<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2297902</hangar_id>
 <dok_id>GE0365</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>65</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:65</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>65</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1990-12-06 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:39:44</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:02:56</publicerad>
 <titel>om ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0365/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0365</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE0365</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1990/91: 65&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om ändring i regeringsformen med anledning av ett&lt;br&gt;europeiskt ekonomiskt samarbetsområde&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0365/prop_199091__65-1.png" style="width:35pt;height:45pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifogade&lt;br&gt;utdrag ur regeringsprotokollet den 6 december 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Under de pågående förhandlingarna mellan EFTA-länderna och EG rö-&lt;br&gt;rande ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) har det visat sig&lt;br&gt;att en ordning där nationella domstolar inhämtar s.k. tolkningsbesked&lt;br&gt;rörande EES-regler från en domstol på internationell nivå sannolikt kom-&lt;br&gt;mer att behövas. Systemet skulle vara utformat efter mönster av motsva-&lt;br&gt;rande system inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås att regeringsformen kompletteras med en bestämmelse om&lt;br&gt;att en domstol eller annan myndighet kan var skyldig att från en mellan-&lt;br&gt;folklig domstol inhämta besked om tolkningen av en internationell över-&lt;br&gt;enskommelse eller förpliktelse eller bestämmelser som tillkommit enligt ett&lt;br&gt;sådant åtagande. I propositionen redovisas också hur ett EES-avtal i övrigt&lt;br&gt;skulle förhålla sig till regeringsformen i olika avseenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i regeringsformen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i regeringsformen' skall inforas en ny para-&lt;br&gt;graf, 11 kap. 15 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Domstolar och andra myndigheter kan vara skyldiga att från mel-&lt;br&gt;lanfolklig domstol inhämta besked om innebörden av internationell över-&lt;br&gt;enskommelse eller förpliktelse eller av bestämmelse som tillkommit enligt&lt;br&gt;ett sådant åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen omtryckt 1988:1444.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitidepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 december 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-&lt;br&gt;ström, S. Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, G. Andersson, Lönn-&lt;br&gt;qvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Lars-&lt;br&gt;son, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om ändring i regeringsformen med&lt;br&gt;anledning av ett europeiskt ekonomiskt&lt;br&gt;samarbetsområde&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 20 juni i år inleddes — efter ett drygt års undersökande och explora-&lt;br&gt;tiva samtal — formella förhandlingar mellan EFTA-länderna, dvs. Fin-&lt;br&gt;land, Island, Norge, Schweiz, Sverige, Österrike samt Liechtenstein, och&lt;br&gt;EG om ett närmare och fastare strukturerat samarbete byggt på ett gemen-&lt;br&gt;samt beslutsfattande och gemensamma institutioner i ett dynamiskt euro-&lt;br&gt;peiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. Avsikten är att ett avtal om ett&lt;br&gt;sådant samarbete skall träda i kraft vid årsskiftet 1992/93, samtidigt som&lt;br&gt;EGs s.k. inre marknad fullbordas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlag kan endast ändras i samband med val till riksdagen. I den mån&lt;br&gt;ett EES-avtal skulle fordra grundlagsändring, måste en sådan därför ske i&lt;br&gt;anslutning till riksdagsvalet år 1991. Mot denna bakgrund har inom justi-&lt;br&gt;tiedepartementet upprättats en promemoria (Ds 1990:58) Ett europeiskt&lt;br&gt;ekonomiskt samarbetsområde (EES) och den svenska grundlagen. I prome-&lt;br&gt;morian belyses främst hur ett EES-avtal skulle förhålla sig till regeringsfor-&lt;br&gt;men mot bakgrund av vad som kommit fram under de undersökande och&lt;br&gt;explorativa samtalen mellan EFTA-länderna och EG-kommissionen. Slut-&lt;br&gt;satserna i promemorian är att ett EES-avtal, sådant det kan förutses,&lt;br&gt;kommer att vara förenligt med regeringsformen utan att den behöver&lt;br&gt;ändras. Promemorian har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i ärendet bör fogas dels promemorians sammanfattning&lt;br&gt;som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 2. En&lt;br&gt;sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom justitiedepartemen-&lt;br&gt;tet och har publicerats i en departementspromemoria (Ds 1990:89).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tar i detta ärende upp frågan om grundlagsändringar med anledning&lt;br&gt;av ett EES-avtal. Jag tar däremot inte upp frågan om hur ett svenskt&lt;br&gt;medlemskap i EG skulle förhålla sig till regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i ärendet samrått med statsrådet Gradin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges handelsrelationer med EG regleras främst av två frihandelsavtal&lt;br&gt;vilka trädde i kraft år 1973. Övriga EFTA-länder har också frihandelsavtal&lt;br&gt;med EG. Den successiva tullavvecklingen på industrivaruområdet var&lt;br&gt;genomförd den 1 januari 1984 och EFTAs och EGs medlemsländer utgör&lt;br&gt;sedan dess ett sammanhängande frihandelsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges samarbete med EG har successivt breddats och fördjupats. Det&lt;br&gt;avser också ett antal frågor utanför frihandelsavtalens ram, särskilt på&lt;br&gt;forskningsområdet. Särskilda avtal om samarbete finns också för miljö-&lt;br&gt;vård, arbetsmiljö, konsumentfrågor och transportpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1984 lades den politiska grunden för ett utvidgat samarbete mellan&lt;br&gt;EG och EFTA genom den s.k. Luxemburgdeklarationen. Den innehåller&lt;br&gt;riktlinjer för ett fördjupat och utvidgat samarbete inom och utom ramen&lt;br&gt;för frihandelsavtalen. Målet var enligt deklarationen att skapa ett dyna-&lt;br&gt;miskt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt element i EFTA-EG-samarbetet är EGs beslut att fullborda&lt;br&gt;den s.k. inre marknaden. År 1985 presenterade EG-kommissionen en&lt;br&gt;vitbok med ett handlingsprogram och en tidtabell som syftar till att uppnå&lt;br&gt;Romfördragets mål och genomföra EGs inre marknad senast vid utgången&lt;br&gt;av år 1992. De hinder för fri rörlighet för varor, tjänster, personer och&lt;br&gt;kapital som alltjämt finns mellan medlemsländerna skall då vara avveck-&lt;br&gt;lade. De institutionella förutsättningarna för att genomföra vitbokens&lt;br&gt;målsättningar skapades genom den s.k. europeiska enhetsakten. Den an-&lt;br&gt;togs år 1985 och trädde i kraft den 1 juli 1987. Enhetsakten innehåller bl.a.&lt;br&gt;nya regler för beslutsfattandet inom EG som ökar möjligheterna att fatta&lt;br&gt;majoritetsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under våren och hösten 1989 undersökte EFTA-länderna och EG-&lt;br&gt;kommissionen gemensamt förutsättningarna för ett vidare och mer struk-&lt;br&gt;turerat samarbete. Kartläggningen gällde ett fördjupat samarbete omfatt-&lt;br&gt;ande de fyra friheterna för varor, tjänster, kapital och personer samt&lt;br&gt;angränsande politikområden, byggt på gemensamt beslutsfattande och&lt;br&gt;gemensamma institutioner. Kartläggningen täckte även rättsliga och insti-&lt;br&gt;tutionella frågor. Den 19 december 1989 fattade EFTA- och EG-ländernas&lt;br&gt;ministrar ett beslut om att förhandlingar om ett brett EES-avtal för att&lt;br&gt;uppnå fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer skulle inledas&lt;br&gt;under första halvåret 1990. Förhandlingarna skulle också omfatta angrän-&lt;br&gt;sande områden som miljö, forskning och utveckling, utbildning, arbetsvill-&lt;br&gt;kor, social välfärd, konsumentskydd och turism. En ny omgång samtal&lt;br&gt;inleddes i januari 1990 och avslutades i mars. Syftet med dessa s.k.&lt;br&gt;explorativa samtal var att fördjupa analysen och skapa ytterligare klarhet&lt;br&gt;kring parternas hållning i olika frågor. Formella förhandlingar inleddes den&lt;br&gt;20 juni. Avsikten är att ett EES-avtal skall kunna träda i kraft samtidigt&lt;br&gt;med att den inre marknaden fullbordas, dvs. den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet är alltså att skapa ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde där&lt;br&gt;varor, tjänster, personer och kapital skall kunna röra sig fritt över grän-&lt;br&gt;serna. De delar av EGs regelverk — ”1’acquis communautaire” — som är&lt;br&gt;relevanta för EES-samarbetet avses därför i en eller annan form bli inte-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grerade i EES-avtalet och i EFTA-ländernas rättsordningar, så att enhetliga Prop. 1990/91:65&lt;br&gt;regler skall kunna gälla inom hela området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De undersökande och explorativa samtalen ägde rum i en gemensam&lt;br&gt;styrgrupp och i fem olika arbetsgrupper. Arbetsgrupperna I-IV har haft till&lt;br&gt;uppgift bl.a. att identifiera vilka delar av EGs regelverk som är relevanta&lt;br&gt;för samarbetet. Grupp V har behandlat de rättsliga och institutionella&lt;br&gt;frågorna. Hit hör bl.a. avtalets utformning, dvs. dess struktur och innehåll&lt;br&gt;samt tekniken för att införliva EGs regelverk i avtalet. En annan viktig&lt;br&gt;fråga för arbetsgrupp V har varit det institutionella samarbetet, dvs.&lt;br&gt;administration, utveckling, samråd och beslutsfattande. I gruppen har&lt;br&gt;även behandlats frågor om hur en enhetlig tolkning och tillämpning av&lt;br&gt;EES-reglerna skall kunna åstadkommas, hur man skall övervaka att reg-&lt;br&gt;lerna följs och hur tvister mellan avtalsparterna skall lösas. Arbetsgruppen&lt;br&gt;har också studerat frågan om hur EES-reglerna skall kunna införlivas med&lt;br&gt;de nationella rättsordningarna. Arbetsgrupperna I-V har nu omskapats till&lt;br&gt;fem förhandlingsgrupper med motsvarande ämnesområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingarna kan inte beräknas vara slutförda förrän under loppet&lt;br&gt;av år 1991. Anledningen till att jag redan nu väcker frågan om lagändringar&lt;br&gt;med anledning av ett EES-avtal, vars närmare innehåll vi endast ser&lt;br&gt;konturerna av, är att EES-avtalet sådant det kan förutses enligt min mening&lt;br&gt;i ett avseende aktualiserar ett tillägg till regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlag stiftas enligt 8 kap. 15 § regeringsformen (RF) genom två&lt;br&gt;likalydande beslut av riksdagen med ett allmänt riksdagsval mellan beslu-&lt;br&gt;ten. Förslag till grundlagsändring skall dessutom första gången anmälas i&lt;br&gt;riksdagens kammare senast nio månader före valet. Riksdagens konstitu-&lt;br&gt;tionsutskott kan dock medge undantag från tidskravet för förslagets väck-&lt;br&gt;ande, om minst fem sjättedelar av utskottets ledamöter förenar sig om&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett godkännande av en internationell överenskommelse förutsätter&lt;br&gt;grundlagsändring, skall enligt 10 kap. 2 § andra stycket RF samma ordning&lt;br&gt;iakttas vid godkännandet av överenskommelsen. Eftersom nästa ordinarie&lt;br&gt;riksdagsval äger rum söndagen den 15 september 1991, skall förslag till&lt;br&gt;grundlagsändring enligt huvudregeln anmälas i kammaren senast fredagen&lt;br&gt;den 14 december 1990 för att förslaget skall kunna antas i anslutning till&lt;br&gt;valet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund måste riksdagen, om avtalet skall kunna träda i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1993, ta ställning till frågan om en ändring i regerings-&lt;br&gt;formen redan nu, eftersom den ordning som är föreskriven för grundlags-&lt;br&gt;ändring inte kan iakttas när EES-avtalet som sådant underställs riksdagen&lt;br&gt;för godkännande (10 kap. 1 § första stycket RF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnde har justitiedepartementet remitterat en prome-&lt;br&gt;moria som belyser hur ett EES-avtal kan antas förhålla sig till regeringsfor-&lt;br&gt;men. I promemorian dras slutsatsen att avtalet — som det kan förutses&lt;br&gt;komma att se ut — skulle vara förenligt med regeringsformen utan att&lt;br&gt;denna behöver ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser godtar promemorians slutsats. Några av dessa&lt;br&gt;uttrycker samtidigt viss tveksamhet till om en skyldighet för svenska&lt;br&gt;domstolar att från en EES-domstol inhämta tolkningsbesked om hur en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-regel skall förstås, är förenlig med regeringsformen eller ifrågasätter Prop. 1990/91:65&lt;br&gt;om inte regeringsformen likväl borde förtydligas på denna punkt. Några&lt;br&gt;remissinstanser anser att tolkningsbeskeden skulle strida mot domstolar-&lt;br&gt;nas grundlagsfästa självständighet och/eller regeln om högsta domstolen&lt;br&gt;och regeringsrätten som utövare av den högsta domsmakten. Vissa instan-&lt;br&gt;ser menar dessutom att regeringsformen bör innehålla en regel om EES-&lt;br&gt;reglernas företräde framför andra regler. En instans anför att reglerna om&lt;br&gt;överlåtande av normgivningskompetens till icke svenska organ bör justeras&lt;br&gt;inför ett EES-avtal, medan ytterligare några instanser menar att de föränd-&lt;br&gt;ringar i detta hänseende som skulle behövas för att möjliggöra ett svenskt&lt;br&gt;medlemskap i EG bör göras redan nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett svenskt medlemskap i EG har många dimensioner. Som&lt;br&gt;jag inledningsvis påpekade går jag i detta ärende inte in på frågan om vilka&lt;br&gt;grundlagsändringar ett svenskt medlemskap i EG skulle föranleda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fråga som på sakens nuvarande ståndpunkt enligt min uppfattning&lt;br&gt;kan aktualisera ett förtydligande i regeringsformen är att domstolar och&lt;br&gt;andra myndigheter i vissa fall skall eller får inhämta s.k. tolkningsbesked&lt;br&gt;från en domstol på internationell nivå. I övrigt anser jag att det saknas skäl&lt;br&gt;för grundlagsändringar med anledning av ett EES-avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En diskussion om tolkningsbeskeden kan inte föras fristående från ett&lt;br&gt;EES-avtals övriga komponenter. Jag skall därför inledningsvis översiktligt&lt;br&gt;redovisa vissa av de rättsliga frågor som uppkommit inför och under&lt;br&gt;förhandlingarna. I anslutning därtill kommer jag att helt kort redovisa min&lt;br&gt;uppfattning om hur dessa frågor förhåller sig till regeringsformen och&lt;br&gt;varför jag anser att de övriga frågor remissinstanserna tagit upp inte bör&lt;br&gt;föranleda grundlagsändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag lämnar nu ingen redogörelse för olika synpunkter som remissinstan-&lt;br&gt;serna har lämnat på EES-avtalets innehåll och på promemorians analys av&lt;br&gt;olika frågor annat än i de fall synpunkterna har grundlagsanknytning.&lt;br&gt;Många remissvar innehåller värdefulla kommentarer till de olika rättsliga&lt;br&gt;frågor som aktualiseras i förhandlingarna och vid ett svenskt tillträde till&lt;br&gt;ett avtal av detta slag och de kommer att beaktas under det fortsatta&lt;br&gt;arbetet. Jag vill erinra om den sammanställning av remissyttrandena som&lt;br&gt;publicerats.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Översikt över de rättsliga och institutionella frågorna i&lt;br&gt;EES&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet med ett EES-avtal är att skapa ett europeiskt ekonomiskt samarbets-&lt;br&gt;område med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital inom hela&lt;br&gt;EG-EFTA-området och att utveckla och bredda samarbetet på angrän-&lt;br&gt;sande politikområden, såsom miljö, forskning, utbildning och konsument-&lt;br&gt;skydd. Enhetliga regler skall gälla inom hela EG- och EFTA-området, och&lt;br&gt;basen för EES-avtalet är därför EGs regelverk — ”1’acquis communautai-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;re”. Relevanta EG-regler avses alltså på ett eller annat sätt bli integrerade i Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;avtalet för att gälla också i EFTA-länderna och i relationerna mellan EG&lt;br&gt;och EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet avses innehålla en huvuddel där samarbetets mål och medel, de&lt;br&gt;materiella bestämmelserna om de fyra nämnda friheterna och angränsande&lt;br&gt;politikområden samt EES-institutionerna regleras. Denna del av avtalet&lt;br&gt;skulle således motsvara den s.k. primära EG-rätten, i första hand Rom-&lt;br&gt;fördragets regler. I bilagor till avtalet skall relevanta regler i den s.k.&lt;br&gt;sekundära EG-rätten, dvs. främst direktiv och förordningar, tas in och&lt;br&gt;anpassas till ett EES-sammanhang. Enligt en uppskattning rör det sig om ca&lt;br&gt;1 400 rättsakter, motsvarande ca 14 000 sidor text. Det troliga är därför att&lt;br&gt;en hänvisningssteknik blir den huvudsakliga lösningen och att bestämmel-&lt;br&gt;serna således inte kommer att tas in i fulltext i själva avtalet. Avsikten är&lt;br&gt;dock att bestämmelserna skall publiceras i sin helhet i någon form och på&lt;br&gt;alla aktuella språk, således inkl, det svenska språket och att de således skall&lt;br&gt;vara tillgängliga för riksdagen vid dess behandling av avtalet. Översätt-&lt;br&gt;ningsarbetet är redan påbörjat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Beslutsfattande i ett EES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett dynamiskt samarbete förutsätter en effektiv beslutsmekanism så att&lt;br&gt;den rättslikhet som skulle skapas genom ett EES-avtal kan bibehållas.&lt;br&gt;EES-samarbetet avses därför bygga på ett gemensamt beslutsfattande.&lt;br&gt;Besluten kan komma att avse såväl ändringar i de avtalade EES-reglerna&lt;br&gt;som helt nya EES-regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För flera EFTA-länder skulle det innebära konstitutionella problem att&lt;br&gt;överlåta normgivningsmakt till EES på samma sätt som EGs medlems-&lt;br&gt;länder gjort till EG. Det skulle dessutom knappast vara förenligt med&lt;br&gt;Romfördraget, om EG till ett EES överlät vidare en del av den kompetens&lt;br&gt;gemenskapen fått sig tilldelad av medlemsländerna. Det har under de&lt;br&gt;undersökande samtalen och förhandlingarna mellan EFTA-länderna och&lt;br&gt;EG därför kommit att framstå som alltmer klart att de beslut som avses&lt;br&gt;fattas i EES inte kommer att bygga på överlåtelse av normgivningskompe-&lt;br&gt;tens till EES utan på att de avtalsslutande parterna åläggs folkrättsliga&lt;br&gt;förpliktelser. Hur dessa förpliktelser sedan skall omvandlas till nationell&lt;br&gt;rätt blir en fråga för parterna enligt deras resp, konstitutionella system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga i detta sammanhang är EGs kommittéväsende, den s.k.&lt;br&gt;kommittologin. Inom EG svarar kommissionen för uppföljningen och&lt;br&gt;administrationen av EG-reglerna. Den kan också till sig få delegerad rätten&lt;br&gt;att besluta föreskrifter till utveckling av de rättsakter som beslutats av&lt;br&gt;rådet. Denna rätt kan sägas motsvara det svenska systemet med att rege-&lt;br&gt;ringen beslutar ytterligare föreskrifter till en av riksdagen beslutad lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sin hjälp vid utövandet av dessa befogenheter har kommissionen ett&lt;br&gt;stort antal kommittéer bestående av representanter för medlemsstaterna.&lt;br&gt;Det finns framför allt tre typer av kommittéer: föreskrivande, rådgivande&lt;br&gt;och förvaltande. Av störst intresse i detta sammanhang är de föreskrivande&lt;br&gt;kommittérna. Dessa kan kort uttryckt sägas ha till uppgift att ge kommis-&lt;br&gt;sionen råd om utformningen av föreskrifterna. Uppgiften är kombinerad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med en vetorätt. Om en kommitté är av en annan mening än kommissio- Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;nen om innehållet i reglerna, kan kommissionen inte fatta beslut i frågan&lt;br&gt;utan måste hänskjuta den till rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man förutser att det, parallellt med att sådana EG-regler arbetas fram,&lt;br&gt;också i ett EES kommer att utarbetas motsvarande regler. Även dessa&lt;br&gt;beslut förutses bli av folkrättslig karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett folkrättsligt bindande beslut som förutsätter enhällighet kan jämstäl-&lt;br&gt;las med en överenskommelse, eftersom de berörda staterna har frihet att&lt;br&gt;anta eller förkasta förslag till sådana beslut. Att Sverige biträder ett sådant&lt;br&gt;beslut måste också statsrättsligt sett betraktas som ingående av ett avtal (se&lt;br&gt;prop. 1973:90 s. 357).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens pris- och konkurrensverk (SPK) tar i sitt remissyttrande upp att&lt;br&gt;det i förhandlingarna diskuterats att EFTA för övervakning och tillämp-&lt;br&gt;ning av bl.a. konkurrensreglerna skulle skapa ett organ med funktioner&lt;br&gt;motsvarande kommissionens inom EG. Ett sådant organ skulle vara själv-&lt;br&gt;ständigt i förhållande till EFTA-ländernas regeringar och alltså inte bestå&lt;br&gt;av representanter för dessa. Någon rätt för ett sådant EFTA-organ att&lt;br&gt;besluta sådana normer som inom EG beslutas av kommissionen har hittills&lt;br&gt;inte diskuterats, men SPK ifrågasätter om detta skulle vara möjligt mot&lt;br&gt;bakgrund av de begränsningar som finns i 10 kap. 5 § första och andra&lt;br&gt;styckena RF till att överlåtelsen resp, ändringen skall vara ”av begränsad&lt;br&gt;omfattning”. Även om ett EES-avtal i och för sig skulle vara förenligt med&lt;br&gt;regeringsformens nuvarande regler, finns dessutom enligt SPK risken att&lt;br&gt;den framtida rättsutvecklingen på EES-området skulle komma i konflikt&lt;br&gt;med grundlagen, varför 10 kap. 5 § RF bör ändras redan nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag anföra följande. En överlåtelse av normgivnings-&lt;br&gt;kompetens från EFTA-länderna till ett EFTA-organ har som SPK påpekar&lt;br&gt;inte diskuterats i förhandlingarna. Skulle en sådan överlåtelse av normgiv-&lt;br&gt;ningskompetens ändå bli aktuell, medger 10 kap. 5 § första stycket RF att&lt;br&gt;riksdagen i begränsad omfattning överlåter normgivningskompetens till en&lt;br&gt;mellanfolklig organisation för fredligt samarbete till vilken riket är eller&lt;br&gt;skall bli anslutet. Hur beslutanderätten inom denna organisation utövas —&lt;br&gt;av medlemsländerna eller av ett kollegium av funktionärer — kan regleras&lt;br&gt;i den överenskommelse varigenom organisationen skapas. Jag vill i detta&lt;br&gt;sammanhang erinra om att den aktuella bestämmelsen tillkom för att&lt;br&gt;möjliggöra den associering till den Europeiska ekonomiska gemenskapen&lt;br&gt;som Sverige ansökt om år 1961. Om de områden inom vilka normgivnings-&lt;br&gt;kompetensen skulle överlåtas är tillräckligt klart avgränsade, torde den&lt;br&gt;inskränkning som ligger i orden ”i begränsad omfattning” inte utgöra&lt;br&gt;något hinder för Sverige att anförtro organisationen sådan kompetens, om&lt;br&gt;detta skulle bli aktuellt på något område. Mot bakgrund av den osäkerhet&lt;br&gt;som råder om hur ett möjligt förhandlingsresultat skulle kunna se ut, kan&lt;br&gt;jag inte förorda att grundlagen ändras så att den skulle kunna möjliggöra&lt;br&gt;alla tänkbara lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Direkt tillämplighet och direkt effekt&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Romfördraget är direkt tillämpligt inom EG. En betydande del av EGs&lt;br&gt;sekundära rättsakter är också direkt tillämpliga i medlemsländerna. Så-&lt;br&gt;dana regler utgör i och med att de beslutats av behöriga EG-organ automa-&lt;br&gt;tiskt del av medlemsländernas interna rätt, och EGs medlemsländer har&lt;br&gt;alltså förbundit sig att låta dessa EG-regler tillämpas internt utan någon&lt;br&gt;mellankommande nationell rättsbildning. Enligt Romfördraget artikel 189&lt;br&gt;är sålunda en förordning ”bindande i sin helhet och direkt tillämplig i alla&lt;br&gt;medlemsländer”. Härav följer att en förordning är direkt tillämplig i&lt;br&gt;medlemsländerna utan någon mellankommande rättsakt från medlemslän-&lt;br&gt;dernas sida och att den ord för ord skall tillämpas i sin EG-rättsliga form.&lt;br&gt;Direktiv är enligt samma artikel bindande i fråga om det resultat som skall&lt;br&gt;uppnås men överlämnar åt medlemsländerna att välja form och metod för&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bestämmelser har också s.k. direkt effekt, dvs. de grundar rättig-&lt;br&gt;heter och/eller skyldigheter för enskilda som kan åberopas inför domstolar&lt;br&gt;och andra myndigheter i medlemsländerna. Detta gäller såväl bestämmel-&lt;br&gt;ser i Romfördraget som i den sekundära EG-rätten. I fråga om Romför-&lt;br&gt;draget innebär detta bl.a. att vissa bestämmelser kan åberopas av enskilda&lt;br&gt;trots att de främst riktar sig till medlemsländerna. Detta förhållande har&lt;br&gt;slagits fast av EG-domstolen. Andra bestämmelser, främst i förordningar,&lt;br&gt;har sådant innehåll att de direkt berör enskildas rättsställning. Inom EG&lt;br&gt;kan också bestämmelser i direktiv ha direkt effekt. Även detta har ut-&lt;br&gt;vecklats av EG-domstolen. Den direkta effekten är dock begränsad i fråga&lt;br&gt;om direktiv på så sätt att det enbart är bestämmelser som ger enskilda&lt;br&gt;rättigheter gentemot det allmänna som kan ha direkt effekt. Direktiv som&lt;br&gt;grundar skyldigheter för enskilda har inte givits direkt effekt. Direktiv har&lt;br&gt;heller inte tillerkänts direkt effekt enskilda emellan. Innebörden av direk-&lt;br&gt;tivets direkta effekt är att den enskilde, gentemot en stat som har underlåtit&lt;br&gt;att lagstifta i enlighet med direktivet eller som har gjort detta på ett&lt;br&gt;bristfälligt sätt, direkt kan förlita sig på bestämmelserna i direktivet för att&lt;br&gt;komma till sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en domstol i ett medlemsland skulle finna att en nationell bestäm-&lt;br&gt;melse strider mot en EG-bestämmelse, skall domstolen inte tillämpa den&lt;br&gt;nationella bestämmelsen i det aktuella målet. Enligt EG-domstolens praxis&lt;br&gt;har EG-regeln nämligen företräde framför nationella regler och skall tilläm-&lt;br&gt;pas oavsett vad som må vara föreskrivet i den nationella rättsordningen.&lt;br&gt;När EG-domstolen utvecklade detta synsätt knöt man an till sin doktrin&lt;br&gt;om att EG-rätten är en egen rättsordning som skiljer sig från traditionell&lt;br&gt;folkrätt. Genom att skapa eller gå in i en gemenskap med egna institutioner&lt;br&gt;som har självständiga befogenheter har medlemsländerna enligt EG-&lt;br&gt;domstolens synsätt i motsvarande mån accepterat begränsningar i sin egen&lt;br&gt;suveränitet och i sina egna befogenheter; man har avstått från normgiv-&lt;br&gt;ningskompetens på de områden EG-rätten reglerar. Följaktligen får ett&lt;br&gt;medlemsland inte internt lagstifta på ett område där EG-institutionerna i&lt;br&gt;enlighet med EG-rätten utnyttjat sin normgivningskompetens eller ge&lt;br&gt;företräde åt sin nationella lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett EES-avtal avses vila på folkrättslig grund. Också framtida nya Prop. 1990/91:65&lt;br&gt;EES-regler kommer, som nyss nämnts, av allt att döma att ha folkrättslig&lt;br&gt;karaktär. Mot denna bakgrund skulle någon direkt tillämplighet, direkt&lt;br&gt;effekt och företräde för EES-rätten framfor nationell rätt inte kunna&lt;br&gt;härledas ur EES-avtalet som sådant. Samtidigt skulle det homogena samar-&lt;br&gt;betsområde som eftersträvas kunna äventyras, om EES-reglerna inte får ett&lt;br&gt;genomslag i EFTA-staterna på ett sätt som motsvarar ordningen inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Schweiz och Österrike utgör ett internationellt avtal automatiskt en del&lt;br&gt;av den interna rättsordningen så snart det trätt i kraft. Dessa länder&lt;br&gt;tillämpar med andra ord det monistiska systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sverige och de andra nordiska EFTA-länderna, vilka har en dualis-&lt;br&gt;tisk ordning, krävs däremot en nationell rättsakt varigenom avtalets regler&lt;br&gt;införlivas med den interna rättsordningen för att reglerna skall bli tillämp-&lt;br&gt;liga på nationell nivå. När en överenskommelse skall införlivas med den&lt;br&gt;nationella rätten kan två olika metoder komma i fråga. Överenskommel-&lt;br&gt;sens bestämmelser kan införlivas med den nationella rätten antingen&lt;br&gt;genom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporering. Vid transforma-&lt;br&gt;tion omarbetas i Sverige de delar av den internationella överenskommel-&lt;br&gt;sen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk författningstext.&lt;br&gt;Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs att&lt;br&gt;överenskommelsens bestämmelser gäller i Sverige och följaktligen skall&lt;br&gt;tillämpas av enskilda och/eller myndigheter. I Sverige har transformations-&lt;br&gt;metoden hittills varit det huvudsakliga sättet att införliva internationella&lt;br&gt;avtal med svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att i länder med ett dualistiskt system åstadkomma ett resultat&lt;br&gt;motsvarande direkt tillämplighet är att välja inkorporeringsmetoden när&lt;br&gt;EES-avtalets huvuddel och i avtalet intagna eller framtida nya ”EES-&lt;br&gt;förordningar” skall införlivas med deras rättsordningar. Härigenom skulle&lt;br&gt;resultatet bli detsamma, nämligen att de avtalade reglerna blir tillämpliga i&lt;br&gt;t.ex. Sverige i sin avtalade lydelse. Jag vill nämna att inkorporeringsmeto-&lt;br&gt;den har tillämpats i Sverige i åtskilliga lagstiftningsärenden där det tett sig&lt;br&gt;befogat att använda denna metod i stället för transformationsmetoden. Så&lt;br&gt;skedde exempelvis vid tillträdet till 1980 års FN-konvention om interna-&lt;br&gt;tionella köp (prop. 1986/87:128 och SFS 1987:822) liksom vid tillträdet&lt;br&gt;till konventionerna mellan EFTA-staterna och EG om ett gemensamt&lt;br&gt;transiteringsförfarande (SFS 1987: 1119) och om förenkling av formalitet-&lt;br&gt;erna vid handel med varor (SFS 1987:1126). En vanlig typ av avtal som&lt;br&gt;brukar inkorporeras är dubbelbeskattningsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en regel i EES-avtalets huvuddel eller i en ”EES-förordning” —&lt;br&gt;intagen i en bilaga till avtalet eller senare beslutad — blir så formulerad att&lt;br&gt;den i sig själv kan grunda rättigheter eller skyldigheter för enskilda, skulle&lt;br&gt;den också kunna åberopas av enskilda inför domstolar och andra myndig-&lt;br&gt;heter i EFTA-länderna; den skulle ju genom inkorporeringen (eller i&lt;br&gt;Schweiz och Österrike automatiskt) utgöra del av den nationella rättsord-&lt;br&gt;ningen. Direkt effekt-dokvdmen i denna begränsade betydelse skulle således&lt;br&gt;inte medföra några problem i ett EES-sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom tidigare redovisats är direktiven inte direkt tillämpliga i EGs&lt;br&gt;medlemsländer. De är bindande i fråga om det resultat som skall uppnås&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men medlemsländerna är fria att välja form och metod för detta. Med en Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;liknande lösning i EES-avtalet skulle avtalade EES-regler som svarar mot&lt;br&gt;EG-direktiv i ett dualistiskt land bli en del av den nationella rättsordningen&lt;br&gt;genom den lag eller annan författning varigenom bestämmelserna transfor-&lt;br&gt;meras till nationell rätt. Principen om att lagar och andra författningar&lt;br&gt;skall tolkas i fördragsvänlig anda innebär samtidigt att de bestämmelser&lt;br&gt;som motsvaras av ett EG-direktiv, liksom för övrigt varje internationell&lt;br&gt;överenskommelse, ändå kan beaktas av domstolar och andra myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om direkt effekt och den s.k. företrädesfrågan är intimt samman-&lt;br&gt;kopplade och kan sägas vara två sidor av samma sak. Doktrinen om&lt;br&gt;företräde för EG-rätten framför nationell rätt bygger såsom nyss redovisats&lt;br&gt;på det förhållandet att EG-rätten utgör en egen rättsordning som samtidigt&lt;br&gt;är både folkrätt och nationellt tillämplig rätt. I ett fall av konflikt mellan&lt;br&gt;nationella regler och EG-regler tar EG-reglerna över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-rätten avses vila på folkrättslig grund och det är av allt att döma inte&lt;br&gt;aktuellt att överlåta normgivningskompetens till något EES-organ. Före-&lt;br&gt;trädesfrågan, liksom den nyss nämnda frågan om direktivs direkta effekt,&lt;br&gt;måste därför få en annan lösning i ett EES än den har i EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om företräde för EES-regler framför andra regler berörs av&lt;br&gt;endast några få remissinstanser. Kammarrätten i Göteborg, Industriför-&lt;br&gt;bundet, Svenska arbetsgivareföreningen och Institutet för Utländsk rätt&lt;br&gt;AB menar att en grundlagsregel om sådant företräde bör införas. Kommers-&lt;br&gt;kollegiet förordar en grundlagsbestämmelse av innebörd att det i lag kan&lt;br&gt;beslutas föreskrifter om att bestämmelser - internationella avtal skall gälla&lt;br&gt;före andra föreskrifter än grundlag. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Upp-&lt;br&gt;sala universitet anser att frågan behöver utredas ytterligare, medan juri-&lt;br&gt;diska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, utan att begära grund-&lt;br&gt;lagsändring, konstaterar att lagar i klara fall av normkonflikt, dvs. efter det&lt;br&gt;att tillgängliga tolkningsprinciper visat sig otillräckliga, får företräde fram-&lt;br&gt;för EES-regler på förordningsnivå, om en grundlagsändring inte genom-&lt;br&gt;förs. Liknande konstateranden görs av riksdagens ombudsmän och högsta&lt;br&gt;domstolens ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkrättsliga regler måste i Sverige efterföljas av svensk rättsbildning för&lt;br&gt;att bli tillämpliga på nationell nivå. En ofrånkomlig följd av detta system är&lt;br&gt;att EES-reglerna, när de omvandlas till svensk rätt, kommer att få en plats&lt;br&gt;i den hierarki av konstitutionella nivåer där de införlivats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel i EES-avtalet om att EES-reglerna skall ha internrättsligt före-&lt;br&gt;träde framför avtalsparternas egna rättsordningar skulle för Sverige, lik-&lt;br&gt;som för flera andra EFTA-länder, kräva grundlagsändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle enligt min mening te sig främmande att införa den ordningen&lt;br&gt;att regeringsförordningar, och t.o.m. myndighetsföreskrifter, på EES-&lt;br&gt;området automatiskt skall gälla före av riksdagen beslutade lagar. Jag kan&lt;br&gt;därför inte förorda en grundlagsändring av den innebörden. Andra sätt att&lt;br&gt;genom grundlagsändringar åstadkomma ett formellt företräde för EES-&lt;br&gt;regler framför andra regler skulle innebära genomgripande förändringar i&lt;br&gt;vårt konstitutionella system som inte står i proportion till de i praktiken&lt;br&gt;begränsade problem som nu behöver lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan nå det önskade resultatet på andra vägar. Den självklara &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 65&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgångspunkten är naturligtvis att avtalsparterna följer sina folkrättsliga Prop. 1990/91:65&lt;br&gt;åtaganden. EES-avtalet kommer också med all sannolikhet att innehålla en&lt;br&gt;bestämmelse varigenom avtalsparterna åtar sig att vidta de åtgärder som&lt;br&gt;behövs för att kunna uppfylla avtalsförpliktelserna och att avhålla sig från&lt;br&gt;åtgärder som kan äventyra förverkligandet av avtalets syften. Ett sådant&lt;br&gt;åtagande innebär i realiteten ett åtagande att ge EES-reglerna fullt genom-&lt;br&gt;slag på nationell nivå. Samtidigt med att ett EES-avtal tillträds måste&lt;br&gt;därför gällande lagstiftning vid behov korrigeras för att den skall stå i&lt;br&gt;överensstämmelse med de avtalade reglerna. Detsamma måste ske när nya&lt;br&gt;”EES-förordningar” inkorporeras i nationell rätt och när ”EES-direktiv”&lt;br&gt;transformeras till nationell rätt genom lag eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ingår som ett naturligt moment i lagstiftningsarbetet att se till att&lt;br&gt;nya regler är förenliga med ingångna avtal. Beträffande lagar har den&lt;br&gt;lagrådsgranskning som ingår som ett led i det svenska lagstiftningsarbetet&lt;br&gt;kommit att fylla en viktig funktion i detta hänseende. På området för&lt;br&gt;myndighetsförfattningar begränsas risken för att författningar står i strid&lt;br&gt;med internationella avtal bl.a. genom de inskränkningar i myndigheternas&lt;br&gt;möjligheter att besluta tekniska regler om varor som är eller kan bli föremål&lt;br&gt;för internationell handel som finns i förordningen (1990:986) om tekniska&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen att författningar skall tolkas i fördragsvänlig anda innebär i&lt;br&gt;den praktiska tillämpningen att åtagandena efterlevs av domstolar och&lt;br&gt;andra myndigheter. En möjlighet för våra domstolar att inhämta tolknings-&lt;br&gt;besked från en domstol på EES-nivå skulle ytterligare stärka EES-reglemas&lt;br&gt;ställning. Jag återkommer strax till denna fråga (avsnitt 4). Ett yttersta&lt;br&gt;medel för att se till att EES-avtalet efterlevs skulle kunna vara att frågan&lt;br&gt;om hur avtalsparterna uppfyller sina åtaganden kan prövas på internatio-&lt;br&gt;nell nivå. Också denna fråga skall jag strax översiktligt beröra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu redovisade ordningen bör ge goda förutsättningen för att EES-&lt;br&gt;reglerna får genomslag. För att ge ytterligare garantier i detta hänseende&lt;br&gt;kan man överväga olika lagstiftningstekniska lösningar. I promemorian&lt;br&gt;har pekats på möjligheten att i lag föreskriva att EES-reglerna skall gälla&lt;br&gt;oavsett vad som annars kan vara föreskrivet. En sådan föreskrift kan alltså&lt;br&gt;meddelas utan stöd av någon grundlagsbestämmelse av den typ kommers-&lt;br&gt;kollegiet förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är övertygad om att de lösningar jag nu skisserat väl tillgodoser de&lt;br&gt;krav som kan ställas på Sverige inom ramen för den folkrättsliga ordning&lt;br&gt;EES skulle utgöra. De ger i princip en motsvarighet till EGs ordning och de&lt;br&gt;skillnader som uppstår bör inte överdrivas, eftersom de endast skulle få&lt;br&gt;betydelse i exceptionella fall. Jag kan därför inte ansluta mig till dem som&lt;br&gt;inför ett EES-avtal förordar en grundlagsändring i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Övervakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningen av att Romfördragets regler efterlevs sköts av EG-&lt;br&gt;kommissionen (Romfördraget artikel 155). Kommissionens övervakning&lt;br&gt;är i första hand inriktad på medlemsstaternas efterlevnad av EG-rätten,&lt;br&gt;den s.k. allmänna eller generella övervakningen. I en del fall är det fråga om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en förhandskontroll över planerade nationella lagstiftningsåtgärder. Nor- Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;malt ingriper dock kommissionen först i efterhand. Kommissionen följer&lt;br&gt;fortlöpande utvecklingen i medlemsstaterna genom att samla in uppgifter&lt;br&gt;om deras lagstiftning, rättstillämpning osv. Den får också underlag för sin&lt;br&gt;granskning genom klagomål från andra medlemsstater, från enskilda, från&lt;br&gt;tidningsartiklar m.m. Kommissionens yttersta redskap är att den kan&lt;br&gt;väcka talan vid EG-domstolen mot medlemsstaten i fråga för brott mot&lt;br&gt;Romfördraget. Regler härom finns i artikel 169 i Romfördraget. Innan ett&lt;br&gt;sådant förfarande inleds brukar kommissionen ha underhandskontakter&lt;br&gt;och förhandlingar med medlemsstaten i fråga för att söka få till stånd en&lt;br&gt;frivillig rättelse, eller för att låta sig övertygas om att misstanken om&lt;br&gt;fördragsbrott varit ogrundad. Innan kommissionen väcker talan inför&lt;br&gt;EG-domstolen skall kommissionen ge staten i fråga tillfälle att lägga fram&lt;br&gt;sina synpunkter och därefter avge ett motiverat yttrande i saken. Först om&lt;br&gt;medlemsstaten i fråga vägrar att efterkomma yttrandet, får kommissionen&lt;br&gt;väcka talan inför EG-domstolen. Inom EG gäller också särskilda regler för&lt;br&gt;övervakning på statsstödsområdet och för offentlig upphandling vilka jag&lt;br&gt;inte närmare skall gå in på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen övervakar också i viss utsträckning enskilda rätts-&lt;br&gt;subjekts efterlevnad av EG-rätten, i den mån reglerna innehåller förpliktel-&lt;br&gt;ser för enskilda. Detta gäller framför allt konkurrenslagstiftningen.&lt;br&gt;Kommissionens befogenheter på detta område är närmare reglerade ge-&lt;br&gt;nom olika förordningar. I dessa bemyndigas kommissionen bl.a. att be-&lt;br&gt;sluta om olika sanktioner för att säkra efterlevnaden av EG-rätten.&lt;br&gt;Kommissionens beslut kan angripas genom ogiltighetstalan inför EG-&lt;br&gt;domstolen (Romfördraget artikel 173). Själva verkställigheten av sanktio-&lt;br&gt;nerna sker på nationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ännu oklart hur övervakningsmekanismen inom EES skall anord-&lt;br&gt;nas. Väsentliga element är att övervakningsmekanismen garanterar enhet-&lt;br&gt;lighet inom EES-området, att avtalsöverträdelser i praktiken bör leda till&lt;br&gt;ett och samma resultat vilket land det än är fråga om samt att systemet&lt;br&gt;utformas så smidigt och obyråkratiskt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sveriges del medför en allmän övervakning på EES- eller EFTA-nivå&lt;br&gt;motsvarande den nyss redovisade artikel 169-proceduren inte några grund-&lt;br&gt;lagsfrågor. Det handlar här om en övervakning av att Sverige följer sina&lt;br&gt;internationella åtaganden. En sådan kontroll skulle vara av rent folkrättslig&lt;br&gt;karaktär och skulle därför inte utgöra ett avsteg från regeringsformens&lt;br&gt;kompetensschema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om statsstöd och offentlig upphandling kommer, såvitt nu kan&lt;br&gt;bedömas, beslut fattade av ett internationellt organ att rikta sig till staterna&lt;br&gt;på samma sätt som i fråga om den allmänna övervakningen. Sådana beslut&lt;br&gt;skulle med andra ord inte få direkt rättsverkan i Sverige. En svensk rättsakt&lt;br&gt;blir därför nödvändig för att de internationellt beslutade åtgärderna skall&lt;br&gt;bli bindande för svenska medborgare juridiska personer och myndigheter.&lt;br&gt;Inte heller i denna del aktualiseras därför några grundlagsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om i vilken utsträckning&lt;br&gt;olika övervakningsfunktioner på internationell nivå i övrigt kommer att&lt;br&gt;avse enskilda rättssubjekt och få direkt rättsverkan i Sverige. Detta gäller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framför allt på konkurrensrättens område. Jag begränsar mig därför i det Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;följande till frågan hur myndighetsbeslut som fattas på internationell nivå&lt;br&gt;och riktas till enskilda förhåller sig till grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån ett internationellt övervakningsorgan tilläggs befogenheter att&lt;br&gt;meddela beslut som direkt binder svenska myndigheter och svenska en-&lt;br&gt;skilda rättssubjekt utan en mellankommande svensk rättsakt, blir 10 kap.&lt;br&gt;5 § tredje stycket RF aktuell. Enligt denna bestämmelse kan rättskipnings-&lt;br&gt;och förvaltningsuppgifter som inte direkt grundar sig på regeringsformen&lt;br&gt;överlåtas till en annan stat, till en mellanfolklig organisation — som&lt;br&gt;Sverige inte behöver vara medlem av — eller till en utländsk eller interna-&lt;br&gt;tionell inrättning eller samfällighet. Bestämmelsen medger alltså att sådana&lt;br&gt;befogenheter tillerkänns ett internationellt organ. Något krav på att över-&lt;br&gt;låtelsen skall vara av begränsad omfattning ställs inte upp. Om den uppgift&lt;br&gt;som anförtros det internationella organet innefattar myndighetsutövning,&lt;br&gt;skall riksdagens beslut om överlämnande enligt huvudregeln fattas med tre&lt;br&gt;fjärdedels majoritet. Alternativt kan beslut fattas i den ordning som gäller&lt;br&gt;för grundlagsbeslut. För överlåtelse av beslutanderätt som inte innefattar&lt;br&gt;myndighetsutövning och inte är direkt grundad på regeringsformen upp-&lt;br&gt;ställs inte några särskilda krav på beslutets form. Härav följer att regerings-&lt;br&gt;formen medger att ett internationellt organ ges befogenheter att fatta beslut&lt;br&gt;som riktar sig till enskilda rättssubjekt, om detta skulle aktualiseras inom&lt;br&gt;ramen för EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga av betydelse i sammanhanget är om ett beslut av ett internatio-&lt;br&gt;nellt övervakningsorgan skall kunna överprövas av en judiciell instans på&lt;br&gt;internationell nivå. Enligt Romfördraget artikel 173 andra stycket kan&lt;br&gt;exempelvis en näringsidkare som önskar få ett beslut om sanktioner&lt;br&gt;överprövat vända sig till EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen medger inte att den högsta domsmakten överlåts till&lt;br&gt;internationella organ (11 kap. 1 §). Detta innebär att det inte är möjligt att&lt;br&gt;göra en internationell domstol överordnad högsta domstolen eller rege-&lt;br&gt;ringsrätten. Däremot utesluter inte bestämmelsen att dessa domstolar&lt;br&gt;förlorar rätten att vara slutinstans i vissa ärenden eller att mål i viss&lt;br&gt;utsträckning helt undandras svensk domstols prövning. Bestämmelsen&lt;br&gt;tillåter också att de båda nämnda domstolarnas befogenhet att bevilja&lt;br&gt;resning bortfaller i de ärenden som omfattas av överlåtelsen. En&lt;br&gt;förvaltnings- eller rättskipningsuppgift som inte direkt grundar sig på&lt;br&gt;regeringsformen kan nämligen med stöd av 10 kap. 5 § tredje stycket RF&lt;br&gt;överföras till internationella organ på ett sådant sätt att ingen av de båda&lt;br&gt;högsta svenska domstolarna kommer att befatta sig med denna ärendetyp&lt;br&gt;(prop. 1984/85:61 s. 18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordning motsvarande Romfördraget artikel 173 inom ramen för ett&lt;br&gt;EES skulle alltså vara väl förenlig med regeringsformens regler, eftersom&lt;br&gt;den inte ställer några krav på att alla beslut med giltighet i Sverige skall&lt;br&gt;kunna ställas under högsta domstolens eller regeringsrättens prövning. Inte&lt;br&gt;heller lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skulle&lt;br&gt;bli tillämplig. Denna avser endast avgöranden av svenska myndigheter,&lt;br&gt;och de nu aktuella ärendena kommer i så fall helt att handläggas på&lt;br&gt;internationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan konstateras att övervakningen inom ett EES Prop. 1990/91:65&lt;br&gt;inte skulle aktualisera några grundlagsändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Enhetlig tolkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En enhetlig tolkning och tillämpning av gemensamma EES-regler är en&lt;br&gt;förutsättning för att samarbetet skall fungera på avsett sätt. Inom EG har&lt;br&gt;gemenskapsdomstolen i Luxemburg det yttersta ansvaret för tolkningen av&lt;br&gt;EG-rätten. Den mest effektiva metoden för att garantera den enhetliga&lt;br&gt;tolkningen torde vara att inrätta en judiciell instans på internationell nivå,&lt;br&gt;i det följande kallad EES-domstol, och att denna domstol får avge s.k.&lt;br&gt;tolkningsbesked om EES-reglernas innehåll på samma sätt som EG-&lt;br&gt;domstolen ger tolkningsbesked om EG-rätten. Jag skall strax utveckla&lt;br&gt;denna fråga närmare (avsnitt 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Tvistlösning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid samtalen mellan EFTA-länderna och EG har också konstaterats att det&lt;br&gt;finns behov av en judiciell prövning på internationell nivå av tvister som&lt;br&gt;kan uppkomma parterna emellan om tolkningen och tillämpningen av&lt;br&gt;avtalet. Det har diskuterats att låta en sådan tvistlösning avtalsparterna&lt;br&gt;emellan skötas av samma judiciella organ som skall svara för den enhetliga&lt;br&gt;tolkningen. Ett sådant förfarande skulle kunna utformas efter mönster av&lt;br&gt;artikel 170 i Romfördraget som föreskriver att en medlemsstat som anser&lt;br&gt;att en annan medlemsstat har brustit i uppfyllandet av sina åtaganden&lt;br&gt;enligt Romfördraget får föra talan därom inför EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Romfördraget saknar sanktioner mot en stat som vägrar efterkomma en&lt;br&gt;fällande dom. Artikel 171 föreskriver att staten i fråga skall vidta de&lt;br&gt;åtgärder som krävs för att efterkomma domen. EG-domstolen kan således&lt;br&gt;inte gripa in i medlemsstaternas lagstiftning. Den kan heller inte föreskriva&lt;br&gt;vilka åtgärder staten skall vidta, t.ex att genomföra viss lagstiftning eller&lt;br&gt;betala skadestånd till enskilda som lidit skada av det fördragsstridiga&lt;br&gt;handlandet. En tredskande stat kan i stället stämmas in på nytt inför&lt;br&gt;domstolen, denna gång under åberopande av att den fällande domen inte&lt;br&gt;efterkommits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu redovisade ordningen skulle inte innebära några väsentliga&lt;br&gt;nyheter för EFTA-länderna. EES-domstolens funktion skulle här motsvara&lt;br&gt;andra internationella domstolars, t.ex. Haagdomstolens. Som en jämfö-&lt;br&gt;relse kan också nämnas den europeiska domstolen för de mänskliga rättig-&lt;br&gt;heterna vars behörighet att pröva brott mot Europakonventionen om de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna Sverige har erkänt. Avgöranden av en EES-&lt;br&gt;domstol som innebär att ett brott mot avtalet har begåtts är av rent&lt;br&gt;folkrättslig karaktär och skall följas av Sverige på samma sätt som Sverige&lt;br&gt;följer domar av Europadomstolen. Det ankommer alltså på regeringen att&lt;br&gt;föreslå riksdagen nödvändiga lagändringar eller att utfärda erforderliga&lt;br&gt;förordningsändringar så att avtalskränkningen inte upprepas i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål av detta slag är det alltså avtalsparterna som tvistar inför domsto-&lt;br&gt;len. Enskilda har har således ingen talerätt. Även om upprinnelsen till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvisten är att en enskild näringsidkare har blivit felaktigt behandlad infor&lt;br&gt;svenska domstolar eller andra myndigheter, får ett avgörande av en EES-&lt;br&gt;domstol endast verkan for framtiden. Ett anspråk på skadestånd från den&lt;br&gt;enskilde näringsidkaren skulle ligga utanför EES-rätten — på samma sätt&lt;br&gt;som det ligger utanför EG-rätten — och skulle således handläggas av svensk&lt;br&gt;domstol enligt svensk lag. Däremot kan, som jag nyss påpekade, enskilda&lt;br&gt;tänkas få rätt att till en EES-domstol överklaga beslut av ett internationellt&lt;br&gt;övervakningsorgan, om ett sådant får befogenhet att fatta beslut som direkt&lt;br&gt;binder den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill påpeka att artikel 170-förfarandet inom EG hittills bara ut-&lt;br&gt;nyttjats en enda gång. Medlemsländerna drar sig uppenbarligen för att&lt;br&gt;stämma varandra inför EG-domstolen. I gengäld har artikel 169-&lt;br&gt;förfarandet — där alltså EG-kommissionen stämmer in medlemslandet i&lt;br&gt;fråga — kommit till stor användning. Det är naturligtvis omöjligt att&lt;br&gt;förutsäga hur utvecklingen kan bli inom ett EES; till stor del är denna fråga&lt;br&gt;beroende av hur en EES-övervakning anordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan det alltså konstateras att den tvistlösningsme-&lt;br&gt;kanism som diskuteras är förenlig med regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Tolkningsbesked&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Jag föreslår att det i regeringsformen infors en&lt;br&gt;bestämmelse om att domstolar och andra myndigheter kan vara&lt;br&gt;skyldiga att från en mellanfolklig domstol inhämta besked om tolk-&lt;br&gt;ningen av en internationel överenskommelse eller förpliktelse eller&lt;br&gt;av bestämmelser som tillkommit enligt ett sådant åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: I promemorian konstateras att instrumentet&lt;br&gt;tolkningsbesked kan fogas in i det svenska rättssystemet utan grundlags-&lt;br&gt;ändring och på ett sätt som inte står i konflikt med gällande principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna instämmer i eller&lt;br&gt;har inga invändningar mot promemorians slutsatser. Till dessa remissin-&lt;br&gt;stanser hör riksdagens ombudsmän (JO), justitiekanslern, högsta domsto-&lt;br&gt;lens ledamöter, försäkringsöverdomstolen, hovrätten över Skåne och Ble-&lt;br&gt;kinge, Stockholms tingsrätt, domstolsverket, kommerskollegium, juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Stockholms universitet juridiska fakultetsstyrelsens&lt;br&gt;forskningsnämnd vid Lunds universitet, konsumentverket, Sveriges doma-&lt;br&gt;reförbund, Sveriges advokatsamfund, Svenska Handelskammarförbundet,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Företagarnas riksorganisation, Köpmannaförbun-&lt;br&gt;det, Tjänstemännens centralorganisation och Landsorganisationen i Sve-&lt;br&gt;rige. Några av dessa uttalar dock viss tvekan eller ifrågasätter om inte&lt;br&gt;regeringsformen likväl borde förtydligas på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser — regeringsrättens ledamöter, kammarrätten i&lt;br&gt;Göteborg, juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet och mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen — anser att institutet tolkningsbesked bör föranleda änd-&lt;br&gt;ring i regeringsformen. Enligt kammarrätten i Göteborg skulle dock ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tolkningsbeskedsinstitut vara förenligt med regeringsformen, om tolknings-&lt;br&gt;beskeden inte blir rättsligt bindande för svenska domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen, som av-&lt;br&gt;gett ett gemensamt yttrande anser, liksom Institutet för Utländsk rätt AB,&lt;br&gt;att EES rättsligt bör vila på samma principer som EG och att regeringsfor-&lt;br&gt;men bör ändras för att tolkningsbeskeden skall få samma rättsliga genom-&lt;br&gt;slag i Sverige som motsvarande EG-rättsliga institut har i EGs medlems-&lt;br&gt;länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: För att åstadkomma ett homogent EES&lt;br&gt;måste de gemensamma reglerna tolkas och tillämpas så enhetligt som&lt;br&gt;möjligt inom hela EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolkningsbesked enligt artikel 177 Romfördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG har gemenskapsdomstolen det yttersta ansvaret för tolkningen av&lt;br&gt;EG-rätten. Nationella domstolar i EGs medlemsländer inhämtar tolknings-&lt;br&gt;besked från EG-domstolen om hur EG-reglerna skall tolkas. Den nationella&lt;br&gt;domstolen lägger sedan detta besked till grund för sitt avgörande av målet.&lt;br&gt;Möjligheten att inhämta tolkningsbesked är fakultativ för nationella dom-&lt;br&gt;stolar i lägre instans — besked får begäras, om domstolen anser att ett&lt;br&gt;sådant är nödvändigt för att den skall kunna döma i målet — medan högsta&lt;br&gt;instans är skyldig att inhämta tolkningsbesked innan målet avgörs (artikel&lt;br&gt;177 Romfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-rätten förvaltas i första hand av nationella domstolar och andra&lt;br&gt;myndigheter. En person som anser att en direkt tillämplig EG-&lt;br&gt;bestämmelse, t.ex. om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet,&lt;br&gt;har överträtts av en myndighet i en EG-stat, kan inte vända sig till&lt;br&gt;EG-domstolen med sina anspråk; han får vända sig till nationell domstol&lt;br&gt;och därvid åberopa den aktuella EG-bestämmelsen. För att tillgodose&lt;br&gt;behovet av en enhetlig tolkning av EG-rätten, har man dock inte helt&lt;br&gt;lämnat förvaltningen av EG-rätten åt nationella domstolar utan i Rom-&lt;br&gt;fördragets artikel 177 uppställt regler om inhämtande av tolkningsbesked&lt;br&gt;från EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 177 bygger på ett samarbete mellan EG-domstolen och nationella&lt;br&gt;domstolar. EG-domstolen begränsar sig till att ta ställning till hur EG-&lt;br&gt;rätten skall tolkas, medan det ankommer på nationell domstol att tillämpa&lt;br&gt;regeln på det konkreta fallet. EG-domstolen avvisar frågor som gäller om&lt;br&gt;en viss nationell regel är förenlig med EG-rättsliga regler eller formulerar&lt;br&gt;om den ställda frågan så att den kan lämna besked om hur en aktuell&lt;br&gt;EG-regel skall tolkas; den förser den nationella domstolen med de nödvän-&lt;br&gt;diga tolkningselementen så att denna skall kunna ta ställning till förenlig-&lt;br&gt;hetsfrågan. EG-domstolen skiljer således mellan å ena sidan tolkningen av&lt;br&gt;EG-regeln och å andra sidan dess tillämpning i målet. Rättstillämpningen&lt;br&gt;ankommer på den nationella domstolen som får avgöra om fakta i målet&lt;br&gt;faller under EG-regeln sådan den tolkats av EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna kompetensfördelning mellan EG-domstolen och nationella dom-&lt;br&gt;stolar är viktig och bygger på att de nationella domstolarna är självständiga&lt;br&gt;och att det i sista hand är dessa domstolar som svarar för att EG-rätten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpas enhetligt inom hela EG. EG-domstolen intar således ingen över-&lt;br&gt;ordnad ställning i förhållande till nationella domstolar. Förfarandet bygger&lt;br&gt;i stället på samarbete och en funktionsfördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den nu lämnade redogörelsen framgår att nationella domstolar&lt;br&gt;väntas följa det lämnade tolkningsbeskedet. Syftet bakom kompetensför-&lt;br&gt;delningen skulle gå förlorad, om nationella domstolar skulle vara helt fria&lt;br&gt;att följa eller bortse från tolkningsbeskedet. EG-domstolen har också slagit&lt;br&gt;fast att den frågande domstolen blir bunden av tolkningsbeskedet. Det&lt;br&gt;finns dock ingen uttrycklig bestämmelse om det i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att begreppet domstol i artikel 177 i Romfördraget&lt;br&gt;har utvecklats av EG-domstolen till ett självständigt EG-rättsligt begrepp.&lt;br&gt;Man har således tillåtit nationella domstolsliknande myndigheter, som&lt;br&gt;alltså enligt sitt lands lag inte anses som domstolar, att inhämta tolknings-&lt;br&gt;besked. Det avgörande för EG-domstolens pragmatiska inställning är att&lt;br&gt;det skulle strida mot syftet med artikel 177, om en snäv tolkning av&lt;br&gt;begreppet domstol skulle medföra att vissa måltyper aldrig eller endast&lt;br&gt;sällan skulle bli föremål för tolkningsbesked.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolkningsbesked inom ramen for EES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som diskuterats mellan EFTA-länderna och EG-kommissionen är&lt;br&gt;möjligheten att låta en EES-domstol lämna besked om EES-reglernas&lt;br&gt;tolkning enligt ett system som utgör en motsvarighet till tolkningsbeskeden&lt;br&gt;enligt Romfördraget artikel 177. De konstitutionella aspekterna måste&lt;br&gt;dock studeras av samtliga EFTA-länder innan ställning kan tas till hur&lt;br&gt;systemet skulle kunna utformas för EES-ändamål. Klart är att ett system&lt;br&gt;med sådana tolkningsbesked skulle vara det säkraste och effektivaste sättet&lt;br&gt;att åstadkomma en enhetlig tolkning och tillämpning av EES-reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om förhållandet mellan ett sådant judiciellt organ och EG-&lt;br&gt;domstolen får, liksom andra frågor, avgöras i förhandlingarna. En av flera&lt;br&gt;aspekter som måste beaktas är parallelliteten mellan EG-reglerna och&lt;br&gt;EES-reglerna och att det inte är tillräckligt att skapa garantier för att&lt;br&gt;EES-reglerna tolkas enhetligt; dessa måste i sin tur tolkas i överensstäm-&lt;br&gt;melse med motsvarande EG-regler och vice versa. Jag skall inte närmare gå&lt;br&gt;in på dessa frågor. Jag vill emellertid påpeka att, i de diskussioner som&lt;br&gt;hittills förts mellan EFTA-länderna och EG, enighet har rått om att ett&lt;br&gt;införlivande av EGs regelverk i EES-avtalet också skall inbegripa relevant&lt;br&gt;praxis från EG-domstolen. EES-bestämmelser som motsvaras av en iden-&lt;br&gt;tisk/parallell EG-regel skall alltså förstås i belysning av EG-domstolens&lt;br&gt;hittillsvarande tolkning av bestämmelsen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolkningsbesked och svensk rätt i allmänhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolkningsbesked skulle innebära en ny rättsfigur för Sverige, liksom för&lt;br&gt;övriga EFTA-länder. Det finns emellertid näraliggande, om än inte helt&lt;br&gt;jämförbara, rättsfigurer. Jag vill särskilt framhålla en från arbetsrättens&lt;br&gt;område. I 5 kap. 1 § andra stycket lagen (1974:371) om rättegången i&lt;br&gt;arbetstvister föreskrivs följande: ”Förekommer anledning att kollektivav-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tal, som slutits av andra än parterna i målet, har betydelse för prövningen Prop. 1990/91:65&lt;br&gt;av tvisten, skall de parter som slutit kollektivavtalet beredas tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig i målet”. I förarbetena till denna bestämmelse sägs (prop. 1974: 77&lt;br&gt;s. 191) att det för avgörande av en tvist ibland kan bli nödvändigt att pröva&lt;br&gt;innebörden av ett kollektivavtal som har slutits av andra än parterna. Som&lt;br&gt;exempel anförs det fallet att en oorganiserad arbetsgivare träffat ett avtal&lt;br&gt;som genom hänvisning till ett branschavtal eller liknande avtal hämtar sina&lt;br&gt;bestämmelser från detta större avtal. Härvid anförs: ”Om det förekommer&lt;br&gt;anledning att sistnämnda kollektivavtal har betydelse för prövning av&lt;br&gt;tvisten i målet skall de parter som slutit detta avtal beredas tillfälle /.../ att&lt;br&gt;framlägga sina synpunkter på tolkningsfrågan.” Yttrandet utgör enligt&lt;br&gt;förarbetena processmaterial i målet och skall beaktas av domstolen obero-&lt;br&gt;ende av om någon part åberopar yttrandet eller inte. Det sist nämnda kan&lt;br&gt;enligt doktrinen förklaras med att lagstiftaren har sett ett mer allmänt&lt;br&gt;intresse i en riktig och enhetlig tillämpning av de kollektivavtal som får&lt;br&gt;betydelse även utanför partsförhållanden där de är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel, som också har framhållits av högsta domstolens&lt;br&gt;ledamöter och juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, är&lt;br&gt;reglerna i 56 kap. 15-17 §§ rättegångsbalken om tingsrätts hänskjutande av&lt;br&gt;prejudikatfrågor till högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bilden hör också tillämpningen av principen om den s.k. fördrags-&lt;br&gt;konforma tolkningen. Den innebär att svenska domstolar vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av svensk rätt tar hänsyn till internationella organs tolkning av&lt;br&gt;internationella regler som Sverige är bundna av. Jag återkommer till denna&lt;br&gt;fråga senare (under rubriken Tolkningsbeskeds förenlighet med 11 kap. 2 §&lt;br&gt;RF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktuella bestämmelser i regeringsformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om tolkningsbeskedsinstitutets förenlighet med rege-&lt;br&gt;ringsformen är det i första hand bestämmelserna i 11 kap. 1 och 2 §§ RF&lt;br&gt;som aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 kap. 1 §, som bl.a. innehåller bestämmelser om domstolsorganisa-&lt;br&gt;tionen, föreskrivs i första stycket att högsta domstolen är högsta allmänna&lt;br&gt;domstol och att regeringsrätten är högsta förvaltningsdomstol. Bestämmel-&lt;br&gt;sen hindrar således att det inrättas en instans som blir överordnad någon&lt;br&gt;av dessa två domstolar. Andra domstolar får enligt andra stycket inrättas&lt;br&gt;med stöd av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarnas självständighet är av grundläggande betydelse för rättssä-&lt;br&gt;kerheten. En särskilt viktig sida av domstolarnas självständighet är att&lt;br&gt;inget annat organ skall kunna gripa in och bestämma hur de skall döma i&lt;br&gt;det enskilda fallet eller hur de vid sin rättstillämpning i övrigt skall besluta&lt;br&gt;i särskilda fall. De politiska organen skall påverka rättskipningen genom&lt;br&gt;normer med generell tillämplighet och inte genom ingripanden i enskilda&lt;br&gt;fall. Eftersom denna självständighet sätter en gräns för riksdagens och&lt;br&gt;regeringens handlingsmöjligheter, har en föreskrift härom sin naturliga&lt;br&gt;plats i regeringsformen. Ett stadgande om domstolarnas oberoende gent-&lt;br&gt;emot såväl riksdagen som regeringen och andra myndigheter återfinns i 11&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 2§ RF. Enligt denna bestämmelse får ingen myndighet, inte heller Prop. 1990/91:65&lt;br&gt;riksdagen, bestämma hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller&lt;br&gt;hur en domstol i övrigt skall tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande bestämmelse finns beträffande förvaltningsmyndighe-&lt;br&gt;terna i 11 kap. 7 § RF. Enligt denna bestämmelse får ingen myndighet, inte&lt;br&gt;heller riksdagen eller kommuners beslutande organ, bestämma hur en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall skall besluta i ett ärende som rör&lt;br&gt;myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämp-&lt;br&gt;ning av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en bestämmelse i regeringsformen bör behandlas i samman-&lt;br&gt;hanget, nämligen 10 kap. 5 § tredje stycket RF. Denna medger att&lt;br&gt;rättskipnings- och förvaltningsuppgift som inte direkt grundar sig på rege-&lt;br&gt;ringsformen genom beslut av riksdagen överlåts till en annan stat, mellan-&lt;br&gt;folklig organisation eller utländsk eller internationell inrättning eller sam-&lt;br&gt;fällighet. Den högsta domsmakten kan inte överlåtas enligt detta stycke,&lt;br&gt;dvs. det är inte möjligt att göra en internationell domstol överordnad&lt;br&gt;högsta domstolen eller regeringsrätten. Det följer av att den högsta doms-&lt;br&gt;makten direkt grundar sig på regeringsformen. Däremot tillåter stadgandet&lt;br&gt;att högsta domstolen och regeringsrätten fråntas rätten att vara slutinstans&lt;br&gt;i vissa ärendetyper (prop. 1984/85:61 s. 18). Enligt huvudregeln skall ett&lt;br&gt;riksdagsbeslut om att överlåta rättskipnings- och förvaltningsuppgifter&lt;br&gt;enligt 10 kap. 5 § tredje stycket fattas med tre fjärdedels majoritet, om&lt;br&gt;uppgifterna innefattar myndighetsutövning. Alternativt kan den ordning&lt;br&gt;som gäller för grundlagsbeslut tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolkningsbeskeds förenlighet med 11 kap. 1 § RF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian uttalas att ett system med tolkningsbesked i EES-&lt;br&gt;sammanhang som motsvarar tolkningsbeskeden inom EG inte innebär att&lt;br&gt;en EES-domstol skulle vara överställd högsta domstolen och regeringsrät-&lt;br&gt;ten. Enligt promemorian skulle därmed ingen konflikt uppstå i förhållande&lt;br&gt;till 11 kap. 1 § RF om att högsta domstolen är högsta allmänna domstol och&lt;br&gt;regeringsrätten högsta allmänna förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett fåtal remissinstanser har närmare gått in på bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II kap. 1 § RF. Av dessa är det endast regeringsrättens ledamöter och&lt;br&gt;juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet som anser att tolknings-&lt;br&gt;beskedsinstitutet strider mot denna bestämmelse. Övriga remissinstanser&lt;br&gt;som tar upp denna fråga delar promemorians bedömning. Till denna grupp&lt;br&gt;hör högsta domstolens ledamöter, hovrätten över Skåne och Blekinge samt&lt;br&gt;kammarrätten i Göteborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrättens ledamöter anser att en ordning med tolkningsbesked&lt;br&gt;innebär att en del av den högsta domsmakten övergår till EES-domstolen&lt;br&gt;och att detta inte är förenligt med 11 kap. 1 § RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolens ledamöter däremot konstaterar att 11 kap. 1 § RF&lt;br&gt;hindrar att utländska eller mellanfolkliga organ tilläggs uppgiften att över-&lt;br&gt;pröva högsta domstolens och regeringsrättens avgöranden liksom den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hindrar att rätten att fullfölja talan hos dessa domstolar begränsas i sådan Prop. 1990/91:65&lt;br&gt;omfattning att de inte längre framstår som högsta domstolar inom sina&lt;br&gt;kompetensområden. Enligt högsta domstolens ledamöter kan tolkningsbe-&lt;br&gt;skedsinstitutet inte anses medföra några sådana konsekvenser. Hovrätten&lt;br&gt;över Skåne och Blekinge framför samma argument. Också kammarrätten i&lt;br&gt;Göteborg, som från vissa utgångspunkter anser att tolkningsbeskedsinsti-&lt;br&gt;tutet är oförenligt med bestämmelsen i 11 kap. 2 § RF — jag återkommer&lt;br&gt;strax till denna fråga — ansluter sig till uppfattningen att tolkningsbeskeds-&lt;br&gt;institutet inte strider mot bestämmelserna i 11 kap. 1 § RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet skulle högsta&lt;br&gt;domstolen och regeringsrätten genom EES-domstolens tolkningsfunktion&lt;br&gt;allmänt sett sakna möjlighet att självständigt utveckla en praxis beträff-&lt;br&gt;ande avtalet. Härigenom skulle dessa domstolar enligt fakultetsstyrelsen&lt;br&gt;fråntas en del av sin behörighet enligt 11 kap. 1 § RF. Två ledamöter av&lt;br&gt;fakultetsstyrelsen är skiljaktiga och delar inte uppfattningen att tolknings-&lt;br&gt;beskeden står i strid med 11 kap. 1 § RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill mot fakultetsstyrelsens argument framhålla att högsta domsto-&lt;br&gt;lens resp, regeringsrättens prejudikatbildande funktion inte är reglerad i&lt;br&gt;grundlag. I den mån denna funktion påverkas av ett tolkningsbeskedsinsti-&lt;br&gt;tut lägger således grundlagen inga hinder i vägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ansluter mig tveklöst till de remissinstanser som anser att tolknings-&lt;br&gt;beskeden inte kommer i konflikt med 11 kap. 1 § RF. Jag återkommer&lt;br&gt;närmare till synpunkterna från regeringsrättens ledamöter i denna fråga i&lt;br&gt;anslutning till att jag behandlar 10 kap. 5 § RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolkningsbeskeds förenlighet med 11 kap. 2 § RF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande bestämmelsen i 11 kap. 2 § RF framhålls i promemorian att&lt;br&gt;det är tolkningen av de folkrättsliga förpliktelserna som skulle åvila EES-&lt;br&gt;domstolen, medan den konkreta tillämpningen i det enskilda fallet av den&lt;br&gt;svenska EES-rätten skulle åvila svensk domstol. Eftersom EES-domstolen&lt;br&gt;således varken skulle bestämma hur en svensk domstol skall döma i det&lt;br&gt;enskilda fallet eller hur en svensk domstol skall tillämpa en rättsregel i ett&lt;br&gt;särskilt fall skulle enligt promemorian den genom 11 kap. 2 § RF grund-&lt;br&gt;lagsskyddade självständigheten för svenska domstolar därmed inte trädas&lt;br&gt;för när.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolkning av EES-regler resp, tolkning av svensk rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en analys av tolkningsbeskedens förenlighet med 11 kap. 2 § RF vill jag&lt;br&gt;inledningsvis, i likhet med vad som sägs i promemorian, framhålla att&lt;br&gt;EES-domstolen inte skulle uttala sig om tolkningen av svensk lag utan om&lt;br&gt;EES-avtalets regler, alltså om den internationella förpliktelsens innehåll.&lt;br&gt;Detta synsätt har föranlett vissa anmärkningar under remissbehandlingen.&lt;br&gt;Bl.a. anser högsta domstolens ledamöter distinktionen vara väl subtil och&lt;br&gt;ifrågasätter om den är hållbar mot bakgrund av att EES-reglerna förutsätts&lt;br&gt;vara gällande som svensk rätt. JO, som i princip godtar det betraktelsesätt&lt;br&gt;som anläggs i promemorian, ifrågasätter också denna uppdelning eftersom &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den svenska lagen blir likalydande med avtalet. Hovrätten över Skåne och Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;Blekinge däremot framhåller att en EES-domstol endast skulle uttala sig&lt;br&gt;om de folkrättsliga förpliktelserna och att den svenska domstolen, teore-&lt;br&gt;tiskt sett, är obunden att ge motsvarande svenska internreglering en annan&lt;br&gt;tolkning, även om de svenska reglerna är identiska med den konventions-&lt;br&gt;bundna regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet vänder sig mot&lt;br&gt;promemorians påstående att det i detta hänseende skulle bli en viss&lt;br&gt;skillnad jämfört med vad som gäller inom EG eftersom EG-rätten som&lt;br&gt;sådan i allmänhet är tillämplig på nationell nivå. Enligt nämnden är det&lt;br&gt;irrelevant om en EG-regel är tillämplig på nationell nivå eller inte. Fakul-&lt;br&gt;tetsnämnden ifrågasätter om promemorians invecklade resonemang krävs&lt;br&gt;för att komma fram till slutsatsen att tolkningsbeskedsinstitutet är förenligt&lt;br&gt;med regeringsformen. Nämnden framhåller att tolkningsbeskeden har ett&lt;br&gt;klart begränsat innehåll och framhåller vidare särskilt att EG-domstolen&lt;br&gt;aldrig uttalar sig om nationell rätt utan endast om EG-rätt. Också juridiska&lt;br&gt;fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet framhåller att&lt;br&gt;inte ens EG-domstolen i strikt mening kan tolka nationell rätt inom ramen&lt;br&gt;för förfarandet enligt artikel 177 Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är just sistnämnda förhållande som enligt min mening visar på&lt;br&gt;behovet av en distinktion mellan EES-rätt och nationell rätt. Jag har&lt;br&gt;samtidigt förståelse för att distinktionen av vissa remissinstanser kan&lt;br&gt;uppfattas som formell mot bakgrund av att vissa svenska författningar —&lt;br&gt;genom inkorporeringsmetoden — avses bli likalydande med EES-reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det skulle handla om tolkningen av EES-reglerna, de folkrättsliga&lt;br&gt;förpliktelserna, och inte om tolkningen av svensk lag, åskådliggörs av att&lt;br&gt;EES-domstolen skulle få till uppgift att tolka inte bara EES-avtalets huvud-&lt;br&gt;del och sådana EES-regler som motsvaras av EG-förordningar, utan också&lt;br&gt;sådana EES-bestämmelser som motsvaras av EG-direktiv. Det är bara i&lt;br&gt;fråga om de två förstnämda kategorierna som inkorporeringsmetoden blir&lt;br&gt;aktuell. EES-regler motsvarande EGs direktiv avses bli införlivade i svensk&lt;br&gt;rätt genom sedvanlig transformering, och någon identitet mellan EES-&lt;br&gt;direktivet och den svenska lagen föreligger inte i dessa fall. EG-domstolen&lt;br&gt;begränsar sig till att uttala sig om tolkningen av EG-rätten och avvisar&lt;br&gt;uttryckligen frågor som gäller tolkningen av nationella bestämmelser. Vi&lt;br&gt;kan utgå från att EES-domstolen skulle upprätthålla en motsvarande&lt;br&gt;rågång mellan EES-rätten och nationell rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk domstol kan alltså när den skall tillämpa en svensk bestäm-&lt;br&gt;melse som bygger på ett ”EES-direktiv” behöva ett tolkningsbesked från&lt;br&gt;EES-domstolen rörande ”EES-direktivet” som sådant och den kan när den&lt;br&gt;skall tillämpa en svensk bestämmelse vilken som helst behöva ett tolknings-&lt;br&gt;besked rörande någon artikel i EES-avtalet för att försäkra sig om att dess&lt;br&gt;tolkning och tillämpning av den svenska bestämmelsen är i överensstäm-&lt;br&gt;melse med Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet. Sistnämnda situation&lt;br&gt;skulle kunna illustreras genom rättsfallet NJA 1988 s. 572 — varom mer&lt;br&gt;senare — där det vid tillämpningen av 51 kap. 21 § rättegångsbalken var&lt;br&gt;nödvändigt att beakta tolkningen av artikel 6 i Europakonventionen om de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna. Härav följer enligt min mening det nödvändiga i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att hålla isär tolkningen av EES-rätten som sådan och tolkningen av svensk Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tolkningsbeskeds bindande verkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag går närmare in på frågan om tolkningsbeskedens förenlighet med&lt;br&gt;11 kap. 2 § RF vill jag ta upp ytterligare en fråga som vållat viss diskussion&lt;br&gt;under remissbehandlingen. Det är frågan i vad mån ett tolkningsbesked&lt;br&gt;från en EES-domstol skulle binda den svenska domstolen eller inte. Frågan&lt;br&gt;har berörts men inte utvecklats närmare i promemorian. I denna konsta-&lt;br&gt;teras bl.a. att svenska domstolar, och särskilt högsta domstolen och rege-&lt;br&gt;ringsrätten, redan i dag anser sig bundna av internationella organs tolkning&lt;br&gt;av våra internationella förpliktelser och att en bundenhet för svenska&lt;br&gt;domstolar av ett tolkningsbesked mot denna bakgrund inte skulle innebära&lt;br&gt;något principiellt avsteg från gällande ordning. I promemorian konstateras&lt;br&gt;också att några uttryckliga lagregler om svenska domstolars bundenhet av&lt;br&gt;prejudikat från högsta domstolen och regeringsrätten inte ansetts&lt;br&gt;behövliga. Enligt promemorian kan man också, även utan en princip om&lt;br&gt;tolkningsbeskeds bindande effekt, utgå från att svenska domstolar skulle ta&lt;br&gt;fasta på ett tolkningsbesked från en så auktoritativ instans som en EES-&lt;br&gt;domstol skulle vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna fråga har remissinstanserna haft något skilda meningar om.&lt;br&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att beskeden endast är&lt;br&gt;folkrättsligt bindande och att den svenska domstolen teoretiskt sett är&lt;br&gt;obunden att ge de svenska reglerna en annan tolkning. Enligt hovrätten&lt;br&gt;behöver man inte räkna med annat än att den svenska domstolen skulle&lt;br&gt;följa EES-domstolens tolkningsbesked. Skillnaden mot en ordning med&lt;br&gt;direkt bundenhet vid den främmande domstolens avgörande är enligt&lt;br&gt;hovrätten hårfin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO framhåller att Romfördraget inte innehåller någon bestämmelse om&lt;br&gt;att tolkningsbesked är bindande för nationella domstolar och att svenska&lt;br&gt;domstolar därför vid tillämpningen av den svenska lagen inte blir formellt&lt;br&gt;förpliktade att följa ett sådant besked.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrättens ledamöter betraktar, i likhet med hovrätten över Skåne&lt;br&gt;och Blekinge, ett tolkningsbesked som ett för Sverige folkrättsligt bindande&lt;br&gt;besked.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg utgår från att de diskuterade tolkningsbeske-&lt;br&gt;den skulle bli rättsligt bindande för svenska domstolar. Detta föranleder&lt;br&gt;kammarrätten att uttrycka tveksamhet över institutets förenlighet med 11&lt;br&gt;kap. 2 § RF. Skulle däremot beskeden inte bli rättsligt bindande, skulle&lt;br&gt;institutet enligt kammarrättens mening inte strida mot 11 kap. 2 § RF. Det&lt;br&gt;framhålls att en sådan ordning skulle kunna liknas vid vad som enligt vår&lt;br&gt;inhemska rätt gäller i fråga om prejudikat från högsta domstolen och&lt;br&gt;regeringsrätten; trots att det inte finns någon föreskrift om att de är&lt;br&gt;bindande efterlevs de praktiskt taget undantagslöst av domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Stockholms tingrätt skulle tolkningsbeskeden inte vålla några&lt;br&gt;grundlagsproblem, om de inte är tänkta att binda de nationella domsto-&lt;br&gt;larna utan bara tjäna som upplysningar i pågående mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolens ledamöter framhåller att, om systemet med tolknings- &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besked skall fylla sin funktion, det inte bör finnas något utrymme för den&lt;br&gt;svenska domstolen att tolka regeln på annat sätt än EES-domstolen be-&lt;br&gt;stämt — låt vara att tillämpningen i det konkreta fallet ankommer på den&lt;br&gt;svenska domstolen — och att detta bör framgå av bestämmelserna i den&lt;br&gt;grundläggande EES-författningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen anser att&lt;br&gt;tolkningsbeskeden bör ges samma betydelse inför svensk domstol som&lt;br&gt;motsvarande EG-rättsliga institut har inför nationella domstolar inom EG.&lt;br&gt;Institutet för Utländsk rätt AB framhåller att det inte bör få råda något&lt;br&gt;tvivel om att tolkningsbesked från en EES-domstol är bindande för den&lt;br&gt;svenska domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag framhålla följande. Romfördraget innehåller inga&lt;br&gt;bestämmelser om att den frågande nationella domstolen blir bunden av det&lt;br&gt;besked EG-domstolen lämnat. EG-domstolen har dock i sin praxis slagit&lt;br&gt;fast att den frågande domstolen blir bunden av beskedet. Man torde kunna&lt;br&gt;utgå från att inte heller EES-avtalet kommer att innehålla någon bestäm-&lt;br&gt;melse om domstols bundenhet. Syftet bakom tolkningsbeskedsinstitutet&lt;br&gt;skulle emellertid gå förlorat, om nationella domstolar skulle vara fria att&lt;br&gt;följa eller bortse från det lämnade tolkningsbeskedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill framhålla att svenska domstolar redan i dag, genom principen&lt;br&gt;om den s.k. fördragskonforma tolkningen, vid sin tolkning av svensk lag&lt;br&gt;tar hänsyn till internationella åtaganden som Sverige har. Ett näraliggande&lt;br&gt;exempel härpå är rättsfallet NJA 1988 s. 572. I målet, som gällde tolk-&lt;br&gt;ningen och tillämpningen av bestämmelserna i 51 kap. 21 § rättegångs-&lt;br&gt;balken om avgörande av mål i hovrätt utan huvudförhandling, uttalade&lt;br&gt;högsta domstolen, med hänvisning till det s.k. Ekbatani-fallet, att ”särskild&lt;br&gt;restriktivitet vid tolkningen av regeln är numera påkallad med hänsyn till&lt;br&gt;att Europadomstolen genom dom /.../ i ett mål mot svenska staten ansett&lt;br&gt;det stridande mot artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättig-&lt;br&gt;heterna att en hovrätt, med tillämpning av 51 kap. 21 § RB /.../ avgjort ett&lt;br&gt;brottmål utan huvudförhandling, oaktat den tilltalade begärt sådan för-&lt;br&gt;handling”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian redovisas också ett exempel från regeringsrätten. I ett&lt;br&gt;nyligen avdömt mål uttalade regeringsrätten i plenum bl.a.: ”Sveriges&lt;br&gt;anslutning till den europeiska patentkonventionen motiverar att vi i vår&lt;br&gt;interna rättstillämpning, inom ramen för vad som är förenligt med vår&lt;br&gt;lagstiftning, beaktar den praxis vid tillämpning av motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melser i den europeiska patentkonventionen som kommer till uttryck inom&lt;br&gt;/det europeiska patentverket/ EPO ...” (dom den 13 juni 1990, 4856-1986).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna belysning vill jag beskriva ett tolkningsbesked som ett förhands-&lt;br&gt;besked om vad våra internationella åtaganden innebär. Beskedet lämnas i&lt;br&gt;ett pågående mål i stället för att, såsom sker i fråga om Europakonventio-&lt;br&gt;nen om de mänskliga rättigheterna, lämnas först sedan den nationella&lt;br&gt;prövningen avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet vänder sig mot de&lt;br&gt;anförda exemplen. Enligt fakultetsstyrelsen utgör det förhållandet att dom-&lt;br&gt;stolen beaktar internationella domstolars och organs avgöranden endast en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning av den allmänna principen om fördragskonform tolkning. Det Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;nu diskuterade instrumentet skulle enligt fakultetsstyrelsen innebära något&lt;br&gt;helt nytt för Sveriges vidkommande. Regeringsrätten framhåller att situa-&lt;br&gt;tionerna inte är jämförbara eftersom de högsta instanserna står fria i&lt;br&gt;förhållande till sådana avgöranden från olika internationella organ. Också&lt;br&gt;marknadsdomstolen, som i och för sig godtar promemorians analys, fram-&lt;br&gt;håller att det torde vara en viss skillnad på att själv beakta innehållet i&lt;br&gt;gjorda konventionsåtaganden och att vara direkt bunden av en annan&lt;br&gt;domstols tolkning av dessa åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar uppfattningen att de anförda exemplen inte är något annat än&lt;br&gt;en tillämpning av principen om fördragskonform tolkning, och jag har&lt;br&gt;redan framhållit att rättsfiguren tolkningsbesked är ny. Vad som enligt min&lt;br&gt;mening inte är nytt är domstolarnas hänsynstagande till internationella&lt;br&gt;organs tolkning av våra internationella förpliktelser. Hovrätten över Skåne&lt;br&gt;och Blekinge anser också i sitt remissyttrande att man i promemorian&lt;br&gt;möjligen något överbetonat det principiellt nya i ett — endast folkrättsligt&lt;br&gt;bindande — tolkningsbesked från en konventionsförankrad domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det, i enlighet med vad jag nyss utvecklat, handlar om tolk-&lt;br&gt;ningen av våra folkrättsliga åtaganden behåller svenska domstolar såväl sin&lt;br&gt;formella som sin faktiska behörighet att tolka och tillämpa svensk rätt.&lt;br&gt;Därmed finns det som jag ser det inget utrymme för en strikt formell&lt;br&gt;internrättslig bundenhet till tolkningsbeskeden. Jag delar därför inte&lt;br&gt;högsta domstolens ledamöters uppfattning att denna fråga skall regleras i&lt;br&gt;svensk rätt. Genom EES-avtalet blir Sverige folkrättsligt förpliktat att följa&lt;br&gt;beskeden och man kan därmed utgå från att domstolarna kommer att lägga&lt;br&gt;EES-domstolens tolkningsbesked till grund för sin tolkning och tillämpning&lt;br&gt;av den motsvarande svenska regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om tolkningsbeskeds förenlighet med 11 kap. 2 § RF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min utgångspunkt för de fortsatta resonemangen är således att tolknings-&lt;br&gt;beskeden skulle avse våra folkrättsliga förpliktelser och inte svensk lag och&lt;br&gt;att beskeden blir folkrättsligt men inte formellt internrättsligt bindande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten remissinstanser delar promemorians bedömning att tolk-&lt;br&gt;ningsbeskedsinstitutet är förenligt med 11 kap. 2 § RF. Flera av dessa anför&lt;br&gt;emellertid andra skäl än promemorian för sin slutsats, däribland juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, hovrätten över Skåne och&lt;br&gt;Blekinge och högsta domstolens ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet framhåller att&lt;br&gt;EG-domstolens tolkningsbesked har ett klart begränsat innehåll och redo-&lt;br&gt;visar i olika exempel från EG-domstolens praxis hur tolkningsbeskedsin-&lt;br&gt;stitutet varken har utformats eller behöver tillämpas på ett sätt som kan&lt;br&gt;innebära att den frågande domstolens rättskipningskompetens urholkas till&lt;br&gt;förmån för EG-domstolen. Nämnden framhåller att det endast är det&lt;br&gt;abstrakt utformade domslutet, inte domskälen, som får bindande verk-&lt;br&gt;ningar. Tolkningsbeskeden avfattas enligt nämnden så att de verkar hjäl-&lt;br&gt;pande för de frågande domstolarnas rättskipningsverksamhet, men de kan&lt;br&gt;enligt nämnden varken de jure eller de facto ersätta den. Om tolkningsbe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skedsreglerna utformas på samma sätt i ett EES-avtal, uppkommer enligt Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;nämnden ingen konflikt med 11 kap. RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att 11 kap. 2 § RF inte får&lt;br&gt;anses tillämplig på fall då en lägre rätt har att rätta sig efter en högre rätts&lt;br&gt;avgörande i vad som skulle kunna kallas ett etappbeslut i ett mål (prop.&lt;br&gt;1973:90 s. 383). Samma synsätt får enligt hovrätten anläggas, om Sverige&lt;br&gt;har överlåtit till en internationell domstol att i ett mål pröva en delfråga&lt;br&gt;som därmed är avgjord för svensk domstols del. Hovrätten drar därför&lt;br&gt;slutsatsen att tolkningsbeskeden är förenliga med 11 kap. 2 § RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolens ledamöter anför liknande synpunkter och tillägger&lt;br&gt;att den ordningen numera också gäller att tingsrätt under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar får hänskjuta en viss fråga i ett pågående mål till högsta domstolens&lt;br&gt;prövning. Underrättens skyldighet att ställa sig överrättens beslut till&lt;br&gt;efterrättelse anses i dessa fall inte följa av någon överrätten tillkommande&lt;br&gt;direktivrätt utan bero på att målet eller ärendet till den del det prövats av&lt;br&gt;överrätten har kommit att undandras den lägre domstolens vidare pröv-&lt;br&gt;ning. Högsta domstolens ledamöter konstaterar att den förutsatta ord-&lt;br&gt;ningen med tolkningsbesked från en mellanfolklig domstol inte är helt&lt;br&gt;jämförbar med de nämnda situationerna. Ledamöterna anser likväl att det&lt;br&gt;finns utrymme för en sådan tolkning av 11 kap. 2 och 7 §§ RF att den&lt;br&gt;tilltänkta ordningen faller inom ramen för vad de nämnda bestämmelserna&lt;br&gt;medger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar den uppfattning juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms&lt;br&gt;universitet framfört. Det synsätt som hovrätten över Skåne och Blekinge&lt;br&gt;och högsta domstolens ledamöter ger uttryck för är enligt min mening på&lt;br&gt;intet sätt oförenligt med promemorians, vars analys jag instämmer i, utan&lt;br&gt;kompletterar snarare bilden. Tolkningen av den folkrättsliga förpliktelsen&lt;br&gt;skall vara förbehållen EES-domstolen, och svensk domstol förutsätts rätta&lt;br&gt;sig efter denna. Som jag nyss anförde innebär detta inte att svensk domstol&lt;br&gt;förlorar sin behörighet att tolka och tillämpa svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de remissinstanser som anser att tolkningsbeskeden är oförenliga&lt;br&gt;med 11 kap. 2 § RF vänder sig flera mot den i promemorian gjorda&lt;br&gt;distinktionen mellan tolkning och tillämpning. Ett par av de remissinstan-&lt;br&gt;ser som godtar promemorians bedömning har också uttryckt vissa tvek-&lt;br&gt;samheter på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrättens ledamöter anser att en ordning med tolkningsbesked&lt;br&gt;förutsätter en ändring av den absoluta regel som ges i 11 kap 2 § RF. Enligt&lt;br&gt;ledamöterna kan ett för Sverige folkrättsligt bindande besked om hur en&lt;br&gt;EES-regel motsvarande en i svensk rätt inkorporerad regel i realiteten bli&lt;br&gt;avgörande för den svenska domstolens ställningstagande i det enskilda&lt;br&gt;fallet. Enligt regeringsrättens ledamöter torde det inte vara möjligt att&lt;br&gt;skilja mellan EES-domstolens principiella besked och den svenska domsto-&lt;br&gt;lens ställningstagande till samma rättsfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt marknadsdomstolen antyds det i promemorian att artikel 177 i&lt;br&gt;Romfördraget skulle medföra grundlagsändring vid ett svenskt medlem-&lt;br&gt;skap i EG. Det är enligt marknadsdomstolen tveksamt att bedöma den nu&lt;br&gt;aktuella EES-situationen annorlunda. Enligt domstolen kan promemorians&lt;br&gt;påstående om att självständigheten för svenska domstolar inte skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkas knappast vara riktigt. Genom att svenska domstolar har att följa Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;EES-domstolens tolkningsbesked framstår det enligt marknadsdomstolen&lt;br&gt;som en formell konstruktion att säga att den nationella domstolen förblir&lt;br&gt;helt självständig i sin rättstillämpning i dessa fall. Enligt marknadsdomsto-&lt;br&gt;len bör mot denna bakgrund ett tillägg göras till 11 kap. 2 § RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet ifrågasätter från&lt;br&gt;materiell synpunkt den skarpa skiljelinje som i promemorian dras mellan&lt;br&gt;tolkning och rättskipning. I kraft av sin bindande karaktär skulle tolknings-&lt;br&gt;beskeden enligt styrelsen i många fall inte lämna något självständigt&lt;br&gt;utrymme åt högsta domstolens och regeringsrättens tillämpande verksam-&lt;br&gt;het. Institutet för Utländsk rätt AB anser att en ändring av 11 kap. 2 och&lt;br&gt;7 §§ är påkallad så att systemet med tolkningsbesked kan få fullt rättsligt&lt;br&gt;genomslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO, som alltså godtar promemorians slutsats, säger sig inte vara beredd&lt;br&gt;att utan vidare godta den i promemorian gjorda strikta åtskillnaden mellan&lt;br&gt;domstols tolkning resp, tillämpning av föreskrifter. Enligt JO synes det&lt;br&gt;emellertid stå klart att inhämtande av tolkningsbesked inte innebär att&lt;br&gt;domstolen generellt har att mekaniskt registrera beskedets innehåll och&lt;br&gt;döma därefter, utan att rättstillämpningen i det enskilda fallet förutsätter&lt;br&gt;ett eget ställningstagande. Också hovrätten över Skåne och Blekinge ställer&lt;br&gt;sig avvisande till en sådan uppdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare några remissinstanser har markerat tveksamheter till den i&lt;br&gt;promemorian gjorda skillnaden mellan tolkning och tillämpning. Bl.a har&lt;br&gt;försäkringsöverdomstolen, som i och för sig godtar promemorians analys,&lt;br&gt;framhållit att rågången mellan tolkning av EES-regler och tillämpning av&lt;br&gt;svenska regler lätt kan bli oskarp. Enligt försäkringsöverdomstolen kan&lt;br&gt;EES-domstolen visserligen inte direkt ange hur den svenska domstolen&lt;br&gt;skall döma, men frågan kan ställas vad den svenska domstolen i praktiken&lt;br&gt;har för utrymme att döma på annat sätt än vad som styrs av tolkningsbe-&lt;br&gt;skedet. Också domstolsverket har uttryckt tveksamheter på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet påpekar där-&lt;br&gt;emot att det inte är en nyhet för svenska förhållanden att skilja mellan å&lt;br&gt;ena sidan en abstrakt uttydning och förklaring av en till sin innebörd inte&lt;br&gt;klar rättsregel och å andra sidan tolkning och tillämpning av en preciserad&lt;br&gt;rättsregel på ett konkret fall. Nämnden påpekar vidare att en sådan&lt;br&gt;skillnad mellan uttydning och tillämpning är möjlig enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i 56 kap. 15-17 §§ rättegångsbalken om hänskjutande av prejudikatfrågor&lt;br&gt;till högsta domstolen. Fakultetsnämnden påpekar också att ett uttalande i&lt;br&gt;promemorian är missvisande och kan föranleda missförstånd, nämligen&lt;br&gt;påståendet att den nu diskuterade åtskillnaden mellan tolkning och till-&lt;br&gt;lämpning är ovan för svenska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att tolkningen av den folkrättsliga förpliktelsen handhas av en EES-&lt;br&gt;domstol innebär inte, som jag redan framhållit, att svensk domstol förlorar&lt;br&gt;sin tolkningsbehörighet. Tolkningsutrymmet blir visserligen begränsat i de&lt;br&gt;fall den svenska bestämmelsen utgörs av en inkorporerad EES-&lt;br&gt;bestämmelse. Den omständigheten att EES-domstolen lämnar ett abstrakt&lt;br&gt;tolkningsbesked ger likväl utrymme för olika ställningstaganden i det&lt;br&gt;konkreta fall den svenska domstolen har att bedöma. Att svensk domstol&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oehåller sin tolkningsbehörighet i de fall det rör sig om en till svensk rätt Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;Zrawi/örmerac/EES-regel är självklart. Denna nyansering av promemorians&lt;br&gt;analys är väsentlig och borde enligt min mening minska den tveksamhet&lt;br&gt;som yppats. Att tolkningsbeskeden i vissa fall lämnas i så nära anknytning&lt;br&gt;till sakförhållandena i målet att den svenska domstolens domslut blir mer&lt;br&gt;eller mindre givet förändrar enligt min mening inte den principiella frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill sammanfatta det hela så att det är den abstrakta tolkningen av de&lt;br&gt;folkrättsliga förpliktelserna som skulle åvila EES-domstolen, medan den&lt;br&gt;konkreta tolkningen och tillämpningen i det enskilda fallet av den svenska&lt;br&gt;rätten skulle åvila svensk domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härav följer att jag inte delar den uppfattning som regeringsrättens&lt;br&gt;ledamöter, juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet och mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen gett uttryck för i detta sammanhang. Jag har härmed också&lt;br&gt;bemött de tvivel försäkringsöverdomstolen uttryckt. Till detta vill jag foga&lt;br&gt;att frågan om och i vilka avseenden regeringsformen skulle behöva ändras&lt;br&gt;i och för ett svenskt medlemsskap i EG inte kan påverka motsvarande&lt;br&gt;ställningstagande i vad avser EES. Såsom påpekats tidigare skulle EES-&lt;br&gt;rätten med nödvändighet bli något annat än gemenskapsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tillämpning av 10 kap. 5 § tredje stycket RF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian diskuteras även i vad mån bestämmelsen i 10 kap. 5§&lt;br&gt;tredje stycket RF, som medger att rättskipnings- och förvaltningsuppgift&lt;br&gt;som inte direkt grundar sig på regeringsformen överlåts åt internationella&lt;br&gt;organ, skulle bli tillämplig i detta sammanhang. I promemorian uttalas att&lt;br&gt;så inte skulle bli fallet. Detta motiveras med att det internationella orga-&lt;br&gt;nets behörighet skulle vara begränsat till rent folkrättsliga tolkningsspörs-&lt;br&gt;mål. Svenska domstolar skulle inte berövas sin behörighet. Det skulle&lt;br&gt;därmed enligt promemorian inte bli fråga om överlåtelse av rättskipnings-&lt;br&gt;uppgifter i regeringsformens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna fråga har endast berörts av ett fåtal remissinstanser. Enligt&lt;br&gt;regeringsrätten innebär en ordning med tolkningsbesked, med det betrak-&lt;br&gt;telsesätt man anlagt på dessa, att en del av den högsta domsmakten övergår&lt;br&gt;till EES-domstolen. Detta är enligt regeringsrätten inte förenligt med 11&lt;br&gt;kap. 1 § RF. Den högsta domsmakten är genom denna bestämmelse direkt&lt;br&gt;grundad på regeringsformen och faller därmed utanför tillämpningsområ-&lt;br&gt;det för 10 kap. 5 § RF. Införandet av en ordning med tolkningsbesked&lt;br&gt;förutsätter därför enligt regeringsrättens ledamöter i allt fall en ändring av&lt;br&gt;bestämmelserna i 10 kap. 5 § första stycket RF. Juridiska fakultetsstyrelsen&lt;br&gt;vid Uppsala universitet har liknande synpunkter och anser att de befogen-&lt;br&gt;heter som här är aktuella inte alls kan överlåtas enligt 10 kap. 5 § RF. Två&lt;br&gt;ledamöter av styrelsen är skiljaktiga och anser att det inte innebär ett&lt;br&gt;sådant ingripande i behörigheten som står i strid med regeringsformen.&lt;br&gt;Enligt dessa ledamöter kunde ett tillägg till 10 kap. 5 § eller inom ramen for&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II kap. RF dock ha sitt självständiga värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge delar promemorians bedömning och&lt;br&gt;konstaterar i sitt yttrande att det inte blir aktuellt med någon tillämpning&lt;br&gt;av 10 kap. 5 § RF, eftersom EES-domstolen endast skulle uttala sig om de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;folkrättsliga förpliktelserna. Hovrätten avvisar också tanken på en analog Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;tillämpning av stadgandet. Enligt högsta domstolens ledamöter däremot&lt;br&gt;skulle den föreslagna ordningen innebära att 10 kap. 5 § RF blir tillämplig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— utan ändring — och att riksdagsbeslut därom alltså måste fattas med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga remissinstanser godtar således promemorians bedömning i&lt;br&gt;denna del. Detta gäller även de remissinstanser som anser att 11 kap. 2 §&lt;br&gt;RF bör ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-domstolens behörighet skulle som jag redan framhållit bli begrän-&lt;br&gt;sad till en abstrakt tolkning av EES-avtalets regler och svenska domstolar&lt;br&gt;skulle behålla sin behörighetet att tolka och tillämpa svensk rätt. Det är&lt;br&gt;inte fråga om någon svensk rättskipningsuppgift som den internationella&lt;br&gt;domstolen skulle ha. Bestämmelserna i 10 kap. 5 § tredje stycket RF blir&lt;br&gt;därför inte tillämpliga. Högsta domstolens ledamöters ställningstagande är&lt;br&gt;naturligt mot bakgrund av att de, såsom jag redovisat tidigare, inte godtar&lt;br&gt;den skillnad som jag och flertalet remissinstanser upprätthåller mellan&lt;br&gt;tolkning av den folkrättsliga förpliktelsen och tolkning/tillämpning av&lt;br&gt;svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina slutsatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag drar alltså samma slutsats som promemorian, nämligen att institutet&lt;br&gt;tolkningsbesked kan fogas in i det svenska rättssystemet på ett sätt som är&lt;br&gt;förenligt med regeringsformen och gällande rättsliga principer. Även om&lt;br&gt;jag själv och de flesta av remissinstanserna är övertygade om att prome-&lt;br&gt;morians slutsats är riktig, skulle emellertid det förhållandet att vissa&lt;br&gt;betydelsefulla remissinstanser intagit en delvis annan hållning kunna kasta&lt;br&gt;tvivel över riktigheten av den gjorda analysen. Detta vore olyckligt särskilt&lt;br&gt;med tanke på den osäkerhet det skulle kunna vålla i det fortsatta förhand-&lt;br&gt;lingsarbetet när det gäller Sveriges möjligheter att uppfylla ett EES-avtals&lt;br&gt;förpliktelser i fråga om tolkningsbeskeden. Jag anser därför att det är att&lt;br&gt;föredra att en gång för alla göra klart att detta institut — såsom det kan&lt;br&gt;väntas bli utfomat — är förenligt med vår grundlag. Till denna bedömning&lt;br&gt;har medverkat att det är fråga om ett nytt institut i vår rättsordning, vilket&lt;br&gt;kan ha bidragit till att det under remissbehandlingen har yppats delvis&lt;br&gt;skilda uppfattningar om dess förhållande till gällande rätt. Det kan därför&lt;br&gt;vara motiverat att tolkningsbeskeden återspeglas i regeringsformens be-&lt;br&gt;stämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför att regeringsformen kompletteras med en bestäm-&lt;br&gt;melse av den innebörden att svenska domstolar kan vara skyldiga att från&lt;br&gt;en mellanfolklig domstol inhämta besked om tolkningen av en internatio-&lt;br&gt;nell överenskommelse eller förpliktelse eller av bestämmelser som tillkom-&lt;br&gt;mit i enlighet med ett sådant åtagande. Det sista ledet syftar därvid på nya&lt;br&gt;eller ändrade EES-regler som kan komma att beslutas inom ramen för EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redogjorde för tidigare har EG-domstolen gett begreppet dom-&lt;br&gt;stol en självständig EG-rättslig betydelse. EG-domstolen har alltså tillåtit&lt;br&gt;nationella domstolsliknande myndigheter som enligt sitt eget lands lag inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anses som domstolar att inhämta tolkningsbesked. Det avgörande for Prop. 1990/91:65&lt;br&gt;EG-domstolens pragmatiska inställning synes vara att det skulle strida mot&lt;br&gt;syftet med artikel 177, om en snäv tolkning av begreppet domstol skulle&lt;br&gt;medföra att vissa måltyper aldrig eller endast sällan skulle kunna bli&lt;br&gt;föremål för ett tolkningsbesked. EG-domstolen tar således hänsyn till&lt;br&gt;rättsordningen i den aktuella staten och godtar att tolkningsfrågor ställs av&lt;br&gt;domstolsliknande organ, om myndigheten i fråga är ensam behörig att&lt;br&gt;pröva de aktuella frågorna och annan rättslig prövning inte står till buds i&lt;br&gt;staten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag konstaterar att institutet för Sveriges vidkommande skulle komma&lt;br&gt;att tillämpas av högsta domstolen och regeringsrätten och domstolarna&lt;br&gt;under dessa. Detsamma bör gälla andra domstolar som arbetsdomstolen,&lt;br&gt;marknadsdomstolen och försäkringsöverdomstolen. Därutöver torde man,&lt;br&gt;mot bakgrund av EG-domstolens nyss redovisade praxis, kunna utgå från&lt;br&gt;att en EES-domstol skulle medge vissa andra myndigheter rätt att begära&lt;br&gt;tolkningsbesked och då företrädesvis sådana myndigheter som förvaltar&lt;br&gt;EES-rätten och vilkas beslut i olika frågor inte kan komma under domstols&lt;br&gt;prövning. Det är inte nödvändigt att utveckla denna fråga närmare i detta&lt;br&gt;ärende. Jag kan begränsa mig till att konstatera att det av regeringsformen&lt;br&gt;bör framgå att inte bara domstolar utan också andra myndigheter skall&lt;br&gt;kunna vara skyldiga att inhämta tolkningsbesked. Mitt förslag till lagtext&lt;br&gt;har utformats i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår att den lagändring jag nu förordat träder i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1992.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-&lt;br&gt;den har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av depertementspromemorian&lt;br&gt;(1990: 58) Ett europeiskt ekonomiskt&lt;br&gt;samarbetsområde (EES) och den svenska&lt;br&gt;grundlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas några av de rättsliga och institutionella frågor&lt;br&gt;som aktualiserats inför de förhandlingar som nu förs mellan EFTA-&lt;br&gt;staterna och EG om ett närmare och fastare strukturerat samarbete byggt&lt;br&gt;på gemensamt beslutsfattande och gemensamma institutioner i ett dyna-&lt;br&gt;miskt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken är att ett avtal om sådant samarbete skall träda i kraft vid&lt;br&gt;årsskiftet 1992/93. Grundlag kan ändras endast i samband med val till&lt;br&gt;riksdagen. Skulle ett avtal fordra grundlagsändring, måste sådan ske i&lt;br&gt;anslutning till riksdagsvalet år 1991. Det är därför nödvändigt att redan nu&lt;br&gt;göra klart om ett EES-avtal skulle komma att kräva grundlagsändring.&lt;br&gt;Promemorians slutsatser är att ett EES-avtal, sådant det kan förutses,&lt;br&gt;kommer att vara förenligt med regeringsformen utan att denna behöver&lt;br&gt;ändras. Det är dock viktigt att poängtera att de frågor som tas upp i&lt;br&gt;promemorian är föremål för förhandlingar. Slutliga ställningstaganden kan&lt;br&gt;tas först när ett fullständigt förhandlingsresultat om ett EES-avtal förelig-&lt;br&gt;ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framtida beslutsfattandet inom EES synes av allt att döma komma&lt;br&gt;att ske i enighet och i form av folkrättsliga åtaganden. Detta gäller såväl&lt;br&gt;beslut om ändring av befintliga regler som beslut om nya sådana. De&lt;br&gt;möjligheter regeringsformen erbjuder att överlåta normgivningsmakt till&lt;br&gt;en mellanfolklig organisation torde därför inte komma att utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i dag inte preciseras om en överlåtelse i något annat hänseende,&lt;br&gt;t. ex. såvitt avser beslut som innefattar myndighetsutövning inom ramen&lt;br&gt;för övervakning av överenskomna regler, kan komma att aktualiseras på&lt;br&gt;något visst begränsat område. Om ett sådant behov uppkommer, erbjuder&lt;br&gt;regeringsformen redan nu möjlighet for riksdagen att med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet fatta nödvändiga beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att i svensk rätt inkorporera sådana EES-regler som svarar mot&lt;br&gt;Romfördraget och s. k. EG-förordningar skulle man kunna åstadkomma&lt;br&gt;samma praktiska resultat som dessa reglers direkta tillämplighet ger inom&lt;br&gt;EG. Olika metoder för att uppnå motsvarigheter till vad som inom EG&lt;br&gt;kallas direkt effekt och gemenskapsrättens företräde framför nationell rätt&lt;br&gt;diskuteras. Till följd av att EES-rätten måste bli av annat slag än EG-rätten&lt;br&gt;uppstår vissa oundvikliga skillnader, som dock inte framstår som särskilt&lt;br&gt;problematiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare behandlas frågan om inrättandet av en judiciell instans på&lt;br&gt;internationell nivå. En sådan skulle kunna slita tvister mellan avtalspar-&lt;br&gt;terna och säkerställa att de gemensamma reglerna tolkas på ett enhetligt&lt;br&gt;sätt. Det senare skulle kunna tillgodoses genom att den får till uppgift att&lt;br&gt;avge tolkningsbesked om hur EES-reglerna skall förstås. Hur ett sådant&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system skulle förhålla sig till de svenska reglerna om domstolarnas obero- Prop. 1990/91: 65&lt;br&gt;ende tas också upp i promemorian. Slutsatsen blir att systemet skulle vara Bilaga 1&lt;br&gt;förenligt med regeringsformens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P- &lt;sup&gt;1990/91:65&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;Yttranden över promemorian har till justitiedepartementet avgetts av&lt;br&gt;riksdagens ombudsmän, justitiekanslern, högsta domstolens ledamöter,&lt;br&gt;regeringsrättens ledamöter, domstolsverket, försäkringsöverdomstolen,&lt;br&gt;hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Göteborg, Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt, kommerskollegium, generaltullstyrelsen, juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet juridiska fakultetsstyrelsen vid Upp-&lt;br&gt;sala universitet, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds&lt;br&gt;universitet, marknadsdomstolen, näringsfrihetsombudsmannen, statens&lt;br&gt;pris- och konkurrensverk, konsumentverket, Sveriges domareförbund,&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund, Stockholms handelskammare, Svenska handels-&lt;br&gt;kammarförbundet, Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet,&lt;br&gt;Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Tjänstemännens Cent-&lt;br&gt;ralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareför-&lt;br&gt;eningen, Medborgarrättsrörelsen samt Institutet för Utländsk rätt AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition.................................................. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll............................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslag.................................................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 december 1990.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.................................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bakgrund................................................. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Översikt över de rättsliga och institutionella frågorna i EES....... &amp;nbsp;&amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Allmänt................................................ 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Beslutsfattande i EES.................................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Direkt tillämplighet och direkt effekt....................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Övervakning........................................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Enhetlig tolkning........................................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Tvistlösning............................................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Tolkningsbesked............................................ 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Hemställan................................................ 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Beslut..................................................... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian (1990: 58)&lt;br&gt;Ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) och den&lt;br&gt;svenska grundlagen................................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna..................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Vilande</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU22</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1.1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1.2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1990-12-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1990-12-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1990-12-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-01-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Centerpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:36:11</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE0365</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:37</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:36:11</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE0365</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__65.pdf</filnamn>
<filstorlek>1582259</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/F7901FAA-079D-4E79-96A2-B07883C2B75C</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:KU22</uppgift>
<ref_dok_id>GE01KU22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt samarbetsområde</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:KU13</uppgift>
<ref_dok_id>GF01KU13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Vilande beslut om grundlagsändring, 11 kap. 15 § regeringsformen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:KU2</uppgift>
<ref_dok_id>GF01KU2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Vilande beslut i vissa grundlagsärenden m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:65&lt;br/&gt;
Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt  samarbetsområde</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:65 Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:65&lt;br/&gt;
Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt  samarbetsområde</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:65 Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:65&lt;br/&gt;
Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt  samarbetsområde</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:65 Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:65&lt;br/&gt;
Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt  samarbetsområde</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:65 Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hadar Cars  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:65&lt;br/&gt;
Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt  samarbetsområde</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:65 Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hadar Cars  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Schörling  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:65&lt;br/&gt;
Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt  samarbetsområde</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:65 Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Schörling  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:65&lt;br/&gt;
Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt  samarbetsområde</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:65 Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av tredje vice talman Bertil Fiskesjö  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:65&lt;br/&gt;
Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt  samarbetsområde</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:65 Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av tredje vice talman Bertil Fiskesjö  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>