;någon vårdnadsutredning. Om däremot enighet inte uppnås, måste en&lt;br&gt;sådan utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadsutredningen görs av socialförvaltningens tjänstemän. När den&lt;br&gt;är slutförd överlämnas den med förslag till yttrande till ett arbetsutskott,&lt;br&gt;om ett sådant finns, och därefter till socialnämnden. Parter och ombud&lt;br&gt;företräder inte sällan inför nämnden där de anlägger synpunkter på&lt;br&gt;utredningen. I många fall blir den rättsliga argumenteringen inför&lt;br&gt;nämnden tämligen omfattande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan nämnden har tagit ställning till vårdnadsutredningen översänds&lt;br&gt;denna med nämndens yttrande till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförvaltningens handläggning av vårdnadsärenden kan bli en ganska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidskrävande procedur. För vissa domstolar är det inte ovanligt med Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;väntetider innemot eller till och med överstigande ett år innan en begärd&lt;br&gt;utredning om vårdnad tillställs domstolen. Problemet har berörts bl.a. av&lt;br&gt;justitieombudsmannen (JO). JO har därvid uttalat att handläggningen inte&lt;br&gt;bör ta längre tid än tre till fyra månader eller, om det förekommer&lt;br&gt;samarbetssamtal mellan föräldrarna, sju till åtta månader (se bl.a. JO:s&lt;br&gt;ämbetsberättelse 1982-83 s. 189 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO har pekat på flera faktorer som inte sällan fördröjer utredningen. En&lt;br&gt;är inhämtande av barnpsykiatriskt utlåtande. JO har strukit under&lt;br&gt;betydelsen av att de som utför en barnpsykiatrisk undersökning inte låter&lt;br&gt;denna dra ut på tiden längre än vad som är erforderligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan faktor i sammanhanget är verksamheten med samarbetssamtal.&lt;br&gt;JO har uttalat sitt fulla stöd för denna verksamhet men också betonat&lt;br&gt;vikten av att samtalen är planerade, målinriktade och koncentrerade.&lt;br&gt;Finner samtalsledaren att konfliktbearbetningen är gagnlös, bör man,&lt;br&gt;menar JO, snarast övergå till att göra en vårdnadsutredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tredje tidsfördröjande faktor som JO har pekat på är att vårdnadsut-&lt;br&gt;redningen inte alltid påbörjas omedelbart efter det att en remiss har&lt;br&gt;kommit från domstolen. JO har också framhållit att man genom att&lt;br&gt;begränsa utredningen kan vinna mycket tid vilket är till fördel för samtliga&lt;br&gt;inblandade parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde finnas möjligheter att på olika sätt effektivisera och påskynda&lt;br&gt;utredningsförfarandet i tvister om vårdnad och umgänge och därigenom&lt;br&gt;samtidigt förbättra skyddet för barnets intressen i konflikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En strävan måste naturligen vara att så långt det är möjligt försöka&lt;br&gt;undvika onödiga processer, inte minst därför att dessa tenderar att&lt;br&gt;förstärka konflikten mellan föräldrarna till nackdel för barnet. Kan man&lt;br&gt;förhindra att -själva utredningen i målet blir föremål för ett rättegångslik-&lt;br&gt;nande förfarande redan innan den har tillställts domstolen, torde mycket&lt;br&gt;vara vunnet. Härtill kommer att en inte ringa del av den kritiserade tids-&lt;br&gt;utdräkten i fråga om vårdnadsutredningar kan härledas till prövningen i&lt;br&gt;socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det nu anförda har i promemorian lagts fram ett&lt;br&gt;förslag som innebär att socialnämnden skall frikopplas från arbetet med&lt;br&gt;vårdnads- och umgängesrättsutredningar. I stället för att domstolen begär&lt;br&gt;ett yttrande av socialnämnden skall den uppdra åt nämnden att föranstalta&lt;br&gt;om en utredning i målet. Denna skall inte utmynna i ett förslag till&lt;br&gt;domstolen utan endast innefatta en redovisning av insamlade och&lt;br&gt;sammanställda fakta och upplysningar om barnet och dess föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klar majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt förslaget att&lt;br&gt;socialnämnden inte längre skall yttra sig över vårdnadsutredningar. För&lt;br&gt;min del ser jag också stora fördelar med det förslaget. Eftersom det inte&lt;br&gt;blir fråga om något yttrande från socialnämndens sida blir det inte aktuellt&lt;br&gt;med någon &amp;quot;process&amp;quot; inför nämnden. Denna får i princip inte annan&lt;br&gt;befattning med saken än såsom arbetsgivare för den tjänsteman som&lt;br&gt;nämnden utser att utföra utredningen. Sedan kan tjänstemannen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rapportera direkt till domstolen. Detta innebär naturligtvis ingen Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;inskränkning i socialnämndens rätt att bestämma vilka uppgifter som skall&lt;br&gt;läggas på dess tjänstemän eller nämndens möjligheter att kontrollera att&lt;br&gt;arbetet bedrivs på ett tillfredsställande sätt. Att tjänstemän inom&lt;br&gt;socialtjänsten rapporterar direkt till en domstol förekommer redan i andra&lt;br&gt;sammanhang, se t.ex. 21 kap. 2 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i promemorian innebär att man kan spara tid i redan utdragna&lt;br&gt;och för parterna plågsamma processer. Dessutom kan man minska den&lt;br&gt;risk för fördjupade motsättningar som inte sällan blir följden av den rätte-&lt;br&gt;gångsliknande karaktären i socialnämndens behandling av vårdnads-&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från något håll har framförts att det juridiska inslaget kommer att öka&lt;br&gt;och det sociala inslaget minska om förslaget genomförs. För egen del är&lt;br&gt;jag snarare benägen att hävda motsatsen. Om socialnämnden inte avger&lt;br&gt;något yttrande, riskerar man inte att de sociala myndigheternas förtroende-&lt;br&gt;kapital går förlorat hos den part som yttrandet går emot. Möjligheterna&lt;br&gt;att tillvarata den sociala kunskap och erfarenhet som finns hos de sociala&lt;br&gt;myndigheterna kan därmed komma att öka, något som är av betydelse för&lt;br&gt;fortsatta sociala insatser efter vårdnadsprocessens avslutande. I ett senare&lt;br&gt;avsnitt (avsnitt 2.8) kommer jag att lägga fram förslag som just betonar&lt;br&gt;de sociala myndigheternas ansvar för att föräldrar kan få hjälp och stöd&lt;br&gt;efter det att en en tvist om vårdnad och umgänge har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över huvud taget innebär de förslag som jag i förevarande sammanhang&lt;br&gt;lägger fram en betoning av de sociala aspekterna och en strävan efter&lt;br&gt;samförståndslösningar. Men om det till slut ändå kvarstår en tvist, är det&lt;br&gt;domstolens uppgift att lösa tvisten. Vad det handlar om är en renodling&lt;br&gt;av funktionsuppdelningen mellan sociala instanser och domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också förslaget att vårdnadsutredaren inte längre skall lämna ett förslag&lt;br&gt;till lösning av vårdnadsfrågan har biträtts av en majoritet av remiss-&lt;br&gt;instanserna. En hel del instanser är dock av uppfattningen att utredaren&lt;br&gt;även fortsättningsvis bör ta ställning i tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag ser det finns det för- och nackdelar med båda alternativen. I&lt;br&gt;många fall, exempelvis då båda föräldrarna är lika lämpliga som vårdnads-&lt;br&gt;havare, tjänar ett ställningstagande från utredarens sida inte något&lt;br&gt;egentligt syfte. Tvärtom kan en preferens för den ena föräldern uppfattas&lt;br&gt;som en nedvärdering av den andra föräldern, något som knappast bidrar&lt;br&gt;till att dämpa de motsättningar som kan finnas. Och skulle situationen&lt;br&gt;vara den att föräldrarna i första hand är inriktade på ensam vårdnad men&lt;br&gt;i andra hand kan tänka sig gemensam vårdnad, kan det vara direkt&lt;br&gt;olämpligt om vårdnadsutredaren uttalar att en av föräldrarna bör anförtros&lt;br&gt;vårdnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan är det ofrånkomligt att det finns fall då det kan vara av&lt;br&gt;stort värde om utredaren, som är väl insatt i ärendet, redovisar sina egna&lt;br&gt;ståndpunkter. I praktiken går det knappast heller att hindra att en&lt;br&gt;utredare, som anser det vara befogat, på ett eller annat sätt ger uttryck&lt;br&gt;för sin uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag ser det bör frågan huruvida utredaren skall lämna något förslag Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;till lösning av vårdnadstvisten bli beroende av omständigheterna i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Det bör inte läggas någön skyldighet på utredaren att&lt;br&gt;redovisa sina slutsatser men inte heller resas några hinder mot att så&lt;br&gt;sker. Utredaren får alltså själv bedöma om han eller hon vill komplettera&lt;br&gt;det insamlade faktamaterialet med en egen slutsats. Vid den bedömning-&lt;br&gt;en kan bl.a. aspekter av det slag som jag har pekat på ovan vara av&lt;br&gt;betydelse. Det är självfallet av yttersta vikt att utredarens arbete bygger&lt;br&gt;på stor lyhördhet och noggrannhet i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har även föreslagits att domstolen vid behov skall kunna&lt;br&gt;ge vissa riktlinjer för utredningen. Det är inte fråga om att formalisera&lt;br&gt;förfarandet med vårdnadsutredningar på det sättet att det läggs en plikt&lt;br&gt;på domstolen att besluta om utredningens omfattning och inriktning. Vad&lt;br&gt;det handlar om är att domstolen, om det framstår som motiverat i ett&lt;br&gt;enskilt fall, skall kunna slå fast vissa ramar för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det är domstolen som beslutar om utredningen ter det sig&lt;br&gt;enligt min mening naturligt att domstolen också, i de fall där detta&lt;br&gt;framstår som önskvärt, kan dra upp riktlinjer för utredningen. Det är&lt;br&gt;självfallet viktigt att domstolen därvid agerar så att inte domstolens&lt;br&gt;opartiskhet kan ifrågasättas. Men står det exempelvis klart för alla&lt;br&gt;inblandade att endast vissa frågor behöver utredas, kan det leda till en&lt;br&gt;tidsvinst, om domstolen anger riktlinjerna för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med flertalet remissinstanser förordar jag därför att domstolen&lt;br&gt;ges en möjlighet att vid behov ge vissa riktlinjer för utredningen. Jag vill&lt;br&gt;dock stryka under att det också i dessa fall får ankomma på utredaren att,&lt;br&gt;beroende på de uppgifter som fortlöpande kan erhållas, ta ställning till hur&lt;br&gt;utredningen närmare skall läggas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om domstolen drar upp riktlinjer för utredningen eller inte bör&lt;br&gt;domstolen alltid kunna sätta ut en viss tid inom vilken utredningen bör&lt;br&gt;vara slutförd. Vid behov får domstolen sedan förlänga den tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.2 Interimistiska beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ett interimistiskt beslut i vårdnadsmål skall i stället för&lt;br&gt;att gälla vårdnaden kunna avse vem barnet skall bo tillsammans med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.&lt;br&gt;69-73).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget stöds av en helt övervägande majoritet av&lt;br&gt;remissinstanserna. Ett par instanser har invänt att ett beslut om vem&lt;br&gt;barnet skall bo tillsammans med får samma styrande inverkan på det&lt;br&gt;slutliga avgörandet i vårdnadsfrågan som det nuvarande interimistiska&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som jag har nämnt i det föregående kan en&lt;br&gt;domstol i ett vårdnadsmål förordna om vårdnad och umgänge för tiden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intill dess laga kraft ägande dom föreligger i målet (se 6 kap. 20 § Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;föräldrabalken). Ett sådant förordnande görs i allmänhet i anslutning till&lt;br&gt;att parterna första gången inställer sig vid domstolen. Underlaget för&lt;br&gt;domstolens bedömning är huvudsakligen parternas egna uppgifter vid&lt;br&gt;förhandlingen samt ett s.k. snabbyttrande från socialnämnden. Ett sådant&lt;br&gt;yttrande baseras i regel på enbart parternas egna uppgifter samt vad som&lt;br&gt;är känt för socialnämnden genom egna registreringsuppgifter. Yttrandet&lt;br&gt;vilar således normalt på ett ganska magert underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under många år har kritik riktats mot systemet med interimistiska beslut&lt;br&gt;som gäller vårdnaden. Man har menat att det interimistiska beslutet, trots&lt;br&gt;att det är baserat på ett magert material, får en starkt styrande inverkan&lt;br&gt;på det slutliga avgörandet. Man har uttryckt det så att den som det&lt;br&gt;interimistiska beslutet går emot knappast har någon praktisk möjlighet att&lt;br&gt;få den slutliga vårdnaden om barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund har i promemorian föreslagits att ett interimistiskt&lt;br&gt;beslut i vårdnadsmål skall i stället för att gälla vårdnaden kunna avse vem&lt;br&gt;barnet skall bo tillsammans med. För min del ser jag många fördelar med&lt;br&gt;en sådan ordning. Det torde vara obestridligt att föräldrar som skilts från&lt;br&gt;vårdnaden genom ett interimistiskt beslut ofta anser sig ha ett sämre&lt;br&gt;utgångsläge inför det slutliga avgörandet av vårdnadsfrågan än den som&lt;br&gt;interimistiskt har anförtrotts vårdnaden. De känner sig också många&lt;br&gt;gånger utpekade som olämpliga som vårdnadshavare. Det har naturligtvis&lt;br&gt;också ett värde i sig att det gemensamma föräldraansvaret får bestå&lt;br&gt;åtminstone till dess att vårdnadsfrågan slutligt har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det stora flertalet remissinstanser har också biträtt promemorieförslaget&lt;br&gt;i denna del. De få remissinstanser som har ställt sig negativa har anfört&lt;br&gt;att skillnaden i praktiken inte blir så stor i förhållande till nuvarande&lt;br&gt;system. Man framhåller att det knappast är den rättsliga regleringen under&lt;br&gt;utredningstiden som har störst betydelse för det slutliga avgörandet utan&lt;br&gt;utvecklingen av de faktiska förhållandena. Om barnet under utred-&lt;br&gt;ningstiden har bott hos den ena föräldern och anpassat sig där, är detta&lt;br&gt;en omständighet av stor betydelse när vårdnadsfrågan skall avgöras slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är naturligtvis i och för sig riktigt men en reform av det antydda&lt;br&gt;slaget kan ändå ha positiva sidor. Till en början kan det ha ett påtagligt&lt;br&gt;värde som ett led i samhällets markering av den gemensamma vårdnaden&lt;br&gt;som huvudregel att interimistiska beslut bara tar sikte på barnets bostad&lt;br&gt;(jfr LU 1987/88:17 s. 32). I linje med detta ligger att det framstår som&lt;br&gt;mera riktigt att en domstol inte på grundval av ett knapphändigt material&lt;br&gt;skall behöva skilja den ena föräldern från hela det rättsliga ansvaret för&lt;br&gt;barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man måste också beakta att inte alla vårdnadstvister drar ut på tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall där ett slutligt avgörande inte dröjer så länge, kan det vara av&lt;br&gt;betydelse att det inte finns något &amp;quot;prejudicerande&amp;quot; beslut i botten. I det&lt;br&gt;sammanhanget kan det vara värt att peka på att det förslag som jag har&lt;br&gt;lagt fram i föregående avsnitt kan medföra att handläggningstiden för&lt;br&gt;vårdnadstvister förkortas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omen domstol, som jag tidigare har föreslagit, skall kunna underlåta Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;att upplösa den gemensamma vårdnaden i fall där föräldrarna visserligen&lt;br&gt;primärt vill ha ensam vårdnad men där de alternativt kan tänka sig&lt;br&gt;gemensam vårdnad, är det naturligtvis inte lämpligt att den gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden upplöses interimistiskt. Även för dessa fall skulle det därför&lt;br&gt;vara lämpligt om ett interimistiskt beslut beträffande vårdnaden kunde&lt;br&gt;undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till förmån för en ordning som den nu diskuterade talar också - och inte&lt;br&gt;minst - den psykologiska effekt som kan bli följden av att det interimistis-&lt;br&gt;ka förordnandet blir mindre ingripande. Erfarenheter från bl.a. Finland,&lt;br&gt;där interimistiska beslut normalt bara avser bostadsfrågan, tyder på att det&lt;br&gt;har ett stort psykologiskt värde att ingen förälder blir avskuren från&lt;br&gt;ansvaret för barnet i avvaktan på det slutliga avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fortsatt gemensamt vårdnadsansvar kan ha en allmänt gynnsam&lt;br&gt;inverkan på vårdnadsutredningen. Det kan ibland lindra de tendenser till&lt;br&gt;misströstan och hopplöshet som kan följa på ett interimistiskt beslut som&lt;br&gt;har gått en förälder emot. Detta kan i sin tur förhindra att känslan av&lt;br&gt;ansvar och intresse för barnet avtar, något som är till gagn för barnet. Det&lt;br&gt;förhållandet att den gemensamma vårdnaden tills vidare består kan&lt;br&gt;naturligtvis också leda till att föräldrarna får klart för sig att det faktiskt&lt;br&gt;är möjligt för dem att ha kvar ett gemensamt rättsligt ansvar för barnet&lt;br&gt;trots att samlevnaden mellan dem själva har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns därför goda skäl att låta den gemensamma vårdnaden bestå&lt;br&gt;intill dess domstolen slutligt har avgjort tvisten om vårdnaden. En regel&lt;br&gt;som den nu antydda innebär att det interimistiska förordnandet inte&lt;br&gt;kommer att ha någon motsvarighet i huvudsaken. Något principiellt hinder&lt;br&gt;mot en sådan reglering kan inte anses föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om vem barnet skall bo tillsammans med torde kunna&lt;br&gt;verkställas enligt 21 kap. 8 § föräldrabalken. Som anförts av Sveriges&lt;br&gt;domareförbund ligger det emellertid något motsägelsefullt i att tvångsvis&lt;br&gt;genomföra ett beslut om vem barnet skall bo tillsammans med under det&lt;br&gt;att den gemensamma vårdnaden består. Om föräldrarna inte rättar sig&lt;br&gt;efter domstolens beslut, torde en prövning av vårdnadsfrågan i regel vara&lt;br&gt;behövlig. Begärd verkställighet kan då vägras enligt 21 kap. 7 § andra&lt;br&gt;stycket föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen har i sitt remissvar uttalat att det tydligare än&lt;br&gt;som för närvarande är fallet bör komma till uttryck i 6 kap. 20 §&lt;br&gt;föräldrabalken att det interimistiska beslutet skall ha sin utgångspunkt i&lt;br&gt;vad som är bäst för barnet. Jag delar denna uppfattning. Till den närmare&lt;br&gt;utformningen av paragrafen återkommer jag i specialmotiveringen (avsnitt&lt;br&gt;4)-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.3 Rätten till omprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Några ändringar av reglerna om omprövning av vård-&lt;br&gt;nadsavgöranden bör inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;s. 73-77).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i frågan godtar&lt;br&gt;bedömningen i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Mål om vårdnad och umgänge handläggs i&lt;br&gt;första instans av en tingsrätt med möjlighet för den förlorande parten att&lt;br&gt;överklaga avgörandet till en hovrätt och därefter, under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar, till högsta domstolen. Även om ett mål har vandrat genom&lt;br&gt;samtliga instanser, behöver emellertid en förälder som har förlorat tvisten&lt;br&gt;inte nöja sig med detta. Sedan ett avgörande har vunnit laga kraft kan en&lt;br&gt;förälder på nytt väcka talan om vårdnad och umgänge enligt reglerna i 6&lt;br&gt;kap. 6 eller 7 §§ föräldrabalken om överflyttning av vårdnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 § gäller att om barnet står under vårdnad av endast en av&lt;br&gt;föräldrarna och den andra vill att vårdnaden skall flyttas över till honom&lt;br&gt;eller henne, domstolen kan anförtro vårdnaden åt den andra föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 § kan överflyttning av vårdnaden ske om en förälder vid&lt;br&gt;utövandet av vårdnaden gör sig skyldig till missbruk m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med de nu redovisade bestämmelserna är bl.a. att skapa garantier&lt;br&gt;för att vårdnadsfrågan - oavsett tidigare vårdnadsavgöranden - är löst med&lt;br&gt;hänsyn till vad som är bäst för barnet, bedömt utifrån de aktuella&lt;br&gt;förhållandena. Har situationen ändrats under den tid som har förflutit&lt;br&gt;sedan vårdnadsfrågan avgjordes, t.ex. genom att barnets relationer till&lt;br&gt;föräldrarna har blivit annorlunda eller om de yttre förhållandena inte&lt;br&gt;längre är desamma, skall det finnas möjligheter att ompröva en tidigare&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att en part omedelbart efter det att en talan om&lt;br&gt;vårdnad eller umgänge har avgjorts kan väcka en ny talan i samma sak&lt;br&gt;kan emellertid ge ett utrymme för missbruk. En part kan tänkas vilja&lt;br&gt;ständigt hålla processandet igång. Några regler i syfte att förhindra detta&lt;br&gt;finns inte i föräldrabalken. Däremot erbjuder de allmänna reglerna i&lt;br&gt;rättegångsbalken vissa möjligheter att komma åt ogrundade framställning-&lt;br&gt;ar. Enligt 42 kap 5 § rättegångsbalken får en tingsrätt meddela dom utan&lt;br&gt;att stämning utfärdas, om kärandens framställning inte innefattar laga skäl&lt;br&gt;för käromålet eller om det annars är uppenbart att detta är ogrundat.&lt;br&gt;Liknande regler finns för hovrättens handläggning av mål där vadetalan&lt;br&gt;är uppenbart ogrundad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till de nämnda bestämmelserna i rättegångsbalken har&lt;br&gt;uttalats att utrymmet för att tillämpa dem i indispositiva tvistemål, såsom&lt;br&gt;vårdnads- och umgängesmål, är begränsat (se t.ex. prop. 1983/84:78 s. 47).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna debatten har frågan rests om man inte borde föra in en&lt;br&gt;bestämmelse i föräldrabalken som direkt tar sikte på den situationen att&lt;br&gt;den ena föräldern väcker talan om att få vårdnaden överflyttad till sig&lt;br&gt;trots att vårdnadsfrågan nyligen har prövats av domstol. Regeln skulle&lt;br&gt;utmynna i att domstolen omedelbart skulle kunna avvisa eller ogilla en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 8&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talan som väcks inom en viss tid, kanske två år, efter det att en tidigare&lt;br&gt;talan prövats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Knappast någon torde bestrida att det vore önskvärt om okynnesfram-&lt;br&gt;ställningar kunde förhindras. En ny talan, om än sakligt obefogad och&lt;br&gt;därför utan möjlighet att Vinna framgång, kan leda till att den trygghet och&lt;br&gt;stabilitet som ett barn bör ha fått i och med att det stadigvarande har&lt;br&gt;placerats hos en vårdnadshavare kan bytas ut mot osäkerhet och ovisshet&lt;br&gt;om vad som skall gälla för framtiden. Att tillskapa regler som hindrar ett&lt;br&gt;sådant förfarande är emellertid inte alldeles enkelt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel av sådant slag förutsätter till en början att domstolen har&lt;br&gt;kännedom om det tidigare avgörandet. Många gånger kan emellertid&lt;br&gt;domstolen, åtminstone i praktiken, vinna kännedom om det tidigare&lt;br&gt;avgörandet först om någon av parterna upplyser domstolen om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare krävs att domstolen på grundval av innehållet i stämningsansökan&lt;br&gt;skall kunna avgöra om den nya talan är obefogad eller inte. Om en ny&lt;br&gt;talan har fog för sig, kan det inte gärna komma i fråga att underlåta en&lt;br&gt;ny prövning. I annat fall skulle man få ge avkall på den grundläggande&lt;br&gt;principen att vårdnads- eller umgängesfrågan vid varje tidpunkt skall&lt;br&gt;kunna lösas efter vad som är bäst för barnet. Och då skulle den eventuella&lt;br&gt;fördel som man kan vinna i vissa fall bli en nackdel ■ andra. Domstolen&lt;br&gt;måste alltså ta ställning till om den nya talan framstår som obefogad eller&lt;br&gt;inte. Att göra detta på grundval av innehållet i stämningsansökan är&lt;br&gt;emellertid inte alltid så lätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man först tar den situationen att den som väcker talan inte&lt;br&gt;åberopar några nya fakta, torde de nyssnämnda reglerna i rättegångsbalken&lt;br&gt;få anses ge domstolen tillräckligt spelrum. Det torde dock vara realistiskt&lt;br&gt;att räkna med att en part som nödvändigtvis vill hålla processandet igång&lt;br&gt;kommer att åberopa nya fakta, korrekta eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parten åberopar nya fakta, t.ex. misskötsamhet från den andra&lt;br&gt;förälderns sida, har det sagts att talan skulle kunna anses obefogad om&lt;br&gt;påståendet inte är underbyggt. Domstolen har emellertid knappast någon&lt;br&gt;möjlighet att bedöma huruvida ett påstående om exempelvis misshandel&lt;br&gt;eller övergrepp är riktigt eller inte förrän saken har utretts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu anförda ger anledning till tvekan inför möjligheten att införa&lt;br&gt;regler om begränsningar i rätten att väcka talan i vårdnads- och um-&lt;br&gt;gängesmål. Det förhållandet att utrymmet för att tillämpa regler som går&lt;br&gt;ut på att en talan omedelbart kan avslås regelmässigt har ansetts böra&lt;br&gt;vara mindre i mål om exempelvis vårdnad och umgänge än i mål om&lt;br&gt;betalningskrav eller liknande hänger också samman just med att domstolen&lt;br&gt;i den förra typen av mål har ett ansvar för målets utredning, ett ansvar&lt;br&gt;som inte helt kan tas ifall målet över huvud taget inte upptas till prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har, på skäl som de nu anförda, gjorts den bedömning-&lt;br&gt;en att någon ändring av reglerna om omprövning av vårdnadsavgöranden&lt;br&gt;inte bör göras. Bedömningen har genomgående godtagits av remiss-&lt;br&gt;instanserna. Jag har för min del ingen annan uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Faderskapserkännande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Begreppet erkännande av faderskap får ändrad benäm-&lt;br&gt;ning. Den nya benämningen blir faderskapsbekräftelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.&lt;br&gt;82-83).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En överväldigande majoritet av remissinstanserna&lt;br&gt;tillstyrker promemorieförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Om vid ett barns födelse modern är gift,&lt;br&gt;presumeras mannen i äktenskapet vara barnets far (se 1 kap. 1 §&lt;br&gt;föräldrabalken). Om modern vid barnets födelse är ogift, skall socialnämn-&lt;br&gt;den söka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet&lt;br&gt;fastställs (se 2 kap. 1 §). Faderskapet fastställs genom erkännande eller&lt;br&gt;dom (se 1 kap. 3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om faderskapserkännande aktualiseras vanligen genom en&lt;br&gt;födelseavi från länsstyrelsen till socialnämnden. Som regel skriver&lt;br&gt;socialnämnden då till modern och ber henne att kontakta den socialsek-&lt;br&gt;reterare som handlägger ärendet. Visar det sig att modern är sambo med&lt;br&gt;en man, kan ärendet handläggas på ett enkelt sätt. Utredningen kan då&lt;br&gt;i regel inskränka sig till att samborna uppger att den manliga sambon är&lt;br&gt;barnets fader och att de levt tillsammans under konceptionstiden. Oftast&lt;br&gt;används ett särskilt förenklat protokoll. I detta skall mannen erkänna&lt;br&gt;faderskapet. Erkännandet skall bevittnas av två personer samt godkännas&lt;br&gt;av modern och socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skilda sammanhang har kritik riktats mot att en far skall &amp;quot;erkänna&amp;quot;&lt;br&gt;faderskapet. Det har anförts att detta ter sig svårförståeligt för många&lt;br&gt;fäder och att det kan upplevas som kränkande. Riksdagen har förutsatt&lt;br&gt;att regeringen i lämpligt sammanhang närmare undersöker om inte någon&lt;br&gt;annan benämning kan införas för faderns medverkan vid fastställande av&lt;br&gt;faderskapet (se t.ex. LU 1985/86:28 s. 11 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian har det ansetts att det framstår som&lt;br&gt;lämpligt att ta upp det ovan berörda spörsmålet i förevarande samman-&lt;br&gt;hang. Det föreslås där att termen &amp;quot;erkännande” av faderskap av anförda&lt;br&gt;skäl bör bytas ut mot en term som är mera anpassad till dagens verklighet&lt;br&gt;och som inte upplevs som så känsloladdad av föräldrarna. Jag delar den&lt;br&gt;uppfattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits termen &amp;quot;bekräftelse&amp;quot; av faderskap. I de&lt;br&gt;remitterade förslagen har jag också som ny benämning föreslagit&lt;br&gt;bekräftelse av faderskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets mening är den föreslagna benämningen inte godtagbar&lt;br&gt;som ersättning för termen erkännande av faderskap. Ett erkännande av&lt;br&gt;faderskap kan enligt lagrådet sägas innefatta ett slags förklaring att den&lt;br&gt;som avger denna tar på sig faderskapets konsekvenser, bl.a. i rättsligt&lt;br&gt;hänseende, medan termen bekräftelse inte kan anses innefatta någon&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan förklaring och inte ens behöver avse den som avgett bekräftelsen. Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;En betydligt bättre benämning är enligt lagrådets mening ordet medgi-&lt;br&gt;vande - eller om man vill särskilja det från ett processuellt medgivande -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;faderskapsmedgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del har jag inte blivit övertygad av lagrådets kritik mot&lt;br&gt;uttrycket faderskapsbekräftelse. Vad det handlar om är att mannen skall&lt;br&gt;bekräfta faderskapet, dvs. att barnet är hans. Jag har svårt att se att en&lt;br&gt;sådan bekräftelse inte lika väl som ett erkännande skulle kunna innefatta&lt;br&gt;att mannen tar på sig faderskapets rättsliga konsekvenser. Vidare anser&lt;br&gt;jag att de invändningar som kan riktas mot termen &amp;quot;erkännande&amp;quot; i allt&lt;br&gt;väsentligt kan riktas också mot termen &amp;quot;medgivande&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det nu anförda vidhåller jag förslaget i remissproto-&lt;br&gt;kollet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Stöd enligt socialtjänstlagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt Förslag: I socialtjänstlagen (1980:620) förs in en erinran om att&lt;br&gt;socialnämnden i sin omsorg om barn och ungdom bör beakta särskilt&lt;br&gt;det behov av stöd och hjälp som kan finnas efter det att en tvist om&lt;br&gt;vårdnad eller umgänge har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.&lt;br&gt;77-79).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Praktiskt taget alla remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;över förslaget har tillstyrkt det. Endast en remissinstans ställer sig tveksam&lt;br&gt;till att ta in en regel av här avsett slag i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: En förälders motstånd mot att låta ett barn få&lt;br&gt;utöva umgänge med den andra föräldern kan ofta ha sin förklaring i de&lt;br&gt;konflikter som har uppstått i samband med att sammanlevnaden mellan&lt;br&gt;föräldrarna har upphört och som föräldrarna inte har förmått att lösa.&lt;br&gt;Också de upprepade vårdnads- och umgängesprocesser som förekommer&lt;br&gt;torde bottna i föräldrarnas konflikter sinsemellan. Det rör sig alltså om&lt;br&gt;sociala problem av ett sådant slag som knappast kan lösas genom&lt;br&gt;ändringar i den familjerättsliga lagstiftningen. I stället krävs det att&lt;br&gt;föräldrarna får hjälp och stöd med att bearbeta sina konflikter så att de&lt;br&gt;i framtiden kan samarbeta i frågor som rör barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits att det i socialtjänstlagen förs in en&lt;br&gt;erinran om att socialnämnden bör beakta särskilt det behov av stöd och&lt;br&gt;hjälp som kan finnas efter det att en tvist om vårdnad eller umgänge har&lt;br&gt;avgjorts (jfr SOU 1987:7 s. 193 f). Förslaget har tillstyrkts av praktiskt&lt;br&gt;taget alla remissinstanser som har uttalat sig om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har framhållits spelar socialtjänsten en viktig roll då det&lt;br&gt;gäller att lösa vårdnadstvister och därmed sammanhängande frågor. Det&lt;br&gt;är inom ramen för socialtjänsten som samarbetssamtal normalt förutses&lt;br&gt;ske. Ansvaret för vårdnadsutredningar är ett annat exempel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndernas ansvar är emellertid inte begränsat till just sådana Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;frågor. Nämnden har ett övergripande ansvar för råd, stöd och annat&lt;br&gt;bistånd till familjer och enskilda som behöver det (se 5 § socialtjänstla-&lt;br&gt;gen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnderna har alltså redan ett ansvar för att tillgodose det behov&lt;br&gt;av stöd och hjälp som kan finnas efter det att en tvist om vårdnad eller&lt;br&gt;umgänge har avgjorts. Tanken med det föreslagna tillägget i socialtjänst-&lt;br&gt;lagen är att stryka under betydelsen av att nämnden inte tar sin hand från&lt;br&gt;ett vårdnads- eller umgängesärende bara därför att frågan om vårdnad&lt;br&gt;respektive umgänge har avgjorts. Redan det förhållandet att två föräldrar&lt;br&gt;separerar under sådana förhållanden att en vårdnadstvist uppkommer kan&lt;br&gt;vara ett tecken på att parterna är i behov av stöd och hjälp för att kunna&lt;br&gt;fungera efter äktenskapsskillnaden. Den kontakt som socialnämnden får&lt;br&gt;med föräldrarna och barnet under vårdnads- eller umgängesfrågans&lt;br&gt;behandling bör vara en god grund för fortsatta kontakter efter det att&lt;br&gt;domstolen har avgjort saken. Inte minst när det gäller möjligheten att få&lt;br&gt;til! stånd ett i praktiken fungerande umgänge kan tidigt insatta stödåt-&lt;br&gt;gärder hindra att de svårigheter som kan finnas växer föräldrarna över&lt;br&gt;huvudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tillägg i socialtjänstlagen som har föreslagits i promemorian kan&lt;br&gt;kanske tyckas ha föga praktisk betydelse. Det torde dock kunna fylla en&lt;br&gt;funktion bl.a. som en markering av den vikt som samhället fäster vid dessa&lt;br&gt;frågor och ingår som ett av flera led i en allmän strävan att framhålla&lt;br&gt;betydelsen av goda relationer mellan barnet och föräldrarna. Möjligheterna&lt;br&gt;för de sociala myndigheterna att med föräldrarnas förtroende hjälpa dem&lt;br&gt;även efter en avslutad vårdnadsprocess torde också komma att öka med&lt;br&gt;det tidigare redovisade förslaget om att socialnämnden inte längre skall&lt;br&gt;yttra sig över vårdnadsutredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast en remissinstans har ställt sig tveksam till att ta in en be-&lt;br&gt;stämmelse av här avsett slag i socialtjänstlagen. Den instansen vill i stället&lt;br&gt;lösa frågan genom att socialstyrelsen utfärdar allmänna råd. Enligt min&lt;br&gt;mening är det emellertid sannolikt att den lösning som här föreslås bättre&lt;br&gt;leder till den önskade effekten. Något hinder i sig mot den precisering i&lt;br&gt;socialtjänstlagen som föreslås i promemorian kan jag inte se. Jag förordar&lt;br&gt;därför att förslaget genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Kontaktperson för barnet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Kontaktperson enligt socialtjänstlagen (1980:620) får&lt;br&gt;utses för barn som fyllt femton år, om barnet begär det ellet&lt;br&gt;samtycker till det. Något samtycke från vårdnadshavaren behövs inte.&lt;br&gt;För barn som inte fyllt femton år krävs att vårdnadshavaren begär&lt;br&gt;eller samtycker till att kontaktperson utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.&lt;br&gt;79-82).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna ställer sig genomgående positiva Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Socialtjänstlagen innebär att varje kommun har&lt;br&gt;det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och&lt;br&gt;den hjälp som de behöver (se 3 §). För att fullgöra kommunens uppgifter&lt;br&gt;inom socialtjänsten finns i varje kommun en socialnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till socialnämndens uppgifter hör bl.a. att genom uppsökande verksam-&lt;br&gt;het och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållan-&lt;br&gt;den och att svara för omsorg, service, upplysningar, råd, stöd och vård&lt;br&gt;samt ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som&lt;br&gt;behöver det (se 5 §). På socialnämnderna ligger ett särskilt ansvar för att&lt;br&gt;barn och ungdom växer upp under goda och trygga förhållanden (se 12&lt;br&gt;§)•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del i socialtjänsten är att socialnämndernas insatser för den&lt;br&gt;enskilde skali utformas och genomföras tillsammans med denne och vid&lt;br&gt;behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och&lt;br&gt;andra föreningar (se 9 §). Om det behövs, kan socialnämnden också utse&lt;br&gt;en särskild person eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och&lt;br&gt;dennes närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär det&lt;br&gt;eller samtycker till det (se 10 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan finnas skilda situationer under barnets uppväxt i vilka barnet&lt;br&gt;kan vara i behov av stöd och hjälp från en person som står utanför en&lt;br&gt;föreliggande konflikt. Det kan exempelvis röra sig om att föräldrarna är&lt;br&gt;oense om vårdnad och umgänge. I olika sammanhang har tidigare frågan&lt;br&gt;ställts huruvida i sådana fall en kontaktperson bör kunna förordnas för&lt;br&gt;barn över 15 år utan samtycke från vårdnadshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I t.ex. den proposition som låg till grund för de senaste större ändringar-&lt;br&gt;na i reglerna om vårdnad och umgänge, prop. 1981/82:168, hade&lt;br&gt;föreslagits att en kontaktperson skulle kunna utses för den som har fyllt&lt;br&gt;15 år även om vårdnadshavaren motsatte sig det (se prop. s. 168). Under&lt;br&gt;riksdagsbehandlingen av den nämnda propositionen kom emellertid frågan&lt;br&gt;om samspelet mellan reglerna i föräldrabalken om vårdnadshavarens&lt;br&gt;bestämmanderätt och socialtjänstlagens regler när det gäller socialt bistånd&lt;br&gt;till ungdomar att uppmärksammas. Enligt föräldrabalken har vårdnadsha-&lt;br&gt;varen en vittgående bestämmanderätt rörande barnets personliga&lt;br&gt;angelägenheter. Principen är uttryckt i 6 kap. 11 § där det sägs att&lt;br&gt;vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör&lt;br&gt;barnets personliga angelägenheter. Enligt 56 § socialtjänstlagen har den&lt;br&gt;som fyllt 15 år rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt&lt;br&gt;socialtjänstlagen. Med hänvisning till att frågan huruvida det är möjligt för&lt;br&gt;en socialnämnd att mot vårdnadshavarens samtycke ge ett barn över 15&lt;br&gt;år socialt bistånd var föremål för regeringsrättens prövning, ansågs&lt;br&gt;förslaget i propositionen om en kontaktperson inte då böra genomföras&lt;br&gt;(se LU 1982/83:17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I två sedermera meddelade domar (RÅ 83 2:14 och 83 2:18) besvarade&lt;br&gt;regeringsrätten den nyss ställda frågan nekande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgången ger anledning att på nytt föra fram förslaget om att öppna&lt;br&gt;dörren för en möjlighet att utse en kontaktperson för ett barn över 15 år,&lt;br&gt;om barnet själv begär detta. Då frågan tidigare har behandlats har få&lt;br&gt;bestritt det sakligt berättigade i att stöd och hjälp får utgå i sådan form&lt;br&gt;till unga människor även om vårdnadshavaren motsätter sig det. Ingen&lt;br&gt;remissinstans har heller ställt sig negativ till promemorians förslag om en&lt;br&gt;kontaktperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det nu anförda föroriiar jag att socialnämnden bör&lt;br&gt;ges en möjlighet att utse en kontaktperson för ett barn över 15 år mot&lt;br&gt;vårdnadshavarens vilja, om barnet själv begär eller samtycker till det.&lt;br&gt;Vårdnadshavarens inställning kan dock givetvis vara en omständighet som&lt;br&gt;gör att socialnämnden anser det olämpligt att förordna någon kontaktper-&lt;br&gt;son och i stället söker på annat sätt förbättra barnets situation. Social-&lt;br&gt;nämnden har möjlighet att på olika sätt bistå barn och ungdomar som&lt;br&gt;vänder sig till nämnden för att få hjälp i konfliktsituationer. Skulle -&lt;br&gt;omvänt - vårdnadshavaren men inte barnet begära att en kontaktperson&lt;br&gt;utses åt barnet, bör en sådan inte kunna utses, om barnet när det är över&lt;br&gt;15 år motsätter sig detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller barn under 15 år bör frågan om utseende av kontaktper-&lt;br&gt;son däremot bli beroende av vårdnadshavarens vilja. Även beträffande&lt;br&gt;dessa barn bör socialnämnden ta stor hänsyn till barnets egen inställning.&lt;br&gt;Har barnet nått en sådan ålder att det är naturligt att det får vara med&lt;br&gt;och bestämma i angelägenheter som rör dess personliga förhållanden,&lt;br&gt;torde det i allmänhet inte vara lämpligt att utse en kontaktperson i strid&lt;br&gt;mot barnets egen vilja (jfr 56 § andra stycket socialtjänstlagen).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Ikraftträdande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. De&lt;br&gt;kräver dock en del förberedelsearbete. Med hänsyn härtill och med&lt;br&gt;beaktande av den tid som kommer att förflyta innan riksdagen kan fatta&lt;br&gt;beslut i lagstiftningsärendet torde en lämplig tidpunkt vara den 1 mars&lt;br&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det inte påkallat med några övergångsbestäm-&lt;br&gt;melser till de föreslagna lagändringarna. Också i mål som har inletts vid&lt;br&gt;ikraftträdandet bör domstolen kunna tillämpa de nya reglerna. Om&lt;br&gt;domstolen exempelvis anser att samarbetssamtal kan vara till nytta, bör&lt;br&gt;domstolen kunna förordna om sådana med stöd av den föreslagna nya&lt;br&gt;lydelsen av 6 kap. 18 § föräldrabalken. Likaså framstår det som lämpligt&lt;br&gt;att vid beslut om vårdnadsutredning som fattas efter ikraftträdandet de&lt;br&gt;nya reglerna i 6 kap. 19 § föräldrabalken får gälla. Även de nya reglerna&lt;br&gt;om interimistiska beslut bör bli tillämpliga på mål som har inletts före&lt;br&gt;ikraftträdandet. Det betyder bl.a. att en part kan begära omprövning av&lt;br&gt;ett före ikraftträdandet meddelat interimistiskt beslut rörande vårdnad i&lt;br&gt;syfte att åstadkomma en begränsning av det interimistiska beslutets&lt;br&gt;räckvidd. Eftersom prövningen alltid skall utgå från vad som är bäst för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;barnet ser jag inga nackdelar med en sådan ordning. Många gånger torde Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;det förmodligen inte finnas anledning att göra ändring i ett redan fattat&lt;br&gt;beslut. Men om exempelvis båda föräldrarna är ense om att ett före&lt;br&gt;ikraftträdandet meddelat interimistiskt beslut varigenom vårdnaden om&lt;br&gt;barnet har anförtrotts en av föräldrarna bör ändras till att avse vem&lt;br&gt;barnet skall bo tillsammans med, är det svårt att se något bärande skäl&lt;br&gt;till varför detta inte skulle vara möjligt. Jag anser därför att de föreslagna&lt;br&gt;lagändringarna inte bör förses med några övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Kostnader och resursbehov&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna förändringarna syftar till att samförståndslösningar skall&lt;br&gt;åstadkommas i större utsträckning än för närvarande. Detta kan antas&lt;br&gt;bidra till att antalet tvistefrågor som måste avgöras efter långvariga&lt;br&gt;domstolsprocesser minskas. Sådana mål är emellertid ganska ovanliga&lt;br&gt;redan i dag. Några nämnvärda besparingar torde därför knappast uppstå&lt;br&gt;inom domstolsväsendet till följd av de nu föreslagna lagändringarna. Inte&lt;br&gt;heller torde de medföra några ökade kostnader inom domstolsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För enskilda parter kan de nya reglerna medföra lägre processkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån processandet bedrivs med stöd åv allmän rättshjälp kan även&lt;br&gt;statens kostnader komma att minska. Förändringarna torde dock bara bli&lt;br&gt;marginella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kommunerna får framför allt förslaget om samarbetssamtal&lt;br&gt;betydelse. Verksamheten med samarbetssamtal är dock redan i dag&lt;br&gt;organiserad i nästan alla kommuner. Socialstyrelsen har i en rapport,&lt;br&gt;Lönar sig samarbetssamtal, SoS-rapport 1989:11, redovisat en samhällseko-&lt;br&gt;nomisk utvärdering av samarbetssamtal. Analysen visar att samarbetssam-&lt;br&gt;talen är statsfinansiellt mycket lönsamma. Kommunalekonomiskt och&lt;br&gt;landstingsekonomiskt går de kortsiktigt ungefär jämnt ut, medan de på&lt;br&gt;lång sikt troligtvis är lönsamma både för kommuner och landsting&lt;br&gt;(rapporten s. 7). Förslaget om samarbetssamtal torde därför sammantaget&lt;br&gt;med övriga ändringsförslag inte medföra några kostnadsökningar för&lt;br&gt;kommunernas del.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet, efter&lt;br&gt;samråd med statsrådet Lindqvist, upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska&lt;br&gt;faderskapsavgöranden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.rn. vid&lt;br&gt;utredning av faderskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underhållsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 - 3 kap.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som har gjorts är föranledda av det terminologiska utbytet&lt;br&gt;av &amp;quot;faderskapserkännande&amp;quot; mot &amp;quot;faderskapsbekräftelse&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 kap. Om vårdnad och umgänge&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrar-&lt;br&gt;na gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av dem båda&lt;br&gt;förordna i enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad är&lt;br&gt;uppenbart oförenlig med barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrarna kan få gemensam vårdnad också genom registrering hos pas-&lt;br&gt;torsämbetet efter anmälan av dem båda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. till socialnämnden i samband med att nämnden skall godkänna en&lt;br&gt;faderskapsbekräftelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. till pastorsämbetet under förutsättning att förordnande om vårdnaden inte&lt;br&gt;har meddelats tidigare och att föräldrarna och barnet är svenska medborgare.&lt;br&gt;(Jfr 4 § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt&lt;br&gt;2.4.2, innehåller bestämmelser om möjligheten för föräldrar att få&lt;br&gt;gemensam vårdnad om sina barn i sådana fall då endast en av dem har&lt;br&gt;vårdnaden. Andra stycket har omformulerats men motsvarar nuvarande&lt;br&gt;andra stycket utom såvitt avser punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1 innehåller den nyheten att föräldrarna i vissa fall kan anmäla&lt;br&gt;till socialnämnden att de vill ha gemensam vårdnad om sitt barn. Detta&lt;br&gt;är fallet om faderskapet till ett barn skall fastställas genom en faderskaps-&lt;br&gt;bekräftelse. Föräldrarna kan då göra en anmälan till socialnämnden under&lt;br&gt;faderskapsutredningen.Sedannämndengodkäntfaderskapsbekräftelsen&lt;br&gt;sänds denna jämte anmälan om gemensam vårdnad till pastorsämbetet för&lt;br&gt;anteckning i barnets personakt. Vill föräldrarna först därefter få&lt;br&gt;gemensam vårdnad får de göra en ansökan till domstolen eller, under de&lt;br&gt;förutsättningar som anges i punkt 2, göra en anmälan till pastorsämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en anmälan enligt punkt 1 gäller inte det krav på svenskt medbor-&lt;br&gt;garskap som föreskriften i punkt 2 ställer upp. Även utländska medbor-&lt;br&gt;gare kan alltså i samband med en svenskt faderskapsbekräftelse få&lt;br&gt;gemensam vårdnad genom en anmälan till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dem&lt;br&gt;att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten efter vad som&lt;br&gt;är bäst för barnet anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna eller, om den&lt;br&gt;förälder som har begärt upplösning av den gemensamma vårdnaden inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsätter sig fortsatt gemensam vårdnad, låta den gemensamma vårdnaden Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av en av&lt;br&gt;föräldrarna eller bada. I mål om äktenskapsskillnad får rätten utan yrkande&lt;br&gt;anförtro vårdnaden om barnet åt en av föräldrarna, om gemensam vårdnad är&lt;br&gt;uppenbart oförenlig med barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 5 § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om domstolens prövning när&lt;br&gt;föräldrarna eller en av dem begär upplösning av gemensam vårdnad.&lt;br&gt;Paragrafen har formulerats i enlighet med lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1). En&lt;br&gt;nyhet är att domstolen inte är skyldig att upplösa den gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden enbart därför att någon förälder vill detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förälder begär att få ensam vårdnad om barnet, får domstolen&lt;br&gt;utreda om föräldern ändå kan tänka sig att den gemensamma vårdnaden&lt;br&gt;får bestå. Om föräldern inte motsätter sig fortsatt gemensam vårdnad står&lt;br&gt;domstolen fri att, efter vad som är bäst för barnet, upplösa den gemen-&lt;br&gt;samma vårdnaden och anförtro vårdnaden om barnet åt en förälder eller&lt;br&gt;ogilla det framställda yrkandet i följd varav den gemensamma vårdnaden&lt;br&gt;består. Motsvarande gäller om båda föräldrarna var för sig begär att få&lt;br&gt;ensam vårdnad om barnet. Om däremot den förälder som begär ensam&lt;br&gt;vårdnad motsätter sig fortsatt gemensam vårdnad, är domstolen skyldig&lt;br&gt;att upplösa den gemensamma vårdnaden och anförtro vårdnaden om&lt;br&gt;barnet åt en av föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är föräldrarna överens om hur vårdnadsfrågan skall lösas, torde den&lt;br&gt;lösning som de har valt i allmänhet kunna antas vara bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om bedömningen av vad som är bäst för barnet behandlas&lt;br&gt;närmare i specialmotiveringen till 6 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill någon&lt;br&gt;av dem få ändring i vårdnaden, skall rätten efter vad som är bäst för barnet&lt;br&gt;anförtro vårdnaden åt den andra föräldern, om denne vill att vårdnaden skall&lt;br&gt;flyttas över till honom eller henne, eller, om en av föräldrarna begär gemensam&lt;br&gt;vårdnad och den andra inte motsätter sig det, förordna att föräldrarna i&lt;br&gt;fortsättningen skall utöva vårdnaden gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av en av&lt;br&gt;föräldrarna eller bada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 6 § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen avser det fallet att vårdnaden om barnet tillkommer en av&lt;br&gt;föräldrarna ensam men frågan om en ändring i vårdnaden aktualiseras.&lt;br&gt;Paragrafen har formulerats i enlighet med lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.4.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet är att domstolen på den ena förälderns begäran kan förordna&lt;br&gt;om gemensam vårdnad, om den andra föräldern inte motsätter sig det.&lt;br&gt;Det är domstolens uppgift att utifrån de förhållanden som föreligger i&lt;br&gt;det enskilda fallet pröva framställda yrkanden efter vad som är bäst för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;barnet. Om den förälder som inte är vårdnadshavare framställer enbart&lt;br&gt;ett yrkande om ensam vårdnad för egen del, får det sålunda prövas om&lt;br&gt;det är mest förenligt med barnets intressen att vårdnaden överflyttas till&lt;br&gt;den föräldern eller om det är bäst för barnet att vårdnadssituationen inte&lt;br&gt;ändras. Om föräldrarna är ense om att den förälder som inte är&lt;br&gt;vårdnadshavare fortsättningsvis skall utöva vårdnaden ensam, torde det i&lt;br&gt;allmänhet få antas vara bäst för barnet att den lösning väljs som&lt;br&gt;föräldrarna själva har kommit överens om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den förälder som inte är vårdnadshavare begär gemensam vårdnad -&lt;br&gt;primärt eller alternativt till ett yrkande om ensam vårdnad - har domstolen&lt;br&gt;möjlighet att förordna om gemensam vårdnad, såvida inte den andra&lt;br&gt;föräldern motsätter sig gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ger i och för sig också möjlighet för en förälder som är&lt;br&gt;ensam vårdnadshavare att på eget initiativ få till stånd gemensam vårdnad.&lt;br&gt;Detta kan någon gång tänkas få betydelse ifall vårdnadshavaren önskar&lt;br&gt;gemensam vårdnad och den andra föräldern inte har något emot detta&lt;br&gt;men av olika skäl inte vill medverka till en gemensam ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om bedömningen av vad som är bäst för barnet behandlas&lt;br&gt;närmare i specialmotiveringen till 6 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall rätten fästa avseende&lt;br&gt;särskilt vid barnets behov av en nära ocn god kontakt med båda föräldrarna.&lt;br&gt;(Jfr 6a § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Frågan har behandlats i avsnitt 2.5.1 i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen. I bestämmelsen slås fast att frågan om barnets behov av&lt;br&gt;kontakt med båda föräldrarna skall ges en särskilt framträdande plats vid&lt;br&gt;prövningen av vad som är bäst för barnet. Detta gäller i såväl de fall då&lt;br&gt;gemensam vårdnad kan vara aktuell som de fall då vårdnaden om ett barn&lt;br&gt;skall anförtros en av föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) torde&lt;br&gt;förutsättningarna för en nära och god kontakt mellan barnet och båda&lt;br&gt;föräldrarna typiskt sett vara större om föräldrarna gemensamt utövar&lt;br&gt;vårdnaden om barnet än om en förälder är ensam vårdnadshavare. I de&lt;br&gt;fall då domstolen har möjlighet att förordna om gemensam vårdnad - eller&lt;br&gt;låta denna vårdnadsform bestå - torde detta alternativ därför många&lt;br&gt;gånger framstå som det bästa för barnet. Hur det förhåller sig i ett enskilt&lt;br&gt;fall blir naturligtvis beroende på omständigheterna i just det fallet. Om&lt;br&gt;en förälder, eller båda, är primärt inriktade på ensam vårdnad får&lt;br&gt;domstolen pröva bl.a. om det finns en sådan vilja från föräldrarna att&lt;br&gt;försöka enas i frågor som rör barnet att det kan antas att gemensam&lt;br&gt;vårdnad kommer att fungera. Gemensam vårdnad förutsätter ju att&lt;br&gt;föräldrarna i princip kari enas i alla frågor som rör barnet. Är föräldrarna&lt;br&gt;inte ense om vem som skall ha den faktiska vården om barnet, torde det&lt;br&gt;vara uteslutet med gemensam vårdnad. Detsamma torde vara fallet om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det inte framstår som sannolikt att föräldrarna kan komma överens om Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;hur kontakten mellan barnet och den förälder som inte har barnet boende&lt;br&gt;hos sig skall upprätthållas. Underhållsbidragets storlek kan däremot&lt;br&gt;underkastas domstolens prövning om barnet, vilket som regel är fallet,&lt;br&gt;skall vistas huvudsakligen hos den ena föräldern och besöka den andra&lt;br&gt;föräldern under mera begränsade perioder (7 kap. 2 § första stycket 2&lt;br&gt;föräldrabalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall då vårdnaden om ett barn skall anförtros en av föräldrarna,&lt;br&gt;skall utgångspunkten vara att den av föräldrarna skall förordnas till&lt;br&gt;vårdnadshavare som kan antas bäst främja ett nära och gott umgänge&lt;br&gt;mellan barnet och den andra föräldern. Också de gällande reglerna präglas&lt;br&gt;av denna princip (jfr prop. 1981/82:168 s. 66). Frågan om barnets&lt;br&gt;möjligheter att hålla kontakt med båda föräldrarna skall alltså allmänt sett&lt;br&gt;tillmätas större betydelse än exempelvis materiella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i sammanhanget finnas anledning att peka på att en kontakt&lt;br&gt;mellan barnet och den förälder som inte är vårdnadshavare inte alltid&lt;br&gt;främjas enbart av en allmänt positiv inställning från vårdnadshavarens sida&lt;br&gt;till umgänge mellan barnet och den andra föräldern. Beroende på&lt;br&gt;omständigheterna kan det också krävas en viss aktiv insats från vårdnads-&lt;br&gt;havarens sida. Det kan exempelvis vara fråga om att genom olika praktiska&lt;br&gt;arrangemang underlätta för barnet att hålla kontakt med den andre&lt;br&gt;föräldern. Också benägenheten att bidra i sådana avseenden bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte andra omständigheter talar för en annan lösning, bör domstolen&lt;br&gt;inte anförtro vårdnaden om barnet till en förälder som är emot att barnet&lt;br&gt;får umgås med den andra föräldern. En omständighet som kan tala för&lt;br&gt;en annan lösning kan naturligtvis vara att den andra föräldern har gjort&lt;br&gt;sig skyldig till misshandel eller övergrepp eller att det annars framstår som&lt;br&gt;olämpligt att han eller hon umgås med barnet. Man måste alltså beakta&lt;br&gt;vilka motiv föräldern har för att motsätta sig umgänget. En annan&lt;br&gt;omständighet kan vara att barnet under en längre tid har vistats hos den&lt;br&gt;förälder som är minst ägnad att främja barnets behov av kontakter med&lt;br&gt;den andra föräldern. I sådana fall får domstolen väga barnets behov av&lt;br&gt;en god relation med båda föräldrarna mot barnets behov av kontinuitet&lt;br&gt;och stabilitet i sin tillvaro. Vid den bedömningen är det viktigt att inte&lt;br&gt;kontinuitetsaspekten slentrianmässigt ges företräde. Det kan mycket väl&lt;br&gt;förhålla sig på det sättet att de omställningsproblem m.m. som en&lt;br&gt;överflyttning för med sig kan vara ett pris som är värt att betala för att&lt;br&gt;få till stånd en fungerande relation med båda föräldrarna. Detta gäller inte&lt;br&gt;minst i ett längre perspektiv. Det måste prövas i varje enskilt fall vilken&lt;br&gt;lösning som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna motiveringen (se avsnitten 2.3.2 och 2.4.1) har något&lt;br&gt;berörts frågan om betydelsen av att en förälder ställer sig negativ till&lt;br&gt;gemensam vårdnad resp, samtal som syftar till att föräldrarna skall kunna&lt;br&gt;enas i frågor som rör barnet (samarbetssamtal).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är föräldrarna överens om hur vårdnaden skall anordnas, torde den&lt;br&gt;lösning som de har valt i allmänhet också kunna antas vara bäst för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;barnet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle båda föräldrarna var för sig motsätta sig att barnet får umgås&lt;br&gt;med den andra föräldern, ger den förevarande regeln inte någon&lt;br&gt;vägledning vid bedömningen av vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade förmyndare&lt;br&gt;och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden överflyttad till&lt;br&gt;sig, skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får dock&lt;br&gt;inte flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt, om någon av dem&lt;br&gt;motsätter sig gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på&lt;br&gt;talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 10 § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har formulerats i enlighet med lagrådets förslag,&lt;br&gt;innehåller bestämmelser om överflyttning av vårdnaden till barnets&lt;br&gt;föräldrar eller en av dem från särskilt förordnade förmyndare. Frågan&lt;br&gt;huruvida vårdnaden skall flyttas över till en av föräldrarna eller båda&lt;br&gt;måste prövas mot bakgrund av de skäl som en gång har förelegat för att&lt;br&gt;utse en särskilt förordnad förmyndare för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall det skulle bli aktuellt att överflytta vårdnaden till föräldrarna&lt;br&gt;eller en av dem innehåller paragrafen den nyheten att vårdnaden kan&lt;br&gt;överflyttas till föräldrarna gemensamt om ingen av dem motsätter sig&lt;br&gt;gemensam vårdnad (jfr 5 och 6 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall besluta efter vad som är bäst för barnet. För den&lt;br&gt;bedömningen kan hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till&lt;br&gt;6 a §. Vid en prövning av om gemensam vårdnad är att föredra framför&lt;br&gt;ensam vårdnad i fall som här är aktuella, får domstolen beakta bl.a.&lt;br&gt;huruvida sådana omständigheter som låg till grund för beslutet att flytta&lt;br&gt;över vårdnaden till särskilt förordnad förmyndare fortfarande är aktuella&lt;br&gt;för en av föräldrarna och det därför inte kan antas vara bäst för barnet&lt;br&gt;att den föräldern får bli vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge&lt;br&gt;med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som&lt;br&gt;står barnet särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses. Vårdnadshavaren&lt;br&gt;skall, om inte särskilda skäl talar mot det, lämna sådana upplysningar rörande&lt;br&gt;barnet som kan främja umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsätter sig barnets vardnadshavare det umgänge som begärs av en&lt;br&gt;förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna&lt;br&gt;förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av någon&lt;br&gt;annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan&lt;br&gt;om umgänge efter vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 15 § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om umgänge mellan barn och&lt;br&gt;förälder samt andra som står barnet särskilt nära. Bestämmelsen i sista&lt;br&gt;meningen i första stycket är ny (se avsnitt 2.5.2 i den allmänna motivering-&lt;br&gt;en). Den lägger en skyldighet på vårdnadshavaren att, om inte särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger, lämna sådana upplysningar som kan antas främja&lt;br&gt;umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen anger inte någon bestämd mottagare av informationen.&lt;br&gt;I första hand tar den sikte på personer med vilka barnet enligt första&lt;br&gt;meningen bör få umgås, dvs. den förälder som inte är vårdnadshavare&lt;br&gt;samt andra personer som står barnet särskilt nära, t.ex tidigare familje-&lt;br&gt;hemsföräldrar. Men bestämmelsen är inte inskränkt till dessa. Också andra&lt;br&gt;personer kan behöva upplysningar rörande barnet för att umgänget skall&lt;br&gt;fungera väl. Det kan t.ex. röra sig om socialtjänstemän som biträder med&lt;br&gt;praktiska arrangemang för att umgänget skall kunna utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen skall vårdnadshavaren lämna sådana upplysningar&lt;br&gt;rörande barnet som kan främja umgänget. Det kan till en början gälla&lt;br&gt;frågor som kan få en mera påtaglig effekt för umgänget, såsom att barnet&lt;br&gt;skall flytta till en annan ort eller under en tid vistas utomlands för studier.&lt;br&gt;I sådana fall är det tänkbart att en umgängesförälder kan och vill vidta&lt;br&gt;arrangemang för att praktiskt underlätta det framtida umgänget. Om&lt;br&gt;vårdnadshavaren och barnet flyttar till en annan ort, kan umgängesföräl-&lt;br&gt;dern tänkas vilja flytta efter. I så fall kan en tidig information möjliggöra&lt;br&gt;att det blir så få omställningsproblem som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningar kan också böra lämnas rörande barnets hälso- och&lt;br&gt;sjukdomstillstånd. Om den person som barnet skall umgås med inte får&lt;br&gt;tillräcklig information om de eventuella medicinska problem som barnet&lt;br&gt;kan ha, kan barnet vållas obehag under umgängesperioderna och av det&lt;br&gt;skälet vilja dra sig från umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i frågor som inte är så ingripande kan det vara av betydelse för&lt;br&gt;ett fungerande umgänge att upplysningar lämnas rörande barnet. Vad&lt;br&gt;särskilt gäller den förälder som inte är vårdnadshavare är det viktigt att&lt;br&gt;umgängesföräldern inte framstår som en utomstående person i barnets liv&lt;br&gt;utan kan leva med i dess vardag och vara så insatt i barnets aktuella&lt;br&gt;situation att barnet på ett naturligt sätt kan vända sig också till den&lt;br&gt;föräldern. Umgängesföräldern kan därför behöva upplysningar om barnets&lt;br&gt;skolgång, exempelvis om byte av skolform, kamratrelationer, mobb-&lt;br&gt;ningsproblem, fritidsintressen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen avser sådana upplysningar som kan främja umgänget.&lt;br&gt;Häri ligger att det skall vara fråga om uppgifter av en viss beskaffenhet.&lt;br&gt;En umgängesförälder kan inte med stöd av bestämmelsen kräva ständig&lt;br&gt;information om varje händelse som inträffar i barnets liv eller upplysningar&lt;br&gt;om vad barnet vid varje givet tillfälle har för sig. Bestämmelsen avser&lt;br&gt;mera viktiga och betydelsefulla händelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har inte ansetts lämpligt eller ens möjligt att närmare bestämma&lt;br&gt;gränserna för vilka upplysningar som omfattas av bestämmelsen. I de allra&lt;br&gt;flesta fall torde detta ge sig självt. I händelse av oenighet mellan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnadshavaren och någon annan person om vilka upplysningar som bör Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;lämnas, är det vårdnadshavaren som ytterst får bestämma. Bestämmelsen&lt;br&gt;lämnar i och för sig ett betydande utrymme för skönsmässiga bedömningar&lt;br&gt;och någon möjlighet att få vårdnadshavarens beslut överprövat finns inte.&lt;br&gt;Inte heller är upplysningsskyldigheten direkt sanktionerad. Som har nämnts&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2) kan emellertid en ovilja att&lt;br&gt;lämna sådana upplysningar som kan främja umgänget utgöra ett inslag i&lt;br&gt;en mera allmän obenägenhet att främja kontakten mellan barnet och den&lt;br&gt;andra föräldern, något som i sin tur kan vara ett tecken på att vårdnads-&lt;br&gt;situationen bör omprövas. Att det inte alltid behöver förhålla sig på detta&lt;br&gt;sätt har också berörts där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett enskilt fall kan det naturligtvis finnas anledning att inte lämna&lt;br&gt;upplysningar om ett förhållande som i sig är av sådan beskaffenhet som&lt;br&gt;har sagts ovan. I bestämmelsen har tagits in ett uttryckligt undantag för&lt;br&gt;dessa fall. Några exempel på situationer där undantaget kan bli aktuellt&lt;br&gt;har lämnats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om vårdnad eller umgänge får rätten uppdra åt socialnämnden eller&lt;br&gt;något annat organ att i barnets intresse anordna samtal i syfte att nå enighet&lt;br&gt;mellan föräldrarna (samarbetssamtal).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten lämnar uppdrag enligt första stycket, kan den förklara att målet&lt;br&gt;skall vila under en viss tid. Detsamma gäller om samarbetssamtal redan har&lt;br&gt;inletts och fortsatta samtal kan antas vara till nytta. Om det finns särskilda skäl,&lt;br&gt;kan rätten förlänga den utsatta tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 18 § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke motsvaras delvis av den tidigare 19 § medan&lt;br&gt;reglerna i den tidigare 18 § med vissa ändringar har förts över till 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke finns en ny bestämmelse. Enligt denna får&lt;br&gt;domstolen en möjlighet att uppdra åt lämpligt organ, i första hand&lt;br&gt;socialnämnden, att anordna samarbetssamtal. Det krävs inte att föräldrar-&lt;br&gt;na begär eller samtycker till sådana samtal. Domstolen kan själv ta initiativ&lt;br&gt;till samarbetssamtal. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(se avsnitt 2.3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1) är&lt;br&gt;samarbetssamtalen många gånger värdefulla också om de tas upp först&lt;br&gt;sedan ett domstolsförfarande har inletts. Det torde därför i allmänhet få&lt;br&gt;antas att ett förordnande av här avsett slag kan fylla en viktig funktion.&lt;br&gt;Huruvida det i ett enskilt fall är motiverat att föranstalta om sam-&lt;br&gt;arbetssamtal blir naturligtvis beroende på omständigheterna i just det&lt;br&gt;fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon skyldighet för föräldrarna att delta i samtalen finns inte och ett&lt;br&gt;skäl att underlåta att ta initiativ till samarbetssamtal kan vara just att det&lt;br&gt;står mer eller mindre klart att en av föräldrarna, eller båda, inte kommer&lt;br&gt;att infinna sig till samtalen. Ett annat skäl kan vara att samarbetssamtal&lt;br&gt;redan har förekommit men misslyckats och det på grund av omständig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heterna måste antas att nya samtal skulle vara gagnlösa. I sådana fall Prop.&lt;br&gt;skulle ett förordnande om samarbetssamtal endast medföra en onödig&lt;br&gt;tidsutdräkt. Enbart det förhållandet att någon förälder är kallsinnig till&lt;br&gt;samarbetssamtal bör däremot inte utesluta ett förordnande av nu avsett&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om betydelsen av en förälders ovilja att delta i samtalen har&lt;br&gt;något berörts i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller regler om vilandeförklaring i fall då domstolen&lt;br&gt;förordnar om samarbetssamtal eller fall då sådana samtal annars har&lt;br&gt;inletts mellan parterna. För att samarbetssamtalen, och därmed målets&lt;br&gt;fortsatta handläggning, inte skall dra ut på tiden alltför länge, skall&lt;br&gt;domstolen vid vilandeförklaring av ett mål bestämma en tid då målet skall&lt;br&gt;tas upp på nytt. Vilken tid som skall bestämmas kan inte anges generellt&lt;br&gt;utan får bli beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Det torde&lt;br&gt;dock i allmänhet inte finnas anledning att förklara målet vilande för längre&lt;br&gt;tid än tre till fyra månader. Om samtalen inte är slutförda när den utsatta&lt;br&gt;tiden har gått ut, kan domstolen förlänga tiden. Så bör naturligtvis bara&lt;br&gt;ske ifall fortsatta samtal kan antas vara till nytta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt&lt;br&gt;utredda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall&lt;br&gt;socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Har nämnden tillgång till&lt;br&gt;upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning är nämnden&lt;br&gt;skyldig att lämna rätten sådana upplysningar. Om det behövs ytterligare&lt;br&gt;utredning får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att utse&lt;br&gt;någon att verkställa sådan. Rätten får fastställa riktlinjer för utredningen och&lt;br&gt;bestämma en viss tid inom vilken utredningen skall vara slutförd. Om det&lt;br&gt;behövs, får rätten förlänga denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnet får höras infor rätten, om särskilda skäl talar för det och det är&lt;br&gt;uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 19 § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till 19 § har - efter ändringarna i andra stycket - överförts de regler som&lt;br&gt;tidigare återfanns i 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om domstolens skyldighet att se till&lt;br&gt;att målet blir tillbörligt utrett. Frågan har behandlats i avsnitt 2.6.1 i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i andra stycket, som delvis är nya, är tillämpliga såväl&lt;br&gt;när föräldrarna tvistar om vårdnad eller umgänge som när de är ense i&lt;br&gt;dessa frågor. Det ankommer på domstolen att avgöra om det är tillräckligt&lt;br&gt;att socialnämnden bereds tillfälle att lämna upplysningar eller om&lt;br&gt;ytterligare utredning bör införskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall då föräldrarna är ense torde det vanligtvis ligga närmast till hands&lt;br&gt;att domstolen bereder nämnden tillfälle att inom en viss kortare tid lämna&lt;br&gt;upplysningar. Detsamma kan vara fallet om föräldrarna visserligen tvistar&lt;br&gt;om exempelvis umgänget men domstolen redan har tillgång till erforderlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 8&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredning i denna fråga. Har nämnden upplysningar som kan vara av Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;betydelse för domstolens bedömning är nämnden skyldig att lämna sådana&lt;br&gt;upplysningar. Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas till domstolen, 14&lt;br&gt;kap 1 § sekretesslagen (1980:100), jfr 7 kap 4 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ytterligare utredning befinns erforderlig, skall domstolen uppdra åt&lt;br&gt;lämpligt organ att föranstalta om sådan. Normalt bör utredningen&lt;br&gt;verkställas av någon som utses av socialnämnden. Endast i undantagsfall&lt;br&gt;bör det bli aktuellt för domstolen att vända sig till ett annat organ för att&lt;br&gt;få någon utsedd. Så kan bli fallet om domstolen redan har ett aktuellt&lt;br&gt;utredningsmaterial som endast behöver kompletteras med t.ex. ett&lt;br&gt;barnpsykiatriskt utlåtande. I stället för att vända sig till socialnämnden kan&lt;br&gt;domstolen då begära ett sådant utlåtande direkt hos en barn- och&lt;br&gt;ungdomspsykiatrisk klinik. Om det däremot under en vårdnadsutredning&lt;br&gt;i socialnämndens regi uppkommer behov av att höra barnpsykiatrisk&lt;br&gt;expertis, bör detta i regel kunna lösas genom att vederbörande tjänsteman&lt;br&gt;vid socialförvaltningen - efter samråd med domstolen - själv tar kontakt&lt;br&gt;med berörd klinik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnads- och umgängesutredningar skall alltså normalt verkställas av&lt;br&gt;någon som utses av socialnämnden. Nämnden har ett huvudmannaskap&lt;br&gt;för utredningens verkställande. Den ansvarar för att uppgiften tilldelas en&lt;br&gt;tjänsteman och för att utredningen kommer till stånd i enlighet med&lt;br&gt;domstolens begäran. Däremot skall nämnden inte pröva innehållet i&lt;br&gt;vårdnadsutredningen eller avge något yttrande till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom nämnden inte skall avge något yttrande i målet blir det&lt;br&gt;utredaren som själv redovisar utredningsmaterialet till domstolen. Be-&lt;br&gt;stämmelsen lägger inte någon plikt på utredaren att dessutom avge ett&lt;br&gt;förslag till hur tvisten bör avgöras men reser å andra sidan inte heller&lt;br&gt;några hinder däremot. Det har lämnats till utredaren själv att avgöra&lt;br&gt;huruvida han eller hon skall redovisa sina egna slutsatser. I avsnitt 2.6.1&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen har något berörts hur man bör se på den&lt;br&gt;avvägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ger domstolen en möjlighet att bestämma riktlinjer för&lt;br&gt;utredningen. Huruvida det finns anledning att från domstolens sida lägga&lt;br&gt;fast vissa ramar för utredningen får bedömas från fall till fall. Det kan&lt;br&gt;exempelvis redan från början stå klart att utredningen kan göras mera&lt;br&gt;begränsad än vanligt och inriktas på vissa förhållanden eller, omvänt, att&lt;br&gt;det är nödvändigt att utvidga utredningen genom inhämtande av&lt;br&gt;upplysningar från viss expertis. Även när domstolen bestämmer om&lt;br&gt;riktlinjer för utredningen så ankommer det på utredaren att avgöra hur&lt;br&gt;utredningen närmare skall bedrivas. Tanken med bestämmelsen är inte att&lt;br&gt;domstolen mera regelmässigt skall fastställa riktlinjer för utredningen utan&lt;br&gt;att domstolen skall ha möjlighet därtill i de fall där det ter sig påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen kan också utsätta en tidsfrist inom vilken utredningen skall&lt;br&gt;redovisas. Behovet av sådana tidsfrister får bedömas från fall till fall.&lt;br&gt;Också tidsfristens längd får bestämmas med utgångspunkt från omständig-&lt;br&gt;heterna i det enskilda fallet. En handläggningstid på tre till fyra månader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;torde ofta kunna vara ett riktmärke på vad som kan anses rimligt. Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidsfrist som domstolen bestämmer kan vid behov utsträckas. Så kan&lt;br&gt;vara fallet om det visar sig att utredningen behöver kompletteras med t.ex.&lt;br&gt;ett barnpsykiatriskt utlåtande. Ett annat fall kan vara det att förutsättning-&lt;br&gt;ar för samarbetssamtal uppkommer först sedan vårdnadsutredningen har&lt;br&gt;påbörjats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål eller ärende om vårdnad eller umgänge får rätten, för tiden till&lt;br&gt;dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit&lt;br&gt;laga kraft, besluta om vårdnad eller umgänge. Står barnet under vårdnad&lt;br&gt;av båda föräldrarna, får rätten i stället besluta vem barnet skall bo tillsammans&lt;br&gt;med. Rätten skall besluta efter vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt första stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan&lt;br&gt;beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten&lt;br&gt;kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har rätten&lt;br&gt;meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en&lt;br&gt;dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 20 § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om interimistiska beslut. Bestämmelserna&lt;br&gt;i första stycket är delvis nya. Frågan har behandlats i avsnitt 2.6.2 i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyheten i första stycket, förutom en uttrycklig markering att rättens&lt;br&gt;beslut skall ha sin utgångspunkt i vad som är bäst för barnet, är att&lt;br&gt;domstolen i mål eller ärenden om vårdnad och umgänge - i fall då barnet&lt;br&gt;står under vårdnad av båda föräldrarna - kan begränsa det interimistiska&lt;br&gt;beslutet till att avse vem barnet skall bo tillsammans med. Det ankommer&lt;br&gt;på domstolen att efter vad som är bäst för barnet avgöra huruvida det&lt;br&gt;interimistiska beslutet skall ta sikte på vårdnaden eller endast avse vem&lt;br&gt;barnet skall bo tillsammans med. Det har därvid i och för sig ingen&lt;br&gt;betydelse vad som i ett äktenskapsskillnadsmål kan beslutas om rätt att&lt;br&gt;sitta kvar i den gemensamma bostaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det interimistiska beslutet tar sikte på en relativt begränsad&lt;br&gt;tidsperiod och när som helst kan ändras, torde det många gånger vara&lt;br&gt;motiverat att inte lösa upp den gemensamma vårdnaden interimistiskt,&lt;br&gt;åtminstone inte omedelbart. Detta gäller naturligtvis särskilt om ingen av&lt;br&gt;föräldrarna utesluter gemensam vårdnad som ett tänkbart alternativ. Men&lt;br&gt;även om en förälder, eller båda, skulle vara inriktad enbart på ensam&lt;br&gt;vårdnad, kan ett begränsat förordnande som tar sikte på vem barnet skall&lt;br&gt;bo tillsammans med vara att föredra. Det kan ge möjlighet för föräldrarna&lt;br&gt;att pröva på gemensam vårdnad också i en situation då de är i konflikt&lt;br&gt;med varandra och inte längre bor tillsammans. Har domstolen förordnat&lt;br&gt;om samarbetssamtal (jfr 18 §) torde ett begränsat förordnande i allmänhet&lt;br&gt;framstå som det för barnet bästa alternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis finns det också fall där det inte kan antas att parterna ens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under den interimistiska perioden kan komma överens i frågor som rör Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;barnet och då särskilt hur kontakten mellan barnet och den förälder som&lt;br&gt;barnet inte bor tillsammans med skall ordnas. I så fall kan det från&lt;br&gt;barnets synvinkel vara bäst med ett traditionellt interimistiskt beslut om&lt;br&gt;vårdnad och umgänge. Ytterst måste prövningen, som alltid, bli beroende&lt;br&gt;av omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att den förälder som barnet inte bor tillsammans med kan förpliktas att&lt;br&gt;betala underhållsbidrag följer av 7 kap. 2 § 2 föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regel begär naturligtvis föräldrarna att få det interimistiska beslut som&lt;br&gt;de själva anser lämpligast. Det krävs dock inte att yrkande framställs om&lt;br&gt;beslut som avses i paragrafen. Även om parterna är ense om att&lt;br&gt;vårdnaden interimistiskt skall tillkomma en av dem, kan domstolen&lt;br&gt;inskränka beslutet till att avse enbart barnets bostad, låt vara att det i&lt;br&gt;regel inte torde finnas anledning att gå ifrån en mellan föräldrarna träffad&lt;br&gt;överenskommelse. Domstolen kan också på eget initiativ meddela ett&lt;br&gt;interimistiskt beslut om vårdnaden även om parterna själva anser att det&lt;br&gt;skall ges en mera inskränkt innebörd. Utgångspunkt för avgörandet skall&lt;br&gt;vara barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i ett mål om överflyttning av vårdnaden från den ena föräldern&lt;br&gt;till den andra framställs ett yrkande om interimistiskt beslut skall det&lt;br&gt;interimistiska beslutet självfallet avse vårdnadsfrågan. Detta framgår av&lt;br&gt;första meningen i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service&lt;br&gt;underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgiv-&lt;br&gt;ningsbyråer, socialcentraler och liknande, socialjour eller annan därmed&lt;br&gt;jämförlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj&lt;br&gt;med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga&lt;br&gt;angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För barn&lt;br&gt;som inte har fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om barnets vårdnadsha-&lt;br&gt;vare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år får kontaktperson utses&lt;br&gt;endast om barnet självt begär eller samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 10 § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket har kompletterats med bestämmelser om kontaktperson&lt;br&gt;för barn. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.9 i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När barnet är under 15 år är vårdnadshavaren alltid behörig att begära&lt;br&gt;en kontaktperson för barnet. Om barnet självt vill ha en kontaktperson&lt;br&gt;men vårdnadshavaren motsätter sig det, kan någon kontaktperson inte&lt;br&gt;utses. Om å andra sidan vårdnadshavaren vill ha en kontaktperson för&lt;br&gt;barnet medan barnet motsätter sig detta, finns det inte något formellt&lt;br&gt;hinder mot att socialnämnden utser en kontaktperson. Om barnet har nått&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en sådan mognad att dess vilja bör respekteras, kan det dock vara ett skäl Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;mot att en kontaktperson utses på vårdnadshavarens begäran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När barnet är över 15 år kan en kontaktperson aldrig utses mot barnets&lt;br&gt;vilja. Om barnet begär att få en kontaktperson, har vårdnadshavarens&lt;br&gt;inställning inte i och för sig någon avgörande betydelse. Ett skäl mot att&lt;br&gt;utse kontaktperson för ett barn som har fyllt 15 år kan dock vara att&lt;br&gt;vårdnadshavaren motsätter sig det. En sådan inställning från vårdnadsha-&lt;br&gt;varens sida kan innebära att kontaktpersonens möjigheter att hjälpa barnet&lt;br&gt;och hans familj allvarligt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kontaktperson eller andra stödåtgärder för ett barn inte kan eller&lt;br&gt;anses böra komma i fråga, får det inte innebära att socialnämnden avstår&lt;br&gt;från att hålla sig underrättad om hur barnets eller den unges förhållanden&lt;br&gt;utvecklas. Nämnden har ett särskilt ansvar för att utvecklingen noga följs&lt;br&gt;i sådana ärenden där erforderliga samtycken till åtgärder, som i och för&lt;br&gt;sig är önskvärda, inte har stått att få. Nämnden måste vidare vara beredd&lt;br&gt;att vid behov tillhandahålla andra behandlingsåtgärder eller ingripa på&lt;br&gt;annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda&lt;br&gt;förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveck-&lt;br&gt;ling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom,&lt;br&gt;med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom&lt;br&gt;som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som&lt;br&gt;riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver&lt;br&gt;och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran&lt;br&gt;utanför det egna hemmet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och&lt;br&gt;hjälp som kan föreligga sedan en tvist om vårdnad eller umgänge har avgjorts&lt;br&gt;av en domstoL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 12 § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller vissa målinriktade bestämmelser om kommunernas&lt;br&gt;omsorger om barn och ungdom. En nyhet är sista ledet. Detta har&lt;br&gt;behandlats närmare i avsnitt 2.8 i den allmänna motiveringen. Som där&lt;br&gt;har anförts är tanken med tillägget att stryka under betydelsen av att&lt;br&gt;socialnämnden inte tar sin hand från ett vårdnads- eller umgängesärende&lt;br&gt;bara därför att frågan därom har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en vårdnads- eller umgängestvist uppkommer kan vara ett tecken&lt;br&gt;på att föräldrarna behöver hjälp och stöd för att kunna fungera. Under&lt;br&gt;den utredning som normalt verkställs i socialnämndens regi kan nämnden&lt;br&gt;få en god grund för fortsatta kontakter efter det att det rättsliga&lt;br&gt;avgörandet har fallit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig&lt;br&gt;ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad och umgänge (samarbets-&lt;br&gt;samtal).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 12a § i promemorians förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Frågan har behandlats i avsnitt 2.3.1 i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen. Paragrafen innehåller en allmän regel om kommunens&lt;br&gt;skyldighet att erbjuda föräldrar samarbetssamtal. I 6 kap. 18 § föräldrabal-&lt;br&gt;ken finns regler om domstols rätt att uppdra åt socialnämnd att anordna&lt;br&gt;samarbetssamtal. Om föräldrarna själva begär att få genomgå samarbets-&lt;br&gt;samtal, något som ofta sker innan en rättslig process har inletts, är&lt;br&gt;kommunen enligt förevarande bestämmelse skyldig att sörja för att sådana&lt;br&gt;samtal kommer till stånd. Det får ankomma på respektive kommun att i&lt;br&gt;varje enskilt fall avgöra omfattningen och inriktningen av samtalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ställer inte upp något krav på att kommunen skall hålla&lt;br&gt;en verksamhet med samarbetssamtal inom sin egen organisation utan den&lt;br&gt;skyldighet som läggs på kommunen är att, inom eller utom sin organisa-&lt;br&gt;tion, sörja för att föräldrar som vill ha samarbetssamtal kan erbjudas&lt;br&gt;sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bara en av föräldrarna vänder sig till kommunen med en begäran&lt;br&gt;om samarbetssamtal, kan det ofta vara naturligt att kommunen verkar för&lt;br&gt;att samarbetssamtal kommer till stånd. Något tvång för den enskilde att&lt;br&gt;medverka i samarbetssamtal finns inte utan samtalen bygger på frivillighet&lt;br&gt;från föräldrarnas sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller&lt;br&gt;föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 4 § föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1, 4 — 6, 8 och 9 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt&lt;br&gt;9 § att besluta att inte påbörja utredning eller att lägga ned en påbörjad&lt;br&gt;utredning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 19 § föräldrabalken beträffande beslut att utse utredare i mål och&lt;br&gt;ärenden om vårdnad eller umgänge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 7, 11 och 14 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt 7 §&lt;br&gt;att godkänna avtal som innefattar åtagande att utge engångsbelopp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap. 16 § andra stycket föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte heller omfatta&lt;br&gt;befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 27 § denna lag eller&lt;br&gt;att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 § lagen (1947:529)&lt;br&gt;om allmänna barnbidrag eller enligt 9 § lagen (1964:143) om bidragsför-&lt;br&gt;skott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(finns ingen motsvarighet i promemorian)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke reglerar i vilka fall socialnämnden får delegera&lt;br&gt;uppgifter som anges i föräldrabalken. I en ny punkt anges att socialnämn-&lt;br&gt;den får delegera också beslut att utse utredare i mål eller ärenden om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnad och umgänge. Bakgrunden till bestämmelsen är att socialnämn- Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;den, enligt vad som föreslås i 6 kap. 19 § föräldrabalken, inte skall avge&lt;br&gt;något eget yttrande i dessa mål. För att förfarandet skall bli så smidigt&lt;br&gt;som möjligt är det därför lämpligt att uppgiften att utse utredare läggs&lt;br&gt;över på någon vid nämnden som leder och fördelar arbetsuppgifter av&lt;br&gt;sådant slag, t.ex. socialchefen eller chefen för familjerättsbyrån.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Övriga ändringsförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som har gjorts är föranledda av det terminologiska utbytet&lt;br&gt;av &amp;quot;faderskapserkännande&amp;quot; mot &amp;quot;faderskapsbekräftelse&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska&lt;br&gt;faderskapsavgöranden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid&lt;br&gt;utredning av faderskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna&lt;br&gt;underhållsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. rätten till omprövning (avsnitt 2.6.3)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för&lt;br&gt;de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av departemenspromemorian Vårdnad och&lt;br&gt;umgänge, Ds 1989:52&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas vissa frågor om vårdnad och umgänge.&lt;br&gt;Promemorian tar som utgångspunkt att det typiskt sett är bäst för barnet&lt;br&gt;om föräldrarna kan enas i sådana frågor. De förslag som läggs fram syftar&lt;br&gt;särskilt till att bana vägen för samförståndslösningar i så stor utsträckning&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte föreslås att samarbetssamtal skall erbjudas föräldrar i alla&lt;br&gt;kommuner. Vidare föreslås det att domstol i ett mål om vårdnad eller&lt;br&gt;umgänge skall ges möjlighet att ta initiativ till att samarbetssamtal&lt;br&gt;kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensam vårdnad föreslås kunna komma i fråga inte bara om&lt;br&gt;föräldrarna är ense om det utan också om ingen av dem motsätter sig&lt;br&gt;denna vårdnadsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ogifta föräldrar föreslås kunna få gemensam vårdnad genom en&lt;br&gt;anmälan till socialnämnden i samband med att faderskapet fastställs. I&lt;br&gt;anslutning därtill föreslås att termen faderskapserkännande byts ut mot&lt;br&gt;termen faderskapsbekräftelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådana fall då gemensam vårdnad inte är aktuell utan endera&lt;br&gt;föräldern skall anförtros vårdnaden skall domstolen liksom hittills avgöra&lt;br&gt;frågan om vem som skall ha vårdnaden efter vad som är bäst för barnet.&lt;br&gt;Det föreslås en uttrycklig bestämmelse om att domstolen därvid skall fästa&lt;br&gt;avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt 'med båda&lt;br&gt;föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till reglerna om umgänge föreslås att vårdnadshavaren skall&lt;br&gt;lämna sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget. Vidare&lt;br&gt;föreslås att en erinran tas in i socialtjänstlagen om att socialnämnden&lt;br&gt;också efter det att en tvist om vårdnad eller umgänge har avgjorts skall&lt;br&gt;tillgodose det behov av stöd och hjälp som kan föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förfarandet i vårdnadsmål föreslås att interimistiska beslut&lt;br&gt;i regel inte skall avse vårdnaden utan bara ta sikte på var barnet skall bo.&lt;br&gt;Det föreslås vidare att socialnämnden inte skall yttra sig över en&lt;br&gt;vårdnadsutredning. Domstolen skall uppdra åt socialnämnden att&lt;br&gt;föranstalta om utredning men utredningen skall överlämnas till domstolen&lt;br&gt;utan något ställningstagande från nämndens eller utredarens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagändringarna avses träda i kraft den 1 oktober 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Departementspromemorians lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i föräldrabalken&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 2 - 4 §§, 2 kap. 5 §, 3 kap. 1 och 3 §§ samt 6 kap. 4 -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6, 10, 15 och 18 - 20 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 6 kap. skall införas in en ny paragraf, 6 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till barnet,&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen&lt;br&gt;under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga&lt;br&gt;omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet&lt;br&gt;kan hållas för visst att mannen ej är barnets fader, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde&lt;br&gt;åtskilda och det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under tid dä barnet kan vara avlat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkänner mannen i äktenskapet&lt;br&gt;skriftligen annan mans erkännande&lt;br&gt;av faderskapet och har i fråga om&lt;br&gt;erkännandet iakttagits bestämmel-&lt;br&gt;serna i 4 §, skall därigenom anses&lt;br&gt;fastställt att mannen i äktenskapet&lt;br&gt;ej är barnets fader. Erkännandet&lt;br&gt;skall dock i detta fall alltid vara&lt;br&gt;skriftligen godkänt av modern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkänner mannen i äktenskapet&lt;br&gt;skriftligen annan mans bekräftelse&lt;br&gt;av faderskapet och har i fråga om&lt;br&gt;bekräftelsen iakttagits bestämmelse-&lt;br&gt;rna i 4 §, skall därigenom anses&lt;br&gt;fastställt att mannen i äktenskapet&lt;br&gt;ej är barnets fader. Bekräftelsen skall&lt;br&gt;dock i detta fall alltid vara skriftlig-&lt;br&gt;en godkänd av modern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger ej fall som avses i 1 §&lt;br&gt;eller har rätten meddelat förklaring&lt;br&gt;enligt 2 § första stycket, fastställes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger ej fall som avses i 1 §&lt;br&gt;eller har rätten meddelat förklaring&lt;br&gt;enligt 2 § första stycket, fastställs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;Balken omtryckt 1983:485&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;faderskapet genom erkännande eller&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;faderskapet genom bekräftelse eller&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännande av faderskap sker&lt;br&gt;skriftligen och skall bevittnas av två&lt;br&gt;personer. Erkännandet skall skrift-&lt;br&gt;ligen godkännas av socialnämnden&lt;br&gt;och av modern eller särskilt förord-&lt;br&gt;nad förmyndare för barnet. Har&lt;br&gt;barnet uppnått myndig ålder, skall&lt;br&gt;erkännandet i stället godkännas av&lt;br&gt;barnet självt. Socialnämnden får&lt;br&gt;lämna sitt godkännande endast om&lt;br&gt;det kan antagas att mannen är fader&lt;br&gt;till barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännande kan ske även före bar-&lt;br&gt;nets födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visas senare att den som har läm-&lt;br&gt;nat erkännande ej är fader till bar-&lt;br&gt;net, skall rätten förklara att erkän-&lt;br&gt;nandet saknar verkan mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekräftelse av faderskap sker skrift-&lt;br&gt;ligen och skall bevittnas av två per-&lt;br&gt;soner. Bekräftelsen skall skriftligen&lt;br&gt;godkännas av socialnämnden och av&lt;br&gt;modern eller särskilt förordnad&lt;br&gt;förmyndare för barnet. Har barnet&lt;br&gt;uppnått myndig ålder, skall bekräf-&lt;br&gt;telsen i stället godkännas av barnet&lt;br&gt;självt. Socialnämnden får lämna sitt&lt;br&gt;godkännande endast om det kan&lt;br&gt;antas att mannen är fader till bar-&lt;br&gt;net.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekräftelse kan ske även före bar-&lt;br&gt;nets födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visas senare att den som har läm-&lt;br&gt;nat bekräftelse ej är fader till bar-&lt;br&gt;net, skall rätten förklara att bekräf-&lt;br&gt;telsen saknar verkan mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om faderskapsfrågan kan be-&lt;br&gt;dömas med tillräcklig säkerhet på&lt;br&gt;grund av socialnämndens utredning,&lt;br&gt;bör nämnden bereda den som&lt;br&gt;antages vara fader till barnet tillfälle&lt;br&gt;att erkänna faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om faderskapsfrågan kan be-&lt;br&gt;dömas med tillräcklig säkerhet på&lt;br&gt;grund av socialnämndens utredning,&lt;br&gt;bör nämnden bereda den som antas&lt;br&gt;vara fader till barnet tillfälle att&lt;br&gt;bekräfta faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill man som enligt 1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ skall anses som barns fader vinna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1987:790&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att han icke är fader till barnet,&lt;br&gt;skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess&lt;br&gt;arvingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är mannen död och har han inte Är mannen död och har han inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varaktigt sammanbott med barnet&lt;br&gt;och inte heller efter barnets födelse&lt;br&gt;erkänt barnet som sitt, har den avlid-&lt;br&gt;nes maka och var och en som jämte&lt;br&gt;eller näst efter barnet är berättigad&lt;br&gt;till arv efter mannen rätt att väcka&lt;br&gt;talan om att mannen ej är fader till&lt;br&gt;barnet. Efterlämnar den avlidne&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutom maka sådana arvingar som&lt;br&gt;avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har&lt;br&gt;var och en av dem rätt att väcka&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talan under här angivna förutsätt-&lt;br&gt;ningar.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varaktigt sammanbott med barnet&lt;br&gt;och inte heller efter barnets födelse&lt;br&gt;bekräftat att barnet är hans, har den&lt;br&gt;avlidnes maka och var och en som&lt;br&gt;jämte eller näst efter barnet är&lt;br&gt;berättigad till arv efter mannen rätt&lt;br&gt;att väcka talan om att mannen ej är&lt;br&gt;fader till barnet. Efterlämnar den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avlidne förutom maka sådana ar-&lt;br&gt;vingar som avses i 3 kap. 2 § ärvda-&lt;br&gt;balken, har var och en av dem rätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att väcka talan under här angivna&lt;br&gt;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett år&lt;br&gt;har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader till&lt;br&gt;barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens&lt;br&gt;dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som avses i 1 eller 2 § får väckas vid rätten i den ort där barnet&lt;br&gt;har sitt hemvist eller, om det har avlidit, vid den rätt som har att ta upp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvist om arv efter barnet. Finns det&lt;br&gt;skall målet tas upp av Stockholms&lt;br&gt;Detsamma gäller talan enligt 1&lt;br&gt;kap. 4 § tredje stycket om att ett&lt;br&gt;faderskapserkännande saknarverkan&lt;br&gt;mot den som har lämnat det.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte någon annan behörig domstol,&lt;br&gt;tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller talan enligt 1&lt;br&gt;kap 4 § tredje stycket om att en&lt;br&gt;fadersskapsbekräftelse saknar verkan&lt;br&gt;mot den som har lämnat den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill&lt;br&gt;föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av dem&lt;br&gt;båda förordna i enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad&lt;br&gt;är uppenbart oförenlig med barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1985:368&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förordnande om vårdnaden inte&lt;br&gt;meddelats tidigare, kan föräldrarna, i&lt;br&gt;stället för att göra en ansökan till&lt;br&gt;rätten, efter anmälan av dem båda till&lt;br&gt;pastorsämbetet få gemensam vårdnad&lt;br&gt;genom registrering under förutsättning&lt;br&gt;att föräldrarna och barnet är svenska&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för att göra en ansökan till&lt;br&gt;rätten kan föräldrarna fä gemensam&lt;br&gt;vårdnad genom registrering hos pas-&lt;br&gt;torsämbetet efter anmälan av dem&lt;br&gt;båda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. till socialnämnden i samband&lt;br&gt;med att nämnden godkänner en be-&lt;br&gt;kräftelse av faderskap, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. till pastorsämbetet under förut-&lt;br&gt;sättning att förordnande om vårdna-&lt;br&gt;den inte har meddelats tidigare och&lt;br&gt;att föräldrarna och barnet är nordis-&lt;br&gt;ka medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av&lt;br&gt;båda föräldrarna och vill någon av&lt;br&gt;dem att vårdnaden inte längre skall&lt;br&gt;vara gemensam, skall rätten på&lt;br&gt;talan av en av dem eller båda anför-&lt;br&gt;tro vårdnaden om barnet åt en av&lt;br&gt;föräldrarna efter vad som är bäst&lt;br&gt;för barnet. Rätten kan också i mål&lt;br&gt;om äktenskapsskillnad utan yrkande&lt;br&gt;förordna om vårdnaden enligt vad&lt;br&gt;som nu har sagts, om gemensam&lt;br&gt;vårdnad är uppenbart oförenlig med&lt;br&gt;barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av&lt;br&gt;båda föräldrarna och vill någon av&lt;br&gt;dem att vårdnaden under inga för-&lt;br&gt;hållanden längre skall vara gemen-&lt;br&gt;sam, skall rätten på talan av en av&lt;br&gt;dem eller båda anförtro vårdnaden&lt;br&gt;om barnet åt en av föräldrarna&lt;br&gt;efter vad som är bäst för barnet.&lt;br&gt;Rätten kan också i mål om äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad utan yrkande förordna&lt;br&gt;om vårdnaden enligt vad som nu&lt;br&gt;har sagts, om gemensam vårdnad är&lt;br&gt;uppenbart oförenlig med barnets&lt;br&gt;bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en-&lt;br&gt;dast en av föräldrarna och vill den&lt;br&gt;andre att vårdnaden skall flyttas&lt;br&gt;över till honom eller henne, skall&lt;br&gt;rätten på talan av denne eller båda&lt;br&gt;föräldrarna anförtro vårdnaden åt den&lt;br&gt;andra föräldern, om detta är bäst för&lt;br&gt;barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en-&lt;br&gt;dast en av föräldrarna och vill den&lt;br&gt;andre att vårdnaden skall flyttas&lt;br&gt;över till honom eller henne, skall&lt;br&gt;rätten på talan av denne eller båda&lt;br&gt;föräldrarna anförtro vårdnaden åt&lt;br&gt;den andra föräldern, om detta är&lt;br&gt;bäst för barnet. Vill en av föräldrarna&lt;br&gt;att de skall gemensamt utöva vårdna-&lt;br&gt;den och motsätter sig inte den andre&lt;br&gt;föräldern helt att vårdnaden skall vara&lt;br&gt;gemensam, skall rätten förordna i&lt;br&gt;enlighet med denna begäran om detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;br&gt;är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av vad som är bäst&lt;br&gt;för barnet skall rätten fästa avseende&lt;br&gt;särskilt vid barnets behov av en nära&lt;br&gt;och god kontakt med båda föräldrar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en&lt;br&gt;eller två särskilt förordnade förmyn-&lt;br&gt;dare och vill någon av barnets&lt;br&gt;föräldrar eller båda få vårdnaden&lt;br&gt;överflyttad till sig, skall rätten be-&lt;br&gt;sluta efter vad som är bäst för&lt;br&gt;barnet. Rätten får flytta över vård-&lt;br&gt;naden till föräldrarna gemensamt&lt;br&gt;endast om föräldrarna är ense om&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en&lt;br&gt;eller två särskilt förordnade förmyn-&lt;br&gt;dare och vill någon av barnets&lt;br&gt;föräldrar eller båda få vårdnaden&lt;br&gt;överflyttad till sig, skall rätten be-&lt;br&gt;sluta efter vad som är bäst för&lt;br&gt;barnet. Rätten får flytta över vård-&lt;br&gt;naden till föräldrarna gemensamt&lt;br&gt;om en av dem begär det och den&lt;br&gt;andre inte helt motsätter sig det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på&lt;br&gt;talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets vårdnadshavare har ett&lt;br&gt;ansvar för att barnets behov av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;umgänge med en förälder som inte&lt;br&gt;är vårdnadshavare eller med någon&lt;br&gt;annan som står barnet särskilt nära&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets vårdnadshavare har ett&lt;br&gt;ansvar för att barnets behov av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;umgänge med en förälder som inte&lt;br&gt;är vårdnadshavare eller med någon&lt;br&gt;annan som står barnet särskilt nära&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så långt som möjligt tillgodoses. så långt som möjligt tillgodoses.&lt;br&gt;Vårdnadshavaren skall, om inte sär-&lt;br&gt;skilda skäl talar mot det, lämna såda-&lt;br&gt;upplysningar rörande barnet som kan&lt;br&gt;främja umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en&lt;br&gt;förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna&lt;br&gt;förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av någon&lt;br&gt;annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan&lt;br&gt;om umgänge efter vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om samtal i syfte att nä enighet i&lt;br&gt;fråga om vårdnad eller umgänge har&lt;br&gt;inletts mellan parterna genom social-&lt;br&gt;nämndens eller något annat organs&lt;br&gt;försorg kan rätten, om någon av&lt;br&gt;parterna begär det och fortsatta samtal&lt;br&gt;kan antas vara till nytta, förklara att&lt;br&gt;målet skall vila under en viss tid. Om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl, kan rätten&lt;br&gt;förlänga denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om vårdnad eller umgänge&lt;br&gt;får rätten uppdra åt socialnämnden&lt;br&gt;eller något annat organ att i barnets&lt;br&gt;intresse anordna samtal i syfte att nå&lt;br&gt;enighet mellan föräldrarna (samarbets-&lt;br&gt;samtal).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten lämnar uppdrag enligt&lt;br&gt;första stycket, kan den förklara att&lt;br&gt;målet skall vila under en viss tid.&lt;br&gt;Detsamma gäller om samarbetssamtal&lt;br&gt;redan har inletts och fortsatta samtal&lt;br&gt;kan antas vara till nytta. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, kan rätten förlänga den&lt;br&gt;utsatta tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt&lt;br&gt;utredda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten avgör ett mål eller&lt;br&gt;ärende om vårdnad eller umgänge&lt;br&gt;skall socialnämnden höras eller, om&lt;br&gt;det är tillräckligt, beredas tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten avgör ett mål eller&lt;br&gt;ärende om vårdnad eller umgänge&lt;br&gt;skall socialnämnden ges tillfälle att&lt;br&gt;lämna upplysningar. Om det behövs&lt;br&gt;ytterligare utredning får rätten uppdra&lt;br&gt;åt socialnämnden eller något annat&lt;br&gt;organ att utse någon att verkställa&lt;br&gt;sådan. Rätten får fastställa riktlinjer för&lt;br&gt;utredningen och bestämma en viss tid&lt;br&gt;inom vilken utredningen skall vara&lt;br&gt;slutförd. Om det behövs, får rätten&lt;br&gt;förlänga denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är&lt;br&gt;uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål eller ärenden om vårdnad&lt;br&gt;eller umgänge får rätten, för tiden&lt;br&gt;till dess att frågan har avgjorts&lt;br&gt;genom en dom eller ett beslut som&lt;br&gt;har vunnit laga kraft, besluta om&lt;br&gt;vårdnad eller umgänge efter vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål eller ärenden om vårdnad&lt;br&gt;eller umgänge får rätten, för tiden&lt;br&gt;till dess att frågan har avgjorts&lt;br&gt;genom en dom eller ett beslut som&lt;br&gt;har vunnit laga kraft, besluta om&lt;br&gt;vårdnad eller umgänge eller, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1987:790&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;rätten finner skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten finner skäligt. Står barnet&lt;br&gt;under vårdnad av båda föräldrarna,&lt;br&gt;får rätten i stället besluta vem barnet&lt;br&gt;skall bo tillsammans med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt första stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan&lt;br&gt;beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten&lt;br&gt;kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har rätten&lt;br&gt;meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en&lt;br&gt;dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1990. Har före ikraftträdandet&lt;br&gt;talan väckts i ett mål om vårdnad eller umgänge, gäller 6 kap. 20 § i dess&lt;br&gt;äldre lydelse samt 6 kap. 18 § i dess äldre lydelse i stället fär 6 kap. 19&lt;br&gt;§ i dess nya lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)&lt;br&gt;dels att 10 och 12 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 12 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service&lt;br&gt;underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha kontakter med&lt;br&gt;andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom&lt;br&gt;rådgivningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan&lt;br&gt;därmed jämförlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden kan utse en särskild&lt;br&gt;person (kontaktperson) eller en&lt;br&gt;familj med uppgift att hjälpa den&lt;br&gt;enskilde och hans närmaste i per-&lt;br&gt;sonliga angelägenheter, om den&lt;br&gt;enskilde begär eller samtycker till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden kan utse en särskild&lt;br&gt;person (kontaktperson) eller en&lt;br&gt;familj med uppgift att hjälpa den&lt;br&gt;enskilde och hans närmaste i per-&lt;br&gt;sonliga angelägenheter, om den&lt;br&gt;enskilde begär eller samtycker till&lt;br&gt;det. För barn som inte har fyllt 15 år&lt;br&gt;får kontaktperson utses endast om&lt;br&gt;barnets vårdnadshavare begär eller&lt;br&gt;samtycker till det. Har barnet fyllt 15&lt;br&gt;år får kontaktperson utses endast om&lt;br&gt;barnet självt begär eller samtycker till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka för att barn och ungdom&lt;br&gt;växer upp under trygga och goda&lt;br&gt;förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen&lt;br&gt;främja en allsidig personlighetsut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndcn skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka för att barn och ungdom&lt;br&gt;växer upp under trygga och goda&lt;br&gt;förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen&lt;br&gt;främja en allsidig personlighetsut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;Lagen omtryckt 1988:871&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;veckling och en gynnsam fysisk och&lt;br&gt;social utveckling hos barn och ung-&lt;br&gt;dom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med särskild uppmärksamhet följa&lt;br&gt;utvecklingen hos barn och ungdom&lt;br&gt;som har visat tecken till en ogynn-&lt;br&gt;sam utveckling och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen&lt;br&gt;sörja för att barn och ungdom som&lt;br&gt;riskerar att utvecklas ogynnsamt får&lt;br&gt;det skydd och stöd som de behöver&lt;br&gt;och, om hänsynen till den unges&lt;br&gt;bästa motiverar det, vård och fost-&lt;br&gt;ran utanför det egna hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;veckling och en gynnsam fysisk och&lt;br&gt;social utveckling hos barn och ung-&lt;br&gt;dom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med särskild uppmärksamhet följa&lt;br&gt;utvecklingen hos barn och ungdom&lt;br&gt;som har visat tecken till en ogynn-&lt;br&gt;sam utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen&lt;br&gt;sörja för att barn och ungdom som&lt;br&gt;riskerar att utvecklas ogynnsamt får&lt;br&gt;det skydd och stöd som de behöver&lt;br&gt;och, om hänsynen till den unges&lt;br&gt;bästa motiverar det, vård och fost-&lt;br&gt;ran utanför det egna hemmet, samt&lt;br&gt;tillgodose det beliov av stöd och&lt;br&gt;hjälp som kan föreligga sedan en tvist&lt;br&gt;om vårdnad eller umgänge har avgjorts&lt;br&gt;av en domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall sörja för att föräl-&lt;br&gt;drar och barn kan erbjudas samtal i&lt;br&gt;syfte att nå enighet i frågor rörande&lt;br&gt;vårdnad och umgänge (sam-&lt;br&gt;arbetssamtal).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella fader-&lt;br&gt;skapsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3, 6, 8 och 12 §§ lagen (1985:367) om&lt;br&gt;internationella faderskapfrågor skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett faderskap kan fastställas ge-&lt;br&gt;nom erkännande av faderskapet&lt;br&gt;under medverkan av en svensk&lt;br&gt;socialnämnd, om nämden är skyldig&lt;br&gt;att utreda faderskapet enligt 2 kap.&lt;br&gt;1 eller 9 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett faderskap kan fastställas ge-&lt;br&gt;nom bekräftelse av faderskapet under&lt;br&gt;medverkan av en svensk social-&lt;br&gt;nämnd, om nämnden är skyldig att&lt;br&gt;utreda faderskapet enligt 2 kap. 1&lt;br&gt;eller 9 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fraga om fastställelse av faderskap enligt första stycket tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har erkännandet lämnats utom-&lt;br&gt;lands, skall det även om detta inte&lt;br&gt;följer av andra stycket anses giltigt&lt;br&gt;till formen, om det uppfyller form-&lt;br&gt;föreskrifterna i den främmande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har bekräftelsen lämnats utom-&lt;br&gt;lands, skall den även om detta inte&lt;br&gt;följer av andra stycket anses giltig&lt;br&gt;till formen, om den uppfyller form-&lt;br&gt;föreskrifterna i den främmande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett faderskap fastställts ge-&lt;br&gt;nom erkännande, skall en talan vid&lt;br&gt;svensk domstol om ogiltigförklaring&lt;br&gt;av erkännandet prövas enligt den&lt;br&gt;eller de lagar som bestämmer fast-&lt;br&gt;ställelsens giltighet här i landet. En&lt;br&gt;ogiltigförklaring får dock alltid&lt;br&gt;meddelas med stöd av svensk lag,&lt;br&gt;om talan grundas på att den som&lt;br&gt;har lämnat erkännandet inte är far&lt;br&gt;till barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utländsk fastställelse av fader-&lt;br&gt;skap genom erkännande gäller i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett faderskap fastställts ge-&lt;br&gt;nom bekräftelse, skall en talan vid&lt;br&gt;svensk domstol om ogiltigförklaring&lt;br&gt;av bekräftelsen prövas enligt den&lt;br&gt;eller de lagar som bestämmer fast-&lt;br&gt;ställelsens giltighet här i landet. En&lt;br&gt;ogiltigförklaring får dock alltid&lt;br&gt;meddelas med stöd av svensk lag,&lt;br&gt;om talan grundas på att den som&lt;br&gt;har lämnat bekräftelsen inte är far&lt;br&gt;barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utländsk fastställelse av fader-&lt;br&gt;skap genom bekräftelse gäller i Sve&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige, om den är giZög enligt lagen&lt;br&gt;i en stat där barnet eller den som&lt;br&gt;har lämnat erkännandet hade hem-&lt;br&gt;vist eller i en stat där någon av&lt;br&gt;dem var medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännandet skall även om det inte&lt;br&gt;följer av första stycket anses giltigt&lt;br&gt;till formen, om det uppfyller form-&lt;br&gt;föreskrifterna i lagen i den stat där&lt;br&gt;erkännandet lämnades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utländska fastställelsen gäller&lt;br&gt;dock inte i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den strider mot ett här i&lt;br&gt;landet giltigt avgörande i en rätte-&lt;br&gt;gång som började innan fastställel-&lt;br&gt;sen skedde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den strider mot en tidigare,&lt;br&gt;här i landet giltig fastställelse av&lt;br&gt;faderskap i annan form än genom&lt;br&gt;domstolsavgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det i Sverige pågår en&lt;br&gt;rättegång om faderskapet som har&lt;br&gt;börjat innan fastställelsen skedde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det utomlands pågår en&lt;br&gt;rättegång om faderskapet som har&lt;br&gt;börjat innan fastställelsen skedde&lt;br&gt;och som kan antas leda till ett här&lt;br&gt;i landet giltigt avgörande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om erkännandet är uppenbart&lt;br&gt;oriktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rige, om den är giltig enligt lagen&lt;br&gt;i den stat där barnet eller den som&lt;br&gt;har lämnat bekräftelsen hade hem&lt;br&gt;vist eller i en stat där någon av dem&lt;br&gt;var medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekräftelsen skall även om det inte&lt;br&gt;följer av första stycket anses giltig&lt;br&gt;till formen, om den uppfyller form-&lt;br&gt;föreskrifterna i lagen i den stat där&lt;br&gt;bekräftelsen lämnades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utländska fastställelsen gäller&lt;br&gt;dock inte i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den strider mot ett här i&lt;br&gt;landet giltigt avgörande i en rätte-&lt;br&gt;gång som började innan fastställel-&lt;br&gt;sen skedde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den strider mot en tidigare,&lt;br&gt;här i landet giltig fastställelse av&lt;br&gt;faderskap i annan form än genom&lt;br&gt;domstolsavgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det i Sverige pågår en&lt;br&gt;rättegång om faderskapet som har&lt;br&gt;börjat innan fastställelsen skedde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det utomlands pågår en&lt;br&gt;rättegång om faderskapet som har&lt;br&gt;börjat innan fastställelsen skedde&lt;br&gt;och som kan antas leda till ett här&lt;br&gt;i landet giltigt avgörande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om bekräftelsen är uppenbart&lt;br&gt;oriktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse i en utländsk lag&lt;br&gt;får inte tillämpas och ett avgörande&lt;br&gt;av en utländsk domstol eller en ut-&lt;br&gt;ländsk fastställelse av faderskap&lt;br&gt;genom erkännande gäller inte i&lt;br&gt;Sverige, om det skulle vara uppen-&lt;br&gt;bart oförenligt med grunderna för&lt;br&gt;den svenska rättsordningen att till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse i en utländsk lag&lt;br&gt;får inte tillämpas och ett avgörande&lt;br&gt;av en utländsk domstol eller en ut-&lt;br&gt;ländsk fastställelse av faderskap&lt;br&gt;genom bekräftelse gäller inte i Sveri-&lt;br&gt;ge, om det skulle vara uppenbart&lt;br&gt;oförenligt med grunderna för den&lt;br&gt;svenska rättsordningen att tillämpa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpa bestämmelsen eller att er- bestämmelsen eller att erkänna&lt;br&gt;känna avgörandet eller fastställel- avgörandet eller fastställelsen.&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1979:1001) om erkännande av&lt;br&gt;nordiska faderskapsavgöranden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1979:1001) om erkännande av&lt;br&gt;nordiska faderskapsavgöranden skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks vid en svensk domstol talan angående faderskapet till ett barn&lt;br&gt;men pågår redan en rättegång angående faderskapet i Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island eller Norge, skall talan avvisas eller förklaras vilande i väntan på&lt;br&gt;lagakraftvunnen dom i den utländska rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pågår en rättegång om faderskap&lt;br&gt;i Danmark, Finland, Island eller&lt;br&gt;Norge, får en svensk barnavårds-&lt;br&gt;nämnd inte godkänna ett erkännande&lt;br&gt;av faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pågår en rättegång om faderskap&lt;br&gt;i Danmark, Finland, Island eller&lt;br&gt;Norge, får en svensk socialnämnd&lt;br&gt;inte godkänna en bekräftelse av&lt;br&gt;faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Sammanställning av remissyttrandena över departementsprome-&lt;br&gt;morian Vårdnad och umgänge, Ds 1989:52&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Göta hovrätt,&lt;br&gt;kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt, länsrätten i Göteborg,&lt;br&gt;rikssaktteverket, socialstyrelsen, domstolsverket, Uppsala universitets&lt;br&gt;juridiska fakultetsnämnd, riksdagens ombudsmän (JO), landstingsförbun-&lt;br&gt;det, Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun, Malmö kommun,&lt;br&gt;Piteå kommun, Gotlands kommun, Landsorganisationen i Sverige (LO),&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen&lt;br&gt;SACO/SR, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Föreningen&lt;br&gt;kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, Föreningen Barnens&lt;br&gt;rätt i samhället (BRIS), Föreningen jurister vid de allmänna advokat-&lt;br&gt;byråerna, Rädda Barnens riksförbund, Umgängesföräldrarnas Riksförening&lt;br&gt;(UFR), Riksförbundet Hem och Skola, Centerns kvinnoförbund,&lt;br&gt;Folkpartiets kvinnoförbund, Moderata kvinnoförbundet, Sveriges&lt;br&gt;Socialdemokratiska Kvinnoföbund, Svenska Kvinnors Vänsterförbund,&lt;br&gt;Fredrika-Bremer-Förbundet, Husmodersförbundet Hem och Samhälle,&lt;br&gt;Föreningen Familj och rätt (FoR) samt Idégruppen om mansrollsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har också inkommit från avdelningschef Elsa Nyberg, Nacka,&lt;br&gt;Riksförbundet mot sexuella övergrepp på barn (RMSÖ), Bodens&lt;br&gt;kommun, förste socialsekreterare Ingrid Adamsson, Uddevalla, Qvinno-&lt;br&gt;jouren, Östersund, Jan Jonsson och Rolf Viklund, Luleå, Samverkans-&lt;br&gt;gruppen i familjerättsliga frågor i Borås kommun, Karin Strömberg,&lt;br&gt;Stockholm, Ilse Wetter, Järfälla, Uppsala kommuns socialnämnd samt&lt;br&gt;Kvinnojouren Blåklockan, Gävle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskrimineringsombudsmannenochjämställdhetsombudsmannen har&lt;br&gt;beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande återges yttrandena i väsentligen oavkortat skick under&lt;br&gt;olika avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Allmänna synpunkter&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten avstyrker förslaget att i föräldrabalken föra in en särskild&lt;br&gt;föreskrift om att vårdnadshavare skall lämna upplysningar om barnet i&lt;br&gt;syfte att främja umgänget. Hovrätten avstyrker förslaget även i den del&lt;br&gt;det avser umgängessabotage. I övrigt kan hovrätten i huvudsak tillstyrka&lt;br&gt;förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten ansluter sig till den grundtanke som redovisas i promemo-&lt;br&gt;rian att det för ett barns utveckling är viktigt att barnet har en nära och&lt;br&gt;god relation till båda föräldrarna, även om föräldrarna är i konflikt med&lt;br&gt;varandra. Vidare är det viktigt att, såsom föreslås i promemorian,&lt;br&gt;regelsystemet utformas så att det i största möjliga utsträckning främja&lt;br&gt;samförståndslösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten ställer sig positiv till promemorians förslag att samarbets-&lt;br&gt;samtal skall erbjudas föräldrar i samtliga kommuner och att domstol skall&lt;br&gt;kunna ges möjlighet att ta initiativ till att sådana samtal kommer till&lt;br&gt;stånd. Kammarrätten ifrågasätter dock om de flesta kommuner har&lt;br&gt;tillgång till den kvalificerade och på området särskilt utbildade personal&lt;br&gt;som krävs för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är önskvärt att domstolarnas möjlighet att förordna om gemensam&lt;br&gt;vårdnad utökas till att även omfatta fall där båda föräldrarna i vart fall&lt;br&gt;alternativt kan tänka sig gemensam vårdnad. Kammarrätten anser dock&lt;br&gt;att lagtexten härom inte har utformats på ett lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten tillstyrker att barnets behov av en nära och god kontakt&lt;br&gt;med båda föräldrarna kommer till uttryck i lagtext. Den föreslagna&lt;br&gt;lydelsen av 6 kap 6 a § FB är dock enligt kammarrättens mening för&lt;br&gt;snävt formulerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om införandet av en bestämmelse om att vårdnadshavare skall&lt;br&gt;lämna sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget avstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten ansluter sig till förslaget att domstol interimistiskt i vissa&lt;br&gt;fall skall kunna bestämma endast var barnet skall bo, men vill fästa&lt;br&gt;uppmärksamheten på de umgänges- och verkställighetsfrågor som&lt;br&gt;sammanhänger härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten tillstyrker att föreslagen föreskrift införs i 12 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen men anser att bestämmelsen bör gälla även den tid under&lt;br&gt;vilken tvist pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten avstyrker förslaget om införandet av benämningen&lt;br&gt;&amp;quot;bekräftelse&amp;quot; av faderskap i stället för &amp;quot;erkännande&amp;quot; av faderskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övriga frågor tillstyrker kammarrätten promemorians förslag med de&lt;br&gt;erinringar som lämnas nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Göteborg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten tillstyrker de förslag som läggs fram i promemorian. Länsrätt-&lt;br&gt;en anser att termen samarbetssamtal bör preciseras och att förslagen i&lt;br&gt;promemorian bör samordnas med Socialstyrelsens rapport Familjerådgiv-&lt;br&gt;ning Samarbetssamtal (SoS-rapport 1989:10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har angetts att förslagen skall träda i kraft den 1&lt;br&gt;oktober 1990. Socialstyrelsens rapport har inte någon tidpunkt för när&lt;br&gt;förslaget skall träda i kraft. Då samarbetssamtal och familjerådgivning är&lt;br&gt;närliggande områden, anser länsrätten att departementspromemorian skall&lt;br&gt;samordnas med rapporten och att båda förslagen skall träda i kraft vid&lt;br&gt;samma tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen biträder promemorians förslag om ändringar i föräldrabalk-&lt;br&gt;en i de flesta avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen föreslår att en ny lagregel införs att gälla i fall där en&lt;br&gt;förälder dör och barnet bott med denne och en styvförälder utan att ha&lt;br&gt;haft någon närmare kontakt med den andre biologiska föräldern trots&lt;br&gt;gemensam vårdnad. Vårdnaden skulle i sådana fall kunna överflyttas på&lt;br&gt;styvföräldern om den kvarvarande föräldern och styvföräldern är överens&lt;br&gt;om att det är bäst för barnet. Detta är för närvarande inte möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande gemensam vårdnad för färäldrar som inte varit gifta med&lt;br&gt;varandra föreslår socialstyrelsen av skäl som anges nedan en delvis annan&lt;br&gt;utformning av lagtexten. Styrelsen ger även ett förslag beträffande&lt;br&gt;formulär i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det gäller faderskapsbekräftelse föreslår styrelsen ett förenklat&lt;br&gt;förfarande för fastställande av faderskap när föräldrar bor tillsammans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen vill i detta sammanhang göra ett påpekande i en fråga&lt;br&gt;som inte sällan aktualiseras i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både frånskilda och ogifta föräldrar har i allt högre grad gemensam&lt;br&gt;vårdnad om sina barn. I vissa fall där föräldrar med gemensam vårdnad&lt;br&gt;bor skilda åt händer det att en styvförälder tar ett stort ansvar för barnet&lt;br&gt;medan den förälder som barnet inte bor hos nästan tappar kontakten med&lt;br&gt;barnet trots ett gemensamt vårdnadsansvar. Om den förälder barnet bor&lt;br&gt;hos i en sådan situation avlider och den kvarvarande föräldern och&lt;br&gt;styvföräldern är överens om att det bästa för barnet vore att överflytta&lt;br&gt;vårdnaden pä styvföräldern, är detta ändå inte möjligt såvida inte&lt;br&gt;föräldern är försumlig som vårdnadshavare eller dylikt. En möjlighet att&lt;br&gt;kunna överflytta vårdnaden i denna situation vore önskvärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen biträder de allmänna utgångspunkter som i promemorian&lt;br&gt;anförs för en reform. Att så långt det är möjligt främja samförståndslös-&lt;br&gt;ningar mellan föräldrar är enligt socialstyrelsens uppfattning mycket&lt;br&gt;värdefullt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket (DV) tillstyrker förslagen i promemorian vad avser&lt;br&gt;samarbetssamtal, gemensam vårdnad för föräldrar som inte varit gifta&lt;br&gt;med varandra umgängessabotage, kontaktperson för barnet och införandet&lt;br&gt;av den nya benämningen faderskapsbekräftelse. DV tillstyrker även - med&lt;br&gt;vissa reservationer - förslagen rörande vårdnadsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV avstyrker förslaget om att i föräldrabalken föra in en särskild&lt;br&gt;föreskift om att vårdnadshavaren skall lämna upplysningar om barnet i&lt;br&gt;syfte att främja umgänget. DV avstyrker även förslaget om att i social-&lt;br&gt;tjänstlagen föra in en särskild erinran om socialnämndernas ansvar på det&lt;br&gt;här aktuella området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV ifrågasätter det praktiska värdet av att domstolarna ges möjlighet&lt;br&gt;att förordna om gemensam vårdnad trots att en eller båda föräldrarna&lt;br&gt;helst vill ha ensam vårdnad. DV motsätter sig dock inte att en sådan be-&lt;br&gt;stämmelse införs. DV motsätter sig inte heller förslaget om att det&lt;br&gt;interimistiska beslutet i vårdnadsmål skall kunna begränsas till att avse&lt;br&gt;vem barnet skall bo tillsammans med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DVs inställning i de olika frågorna redovisas närmare nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV har inga invändingar mot de allmänna utgångspunkter som anges.&lt;br&gt;Det är tvärtom mycket positivt om regelsystemet kan utformas så att det&lt;br&gt;främjar samförståndslösningar i största möjliga utsträckning. DV&lt;br&gt;ifrågasätter dock om inriktningen på samförståndslösningar verkligen&lt;br&gt;innebär att frågan om talerätt för barn får mindre aktualitet. Enbart&lt;br&gt;inriktningen på samförståndslösningar innebär ju inte att betydelsen av&lt;br&gt;barnens inställning minskar. Barnens inställning måste alltjämt tillmätas&lt;br&gt;stor betydelse, såväl i de fall där samförståndslösningar är möjliga som i&lt;br&gt;de tvistiga fallen. DV anser att barnens inställning bör beaktas i&lt;br&gt;vårdnadsutredningen. (Jfr DVs yttrande över utredningens om barnens&lt;br&gt;rätt delbetänkande Barnets rätt, SOU 1987:7.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är för barnets trygghet av största betydelse att föräldrar efter&lt;br&gt;sammanlevnadens hävande i samförstånd kan ta del i omsorgerna om&lt;br&gt;barnet. De förändringar i lagstiftningen som nu föreslås kan i väsentlig&lt;br&gt;mån bidra till en ökad förståelse hos föräldrarna för att barnet även&lt;br&gt;sedan sammanlevnaden mellan föräldrarna har hävts behöver båda sina&lt;br&gt;föräldrar. Jag biträder därför i princip förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommenterar förslagen i anslutning till de olika rubriker som har&lt;br&gt;redovisats i promemorian. Jag biträder förslagen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån de intressen förbundet i första hand haratt företräda finns ingen&lt;br&gt;invändning mot att förslagen genomförs. I den utsträckning de berör&lt;br&gt;kommunal verksamhet är det främst primärkommunala förhållanden det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller förslag till ändring i föräldrabalken och social-&lt;br&gt;tjänstlagen. Förslagen syftar till att i största möjliga utsträckning främja&lt;br&gt;samförståndslösningar. Den självklara utgångspunkten är att barn behöver&lt;br&gt;nära och goda relationer till båda föräldrarna även om dessa är i konflikt&lt;br&gt;med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med socialförvaltningen ansluter kommunen sig till dessa&lt;br&gt;grundvärderingar liksom huvudsakligen även i övrigt de förslag som&lt;br&gt;lämnas i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande kommer kommunen att ta upp vissa av de förslag som&lt;br&gt;inte tillstyrker eller som kommenteras särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Piteå kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Piteå kommun instämmer i huvudsak i utredarnas bedömningar och&lt;br&gt;tillstyrker förslaget till lag om ändring i föräldrabalken och förslag till lag&lt;br&gt;om ändring i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen anser dock att domstolen i alla mål rörande vårdnad och&lt;br&gt;ungänge, nästan undantagslöst, bör uppdra åt socialnämnden att ordna&lt;br&gt;samarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan fräldrarna. Små kommuner&lt;br&gt;kommer dock inte att ekonomiskt själva klara av att driva en verksamhet&lt;br&gt;med samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom anser kommunen att domstolen inte skall fastställa riktlinjer&lt;br&gt;för vårdnads- och ungängesutredningar, som verkställs av en av social-&lt;br&gt;nämnden utsedd tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen kommer socialnämndens arbetsuppgifter att utökas, och&lt;br&gt;behovet av resurser att öka i och med utredningsförslaget om att&lt;br&gt;socialnämnden skall följa upp vårdnads- eller umgängesärende som&lt;br&gt;avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotlands kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagets betoning av barnens rätt till sina båda föräldrar och det&lt;br&gt;gemensamma föräldraansvaret har en positiv psykologisk betydelse. Utbyte&lt;br&gt;av ordet faderskapserkännande mot faderskapsbekräftelse, samt möjlighet-&lt;br&gt;en till anmälan om gemensam vårdnad direkt till socialnämnden, måste&lt;br&gt;bedömas på samma sätt. Förslagets genomförande kommer dock&lt;br&gt;förmodligen inte i praktiken att medföra någon större förändring, i vart&lt;br&gt;fall inte i de kommuner som redan idag erbjuder föräldrar samarbetssam-&lt;br&gt;tal. Det kommer även fortsättningsvis vara svårt att få alla föräldrar att&lt;br&gt;samarbeta och undvika umgängessabotage eller att få förälder vilja träffa&lt;br&gt;sitt barn. Någon önskvärd skyldighet för föräldern att träffa sina barn&lt;br&gt;innefattar inte förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillstyrker i allt väsentligt förslagen i promemorian&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- anser att man bör överväga att göra gemensam vårdnad till&lt;br&gt;huvudregel även för ogifta föräldrar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förordar ett kraftigt samhällsstöd för att stärka barnets rätt till&lt;br&gt;umgänge med en förälder som barnet inte bor ihop med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO anser att utredningens förslag är helt i linje med den utveckling&lt;br&gt;som skett de senaste åren inom familjerättens område. Det är enligt TCO&lt;br&gt;viktigt att fastslå att man. skiljer sig från den andra föräldern men inte&lt;br&gt;från sina barn. Föräldraskapet är livsvarigt och kan inte ersättas.&lt;br&gt;Samhället har här en viktig uppgift att hjälpa och stödja föräldrar i kris.&lt;br&gt;Inom familjerättens område har väl fungerande arbetsmetoder med bl a&lt;br&gt;samarbetssamtal som metod vuxit fram och visat sig fungera bra. Många&lt;br&gt;vårdnadsprocesser har kunnat förebyggas och det har påvisats att det är&lt;br&gt;lönsamt med samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians förslag är enligt TCOs uppfattning bra för&lt;br&gt;den fortsatta utvecklingen av det gemensamma föräldraansvaret men&lt;br&gt;någonstans måste också redovisas att det kostar pengar på den kom-&lt;br&gt;munala sidan men blir samhällsekonomiskt och inte minst mänskligt&lt;br&gt;lönsamt i det vidare perspektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR ser mycket positivt på att utgångspunkten att främja barns&lt;br&gt;behov av umgänge med båda föräldrarna skall vara vägledande i arbetet&lt;br&gt;med vårdnadstvister. Barns behov kan alltid bäst tillfredsställas genom ett&lt;br&gt;positivt samarbete mellan föräldrar. I de konkreta förslag som presenteras&lt;br&gt;i promemorian finns dock inget som talar för att barnens behov och rätt&lt;br&gt;kommer att sättas främst. Tvärtom föreslås en avveckling av den instans&lt;br&gt;som hittills har arbetat med barns behov som enda mål utan att någon&lt;br&gt;ersättning tillskapas. Förslaget i sin helhet torde därför inte komma att&lt;br&gt;leda till att barns behov blir tillgodosedda i processer inför domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen anser SACO/SR att om förslagen kommer att genomföras&lt;br&gt;kommer detta att ställa stora krav på den personal som skall utföra&lt;br&gt;arbetet med samarbetssamtal och vårdnadsutredningar. Detta förutsätter&lt;br&gt;att ett omfattande vidareutbildningsprogram planeras och genomförs i de&lt;br&gt;flesta kommuner. Detta gäller särskilt i de regioner där dessa verksam-&lt;br&gt;heter är eftersatta idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges domareförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet tillstyrker huvudlinjerna i förslaget men har på ett flertal&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkter kritiska synpunkter på den lagtekniska lösning som har valts. Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian finns en allmän inriktning mot att skapa ökade Bilaga 3&lt;br&gt;möjligheter till samförståndslösningar i vårdnads- och ungängesfrågor. Det&lt;br&gt;är en inriktning som förbundet tillstyrker och som ligger väl i linje med&lt;br&gt;den strävan domstolarna redan i dag har att inom ramen för gällande&lt;br&gt;lagstiftning bilägga vårdnadstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet har ingen erinran mot de förslag som förbundet inte närmare&lt;br&gt;kommenterar under följande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget i väsentliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KLFR har i princip inget att erinra mot förslaget i ovannämnda prome-&lt;br&gt;moria. Det är viktigt att människor kan erbjudas samarbetssamtal i&lt;br&gt;samband med separationer och att barns behov av och rätt till båda&lt;br&gt;föräldrarna beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi finner det dock anmärkningsvärt att familjerådgivningen inte finns&lt;br&gt;nämnd i promemorian annat än i samband med frågor om sekretess.&lt;br&gt;Familjerådgivningens uppgift att erbjuda samtal på ett tidigt stadium - dvs&lt;br&gt;innan konflikterna blivit låsta och innan frågan om vårdnad och umgänge&lt;br&gt;har förts till domstol - är av stor betydelse. Ofta kan förhastade&lt;br&gt;skilsmässor undvikas, vilket är av vikt både för samhället och den&lt;br&gt;enskilde. Ca 10.000 par och familjer vänder sig varje år till familjerådgiv-&lt;br&gt;ningsbyråer (kommunal- och landstingsbedrivna) i landet. I de fall där&lt;br&gt;man vill ha hjälp i samband med separationer blir arbetet med vårdnads-&lt;br&gt;och umgängesfrågor en naturlig del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sekretessen anser KLFR att det är en fördel om gränsen&lt;br&gt;är tydlig mellan den verksamhet som gör vårdnadsutredningar och den&lt;br&gt;verksamhet som arbetar med samarbetssamtal. Olika förhållanden&lt;br&gt;kommer att kunna råda i olika kommuner beroende på resurser och&lt;br&gt;synsätt. Det blir därför viktigt att informationen om vad som gäller blir&lt;br&gt;tydlig i varje enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS välkomnar samhällets strävan att förändra och förbättra barns&lt;br&gt;villkor i samband med skilsmässa, vårdnad och umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS ser också positivt på att promemorian betonar samförståndslös-&lt;br&gt;ningar och båda föräldrarnas gemensamma ansvar för barnet efter&lt;br&gt;separationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS menar dock att de förslag som presenteras inte innebär sådana&lt;br&gt;djupgående reformer som är nödvändiga när det gäller regelsystemet&lt;br&gt;rörande relationen barn - föräldrar - samhälle vid separationer. Vi saknar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också helt förslag till ökade möjligheter för barnet att självt komma till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tals i utredningar, domstolar eller på annat sätt få uttrycka sin mening&lt;br&gt;kring vårdnadsfrågan. Vi anser därför att barnets ställning och intresssen&lt;br&gt;inte alls lyfts fram i förslaget och markeras tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS motsätter sig helt promemorians resonemang och förslag kring&lt;br&gt;umgänge och umgängessabotage som vi menar kan få till följd att barn&lt;br&gt;inte skyddas mot destruktivt umgänge. Vi anser också att socialnämndens&lt;br&gt;yttrande endast kan undvaras om liknande kompetens tillförs domstolen&lt;br&gt;på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller följande punkter stöder BRIS de föreslagna ändringarna;&lt;br&gt;FB 1 kap 2 §, 3 §, 4 §, 5 §. FB 3 kap 1 §, 3 §. FB 6 kap 4 §, 5 §, 6 §,&lt;br&gt;10 §, 15 §, 18 §, 20 § p. 4. Socialtjänstlagen 10 §, 12 §, 12 a §, samt de&lt;br&gt;föreslagna ändringarna i lagen om internationella faderskapsavgöranden&lt;br&gt;och lagen om nordiska faderskapsavgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS presenterar också några synpunkter och idéer kring barns talerätt,&lt;br&gt;u tredningsmetoder, socialnämndens stöd vid skilsmässor, föräldrasamtal&lt;br&gt;samt familjedomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS har sedan tjugo år arbetat med direkta kontakter med barn och&lt;br&gt;vuxna bl.a. i skilsmässokonflikter. Det har givit oss en djup kunskap om&lt;br&gt;barns utsatthet i föräldrarnas inbördes konflikter, samhällets handläggning&lt;br&gt;och lagstiftningen kring umgänge och vårdnad. Ett föråldrat synsätt när&lt;br&gt;det gäller barnets rättsliga ställning och föräldrars &amp;quot;rätt till sina barn&amp;quot; samt&lt;br&gt;en processuell ordning som knappast lämpar sig för vårdnads- och&lt;br&gt;umgängesmål har länge dominerat svensk lagstiftning. Ändringar i FB&lt;br&gt;1976 och 1983 har visserligen bidragit till förbättringar och attitydföränd-&lt;br&gt;ringar men några genomgripande lagändringar har inte gjorts. Det är med&lt;br&gt;besvikelse man kan konstatera att det inte heller denna gång presenterats&lt;br&gt;förslag som på ett mer långtgående sätt förbättrar villkoren för barn då&lt;br&gt;föräldrarna separerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många stycken delar dock BRIS de uppfattningar som kommer till&lt;br&gt;uttryck i promemorian och stödjer helt förslagen när det gäller;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att kommunerna åläggs att hålla en verksamhet med samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att domstolen i mål om vårdnad eller umgänge får uppdra åt&lt;br&gt;socialnämnden eller något annat organ att anordna samarbetssamtal&lt;br&gt;mellan föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ogifta föräldrar skall kunna få gemensam vårdnad om sitt barn,&lt;br&gt;utöver de sätt som nu finns genom en anmälan till socialnämnden i&lt;br&gt;samband med att faderskapet fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ett interimistiskt beslut i vårdnadsmål i stället för att gälla&lt;br&gt;vårdnaden, skall kunna avse vem barnet skall bo tillsammans med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ändringar av reglerna om omprövning av vårdnadsavgöranden inte&lt;br&gt;bör göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att kontaktperson enligt socialtjänstlagen får utses för barn som fyllt&lt;br&gt;femton år, om barnet begär eller samtycker till det. För barn som inte&lt;br&gt;fyllt femton år krävs att vårdnadshavaren begär eller samtycker till att&lt;br&gt;kontaktperson utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att begreppet erkännande av faderskap får ändrad benämning. Den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya benämningen blir bekräftelse av faderskap. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att det i föräldrabalken förs in en särskild regel om vårdnadshavarens Bilaga 3&lt;br&gt;skyldighet att lämna bl.a. den andra föräldern sådana upplysningar som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan främja umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att domstolen vid behov skall kunna ge vissa riktlinjer för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att socialnämnden skall tillgodose det behov av stöd och hjälp som kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finnas sedan en tvist om vårdnad eller umgänge har avgjorts av domstol, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnens riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda barnen delar i allt väsentligt de synpunkter och förslag som&lt;br&gt;framförs i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet Ilem och Skola&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet Hem och Skola (RHS) noterar med tillfredsställelse, att&lt;br&gt;promemorian tar sin utgångspunkt i vad som är bäst för barnet och att&lt;br&gt;föräldrar kan enas i vårdnads- och umgängesfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreliggande förslag vill bana väg för samförståndslösningar och&lt;br&gt;förebygga uppslitande och långvariga tvister, där barnen får sitta emellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten för kommunen att erbjuda samarbetssamtal och rättens&lt;br&gt;möjlighet att i vissa fall ålägga föräldrarna sådana samtal ser vi som&lt;br&gt;viktiga inslag. Det förutsätter emellertid att dessa samtal kan genomföras&lt;br&gt;med tillgång till kompetent samtalsledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RHS ställer sig positiv till att domstol och socialnämnd ges en mer aktiv&lt;br&gt;roll i dessa frågor och förutsättes ta initiativ till stödåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RHS tillstyrker de förslag till lagändringar som framläggs i promemo-&lt;br&gt;rian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centerns kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centerkvinnorma tillstyrker behovet av revidering av &amp;quot;vissa frågor om&lt;br&gt;vårdnad om umgänge gentemot barn&amp;quot;. Vi instämmer i huvudsak i&lt;br&gt;utredarnas bedömningar. Vi poängterar och ger synpunkter på gemensam&lt;br&gt;vårdnad oavsett föräldrarnas civilstånd, svårigheter vad gäller umgängesbe-&lt;br&gt;dömningar och informationsskyldigheten. Vidare är vi av annan åsikt då&lt;br&gt;det gäller förfarandet vid utredning där vi framhåller betydelsen av att&lt;br&gt;socialnämnden ska höras. Detta med hänsyn till vikten av samarbetssam-&lt;br&gt;tal. Syftet med förslagen, att bana väg för samförståndslösningar, i så stor&lt;br&gt;utsträckning som möjligt, ser vi mycket positivt på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian framhåller att &amp;quot;en bristfällig kontakt med en förälder kan&lt;br&gt;försämra barnets utveckling i olika avseenden.” Till detta bör vikt läggas&lt;br&gt;vid barnets behov av att hålla kontakt med närstående släktingar. Om&lt;br&gt;umgänget med en förälder av olika skäl inte fungerar är det av stor&lt;br&gt;betydelse att umgänge upprätthålls med närstående t ex mor- eller&lt;br&gt;farföräldrar, som kan utgöra den förmedlande länk med föräldern. I det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föränderliga samhälle vi lever i idag, har barn ett mycket stort behov av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att känna sitt ursprung för att känna trygghet. Dessutom är det alltid&lt;br&gt;viktigt för barn att umgås med vuxna, av båda könen och i olika åldrar.&lt;br&gt;Dessa aspekter bör beaktas i det nya lagförslaget. Inom parentes vill vi&lt;br&gt;nämna att det är av stor vikt att fortsätta arbetet för en jämnare&lt;br&gt;könsfördelning inom barnomsorg och skola, då inte minst många pojkar&lt;br&gt;växer upp utan goda manliga förebilder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkpartiets kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkpartiets kvinnoförbund ser det som mycket positivt att promemorian&lt;br&gt;varit föremål för noggrann utredning. Det nya betänkandet är väl&lt;br&gt;genomarbetat och utgör i stort sett ett utmärkt underlag för de föreslagna&lt;br&gt;lagändringarna. FPK vill i sitt remissvar särskilt belysa följande. Allt fler&lt;br&gt;barn upplever att deras föräldrar bestämmer sig för att separera. Ett fåtal&lt;br&gt;av dessa föräldrar kan av olika skäl inte besluta sig för hur vårdnanden&lt;br&gt;för barnen skall lösas, vilket kan ge upphov till långa och segdragna&lt;br&gt;vårdnadsprocesser. Detta innebär ett långt lidande för alla inblandade inte&lt;br&gt;minst för barnen. Alla åtgärder måste därför vidtagas för att minimera&lt;br&gt;den tid som en vårdnadsprocess får ta i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderata kvinnoförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementets utredning behandlar vissa frågeställningar om&lt;br&gt;faderskapsfastställelse, vårdnad och umgänge. Förslagen vill nå fram till&lt;br&gt;samförståndslösningar för berörda parter vilket MKF anser vara positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens allmänna utgångspunkter angående betydelsen av att barn&lt;br&gt;har nära och goda relationer till båda föräldrarna delas av SSKF. En&lt;br&gt;lagstiftning som siktar till samförståndslösningar i stället för tvistelösningar&lt;br&gt;kommer att, på ett bättre sätt än tidigare, ta tillvara barnets rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kvinnors vänsterförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kvinnors Västerförbund tillstyrker lagförslagen i promemorian&lt;br&gt;men anser att lagtexten behöver kommenteras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag är blivande fäder allt oftare engagerade i sina barn och deltar i&lt;br&gt;stor utsträckning i föräldrautbildning på mödravårdscentraler. Det är&lt;br&gt;snarare regel än undantag att fäderna medverkar vid förlossningen. På ett&lt;br&gt;naturligt sätt kan föräldrarna dela på ansvaret för barnet från början. Om&lt;br&gt;föräldrarna väljer att bo på skilda håll eller separerar innan barnet är&lt;br&gt;vuxet så behöver barnet bra kontakt med båda. Det är bra att barnets&lt;br&gt;rättsliga ställning stärks och att barnets behov av nära och god kontakt&lt;br&gt;med båda föräldrarna markeras i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husmodersförbundet Hem och Samhälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet ser det som viktigt och betydelsefullt att man i promemorian -&lt;br&gt;i alla avsnitt - sätter barnet i centrum och att föräldrar i första hand ska&lt;br&gt;se till barnets psykiska och fysiska välbefinnande och att barnet har rätt&lt;br&gt;till båda sina föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag som Justitiedepartementet framför syftar till att nå samför-&lt;br&gt;ståndslösningar för de inblandade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en konfliktsituation, som många föräldrar hamnar i vid en&lt;br&gt;separation, är det nödvändigt att föräldrarna får hjälp att lösa sina&lt;br&gt;aggressioner för att inte barnet ska komma i kläm. Omvälvningen, att den&lt;br&gt;ene föräldern flyttar från det gemensamma hemmet, är tillräckligt stor för&lt;br&gt;barnet. Barnets trygghet får inte äventyras än mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR tillstyrker i stort samtliga lagförslag och anser det angeläget att&lt;br&gt;förslagen genomförs snarast. På några ställen har FoR förslag till&lt;br&gt;ändringar i lagtext och/eller specialmotivering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle - mot förmodan - remissvaren tyda på att tiden ännu inte är&lt;br&gt;mogen för ytterligare justeringar av familjerättslagstiftningen syns det&lt;br&gt;FoR av vikt att åtminstone den föreslagna 6 a § i 6 kap. FB införs&lt;br&gt;snarast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om övriga ändringar måste anstå, förutskickar FoR, att Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet fortsätter arbeta med frågorna på sätt som hittills skett. En&lt;br&gt;arbets-/reformmetod som f ö framfördes av FoR redan i sammanfattning-&lt;br&gt;en av remissvaret över SOU 79:63.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Justitiedepartementet utarbetar på grundval av betänkandet och&lt;br&gt;remissvaren ett antal departementspromemorier, som efter ny remissbe-&lt;br&gt;handling kan ligga till grund för etappvisa delreformer.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ anser, att ändringen från faderskapserkännande till dito bekräftel-&lt;br&gt;se befrämjar en positiv utveckling av förhållandet mellan barn och far.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ anser, att det behövs en särskilt förodnad &amp;quot;barnsocialsekreterare&amp;quot;&lt;br&gt;hos socialtjänsten, som oberoende av föräldrarnas behov kan utreda&lt;br&gt;barnets situation i vårdnads- och umgängesärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ anser, att allmän domstols förordnande enligt FB 6 kap. i&lt;br&gt;vårdnads- och umgängesmål inte skall väga tyngre än tolkning enligt&lt;br&gt;socialtjänslagen 1980:620. Då sådan tolkning varit föremål för tveksamhet,&lt;br&gt;hemställer förbundet att frågan klargörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ kräver, att barn, som utsatts för någon form av våld från en&lt;br&gt;förälders sida, skyddas från tvånget att konfronteras med nämnda&lt;br&gt;förälder. Frågan om umgänge i sådant fall skall endast kunna väckas på&lt;br&gt;barnets egen begäran och då ansvarig på goda grunder kan anta, att&lt;br&gt;umgänget kan tillföra barnet något positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ instämmer i den allmänna uppfattningen, att föreliggande&lt;br&gt;lagförslag inte tillräckligt stärker barnets rätt i tvister om vårdnad och&lt;br&gt;umgänge. Förbundet ser, att förslaget i större mån än hittills åsidosätter&lt;br&gt;barnets bästa till förmån för föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ tror inte, att ett förändringsarbete med utgångspunkt i&lt;br&gt;nuvarande FB kan lyckas skapa lagregler, som i sin tolkning bemöter&lt;br&gt;barnets suveränitet med sådan respekt, att dess rättssäkerhet kan anses&lt;br&gt;tillfullo värnad. Förbundet föreslår därför, att den nu gällande FB helt&lt;br&gt;skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället bör man skapa en BARNBALK med utgångspunkt helt från&lt;br&gt;barnet och dess rätt i första hand. Denna BARNBALK bör även&lt;br&gt;inbegripa regler för ställningstaganden från socialnämnd. Lagstifta här&lt;br&gt;också om kunskapskrav för handläggare hos domstolar och myndigheter.&lt;br&gt;Att det rättsliga förfarandet samtidigt kan behöva reformeras får inte&lt;br&gt;utgöra något hinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först vill vi påpeka, att promemorian sammansatts av en grupp männi-&lt;br&gt;skor, av vilka minst en har en mycket positiv grundsyn på barn och barns&lt;br&gt;behov, samt minst en, vars inställning färgats av identifikation med&lt;br&gt;&amp;quot;stackars umgängesförälder&amp;quot;, vilket skymmer sikten till barnets nackdel.&lt;br&gt;Detta har fört med sig, att argumentationen ibland blivit motsägelsefull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att identifiera sig med en förälder innebär inte nödvändigtvis att barnets&lt;br&gt;rätt skyms, men vi skall ha klart för oss, att lagförslaget syftar till att&lt;br&gt;stärka barns rätt i utsatta lägen, bland annat vid skilsmässa mellan dess&lt;br&gt;föräldrar, där konflikter kan förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För normalfallet behövs knappast någon mer ingående lagstiftning,&lt;br&gt;eftersom det vanligaste är, att föräldrarna ganska snart, och i godo,&lt;br&gt;kommer överens om vårdnad och umgänge på ett för barnet efter&lt;br&gt;omständigheterna acceptabelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydligt nödvändigare är noggrannare regler för att tillgodose barnets&lt;br&gt;bästa, när en konflikt mellan föräldrar djupnat, ofta genom förekommet&lt;br&gt;så kallat familjevåld, och tvisten dras genom den ena rättsliga instansen&lt;br&gt;efter den andra. RMSÖ ser ofta exempel på, hur domstolar inte förmått&lt;br&gt;värna barnet genom att i tid sätta stopp. Barn med skador av flerårigt&lt;br&gt;familjevåld får dessa skador fördjupade och för lång tid bestående av&lt;br&gt;segdragna tvister, där domstolen prövar, och prövar på nytt, föräldrars&lt;br&gt;krav enligt FB. Våldsamma föräldrars &amp;quot;rätt” tvinga barn till underkastelse&lt;br&gt;blir så viktig, att barnets grundläggande och akuta behov av trygghet i sitt&lt;br&gt;hem och sin vardag helt åsidosätts. Domstolar, och andra myndigheter,&lt;br&gt;låter sig därigenom tyvärr i åratal göras till förövares förlängda arm.&lt;br&gt;Uppenbara missförhållanden skyms av undermåliga utredningar och&lt;br&gt;bristfälliga kunskaper hos ansvariga om utsatta barns faktiska verklighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ ser, att den nuvarande ordningen för det rättsliga förfarandet i&lt;br&gt;vårdnads- och umgängestvister inte tillfredsställande förmår tillvarata&lt;br&gt;barnets bästa. Vi kan dock för närvarande inte komma med förslag till&lt;br&gt;förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ma nsrollsgru ppen&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I promemorian (Ds 1989:52) läggs flera förslag fram till lagändringar&lt;br&gt;som förväntas underlätta kontakten mellan barnen och båda föräldrarna.&lt;br&gt;Utgångspunkten är att det är bäst för barnen om föräldrarna kan enas i&lt;br&gt;frågor som rör vårdnad och umgänge. Idégruppen för mansrollsfrågor har&lt;br&gt;vid flera sammanträden diskuterat de lagda lagändringsförslagen och&lt;br&gt;ställer sig mycket positiv till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga fall gör vi den bedömningen att de skulle förbättra många&lt;br&gt;mäns möjligheter till umgänge med sina barn utan att därmed försämra&lt;br&gt;barnens eller kvinnornas situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bodens kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intentionerna med lagförslaget är mycket goda. Det bör medföra&lt;br&gt;förstärkta positiva attityder till gemensam vårdnad i samhället, exempelvis&lt;br&gt;i skola och barnomsorg. Samarbetssamtalens betydelse markeras genom&lt;br&gt;kommunernas skyldighet att erbjuda dem samt domstolens möjligheter att&lt;br&gt;ta egna initiativ till samtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att erkänna faderskapet har enligt vår erfarenhet upplevts som&lt;br&gt;kränkande för många. Faderskapsbekräftelse är mer neutralt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar att tvistiga mål blir allt färre och allt mer&lt;br&gt;komplicerade. Det är också vår erfarenhet. De flesta par vi arbetar med&lt;br&gt;kan lösa sina konflikter genom samarbetssamtal. En lagändring kommer&lt;br&gt;inte att lösa de ärenden, där man nu inte kan enas. 60-70 % av sam-&lt;br&gt;arbetssamtalen hos oss gäller konflikter vid gemensam vårdnad. Konflikter&lt;br&gt;om vårdnad/umgänge kan inte enbart ses som juridiskt problem. Det rör&lt;br&gt;mänskliga relationer. Domstolen har inte tillräcklig kompetens att bedöma&lt;br&gt;detta. Lagförslaget medför att tidigare bedömningar med utgångspunkt&lt;br&gt;från barnets bästa nu kommer att flyttas över till domstolen. Inom&lt;br&gt;socialtjänsten finns kompetens för dessa bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelen med att som utredare inte behöva ta ställning mot någon&lt;br&gt;förälder medför ökade möjligheter till positiv kontakt efter utredningen.&lt;br&gt;Vår erfarenhet är att flertalet skilsmässor rör barn i förskoleåldern, som&lt;br&gt;inte själva kan uttrycka sig. De tidigare möjligheterna för socialtjänsten&lt;br&gt;att föra barnens talan blir begränsade och till nackdel för barnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrid Adamsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga fem handläggare av vårdnads- och umgängesärenden på&lt;br&gt;familjerättsavdelningen är delaktiga och ense i denna skrivelse. Erfaren-&lt;br&gt;heten och kunskapen om handläggning och problematik i dessa ärenden&lt;br&gt;är grundad på många års arbete. Vi är väl förtrogna med hur verkligheten&lt;br&gt;ser ut vid arbete med dessa ärenden, varför vi uppfattar delar i promemo-&lt;br&gt;rian mycket negativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först en reflektion över ett generellt uttalande under rubriken vårdnad&lt;br&gt;&amp;quot;med stigande ålder får barnet bestämma allt mer, utan att barnets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnadshavare lägger sig i saken&amp;quot;. Deta är en allmän reflektion utifrån&lt;br&gt;att vårdnad består till dess att barn är 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vet att barn och ungdomar vill ha gränser och att det är föräldrarna&lt;br&gt;som är de viktigaste gränssättarna. Mycket i våldsdebatten handlar om att&lt;br&gt;föräldrar måste lägga sig i och engagera sig mer. Som socialarbetare vet&lt;br&gt;vi också att föräldrar ibland måste lägga sig i till och med efter barnet&lt;br&gt;fyllt 18 år, för barnets bästa. En 16-åring har visserligen rätt att själv&lt;br&gt;avtala om anställning. Skall han också ha rätt att själv avgöra vad han gör&lt;br&gt;av sin lön utan att föräldrarna lägger sig i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i underlaget till ett lagförslag använda ord som inte lägga sig i, kan&lt;br&gt;försvåra istället för underlätta dialogen föräldrar-barn. Lägga sig i används&lt;br&gt;som något negativt i en tid då lägga sig i istället borde ses som en positiv&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Qvinnojouren, Östersund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Qvinnojouren instämmer i utredarnas bedömningar och förslag, så länge&lt;br&gt;dessa inskränker sig till relationer mellan föräldrar och barn där det inte&lt;br&gt;förekommer kvinno- och barnmisshandel och incest. Qvinnojouren anser,&lt;br&gt;att lagförslaget bör kompletteras vad gällersocialtjänstens ansvar för att&lt;br&gt;tillgodose det behov av stöd och hjälp som finns i familjer där kvinnor&lt;br&gt;och barn utsätts för misshandel, incest och andra övergrepp. Ett behov&lt;br&gt;som ofta uppmärksammas först då tvist om vårdnad eller umgänge&lt;br&gt;uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om kvinnomisshandel och incest har varit uppmärksammade i&lt;br&gt;den allmänna debatten i Sverige i drygt 10 år. Det är klarlagt att dessa&lt;br&gt;former av maktmissbruk inom familjen förekommer i alla Sveriges&lt;br&gt;kommuner. Det är vidare känt, att barnen i dessa familjer är de barn som&lt;br&gt;far mest illa och att mödrarna är i mycket stort behov av stöd och hjälp&lt;br&gt;för att bryta mönstet och skydda sig själva och sina barn. Det är vidare&lt;br&gt;klarlagt, att familjemönster riskerar att upprepas i kommande generation-&lt;br&gt;er. Mot den bakgrunden är det mycket anmärkningsvärt, att förslaget inte&lt;br&gt;diskuterar åtgärder för lösande av vårdnads- och umgängesfrågor i&lt;br&gt;misshandels- och incestfamiljer. Alternativ till samarbetsavtal måste&lt;br&gt;erbjudas dessa föräldrar i form av egen terapi eller stödkontakt. Former&lt;br&gt;för umgänget måste sökas, exempelvis lösningar med en av socialtjänsten&lt;br&gt;utsedd och avlönad person som hämtar och lämnar barnen (och eventuellt&lt;br&gt;närvarar vid umgänget) vid varje umgängestillfälle. Detta för att ge&lt;br&gt;barnen möjlighet att träffa sin far utan att han samtidigt kan utnyttja&lt;br&gt;situationen för att trakassera modern. Qvinnojouren efterlyser en&lt;br&gt;fördjupning av utredningen i dessa delar och alternativa lösningar för&lt;br&gt;dessa föräldrar och barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkansgruppen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissvaret lämnas av en samverkansgrupp som sedan några år finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;etablerad i Borås kommun där Familjerättsektionen arbetat tillsammans&lt;br&gt;med företrädare för barnhälsovården, barnpsykiatri och vuxenpsykiatri.&lt;br&gt;Denna samverkansmodell har fungerat utmärkt i familjerättsfrågor och&lt;br&gt;remissvaret bör ses utifrån de erfarenheter som gruppen har hunnit skaffa&lt;br&gt;sig under dessa år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas vissa frågor om vårdnad och umgänge och&lt;br&gt;promemorian tar som utgångspunkt att det &amp;quot;typiskt sett&amp;quot; är bäst för&lt;br&gt;barnet om föräldrarna kan enas i sådana frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ansluter oss till dessa synpunkter. Vi tror att utgångspunkten&lt;br&gt;gemensam vårdnad i de flesta fall är viktigt att trycka på. Promemorians&lt;br&gt;syfte är uppenbarligen att ge båda föräldrarna ett ansvar för barnets&lt;br&gt;vårdnad och utveckling såväl vad avser gemensam vårdnad och strävan&lt;br&gt;efter ett normalt umgänge med båda föräldrarna. Vi finner dock att det&lt;br&gt;är viktigt att det inte stannar vid fraser och talade ord utan att rätten&lt;br&gt;bedömer intentionen i ett positivt uttalande om gemensam vårdnad och&lt;br&gt;umgänge så att även ord blir handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnojouren Blåklockan, Gävle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den erfarenhet som vi har av kvinnors och barns rättsliga trygghet,&lt;br&gt;så måste detta lagförslag stoppas. Det är framförallt förslaget att ge en&lt;br&gt;särskilt framträdande plats, vid valet av vårdnadshavare, till &amp;quot;den av&lt;br&gt;föräldrarna som kan antas bäst främja ett nära och gott samarbete mellan&lt;br&gt;barnet och den andre föräldern&amp;quot;, som måste ifrågasättas. Metoderna att&lt;br&gt;kunna bedöma underlaget för orsaker bakom så kallade &amp;quot;umgänges-&lt;br&gt;sabotage&amp;quot;, anser vi outvecklade. Misstankar om incest och kvinnomisshan-&lt;br&gt;del kan med dagens metoder lätt komma bort i en umgänges- eller&lt;br&gt;vårdnadstvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden i Uppsala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden hävdar att den principiella och överordnade utgångspunk-&lt;br&gt;ten för lagförslaget skall vara det som är bäst för barnet skall vara det&lt;br&gt;primära. Socialnämnden delar därför inte uppfattningen att det typiska&lt;br&gt;kan tas som utgångspunkt för en lagstiftning som i huvudsak kommer att&lt;br&gt;behandla fall som inte är typiska. Risk finns att barnets rätt i de mest&lt;br&gt;utsatta familjer kommer till korta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väsentlig del i sakkunnigutredarens arbete är att analysera materialet&lt;br&gt;och utifrån detta, genom sin exklusiva kompetens, se orsakssamband&lt;br&gt;mellan till synes objektiva fakta. Socialnämnden anser det principiellt fel&lt;br&gt;att dessa slutsatser delges rätten utan föregående beslut i socialnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden anser således att lagförslaget behöver omarbetas i två&lt;br&gt;väsentliga avsnitt, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att utgångspunkten skall vara att barnets bästa är det primära och&lt;br&gt;målsättningen att ena föräldrarna det sekundära i samtliga vårdnads-&lt;br&gt;domar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels socialnämndens roll i vårdnads- och umgängesutredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Samarbetssamtal&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom erfarenheterna av samarbetssamtalen är klart positiva och en&lt;br&gt;stor majoritet av samtliga kommuner redan erbjuder samarbetssamtal är&lt;br&gt;det angeläget att möjligheten till sädana samtal införs i samtliga kom-&lt;br&gt;muner. Hovrätten tillstyrker därför att kommunerna åläggs att hålla&lt;br&gt;verksamhet med samarbetssamtal och att domstolarna ges möjlighet att&lt;br&gt;ta initiativ till sådana samtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På s. 46-47 i promemorian sägs att en förälders vägran att delta i&lt;br&gt;samarbetssamtal kan uppfattas som ett tecken på att den föräldern sätter&lt;br&gt;det egna intresset före barnets och att detta kan vara en faktor som,&lt;br&gt;jämte andra, kan tala emot den förälderns lämplighet som vårdnads-&lt;br&gt;havare. Hovrätten vill framhålla att det kan vara många faktorer som gör&lt;br&gt;att en förälder i den uppslitande situation som en skilsmässa ofta innebär&lt;br&gt;inte kan förmå sig till att delta i samarbetssamtal. Stor försiktighet är&lt;br&gt;därför påkallad när det gäller att dra några slutsatser av en förälders&lt;br&gt;ovilja att delta i samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten anser det synnerligen önskvärt att samarbetssamtal skall&lt;br&gt;kunna erbjudas i samtliga kommuner samt att familjerådgivningssekretess&lt;br&gt;skall gälla för verksamheten. För att sådana samtal skall bli meningsfulla&lt;br&gt;krävs att samtalsledaren har personlig läggning och särskild utbildning för&lt;br&gt;uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av socialstyrelsens redovisning av en enkät avseende förhållandena 1986,&lt;br&gt;&amp;quot;Samarbetssamtal vid vårdnads- och umgängestvister&amp;quot; (Socialstyrelsen&lt;br&gt;redovisar 1988:17), framgår bl.a. följande. Cirka 80 procent av sam-&lt;br&gt;arbetssamtalen i kommunerna bedrevs med socialtjänstsekretess.&lt;br&gt;Samtalsledarna och utredarna var samma personer i övervägande antal&lt;br&gt;ärenden. I flertalet fall var samtalsledarna socionomer, men i endast 45&lt;br&gt;procent av kommunerna hade de också påbyggnadsutbildning i form av&lt;br&gt;familjeterapikurser, utbildning i socialt behandlingsarbete, psykoterapi-&lt;br&gt;utbildning etc. De svårigheter som angavs var framförallt brist på&lt;br&gt;personella resurser, bristande rutin, ingen utbildningoch ingen handled-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kammarrättens uppfattning bör det inte få förekomma att en&lt;br&gt;person beträffande samma familj fungerar som såväl samtalsledare som&lt;br&gt;utredare. Det är av flera skäl angeläget att skilja funktionerna åt.&lt;br&gt;Härigenom kan sekretess enigt 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen&lt;br&gt;tillämpas. Mot bakgrund härav och av vad som redovisas i socialstyrelsens&lt;br&gt;rapport (Socialstyrelsen redovisar 1988:17) ifrågasätter kammarrätten om&lt;br&gt;det i kommunerna i dag finns sådana resurser som krävs för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillhandahålla samarbetssamtal enligt modellen med s.k. familjerådgivnings-&lt;br&gt;sekretess. Det är angeläget att sådana resurser skapas. Ett sätt är att&lt;br&gt;näraliggande mindre kommuner går samman och skapar någon form av&lt;br&gt;gemensam poolverksamhet med kvalificerade samtalsledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten tillstyrker att domstol ges möjlighet att uppdra åt&lt;br&gt;socialnämnden eller något annat organ att anordna samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten har i tidigare yttrande ställt sig positiv till samarbetssamtal&lt;br&gt;som ett instrument för föräldrarna att gemensamt själva besluta i&lt;br&gt;vårdnadsfrågan och tillstyrker att kommunerna åläggs att erbjuda&lt;br&gt;samarbetssamtal. Enligt tingsrättens uppfattning bör denna verksamhet&lt;br&gt;organiseras inom familjerådgivningens ram, främst med hänsyn till den&lt;br&gt;sekretess som där råder. Detta förutsätter att den landstingskommunala&lt;br&gt;familjerådgivningen förs över till de primärkommuner som idag inte har&lt;br&gt;egen familjerådgivning. Tingsrätten tillstyrker också att domstolen får&lt;br&gt;möjlighet att ta initiativ till samarbetssamtal. Dock är tingsrätten tveksam&lt;br&gt;till betänkandets synpunkter på att ovilja från en förälder att delta i&lt;br&gt;sådana samtal kan anses vara en av de faktorer som kan tala emot den&lt;br&gt;förälderns lämplighet som vårdnadshavare. Ett sådant synsätt kan lätt&lt;br&gt;uppfattas som utpressning. Tingsrätten ställer sig också positiv till att&lt;br&gt;domstolen skall utsätta den tid inom vilken samarbetssamtalen skall&lt;br&gt;slutföras samt till att denna tid kan förlängas. Tingsrätten efterlyser&lt;br&gt;emellertid konkreta exempel på de särskilda skäl som kan motivera en&lt;br&gt;sådan förlängning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Göteborg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nämnda rapport från socialstyrelsen har föreslagits en ny 18 a § i&lt;br&gt;socialtjänstlagen, vari angetts att socialnämnden skall bedriva verksamhet&lt;br&gt;i form av familjerådgivning och att denna rådgivning skall utgöra en&lt;br&gt;självständig verksamhetsgren inom socialnämnden. Länsrätten har avgett&lt;br&gt;yttranden över rapporten och därvid bl.a. anfört: Vad som faller in under&lt;br&gt;begreppet familjerådgivning har inte definierats i den föreslagna lagtexten.&lt;br&gt;I rapporten har inte heller gjorts någon klar åtskillnad mellan familje-&lt;br&gt;rådgivning och samarbetssamtal. Det anges att det är skilda saker, som&lt;br&gt;bör vara åtskilt, och att man kan anta att kostnaderna för ytterligare&lt;br&gt;familjerådgivare till stor del kan tas från de medel, som nu används för&lt;br&gt;samarbetssamtal. Länsrätten kan i och för sig inte finna något olämpligt&lt;br&gt;i att en familjerådgivare har samarbetssamtal. Rent faktiskt måste det&lt;br&gt;ofta vara svårt att avgränsa det ena från det andra. Som framhålls i&lt;br&gt;rapporten gäller skilda regler i fråga om sekretess för familjerådgivning&lt;br&gt;och samarbetssamtal. Av praktiska skäl måste man därför precisera vad&lt;br&gt;begreppet familjerådgivning innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad länsrätten angett i yttrande över socialstyrelsens rapport är lika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpligt på begreppet samarbetssamtal i promemorian. Begreppet bör&lt;br&gt;sålunda preciseras och förslaget i promemorian om ändring i socialtjänst-&lt;br&gt;lagen bör samordnas med socialstyrelsens förslag om familjerådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissvar på betänkandet SOU 1987:7 framförde socialstyrelsen&lt;br&gt;uppfattningen att samarbetssamtal är att föredra framför gällande ordning&lt;br&gt;i alla skeden av handläggningen av vårdnads- och umgängestvister och att&lt;br&gt;samhället bör sträva efter att alltid ge föräldrar möjlighet till sam-&lt;br&gt;arbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet kommuner i landet erbjuder redan tvistande föräldrar sam-&lt;br&gt;arbetssamtal, vilket kan utläsas av den enkät i frågan som socialstyrelsen&lt;br&gt;genomfört, vilken också nämns i promemorian. Av enkäten framgår att&lt;br&gt;vid samarbetssamtal före domstolsremiss enas ca 80 % av parterna. Vid&lt;br&gt;samtal efter remiss från domstol enas något mer än 50 % av föräldrarna.&lt;br&gt;De kommuner som på grund av bl.a. bristande personella resurser hittills&lt;br&gt;inte kunnat erbjuda samarbetssamtal bör genom samarbete över&lt;br&gt;kommungränser kunna lösa detta. Detsamma gäller beträffande handled-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen tillstyrker promemorians förslag att kommuner åläggs att&lt;br&gt;hålla en verksamhet med samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen biträder promemorians förslag att domstolen ges&lt;br&gt;möjlighet att ta initiativ till samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att domstolen initierar samarbetssamtal innan beslut om vårdnads-&lt;br&gt;och/eller umgängesutredning tas är en bra markering att försök till dialog&lt;br&gt;bör föregå utredningsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar kan genom domstolens initiativ känna tvång att medverka i&lt;br&gt;samtalen. I flertalet fall torde viss press vara befogad för att en dialog&lt;br&gt;mellan föräldrar med barnets intresse i fokus skall komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV tillstyrker att kommunerna åläggs att hålla verksamhet med sam-&lt;br&gt;arbetssamtal och att domstolarna ges möjlighet att ta initiativ till sådana&lt;br&gt;samtal. Eftersom erfarenheterna av verksamheten är klart positiva och då&lt;br&gt;en klar majoritet av samtliga kommuner redan erbjuder samarbetssamtal&lt;br&gt;vore det olyckligt om inte möjligheten fanns i samtliga kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På s. 47 i promemorian sägs att ovilja hos en förälder att delta i&lt;br&gt;samarbetssamtal kan uppfattas som ett tecken på att den föräldern sätter&lt;br&gt;det egna intresset före barnets och att detta kan vara en faktor, som&lt;br&gt;jämte andra, kan tala emot den förälderns lämplighet som vårdnads-&lt;br&gt;havare. Enligt DVs uppfattning bör en viss försiktighet iakttas med&lt;br&gt;uttalanden av det här slaget. En vårdnadstvist uppkommer inte om inte&lt;br&gt;förhållandet mellan föräldrarna är mycket spänt. I sådana inflammerade&lt;br&gt;situationer kan det vara ett stort antal faktorer som gör att den ena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;parten har svårt att förmå sig att delta i samarbetssamtal. Att på sätt här&lt;br&gt;görs uppmana till att tolka förälderns agerande som ett tecken på att&lt;br&gt;denne sätter det egna intresset före barnets är mycket tveksamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala Universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen, som anmodats yttra sig över promemorian,&lt;br&gt;instämmer i och för sig i att rätten i vårdnadsmål bör ges utökade&lt;br&gt;möjligheter att förordna om samarbetssamtal och att det i socialtjänst-&lt;br&gt;lagen bör intas en regel om skyldighet för alla kommuner att sörja för att&lt;br&gt;samarbetssamtal kan komma till stånd. På skäl som här skall utvecklas&lt;br&gt;föreslår fakultetsstyrelsen emellertid att de i departementspromemorian&lt;br&gt;framlagda förslagen inte genomförs nu. I stället bör man sträva efter att&lt;br&gt;i ett steg åstadkomma en samordnad familjerättslig reglering av familje-&lt;br&gt;rådgivning, särskilt vid äktenskapsskillnad, och samarbetssamtal. En&lt;br&gt;utredning med sådant syfte borde inte behöva ta särskilt lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetssamtal har till syfte att föräldrar om möjligt skall kunna nå&lt;br&gt;samförstånd om hur vårdnaden om barnet bör ordnas. Familjerådgivning&lt;br&gt;före eller i samband med äktenskapsskillnad har ett vidare syfte än vad&lt;br&gt;samarbetssamtalet har och kan leda till att en del par finner sig vilja&lt;br&gt;fortsätta äktenskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om äktenskapsskillnad i sin nuvarande utformning inrymmer&lt;br&gt;en försiktig önskan om att understödja familjestabiliteten, särskilt när det&lt;br&gt;finns barn men också för det fall att bara en make vill skiljas. Även om&lt;br&gt;flertalet skilsmässor och separationer antagligen är bättre för de&lt;br&gt;inblandade parterna inkl, barnen än fortsatt samlevnad i en problemfylld&lt;br&gt;familjerelation, upplevs dock de flesta familjeupplösningar som ett&lt;br&gt;misslyckande. Det är ett välkänt och trivialt påpekande, att de flesta barn&lt;br&gt;skulle föredra att få fortsätta leva tillsammans med båda föräldrarna,&lt;br&gt;liksom att barn till ensamma föräldrar lättare än andra barn kan få&lt;br&gt;personliga eller sociala problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Extrapolerar man skilsmässosannolikheten i ett enskilt äktenskap, som&lt;br&gt;ingåtts under de senaste åren, med ledning av skilsmässornas utveckling&lt;br&gt;för olika &amp;quot;vigselårgångar&amp;quot; under de .senaste tjecennierna, hamnar man i en&lt;br&gt;skilsmässofrekvens av uppemot 50 %. Enligt en undersökning av&lt;br&gt;Statistiska centralbyrån är det dessutom fyra gånger vanligare att sambor&lt;br&gt;separerar än att gifta gör det! (Se SCBs Välfärdsbulletinen nr 3/1989 s.&lt;br&gt;3.) Det totala antalet separationer mellan vuxna berör enligt samma&lt;br&gt;undersökning 45.000 barn per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det betänkande som ledde till de nu gällande reglerna om äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad förordade familjelagssakkunniga ett system enligt vilket familje-&lt;br&gt;rådgivningen genom uppsökande verksamhet borde erbjuda sina tjänster&lt;br&gt;till alla makar som ingett en ansökan om äktenskapsskillnad. Med hänsyn&lt;br&gt;till att familjerådgivningen inte var fullt utbyggd nöjde sig de sakkunniga&lt;br&gt;dock med att framlägga det förslag som ledde till den särskilda lagen&lt;br&gt;(1973:650) om medling mellan samlevande. Därefter har frågan om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;familjerådgivningens organisation stötts och blötts i snart 20 år. (Se bl.a.&lt;br&gt;DsS 1983:8. Familjerådgivning - verksamhet och organisation.) Först&lt;br&gt;genom Socialstyrelsens rapprot 1989:10, Familjerådgivning och samarbets-&lt;br&gt;samtal, har det framlagts ett förslag till enhetligt huvudmannaskap för&lt;br&gt;verksamheten. Enligt rapporten bör det göras ett tillägg till socialtjänst-&lt;br&gt;lagen varigenom kommunernas socialnämnder ges skyldighet att som en&lt;br&gt;självständig verksamhetsgren bedriva familjerådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta läge är det högst lämpligt att familjelagssakkunnigas förslag om&lt;br&gt;möjlighet till familjerådgivning i samband med äktenskapsskillnad tas upp&lt;br&gt;till allvarlig diskussion och att det sker en familjerättslig samordning av&lt;br&gt;regler om familjerådgivning och om samarbetssamtal. Det måste i så fall&lt;br&gt;ske med utgångspunkten att familjerådgivningens liksom samarbets-&lt;br&gt;samtalens främsta uppgift skall vara att parterna själva skall få en väl&lt;br&gt;genomtänkt uppfattning om sin situation. Detta betyder naturligtvis inte&lt;br&gt;att fortsatt samlevnad kommer att bli något ofta förekommande&lt;br&gt;alternativ, om väl familjerådgivning kommer til! stånd i samband med&lt;br&gt;ansökan om äktenskapsskilland. Å andra sidan bör man inte från början&lt;br&gt;utesluta att familjerådgivning i en del fall kan leda till att ett äktenskap&lt;br&gt;eller en samlevnad kan tänkas fortsätta, även om ansökan ingetts om&lt;br&gt;äktenskapsskillnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande är regelsystemet inkonsekvent genom att man å ena&lt;br&gt;sidan räknar med att reglerna om betänketid kan ha en familjestabili-&lt;br&gt;serande funktion i vissa fall, samtidigt som organisationen av samarbets-&lt;br&gt;samtal enbart gäller vådnadsfrågan och bygger på som en given sak att ett&lt;br&gt;bestående äktenskap står inför sin upplösning, om ansökan om äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad ingetts. I själva verket kan samarbetssamtal, som med dessa&lt;br&gt;utgångspunker igångsätts efter en ansökan om äktenskapsskillnad, tänkas&lt;br&gt;till och med motverka den fortsättning av äktenskapet, som betänketiden&lt;br&gt;i princip tänkes kunna leda till i en del fall. Avgörande härvidlag är&lt;br&gt;naturligtvis dock hur samarbetssamtalen läggs upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fakultetsstyrelsens mening bör man i enlighet med familjelags-&lt;br&gt;sakkunnigas förslag sträva efter ett system inom vars ram alla makar i en&lt;br&gt;skilsmässosituation erbjuds familjerådgivning med syfte att klarlägga både&lt;br&gt;förutsättningarna för äktenskapets eventuella fortsättning och, om så blir&lt;br&gt;nödvändigt, hur vårdnaden över barnen lämpligen bör ordnas efter en&lt;br&gt;eventuell äktenskapsskillnad. En sak för sig är att man genom möjlighet&lt;br&gt;till familjerådgivning vid äktenskapsskilland inte når den stora gruppen&lt;br&gt;samboende utan äktenskap. Man kan dock tänka sig att man även för&lt;br&gt;personer inom denna grupp söker åstadkomma ett liknande rådgivnings-&lt;br&gt;system som för makar, i varje fall när det finns barn. Problemen är&lt;br&gt;desamma som för makar men de formella utgångspunkterna är annor-&lt;br&gt;lunda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetssamtalen har kommit att utgöra en viktig resurs för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överbrygga motsättningarna mellan föräldrarna och för att nå samför-&lt;br&gt;ståndslösningar som gagnar barnet. På sätt föreslås i promemorian bör&lt;br&gt;samarbetssamtal kunna erbjudas alla dem som efterfrågar en sådan&lt;br&gt;resurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i tidigare avgivet remissyttrande till socialdepartementet över&lt;br&gt;socialstyrelsens rapport Familjerådgivning Samarbetssamtal tagit upp&lt;br&gt;frågan om kommunens ansvar för att hålla en verksamhet med samarbet-&lt;br&gt;samtal. Jag hänvisar till vad jag anförde i det yttrandet (bil.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtal kan erbjudas alla dem inom kommunen som efterfrågar sådana&lt;br&gt;resurser. Den särskilda sekretess som gäller för familjerådgivning bör&lt;br&gt;bestå och även innefatta samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetssamtalen har tillkommit för att föräldrar under sakkunnig&lt;br&gt;ledning ska ges möjlighet att resonera sig fram till en gemensam syn på&lt;br&gt;vårdnads- och umgängesfrågorna vid en skilsmässa. Målet är att nå&lt;br&gt;samförståndslösningar mellan parterna. Majoriteten av landets kommuner&lt;br&gt;erbjuder numera samarbetssamtal som konfliktlösande instrument vid&lt;br&gt;vårdnads- och umgängestvister. Erfarenheten hittills av verksamheten är&lt;br&gt;god. Förbundsstyrelsen ansluter sig till den positiva syn på socialnämnder-&lt;br&gt;nas arbete som utredningen ger uttryck för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon djupare analys av vad som karakteriserar ett samarbetssamtal gör&lt;br&gt;emellertid inte utredningen. I en bilaga, författad av överläkaren Carl&lt;br&gt;Göran Svedin, sägs att samarbetssamtalen i större utsträckning &amp;quot;bör ta&lt;br&gt;tillvara barn- och utvecklingspsykologisk kunskap och utöver konflikt-&lt;br&gt;bearbetning låta denna kunskap vara det nav kring vid samtalen spinner&amp;quot;.&lt;br&gt;Flera kommuner har införlivat detta synsätt i sitt arbete, enligt vad&lt;br&gt;förbundsstyrelsen erfar. Relationsbearbetning av mer terapeutisk karaktär&lt;br&gt;remitteras till andra organ. I fokus för samarbetssamtalen står barnet och&lt;br&gt;dess behov. Förbundsstyrelsen ansluter sig till Svedins syn på samtalens&lt;br&gt;innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen förs ett resonemang om samarbetssamtal under social-&lt;br&gt;tjänst- respektive familjerådgivningssekretess. Den senare medför att&lt;br&gt;samtalsledaren inte kan lämna ut uppgifter som framkommit under&lt;br&gt;arbetet till annan verksamhetsgren. Vad denne får veta kan alltså inte&lt;br&gt;användas i en kommande vårdnadsutredning. Utredningen konstaterar att&lt;br&gt;modellen med s.k. familjerådgivningssekretess torde vara den lämpligaste.&lt;br&gt;Indirekt är man således kritisk mot det förhållandet som gäller i de flesta&lt;br&gt;kommuner, d.v.s. att samtalsledaren också har till uppgift att göra en&lt;br&gt;vårdnadsutredning om samarbetsamtalen inte leder fram till en lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundsstyrelsen håller inte med utredningen i synen på sekretess-&lt;br&gt;frågan. Vid en kursverksamhet som förbundskansliet anordnar kring&lt;br&gt;vårdnadsutredningar är erfarenheten överlag att samarbetssamtal under&lt;br&gt;socialtjänstsekretess inte uppfattas som en nackdel vare sig för klienter&lt;br&gt;eller personal. Den fullständiga sekretessen har i praktiken visat sig vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en chimär; den andra parten har alltid möjlighet &amp;quot;bryta&amp;quot; sekretessen.&lt;br&gt;Erfarenheten visar också att klienterna i själva verket ofta efterfrågar&lt;br&gt;samma person vid vårdnadsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett tillägg till § 12 socialtjänstlagen (SoL) föreslår utredningen följande&lt;br&gt;ordalydelse: &amp;quot;Kommunen skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal&lt;br&gt;i syfte att nå enighet i frågor om vårdnad och umgänge (samarbets-&lt;br&gt;samtal).&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundsstyrelsen har inget att erinra mot förslaget under förutsättning&lt;br&gt;att det tolkas så att kommunen inte har skyldighet att i sin egen&lt;br&gt;organisation ha samtalsledare. I kommunens skyldighet bör ligga att&lt;br&gt;förmedla kontakt med kompetent personal, inom eller utom den egna&lt;br&gt;organisationen. Utredningen är emellertid både glidande och oklar i&lt;br&gt;formuleringarna. I texten sägs att kommunerna åläggs att hålla en&lt;br&gt;verksamhet med samarbetssamtal, i ett annat sammanhang åläggs en&lt;br&gt;skyldighet att erbjuda samtal. I föräldrabalken (6 kap. § 18) föreslås&lt;br&gt;ändringen &amp;quot;I mål om vårdnad eller umgänge får rätten uppdra åt&lt;br&gt;socialnämnen eller något annat organ att i barnets intresse anordna&lt;br&gt;samtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna (samarbetssamtal)&amp;quot;. Under&lt;br&gt;förutsättning att kommunen får en förmedlande roll och har rätt att&lt;br&gt;erbjuda samtalsledare utanför den egna organisationen har styrelsen inget&lt;br&gt;emot en lagändring. Det 60-tal kommuner som i dag saknar möjlighet att&lt;br&gt;erbjuda samarbetssamtal ställs då inte heller inför omöjliga krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen delar uppfattningen att alla kommuner skali erbjuda&lt;br&gt;samarbetssamtal. Möjligheten att erbjuda kvalificerad samtalsledare bör&lt;br&gt;dock inte begränsas till situationer när föräldrar har vänt sig till domstol.&lt;br&gt;Det är, enligt kommunens mening, lika väsentligt att socialtjänsten eller&lt;br&gt;annan organisation kan hjälpa människor att utforma sitt gemensamma&lt;br&gt;föräldraskap på ett bra sätt efter en separation. Kommunen vill i det&lt;br&gt;sammanhanget påminna om den resurs som familjerådgivningen kan&lt;br&gt;utgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökade insatser från socialtjänsten i form av samarbetssamtal kommer&lt;br&gt;naturligtvis att innebära ytterligare en ansträngning för kommunernas&lt;br&gt;ekonomi. En förutsättning för att man ska kunna acceptera en skyldighet&lt;br&gt;för kommunerna att erbjuda samarbetsavtal är att skyldigheten åtföljs av&lt;br&gt;ett särskilt statsbidrag för dessa uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerättsbyrån i Malmö var först i Sverige med organiserade sam-&lt;br&gt;arbetssamtal, som bedrivits sedan 1974. Under senare år har det varit ett&lt;br&gt;mindre antal föräldrapar som önskat samarbetssamtal. Familjerättsbyrån&lt;br&gt;erbjuder därför två former av samtal i samband med vårdnads- och&lt;br&gt;umgängestvister, dels samarbetssamtal under familjerådgivningssekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och dels familjesamtal under soicaljtänstsekretess. Om samarbetssamtalen&lt;br&gt;ej leder till överenskommelse kan samtalsledaren ej gå vidare till en&lt;br&gt;vårdnadsutredning. Merparten av föräldraparen väljer dock familjesamtal&lt;br&gt;med socialtjänstsekretess, där samtalen börjar med respektive part enskilt&lt;br&gt;innan parterna har förmåga att tillsammans med samtalsledaren föra&lt;br&gt;gemensamma samtal. Denna mer öppna form av samtal gör också att&lt;br&gt;barnens nusituation kan underlättas genom att samtalsledaren medverkat&lt;br&gt;till att avlasta barnet dess upplevda skuldbörda. I totalt 60 % av ärendena&lt;br&gt;sker förlikning. I ärenden med socialtjänstsekretess, där förlikning ej&lt;br&gt;kunnat uppnås, tillfrågas föräldrarna om samtalsledaren kan göra den&lt;br&gt;formella utredningen. Merparten vill detta och ger sitt skriftliga med-&lt;br&gt;givande. I övriga fall överflyttas utredningen till ny utredare. Hand-&lt;br&gt;läggningen följer Soicalstyrelsens Allmänna råd 1985:12. Under senare år&lt;br&gt;har yttrandeärenden blivit alltmer komplicerade. Invandrarna är klart&lt;br&gt;överrepresenterade, varför tolk måste användas, vilket är komplicerat i&lt;br&gt;dessa känslomässigt engagerade ärenden. Antalet ärenden med incestinslag&lt;br&gt;har ökat tydligt, liksom de där någon part är psykiskt avvikande eller&lt;br&gt;missbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförvaltningen har initierat en uppföljning av verksamheten för att&lt;br&gt;se om den motsvarar lagstiftningens intentioner och överensstämmer med&lt;br&gt;gällande etiska normer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen bör ges möjlighet att initiera samarbetssamtal eftersom det&lt;br&gt;är viktigt att ge tyngd åt denna metod att lösa tvister. I Malmö pågår en&lt;br&gt;försöksverksamhet med samtal direkt i anslutning till den inledande&lt;br&gt;förhandlingen i Tingsrättens lokaler. Tjänstgörande rådman bedömer om&lt;br&gt;ärendet lämpar sig för samarbetssamtal, varefter kontakt genast tas med&lt;br&gt;Familjerättsbyårn. Samtalen bedrivs under familjerådgivningssekretess av&lt;br&gt;två samtalsledare från familjerättsbyrån. Erfarenheterna i Malmö är att&lt;br&gt;detta tillvägagångssätt är mycket positivt. Det är viktigt att domstolen gör&lt;br&gt;samarbetssamtalen respekterde både av parter och av advokater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Piteå kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I alla mål rörande vårdnad och umgänge bör domstol, nästan undan-&lt;br&gt;tagslöst, uppdra år socialnämnden att i barnets intresse anordna&lt;br&gt;samarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen torde ha svårt att bedöma huruvida samarbetssamtal inte&lt;br&gt;skulle vara till någon nytta. Domstolen bör därför nästan aldrig underlåta&lt;br&gt;att initiera sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det står mer eller mindre klart att föräldrarna, eller en av&lt;br&gt;dem, inte kommer att infinna sig till samtalen, så bör domstolen initiera&lt;br&gt;till samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Låt socialnämdens tjäntemän med sin kunskap och kompetens, även&lt;br&gt;med ovan nämnda föräldrar, göra försök att anordna samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarnas förslag om samarbetssamtal gör att kommunerna åläggs att&lt;br&gt;hålla en verksamhet med dessa samtal. Här är det viktigt att veta att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;många småkommuner i Norrland (speciellt inlandskommunerna) Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;ekonomiskt själva inte klarar av att bedriva en sådan verksamhet. Bilaga 3&lt;br&gt;Exempelvis kan småkommuner gå tillsammans och driva en verksamhet&lt;br&gt;med samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotlands kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotland tillhör de kommuner som sedan flera år erbjuder föräldrar&lt;br&gt;samarbetssamtal. Dessa är nu och kommer enligt förslaget även i&lt;br&gt;framtiden att baseras på frivillighet. En psykologisk betydelse ligger dock&lt;br&gt;i förslaget då domstolen i vårdnads- och umgängesmålet får ta initiativ till&lt;br&gt;samarbetssamtal. Någon form av sanktion från domstolen för att få&lt;br&gt;föräldrarna att delta i samtalen införs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att understryka vikten av enighet mellan föräldrarna och deras&lt;br&gt;gemensamma ansvar för barnet borde samtalen göras obligatoriska. Man&lt;br&gt;kan även tänka sig en utvecklad obligatorisk form av samtal för alla som&lt;br&gt;ämnar separera och som har barn under sexton år. Dessa samtal skulle&lt;br&gt;kunna läggas hos familjerätten, familjerådgivningen eller någon annan&lt;br&gt;instans med erfarenhet och kunskap både om parrelationer och om barns&lt;br&gt;behov. För gifta föräldrar skulle det ske under betänketiden och för ogifta&lt;br&gt;föräldrar skulle man kunna ha samtalen i samband med att under-&lt;br&gt;hållsbidrag fastställs av familjerätten. Samtalen skulle betona barnets&lt;br&gt;behov av både sina föräldrar och barnets upplevelser vid en separation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommunerna ska kunna ge alla föräldrar vid upphörande av&lt;br&gt;samlevnaden, möjlighet att delta i samarbetssamtal, krävs en rejäl&lt;br&gt;utbyggnad av denna verksamhet. TCO erfar att i de flesta kommuner har&lt;br&gt;man i dag inte möjlighet med informationssatsningar om denna verk-&lt;br&gt;samhet utan man klarar inte mer fall än de som remitteras via domstol&lt;br&gt;eller advokat eller som på annat sätt själva fått reda på möjligheten. Om&lt;br&gt;samarbetssamtalen ska fungera krävs utbildad, erfaren personal och&lt;br&gt;handledning. Förslaget innebär alltså ökade kostnader för kommunerna&lt;br&gt;och det sker i en tid då även andra områden inom socialtjänsten kräver&lt;br&gt;stora resurstillskott (t.ex. utbyggnaden av barnomsorgen, det ändrade&lt;br&gt;huvudmannaskapet för äldreomsorgen). Därför måste förslag om utökade&lt;br&gt;resurser till den föreslagna verksamheten läggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande syftet med samarbetssamtal är och skall vara att ta&lt;br&gt;tillvara barnens rätt och intresssen i vårdnadsfrågor. Promemorian&lt;br&gt;uppehåller sig dock huvudsakligen vid skäl som relaterar till att undanröja&lt;br&gt;behov av en juridisk process. Generellt sett är det naturligtvis bättre för&lt;br&gt;barnet med fruktbara samarbetssamtal än med en uppslitande process i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;|q&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstol. Även om det är vanligt att överenskommelse om gemensam&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnad träffas under förberedelsen vid domstol är det ett misstag att tro&lt;br&gt;att detta innebär att parterna därmed har klarat av separationen och alla&lt;br&gt;de konflikter som är förbundna med denna. Det är enligt vår erfarenhet&lt;br&gt;relativt vanligt att de juridiska ombuden förmår parterna till överens-&lt;br&gt;kommelser de inte helt är klara för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det egentliga målet för samarbetssamtal bör vara att hjälpa föräldrar&lt;br&gt;att se situationen som ett - för de två föräldrarna - gemensamt problem&lt;br&gt;och mindre som en strid om vårdnad eller umgänge. Samarbetsavtal får&lt;br&gt;inte användas för att dölja konflikter mellan tvistande parter utan måste&lt;br&gt;syfta till att hjälpa dessa att se sina roller som föräldrar i första hand för&lt;br&gt;att kunna samarbeta för barnets bästa. Det får inte vara så att målsätt-&lt;br&gt;ningen begränsas till att uppnå gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR delar departementets uppfattning att samarbetssamtal bör ges&lt;br&gt;stark sekretess eller &amp;quot;familjerådgivningssekretess&amp;quot; som det benämns i&lt;br&gt;promemorian. Det innebär att samma person eller samarbetsgrupp inte&lt;br&gt;bör genomföra både samarbetssamtal och utredning om vårdnad eller&lt;br&gt;umgänge. Detta bör vara en allmän regel oavsett var i förvaltningen&lt;br&gt;verksamheten bedrivs. Föräldrarna bör kunna vara säkra på att de kan&lt;br&gt;tala fritt utan hämmande hänsyn till en eventuell framtida utredning i&lt;br&gt;vårdnadsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock en brist i promemorian att kompetensen hos dem som skall&lt;br&gt;leda samarbetssamtalen överhuvudtaget inte vidrörs. Utredaren inventerar&lt;br&gt;visserligen de komplicerade uppgifter som samtalsledaren har, men synes&lt;br&gt;omedveten om hur svårt det är att lösa dem. För att samarbetssamtalen&lt;br&gt;skall vara meningsfulla och ge resultat krävs, att den befattningshavare&lt;br&gt;som leder samtalen har kvalificerad utbildning såväl i samarbetsmetodik,&lt;br&gt;konfliktbearbetning och kristeori som i barn- och utvecklingspyskologi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR stödjer förslaget i Carl Göran Svedins promemoria att&lt;br&gt;barnpsykologiska konsultationssam tal och samarbetssamtal bör erbjudas&lt;br&gt;samtliga föräldrar i samband med ansökan om äktenskapsskillnad och&lt;br&gt;anser även att viss kraft bör läggas ned på att motivera föräldrarna till att&lt;br&gt;delta i dessa samtal. För att detta skall kunna förverkligas bör som&lt;br&gt;utredningen föreslår, kommunerna åläggas att bygga upp en verksamhet&lt;br&gt;med barnspykologer för samarbetssamtal och barnpsykologiska konsul-&lt;br&gt;tationssamtal. Domstolarna bör ges möjlighet att initiera sådana samtal&lt;br&gt;i enlighet med förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR hälsar vidare med tillfredsställelse förslaget att samtliga&lt;br&gt;kommuner skall åläggas att hålla verksamhet med samarbetssamtal och&lt;br&gt;att detta således skall göras till norm för alla föräldrar i vårdnadstvist. Det&lt;br&gt;är ett rättvisekrav att denna möjlighet ges till alla som behöver den&lt;br&gt;oavsett i vilken kommun man är bosatt. De erfarenheter som under åren&lt;br&gt;har samlats om samarbetssamtal som metod för att lösa vårdnadstvister&lt;br&gt;visar entydigt att barns behov och barns rätt bäst tillgodoses genom&lt;br&gt;samförståndslösningar uppnådda på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian klargör inte vad kravet på kommunerna att hålla denna&lt;br&gt;verksamhet konkret innebär. Detta gäller särskilt vilka konsekvenser detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får för redan existerande verksamheter inom landstingskommunala&lt;br&gt;familjerådgivningsbyråer. Skall dessa upphöra med sin verksamhet med&lt;br&gt;samarbetssamtal. Vidare är det oklart hur kommunerna skall &amp;quot;hålla&lt;br&gt;verksamhet&amp;quot;. Är kravet tillgodosett om det finns sådan verksamhet inom&lt;br&gt;kommunen? Kan kommunen kontraktera landstingskommunala eller&lt;br&gt;privatpraktiserande professionella samarbetssamtalare?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR vill här framhålla att skyldigheten att hålla verksamhet med&lt;br&gt;samarbetssamtal skall vara en primärkommunal skyldighet och i regel&lt;br&gt;bedrivas inom ramen för kommunens verksamhet. Detta hindrar inte att&lt;br&gt;det sker i samarbete med annan huvudman som har personal med&lt;br&gt;kompetens härför anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett krav på stark sekretess för samarbetssamtal ställer stora krav på&lt;br&gt;många kommuner att göra personalförstärkningar så att detta är möjligt&lt;br&gt;att genomföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen skyldighet att arbeta även&lt;br&gt;förebyggande. Barns behov tillgodoses naturligtvis bäst om en slitsam&lt;br&gt;vårdnadstivst inte uppkommer. Ett sätt att förebygga vårdnadstvister är&lt;br&gt;att erbjuda familjerådgivning i tillräcklig omfattning i alla kommuner.&lt;br&gt;SACO/SR anser bl.a. av detta skäl att det är en felaktig bedömning att&lt;br&gt;tro att reformen inte kommer att ställa ökade ekonomiska krav på kom-&lt;br&gt;munerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges domareförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet tillstyrker förslaget, som även innebär att samarbetssamtalen&lt;br&gt;bör komma till stånd innan domstolen beslutar om vårdnadsutredning.&lt;br&gt;Däremot sägs inget om hur ett beslut om samarbetssamtal skall inverka&lt;br&gt;på ett interimistiskt beslut. Enligt förbundets mening borde ett beslut om&lt;br&gt;samarbetssamtal regelmässigt leda till att den gemensamma vårdnaden får&lt;br&gt;bestå under dessa samtal och alltså inte lösas upp genom ett interimistiskt&lt;br&gt;beslut. Däremot kan det bli nödvändigt att interimistiskt besluta om vem&lt;br&gt;barnet skall bo hos.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet har inte någon erinran mot förslaget om samarbetssamtal i alla&lt;br&gt;kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet vill understryka vikten av att det är olika personer som&lt;br&gt;ansvarar för samarbetssamtal och vårdnadsutredning samt att samarbets-&lt;br&gt;samtalen omfattas av familjerådgivningssekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet avstyrker förslaget om att domstolarna ska kunna förordna&lt;br&gt;om samarbetssamtal utan föräldrarnas samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i och för sig angeläget att samarbetssamtal kommer till stånd,&lt;br&gt;jämför SOU 1987:7 s. 160-162. Samarbetssamtal bör emellertid vara&lt;br&gt;frivilliga. I de flesta fall där samarbetssamtal kan vara till gagn har de&lt;br&gt;dessutom redan förekommit när vårdnadsärendet anhängiggörs i domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påtvingade samarbetssamtal har ringa förutsättningar att lyckas. Den Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;föreslagna bestämmelsen i 6:18 skulle därför troligen endast innebära att Bilaga 3&lt;br&gt;ett beslut i vårdnadsfrågan försenades. Detta är till nackdel för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Jurister vid Sveriges Allmänna advokatbyråer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikten av att söka uppnå samförståndlösningar kan inte nog understrykas.&lt;br&gt;Föreningen hälsar därför med tillfredsställelse förslaget att kommunerna&lt;br&gt;ålägges att hålla en verksamhet med samarbetssamtal. Sådana samtal bör&lt;br&gt;inledas i ett så tidigt skede som möjligt. Situationen kan emellertid ibland&lt;br&gt;vara sådan att samarbetssamtal inte kunnat komma till stånd före talans&lt;br&gt;väckande. Skälen härtill kan vara t.ex. motsättningar mellan parterna eller&lt;br&gt;behov av att snabbt erhålla ett rättens interimistiska beslut till följd varav&lt;br&gt;tid inte funnits för förprocessuella samtal. Föreningen delar upfattningen&lt;br&gt;att domstolarna bör ges en möjlighet att väcka frågan om samarbets-&lt;br&gt;samtal - oavsett om dessa förekommit utomprocessuellt eller ej. Emeller-&lt;br&gt;tid bör denna domstolarnas möjlighet inte resultera i beslut om sam-&lt;br&gt;arbetssamtal om föräldrarna eller någon av dem helt motsätter sig detta.&lt;br&gt;Det är i detta sammanhang synnerligen angeläget att understryka att det&lt;br&gt;icke någon gång får förekomma att av part påkallade interimistiska beslut&lt;br&gt;fördröjes på den grund att domstolen önskar att samarbetssamtal sker.&lt;br&gt;Det är inte sällan av utomordentlig vikt att interimistiska beslut kan&lt;br&gt;meddelas omgående såvitt avser såväl kvarsittande som vårdnads- och&lt;br&gt;umgängesrättsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förälder visar ovilja att delta i samarbetssamtal kan detta som&lt;br&gt;anförts i promemorian givetvis vara en beaktansvärd omständighet bland&lt;br&gt;andra som bör vägas in vid bedömande av förälderns lämplighet som&lt;br&gt;vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågan om vilken sekretess som skall gälla för samarbets-&lt;br&gt;samtal bör tveklöst familjerådgivningssekretessen vara att föredraga.&lt;br&gt;Samarbetssamtalen skall av kommunerna anförtros andra handläggare än&lt;br&gt;de som skall handha utredningar rörande vårdnad och umgänge. För att&lt;br&gt;samarbetssamtalen skall få åsyftad effekt skall alltså dessa hållas helt&lt;br&gt;fristående från all annan utredningsverksamhet och inte på något sätt ingå&lt;br&gt;i en eventuell blivande utredning av vårdnad och umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnens riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen välkomnar förslaget om att samarbetssamtal ska erbjudas&lt;br&gt;föräldrar i alla kommuner samt förslaget om att domstolarna i mål om&lt;br&gt;vårdnad och umgänge ska ges möjlighet att ta initiativ till att sam-&lt;br&gt;arbetssamtal kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av nuvarande och föreslagna lagändringar förlorar merparten av&lt;br&gt;skilsmässobarnen kontakten med den icke-vårdnadshavande föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian bör ställa mycket större krav på kompensation hos dem&lt;br&gt;som leder dessa samtal, då en betydande del av dagens familjesplitt-&lt;br&gt;ringsproblematik är att hänföra till svag kompetens och bristande&lt;br&gt;lämplighet hos personer som i sin tjänst arbetar med familjeärenden och&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR tillstyrker delvis promemorians förslag om samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot är vi av den uppfattningen att samarbetssamtalen kommer att&lt;br&gt;minska då de är frivilliga. Den part som vet att han eller hon är den mest&lt;br&gt;lämpade, därför den andra är förhindrad exempelvis genom arbete, och&lt;br&gt;arbetstider, att ta det faktiska vårdnadsansvaret kommer att utebli då&lt;br&gt;denna inför domstol alltid kan ange en trovärdig och ej bevisbar&lt;br&gt;anledning. Den verkliga anledningen att man ensam vill ha vårdnaden för&lt;br&gt;att omintetgöra den andra föräldern anger man givetvis inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR delar promemoirans förslag på sid 18 om det utökas med: Rätten&lt;br&gt;skall vid mycket märkbart vite förordna om samarbetssamtal om det råder&lt;br&gt;oenighet i vårdnad och umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centerns kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att alla skall erbjudas samarbetssamtal i sina kommuner för&lt;br&gt;att finna bra vård och umgängesformer tillstyrker vi. Dessutom vill vi&lt;br&gt;understryka promemorians förslag att ålägga kommunerna att hålla denna&lt;br&gt;verksamhet. Det bör vara obligatoriskt att kalla till ett samtal så snart&lt;br&gt;någon separerar och begär att vård och umgänge ska prövas rättsligen.&lt;br&gt;Om bara en av parterna infinner sig ska detta inte vara något hinder. All&lt;br&gt;information om förälderns förhållande till barnen är av vikt. Dessutom vill&lt;br&gt;vi framhålla betydelsen av att parterna kan välja samtalsledare. Det kan&lt;br&gt;t.ex. finnas avtal mellan kommunen och landstinget att utbyta tjänster i&lt;br&gt;detta avseende. Vi anser att det är betydelsefullt att socialnämnden får&lt;br&gt;besluta i umgängesärenden. Om kommunerna åläggs denna skyldighet&lt;br&gt;måste socialnämnden ges förutsättningar resursmässigt, både ekonomiskt&lt;br&gt;och personellt. Vad gäller samarbetssamtal ska samma regler gälla oavsett&lt;br&gt;föräldrarnas civilstånd. Överilade beslut kan förhindras med sam-&lt;br&gt;arbetssamtal. Separationen kan bli mer genomtänkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till ovanstående faller förslaget att domstolarna ges&lt;br&gt;möjlighet att initiera samarbetssamtal. Givetvis kan domstol föranstalta&lt;br&gt;om fortsatta samtal men uppgiften att initiera samtal åvilar i stället&lt;br&gt;socialnämnden som obligatorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkpartiets kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör åligga varje kommun att tillse att möjligheter till samarbetssamtal&lt;br&gt;med där för väl utbildad personal. Samarbetssamtal skall inte kunna&lt;br&gt;utgöra underlag för en vårdnadsutredning. Leder inte samarbetssamtalen&lt;br&gt;till en lösning av vårdnadsfrågan, skall vårdnadsutredare utses, som inte&lt;br&gt;har tidigare anknytning till föräldrarna eller barnet. Vårdnadsutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 8&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall också förordas om det under samarbetssamtalen framkommer&lt;br&gt;misstanke om misshandelsbrott eller sedlighetsbrott begåtts mot någon&lt;br&gt;under 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstol skall kunna förorda om samarbetssamtal även om båda&lt;br&gt;föräldrarna inte har samtykt till detta. Beslutet skall fattas innan&lt;br&gt;domstolen beslutat om vårdnadsutredning. Vägrar en förälder att delta i&lt;br&gt;samarbetssamtal skall skälen för detta undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderata kvinnoförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna åläggs att hålla en verksamhet med samarbetssamtal och&lt;br&gt;domstolen kan uppdraga åt socialnämnden att anordna sådana samtal.&lt;br&gt;Majoriteten av landets kommuner erbjuder numera samarbetssamtal för&lt;br&gt;att lättare lösa vårdnads- och umgängestvister. Erfarenheter hittills av&lt;br&gt;verksamheten är god och helt i linje med vad MKF anser. Samarbets-&lt;br&gt;samtal har visat sig vara en framgångsrik metod och bör därför finnas&lt;br&gt;tillgänglig i alla kommuner. Dock bör det påpekas att kommunernas&lt;br&gt;skyldighet att tillhandahålla samtalsledare bör tolkas så att kommunen kan&lt;br&gt;anlita personal både inom och utom egna organisationen. Kyrkan,&lt;br&gt;föreningar och enskilda erbjuder i många fall en mycket hög kvalitet på&lt;br&gt;samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MKF håller inte med utredningen i synen på sekretessfrågan. Erfaren-&lt;br&gt;heten visar att samarbetssamtal under socialtjänstsekretess inte uppfattas&lt;br&gt;som en nackdel för några inblandade parter. Tvärtom fungerar det&lt;br&gt;alldeles utmärkt när samtalsledaren både leder samarbetssamtalen och gör&lt;br&gt;utredningen. Ofta är det så att parterna efterfrågar samma person och för&lt;br&gt;MKF skall föräldrarnas val och önskemål vara avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SSKF tillstyrker förslaget innebärande kommunernas skyldighet att ha en&lt;br&gt;verksamhet med samarbetssamtal och att domstolen skall kunna uppdra&lt;br&gt;till kommunerna att anordna samarbetssamtal i mål om vårdnad eller&lt;br&gt;umgänge. Även sedan en rättslig process är avslutad skall kommunerna&lt;br&gt;stödja föräldrarna med att erbjuda denna service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husmodersförbundet Hem och Samhälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen talar för värdet av samarbetssamtal. En strävan måste alltid&lt;br&gt;vara att undvika onödiga vårdnadsprocesser, vilka kan vara till skada för&lt;br&gt;barnet och förstärka konflikt mellan föräldrarna. Det har visat sig att&lt;br&gt;föräldrar ofta kan enas i vårdfrågan efter genomförda samarbetssamtal.&lt;br&gt;Förbundet stöder förslaget att kommunerna ska sörja för att föräldrarna&lt;br&gt;erbjuds möjlighet till samarbetssamtal. Den rättsliga processen bör ordnas&lt;br&gt;så enkel och skonsam som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet vill dock peka på:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att föräldrar, som inte vill vända sig till kommunen vid en tvist, ska ha en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;valfrihet och alternativ till kommunens samtalsledare, t.ex. till en präst&lt;br&gt;att alternativa samtalsledare ska innefattas i departementets slutliga&lt;br&gt;beslutsförslag att gälla även innan ärendet nått domstol då, enligt förslag,&lt;br&gt;domstolen kan uppdra till social nämnd eller annat organ att anordna&lt;br&gt;samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena bör infogas vikten av att samtalsledarna är två, helst av&lt;br&gt;olika kön. I promemorian skrivs ibland &amp;quot;samtalsledaren&amp;quot; (t.ex. s. 41) och&lt;br&gt;ibland &amp;quot;samtalsledarna&amp;quot; (t.ex. s. 39). Redan i FoR:s yttrande 800331 över&lt;br&gt;SOU 79:63 skrev vi (s. A 5:3):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Co-terapeuterna, obs av skilda kön, skall vara en levande modell för&lt;br&gt;föräldrarna. De skall komplettera varandra och samtidigt vara jämnspelta,&lt;br&gt;samtränade och inte konkurrerande. De skall vara lika kunniga, lika&lt;br&gt;starka, men ha olika sätt att uttrycka sin skicklighet, kunskap och styrka.&lt;br&gt;(Se t.ex. Bente och Gunnar Öberg: Skilsmässa, sorg och förluster, s. 155-&lt;br&gt;156.)&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena måste också klart framgå att samtalsledarna inte i ett&lt;br&gt;senare skede får bli vårdnadsutredare, vilket tyvärr ofta är fallet i dag.&lt;br&gt;Samtalsledarna skall - förhoppningsvis - av föräldrarna uppfattas som&lt;br&gt;konfliktsbehandlare. Vårdnadsutredarna bör däremot endast ses som&lt;br&gt;insamlare av ett beslutsunderlag för domstolen. Dessa två roller går inte&lt;br&gt;att förena i ett och samma ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR tillstyrker reservationslöst att domstol ges möjlighet att initiera&lt;br&gt;samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elsa Nyberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi välkomnar förslaget att domstolen får hänvisa föräldrar i tvist om&lt;br&gt;vårdnad och umgänge till samarbetssamtal. Vi vill att detta skall bli regel&lt;br&gt;och att det skall ske i alla ärenden där en tvist är under uppsegling, helst&lt;br&gt;före första förberedande förhandling. Några av oss har god erfarenhet av&lt;br&gt;samarbete med advokater som hänvisar föräldrar till familjerättssektionen&lt;br&gt;redan innan stämningsansökan inges. Om ett sådant samarbete kan&lt;br&gt;inledas görs de största vinsterna, eftersom vi tyvärr ibland sett hur ombud&lt;br&gt;gått in och skärpt konflikten i det vällovliga syftet att vinna målet för sin&lt;br&gt;huvudman - ofta på bekostnad av barnets rätt att få sina behov tillgodo-&lt;br&gt;sedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill särskilt betona den speciella kompetens i dessa ärenden som&lt;br&gt;utvecklats i de kommuner som valt att inrätta familjerättssektioner. Vi&lt;br&gt;tror inte att det någon annanstans finns sådan samlad kunskap om sociala,&lt;br&gt;psykologiska och juridiska sammanhang i kombination med kunskaper om&lt;br&gt;barns behov och förmåga att balansera det pedagogiska och psykologiska&lt;br&gt;innehållet i behandlingsarbetet. Vi vet att samarbetssamtal kan bli&lt;br&gt;framgångsrika med initialt lågmotiverade eller till och med helt omotive-&lt;br&gt;rade föräldrar, därför är en regel om samarbetssamtal viktig i samtliga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvister. Vi befarar nämligen att det i domstolen är svårt att göra&lt;br&gt;bedömning av vilka ärenden som kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ser med tillfredsställelse att det blir obligatoriskt för kommunerna att&lt;br&gt;erbjuda föräldrar möjlighet till samarbetssamtal (socialtjänstlagen § 12 a).&lt;br&gt;Vi vill också hänvisa till Socialstyrelsens utredning (jmf Socialstyrelsen&lt;br&gt;redovisar 1989:11 &amp;quot;Lönar sig samarbetssamtal&amp;quot;) att verksamheten utöver&lt;br&gt;mänskliga vinster också ger vinst i ett samhällsekonomiskt perspektiv.&lt;br&gt;Samtidigt ser vi att en ökad efterfrågan på samarbetssamtal, jämfört med&lt;br&gt;nuläget, kommer att kräva utökade resurser på kommunal nivå. I många&lt;br&gt;av våra kommuner finns i dag långa väntetider vilket omöjliggör den&lt;br&gt;tydliga inriktning mot förebyggande arbete som justitiedepartementet&lt;br&gt;föreslår och även vi anser önskvärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budens kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen kommer den obligatoriska skyldigheten att erbjuda&lt;br&gt;samarbetssamtal inte att innebära några organisatoriska konsekvenser för&lt;br&gt;kommunerna. Utredningen anser också att det för att ge familjerådgiv-&lt;br&gt;ningssekretess är tillräckligt med byte av handläggare vid övergång från&lt;br&gt;samarbetssamtal till utredning. Vi anser att man inte kan se så förenklat&lt;br&gt;på sekretessfrågorna. Det går inte att erbjuda familjerådgivningssekretess&lt;br&gt;inom nuvarande familjerätt/socialförvaltning, eftersom bl.a. vittnesplikten&lt;br&gt;är olika för familjerådgivare/socialsekreterare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrid Adamsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att kommunerna åläggs att hålla en verksamhet med sam-&lt;br&gt;arbetssamtal är positivt. Förslagsställarna gör en bedömning att eftersom&lt;br&gt;80 % av landets kommuner redan erbjuder samarbetssamtal så kommer&lt;br&gt;en lagstiftad skyldighet inte att påverka kommunens resursanvändning.&lt;br&gt;Denna slutsats är felaktig. I dag då kommunen ej har en skyldighet, är&lt;br&gt;just samarbetssamtal en arbetsuppgift som kan bortprioriteras vid för hög&lt;br&gt;arbetsbelastning. Således när alla har rätt till och då domstolen kan&lt;br&gt;besluta om samarbetssamtal blir en resursökning troligen nödvändig på&lt;br&gt;de allra flesta håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagsställarna för en diskussion om uppläggningen av samarbets-&lt;br&gt;samtalen, vilken sekretess som skall gälla etc. Vikten av att samtalsledarna&lt;br&gt;inte skall göra en eventuell vårdnadsutredning bör inte överbetonas. Efter&lt;br&gt;20-årig erfarenhet vågar jag påstå att en handläggare som arbetar&lt;br&gt;professionellt är så tydlig och klargörande beträffande vad som gäller&lt;br&gt;redan när samtalen inleds, att ett eventuellt byte av samtalsledare inte blir&lt;br&gt;avgörande för om samtalen blir framgångsrika eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian framkommer att det är relativt vanligt att överenskom-&lt;br&gt;melser träffas under förberedelsen vid domstolen, då föräldrarna ställs&lt;br&gt;inför den nya situationen som en domstolsförhandling innebär. - Så sker&lt;br&gt;säkert men kvalitéen i dessa överenskommelser är inte utredda. Vi har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erfarenheter av att alltför många känner sig osäkra och rädda i denna för&lt;br&gt;dem helt ovana miljö, varför ombuden blir huvudaktörer. Parterna får en&lt;br&gt;känsla av att deras talan förs över huvudet på dem och att de måste gå&lt;br&gt;med, på överenskommelser för att inte ge intryck av att vara motsträvig/-&lt;br&gt;icke samarbetsvillig. Många överenskommelser blir därför bara pappers-&lt;br&gt;överenskommelser som inte fungerar utan ärendet hamnar, efter kortare&lt;br&gt;eller längre tid, hos familjerätt, BUP eller i länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över huvud andas hela förslaget en syn att alla människor vid en&lt;br&gt;separation har bearbetat denna, att de är klara med sin kris, med allt vad&lt;br&gt;den innebär av bl.a. sorg, besvikelse, hämnd, så att de är beredda och&lt;br&gt;kapabla till samarbete. Verkligheten är ju precis tvärtom. I de flesta fall&lt;br&gt;är separationen så obearbetad att lagstiftarnas mening med gemensam&lt;br&gt;vårdnad inte är för handen och hjälpen att klara ut krisen behövs för&lt;br&gt;många under längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall avgöra om en samförståndslösning via samarbetssamtal&lt;br&gt;går att uppnå. Att samarbetssamtal tidigare misslyckats skall kunna vara&lt;br&gt;ett skäl för domstolen att ej besluta härom. - Ett tidigare misslyckande&lt;br&gt;kan resultera i något positivt vid ett andra försök. Dels har det hänt&lt;br&gt;något hos parterna och dels kan det vara andra samtalsledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I' lagförslaget poängteras att ovilja från en förälder att delta i sam-&lt;br&gt;arbetssamtal, liksom att en negativ inställning till gemensam vårdnad, kan&lt;br&gt;tala emot föräldrarnas lämplighet alt. att den som inte motsätter sig bör&lt;br&gt;bli vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kommer att bli ett tungt vapen i händerna på ombuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en intervju i lokalpressen har både en advokat och en domare uttalat&lt;br&gt;allvarliga farhågor att smutskastningen och krigföringen kommer att bli&lt;br&gt;allvarligare med den nya lagen, då det än starkare skall bevisas varför&lt;br&gt;man inte vill ha gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att villighet till gemensam vårdnad och samarbetssamtal relateras till&lt;br&gt;lämplighet som förälder kan också bidraga till oäkta överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en person motsätter sig samarbetssamtal alt. gemensam, vårdnad&lt;br&gt;beror ofta på allvarliga skeenden, vilket tydligen skall bagatelliseras i&lt;br&gt;framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Qvinnojouren, Östersund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna bör åläggas att erbjuda alternativ till samarbetssamtal till&lt;br&gt;de kvinnor som, av rädsla för mannen, inte kan delta i sådana samtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarnas syn på en persons vilja att delta i samarbetssamtal är&lt;br&gt;onyanserad. Det är inte acceptabelt att det kan läggas en kvinna till last&lt;br&gt;att hon inte önskar medverka i samarbetssamtal. Orsaken till oviljan kan&lt;br&gt;vara att hon utsatts för fysisk eller psykisk misshandel av mannen. Risken&lt;br&gt;är uppenbar att de verkliga förhållandena aldrig uppenbaras. Det ligger&lt;br&gt;i misshandelsförhållandets natur att detta inte avslöjas, då kvinnan ofta&lt;br&gt;skyddar sin förtryckare så långt det är möjligt. Utredarnas synsätt, sid 47,&lt;br&gt;är mot denna bakgrund katastrofal för en misshandlad kvinna i en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnads- eller umgängestvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jonsson/Viklund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bra att kommunerna ska sörja för att föräldrarna erbjuds&lt;br&gt;samarbetssamtal. Viktigt med sekretesskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strömberg/Wetter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 18 §: Redan i SOU 1979:63 anfördes, att det faktum att man inte&lt;br&gt;önskade delta i samarbetssamtal skulle inverka på bedömningen av&lt;br&gt;lämpligheten som vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förälder vägrar delta i s.k. samarbetssamtal kan detta ha många&lt;br&gt;orsaker t.ex. mycket långvariga konflikter i äktenskapet, tidigare familje-&lt;br&gt;rådgivning, ett icke acceptabelt beteende från andra makens sida. Det är&lt;br&gt;inte rimligt att tro att en förälder i ett sådant läge som sammanhänger&lt;br&gt;med skilsmässa eller separation skall kunna helt bortse från vad som&lt;br&gt;förevarit tidigare och medge samarbetssamtal. Med den skrivning som&lt;br&gt;föreslås i specialmotiveringen kommer den förälder som är i underläge att&lt;br&gt;oavsett omständigheterna i övrigt känna sig tvingad att delta i s.k.&lt;br&gt;samarbetssamtal, som då blir helt fiktiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan inte helt bortse från vad som anförts i promemorian, sid 48&lt;br&gt;sista stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att en förälder är inriktad på gemensam vårdnad innebär&lt;br&gt;inte alltid att denne har en allmänt inriktad strävan mot goda förhållan-&lt;br&gt;den till den andra parten. Det kan också vara så att den gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden kan vara ett utgångsläge för trakasserier mot vårdnadshavaren&lt;br&gt;och barnet. Det fordras stor noggrannhet och omsorg i domstolen för att&lt;br&gt;inte gemensam vårdnad skall beslutas slentrianmässigt och för att förenkla&lt;br&gt;domstolsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Gemensam vårdnad&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten tillstyrker att domstolarna ges möjlighet att besluta om&lt;br&gt;gemensam vårdnad trots att en eller båda föräldarna helst vill ha ensam&lt;br&gt;vårdnad. De föreslagna formuleringarna i FB 6:5, 6:6 och 6:10 synes dock&lt;br&gt;hovrätten mindre lämpliga. När det i en lag eller förordning anges att&lt;br&gt;någon yrkar, bestrider eller motsätter sig något avses bestämda ställnings-&lt;br&gt;taganden. Att förstärka sådana termer med uttryck som &amp;quot;under inga&lt;br&gt;förhålladen&amp;quot; eller &amp;quot;inte helt&amp;quot; såsom föreslås här synes ej vara förenligt&lt;br&gt;med normalt svenskt lagspråk. Eftersom det dessutom förefaller att vara&lt;br&gt;så att de fall man i promemorian vill beskriva närmast är de där en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förälder - för den händelse hans eller hennes yrkande om ensam vårdnad&lt;br&gt;inte bifalls - inte motsätter sig gemensam vårdnad, förordnar hovrätten&lt;br&gt;att detta uttryckligen anges i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten kan inte ställa sig bakom uttalanden av det slag som&lt;br&gt;förekommer på s. 51 och i specialmotiveringen s. 89 (jfr även s. 63). Där&lt;br&gt;sägs att en förälders motstånd mot gemensam vårdnad kan tyda på att&lt;br&gt;intresset och ambitionen hos den föräldern att söka upprätthålla en nära&lt;br&gt;och god kontakt mellan barnet och den andre föräldern är mindre samt&lt;br&gt;att det därför i många fall torde få antas att det är bäst för barnet om&lt;br&gt;den andre föräldern får bli vårdnadshavare. Uttalandet framstår som&lt;br&gt;alltför onyanserat. Anledningen till att en förälder helt motsätter sig&lt;br&gt;gemensam vårdnad torde ofta vara att han eller hon anser att barnet far&lt;br&gt;illa hos den andre föräldern eller är säker på att föräldarna inte i sådan&lt;br&gt;grad skulle kunna enas om barnets skötsel att gemensam vårdnad är&lt;br&gt;möjlig. Uttalandet i promemorian kan leda till att föräldrar av rädsla för&lt;br&gt;att annars helt mista vårdnaden går med på gemensam vårdnad trots att&lt;br&gt;konflikten mellan föräldrarna är så allvarlig att gemensam vårdnad i&lt;br&gt;praktiken är ett klart olämpligt alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten tillstyrker förslaget om gemensam vårdnad för föräldrar som&lt;br&gt;inte varit gifta med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande regler är utformade på ett sådant sätt att domstolen inte kan&lt;br&gt;döma till gemensam vårdnad när ett yrkande om ensam vårdnad&lt;br&gt;föreligger. Så är fallet även om parterna i andra hand skulle yrka&lt;br&gt;gemensam vårdnad. Genom den föreslagna ändringen öppnas möjlighet&lt;br&gt;för domstolen att döma till gemensam vårdnad även i fall där föräldrarna&lt;br&gt;i vart fall alternativt kan tänka sig gemensam vårdnad. Kammarrätten&lt;br&gt;tillstyrker att sådan möjlighet införs. Den föreslagna lagtexten har dock&lt;br&gt;fått en olämplig formulering, som kan medföra många tillämpningspro-&lt;br&gt;blem. När motsätter sig en förälder helt och när motsätter sig en förälder&lt;br&gt;delvis? Hur skall man bestämma styrkan av en förälders motvilja mot&lt;br&gt;gemensam vårdnad? Numera torde lagstiftarens utgångspunkt vara att&lt;br&gt;gemensam vårdnad skall vara huvudregel. Vad domstol därför måste&lt;br&gt;utreda, när en förälder yrkar ensam vårdnad, är om föräldrarna över&lt;br&gt;huvud taget kan tänka sig gemensam vårdnad, och om det är bäst för&lt;br&gt;barnet. En lämpligare formulering av 6 kap. 6 § FB vore därför &amp;quot;Vill en&lt;br&gt;förälder att båda föräldrarna skall gemensamt utöva vårdnaden och anser&lt;br&gt;den andre föräldern inte att gemensam vårdnad är utesluten, skall rätten&lt;br&gt;förordna i enlighet med denna begäran, om det är bäst för barnet&amp;quot;. I 6&lt;br&gt;kap. 10 § första stycket sista meningen FB bör motsvarande ändringar av&lt;br&gt;lagtexten göras, och även 6 kap. 5 § bör justeras i motsvarande mån. Med&lt;br&gt;hänsyn till vårdnadsmålens indispositiva karaktär bör även lokutionen&lt;br&gt;&amp;quot;om det är bäst för barnet&amp;quot; tilläggas till 6 kap. 10 § första stycket sista&lt;br&gt;meningen FB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för domstolen att inte upplösa den gemensamma vårdnaden&lt;br&gt;om ingen av föräldrarna helt motsätter sig detta tillstyrks där omständig-&lt;br&gt;heterna är sådana att gemensam vårdnad är till fördel för barnet.&lt;br&gt;Ändringen i lagtexten bör dock begränsas till att orden &amp;quot;skall&amp;quot; i nuvarande&lt;br&gt;lagtext (6 kap. 5 §) byts ut mot ordet &amp;quot;kan&amp;quot;. Härigenom uppnås på ett&lt;br&gt;enklagre sätt den åsyftade ändringen. Av samma skäl föreslår tingsrätten&lt;br&gt;att ändringen i 6 kap. 6 § utformas på följande sätt: &amp;quot;Vill en av föräld-&lt;br&gt;rarna ha gemensam vårdnad kan rätten förordna i enlighet med denna&lt;br&gt;begäran om detta är bäst för barnet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 6 § a föreslås att rätten skall fästa avseende särskilt vid barnets&lt;br&gt;behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna vid bedömningen&lt;br&gt;av vad som är bäst för barnet. Detta behov förtjänar att understrykas,&lt;br&gt;och ett införande i lagtext kan ha psykologisk betydelse. Tingsrätten&lt;br&gt;motsätter sig därför inte att detta tas in i lagtexten men anser att det&lt;br&gt;finns andra minst lika viktiga omständigheter som '. ätten skall beakta vid&lt;br&gt;bedömningen. Tingsrätten vill dessutom framhålla att det inte endast är&lt;br&gt;barnets behov av kontakt med föräldrarna som skall beaktas, utan också&lt;br&gt;barnets rätt därtill. Av dessa skäl föreslår tingsrätten att paragrafen får&lt;br&gt;följande lydelse: &amp;quot;Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall&lt;br&gt;också barnets behov av och rätt till en god kontakt med båda föräldarna&lt;br&gt;beaktas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i 10 § finner tingsrätten anledning att föreslå en ändring.&lt;br&gt;Tingsrätten föreslår att sista meningen får lyda: Rätten får flytta över&lt;br&gt;vårdnaden till föräldrarna gemensamt eller en av dem beroende på vad&lt;br&gt;som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten tillstyrker att föräldrarna i samband med faderskapsbekräf-&lt;br&gt;telsen kan få gemensam vårdnad genom en anmälan till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbokföringsområdet berörs av den föreslagna ändringen i 6 kap 4 §&lt;br&gt;föräldrabalken, som innebär utökade möjligheter för föräldrar att få&lt;br&gt;gemensam vårdnad om sitt barn genom registrering hos pastorsämbetet.&lt;br&gt;Om förslaget, såsom avses, träder i kraft den 1 oktober 1990 kommer den&lt;br&gt;nya ordningen för pastorsämbetena att tillämpas under en mycket kort&lt;br&gt;tid. Dén 1 juli 1991 överförs ju folkbokföringsverksamheten från&lt;br&gt;pastorsämbetena till de lokala skattemyndigheterna. Från och med den 1&lt;br&gt;juli 1991 kommer därmed även registrering av gemensam vårdnad efter&lt;br&gt;anmälan att ske hos de lokala skattemyndigheterna. Den utökade&lt;br&gt;möjlighet till registrering som föreslås bedöms emellertid inte medföra&lt;br&gt;någon större belastning på folkbokföringsmyndigheterna. Det bör inte&lt;br&gt;möta några hinder att genomföra den föreslagna ordningen redan den 1&lt;br&gt;oktober 1990. RSV tillstyrker följaktligen promemorians förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen är av uppfattningen att gemensam vårdnad oftast är bäst&lt;br&gt;för barn. Båda föräldrarna har kvar sitt ansvar. Då en förälder begär&lt;br&gt;ensam vårdnad är det, som också påpekas i promemorian, inte självklart&lt;br&gt;att det också är bäst för barnet att den gemensamma vårdnaden upplöses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorians förlag skall domstolen ta upp en diskussion med&lt;br&gt;föräldrarna om hur de ser på vårdnadsfrågan och pröva deras argument&lt;br&gt;för olika alternativ. Om en sådan diskussion blir lyhörd och nyanserad kan&lt;br&gt;det bli något av &amp;quot;klargörande samtal&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En positiv effekt av att skälen till att en förälder önskar ensam vårdnad&lt;br&gt;diskuteras i domstolen är att det blir en markering från samhället att&lt;br&gt;samarbete mellan föräldrar - gemensamt ansvar - mestadels är det för&lt;br&gt;barnet bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppenbara fall då gemensam vårdnad varken är önskvärd eller&lt;br&gt;möjligt torde lätt vaskas fram - ensam vårdnad blir då det bästa för&lt;br&gt;barnet. - Men den grupp föräldrar som låter egna negativa känslor till&lt;br&gt;motparten styra en för barnet så allvarlig fråga som vårdnad kan&lt;br&gt;förhoppningsvis fås att stanna upp och tänka en extra gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen biträder promemorians förslag i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om ett förenklat förfarande för att få gemensam vårdnad&lt;br&gt;genom en anmälan till socialnämnden i samband med faderskapets&lt;br&gt;fastställande tillstyrks. I de flesta fall görs faderskapsutredningen och&lt;br&gt;föräldrarnas undertecknande i ett sammanhang på socialnämnden. I en&lt;br&gt;hel del fall kommer detta förfarande att ske redan innan barnet är fött.&lt;br&gt;Socialnämndens godkännande sker däremot ibland efter föräldrarnas&lt;br&gt;besök på socialförvaltningen och görs aldrig förrän efter barnets födelse.&lt;br&gt;Lagtexten i den föreslagna 6 kap. 4 § bör därför få en delvis annan&lt;br&gt;utformning, så att det blir klart att en sådan anmälan till socialnämden&lt;br&gt;kan göras i samband med att mannen och modern undertecknar&lt;br&gt;faderskapsbekräftelsen i stället för som nu föreslås i samband med att&lt;br&gt;nämnden godkänner bekräftelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom socialnämnden ibland godkänner bekräftelsen vid ett senare&lt;br&gt;tillfälle än föräldrarna undertecknar handlingen är det lämpligast att&lt;br&gt;faderskapsbekräftelsen och anmälan om gemensam vårdnad upprättas på&lt;br&gt;två skilda formulär. Skulle i något fall föräldrarna vilja återkalla sin&lt;br&gt;anmälan om gemensam vårdnad innan socialnämnden godkänt faderskapet&lt;br&gt;och aviserat pastorsämbetet, uppstår annars problem för socialnämnden&lt;br&gt;hur de skall förfara med handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV motsätter sig inte att domstolarna ges möjlighet att besluta om&lt;br&gt;gemensam vårdnad trots att en eller båda föräldrarna helst vill ha ensam&lt;br&gt;vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock ifrågasättas om det praktiska värdet av regeln är så stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvisten mellan föräldrarna gäller regelmässigt den faktiska vårdnaden.&lt;br&gt;Utgångspunkten för gemensam vårdnad måste alltjämt vara att föräld-&lt;br&gt;rarna i princip kan enas i alla frågor som rör barnet. Kan föräldrarna inte&lt;br&gt;komma överens om vem som skall ha den faktiska vårdnaden torde&lt;br&gt;gemensam vårdnad vara utesluten även i framtiden. För att bestämmelsen&lt;br&gt;skall kunna tillämpas krävs att domstolen kan utröna dels att båda&lt;br&gt;föräldrarna i vart fall i andra hand kan tänka sig gemensam vårdnad, dels&lt;br&gt;att föräldrarna är ense om den faktiska vårdnaden. Vidare måste det vara&lt;br&gt;sannolikt att föräldrarna kan komma överens i umgängesfrågorna. Det&lt;br&gt;måste höra till undantagen att föräldrarna fortsätter att tvista om den&lt;br&gt;juridiska vårdnaden trots att de är överens i alla praktiska frågor. För&lt;br&gt;undantagsfallen torde den föreslagna regeln ha ett visst värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt DVs uppfattning ligger emellertid det främsta värdet i den&lt;br&gt;ytterligare markeringen av gemensam vårdnad som huvudregel även sedan&lt;br&gt;föräldarna beslutat sig för att gå skilda vägar. På så sätt kan föräldrarna&lt;br&gt;förmås att åtminstone överväga om inte fortsatt gemensam vårdnad är ett&lt;br&gt;tänkbart alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV vill dock varna för att ett ökat antal vårdnadstvister i ett senare&lt;br&gt;skede kan bli följden om domstolarna tillämpar den föreslagna be-&lt;br&gt;stämmelsen alltför frikostigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att domstolen skall kunna förordna om gemensam vårdnad krävs&lt;br&gt;således en uppriktig vilja från båda föräldrarna att försöka enas i alla&lt;br&gt;frågor. Det är därför olämpligt med uttalanden av det slag som förekom-&lt;br&gt;mer på s. 51 och i specialmotiveringen s. 89 i promemorian (jfr även s.&lt;br&gt;90). Där sägs att en förälders motstånd mot gemensam vårdnad kan tyda&lt;br&gt;på att intresset och ambitionen hos den föräldern att söka upprätthålla en&lt;br&gt;nära och god kontakt mellan barnet och den andre föräldern är mindre&lt;br&gt;samt att det därför i många fall torde få antas att det är bäst för barnet&lt;br&gt;om den andre föräldern får bli vårdnadshavare. Även om uttalandet&lt;br&gt;modifieras något i nästa mening anser DV dels att slutsatsen i sig är&lt;br&gt;felaktig, dels att uttalandet är olämpligt. Slutsatsen är felaktig eftersom&lt;br&gt;det förhållandet att en förälder inte anser sig kunna samarbeta med den&lt;br&gt;andre när det gäller vårdnaden inte behöver innebära att han kommer att&lt;br&gt;motsätta sig umgänge mellan den andre föräldern och barnen. Uttalandet&lt;br&gt;är olämpligt eftersom det kan leda till att föräldrar av rädsla för att ställa&lt;br&gt;sig i dålig dager och kanske helt mista vårdnaden, går med på gemensam&lt;br&gt;vårdnad trots att konflikten mellan föräldrarna är så djupgående att&lt;br&gt;gemensam vårdnad i realiteten är ett omöjligt alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV tillstyrker förslaget om gemensam vårdnad för föräldrar som inte&lt;br&gt;varit gifta med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På skäl som anges i betänkandet och som finner stöd av den särskilda&lt;br&gt;promemorian av överläkaren Carl Göran Svedin tillstyrker fakultetsstyrel-&lt;br&gt;sen att reglerna i föräldrabalken ändras för att ge något ökat utrymme för&lt;br&gt;användningen av gemensam vårdnad. Den föreslagna lagtexten är&lt;br&gt;emellertid inte tillräckligt genomarbetad för att i nuvarande skick läggas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till grund för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget till 6 kap. 5, 6 och 10 §§ i betänkandet talas om att en&lt;br&gt;förälder &amp;quot;under inga förhållanden&amp;quot; vill ha gemensam vårdnad eller att&lt;br&gt;han eller hon &amp;quot;helt&amp;quot; motsätter sig gemensam vårdnad. Dessa uttryckssätt&lt;br&gt;är för oklara. I motiven anges (s. 50) en mera preciserad innebörd av de&lt;br&gt;angivna uttrycken, nämligen att en förälder i första hand vill ha vårdnaden&lt;br&gt;ensam men att han eller hon alternativt föredrar gemensam vårdnad&lt;br&gt;framför att den andre föräldern får vårdnaden ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten och motiven innebär att gemensam vårdnad skall komma&lt;br&gt;ifråga endast om båda föräldrarna är beredda att acceptera gemensam&lt;br&gt;vårdnad som alternativ till att den andre föräldern får vårdnaden ensam.&lt;br&gt;Emellertid borde det i sak vara möjligt att gå något längre till förmån för&lt;br&gt;gemensam vårdnad än som skett i betänkandet. Fakultetsstyrelsen menar&lt;br&gt;att barnets bästa kan tänkas motivera gemensam vårdnad även om enbart&lt;br&gt;en av föräldrarna förklarar sig kunna acceptera ett sådant arrangemang.&lt;br&gt;Ett inte opraktiskt exempel kan vara att modern, hos vilket barnet bott&lt;br&gt;och skall bo, vill ha vårdnaden ensam, samtidigt som fadern önskar&lt;br&gt;gemensam vårdnad utan att ha intresse av att för sin del begära att få&lt;br&gt;vårdnaden ensam. Det kan tänkas att det är i barnets intresse i ett sådant&lt;br&gt;fall att gemensam vårdnad kommer till stånd mot moderns önskemål. Ett&lt;br&gt;sådant svar kan emellertid inte ges generellt utan blir beroende av&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet. Även om modern i detta exempel&lt;br&gt;aldrig vill medge inför rätten, att hon kan tänka sig gemensam vårdnad,&lt;br&gt;kanske hon skulle lojalt rätta sig efter ett förordnande därom. Det kan&lt;br&gt;då vara i barnets intresse att gemensam vårdnad kommer till stånd.&lt;br&gt;Omständigheterna kan emellertid också tänkas innebära att föräldrarna&lt;br&gt;har så djupgående samarbetsproblem, att gemensam vårdnad inte kan&lt;br&gt;förväntas fungera på ett tillfredsställande sätt mot ena förälderns önskan.&lt;br&gt;Gemensam vårdnad bör då inte komma ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om lämpligheten av gemensam vårdnad, när blott en förälder&lt;br&gt;öppet deklarerar sitt intresse därför, får sålunda avgöras med ledning av&lt;br&gt;även den andre förälderns inställning och de slutsatser som rätten kan dra&lt;br&gt;i fråga om hur gemensam vårdnad kan väntas komma att fungera.&lt;br&gt;Beslutet bör kunna underlättas genom ett ökat utnyttjande av sam-&lt;br&gt;arbetssamtal. Om emellertid blott en av föräldrarna önskar gemensam&lt;br&gt;vårdnad, bör man emellertid knappast rekommendera denna vårdnads-&lt;br&gt;form mot den andra förälderns önskan om inte omständigheterna i ett&lt;br&gt;mål ger särskilt stöd för tanken att gemensam vårdnad ändå skall kunna&lt;br&gt;fungera väl. Som framhållits i departementspromemorian finns det ju&lt;br&gt;nämligen i svensk rätt inte någon möjlighet att lösa konflikter, om&lt;br&gt;vårdnadshavarna är oeniga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ställer man sig positiv till tanken på ett ökat utrymme för gemensam&lt;br&gt;vårdnad, faller det vidare i ögonen att det för närvarande inte heller är&lt;br&gt;möjligt för en förälder att ensam väcka talan om införande av gemensam&lt;br&gt;vårdnad, om vårdnaden tidigare tillerkänts en av föräldrarna ensam. En&lt;br&gt;sådan möjlighet bör tillskapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsstyrelsen framlägger nedan ett förslag till lagtext till 6 kap. 3-&lt;br&gt;6 och 8-10 §§ föräldrabalken. Vid utarbetandet av förslaget har beaktats&lt;br&gt;de synpunkter som hittills angetts. Vidare har emellertid eftersträvats&lt;br&gt;ytterligare lagtekniska förenklingar. I nuvarande utformning liksom enligt&lt;br&gt;promemorian handlar både 5 och 6 §§ om att en förälder vill ha&lt;br&gt;vårdnaden ensam, men paragraferna skiljer sig åt genom att vårdnaden&lt;br&gt;varit gemensam enligt 5 § men tillkommit den andre föräldern ensam&lt;br&gt;enligt 6 §. I det nedan framlagda förslaget har dessa två fall, som bör&lt;br&gt;avgöras efter likartade principer, kunnat slås ihop till en ny 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nyss angivna uppläggningen har också gjrot det naturligt att flytta&lt;br&gt;regeln om rättens möjlighet i mål om äktenskapsskillnad att utan yrkande&lt;br&gt;upplösa gemensam vårdnad från 5 § till 3 §, som i sitt andra stycke redan&lt;br&gt;upptar en föreskrift om förfarandet vid äktenskapsskillnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanslagningen av 5 och 6 §§ till ett lagrum har vidare gjort det&lt;br&gt;möjligt att ge den i departementspromemorian föreslagna 6 a §:n&lt;br&gt;paragrafnummer 6. Fakultetsstyrelsen tillstyrker införandet av en sådan&lt;br&gt;regel, som betonar att barnets behov av kontakt med båda föräldrarna&lt;br&gt;skall ges särskild betydelse vid valet av vårdnadshavare; härigenom antas&lt;br&gt;s.k. umgängessabotage av vårdnadshavaren kunna bli motarbetat. Enligt&lt;br&gt;sin lydelse anger den föreslagna regeln att barnets behov av nära och god&lt;br&gt;kontakt med båda föräldrarna skall ges särskild betydelse vid bedömning-&lt;br&gt;en av vad som är bäst för barnet. Avfattningen kan i och för sig peka på&lt;br&gt;att gemensam vårdnad är att föredra framför att en förälder har&lt;br&gt;vårdnaden ensam. Som nyss angetts är emellertid syftet med regeln enbart&lt;br&gt;att ge ledning för vem av föräldrarna som ensam skall tillerkännas&lt;br&gt;vårdnaden. Att detta måste vara den föreslagna regelns syfte framgår i&lt;br&gt;stort sett också av lagens systematiska uppbyggnad, eftersom gemensam&lt;br&gt;vårdnad för närvarande förutsätter full enighet därom mellan föräldrarna.&lt;br&gt;Emellertid kan lagens systematiska utformning i åtminstone ett fall&lt;br&gt;föranleda tvekan hos den som enbart läser lagtexten. Eftersom rätten vid&lt;br&gt;äktenskapsskillnad har en möjlighet att utan yrkande häva en tidigare&lt;br&gt;gemensam vårdnad om denna är uppenbarligen oförenlig med barnets&lt;br&gt;bästa, kan en läsare av lagen i och för sig ställa sig frågan om inte den&lt;br&gt;nu föreslagna regeln om betydelsen av barnets kontakt med båda&lt;br&gt;föräldrarna samtidigt skall vara tillämplig och påverka bedömningen.&lt;br&gt;Lagtekniskt är emellertid detta alltså inte avsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten skulle emellertid bli klarare om det i den föreslagna, nya&lt;br&gt;regeln om barnets behov av kontakt med båda föräldrarna uttryckligen&lt;br&gt;anges att den enbart gäller det fall att vårdnaden skall tilläggas en av&lt;br&gt;föräldrarna. Samtidigt skulle i lagrummet kunna föras in ytterligare en&lt;br&gt;regel, som i görlig mån utstakar gränserna för beslut om gemensam&lt;br&gt;vårdnad, när enbart en förälder begär sådan vårdnad men den andre&lt;br&gt;föräldern säger sig vara emot en sådan lösning. I det nedan upptagna&lt;br&gt;förslaget har 6 § utformats i enlighet med vad som nu sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad särskilt angår möjligheten av gemensam vårdnad vill fakultets-&lt;br&gt;styrelsen slutligen peka på att den föreslagna regleringen, som innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon utveckling och en precisering av departementsförslaget, framgår&lt;br&gt;av förslaget till FB 6:3 st. 3, 6:4 st. 1 p. 2, 6:5 p. 2 och 6:10 p. 2, de&lt;br&gt;senare tre lagrummen jämförda med 6:6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lagtext:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnet står förordnade förmyndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det döms till äktenskapsskillnad alltjämt är gemensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om äktenskapsskillnad kan rätten utan yrkande förordna att en&lt;br&gt;av föräldrarna skall ha vårdnaden ensam, om gemensam vårdnad är&lt;br&gt;uppenbart oförenlig med barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräld-&lt;br&gt;rarna gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av en av dem&lt;br&gt;eller båda förordna att vårdnaden skall vara gemensam, om inte detta&lt;br&gt;är uppenbart oförenligt med barnets bästa. Vill endast en av föräldrarna&lt;br&gt;att vårdnaden skall utövas gemensamt, skall rätten bifalla talan härom,&lt;br&gt;om gemensam vårdnad är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utan förordnande av rätten kan föräldrarna få gemensam vårdnad&lt;br&gt;genom registrering (forts enligt betänkandet) barnet är svensk&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcker en av föräldrarna talan om att få vårdnaden över barnet när detta&lt;br&gt;står under vårdnad av den andre föräldern eller av båda föräldrarna&lt;br&gt;gemensamt, skall rätten besluta om vårdnaden med hänsyn till vad som&lt;br&gt;är bäst för barnet. En dom eller ett beslut som innebär att vårdnaden&lt;br&gt;skall vara gemensam får dock meddelas endast om åtminstone en av&lt;br&gt;föräldrarna föredrar sådan vårdnad framför att den andre föräldern får&lt;br&gt;vårdnaden ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en av föräldrarna begär eller föredrar gemensam vårdnad men den&lt;br&gt;andre föräldern motsätter sig att vårdnaden anförtros föräldrarna&lt;br&gt;gemensamt, får rätten besluta om gemensam vårdnad enligt 4 § 1 st., 5&lt;br&gt;§ 1 st. eller 10 § endast om det med hänsyn till omständigheterna finns&lt;br&gt;särskilda skäl att anta att sådan vårdnad skall vara bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om vårdnaden skall tilläggas en av föräldrarna ensam skall rätten&lt;br&gt;vid bedömningen av vad som är bäst för barnet fästa avseende särskilt vid&lt;br&gt;barnets behov av nära och god kontakt med båda föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade förmyndare&lt;br&gt;och vill någon av barnets föräldrar bäst för barnet. Om någon av&lt;br&gt;föräldrarna föredrar gemensam vårdnad framför att den andre föräldern&lt;br&gt;får vårdnaden ensam, skall rätten, om detta är bäst för barnet, förordna&lt;br&gt;att barnet skall stå under föräldrarnas gemensamma vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en gemensam vårdnad ges båda föräldrarna ett rättsligt ansvar för&lt;br&gt;barnet. Genom att föräldrarna på så sätt efter en separation på lika&lt;br&gt;villkor får ta del i vårdnaden om barnet skapas bättre förutsättningar för&lt;br&gt;samförståndslösningar. Det är större ansvarstagande för båda föräldrarna,&lt;br&gt;som en gemensam vårdnad innebär, ger också bättre grund för fortsatta&lt;br&gt;nära och goda kontakter med barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma vårdnaden ställer emellertid långtgående krav på&lt;br&gt;föräldrarna. Föräldrarna måste kunna enas i sina omsorger om barnet.&lt;br&gt;Praktiska frågor som t.ex. var barnet skall vistas och hur dess skolgång&lt;br&gt;skall anordnas nödvändiggör en insikt hos föräldrarna om att de, med&lt;br&gt;bortseende från de motsättningar som annars kan föreligga mellan dem,&lt;br&gt;måste samverka i omsorgerna om barnet. Är stridigheterna mellan&lt;br&gt;föräldrarna så djupgående att de inte kan överbryggas kan den gemen-&lt;br&gt;samma vårdnaden vara till skada för barnet i stället för ett stöd och en&lt;br&gt;trygghet för det. Som exempel på en nackdel med gemensam vårdnad vill&lt;br&gt;jag peka på risken för att föräldrarna löser konflikten dem emellan genom&lt;br&gt;att dela på den faktiska vårdnaden millimeterrättvist; barnet får t.ex. bo&lt;br&gt;en vecka hos den ena, nästa vecka hos den andre etc. Det ligger i sakens&lt;br&gt;natur att ett sådant arrangemang inte är ägnat att ge barnet stabilitet och&lt;br&gt;trygghet i tillvaron.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden kan gemensam vårdnad i den utformning den har&lt;br&gt;i dag inte göras ovillkorlig. Det skulle, på sätt framhålls i promemorian,&lt;br&gt;innebära att föräldrarna tvingades in i en vårdnadsform som de inte kan&lt;br&gt;bemästra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På gränsen till en sådan ovillkorlighet ligger förslaget i promemorian att&lt;br&gt;domstolen skall kunna bestämma att vårdnaden skall vara gemensam även&lt;br&gt;i sådana fal! då en eller båda föräldrarna yrkat ensam vårdnad, men ingen&lt;br&gt;av föräldrarna &amp;quot;helt motsätter&amp;quot; sig gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag biträder inte förslaget i den delen. Som jag redan framhållit måste&lt;br&gt;den gemensamma vårdnaden bygga på båda föräldrarnas vilja till&lt;br&gt;samverkan. Lämnas på sätt föreslås nu i promemorian utrymme för&lt;br&gt;gemensam vårdnad på annan grund än föräldrarnas uttalade och&lt;br&gt;bestämda vilja till samverkan uppkommer en betydande risk för att det&lt;br&gt;samförstånd i omsorgerna om barnet, som utgör förutsättningen för att&lt;br&gt;barnets behov skall kunna tillgodoses, inte kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag har sagt nu innebär att de förslag till ändringar i föräldrabalken&lt;br&gt;som anges i 6 kap. 5 - 6 och 10 §§ inte bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås att anmälan om gemensam vårdnad skall kunna göras till&lt;br&gt;socialnämnden i samband med faderskapsbekräftelsen, eller till pastors-&lt;br&gt;ämbetet under förutsättning att förordnande om vårdnad inte har&lt;br&gt;meddelats tidigare och att föräldrar och barn är svefiska medborgare. 1&lt;br&gt;dag inges ansökan till pastorsämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensam vårdnad och faderskapsbekräftelse är två olika juridiska&lt;br&gt;begrepp och handläggningen bör därför ej förenklas så långi att de&lt;br&gt;sammanföres på samma blankett. I samband med faderskapsbekräftelsen&lt;br&gt;är det viktigt att föräldrarna får en saklig informatio# om vilka juridiska&lt;br&gt;och praktiska konsekvenser gemensam vårdnad får för dem. De bör&lt;br&gt;kunna få en enkel broschyr och anmälningsblankett i samband» med&lt;br&gt;faderskapsbekräftelsen för att sedan hemma ta ställning till anmälan, som&lt;br&gt;sedan lämnas till pastorsämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Malmö är ca 75 % av de ogifta föräldrarna sa°mboefide vid barnets&lt;br&gt;födelse, men närmare hälften separerar inom en treårsperiod. Förhasta-&lt;br&gt;de beslut om gemensam vårdnad kommer att medföra ett ökat antal&lt;br&gt;tvister om upplösande av den gemensamma vårdnaden. Dessa tvister är&lt;br&gt;påfrestande för alla parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att domstolen skall kunna bestämma att vårdnaden skall&lt;br&gt;vara gemensam även om någon av föräldrarna helst vill ha ensam&lt;br&gt;vårdnad. Förslaget markerar att det bedöms bäst för barnet att båda&lt;br&gt;föräldrarna har samma juridiska ansvar. Så länge föräldrarna klarar att&lt;br&gt;samarbeta med varandra på ett konstruktivt sätt fungerar förslagets&lt;br&gt;intentioner. Emellertid visar erfarenheten sedan flera år att många&lt;br&gt;föräldrar har svårt att klara samarbetet kring barnet då de har konflikt&lt;br&gt;på vuxenplanet. Vårdnad- och umgängesfrågorna blir då mycket centrala&lt;br&gt;för parterna och advokater engageras på respektive sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns många exempel på destruktiva handlingar från parternas sida&lt;br&gt;då de ej klarar att samarbeta kring barnet. Att försöka tvinga fram&lt;br&gt;samarbete genom domstolsutslag om gemensam vårdnad kan ge så&lt;br&gt;negativa konsekvenser för barnet att det positiva syftet med lagen går&lt;br&gt;förlorat. Socialnämnden vill utifrån sin erfarenhet förorda stor försiktig-&lt;br&gt;het med att använda möjligheten att döma till gemensam vårdnad mot&lt;br&gt;den ena förälderns vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotlands kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagets utgångspunkt är att gemensam vårdnad är mest förenlig med&lt;br&gt;barnets intressen. Domstolen skall kunna döma till gemensam vårdnad om&lt;br&gt;inte en av föräldrarna helt motsätter sig detta. Enligt förslaget får det&lt;br&gt;anses att en förälder med motstånd mot gemensam vårdnad har ett&lt;br&gt;mindre intresse och ambition att söka upprätthålla en nära och god&lt;br&gt;kontakt mellan barnet och den andra föräldern. En sådan inställning hos&lt;br&gt;föräldern får, enligt förslaget, sedan tas till intäkt för att det bästa för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;barnet är att den andra föräldern, som inte motsätter sig gemensam&lt;br&gt;vårdnad, får bli vårdnadshavare. Författningstexterna i dessa stycken är&lt;br&gt;något oklara eftersom avfattningen kan förstås så att ett totalt motsät-&lt;br&gt;tande från en förälders sida skall vara helt bestämmande för rättens&lt;br&gt;bedömning. Att rätten vid detta ställningstagande från förälder skall&lt;br&gt;förordna i enlighet med vad som är bäst för barnet och därvid enligt&lt;br&gt;motiven lägga en sådan inställning hos föräldern denne till last borde&lt;br&gt;klarare framgå av författningstexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås vissa ändringar i reglerna om vårdnad och&lt;br&gt;umgänge. Förslagen syftar främst till att förstärka båda föräldrarnas&lt;br&gt;ansvar för sitt barn även när föräldrarna inte lever ihop samt att&lt;br&gt;motverka umgängessabotage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anser det angeläget att reglerna utformas så att ett gemensamt&lt;br&gt;föräldraansvar markeras. LO tillstyrker förslaget att gemensam vårdnad&lt;br&gt;skall kunna komma ifråga så snart inte någon av föräldrarna helt&lt;br&gt;motsätter sig den vårdnadsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO tillstyrker också förslaget att ogifta föräldrar ska kunna få gemen-&lt;br&gt;sam vårdnad på enklare sätt än idag, nämligen genom en amälan i&lt;br&gt;samband med att faderskapet bekräftas. Enligt LOs uppfattning bör man&lt;br&gt;dock överväga att gå ett steg längre och göra gemensam vårdnad till&lt;br&gt;huvudregel även för ogifta föräldrar, oberoende av om de bor ihop eller&lt;br&gt;ej-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild vårdnad skulle då i stället kräva att någon av föräldrarna eller&lt;br&gt;båda aktivt begär detta. Lagstiftningens utformning har i dessa samman-&lt;br&gt;hang utan tvekan en normbildande funktion och en huvudregel om&lt;br&gt;gemensamt föräldraansvar även när föräldrarna inte är gifta med varandra&lt;br&gt;skulle därvid ha betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i promemorian är dock ett steg i den riktningen. Det är viktigt&lt;br&gt;att informationen om tillämpningen utformas så att det blir naturligt att&lt;br&gt;utgå från att båda föräldrarna har del i ansvaret för barnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan nämnts instämmer SACO/SR i grundtanken att det är viktigt&lt;br&gt;för barns utveckling med nära och god kontakt med båda sina föräldrar.&lt;br&gt;Vi delar emellertid inte utredarnas uppfattning, att den som motsätter sig&lt;br&gt;gemensam vårdnad i regel är den minst lämpade vårdnadshavaren. I dessa&lt;br&gt;ärenden måste en ytterst noggrann utredning göras om orsakerna bakom&lt;br&gt;förälderns inställning i vårdnadsfrågan. Motivet för föräldern kan vara att&lt;br&gt;försöka skydda barnet från misshandel, sexuellt övergrepp eller vanvård&lt;br&gt;p.g.a psykisk instabilitet hos den andre föräldern och är då snarare ett&lt;br&gt;uttryck för ansvarstagande än för bristande samarbetsvilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att det allmänt sett oftast är till fördel för alla parter med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samförståndslösningar finns det vissa typer av fall där detta är mycket Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;svårt eller omöjligt att överhuvudtaget genomföra. Detta gäller t.ex. Bilaga 3&lt;br&gt;separationer som orsakas helt eller delvis av svår hustrumisshandel eller&lt;br&gt;sexuella övergrepp mot barn. Promemorian har inte behandlat dessa&lt;br&gt;speciella fall och de konsekvenser de har för den normala ordningen&lt;br&gt;vårdnadsprocesser. Vilka konsekvenser för vårdnadsfrågan får um-&lt;br&gt;geängessabotage som motiveras av rädsla för incest eller misshandel,&lt;br&gt;vilken dock inte kan bevisas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges domareförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet tillstyrker förslaget att en domstol skall kunna förordna om&lt;br&gt;gemensam vårdnad trots att en av föräldrarna inte har den lösningen&lt;br&gt;som sitt förstahandsalternativ. Innebörden avförslaget kan också uttryckas&lt;br&gt;så att domstolen får förordna om gemensam vårdnad även mot parts&lt;br&gt;bestridande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagtekniska lösning som föreslås för att uppnå detta är följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 5 § föräldrabalken föreslås få den lydelsen att den gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden skall lösas upp om en av föräldrarna vill att vårdnaden &amp;quot;under&lt;br&gt;inga förhållanden&amp;quot; längre skall vara gemensam. Då skall en av föräldrarna&lt;br&gt;utses till vårdnadshavare efter vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 6 § föräldrabalken föreslås få en andra mening, som innebär att,&lt;br&gt;om en förälder vill ha gemensam vårdnad och den andre inte motsätter&lt;br&gt;sig detta &amp;quot;helt&amp;quot;, rätten skall förordna om gemensam vårdnad om detta är&lt;br&gt;bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet anser att den föreslagna lagtekniska lösningen är mindre&lt;br&gt;lämplig av flera skäl. Till en början framstår det som olämpligt att i en&lt;br&gt;författningstext knyta rättsverkningar till sådana oprecisa uttryck som&lt;br&gt;&amp;quot;under inga förhållanden&amp;quot; och &amp;quot;motsätter sig inte......helt&amp;quot;. Åtminstone en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;författningstext bör utgå från att en part antingen motsättersig eller inte&lt;br&gt;motsätter sig en viss lösning av vårdnadsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare blir det med promemorians förslag något oklart hur ett&lt;br&gt;vårdnadsyrkande skall formuleras. Den förälder som enbart önskar&lt;br&gt;ensamvårdnad skall enligt förslaget yrka detta och samtidigt ange att&lt;br&gt;han/hon under inga förhållanden kan tänka sig en gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om däremot föräldern inte helt utesluter en gemensam vårdnad tycks&lt;br&gt;promemorian utgå från att föräldern i första hand skall yrka ensam-&lt;br&gt;vårdnad, i andra hand gemensam vårdnad. Att ha både ett yrkande om&lt;br&gt;ensamvårdnad och ett om gemensam vårdnad, låt vara som ett andra-&lt;br&gt;handsyrkande, framstår dock som inkonsekvent och motsägelsefullt. Ett&lt;br&gt;yrkande om ensamvårdnad förutsätter ju enligt förslaget att man under&lt;br&gt;inga förhållanden kan tänka sig en gemensam vårdnad, något som är&lt;br&gt;svårt att hävda om man har ett andrahandsyrkande om gemensam&lt;br&gt;vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget måste även leda till att makar/föräldrar som vill skiljas och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är överens i samtliga frågor - bl.a. att den ene av dem skall bli &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 8&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ensam vårdnadshavare - i sin gemensamma ansökan till rätten måste säga&lt;br&gt;att de &amp;quot;under inga förhållanden&amp;quot; kan tänka sig en gemensam vårdnad.&lt;br&gt;Detta kan framstå som motbjudande eftersom de kanske har funnit att&lt;br&gt;den gemensamma vårdnaden har varit ett mycket näraliggande alternativ&lt;br&gt;för dem, men som de av praktiska skäl har valt bort för stunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mera rätlinjig lösning vore att även i fortsättningen utgå ifrån -&lt;br&gt;åtmintone lagtekniskt - att ett yrkande om ensamvårdnad är ett uttryck&lt;br&gt;för en bestämd vilja att bli ensam vårdnadshavare för barnet. Däremot&lt;br&gt;kan rätten ges en möjlighet att mot en parts bestridande förordna om&lt;br&gt;gemensam vårdnad, om detta kan antas vara bäst för barnet. Lagtekniskt&lt;br&gt;kan detta lösas förslagsvis så att efter första meningen i 4 kap. 5 §&lt;br&gt;föräldrabalken införs en mening av följande innehåll: &amp;quot;Rätten får även låta&lt;br&gt;den gemensamma vårdnaden bestå, om detta är bäst för barnet.&amp;quot; I 6 §&lt;br&gt;kan motsvarande ändring göras genom att andra meningen får följande&lt;br&gt;lydelse: &amp;quot;Rätten får även förordna om gemensam vårdnad om detta är&lt;br&gt;bäst för barnet.&amp;quot; När det gäller bestämmelsen i 6 kap. 10 § föräldrabalk-&lt;br&gt;en, dvs. när det är fråga om att flytta vårdnaden från en särskilt&lt;br&gt;förordnad förmyndare till en av föräldrarna eller till båda, skulle det räcka&lt;br&gt;med att låta kravet på enighet för gemensam vårdnad utgå i den&lt;br&gt;nuvarande lydelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvensen av de nu föreslagna ändringarna blir dock begränsade.&lt;br&gt;Redan i dag försöker domstolarna i tvistiga vårdnadsmål - inom ramen&lt;br&gt;för sin utredningsskyldighet - att utröna om parterna kan tänka sig en&lt;br&gt;gemensam vårdnad med hänsyn till barnets bästa. I praktiken torde detta&lt;br&gt;leda till att den gemensamma vårdnaden löses upp nästan enbart i de fall&lt;br&gt;där föräldrarna helt motsätter sig denna lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som inte har berörts aktualiseras när föräldrarna i första&lt;br&gt;hand yrkar vårdnaden om och underhållsbidrag för barnet, i andra hand&lt;br&gt;förklarar att de inte direkt motsätter sig en gemensam vårdnad. I det&lt;br&gt;läget skall rätten enligt förslaget besluta om gemensam vårdnad. Men&lt;br&gt;måste inte rätten då också ta ställning till hos vem barnet varaktigt skall&lt;br&gt;bo med hänsyn till underhållsbidraget? Denna fråga måste enligt&lt;br&gt;förbundets mening ges en uttrycklig lösning. En möjlighet, som ligger i&lt;br&gt;linje med vad som föreslås beträffande interimistiskt beslut, är att rätten&lt;br&gt;uttryckligen förklarar hos vem barnet skall bo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet avstyrker förslaget om gemensam vårdnad trots att en eller&lt;br&gt;båda föräldrarna helst vill ha ensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensam vårdnad bör ha sin grund i en frivillig överenskommelse&lt;br&gt;mellan föräldrarna. Enligt förslaget skulle föräldrarna kunna känna sig&lt;br&gt;tvingade att medverka till gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian sägs (s 51 n och 52 ö) att &amp;quot;i många fall torde det därför&lt;br&gt;få antas att det är bäst för barnet om den förälder som inte motsätter sig&lt;br&gt;gemensam vårdnad får bli vårdnadshavare&amp;quot;. Detta synsätt skulle få till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följd att de flesta föräldrar hävdade att de inte hade något emot&lt;br&gt;gemensam vårdnad i och för sig. Domstolen skulle därför i dessa fall&lt;br&gt;komma att döma till gemensam vårdnad vilket vore olämpligt. Gemensam&lt;br&gt;vårdnad förutsätter till sin natur att föräldrarna kan samarbete om barnet.&lt;br&gt;Om inte detta är möjligt bör man inte ha gemensam vårdnad. Gemensam&lt;br&gt;vårdnad utan grund i gott samarbete mellan föräldrarna medför i&lt;br&gt;praktiken att den förälder som har barnet boende hos sig kan utesluta&lt;br&gt;den andre från allt föräldraansvar och umgänge med barnet. En förälder&lt;br&gt;som har gemensam vårdnad kan ej få beslut om umgänge av domstol och&lt;br&gt;kan följaktligen inte heller erhålla verkställighet. Barnet kan på detta sätt&lt;br&gt;helt fråntas möjlighet till umgänge med den andre föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet avstyrker förslaget om gemensam vårdnad för föräldrar som&lt;br&gt;inte varit gifta med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om föräldrar kan få gemensam vårdnad efter anmälan till socialnämnd&lt;br&gt;i samband med faderskapsbekräftelse finns risk för att gemensam vårdnad&lt;br&gt;blir ett krav för bekräftelse av faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS välkomnar förslaget till att domstolen skall kunna döma till&lt;br&gt;gemensam vårdnad även i sådana fall där en förälder eller båda har yrkat&lt;br&gt;gemensam vårdnad, om gemensam vårdnad är bäst för barnet och så&lt;br&gt;länge ingen av föräldrarna helt motsätter sig gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi menar att tiden är mogen till en sådan förstärkning av det gemen-&lt;br&gt;samma föräldraansvaret. BRIS härvid tidigare tillfällen framfört tankar&lt;br&gt;kring obligatorisk gemensam vårdnad (t.ex. med sådan ordning som finns&lt;br&gt;i Finland). Vi tror dock att Sverige ännu har ett par år kvar av normför-&lt;br&gt;ändringar innan en obligatorisk vårdnad kan bli aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen jurister vid de Allmänna advokatbyråerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen delar utredningens uppfattning att gemensam vårdnad inte&lt;br&gt;skall göras obligatorisk. Beträffande utredningens övervägande avseende&lt;br&gt;andra utvägar har föreningen följande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det fall att båda föräldrarna som ett alterativ till ensam vårdnad kan&lt;br&gt;tänka sig gemensam vårdnad bör domstol kunna avstå från att upplösa&lt;br&gt;den gemensamma vårdnaden. Om yrkande från part om ensam vårdnad&lt;br&gt;emellertid inte återkallas i anledning av de initiativ från domstolen eller&lt;br&gt;andra parten som under handläggningens gång väckts om gemensam&lt;br&gt;vårdnad bör rätten inte kunna förordna om gemensam vårdnad. I denna&lt;br&gt;typ av mål bör emellertid lämpligen inledningsvis - om parterna samtycker&lt;br&gt;härtill - målet vila under någon tid för att parterna skall kunna beredas&lt;br&gt;tillfälle till att pröva om gemensam vårdnad kan fungera i enlighet med&lt;br&gt;domstolens och måhända någondera partens intentioner. Skulle emellertid&lt;br&gt;sålunda slutligen endera eller båda parterna vidhålla yrkandet om&lt;br&gt;ensamvårdnad bör det inte förekomma att domstolen avstår från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordnande härom. Eljest föreligger överhängande risk för att dels den&lt;br&gt;gemensamma vårdnaden inte fungerar dels att part snart nog återkommer&lt;br&gt;till domstolen med ny talan om att ensam förordnas som vårdnadshavare.&lt;br&gt;Om så finnes lämpligt bör givetvis under målets handläggning i tingsrätten&lt;br&gt;samarbetssamtal initieras för att övertyga parterna om det lämpliga i&lt;br&gt;gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningens uppfattning är att under hand har i samhället institutet&lt;br&gt;gemensam vårdnad allt mer kommit att godtagas. Acceptansen i detta&lt;br&gt;avseende bidrager till att nedbringa antalet tvistiga vårdnadsärenden. De&lt;br&gt;fall där tvist förekommer är å andra sidan ofta komplicerade och&lt;br&gt;konfliktfyllda samt påkallar ofta omedelbara interimistiska beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian uttalas att en förälders motstånd mot gemensam&lt;br&gt;vårdnad kan tyda på att intresset och ambitionen hos den föräldern att&lt;br&gt;söka upprätthålla goda kontakter mellan barnet och den andre föräldern&lt;br&gt;är mindre. Givetvis kan ibland så vara fallet. Det är emellertid inte sällan&lt;br&gt;så att konfliktsituationen vid separationen omöjliggör för längre eller&lt;br&gt;kortare tid ett etablerande av gemensam vårdnad utan att för den skulle&lt;br&gt;den förälder som motsätter sig den gemensamma vårdnaden skulle anses&lt;br&gt;till någon del brista i sitt föräldraskap. Det är viktigt att understryka att&lt;br&gt;parterna skall inte behöva känna sig påtvingade ett gemensamt vårdnads-&lt;br&gt;skap. Den som på goda skäl motsätter sig gemensam vårdnad bör inte på&lt;br&gt;denna grund anses mindre lämpad som vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att ogifta föräldrar genom anmälan till&lt;br&gt;socialnämnden i samband med faderskapets fastställande skall kunna&lt;br&gt;erhålla gemensam vårdnad. Förslaget har givetvis vissa praktiska fördelar&lt;br&gt;men föreningen vill understryka de negativa konsekvenser som ett sådant&lt;br&gt;anvisat förfarande ibland kan medföra. Det kan nämligen antagas att&lt;br&gt;mannen ibland som villkor för att underteckna ett faderskapserkännande&lt;br&gt;ställer att vårdnaden om barnet blir gemensam. Detta kan förorsaka en&lt;br&gt;onödig konflikt vid faderskapets fastställande. Det är inte heller alltid&lt;br&gt;självklart att vårdnaden för ogifta föräldrar skall vara gemensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som hittills bör fordras viss föräldrarnas aktivitet för att erhålla&lt;br&gt;gemensam vårdnad. Redan nu till bud stående sätt att åstadkomma&lt;br&gt;gemensam vårdnad bör vara tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På anförda skäl avstyrker sålunda föreningen förslaget att gemensam&lt;br&gt;vårdnad skall kunna skapas genom anmälan till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnens riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationen ser mycket positivt på förslaget om att ogifta föräldrar&lt;br&gt;ska kunna få gemensam vårdnad genom en amälan till socialnämnden i&lt;br&gt;samband med att faderskapet faställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen instämmer i att domstolen även i framtiden skall avgöra&lt;br&gt;vårdnadsfrågan när gemensam vårdnad inte är aktuell. Att en uttrycklig&lt;br&gt;bestämmelse införs om att domstolen därvid skall fästa avseende särskilt&lt;br&gt;vid barnets behov av båda sina föräldrar ser vi som utomordentligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag om att den trilskande föräldern kan mista&lt;br&gt;vårdnadsrätten strider mot konventionen om de mänskliga rättigheterna,&lt;br&gt;artikel 9. Likaså om den ena föräldern själv utan saklig eller dokumen-&lt;br&gt;terat grund vill ha ensam vårdnad fråntas den andra föräldern sin&lt;br&gt;självklara rätt att deltaga och påverka barnets sociala uppväxt och framtid.&lt;br&gt;Den förälder som inte vill samarbeta kring barnet skall mista den faktiska&lt;br&gt;vårdnaden, inte den juridiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR anser att det är av största vikt att barnet får rätt att yttra sig om&lt;br&gt;och ta ställning till sina egna förhållanden samt att detta kodifieras i&lt;br&gt;familjelagstiftningen. Denna barnens rätt skall klart komma till uttryck&lt;br&gt;vid föräldrarnas obligatoriska samarbets- och planeringssamtal, inte via&lt;br&gt;den ena föräldern i domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All smutskastning föräldrarna emellan har enbart till syfte att starta&lt;br&gt;utredningar och förhala dessa för att hålla barnet avskild från den ena&lt;br&gt;förälder under tiden utredningen pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrarnas leverne bör vara en fråga som skall klaras av i sam-&lt;br&gt;arbetssamtal med desociala myndigheter innan en domstolsförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär att lagstiftningen måste ändras, så båda föräldrarna&lt;br&gt;erhåller det juridiska ansvaret om barnet från födslen, likaså efter en&lt;br&gt;skilsmässa för att tillförsäkra barnet en vardaglig kontakt med båda&lt;br&gt;föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagändringarna är till stora delar bra. Men för att&lt;br&gt;säkerställa barnet rätten till båda föräldrarna i praktiken är dessa&lt;br&gt;otillräckliga. Då den gemensamma vårdnaden inte är obligatorisk kan&lt;br&gt;denna utan saklig grund upphävas av vårdnadshavaren i strid mot barnets&lt;br&gt;umgänges-förälderns och vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR anser att gemensam vårdnad skall vara obligatorisk i och med&lt;br&gt;faderskapserkännandet. Om en föräldrer vill avsäga sig vårdnaden skall&lt;br&gt;detta antecknas i faderskapserkännandet eller ansöka om detta vid&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR delar inte proemorians förslag i 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragraf 6a delar vid utredningens uppfattning att det är av största&lt;br&gt;vikt att barnet tillförsäkras en god kontakt med båda föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraf 6 har en central betydelse för att barnet inte i praktiken&lt;br&gt;avskiljs från den ena föräldern. Därför skall latexten ändras så att den&lt;br&gt;gemensamma vårdnaden, inte utan dokumenterad saklig grund skall&lt;br&gt;upphöra för den föräldrar som vill ta fortsatt juridisk ansvar, på grund&lt;br&gt;av den andre motsätter sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR delar inte promemorians förslag om att vårdnaden inteskall vara&lt;br&gt;gemensam om den ena föräldern helt motsätter sig detta utan dokumen-&lt;br&gt;terad saklig grund som klart bevis för att det är till skada för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centerns kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår utgångspunkt är barnens bästa. Vi anser därför att gemensam&lt;br&gt;vårdnad bör gälla från barnets födsel, oavsett föräldrarnas civilstånd.&lt;br&gt;Därefter får vårdnadsfrågan prövas vid behov. Helt i linje med pro-&lt;br&gt;memorian är vi tveksamma till att förorda gemensam vårdnad i de fall&lt;br&gt;där det är emot en av föräldrarnas vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill också påängtera vikten av att man så långt möjligt bör gardera&lt;br&gt;sig mot de problem som kan uppstå när t.ex. mannen är av en annan&lt;br&gt;nationalitet och kommer från ett land där kvinnans ställning inom ett&lt;br&gt;äktenskap är en annan. Vi vill även rikta uppmärksamheten på de fall&lt;br&gt;där kvinnor söker skydd hos kvinnojourerna och har barn med mannen&lt;br&gt;de flytt från. Det får inte gå så långt att polisen kan göra husrannsakan&lt;br&gt;på jourerna, då skulle hela deras verksamhet vara förfelad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkpartiets kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensam vårdnad får aldrig göras obligatorisk. Denna fråga är så viktig&lt;br&gt;att den noggrannt måste bedömas i varje enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen att den förälder, som inte motsätter sig gemensam vårdnad,&lt;br&gt;är en lämpligare vårdnadshavare är alltför genreil och i många fall&lt;br&gt;fullständigt felaktigt, vilket kan få förödande konsekvenser för utgången&lt;br&gt;av vårdnadstvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnoförbundet stöder förslaget att arbeta invalet av vårdnadsform&lt;br&gt;för ogifta sammanboende föräldrar i de handlingar som används i&lt;br&gt;samband med faderskapserkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderata kvinnoförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att gemensam vårdnad kan komma ifråga även om&lt;br&gt;förädrarna inte är ense om det. Ogifta föräldrar skall kunna göra anmälan&lt;br&gt;hos socialnämnden i samband med att faderskapet faställes. MKF vill&lt;br&gt;förorda stor försiktighet i dessa båda frågor. Gemensam vårdnad och&lt;br&gt;faderskapsbekräftelse är två olika juridiska begrepp och bör inte&lt;br&gt;sammanföras. Föräldrarna bör få en saklig information om de juridiska&lt;br&gt;och praktiska konsekvenserna i samband med faderskapsbekräftelsen och&lt;br&gt;sedan återkomma när de tagit ställning till en eventuell gemensam&lt;br&gt;vårdnad. Förhastade beslut kan medföra ett ökat antal uppslitande tvister&lt;br&gt;om upplösande av den gemensamma vårdnaden. (Som underlag har jag&lt;br&gt;tagit Malmö där ca 75 % av de ogifta föräldrarna är sammanboende vid&lt;br&gt;barnets födelse men inom en treårsperiod har närmare hälften separerat).&lt;br&gt;Förslaget om att domstolen skall kunna bestämma om gemensam vårdnad&lt;br&gt;även om någon av föräldrarna helst vill ha ensam vårdnad är avsett för&lt;br&gt;barnets bästa. Förslaget markerar att båda föräldrarna skall ha samma&lt;br&gt;juridiska ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är ett bra förslag så länge föräldrarna kan samarbeta med&lt;br&gt;varandra. Men - hamnar föräldrarna i en konflikt visar tyvärr erfarenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vårdnads- och umgängesfrågorna då får en alltför framträdande; roll.&lt;br&gt;Föräldrarna får svårt att skilja på sina olika roller och det positiva syftet&lt;br&gt;med lagen går förlorat. Att försöka tvinga fram samarbete genom&lt;br&gt;domstolsutslag om gemensam vårdnad kan tvärtom få negativa konse-&lt;br&gt;kvenser för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att möjligheterna till gemensam vårdnad skall utökas&lt;br&gt;i förhållande till vad den nuvarande lagstiftningen ger utrymme till. Ogifta&lt;br&gt;föräldrar skall kunna få geménsam vårdnad om sitt barn, utöver på det&lt;br&gt;sätt som finns nu, genom en anmälan till socialnämnden i samband med&lt;br&gt;att faderskapet fastställs. SSKF tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SSKF motsätter sig inte direkt förslaget att ge domstolen möjlighet att&lt;br&gt;döma till gemensam vårdnad trots att en eller båda föräldrarna helst vill&lt;br&gt;ha ensam vårdnad. En förutsättning skall enligt förslaget vara att &amp;quot;ingen&lt;br&gt;av föräldrarna helt motsätter sig gemensam vårdnad&amp;quot;. Dock finns&lt;br&gt;anledning att lyfta fram vissa svårigheter som kräver en lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget ger stort utrymme för felaktiga tolkningar från domstolens&lt;br&gt;sida. Föräldrar kan i efterhand hävda att de egentligen motsatte sig den&lt;br&gt;gemensamma vårdnaden men att rätten inte förstod detta. Vidare&lt;br&gt;kommer sannolikt många föräldrar att i domstolen försöka villkora den&lt;br&gt;gemensamma vårdnaden. De går med på gemensam vårdnad under&lt;br&gt;förutsättning att vissa praktiska och ekonomiska villkor är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för att föräldrar mot sin egen vilja tvingas till gemensam vårdnad&lt;br&gt;är stor, eftersom utredningen slår fast att &amp;quot;i många fall torde det därför&lt;br&gt;få antas att det är bäst för barnet om den förälder som inte motsätter sig&lt;br&gt;gemensam vårdnad får bli vårdnadshavare&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning om gemensam vårdnad får inte utformas så, att den&lt;br&gt;förälder som motsätter sig en sådan, nästan automatiskt anses vara&lt;br&gt;mindre lämplig som vårdnadshavare. Många kvinnor begär idag vårdna-&lt;br&gt;den om barnet eller barnen därför att den tidigare gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden gett utrymme för ständiga trakasserier. De har tvingats ta&lt;br&gt;emot oändliga telefonsamtal, oanmälda besök osv där den gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden använts som täckmantel för ren förföljelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våld och misshandel är ingen ovanlig skilsmässoanledning. Det vore&lt;br&gt;orimligt, om en starkt styrande lagstiftning i sådana fall skulle tvinga&lt;br&gt;kvinnor till gemensam vårdnad. SSKF vill påminna om de svårigheter&lt;br&gt;kvinnor har att bevisa misshandel och om alla de kvinnor som befinner&lt;br&gt;sig på ständig flykt undan förföljande f d äkta män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kvinnors vänsterförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensam vårdnad borde göra det lättare att dela ansvaret för barnet.&lt;br&gt;I dag råder oklarhet om ansvarsfördelning, om rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;när en förälder är ensam vårdnadshavare och när föräldrarna har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensam vårdnad. Det behövs bättre information om skillnaderna. Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husmodersfbrbundet Ilem och Samhälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanbrottet av ett äktenskap liksom vid en annan varaktig förbindelse&lt;br&gt;medför alltid en svår situation för inblandade parter, inte minst för&lt;br&gt;barnen. Det gemensamma hemmet med dess trygghet upplöses. För ett&lt;br&gt;barns utveckling är det viktigt att barnet har nära och goda relationer och&lt;br&gt;samhörighet med båda sina föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningar visar att gemensam vårdnad kan bidra till att främja goda&lt;br&gt;förhållanden mellan barnet och föräldrarna. Föräldrarnas gemensamma,&lt;br&gt;juridiska ansvar ger större trygghet för barnet. Gemensam vårdnad skall&lt;br&gt;alltid syfta till barnets bästa. Förslaget att ogifta föräldrar skall kunna få&lt;br&gt;gemensam vårdnad om sitt barn, likaväl som de som varit gifta, är bra.&lt;br&gt;Vårdfrågan måste naturligtvis bestämmas från fall till fall, men strävan&lt;br&gt;skall alltid vara det som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR tillstyrker förslaget om gemensam vårdnad trots att en eller båda&lt;br&gt;föräldrarna helst vill ha ensam vårdnad endast under förutsättning att i&lt;br&gt;specialmotiveringen till 5 § införs ett tillägg (här understruket) i andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Under förutsättning att ingen av föräldrarna helt motsätter sig&lt;br&gt;gemensam vårdnad kan domstolen&amp;quot;, om det är första gången vårdnaden&lt;br&gt;prövas i domstol, &amp;quot;underlåta att bifalla en begäran om ensam vårdnad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande tillägg bör också införas i specialmotiveringen till 6 § 6&lt;br&gt;kap. FB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR:s motivering är följande. Både i den allmänna och special-&lt;br&gt;motiveringen framhålls med skärpa och med rätta att &amp;quot;En förälders&lt;br&gt;motstånd mot gemensam vårdnad kan däremot tyda på att intresset och&lt;br&gt;ambitionen hos den föräldern att söka upprätthålla en nära och god&lt;br&gt;kontakt mellan barnet och den andre föräldern är mindre&amp;quot;. Samtidigt&lt;br&gt;framhålls att en dylik förälder kan vara mindre lämplig som vårdnadshava- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;lt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt FoR gäller detta i normalfallet, dvs. i vårdnadsmål där andra&lt;br&gt;skäl inte direkt talar mot en av föräldrarna, endast innan de prövat&lt;br&gt;gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men sedan föräldrarna prövat gemensam vårdnad och en eller båda&lt;br&gt;funnit att det inte fungerar bra, får definitivt inte en begäran från en av&lt;br&gt;dem om ensam vårdnad uppfattas som om denne enbart på denna grund&lt;br&gt;skulle vara mindre lämpad som vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skrivningen i promemorian kan dessvärre olyckligtvis uppfattas på detta&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR tillstyrker reservationslöst förslaget om gemensam vårdnad för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föräldrar som inte varit gifta med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mansrollsgruppen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En i förslagen konsekvent redovisad tanke är att gemensam vårdnad ska&lt;br&gt;kunna förordnas i de fall någon av föräldrarna inte helt motsätter sig&lt;br&gt;detta. Dock saknas en i motiveringarna lämnad beskrivning om hur detta&lt;br&gt;totala avståndstagande skall formuleras. För den av föräldrarna som inte&lt;br&gt;har dylika invändningar är det av vikt att motpartens talan är underbyggd.&lt;br&gt;Vilka kriterier ställs således för att avståndstagandet ska vara helt?&lt;br&gt;Räcker ett ogrundat påstående från ena föräldern? Kan varje omotiverat&lt;br&gt;avståndstagande föranleda ett förordnande om enskild vårdnad? På dessa&lt;br&gt;frågeställningar lämnas inget svar eller grund för bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idégruppen, som i övrigt ställer sig bakom de föreslagna ändringarna i&lt;br&gt;detta avsnitt, hade välkomnat en regel- eller motiveringsskrivning med&lt;br&gt;innebörd att de avståndstaganden som förälder gör mot gemensam&lt;br&gt;vårdnad även måste motiveras så att bedömningsgrunder finns för målets&lt;br&gt;fortsatta behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkret föreslås ett tillägg till 6 kap. 6 § sista meningen enligt följande&lt;br&gt;(tillägget har försetts med fet stil):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Vill en av föräldrarna att de skall gemensamt utöva vårdnaden och&lt;br&gt;motsätter sig inte den andre föräldern med motiverade invändningar helt&lt;br&gt;att vårdnaden skall vara gemensam, skall rätten förordna i enlighet med&lt;br&gt;denna begäran om detta är bäst för barnet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkret föreslås samtidigt ett tillägg till 6 kap. 10 § sista meningen&lt;br&gt;enligt följande (tillägget har försetts med fet stil):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Rätten får flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt om en av&lt;br&gt;dem begär det och den andre, på motiverade grunder, inte helt motsätter&lt;br&gt;sig det.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elsa Nyberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att. ansökan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar är en&lt;br&gt;rättshandling som kräver mer eftertanke än t.ex. ett kryss på en blankett&lt;br&gt;i samband med bekräftelsen av faderskapet. Vår erfarenhet är att paren&lt;br&gt;i denna ovana situation ofta är nervösa, eventuellt har ett nyfött skrikande&lt;br&gt;barn med sig eller helt enkelt har alltför bråttom för att hinna sätta sig&lt;br&gt;in i den fulla innebörden av gemensam vårdnad. Detta gäller speciellt i&lt;br&gt;samband med det första barnets födelse och om den ena eller båda&lt;br&gt;föräldrarna är utländska medborgare med språksvårigheter. Vi anser att&lt;br&gt;den nuvarande ordningen är fullt tillfredsställande dvs. en amälan till&lt;br&gt;pastorsämbetet t.ex. i samband med anmälan om barnets namn. I likhet&lt;br&gt;med reglerna då det gäller barns efternamn kan vi också tänka oss att en&lt;br&gt;amälan till pastorsämbetet beträffande det första barnet kan innebära att&lt;br&gt;gemensam vårdnad automatiskt tillerkänns efterföljande gemensamma&lt;br&gt;barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bodens kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen kan inte gemensam vårdnad anses förenligt med&lt;br&gt;barnets bästa vid vissa situationer. Exempelvis då konflikter mellan&lt;br&gt;föräldrarna är så djupa och svåra att de överhuvudtaget inte förmår att&lt;br&gt;samarbeta ens i frågor som rör barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ser i vår verksamhet många sådana, i övrigt lämpliga föräldrar. Dessa&lt;br&gt;kommer sannolikt att känna sig påtvingade fortsatt gemensam vårdnad,&lt;br&gt;trots att en/båda vill ha enskild vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av taktiska skäl väljs då gemensam vårdnad eftersom den förälder som&lt;br&gt;är inriktad på det kan räkna med att bedömas som mer lämplig. Det&lt;br&gt;innebär fortsatta konflikter om var barnet ska bo, om umgänget etc. och&lt;br&gt;att föräldrarna &amp;quot;låser&amp;quot; varandra ytterligare. Det är svårt att se någon&lt;br&gt;skillnad mellan konsekvenser av interimitiskt beslut om boende eller&lt;br&gt;enskild vårdnad när det gäller den fördel föräldern får, som har barnet&lt;br&gt;hos sig. Då beslutet begränsas till var barnet skall bo under utred-&lt;br&gt;ningstiden kan den fortsatta gemensamma vårndaden ge upphov till&lt;br&gt;konflikter enligt föregående stycke. Vår erfarenhet är att beslut om&lt;br&gt;enskild vårdnad, även interimistiskt, kan komma som en befrielse för de&lt;br&gt;par som saknar samarbetsförmåga. Det förbättrar ofta situationen för&lt;br&gt;barnen, inte minst när det gäller umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Qvinnojouren, Östersund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensam vårdnad är utmärkt för föräldrar som är överens. I alla andra&lt;br&gt;fall är den olämplig. Det gäller särskilt i förhållanden där kvinnan p.g.a.&lt;br&gt;misshandel eller av annan anledning känner sig pressad och underlägsen.&lt;br&gt;Barn i dessa familjer tar ett stort ansvar för att utjämna obalansen i&lt;br&gt;maktförhållandet i familjen. Det är uppenbart att barn far illa i dessa&lt;br&gt;situationer. Det är därför direkt olämpligt att öka möjligheterna till&lt;br&gt;gemensam vårdnad. Den bästa lösningen för barnen är tvärtom, att en av&lt;br&gt;föräldrarna ensam utses till vårdnadshavare och att barnen därigenom&lt;br&gt;slipper ansvaret för den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl utredarna anför, sid 50-51, motiverar inte en ändring av&lt;br&gt;reglerna. En förälders önskan att avbryta gemensam vårdnad måste&lt;br&gt;respekteras av lagstiftaren. Qvinnojouren utgår från att en förälder yrkar&lt;br&gt;ensam vårdnad först sedan den gemensamma vårdnaden misslyckats. En&lt;br&gt;anledning till misslyckandet är ofta att umgängesrätten inte fungerar. En&lt;br&gt;förutsättning för gemensam vårdnad är nämligen att bl.a. frågor om&lt;br&gt;umgänge kan lösas mellan föräldrarna. Därför är en fortsatt gemensam&lt;br&gt;vårdnad inte någon lösning för barnen. En ensam vårdnadshavare och ett&lt;br&gt;reglerat umgänge framstår som den bästa garantin för att barnet ska få&lt;br&gt;träffa båda föräldrarna. Utredarnas påstående att den förälder som&lt;br&gt;motsätter sig gemensam vårdnad inte skulle tillgodose barnets bästa&lt;br&gt;saknar helt grund. Det är i stället så, att den förälder som vill åtgärda en&lt;br&gt;icke fungerande gemensam vårdnad tillgodoser barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jonsson/Viklund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt vårdnadsansvar är obligatoriskt. Vid tvist gäller delad vårdnad&lt;br&gt;(barnet bor lika lång tid hos båda föräldrarna) om inte geografiska eller&lt;br&gt;andra särskilda skäl finnes. Delad vårdnad har konstaterats vara bra för&lt;br&gt;barnet även om föräldrarna är i tvist. Barnet har då efter en skilsmässa&lt;br&gt;fortfarande goda vardagskontakter med båda föräldrarna och upplever&lt;br&gt;inte någon skilsmässa från någon av sina föräldrar. Detta anser vi vara ett&lt;br&gt;barns rättighet och en bra utgångspunkt för att föräldrarna skall få ett&lt;br&gt;gemensamt vårdnadsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppen gemensam vårdnad och gemensamt vårdnadsansvar anser vi&lt;br&gt;vara grundläggande. Därför anser vi inte att ogifta föräldra skall undaptas.&lt;br&gt;I promemorian står (på sid 52) att föräldrar som inte varit gifta kan stå&lt;br&gt;i en sådan relation till varandra att de inte kan samarbeta så att&lt;br&gt;gemensam vårdnad kan fungera. Därför kan man inte ha automatisk&lt;br&gt;gemensam vårdnad. Om detta kan sägas att samarbetssvårigheter kan&lt;br&gt;även gifta föräldrar ha. Man behöver inte utgå ifrån att sådana svårig-&lt;br&gt;heter finns bara för att föräldrarna inte är gifta. Ur barnets synvinkel&lt;br&gt;borde det råda lika regler oavsett i vilken form av förhållande deras&lt;br&gt;föräldrar lever. Kontakten med barnet främjas med gemensam vårdnad&lt;br&gt;och då är det kanske speciellt viktigt i sådana fall med samarbetssvårig-&lt;br&gt;heter. Förälder med ett vårdnadsansvar är man oavsett om varit gift,&lt;br&gt;sambo eller aldrig bott i ihop. Något kryss i en ruta ska inte behövas. Om&lt;br&gt;inte automatisk gemensam vårdnad gäller även ogifta så finns möjligheten&lt;br&gt;för modern ensam att välja om hon ska ha enskild vårdnad. Detta gör&lt;br&gt;inte föräldrarna jämställda, och föräldrarskapet likvärdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Automatisk gemensam vårdnad skulle lösa en rad problem i dagens&lt;br&gt;samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Barnets kontakt med båda föräldrarna främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att en förälder hindras från sjukhusbesök och information om barnets&lt;br&gt;sjukdom blir inte längre möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ingen förälder kan hindras från att besöka daghem och föräldramöten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Båda föräldrarna får lika rättigheter och ansvar när det gäller val av&lt;br&gt;skola; man får kallelser till föräldramöten, &amp;quot;kvartar&amp;quot; och man finns med&lt;br&gt;på klassens adresslista.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ingen kan förhindras att söka pass för sitt barn och förlägga sin och sitt&lt;br&gt;barns ledighet utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Man slipper destruktiva processer om vårdnaden och umgänge. Särskilt&lt;br&gt;om delad vårdnad blir förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vid självdeklarationen kan båda föräldrarna ha &amp;quot;hemmavarande barn&amp;quot;&lt;br&gt;och få samma grundavdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Barn under 18 år kan vara folkbokförda hos båda vårdnadshavarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Båda föräldrarna bedöms lika vid ansökan om bostadsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Underhållsbidrag uträknas med hänsyn till om den betalande arbetar&lt;br&gt;deltid (för att vara med sitt barn). I dag tas ingen sådan hänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ingen av föräldrarna behöver känna sig underkänd eller diskvalificerad&lt;br&gt;som förälder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vi slipper problemet med de &amp;quot;pappalösa&amp;quot; ungdomarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast om någon av föräldrarna är uppenbart olämplig som vårdnads-&lt;br&gt;havare skall enskild vårdnad eller annan vårdnadsform dömas av domstol.&lt;br&gt;Att någon av föräldrarna inte vill att den andre skall vara vårdnadshavare&lt;br&gt;skall inte vara tillräckligt skäl för att upphäva det gemensamma vårdnads-&lt;br&gt;ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Således: Regel = gemensam vårdnad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag vid olämplig(a) förälder(rar) = enskild vårdnad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till slut vill vi, liksom HD (DT 21 Til/juni 89), ta avstånd från Carl&lt;br&gt;Göran Svedins generella omdömen om att barn i olika åldrar har mest&lt;br&gt;behov av förälder av samma kön. Vi vill understryka att det enda&lt;br&gt;generella man kan säga är att barn har behov och rätt till båda sina&lt;br&gt;föräldrar!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkansgruppen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man skriver vidare att gemensam vårdnad föreslås kunna komma ifråga&lt;br&gt;inte bara om föräldrarna är ense om det utan också om ingen av dem&lt;br&gt;helt motsätter sig denna vårdnadsform och man kan väl i detta samband&lt;br&gt;fråga sig vad uttrycket &amp;quot;helt motsätter sig&amp;quot; innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strömberg/VVetter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 5, 6 och 10 §§ föräldrabalken innehåller formuleringar, som i den&lt;br&gt;föreslagna lydelsen ger utrymme för godtyckliga bedömningar och&lt;br&gt;subjektiva tolkningar. Vi syftar då på 5 § &amp;quot;under inga förhållanden&amp;quot; och&lt;br&gt;6 § &amp;quot;motsätter sig inte den andra föräldern HELT att&amp;quot; vad gäller&lt;br&gt;gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framtvingad gemensam vårdnad medför en fiktiv enighet. De&lt;br&gt;konflikter som inte klarats ut kommer att gå ut över barnet, som känner&lt;br&gt;att alla gräl och tvistligheter handlar om det. Barn i vissa åldrar får då&lt;br&gt;känslan av att konflikterna enbart handlar om barnet och beror på dess&lt;br&gt;existens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 6 a §: Formuleringarna i specialmotiveringen (s 92 i promemori-&lt;br&gt;an) tar inte hänsyn till att komplikationerna för barnet kan bli mycket&lt;br&gt;allvarliga om man inte tar hänsyn till kontinuiteten. Man måste i dessa&lt;br&gt;lägen ta hänsyn till barnets ålder och det faktum att det är barnet som&lt;br&gt;får betala priset. Vi instämmer i att man i varje enskilt fall skall bedöma&lt;br&gt;vad som är bäst för barnet. Detta kräver oftast stora specialkunskaper om&lt;br&gt;barn och förutsätter i varje enskilt fall att barnpsykiatrisk expertis skall&lt;br&gt;höras. Den bedömningen skall ha avgörande betydelse i fallet. I synnerhet&lt;br&gt;måste hänsyn tas till den bedömning av riskerna för barnet som den&lt;br&gt;barnpsykiatriska utredningen ger underlag för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Umgänge&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten avstyrker förslaget om umgängessabotage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten delar uppfattningen att domstolarna vid valet av vårdnadsha-&lt;br&gt;vare skall fästa stor vikt vid frågan om barnets kontakt med båda&lt;br&gt;föräldrarna. Vårdnadsfrågan skall emellertid avgöras efter en bedömning&lt;br&gt;av samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Att i lag särskilt framhålla&lt;br&gt;en omständighet som särskilt viktig är därför inte lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten avstyrker förslaget om upplysningar om barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhålls i promemorian torde det för de flesta föräldrar framstå&lt;br&gt;som självklart att vårdnadshavaren lämnar behövliga upplysningar till dem&lt;br&gt;som utövar umgänge med barnet. Om umgänget inte fungerar saknar en&lt;br&gt;föreskrift om upplysningsplikt all betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten instämmer i att det är önskvärt att umgänge mellan barn&lt;br&gt;och förälder inte bestäms på ett schabloniserat sätt som hittills i stor&lt;br&gt;omfattning har förekommit. Det är dock inte endast domstolen som kan&lt;br&gt;verka för att så inte blir fallet, utan även parternas ombud och deras&lt;br&gt;agerande spelar härvid en stor roll. I första hand är det de som kan&lt;br&gt;påverka vad föräldrarnas yrkanden och medgivanden kommer att omfatta.&lt;br&gt;Det är ju föga meningsfullt att förordna om umgänge under annan tid än&lt;br&gt;den föräldern själv önskar, eftersom risken då är stor att inget umgänge&lt;br&gt;alls kommer till stånd. De torde därför vara svårt att komma ifrån&lt;br&gt;problemet enbart genom lagändring. Bestämmelserna skulle i så fall bli&lt;br&gt;alltför detaljerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande bestämmelser ger domstolarna möjlighet att i vårdnadsmål&lt;br&gt;beakta föräldrarnas vilja och förmåga att ge ett barn nära och god&lt;br&gt;kontakt med båda föräldrarna. Kammarrätten vill i sammanhanget påpeka&lt;br&gt;att de i promemorian redovisade slutsatserna av högsta domstolens dom&lt;br&gt;den 19 juni 1989 DT 21 är alltför långtgående. I domen konstaterade HD&lt;br&gt;först att båda föräldrarna var lämpliga som vårdnadshavare, att barnet var&lt;br&gt;tryggt samt att inget tydde på att barnet hade större behov av kontakt&lt;br&gt;med den ena föräldern än med den andra. Därefter fäste domstolen&lt;br&gt;avgörande vikt vid att den ena föräldern vägrat den andra föräldern&lt;br&gt;umgänge med barnet. Det finns, enligt kammarrättens mening, inte någon&lt;br&gt;anledning att införa bestämmelser som innebär att umgängessabotage&lt;br&gt;skall tillmätas större betydelse i vårdnadsmål än vad HD gjort i nämnda&lt;br&gt;dom. Såsom anförts i promeorian är emellertid barnets behov av en nära&lt;br&gt;och god kontakt med båda föräldrarna så viktig att den bör komma till&lt;br&gt;uttryck i lagtext. Den föreslagna lydelsen av 6 kap. 6 a § FB ger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid intryck av att umgängesbehovet ensamt skali tillmätas&lt;br&gt;avgörande betydelse i vårdnadsmål. Detta verkar dock inte ha varit&lt;br&gt;avsikten. I motiven framhålles tvärtom att fler omständigheter än behovet&lt;br&gt;av en god och nära kontakt med båda föräldrarna skall vägas in vid&lt;br&gt;bedömningen av vad som är bäst för barnet. Kammarrätten föreslår mot&lt;br&gt;denna bakgrund att det nya lagrummet får följande lydelse &amp;quot;Vid&lt;br&gt;bedömningen av vad som är bäst för barnet skall såväl vardera förälderns&lt;br&gt;allmänna lämplighet som barnets behov beaktas. Härvid skall fästas&lt;br&gt;avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda&lt;br&gt;föräldrarna&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen förutsätter i dag att föräldrar som har gemensam vårdnad kan&lt;br&gt;komma överens i alla frågor som rör barnet, bl.a. i fråga om umgänge&lt;br&gt;med barnet. Kan föräldrarna inte enas om hur umgänget skall utövas,&lt;br&gt;måste den förälder som vill ha umgängesfrågan reglerad av domstol&lt;br&gt;begära att den gemensamma vårdnaden upplöses. Så är fallet även om&lt;br&gt;vårdnadshavarna är ense i alla frågor rörande barnet utom umgängets&lt;br&gt;utövande. Med hänsyn till den ändring som föreslås av 6 kap. 5-6 §§ FB&lt;br&gt;kan befaras att vissa motsättningar mellan föräldrar kan finnas även om&lt;br&gt;de alternativt kan tänka sig gemensam vårdnad. En ändring av 6 kap. 15&lt;br&gt;§ andra stycket FB i detta hänseende bör därför enligt kammarrättens&lt;br&gt;uppfattning allvarligt övervägas. I övriga frågor rörande barnet, med&lt;br&gt;undantag av vad som föreslås gälla vid interimistiska beslut, bör dock&lt;br&gt;tvistelösning vid domstol ej erbjudas när föräldrarna har gemensam&lt;br&gt;vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna regeln om upplysningsskyldighet är oprecis. Eftersom&lt;br&gt;den inte är förenad med någon sanktionsmöjlighet, finns ingen anledning&lt;br&gt;att i lagtext införa en sådan regel enbart i pedagogiskt syfte. Det kan&lt;br&gt;dessutom ifrågasättas om inte redan den nuvarande bestämmelsen i 6&lt;br&gt;kap. 15 § första stycket FB innefattar viss upplysningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är tingsrättens erfarenhet att föräldrars svårighet att tala med&lt;br&gt;varandra kan vålla problem vid umgänge mellan barnet och den förälder&lt;br&gt;som inte har vårdnaden. Det kan därför vara av psykologiskt värde att&lt;br&gt;lagstiftaren betonar vårdnadshavarens skyldigheter att lämna upplysningar&lt;br&gt;om barnet, även om skyldigheten inte är förenad med någon sanktion.&lt;br&gt;Tingsrätten tilllstyrker sålunda denna ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning och erfarenhet talar för att barn i allmänhet mår bäst av att ha&lt;br&gt;kontakt med båda sina biologiska föräldrar även om dessa inte bor ihop.&lt;br&gt;Umgängesproblem vid separationer och skilsmässor ökar. På socialförvalt-&lt;br&gt;ningar runt om i landet arbetar man dagligdags med att lösa umgänges-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvister - före och efter domstolsförfarande. Samarbetssamtal kan lära&lt;br&gt;föräldrar att förhandla exempelvis om umgänget. Den förälder som är&lt;br&gt;öppen för samarbete är oftast bäst vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen biträder promemorians förslag att en särskild lagregel slår&lt;br&gt;fast att en positiv attityd till umgänge skall ges en framträdande plats vid&lt;br&gt;valet av vårdnadshavare. Självfallet bör dock orsakerna till en negativ&lt;br&gt;attityd till umgänget noggrant utredas. Oviljan behöver inte alltid vara&lt;br&gt;sabotage, utan kan vara baserad på en väl grundad rädsla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lagregel med föreskrift att vårdnadshavaren har skyldighet att lämna&lt;br&gt;andra föräldern, men även andra umgängesberättigade, upplysningar om&lt;br&gt;barnet som kan främja umgänge är ett pekfinger, som tyvärr behövs i&lt;br&gt;många fall. - Vårdnadshavaren behöver också få information om vad som&lt;br&gt;passerat vid barnets besök utanför hemmet. För barnets bästa krävs en&lt;br&gt;ömsesidig dialog mellan vårdnadshavaren och umgängesföräldern/annan&lt;br&gt;umgängesberättigad. När omständigheterna är så extrema att exempelvis&lt;br&gt;vårdnadshavaren lever med barnet under hemlig adress för att undkomma&lt;br&gt;andra förälderns trakasserier gäller naturligtvis inte regeln. Upplysningar&lt;br&gt;skall lämnas om inte särskilda skäl med hänsyn till barnets bästa talar&lt;br&gt;emot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vore i de flesta fall önskvärt att vårdnadshavaren också hade&lt;br&gt;skyldighet ge samtycke till att umgängesföräldern, om han/hon så vill, får&lt;br&gt;ta kontakt med exempelvis lärare och daghem för att få veta lite om&lt;br&gt;barnet i den världen. Sådan kunskap närmar barnet och umgängesföräl-&lt;br&gt;dern och ger större möjlighet för barnet att föra en meningesfull dialog&lt;br&gt;om den delen av sin tillvaro. - Som det nu är kan vårdnadshavaren ibland&lt;br&gt;på mycket vaga grunder hindra att andra föräldern får upplysningar av&lt;br&gt;nämnt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagregeln kan på sikt ha en attitydförändrande effekt, då&lt;br&gt;det genom den återigen markeras att samhället sätter barnets bästa i&lt;br&gt;fokus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen tillstyrker promemorians förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV Tillstyrker förslaget om umgängessabotage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV avstyrker den föreslagna regeln om upplysningar om barnet. Om&lt;br&gt;umgänget fungerar är det självklart att vårdnadshavaren lämnar behövliga&lt;br&gt;upplysningar till dem som utövar umgänge med barnet. Om umgänget&lt;br&gt;inte fungerar saknar en föreskrift av det här slaget all betydelse. Med&lt;br&gt;hänsyn till att det är oklart vilka upplysningar som egentligen omfattas är&lt;br&gt;det även orimligt att i &amp;quot;en ovilja från vårdnadshavarens sida att lämna&lt;br&gt;sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget&amp;quot; tolka in en&lt;br&gt;mera allmän obenägenhet att tillgodose barnets behov av umgänge, på&lt;br&gt;sätt görs på s. 63.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en förälder som inte har del i vårdnaden om barnet är det av stor&lt;br&gt;vikt att han i kontakter med vårdnadshavaren kan ges möjlighet att följa&lt;br&gt;barnets utveckling. Härigenom stärks bandet mellan föräldern och barnet&lt;br&gt;och förälderns umgänge med barnet underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Råder fullt samförstånd mellan föräldrarna rörande umgängesrätten&lt;br&gt;kan föräldrarna också som regel utan begränsningar bistå varandra i&lt;br&gt;frågor som rör barnet. För dessa situationer torde den i promemorian&lt;br&gt;föreslagna bestämmelsen om upplysningsplikt för vårdnadshavaren sakna&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i de situationer där umgängesrätten har fastställts av domstol&lt;br&gt;efter tvist mellan föräldrarna borde det framstå som en självklarhet för&lt;br&gt;vårdnadshavaren att det som regel är till gagn för barnet att den andre&lt;br&gt;föräldern får insyn i barnets förhållanden. Det kan lika fullt i dessa fall&lt;br&gt;vara av värde att vårdnadshavaren genom en bestämmelse i föräldrabalk-&lt;br&gt;en görs uppmärksam på betydelsen av att den andre föräldern kan hållas&lt;br&gt;underrättad om barnets förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan enligt min mening ifrågasättas om inte den föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen bör kompletteras med ändringar i sekretesslagen. För&lt;br&gt;närvarande kan bestämmelserna i 7 kap. 1 och 4 §§ sekretesslagen utgöra&lt;br&gt;hinder mot att en förälder, som inte är vårdnadshavare, får ta del av&lt;br&gt;uppgifter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten som rör barnet.&lt;br&gt;För den umgängesberättigade föräldern framstår det som orättfärdigt att&lt;br&gt;han är förhindrad att få vetskap t.ex. om hur det går för barnet i&lt;br&gt;förskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i promemorian omfattar även en skyldighet för vårdnadshava-&lt;br&gt;ren att lämna även andra än förälder upplysningar om barnet. Förslaget&lt;br&gt;avser bl.a. tidigare familjehemsföräldrar. Som tidigare sagts får en&lt;br&gt;bestämmelse om upplysningsplikt mindre betydelse i fall då umgänget sker&lt;br&gt;i samförstånd med vårdnadshavaren. Det är först i fall då umgängesrätten&lt;br&gt;har fastställts av domstol som bestämmelsen kan få någon betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar saknar i vissa fall möjlighet att utan beaktande av de omstän-&lt;br&gt;digheter som föranlett separationen se till vad som är bäst för barnet. De&lt;br&gt;kan inte enas vare sig i fråga om vårdnaden om barnet eller om det sätt&lt;br&gt;på vilket umgänget med barnet skall utövas. Detta kan leda till att&lt;br&gt;vårdnadshavare, även sedan umgängesrätten fastlagts genom dom,&lt;br&gt;förhindrar eller försvårar för den andre föräldern att ha umgänge med&lt;br&gt;barnet. Den umgängesberättigde föräldern är i sådana situationer hänvisad&lt;br&gt;till det förfarande som anges i 21 kap. föräldrabalken. Men även efter&lt;br&gt;länsrätts vitesföreläggande enligt det kapitlet kan vårdnadshavaren vägra&lt;br&gt;den andre föräldern umgänge med barnet. Det enda alternativ som&lt;br&gt;därefter återstår är förordnande om hämtning av barnet genom polismyn-&lt;br&gt;dighetens försorg. En hämtning av barnet under sådana ofta mycket&lt;br&gt;uppslitande former kan få svåra negativa följdverkningar för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför positivt att på sätt nu föreslås genom en bestämmelse i&lt;br&gt;föräldrabalken umgängesrättsfrågan lyfts fram vid bedömningen av vad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är bäst för barnet. Det framstår emellertid samtidigt som angeläget Prop. 1990/91:8&lt;br&gt;att verkställighetsfrågorna tas upp till bedömning. Som jag tidigare antytt Bilaga 3&lt;br&gt;kan det starkt ifrågasättas om de nuvarande bestämmelserna är ändamåls-&lt;br&gt;enliga då det gäller att tillförsäkra föräldern den umgängesrätt med&lt;br&gt;barnet som har tillagts föräldern. Det finns anledning att redan nu&lt;br&gt;överväga om inte verkställighetsfrågorna bör föras över till allmän&lt;br&gt;domstol. Först härigenom nås en ordning som medger samtidig prövning&lt;br&gt;av förälderns rätt till fortsatt vårdnad om barnet sett mot bakgrund av&lt;br&gt;hans vägran att medverka till verkställighet av fastställd umgängesrätt för&lt;br&gt;den andre föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett föreslaget tillägg till 6 kap. 15 § föräldrabalken skall ett barns&lt;br&gt;vårdnadshavare åläggas en skyldighet att, om inte särskilda skäl talar mot&lt;br&gt;det, lämna sådana upplysningar till bl.a. den förälder som inte är&lt;br&gt;vårdnadshavare, som kan främja umgänget med barnet. Som exempel på&lt;br&gt;sådana upplysningar nämns i motivtexten uppgifter om barnets hälso- och&lt;br&gt;sjukdomstillstånd. Det är i den delen tämligen oklart vad denna skyldighet&lt;br&gt;egentligen har för reellt innehåll liksom vad som sker om skyldigheten&lt;br&gt;egentligen inte uppfylls. Samtidigt är det enligt förbundets mening&lt;br&gt;angeläget att man i den fortsatta beredningen av denna fråga samordnar&lt;br&gt;det slutliga förslaget med förnyade överväganden kring det närliggande&lt;br&gt;spörsmål som togs upp i riksdagsmotionen 1987/88:K429. Om också&lt;br&gt;riksdagen enligt förslaget i konstitutionsutskottets betänkande 1988/89:-&lt;br&gt;KU14 avslog motionen - och denna därmed inte inkluderades i den ännu&lt;br&gt;inte avslutade utredning av vissa sekretessfrågor som i övrigt blev&lt;br&gt;resultatet av betänkandet - ingick inte det nu remitterade förslaget i&lt;br&gt;underlaget för motionsavslaget. Frågan om tillgängligheten för icke&lt;br&gt;vårdnadshavande förälder till de uppgifter det här i första hand är fråga&lt;br&gt;om bör därför granskas i sin helhet för att bringa full klarhet i vad som&lt;br&gt;skall anses gälla på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden anser att det är viktigt att tydligt markera vårdnadshava-&lt;br&gt;rens ansvar för att barnet har en positiv kontakt också med den andra&lt;br&gt;föräldern. I vissa fall hindrar en förälder barnet att hålla kontakten utan&lt;br&gt;sakliga skäl. Konflikten mellan de vuxna är så stark att de inte klarar att&lt;br&gt;tillgodose barnets behov av umgänge. Ofta ges då barnet en negativ bild&lt;br&gt;av den förälder barnet inte får träffa. Vid omprövning av vårdnadsfrågan&lt;br&gt;bör barnets situation särskilt uppmärksammas. Barnet kan vara så&lt;br&gt;känslomässigt hårt knutet till den ena föräldern att en överflyttning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;LO tillstyrker även förslaget att domstolen vid en vårdnadstvist ska lägga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 8&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild vikt vid om en av föräldrarna motverkar barnets rätt till umgänge Prop. 1990/91:&lt;br&gt;med den andra föräldern. Förslaget får dock begränsad räckvidd. Det är Bilaga 3&lt;br&gt;känt att ca en femtedel av alla barn vars föräldrar' bor isär helt saknar&lt;br&gt;kontakt med den andra föräldern. Ungefär 28 % har kontakt mer sällan&lt;br&gt;än varannan helg. Det är enligt LOs uppfattning nödvändigt att kraftigt&lt;br&gt;förstärka samhällets stöd för barnets rätt till kontakt med den andra&lt;br&gt;föräldern. Det kan handla om rese- och andra umgängeskostnader, bostad&lt;br&gt;i samma område och mycket annat. Det bör i detta sammanhang&lt;br&gt;uppmärksammasatt det är vanligare i arbetar- än i tjänstemannafamiljer&lt;br&gt;att barnen lever skilda från en av föräldrarna (25 % resp. 17 %) och att&lt;br&gt;det är mycket vanligare bland arbetarbarnen att barnet helt saknar&lt;br&gt;kontakt med den andra föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan ekonomisk aspekt är föräldrarnas ekonomiska möjligheter att&lt;br&gt;kunna upprätthålla en nära och god relation till sina barn efter en&lt;br&gt;skilsmässa. Problemet med kostnader för dyra umgängesresor är känt&lt;br&gt;sedan flera år tillbaka och förslag till ekonomiskt bidrag har diskuterats&lt;br&gt;men fått stå tillbaka på grund av det statsfinansiella läget. Därtill kommer&lt;br&gt;att underhållsbidrag tenderar att bli alltmer betungande för de under-&lt;br&gt;hållsskyldiga och därmed försvåras allvarligt möjligheterna vid umgänget&lt;br&gt;med barnen. Reglerna för bostadsbidrag verkar i samma riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt TCO är det inte tillräckligt att bara lagstifta om värdet av ett&lt;br&gt;fungerande och innehållsrikt umgänge mellan barn och den förälder&lt;br&gt;barnet inte bor tillsammans med. Ekonomiska förutsättningar måste också&lt;br&gt;ges såväl ute i kommunerna som till den enskilde föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om grad av umgängesrätt bör utformas flexibelt utifrån vad som&lt;br&gt;bedöms bäst för barnet och inte schablonmässigt som tidigare. Istället för&lt;br&gt;att helt frånta en förälder umgängesrätt vore det önskvärt att utöka&lt;br&gt;möjligheten till umgänge med kontaktperson el dyl närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges domareförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet delar den bedömning som görs i promemorian att vid val av&lt;br&gt;vårdnadshavare särskild vikt skall fästas vid om den ena föräldern&lt;br&gt;motarbetar barnets umgänge med den andre föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något behov av lagstiftning som särskilt uttrycker detta finns dock inte&lt;br&gt;enligt förbundets mening, särskilt mot bakrund av de uttalanden som&lt;br&gt;högsta domstolen nyligen har gjort. Dessutom menar förbundet att 6 kap&lt;br&gt;15 § föräldrabalken klart anger vad som krävs av vårdnadshavaren på&lt;br&gt;denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian (sid. 63) bör förslaget om en upplysningsregel ses&lt;br&gt;som ett pedagogiskt stöd i strävandena att främja ett fungerande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet anser att det är mindre lämpligt att använda lagstiftning&lt;br&gt;enbart i pedagogiskt syfte och avstyrker därför det föreslagna tillägget till&lt;br&gt;6 kap 15 § föräldrabalken. Redan den nu gällande lydelsen av denna&lt;br&gt;paragraf innebär nämligen enligt förbundets mening att vårdnadshavaren&lt;br&gt;skall lämna sådana upplysningar som avses i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet har inte någon erinran mot förslaget om umgängessabotage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarna har hittills (med undantag för HD:s dom den 19 juni 1989,&lt;br&gt;DT 21) inte i tillräcklig omfattning tagit hänsyn till de uttalanden som&lt;br&gt;finns i förarbetena till gällande lagstiftning. En särskild lagregel i enlighet&lt;br&gt;med förslaget kan därför vara motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet avstyrker förslaget om upplysningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna är vaga och ger stort utrymme för skönsmässiga&lt;br&gt;tolkningar. Den är inte heller på något sätt sanktionerad och skulle&lt;br&gt;snarast kunna ge upphov till stridigheter mellan föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS ser det positivt att promemorian betonar barnets behov av båda&lt;br&gt;föräldrarna. Vi menar dock att utformningen av förslaget kring umgänget&lt;br&gt;inte är formulerade ur barnets perspektiv utan verkar präglad av den&lt;br&gt;debatt som förekommer kring umgängessabotage, sett ur de vuxnas&lt;br&gt;intressen. Förslaget speglar uppfattningen att barn skall ha umgänge med&lt;br&gt;föräldrar i konflikt till varje pris. BRIS menar att man har inte tillräckligt&lt;br&gt;beaktat de risker som barnet kan utsättas för vid umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalt sett har barn behov av båda sina föräldrar efter en separation&lt;br&gt;och vill också för det mesta ha ett fungerande umgänge. Det finns dock&lt;br&gt;klara undantagdär konsekvenserna kan bli traumatiska. Naturligtvis har&lt;br&gt;även BRIS erfarenhet av s.k. umgängessabotage på grund av djupa&lt;br&gt;personliga konflikter mellan föräldrarna där barnet och umgänget blir ett&lt;br&gt;medel att såra eller skada den andre föräldern. Vi ställer oss dock ytterst&lt;br&gt;tveksamma till att barnets situation skulle förbättras genom promemorians&lt;br&gt;förslag, att särskilt reglera domstolens val av vårdnadshavare i förhållande&lt;br&gt;till umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS vill peka på de stora risker vi ser med ett sådant förslag och&lt;br&gt;vänder oss särskilt mot resonemanget på sid. 60 i promemorian. Vi citerar&lt;br&gt;&amp;quot;Om det i ett omprövningsfall visas att en förälder utan giltig anledning&lt;br&gt;motarbetar umgänget mellan barnet och den andre föräldern, är det en&lt;br&gt;omständighet som kan tala för att föräldern inte längre bör utöva&lt;br&gt;vårdnaden&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS ifrågasätter starkt domstolens möjlighet att bedöma vad som är&lt;br&gt;&amp;quot;utan giltig anledning&amp;quot;. Anledningen är ju alltid giltig för den förälder som&lt;br&gt;vägrar umgänge och BRIS tror inte att en överflyttning av vårdnaden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat än i sällsynta fall gagnar barnets intressen. Konflikten kvarstår och&lt;br&gt;kan snarare fördjupas med barnet kvar som slagträ mellan föräldrarna.&lt;br&gt;Hur skall umgänget nu fungera med den förälder som förlorat vårdna-&lt;br&gt;den? BRIS finner det absurt att domstolen på detta sätt kan använda den&lt;br&gt;känslomässiga anknytning som umgänget skulle utgöra som ett hot och&lt;br&gt;straff. Umgänget blir på så sätt en börda för barnet istället för den&lt;br&gt;positiva känslomässiga upplevelse den är tänkt att vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall där en förälder tar sitt fulla ansvar som vårdnadshavare och genon&lt;br&gt;att neka umgänge faktiskt försöker skydda sina barn från olika typer av&lt;br&gt;övergrepp blir resultatet än mer tragiskt. Att övergreppen inte i lagens&lt;br&gt;mening alltid kan bevisas eller att förövaren inte kan fällas för brott&lt;br&gt;innebär ju inte att övergreppen inte existerat och att barnet kan skadas&lt;br&gt;av umgänget. Ligger det verkligen i barnets intresse att vårdnadshavaren&lt;br&gt;skulle förlora vårdnaden, i vissa fall till förövaren? Vilket ansvar tar inte&lt;br&gt;samhället på sig att bedöma vad som är bäst för barnet. I synnerhet som&lt;br&gt;domstolen sällan besitter tillfredsställande kunskaper kring barn och&lt;br&gt;övergrepp och samhället fortfarande saknar bra metoder att utreda&lt;br&gt;sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har flera gånger framförts i debatten kring umgängessabotage att&lt;br&gt;t.ex. falska anklagelser om sexuella övergrepp skulle användas flitigt. Det&lt;br&gt;har BRIS genom sina kontakter med barnen ingen erfarenhet av och kan&lt;br&gt;inte bedöma trovärdigheten i men vi har istället lång erfarenhet av fall&lt;br&gt;där barn tvingas till destruktiva umgängen och ibland där vårdnaden&lt;br&gt;överflyttats till en förövare som samhället underlåtit eller icke haft&lt;br&gt;möjlighet att döma. Övergreppen kan på så sätt fortsätta och det med&lt;br&gt;samhällets tysta medverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS ser det också som en stor risk att en praxis i domstolarna kan&lt;br&gt;komma att utvecklas kring detta. Det har tidigare skett när det gäller t.ex.&lt;br&gt;umgängets utformning. Det vore ytterst olyckligt om umgängesfrågan&lt;br&gt;skulle få en i praktiken avgörande roll när vårdnadsfrågan skall avgöras&lt;br&gt;utan att man på ett mycket ingående och kompetent sätt bedömer vad&lt;br&gt;som ligger bakom en förälders vägran till umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen jurister vid de allmänna advokatbyråerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen anser det betydelsefullt att i praxis utvecklats en mera&lt;br&gt;nyanserad domstolsbedömning beträffande umgängesrättens utformning&lt;br&gt;i tid. Det är angeläget att umgängesrätten fastställes på sådant sätt som&lt;br&gt;är lämpligast i det enskilda fallet, därvid sålunda tidigare schablonartade&lt;br&gt;umgängesrättsprinciper bör frånträdas till förmån för mera nyanserade&lt;br&gt;bedömningar. Med hänsyn till praxis’ utveckling under senare tid anser&lt;br&gt;föreningen i likhet med vad som uttalats i promemorian det inte påkallat&lt;br&gt;att nu göra någon ändring i umgängesreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen anser det synnerligen angeläget att framhålla vikten av att&lt;br&gt;regler införes innefattande möjlighet för domstol att förordna om&lt;br&gt;umgängesrätt även vid gemensam vårdnad. Det skulle många gånger vara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lättare att få part att acceptera gemensam vårdnad, om umgängesrättsför- Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;ordnande skulle kunna erhållas. Föreningens erfarenhet är även den att Bilaga 3&lt;br&gt;många gånger upplösning av gemensam vårdnad skulle kunna förhindras&lt;br&gt;om umgängesrättsförordnande i sådana fall skulle kunna erhållas. Även&lt;br&gt;om givetvis gemensam vårdnad förutsätter enighet i alla frågor är ändock&lt;br&gt;en möjlighet till umgängesrättsförordnande så viktig att en bestämmelse&lt;br&gt;därom bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen delar uppfattningen att en särskild lagregel bör tas in i&lt;br&gt;föräldrabalken innefattande att vid bedömning av vårdnadsfrågan särskild&lt;br&gt;hänsyn skall tas till barnets behov av kontakt med båda föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen delar det synsätt betr, upplysningar om barnet som&lt;br&gt;promeorian innefattar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga verkställighetsförfaranden avser i huvudsak verkställighet av&lt;br&gt;umgänge där den icke-vårdnadshavande föräldern tvingas att begära&lt;br&gt;verkställighet på grund av att vårdnadshavaren motarbetar umgänget.&lt;br&gt;Brister i efterlevandet av domslut får till följd att många barn förlorar&lt;br&gt;kontakten med den ena föräldern. I detta låsta läge återstår inget annat&lt;br&gt;än att överflytta vårdnaden till den förälder som är mest lämpad att&lt;br&gt;garantera att barnet tillförsäkras ett fungerande umgänge med båda&lt;br&gt;föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en verkställighetsdom om umgänge vunnit laga kraft skall barnet&lt;br&gt;inte av vårdnadshavaren nekas umgänge därför domen inte godtas eller&lt;br&gt;underkänns av vårdnadshavaren, eller överklagas i instans efter instans.&lt;br&gt;Då har rättssäkerheten blivit ett medel för att omintetgöra barnets&lt;br&gt;rättigheter till båda föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR delar promemorians förslag utom i sista stycket på sid. 17 där&lt;br&gt;endast socialnämnden kan väcka talan i rätten för umgängesrätt åt&lt;br&gt;personer som är barnet närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näst sista raden bör ändras till: Mor- eller farförälder, eller annan släkt&lt;br&gt;eller person som står barnet särskilt nära, skall i enlighet med FB&lt;br&gt;paragrafer ha samma rätt att väcka talan i domstol på samma grunder&lt;br&gt;som barnets förälder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mor- eller farföräldrarnas anknytning och känslomässiga betydelse för&lt;br&gt;barnets utveckling måste avsevärt förstärkas i lagstiftningen. Alla mor-&lt;br&gt;eller farföräldrar som i dagens rättsläge som försöker väcka talan om&lt;br&gt;umgängesrätt finner att de är rättslösa inför en handlingsförlamad&lt;br&gt;politiskt sammansatt socialnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om mor- eller farföräldrarnas umgängesrätt tillkom 1984. Men&lt;br&gt;ännu i dag har inte en enda socialnämnd gjort en utredning eller domstol&lt;br&gt;provat ett enda ärende som har krävts i enlighet med lagtexten, om&lt;br&gt;exempelvis barnets umgängesförälder har vistats i utlandet under flera år,&lt;br&gt;eller har avlidit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FB 6 kap 13 § bör ändras till: Står barnet under vårdnad av två &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnadshavare, eller av vårdnadshavare och förälder med umgängesrätt,&lt;br&gt;skall vad som i § 11 och § 12 gälla dem tillsammans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På sidan 17 som behandlar FB 6 kap. 15 § utökas lagen visserligen&lt;br&gt;med att vårdnadshavaren har en viss upplysningsplikt om barnet till&lt;br&gt;umgängesföräldern. UFR ställer sig mycket tveksam till att det är&lt;br&gt;tillräckligt. Gällande sekretess försvagar allvarligt barnets sociala nätverk&lt;br&gt;och hindrar dessutom helt umgängesföräldern att få ta del av exempelvis&lt;br&gt;barnets sjukhusvistelse, skolarbete m.m. Allt vad som rör barnet upplyses&lt;br&gt;enbart till vårdnadshavaren. Informationen från denna till umgängesför-&lt;br&gt;äldern kan med fog misstänkas att inte överensstämma med sanningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom denna upplysningsplikt bör FB 6 kap. 13 § även gälla&lt;br&gt;umgängesföräldern. Om inte denna lagändring åstadkommes i samband&lt;br&gt;med övriga föreslagna ändringar kommer tingsrätterna att bli överhopade&lt;br&gt;av mål, var umgängesföräldrar på grund av denna orättfärdiga sekretess&lt;br&gt;ansöker om gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretesskydd i gällande lag får genom kopplingen till vårdnadsinnehav&lt;br&gt;till följd att den från vårdnaden skilda föräldern drabbas av orättfärdiga&lt;br&gt;rättsförhållanden. I sekretessammanhang skall båda föräldrarna vara&lt;br&gt;jämställda. Även icke-vårdnadshavande föräldrar måste ha möjlighet att&lt;br&gt;engagera sig i sina barns liv på alla områden. Denna möjlighet är i dag&lt;br&gt;mycket starkt begränsad och delvis omöjliggjord. De negativa effekter som&lt;br&gt;ett sådant sekretesskydd medför innebär en allvarlig försvagning av&lt;br&gt;barnets sociala nätverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centerns kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill dock framhålla det kända faktum att de barn som bor varannan&lt;br&gt;vecka hos respektive förälder ofta känner sig rotlösa och att det många&lt;br&gt;gånger är svårt att hamna i en &amp;quot;ny&amp;quot; familj där andra regler och normer&lt;br&gt;gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den undersökning som socialstyrelsen redovisar av domar är det&lt;br&gt;skrämmande vad få individuella lösningar som medgives. Skälen till det&lt;br&gt;bör utredas grundligt. Säkerligen är det både ekonomiska, praktiska,&lt;br&gt;känslomässiga etc. anledningar. Troligen skulle, om domstolarna suveränt&lt;br&gt;beslutade i ärenden, utan att höra socialnämnden, de schabloniserade&lt;br&gt;besluten bli fler. Detta motsätter vi oss. Skäl för det se nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förälder gjort sig skyldig till övergrepp mot barnet ska umgänge&lt;br&gt;uteslutas. I detta sammanhang avses sexuella övergrepp eller annan grov&lt;br&gt;misshandel. Umgängesrätten får sedan prövas i vederbörlig ordning om&lt;br&gt;andra förhållanden framkommer senare. Det gäller uteslutande att skydda&lt;br&gt;barnet och att förhindra men. Förälderns behov av att träffa sina barn får&lt;br&gt;komma i andra hand. Här finns skäl, som tidigare framhållits, att ha&lt;br&gt;umgänge med annan än föräldern t.ex. farföräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är helt riktigt som framgår av promemorians förslag till förändring&lt;br&gt;i föräldrabalken att vårnadshavaren som gynnar kontakt och umgänge ska&lt;br&gt;ha en framträdande plats. Informationsskyldighet ska åvila vårdnadshava-&lt;br&gt;ren. För att markera båda föräldrarnas synnerliga skyldighet att hålla&lt;br&gt;kontakt med barnet, och barnets behov av det, bör informationssky-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ldigheten spela ut sin roll om den andra föräldern visar långvarigt &amp;nbsp;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompakt ointresse. I stället kan denna skyldighet upprätthållas med annan &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anhörig, som vi tidigare framhållit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkpartiets kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skilsmässor är det tyvärr alltför vanligt att barn tappar kontakten&lt;br&gt;med den förälder, som inte har vårdnaden eller som barnet inte bor hos.&lt;br&gt;På denna punkt är det av vikt att komma fram till en lagstiftning som&lt;br&gt;bättre tillvaratar barnets rätt till umgänge med den förälder som inte har&lt;br&gt;vårdnaden eller som barnet inte bor hos.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om upprepat umgängessabotage föreligger bör prövning av vårdnads-&lt;br&gt;frågan tas upp på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderata kvinnoförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föräldrabalken förs in en särskild regel som slår fast att frågan om&lt;br&gt;barnets kontakt med båda föräldrarna skall ges en framträdande plats&lt;br&gt;vid valet av vårdnadshavare. MKF anser det vara viktigt att klart markera&lt;br&gt;vårdnadshavarens ansvar för att barnet har en positiv kontakt också med&lt;br&gt;den andra föräldern. Alltför många barn har i dag ingen eller dålig&lt;br&gt;relation till sin ena förälder ofta på grund av olösta vuxenkonflikter&lt;br&gt;mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SSKF ifrågasätter en förändring i föräldrabalken som ger frågan om&lt;br&gt;barnets kontakt med båda föräldrarna en alltför framträdande plats vid&lt;br&gt;val av vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SSKF anser i stället att det stora problemet med de &amp;quot;försvunna&lt;br&gt;fäderna&amp;quot;, d.v.s. de pappor som efter en separation överger barnen borde&lt;br&gt;uppmärksammas både i föräldrabalken och i socialtjänstlagen. Utred-&lt;br&gt;ningens ambition att motverka umgängessabotage är vällovlig och stöds&lt;br&gt;av SSKF. Dock finns andra metoder, t.ex. en ändrad processuell ordning&lt;br&gt;för mål om verkställighet av avgöranden om vårdnad och umgänge, som&lt;br&gt;bör prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SSKF tillstyrker förslaget om &amp;quot;pedagogiska regeln&amp;quot; i föräldrabalken som&lt;br&gt;slår fast föräldrarnas skyldighet att lämna bl.a. den andra föräldern sådana&lt;br&gt;upplysningar rörande barnet som kan främja umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk;» kvinnors vänsterförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagförslaget ägnas en hel del utrymme för diskussion om umgänges-&lt;br&gt;sabotage. Det är bra att barnets behov av båda föräldrarna markeras och&lt;br&gt;att umgängessabotage motverkas. En ensam vårdnadshavare som önskar&lt;br&gt;mer engagemang av den andra föräldern diskuteras inte. Möjligen kan&lt;br&gt;den ensamma vårdnadshavaren begära gemensam vårdnad. Kan rätten då&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begära att föräldern medverkar i samarbetssamtal om umgängesfrågor?&lt;br&gt;En utförligare diskussion om de frågorna hade varit befogad med tanke&lt;br&gt;på barnets behov av båda föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla som arbetar med avgöranden när det gäller barn måste lära sig&lt;br&gt;lyssna på barn, ta barn på allvar och aldrig tvinga barn som utsatts för&lt;br&gt;övergrepp eller annan kränkande behandling till träffar ensam med den&lt;br&gt;eller de som utsatt barnet för sådan behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husmodersforbundet Hem och Samhälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då vårdnaden inte är gemensam men det finns avtalad umgängesrätt&lt;br&gt;måste den nogsamt respekteras. Ingen förälder skall tillåtas att sabotera&lt;br&gt;den andre förälderns umgängesrätt med sitt eget barn. Den vårdnads-&lt;br&gt;havande föräldern bör göras uppmärksam om ansvaret att medverka till&lt;br&gt;ett väl fungerande umgänge. Barnets möjlighet till umgänge med annan&lt;br&gt;närstående bör också beaktas. Förslaget till en särskild regel i föräldra-&lt;br&gt;balken om vikten av barns kontakt med båda föräldrarna är bra och skall&lt;br&gt;ha betydelse vid valet av vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att införa regel i föräldrabalken om skyldighet hos den&lt;br&gt;vårdnadshavande föräldern att lämna upplysningar om barnet är bra.&lt;br&gt;Regeln bör utformas att avse upplysningar som främjar umgänget och&lt;br&gt;är av vikt för barnet och föräldern. Regeln får ses som ett pedagogiskt&lt;br&gt;stöd till ett välfungerande umgänge. Även andra närstående bör få&lt;br&gt;upplysningar om barnets viktigaste händelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att i föräldrabalken föra in en särskild regel, som slår fast att&lt;br&gt;barnets kontakt med båda föräldrarna ska tillgodoses är viktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husmodersförbundet Hem och Samhälle anser att 6 a § komma till&lt;br&gt;uttryck i lagtexten i föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umgängessabotage är psykiskt skadligt för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att umgängesrätt är överenskommen med s k &amp;quot;varannanhelgs-&lt;br&gt;pappa&amp;quot; försöker många kvinnor sabotera detta och på olika sätt och med&lt;br&gt;olika medel avskärma barnet från dess biologiska far och släkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som alla vet är det oftast fadern, som mer eller mindre blir utestängd&lt;br&gt;från sin rätt till umgänge och information om barnet. Många av dessa&lt;br&gt;pappor törs inte ställa krav på sina rättigheter av rädsla för att förhål-&lt;br&gt;landet till barnets mor ytterligare ska försämras och att han då helt ska&lt;br&gt;bli avskuren från att träffa sitt barn. Under sådana omständigheter är&lt;br&gt;det inte förvånande att många fäder ger upp umgänget med sitt barn. Det&lt;br&gt;vill stor styrka till att fortsätta en umgängesrätt under sådana förutsätt-&lt;br&gt;ningar. Många biologiska pappor är försvunna 5 år efter skilsmässan och&lt;br&gt;en bidragande orsak kan vara just umgängessabotage. Umgängessabotaget&lt;br&gt;måste observeras. Det är av oerhört stor betydelse för barnet att ha&lt;br&gt;tillgång till båda sina biologiska föräldrar och deras anhöriga. Många&lt;br&gt;pappor och deras barn mår idag psykiskt dåligt på grund av umgänges-&lt;br&gt;sabotage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många föräldrar vet inte vilka rättigheter och skyldigheter de har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrarna måste få information om de juridiska och praktiska konse-&lt;br&gt;kvenserna på ett mer handfast sätt. Även om samtalsledaren informerar&lt;br&gt;om detta, är man inte alltid mottaglig för information just då och den&lt;br&gt;glöms lätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husmodersförbundet Hem och Samhälle anser att stora insatser för&lt;br&gt;information om vårdnad och umgänge bör göras i massmedia, t.ex. i TV&lt;br&gt;som har stor genomslagskraft. Det är inte bara berörda föräldrar, som&lt;br&gt;kan ha nytta av informationen. Hur många vanliga människor överhuvud-&lt;br&gt;taget känner till lagar och förordningar på det här området!?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen bör ge båda föräldrarna samma rättigheter vid en vårdnadstvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall alltid syfta till det som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner ska sörja för att föräldrar erbjuds samarbetssamtal med&lt;br&gt;opartisk, kompetent samtalsledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att umgängesrätten bevakas enligt vad som förordas i förslaget till 6 a&lt;br&gt;§ + 15 §. Att hänsyn tas till barnets behov av umgänge med övriga&lt;br&gt;närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av en direkt lagbestämmelse som klargör att umgänges-&lt;br&gt;sabotage är diskriminerande för en vårdnadshavare är tyvärr en nödvän-&lt;br&gt;dighet, trots att i förarbetena till nuvarande lagstiftning på många ställen&lt;br&gt;utöver vad som påpekas i promemorian har framhållits, se bilaga, att&lt;br&gt;umgängessabotage kan utgöra grund för ändrad vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast i ett par fall har dessa synpunkter kommit att beaktas i&lt;br&gt;rättstillämpningen. Det har då gällt extremt umgängessabotage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på hittillsvarande rättspraxis - sedd mot bakgrund av t.ex.&lt;br&gt;stasrådet Lidboms uttalande i prop. 1973:32, s. 131, och LU i 1973:20,&lt;br&gt;s. 114, om att synpunkterna skulle beaktas i rättstillämpningen och att&lt;br&gt;regeringen skulle vidtaga åtgärder, om detta ej skedde - ifrågasätter FoR&lt;br&gt;starkt om inte skrivningen av den föreslagna 6 a § behöver skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR föreslog för övrigt redan i yttrande över SOU 79:63 (s. A 4:1)&lt;br&gt;nedanstående lydelse på en ny paragraf:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Om vårdnadshavare med åsidosättande av barnets behov konsekvent&lt;br&gt;vidtager åtgärder i syfte att försvåra eller omintetgöra umgänge mellan&lt;br&gt;umgängesberättigade skall rätten förordna att vårdnaden överförs till den&lt;br&gt;andra föräldern eller till annan person, om detta inte uppenbart strider&lt;br&gt;mot andra av barnets grundläggande behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om att överföra vårdnaden enligt första stycket prövas på talan&lt;br&gt;av förälder, barnet eller socialnämnd.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR tillstyrker förslaget om upplysningen om barnet men måste - liksom&lt;br&gt;för övrigt sker i promemorian - påpeka att bestämmelsen dessvärre ger&lt;br&gt;&amp;quot;ett betydande utrymme för skönsmässiga bedömningar&amp;quot; från vårdnads-&lt;br&gt;havarens sida. Det påpekas att en ovilja lämna upplysningar &amp;quot;kan vara ett&lt;br&gt;tecken på att vårdnadssituationen bör omprövas&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även en förälder, som av rent praktiska skäl ej kan tänka sig vara&lt;br&gt;vårdnadshavare eller som inte kan bli det på grund av mindre lämplighet,&lt;br&gt;borde ha möjlighet till upplysningar om sitt barn; i vart fall om skolgång,&lt;br&gt;allvarligare sjukdomar etc. oavsett vårdnadshavarens uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta borde kunna genomföras genom smärre ändringar/tillägg i&lt;br&gt;gällande sekretesslag och socialtjänstlag. Den föreslagna reformen bör&lt;br&gt;dock inte fördröjas genom dylika ändringar/tillägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är FoR:s förhoppning, att justitiedepartementet arbetar vidare på&lt;br&gt;frågan och ganska snart lägger fram förslag i den skisserade riktningen.&lt;br&gt;Självfallet måste det finnas begränsningar i upplysningsskyldigheten, men&lt;br&gt;dessa får inte ha den godtyckeskaraktär som anförs främst i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mansrollsgruppen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningsskyldigheten, sådan den föreslås bli i en tilläggsregel som förs&lt;br&gt;in i 6 kap. 15 § föräldrabalken, bör förses med en föreskrift om att den&lt;br&gt;måste fullgöras i god tid. Det är, enligt Idégruppens uppfattning, minst&lt;br&gt;lika avgörande för umgänget att den förälder som inte har vårdnaden, i&lt;br&gt;god tid informeras som att information överhuvudtaget lämnas. Även om&lt;br&gt;det kan sägas ligga i sakens natur att information alltid bör lämnas i&lt;br&gt;sådan god tid att den ska kunna beaktas, bör det i sammanhanget vägas&lt;br&gt;in att det vid tvister mellan föräldrarna inte sällan är tidsaspekten som är&lt;br&gt;lika avgörande som informationen i sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har upplysningsskyldigheten koncentrerats till att gälla&lt;br&gt;barnet självt. Enligt Idégruppens mening har vissa kringförhållanden ofta&lt;br&gt;avgörande betydelse för umgängets utövande. Härmed avses främst&lt;br&gt;barnets framtida bosättning. För att understryka vikten av att sådana&lt;br&gt;framtida ändrade förhållanden avses vore det av betydelse om lagtexten&lt;br&gt;även kompletterades till denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkret föreslås tillägget till 15 § få följande utseende (tillägget har&lt;br&gt;försetts med fet stil):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavaren skall, om inte särskilda skäl talar mot det, i god tid&lt;br&gt;lämna sådana upplysningar rörande barnet och övriga förhållanden som&lt;br&gt;kan främja umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian fästs särskild vikt vid s.k. umgängessabotage vilket&lt;br&gt;framledes föreslås bli särskilt uppmärksammat vid valet av vårdnads-&lt;br&gt;havare. Idégruppen finner förslaget vara väl utformat men noterar&lt;br&gt;samtidigt att en viktig fråga i detta sammanhang - frågan om möjlighet&lt;br&gt;för fäder som bor långt ifrån sina barn och av denna orsak inte kan/har&lt;br&gt;råd att utöva umgängesrätten - än en gång lämnas utan beaktande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att umgängesfrågorna tidigare varit föremål för prövning&lt;br&gt;har frågorna kring resor i samband med umgänge sagts skola bli föremål&lt;br&gt;för särskild utredning. Någon sådan har inte kommit till stånd och synes&lt;br&gt;ej heller ligga inom ramen för den utredning som den s.k. Under-&lt;br&gt;hållsbidragskommittén f.n. arbetar med. Det hade därför varit än mer&lt;br&gt;välkommet om frågan nu behandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Idégruppens erfarenhet omöjliggörs umgänge med barn inte&lt;br&gt;sällan i praktiken av att den förälder som har den faktiska vårdnaden&lt;br&gt;flyttar till annan ort, ibland utomlands. I syfte att tillförsäkra barnen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontakt med båda föräldrarna är det därför angeläget att det ånyo prövas Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;huruvida kostnaderna för umgängsresor ettdera ska beaktas vid faststäl- Bilaga 3&lt;br&gt;landet av underhållsbidrag eller ska få tillgodoräknas förälder som&lt;br&gt;skatteavdrag. Gruppen ser det som en brist att denna så viktiga fråga&lt;br&gt;beträffande rätten till umgänge inte berörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elsa Nyberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerättssekreterare har under åtskilliga år utvecklat metoder för att&lt;br&gt;tillsammans med föräldrar hitta former för umgänge med hänsynstagande&lt;br&gt;till barnets behov: kön, ålder skolgång, fritidsaktiviteter osv. Vår&lt;br&gt;erfarenhet är att det under ärendens fortsatta hantering ibland varit svårt&lt;br&gt;att vinna gehör för flexibla lösningar utifrån barnets behov. Det har varit&lt;br&gt;lättare för ombud och domstol att se till enskilda föräldrars behov av&lt;br&gt;fastställd periodicitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi välkomnar således en inriktning som styrs av barnets behov och&lt;br&gt;ställer krav på båda föräldrarnas aktiva samarbete. Att diskutera i termer&lt;br&gt;av &amp;quot;umgängessabotage&amp;quot; anser vi är ett för kraftigt uttryckssätt eftersom&lt;br&gt;det oftast handlar om komplicerade bakomliggande psykologiska faktorer&lt;br&gt;i dessa ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan inte heller prata om &amp;quot;umgängessabotage&amp;quot; bara av den förälder&lt;br&gt;barnet bor hos. I vår verksamhet förekommer minst lika ofta att&lt;br&gt;vårdnadshavare vädjar om hjälp att få den bortavarande föräldern att&lt;br&gt;förstå sitt barns behov av honom/henne och aktivt börja umgås med sitt&lt;br&gt;barn. Detta gäller särskilt mammor som ser sin son växa upp utan manlig&lt;br&gt;förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ställer oss tveksamma till regler som innebär överflyttande av&lt;br&gt;vårdnad om samarbete kring umgänge av olika skäl är försvårat,&lt;br&gt;detsamma gäller en generell regel som innebär att den som inte motsätter&lt;br&gt;sig gemensam vårdnad skall tillerkännas den enskilt. För oss är det viktigt&lt;br&gt;att, med hänsynstagande till samtliga omständigheter, fokusera barnets&lt;br&gt;behov och båda föräldrarnas ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lär finnas vårdnadshavare, som av illvilja och hämdlystnad (!)&lt;br&gt;försvårar eller omintetgör umgänge mellan barnet och umgängesföräldern,&lt;br&gt;men RMSÖ har aldrig påträffat något sådant fall i sin verksamhet. Det&lt;br&gt;finns emellertid gott om fall, där &amp;quot;den andra föräldern&amp;quot; påstått detta. Det&lt;br&gt;tillkommer då domstol att utreda skälen därbakom. I de fall man - efter&lt;br&gt;alltför lång tid dock - gjort detta, har det visat sig föreligga tungt vägande&lt;br&gt;skäl draga in umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att domstolarna hittills varit dåliga på sådana utredningar kan ha sin&lt;br&gt;grund i att det föreligger en tvist mellan två vuxna parter och barnets&lt;br&gt;bästa blir sekundärt. Barnet bli ett föremål, föräldrarnas egendom, om&lt;br&gt;vars nyttjanderätt parterna tvistar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyvärr har det sedan ofta gått flera år, under vilka man pressat, och&lt;br&gt;&amp;quot;jagat&amp;quot;, den interimistiska vårdnadshavaren (i praktiken även barnet), som&lt;br&gt;ju har att tala i barnets sak, och barnet har dåmera blivit näst intill&lt;br&gt;föräldralöst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frånskilda föräldern förmår inte vara förälder och vårdnadshavarens&lt;br&gt;kapacitet som förälder, att vara ett stöd för sitt barn, har starkt beskurits&lt;br&gt;av den långvariga rättsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi talar nu om så kallat familjevåld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ har funnit, att hustrumisshandel och sexuella övergrepp på barn&lt;br&gt;påfallande ofta förekommer inom samma familjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först har barnet upplevt åratal av våld och skräck. Sedan skall man i&lt;br&gt;åratal pröva &amp;quot;äganderätten&amp;quot; över barnet för gärningsmannen, den förälder,&lt;br&gt;som förgripit sig. Ur barnets synvinkel sett kan detta endast syfta til! att&lt;br&gt;kuva det, så att barnet internaliserar våldet. En samhällets markering, att&lt;br&gt;våld inte bara är acceptabelt utan man medverkar till och med i vissa fall&lt;br&gt;till att det blir bestående. (Om dessa barn inte blir &amp;quot;värstingar&amp;quot; är rena&lt;br&gt;turen.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är farligt att sätta likhetstecken mellan frånvaro av en biologisk far&lt;br&gt;och &amp;quot;värsting&amp;quot;-utveckling (massmediadebatten om ungdomsvåldet). Då&lt;br&gt;vore ju döda fäders barn restlöst förlorade, Det är snarare så, att&lt;br&gt;närvaron av en våldsam förälder befrämjar en sådan utveckling, vilket&lt;br&gt;inte har uppmärksammats. Att förvägra umgänge i ett sådant fall är inte&lt;br&gt;umgängessabotage. Det är i stället vårdnadshavarens skyldighet enligt sitt&lt;br&gt;föräldraansvar. (FB 6 kap.) Dessutom är det socialjtänstens ansvar enligt&lt;br&gt;SoL, om det kommit till dess kännedom, att ett barn inom dess ansvars-&lt;br&gt;område far illa eller riskerar fara illa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjevåld har förekommit i alla tider, men vårt upplysta välfärdssam-&lt;br&gt;hälle blundar oftast, när barn utsätts för våld inom sin egen familj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umgängessabotage är det i stället, då en förälder saboterar umgänget&lt;br&gt;med sitt barn, genom att utebli och inte upprätthålla kontakt. Lagföring&lt;br&gt;är kanske inte lösningen, men ett instrument för dessa,fall behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians rubricerade &amp;quot;umgängessabotage&amp;quot; visar upp okunnighet&lt;br&gt;om mycket utsatta barns faktiska verklighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen måste starkt förtydliga utredningsansvaret. Processer&lt;br&gt;angående vårdnad och umgänge borde börja med en noggrann analys av&lt;br&gt;det ifrågakommande barnets behov. Hur ser vårdnadsbehovet ut för just&lt;br&gt;detta barn? Om ej gemensam vårdnad, hur ser umgängesbehovet ut?&lt;br&gt;(Barnets behov, inte förälderns).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ efterlyser regler för utredning av barnets behov. I lagen fastslås&lt;br&gt;att barnet har behov av umgänge. Man glömmer, att barns behov kan&lt;br&gt;vara mycket olika från fall till fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därför är det farligt att bestämma att vårdnaden automatiskt skali&lt;br&gt;omprövas vid umgängesvägran, utan att först föranstalta om mycket&lt;br&gt;ingående utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ anser, att man också närmare bör reglera vissa huvudpunkter&lt;br&gt;för, vad en god kontakt bör innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av vårdnaden vid det, som promemorian kallar umgänges-&lt;br&gt;sabotage sker också med stöd av nu gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall, där barnet utsatts för våld ifrån en av föräldrarna, och risken för&lt;br&gt;upprepning är uppenbar, tvingas vi råda den andra föräldern att ändock&lt;br&gt;aktivt medverka till att umgänget (och skadan) verkställs, eftersom risken&lt;br&gt;är överhängande, att domstolen annars varaktigt placerar barnet hos&lt;br&gt;förövaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bodens kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga bedömningar eller förslag till utformning av umgänge ska lämnas&lt;br&gt;från socialtjänsten till domstolen. Det försvårar möjligheten att döma till&lt;br&gt;ett umgänge, individuellt anpassat efter barnets behov och ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma informationsskyldighet som åläggs vårdnadshavaren, bör åläggas&lt;br&gt;den umgängesberättigade föräldern, för att umgänget ska bli så positivt&lt;br&gt;som möjligt för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrid Adamsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visst förekommer umgängessabotage men i många ärenden är det mycket&lt;br&gt;allvarliga saker som ligger bakom en negativ inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umgängessabotage skall vi göra allt för att förhindra men det får inte&lt;br&gt;utvecklas till att domstolen ej beaktar att barnet kan fara illa. Eftersom&lt;br&gt;utgångspunkten är att barnet har behov av en bra kontakt med båda sina&lt;br&gt;föräldrar är det olyckligt att lagstiftarna inte någonstans tar upp proble-&lt;br&gt;matiken med de föräldrar som överger sina barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strömberg/Wetter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 15 §: Informationsskyldigheten till den förälder som inte är&lt;br&gt;vårdnadshavare skall inte ensiden allmänna motiveringen utformas som&lt;br&gt;ett hot. Det är svårt att avgöra för en förälder vad som är information av&lt;br&gt;här avsett slag. Information om barnets vardag, och att de t.ex. föredrar&lt;br&gt;umgänge med kamrater frmför föräldrarna kan också bli provocerande&lt;br&gt;och ge anledning till ytterligare konflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar umgängesfrågor (3.4.1) ser vi med tillfredsställelse&lt;br&gt;rekommendationen om mer flexibla former för umgänge. I avsnittet 3.4.2&lt;br&gt;om umgängessabotage finns angivet att vårdnadshavaren &amp;quot;utan giltig&lt;br&gt;anledning&amp;quot; kan sabotera umgänget. Detta är en svepande och preciserad&lt;br&gt;formulering som kan ge utrymme för subjektiva värderingar och&lt;br&gt;godtyckliga bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Vårdnadsutredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten tillstyrker förslaget men ifrågasätter om det inte vore lämpligt&lt;br&gt;att utredningsmannen, som är väl insatt i ärendet, redovisar sina egna&lt;br&gt;ståndpunkter när så är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det är önskvärt att vårdnadsutredningar inte drar ut på tiden&lt;br&gt;och att processandet endast sker i domstol, anser kammarrätten att&lt;br&gt;betydande fördelar är att vinna med förslaget och tillstyrker därför detta.&lt;br&gt;Kammarrätten vill dock fästa uppmärksamheten på att det enligt förslaget&lt;br&gt;till 6 kap. 19 § andra stycket första meningen FB endast är socialnämnden&lt;br&gt;som kan ge upplysningar till rätten när tillfälle därtill ges. Även i sådana&lt;br&gt;fall borde upplysningar kunna lämnas direkt från en av socialnämnden&lt;br&gt;utsedd tjänsteman. Samma delegationsrätt bör införas vid lämnande av&lt;br&gt;upplysningar enligt 6 kap 20 § andra stycket FB. Den föreslagna&lt;br&gt;delegationsrätten bör tydligt komma till uttryck i 48 § socialtjänstlagen.&lt;br&gt;En konsekvens av det nuvarande systemet är att en förälder redan på ett&lt;br&gt;tidigt stadium upplever socialnämnden och dess handläggare som partiska&lt;br&gt;och som motståndare. Inte sällan visar detta sig i mål om verkställighet&lt;br&gt;av allmän domstols vårdnads- eller umgängesdom. Även om förutsättning-&lt;br&gt;ar för medlingsförsök enligt 21 kap. 2 § FB kan anses föreligga, uppstår&lt;br&gt;ofta praktiska svårigheter att få tag på en medlare, eftersom föräldrarna&lt;br&gt;många gånger saknar förtroende för socialnämnden och dess tjänstemän.&lt;br&gt;Den föreslagna regeln om att socialnämnden inte längre skall höras i&lt;br&gt;vårdnads- eller umgängesmål kan således även underlätta handläggningen&lt;br&gt;i mål enligt 21 kap. FB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om processordning för föräldrabalksmål är föremål för över-&lt;br&gt;väganden av en nyligen tillsatt kommitté. Kammarrätten finner därför&lt;br&gt;inte nu anledning att yttra sig i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadsutredningar tar i Stockholm uppemot två år för närvarande,&lt;br&gt;och minst sex månader går innan någon vårdnadsutredare har utsetts.&lt;br&gt;Tingsrätten har i olika sammanhang påtalat den oacceptabelt långa tiden&lt;br&gt;och tingsrätten tillstyrker förslaget att domstolen får bestämma den tid&lt;br&gt;inom vilken utredningen skall vara slutförd. Viktigast i detta sammanhang&lt;br&gt;är dock att socialnämnderna påbörjar vårdnadsutredningarna utan&lt;br&gt;tidsutdräkt. - I promemorian anges att domstolen skall kunna slå fast&lt;br&gt;vissa ramar för vårdnadsutredningen. Tingsrätten utgår från att detta&lt;br&gt;exempelvis innebär att domstol skall kunna bestämma att barnpsykiatrisk&lt;br&gt;utredning skall ske som ett led i socialnämnds vårdnadsutredning.&lt;br&gt;Tingsrätten efterlyser vidare konkreta exemepel på vilka riktlinjer som&lt;br&gt;avses med förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten instämmer i den strävan som kommer till uttryck i förslaget&lt;br&gt;att undvika dubbla processer genom att socialnämnden inte längre skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttra sig om vem av föräldrarna som skall anförtros vårdnaden. I&lt;br&gt;promemorian anges att utredaren inte skall ta ställning till vem av&lt;br&gt;föräldrarna som bör anförtros vårdnaden. Hos socialnämnden finns&lt;br&gt;särskilda kunskaper om barns behov, kunskaper som inte förvärvas i&lt;br&gt;juristutbildningen. Tingsrätten förutsätter att utredaren kan åberopas i&lt;br&gt;målet som s.k. sakkunnigt vittne och då tillfrågas om sin mening. Det är&lt;br&gt;dock inte säkert att utredaren i detta läge vill ta ställning. Ett utbildnings-&lt;br&gt;behov för domare och advokater om barns behov torde därför föreligga.&lt;br&gt;Det kan förutses att fler mål kommer att företas till huvudförhandling när&lt;br&gt;förslag inte avgivits av socialnämnd eller utredare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I socialstyrelsens remissvar på betänkandet SOU 1987:7 delade styrelsen&lt;br&gt;utredningens syn på det negativa i det dubbla processandet i vårdnads-&lt;br&gt;och umgängesmål - först inför socialnämnd och sedan inför domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen tillstyrkte utredningens förslag att frikoppla den politiskt&lt;br&gt;valda socialnämnden från arbetet med vårdnads- och umgängesutredning-&lt;br&gt;ar. Det dubbla processandet utgör en svår påfrestning för alla berörda,&lt;br&gt;både emotionellt och tidsmässigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under tiden 1 oktober 1988 -31 mars 1989 genomförde socialstyrelsen&lt;br&gt;en enkät i landets samtliga kommuner om kostnaderna vid vårdnads- och&lt;br&gt;umgängesmål remitterade från domstol. Av sammanställningen framgår&lt;br&gt;att kommunens kostnader för de politiskt valda ledamöterna i socialnämn-&lt;br&gt;den utgör en inte ringa del av kostnaderna för vårdnads- och umgänges-&lt;br&gt;målen. Politiskt vald nämnd finns med vid huvudförhandlingen i tingsrätt-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen betonade i tidigare remissvar att domstolens större&lt;br&gt;inflytande inte fick leda till en utökad byråkratisering utan till en dialog&lt;br&gt;så att handlingsförslag anpassas till varje enkskilt fall. Detta böråterigen&lt;br&gt;understrykas och man skulle önska att domare fick någon form av&lt;br&gt;utbildning inriktad på även ett social-psykologiskt synsätt, som så påtagligt&lt;br&gt;behövs i sammanhang som dessa. Vid samarbete mellan socialtjänst och&lt;br&gt;domstol kan socialarbetare genom sin nära kontakt med berörda barn och&lt;br&gt;föräldrar och sina specialkunskaper på området ge domaren sociala&lt;br&gt;aspekter på målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera kommuner i landet förekommer redan ett samarbete mellan&lt;br&gt;domare och socialarbetare av det slag som här föreslås och erfarenheterna&lt;br&gt;tycks vara goda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en vårdnads- och/eller umgängesutredning med den föreslagna&lt;br&gt;ordningen inte skall utmynna i något förslag till beslut torde utredaren&lt;br&gt;utifrån det material som redovisas och med sin kännedom om de berörda&lt;br&gt;i sin utredning kunna diskutera konsekvenserna av olika vårdnads-&lt;br&gt;och/eller umgängeslösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med lagfäst skyldighet för kommunerna att erbjuda samarbetssamtal&lt;br&gt;kommer förhoppningsvis än färre vårdnads- och umgängesmål än nu att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullföljas med huvudförhandling i domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen biträder departementets förslag att inte längre höra&lt;br&gt;socialnämnden i vårdnads- och umgängesmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna del ger departementspromemorian intryck av att föreslå&lt;br&gt;detsamma som utredningen om barnens rätt såvitt avser frågan om att&lt;br&gt;frikoppla socialnämnden från arbetet med utredningar om vårdnad och&lt;br&gt;umgänge. I departementspromemorian sägs dock uttryckligen att&lt;br&gt;utredaren inte skall ta ställning till vem av föräldrarna som bör anförtros&lt;br&gt;vårdnaden, medan man föreslår en något annorlunda lösning i SOU&lt;br&gt;1987:7, vilket alltså är det förslag som enligt promemorian vunnit&lt;br&gt;remissinstansernas gillande och som riksdagen i allmänna ordalag har&lt;br&gt;uttalat sig positivt om. I SOU 1987:7 diskuterar man fyra olika lösningar&lt;br&gt;och stannar slutligen för den fjärde. Där sägs på s. 177:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Som vi har sagt i det föregående är våra syften med ett förändrat&lt;br&gt;utredningsförfarande i tvister om vårdnad och umgänge att få bort de&lt;br&gt;dubbla proceserna och skapa utrymme för domstolen att styra&lt;br&gt;utredningsarbetet. Vilken modell som man bör välja för en reform hänger&lt;br&gt;delvis samman med frågan om utredningen bara skall innehålla fakta och&lt;br&gt;upplysnignar om parterna eller om utredaren dessutom skall dra egna&lt;br&gt;slutsatser av materialet och avge ett förslag till hur tvisten bör avgöras.&lt;br&gt;Vi har stannat för det sistnämnda och den modell för ett förändrat&lt;br&gt;utredningsförfarande som vi förordar är således alternativet med en&lt;br&gt;bestämmelse i FB som direkt anger att i första han en tjänteman som&lt;br&gt;soicalnämnden utser skall verkställa den av domstolen begärda utred-&lt;br&gt;ningen. Det bör dock framhållas att vi inte vill föreslå en absolut&lt;br&gt;skyldighet för utredaren att ta ställning i konflikten eftersom det någon&lt;br&gt;gång t.ex. kan konstateras att båda föräldrarna är lika lämpliga som&lt;br&gt;vårdnadshavare. Att i en sådan situation tvinga utredaren att ta parti för&lt;br&gt;en förälder, och mot den andra, är inte att rekommendera med tanke på&lt;br&gt;den risk det skulle innebära för ett mer utdraget utredningsförfarande och&lt;br&gt;för större påfrestningar för de inblandade parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken var alltså inte att socialtjäntemannen aldrig skall ta ställning&lt;br&gt;till hur tvisten skall avgöras utan endast att han skall ha möjlighet att&lt;br&gt;avstå från detta i vissa fall. Enligt DVs uppfattning kan det emellertid&lt;br&gt;vara av stort värde för domstolen om utredaren, som av naturliga skäl&lt;br&gt;är väl insatt i ärendet, redovisar sina slutsater av det framtagna materialet&lt;br&gt;när så är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV tillstyrker således förslaget i den utformning det fått i SOU 1987:7.&lt;br&gt;DV tillstyrker även att domstolarna ges möjlighet att vid behov ge vissa&lt;br&gt;riktlinjer för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;jo&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En stor del av de klagomål som kommer in till JO avser handläggningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid socialnämnd av ärenden angående vårdnadsutredningar. Klagomålen&lt;br&gt;avser företrädesvis de långa handläggningstiderna i dessa ärenden. Det är&lt;br&gt;inte ovanligt med handläggningstider som sträcker sig över 1—2 år. Det&lt;br&gt;är givetvis högst otillfredsställande att föräldrarna på så vis under lång tid&lt;br&gt;hålls i okunnighet om hur vårdnadsfrågan enligt nämndens mening skall&lt;br&gt;lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagomålen visar att föräldrarna ofta uppfattar socialnämndens yttrande&lt;br&gt;som bestämmande för utgången av målet. Föräldrarna begär därför ofta&lt;br&gt;företräde inför nämnden för att där genom sina ombud lägga fram sin&lt;br&gt;sak. Handläggningen i socialnämnden ges en alltmer domstolsliknande&lt;br&gt;karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I klagomål till JO ifrågasätter ofta den förälder, som enligt nämndens&lt;br&gt;förslag inte bör tilläggas vårdnaden, om tjänstemännen vid förvaltningen&lt;br&gt;och socialnämnden handlagt ärendet med nödvändig opartiskhet. Hand-&lt;br&gt;läggningen vid nämnden leder till bitterhet och besvikelse och medför inte&lt;br&gt;sällan att motsättningarna mellan föräldrarna förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är min uppfattning att parterna i vårdnads- och umgängesrättsmål&lt;br&gt;skulle känna en större rättstrygghet om nämndens skyldighet att yttra sig&lt;br&gt;över den där verkställda utredningen föll bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag biträder därför förslaget om att domstolen tilläggs uppgiften att i&lt;br&gt;vårdnads- och umgängesrättsmål ta ställning till om nämnden skall inkom-&lt;br&gt;ma med upplysningar i målet eller om uppdrag skall lämnas nämnden&lt;br&gt;eller annat organ att verkställa utredning. Därmed ges domstolen ett mer&lt;br&gt;direkt ansvar för utredningens omfattning och den tid inom vilken utred-&lt;br&gt;ningen skall vara genomförd. Det finns starka skäl anta att tiden för ut-&lt;br&gt;redningen härigenom kan förkortas avsevärt samtidigt som större möjligh-&lt;br&gt;et ges att nå samförståndslösningar mellan föräldrarna innan förhandling-&lt;br&gt;arna i domstolen tar sin början. Inte minst betydelsefullt för möjligheterna&lt;br&gt;till samförståndslösningar blir den föreslagna rätten för domstolen att&lt;br&gt;förordna om samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen lägger ett förslag om att socialnämnden inte längre ska höras&lt;br&gt;av domstolen i vårdnads- och umgängesmål. Den socialtjänteman som av&lt;br&gt;socialnämnden utses att utföra vårdnadsutredningen skall själv svara för&lt;br&gt;utredningen och ge in den till domstolen utan att gå vägen via social-&lt;br&gt;nämnden. Domstolen ska vid behov kunna ge vissa riktlinjer för utred-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna innebär att utredningen enbart ska innehålla en&lt;br&gt;redovisning av insamlade uppgifter och fakta om barnet och dess familj.&lt;br&gt;Det svåra och kvalificerade arbetet att värdera det insamlade materialet -&lt;br&gt;och där socialtjänstens kompetens måste betraktas som stor - undandras&lt;br&gt;från nämnden. Förslaget kan på sätt och vis också sägas medföra att den&lt;br&gt;kommunalt anställda personalen ställs till domstolens förfogande, en&lt;br&gt;ordning som saknar motsvarighet inom annat område och är främmande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 8&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i det kommunala systemet. Domstolens rätt att ge riktlinjer för utred-&lt;br&gt;ningen kan medföra en risk för tunna beslutsunderlag vilket knappast kan&lt;br&gt;sägas gagna barnen. Förbundsstyrelsen avstyrker med bestämdhet - mot&lt;br&gt;bakgrund av samtliga ovanstående skäl - denna del i utredningen i vilken&lt;br&gt;förtroendemännen också förlorar möjligheten att planera och prioritera&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att socialnämnden inte längre skall höras av&lt;br&gt;domstol i vårdnads- eller umgängesmål. Socialnämnden skall i stället utse&lt;br&gt;tjänsteman som för domstolens räkning skall utreda barnets förhållanden.&lt;br&gt;Utredningen skall sedan lämnas till domstolen utan ställningstagande från&lt;br&gt;utredarens eller socialnämndens sida. Enligt förslaget skall domstolen&lt;br&gt;också kunna ge direktiv för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns både för- och nackdelar med de här förslagen. Kommunen&lt;br&gt;anser dock att de skäl som talar mot förslagen är betydligt starkare och&lt;br&gt;avstyrker därför promemorians förslag i det här avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer att bli svårare att nå förlikningsresultat före domstolsför-&lt;br&gt;handlingen. Utredarens möjlighet att hjäpa parterna att komma fram till&lt;br&gt;samförståndslösningar, utan inblandning av advokater, minskar. I stället&lt;br&gt;kommer fler processer att drivas med hjälp av respektive parts juridiska&lt;br&gt;ombud inför domstolen, med färre positiva överenskommelser som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt socialnämndens mening underskattar lagförslaget värdet av den&lt;br&gt;bedömning av parterna som en erfaren utredare kan erbjuda. Även inom&lt;br&gt;ramen för en traditionell vårdnadsutredning ges ofta tillfälle till samför-&lt;br&gt;ståndslösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhället bör på allt sätt förebygga att vårdnadstvister m.m. i större&lt;br&gt;omfattning än nu avgörs efter traditionell rättegång med parterna och&lt;br&gt;deras ombud som utredare. Parternas motsatsförhållande är ofta&lt;br&gt;problematiska redan då domstolsförfarandet inleds. Själva processen med&lt;br&gt;dess betonande av partsförhållanden förstärker detta. I ombudens&lt;br&gt;partsinlagor spetsas gamla konflikter till, genom beskyllningar och&lt;br&gt;motbeskyllningar sårar parterna varandra, kanske för livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnads- och umgängesrättsfrågor har mycket av familjesocialt och&lt;br&gt;psykologiskt innehåll. Sådant måste beaktas om tvister skall lösas&lt;br&gt;långsiktigt och återkommande kriser undvikas. Det skulle enligt nämndens&lt;br&gt;mening vara fel att avstå från att söka lösningar med hjälp av social-&lt;br&gt;personal - även om parterna avstått från reguljära samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden är klart positiv till förslaget att inte längre behöva avge&lt;br&gt;särskilda yttranden i vårdnads- och umgängesrättsfrågor. Både för att i&lt;br&gt;framtiden vinna en snabbare handläggning och för att undvika att&lt;br&gt;processen föregrips genom dueller mellan parterna i socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Piteå kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen fastställer riktlinjer för utredningen så kommer detta att&lt;br&gt;upplevas som en styrning, fingervisning, om hur socialnämndens tjänste-&lt;br&gt;män skall arbeta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast i yttersta undantagsfall bör domstolen kunna styra en utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns hos socialnämnderna en så hög utredningskompetens att&lt;br&gt;det får anses onödigt att domstolen behöver fastställa riktlinjer för&lt;br&gt;vårdnads-och umgängesu t redningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotlands kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vård och umgänge kommer enligt förslaget att bli en ganska&lt;br&gt;strikt juridisk fråga i stället för en social sådan. I och med att utredningen&lt;br&gt;inte skall innehålla ett förslag kommer det att ställa ett större krav på&lt;br&gt;domstolarna. Den samlade kompetens och erfarenhet som berörd personal&lt;br&gt;på socialförvaltningen besitter kommer inte domstolen till del vid&lt;br&gt;avgörandet. Tar man detta i beaktande, och därtill att rättens ledamöter&lt;br&gt;i dag inte läser hela vårdnadsutredningen utan endast får valda delar&lt;br&gt;föredragna för sig, måste en förändring ske i domstolens arbetssätt och&lt;br&gt;av ledamöternas kompetens på det sociala området. Möjligen kan den&lt;br&gt;utredande tjänstemannen göras till föredragande av utredningen inför&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner man att förslaget skall genomföras bör det övervägas om inte&lt;br&gt;måltypen skall flyttas till de allmänna förvaltningsdomstolarna som har&lt;br&gt;lång erfarenhet av att avgöra andra mål med sociala överväganden och&lt;br&gt;härigenom utvecklat en stor social kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadstvister drar ofta mycket långt ut på tiden. Utredningen tar inte&lt;br&gt;sällan mer än ett år, vilket kan vara mycket påfrestande både för barn&lt;br&gt;och föräldrar. LO anser det angeläget att förkorta proceduren. Det finns&lt;br&gt;ibland ett krav på och en önskan att skapa millimeterrättvisa mellan två&lt;br&gt;föräldrar som kanske båda är lämpliga som vårdnadshavare som leder till&lt;br&gt;onödigt utdragna utredningar. Hänsynen till barnets bästa handlar i&lt;br&gt;sådana fall inte om vilken av föräldrarna som är marginellt &amp;quot;lämpligast&amp;quot;&lt;br&gt;utan främst om att barnet så snart som möjligt kommer in i en lugn och&lt;br&gt;trygg situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR ställer sig positiv till promemorians förslag att socialnämnden&lt;br&gt;inte fortsättningsvis skall ta aktiv del i vårdnadsprocessen. Detta är&lt;br&gt;positivt dels, som framhålls i promemorian, för att spara tid i redan&lt;br&gt;utdragna och för parterna och barnen plågsamma processer. Återremisser&lt;br&gt;och bordläggningar i socialnämnden är inte ovanliga. Det är vidare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;positivt att befria socialnämnden från denna uppgift, då socialnämndens Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;behandling av vårdnadsärenden emellanåt får en rättegångsliknande Bilaga 3&lt;br&gt;karaktär, vilket kan skapa fördjupade motsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR motsätter sig dock mycket starkt den del av detta förslag som&lt;br&gt;gäller själva utredarens roll och uppgift. Vårdnadsutredarens roll&lt;br&gt;reduceras i förslaget till insamling av fakta och upplysningar, vilket sedan&lt;br&gt;skall överlämnas utan kommentar till domstolen för bedömning och&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian tar sin utgångspunkt i skyddet av barns rätt och barns&lt;br&gt;behov. För att kunna avgöra vilka barns behov och rätt är och vad som&lt;br&gt;bäst tillgodoser dessa krävs psykosocial kompetens. I en vårdnadsprocess&lt;br&gt;inför domstol agerar två parter, respektive förälder, med sina juridiska&lt;br&gt;ombud. I själva processen finns inget ombud som för barnets talan och&lt;br&gt;värnar om barnets rätt. Hur skall domstolen utan psykosocial kompetens&lt;br&gt;och med enbart juridisk kompetens kunna tillvarata barnens rätt och&lt;br&gt;behov. SACO/SR vill därför understryka vikten av att barnpsykologisk&lt;br&gt;sakkunskap kan tillföras domstolen, i synnerhet vid särskilt komplicerade&lt;br&gt;mål rörande vårdnad och umgänge. I förslaget finns nämligen inget skrivet&lt;br&gt;om hur domstolen skall värdera inhämtat utredningsmaterial eller få hjälp&lt;br&gt;till sådan värdering i de fall samförståndslösningar inte är möjliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dock är det enligt vår mening avgörande för att tillvarata barnens rätt&lt;br&gt;och behov att vårdnadsutredarens kompetens ges stor tyngd i den&lt;br&gt;smärtsamma process som tvisten innebär i synnerhet för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges domareförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet tillstyrker att socialnämnden inte längre skall ta ställning i&lt;br&gt;vårdnadsfrågan. Förbundet anser däremot att den socialtjänstcman som&lt;br&gt;gör utredningen inte enbart skall begränsa sig till att presentera fakta&lt;br&gt;utan även lämna ett motiverat förslag till lösning av vårdnadsfrågan. Den&lt;br&gt;kunskap som utredaren skaffar sig under en vårdnadsutredning bör enligt&lt;br&gt;förbundets mening också utnyttjas så att utredaren får lämna ett förslag.&lt;br&gt;Utredningsarbetet torde därmed bli mera stimulerande och också&lt;br&gt;uppfattas som mera kvalificerat. En annan sak är att rätten naturligtvis&lt;br&gt;skall pröva förslaget, liksom annan utredning i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet avstyrker förslaget om att socialnämnden ej skall avge yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i vårdnadsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget skulle innebära att fler vårdnadstvister i fortsättningen&lt;br&gt;avgjordes efter stor huvudförhandling i domstol. Ett sådant förfarande&lt;br&gt;skärper alltid motsättningarna mellan föräldrarna och detta blir ytterst&lt;br&gt;till nackdel för barnet. Det är lättare att motivera föräldrarna till en&lt;br&gt;överenskommelse utan huvudförhandling med nuvarande system som&lt;br&gt;innebär att vårdnadsutredarna avger förslag i vårdnadsfrågan. Förfarandet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför socialnämnden är en garanti för att båda föräldrarna får framföra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sina synpunkter pä utredningen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vårdnadsutredarna ej avger förslag kommer parterna att begära Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vårdnadsutredarna hörs inför domstol. Man får då först i samband&lt;br&gt;med huvudförhandling ett utlåtande i vårdnadsfrågan som sedan får&lt;br&gt;avgörande betydelse för domstolens ställningstagande. Detta är olämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämförelse kan göras med nuvarande upplysningar enligt FB 6:20&lt;br&gt;som för det mesta endast innehåller ett återgivande av föräldrarnas egna&lt;br&gt;uppgifter och därför saknar värde för domstolens ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan det ur många synpunkter vara lämpligt att domstolen&lt;br&gt;drar upp riktlinjer för utredningen eller i vart fall särskilt pekar på vissa&lt;br&gt;frågor som bör belysas. Detta är särskilt viktigt när det gäller att begränsa&lt;br&gt;utredningen i tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS delar promemorians mening att utredningsförfarandet behöver&lt;br&gt;effektiviseras och att socialnämndens handläggning innebär en tidsdröjan-&lt;br&gt;de faktor. Vi hävdar dock bestämt att den psyko-sociala kompetens som&lt;br&gt;socialnämndens yttrande trots allt står för måste ersättas med en&lt;br&gt;motsvarande kompetens i tingsrätten. Vare sig domare eller nämndemän&lt;br&gt;har de kunskaper om barns behov som behövs för att rätt kunna tolka&lt;br&gt;den information om barnet och familjen som inte åtföljs av ett yttrande&lt;br&gt;från den myndighet som gjort utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bris föreslår därför att en barnpsykologisk eller barnpsykiatrisk expert&lt;br&gt;skall adjungeras till rätten i alla vårdnads- och umgängesmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen jurister vid de allmänna advokatbyråerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att den socialtjänsteman som utsetts att utföra vårdnadsutred-&lt;br&gt;ningen själv skall svara för utredningen och inge denna till domstolen är&lt;br&gt;som angetts i promemoiran lämpligt såväl med hänsyn till att rättegångs-&lt;br&gt;liknande förfarande inför socialnämnden i fortsättningen kommer att&lt;br&gt;undvikas som av effektivitetsskäl. Föreningen biträdde även vad i&lt;br&gt;promemoiran anförts om domstols möjlighet att ange riktlinjer för&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen anser det angeläget att understryka vikten av att domstolen&lt;br&gt;i samband med varje förordnande om utredning anger det datum&lt;br&gt;utredningen skall vara tingsrätten tillhanda. Denna tid skall inte kunna&lt;br&gt;förlängas, såvida ej synnerliga skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnens riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen tillstyrker förslaget om att socialnämnden inte längre skall&lt;br&gt;yttra sig i vårdnadsmål utan att vårdnadsutredningen, som sker på&lt;br&gt;domstolens initiativ, endast föreläggs domstolen och att utredningen ska&lt;br&gt;lämnas till domstolen utan något ställningstagande från nämndens eller&lt;br&gt;utredarens sida. Detta förfaringssätt förkortar processen och parterna&lt;br&gt;slipper att företräda i socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen vill dock i detta sammanhang poängtera vikten av att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domare och nämnd ges tillfälle till utbildning i frågor som rör barn och&lt;br&gt;barns behov. I och med promemorians förslag kopplas socialnämnden&lt;br&gt;bort från vårdnadsutredningen och då utredaren ej längre ska ge förslag&lt;br&gt;i vårdnadsfrågan kommer värdefull sakkunskap att försvinna. Därför är&lt;br&gt;det av yttersta vikt att domstolens kompetens i barnfrågor fördjupas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR tillstyrker delvis att socialförvaltningens roll tonas ner i utredning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men detta får inte ske före vi har fått en mer kompetent instans, typ&lt;br&gt;familje- eller skiljenämnd. Det gäller att på olika sätt stödja den yrkes-&lt;br&gt;gruppsom arbetar med familjekonflikter genom fortbildning och metod-&lt;br&gt;utvecklingsprojekt, så att de får en större tyngd i sitt arbete att förmå&lt;br&gt;separerande föräldrar träffa uppgörelser om vårdnad och umgänge och&lt;br&gt;förmå dem till ett &amp;quot;vardagssamarbete&amp;quot; om barnen även efter en separa-&lt;br&gt;tion, för att inte ge ytterligare spelrum för de juridiska ombudens smuts-&lt;br&gt;kastning av den förälder som är motpart i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR delar delvis promemorians förslag om lagtexten tidsbegränsas till&lt;br&gt;90 dagar i exempelvis ärenden var barnet på grund av odokumenterat&lt;br&gt;skäl eller påståenden hålls avskild från umgängesföräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sista stycket om att barn får höras i domstol motsätter vi oss helt. Bar-&lt;br&gt;nets talesrätt skall komma till uttryck i föräldrarnas samarbetssamtal innan&lt;br&gt;domstolsförhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centerns kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ovanstående har framhållits behovet och betydelsen av att ha sam-&lt;br&gt;arbetssamtal. Av förslaget i promemorian framgår att socialnämnden inte&lt;br&gt;längre ska höras av domstol i vårdnads- och umgängesfrågor. Där är vi&lt;br&gt;av en annan uppfattning. Tas socialnämndens befogenheter bort förringar&lt;br&gt;man skyldigheten att upprätthålla service med samarbetssamtal. Om so-&lt;br&gt;cialnämnden endast fungerar som arbetsgivare till samtalsledare och ut-&lt;br&gt;redare läggs inte samma vikt vid denna verksamhet i konkurrens med de&lt;br&gt;stora uppgifterna inom barn- och äldreomsorg. Socialnämnden borgar&lt;br&gt;också för att ärendet belyses ur lekmannasynpunkt och att demokratiska&lt;br&gt;aspekter inte åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden av denna art ska handläggas snabbt. Det bör inte bli någon&lt;br&gt;konflikt i detta avseende även om behandlingen i socialnämnden behålles.&lt;br&gt;I promemorian framgår inte betydelsen av att på alla plan jämställa för-&lt;br&gt;äldrarna. Från Centerkvinnorna kan vi inte nog framhålla betydelsen av&lt;br&gt;att det snarast införes en jämnare fördelning av uttag av föräldraledighet.&lt;br&gt;Skapar båda föräldrarna tidiga relationer till barnet, kommer båda att&lt;br&gt;vara angelägna om att jämställas i vårdnads- och umgängesfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkpartiets Kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen är det organ som skall lösa tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta vårdnadsutredningar löses i samförstånd. I de fall där så inte&lt;br&gt;sker finns skäl att misstänka psykiska störningar hos en eller båda föräld-&lt;br&gt;rarna. Det är därför i dessa fall nödvändigt att göra grundliga bedöm-&lt;br&gt;ningar över föräldrarnas lämplighet som vårdnadshavare. Varje vårdnads-&lt;br&gt;utredning är psykiskt krävande för alla inblandade. Inte minst ur den&lt;br&gt;aspekten är det angeläget att lagstifta om den tid en utredning får ta i&lt;br&gt;anspråk och vilka krav som skall ställas på utredande organ. Vid behov&lt;br&gt;kan den tidsperiod förlängas genom beslut av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderata kvinnoförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen lägger förslag om att socialnämnden inte längre skall höras&lt;br&gt;av domstolen i vårdnads- och umgängesmål. På begäran av domstol skall&lt;br&gt;tjänsteman endast redovisa insamlade uppgifter och fakta om barnet och&lt;br&gt;dess familj. Förslaget innebär att kommunen ställer anställd personal till&lt;br&gt;domstolens förfogande, en ordning som saknar motsvarighet inom annat&lt;br&gt;område och är främmande i det kommunala systemet. Mot detta reagerar&lt;br&gt;MKF med bestämdhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvärtom anser MKF att det är av största vikt att socialnämndernas&lt;br&gt;kompetens och erfarenhet tages tillvara. Utredningen framhåller tidsvinst-&lt;br&gt;en som ett argument att inte höra socialnämnden men undanhåller det&lt;br&gt;värdefulla i att klienterna får tillfälle att införa en sekretessbelagd för-&lt;br&gt;troendemannanämnd framföra sina synpunkter och åsikter. Det är inte&lt;br&gt;meningsfullt att fler processer med inblandning av advokater kommer att&lt;br&gt;drivas. Utredningens förslag i detta avseende innebär en förlust för sam-&lt;br&gt;hället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MKF anser att för barnens bästa borde samhället tillvarataga det enga-&lt;br&gt;gemang och den förmåga till samförståndslösningar som socialtjänsten och&lt;br&gt;dess förtroendevalda kan erbjuda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående socialnämndens roll i vårdnads- och umgängesmål så föreslår&lt;br&gt;utredningen att socialnämnden inte längre skall höras. Vårdnadsutred-&lt;br&gt;ningar skall utföras av socialtjänsteman som utan eget förslag skall ge in&lt;br&gt;dem till domstolen. Vidare ska domstolen ge riktlinjer för utredningen.&lt;br&gt;SSKF inser problemet med de dubbla processerna men anser ändå en&lt;br&gt;social bedömning och ett ställningstagande från de förtroendevaldas sida&lt;br&gt;vara värdefull. Den utredning som genomförs av socialtjänsteman är av&lt;br&gt;utomordenligt stor vikt för domstolens senare bedömning. En vårdnads-&lt;br&gt;utredning måste vara allsidig och relativt heltäckande. Riktlinjer från&lt;br&gt;domstolen kan betyda att viktiga förhållanden inte blir belysta. Utred-&lt;br&gt;ningen blir i förväg styrd av den dömande instansen. Socialnämndens&lt;br&gt;uppgift är just att granska utredningar utifrån den aspekten och begära&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upplysningar kring förhållanden som nämndens utredare inte berört. Ej&lt;br&gt;alltför sällan anser föräldrar att socialtjänstemännen vari t part iska under&lt;br&gt;utredningsarbetet och ser nämndens ledamöter som garanter för att ut-&lt;br&gt;redningen blir saklig och allsidig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SSKF avstyrker således detta förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR tillstyrker förslaget om vårdnadsutredningen men vill tillföra några&lt;br&gt;synpunkter. Redan i avsnitt 3.2.2 har FoR framhållit att samtalsledare i&lt;br&gt;en vårdnadstvist i ett senare skede inte får bli vårdnadsutredare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I såväl lagtext som motiveringarna skrivs uttryckligen &amp;quot;någon&amp;quot;, dvs. sin-&lt;br&gt;gularis, när det gäller verkställare av utredningen. Under senare år har&lt;br&gt;det blivit allt vanligare att två utredare är inkopplade på samma ärende.&lt;br&gt;Så är alltid fallet i t.ex. Södertälje kommun och i allmänhet också i Stock-&lt;br&gt;holm. Vid barnpsykiatrisk utredning är praxis ett team på 2-3 personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om i utredningen inte längre skall framföras ett direkt förslag&lt;br&gt;torde starka skäl tala för att utredningsuppdraget läggs på minst två per-&lt;br&gt;soner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av FoR föreslagna ändringen är lätt att genomföra. I stället för&lt;br&gt;att skriva &amp;quot;uppdraga åt socialnämnden eller något annat organ att utse&lt;br&gt;någon att verkställa sådan&amp;quot; (dvs. utredning) kan lagtexten kortas till &amp;quot;upp-&lt;br&gt;draga åt socialnämnden eller något annat organ att låta verkställa sådan&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat skulle FoR-förslaget göra det lättare för vårdnadsut-&lt;br&gt;redare som redan arbetar två och två att även fortsättningsvis göra det.&lt;br&gt;Står det i den framtida lagtexten singularformen &amp;quot;någon&amp;quot; kommer med&lt;br&gt;säkerhet kommuner där man i dag arbetar med två utredare av ekonomis-&lt;br&gt;ka skäl återgå till det äldre systemet med endast en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall domstolarnas handläggningstider bli kortare erfordras även andra&lt;br&gt;åtgärder. Nuvarande långa tider beror inte enbart på fördröjning i social-&lt;br&gt;nämnderna. Inte sällan är någon av parterna eller något av ombuden som&lt;br&gt;avsiktligt förhalar målet. Även i domstolarna förekommer emellanåt för-&lt;br&gt;dröjningar. FoR har exempel på att det kan ta nära ett år efter stämning&lt;br&gt;och första förberedelse innan domstolen begär yttrande från socialnämnd.&lt;br&gt;När yttrandet väl kommit in kan det sedan dröja ett halvår till nästa för-&lt;br&gt;beredelse i målet och ytterligare 3—4 månader till huvudförhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elsa Nyberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar utredningens uppfattning att socialnämndens prövning innan&lt;br&gt;yttrande inlämnas till domstolen av olika skäl är onödig. Vi anser även&lt;br&gt;att möjligheterna till fortsatt kontakt med och stöd till föräldrarna ökar&lt;br&gt;om familjerättshandläggarna utan förslag kan redovisa ärendet till domsto-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande handläggningstider delar vi den uppfattning som framförs&lt;br&gt;i Socialstyrelsens redovisning 1988:17 &amp;quot;Samarbetssamtal och familjerådgiv-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning&amp;quot; nämligen att det viktigaste inte är om en utredning slutförs inom 4 Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;eiler 8 månader utan att en samförståndslösning faktiskt kan nås. Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det största problemet i kommunerna när det gäller handläggningstider,&lt;br&gt;är där det förekommer långa väntetider beroende på att den familjerätts-&lt;br&gt;liga sektorn varit lågprioriterad och tilldelats för knappa personella resur-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi känner en viss oro inför det faktum att domstolarnas betydelse i&lt;br&gt;vårdnads- och umgängesärenden med det föreliggande förslaget ökar.&lt;br&gt;Enligt vår mening är det viktigt att domstolarna ökar sin kompetens be-&lt;br&gt;träffande barns behov och om möjligt organiserar familjemålen som en&lt;br&gt;specialitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bodens kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget och motivering i promemorian överensstämmer inte när det&lt;br&gt;gäller domstolens styrning av utredning och till vem domstolen ska uppdra&lt;br&gt;utföra utredning. Enligt lagtexten får domstolen större utrymme att&lt;br&gt;styra/begränsa utredning än vad promemorians text beskriver. Enligt lag-&lt;br&gt;text kan domstol uppdra till socialtjänsten eller annat organ att verkställa&lt;br&gt;utredning, medan promemorian i övrigt beskriver att det är socialtjänsten&lt;br&gt;som genomför utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att domstol ska styra utredningen kan uppfattas som att rätten tidigt&lt;br&gt;tagit ställning för endera parten och domstolens opartiskhet kan ifråga-&lt;br&gt;sättas. Det kan även förekomma fall då socialtjänsten har mer/betydligt&lt;br&gt;mer kunskap om ärendet än vad domstolen efterfrågar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer att bli stora svårigheter att hantera denna kunskap, då det&lt;br&gt;kan vara av stort värde för barnet att den redovisas i utredningen. Då&lt;br&gt;socialsekreterare kallas som vittne vid vårdnads/umgängesrättegång, blir&lt;br&gt;det svårigheter om socialsekreterare har mer uppgifter än vad som be-&lt;br&gt;gärts av rätten i utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om uppgifterna då måste redovisas muntligt vid rättegången innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det en sämre rättssäkerhet för föräldrar/barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarnas roll betonas och socialtjänstens roll försvagas. Eftersom&lt;br&gt;socialtjänsten tidigare fört barnens talan finns det risk för att barnens&lt;br&gt;rätt också försvagas på bekostnad av föräldrarnas, som stärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrid Adamsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden föreslår att inte yttra sig i vårdnads- och umgängesären-&lt;br&gt;den, bl.a. för att förhindra en dubbelprocess. - Dubbelprocesser är inte&lt;br&gt;bra men borde genom tydliga regler, kunna förhindras. Ur tjänstemanna-&lt;br&gt;synpunkt och i förlängning allmänhetens är det negativt att dessa ärenden&lt;br&gt;inte förs upp till socialnämnden. Nämnden får därigenom inte längre&lt;br&gt;någon kunskap om kvalitet och kvantitet i det arbete som görs, vilket i sin&lt;br&gt;tur kan försvåra vid budget- och personalförhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag att socialtjänstens handläggare inte längre skall &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göra en bedömning och lämna ett förslag i vårdnads- och umgängesutred-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar utan endast ta fram begärda fakta är mycket olyckligt. Det måste&lt;br&gt;ifrågasättas om förslagsställarna är medvetna om vilken kompetens som&lt;br&gt;behövs i dessa ärenden och vem det i dag är som har denna kompetens.&lt;br&gt;Hitintills är det endast socialtjänstens handläggare som haft kunskapen&lt;br&gt;och modet att sätta barnets bästa i fokus. BUP har kunskap men vågar&lt;br&gt;i regel ej ta ansvar. Domstolen saknar kunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastän lagen poängterar att det är barnets rätt som skall tillgodoses&lt;br&gt;och inte förälderns som i tidigare lag blir det i domstolen den vuxnes&lt;br&gt;rätt SQtn prioriteras i barnets rätts namn. Detta eftersom varken juridiska&lt;br&gt;ombud eller domare har den specialkunskap och den kompetens som&lt;br&gt;krävs för att kunna sätta barnet i fokus. Hur kan det annars förklaras att&lt;br&gt;föräldrar som dömts för incest får umgängesrätt. Att ett åtta månaders&lt;br&gt;barn skall träffa sin far vartannat veckoslut fredag till söndag, att ett 1,5&lt;br&gt;års barn, som ej sett sin far på fem månader skall träffa sin far på samma&lt;br&gt;villkor föregånget av ett besök av fadern i barnets hem, dit han vägrar att&lt;br&gt;gå. Inte i någon dom skrivs ut att beslutet om umgänget är baserat ut-&lt;br&gt;ifrån barnets bästa utan alltjämt uttalas att fadern/modern skall ha um-&lt;br&gt;gängesrätt. Det är anmärkningsvärt att i alla processer där jurister är in-&lt;br&gt;blandade är det alltd bäst för barn att träffa den andre föräldern vart-&lt;br&gt;annat veckoslut, varannan storhelg, två till fyra veckor på sommaren. Det&lt;br&gt;är ju uppenbart hur slentrianmässigt och med vilken okunskap sådana&lt;br&gt;beslut kommer till stånd och det är lika uppenbart att alltför många juris-&lt;br&gt;ter inte uppfyller lagens intentioner att sätta barnets behov i centrum. I&lt;br&gt;stället blir att endast i undantagsfall, om någon är grav missbrukare, som&lt;br&gt;denne inte skall ha umgängesrätt. Det är företrädare med ovan synsätt&lt;br&gt;och med ovan kunskap som nu ensamma skall se till barnens bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstens handläggare har sin roll helt klar att utreda barnets be-&lt;br&gt;hov, att sätta dessa i fokus och att ta ansvar för vad som kommit fram.&lt;br&gt;Att dessa tjänstemän inte längre skall göra bedömningar och lämna för-&lt;br&gt;slag i vårdnads- och umgängesutredningar, kommer att medföra att barn-&lt;br&gt;ens behov ej blir sedda. Vi vågar påstå detta, då det redan i dag är svårt&lt;br&gt;att få domstolen att förstå utvecklingspsykologi, missbruks-, incest-och&lt;br&gt;lojalitetseffekter, psykologiska skeenden, aggressivitet etc. Därför måste&lt;br&gt;socialarbetarna även i framtiden göra en bedömning och lämna ett förslag&lt;br&gt;i stället för att bli faktainsamlare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jonsson/Viklund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi tycker att det är bra att socialnämnden inte ska ta något beslut i vård-&lt;br&gt;nadsfrågorna. Det blir mindre antal &amp;quot;processer&amp;quot; och strider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkansgruppen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås också att socialnämnden inte skall yttra sig över en vårdnads-&lt;br&gt;utredning utan domstolen skall uppdraga till socialnämnden att föranstalta&lt;br&gt;om utredning men utredningen skall överlämnas till domstolen utan något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställningstagande från nämnden eller utredarens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi är medvetna om att det i landet kan se ganska olika ut vad avser&lt;br&gt;möjlighet till kompetens inom barnpsykiatri, relationsproblem och övriga&lt;br&gt;familjerättsfrågor för vårdnadsutredare men samtidigt finner vi det viktigt&lt;br&gt;att där sädan kompetens finns domstolarna utnyttjar denna kompetens i&lt;br&gt;tillämpliga fall. I och med att man påskyndar vårdnadsutredning, vilket är&lt;br&gt;ett av syftena för den nya promemorian, finns en risk att domstolen på&lt;br&gt;ett mera summariskt sätt kan avgöra vårdnadsfrågorna där också parter-&lt;br&gt;nas ombud mera fritt kan agera vilket skulle kunna vara en risk för bar-&lt;br&gt;nets rättssäkerhet. Vi vill poängtera detta eftersom vi i vårt praktiska&lt;br&gt;arbete har funnit att vi i yttranden om vårdnad och umgänge kunna ge&lt;br&gt;domstolarna nyttiga bakgrundsfaktorer av betydelse för barnets fortsatta&lt;br&gt;vårdnad, umgänge och relationer med föräldrarna. Vi vill också påpeka&lt;br&gt;vikten av att man inom socialtjänsten i de olika kommunerna tillskapar&lt;br&gt;om så inte finns en god kompetens inom olika familjerättsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis finner vi att intentionerna i promemorian är bra&lt;br&gt;framför allt betoningen av båda föräldrarnas gemensamma ansvar i vård-&lt;br&gt;naden av barnet, men att det inte får räcka med detta utan domstolen&lt;br&gt;också utreder intentionen av viljan att göra det så bra som möjligt för&lt;br&gt;barnet i vårdnad och umgängesfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller vårdnadsutredning finner vi att kompetensen inom famil-&lt;br&gt;jerättsfrågor är mycket olika i olika delar av landet, men där sådan kom-&lt;br&gt;petens finns är det viktigt att domstolarna utnyttjar sig av densamma så&lt;br&gt;att barnets rättssäkerhet i möjligaste mån tillförsäkras och att inte föräld-&lt;br&gt;rarnas eventuella konflikter och ombudens utnyttjande av desamma kom-&lt;br&gt;mer att överväga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Interimistiska beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Göta Hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten anser att det finns flera fördelar med att domstol genom&lt;br&gt;ett interimistiskt beslut, vid vilken tid utredningen av naturliga skäl ofta&lt;br&gt;är bristfällig, skall kunna förordna endast om vem barnet skall bo tillsam-&lt;br&gt;mans med. Eftersom promemorians förslag innebär att domstol skall&lt;br&gt;kunna förordna på detta sätt även om parterna inte vill ha gemensam&lt;br&gt;vårdnad, bör i sammanhanget diskuteras möjligheten att reglera umgänge&lt;br&gt;med barnet och om verkställighetsreglerna i 21 kap. FB kan tillämpas på&lt;br&gt;ett sådant beslut. I promemorian berörs inte dessa frågor trots att utred-&lt;br&gt;ningen om Barnets rätt (SOU 1987:7 s. 165) pekat på problemet. De&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nuvarande reglerna utgår ifrån att föräldrarna kan komma överens om Prop. 1990/91&lt;br&gt;umgänge när de har gemensam vårdnad. Med tanke på att de faktiska Bilaga 3&lt;br&gt;förhållandena under utredningstiden påverkar det slutlig avgörandet, bör&lt;br&gt;möjlighet finnas att förordna interimistiskta umgänge även om föräldrarna&lt;br&gt;har gemensam vårdnad. Om 6 kap. 15 § FB ändras på sätt som kammar-&lt;br&gt;rätten föreslagit under avsnitt 3.4.2, ges sådan möjlighet även vid interi-&lt;br&gt;mistiska beslut av ifrågavarande slag. Om en sådan ändring ej görs bör&lt;br&gt;det övervägas om det i vart fall vid interimistiskt beslut om vem barnet&lt;br&gt;skall bo tillsammans med skall införas en sådan möjlighet. Den andra&lt;br&gt;frågan som sammanhänger med förslaget och som inte kommenterats i&lt;br&gt;promemorian är om det interimistiska beslutet om vem barnet skall bo&lt;br&gt;tillsammans med kan verkställas enligt 21 kap. FB. Utredningen Barnens&lt;br&gt;rätt synes inte ha ansett att sådana möjligheter finns. Kammarrätten anser&lt;br&gt;dock att bestämmelserna i 21 kap. 8 § FB ger en möjlighet till verkställig-&lt;br&gt;het, när föräldrarna har gemensam vårdnad, men frågan bör belysas ytter-&lt;br&gt;ligare. Vidare bör övervägas om det inte skall tilläggas till 6 kap. 11 § FB&lt;br&gt;att en vårdnadshavare inte utan den andre vårdnadshavarens samtycke får&lt;br&gt;bestämma var barnet faktiskt skall bo, om tingsrätt har förordnat interi-&lt;br&gt;mistiskt härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna möjligheten att i stället för ett interimistiskt beslut om&lt;br&gt;vårdnad besluta om var barnet skall bo kan ha en psykologisk och känslo-&lt;br&gt;mässig betydelse och tillstyrks därför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiska beslut i vårdnadsmål har ofta en styrande effekt på vård-&lt;br&gt;nadsutredningen och på det slutliga avgörandet. Det har ofta också en&lt;br&gt;psykologiskt negativ effekt på den förälder som trots att ärendet ännu&lt;br&gt;inte utretts, tillsvidare förlorat vårdnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen biträdde i yttrande över SOU 1987:7 utredningens förslag&lt;br&gt;beträffande interimistiska beslut i vårdnadsmål, vilket överensstämmer&lt;br&gt;med promemorians förslag. Promemorian föreslår att interimistiska beslut&lt;br&gt;i vårdnadsmål där vårdnaden varit gemensam i stället för att gälla vårdna-&lt;br&gt;den skall kunna avse vem barnet skall bo hos. Förslaget betonar som flera&lt;br&gt;av de nya lagreglerna att samhället anser att gemensam vårdnad skall vara&lt;br&gt;det normala. Den skall inte upphävas förrän en grundlig utredning ge-&lt;br&gt;nomförts, om inte omständigheterna är så extrema, att barnets bästa&lt;br&gt;påkallar annat förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen tillstyrker promemorians förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV tillhörde de remissinstanser som i yttrande över SOU 1987:7 avstyrkte&lt;br&gt;förslaget om att det interimistiska beslutet i vårdnadsmål i stället för atti&lt;br&gt;gälla vårdnaden, skulle kunna avse vem barnet skall bo tillsammans med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket är alljämt av uppfattningen att det knappast är den rättsliga regle-&lt;br&gt;ringen under utredningstiden som har störst betydelse för det slutliga&lt;br&gt;avgörandet utan utvecklingen av de faktiska förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de nya skäl som nu anförs och främst det förhållandet&lt;br&gt;att domstolen i det slutliga avgörandet föreslås kunna välja att avstå från&lt;br&gt;att upplösa den gemensamma vårdnaden trots att föräldrarna eller endera&lt;br&gt;av dem primärt vill ha ensam vårdnad, motsätter sig DV inte nu förslaget.&lt;br&gt;Eftersom beslutet inte går att verkställa med stöd av 21 kap. FB och då&lt;br&gt;det inte finns någon möjlighet att besluta i umgängesfrågan (föräldrarna&lt;br&gt;har ju gemensam vårdnad) krävs det att föräldrarna kan antas rätta sig&lt;br&gt;efter domstolens beslut för att den nya bestämmelsen skall få någon prak-&lt;br&gt;tisk funktion. Även i det här fallet kan det ifrågasättas hur stort värde&lt;br&gt;regeln egentligen kommer att få. Regeln torde dock kunna tillämpas fli-&lt;br&gt;tigare än möjligheten att besluta om gemensam vårdnad trots att båda&lt;br&gt;eller ena föräldern primärt vill ha ensam vårdnad, eftersom ett interimis-&lt;br&gt;tiskt beslut går lättare att ändra. Det förhållandet att föräldrarna får&lt;br&gt;möjlighet att &amp;quot;prova på&amp;quot; gemensam vårdnad kan bidra till att båda eller&lt;br&gt;endera av dem ändrar sin tidigare negativa inställning. En sådan prövotid&lt;br&gt;kan även medföra att det klargörs om det över huvud taget är möjligt&lt;br&gt;med gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorieförslaget skall ett interimistiskt beslut i ett vårdnadsmål&lt;br&gt;i stället för att gälla vårdnaden kunna avse vem barnet skall bo hos.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar de synpunkter som har lagts till grund för förslaget. Särskild&lt;br&gt;vikt måste tilläggas det förhållandet att den föreslagna lösningen bidrar&lt;br&gt;till att barnets kontakter med båda föräldrarna bibehålies.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går emellertid inte att bortse från att det finns situationer där för-&lt;br&gt;äldrarna till följd av den djupgående tvist som föreligger mellan dem&lt;br&gt;saknar möjlighet att enas i frågor som rör barnet. Den gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden kan i sådana fall leda till att förälder till skada för barnet in-&lt;br&gt;griper i barnets förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet av formen för det interimistiska beslutet måste således alltid ha&lt;br&gt;sin utgångspunkt i vad som är bäst för barnet. Detta bör på ett tydligare&lt;br&gt;sätt än vad nu föreslagits komma till uttryck i 6 kap. 20 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR tillstyrker förslaget om att under utredningen inte bestämma&lt;br&gt;om interimistisk vårdnad utan endast om var barnet under utrednings-&lt;br&gt;tiden skall bo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges domareförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att ett interimistiskt beslut i vårdnadsmål skall, i stället för att&lt;br&gt;gälla vårdnaden, kunna avse vem barnet skall bo tillsammans med synes&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgå från att rätten enbart har två alternativ att välja emellan om någon&lt;br&gt;av föräldrarna framställer ett interimistiskt vårdnadsyrkande, nämligen att&lt;br&gt;antingen upplösa den gemensamma vårdnaden och utse en av föräldrarna&lt;br&gt;till vårdnadshavare (här bortses från särskilt förordnad vårdnadshavare)&lt;br&gt;?ller behålla den gemensamma vårdnaden och enbart besluta om vem&lt;br&gt;barnet skall bo tillsammans med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att promemorian utgår från att gemensam vårdnad&lt;br&gt;är den lösning som skall tillgripas så snart ingen förälder helt motsätter&lt;br&gt;sig detta, måste domstolen även ges möjlighet att avstå'från att meddela&lt;br&gt;ett interimistiskt beslut. Detta bör exempelvis bli fallet om vardera för-&lt;br&gt;äldern yrkar vårdnaden - även interimistiskt - men båda förklarar att de&lt;br&gt;i andra hand kan tänka sig gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen till 6 kap. 20 § föräldrabalken framförs (s. 101)&lt;br&gt;att enbart det förhållandet att föräldrarna är ense om att en av dem skall&lt;br&gt;utses till ensam vårdnadshavare inte är ett nödvändigt skäl att upplösa&lt;br&gt;den gemensamma vårdnaden. Rätten kan exempelvis inskränka sitt beslut&lt;br&gt;till att enbart avse vem barnet skall bo hos.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förbundets mening är det inte möjligt eller ens önskvärt att dom-&lt;br&gt;stolarna i praktiken gör en sådan ingående prövning som nyssnämnda&lt;br&gt;uttalanden i promemorian kan ge intryck av. Om föräldrarna är ense om&lt;br&gt;en viss lösning av vårdnadsfrågan och socialnämnden - efter att ha getts&lt;br&gt;tillfälle att lämna upplysningar enligt 6 kap. 19 § föräldrabalken - inte har&lt;br&gt;någon erinran, bör domstolen självfallet besluta i enlighet med föräldrar-&lt;br&gt;nas gemensamma önskan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga i detta sammanhang som inte har belysts är hur ett interimis-&lt;br&gt;tiskt förordnande, som enbart tar sikte på hos vem barnet skall bo, skall&lt;br&gt;kunna verkställas. Enligt förbundets mening bör ett sådant beslut kunna&lt;br&gt;verkställas enligt 21 kap. föräldrabalken. Samtidigt ligger det något mot-&lt;br&gt;sägelsefullt i att tvångsvis genomföra ett sådant beslut under det att den&lt;br&gt;gemensamma vårdnaden består. I praktiken torde förutsättningarna för&lt;br&gt;den gemensamma vårdnaden då inte längre föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet avstyrker förslaget. Ett beslut om vem barnet skall bo&lt;br&gt;tillsammans med skulle få samma styrande inverkan på det slutliga&lt;br&gt;avgörandet i vårdnadsfrågan som det nuvarande interimistiska beslutet. En&lt;br&gt;nackdel med förslaget är att rätten inte kan besluta om umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Jurister vid de allmänna advokatbyråerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian uttalas att det förhållandet att någon av föräldrarna eller&lt;br&gt;båda vill ha en upplösning av den gemensamma vårdnaden inte bör vara&lt;br&gt;ett nödvändigt skäl att meddela interimistiskt beslut om vårdnaden utan&lt;br&gt;endast i de fall, då förhållandet mellan föräldrarna är så infekterat att det&lt;br&gt;måste antas att de under utredningstiden inte alls kan samarbeta. Före-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen anser att förslaget i denna del kan ge olyckliga konsekvenser. Om&lt;br&gt;i ett inledande skede av rättegången part inför interimistiskt beslut påkal-&lt;br&gt;lar den gemensamma vårdnadens upplösande bör alltid ett interimistiskt&lt;br&gt;beslut rörande vårdnaden fattas. Med promemorians utgångspunkt måste&lt;br&gt;emellertid part för att erhålla ett sådant interimistiskt beslut använda sig&lt;br&gt;av tyngre och grövre argument som eljest måhända hade varit nödvändigt.&lt;br&gt;Det kan finnas skäl att erinra om att parter i tvistiga vårdnadsmål inför&lt;br&gt;interimistiskt beslut ibland kan finna skäl att - för att inte onödigtvis&lt;br&gt;polarisera situationen - inte använda allt det material som står till buds&lt;br&gt;för att driva vårdnadsfrågan. Ibland nöjer sig sålunda parterna med att&lt;br&gt;lämna domstolen vissa begränsade uppgifter på grund av vilket domstolen&lt;br&gt;fattar sitt interimistiska beslut - allt givetvis i förhoppningen att en sam-&lt;br&gt;förståndslösning under målets handläggning skall kunna uppnås. Om målet&lt;br&gt;kan handläggas på lägsta möjliga konfliktnivå ökas givetvis även förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för en uppgörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet att förordna om barns boende finner föreningen vara en kon-&lt;br&gt;struktion som inte ger de vinster promemorian räknat med. Gemensam&lt;br&gt;vårdnad förutsätter enighet även beträffande barnets boende. Tvärtom&lt;br&gt;kan förhållandet vara det att just förordnandet om barnets boende kan&lt;br&gt;ytterligare accentuera ett annat problem i samband med interimistiska&lt;br&gt;beslut, nämligen kvarsittandefrågan. Med dagens bostadsbristsituation&lt;br&gt;finns risk för att part ibland mera ser till sin egen kvarsittandesituation&lt;br&gt;än till barnets behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring bör sålunda inte ske i nuvarande regelsystem såvitt nu är i&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande rättsläge har vi i dag 100 000-tals rättslösa föräldrar och&lt;br&gt;barn. Promemorians förslag om att ett interimistiskt beslut endast skall&lt;br&gt;avse barnets bostad har gjort att båda föräldrarna juridiskt jämställda i&lt;br&gt;några månader vilket är av mycket stort värde. Att få vara riktig förälder&lt;br&gt;i ytterligare en tid är bra. Men vi4 kräver att få vara föräldrar för alltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkpartiets kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvida inte barn kan utsättas för fara eller psykiskt lidande i umgänge&lt;br&gt;med den ena föräldern bör domstol, när det gäller interimistiska beslut&lt;br&gt;i vårdnadsmål, döma till gemensam vårdnad och därutöver om vem barnet&lt;br&gt;skall bo hos.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förslaget att ett interimistiskt beslut i vårdnadsmål endast&lt;br&gt;skall avse vem barnet skall bo hos, ej vem som skall ha vårdnden, så&lt;br&gt;tillstyrks detta av SSKF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR tillstyrker reservationslöst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jonsson/Viklund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bra att interimistiska beslutet i tingsrätten endast gäller var barnet skall&lt;br&gt;bo och ej vårdnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strömberg/Wetter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 20 §: Förslaget att rätten skall avgöra med vem barnet skall bo&lt;br&gt;under betänketiden kommer att medföra, att bostadsfrågan kommer att&lt;br&gt;bli särskilt framträdande i stället för att rätten bedömer vilken förälder&lt;br&gt;det är lämpligt att barnet skall bo med. Den vinst man gör är att det&lt;br&gt;inte finns något interimistiskt beslut om vårdnad, vilket senare styr det&lt;br&gt;slutliga beslutet. I praktiken kommer ändå kontinuiteten att spela en&lt;br&gt;avgörande roll i vårdnadsfrågan, varför också beslutet om med vem bar-&lt;br&gt;net skall bo spelar in vid den slutliga hanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skrivningen i specialmotiveringen i övrigt ger vid handen att domstolen&lt;br&gt;oavsett föräldrarnas önskemål om ett beslut i vårdnadsfrågan (interimis-&lt;br&gt;tiskt) skall kunna ersättas med ett beslut om hos vem barnet skall bo.&lt;br&gt;Vårdnaden om ett barn innebär väsentligt mer än att man beslutar om&lt;br&gt;bostadsfrågan, och det är enligt vår bedömning viktigt att föräldrarna i&lt;br&gt;största möjliga utsträckning får avgöra om de vill ha gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Stöd enligt socialtjänstlagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten tillstyrker att den föreslagna föreskriften införs i social-&lt;br&gt;tjänstlagen men anser att den även bör omfatta den tid under vilken en&lt;br&gt;tvist om vårdnad eller umgänge pågår. Behovet av stöd och hjälp är väl&lt;br&gt;så stort under denna tid, när konflikten mellan föräldrarna oftast är som&lt;br&gt;stört och ovisshet råder om vad som slutligt kommer att gälla i fråga om&lt;br&gt;vårdnad eller umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen tillstyrker promemorians förslag att det i socialtjänstlagen&lt;br&gt;förs in en erinran om det behov av efterkontakt med socialtjänsten som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan finnas hos föräldrar och barn efter det en tvist om vårdnad eller&lt;br&gt;umgänge avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De socialarbetare som arbetar med familjer i vårdnads- och umgänges-&lt;br&gt;ärenden får en mycket nära kontakt med alla. En strävan hos utredaren&lt;br&gt;är att även den som &amp;quot;förlorar&amp;quot; - inte förordas som vårdnadshavare, inte&lt;br&gt;får yrkat umgänge - skall förstå utredarens skäl till ställningstagandet.&lt;br&gt;Dialogen mellan klient och utredare bör vara rak och tydlig. Det skapar&lt;br&gt;förtroende, därför söker ofta klienter gång på gång upp utredaren när det&lt;br&gt;blir problem efter det vårdnads- eller umgängesfrågan avgjorts i nämnd&lt;br&gt;eller domstol. Inte minst är det viktigt att hjälpa till med umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer att förälder blivit hänvisad att söka hjälp på annat håll&lt;br&gt;när socialtjänsten avslutat ärendet och målet avgjorts i domstolen. Det&lt;br&gt;kan därför vara av betydelse att en erinran som den föreslagna förs in i&lt;br&gt;socialtjänstlagen. Socialstyrelsen tillstyrkte också i yttrandet över SOU&lt;br&gt;1987:7 utredningens förslag att genom socialtjänstlagen markera social-&lt;br&gt;nämndens ansvar sedan ett vårdnads- eller umgängesmål avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV avstyrker förslaget. Socialtjänstlagen är uppbyggd som en målinriktad&lt;br&gt;ramlag. Detta innebär att den dels i stor utsträckning anger målen för&lt;br&gt;verksamheten i stället för att i detalj reglera verksamhetens utformning,&lt;br&gt;dels att den innehåller få preciserade regler. Socialtjänstlagen lämnar&lt;br&gt;således de tillämpande myndigheterna stor frihet att ordna verksamheten&lt;br&gt;efter sina egna förutsättningar och behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom påpekas i SOU 1987:7 s 194 och i promemorian är reglerna i&lt;br&gt;socialtjänstlagen redan i dag utformade på ett sådant sätt att ingen tvekan&lt;br&gt;torde behöva uppstå om socialnämndens ansvar. Att på sätt här föreslås&lt;br&gt;skriva in utfyllande bestämmelser i lagen skulle strida mot den uppbygg-&lt;br&gt;nad socialtjänstlagen har. Det skulle för övrigt kunna tolkas som om upp-&lt;br&gt;gifter på övriga områden där motsvarande bestämmelser saknas skulle ha&lt;br&gt;mindre vikt än dessa frågor och det vore olyckligt. Frågan kan i stället&lt;br&gt;lösas genom att socialstyrelsen utfärdar allmänna råd (jfr 67 § SoL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndens ansvar för att följa barnets utvecking i sådana fall är&lt;br&gt;klart fastslaget i lagen. Det räcker emellertid inte för att ge barnet den&lt;br&gt;personliga hjälp som barnet behöver, eftersom socialnämnden inte kan&lt;br&gt;vidta någon åtgärd mot vårdnadshavarens vilja. Det finns alltså en zon&lt;br&gt;där barnet behöver hjälp, men där LVU inte är tillämplig. I t.ex. sådana&lt;br&gt;fall kan en kontaktperson för barnet vara till stor nytta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd enligt socialtjänstlagen och kontaktperson för barnet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag biträder förslagen i dessa delar. Samtidigt vill jag tillägga följande.&lt;br&gt;Det förekommer inte sällan att domstol vid fastställandet av förälderns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 8&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;umgänge med barnet uppställer som villkor att umgängesrätten skall ut- Prop. 1990/91: 8&lt;br&gt;övas i närvaro av någon av socialnämnden utsedd person. Det har i prak- Bilaga 3&lt;br&gt;tiken visat sig att socialnämnden inte uppfattat domstolens förordnande&lt;br&gt;som bindande. Nämnden har under hänvisning till svårigheten att finna&lt;br&gt;en lämplig person eller till personalbrist inte efterkommit domstolens&lt;br&gt;förordnande, vilket har fått till följd att föräldern inte kunnat umgås med&lt;br&gt;barnet på sätt domstolen har bestämt. Till undanröjande av den tvekan&lt;br&gt;som nu kan råda hos socialnämnderna bör av 10 § socialtjänstlagen också&lt;br&gt;framgå att det åligger socialnämnden att utse en särskild person (kontakt-&lt;br&gt;person) när det behövs vid umgängesrättens utövande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Piteå kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta tillägg till socialtjänstlagens 12 § är, framför allt ur barnens syn-&lt;br&gt;vinkel, mycket nödvändigt och bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer dock att innebära att ytterligare arbetsuppgifter läggs på&lt;br&gt;socialnämnderna, vilket innebär behov av ökande resurser och ökande&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO tillstyrker förslaget att socialnämnden inte längre ska yttra sig i en&lt;br&gt;vårdnadstvist. Även andra åtgärder bör dock vidtas för att förkorta de&lt;br&gt;långa utredningstiderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet har inte någon erinran mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR tillstyrker reservationslöst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ anser, att man bör forordna en särskild &amp;quot;barnsocialsekreterare”,&lt;br&gt;med särskild kunskap om barn i svårigheter, för bland annat vårdnads-&lt;br&gt;och umgängesutredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När barnavårdsnämnden försvann föll ansvaret på socialsekreteraren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets behov kan lätt komma i skymundan, då tjänstemannen även skall&lt;br&gt;se till föräldrarnas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall ålägger allmän domstol, trots att socialtjänsten verkställt&lt;br&gt;utredning, som ger vid handen att ett umgänge vore menligt för barnet,&lt;br&gt;socialnämnden att medverka vid umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt vi kan förstå, kan ett sådant förordnande komma från förvalt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsdomstol, som är överställd socialtjänsten, men allmän domstols så- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sub&gt;(&lt;/sub&gt; ?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dant förordnande kan inte för socialnämndens vidkommande anses tving-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ande, eftersom nämnden inte är part i den form av mål, umgängestvist&lt;br&gt;efter äktenskapsskillnad, det här är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tveksamheten i detta visas också av, att umgängesföräldern själv måste&lt;br&gt;ansöka om bistånd hos socialnämnden, som sedan har att ta beslut i ären-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden har sedan inte ansett sig längre kunna skydda barnet.&lt;br&gt;(SoL 12 och 3 §§ har satts ur spel.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavaren är också fråntagen möjligheten till det. (Men inte skyl-&lt;br&gt;digheten enligt FB 6 kap.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ hemställer att denna ordnings fortsatta giltighet prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ser det också som underligt, att en person ej bosatt inom kommunen&lt;br&gt;kan bifallas ett bistånd, eftersom personen i varje annat biståndsärende&lt;br&gt;vi känner till måste varaktigt vistas inom ifrågavarande kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strömberg/Wetter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna i 10 § socialtjänstlagen är inte tillräckligt långt-&lt;br&gt;gående. Även barn under 15 år bör - oavsett förälders samtycke - ha&lt;br&gt;möjlighet att få en kontaktperson. Det förekommer att barn med stöd&lt;br&gt;av en sådan skulle kunna bo kvar i sitt hem och i så fall inte flyttas från&lt;br&gt;hemmet. Vissa föräldrar under perioder av barnets liv inte har den goda&lt;br&gt;kontakt man skulle önska, och att barnet då skulle kunna få hjälp av&lt;br&gt;kontaktpersonen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Faderskapserkännande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten tillstyrker förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten avstyrker förslaget. Kritik kan riktas mot benämningen&lt;br&gt;&amp;quot;erkännande&amp;quot; av faderskap. Ordet &amp;quot;bekräftelse&amp;quot; är dock inte bättre. Ordet&lt;br&gt;för tankarna till att man bekräftar något som redan är fastställt. Så är ju&lt;br&gt;inte fallet, eftersom faderskapet fastställs genom dom eller genom själva&lt;br&gt;förfarandet som idag benämns &amp;quot;erkännande&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten tillstyrker förslaget att begreppet faderskapserkännande ersätts&lt;br&gt;med faderskapsbekräftelse, närmast av psykologiska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen bitrader promemorians förslag att begreppet erkännande&lt;br&gt;byts ut mot bekräftelse. Viktigt är dock att termen inte innebär är någon&lt;br&gt;glidning i betydelsen utan att handingen kan komma att bli giltig i andra&lt;br&gt;länder i lika hög grad som idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen vill i detta sammanhang också ta upp frågan om ett för-&lt;br&gt;enklat förfarande för fastställande av faderskap när föräldrarna bor till-&lt;br&gt;sammans. Enligt nuvarande regler i föräldrabalken skall socialnämnden&lt;br&gt;alltid godkänna ett erkännande för att det skall bli giltigt. Sådant god-&lt;br&gt;kännade får bara lämnas om det kan antagas att mannen är far till bar-&lt;br&gt;net. Socialnämnden måste därför alltid göra en viss prövning före sitt&lt;br&gt;godkännande, även om utredningen som föregår denna prövning är rela-&lt;br&gt;tivt summarisk i ärenden där parterna sammanbor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungefär hälften av alla barn som föds i Sverige föds av föräldrar som&lt;br&gt;inte är gifta med varandra. I de flesta fall bor dock föräldrarna tillsam-&lt;br&gt;mans. Socialstyrelsen har i kontakter med socialnämnder fått uppfatt-&lt;br&gt;ningen att det så gott som aldrig händer att ett förenklat utredningsför-&lt;br&gt;farande, när parterna bor tillsammans, övergår till en mer fullständig&lt;br&gt;utredning p.g.a. parternas tveksamhet i faderskapsfrågan. Socialstyrelsen&lt;br&gt;ser därför att tiden kan anses mogen för ett förenklat förfarande hos&lt;br&gt;pastorsämbetet i de fall parterna bor tillsammans. Möjligheten att hos&lt;br&gt;pastorsämbetet får faderskapet fastställt kunde stå öppen för de föräldrar&lt;br&gt;som varit kyrkobokförda på samma adress sedan en viss tid före barnets&lt;br&gt;födelse. Bestämmelsen föreslås utformas så att mannen anses som far till&lt;br&gt;barnet om föräldrar, som bott tillsammans sedan minst 10 månader före&lt;br&gt;barnets födelse, bekräftat och godkänt faderskapet. Parter som är tvek-&lt;br&gt;samma till faderskapet trots att de bor och har bott tillsammans viss tid&lt;br&gt;före barnets födelse skall naturligtvis hänvisas till socialnämnden för att&lt;br&gt;få en faderskapsutredning på vanligt vis. Barn som föds av föräldrar som&lt;br&gt;inte är gifta med varandra och som inte bor tillsammans skulle social-&lt;br&gt;nämnden på samma sätt som idag ha skyldighet att utreda och fastställa&lt;br&gt;faderskapet för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för att införa det föreslagna förfarandet är en&lt;br&gt;visshet om att sådan faderskapsbekräftelse hos pastorsämbetet i sambo-&lt;br&gt;ärenden får samma giltighet i andra länder som förfarandet hos social-&lt;br&gt;nämnderna idag har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV tillstyrker att den nya benämningen bekräftelse införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet erkännande förekommer även i kungörelsen (1973:810) om&lt;br&gt;socialnämnds medverkan vid fastställande av faderskap, m.m., förordning-&lt;br&gt;en (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och&lt;br&gt;ärenden enligt föräldrabalken, m.m., lagen (1958:642) om blodundersök-&lt;br&gt;ning vid utredning av faderskap och i lagen (1969:620) om ersättning i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa fall för utgivna underhållsbidrag varför följdändringar måste göras&lt;br&gt;också i dessa författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt DVs mening bör i detta sammanhang även övervägas om inte&lt;br&gt;kravet på att bekräftelsen skall vara bevittnad av två personer kan tas&lt;br&gt;bort. Se t.ex. departementschefens resonemang i samband med att kravet&lt;br&gt;på bevittning av bodelningsavtal slopades (prop. 1986/87:1 s. 55). Även&lt;br&gt;i detta fall kan det praktiska behovet av vittnen ifrågasättas. Bevittningen&lt;br&gt;torde inte ha någon som helst betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt, i&lt;br&gt;synnerhet som bekräftelsen skall godkännas av modern och&lt;br&gt;socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att termen &amp;quot;erkännande&amp;quot; av faderskap byts ut mot&lt;br&gt;termen &amp;quot;bekräftelse&amp;quot; av faderskap. Motivet härför är att det - påstås det&lt;br&gt;(s. 83) - ter sig svårförståeligt för många fäder och att det kan upplevas&lt;br&gt;som kränkande&amp;quot; att en antagen far skall &amp;quot;erkänna&amp;quot; faderskapet. En term&lt;br&gt;&amp;quot;som är mera anpassad till dagens verklighet och som inte upplevs som&lt;br&gt;så känsloladdad av föräldrarna&amp;quot; samt &amp;quot;som mera positivt tar sikte på vad&lt;br&gt;det egentligen handlar om&amp;quot; kan enligt promemorian vara den föreslagna&lt;br&gt;termen &amp;quot;bekräftelse&amp;quot; av faderskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsstyrelsen vill till en början ifrågasätta om termen &amp;quot;erkännande&amp;quot;&lt;br&gt;av faderskap verkligen på grund av de skäl som åberopas i promemorian&lt;br&gt;kan anses utgöra ett så allvarligt terminologiskt problem att denna gamla,&lt;br&gt;väl inarbetade, term av endast denna anledning bör utbytas. Eftersom den&lt;br&gt;man som antas vara ett barns far normalt inte kan förmodas ha möjlighet&lt;br&gt;att säkert bedöma om han verkligen är detta, får dock av det skälet&lt;br&gt;termen &amp;quot;erkännande&amp;quot; av faderskap möjligen anses inte helt lyckad eller&lt;br&gt;adekvat i sammanhanget. Eftersom erkännandet också fungerar som en&lt;br&gt;förklaring om att mannen är beredd att ta på sig faderskapets rättsliga&lt;br&gt;konsekvenser kan likväl termen &amp;quot;erkännande&amp;quot; av faderskap accepteras.&lt;br&gt;Lämpligheten'av termen &amp;quot;bekräftelse&amp;quot; av faderskap kan dock än starkare&lt;br&gt;ifrågasättas. Att &amp;quot;bekräfta&amp;quot; något betyder visserligen bl.a. &amp;quot;att fastslå&lt;br&gt;riktigheten av ett visst antagande&amp;quot;. Den man som antas vara ett barns far&lt;br&gt;har dock alltså givetvis själv vanligtvis inte möjlighet att fastslå riktigheten&lt;br&gt;av detta antagande. Termen &amp;quot;bekräftelse&amp;quot; anger inte heller att det är den&lt;br&gt;presumtive fadern själv, som gjort denna, vilket är en särskilt påfallande&lt;br&gt;nackdel med denna term i det aktuella sammanhanget. Dessutom kan&lt;br&gt;man fråga sig om inte termen &amp;quot;bekräftelse&amp;quot; måste anses mindre lämplig&lt;br&gt;även av det skälet att ordets allmänna innebörd förmodligen inte alltid är&lt;br&gt;bekant för gemene man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En term som bättre än både &amp;quot;erkännande&amp;quot; och &amp;quot;bekräftelse&amp;quot; av&lt;br&gt;faderskap &amp;quot;tar sikte på vad det egentligen handlar om&amp;quot; kan enligt&lt;br&gt;fakultetsstyrelsens mening möjligen i stället vara &amp;quot;faderskapsförklaring&amp;quot;.&lt;br&gt;Vad det är fråga om är ju nämligen egentligen att en man förklarar sig&lt;br&gt;vara far till ett barn, oavsett hur det nu förhåller sig biologiskt härmed;&lt;br&gt;en annan sak är givetvis att det i de allra flesta fall förhåller sig så, att&lt;br&gt;mannen är barnets biologiske far.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om termen &amp;quot;faderskapsförklaring&amp;quot; godtas skulle detta dock kräva en Prop. 1990/91&lt;br&gt;särskild omarbetning av lagtexten med hänsyn till att ordet &amp;quot;förklaring&amp;quot; Bilaga 3&lt;br&gt;f.n. används i en annan betydelse (se FB 1:3). Skulle det anses att termen&lt;br&gt;&amp;quot;faderskapsförklaring” inte kan godtas eller på ett tillfredsställande sätt&lt;br&gt;inarbetas i lagtexten föreslår fakultetsstyrelsen i andra hand att termen&lt;br&gt;&amp;quot;faderskapserkännande&amp;quot; bibehålls. I fråga om termen &amp;quot;bekräftelse&amp;quot; av&lt;br&gt;faderskap vill fakultetsstyrelsen avslutningsvis dessutom påpeka, att den&lt;br&gt;föreslagna lagtexten i och för sig är mindre lyckad. I den föreslagna&lt;br&gt;lydelsen av FB 3:1 st 2 heter det t.ex. följande: &amp;quot;Är mannen död och har&lt;br&gt;han inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter barnets&lt;br&gt;födelse bekräftat barnet som sitt ...&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sub&gt;x&lt;/sub&gt; Frågan är om inte lydelsen i stället borde vara följande: &amp;quot;Är mannen&lt;br&gt;död och har han inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller&lt;br&gt;efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att termen faderskapserkännande byts ut mot&lt;br&gt;faderskapsbekräftelse. Många föräldrar har sedan länge påpekat att ordet&lt;br&gt;erkännande har en negativ laddning. Man talar om att erkänna brott inför&lt;br&gt;domstol. Termen bekräftelse har däremot en positiv laddning och ger&lt;br&gt;ökad tyngd åt handlingen, varför socialnämnden ställer sig positiv till den&lt;br&gt;föreslagna ändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet har inte någon erinran mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen jurister vid de allmänna advokatbyråerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen anser att förslaget att uttrycket faderskapserkännande ersättes&lt;br&gt;med termen &amp;quot;bekräftelse&amp;quot; av faderskap inte är tillräckligt underbyggt. Skäl&lt;br&gt;saknas att frångå nuvarande benämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnens riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda barnen ansluter sig till förslaget om att termen faderskapserkän-&lt;br&gt;nande byts ut mot termen faderskapsbekräftelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR tillstyrker promemorians förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderata kvinnoförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att termen faderskapserkännande byts ut mot&lt;br&gt;faderskapsbekräftelse. Detta är helt i linje med vad många föräldrar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;önskar. I dag upplevs ordet erkännande som något negativt. Som om man&lt;br&gt;erkände ett brott man begått. Ordet bekräftelse däremot framhåller det&lt;br&gt;positiva, det fina i att vara förälder, och upplevs också som något frivilligt&lt;br&gt;och önskvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SSKF tillstyrker också förslaget om att ordet faderskapserkännande ersätts&lt;br&gt;av ordet faderskapsbekräftelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kvinnors vänsterförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar av båda könen upplever proceduren med faderskapserkännande&lt;br&gt;som kränkande. Särskilt föräldrar som inte varit sammanboende under&lt;br&gt;konceptionstiden upplever frågorna som närgångna och kränkande. Det&lt;br&gt;är av största vikt att föräldrarna informeras noggrant om de juridiska&lt;br&gt;aspekterna samt att förfarandet görs så enkelt och positivt som möjligt&lt;br&gt;utan att barnets rättsliga ställning sätts ur spel. Ändringen till ett mer&lt;br&gt;positivt ordval från faderskapserkännande till faderskapsbekräftelse är ett&lt;br&gt;steg i rätt riktning. Mer information behövs också om föräldrarnas&lt;br&gt;möjlighet att redan före barnets födelse underteckna faderskapserkän-&lt;br&gt;nandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ilusmodersförbundet Hem och Samhälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget på ändring i lagtext från faderskapserkännande till&lt;br&gt;faderskapsbekräftelse är ett bra förslag. Ordvalet passar bättre i tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMSÖ ser med tillfredsställelse, att faderskapserkännande ändras till&lt;br&gt;faderskapsbekräftelse. Men varför inte ge pappan möjligheten bekräfta sitt&lt;br&gt;faderskap på ett tidigt stadium vid något av de första besöken på&lt;br&gt;mödravårdscentralen? Det skulle ge honom mer känsla av deltagande och&lt;br&gt;ansvar och befrämja förhållandet mellan barnet och honom i framtiden&lt;br&gt;med tanke på bland annat föräldraledighet och vård-av-barn-dagar. Många&lt;br&gt;drar sig också för kontakt med socialförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bodens kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är fortfarande många som vid faderskapsfastställelse inte är&lt;br&gt;informerade om gemensam vårdnad. Man kan uppleva förväntningar från&lt;br&gt;socialtjänsten att ändå göra anmälan om gemensam vårdnad, även om den&lt;br&gt;ene eller båda föräldrarna har behov av att tänka igenom vårdnadsfrågan&lt;br&gt;ytterligare. Vi är tveksamma till den föreslagna förändringen av rutinen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jonsson/Viklund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag att faderskapserkännandet ändras till&lt;br&gt;faderskapsbekräftelse är bra.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Omprövning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten delar i promemorian anförda skäl uppfattningen att några&lt;br&gt;ändringar inte bör göras i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian föreslår inga ändringar i reglerna om omprövning av&lt;br&gt;vårdnadsavgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen såg i yttrande över SOU 1987:7 mycket positivt på att&lt;br&gt;utredningen föreslog att möjligheterna för en förälder att begära&lt;br&gt;omprövning av en vårdnadsdom begränsades. Det finns barn som får&lt;br&gt;uppleva att föräldrar ideligen väcker talan om en förändring av vårdnaden&lt;br&gt;eller umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som nu anförs i promemorian för att inte göra ändringar i&lt;br&gt;reglerna om omprövning av vårdnadsavgöranden accepteras av styrelsen.&lt;br&gt;Bl.a. betonas domstolens ansvar för målets utredning, vilket inte helt kan&lt;br&gt;tas om inte målet upptas till prövning och att man från domstolshåll&lt;br&gt;anmärkt att antalet &amp;quot;okynnesprocesser” är sällsynta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Jurister vid de allmänna advokatbyråerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen delar bedömningen att några ändringar av reglerna om&lt;br&gt;omprövning av vårdnadsavgöranden inte bör göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR tillstyrker reservationslöst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strömberg/Wetter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta avsnitt diskuteras förslaget att begränsa förälders rätt till förnyad&lt;br&gt;prövning av vårdnaden. Den inställning som rent allmänt visas i promemo-&lt;br&gt;rian ger vid handen, att den umgängesberättigade föräldern vid minsta&lt;br&gt;motstånd från vårdnadshavaren kan begära vårdnaden överflyttad till sig.&lt;br&gt;Sådana ex är vad som anförts om villigheten att delta i samarbetssamtal&lt;br&gt;och informationsskyldigheten &amp;quot;för att underlätta umgänget&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att man dessutom inte anser att möjligheterna till omprövning skall&lt;br&gt;begränsas medför - som framgår av promemorian - att barnets osäkerhet&lt;br&gt;om var det skall vistas ytterligare kan accentueras. Om barnet vet att&lt;br&gt;minsta oenighet mellan föräldrarna kan medföra nya processer, blir&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;otryggheten markant. Det har - trots påståenden om motsatsen - visat sig&lt;br&gt;att en förälder var 14:e dag kan begära omprövning i vårdnadsfrågan.&lt;br&gt;Enbart möjligheten av detta är en osäkerhetsfaktor. Det faktum att det&lt;br&gt;inte är vanligt förekommande skall inte utgöra något hinder - det är enligt&lt;br&gt;vår uppfattning mycket menligt för de barn - låt vara ett fåtal - som&lt;br&gt;ideligen utsätts för nya bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Kontaktperson för barnet:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten tillstyrker förslaget i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten kan inte underlåta att framhålla, att barn i vårdnadstvister&lt;br&gt;ofta befinner sig i en utsatt situation och att de kan ha behov av stöd av&lt;br&gt;en utomstående person. Tingsrätten finner därför önskvärt att även barn&lt;br&gt;under 15 år i just dessa fall skall kunna få stöd av kontaktperson även om&lt;br&gt;vårdnadshavaren inte skulle samtycka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen biträder promemorians förslag i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DV tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om kontaktperson för barnet innebär förslaget att&lt;br&gt;t.ex. en 14-åring som önskar och behöver en kontaktperson inte kan få&lt;br&gt;det om vårdnadshavaren motsätter sig detta. Barnets självbestämmande&lt;br&gt;i denna fråga bör sättas vid 12 i stället för vid föreslagna 15 år. Även&lt;br&gt;yngre barns åsikt om umgänge och vårdnad skall respekteras och sådana&lt;br&gt;samtal hänvisas till kompetent barnpsykolog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet har inte någon erinran mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen jurister vid de allmänna advokatbyråerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen delar det synsätt som i promemorian getts beträffande&lt;br&gt;kontaktperson för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR är mycket tveksam till om det går att genom socialtjänstlagen&lt;br&gt;åstadkomma något positivt i frågan om vårdnad och umgänge. Hela lagen&lt;br&gt;bygger på frivillighet och innehåller gummiparagrafer som tolkas olika,&lt;br&gt;beroende av vilken kommun eller den socialarbetare man &amp;quot;råkar ut för”.&lt;br&gt;Dessutom förstärker promemorian vårdnadshavarens ställning ytterligare&lt;br&gt;och det medför att denna får total talesrätt, för barnet, för umgängesför-&lt;br&gt;äldern och för den sociala myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkpartiets kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontaktperson för barnet skall utses i ärendet där vårdnadsprocessen varit&lt;br&gt;långvarig och stridigheter förekommit mellan föräldrarna. Socialnämnden&lt;br&gt;har ansvar att följa barnets utveckling så länge det kan anses att fara&lt;br&gt;föreligger för barnets framtida hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhället har under de senaste decennierna alltmer tagit över ansvaret&lt;br&gt;för barn från föräldrarna. För många föräldrar har detta medfört att de&lt;br&gt;känner sig osäkra över vad föräldraansvaret egentligen innebär. Det kan&lt;br&gt;finnas risk för att denna osäkerhet ökar om det utses kontaktperson mot&lt;br&gt;deras vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att för barn under 15 år får inte utses&lt;br&gt;kontaktperson om inte vårdnadshavaren begär eller samtycker till det.&lt;br&gt;Detta är helt enligt FoR:s uppfattning om samhällets ansvar kontra&lt;br&gt;föräldraansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot instämmer definitivt inte FoR i förslaget att &amp;quot;när barnet är&lt;br&gt;över 15 år kan en kontaktperson aldrig utses mot barnets vilja&amp;quot;. Enligt&lt;br&gt;FoR:s uppfattning överges då avvägningen mellan samhällets och&lt;br&gt;föräldrarnas ansvar och i stället läggs detta över på barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt under barns övre tonår har många föräldrar stort behov av hjälp&lt;br&gt;när det gäller tonåringens &amp;quot;personliga angelägenheter&amp;quot;. Även många&lt;br&gt;tonåringar har behov av hjälp från någon utomstående vuxen, när det&lt;br&gt;gäller exempelvis konflikter i och utanför familjen. Men utan tvivel är det&lt;br&gt;fler föräldrar än tonåringar som behöver och söker denna hjälp från en&lt;br&gt;kontaktperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visst kan det ifrågasättas hur mycket en kontaktperson kan uträtta om&lt;br&gt;tonåringen motsätter sig att en dylik utses. Men redan i dag finns ett&lt;br&gt;mycket stort antal kontaktpersoner runt om i landet som efter en första&lt;br&gt;avog inställning från en tonåring inte bara lyckats få god kontakt med&lt;br&gt;denne och föräldrarna utan också i verklig mening kunnat hjälpa båda&lt;br&gt;parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu framlagda förslaget skulle omintetgöra dylikt hjälparbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet skall även en tonårings integritet respekteras och skyddas,&lt;br&gt;men det får inte ske på tonåringens villkor och ansvarstagande. Både&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föräldrar och samhälle har ett ansvar för tonåringen långt innan det kan&lt;br&gt;bli aktuellt för socialnämnden att &amp;quot;tillhandahålla andra behandlingsåtgär-&lt;br&gt;der eller ingripa på annat sätt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR föreslår därför att sista meningen i 10 § socialtjänstlagen får&lt;br&gt;följande lydelse;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Har barnet fyllt 15 år får kontaktperson utses även om vårdnadshava-&lt;br&gt;ren inte begär eller samtycker till det.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialmotiveringen behöver endast ändras så att det klart framgår, att&lt;br&gt;såväl barnet som fyllt 15 år som dess vårdnadshavare har rätt att begära&lt;br&gt;att kontaktperson utses. Den andre parten behöver inte lämna samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Övriga frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SACO/SR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan aspekt som inte berörs i promemorian är konsekvenser för barn&lt;br&gt;som placerats i familjehem. Genom en överenskommelse mellan&lt;br&gt;föräldrarna om gemensam vårdnad kan barn som är placerade i familje-&lt;br&gt;hem tas hem med omedelbar verkan. Barns rätt måste inkludera att få&lt;br&gt;vara kvar i den invanda miljön utan plötsliga uppbrott. För många barn&lt;br&gt;som är placerade i familjehem under lång tid har fosterföräldrarna&lt;br&gt;kommit att representera trygghet och kontinuitet och blivit vad man kallar&lt;br&gt;psykologiska föräldrar. Förslaget bör av denna anledning kompletteras till&lt;br&gt;skydd för långvarigt placerade barn, för att undvika plötsliga och snabba&lt;br&gt;hemtagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS ser framförallt 5 viktiga komponenter där samhällets hjälp kan&lt;br&gt;förbättras på ett mer genomgripande sätt när det gäller att stödja barn&lt;br&gt;och föräldrar vid vårdnad och umgänge, sett ur barnets perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Barnets talerätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förbättrade utredningsmetoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ökade resurser till socialnämnden för stöd till barn och familjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Föräldrasamtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Familjedomstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Barnets talerätt. Trots två genomarbetade förslag till talerätt för barn,&lt;br&gt;senast SOU 1987:7, har inget av dem lett till lagstiftning. I den nya FN-&lt;br&gt;konventionen om barnets rättigheter som antogs nov 1989, skrevs bl.a. i&lt;br&gt;artikel 12 &amp;quot;Barn som är i stånd att bilda egna åsikter skall ha rätten att&lt;br&gt;fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter&lt;br&gt;skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras,&lt;br&gt;antingen indirekt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ....&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS har sedan tidigare framfört kravet på att barnet skall få partställ-&lt;br&gt;ning och processbehörighet oavsett ålder men att åldersgränsen för barns&lt;br&gt;personliga ansvar läggs vid 15 år i mål om vårdnad och umgänge. Fram&lt;br&gt;tills dess skall barnets behov och inställning i praktiken utövas av ett&lt;br&gt;offentligt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS menar att barnets talan skall utföras av en ställföreträdare, ett&lt;br&gt;offentligt biträde som får behörighet att som barnets ombud till alla delar&lt;br&gt;företräda barnet i målet d.v.s. även överklaga å barnets vägnar. Enligt&lt;br&gt;BRIS mening skall det offentliga biträdet ha till uppgift - även när det&lt;br&gt;gäller barn under 15 år - att föra barnets talan, som barnets ombud, i&lt;br&gt;den bemärkelsen att det är barnets egen uppfattning och vilja som skall&lt;br&gt;föras fram. Biträdet skall ge barnet stöd och hjälp men inte föra fram sin&lt;br&gt;egen lösning om vad som kan vara bäst för barnet. Barnet skall natur-&lt;br&gt;ligtvis inte tvingas till att ha en uppfattning eller att ta ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att så många remissinstanser ställde sig negativa till förslaget i SOU&lt;br&gt;1987:7 kan bero på att man där lade gränsen för barnets personliga&lt;br&gt;ansvar vid 12 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS vill också i detta sammanhang påpeka att FN-konventionen inte&lt;br&gt;sätter någon åldersgräns för barnets rätt att uttrycka sin mening och vi&lt;br&gt;anser därför att åldersgränsen 12 år i FB:s bestämmelser kring verkställig-&lt;br&gt;het i umgängesfrågor snarast tas bort. Ett umgänge som kommer till&lt;br&gt;stånd mot barnets vilja - oavsett vad som ligger bakom barnets avstånds-&lt;br&gt;tagande - kan aldrig bli ett umgänge som innebär en känslomässig positiv&lt;br&gt;relation för barnet. Det kan snarare liknas vid en konfrontation. Det kan&lt;br&gt;knappast vara vad lagstiftaren åsyftat när man talar om barns behov av&lt;br&gt;sina föräldrar. Barnets person och åsikter skall naturligtvis respekteras&lt;br&gt;oavsett ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här måste socialtjänsten, PBU eller andra hjälporgan göra stora insatser&lt;br&gt;för att utanför domstolen lösa konflikter och reda ut barnets orsak till&lt;br&gt;vägran för att bidraga till en relation på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN-konventionen om barnets rättigheter aktualiserar frågan om barns&lt;br&gt;talerätt och BRIS uppmanar nu regeringen att ta tag i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vårdnadsutredningen är en av de få möjligheter som finns att utröna&lt;br&gt;barnets situation och inställning. Att utredningarna till största delen&lt;br&gt;uteslutande handlar om föräldrarna är ett omvittnat faktum. Om barnets&lt;br&gt;person, fritidsintressen, kamrater och skolsituation nämns mycket lite.&lt;br&gt;Utredningarna måste bättre fokusera på barnet och klargöra för&lt;br&gt;domstolen barnets åsikter och perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS vill i detta sammanhang peka på vikten av att socialtjänsten&lt;br&gt;utvecklar metoder att samtala med barn kring skilsmässa, vårdnad och&lt;br&gt;umgänge. Vi tror också att ett väl genomarbetat, som standard använt,&lt;br&gt;frågeformulär kring barnets situation, skulle förbättra domstolens&lt;br&gt;möjligheter att bedöma vårdnads- och umgängesfrågor.'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Socialnämndens roll vid vårdnad och umgängestvister. Socialtjänsten&lt;br&gt;måste få mer resurser att stödja och hjälpa barn och föräldrar vid&lt;br&gt;umgänges- och vårdnadskonflikter. Endast genom att om möjligt lösa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konflikterna eller medla och försöka finna för alla parter godtagbara&lt;br&gt;lösningar med barnet i centrum kan domstolens beslut bli hållbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS menar att socialtjänsten skulle få utökade möjligheter att tillsätta&lt;br&gt;en medlare/kontaktperson, även mot en förälders vilja, som kan medverka&lt;br&gt;vid umgängestillfällena och närvara vid överlämningar och hämtningar av&lt;br&gt;barnet. BRIS har erfarenhet av många problem kring umgänget som hade&lt;br&gt;gått att lösa med hjälp av tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar som befarar att barnet far illa under umgänget kan få sin oro&lt;br&gt;stillad eller misstankarna underbyggda på ett mer objektivt sätt. Barnet&lt;br&gt;kan också få hjälp och stöd vid umgänge med en förälder som barnet inte&lt;br&gt;känner väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Föräldrasamtal. Många av de problem som uppstår i samband med&lt;br&gt;skilsmässa beror på bristande &amp;quot;skilsmässokunskap&amp;quot; i samhället. BRIS har&lt;br&gt;därför väckt förslaget-om obligatoriska s.k. föräldrasamtal där alla&lt;br&gt;föräldrar som separerar och har barn under 15 år skall vända sig till&lt;br&gt;närmaste socialkontor för samtal. Målsättningen är att informera&lt;br&gt;föräldrarna (och ev. barnet där så är lämpligt) om barnens behov vid&lt;br&gt;skilsmässa, föräldrarnas skyldigheter och rättigheter, vårdnads- och&lt;br&gt;umgängesprocessen samt de problem som ev. kan komma framöver.&lt;br&gt;Förhoppningen är att samtalet/samtalen skall utmynna i ett förslag om var&lt;br&gt;barnet skall bo och hur umgängesfrågan skall lösas. En uppmaning till&lt;br&gt;samarbetssamtal om så behövs kan också bli aktuell. Samtalen kan föras&lt;br&gt;separat om föräldrakonflikten är mycket djup.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa s.k. föräldrasamtal skall inte förväxlas med samarbetssamtalen&lt;br&gt;som ju bör vara frivilliga och som löper under en längre tidsrymd och&lt;br&gt;med en terapeutisk inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Familjedomstol och barndomstol. Familjedomstolen är en annan idé&lt;br&gt;som BRIS framfört tidigare vid flera tillfällen. Vi menar att det bör&lt;br&gt;inrättas en speciell domstol, en s.k. familjedomstol, för att samla alla&lt;br&gt;sådana mål som rör barn och som hittills varit uppsplittrade på olika&lt;br&gt;domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En familjedomstol skulle kunna anpassas till barns speciella behov av&lt;br&gt;kompetens och processföring. Vi föreslår att länsrätterna får en sådan&lt;br&gt;inriktning och att målen om vårdnad och umgänge flyttas från tingsrätter-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR vill kraftfullt poängtera att det lagstadgas att: Vårdnaden av barnet&lt;br&gt;tillkommer automatiskt den andra föräldern om vårdnadshavaren avlider&lt;br&gt;om det mellan barnet och honom/henne föreligger en god relation och&lt;br&gt;inte står i strid med vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UFR vill även poängtera att det på grund av rådande rättsförhållanden&lt;br&gt;blir umgängesföräldern oftast ådömd att betala den umgängessaboterande&lt;br&gt;vårdnadshavarens rättegångskostnader i verkställighetsmål av umgänges-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom umgängesföräldern förvägrats det umgänge som tingsrätten&lt;br&gt;tillerkänt honom, och svaranden genom egenmäktigt förfarande med&lt;br&gt;barnet på olika sätt saboterat umgänget och den känslomässiga kontakt&lt;br&gt;mellan barnet och umgängesföräldern, utan dokumenterat skäl förvägra&lt;br&gt;denna rätten till umgänge skall samma inte vara förpliktat att betala&lt;br&gt;ersättning för motpartens rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoR tillstyrker ikraftträdandereglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mansrollsgruppen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om umgänge anses som frågor rörande vårdnaden och skall därför&lt;br&gt;handläggas som vårdnadsmål vid allmän domstol. I praktiken sker dock&lt;br&gt;en prövning i flertalet umgängesmål i helt andra instanser, nämligen vid&lt;br&gt;försäkringskassorna och försäkringsdomstolarna. Det gäller då barnen&lt;br&gt;uppbär bidragsförskott och föräldrarna tvistar om umgängestiden och dess&lt;br&gt;varaktighet. Här finns tillika en tendens hos vissa vårdnadshavare att&lt;br&gt;p.g.a. reglernas utformning, minimera umgängestiden till att understiga de&lt;br&gt;avdragsberättigade fem dygnen för att på detta sätt försäkra sig om&lt;br&gt;bibehållet bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsinstanserna motiverar sin prövning med att den gäller&lt;br&gt;bedömning av rätten till bidragsförskott och därmed kan sägas ha&lt;br&gt;socialförsäkringsrättslig karaktär. För de inblandade föräldrarna ter sig&lt;br&gt;saken annorlunda samtidigt som samma fråga samtidigt kan vara&lt;br&gt;anhängiggjord vid olika instanser samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att dels klarlägga rättsläget och dels minimera antalet inblandade&lt;br&gt;rättsliga instanser skulle Idégruppen välkomna ett förtydligande i föräldra-&lt;br&gt;eller rättegångsbalk som entydigt klargör att samtliga frågor som rör&lt;br&gt;umgäge skall behandlas som vårdnadsmål vid allmän domstol. Vid tvist&lt;br&gt;mellan föräldrarna ska frågan hänskjutas dit för avgörande vilket sedan&lt;br&gt;i sin tur skall ligga till grund för den socialförsäkringsbedömning som&lt;br&gt;avser rätt till eventuellt bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkret föreslås att föräldrabalken förses med en lagregel av vilken det&lt;br&gt;framgår att.... &amp;quot;Frågor som rör bedömning av umgänge eller vårdnad, dess&lt;br&gt;varaktighet eller bestånd, är att anse som vårdnadsmål och handläggs av&lt;br&gt;allmän domstol.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan vi konstatera att promemorian innehåller&lt;br&gt;genomarbetade och konsekventa lagändringsförslag och kan underlätta&lt;br&gt;mäns kontakter med sina barn. Vi tillstyrker därför samtliga förslag i&lt;br&gt;promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strömberg/Wetter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 19 §: Vi ser med tillfredsställese, att oavsett domstolen ger direktiv&lt;br&gt;för utredningen, utredaren är den som skall avgöra hur utredningen skall&lt;br&gt;bedrivas. Allt för rigorösa riktlinjer från domstolens sida kan på ett&lt;br&gt;avgörande negativt sätt hämma utredaren, så att utredningen inte blir så&lt;br&gt;allsidig som objektivitetskravet i regeringsformen fordrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 2 - 4 §§, 2 kap. 5 §, 3 kap. 1 och 3 §§ samt 6 kap. 4 -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6, 10, 15 och 18 - 20 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 6 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till barnet,&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen&lt;br&gt;under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga&lt;br&gt;omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet&lt;br&gt;kan hållas för visst att mannen ej är barnets fader, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde&lt;br&gt;åtskilda och det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra&lt;br&gt;under tid då barnet kan vara avlat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkänner mannen i äktenskapet&lt;br&gt;skriftligen annan mans erkännande&lt;br&gt;av faderskapet och har i fråga om&lt;br&gt;erkännandet iakttagits bestämmel-&lt;br&gt;serna i 4 §, skall därigenom anses&lt;br&gt;fastställt att mannen i äktenskapet&lt;br&gt;ej är barnets fader. Erkännandet&lt;br&gt;skall dock i detta fall alltid vara&lt;br&gt;skriftligen godkänt av modern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkänner mannen i äktenskapet&lt;br&gt;skriftligen annan mans bekräftelse&lt;br&gt;av faderskapet och har i fråga om&lt;br&gt;bekräftelsen iakttagits bestämmelser-&lt;br&gt;na i 4 §, skall därigenom anses&lt;br&gt;fastställt att mannen i äktenskapet&lt;br&gt;ej är barnets fader. Bekräftelsen skall&lt;br&gt;dock i detta fall alltid vara skriftli-&lt;br&gt;gen godkänd av modern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger ej fall som avses i 1 §&lt;br&gt;eller har rätten meddelat förklaring&lt;br&gt;enligt 2 § första stycket, fastställes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger ej fall som avses i 1 §&lt;br&gt;eller har rätten meddelat förklaring&lt;br&gt;enligt 2 § första stycket, fastställs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;^Falken omtryckt 1983:485.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;faderskapet genom erkännande eller&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;faderskapet genom bekräftelse eller&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännande av faderskap sker&lt;br&gt;skriftligen och skall bevittnas av två&lt;br&gt;personer. Erkännandet skall skrift-&lt;br&gt;ligen godkännas av socialnämnden&lt;br&gt;och av modern eller särskilt förord-&lt;br&gt;nad förmyndare för barnet. Har&lt;br&gt;barnet uppnått myndig ålder, skall&lt;br&gt;erkännandet i stället godkännas av&lt;br&gt;barnet självt. Socialnämnden får&lt;br&gt;lämna sitt godkännande endast om&lt;br&gt;det kan antagas att mannen är fader&lt;br&gt;till barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännande kan ske även före bar-&lt;br&gt;nets födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visas senare att den som har läm-&lt;br&gt;nat erkännande ej är fader till bar-&lt;br&gt;net, skall rätten förklara att erkän-&lt;br&gt;nandet saknar verkan mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekräftelse av faderskap sker skrift-&lt;br&gt;ligen och skall bevittnas av två per-&lt;br&gt;soner. Bekräftelsen skall skriftligen&lt;br&gt;godkännas av socialnämnden och av&lt;br&gt;modern eller särskilt förordnad&lt;br&gt;förmyndare för barnet. Har barnet&lt;br&gt;uppnått myndig ålder, skall bekräf-&lt;br&gt;telsen i stället godkännas av barnet&lt;br&gt;självt. Socialnämnden får lämna sitt&lt;br&gt;godkännande endast om det kan&lt;br&gt;antas att mannen är fader till bar-&lt;br&gt;net.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekräftelse kan ske även före bar-&lt;br&gt;nets födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visas senare att den som har läm-&lt;br&gt;nat bekräftelse ej är fader till bar-&lt;br&gt;net, skall rätten förklara att bekräf-&lt;br&gt;telsen saknar verkan mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om faderskapsfrågan kan be-&lt;br&gt;dömas med tillräcklig säkerhet på&lt;br&gt;grund av socialnämndens utredning,&lt;br&gt;bör nämnden bereda den som&lt;br&gt;antages vara fader till barnet tillfälle&lt;br&gt;att erkänna faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om faderskapsfrågan kan be-&lt;br&gt;dömas med tillräcklig säkerhet på&lt;br&gt;grund avsocialnämndens utredning,&lt;br&gt;bör nämnden bereda den som antas&lt;br&gt;vara fader till barnet tillfälle att&lt;br&gt;bekräfta faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill man som enligt 1 kap. 1 § skall anses som barns fader vinna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1987:790&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att han icke är fader till barnet,&lt;br&gt;skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess&lt;br&gt;arvingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är mannen död och har han inte Är mannen död och har han inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varaktigt sammanbott med barnet&lt;br&gt;och inte heller efter barnets födelse&lt;br&gt;erkänt barnet som sitt, har den avlid-&lt;br&gt;nes maka och var och en som jämte&lt;br&gt;eller näst efter barnet är berättigad&lt;br&gt;till arv efter mannen rätt att väcka&lt;br&gt;talan om att mannen ej är fader till&lt;br&gt;barnet. Efterlämnar den avlidne&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutom maka sådana arvingar som&lt;br&gt;avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har&lt;br&gt;var och en av dem rätt att väcka&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varaktigt sammanbott med barnet&lt;br&gt;och inte heller efter barnets födelse&lt;br&gt;bekräftat att barnet är hans, har den&lt;br&gt;avlidnes maka och var och en som&lt;br&gt;jämte eller näst efter barnet är&lt;br&gt;berättigad till arv efter mannen rätt&lt;br&gt;att väcka talan om att mannen ej är&lt;br&gt;fader till barnet. Efterlämnar den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avlidne förutom maka sådana ar-&lt;br&gt;vingar som avses i 3 kap. 2 § ärvda-&lt;br&gt;balken, har var och en av dem rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talan under här angivna förutsätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att väcka talan under här angivna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett år&lt;br&gt;har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader till&lt;br&gt;barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som avses i 1 eller 2 § far väckas vid rätten i den ort där barnet&lt;br&gt;har sitt hemvist eller, om det har avlidit, vid den rätt som har att ta upp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvist om arv efter barnet. Finns det&lt;br&gt;skall målet tas upp av Stockholms&lt;br&gt;Detsamma gäller talan enligt 1&lt;br&gt;kap. 4 § tredje stycket om att ett&lt;br&gt;faderskapserkännande saknarverkan&lt;br&gt;mot den som har lämnat det.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte någon annan behörig domstol,&lt;br&gt;tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller talan enligt 1&lt;br&gt;kap 4 § tredje stycket om att en&lt;br&gt;fadersskapsbekräftelse saknarverkan&lt;br&gt;mot den som har lämnat den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill&lt;br&gt;föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av dem&lt;br&gt;båda förordna i enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad&lt;br&gt;är uppenbart oförenlig med barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1985:368&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förordnande om vårdnaden inte&lt;br&gt;meddelats tidigare, kan föräldrarna, i&lt;br&gt;stället för att göra en ansökan till&lt;br&gt;rätten, efter anmälan av dem båda till&lt;br&gt;pastorsämbetet få gemensam vårdnad&lt;br&gt;genom registrering under förutsättning&lt;br&gt;att föräldrarna och barnet är svenska&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrarna kan få gemensam vård-&lt;br&gt;nad också genom registrering hos pas-&lt;br&gt;torsämbetet efter anmälan av dem&lt;br&gt;båda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. till socialnämnden i samband&lt;br&gt;med att nämnden skall godkänna en&lt;br&gt;bekräftelse av faderskap, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. till pastorsämbetet under förut-&lt;br&gt;sättning att förordnande om vårdna-&lt;br&gt;den inte har meddelats tidigare och&lt;br&gt;att föräldrarna och barnet är svenska&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av&lt;br&gt;båda föräldrarna och vill någon av&lt;br&gt;dem att vårdnaden inte längre skall&lt;br&gt;vara gemensam, skall rätten på talan&lt;br&gt;av en av dem eller båda anförtro&lt;br&gt;vårdnaden om barnet åt en av föräld-&lt;br&gt;rarna efter vad som är bäst för barnet.&lt;br&gt;Rätten kan också i mål om äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad utan yrkande förordna&lt;br&gt;om vårdnaden enligt vad som nu har&lt;br&gt;sagts, om gemensam vårdnad är upp-&lt;br&gt;enbart oförenlig med barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av&lt;br&gt;båda föräldrarna och vill någon av&lt;br&gt;dem att vårdnaden inte längre skall&lt;br&gt;vara gemensam, skall rätten besluta&lt;br&gt;efter vad som är bäst för barnet.&lt;br&gt;Rätten får därvid anförtro vårdnaden&lt;br&gt;om barnet åt en av föräldrarna. Rätten&lt;br&gt;får också låta den gemensamma vård-&lt;br&gt;naden bestå, om den förälder som har&lt;br&gt;begärt upplösning av den gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden förklarar att han eller hon&lt;br&gt;ändå kan tänka sig fortsatt gemensam&lt;br&gt;vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ändring i vårdnaden&lt;br&gt;enligt första stycket prövas på talan&lt;br&gt;av en av föräldrarna eller båda. I mål&lt;br&gt;om äktenskapsskillnad får rätten utan&lt;br&gt;yrkande anförtro vårdnaden om barnet&lt;br&gt;åt en av föräldrarna, om gemensam&lt;br&gt;vårdnad är uppenbart oförenlig med&lt;br&gt;barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en-&lt;br&gt;dast en av föräldrarna och vill den&lt;br&gt;andre att vårdnaden skall flyttas över&lt;br&gt;till honom eller henne, skall rätten på&lt;br&gt;talan av denne eller båda föräldrarna&lt;br&gt;anförtro vårdnaden åt den andra&lt;br&gt;föräldern, om detta är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en-&lt;br&gt;dast en av föräldrarna och vill&lt;br&gt;någon av dem få ändring i vårdna-&lt;br&gt;den, skall rätten på talan av denne&lt;br&gt;eller båda föräldrarna besluta efter vad&lt;br&gt;som är bäst för barnet. Rätten får&lt;br&gt;därvid anförtro vårdnaden åt den&lt;br&gt;andra föräldern, om denne vill att&lt;br&gt;vårdnaden skall flyttas över till honom&lt;br&gt;eller henne. Rätten får också förordna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en&lt;br&gt;eller två särskilt förordnade förmyn-&lt;br&gt;dare och vill någon av barnets&lt;br&gt;föräldrar eller båda få vårdnaden&lt;br&gt;överflyttad till sig, skall rätten be-&lt;br&gt;sluta efter vad som är bäst för&lt;br&gt;barnet. Rätten får flytta över vård-&lt;br&gt;naden till föräldrarna gemensamt&lt;br&gt;endast om föräldrarna är ense om&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om överflyttning av&lt;br&gt;vårdnaden enligt första stycket&lt;br&gt;prövas på talan av båda föräldrarna&lt;br&gt;eller en av dem eller på talan av&lt;br&gt;socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets vårdnadshavare har ett&lt;br&gt;ansvar för att barnets behov av&lt;br&gt;umgänge med en förälder som inte&lt;br&gt;är vårdnadshavare eller med någon&lt;br&gt;annan som står barnet särskilt nära&lt;br&gt;så långt som möjligt tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att föräldrarna i fortsättningen skall&lt;br&gt;utöva vårdnaden gemensamt, om en&lt;br&gt;av dem begär det och den andre inte&lt;br&gt;förklarar att han eller hon inte kan&lt;br&gt;tänka sig gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av vad som är bäst&lt;br&gt;för barnet skall rätten fästa avseende&lt;br&gt;särskilt vid barnets behov av en nära&lt;br&gt;och god kontakt med båda föräldrar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står barnet under vårdnad av en&lt;br&gt;eller två särskilt förordnade förmyn-&lt;br&gt;dare och vill någon av barnets&lt;br&gt;föräldrar eller båda få vårdnaden&lt;br&gt;överflyttad till sig, skall rätten be-&lt;br&gt;sluta efter vad som är bäst för&lt;br&gt;barnet. Rätten får dock inte flytta&lt;br&gt;över vårdnaden till föräldrarna&lt;br&gt;gemensamt, om någon av dem förkla-&lt;br&gt;rar att han eller hon inte kan tänka sig&lt;br&gt;gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om överflyttning av&lt;br&gt;vårdnaden enligt första styckt prövas&lt;br&gt;på talan av båda föräldrarna eller&lt;br&gt;en av dem eller på talan av social-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets vårdnadshavare har ett&lt;br&gt;ansvar för att barnets behov av&lt;br&gt;umgänge med en förälder som inte&lt;br&gt;är vårdnadshavare eller med någon&lt;br&gt;annan som står barnet särskilt nära&lt;br&gt;så långt som möjligt tillgodoses.&lt;br&gt;Vårdnadshavaren skall, om inte sär-&lt;br&gt;skilda skäl talar mot det, lämna så-&lt;br&gt;dana upplysningar rörande barnet som&lt;br&gt;kan främja umgänget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en&lt;br&gt;förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna&lt;br&gt;förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av någon&lt;br&gt;annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan&lt;br&gt;om umgänge efter vad som är bäst för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om samtal i syfte att nå enighet i&lt;br&gt;fråga om vårdnad eller umgänge har&lt;br&gt;inletts mellan parterna genom social-&lt;br&gt;nämndens eller något annat organs&lt;br&gt;försorg kan rätten, om någon av&lt;br&gt;parterna begär det och fortsatta samtal&lt;br&gt;kan antas vara till nytta, förklara att&lt;br&gt;målet skall vila under en viss tid. Om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl, kan rätten&lt;br&gt;förlänga denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om vårdnad eller umgänge&lt;br&gt;får rätten uppdra åt socialnämnden&lt;br&gt;eller något annat organ att i barnets&lt;br&gt;intresse anordna samtal i syfte att nå&lt;br&gt;enighet mellan föräldrarna (samarbets-&lt;br&gt;samtal).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten lämnar uppdrag enligt&lt;br&gt;första stycket, kan den förklara att&lt;br&gt;målet skall vila under en viss tid.&lt;br&gt;Detsamma gäller om samarbetssamtal&lt;br&gt;redan har inletts och fortsatta samtal&lt;br&gt;kan antas vara till nytta. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, kan rätten förlänga den&lt;br&gt;utsatta tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt&lt;br&gt;utredda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten avgör ett mål eller&lt;br&gt;ärende om vårdnad eller umgänge&lt;br&gt;skall socialnämnden höras eller, om&lt;br&gt;det är tillräckligt, beredas tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten avgör ett mål eller&lt;br&gt;ärende om vårdnad eller umgänge&lt;br&gt;skall socialnämnden ges tillfälle att&lt;br&gt;lämna upplysningar. Har nämnden&lt;br&gt;tillgång till upplysningar som kan vara&lt;br&gt;av betydelse för frågans bedömning är&lt;br&gt;nämnden skyldig att lämna rätten&lt;br&gt;sådana upplysningar. Om det behövs&lt;br&gt;ytterligare utredning får rätten uppdra&lt;br&gt;åt socialnämnden eller något annat&lt;br&gt;organ att utse någon att verkställa&lt;br&gt;sådan. Rätten får fastställa riktlinjer för&lt;br&gt;utredningen och bestämma en viss tid&lt;br&gt;inom vilken utredningen skall vara&lt;br&gt;slutförd. Om det behövs, får rätten&lt;br&gt;förlänga denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är&lt;br&gt;uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §'&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I mål eller ärenden om vårdnad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål eller ärenden om vårdnad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller umgänge får rätten, för tiden&lt;br&gt;till dess att frågan har avgjorts&lt;br&gt;genom en dom eller ett beslut som&lt;br&gt;har vunnit laga kraft, besluta om&lt;br&gt;vårdnad eller umgänge efter vad&lt;br&gt;rätten finner skäligt.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller umgänge får rätten, för tiden&lt;br&gt;till dess att frågan har avgjorts&lt;br&gt;genom en dom eller ett beslut som&lt;br&gt;har vunnit laga kraft, besluta om&lt;br&gt;vårdnad eller umgänge. Står barnet&lt;br&gt;under vårdnad av båda föräldrarna,&lt;br&gt;får rätten i stället besluta vem barnet&lt;br&gt;skall bo tillsammans med. Rätten skall&lt;br&gt;besluta efter vad som är bäst för&lt;br&gt;barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt första stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan&lt;br&gt;beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten&lt;br&gt;kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har rätten&lt;br&gt;meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en&lt;br&gt;dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1987:790&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:62g)&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 10, 12 och 48 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör genom hjälp t hemmet, färdtjänst eller annan service&lt;br&gt;underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom&lt;br&gt;rådgivningsbyråer, socialcentraler och liknande, socialjour eller annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därmed jämförlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden kan utse en särskild&lt;br&gt;person (kontaktperson) eller en&lt;br&gt;familj med uppgift att hjälpa den&lt;br&gt;enskilde och hans närmaste i per-&lt;br&gt;sonliga angelägenheter, om den&lt;br&gt;enskilde begär eller samtycker till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden kan utse en särskild&lt;br&gt;person (kontaktperson) eller en&lt;br&gt;familj med uppgift att hjälpa den&lt;br&gt;enskilde och hans närmaste i per-&lt;br&gt;sonliga angelägenheter, om den&lt;br&gt;enskilde begär eller samtycker till&lt;br&gt;det. För barn som inte har fyllt 15 är&lt;br&gt;får kontaktperson utses endast om&lt;br&gt;barnets vårdnadshavare begär eller&lt;br&gt;samtycker till det. Har barnet fyllt 15&lt;br&gt;år får kontaktperson utses endast om&lt;br&gt;barnet självt begär eller samtycker till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda&lt;br&gt;förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsut-&lt;br&gt;veckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ung-&lt;br&gt;dom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med särskild uppmärksamhet följa&lt;br&gt;utvecklingen hos barn och ungdom&lt;br&gt;som har visat tecken till en ogynn-&lt;br&gt;sam utveckling och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen&lt;br&gt;sörja för att barn och ungdom som&lt;br&gt;riskerar att utvecklas ogynnsamt får&lt;br&gt;det skydd och stöd som de behöver&lt;br&gt;och, om hänsynen till den unges&lt;br&gt;bästa motiverar det, vård och fost-&lt;br&gt;ran utanför det egna hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med särskild uppmärksamhet följa&lt;br&gt;utvecklingen hos barn och ungdom&lt;br&gt;som har visat tecken till en ogynn-&lt;br&gt;sam utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen&lt;br&gt;sörja för att barn och ungdom som&lt;br&gt;riskerar att utvecklas ogynnsamt får&lt;br&gt;det skydd och stöd som de behöver&lt;br&gt;och, om hänsynen till den unges&lt;br&gt;bästa motiverar det, vård och fost-&lt;br&gt;ran utanför det egna hemmet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sin omsorg om barn och ungdom&lt;br&gt;tillgodose det särskilda behov av stöd&lt;br&gt;och hjälp som kan föreligga sedan en&lt;br&gt;tvist om vårdnad eller umgänge har&lt;br&gt;avgjorts av en domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall sörja för att föräl-&lt;br&gt;drar kan erbjudas samtal under sak-&lt;br&gt;kunnig ledning i syfte att nå enighet i&lt;br&gt;frågor rörande vårdnad och umgänge&lt;br&gt;(samarbetssamtal).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller för-&lt;br&gt;äldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 4 § föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1, 4—6, 8 och 9 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § att besluta att inte påbörja utredning eller att lägga ned en påbörjad&lt;br&gt;utredning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 19 § föräldrabalken beträf-&lt;br&gt;fande beslut att utse utredare i mål&lt;br&gt;och ärenden om vårdnad eller um-&lt;br&gt;gänge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 7, 11 och 14 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt 7 §&lt;br&gt;att godkänna avtal som innefattar åtagande att utge engångsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap. 16 § andra stycket föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte heller omfatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1990:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 27 § denna lag eller&lt;br&gt;att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 § lagen (1947:529)&lt;br&gt;om allmänna barnbidrag eller enligt 9 § lagen (1964:143) om bidragsför-&lt;br&gt;skott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella fader-&lt;br&gt;skapsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3, 6, 8 och 12 §§ lagen (1985:367) om&lt;br&gt;internationella faderskapfrågor skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett faderskap kan fastställas ge-&lt;br&gt;nom erkännande av faderskapet&lt;br&gt;under medverkan av en svensk&lt;br&gt;socialnämnd, om nämden är skyldig&lt;br&gt;att utreda faderskapet enligt 2 kap.&lt;br&gt;1 eller 9 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett faderskap kan fastställas ge-&lt;br&gt;nom bekräftelse av faderskapet under&lt;br&gt;medverkan av en svensk social-&lt;br&gt;nämnd, om nämnden är skyldig att&lt;br&gt;utreda faderskapet enligt 2 kap. 1&lt;br&gt;eller 9 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fraga om fastställelse av faderskap enligt första stycket tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har erkännandet lämnats utom-&lt;br&gt;lands, skall det även om detta inte&lt;br&gt;följer av andra stycket anses giltigt&lt;br&gt;till formen, om det uppfyller form-&lt;br&gt;föreskrifterna i den främmande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har bekräftelsen lämnats utom-&lt;br&gt;lands, skall den även om detta inte&lt;br&gt;följer av andra stycket anses giltig&lt;br&gt;till formen, om den uppfyller form-&lt;br&gt;föreskrifterna i den främmande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett faderskap fastställts ge-&lt;br&gt;nom erkännande, skall en talan vid&lt;br&gt;svensk domstol om ogiltigförklaring&lt;br&gt;av erkännandet prövas enligt den&lt;br&gt;eller de lagar som bestämmer fast-&lt;br&gt;ställelsens giltighet här i landet. En&lt;br&gt;ogiltigförklaring får dock alltid&lt;br&gt;meddelas med stöd av svensk lag,&lt;br&gt;om talan grundas på att den som&lt;br&gt;har lämnat erkännandet inte är far&lt;br&gt;till barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett faderskap fastställts ge-&lt;br&gt;nom bekräftelse, skall en talan vid&lt;br&gt;svensk domstol om ogiltigförklaring&lt;br&gt;av bekräftelsen prövas enligt den&lt;br&gt;eller de lagar som bestämmer fast-&lt;br&gt;ställelsens giltighet här i landet. En&lt;br&gt;ogiltigförklaring får dock alltid&lt;br&gt;meddelas med stöd av svensk lag,&lt;br&gt;om talan grundas på att den som&lt;br&gt;har lämnat bekräftelsen inte är far&lt;br&gt;barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utländsk fastställelse av fader- En utländsk fastställelse av fader-&lt;br&gt;skap genom erkännande gäller i Sve- &amp;nbsp;&amp;nbsp;skap genom bekräftelse gäller i Sve-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rige, om den är giltig enligt lagen i&lt;br&gt;en stat där barnet eller den som&lt;br&gt;har lämnat erkännandet hade hem-&lt;br&gt;vist eller i en stat där någon av&lt;br&gt;dem var medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erkännandet skall även om det inte&lt;br&gt;följer av första stycket anses giltigt&lt;br&gt;till formen, om der uppfyller form-&lt;br&gt;föreskrifterna i lagen i den stat där&lt;br&gt;erkännandet lämnades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utländska fastställelsen gäller&lt;br&gt;dock inte i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den strider mot ett här i&lt;br&gt;landet giltigt avgörande i en rätte-&lt;br&gt;gång som började innan fastställel-&lt;br&gt;sen skedde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den strider mot en tidigare,&lt;br&gt;här i landet giltig fastställelse av&lt;br&gt;faderskap i annan form än genom&lt;br&gt;domstolsavgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det i Sverige pågår en&lt;br&gt;rättegång om faderskapet som har&lt;br&gt;börjat innan fastställelsen skedde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det utomlands pågår en&lt;br&gt;rättegång om faderskapet som har&lt;br&gt;börjat innan fastställelsen skedde&lt;br&gt;och som kan antas leda till ett här&lt;br&gt;i landet giltigt avgörande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om erkännandet är uppenbart&lt;br&gt;oriktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rige, om den är giltig enligt lagen&lt;br&gt;i den stat där barnet eller den sOm&lt;br&gt;har lämnat bekräftelsen hade hem&lt;br&gt;vist eller i en stat där någon av dem&lt;br&gt;var medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekräftelsen skall även om det inte&lt;br&gt;följer av första stycket anses giltig&lt;br&gt;till formen, om den uppfyller form-&lt;br&gt;föreskrifterna i lagen i den stat där&lt;br&gt;bekräftelsen lämnades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utländska fastställelsen gäller&lt;br&gt;dock inte i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den strider mot ett här i&lt;br&gt;landet giltigt avgörande i en rätte-&lt;br&gt;gång som började innan fastställel-&lt;br&gt;sen skedde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den strider mot en tidigare,&lt;br&gt;här i landet giltig fastställelse av&lt;br&gt;faderskap i annan form än genom&lt;br&gt;domstolsavgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det i Sverige pågår en&lt;br&gt;rättegång om faderskapet som har&lt;br&gt;börjat innan fastställelsen skedde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det utomlands pågår en&lt;br&gt;rättegång om faderskapet som har&lt;br&gt;börjat innan fastställelsen skedde&lt;br&gt;och som kan antas leda till ett här&lt;br&gt;i landet giltigt avgörande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om bekräftelsen är uppenbart&lt;br&gt;oriktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse i en utländsk lag&lt;br&gt;får inte tillämpas och ett avgörande&lt;br&gt;av en utländsk domstol eller en ut-&lt;br&gt;ländsk fastställelse av faderskap&lt;br&gt;genom erkännande gäller inte i Sve-&lt;br&gt;rige, om det skulle vara uppenbart&lt;br&gt;oförenligt med grunderna för den&lt;br&gt;svenska rättsordningen att tillämpa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse i en utländsk lag&lt;br&gt;får inte tillämpas och ett avgörande&lt;br&gt;av en utländsk domstol eller en ut-&lt;br&gt;ländsk fastställelse av faderskap&lt;br&gt;genom bekräftelse gäller inte i Sve-&lt;br&gt;rige, om det skulle vara uppenbart&lt;br&gt;oförenligt med grunderna för den&lt;br&gt;svenska rättsordningen att tillämpa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelsen eller att erkänna av-&lt;br&gt;görandet eller fastställelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;br&gt;bestämmelsen eller att erkänna av-&lt;br&gt;görandet eller fastställelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1979:1001) om erkännande av&lt;br&gt;nordiska faderskapsavgöranden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1979:1001) om erkännande av&lt;br&gt;nordiska faderskapsavgöranden skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks vid en svensk domstol talan angående faderskapet till ett barn&lt;br&gt;men pågår redan en rättegång angående faderskapet i Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island eller Norge, skall talan avvisas eller förklaras vilande i väntan på&lt;br&gt;lagakraftvunnen dom i den utländska rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pågår en rättegång om faderskap&lt;br&gt;i Danmark, Finland, Island eller&lt;br&gt;Norge, får en svensk barnavårds-&lt;br&gt;nämnd inte godkänna ett erkännande&lt;br&gt;av faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pågår en rättegång om faderskap&lt;br&gt;i Danmark, Finland, Island eller&lt;br&gt;Norge, får en svensk socialnämnd&lt;br&gt;inte godkänna en bekräftelse av&lt;br&gt;faderskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m.&lt;br&gt;vid utredning av faderskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 a § lagen (1958:642) om blodundersökning&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;m.m. vid utredning av faderskap skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan ett faderskap har fastställts&lt;br&gt;genom erkännande eller genom dom&lt;br&gt;som har vunnit laga kraft, kan&lt;br&gt;rätten förordna om en sådan under-&lt;br&gt;sökning som avses i 1 §, om det&lt;br&gt;först efter erkännandet eller domen&lt;br&gt;har framkommit omständigheter&lt;br&gt;som ger anledning till antagande att&lt;br&gt;någon annan man än den som har&lt;br&gt;fastställts vara far har haft samlag&lt;br&gt;med modern under tid då barnet&lt;br&gt;kan vara avlat. Förordnandet kan&lt;br&gt;avse den som har fastställts vara&lt;br&gt;far, modern, barnet eller den andre&lt;br&gt;mannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har faderskapet fastställts genom&lt;br&gt;erkännande, kan förordnande enligt&lt;br&gt;första stycket meddelas i mål om att&lt;br&gt;erkännandet saknar verkan mot den&lt;br&gt;som har lämnat det. Ett sådant&lt;br&gt;förordnande kan begäras av någon&lt;br&gt;av parterna i målet. Har någon&lt;br&gt;talan inte väckts om att erkännandet&lt;br&gt;saknar verkan, prövas frågan om&lt;br&gt;förordnande enligt första stycket&lt;br&gt;såsom ett ärende enligt lagen (1946:&lt;br&gt;807) om handläggning av domstols-&lt;br&gt;ärenden. Ett sådant förordnande&lt;br&gt;kan begäras av den som kan vara&lt;br&gt;part i ett mål om att erkännandet&lt;br&gt;saknar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan ett faderskap har fastställts&lt;br&gt;genom bekräftelse eller genom dom&lt;br&gt;som har vunnit laga kraft, kan&lt;br&gt;rätten förordna om en sådan under-&lt;br&gt;sökning som avses i 1 §, om det&lt;br&gt;först efter bekräftelsen eller domen&lt;br&gt;har framkommit omständigheter&lt;br&gt;som ger anledning till antagande att&lt;br&gt;någon annan man än den som har&lt;br&gt;fastställts vara far har haft samlag&lt;br&gt;med modern under tid då barnet&lt;br&gt;kan vara avlat. Förordnandet kan&lt;br&gt;avse den som har fastställts vara&lt;br&gt;far, modern, barnet eller den andre&lt;br&gt;mannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har faderskapet fastställts genom&lt;br&gt;bekräftelse, kan förordnande enligt&lt;br&gt;första stycket meddelas i mål om att&lt;br&gt;bekräftelsen saknar verkan mot den&lt;br&gt;som har lämnat den. Ett sådant&lt;br&gt;förordnande kan begäras av någon&lt;br&gt;av parterna i målet. Har någon&lt;br&gt;talan inte väckts om att bekräfteLsen&lt;br&gt;saknar verkan, prövas frågan om&lt;br&gt;förordnande enligt första stycket&lt;br&gt;såsom ett ärende enligt lagen (1946:&lt;br&gt;807) om handläggning av domstols-&lt;br&gt;ärenden. Ett sådant förordnande&lt;br&gt;kan begäras av den som kan vara&lt;br&gt;part i ett mål om att bekräftelsen&lt;br&gt;saknar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;^agen omtryckt 1982:1060&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har faderskapet fastställts genom dom som har vunnit laga kraft, prövas&lt;br&gt;frågan om förordnande enligt första stycket såsom ett ärende enligt lagen&lt;br&gt;om handläggning av domstolsärenden. Ett sådant förordnande kan begäras&lt;br&gt;av någon av parterna i det tidigare målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall den som&lt;br&gt;förordnandet skulle avse beredas tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall&lt;br&gt;för utgivna underhållsbidrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall&lt;br&gt;för utgivna underhållsbidrag&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en man enligt 1 kap. 1 § för-&lt;br&gt;äldrabalken ansetts som far till ett&lt;br&gt;barn eller har en mans faderskap till&lt;br&gt;ett barn fastställts genom erkän-&lt;br&gt;nande eller dom, men frias mannen&lt;br&gt;från faderskapet, har han rätt till&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel för&lt;br&gt;underhållsbidrag som han enligt 7&lt;br&gt;kap. 2 § föräldrabalken utgett till&lt;br&gt;barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en man enligt 1 kap. 1 § för-&lt;br&gt;äldrabalken ansetts som far till ett&lt;br&gt;barn eller har en mans faderskap till&lt;br&gt;ett barn fastställts genom bekräftelse&lt;br&gt;eller dom, men frias mannen från&lt;br&gt;faderskapet, har han rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning av allmänna medel för under-&lt;br&gt;hållsbidrag som han enligt 7 kap. 2&lt;br&gt;§ föräldrabalken utgett till barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;Lagen omtryckt 1979:338.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-06-13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Bertil&lt;br&gt;Werner, justitierådet Ulf Gad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1990 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran&lt;br&gt;Karlstedt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 - 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås att det nuvarande begreppet erkännande av&lt;br&gt;faderskap ges ändrad benämning. Förslaget får ses mot bakgrund av den&lt;br&gt;kritik som i skilda sammahang och från olika håll har riktats mot att en&lt;br&gt;far skall erkänna faderskapet, något som ansetts svårförståeligt för många&lt;br&gt;och kunna upplevas som kränkande. Som ny benämning har föreslagits&lt;br&gt;bekräftelse av faderskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets mening är den föreslagna benämningen inte godtagbar&lt;br&gt;som ersättning för termen erkännande av faderskap. Ett erkännande av&lt;br&gt;ett faderskap kan sägas innefatta ett slags förklaring att den som avger&lt;br&gt;denna tar på sig faderskapets konsekvenser, bl.a. i rättsligt hänseende,&lt;br&gt;medan termen bekräftelse inte kan anses innefatta någon sådan förklaring&lt;br&gt;och inte ens behöver avse den som avgivit bekräftelsen. En betydligt&lt;br&gt;bättre benämning än bekräftelse är enligt lagrådets mening ordet&lt;br&gt;medgivande - eller om man vill särskilja det från ett processuellt&lt;br&gt;medgivande - faderskapsmedgivande. I 1 kap. 3 § kan lämpligen anges att&lt;br&gt;faderskap fastställs genom faderskapsmedgivande eller dom. Lagtexten&lt;br&gt;kan föreslagsvis ges följande utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans medgivande av&lt;br&gt;faderskapet och har i fråga om medgivandet iakttagits bestämmelserna i&lt;br&gt;4 §, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är&lt;br&gt;barnets fader. Faderskapsmedgivandet skall dock i detta fall alltid vara&lt;br&gt;skriftligen godkänt av modern.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Föreligger ej fall som avses i 1 § eller har rätten meddelat förklaring&lt;br&gt;enligt 2 § första stycket, fastställs faderskapet genom faderskapsmedgivan-&lt;br&gt;de eller dom.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Ett faderskapsmedgivande skall upprättas skriftligen och bevittnas av två&lt;br&gt;personer. Medgivandet skall skriftligen godkännas av socialnämnden och&lt;br&gt;av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet&lt;br&gt;uppnått myndig ålder, skall medgivandet i stället godkännas av barnet&lt;br&gt;självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännade endast om det kan antas&lt;br&gt;att mannen är fader till barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett faderskapsmedgivande kan lämnas även före barnets födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visas senare att den som har lämnat ett faderskapsmedgivande ej är&lt;br&gt;fader till barnet, skall rätten förklara att medgivandet saknar verkan mot&lt;br&gt;honom.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orden &amp;quot;bekräfta faderskapet&amp;quot; ersätts med &amp;quot;lämna ett faderskapsmedgivan-&lt;br&gt;de&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 och 3 § §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § andra stycket i det remitterade förslaget ersätts ordet &amp;quot;bekräftat&amp;quot;&lt;br&gt;med &amp;quot;medgivit&amp;quot; och i 3 § andra stycket i förslaget ordet &amp;quot;faderskapsbekräf-&lt;br&gt;telse&amp;quot; med &amp;quot;faderskapsmedgivande&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föreslagna nya andra stycket 1. bör i enlighet med vad lagrådet&lt;br&gt;anfört i det föregående ordet &amp;quot;faderskapsmedgivande&amp;quot; användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5, 6 och 10 § §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 och 6 § § i det remitterade förslaget skall rätten &amp;quot;besluta efter&lt;br&gt;vad som är bäst för barnet&amp;quot;. Av den sista meningen i 5 § första stycket&lt;br&gt;och i 6 § följer emellertid att rätten i vissa fall inte kan besluta om&lt;br&gt;gemensam vårdnad även om det i och för sig skulle vara bäst för barnet.&lt;br&gt;Beslut om sådan vårdnad får nämligen meddelas enligt 5 § bara när den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förälder som begärt upplösning av den gemensamman vårdnaden&lt;br&gt;&amp;quot;förklarar att han eller hon ändå kan tänka sig fortsatt gemensam&lt;br&gt;vårdnad&amp;quot; och enligt 6 § endast när den av föräldrarna som inte begärt&lt;br&gt;gemensam vårdnad inte förklarat att han eller hon inte kan tänka sig&lt;br&gt;gemensam vårdnad&amp;quot;. Sistnämnda bestämmelse är vidare oklar till sin&lt;br&gt;innebörd. De nu angivna reglerna och motsvarande bestämmelse i 10 §&lt;br&gt;första stycket har det gemensamt att beslut om gemensam vårdnad inte&lt;br&gt;får meddelas om en av föräldrarna motsätter sig det. Detta bör komma&lt;br&gt;till klarare uttryck i lagtexten än som skett i det remitterade förslaget. På&lt;br&gt;grund av vad som anförts föreslår lagrådet att paragraferna ges följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dem att&lt;br&gt;vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten efter vad som är&lt;br&gt;bäst för barnet anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna eller, om den&lt;br&gt;förälder som har begärt upplösning av den gemensamma vårdnaden inte&lt;br&gt;motsätter sig fortsatt gemensam vårdnad, låta den gemensamma&lt;br&gt;vårdnaden bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av&lt;br&gt;en av förädrarna eller båda. I mål om äktenskapsskillnad får rätten utan&lt;br&gt;yrkande anförtro vårdnaden om barnet åt en av föräldrarna, om&lt;br&gt;gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill någon av&lt;br&gt;dem få ändring i vårdnaden, skall rätten efter vad som är bäst för barnet&lt;br&gt;anförtro vårdnaden åt den andre föräldern, om denne vill att vårdnaden&lt;br&gt;skall flyttas över till honom eller henne eller, om en av föräldrarna begär&lt;br&gt;gemensam vårdnad och den andre inte motsätter sig det, förordna att&lt;br&gt;föräldrarna i fortsättningen skall utöva vårdnaden gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av&lt;br&gt;en av föräldrarna eller båda&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade förmyndare&lt;br&gt;och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden överflyttad till&lt;br&gt;sig, skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får dock&lt;br&gt;inte flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt, om någon av dem&lt;br&gt;motsätter sig gemensam vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på&lt;br&gt;talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämn-&lt;br&gt;den.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Övriga lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om lagrådets förslag till ändrad terminologi i föräldrabalken godtas bör&lt;br&gt;motsvarande ändringar göras i lagarna om ändring i lagen om inter-&lt;br&gt;nationella faderskapsfrågor, lagen om erkännande av nordiska faderskaps-&lt;br&gt;avgöranden, lagen om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap&lt;br&gt;och lagen om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens proposition................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll....................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag................................ 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll ur regeringssammanträde den 27 september 1990 &amp;nbsp;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.......................................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmän motivering................................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Nuvarande ordning .............................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Vårdnad.................................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Umgänge ................................. 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter ......................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Inriktningen av en reform..................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Dispositionen av den följande framställningen ..... 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Samarbetssamtal ................................ 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 Samarbetssamtal i alla kommuner............... 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 Domstols möjlighet att initiera samarbetssamtal ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Gemensam vårdnad.............................. 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 Gemensam vårdnad trots att en eller båda föräldrarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;helst vill ha ensam vårdnad ................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 Gemensam vårdnad för föräldrar som inte varit gifta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med varandra.............................. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;Umgängesfrågor ................................ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.1 Umgängessabotage.......................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.2 Upplysningar om barnet...................... 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;Förfarandet.................................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.1 Vårdnadsutredningen........................ 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.2 Interimistiska beslut......................... 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.3 Rätten till omprövning....................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;Faderskapserkännende............................ 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;Stöd enligt socialtjänstlagen ........................ 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;Kontaktperson för barnet.......................... 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Ikraftträdande m. m.............................. 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 Kostnader och resursbehov ........................ 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Upprättade lagförslag................................. 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Specialmotivering ................................... 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i föräldrabalken............. 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) ..&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Övriga ändringsförslag............................ 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Hemställan ........................................ 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Beslut ............................................ 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av promemorian&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Promemorians lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Remissammanställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utdrag ur protokoll vid lagrådets sammanträde den 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;juni 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:LU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om rätten till omprövning. (avsnitt 2.6.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om rätten till omprövning. (avsnitt 2.6.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:LU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1990-09-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1990-10-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1990-10-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1990-10-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 19:20:31</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE038</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:39</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 19:20:31</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE038</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__8.pdf</filnamn>
<filstorlek>8521258</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om vårdnad och umgänge</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/9B74D645-8735-4F6B-80D1-A0935808A0B7</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:LU13</uppgift>
<ref_dok_id>GE01LU13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Allan Ekström  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Allan Ekström  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Harding Olson  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Harding Olson  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elisabet Franzén  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elisabet Franzén  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elisabeth Persson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elisabeth Persson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eva Johansson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eva Johansson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingrid Ronne-Björkqvist  och Charlotte Branting  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingrid Ronne-Björkqvist  och Charlotte Branting  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kaj Larsson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kaj Larsson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karl-Gösta Svenson  och Wiggo Komstedt  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karl-Gösta Svenson  och Wiggo Komstedt  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lena Öhrsvik  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lena Öhrsvik  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Martin Olsson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Martin Olsson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ulla Pettersson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:8&lt;br/&gt;
Vårdnad och umgänge</uppgift>
<ref_dok_id>GE02L8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ulla Pettersson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>