<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284713</hangar_id>
 <dok_id>GE0364</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>64</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:64</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>64</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1990-11-22 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:39:44</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:02:53</publicerad>
 <titel>om yttrandefrihetsgrundlag m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0364/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0364</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE0364</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1990/91:64&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;om yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlag m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;om yttrandefrihetsgrundlag m. m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 november 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ny särskild grundlag till skydd för yttrandefri-&lt;br&gt;heten i radio, television, filmer, videogram och ljudupptagningar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya grundlagen bygger på samma grundsatser som tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen. Det innebär bl. a. att principerna om censurförbud och etable-&lt;br&gt;ringsfrihet blir gällande för hela det moderna massmedieområdet. Endast i&lt;br&gt;fråga om användningen av radiofrekvensspektrum kan en etableringsfrihet&lt;br&gt;i tryckfrihetsrättslig mening inte gälla. Vidare kan förhandsgranskning av&lt;br&gt;filmer och videogram som skall visas offentligt förekomma även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen. I övrigt genomförs de tryckfrihetsrättsliga principerna om ensam-&lt;br&gt;ansvar och källskydd, begränsning av möjligheterna till kriminalisering&lt;br&gt;samt särskild rättegångsordning med tillgång till jury.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare förordas vissa förtydliganden av tryckfrihetsförordningens före-&lt;br&gt;skrifter om anonymitetsskydd och en förstärkning av skyddet för dem som&lt;br&gt;meddelar eller anskaffar uppgifter för offentliggörande i skrifter som&lt;br&gt;trycks utomlands. Någon utvidgning av regleringen av meddelarfriheten&lt;br&gt;beträffande förhållandet mellan enskilda föreslås inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya grundlagen avses träda i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen i propositionen har granskats av lagrådet. Propositio-&lt;br&gt;nen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 23), lagrå-&lt;br&gt;dets yttrande (s. 203) och föredragande statsrådets ställningstagande&lt;br&gt;till lagrådets synpunkter (s. 214). Den som vill ta del av samtliga skäl&lt;br&gt;för lagförslagen måste läsa alla tre delarna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Yttrandefrihetsgrundlag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;i kap. Grundläggande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt&lt;br&gt;enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överfö-&lt;br&gt;ringar, filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt&lt;br&gt;ljudupptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i&lt;br&gt;övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt&lt;br&gt;meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt&lt;br&gt;skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av&lt;br&gt;denna grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i grundlagen om radioprogram gäller förutom program i&lt;br&gt;ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra sändning-&lt;br&gt;ar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor.&lt;br&gt;Vad som sägs om filmer avser även videogram och andra upptagningar av&lt;br&gt;rörliga bilder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Varje svensk medborgare är tillförsäkrad rätt att till författare och&lt;br&gt;andra upphovsmän samt till utgivare, redaktioner, nyhetsbyråer och före-&lt;br&gt;tag för framställning av filmer eller ljudupptagningar lämna uppgifter i&lt;br&gt;vilket ämne som helst för offentliggörande i radioprogram, filmer och&lt;br&gt;ljudupptagningar. Han har också rätt att anskaffa uppgifter i vilket ämne&lt;br&gt;som helst för sådant uppgiftslämnande eller offentliggörande. 1 dessa rättig-&lt;br&gt;heter får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna&lt;br&gt;grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Det får inte förekomma att något som är avsett att framföras i ett&lt;br&gt;radioprogram eller en ljudupptagning först måste granskas av en myndig-&lt;br&gt;het eller något annat allmänt organ. Inte heller är det tillåtet för myndighe-&lt;br&gt;ter och andra allmänna organ att utan stöd i denna grundlag, på grund av&lt;br&gt;det kända eller väntade innehållet i ett radioprogram eller en ljudupptag-&lt;br&gt;ning, förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland&lt;br&gt;allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller även filmer. Genom lag får dock&lt;br&gt;meddelas föreskrifter om granskning och godkännande av filmer som skall&lt;br&gt;visas offentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får inte utan stöd i denna grundlag förekomma att myndigheter och&lt;br&gt;andra allmänna organ på grund av innehållet i radioprogram, filmer och&lt;br&gt;ljudupptagningar förbjuder eller hindrar innehav eller användning av så-&lt;br&gt;dana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot radioprogram&lt;br&gt;eller för att kunna uppfatta innehållet i filmer eller ljudupptagningar.&lt;br&gt;Detsamma gäller förbud mot anläggande av trådnät för sändning av ra-&lt;br&gt;dioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Myndigheter och andra allmänna organ får inte utan stöd i denna&lt;br&gt;grundlag ingripa mot någon på grund av att han i ett radioprogram, en film&lt;br&gt;eller en ljudupptagning har missbrukat yttrandefriheten eller medverkat&lt;br&gt;till ett sådant missbruk. Inte heller får de utan stöd av denna grundlag av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan anledning göra några ingripanden mot programmet, filmen eller Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;ljudupptagningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som skall döma över missbruk av yttrandefriheten eller på&lt;br&gt;annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör betänka att yttrande-&lt;br&gt;friheten är en grundval for ett fritt samhällsskick. Han bör alltid uppmärk-&lt;br&gt;samma syftet mera än framställningssättet. Om han är tveksam, bör han&lt;br&gt;hellre fria än falla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Grundlagen är tillämplig på sändningar av radioprogram som är&lt;br&gt;riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpme-&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radioprogram som förmedlas genom satellitsändning som&lt;br&gt;utgår från Sverige gäller vad som i denna grundlag föreskrivs om radiopro-&lt;br&gt;gram i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lag får föreskrivas om undantag från denna grundlag i fråga om&lt;br&gt;radioprogram som huvudsakligen är avsedda att tas emot utomlands och&lt;br&gt;radioprogram som sänds genom tråd men inte är avsedda att tas emot av&lt;br&gt;någon större allmänhet. Sådant undantag får dock inte gälla vad som&lt;br&gt;föreskrivs i 2 och 3 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § 1 fråga om samtidig och oförändrad vidaresändning här i landet av&lt;br&gt;radioprogram som kommer från utlandet och radioprogram som förmed-&lt;br&gt;las hit genom satellitsändning men inte utgår från Sverige gäller enbart vad&lt;br&gt;som föreskrivs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § första stycket om förbud mot förhandsgranskning och andra hinder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § tredje stycket om innehav av tekniska hjälpmedel och anläggande av&lt;br&gt;trådnät,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § om förbud mot ingripanden utan stöd i grundlagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § om det förhållningssätt som skall iakttas vid tillämpningen av denna&lt;br&gt;grundlag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 1 § om rätt att sända radioprogram i tråd samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 3 och 5 §§ om särskilda regler för lagstiftning och rättslig pröv-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har riksdagen godkänt en internationell överenskommelse om radiopro-&lt;br&gt;gram får sådana föreskrifter som avses i 12 § andra stycket inte i strid med&lt;br&gt;överenskommelsen hindra vidaresändning av radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 10 kap. 2 § finns föreskrifter om rätt att meddela och anskaffa uppgif-&lt;br&gt;ter och underrättelser för offentliggörande i radioprogram från utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § I fråga om radioprogram eller delar av program som består i direkt-&lt;br&gt;sändningar av dagshändelser eller av sådana gudstjänster eller offentliga&lt;br&gt;tillställningar som anordnas av någon annan än den som bedriver pro-&lt;br&gt;gramverksamheten tillämpas inte bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter för offentliggörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § om förbud mot ingripanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § om förhållningssättet vid tillämpning av denna grundlag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. om rätt till anonymitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 — 7 kap. om yttrandefrihetsbrott, ansvarighet samt tillsyn, åtal och sär- Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;skilda tvångsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. om rättegången i yttrandefrihetsmål samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap. 2 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter for offentliggö-&lt;br&gt;rande i radioprogram från utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Denna grundlags föreskrifter om radioprogram tillämpas också när&lt;br&gt;en redaktion för en tryckt periodisk skrift eller för radioprogram, ett&lt;br&gt;företag för framställning av filmer eller ljudupptagningar eller en nyhets-&lt;br&gt;byrå med hjälp av elektromagnetiska vågor på begäran tillhandahåller&lt;br&gt;allmänheten upplysningar direkt ur ett register med upptagningar för&lt;br&gt;automatisk databehandling. Det gäller dock inte om den mottagande kan&lt;br&gt;ändra innehållet i registret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Grundlagen är tillämplig på sådana filmer och ljudupptagningar&lt;br&gt;som sprids till allmänheten genom att spelas upp, säljas eller tillhandahål-&lt;br&gt;las på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Att vissa radioprogram, filmer och ljudupptagningar skall jämstäl-&lt;br&gt;las med periodiska skrifter framgår av 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Vad som sägs i 1 kap. 8 och 9 §§ tryckfrihetsförordningen om att&lt;br&gt;föreskrifter i lag får meddelas i fråga om upphovsmäns rättigheter, annon-&lt;br&gt;ser om alkohol eller tobak, kreditupplysningsverksamhet och tillväga-&lt;br&gt;gångssätt för anskaffande av uppgifter utan hinder av grundlagen skall&lt;br&gt;gälla också i fråga om radioprogram, filmer och ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas&lt;br&gt;föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram&lt;br&gt;eller om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om förbud&lt;br&gt;mot och villkor för annan annonsering och sändning av program, som helt&lt;br&gt;eller delvis bekostas av annan än den som bedriver programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap. Om rätt till anonymitet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Upphovsmannen till ett radioprogram, en film eller en ljudupptag-&lt;br&gt;ning är inte skyldig att röja sin identitet. Detsamma gäller den som har&lt;br&gt;framträtt i en sådan framställning och den som har lämnat en uppgift&lt;br&gt;enligt 1 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I mål om ansvar, skadestånd eller särskild rättsverkan på grund av&lt;br&gt;yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning får&lt;br&gt;ingen ta upp frågan om vem som är framställningens upphovsman, vem&lt;br&gt;som har framträtt i den, vem som har tillhandahållit den för offentliggö-&lt;br&gt;rande eller vem som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har angetts som upphovsman till framställningen eller som&lt;br&gt;den som har framträtt i denna, är det dock tillåtet att i målet pröva om han&lt;br&gt;är ansvarig. Detsamma skall gälla, om någon i målet uppger sig vara&lt;br&gt;upphovsmannen eller den som har framträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket hindrar inte att det i en och samma rättegång handläggs&lt;br&gt;både mål om yttrandefrihetsbrott och mål om brott som avses i 5 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som har tagit befattning med tillkomsten eller spridningen av en&lt;br&gt;framställning som utgjort eller varit avsedd att ingå i ett radioprogram, en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;film eller en ljudupptagning och den som har varit verksam på en nyhets- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;byrå får inte röja vad han därvid har fått veta om vem som är upphovsman&lt;br&gt;till framställningen eller har tillhandahållit den for offentliggörande eller&lt;br&gt;om vem som har framträtt i den eller lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den till vars förmån tystnadsplikten gäller har samtyckt till att&lt;br&gt;hans identitet röjs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om fråga om identiteten får väckas enligt 2 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det rör sig om brott som anges i 5 kap. 3 § första stycket 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 5 kap. 2 § eller 3 §&lt;br&gt;första stycket 2 eller 3, finner det erforderligt att vid förhandling uppgift&lt;br&gt;lämnas, huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den&lt;br&gt;brottsliga gärningen är den till vars förmån tystnadsplikten enligt första&lt;br&gt;stycket gäller, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt eller enskilt&lt;br&gt;intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om identiteten lämnas&lt;br&gt;vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten noga vaka över&lt;br&gt;att frågor inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad som i&lt;br&gt;varje särskilt fall är medgivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ingen myndighet eller annat allmänt organ får efterforska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. upphovsmannen till en framställning som har offentliggjorts eller&lt;br&gt;varit avsedd att offentliggöras i ett radioprogram, en film eller en ljudupp-&lt;br&gt;tagning eller den som har framträtt i en sådan framställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har tillhandahållit eller avsett att tillhandahålla en framställ-&lt;br&gt;ning för offentliggörande i ett radioprogram, en film eller en ljudupptag-&lt;br&gt;ning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet hindrar inte efterforskning i fall då denna grundlag medger&lt;br&gt;åtal eller annat ingripande. I sådana fall skall dock den i 3 § angivna&lt;br&gt;tystnadsplikten beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot sin tystnads-&lt;br&gt;plikt enligt 3 § skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma&lt;br&gt;gäller den som i ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller av oaktsamhet lämnar felaktiga uppgifter om vem som är&lt;br&gt;framställningens upphovsman eller har tillhandahållit den för offentliggö-&lt;br&gt;rande, vem som framträder i den eller vem som har lämnat uppgifter i den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För efterforskning i strid med 4 § döms, om efterforskningen har skett&lt;br&gt;uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om&lt;br&gt;målsäganden har anmält brottet till åtal.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. Om sändning samt framställande och spridning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Radioprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att&lt;br&gt;sända radioprogram genom tråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frihet som följer av första stycket hindrar inte att det i lag meddelas&lt;br&gt;föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för&lt;br&gt;vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens&lt;br&gt;intresse av tillgång till allsidig upplysning eller om ingripanden mot fortsatt&lt;br&gt;sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska&lt;br&gt;bilder eller hets mot folkgrupp. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för&lt;br&gt;att sända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett&lt;br&gt;sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall finnas möjlighet för sammanslutningar att få tillstånd att sända&lt;br&gt;ljudradioprogram i lokala radiosändningar i den utsträckning som tillgäng-&lt;br&gt;liga radiofrekvenser medger. Närmare föreskrifter härom meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I fråga om sådana begränsningar i sändningsrätten som avses i 1 och&lt;br&gt;2 §§ gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och&lt;br&gt;rättigheter i 2 kap. 12 § andra —femte styckena och 13 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som sänder radioprogram avgör självständigt vad som skall&lt;br&gt;förekomma i programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Frågor om rätt att sända radioprogram skall kunna prövas av dom-&lt;br&gt;stol eller av en nämnd, vars sammansättning är bestämd i lag och vars&lt;br&gt;ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Prövningen av&lt;br&gt;beslut av regeringen skall göras av domstol och behöver endast avse&lt;br&gt;beslutets laglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäller saken en fråga om ingripande på grund av missbruk av yttrande-&lt;br&gt;friheten, skall frågan prövas av domstol under medverkan av jury enligt de&lt;br&gt;närmare bestämmelser som meddelas i lag. Detta gäller dock inte om&lt;br&gt;saken rör överträdelse av sådana föreskrifter eller villkor i fråga om kom-&lt;br&gt;mersiell reklam, annan annonsering eller sändning av radioprogram som&lt;br&gt;avses i 1 kap. 12 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Föreskrifter om skyldighet att bevara och tillhandahålla inspelningar&lt;br&gt;av sända radioprogram för granskning och att lämna dem till arkiv får&lt;br&gt;meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I lag får meddelas föreskrifter med syfte att förebygga spridning&lt;br&gt;genom radioprogram av kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige&lt;br&gt;helt eller delvis och innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filmer och ljudupptagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att&lt;br&gt;framställa och sprida filmer och ljudupptagningar. För rätt att offentligt&lt;br&gt;förevisa en film kan det dock krävas granskning och godkännande i enlig-&lt;br&gt;het med 1 kap. 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av filmer och ljud-&lt;br&gt;upptagningar och att tillhandahålla dem för granskning får meddelas i lag.&lt;br&gt;I lag får också meddelas föreskrifter om skyldighet att lämna exemplar av&lt;br&gt;sådana upptagningar till en myndighet och att lämna upplysningar i an-&lt;br&gt;slutning till sådan skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Varken postverket eller någon annan allmän trafikinrättning får&lt;br&gt;vägra att befordra filmer eller ljudupptagningar på grund av deras innehåll&lt;br&gt;i annat fall än då befordran skulle innebära överträdelse som avses i 13 §&lt;br&gt;tredje eller fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän trafikinrättning som tar emot en film eller en ljudupptagning&lt;br&gt;för befordran skall inte anses som spridare av framställningen enligt 6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Utan hinder av denna grundlag gäller det som föreskrivs i lag för Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;det fall att någon i förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar ut&lt;br&gt;filmer med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger&lt;br&gt;våld eller hot om våld mot människor eller djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det meddelas&lt;br&gt;föreskrifter i lag om straff och särskild rättsverkan för den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förevisar pornografiska bilder på eller vid allmän plats genom skylt-&lt;br&gt;ning eller något liknande förfarande på ett sätt som kan väcka allmän&lt;br&gt;anstöt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utan föregående beställning med post eller på annat sätt tillställer&lt;br&gt;någon pornografiska bilder, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bland barn och ungdom sprider filmer som genom sitt innehåll kan&lt;br&gt;verka förråande eller medföra annan allvarlig fara för de unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller i fråga om straff och särskild rättsverkan för den som&lt;br&gt;bryter mot föreskrifter om granskning och godkännande av filmer som&lt;br&gt;skall visas offentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lag får meddelas föreskrifter med syfte att förebygga spridning genom&lt;br&gt;film av kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis&lt;br&gt;och innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Sådana exemplar av filmer och ljudupptagningar, som framställs i&lt;br&gt;landet och är avsedda för spridning här, skall förses med tydliga uppgifter&lt;br&gt;om vem som har låtit framställa filmen eller ljudupptagningen samt om&lt;br&gt;när, var och av vem exemplaren har framställts. Närmare bestämmelser&lt;br&gt;om detta får meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som framställer en film eller en ljudupptagning och därvid uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller av oaktsamhet bryter mot första stycket eller bestämmelser som&lt;br&gt;avses där skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sprider en film eller ljudupptagning som saknar någon uppgift&lt;br&gt;som är föreskriven i första stycket skall, om det sker uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet, dömas till penningböter. Detsamma skall gälla om en sådan&lt;br&gt;uppgift är oriktig och spridaren känner till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sprider en film eller en ljudupptagning trots att han vet att den&lt;br&gt;enligt denna grundlag har tagits i beslag eller konfiskerats skall dömas till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Föreskrifter om skyldighet för den som yrkesmässigt säljer eller hyr&lt;br&gt;ut filmer att anmäla sig för registrering hos en myndighet får meddelas i lag&lt;br&gt;eller, i fråga om anmälans innehåll och hur anmälan närmare skall ske,&lt;br&gt;med stöd av lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 kap. Om utgivare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Radioprogram och filmer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Radioprogram och filmer skall ha en utgivare. Utgivare av radiopro-&lt;br&gt;gram skall enligt vad som närmare föreskrivs i lag utses för varje program&lt;br&gt;eller för hela eller delar av programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgivaren utses av den som bedriver sändningsverksamheten eller låter&lt;br&gt;framställa filmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Utgivaren skall vara svensk medborgare. I lag får föreskrivas att&lt;br&gt;även utlänningar får vara utgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är utgivare skall ha hemvist här i riket. Den som är underårig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller i konkurs eller som har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;får inte vara utgivare. Uppgift om vem som är utgivare skall vara tillgäng-&lt;br&gt;lig för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Utgivaren skall ha befogenhet att utöva tillsyn över framställningens&lt;br&gt;offentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får&lt;br&gt;införas i den mot hans vilja. Varje inskränkning i den befogenheten skall&lt;br&gt;vara utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Av en film skall framgå vem som är utgivare. Utgivaren skall se till&lt;br&gt;att varje exemplar av filmen har en sådan uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om utgivaren av radioprogram skall hållas tillgänglig för all-&lt;br&gt;mänheten enligt vad som närmare föreskrivs i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En utgivare för radioprogramverksamhet får utse en eller flera ställ-&lt;br&gt;företrädare. Vad som sägs om utgivare i 2 —4 §§ skall gälla också ställföre-&lt;br&gt;trädare. Om utgivarens uppdrag upphör, upphör även uppdraget att vara&lt;br&gt;ställföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § skall dömas&lt;br&gt;till böter eller, om omständigheterna är synnerligen försvårande, till fäng-&lt;br&gt;else i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lag får föreskrivas straff för den som bryter mot en föreskrift i lag som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 4 eller 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljudupptagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Utgivare får utses för ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lag får föreskrivas skyldighet att utse utgivare för vissa ljudupptagning-&lt;br&gt;ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utgivare av ljudupptagningar gäller i övrigt det som föreskrivs i 1 —4&lt;br&gt;och 6 §§ om utgivare av filmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Om yttrandefrihetsbrott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § De gärningar som anges som tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen skall anses som yttrandefrihetsbrott, om de begås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning och är straffbara enligt&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under samma förutsättningar skall som yttrandefrihetsbrott anses även&lt;br&gt;sådan olaga våldsskildring varigenom någon genom rörliga bilder när-&lt;br&gt;gånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med&lt;br&gt;uppsåt att framställningen sprids, om inte gärningen med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna är försvarlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Gärningar som enligt 7 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen inte skall&lt;br&gt;anses som tryckfrihetsbrott, därför att de begås genom meddelanden där&lt;br&gt;det brottsliga är dolt, skall inte heller anses som yttrandefrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om någon lämnar ett meddelande, som avses i 1 kap. 2 §, eller, utan&lt;br&gt;att svara enligt 6 kap., medverkar till en framställning som är avsedd att&lt;br&gt;offentliggöras i ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning, som&lt;br&gt;författare eller annan upphovsman eller genom att framträda i radiopro-&lt;br&gt;grammet och därigenom gör sig skyldig till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. högförräderi, spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling&lt;br&gt;till sådant brott;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar&lt;br&gt;eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll&lt;br&gt;vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i särskild&lt;br&gt;lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för sådant brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon anskaffar en uppgift eller underrättelse i sådant syfte som&lt;br&gt;avses i 1 kap. 2 § och därigenom gör sig skyldig till brott som anges i första&lt;br&gt;stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sägs i 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen om särskilt&lt;br&gt;lagstiftningsförfarande skall gälla också i fråga om förslag till föreskrifter&lt;br&gt;som avses i första stycket 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vad som är föreskrivet i lag om påföljd för brott som avses i 1 § skall&lt;br&gt;gälla också när brottet är att anse som ett yttrandefrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott finns bestämmelser i 8&lt;br&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon döms för förtal eller förolämpning i enlighet med 1 § första&lt;br&gt;stycket, kan domstolen, om brottet begåtts i ett radioprogram, på yrkande&lt;br&gt;av motparten besluta att domen skall återges helt eller delvis i ett radiopro-&lt;br&gt;gram i samma sändningsverksamhet. Rätten får besluta att skyldigheten&lt;br&gt;att återge domen skall avse ett av rätten gjort sammandrag av denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § När en domstol bestämmer påföljd för ett yttrandefrihetsbrott, skall&lt;br&gt;domstolen särskilt ta hänsyn till om en rättelse har offentliggjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En film eller ljudupptagning som innefattar ett yttrandefrihetsbrott&lt;br&gt;får konfiskeras. Är brottet olaga våldsskildring gäller om särskild rättsver-&lt;br&gt;kan i övrigt vad som föreskrivs i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid konfiskering skall alla exemplar som är avsedda för spridning för-&lt;br&gt;störas. Dessutom skall tillses att föremål som kan användas särskilt för att&lt;br&gt;mångfaldiga filmen eller ljudupptagningen inte skall kunna användas för&lt;br&gt;att framställa ytterligare exemplar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. Ansvarighetsregler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Radioprogram och filmer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram eller en film&lt;br&gt;ligger på utgivaren. Har en ställföreträdare inträtt som utgivare, har han&lt;br&gt;ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra direktsända radioprogram än sådana som avses i 1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § får i lag föreskrivas att den som framträder i programmet skall ansvara&lt;br&gt;för sina yttranden själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Det ansvar för yttrandefrihetsbrott som annars skulle åvila utgivaren&lt;br&gt;ligger på den som är skyldig att utse utgivare, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte fanns någon behörig utgivare när brottet förövades,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte kunde&lt;br&gt;utöva den befogenhet som anges i 4 kap. 3 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgift om utgivaren inte har hållits tillgänglig för allmänheten på&lt;br&gt;föreskrivet sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en ställföreträdare inträtt som utgivare men var han inte längre Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;behörig när brottet förövades eller hade hans uppdrag upphört eller förelåg&lt;br&gt;det beträffande honom något förhållande som anges i första stycket 2 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3, ligger ansvaret för yttrandefrihetsbrott på utgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för den som anges i första stycket ansvarar den som sprider en&lt;br&gt;film för yttrandefrihetsbrott i denna, om filmen saknar den i 3 kap. 13 §&lt;br&gt;första stycket föreskrivna uppgiften om vem som har låtit framställa den&lt;br&gt;och det inte kan klarläggas vem denne är eller han saknar känd hemorts-&lt;br&gt;adress i Sverige och inte heller kan påträffas här under rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i tredje stycket for det fall att en uppgift saknas gäller&lt;br&gt;också om en lämnad uppgift innebär att den som har låtit framställa&lt;br&gt;filmen har hemvist utomlands eller om uppgiften är oriktig och den som&lt;br&gt;sprider filmen känner till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljudupptagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ansvaret for yttrandefrihetsbrott i en ljudupptagning, som har en&lt;br&gt;utgivare, ligger på denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är i lag föreskrivet att en ljudupptagning skall ha en utgivare, gäller vad&lt;br&gt;som sägs i 2 §. Om i annat fall en ljudupptagning har en utgivare som inte&lt;br&gt;längre var behörig när brottet förövades eller vars uppdrag annars upphört&lt;br&gt;eller beträffande vilken det förelåg något sådant förhållande som anges i 2 §&lt;br&gt;första stycket 2 eller 3, ligger ansvaret for yttrandefrihetsbrott på den som&lt;br&gt;har utsett utgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ansvaret for yttrandefrihetsbrott i en sådan ljudupptagning som inte&lt;br&gt;har eller skall ha en utgivare ligger på upphovsmannen till framställningen&lt;br&gt;och den som framträder i upptagningen, om de är att anse som gärnings-&lt;br&gt;män och uppgift om dem har lämnats enligt 2 kap. 2 § andra stycket. Den&lt;br&gt;som inte har samtyckt till att upptagningen lämnas ut for spridning eller&lt;br&gt;till att uppgift lämnas om vem han är ansvarar dock inte för yttrandefri-&lt;br&gt;hetsbrott i upptagningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har låtit framställa en ljudupptagning som avses i första stycket&lt;br&gt;ansvarar för yttrandefrihetsbrott i denna, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. varken upphovsmannen eller den som framträder i upptagningen kan&lt;br&gt;hållas ansvarig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. båda var avlidna när upptagningen lämnades ut för spridning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. båda saknar känd hemortsadress i landet och ingen av dem kan&lt;br&gt;påträffas här under rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I stället för den som avses i 3 § eller 4 § andra stycket ansvarar den&lt;br&gt;som sprider en ljudupptagning för yttrandefrihetsbrott i upptagningen, om&lt;br&gt;denna saknar den i 3 kap. 13 § första stycket föreskrivna uppgiften om vem&lt;br&gt;som har låtit framställa den och det inte kan klarläggas vem denne är eller&lt;br&gt;han saknar känd hemortsadress i landet och inte heller kan påträffas här&lt;br&gt;under rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller också om en lämnad uppgift innebär&lt;br&gt;att den som har låtit framställa ljudupptagningen har hemvist utomlands&lt;br&gt;eller om uppgiften är oriktig och den som sprider upptagningen känner till&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om åtal väcks för ett yttrandefrihetsbrott och den tilltalade anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det finns någon omständighet som medför att han inte skall vara ansvarig, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall han åberopa denna omständighet före huvudförhandlingen. Om han Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;inte gör det, skall han betraktas som ansvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som ansvarar enligt detta kapitel för ett yttrandefrihetsbrott i en&lt;br&gt;framställning skall anses ha haft kännedom om innehållet i framställning-&lt;br&gt;en. Han skall också anses ha medgett dess offentliggörande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. Om tillsyn, åtal och särskilda tvångsmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Bestämmelserna i 9 kap. 1—4 §§ tryckfrihetsförordningen om tillsyn&lt;br&gt;och åtal skall gälla också i fråga om radioprogram, filmer och ljudupptag-&lt;br&gt;ningar och i fråga om yttrandefrihetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tid inom vilken allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott skall väckas är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om radioprogram sex månader från det att programmet sändes.&lt;br&gt;Beträffande filmer och ljudupptagningar är tiden ett år från det att upptag-&lt;br&gt;ningen lämnades ut för spridning. Dock får i lag föreskrivas att filmer inte&lt;br&gt;skall anses ha lämnats ut för spridning förrän de har lämnats för registre-&lt;br&gt;ring hos en myndighet. I fråga om olaga våldsskildring och barnpornogra-&lt;br&gt;fibrott gäller vad som är föreskrivet i lag om tid för väckande av talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om ett yttrandefrihetsbrott har förövats i en film eller en ljudupptag-&lt;br&gt;ning utan att det finns någon som enligt 6 kap. är ansvarig för brottet, får&lt;br&gt;åklagaren eller målsäganden i stället för att väcka åtal ansöka om konfiske-&lt;br&gt;ring av filmen eller ljudupptagningen. Detsamma gäller, om stämning i&lt;br&gt;Sverige inte kan delges den som är ansvarig för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vad som sägs i 10 kap. tryckfrihetsförordningen om beslag av tryckta&lt;br&gt;skrifter på grund av tryckfrihetsbrott skall gälla också i fråga om beslag av&lt;br&gt;filmer och ljudupptagningar på grund av yttrandefrihetsbrott. I stället för&lt;br&gt;10 kap. 6 § och 8 § andra stycket gäller dock vad som föreskrivs i andra och&lt;br&gt;tredje styckena i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje beslut om beslag skall ange det eller de avsnitt av framställningen&lt;br&gt;som har föranlett beslaget. Beslaget gäller endast de särskilda skivor, rullar&lt;br&gt;eller andra delar av upptagningen där dessa avsnitt förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevis om att beslag har beslutats skall utan kostnad tillställas den som&lt;br&gt;beslaget verkställs hos samt den som har låtit framställa filmen eller&lt;br&gt;ljudupptagningen. Beviset skall innehålla uppgift om det eller de avsnitt i&lt;br&gt;framställningen som har föranlett beslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I lag får föreskrivas att en nämnd vars sammansättning är bestämd i&lt;br&gt;lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare skall&lt;br&gt;granska om radioprogram, som någon har sänt på annat sätt än genom&lt;br&gt;tråd, står i överensstämmelse med de föreskrifter eller andra villkor som&lt;br&gt;gäller för sändningarna. En sådan nämnd får endast uttala sin mening och&lt;br&gt;förelägga den sändande att följa föreskrifterna eller villkoren. I lagen får&lt;br&gt;föreskrivas att ett föreläggande av nämnden får förenas med vite. Frågor&lt;br&gt;om ansvar för yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite prövas alltid&lt;br&gt;av domstol enligt 3 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Genom lag får föreskrivas om särskild tillsyn över att yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten i filmer inte missbrukas genom olaga våldsskildring och över att filmer&lt;br&gt;med våld eller hot om våld inte i förvärvssyfte sprids till den som är under&lt;br&gt;femton år. Därvid får föreskrivas om befogenhet för en tillsynsmyndighet&lt;br&gt;att tillfälligt ta hand om ett exemplar av en film som kan antas innehålla en&lt;br&gt;framställning som innefattar olaga våldsskildring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I fråga om sådana föreskrifter som avses i 4 och 5 §§ gäller vad som Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § andra —femte styckena och 13 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap. Om skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Skadestånd får inte dömas ut på grund av innehållet i ett radiopro-&lt;br&gt;gram, en film eller en ljudupptagning i andra fall än när framställningen&lt;br&gt;innefattar ett yttrandefrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skadestånd på grund av brott som avses i 5 kap. 2 och 3 §§ gäller vad&lt;br&gt;som är föreskrivet i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som enligt 6 kap. bär det straffrättsliga ansvaret ansvarar även&lt;br&gt;för skadestånd. Skadeståndet kan krävas ut också av den som bedriver&lt;br&gt;programverksamheten eller har låtit framställa filmen eller ljudupptag-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fall som avses i 1 kap. 8 § ansvarar gärningsmannen för skadestånd på&lt;br&gt;grund av brott som han begår i sändningen. Skadeståndet kan krävas ut&lt;br&gt;även av den som bedriver programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om den som skulle bära det straffrättsliga ansvaret inte har någon&lt;br&gt;känd hemortsadress i landet när brottet förövas och inte heller kan påträf-&lt;br&gt;fas här under rättegången och ansvaret därför övergår på någon annan&lt;br&gt;enligt 6 kap. 2 § tredje stycket eller 5 §, får skadestånd ändå krävas ut även&lt;br&gt;av den förre, i den mån det medges i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vad som sägs i 6 kap. 7 § denna grundlag skall gälla också i fråga om&lt;br&gt;skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram, en film&lt;br&gt;eller en ljudupptagning. I fråga om sådant skadestånd skall också gälla vad&lt;br&gt;som sägs i 11 kap. 3 — 5 §§ tryckfrihetsförordningen om enskilt anspråk i&lt;br&gt;vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. Om rättegången i yttrandefrihetsmål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Vad som sägs i 12 kap. tryckfrihetsförordningen om rättegången i&lt;br&gt;tryckfrihetsmål skall gälla också i fråga om motsvarande mål som avser&lt;br&gt;radioprogram, filmer och ljudupptagningar (yttrandefrihetsmål). Hänvis-&lt;br&gt;ningen i 12 kap. 2 § till 8 kap. tryckfrihetsförordningen skall därvid avse 6&lt;br&gt;kap. denna grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som utsetts till jurymän för tryckfrihetsmål skall också vara jurymän&lt;br&gt;i yttrandefrihetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 kap. Om radioprogram, filmer och ljudupptagningar från utlandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Bestämmelserna i 1 — 9 och 11 kap. är tillämpliga också på sådana&lt;br&gt;filmer och ljudupptagningar som har framställts utomlands och som läm-&lt;br&gt;nas ut för spridning i Sverige. Vad som annars sägs om den som har låtit&lt;br&gt;framställa filmen eller ljudupptagningen skall därvid i stället gälla den som&lt;br&gt;här i landet lämnar ut den för spridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och underrättelser&lt;br&gt;för offentliggörande och om rätten till anonymitet gäller dock i tillämpliga&lt;br&gt;delar vad som sägs i 13 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen. Därvid skall&lt;br&gt;hänvisningen till 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen avse 1 kap. 2 § denna grundlag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänvisningen till&lt;br&gt;grundlag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänvisningen till&lt;br&gt;denna grundlag och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänvisningen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. tryckfrihetsförordningen avse 2 kap. denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen avse 2 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 3 § första stycket 2 tryckfrihetsförordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avse 5 kap. 3 § första stycket 2 denna grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Det som enligt 1 § gäller i fråga om rätt att meddela och anskaffa&lt;br&gt;uppgifter och underrättelser och att vara anonym gäller också radiopro-&lt;br&gt;gram som sänds från sändare utanför Sverige och andra utomlands fram-&lt;br&gt;ställda filmer och ljudupptagningar än dem som avses i den paragrafen. 1&lt;br&gt;lag får dock föreskrivas undantag från rätten att meddela och anskaffa&lt;br&gt;uppgifter i fråga om radioprogram som sänds från öppna havet eller&lt;br&gt;luftrummet däröver.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 kap. Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Vad som sägs i 14 kap. 1 — 3 §§ tryckfrihetsförordningen om resning,&lt;br&gt;högre rätts prövning av tryckfrihetsmål och skyndsam behandling av såda-&lt;br&gt;na mål skall gälla också i fråga om yttrandefrihetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 alla hänseenden som inte har reglerats särskilt i denna grundlag eller i&lt;br&gt;lag som har beslutats med stöd av den gäller vad som är föreskrivet i lag&lt;br&gt;eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningar är i fråga om yttrandefriheten enligt denna grundlag lik-&lt;br&gt;ställda med svenska medborgare, om inte något annat följer av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna grundlag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De nya föreskrifterna skall inte tillämpas på radioprogram som har&lt;br&gt;sänts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I fråga om filmer och ljudupptagningar som har lämnats ut för&lt;br&gt;spridning före ikraftträdandet skall de nya föreskrifterna tillämpas med&lt;br&gt;följande undantag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) En film eller en ljudupptagning skall anses ha lämnats ut för sprid-&lt;br&gt;ning den dag denna grundlag trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Föreskrifterna i 2 kap., 3 kap. 13 § första —tredje styckena, 4 kap., 6&lt;br&gt;kap. 1 — 5 §§ och 10 kap. 1 § första stycket andra meningen skall inte&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Den som sprider en film är ansvarig för yttrandefrihetsbrott i filmen,&lt;br&gt;om spridningen skulle ha varit straffbar även enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i en ljudupptagning ligger på upp-&lt;br&gt;hovsmannen och den som framträder i upptagningen, om de är att anse&lt;br&gt;som gärningsmän, samt på den som har låtit framställa upptagningen och&lt;br&gt;på den som sprider den, allt under förutsättning att deras handlande skulle&lt;br&gt;ha varit straffbart även enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) I stället för vad som föreskrivs i 8 kap. 2 § första stycket gäller att&lt;br&gt;skadestånd kan krävas ut av den som enligt c) och d) bär det straffrättsliga&lt;br&gt;ansvaret för innehållet i en film eller en ljudupptagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) De nya föreskrifterna gäller inte i fråga om spridning som före ikraft-&lt;br&gt;trädandet har skett av filmer med skildringar av sexuellt våld eller tvång&lt;br&gt;eller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor&lt;br&gt;eller djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) De nya föreskrifterna tillämpas inte vid prövning av talan som har&lt;br&gt;väckts före ikraftträdandet. Skulle en tillämpning av de nya föreskrifterna&lt;br&gt;ha lett till frihet från påföljd, får någon sådan dock inte ådömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 13 kap. 1 — 5 §§ skall betecknas 13 kap. 2 — 6 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;lt;Ze/s att 1 kap. 7 §, 3 kap. 3 och 5 §§, 5 kap. 12 och 14 §§, 6 kap. 3 § samt&lt;br&gt;den nya 13 kap. 6 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 13 kap. 1 §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med periodisk skrift förstås tidning, tidskrift eller annan sådan tryckt&lt;br&gt;skrift, som enligt utgivningsplanen är avsedd att under bestämd titel&lt;br&gt;utgivas med minst fyra å särskilda tider utkommande nummer eller häften&lt;br&gt;årligen, samt därtill hörande löpsedlar och bilagor. Sedan utgivningsbevis&lt;br&gt;för skriften meddelats skall denna, till dess beviset återkallas anses som&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;periodisk.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om ägaren till en periodisk skrift&lt;br&gt;sprider eller låter sprida skriftens in-&lt;br&gt;nehåll eller delar av detta i form av&lt;br&gt;ett radioprogram, en film eller en&lt;br&gt;ljudupptagning som avses i yttran-&lt;br&gt;defrihetsgrundlagen, skall i fråga&lt;br&gt;om tillämpning av 1—14 kap. pro-&lt;br&gt;grammet, filmen eller upptagningen&lt;br&gt;jämställas med en bilaga till skrif-&lt;br&gt;ten i den utsträckning den i sådan&lt;br&gt;form spridda versionen återger inne-&lt;br&gt;hållet i skriften oförändrat samt an-&lt;br&gt;ger hur innehållet har disponerats. I&lt;br&gt;lag får föreskrivas om särskild skyl-&lt;br&gt;dighet att spela in sådana program&lt;br&gt;och bevara filmer och upptagningar&lt;br&gt;samt att tillhandahålla dessa. Be-&lt;br&gt;stämmelser om rätt till sändningar&lt;br&gt;finns i 3 kap. yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Den som har tagit befattning&lt;br&gt;med tillkomsten eller utgivningen&lt;br&gt;av tryckt skrift eller med framställ-&lt;br&gt;ning som var avsedd att införas i&lt;br&gt;tryckt skrift och den som har varit&lt;br&gt;verksam inom företag för utgivning&lt;br&gt;av tryckta skrifter eller inom före-&lt;br&gt;tag för yrkesmässig förmedling av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har tagit befattning&lt;br&gt;med tillkomsten eller utgivningen&lt;br&gt;av tryckt skrift eller med framställ-&lt;br&gt;ning som var avsedd att införas i&lt;br&gt;tryckt skrift och den som har varit&lt;br&gt;verksam inom företag för utgivning&lt;br&gt;av tryckta skrifter eller inom före-&lt;br&gt;tag för yrkesmässig förmedling av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1988:1448.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nyheter eller andra meddelanden&lt;br&gt;till periodiska skrifter må icke röja&lt;br&gt;vad han därvid erfarit om vem som&lt;br&gt;är författare eller har lämnat med-&lt;br&gt;delande enligt 1 kap. 1 § tredje styc-&lt;br&gt;ket eller är utgivare av skrift som ej&lt;br&gt;är periodisk, om ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. denne har samtyckt därtill;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fråga därom får väckas enligt&lt;br&gt;2 § första stycket;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fråga är om brott som angives&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 7 kap. 3 § första stycket 1;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fråga är om brott enligt 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § eller 3 § första stycket 2 eller 3&lt;br&gt;och rätten finner det erforderligt att&lt;br&gt;vid förhandling uppgift lämnas, hu-&lt;br&gt;ruvida den som är tilltalad eller&lt;br&gt;skäligen misstänkt för brottet har&lt;br&gt;lämnat meddelandet eller medver-&lt;br&gt;kat till framställningen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. rätten av hänsyn till allmänt&lt;br&gt;eller enskilt intresse finner det vara&lt;br&gt;av synnerlig vikt att uppgift i saken&lt;br&gt;lämnas vid vittnesförhör eller för-&lt;br&gt;hör med part under sanningsförsäk-&lt;br&gt;ran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsätter någon mot författarens&lt;br&gt;eller, i fall som avses i 1 §, mot ut-&lt;br&gt;givarens eller meddelarens vilja å&lt;br&gt;tryckt skrift dennes namn, pseudo-&lt;br&gt;nym eller signatur eller åsidosätter&lt;br&gt;någon sin tystnadsplikt enligt 3 §&lt;br&gt;straffes med böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år. Lag samma vare, om å&lt;br&gt;skriften såsom författare, utgivare&lt;br&gt;eller meddelare utsättes namnet å&lt;br&gt;eller pseudonymen eller signaturen&lt;br&gt;för annan person än den verkliga&lt;br&gt;författaren, utgivaren eller medde-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nyheter eller andra meddelanden&lt;br&gt;till periodiska skrifter får inte röja&lt;br&gt;vad han därvid erfarit om vem som&lt;br&gt;är författare eller har lämnat med-&lt;br&gt;delande enligt 1 kap. 1 § tredje styc-&lt;br&gt;ket eller är utgivare av skrift som&lt;br&gt;inte är periodisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikten enligt första styc-&lt;br&gt;ket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den till vars förmån tyst-&lt;br&gt;nadsplikten gäller har samtyckt till&lt;br&gt;att hans identitet röjs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om fråga om identiteten får&lt;br&gt;väckas enligt 2 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det rör sig om brott som&lt;br&gt;anges i 7 kap. 3 § första stycket 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i den mån domstol, när det är&lt;br&gt;fråga om brott enligt 7 kap. 2 § eller&lt;br&gt;3 § första stycket 2 eller 3, finner&lt;br&gt;det erforderligt, att vid förhandling&lt;br&gt;uppgift lämnas, huruvida den som&lt;br&gt;är tilltalad eller skäligen misstänkt&lt;br&gt;för den brottsliga gärningen har&lt;br&gt;lämnat meddelandet eller medver-&lt;br&gt;kat till framställningen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i den mån domstol i annat fall&lt;br&gt;av hänsyn till ett allmänt eller en-&lt;br&gt;skilt intresse finner det vara av syn-&lt;br&gt;nerlig vikt att uppgift om identite-&lt;br&gt;ten lämnas vid vittnesförhör eller&lt;br&gt;förhör med en part under sannings-&lt;br&gt;försäkran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhör som avses i andra styc-&lt;br&gt;ket 4 eller 5 skall rätten noga vaka&lt;br&gt;över att frågor inte ställs som kan&lt;br&gt;inkräkta på tystnadsplikten utöver&lt;br&gt;vad som i varje särskilt fall är med-&lt;br&gt;givet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet mot författarens eller, i&lt;br&gt;fall som avses i 1 §, mot utgivarens&lt;br&gt;eller meddelarens vilja på tryckt&lt;br&gt;skrift sätter ut dennes namn, pseu-&lt;br&gt;donym eller signatur eller åsidosät-&lt;br&gt;ter sin tystnadsplikt enligt 3 §,&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år. Till samma straff döms den&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;på skriften såsom författare, utgiva-&lt;br&gt;re eller meddelare sätter ut namnet&lt;br&gt;på eller pseudonym eller signaturen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;laren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för annan person än den verkliga&lt;br&gt;författaren, utgivaren eller medde-&lt;br&gt;laren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För efterforskning i strid med 4 § För efterforskning i strid med 4 §&lt;br&gt;första punkten dömes till böter eller första meningen döms, om efter-&lt;br&gt;fängelse i högst ett år. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;forskningen har skett uppsåtligen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott som avses i första stycket må väckas endast om&lt;br&gt;målsäganden anmält brottet till åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgiver ägare till periodisk skrift&lt;br&gt;sådan skrift utan att utgivnings-&lt;br&gt;bevis finnes eller ägaren är be-&lt;br&gt;hörig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller underlåter ägaren att på sätt&lt;br&gt;i 8 § sägs draga försorg om att ny&lt;br&gt;utgivare utses och göra anmälan&lt;br&gt;därom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller underlåter utgivare att, i fall&lt;br&gt;som avses i 10 § andra stycket,&lt;br&gt;överlämna sitt uppdrag till ställfö-&lt;br&gt;reträdare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller utgiver någon periodisk&lt;br&gt;skrift, för vars utgivning förbud en-&lt;br&gt;ligt denna förordning meddelats el-&lt;br&gt;ler som uppenbart utgör fortsätt-&lt;br&gt;ning av sådan skrift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller låter någon å periodisk skrift&lt;br&gt;angiva sitt namn som utgivare eller&lt;br&gt;ställföreträdare utan att vara behö-&lt;br&gt;rig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;straffes med dagsböter, har skrif-&lt;br&gt;ten förklarats brottslig eller äro om-&lt;br&gt;ständigheterna eljest synnerligen&lt;br&gt;försvårande, må dömas till fängelse&lt;br&gt;i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter ägaren till en peri-&lt;br&gt;odisk skrift att enligt 8 § anmäla ny&lt;br&gt;utgivningsort eller ny utgivnings-&lt;br&gt;plan, skall han dömas till böter,&lt;br&gt;högst ettusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överträder utgivare vad i 11 § är&lt;br&gt;föreskrivet, vare straffet böter,&lt;br&gt;högst ettusen kronor. Vad nu sagts&lt;br&gt;gälle ock ställföreträdare, vilken in-&lt;br&gt;trätt som utgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgiver ägare till periodisk skrift&lt;br&gt;sådan skrift utan att utgivnings-&lt;br&gt;bevis finnes eller ägaren är be-&lt;br&gt;hörig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller underlåter ägaren att på sätt&lt;br&gt;i 8 § sägs draga försorg om att ny&lt;br&gt;utgivare utses och göra anmälan&lt;br&gt;därom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller underlåter utgivare att, i fall&lt;br&gt;som avses i 10 § andra stycket,&lt;br&gt;överlämna sitt uppdrag till ställfö-&lt;br&gt;reträdare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller utgiver någon periodisk&lt;br&gt;skrift, för vars utgivning förbud en-&lt;br&gt;ligt denna förordning meddelats el-&lt;br&gt;ler som uppenbart utgör fortsätt-&lt;br&gt;ning av sådan skrift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller låter någon å periodisk skrift&lt;br&gt;angiva sitt namn som utgivare eller&lt;br&gt;ställföreträdare utan att vara behö-&lt;br&gt;rig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;straffes med böter, har skriften&lt;br&gt;förklarats brottslig eller äro om-&lt;br&gt;ständigheterna eljest synnerligen&lt;br&gt;försvårande, må dömas till fängelse&lt;br&gt;i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter ägaren till en peri-&lt;br&gt;odisk skrift att enligt 8 § anmäla ny&lt;br&gt;utgivningsort eller ny utgivnings-&lt;br&gt;plan, skall han dömas till penning-&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överträder utgivare vad i 11 § är&lt;br&gt;föreskrivet, vare straffet penning-&lt;br&gt;böter. Vad nu sagts gälle ock ställfö-&lt;br&gt;reträdare, vilken inträtt som utgi-&lt;br&gt;vare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;br&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saknar skrift, som avses i 4 kap.&lt;br&gt;2 § första stycket, där föreskriven&lt;br&gt;uppgift eller är sådan uppgift eller&lt;br&gt;uppgift enligt 1 kap. 5 § första styc-&lt;br&gt;ket 2 å skrift, som där åsyftas, ut-&lt;br&gt;spridaren veterligt, oriktig, straffes&lt;br&gt;utspridaren med böter, högst ettu-&lt;br&gt;sen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saknar skrift, som avses i 4 kap.&lt;br&gt;2 § första stycket, där föreskriven&lt;br&gt;uppgift eller är sådan uppgift eller&lt;br&gt;uppgift enligt 1 kap. 5 § första styc-&lt;br&gt;ket 2 å skrift, som där åsyftas, ut-&lt;br&gt;spridaren veterligt, oriktig, straffes&lt;br&gt;utspridaren med penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För spridande av tryckt skrift som, utspridaren veterligt, lagts under&lt;br&gt;beslag eller förklarats konfiskerad eller utgivits i strid mot förbud som&lt;br&gt;enligt denna förordning meddelats för skriftens utgivning eller uppenbart&lt;br&gt;utgör fortsättning av skrift som avses med sådant förbud, vare straffet&lt;br&gt;böter eller fängelse högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5 § tredje stycket)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall i fråga om skrift,&lt;br&gt;som tryckts utom riket och här ut-&lt;br&gt;gives, i tillämpliga delar gälla vad i&lt;br&gt;1 kap., 3 kap., 6 kap., 7 kap., 8 kap.&lt;br&gt;1, 2, 5 — 7 och 10— 12 §§ samt 9 —&lt;br&gt;12 kap. är föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om skrift som tryckts&lt;br&gt;utom riket och som utges här skall,&lt;br&gt;om inte annat sägs nedan, i tillämp-&lt;br&gt;liga delar gälla vad som är föreskri-&lt;br&gt;vet i 1 kap., 3 kap., 6 kap., 7 kap., 8&lt;br&gt;kap. 1, 2, 5 — 7 och 10— 12 §§ samt&lt;br&gt;9—12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5 § första och andra styckena)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1 kap. 1 § tred-&lt;br&gt;je och fjärde styckena angående&lt;br&gt;meddelande och anskaffande av&lt;br&gt;uppgifter och underrättelser för of-&lt;br&gt;fentliggörande i tryckt skrift skall&lt;br&gt;gälla även meddelande JÖr offentlig-&lt;br&gt;görande i skrift, som tryckes utom&lt;br&gt;riket, samt anskaffande för sådant&lt;br&gt;meddelande, om ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skrift som trycks utom&lt;br&gt;riket och som utges här men som&lt;br&gt;inte huvudsakligen är avsedd for&lt;br&gt;spridning inom riket och för vilken&lt;br&gt;inte heller utgivningsbevis finns gäl-&lt;br&gt;ler bestämmelserna i 1 kap. 1 §&lt;br&gt;tredje och fjärde styckena angående&lt;br&gt;meddelande och anskaffande av&lt;br&gt;uppgifter och underrättelser för of-&lt;br&gt;fentliggörande om inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. meddelandet eller anskaffandet innefattar brott mot rikets säkerhet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. meddelandet innefattar utlämnande eller tillhandahållande som av-&lt;br&gt;ses i 7 kap. 3 § första stycket 2;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. meddelandet utgör uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas också i&lt;br&gt;fråga om skrift som trycks utom ri-&lt;br&gt;ket och som inte ges ut här. Härvid&lt;br&gt;jämställs med den som lämnar&lt;br&gt;meddelande för offentliggörande&lt;br&gt;den som på annat sätt medverkar&lt;br&gt;till framställning i periodisk skrift&lt;br&gt;såsom författare eller annan upp-&lt;br&gt;hovsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är meddelandet eller anskaffan-&lt;br&gt;det straffbart i angivet hänseende,&lt;br&gt;gäller vad därom är stadgat. Mål&lt;br&gt;angående ansvar eller enskilt an-&lt;br&gt;språk på grund av brott som nu&lt;br&gt;sagts skall handläggas som tryckfri-&lt;br&gt;hetsmål, när ej 12 kap. 1 § andra&lt;br&gt;stycket tredje punkten har motsva-&lt;br&gt;rande tillämpning. I fråga om rätt&lt;br&gt;till anonymitet för meddelaren gäl-&lt;br&gt;ler vad i 3 kap. är stadgat', bestäm-&lt;br&gt;melsen i 3 § 3 skall dock omfatta&lt;br&gt;även annat brott mot rikets säker-&lt;br&gt;het än som där avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är meddelandet eller anskaffan-&lt;br&gt;det straffbart enligt vad som följer&lt;br&gt;av första och andra styckena, gäller&lt;br&gt;vad som är föreskrivet därom. Mål&lt;br&gt;angående ansvar eller enskilt an-&lt;br&gt;språk på grund av brott som nu&lt;br&gt;sagts skall handläggas som tryckfri-&lt;br&gt;hetsmål, när inte 12 kap. 1 § andra&lt;br&gt;stycket tredje meningen har mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning. I fråga om&lt;br&gt;rätt till anonymitet för meddelaren&lt;br&gt;gäller vad som är föreskrivet i 3&lt;br&gt;kap.; bestämmelsen i 3 § 3 skall&lt;br&gt;dock omfatta även annat brott mot&lt;br&gt;rikets säkerhet än som där avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i regeringsformen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 §, 2 kap. 1 § och 8 kap. 18 § regerings-&lt;br&gt;formen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen, successions-&lt;br&gt;ordningen och tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen är rikets grundlagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen, successions-&lt;br&gt;ordningen, tryckfrihetsförordning-&lt;br&gt;en och yttrandefrihetsgrundlagen är&lt;br&gt;rikets grundlagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt&lt;br&gt;meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar&lt;br&gt;samt att i övrigt taga del av andras yttranden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplys-&lt;br&gt;ning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av&lt;br&gt;konstnärligt verk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration&lt;br&gt;på allmän plats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna&lt;br&gt;eller enskilda syften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva&lt;br&gt;sin religion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande tryckfriheten gäller&lt;br&gt;vad som är föreskrivet i tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen. I denna finns&lt;br&gt;också bestämmelser om rätt att&lt;br&gt;taga del av allmänna handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande tryckfriheten och&lt;br&gt;motsvarande frihet att yttra sig i&lt;br&gt;ljudradio, television och vissa lik-&lt;br&gt;nande överföringar, filmer, video-&lt;br&gt;gram och andra upptagningar av&lt;br&gt;rörliga bilder samt ljudupptagning-&lt;br&gt;ar gäller vad som är föreskrivet i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen och ytt-&lt;br&gt;randefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tryckfrihetsförordningen finns&lt;br&gt;också bestämmelser om rätt att taga&lt;br&gt;del av allmänna handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd, vari ingår&lt;br&gt;domare i högsta domstolen och regeringsrätten. Yttrande från lagrådet&lt;br&gt;inhämtas av regeringen eller, enligt vad som närmare angives i riksdags-&lt;br&gt;ordningen, av riksdagsutskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen omtryckt 1988:1444.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande av lagrådet bör inhäm-&lt;br&gt;tas innan riksdagen beslutar grund-&lt;br&gt;lag om tryckfriheten, lag om be-&lt;br&gt;gränsning av rätten att taga del av-&lt;br&gt;allmänna handlingar, lag som avses&lt;br&gt;i 2 kap. 3§ andra stycket 12 §&lt;br&gt;första stycket, 17— 19 §§ eller 20 §&lt;br&gt;andra stycket eller lag som ändrar&lt;br&gt;eller upphäver sådan lag, lag om&lt;br&gt;kommunal beskattning, lag som av-&lt;br&gt;ses i 2 eller 3 § eller lag som avses i 11&lt;br&gt;kap., om lagen är viktig för enskilda&lt;br&gt;eller från allmän synpunkt. Vad nu&lt;br&gt;har sagts gäller dock icke, om lagrå-&lt;br&gt;dets hörande skulle sakna betydelse&lt;br&gt;på grund av frågans beskaffenhet el-&lt;br&gt;ler skulle fördröja lagstiftningsfrå-&lt;br&gt;gans behandling så att avsevärt men&lt;br&gt;skulle uppkomma. Föreslår rege-&lt;br&gt;ringen riksdagen att stifta lag i något&lt;br&gt;av de ämnen som avses i första me-&lt;br&gt;ningen och har lagrådets yttrande&lt;br&gt;dessförinnan inte inhämtats, skall&lt;br&gt;regeringen samtidigt för riksdagen&lt;br&gt;redovisa skälen härtill. Att lagrådet&lt;br&gt;icke har hörts över ett lagförslag ut-&lt;br&gt;gör aldrig hi nder mot lagens tillämp-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande av lagrådet bör inhäm-&lt;br&gt;tas innan riksdagen beslutar grund-&lt;br&gt;lag om tryckfriheten eller om mot-&lt;br&gt;svarande frihet att yttra sig i ljudra-&lt;br&gt;dio, television och vissa liknande&lt;br&gt;överföringar, filmer, videogram och,&lt;br&gt;andra upptagningar av rörliga bilder&lt;br&gt;samt ljudupptagningar, lag om be-&lt;br&gt;gränsning av rätten att taga del av&lt;br&gt;allmänna handlingar, lag som avses&lt;br&gt;i 2 kap. 3 § andra stycket, 12 § första&lt;br&gt;stycket, 17— 19 §§ eller 20 § andra&lt;br&gt;stycket eller lag som ändrar eller&lt;br&gt;upphäver sådan lag, lagom kommu-&lt;br&gt;nal beskattning, lag som avses i 2 el-&lt;br&gt;ler 3 § eller lag som avses i 11 kap.,&lt;br&gt;om lagen är viktig för enskilda eller&lt;br&gt;från allmän synpunkt. Vad nu har&lt;br&gt;sagts gäller dock icke, om lagrådets&lt;br&gt;hörande skulle sakna betydelse på&lt;br&gt;grund av frågans beskaffenhet eller&lt;br&gt;skulle fördröja lagstiftningsfrågans&lt;br&gt;behandling så att avsevärt men&lt;br&gt;skulle uppkomma. Föreslår rege-&lt;br&gt;ringen riksdagen att stifta lag i något&lt;br&gt;av de ämnen som avses i första me-&lt;br&gt;ningen och har lagrådets yttrande&lt;br&gt;dessförinnan inte inhämtats, skall&lt;br&gt;regeringen samtidigt för riksdagen&lt;br&gt;redovisa skälen härtill. Att lagrådet&lt;br&gt;icke har hörts över ett lagförslag ut-&lt;br&gt;gör aldrig hinder mot lagens tillämp-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets granskning skall avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i öv-&lt;br&gt;rigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose angivna&lt;br&gt;syften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om lagrådets sammansättning och tjänstgöring&lt;br&gt;meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-Wal-&lt;br&gt;lén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,&lt;br&gt;Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds,&lt;br&gt;Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremiss om grundlagsskydd för&lt;br&gt;yttrandefriheten i radio, television, filmer,&lt;br&gt;videogram och ljudupptagningar m. m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1.1 De frågor som tas upp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;År 1984 avgav yttrandefrihetsutredningen (YFU) huvudbetänkandet&lt;br&gt;(SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten. På grundval av förslag i betänkan-&lt;br&gt;det beslutade regeringen en proposition (1986/87:151) om ändringar i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen m. m. Ett förslag i betänkandet som inte fördes&lt;br&gt;vidare till riksdagen gällde en ny grundlag om yttrandefriheten i andra&lt;br&gt;medier än tryckta skrifter. Ett annat avsåg s. k. meddelarfrihet i förhållan-&lt;br&gt;det mellan enskilda. I båda dessa frågor begärde riksdagen vid sin behand-&lt;br&gt;ling av propositionen att fortsatt beredning skulle ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan de nämnda två frågorna beretts ytterligare vill jag nu ta upp dem&lt;br&gt;till ny behandling i regeringen. Jag begränsar mig i detta sammanhang till&lt;br&gt;grundlagsstiftningsfrågor och avser att under våren 1991 återkomma med&lt;br&gt;förslag till lagstiftning på lägre nivå.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 En bakgrund till ärendet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att vidga det skydd våra grundlagar ger åt yttrandefriheten har&lt;br&gt;varit aktuell under lång tid. I november 1986 överlämnade regeringen ett&lt;br&gt;förslag i ämnet till lagrådet för granskning. Lagrådsremissen byggde till&lt;br&gt;större delen på YFU:s förslag i betänkandet Värna yttrandefriheten. Det&lt;br&gt;remitterade förslaget innebar att tryckfrihetsförordningen (omtryckt&lt;br&gt;1988:1448) skulle byggas ut med en andra avdelning om tio nya kapitel till&lt;br&gt;skydd för yttrandefriheten i eter- och trådsändningar, filmer, videogram&lt;br&gt;m. m. samt ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den dåvarande departementschefen anmälde lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslaget vid regeringssammanträdet den 2 april 1987 kunde han&lt;br&gt;konstatera att lagrådet i allt väsentligt hade anslutit sig till de ställningsta-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ganden i sak som redovisats i remissen. Lagrådet hade också i princip Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;godtagit den lagtekniska utformning av ett utbyggt grundlagsskydd för&lt;br&gt;yttrandefriheten som där hade föreslagits. Departementschefen såg sig&lt;br&gt;dock tvungen att avstå från att förorda att de remitterade förslagen skulle&lt;br&gt;genomföras i alla delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hängde samman med att det efter offentliggörandet av lagrådsremis-&lt;br&gt;sen hade uppstått osäkerhet om möjligheterna att uppnå en bred enighet i&lt;br&gt;riksdagen om den lagtekniska lösning som hade förordats i remissen.&lt;br&gt;Eftersom fortsatt beredning därför måste äga rum, ansåg departements-&lt;br&gt;chefen att frågan om en förstärkning av grundlagsskyddet för radio, TV,&lt;br&gt;filmer, videogram och ljudupptagningar borde brytas ut från det lagförslag&lt;br&gt;som skulle föreläggas riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med detta ställningstagande överlämnades före sommaren&lt;br&gt;1987 propositionen om ändringar i tryckfrihetsförordningen m. m. till&lt;br&gt;riksdagen (prop. 1986/87:151). Propositionen upptog huvudsakligen en-&lt;br&gt;dast förslag som syftade till att förstärka det rättsliga skyddet för tryckta&lt;br&gt;skrifter. Propositionen antogs av riksdagen (KU 1987/88:36, rskr. 290,&lt;br&gt;1988/89:KU2, rskr. 11, SFS 1988:835-838, 1448). Beträffande den nuva-&lt;br&gt;rande tryckfrihetsrättsliga regleringen hänvisas till nämnda proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom departementschefen hade förutskickat i propositionen inleddes&lt;br&gt;på hösten 1987 inom justitiedepartementet en fortsatt beredning av frågan&lt;br&gt;om ett mera omfattande grundlagsskydd för yttrandefriheten. Det skedde&lt;br&gt;under medverkan av företrädare för partierna i riksdagen. Den beredning&lt;br&gt;som då ägde rum syftade till att förbereda ett förslag i grundlagsfrågan som&lt;br&gt;skulle kunna behandlas av riksdagen samtidigt som prop. 1986/87:151 och&lt;br&gt;då samla en bred majoritet. Något sådant förslag kom emellertid inte till&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin behandling av prop. 1986/87:151 uttalade sig konstitutionsut-&lt;br&gt;skottet om den fortsatta handläggningen av frågan om grundlagsreglering&lt;br&gt;också beträffande andra medier än det tryckta ordet. Utskottet fann det&lt;br&gt;angeläget att det utrednings- och beredningsarbete som under lång tid&lt;br&gt;nedlagts i syfte att åstadkomma grundlagsskydd för vissa andra uttrycks-&lt;br&gt;former än det tryckta ordet skulle leda till grundlagsreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket talade enligt utskottet för att en sådan bred enighet i riksdagen&lt;br&gt;som borde eftersträvas vid grundlagsändringar av här aktuellt slag kunde&lt;br&gt;uppnås. Det fortsatta beredningsarbetet syntes enligt utskottet i huvudsak&lt;br&gt;kunna inriktas på att underkasta det omfattande sakliga material som&lt;br&gt;förelåg efter det tidigare utredningsarbetet en ny prövning som i stor&lt;br&gt;utsträckning syntes kunna utgå från de bedömningar som gjorts av YFU.&lt;br&gt;Med tanke på frågans betydelse och det angelägna i att uppnå en bred&lt;br&gt;politisk enighet ansåg utskottet att beredningsarbetet skulle ske under&lt;br&gt;medverkan av representanter för de politiska partierna i riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gällde den författningsmässiga frågan konstaterade utskottet att&lt;br&gt;den beredning som ägt rum efter propositionens avlämnande visat att den&lt;br&gt;teknik som valts i lagrådsremissen inte ansetts utgöra en framkomlig väg.&lt;br&gt;Med hänsyn till den kritik som framförts och som gick ut på att en samlad&lt;br&gt;grundlag skulle kunna leda till en uttunning av skyddet för skrifter enligt&lt;br&gt;den nuvarande TF, borde beredningsarbetet enligt utskottets mening in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riktas mot en lösning i enlighet med principerna i YFU:s förslag, dvs. en Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;särskild grundlag för de nu aktuella medierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett särskilt hänseende fann utskottet det material som förelåg i ärendet&lt;br&gt;inte tillräckligt som underlag för ett förslag. Det gällde det förslag till&lt;br&gt;grundlagsföreskrifter om meddelarskydd i förhållandet mellan enskilda,&lt;br&gt;som förts fram av YFU och förordats i motioner med anledning av prop.&lt;br&gt;1986/87:151. Utskottet ansåg att det fanns skäl att utvidga meddelarskyd-&lt;br&gt;det till att i princip gälla förhållandet även utanför den offentliga sektorn.&lt;br&gt;Enligt utskottets mening borde regeringen se till att frågan blev föremål för&lt;br&gt;skyndsam utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna&lt;br&gt;(rskr. 1987/88:290).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.3 Beredningen efter riksdagsbehandlingen år 1988&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med riksdagens mening har beredningen av frågan om&lt;br&gt;en ny grundlag fortsatt inom justitiedepartementet. Därvid har YFU:s&lt;br&gt;förslag tjänat som en utgångspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningsarbetet har bestått i förnyade överväganden av de frågor som&lt;br&gt;väcktes genom YFU:s förslag. Men även frågor som har aktualiserats av&lt;br&gt;den senare utvecklingen har tagits upp. Arbetet har genomförts i en sär-&lt;br&gt;skild beredningsgrupp under ordförandeskap av statssekreteraren i justi-&lt;br&gt;tiedepartementet Sten Heckscher. Från riksdagspartierna har medverkat&lt;br&gt;riksdagsledamöterna Lena Boström (s) och Allan Ekström (m), tredje vice&lt;br&gt;talmannen Bertil Fiskesjö (c), samt riksdagsledamöterna Elisabet Franzén&lt;br&gt;(mp), Lars Leijonborg (fp), Sören Lekberg (s) och Elisabeth Persson (v).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I oktober 1988 bemyndigade vidare regeringen chefen för justitiedepar-&lt;br&gt;tementet att tillkalla en kommitté med högst tio ledamöter med uppdrag&lt;br&gt;att utreda frågan om meddelarfriheten i förhållandet mellan enskilda (dir.&lt;br&gt;1988:57). Med stöd härav förordnades hovrättspresidenten Bo Broomé&lt;br&gt;(ordförande), chefredaktören Ove Andersson, riksdagsledamöterna Britta&lt;br&gt;Bjelle och Sigrid Bolkéus, civilingenjören Ingvar Bratt, tredje vice tal-&lt;br&gt;mannen Bertil Fiskesjö, riksdagsledamöterna Bo Hammar, Torgny Lars-&lt;br&gt;son och Catarina Rönnung samt partisekreteraren Per Unckel att ingå i&lt;br&gt;kommittén. Kommittén antog namnet meddelarskyddskommittén (Ju&lt;br&gt;1988:03).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tilläggsdirektiv den 2 februari 1989 (dir. 1989:3) fick kommit-&lt;br&gt;tén i uppdrag att även överväga justeringar av vissa föreskrifter i TF dels&lt;br&gt;om tystnadsplikt för dem som är verksamma inom bl. a. tidningsföretag&lt;br&gt;och nyhetsbyråer i fråga om vem som har lämnat uppgifter för publicering,&lt;br&gt;dels om utomlands tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén överlämnade i mars 1990 sitt betänkande (SOU 1990:12)&lt;br&gt;Meddelarrätt. Meddeiarskyddskommitténs sammanfattning av innehållet&lt;br&gt;i betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Kom-&lt;br&gt;mitténs lagförslag bör fogas till protokollet som bilaga 2. Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas som&lt;br&gt;bilaga 3 till protokollet i detta ärende. Remissvaren skall sammanställas i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en departementspromemoria och finns tillgängliga i justitiedepartemen- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;tets ärende 90 — 770.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Reformsträvandena&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Tidigare utredningsarbete och förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett behov av att förstärka det rättsliga skyddet för yttrandefriheten i de&lt;br&gt;nya medierna har länge varit kännbart. Redan vid tillkomsten av den nu&lt;br&gt;gällande radiolagen (1966:755) väcktes tanken på att grundlagsfästa vissa&lt;br&gt;inslag i den radiorättsliga regleringen. Det föredragande statsrådet uttala-&lt;br&gt;de då att frågan lämpligen torde kunna övervägas i samband med det&lt;br&gt;fortsatta arbetet på en total grundlagsreform (prop. 1966:149 s. 27).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Han syftade därvid på det författningspolitiska reformarbete som då&lt;br&gt;pågick. Det resulterade i den nya regeringsformen (RF) år 1974.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformsträvandena har emellertid inte avstannat. Efter ett omfattande&lt;br&gt;utredningsarbete har riksdagen i två omgångar, åren 1976 och 1979, kun-&lt;br&gt;nat anta viktiga tillägg till RF i syfte att förstärka och bygga ut skyddet för&lt;br&gt;medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. RF innehåller numera&lt;br&gt;ett generellt skydd för yttrandefriheten, men detta saknar den mera detal-&lt;br&gt;jerade utformning som grundlagsskyddet för tryckfriheten har sedan länge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i strävandena att förbättra det konstitutionella skyddet för&lt;br&gt;de grundläggande fri- och rättigheterna har möjligheterna att åstadkomma&lt;br&gt;ett detaljerat grundlagsskydd för yttrandefriheten i andra medier än tryck-&lt;br&gt;ta skrifter utretts av först massmedieutredningen, som tillkallades år 1970,&lt;br&gt;och sedan av YFU. Båda kommittéerna har lagt fram förslag till omfattan-&lt;br&gt;de nya grundlagsregler efter tryckfrihetsrättsligt mönster, massmedieut-&lt;br&gt;redningen i betänkandet (SOU 1975:49) Massmediegrundlag och YFU i&lt;br&gt;det tidigare nämnda betänkandet Värna yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av massmedieutredningens förslag lade regeringen i prop.&lt;br&gt;1975/76:204 fram förslag om vissa grundlagsändringar angående tryckfri-&lt;br&gt;heten. Propositionen antogs av riksdagen (KU 1975/76:54, rskr. 394, KU&lt;br&gt;1976/77:1, rskr. 2, SFS 1976:955). Däremot ledde den kommitténs förslag&lt;br&gt;till grundlagsregler för andra medier inte till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU:s förslag till nya grundlagsregler innebar att en ny grundlag, yttran-&lt;br&gt;defrihetsgrundlagen, skulle gälla vid sidan av TF. Den skulle innehålla&lt;br&gt;regler till skydd för yttrandefriheten som skulle omfatta eter- och trådsänd-&lt;br&gt;ningar, ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder. Under förut-&lt;br&gt;sättning att en utgivare hade utsetts skulle den också omfatta sceniska&lt;br&gt;framställningar och utställningar. (Det skulle stå arrangören fritt att välja&lt;br&gt;om han ville utse en utgivare för sådana framställningar.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom den nya grundlagen föreslog YFU vissa ändringar i RF och TF&lt;br&gt;i syfte att stärka skyddet för yttrandefriheten. Som redan nämnts och som&lt;br&gt;kommer att behandlas närmare i avsnitt 4 föreslog YFU vidare att den s. k.&lt;br&gt;meddelarfriheten i den tryckfrihetsrättsliga regleringen skulle utvidgas&lt;br&gt;såvitt gällde förhållandet mellan enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utredningsarbetet hade YFU övervägt möjligheterna att få till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stånd en grundlag som skulle omfatta även det tryckta ordet och således Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;ersätta TF. Kommittén redovisade en sådan lag som ett alternativ i sitt&lt;br&gt;betänkande. Kommittén förordade dock den särskilda lagen. Avgörande&lt;br&gt;för det ställningstagandet synes ha varit risken för att tryckfriheten skulle&lt;br&gt;försvagas, om TF ersattes med en ny grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Behandlingen av yttrandefrihetsutredningens förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;YFU:s betänkande remissbehandlades. Remissvaren sammanställdes i en&lt;br&gt;departementspromemoria (Ds Ju 1985:4). Därefter utarbetades i justitie-&lt;br&gt;departementet en lagrådsremiss med förslag till nya grundlagsregler. Enligt&lt;br&gt;förslaget skulle reglerna gälla till skydd för yttrandefriheten i eter- och&lt;br&gt;trådsändningar (dvs. radio och TV m.m.) filmer, videogram och andra&lt;br&gt;upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebar att de nya grundlagsreglerna skulle tas in i TF och där&lt;br&gt;bilda en andra avdelning om tio kapitel (15 — 24 kap.). TF:s regler om det&lt;br&gt;tryckta ordet skulle behållas i princip orubbade som en första avdelning av&lt;br&gt;förordningen (1 — 14 kap.). Avsikten med denna lösning var att undvika en&lt;br&gt;försvagning av tryckfriheten samtidigt som risken att två skilda grundlagar&lt;br&gt;skulle leda till divergerande tillämpning förebyggdes (prop. 1986/87:151 s.&lt;br&gt;58).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som redovisas i avsnitt 4 innehöll lagrådsremissen inte något&lt;br&gt;förslag i frågan om meddelarfriheten i förhållandet mellan enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt yttrande över det remitterade förslaget uppehöll sig lagrådet tämli-&lt;br&gt;gen utförligt vid frågan var de nya grundlagsreglerna borde placeras. Enligt&lt;br&gt;lagrådet talade starka skäl mot det av YFU förordade alternativet med två&lt;br&gt;parallella grundlagar. Lagrådet uttalade att en ny, samlad grundlag hade&lt;br&gt;ett klart företräde från allmänna, systematiska utgångspunkter. Å andra&lt;br&gt;sidan hade enligt lagrådet viktiga skäl också anförts mot en sådan lösning.&lt;br&gt;De sammanhängde enligt lagrådet främst med att de olika medierna måste&lt;br&gt;regleras olika på flera väsentliga punkter. Man kunde inte helt avfärda de&lt;br&gt;farhågor som hade uttalats för att en ”sammansmält” grundlag skulle&lt;br&gt;kunna leda till uttunning av skyddet för skrifter enligt den nuvarande TF.&lt;br&gt;Lagrådet stannade för att i princip ansluta sig till remissens förslag i detta&lt;br&gt;avseende (se prop. 1986/87:151 s. 292).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut har framgått ledde emellertid det till lagrådet remitterade&lt;br&gt;förslaget inte till lagstiftning i fråga om andra medier än tryckta skrifter. I&lt;br&gt;stället har beredningen av lagstiftningsärendet fortsatt i de former som&lt;br&gt;redovisats i avsnitt 1.3.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Frågan om en ny grundlag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En ny grundlag bör efter mönster av TF skydda yttranden i&lt;br&gt;vissa andra medier än tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Allmänna utgångspunkter för ett grundlagsskydd&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Yttrandefriheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vårt konstitutionella skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna&lt;br&gt;tillförsäkrar var och en yttrandefrihet och informationsfrihet. TF innebär&lt;br&gt;att en viss del av yttrandefriheten har ett särskilt skydd. Den innebär&lt;br&gt;emellertid i praktiken ett skydd också för informationsfriheten. I själva&lt;br&gt;verket är yttrandefriheten och informationsfriheten väsentligen två sidor&lt;br&gt;av samma sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria tillgången till en så rikhaltig information som möjligt och till&lt;br&gt;varierande åsiktsyttringar är en förutsättning för att medborgarna själva&lt;br&gt;skall kunna ta ställning i olika frågor som angår dem. Bland de medborger-&lt;br&gt;liga fri- och rättigheterna intar därför yttrandefriheten en central ställning.&lt;br&gt;Den är av grundläggande värde för var och en samtidigt som den är en&lt;br&gt;förutsättning för ett demokratiskt styrelsesätt och en god utveckling av&lt;br&gt;samhället. Den motiveras inte sällan och med goda argument. Men den&lt;br&gt;kräver egentligen inte någon motivering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandefriheten har aldrig varit någon självklarhet. Hos oss har dess&lt;br&gt;ställning stärkts kontinuerligt och den har givits ett starkt genomslag i&lt;br&gt;rättsordningen. Men de rättsliga garantierna för yttrandefriheten är inte&lt;br&gt;fullständiga. Det fria ordet har inte samma villkor i alla uttrycksformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan länge har det tryckta ordet en särställning i vår rättsordning. Den&lt;br&gt;första tryckfrihetsförordningen utfärdades år 1766. Alltsedan år 1810 har&lt;br&gt;ett detaljerat skydd för tryckfriheten upprätthållits genom regler i grund-&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår nuvarande tryckfrihetsförordning utfärdades år 1949. Den bygger&lt;br&gt;på en revision av de äldre föreskrifterna, företagen i ljuset av krigsårens&lt;br&gt;erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Friheten att yttra sig i andra framställningar har inte ett lika starkt skydd&lt;br&gt;som tryckfriheten. För radions och TV:s del har visserligen efter hand&lt;br&gt;utvecklats ett regelverk, som till stora delar bygger på det mönster som TF&lt;br&gt;ger. Med undantag för reglerna om etableringsfrihet kan det därför sägas&lt;br&gt;att tryckfrihetsrättsliga principer har fått bli vägledande för användningen&lt;br&gt;av radio och TV i vårt land. Men till skillnad från det tryckta ordet saknar&lt;br&gt;friheten att yttra sig i radio och TV ett detaljerat skydd i grundlag med den&lt;br&gt;särskilda styrka ett sådant skydd ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan om tryckta skrifter samt radio, TV och andra liknande elek-&lt;br&gt;tromagnetiska sändningar finns i dag många sätt att förmedla upplysning-&lt;br&gt;ar, tankar, åsikter och känslor till allmänheten. Två framställningsformer&lt;br&gt;som har fått särskilt stor betydelse är ljudupptagningar och upptagningar&lt;br&gt;av rörliga bilder. Framställningar i de mest skiftande ämnen kan spridas&lt;br&gt;med sådan teknik. Marknaden för skivor, band, filmer och videogram&lt;br&gt;m. m. är mycket betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills torde det vara övervägande konstnärliga och underhållningsbe-&lt;br&gt;tonade framställningar som har spritts i form av ljud- eller bildupptagning-&lt;br&gt;ar. Men tekniken utvecklas snabbt. Framställningsformerna kan komma&lt;br&gt;till användning på fler områden. Några särskilda lagfästa garantier för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrandefriheten finns dock inte i fråga om ljudupptagningar och upptag- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;ningar av rörliga bilder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rättsliga särställning som tillkommer det tryckta ordet är förklarlig.&lt;br&gt;Den har vuxit fram genom en historisk utveckling. Tryckning var den&lt;br&gt;teknik som tidigast kunde tas i bruk för att sprida meddelanden till en vid&lt;br&gt;och obestämd krets. Böcker och andra tryckalster spelade redan tidigt en&lt;br&gt;betydande roll i den intellektuella och politiska utvecklingen. Den moder-&lt;br&gt;na dagspressens historia i vårt land kan följas bakåt åtminstone till 1800 —&lt;br&gt;talets förra hälft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dagens situation framstår emellertid de nyare möjligheterna att för-&lt;br&gt;medla yttranden till allmänheten som minst lika betydelsefulla som tryck-&lt;br&gt;tekniken. Både nyhetsförmedlingen och spridningen av information av&lt;br&gt;annat slag sker i mycket stor omfattning genom nya medier. I ett långsik-&lt;br&gt;tigt perspektiv måste man också räkna med att ekonomiska faktorer kan&lt;br&gt;ändra förutsättningarna för olika sätt att förmedla yttranden till allmänhe-&lt;br&gt;ten. Inte minst utvecklingen på telekommunikationernas och datatekni-&lt;br&gt;kens områden kan få en djupgående betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det mellanfolkliga planet har Sverige åtagit sig att respektera yttran-&lt;br&gt;defriheten i enlighet med 1966 års internationella konvention om medbor-&lt;br&gt;gerliga och politiska rättigheter (prop. 1971:125, SÖ 1971:42). Ett sådant&lt;br&gt;åtagande följer också av Sveriges anslutning till den europeiska konventio-&lt;br&gt;nen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande&lt;br&gt;friheterna (Art. 10). Som bekant övervakas efterlevnaden av denna kon-&lt;br&gt;vention av främst kommissionen och domstolen för mänskliga rättigheter i&lt;br&gt;Strasbourg (jämför t. ex. domstolens domar den 28 mars 1990 i målet&lt;br&gt;Groppera Radio AG m. fl. mot Schweiz och den 22 maj 1990 i det s. k.&lt;br&gt;Autronic AG Case).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;En grundlag skyddar mot ingrepp&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;YFU uttryckte sig i sina överväganden om möjligheterna att i grundlag&lt;br&gt;skydda friheten att yttra sig i andra former än genom tryckta skrifter så att&lt;br&gt;yttrandefriheten tillhör alla eller ingen. Den som ger efter för en önskan att&lt;br&gt;hindra andra från att uttrycka sin uppfattning riskerar även friheten att&lt;br&gt;föra fram sin egen. Uppdelningen på grundlagsskyddade och icke grund-&lt;br&gt;lagsskyddade medier saknade enligt YFU principiell motivering. YFU såg&lt;br&gt;saken så att yttrandefriheten är odelbar (SOU 1983:70 s. 80 fl).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den åskådning som YFU gav uttryck åt utesluter emellertid inte att man&lt;br&gt;skiljer mellan olika moment i yttrandefriheten. Ett är friheten eller möjlig-&lt;br&gt;heten att alls komma till tals. Ett annat är vad som får yttras utan risk för&lt;br&gt;straff eller andra påföljder. Dessa faktorer avgör vilken yttrandefrihet som&lt;br&gt;råder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I grundlagssammanhang är det yttrandefriheten som en laglig rättighet&lt;br&gt;för var och en som står i centrum. Detta gäller både de grundläggande&lt;br&gt;fri- och rättigheterna enligt regeringsformens andra kapitel (prop.&lt;br&gt;1975/76:209 s. 153) och tryckfriheten enligt TF. Enligt detta synsätt inne-&lt;br&gt;bär ett konstitutionellt frihetsskydd att var och en är rättsligt oförhindrad&lt;br&gt;att handla på ett visst sätt, t. ex. att skaffa sig och begagna vad som behövs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för en massmediai verksamhet. De praktiska och ekonomiska möjligheter- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;na att sprida yttranden genom massmedier garanteras däremot inte genom&lt;br&gt;grundlagsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har anförts innebär att ett grundlagsskydd för yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten inte ensamt kan åstadkomma ett fritt meningsutbyte och en allsidig&lt;br&gt;upplysning. Men det kan säkerställa rätten att få bidra till att nå dit, och&lt;br&gt;detta är nog så viktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda kan också sägas innebära att det skydd för ett fritt menings-&lt;br&gt;utbyte och en allsidig upplysning som kan åstadkommas genom en ny&lt;br&gt;grundlag blir i viss mening begränsat, om skyddet för yttranden anknyts till&lt;br&gt;vissa medier. Bruket av dessa medier kan vara alltför kostsamt för den&lt;br&gt;enskilde. Ett konstitutionellt skydd för friheten att yttra sig genom medierna&lt;br&gt;saknar givetvis inte värde för den skull. Den fria opinionsbildning som sker&lt;br&gt;utan hjälp av särskilt grundlagsskyddade massmedier är heller inte utan&lt;br&gt;skydd. Ett sådant finns dels i RF, dels i skilda bestämmelser på andra håll i&lt;br&gt;vår rättsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör också påpekas att ett skydd i grundlag för friheten att ta till orda&lt;br&gt;inte står i någon motsättning till att det saknas garanti för att var och en&lt;br&gt;har en verklig möjlighet att komma till tals genom massmedier. Tvärtom,&lt;br&gt;ett skydd i grundlag för friheten att sprida yttranden genom massmedier&lt;br&gt;hindrar ingrepp mot att ett medium över huvud taget kommer till bruk.&lt;br&gt;Ett rättsligt skydd för att använda medier förbättrar möjligheterna för alla&lt;br&gt;att komma till tals, vanliga medborgare lika väl som dem med särskilda&lt;br&gt;resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det betyder inte att man kan ta ställning till frågorna om ett grundlags-&lt;br&gt;skydd för yttrandefriheten utan att beakta de reella möjligheterna för var&lt;br&gt;och en att ta medierna i bruk. Detta visar sig i fråga om medier där det&lt;br&gt;finns praktiska hinder mot etableringsfrihet eller särskild risk för mono-&lt;br&gt;pol.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Möjligheterna att använda medierna främjas i andra former&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för tanken på ett utvidgat skydd i grundlag för friheten att&lt;br&gt;yttra sig i andra medier än tryckta skrifter är att de nya medierna bör få ett&lt;br&gt;skydd som så långt det är möjligt likställer deras villkor med vad som&lt;br&gt;redan gäller för det tryckta ordet. Denna utgångspunkt förutsätter att&lt;br&gt;medierna i viktiga hänseenden företer sådana likheter med tryckta skrifter&lt;br&gt;att lika villkor kan åstadkommas. Det arbete som har utförts i grundlags-&lt;br&gt;frågan visar att detta kan åstadkommas i så hög grad att ett reellt förbättrat&lt;br&gt;skydd är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den likhet som kan uppnås är emellertid inte fullständig. Som utvecklas&lt;br&gt;senare kan i fråga om radiosändningar t. ex. någon etableringsfrihet inte&lt;br&gt;fastslås. Skillnaderna mellan medierna är också påtagliga när det gäller&lt;br&gt;möjligheterna att ta dem i bruk. Att förmedla ett televisionsprogram via&lt;br&gt;satellit till en publik inom ett vidsträckt område kräver givetvis helt andra&lt;br&gt;resurser än vad som går åt för att sprida en tryckt skrift på hemorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olikheterna mellan medierna bör inte hindra att friheten att använda&lt;br&gt;dem säkerställs i grundlag. Men det skydd en grundlag kan ge är inte nog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandefriheten förlorar mycket av sin betydelse, om medborgarna sak- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;nar resurser att förmedla sina yttranden till andra i större skala. Det&lt;br&gt;utrymme som säkerställs genom ett yttrandefrihetsrättsligt skydd måste&lt;br&gt;kunna utnyttjas i praktiken. Det går inte heller att bortse från att särskilt&lt;br&gt;de audio-visuella medierna numera till stor del tas i anspråk i former som i&lt;br&gt;många hänseenden saknar motsvarighet på tryckfrihetens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa förhållanden gör det nödvändigt att det allmänna så långt som&lt;br&gt;möjligt verkar för att den av grundlagen skyddade yttrandefriheten också&lt;br&gt;blir en praktisk realitet för var och en. Det är emellertid endast i begränsad&lt;br&gt;mån möjligt att genom grundlag skapa förutsättningarna för en väl avvägd&lt;br&gt;medie- och kulturpolitik i den nu avsedda bemärkelsen. Det kan göras i&lt;br&gt;fråga om fördelningen av utrymmet for sändning i etern och i viss mån&lt;br&gt;även genom åtgärder för att säkerställa tillgången till utrymme för sänd-&lt;br&gt;ningar genom tråd. I huvudsak måste dock andra medel begagnas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Principer för en ny grundlag om mediebundna yttranden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tanken på att förstärka det konstitutionella skyddet för yttrandefriheten&lt;br&gt;har inte från början varit knuten endast till yttranden som förmedlas&lt;br&gt;genom vissa medier. Även för den enskildes yttranden direkt till allmänhe-&lt;br&gt;ten kan det anses behövas ett starkare skydd. Det gäller t. ex. yttranden&lt;br&gt;som framförs vid demonstrationer och andra allmänna sammankomster.&lt;br&gt;Också sådant som anföranden vid ”speakers corner” har nämnts som&lt;br&gt;skyddsvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att få till stånd ett mera utvecklat skydd i grundlag för&lt;br&gt;friheten att yttra sig har emellertid under det arbete som utförts i lagstift-&lt;br&gt;ningsfrågan efter hand befunnits vara på ett avgörande sätt bättre i fråga&lt;br&gt;om yttranden som är bundna till ett visst medium än i fråga om yttranden&lt;br&gt;som framförs i mera lösa former. Det hänger samman med att de tryckfri-&lt;br&gt;hetsrättsliga principerna om etableringsfrihet, ensamansvar och meddelar-&lt;br&gt;frihet m. m. knappast kan tillämpas i fråga om de mera lösliga uttrycksfor-&lt;br&gt;merna. Enligt YFU:s förslag skulle den nya grundlagsregleringen gälla&lt;br&gt;program i eter- och trådsändningar, ljudupptagningar, upptagningar av&lt;br&gt;rörliga bilder samt sceniska framställningar och utställningar, i fråga om&lt;br&gt;de sist nämnda dock endast om den som bedrev verksamheten hade utsett&lt;br&gt;en utgivare och tillkännagett vem denne var.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nyss antytts är det uppfattningen att tryckfriheten bör tjäna som&lt;br&gt;mönster för uppbyggnaden av ett utvidgat grundlagsskydd for yttrandefri-&lt;br&gt;heten som har lett till slutsatsen att ett sådant skydd bör anknyta till vissa&lt;br&gt;medier. En sådan tanke ligger självfallet nära till hands i vårt land med vår&lt;br&gt;internationellt sett troligen unika reglering i TF och den på samma princi-&lt;br&gt;per uppbyggda radiorättsliga lagstiftningen. Den anvisar sannolikt också&lt;br&gt;den enda framkomliga vägen om man inom vår rättsordning vill bygga upp&lt;br&gt;ett mera detaljerat grundlagsskydd för yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det läge vari frågan nu befinner sig saknas anledning att överväga något&lt;br&gt;annat än att den nya grundlag till skydd for yttrandefriheten som bör&lt;br&gt;komma till stånd skall gälla yttranden som är bundna till ett medium i den&lt;br&gt;bemärkelse som avsågs i YFU:s förslag. Att grundlagen skall bygga på de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bärande principerna i TF är på samma sätt en given utgångspunkt for det Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;förslag som nu bör läggas fram. En tredje given sak är — med tanke på vad&lt;br&gt;som hänt tidigare under ärendets gång — att en ny grundlag bör gälla vid&lt;br&gt;sidan av TF.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Lagtekniska krav på en ny grundlag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med dessa utgångspunkter i lagstiftningsfrågan blir möjligheterna att till-&lt;br&gt;lämpa principerna i TF på andra uttrycksformer än det tryckta ordet&lt;br&gt;bestämmande för hur stor räckvidd det nya grundlagsskyddet kan ges. Det&lt;br&gt;ligger i sakens natur att möjligheterna att inordna nya uttrycksformer i ett&lt;br&gt;system som är uppbyggt på tryckfrihetens principer är störst i fråga om&lt;br&gt;medier där innehållet är tekniskt fixerat eller otvunget kan dokumenteras&lt;br&gt;på ett sätt som är likvärdigt med den tryckta skriften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1986 års lagrådsremiss uttalade det föredragande statsrådet som en&lt;br&gt;principiell ståndpunkt att det är viktigt att grundlagsskyddet utformas så&lt;br&gt;att reglerna blir tillräckligt klara för att inte vålla tillämpningsproblem för&lt;br&gt;myndigheter och enskilda. Statsrådet framhöll att det varit en strävan i&lt;br&gt;reformarbetet på fri- och rättighetsområdet att skapa ett skydd som är så&lt;br&gt;otvetydigt som möjligt och som kan tillämpas av alla de myndigheter och&lt;br&gt;andra allmänna organ som har att se till att skyddet inte sätts åsido. Också&lt;br&gt;de som vill utnyttja någon av de fri- och rättigheter som grundlagen&lt;br&gt;reglerar skall veta vad de har att hålla sig till. Grundlagsregler som inte&lt;br&gt;tydligt anger var gränserna för rättighetsskyddet går kan vålla mera skada&lt;br&gt;än nytta. Myndigheter kan komma att gripa in även i fall där skyddet&lt;br&gt;gäller. Enskilda kan avstå från att begagna en rättighet som de har för att&lt;br&gt;vara säkra på att hålla sig inom dess gränser. I båda fallen har rättigheten&lt;br&gt;enligt departementschefen blivit mer begränsad än nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ställer man kravet att grundlagsreglerna till skydd för yttrandefriheten&lt;br&gt;skall vara så klara som möjligt, är det enligt vad departementschefen&lt;br&gt;vidare uttalade viktigt att bedöma skyddsmöjlighetema för varje uttrycks-&lt;br&gt;form för sig. Han ansåg därför att man måste anpassa skyddet till de olika&lt;br&gt;förutsättningar som gäller för olika sätt att begagna yttrandefriheten. Ett så&lt;br&gt;detaljerat grundlagsskydd som det TF ger kan bara skapas för uttrycksfor-&lt;br&gt;mer som har någorlunda likhet med tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt departementschefen medför ett sådant krav på klarhet i reglering-&lt;br&gt;en vidare att det kan vara svårt att åstadkomma en mycket långtgående&lt;br&gt;samordning av grundlagsreglerna i fråga om sådana olika uttrycksformer&lt;br&gt;som skyddet bör omfatta eftersom den ena uttrycksformen skiljer sig från&lt;br&gt;den andra. Departementschefen framhöll att dessa svårigheter blir större&lt;br&gt;ju fler uttrycksformer man vill skydda (prop. 1986/87:151 s. 29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag att, när det nu gäller att på nytt pröva frågan om&lt;br&gt;den nya grundlagsregleringens omfattning, kravet på klarhet i regleringen&lt;br&gt;självfallet inte på något sätt bör efterges. Systemet bör också kunna över-&lt;br&gt;blickas. Om ett visst medium inte kan inordnas i det tryckfrihetsrättsliga&lt;br&gt;mönstret utan besvärande komplikationer, bör det följaktligen lämnas&lt;br&gt;utanför grundlagsskyddet. Men inom en så angiven ram bör strävan vara&lt;br&gt;att den nya regleringen skall ge ett så vidsträckt skydd som möjligt. Just&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;däri ligger en viktig del av dess betydelse. Vi kan inte förutse hur tekniska Prop. i 990/91:64&lt;br&gt;och ekonomiska förändringar kommer att påverka sätten att sprida nyhe-&lt;br&gt;ter eller framställningar med annat innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 En ny grundlag bör införas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det jag nu har anfört och den parlamentariska beredning&lt;br&gt;som har ägt rum i ärendet anser jag att det nu finns all anledning att göra&lt;br&gt;verklighet av tanken på att vidga vårt konstitutionella skydd för yttrande-&lt;br&gt;friheten. Jag delar också den av konstitutionsutskottet uttryckta meningen&lt;br&gt;att det är angeläget att nå fram till ett beslut i grundlagsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De politiska överläggningar som har ägt rum under beredningen av&lt;br&gt;frågan om ett förstärkt grundlagsskydd för yttrandefriheten i andra medier&lt;br&gt;än tryckta skrifter har varit inriktade på att utröna hur ett förslag med&lt;br&gt;utgångspunkt i YFU:s betänkande bör vara utformat för att kunna samla&lt;br&gt;en bred anslutning i riksdagen. Vad som har förevarit under dessa över-&lt;br&gt;läggningar ger anledning att anta att ett grundlagsförslag bör utformas på&lt;br&gt;det sätt som redovisas i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu anförda innebär inte att jag räknar med att företrädare för andra&lt;br&gt;åsikter än mina skall hålla inne med sin mening när ärendet behandlas i&lt;br&gt;riksdagen. I ett så betydelsefullt och komplicerat lagstiftningsärende som&lt;br&gt;detta är kan man över huvud taget knappast vänta sig en fullständig&lt;br&gt;samstämmighet i varje enskild fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser emellertid att det nu bör vara möjligt att förverkliga riksdagens&lt;br&gt;önskemål om en bred enighet kring en ny grundlag till skydd för yttrande-&lt;br&gt;friheten i andra medier än tryckta skrifter, låt vara att det kan finnas olika&lt;br&gt;uppfattningar om i vad mån det utrymme för vanlig lagstiftning som&lt;br&gt;grundlagen ger bör utnyttjas och om hur grundlagen kan behöva utvecklas.&lt;br&gt;Jag vill därför föreslå att det införs en ny grundlag till skydd för yttranden i&lt;br&gt;vissa andra medier än tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Huvudpunkterna i en ny grundlag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som jag nu lägger fram innehåller följande huvudpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• En särskild grundlag införs till skydd för yttrandefriheten i ljudradio och&lt;br&gt;TV och vissa andra nya, liknande tekniker, i filmer, videogram m. m.&lt;br&gt;samt i ljudupptagningar. Skyddet berör även upplänkning till satelliter&lt;br&gt;och vidarespridning av satellitprogram i trådnät. Den nya grundlagen&lt;br&gt;bygger på de bärande principerna i TF. Den består av en självständig,&lt;br&gt;modern lagtext, i princip utan hänvisningar till TF. Den benämns&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Censurförbud skall gälla för de skyddade medierna. Den nuvarande&lt;br&gt;biografcensuren tillåts dock bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Etableringsfrihet skall gälla för de skyddade medierna. Kravet på till-&lt;br&gt;stånd för ljudradio- och TV-sändningar i etern skall dock kunna upp-&lt;br&gt;rätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Ett målsättningsstadgande skall ange principerna för fördelningen av&lt;br&gt;radiofrekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Den redaktionella självständigheten hos dem som förmedlar program&lt;br&gt;till allmänheten i de av yttrandefrihetsgrundlagen omfattade medierna&lt;br&gt;skall skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Tillgång till domstolsprövning skall finnas i frågor om rätt att sända&lt;br&gt;program i ljudradio, TV och liknande medieformer. Jury skall i princip&lt;br&gt;medverka i mål om ingripanden på grund av missbruk av yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Rätt att inneha teknisk uppspelnings- och mottagarutrustning slås fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan jag i nästa avsnitt behandlat frågan om meddelarfrihet i förhållan-&lt;br&gt;det mellan enskilda återkommer jag i avsnitt 5 med mina närmare övervä-&lt;br&gt;ganden om vilka medier som bör omfattas av en ny yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lag. Det blir därvid anledning att speciellt beröra vissa nya tekniska förete-&lt;br&gt;elser som satellittekniken och videotex m.m. I avsnitt 6 diskuterar jag&lt;br&gt;mera i detalj och med inriktning på speciella frågor möjligheterna att i&lt;br&gt;fråga om de olika medierna tillämpa de grundläggande principerna i TF&lt;br&gt;om censurförbud, etableringsfrihet, ensamansvar, särskild brottskatalog,&lt;br&gt;skydd för nyhetskällorna m. m. och juryrättegång. Frågorna tas upp i den&lt;br&gt;mån det påkallas av att förhållandena ändrats efter 1986 års lagrådsremiss&lt;br&gt;eller eljest av särskilda skäl. I övrigt framgår mina överväganden av vad&lt;br&gt;som anförs under varje särskild paragraf i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Meddelarfrihet i förhållandet mellan enskilda&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det går inte att nu införa någon ny grundlagsregle-&lt;br&gt;ring om rätt för enskilda inom företag och organisationer att lämna&lt;br&gt;uppgifter, som omfattas av en avtalsgrundad tystnadsplikt, för pub-&lt;br&gt;licering utan att drabbas av straff eller andra rättsföljder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelarskyddskommitténs förslag innebär att en sådan reglering om&lt;br&gt;meddelarfrihet i förhållandet mellan enskilda införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak ställt sig avvisande till kommitténs&lt;br&gt;förslag. Några remissinstanser — företrädesvis de som representerar mass-&lt;br&gt;medierna — anser dock att förslaget bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till mitt förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande bestämmelsen om meddelarfrihet finns i 1 kap. 1 §&lt;br&gt;tredje stycket TF. Regeln innebär att det står var och en fritt att, med&lt;br&gt;endast de undantag som framgår av TF, meddela uppgifter i vilket ämne&lt;br&gt;som helst till författare, utgivare, redaktörer och nyhetsbyråer för offentlig-&lt;br&gt;görande i tidningar och andra tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelarfriheten innebär — med vissa undantag — att också uppgifter&lt;br&gt;som normalt skall hållas hemliga enligt lagstadgade tystnadsplikter får&lt;br&gt;lämnas ut (7 kap. 3 § första stycket 3). Den närmare regleringen av vilka&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tystnadsplikter som gäller framfor meddelarfriheten finns i 16 kap. sekre- Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;tesslagen (1980:100, omtryckt 1989:713).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot meddelarfriheten svarar en rätt att publicera uppgifter utan hinder&lt;br&gt;av sekretess. Endast om den som ansvarar for publiceringen själv är&lt;br&gt;bunden av sekretess enligt sekretesslagen, saknas rätt till offentliggörande&lt;br&gt;(7 kap. 5 § 1 och 2 TF). Vid krig och krigsfara är dock den grundlagsskyd-&lt;br&gt;dade rätten till publicering mindre långtgående (7 kap. 5 § 3 TF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I äldre juridisk litteratur har hävdats att det är möjligt att avtalsvägen&lt;br&gt;avstå från rättigheter som TF ger och att skadeståndspåföljd kan inträda&lt;br&gt;vid kontraktsbrott genom uppgiftslämnande for offentligörande utan att&lt;br&gt;detta kolliderar med reglerna i TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan togs upp av YFU i betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrande-&lt;br&gt;friheten (s. 161 ff.). Utredningen betecknade rättsläget som ovisst men&lt;br&gt;kom till den slutsatsen att man i varje fall får räkna med möjligheten att&lt;br&gt;avtalade eller annars dispositiva tystnadsplikter generellt ”bryter igenom”&lt;br&gt;meddelarfriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En i någon mån avvikande uppfattning har framförts i den rättsveten-&lt;br&gt;skapliga litteraturen på senare tid (H. G. Axberger, Tryckfrihetens gränser,&lt;br&gt;1984, s. 318 ff.). Enligt denna uppfattning hindrar TF att skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dighet åläggs i fall av åsidosättande av avtalsgrundad tystnadsplikt genom&lt;br&gt;publiceringsmeddelande. Däremot skulle TF inte innebära något hinder&lt;br&gt;mot andra sanktioner, t. ex. arbetsrättsliga, med anledning av att en enskilt&lt;br&gt;avtalad tystnadsplikt har åsidosatts genom publicering eller publicerings-&lt;br&gt;meddelande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu aktuella frågan diskuterades också i propositionen om ändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i tryckfrihetsförordningen, m.m. (1986/87:151, s. 117 ff.). Dåvarande&lt;br&gt;departementschefen ansåg att övervägande skäl talar för att avtalade tyst-&lt;br&gt;nadsplikter generellt tar över meddelarfriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i lagstiftningsärendet angående skydd för företagshemligheter blev&lt;br&gt;frågan aktuell. Lagrådet förklarade där i ett yttrande till lagutskottet&lt;br&gt;(1988/89:LU30, s. 110) att avtalade tystnadsplikter enligt gällande rätt&lt;br&gt;bryter meddelarfriheten och att det därvid inte gör någon skillnad, om&lt;br&gt;tystnadsplikten är reglerad uttryckligen eller inte. I ett annat yttrande till&lt;br&gt;lagutskottet anslöt sig konstitutionsutskottet (s. 115) till lagrådets princip-&lt;br&gt;ståndpunkt men gjorde den reservationen att rättsläget från tryckfrihets-&lt;br&gt;rättslig synpunkt fick anses mera ovisst, om arbetstagarens tystnadsplikt&lt;br&gt;inte har uppkommit genom uttryckligt avtal utan är en följd av den&lt;br&gt;grundläggande principen om lojalitetsplikt i anställningsförhållanden.&lt;br&gt;Lagutskottet självt intog i ärendet samma hållning som konstitutionsut-&lt;br&gt;skottet (s. 39 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelarskyddskommittén har konstaterat (betänkandet s. 78) att även&lt;br&gt;om skäl talar för den uppfattning angående förhållandet mellan meddelar-&lt;br&gt;frihet och tystnadsplikter i avtalsförhållanden som på senare tid kommit&lt;br&gt;till uttryck i doktrinen, så är den förhärskande uppfattningen att avtals-&lt;br&gt;grundade tystnadsplikter åtminstone i princip bryter meddelarfriheten och&lt;br&gt;att en uppdelning efter olika påföljder inte är riktig. Kommittén tar för&lt;br&gt;egen del inte ställning för den ena eller andra uppfattningen. I sitt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har kommittén emellertid utgått från att avtalsgrundade tystnadsplikter Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;generellt bryter igenom meddelarfriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uttalanden som gjorts i frågan sedan lagrådsremissen beslutades år&lt;br&gt;1986 föranleder inte något annat ställningstagande i detta ärende än som&lt;br&gt;då gjordes rörande gällande rätt på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandefrihetsutredningens förslag m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan om andra frågor tog YFU upp även frågan om att utvidga&lt;br&gt;meddelarfriheten så att den skulle gälla också utanför den offentliga sek-&lt;br&gt;torn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen ansåg att de motiv som bär upp anordningarna for insyn i&lt;br&gt;myndigheternas verksamhet har bärkraft även i fråga om andra maktcent-&lt;br&gt;ra i samhället samt att medborgarna därför måste ha tillgång till kunskap&lt;br&gt;om vad som sker i inflytelserika institutioner. YFU uttryckte saken så att&lt;br&gt;där beslutsmakt finns, där skall också insyn finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att behovet av en utökad insyn skulle tillgodoses genom en utvidgning&lt;br&gt;av meddelarfriheten var naturligtvis inte givet på förhand. Det gällde&lt;br&gt;alltså för YFU att överväga vilken metod som var lämpligast för att nå det&lt;br&gt;angivna syftet. Enligt utredningen var det teoretiskt möjligt att införa&lt;br&gt;bestämmelser av den typ som enligt TF och sekretesslagen gäller för&lt;br&gt;myndigheterna — med offentligheten som huvudregel och sekretessen som&lt;br&gt;undantag noga angivna i lag. Men utredningen kom fram till att detta&lt;br&gt;skulle kräva en tidsödande genomgång av verksamheten hos företag av&lt;br&gt;skilda slag. Utredningen förkastade därför denna möjlighet och byggde i&lt;br&gt;stället vidare på reglerna om meddelarfrihet. Enligt utredningen kunde det&lt;br&gt;finnas goda skäl att ge legalitet åt uppgiftslämnande om företags interna&lt;br&gt;förhållanden på samma sätt som man gjort för uppgifter på myndighets-&lt;br&gt;området genom TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU konstaterade att det finns gränser for hur långt man kan sträcka ut&lt;br&gt;meddelarfriheten när det gäller privata företag. Enligt utredningen måste&lt;br&gt;dessa kunna hävda sig i konkurrens på marknadsmässiga villkor. Utred-&lt;br&gt;ningens förslag utarbetades därför med den inriktningen att åtskilliga&lt;br&gt;uppgifter om företagens förhållanden även med en utvidgad meddelarfri-&lt;br&gt;het måste förbli hemliga. Som allmän princip borde enligt utredningen&lt;br&gt;gälla att meddelarfriheten inte skulle medföra att företagens möjligheter&lt;br&gt;att fungera på en marknad äventyrades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gällde att mera konkret avgränsa området för meddelar-&lt;br&gt;frihet hänförde sig YFU till bestämmelserna i den då gällande lagen&lt;br&gt;(1931:152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens — där det&lt;br&gt;talades om yrkeshemligheter — och till den lagstiftning om skydd för&lt;br&gt;företagshemligheter som då förbereddes. YFU:s slutsats blev att de uppgif-&lt;br&gt;ter som måste fredas från insyn sammanfattande kunde beskrivas som&lt;br&gt;yrkeshemligheter av teknisk eller kommersiell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU ansåg att också vissa andra undantag från en meddelarfrihet i&lt;br&gt;förhållandet mellan enskilda måste göras. Detta gällde bl. a. för uppgifter&lt;br&gt;om personliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU:s förslag innehöll även ett efterforskningsförbud. Detta omfattade &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;36&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personer som intar en ledande ställning i ett foretag eller en sammanslut- Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;ning. Tanken bakom denna avgränsning var att den skulle motsvara den&lt;br&gt;kategori medarbetare hos juridiska personer som kan göras straffrättsligt&lt;br&gt;ansvariga för brott som begås i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissutfallet i fråga om YFU:s förslag om meddelarfrihet i förhållan-&lt;br&gt;det mellan enskilda kan sammanfattande beskrivas som splittrat (se Ds Ju&lt;br&gt;1985:4 s. 117 ff.). En övervägande uppfattning bland remissinstanserna&lt;br&gt;var emellertid att det inte var möjligt att lägga YFU:s förslag i denna del&lt;br&gt;till grund för lagstiftning. En betydande del av instanserna ansåg att&lt;br&gt;tanken på en meddelarfrihet i förhållandet mellan enskilda var god men&lt;br&gt;att det inte var möjligt att ta slutlig ställning i frågan förrän ett mera&lt;br&gt;genomarbetat förslag förelåg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om meddelarfriheten i förhållandet mellan enskilda behandlades&lt;br&gt;tämligen utförligt i 1986 års lagrådsremiss (prop. 1986/87:151 s. 117 —&lt;br&gt;124). Slutsatsen av övervägandena blev att övertygande skäl i och för sig&lt;br&gt;kunde anföras för tanken att meddelarfriheten borde gälla också utanför&lt;br&gt;myndighetsområdet men att något förslag inte kunde läggas fram i lagstift-&lt;br&gt;ningsärendet. Den bedömningen grundades i första hand på att det inte&lt;br&gt;var möjligt att på det då tillgängliga underlaget åstadkomma en reglering&lt;br&gt;som var enkel, otvetydig och lättillämpad. Tanken övergavs dock inte.&lt;br&gt;Den kunde tas upp på nytt i lämpligt sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt av riksdagen godkända betänkande ansåg konstitutionsutskottet&lt;br&gt;(KU 1987/88:36, s. 39, rskr. 290) att det finns skäl att utvidga meddelar-&lt;br&gt;skyddet till att i princip gälla förhållandet även utanför den offentliga&lt;br&gt;sektorn. Enligt utskottets uppfattning var det material som förelåg i ären-&lt;br&gt;det emellertid inte tillräckligt för att i det föreslagna beredningsarbetet&lt;br&gt;med ny grundlag utgöra underlag för ett förslag i saken. Enligt utskottets&lt;br&gt;mening borde regeringen i stället se till att frågan blev föremål för skynd-&lt;br&gt;sam utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare redogjort för ledde riksdagens ställningstagande till att&lt;br&gt;meddelarskyddskommittén tillkallades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelarskyddskommitténs förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att det införs en grundlagsfäst meddelarrätt för enskil-&lt;br&gt;da inom företag och organisationer i förhållande till företagen resp, organi-&lt;br&gt;sationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén använder termen meddelarrätt som en sammanfattande&lt;br&gt;beteckning på de regler som gäller till skydd för personer som på olika sätt&lt;br&gt;medverkar till publicering i tryckta skrifter utan att ha det tryckfrihets-&lt;br&gt;rättsliga ansvaret. Med meddelarrätt avser kommittén alltså dels de frihe-&lt;br&gt;ter som ges i TF att meddela uppgifter för publicering i tryckt skrift och att&lt;br&gt;t. ex. bidra med artiklar i en tidning där någon annan är ansvarig utgivare,&lt;br&gt;dels det anonymitetsskydd som finns i TF i form av tystnadsplikt för&lt;br&gt;journalister m. fl. rörande källan till publicerade uppgifter och förbud mot&lt;br&gt;efterforskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 betänkandet redovisar kommittén ett flertal regler som innebär att det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redan nu finns en betydande insyn i privat verksamhet. Kommittén kon- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;staterar dock dels att möjligheterna till insyn trots allt är mindre&lt;br&gt;i enskilda foretag och andra privata organisationer än de är hos det&lt;br&gt;allmänna, dels att det finns skäl, främst intresset av att vidga yttrandefri-&lt;br&gt;heten och informationsfriheten for att därigenom vitalisera värt demokra-&lt;br&gt;tiska samhällsskick, som talar för att man bör öka möjligheterna till insyn i&lt;br&gt;och allmän debatt om verksamheten hos dessa privata organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller att de skäl som talar för en ökad öppenhet genom&lt;br&gt;införande av meddelarfrihet på den privata sektorn naturligtvis måste&lt;br&gt;vägas mot dem som talar i motsatt riktning. Bland negativa konsekvenser&lt;br&gt;pekar kommittén på att en meddelarrätt inom företag kan leda till ökat&lt;br&gt;hemlighetsmakeri och därigenom motverka sitt eget syfte. Vidare kan en&lt;br&gt;annan negativ konsekvens bli att det förtroendefulla samarbetet mellan&lt;br&gt;ledning och anställda i ett företag rubbas, om ett system med meddelarfri-&lt;br&gt;het införs. Stor vikt måste också enligt kommittén fästas vid farhågorna&lt;br&gt;för att företagens konkurrensförmåga försvagas som en följd av bristande&lt;br&gt;tilltro till deras möjligheter att upprätthålla avtal om sekretess, inte minst i&lt;br&gt;förhållande till utländska samarbetsparter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid vägningen för och emot införandet av meddelarrätt i förhållandet&lt;br&gt;mellan enskilda utgår kommittén från att ett flertal undantag måste göras&lt;br&gt;från denna rätt. Bl. a. måste undantag göras för vissa typer av företagshem-&lt;br&gt;ligheter och för flertalet uppgifter om enskildas personliga förhållanden&lt;br&gt;och privata ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anför kommittén att en medelarrätt på den privata sektorn, på&lt;br&gt;grund av den lojalitet som råder inom många företag och andra organisa-&lt;br&gt;tioner, skulle komma att utnyttjas i avsevärt mindre omfattning än den&lt;br&gt;skulle ge utrymme för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs slutsats är att en meddelarrätt i förhållandet mellan enskil-&lt;br&gt;da, med de begränsningar och undantag som enligt kommittén är nödvän-&lt;br&gt;diga, skulle innebära en värdefull utbyggnad av den tryckfrihetsrättsliga&lt;br&gt;och yttrandefrihetsrättsliga lagstiftningen i vårt land utan att medföra&lt;br&gt;några allvarligare publicitetsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén är det varken rimligt eller behövligt att alla relationer&lt;br&gt;mellan enskilda omfattas av meddelarrätt. De föreslagna reglerna gäller&lt;br&gt;därför endast mellan arbetstagare och arbetsgivare och mellan föreningar&lt;br&gt;och deras medlemmar. Men även i denna krets föreslår kommittén att&lt;br&gt;undantag skall göras. Personer i ledande ställning inom både företag och&lt;br&gt;föreningar skall inte ha någon meddelarrätt. Dessutom innebär förslaget&lt;br&gt;att ”rent” ideella föreningar, dvs. föreningar i vilka medlemskapet saknar&lt;br&gt;ekonomisk betydelse för medlemmarna, i viss mån skall undantas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelarrätten innebär enligt förslaget att den som lämnar ut en hemlig&lt;br&gt;uppgift, som inte är undantagen från meddelarrätten, skall vara fri från&lt;br&gt;ersättningsskyldighet. Den som är arbetstagare skall också vara skyddad&lt;br&gt;mot arbetsrättsliga sanktioner och den som är föreningsmedlem mot att bli&lt;br&gt;utesluten som medlem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag innebär att ett flertal undantag skall göras från&lt;br&gt;meddelarrätten, nämligen i fråga om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sådana företagshemligheter som skyddas enligt lagen (1990:409) om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd för företagshemligheter; detta undantag gäller inte beträffande för- Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;hållanden som har så stor betydelse för miljön eller för människors hälsa&lt;br&gt;eller annars ett sådant allmänintresse att detta uppenbart väger tyngre än&lt;br&gt;intresset av att skydda hemligheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. information som part håller hemlig under pågående förhandling rö-&lt;br&gt;rande löne- eller andra anställningsvillkor eller vid förberedelse för sådan&lt;br&gt;förhandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. information som hålls hemlig med stöd av reglerna i lagen (1976:580)&lt;br&gt;om medbestämmande i arbetslivet m. m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uppgifter om enskildas personliga förhållanden och enskildas privata&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada&lt;br&gt;eller men om uppgifterna kommer ut, och uppgifter om ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden hos leverantörer, kunder och andra som har trätt i affärsför-&lt;br&gt;bindelse eller annan liknande förbindelse med en arbetsgivare eller en&lt;br&gt;förening, om denna håller uppgiften hemlig; undantaget gäller endast i den&lt;br&gt;mån det inte finns ett allmänintresse av att uppgifterna lämnas ut som&lt;br&gt;uppenbart väger tyngre än den enskildes anspråk på skydd för egen del&lt;br&gt;(jämför 1.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. uppgifter som är av sådan art att ett röjande kan antas medföra fara&lt;br&gt;för någons personliga säkerhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. uppgifter som rör inbrottsskydd och andra åtgärder till skydd mot&lt;br&gt;brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. chiffer, koder eller liknande metoder för att underlätta befordran av&lt;br&gt;uppgifter och uppgifter som avser postförsändelser och telefonmeddelan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del i kommitténs förslag rör kritikrätten. Redan i dag finns&lt;br&gt;enligt praxis en betydande rätt för i vart fall en anställd att kritisera sin&lt;br&gt;arbetsgivare. 1 den mån någon undantagsregel inte är tillämplig innebär&lt;br&gt;förslaget att en grundlagsskyddad kritikrätt införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också denna kritikrätt har emellertid enligt förslaget en yttersta gräns.&lt;br&gt;Om en anställd uppsåtligen har lämnat oriktiga uppgifter om förhållanden&lt;br&gt;som rör arbetsgivaren till skada för denne, så utgör förslaget inte något&lt;br&gt;hinder mot att han skiljs från anställningen eller omplaceras. Och om en&lt;br&gt;föreningsmedlem — i egenskap av författare eller annan upphovsman till&lt;br&gt;tryckt skrift — har framfört uppfattningar som uppenbart strider mot&lt;br&gt;föreningens grundläggande värderingar, och framställningen inte med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna är försvarlig, är han inte skyddad mot att bli&lt;br&gt;utesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ingripande av en arbetsgivare eller en förening i strid med meddelar-&lt;br&gt;rätten blir ogiltigt. Arbetsgivaren eller föreningen kan också bli skade-&lt;br&gt;ståndsskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att en betydelsefull del av ett meddelarrättsligt system&lt;br&gt;är ett förbud mot efterforskning av den som utnyttjat den rätt som systemet&lt;br&gt;ger. Förslaget innebär också att ett sådant förbud införs. Det träffar den&lt;br&gt;som har en företagsledande eller därmed jämförlig ställning i ett företag,&lt;br&gt;den som har en arbetsledande ställning i ett företag och den som har en&lt;br&gt;ledande ställning i en förening. Men det omfattar även andra inom ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;foretag eller en förening, om efterforskningen sker för företagets eller&lt;br&gt;föreningens räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som överträtt den rätt som förslaget ger får fritt efterforskas. Detta&lt;br&gt;föreslås dock gälla med två undantag. En anställd som uppsåtligen spritt&lt;br&gt;oriktiga uppgifter om sitt företag och en föreningsmedlem som medverkat&lt;br&gt;till en framställning som uppenbart strider mot föreningens grundläggande&lt;br&gt;värderingar får inte efterforskas. Kommitténs motivering till sitt förslag på&lt;br&gt;denna punkt är att förbudet mot efterforskning annars lätt nog skulle bli&lt;br&gt;ihåligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om rättegången föreslår kommittén att mål, som rör fråga huruvi-&lt;br&gt;da någon överskridit de rättigheter som meddelarrätten ger, skall handläg-&lt;br&gt;gas som tryckfrihetsmål. Detta innebär att målen skall prövas av en jury,&lt;br&gt;om inte parterna på båda sidor avstår från juryprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag avser primärt tryckta skrifter. Kommittén föreslår&lt;br&gt;emellertid att de bestämmelser som gäller på det radiorättsliga området&lt;br&gt;skall anpassas till de föreslagna reglerna. Vidare utgår kommittén från att&lt;br&gt;meddelarrätt i enlighet med förslaget kommer att införas på övriga fält där&lt;br&gt;yttrandefriheten får ett särskilt skydd i grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissynpunkter på kommittéförslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissutfallet är starkt negativt. En klar majoritet av remissinstanserna&lt;br&gt;har avstyrkt förslaget. Bland dessa återfinns näringslivets representanter,&lt;br&gt;de juridiska instanserna, LO m. fl. Endast en handfull remissinstanser har&lt;br&gt;tillstyrkt förslaget som det föreligger, medan ytterligare ett antal har till-&lt;br&gt;styrkt det med vissa — på sina håll betydande — reservationer. I den&lt;br&gt;sistnämnda gruppen återfinns massmediernas representanter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motivet till avstyrkandet ligger hos många på ett principiellt plan. Men&lt;br&gt;även förslagets konkreta utformning och dess förmodade verkningar har&lt;br&gt;anförts som skäl för många remissinstanser att avstyrka ett genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som främst åberopas på det principiella planet är att offentlighetsprin-&lt;br&gt;cipen och den därtill knutna meddelarfriheten hör hemma inom den&lt;br&gt;offentliga sektorn och att man inte kan dra paralleller mellan myndigheter&lt;br&gt;och enskilda rättssubjekt. Flera remissinstanser, däribland Malmö tings-&lt;br&gt;rätt, LO, Allmänhetens pressombudsman och Medborgarrättsrörelsen an-&lt;br&gt;ser att man i första hand borde pröva om inte den eftersträvade insynen&lt;br&gt;kunde åstadkommas genom en utvidgning av offentlighetsprincipen. En&lt;br&gt;vanlig uppfattning är också att den insyn som behövs i enskild verksamhet&lt;br&gt;får tillgodoses — och redan tillgodoses — på annat sätt, dvs. genom den&lt;br&gt;typ av regler om uppgiftslämnande till myndigheter etc. som kommittén&lt;br&gt;pekar på i betänkandet. Vidare ifrågasätts om det verkligen finns något&lt;br&gt;behov av en meddelarfrihet mellan enskilda. En vanlig invändning är&lt;br&gt;också att en lagstiftning av det aktuella slaget skulle strida mot den grund-&lt;br&gt;läggande rättsprincipen att avtal — i det här fallet avtal om tystnadsplikt&lt;br&gt;— skall hållas. Flera remissinstanser menar att det är olämpligt att lagstifta&lt;br&gt;i en riktning som innebär ett avvikande från vad som gäller inom den&lt;br&gt;europeiska gemenskapen (EG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslagets konkreta utformning befaras på många håll att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett införande av meddelarrätt skulle skada både samarbetet inom företa- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;gen och den nödvändiga lojalitetskänslan samt att en sådan lagstiftningsåt-&lt;br&gt;gärd skulle leda till en ökad slutenhet inom företag och föreningar och&lt;br&gt;således motverka sitt eget syfte. Genomgående uppfattningar är också att&lt;br&gt;förslaget är alltför invecklat för att kunna tillämpas praktiskt och att&lt;br&gt;regleringen är alltför oprecis och därigenom lämnar för stort utrymme för&lt;br&gt;den enskildes egna bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om förslagets förmodade verkningar är det en vanlig mening att&lt;br&gt;ett införande av en privaträttslig meddelarfrihet skulle försämra den kon-&lt;br&gt;kurrensutsatta industrins, bankernas och försäkringsbolagens läge. Andra&lt;br&gt;farhågor är att meddelarrätten skulle försämra förutsättningarna för ut-&lt;br&gt;ländska forskningsprojekt i Sverige och utgöra ett incitament för svenska&lt;br&gt;företag att förlägga sin forskning utomlands. Det framhålls också av flera&lt;br&gt;att samarbetet med utländska företag över huvud taget skulle försvåras om&lt;br&gt;ett system med meddelarfrihet införs på den privata sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett inte obetydligt antal remissinstanser som avstyrker förslaget är i och&lt;br&gt;för sig positiva till tanken på en meddelarfrihet i förhållandet mellan&lt;br&gt;enskilda men menar att förslaget har sådana brister i olika hänseenden att&lt;br&gt;det inte kan läggas till grund för lagstiftning. Bland dessa instanser märks&lt;br&gt;kammarrätten i Sundsvall, rikspolisstyrelsen, Lantbrukarnas Riksförbund&lt;br&gt;och Sveriges Riksidrottsförbund. Andra anser att en ökad öppenhet vore&lt;br&gt;av värde men att införande av meddelarfrihet är fel väg att gå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som tillstyrker förslaget som det föreligger har i&lt;br&gt;allmänhet avgivit rätt korta svar som innebär att man, såvitt gäller den&lt;br&gt;egna verksamheten, inte har någon erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller gruppen remissinstanser som tillstyrker förslaget med&lt;br&gt;vissa reservationer är bilden mera splittrad. Vissa vill gå längre i öppenhet&lt;br&gt;än vad kommittén gör medan andra godtar ambitionsnivån men vill se&lt;br&gt;ändringar i olika detaljer i förslaget — ibland ganska betydande ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Frågan om att införa meddelarfrihet i förhål-&lt;br&gt;landet mellan enskilda diskuterades, som framgått, på grundval av YFU:s&lt;br&gt;förslag i 1986 års lagrådsremiss om förstärkt grundlagsskydd för yttrande-&lt;br&gt;friheten m. m. I det sammanhanget uttalade föredragande statsrådet att&lt;br&gt;utvecklingen under det senaste halvseklet har inneburit att olika enskilda&lt;br&gt;företag och organisationer fått sådan ökad betydelse i Sverige att det tedde&lt;br&gt;sig följdriktigt att också dessas verksamhet läggs under den insyn från&lt;br&gt;medborgarnas sida som kännetecknar vårt styrelseskick. Han framhöll&lt;br&gt;vidare, i likhet med YFU, att enskilda företag kan träffa avgöranden som&lt;br&gt;får ingripande följder för medborgarna och att beslut som fattas inom&lt;br&gt;företag kan vara av väsentlig betydelse för enskildas liv och hälsa, för&lt;br&gt;miljön och för det ekonomiska livet i orter eller regioner eller kanske i hela&lt;br&gt;landet. Han pekade särskilt på att förflyttningar och nedläggningar av&lt;br&gt;produktionen kan få effekter som måste kunna granskas. Även intresseor-&lt;br&gt;ganisationerna togs upp till behandling. Föredraganden menade att de har&lt;br&gt;fått en allt starkare ställning och att de numera har uppgifter som är&lt;br&gt;förgrenade till stora delar av samhällslivet vilket fått till följd att beslut av&lt;br&gt;dessa organisationer kan ha verkningar jämförbara med dem som medde-&lt;br&gt;las av myndigheter och företag (prop. 1986/87:151 s. 120).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening visar meddelarskyddskommitténs betänkande att Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;den nu redovisade grundsynen är riktig och att det finns ett behov av&lt;br&gt;ökade möjligheter till insyn inom den privata sektorn. Det bör finnas ett&lt;br&gt;utrymme för en anställd som finner missförhållanden föreligga att utan&lt;br&gt;risk för sanktioner kunna avslöja dessa. Det förefaller inte motiverat att&lt;br&gt;t. ex. en offentliganställd som blir utsatt för felaktig behandling av sin&lt;br&gt;arbetsgivare sanktionsfritt kan påtala detta inför offentligheten trots att&lt;br&gt;sekretessbelagd information röjs medan en privatanställd inte har en så-&lt;br&gt;dan möjlighet trots att det är fråga om samma sorts känsliga uppgifter som&lt;br&gt;röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först YFU och nu meddelarskyddskommittén har undersökt möjlighe-&lt;br&gt;ten att skapa ett system med meddelarfrihet utanför den offentliga sektorn.&lt;br&gt;YFU:s förslag hade i viss mån karaktären av en principskiss, medan&lt;br&gt;meddelarskyddskommittén har gjort en mera djupgående analys och bl. a.&lt;br&gt;på grundval av frågans tidigare behandling kunnat lägga fram ett mera&lt;br&gt;genomarbetat förslag. Som många remissinstanser framhållit har kommit-&lt;br&gt;tén utfört sitt uppdag på ett förtjänstfullt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittéförslaget är därför väl ägnat att ligga till grund för ett avgöran-&lt;br&gt;de av om det över huvud taget är möjligt att gå fram den väg som YFU&lt;br&gt;anvisade och som meddelarskyddskommittén skulle pröva enligt sina di-&lt;br&gt;rektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag måste då konstatera att meddelarskyddskommitténs förslag har&lt;br&gt;mött ett starkt motstånd bland remissinstanserna. Främst gäller detta den&lt;br&gt;övergripande frågan, om det är lämpligt att genomföra ett system med&lt;br&gt;meddelarfrihet mellan enskilda. Klara avstyrkanden har kommit från en&lt;br&gt;rad olika typer av myndigheter och organisationer. Men samtidigt har ett&lt;br&gt;inte ringa antal remissinstanser framhållit det angelägna i att insynen på&lt;br&gt;den privata sektorn utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till utfallet av remissbehandlingen står det enligt min me-&lt;br&gt;ning klart att det inte är möjligt att föra fram frågan om en vidgad insyn&lt;br&gt;inom den privata sektorn till grundlagsstiftning i samband med 1991 års&lt;br&gt;riksdagsval. Vidare står det klart att en lagstiftning av det slag som finns&lt;br&gt;redovisat i meddelarskyddskommitténs betänkande — med en grundlags-&lt;br&gt;fäst meddelarfrihet inom privata företag och andra privata organisationer&lt;br&gt;— inte kan förordas i nuläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är den tanke som ligger bakom uppdraget till meddelar-&lt;br&gt;skyddskommittén fortfarande bärkraftig. Det är enligt min mening angelä-&lt;br&gt;get att öka insynen i det privata näringslivet och i de stora viktiga organisa-&lt;br&gt;tionerna. Jag vill särskilt peka på vikten av att skyddet för enskilda&lt;br&gt;personer, som t. ex. på sin arbetsplats iakttar förhållanden som de anser&lt;br&gt;bör föras ut till offentligheten, stärks och att uppgiftslämnandet blir legi-&lt;br&gt;timt — och detta inte bara i lagens ögon utan också enligt den allmänna&lt;br&gt;uppfattningen. Den funktion av en privaträttslig meddelarfrihet som inne-&lt;br&gt;bär ett förstärkt rättsskydd för den enskilde har kanske hittills inte beto-&lt;br&gt;nats tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är emellertid på vilket sätt man lagstiftningsmässigt skall gå till&lt;br&gt;väga för att nå det mål som jag anser alltjämt bör eftersträvas. Vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;remissinstanser har kommit med förslag i olika riktningar. Dessa bör Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;övervägas närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också framhålla att den rättsutveckling som ägt rum efter det att&lt;br&gt;YFU avgav sitt huvudbetänkande gör att frågan om sekretess och öppen-&lt;br&gt;het inom företagen har kommit i ett delvis nytt läge. Efter ett långvarigt&lt;br&gt;lagstiftningsarbete har en ny lag om skydd för företagshemligheter införts.&lt;br&gt;Genom denna slås fast att det står den enskilde fritt att offentliggöra vissa&lt;br&gt;förhållanden, även om han i och för sig skulle vara bunden av en avtals-&lt;br&gt;grundad tystnadsplikt beträffande dessa. De förhållanden som det är frå-&lt;br&gt;gan om är typiskt sett sådana att de tilldrar sig ett allmänintresse. Det är&lt;br&gt;möjligt att många uppgifter av sådant slag som skulle omfattas av en&lt;br&gt;meddelarfrihet i förhållandet mellan enskilda genom den nya lagen kan&lt;br&gt;komma till allmänhetens kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan ställning tas till i vilka former och med vilken inriktning som&lt;br&gt;frågan om en utvidgad möjlighet till uppgiftslämnande från den privata&lt;br&gt;sektorn, dvs. i företag och organisationer, bör lösas anser jag därför att det&lt;br&gt;är lämpligt att avvakta erfarenheterna av den nya lagens tillämpning. En&lt;br&gt;utvärdering av den lagen bör göras så att man kan se bl. a. i vilken mån det&lt;br&gt;finns behov av en sådan utvidgning av möjligheterna att lämna uppgifter&lt;br&gt;som jag nyss nämnde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser jag att det inte är möjligt att nu realisera&lt;br&gt;tanken på en utökad insyn inom de privata företagen och de viktiga&lt;br&gt;organisationerna och ett utvidgat skydd för uppgiftslämnare enligt de&lt;br&gt;linjer som förts fram av YFU och meddelarskyddskommittén. Frågan bör&lt;br&gt;dock ägnas fortsatt uppmärksamhet och göras till föremål för vidare över-&lt;br&gt;väganden. Jag är dock inte beredd att nu förorda någon särskild inriktning&lt;br&gt;på beredningsarbetet utan anser att erfarenheter av tillämpningen av lagen&lt;br&gt;om skydd för företagshemligheter bör avvaktas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Vilka medier skall omfattas av en&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlag?&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den nya grundlagen gäller ljudradio, television och&lt;br&gt;vissa andra moderna elektroniska medier, filmer och videogram&lt;br&gt;samt ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Ljudradio och television&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tanken på att bereda yttrandefriheten i ljudradio och TV ett rättsligt&lt;br&gt;skydd av samma styrka som det som gäller för tryckta skrifter berördes&lt;br&gt;som förut framgått redan vid tillkomsten av 1966 års radiolagstiftning. I&lt;br&gt;den ligger en del av upprinnelsen till det långvariga arbetet på en mera&lt;br&gt;omfattande yttrandefrihetsrättslig skyddslagstiftning på konstitutionell&lt;br&gt;nivå i vårt land. Att ljudradio och TV bör omfattas av en ny grundlag&lt;br&gt;framstår från de utgångspunkter som nyss har angetts som självklart. På&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta område är de tryckfrihetsrättsliga principerna i väsentliga delar Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;redan genomförda i vanlig lag. Med tanke på den betydelse som ljudradio&lt;br&gt;och TV har fått framstår det också som särskilt angeläget att yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten får en säkrare förankring i grundlag såvitt gäller dessa medier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan reglering bjuder dock en del svårigheter i fråga om radiosänd-&lt;br&gt;ningar och nya elektroniska medier. Den kan inte efterlikna TF:s system&lt;br&gt;fullt ut i dessa delar. En fullständig etableringsfrihet är i fråga om använd-&lt;br&gt;ningen av radiofrekvensspektrum inte förenlig med Sveriges internationel-&lt;br&gt;la åtaganden och över huvud taget knappast praktiskt genomförbar. I det&lt;br&gt;följande används uttrycket etersändning som synonym till radiosändning.&lt;br&gt;Det görs av framställningstekniska skäl i syfte att förebygga att uttrycket&lt;br&gt;radiosändning förväxlas med program i ljudradio. De tekniska förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för radiotrafik beskrivs närmare i avsnitt 6.2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den moderna satellittekniken skapar vidare nya förutsättningar för den&lt;br&gt;radiorättsliga regleringen. Detsamma gäller nya medier som videotex&lt;br&gt;m. m. Flera sådana medier medger dubbelriktad kommunikation och&lt;br&gt;liknar endast delvis det som vanligen uppfattas som radio och TV men kan&lt;br&gt;likväl formellt falla in under de nuvarande föreskrifterna för dessa medier.&lt;br&gt;Frågan uppkommer om det är möjligt att nu införa regler i grundlag för&lt;br&gt;användningen av sådana nya medier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta avsnitt behandlas först de traditionella markbundna sändningar-&lt;br&gt;na av ljudradio och television och då främst de som sker genom etern.&lt;br&gt;Möjligheterna att i grundlag reglera villkoren för de nya formerna av&lt;br&gt;ljudradio och TV och liknande överföringar tas därefter upp mera ingåen-&lt;br&gt;de i detta och det närmast följande avsnittet (5.2).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.1 Markbundna sändningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som redan framgått är de tryckfrihetsrättsliga principerna redan till vä-&lt;br&gt;sentliga delar genomförda för ljudradio och TV. Det gäller först och främst&lt;br&gt;sådana trådlösa sändningar från sändare här i riket som inte utnyttjar&lt;br&gt;satellittekniken. Var sändningarna tas emot saknar i princip betydelse. I&lt;br&gt;verkligheten har dock den nuvarande regleringen sin praktiska betydelse i&lt;br&gt;huvudsak inom Sverige. Det rättsliga skyddet för yttrandefriheten omfat-&lt;br&gt;tar emellertid även Sveriges Radio-koncernens utlandssändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nyss anförts bör en ny grundlag till skydd för yttrandefriheten&lt;br&gt;omfatta ljudradio och TV. Detta gäller givetvis i främsta rummet huvud-&lt;br&gt;formerna av dessa medier, dvs. de nu behandlade trådlösa s. k. marksänd-&lt;br&gt;ningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trådsändningar gäller det rättsliga skyddet för yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten i huvudsak på samma sätt som beträffande de trådlösa sändningarna.&lt;br&gt;En närmare redogörelse för den gällande ordningen beträffande trådsänd-&lt;br&gt;ningar lämnas i avsnitt 6.2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även sändningar till allmänheten genom tråd från markbaserade sända-&lt;br&gt;re i Sverige hör till de former av ljudradio och TV som bör omfattas av en&lt;br&gt;ny grundlags yttrandefrihetsrättsliga skyddssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trådsändningar kan användas för vidaresändning av etersändningar.&lt;br&gt;Det kan ske i vad som vanligen torde uppfattas som en centralantennan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggning, dvs. ett trådnät som är gemensamt för en eller flera större Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;byggnader. Det kan emellertid också ske i mera omfattande trådnät som&lt;br&gt;har en gemensam antenn för mottagning av eterburna radiosignaler. Det&lt;br&gt;står enligt radiolagen var och en fritt att vidarebefordra sändningar av&lt;br&gt;radioprogram som är avsedda att tas emot direkt av allmänheten i central-&lt;br&gt;antennanläggningar i båda de nu angivna bemärkelserna (5 a §). Även när&lt;br&gt;en sådan vidarebefordran har ägt rum gäller vad som föreskrivs i radio-&lt;br&gt;ansvarighetslagen om ansvaret för innehållet i sändningen och om yttran-&lt;br&gt;defrihetsrättsligt skydd mot ingripanden. Denna ordning bör givetvis kun-&lt;br&gt;na bestå och omfattas av det skydd för yttrandefriheten i ljudradio och TV&lt;br&gt;som den nya grundlagen skall ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda har gällt sändningar som utgår från Sverige. Såväl eter-&lt;br&gt;som trådsändningar kan emellertid ske i form av vidaresändning av pro-&lt;br&gt;gram som når Sverige via markbundna sändningar från utlandet eller via&lt;br&gt;satellitsändning som inte utgår från Sverige. Även rätten att ta emot&lt;br&gt;utländska etersändningar som är avsedda direkt för allmänheten är säker-&lt;br&gt;ställd i radiolagen (1966:755, 5 a §). Denna rätt bör nu kunna garanteras i&lt;br&gt;den nya grundlagen. Samtidigt bör rätten till vidarespridning i trådnät&lt;br&gt;kunna säkerställas. Jag återkommer till detta i nästa avsnitt och i special-&lt;br&gt;motiveringen (1 kap. 7 §).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.2 Satellitsändningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett grundlagsskydd för satellitsändningar är komplicerad och&lt;br&gt;kräver en ingående behandling. Jag kommer därför att behandla satellit-&lt;br&gt;tekniken och den internationella regleringen av denna, tidigare svenska&lt;br&gt;förslag och vår nuvarande lagstiftning på området samt hithörande utred-&lt;br&gt;ningsarbete liksom vissa internationella instrument som påverkar grund-&lt;br&gt;lagsfrågan innan jag redovisar mina överväganden i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till mina överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som närmare skall beröras i avsnitt 6.2 förutsätter en effektiv användning&lt;br&gt;av det utrymme som står till förfogande för radiotrafik av skilda slag att&lt;br&gt;radiofrekvensspektrum fördelas på något sätt. Nödvändigheten av att&lt;br&gt;ordna och fördela möjligheterna till radiotrafik har gett upphov till omfat-&lt;br&gt;tande mellanstatliga överenskommelser, numera den internationella tele-&lt;br&gt;konventionen med tillhörande s.k. reglementen (se SÖ 1985:66). Dessa&lt;br&gt;överenskommelser gällde från början inte något annat än markbunden&lt;br&gt;trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid slutet av 1950-talet nådde den tekniska utvecklingen dithän att&lt;br&gt;telesatelliter kunde skjutas upp i rymden. Sedan dess har utvecklingen&lt;br&gt;fortsatt i en sådan takt att satellitförmedlad radiotrafik av skilda slag nu&lt;br&gt;hör till vardagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Satellittekniken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmedlingen av radiosändningar via satellit böljar vid en radiostation på&lt;br&gt;jorden. Från den sänds radiosignalerna till satelliten. Sändningen utgör&lt;br&gt;den s. k. upplänkningen. Den kan ske från en plats utanför det område som&lt;br&gt;täcks av sändningarna från satelliten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplänkningen riktas till satellitens radiomottagare. Mottagaren utgör&lt;br&gt;tillsammans med frekvensomvandlare och radiosändare satellitens huvud-&lt;br&gt;sakliga radioutrustning, den s. k. transpondern. Genom transpondern för-&lt;br&gt;medlas upplänkningen till en sändning som riktas tillbaka till jorden. Det&lt;br&gt;är nedlänkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedlänkningen kan genomföras med olika effekt. Den signal som når&lt;br&gt;jorden får därför olika styrka. Mottagningen sker följaktligen med an-&lt;br&gt;tenner av olika storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har merparten av de telesatelliter som tagits i bruk sänt med&lt;br&gt;relativt låg effekt. För att fånga upp deras signaler har det därför krävts&lt;br&gt;mycket stora antenner. Den förmedlingstekniken bygger på att signalerna&lt;br&gt;vidaresänds till mottagarna från speciella antennstationer på jorden. Sänd-&lt;br&gt;ningarna blir då till en del markbundna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Satellittekniken har inordnats under den internationella radiorättsliga&lt;br&gt;regleringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De positioner i rymden som är särskilt lämpade för telesatelliter ligger i&lt;br&gt;den s. k. geostationära satellitbanan. Den är cirkelformad och belägen ca&lt;br&gt;36 000 km över havet i ekvatorplanet. En satellit som rör sig ett varv i&lt;br&gt;denna bana på 24 timmar uppfattas från jordens yta som stillastående,&lt;br&gt;förutsatt att den rör sig åt samma håll som jorden. Fördelen med detta är&lt;br&gt;att antenner på jorden, med vilkas hjälp radiovågor från satelliten tas&lt;br&gt;emot, kan vara fast inriktade. Men om satelliterna placeras för tätt i banan&lt;br&gt;stör deras sändningar varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Satellitanvändning som bygger på att radiosignalerna vidaresänds i&lt;br&gt;markbundna sändningar hänförs vid fördelningen av radiofrekvensspekt-&lt;br&gt;rum till s. k. fast trafik (fixed-satellite service). Den internationella tele-&lt;br&gt;konventionen räknar emellertid också med att sändningar kan förmedlas&lt;br&gt;direkt till allmänheten via satellit, dvs. utan att signalen behöver återut-&lt;br&gt;sändas från en markstation. I sådana fall rör det sig enligt konventionen&lt;br&gt;om rundradiosatelliter eller direktsändande satelliter (broadcasting-satelli-&lt;br&gt;te service).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiotrafik via satellit tar alltså i anspråk knappa resurser på två sätt,&lt;br&gt;dels genom användningen av radiofrekvenser, dels genom användningen&lt;br&gt;av särskilt lämpliga satellitpositioner i rymden. Båda resurserna fördelas&lt;br&gt;numera genom det internationella radioreglementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till förfogande för upplänkningar till satelliter står enligt internationella&lt;br&gt;telekonventionen ett visst antal radiofrekvenser. Detsamma gäller för&lt;br&gt;nedlänkning i fast trafik. Dessa frekvenser är inte på förhand bestämda för&lt;br&gt;ianspråktagande av någon viss stat. Användningen bestäms i stället efter&lt;br&gt;internationella förhandlingar från fall till fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid världsradiokonferensen år 1977 tilldelades Sverige fem kanaler for Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;rundradiosändningar från satelliter, tre för nationell täckning och två för&lt;br&gt;östnordisk (Danmark, Finland, Norge, Sverige). Den tilldelningen innebär&lt;br&gt;att Sverige har anvisats banpositioner för satelliter och radiofrekvenser för&lt;br&gt;sändning från satelliterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränserna mellan olika satellittyper suddas ut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De satellittyper som har nämnts i det föregående är de vilka man i ett&lt;br&gt;tidigare skede av utvecklingen har haft anledning att räkna med för prak-&lt;br&gt;tiska syften. Såväl den internationella regleringen av frekvensfördelningen&lt;br&gt;som svensk lagstiftning har tagit fasta på skillnaden mellan direktsändande&lt;br&gt;satelliter och satelliter i fast trafik. Den internationella telekonventionen&lt;br&gt;anvisar skilda frekvenser för trafik av de två slagen. Lagen (1985:677) om&lt;br&gt;lokala kabelsändningar (omtryckt 1985:1056) gäller vidaresändning av&lt;br&gt;programkanaler från satelliter i fast trafik, men omfattar inte programka-&lt;br&gt;naler som förmedlas vidare från direktsändande satelliter (4 § jämförd&lt;br&gt;med 2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på teknikens område har emellertid lett till att även satel-&lt;br&gt;litsändningar med relativt begränsad effekt (ca 50 w) kan tas emot direkt&lt;br&gt;av allmänheten. Sådana s. k. medeleffektsatelliter begagnar radiofrekven-&lt;br&gt;ser som är avsatta för satelliter i fast trafik. Den begreppsapparat som&lt;br&gt;utvecklats i syfte att möjliggöra en reglering av hur radiofrekvensspektrum&lt;br&gt;tas i anspråk för satellitsändningar förlorar härigenom något i relevans. I&lt;br&gt;själva verket har utvecklingen på satellitteknikens område fört med sig att&lt;br&gt;det numera torde kunna sättas i fråga om rättsliga distinktioner gällande&lt;br&gt;satellitanvändningen i fortsättningen alls kan byggas på uppdelningen&lt;br&gt;mellan direktsändning och fast trafik. I vart fall får det antas att lagen om&lt;br&gt;lokala kabelsändningar i allmänhet inte kan tillämpas på programkanaler&lt;br&gt;som förmedlas via satelliter av medeleffekttyp. Såvitt gäller den s. k. Astra-&lt;br&gt;satelliten, som förmedlar programkanalen TV-3, har kabelnämnden redan&lt;br&gt;konstaterat detta genom ett beslut i februari 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med den översikt av satellittekniken som nu har lämnats&lt;br&gt;kommer i det följande att göras skillnad mellan upplänkning, nedlänkning&lt;br&gt;och vidaresändning samt mellan direktsändande satelliter, medeleffektsa-&lt;br&gt;telliter och satelliter i fast trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU.s förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tiden för YFU:s arbete gällde inte några särskilda föreskrifter i fråga&lt;br&gt;om användningen av satelliter för förmedling av program till allmänheten&lt;br&gt;utöver vad som kunde utläsas av radiolagen och radioansvarighetslagen.&lt;br&gt;Jag redogör för den nu gällande rätten efter det att jag redogjort för YFU:s&lt;br&gt;förslag och 1986 års lagrådsremiss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att få till stånd ett yttrandefrihetsrättsligt skydd i grund-&lt;br&gt;lag som omfattade även satellitsändningar behandlades av YFU i samband&lt;br&gt;med frågan om etableringsfrihet för trådsändningar. YFU konstaterade att&lt;br&gt;flera länder stod i begrepp att från mitten av 1980-talet skicka upp satelli-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter för bl. a. TV-sändningar som skulle komma att kunna tas emot i Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU:s direktiv gav kommittén i uppdrag att överväga rätten till etable-&lt;br&gt;ring beträffande alla slag av radio- och trådsändningar. Med början år&lt;br&gt;1983 upptogs emellertid ett arbete med frågan om vilka etableringsregler&lt;br&gt;som skulle gälla för kabel-TV också inom massmediekommittén (U&lt;br&gt;1982:07, dir. 1983:19). YFU såg i denna situation som sin uppgift att&lt;br&gt;formulera de konstitutionella förutsättningarna for en reglering. YFU:s&lt;br&gt;förslag blev att en frihet för var och en att bedriva verksamhet för sändning&lt;br&gt;av ljud, bilder eller text genom tråd skulle slås fast i grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gällde vidaresändningar i trådnät konstaterade YFU att sådana&lt;br&gt;skulle komma att förmedla bl. a. utländska TV-program. YFU förklarade&lt;br&gt;att detta reste särskilda rättsliga problem som aktualiserats på senare tid&lt;br&gt;och därför inte tagits upp i direktiven. YFU förutsatte att massmediekom-&lt;br&gt;mittén skulle komma att penetrera de rättsliga aspekterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del uttalade YFU följande om de problem som var förknippade&lt;br&gt;med vidaresändningar av satellitprogram (SOU 1983:70 s. 114): ”Ett&lt;br&gt;grundläggande problem är den oklarhet som nu råder i frågan huruvida&lt;br&gt;olika former av vidaresändningar är att betrakta som nya sändningar från&lt;br&gt;svensk botten eller inte. Den oklarheten besvärar också vårt förslag till&lt;br&gt;grundlagsreglering av trådsändningar. Den måste undanröjas för att en&lt;br&gt;reglering skall kunna ske. Vi begränsar oss till att ange ståndpunkten att&lt;br&gt;även vidaresändningar bör omfattas av den grundlagsfästa sändningsfrihe-&lt;br&gt;ten. I den mån särskilda regler måste införas i vanlig lag bör de möjliggöras&lt;br&gt;genom preciserade undantag i grundlag. I väntan på att en sådan precise-&lt;br&gt;ring kan åstadkommas har vi avstått från förslag på hur vidaresändningar-&lt;br&gt;na skall grundlagsregleras.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1986 års lagrådsremiss m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1986 års lagrådsremiss förklarade föredragande departementschefen att&lt;br&gt;vissa sändningar liksom dittills inte borde omfattas av ett krav i grundlag&lt;br&gt;på att utgivare skulle finnas. Det gällde bl. a. satellitsändningar och vidare-&lt;br&gt;sändningar från satelliter i fast trafik. Sådana sändningar borde enligt&lt;br&gt;departementschefen undantas från det speciella ansvarighetssystemet och&lt;br&gt;över huvud taget från huvudparten av de grundlagsregler som enligt försla-&lt;br&gt;get skulle gälla för eter- och trådsändningar (prop. 1986/87:151 s. 81).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefens ståndpunkt kom till uttryck i det förslag till nya&lt;br&gt;grundlagsföreskrifter som lades fram i lagrådsremissen. Enligt förslaget&lt;br&gt;skulle huvuddelen av de nya bestämmelserna i TF inte gälla etersändning-&lt;br&gt;ar från satelliter och inte heller samtidig och oförändrad återutsändning av&lt;br&gt;sådana sändningar genom eter- eller trådsändning. Ett undantag var att&lt;br&gt;reglerna om meddelarskydd och anskaffarfrihet skulle vara tillämpliga&lt;br&gt;även i fråga om satellitsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som grund för att det yttrandefrihetsrättsliga skyddet inte skulle omfatta&lt;br&gt;satellitsändningar och vidaresändningar anförde departementschefen att&lt;br&gt;ett system med utgivare som råder över vad som sänds och ansvarar för&lt;br&gt;innehållet inte kan upprätthållas i fråga om satellitsändningar. Departe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mentschefen uttalade vidare att begränsningen inte nödvändigtvis behöv- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;de gälla svenska sändningar som förmedlas hit via satellit. Inget hindrade&lt;br&gt;enligt hans uppfattning att man i fråga om sådana sändningar genom&lt;br&gt;vanlig lag föreskrev ett skydd som motsvarade det i TF (prop. 1986/87:151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 166).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet gav i sitt yttrande över förslaget uttryck åt den uppfattningen&lt;br&gt;att samtidig och oförändrad vidaresändning av satellitkanaler i fast trafik&lt;br&gt;borde omfattas av den tilltänkta grundlagsregleringens föreskrifter om rätt&lt;br&gt;att sända radioprogram och av dess grundläggande föreskrifter till skydd&lt;br&gt;för yttrandefriheten (prop. 1986/87:151 s. 298 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu gällande rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att få placera en satellit i rymden regleras i svensk rätt av&lt;br&gt;lagen (1982:963) om rymdverksamhet. Lagen föreskriver att rymdverk-&lt;br&gt;samhet inte får äga rum utan tillstånd av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplänkningar tar i anspråk utrymme i radiofrekvensspektrum. De&lt;br&gt;förutsätter därför tillstånd enligt radiolagen om de sänds från radiosändare&lt;br&gt;här i riket eller på svenskt fartyg eller luftfartyg. Det förbud mot censur av&lt;br&gt;radiosändningar som föreskrivs i radiolagen (8 §) är tillämpligt på upp-&lt;br&gt;länkningar. I övrigt gäller emellertid inte några särskilda föreskrifter för&lt;br&gt;upplänkning från Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedlänkningar anses inte äga rum från sändare här i riket eller ske från&lt;br&gt;luftfartyg. De faller därför inte under kravet på tillstånd enligt radiolagen.&lt;br&gt;Till följd av rymdlagens föreskrifter kan emellertid svenska banpositioner&lt;br&gt;i den geostationära satellitbanan inte utnyttjas utan svenskt tillstånd. Och&lt;br&gt;de radiofrekvenser som tilldelats Sverige för nedlänkning från direktsän-&lt;br&gt;dande satelliter får användas endast från de banpositioner som anvisats&lt;br&gt;samtidigt med frekvenstilldelningen. Det betyder att tillstånd till satel-&lt;br&gt;litverksamheten reglerar rätten till nedlänkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidaresändning förutsätter tillstånd enligt radiolagen, om den sker ge-&lt;br&gt;nom radiosändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föregående (5.1.1) har nämnts att rundradioprogram, dvs. i princip&lt;br&gt;program i sändningar som är avsedda att tas emot direkt av allmänheten,&lt;br&gt;när de har tagits emot i en s. k centralantennanläggning fritt får sändas&lt;br&gt;vidare till mottagare inom fastigheter som är anslutna till anläggningen.&lt;br&gt;Lagen anger inte någon gräns för anläggningens storlek. Det innebär att&lt;br&gt;program som länkas ned från direktsändande satelliter utan tillstånd kan&lt;br&gt;spridas i svenska kabelnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om nedlänkningar från satelliter i fast trafik förutsätter däremot&lt;br&gt;vidaresändning genom tråd numera tillstånd av staten om vidaresändning-&lt;br&gt;en når fler än 100 bostäder. Såvitt gäller lokala kabelnät framgår villkoren&lt;br&gt;för tillståndsgivningen av lagen om lokala kabelsändningar. I andra fall&lt;br&gt;tillämpas radiolagen. Möjligheterna till ingripanden regleras i lagen om&lt;br&gt;ansvarighet för lokala kabelsändningar och radioansvarighetslagen&lt;br&gt;(1966:756).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radioansvarighetslagen har föreskrifter om skydd för dem som lämnar&lt;br&gt;meddelanden för publicering eller anskaffar uppgifter i sådant syfte även &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för fall då offentliggörandet är avsett att ske i program som anordnas av Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;utländska programföretag. I övrigt är lagen tillämplig endast på sändning-&lt;br&gt;ar från programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen (1 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar kan vidaresänd-&lt;br&gt;ning av programkanaler från satelliter i fast trafik förbjudas om innehållet&lt;br&gt;gått utöver vissa i lagen angivna gränser för vad som kan tolereras i fråga&lt;br&gt;om pornografi, våldsskildringar eller framställningar med rasistiskt eller&lt;br&gt;liknande innehåll (11 §). Frågor av detta slag skall prövas av domstol i&lt;br&gt;yttrandefrihetsrättslig ordning. Förbud mot fortsatta sändningar får gälla i&lt;br&gt;högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den europeiska konventionen om gränsöverskridande television m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ökade möjligheterna till internationell spridning av TV-program har&lt;br&gt;tagits upp till behandling inom Europarådet. Ett förslag till konvention om&lt;br&gt;gränsöverskridande television godkändes av rådets ministerkommitté den&lt;br&gt;24 april 1989. Konventionen lades fram för undertecknande den 5 maj&lt;br&gt;1989. Enligt artikel 29 i konventionen skall den ratificeras. Konventionen&lt;br&gt;träder i kraft tre månader efter det att den har ratificerats av sju stater, av&lt;br&gt;vilka minst fem skall vara medlemmar av Europarådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen är öppen för undertecknande av Europarådets medlems-&lt;br&gt;stater och de övriga stater som har anslutit sig till den europeiska kultur-&lt;br&gt;konventionen samt den europeiska gemenskapen, EG. Regeringen besluta-&lt;br&gt;de den 3 maj 1989 att konventionen skulle undertecknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svenskt vidkommande förutsätter ratificering att vår lagstiftning&lt;br&gt;uppfyller de åtaganden som en anslutning till konventionen innebär. Rege-&lt;br&gt;ringen har därför den 27 april 1989 genom tilläggsdirektiv (dir. 1989:21)&lt;br&gt;gett radiolagsutredningen (U 1985:05) i uppdrag att belysa konsekvenser-&lt;br&gt;na av ett svenskt tillträde till konventionen och lägga fram förslag till den&lt;br&gt;lagstiftning som behövs. I det sammanhanget har regeringen pekat på att&lt;br&gt;de stater som tillträder konventionen bl. a. måste kunna se till att konven-&lt;br&gt;tionens regler är uppfyllda för alla slag av gränsöverskridande sändningar&lt;br&gt;för vilka de enligt konventionen blir ansvariga. Det förklaras innebära&lt;br&gt;t. ex. att det måste finnas regler för innehållet i satellitsändningar som&lt;br&gt;vänder sig till allmänheten. Konventionen leder enligt direktiven också till&lt;br&gt;att de svenska reglerna för vidaresändning i kabelnät behöver ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen innebär att staterna åtar sig att inte hindra gränsöverskri-&lt;br&gt;dande TV-sändningar som uppfyller vissa minimikrav i fråga om innehål-&lt;br&gt;let. Den innebär också att staterna åtar sig att se till att utsändningar som&lt;br&gt;omfattas av deras jurisdiktion uppfyller konventionens krav. Det gäller&lt;br&gt;även återutsändning av program som ursprungligen utsänts från stater som&lt;br&gt;inte är anslutna till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krav som konventionen ställer på programmens innehåll innebär att&lt;br&gt;de skall respektera människans värdighet och andras grundläggande rättig-&lt;br&gt;heter (”respect the dignity of the human being and the fundamental rights&lt;br&gt;of others”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt gäller att programmen inte får vara oanständiga (”indecent”)&lt;br&gt;eller innehålla pornografi eller otillbörligt framhäva våld eller vara ägnade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att uppväcka rashat (”give undue prominence to violence or be likely to Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;incite to racial hatred”). Ytterligare klausuler syftar till att skydda barn&lt;br&gt;från olämpliga program och att säkerställa en rättvisande nyhetsförmed-&lt;br&gt;ling och främjande av en fri opinionsbildning. Konventionen innebär&lt;br&gt;också att reklam i gränsöverskridande TV-program skall tolereras inom&lt;br&gt;vissa ramar. Detsamma gäller sponsring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen innehåller regler för hur överträdelser skall hanteras.&lt;br&gt;Huvudregeln är att tvister om överträdelser av konventionsreglerna skall&lt;br&gt;lösas genom förlikning mellan staterna. I andra hand skall skiljedom&lt;br&gt;kunna påkallas. I vissa fall får ett mottagande land tillfälligt avbryta&lt;br&gt;vidaresändning av en programkanal vars innehåll strider mot konventio-&lt;br&gt;nens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG.s TV-direktiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s ministerråd antog den 3 oktober 1989 direktivet 8774/89 ” on the co-&lt;br&gt;ordination of certain provisions laid down by law, regulation or admini-&lt;br&gt;strative action in member States concerning the pursuit of television&lt;br&gt;broadcasting activities”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med de överenskomna förutsättningarna for EG/EFTA-samta-&lt;br&gt;len utgör EG-direktivet en del av det resultat i fråga om integration som&lt;br&gt;EG-länderna har kommit fram till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de pågående integrationssamtalen mellan EG och EFTA diskuteras för&lt;br&gt;närvarande i vad mån TV-direktivet skall vara grundläggande i det kom-&lt;br&gt;mande samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i direktivet överensstämmer i långa stycken med den europe-&lt;br&gt;iska konventionen om gränsöverskridande television. Vissa skillnader&lt;br&gt;finns dock. Direktivet ger den mottagande staten mindre möjligheter att&lt;br&gt;ingripa mot kommersiell reklam och annan annonsering och mot vuxen-&lt;br&gt;program som otillbörligt framhäver våld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabellagstiftningen ses över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har till uppgift att se över den radiorättsliga lagstift-&lt;br&gt;ningen. Utredningen har avgett flera delbetänkanden. Av uppdraget åter-&lt;br&gt;står att dels göra en allmän översyn av radiolagstiftningen i systematiskt,&lt;br&gt;terminologiskt och lagtekniskt hänseende, dels behandla vissa särskilda&lt;br&gt;problemområden, bland dem sändningar till satelliter, dvs. upplänkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 de nyss nämnda tilläggsdirektiven till radiolagsutredningen sägs att&lt;br&gt;den tolkning av kabelsändningslagstiftningen som kommer till uttryck i&lt;br&gt;kabelnämndens beslut angående satelliten Astra innebär att vidaresänd-&lt;br&gt;ning i kabelnät av sändningar från s. k. medeleffektsatelliter kan ske utan&lt;br&gt;tillstånd av nämnden. Eftersom man kan vänta sig att de flesta satellitsän-&lt;br&gt;da programkanalerna om några år kommer att utnyttja sådana satelliter&lt;br&gt;skulle enligt direktiven en oförändrad lagstiftning kunna medföra att ka-&lt;br&gt;belsändningar av satellitprogram normalt kommer att kunna ske utan&lt;br&gt;tillstånd. En sådan utveckling skulle enligt direktiven leda till att verksam-&lt;br&gt;heten med kabelsändningar i stor utsträckning skulle vara oreglerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund sägs i de nya direktiven att radiolagsutredningen&lt;br&gt;bör föreslå en så utformad kabelsändningslagstiftning att regler for vidare-&lt;br&gt;sändning av satellitprogram blir tillämpliga oberoende av från vilken&lt;br&gt;kategori av satelliter programmen sänds ut. Utredningen bör vidare enligt&lt;br&gt;direktiven vara oförhindrad att också föreslå andra ändringar i lagstift-&lt;br&gt;ningen som bedöms vara befogade med hänsyn till erfarenheterna av&lt;br&gt;tillämpningen. Reglerna i den europeiska konventionen om gränsöverskri-&lt;br&gt;dande television bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Mina överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag inledningsvis peka på att som framgått den snabba&lt;br&gt;utvecklingen av satellittekniken har gett anledning till en utveckling också&lt;br&gt;av rättsliga regler, nationellt såväl som internationellt. Denna utveckling&lt;br&gt;är fortfarande i full gång. Det säger sig självt att förutsättningarna för&lt;br&gt;grundlagsstiftning i ett sådant skede kan te sig vanskliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan ser jag det självfallet som angeläget att så långt möjligt&lt;br&gt;förse friheten att begagna den nya tekniken med bästa möjliga konstitutio-&lt;br&gt;nella skydd i yttrandefrihetens tjänst. Satellitsändningarnas växande bety-&lt;br&gt;delse särskilt for TV-sändningar talar starkt för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bedömning av förutsättningarna for att genom grundlagsreglering&lt;br&gt;bereda ett yttrandefrihetsrättsligt skydd åt satellitsändningar underlättas&lt;br&gt;om de skilda leden i en sådan sändning behandlas var för sig. I det följande&lt;br&gt;skall jag därför i olika avsnitt behandla upplänkning, nedlänkning och&lt;br&gt;vidaresändning utifrån frågeställningen i vad mån det är möjligt att nu låta&lt;br&gt;TF:s principer gälla for de olika momenten i en satellitsändning. Såvitt&lt;br&gt;gäller möjligheterna att få placera en satellit i rymden är det nu gällande&lt;br&gt;tillståndskravet betingat av Sveriges folkrättsliga åtaganden enligt 1967 års&lt;br&gt;rymdfördrag. Denna aspekt på satellitsändningsverksamheten lämnas där-&lt;br&gt;för åt sidan i det följande. Med tanke på det utredningsarbete som återstår&lt;br&gt;på det radiorättsliga området vill jag vidare framhålla att det nu på samma&lt;br&gt;sätt som när YFU behandlade frågorna endast blir fråga om att ange de&lt;br&gt;konstitutionella förutsättningarna for en reglering av de olika rättsliga&lt;br&gt;frågor som uppkommer i samband med satellitsändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplänkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast sändningar som är underkastade den svenska statens jurisdiktion i&lt;br&gt;straffrättsligt hänseende kan beredas ett yttrandefrihetsrättsligt skydd ge-&lt;br&gt;nom svensk grundlag. Ett svenskt grundlagsskydd kan givetvis inte skydda&lt;br&gt;från annat än ”svenska” ingripanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut har konstaterats innebär upplänkning att utrymme i radiofre-&lt;br&gt;kvensspektrum tas i anspråk. På samma sätt som annan radiosändning&lt;br&gt;måste därför upplänkssändningar inordnas i de ramar som gäller för&lt;br&gt;frekvensfördelningen. Det är alltså inte möjligt att genom grundlag tillför-&lt;br&gt;säkra var och en frihet att etablera verksamhet för upplänkningar till&lt;br&gt;telesatelliter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan finns det inte anledning att föreskriva något krav på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd för just det programföretag som sprider sina program med hjälp Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;av en satellitkanal. Det är fullt möjligt för sådana företag att ingå avtal&lt;br&gt;med en tillståndshavare om befordran av programmen. För sådana fall&lt;br&gt;kan statliga tillstånd till programverksamheten vara överflödiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller de övriga bärande principerna i TF förefaller möjligheterna&lt;br&gt;till ett genomförande i fråga om upplänkningar betydligt större. Censurför-&lt;br&gt;bud, ensamansvar och källskydd, begränsning av möjligheterna att straff-&lt;br&gt;belägga yttranden genom vanlig lag och tillgång till juryprövning av åtal&lt;br&gt;m. m. kan grundlagsfästas i fråga om sådan massmediai sändningsverk-&lt;br&gt;samhet via satellit som inleds med en sändning som utgår från Sverige. För&lt;br&gt;att inte utländska programföretag som tillfälligt genomför sändningar från&lt;br&gt;Sverige skall behöva utse en utgivare som bär ensamansvaret och i övrigt&lt;br&gt;inordna sig under den svenska yttrandefrihetsrättsliga ordningen bör det&lt;br&gt;dock vara möjligt att genom lag föreskriva om undantag från grundlagens&lt;br&gt;tillämplighet helt eller delvis i sådana fall. Den möjligheten bör dock inte&lt;br&gt;omfatta förbudet mot censur eller skyddet för uppgiftslämnare m. fl. Den&lt;br&gt;närmare avgränsningen av den svenska regleringens tilllämplighet på den-&lt;br&gt;na punkt bör i övrigt göras genom vanlig lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedlänkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedlänkningarna har som framgått indelats i direktsändningar och sänd-&lt;br&gt;ningar i fast trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller direktsändande satelliter i den geostationära satellitbanan&lt;br&gt;kan frågan bedömas på motsvarande sätt som beträffande upplänkningar-&lt;br&gt;na. Det innebär att de tryckfrihetsrättsliga grundprinciperna kan tillämpas&lt;br&gt;i fråga om sådana satelliter som sänder från svenska positioner i satellitba-&lt;br&gt;nan. Endast etableringsfriheten är inte genomförbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om nedlänkningar som når Sverige från andra satelliter än&lt;br&gt;direktsändande sådana som placerats i en svensk position i den geostatio-&lt;br&gt;nära satellitbanan torde det inte finnas några större möjligheter att genom-&lt;br&gt;föra våra tryckfrihetsrättsliga principer i andra fall än då upplänkningen&lt;br&gt;sker under förhållanden som gör att den faller under svensk jurisdiktion.&lt;br&gt;För de senare fallen bör samma regler gälla som för upplänkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hittills anförda leder till slutsatsen att det i en stor del av de från&lt;br&gt;svensk synpunkt viktiga fallen inte finns någon anledning att förbinda&lt;br&gt;några särskilda yttrandefrihetsrättsliga föreskrifter med nedlänkningen.&lt;br&gt;Skyddet för yttrandefriheten kan i dessa fall åstadkommas genom regler&lt;br&gt;som anknyter till upplänkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fråga som återstår blir om det finns anledning att försöka få till&lt;br&gt;stånd ett skydd för nedlänkningar i fast trafik som vidareförmedlar ut-&lt;br&gt;ländska upplänkssändningar. En sådan reglering skulle möjligen kunna&lt;br&gt;tänkas gälla satelliter som sänts upp i rymden med svenskt medgivande.&lt;br&gt;Med hänsyn till ändamålet med ett svenskt grundlagsskydd för yttrandefri-&lt;br&gt;heten framstår det dock som mindre angeläget att låta reglerna få en så&lt;br&gt;vidsträckt tillämpning, i vart fall om inte sändningarna är särskilt avsedda&lt;br&gt;för Sverige. I frågan om vad som bör gälla för sändningar som är avsedda&lt;br&gt;för Sverige gör sig behovet av yttrandefrihetsrättsligt skydd märkbart&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande rätten till vidarespridning av programmen. Denna fråga be- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;handlas i följande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen av det anförda blir att det yttrandefrihetsrättsliga skyddet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte bör omfatta nedlänkningarna särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidaresändningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att i fråga om vidaresändningar genomföra de tryckfrihets-&lt;br&gt;rättsliga principerna skiljer sig i viss mån beroende på om det är fråga om&lt;br&gt;eter- eller trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller vidareförmedling genom etersändning kan någon etable-&lt;br&gt;ringsfrihet inte skrivas in i grundlag. Nödvändigheten av en ordnad an-&lt;br&gt;vändning av radiofrekvensspektrum gör det uteslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt torde skillnad få göras mellan samtidig och oförändrad återut-&lt;br&gt;sändning å ena sidan och övriga fall å den andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omedelbar vidareförmedling av en satellitsändning saknar den som&lt;br&gt;ombesörjer vidaresändningen möjlighet att påverka innehållet i vad som&lt;br&gt;vidareförmedias (förutsatt givetvis att han inte också står för den ur-&lt;br&gt;sprungliga sändningen). Hans enda möjlighet att ingripa i sändningen är&lt;br&gt;att avbryta vidareförmedlingen. Under sådana förhållanden skulle en vä-&lt;br&gt;sentlig del av syftet med ett ansvarssystem efter TF:s mönster inte uppnås&lt;br&gt;genom att den som genomför vidaresändningen insattes i en utgivares&lt;br&gt;ansvariga ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom den som ombesörjer vidaresändningen inte kan publicera nå-&lt;br&gt;got själv skulle ett ensamansvar for honom nämligen inte innebära någon&lt;br&gt;ökning av möjligheterna att bringa känsliga eller obekväma upplysningar&lt;br&gt;från andra till offentligheten. Det skulle inte vara till honom som de&lt;br&gt;obekväma uppgifterna kunde lämnas for publicering. Ett viktigt syfte med&lt;br&gt;ett ensamansvar bortfaller därför här. Därtill kommer att ingen bör kunna&lt;br&gt;hållas ansvarig för innehållet i en sändning som han inte kan kontrollera i&lt;br&gt;förväg. Det särskilda ansvarighetssystemet bör följaktligen inte gälla for&lt;br&gt;samtidig och oförändrad vidaresändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om varken etableringsfrihet eller ensamansvar kan gälla, infinner sig&lt;br&gt;frågan om samtidig och oförändrad vidareförmedling av satellitsändning-&lt;br&gt;ar genom etersändning från marken över huvud taget bör omfattas av ett&lt;br&gt;nytt grundlagsskydd för yttrandefriheten. Önskemålet att åstadkomma en&lt;br&gt;enkel reglering talar närmast mot det. Men det går givetvis inte att bortse&lt;br&gt;från lagrådets ställningstagande i 1987 års yttrande att åtminstone vissa av&lt;br&gt;grundlagens föreskrifter bör bli tillämpliga på sådana sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det förslag som hade remitterats till lagrådet skulle skyddet för&lt;br&gt;uppgiftslämnare gälla även för meddelanden som publicerades via satellit-&lt;br&gt;sändningar. Lagrådets yttrande gick som förut nämnts ut på att även vissa&lt;br&gt;andra grundläggande föreskrifter om skydd för yttrandefriheten borde bli&lt;br&gt;tillämpliga på vidaresändningar. Det är möjligt att förverkliga en sådan&lt;br&gt;ordning främst såvitt avser förbudet mot censur, fördelningen av radiofre-&lt;br&gt;kvenser och tillgång till domstolsprövning i frågor om rätt att sända. Dessa&lt;br&gt;frågor behandlas strax med tanke på möjligheterna att utforma generella&lt;br&gt;föreskrifter i grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande vidareförmedling genom etersändning som inte sker ofor- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;ändrat och omedelbart ter sig frågan om ett grundlagsskydd mindre kom-&lt;br&gt;plicerad. Sådan vidaresändning kan behandlas på samma sätt som inhems-&lt;br&gt;ka etersändningar. Det betyder att ett fullständigt yttrandefrihetsrättsligt&lt;br&gt;skydd kan upprätthållas med undantag for etableringsfriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller vidaresändning i tråd bör hållas i minnet vad som förut&lt;br&gt;anförts om att utvecklingen på satellitteknikens område väntas leda till att&lt;br&gt;en allt större del av satellitkanalema kan vidareförmedias i svenska tråd-&lt;br&gt;nät utan att de syften som bär upp lagen om lokala kabelsändningar&lt;br&gt;tillgodoses. Av den tidigare redogörelsen har framgått att denna utveckling&lt;br&gt;ligger bakom tilläggsdirektiven som ger radiolagsutredningen i uppgift att&lt;br&gt;föreslå en så utformad kabelsändningslagstiftning att regler för vidare-&lt;br&gt;sändning av satellitprogram blir tillämpliga oberoende av från vilken&lt;br&gt;kategori av satelliter programmen sänds ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggsdirektiven till radiolagsutredningen ger uttryck åt tanken att&lt;br&gt;samma regler bör gälla för vidaresändning i tråd av satellitsändningar av&lt;br&gt;alla olika slag. När det nu gäller att belysa möjligheterna att få till stånd ett&lt;br&gt;yttrandefrihetsrättsligt skydd i grundlag kan det ändå för överskådlighe-&lt;br&gt;tens skull vara lämpligt att inledningsvis behandla förutsättningarna för&lt;br&gt;olika sändningstyper enligt de hittills vanliga indelningsgrunderna var för&lt;br&gt;sig. Det är därvid tillräckligt att röra sig med de två kategorierna direkt-&lt;br&gt;sändning och fast trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om direktsändning har en rätt till fri vidaresändning i trådnät&lt;br&gt;ansetts grundläggande (SOU 1984:65 s. 277). Denna uppfattning rubbas&lt;br&gt;enligt min mening inte av att gränsen mellan olika satellittyper blivit&lt;br&gt;mindre skarp (jämför prop. 1984/85:199 s. 29 f.). Rätten till vidaresänd-&lt;br&gt;ning i trådnät bör nu kunna säkerställas i grundlag. En sådan grundlagsfö-&lt;br&gt;reskrift bör dock kunna lämna utrymme för reglering av vidaresändning i&lt;br&gt;vissa avseenden genom vanlig lag. Frågan behandlas vidare i avsnitt 6.2&lt;br&gt;som handlar om möjligheterna att överföra den tryckfrihetsrättsliga etab-&lt;br&gt;leringsfriheten till de medier som skall skyddas av den nya grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt torde vidaresändning genom tråd av direktsändning från satellit&lt;br&gt;få bedömas på samma sätt som vidareförmedling genom etersändning.&lt;br&gt;Det betyder att omedelbar och oförändrad vidaresändning i viktiga hänse-&lt;br&gt;enden inte bör regleras enligt TF:s principer. Det gäller särskilt ansvarssy-&lt;br&gt;stemet. Emellertid kan ett skydd enligt TF:s principer i andra avseenden&lt;br&gt;vara värdefullt. På samma sätt som i fråga om vidaresändningarna genom&lt;br&gt;etern får frågan om grundlagsskyddets omfattning i det nu aktuella hänse-&lt;br&gt;endet bedömas även med hänsyn till önskemålet om en överskådlig regle-&lt;br&gt;ring. Samma grundläggande regler om skydd för yttrandefriheten som kan&lt;br&gt;tillämpas på eterburna vidaresändningar bör dock i princip kunna gälla&lt;br&gt;även i fråga om samtidig och oförändrad vidarespridning genom tråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller vidaresändning av program från satelliter i fast&lt;br&gt;trafik bör givetvis de hänsyn som bär upp lagen om lokala kabeisändningar&lt;br&gt;beaktas när man bedömer frågan om en tillämpning av TF:s principer. De&lt;br&gt;synpunkterna hänför sig i första hand till etableringsfriheten. I det avseen-&lt;br&gt;det föreslår jag i avsnitt 6.2 att det nu gällande tillståndssystemet skall&lt;br&gt;ersättas av en principiell sändningsfrihet. Grundlagen skall dock lämna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrymme för att inom vissa ramar lagstifta om vidaresändningarna. Den Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;revision av kabelsändningslagstiftningen som nu pågår kommer enligt vad&lt;br&gt;jag har erfarit att leda till förslag om sådan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övriga avseenden bör vidaresändning i tråd av programkanaler från&lt;br&gt;satelliter i fast trafik när det gäller skyddet för yttrandefriheten kunna&lt;br&gt;bedömas på samma sätt som övriga vidaresändningar. Samtidig och oför-&lt;br&gt;ändrad vidaresändning bör alltså i vart fall inte inordnas under alla delar&lt;br&gt;av det tryckfrihetsrättsliga mönstret. Vidaresändning i andra fall bör kun-&lt;br&gt;na behandlas på samma sätt som ”ursprungliga” sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella regler om vidaresändningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De slutsatser som jag drar av det anförda är följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan starkt sättas i fråga om rättsliga distinktioner rörande satellitan-&lt;br&gt;vändningen längre kan bygga på uppdelningen i direktsändning och fast&lt;br&gt;trafik. Det uppdrag som radiolagsutredningen nyligen har fått genom&lt;br&gt;tilläggsdirektiv innebär också att den bör föreslå en så utformad kabel-&lt;br&gt;sändningslagstiftning att regler för vidaresändning av satellitprogram blir&lt;br&gt;tillämpliga oberoende av från vilken kategori av satelliter programmen&lt;br&gt;sänds ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om vidareförmedling av satellitsändningar i trådnät bör då bli&lt;br&gt;desamma oavsett olika egenskaper hos satelliterna. De grundlagsföreskrif-&lt;br&gt;ter genom vilka det tryckfrihetsrättsliga mönstret överförs till satellitsänd-&lt;br&gt;ningarna bör med tanke på detta avfattas så att de kan tillämpas generellt.&lt;br&gt;Som förut framgått bör de så långt möjligt tillämpas på alla vidaresänd-&lt;br&gt;ningar som äger rum omedelbart och utan ändring av innehållet, oavsett&lt;br&gt;om vidaresändningen sker i etern eller genom tråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser jag alltså att upplänkningar som utgår från&lt;br&gt;Sverige kan ges ett fullständigt grundlagsskydd enligt de tryckfrihetsrättsli-&lt;br&gt;ga principerna med undantag för att det inte går att grundlagsfästa en fri&lt;br&gt;tillgång till radiofrekvensspektrum. Det bör dock öppnas en möjlighet att&lt;br&gt;genom vanlig lag undanta upplänkningar som är avsedda väsentligen för&lt;br&gt;en utländsk publik från grundlagens tillämpningsområde. Vidare bör skyd-&lt;br&gt;det mot censur gälla även i fråga om samtidig och oförändrad vidaresänd-&lt;br&gt;ning av satellitförmedlade program genom eter- eller trådsändning. En i&lt;br&gt;grundlag fastställd frihet att sända program till allmänheten genom tråd&lt;br&gt;bör omfatta även vidaresändningar. Därtill bör rätten till domstolspröv-&lt;br&gt;ning avse frågor om vidaresändningar såväl i etern som genom tråd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Vissa nya elektroniska medieformer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Också i denna del kräver ämnet en ganska ingående behandling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till mina överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I det föregående har antytts att vissa nya medieformer bjuder särskilda&lt;br&gt;svårigheter från lagstiftningssynpunkt. Det gäller användningen av datorer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och ny teleteknik. Den nya tekniken kan användas i former som delvis Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;liknar den traditionella rundradion men också har drag av en mera avgrän-&lt;br&gt;sad kommunikation från person till person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De framväxande medierna bryter mönstret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tekniken for radio- och trådsändning kan som förut har framgått använ-&lt;br&gt;das för trafik av flera olika slag. Väl kända sedan länge är å ena sidan&lt;br&gt;rundradiosändningarna, å den andra medel för en mera personligt riktad&lt;br&gt;kommunikation, främst telefonen. I ett följande avsnitt (6.2.2) beskrivs&lt;br&gt;vad som i teknisk bemärkelse avses med termerna radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaderna mellan de nyss angivna huvudtyperna av radio- och tråd-&lt;br&gt;medier är lätta att se. Olika regler har också utvecklats för medietyperna.&lt;br&gt;För rundradio och jämförbara trådsändningar gäller föreskrifter som,&lt;br&gt;bortsett från tillståndskravet, ansluter till TF:s mönster. De rättsliga före-&lt;br&gt;skrifter som berör telefon och liknande trafik företer större likheter med&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om kommunikation från person till person genom&lt;br&gt;posten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De huvudtyper av radio- och trådmedier som nu angetts har vuxit fram&lt;br&gt;ur de tekniska och ekonomiska förutsättningar som varit för handen under&lt;br&gt;olika skeden. Behovet av rättsliga regler rörande verksamheten har visat&lt;br&gt;sig efter hand och tillgodosetts genom föreskrifter som anslutits till de&lt;br&gt;former för utnyttjande av radio- och trådsändningstekniken som utveck-&lt;br&gt;lats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den invanda typindelningen rubbas nu av den nya utveckling som äger&lt;br&gt;rum inom elektroniken. Den har gått i riktning mot mindre komponenter&lt;br&gt;med fler funktioner och större kapacitet. Nya möjligheter till kommunika-&lt;br&gt;tion har blivit mera allmänt tillgängliga för tillämpning i större skala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya tillämpningar av tekniken för radio- och trådsändning som&lt;br&gt;utvecklingen frambringar kan skapa medieformer för enkelriktad sänd-&lt;br&gt;ning men kan också medge en mer eller mindre utvecklad dubbelriktad&lt;br&gt;kommunikation. Nya möjligheter att kombinera skilda tekniker kan upp-&lt;br&gt;stå. Terminologin på området framstår knappast som stabiliserad. Väsent-&lt;br&gt;ligen likartad trafik torde kunna förekomma under olika benämningar.&lt;br&gt;Den begreppsbildning som har kommit till stånd har i vart fall till väsentli-&lt;br&gt;ga delar andra ändamål än att möjliggöra rättsliga distinktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterfrågan på nya tjänster som förmedlas genom elektroniska medier&lt;br&gt;har hittills till stor del gällt kommunikation inom grupper, mer eller&lt;br&gt;mindre fast sammanhållna. Det kan röra sig om kommunikation inom&lt;br&gt;företag. Det kan också vara fråga om kommunikation inom delar av&lt;br&gt;befolkningen som förenas av något gemensamt behov eller intresse, t. ex.&lt;br&gt;handikappade eller pensionärer. Gruppernas storlek kan skifta inom vida&lt;br&gt;ramar. Tekniken sätter knappast några gränser för vilka samband som kan&lt;br&gt;upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya kommunikationsformerna kan bestå av grupptelefoni, datamö-&lt;br&gt;ten, telefaxnät m. m. De är svåra att klassificera enligt gängse uppfattning-&lt;br&gt;ar om olika medietypers kännetecken. Frågan uppkommer om trafiken&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall anses som förmedlad från person till person eller om den i rättsligt Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;hänseende skall jämställas med massmedierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande beskrivs de tillämpningar av tekniken för radio- och&lt;br&gt;trådsändning som har kommit att framstå som de viktigaste nya kommu-&lt;br&gt;nikationsformerna. De behandlades av YFU under benämningarna text-&lt;br&gt;TV, teledata och telefaksimil. Som nyss antyddes förekommer emellertid&lt;br&gt;också åtskilliga andra varianter och benämningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så här fungerar de nya medieformerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Text-TVär ett elektroniskt sätt att presentera text eller enkel grafik på en&lt;br&gt;TV-skärm. Informationen förmedlas i en riktning, från sändaren till mot-&lt;br&gt;tagaren. Mottagning kan äga rum hos många samtidigt. Det som distribue-&lt;br&gt;ras hämtas från en dator och förmedlas genom radio- eller trådsändning. I&lt;br&gt;regel används outnyttjat utrymme i TV-signalen, det s. k. bildsläckningsin-&lt;br&gt;tervallet. I andra fall kan en hel kanal eller delar av en sådan tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningsformen används på två sätt. Ett avser information som är&lt;br&gt;avsedd att underlätta för särskilda grupper att följa det vanliga TV-pro-&lt;br&gt;grammet. Det kan gälla t. ex. hörselskadade eller personer med bristande&lt;br&gt;språkfärdigheter. Informationen består då av programtextning, översatt&lt;br&gt;eller på samma språk som det talade. Också andra upplysningar kan&lt;br&gt;lämnas genom text-TV på detta sätt. Informationen presenteras hos titta-&lt;br&gt;ren samtidigt som den vanliga TV-sändningen och på samma skärm. Den&lt;br&gt;uppfattas alltså som integrerad i TV-programmet. Men den särskilda sig-&lt;br&gt;nal som förmedlar text-TV kan väljas bort av tittaren. Då presenteras&lt;br&gt;endast det vanliga TV-programmet på skärmen. Text-TV skiljer sig på&lt;br&gt;detta sätt från vanlig programtextning av TV-program som förmedlas&lt;br&gt;genom samma signal som programmet i övrigt och därför inte kan väljas&lt;br&gt;bort från mottagningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra sättet att använda text-TV är att sända information oberoen-&lt;br&gt;de av de vanliga TV-programmen. Informationen distribueras då i form av&lt;br&gt;fristående textsidor som fyller hela TV-rutan. De framträder alltså inte&lt;br&gt;som en del av det vanliga TV-programmet. Denna variant benämns ibland&lt;br&gt;egentlig text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mottagning av text-TV sker som regel med hjälp av en speciellt utrustad&lt;br&gt;TV-mottagare med en minnesenhet, en dekoder och en knappsats för&lt;br&gt;sidval m.m. Dekodern omvandlar signalen till tecken och sammanställer&lt;br&gt;dessa till informationssidor. Såväl egentlig text-TV som den tillämpning&lt;br&gt;som består i programtextning m. m. formas till sidor. Sidorna sänds i ett&lt;br&gt;cykliskt förlopp, tidsmässigt efter varandra. Tittaren får tillgång till den&lt;br&gt;information han önskar genom att välja sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programtextningen framkommer genom att tittaren väljer den text-TV-&lt;br&gt;sida som kompletterar den vanliga TV-sändningen. Den sida som innehål-&lt;br&gt;ler programtextning återkommer mer frekvent än andra i den cykliska&lt;br&gt;sändningen. Den sänds med förtur och kräver i praktiken inte någon&lt;br&gt;väntetid innan den presenteras hos tittaren. Eftersom dess innehåll hela&lt;br&gt;tiden förnyas under sändningens gång framstår sändningen för tittaren&lt;br&gt;som ett kontinuerligt förlopp, integrerat i den vanliga TV-sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid mottagning av egentlig text-TV lagras den sida, som tittaren har Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;valt, i mottagarens minne och presenteras på bildskärmen så länge använ-&lt;br&gt;daren önskar. Överföringssättet innebär att användaren väljer bland de&lt;br&gt;sidor som sänds ut. Tittaren påverkar inte sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som YFU avsåg med teledata benämns numera vanligen videotex.&lt;br&gt;Därmed avses överföring av databaslagrad information i form av text och&lt;br&gt;andra grafiska meddelanden via speciella ledningar eller det allmänna&lt;br&gt;nätet av telefontråd eller andra kablar, radiolänkar och satelliter. Motta-&lt;br&gt;garna är vanligen billiga datorterminaler. Det kan också vara vanliga TV-&lt;br&gt;mottagare, försedda med en viss tillsatsutrustning. I Sverige är det än så&lt;br&gt;länge främst televerket som tillhandahåller nättjänster för videotex. Anta-&lt;br&gt;let privata system växer dock. Genom videotex får abonnenten tillgång till&lt;br&gt;mycket stora informationsmängder, som han efter fritt val kan söka sig&lt;br&gt;fram i. Också tjänster av annat slag än presentation av information kan&lt;br&gt;förmedlas i videotexsystem. Viktiga exempel är beställning av varor och&lt;br&gt;tjänster samt förmedling av personliga meddelanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till dubbelriktad trafik skiljer videotex från text-TV. I vi-&lt;br&gt;deotex kommunicerar användaren med en eller flera datorer. Både sända-&lt;br&gt;re och mottagare kan påverka kontakten. Kommunikation av detta slag&lt;br&gt;benämns ofta interaktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telefaksimil innebär att man kan framställa en kopia av en handling på&lt;br&gt;annan plats än den där sändaren och originalet befinner sig. Utrustningen&lt;br&gt;består av apparater som är konstruerade för att sända och ta emot infor-&lt;br&gt;mation på papper. Tekniken benämns numera ofta telefax.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En telefaxapparat kan normalt både sända och ta emot dokument.&lt;br&gt;Innehavaren av telefaxapparaten ringer upp den avsedda mottagaren med&lt;br&gt;en telefon till vilken telefaxapparaten är kopplad. Mottagaren behöver inte&lt;br&gt;vara närvarande och svara. Mottagarapparaten kan nämligen ställas in för&lt;br&gt;automatisk mottagning. När uppkopplingen är klar placerar sändaren sin&lt;br&gt;förlaga i sändarapparaten. Dokumentet kan innehålla bild såväl som text.&lt;br&gt;Överföringen kan förmedlas till flera mottagare samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU.s förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt YFU:s mening var det uppenbart att den för rundradiosändningar&lt;br&gt;gällande ansvarsordningen borde införas i en yttrandefrihetsgrundlag i&lt;br&gt;fråga om sådana sändningar som i dagligt tal avses med radio och TV, dvs.&lt;br&gt;överföringar av program som är avsedda att tas emot av allmänheten.&lt;br&gt;Sändningar med annan adressat var enligt YFU inte offentliga framställ-&lt;br&gt;ningar och borde därför inte omfattas av yttrandefrihetslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU konstaterade att även vissa överföringar genom ny teknik kan vara&lt;br&gt;att anse som rundradiosändningar. Det gällde enligt kommittén närmast&lt;br&gt;det vi nu talar om som text-TV, videotex och telefax.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU utgick i sina bedömningar från att det inte var klart hur de nya&lt;br&gt;medierna skulle komma att användas i framtiden. Det gällde i varierande&lt;br&gt;grad för alla de huvudformer av nya medier som kommittén behandlade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt YFU:s mening var det sannolikt att text-TV väsentligen skulle&lt;br&gt;komma att utnyttjas som ett komplement till TV-programmen, även om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det också var möjligt att text-TV skulle komma att sändas fristående, t. ex. Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;via tråd. Oavsett hur utvecklingen blev borde text-TV enligt YFU inord-&lt;br&gt;nas i det yttrandefrihetsrättsliga mönstret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gällde videotex konstaterade YFU att stora delar av det tänkbara&lt;br&gt;användningsområdet avsåg intemkommunikation inom företag, institu-&lt;br&gt;tioner och dylikt samt överföring av meddelanden mellan enskilda eller&lt;br&gt;privata meddelanden mellan en enskild och ett allmänt organ eller ett&lt;br&gt;foretag. Till den del mediet fick sådana funktioner krävdes enligt YFU inte&lt;br&gt;någon särskild reglering från yttrandefrihetsrättslig synpunkt. Det var&lt;br&gt;nämligen inte fråga om yttranden som riktar sig till allmänheten, offentliga&lt;br&gt;framställningar med den terminologi YFU använde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de överföringar som riktar sig till allmänheten ansåg YFU&lt;br&gt;att någon yttrandefrihetsrättslig reglering i och for sig inte behövdes för&lt;br&gt;sådan verksamhet som i första hand bestod av en telefonupplysningstjänst&lt;br&gt;i databasform. Det kunde gälla information om tidtabeller för allmänna&lt;br&gt;kommunikationer, innehållet i telefonkatalogen, adressuppgifter, lediga&lt;br&gt;platser, allmän samhällsinformation och liknande kortfattade meddelan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det kunde enligt YFU ingalunda uteslutas att mediet skulle komma&lt;br&gt;att användas för att förmedla nyheter med kommentarer och andra mer&lt;br&gt;eller mindre åsiktsbildande yttranden. YFU framhöll också möjligheten&lt;br&gt;att få fram t. ex. ledare och recensioner i ett och samma ämne från olika&lt;br&gt;tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU:s slutsats blev att framställningar i videotex mycket väl kunde bli&lt;br&gt;av den arten att de hade betydelse för åsiktsbildningen och upplysningen i&lt;br&gt;samhället. En särskild ansvarsordning och regler om anonymitetsskydd&lt;br&gt;borde därför om möjligt införas efter TF:s mönster. YFU kom fram till att&lt;br&gt;en sådan reglering var möjlig, både i fråga om databaser med uppgifter&lt;br&gt;från en enda källa och beträffande sådana där uppgifter samlades från&lt;br&gt;många håll. Det särskilda ansvar som borde gälla skulle vara ett utgivaran-&lt;br&gt;svar. I fråga om databaser med uppgifter från många källor fick utgivaren&lt;br&gt;på samma sätt som på en stor dagstidning förlita sig på sina medarbetare&lt;br&gt;när det gällde tillsynen över vad som publicerades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande telefax fann YFU att det måste antas att uttrycksformen&lt;br&gt;inte inom överskådlig tid kommer att spela någon större roll som förmed-&lt;br&gt;lare av offentliga framställningar. Behovet av en särskild ansvarsordning&lt;br&gt;för yttranden i den formen tedde sig därför mindre framträdande. Å andra&lt;br&gt;sidan kunde det enligt YFU inte uteslutas att utvecklingen skulle leda fram&lt;br&gt;till att telefax blev ett komplement till den normala distributionen av&lt;br&gt;dagstidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om telefax skulle komma i bruk som ett medel för kommunikation med&lt;br&gt;allmänheten, var det alltså enligt YFU:s bedömning troligt att det blev på&lt;br&gt;ett område som är särskilt intressant från yttrandefrihetssynpunkt, nämli-&lt;br&gt;gen för spridning av nyheter och åsikter. Med hänsyn till att de yttranden&lt;br&gt;som framfördes i en tidning om möjligt borde ha samma rättsliga skydd&lt;br&gt;oavsett distributionsformen framstod det enligt YFU som motiverat att&lt;br&gt;låta ensamansvaret och de därtill kopplade principerna om meddelarfrihet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och anonymitetsskydd gälla också framställningar i telefax, låt vara att en&lt;br&gt;sådan ordning fick karaktär av lagstiftning för eventuellt framtida bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU:s överväganden mynnade ut i förslaget att alla program i eter- eller&lt;br&gt;trådsändningar till allmänheten skulle omfattas av det nya grundlagsskyd-&lt;br&gt;det för yttrandefriheten. Detta förslag omfattade de moderna överförings-&lt;br&gt;former som har berörts i det föregående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1986 års lagrådsremiss&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1986 års lagrådsremiss berördes möjligheterna att få till stånd ett yttran-&lt;br&gt;defrihetsrättsligt skydd för de nya medier som nu är aktuella främst med&lt;br&gt;tanke på ansvarighetssystemet. Det föredragande statsrådet konstaterade&lt;br&gt;att sändningar i de nya framställningsformer som åsyftades i YFU:s förslag&lt;br&gt;kunde få betydelse för nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen. Han&lt;br&gt;fann därför goda skäl att låta det speciella yttrandefrihetsrättsliga ansva-&lt;br&gt;righetssystemet gälla för dem (prop. 1986/87:151 s. 82).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredraganden fann också möjligheterna att genomföra det speciella&lt;br&gt;ansvarighetssystemet goda när det gällde text-TV och telefax. I fråga om&lt;br&gt;dessa medier kunde även behovet av ett yttrandefrihetsrättsligt skydd&lt;br&gt;framträda särskilt påtagligt. Han konstaterade att text-TV redan nu an-&lt;br&gt;vänds som ett komplement till vanlig TV och att sändningarna i sådana&lt;br&gt;fall bör följa samma principer i fråga om ansvarighet. I den mån text-TV&lt;br&gt;fungerade som videotex borde enligt föredraganden framställningsformen&lt;br&gt;följa samma regler som detta medium i övrigt. Beträffande telefax i form&lt;br&gt;av förlagetrogna versioner av en periodisk skrift borde gälla detsamma&lt;br&gt;som i fråga om motsvarande slag av radio- och kassettidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande videotex fann föredragande statsrådet det inte lika lätt att ta&lt;br&gt;ställning för ett ensamansvar. Mediet kunde enligt honom antas komma&lt;br&gt;att till stor del användas för att ge allmänheten tillgång till sådant som&lt;br&gt;normalt är utan större intresse från yttrandefrihetssynpunkt, t. ex. tidtabel-&lt;br&gt;ler, prisuppgifter och adresser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån uppgifter i videotex sprids från mycket stora databaser kunde&lt;br&gt;man vidare enligt föredraganden komma till en gräns där det inte längre&lt;br&gt;var rimligt att låta ansvaret bäras av en person ensam, även med hänsyn&lt;br&gt;tagen till att en utgivare i praktiken ofta är hänvisad till att i ganska&lt;br&gt;betydande utsträckning förlita sig på medarbetares kunskaper och omdö-&lt;br&gt;me när det gäller att undvika lagbrott i en publicistisk verksamhet. Som&lt;br&gt;särskilt betänkligt framstod ett ensamansvar för databaser där också utom-&lt;br&gt;stående får föra in uppgifter. Därtill kom att vissa svårigheter mötte i fråga&lt;br&gt;om videotex också när det gällde behovet av att i efterhand kunna ta del av&lt;br&gt;vad som har förmedlats. En skyldighet att för efterhandsgranskning bevara&lt;br&gt;inaktuellt material i en databas, vars innehåll förnyas med korta intervall,&lt;br&gt;kunde medföra kostnader som påtagligt skulle försvåra verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantagna gjorde de nu anförda förhållandena att föredraganden&lt;br&gt;inte fann förslaget att genomföra det speciella yttrandefrihetsrättsliga an-&lt;br&gt;svarighetssystemet för videotex självklart. Samtidigt måste enligt honom&lt;br&gt;erkännas att önskemålet att skapa goda förutsättningar för nyhetsförmed-&lt;br&gt;ling och opinionsbildning var angeläget även i fråga om videotex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i remissyttrandena och massmediekommitténs for- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;slag diskuterade därför föredraganden möjligheterna att inordna videotex&lt;br&gt;i det yttrandefrihetsrättsliga mönstret med ett ansvar för vad som förmed-&lt;br&gt;lades från en databas som vilade på den som lämnat uppgiften till basen&lt;br&gt;för spridning eller som var frivilligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Han konstaterade att en ordning som lade ansvaret på den som hade&lt;br&gt;lämnat en uppgift för spridning från databasen skulle leda till att en&lt;br&gt;databas kunde få ett stort antal utgivare. I själva verket skulle man då ha&lt;br&gt;avlägsnat sig från ensamansvaret i så hög grad att det blev oegentligt att&lt;br&gt;tala om ett sådant ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tanken på ett frivilligt ensamansvar kunde invändas att det&lt;br&gt;gjorde meddelarskyddet mindre effektivt. Den som sitter inne med känsli-&lt;br&gt;ga upplysningar kan tänkas dra sig för att meddela dem för publicering, om&lt;br&gt;han först måste kontrollera att förutsättningarna för meddelarskydd är&lt;br&gt;uppfyllda beträffande mediet. Man kunde inte heller bortse från risken att&lt;br&gt;en meddelare felaktigt förlitar sig på att ensamansvar gäller i fråga om en&lt;br&gt;viss databas. Sådana misstag kunde undergräva hela videotexteknikens&lt;br&gt;ställning som nyhetsmedium och kanal för förmedling av obekväma eller&lt;br&gt;känsliga upplysningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De överväganden om ensamansvaret för videotex som redovisades i&lt;br&gt;lagrådsremissen år 1986 ledde föredraganden till den slutsatsen att osäker-&lt;br&gt;heten om hur mediet skulle komma att användas i framtiden var så stor att&lt;br&gt;man inte då borde i grundlag låsa fast något visst ansvarssystem. Förslaget&lt;br&gt;i lagrådsremissen innebar följaktligen att videotexmediet lämnades utan-&lt;br&gt;för grundlagsregleringen. Möjligheten framhölls dock att ta upp frågan på&lt;br&gt;nytt, om behovet gjorde det påkallat, t. ex. genom att man kom att förmed-&lt;br&gt;la innehållet i tidningar genom videotex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissens förslag i fråga om videotex låg i linje med YFU.s förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut framgått byggde YFU:s förslag på tanken att det konstitutionel-&lt;br&gt;la skyddet för yttrandefriheten i eter- och trådsändningar skulle avse&lt;br&gt;användningen av sådan teknik för sändningar till allmänheten. Andra&lt;br&gt;sändningar borde enligt YFU inte omfattas av yttrandefrihetslagstiftning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt YFU:s förslag var ett program i eter- eller trådsändning en offent-&lt;br&gt;lig framställning när sändning till allmänheten ägt rum. Det var alltså&lt;br&gt;endast användningen av radio- och trådsändningsteknik för massmediala&lt;br&gt;ändamål som skulle omfattas av det nya grundlagsskyddet. Det förslag&lt;br&gt;som lades fram i 1986 års lagrådsremiss bars upp av samma tanke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det lagförslag som lades fram i lagrådsremissen avsågs med offent-&lt;br&gt;lig framställning bl. a. en framställning som sänts som ett program i eter-&lt;br&gt;eller trådsändning. Med program avsågs enligt förslaget innehållet i en&lt;br&gt;sådan eter- eller trådsändning av ljud eller bilder som riktas till allmänhe-&lt;br&gt;ten och som är avsedd att tas emot av denna med tekniska hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna avfattning av lagtexten särskildes de sändningar som&lt;br&gt;skulle omfattas av grundlagsskyddet från andra på två sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första var att sändningarna skulle riktas till allmänheten. Därmed&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;menades att den sändande utan särskild begäran från mottagaren riktar Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;sändningen till vem som helst som önskar ta emot den. Det typiska fallet&lt;br&gt;var enligt lagrådsremissen givetvis rundradio. En sådan sändning kan tas&lt;br&gt;emot av alla som skaffar sig en mottagare. På ett i princip likartat sätt&lt;br&gt;riktas enligt remissen också trådsända radio- och TV-program till allmän-&lt;br&gt;heten. I båda fallen är det den som sänder som svarar för den huvudsakliga&lt;br&gt;aktiviteten. Mottagaren varken kan eller behöver påverka sändningen.&lt;br&gt;Hans medverkan kan begränsas till att koppla på mottagarapparaten och&lt;br&gt;välja kanal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande videotextekniken framhölls i remissen (prop. 1986/87:51 s.&lt;br&gt;164) att den skiljer sig från de typiska rundradiosändningarna genom att&lt;br&gt;den som önskar ta del av sändningen själv tar kontakt med sändaren och&lt;br&gt;begär en viss information. ”Han har på så sätt en möjlighet att påverka&lt;br&gt;sändningen genom att välja bland olika meddelanden som samtidigt är&lt;br&gt;tillgängliga för honom hos samma källa. Det kan inte sägas att en sändning&lt;br&gt;som på detta sätt styrs av mottagaren riktas till allmänheten på samma sätt&lt;br&gt;som en rundradiosändning.” På detta sätt klargjordes att de föreslagna&lt;br&gt;grundlagsreglerna inte skulle bli tillämpliga på överföringar genom video-&lt;br&gt;tex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra sätt på vilket de grundlagsskyddade sändningarna särskildes&lt;br&gt;genom den i lagrådsremissen föreslagna lagtexten var att grundlagens&lt;br&gt;tillämplighet endast skulle omfatta sändningar som var avsedda att tas&lt;br&gt;emot av allmänheten med egna tekniska hjälpmedel. Denna begränsning&lt;br&gt;var avsedd att särskilja de skyddade sändningarna från andra som också&lt;br&gt;kan begagna radio- eller trådsändningsteknik men inte har sådan karaktär&lt;br&gt;av massmedium att de behöver skyddas av ett detaljerat grundlagssystem&lt;br&gt;med utgivaransvar m.m. Vad som åsyftades var bl. a. användningen av&lt;br&gt;högtalaranläggningar på estrader och idrottsarenor och användningen av&lt;br&gt;TV-monitorer för att en estraddebatt eller ett scenframträdande skall&lt;br&gt;kunna följas av en publik också utanför den lokal där framträdandet äger&lt;br&gt;rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av 1986 års lagrådsremiss kan sägas ha legat väl i linje med&lt;br&gt;vad YFU föreslog. Lagrådsremissens uppdelning i sändningar som riktas&lt;br&gt;till allmänheten och sådana där mottagaren medverkar genom att välja i&lt;br&gt;ett material som är tillgängligt för honom vid ett och samma tillfälle kan&lt;br&gt;ses närmast som en precisering av YFU:s tanke att grundlagsskyddet skulle&lt;br&gt;omfatta endast offentliga framställningar, dvs. sändningar till allmänhe-&lt;br&gt;ten. Den huvudsakliga skillnaden mellan förslagen bestod i att föredragan-&lt;br&gt;den vid lagrådsremissen räknade med att all videotex var interaktiv —&lt;br&gt;dvs. ger möjligheter för mottagaren att påverka sändningen -och att även&lt;br&gt;text-TV kunde ha denna egenskap. YFU:s förslag tog inte någon särskild&lt;br&gt;hänsyn till att vissa av de tillämpningar som omnämnts som teledata eller&lt;br&gt;text-TV kunde vara interaktiva.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Mina överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För de syften som nu är aktuella torde det vara ändamålsenligt att ta fasta&lt;br&gt;på den begreppsbildning som använts av radiolagsutredningen i betänkan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det (SOU 1989:7) Vidgad etableringsfrihet för nya medier. Den bygger på Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;samma sätt som 1986 års lagrådsremiss på att en skiljelinje mellan olika&lt;br&gt;medier kan dras vid mottagarens möjlighet att påverka sändningen, inter-&lt;br&gt;aktiviteten. En interaktiv tillämpning är videotex, en enkelriktad är text-&lt;br&gt;TV. Andra överföringsformer som utvecklas under olika namn kan för&lt;br&gt;rättsliga syften grupperas på ömse sidor om en sådan skiljelinje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett ytterligare särskiljande kännetecken på olika typer av medier&lt;br&gt;har radiolagsutredningen framhållit nödvändigheten av att lagra den infor-&lt;br&gt;mation som förmedlas genom en överföring innan den presenteras för&lt;br&gt;adressaten. I sådana fall inträder enligt radiolagsutredningen en möjlighet&lt;br&gt;för den mottagande att själv avgöra om och i så fall när lagringen skall&lt;br&gt;upphöra. Vidare inträder ofta möjligheten att bland det som finns lagrat&lt;br&gt;välja önskad information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i detta sammanhang anledning att framhålla att syftet med&lt;br&gt;radiolagsutredningens förslag är att begränsa det område som omfattas av&lt;br&gt;koncessionssystemet för radio- och trådsändningar. Den bakomliggande&lt;br&gt;tanken är att radiolagens tillståndskrav skall omfatta endast det som var&lt;br&gt;avsikten när radiolagen tillkom år 1966, nämligen det man i dagligt tal&lt;br&gt;menar med radio och TV. Den tekniska utvecklingen har gjort gränserna&lt;br&gt;för det i radiolagen förankrade koncessionssystemet oskarpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan begränsning står inte i strid med de tankar som ligger till grund&lt;br&gt;för arbetet på att få till stånd ett utvidgat skydd i grundlag för friheten att&lt;br&gt;yttra sig i andra medier än tryckta skrifter. Den betyder inte att de medier&lt;br&gt;som lösgörs från radiolagens tillståndskrav och koncessionssystem också&lt;br&gt;skall ställas utanför ett nytt grundlagsskydd för yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen pekar själv i sitt betänkande på nödvändigheten&lt;br&gt;av att överväga ett yttrandefrihetsrättsligt ansvarssystem för sådan sprid-&lt;br&gt;ning av information som får ske utan tillstånd om utredningens förslag&lt;br&gt;antas, t. ex. distribution av innehållet i dagstidningar från sätteridatorer&lt;br&gt;via videotex eller text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bedöma den fråga som nu diskuteras, nämligen hur skiljelinjen i&lt;br&gt;grundlag bör dras mellan överföringsformer som skall omfattas av grund-&lt;br&gt;lagens detaljerade skydd och andra, är det emellertid tillräckligt att konsta-&lt;br&gt;tera att nödvändigheten av att lagra informationen innan den presenteras&lt;br&gt;för den mottagande inte utesluter ett skyddssystem enligt TF:s mönster.&lt;br&gt;Som illustration till detta kan pekas på de s. k. radiotidningarna. Rådighe-&lt;br&gt;ten över innehållet i överföringarna kan samlas hos en utgivare, informa-&lt;br&gt;tionen överförs i en tekniskt fixerad form och kan dokumenteras. Detta&lt;br&gt;gäller så länge inte mottagaren kan påverka innehållet i sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den från grundlagssynpunkt betydelsefulla skillnaden mellan olika&lt;br&gt;framställningsformer ligger alltså i möjligheten för mottagaren att påverka&lt;br&gt;vilken information han får del av i en interaktiv kommunikation. Med&lt;br&gt;tanke på de små tekniska skillnaderna mellan olika interaktiva s. k. teknis-&lt;br&gt;ka format skulle det kunna hävdas att skiljelinjen mellan grundlagsskydda-&lt;br&gt;de medier och andra på samma sätt som i 1986 års lagrådsremiss bör dras&lt;br&gt;så att all interaktiv kommunikation faller utanför. En sådan gränsdragning&lt;br&gt;skulle under dagens förhållanden stå i samklang med grundlagsregle-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringens ändamål, som är att säkerställa yttrandefriheten i de överförings- Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;former som mera typiskt kan betecknas som massmedier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan gränsdragning skulle emellertid innebära att möjligheterna för&lt;br&gt;massmedieföretag att sprida sitt redaktionella material genom videotex&lt;br&gt;bleve i viss mån begränsade. I synnerhet för pressen rymmer den moderna&lt;br&gt;tekniken möjligheter att utveckla verksamheten genom distribution av&lt;br&gt;redaktionellt material via text-TV och videotex. En sådan verksamhet kan&lt;br&gt;inte utvecklas på ett fruktbart sätt med mindre än att spridningssättet får&lt;br&gt;samma yttrandefrihetsrättsliga skydd som tryckta skrifter. Om inte detta&lt;br&gt;är fallet kan såväl utgivarens ställning som skyddet för nyhetskällorna gå&lt;br&gt;förlorade i fråga om en del av företagets verksamhet. Detta talar för att&lt;br&gt;gränsen för den nya grundlagens tillämpningsområde bör dras på så sätt att&lt;br&gt;endast sådan interaktiv kommunikation vid vilken mottagaren kan ändra&lt;br&gt;innehållet i den källa från vilken information hämtas faller utanför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lösning som nu har antytts innebär att det yttrandefrihetsrättsliga&lt;br&gt;skyddet blir mer omfattande än vad som föreslogs i 1986 års lagrådsre-&lt;br&gt;miss. På samma sätt som lagrådsremissens förslag omfattar den text-TV&lt;br&gt;och telefax som sänds till allmänheten. Men grundlagens skydd skulle&lt;br&gt;också komma att omfatta andra överföringar till allmänheten, förutsatt att&lt;br&gt;de inte lämnar någon möjlighet för mottagaren att ändra innehållet i den&lt;br&gt;källa från vilken informationen hämtas. Videotex kan ordnas på sådant&lt;br&gt;sätt. Lösningen öppnar följaktligen möjligheter för bl. a. tidningsföretagen&lt;br&gt;att ta ny teknik i anspråk. Den stämmer också i princip överens med&lt;br&gt;YFU:s förslag. En sådan lösning är dock inte utan problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemet består framför allt i att det obligatoriska ensamansvaret blir&lt;br&gt;gällande inte bara för sådana överföringar som jag nu talat om utan också&lt;br&gt;för överföringar från många andra typer av databaser, vilkas innehåll&lt;br&gt;normalt inte motiverar några särskilda regler till skydd för yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten. Den skyldighet att dokumentera överföringarnas innehåll som hänger&lt;br&gt;samman med det tryckfrihetsrättsliga mönstret kan bli onödigt betungan-&lt;br&gt;de. För YFU:s del ledde dessa betänkligheter till ett förslag om möjlighet&lt;br&gt;till dispens från dokumentationsskyldigheten i okontroversiella fall (Ds Ju&lt;br&gt;1986:4 s. 100 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller distribution av tryckta skrifter genom telefax eller andra&lt;br&gt;överföringar, som innebär att innehållet i en periodisk skrift helt eller&lt;br&gt;delvis sprids till allmänheten i form av ett program i radio- eller trådsänd-&lt;br&gt;ning, föreslogs i 1986 års lagrådsremiss att samma regler skulle gälla för&lt;br&gt;den distributionen som för den tryckta skriften i den mån innehållet var&lt;br&gt;oförändrat. Förslaget överensstämde i sak med YFU:s, som på denna&lt;br&gt;punkt inte hade mött några invändningar. Det finns inte nu anledning att&lt;br&gt;inta någon annan ståndpunkt i denna fråga (se förslaget till ändring av 1&lt;br&gt;kap. 7 § tryckfrihetsförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan reglering öppnar en ny möjlighet för distribution av dagstid-&lt;br&gt;ningar. På så sätt löser den en viktig del av de svårigheter som det innebär&lt;br&gt;att bereda ett yttrandefrihetsrättsligt skydd åt massmediai verksamhet som&lt;br&gt;utvecklas i de nya former som jag nu diskuterar. Men den skulle inte&lt;br&gt;komma att omfatta all verksamhet som ett modernt massmedieföretag kan&lt;br&gt;vilja bedriva. I det hittillsvarande lagstiftningsarbetet har denna särskilda &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;variant av det tryckfrihetsrättsliga ensamansvaret endast gällt spridning av Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;material som också distribueras i tryckt form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en dagstidningsredaktion strömmar varje dag in åtskilliga upplys-&lt;br&gt;ningar som inte kan få plats i tidningen. Det kommer också in uppgifter&lt;br&gt;som utan tvivel kommer att publiceras i den tryckta tidningen, men som i&lt;br&gt;den formen inte kan nå läsarna förrän i nästa dags utgåva. I båda dessa fall&lt;br&gt;kan distribution genom nya medier innebära utvecklingsmöjligheter för&lt;br&gt;moderna massmedieföretag. Med tanke på sådana former av överföringar&lt;br&gt;av meddelanden till allmänheten gör sig frågan om gränsdragningen kring&lt;br&gt;det grundlagsskyddade området påmint som den förut beskrivits. Det&lt;br&gt;framstår mot denna bakgrund inte som tillräckligt att skapa ett yttrandefri-&lt;br&gt;hetsrättsligt skydd endast för nya sätt att sprida material som också trycks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet att undvika de nackdelar som är förenade med ett generellt&lt;br&gt;verkande yttrandefrihetsrättsligt skydd även för interaktiv kommunika-&lt;br&gt;tion som inte påverkar källan skulle kunna vara att införa ett sådant skydd&lt;br&gt;på det område där det framstår som särskilt angeläget. Behovet av ett&lt;br&gt;yttrandefrihetsrättsligt skydd består i att medierna bör kunna tas i bruk i&lt;br&gt;nyhetsförmedlingens och opinionsbildningens tjänst på samma villkor&lt;br&gt;som det tryckta ordet. Det syftet kan givetvis till en väsentlig del uppnås&lt;br&gt;genom att skyddet anknyts till den användning av den moderna kommuni-&lt;br&gt;kationstekniken som förekommer hos tidningsföretag och nyhetsbyråer&lt;br&gt;m. fl. som är verksamma på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del av motivet för ett längre gående skydd för yttrandefriheten&lt;br&gt;än som finns i dag i fråga om de nya kommunikationsformerna är hänför-&lt;br&gt;lig till behovet av skydd för nyhetsförmedlingens källor. Det framstår&lt;br&gt;därför som följdriktigt om en lösning av det slag som nu diskuteras skulle&lt;br&gt;innebära att skyddet fick gälla samma krets som den till vilken källskyddet&lt;br&gt;nu är anknutet enligt TF och den radiorättsliga lagstiftningen. Det skulle&lt;br&gt;betyda att interaktiv kommunikation som är tillgänglig för allmänheten&lt;br&gt;men inte innebär någon möjlighet för mottagaren att påverka vilken infor-&lt;br&gt;mation som lagras i källan inordnades under det yttrandefrihetsrättsliga&lt;br&gt;skyddet i en ny grundlag när verksamheten bedrivs av författare m. fl.&lt;br&gt;upphovsmän, utgivare, redaktioner eller nyhetsbyråer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan möjlighet att undvika de svårigheter som är förenade med att&lt;br&gt;genom grundlagstiftning bereda ett starkare skydd för friheten att yttra sig&lt;br&gt;med hjälp av de nya kommunikationsformerna skulle kunna vara att låta&lt;br&gt;rättsutvecklingen på området inledas genom beslut om vanlig lagstiftning.&lt;br&gt;Den möjligheten nämndes i fråga om videotex av departementschefen i&lt;br&gt;1986 års lagrådsremiss (prop. 1986/87:151 s. 84).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dess givna fördel är att den gör det möjligt att på ett enklare sätt låta&lt;br&gt;lagstiftningen anpassas till erfarenheterna av den nya kommunikationstek-&lt;br&gt;nikens utveckling. Nackdelen är självfallet att det lämnas öppet om en&lt;br&gt;viktig kanal för förmedling av upplysningar och åsikter kommer att skyd-&lt;br&gt;das av samma konstitutionella garantier som andra medier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund förordar jag att videotex nu ges samma skydd som&lt;br&gt;övriga grundlagsskyddade medier när kommunikationssättet används un-&lt;br&gt;der sådana förhållanden som jag nyss har beskrivit. Informationsförmed-&lt;br&gt;ling till allmänheten genom videotex från redaktioner och nyhetsbyråer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.fl. kommer alltså att kunna ske i yttrandefrihetsrättsligt skyddade for- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;mer så länge mediets interaktiva karaktär inte innebär att mottagaren kan&lt;br&gt;påverka innehåller i de uppgifter som finns lagrade i informationskällan.&lt;br&gt;Utgivaren kan då råda över innehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis konstaterar jag i fråga om de nya elektroniska&lt;br&gt;medierna att text-TV, telefax och videotex som distributionsform för&lt;br&gt;periodiska skrifter, i samtliga fall under förutsättning att de sänds till&lt;br&gt;allmänheten, kan ges ett rättsligt skydd i grundlag i samma utsträckning&lt;br&gt;som ljudradio och television i allmänhet. Därutöver kan text-TV och&lt;br&gt;telefax ges ett skydd i den mån de används för sändningar som står öppna&lt;br&gt;för allmänheten. Om informationen i dessa medier överbringas med hjälp&lt;br&gt;av radiosändning, kan visserligen någon fullständig etableringsfrihet inte&lt;br&gt;uppnås. Men i övrigt kan de tryckfrihetsrättsliga grundprinciperna göras&lt;br&gt;tillämpliga. Detsamma gäller videotex som används i sådana former som&lt;br&gt;nyss nämndes.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Filmer och videogram m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Upptagningar av rörliga bilder förekommer i dag i många former. Filmen&lt;br&gt;är sedan länge väl känd. En senare utvecklad teknik har gjort spridning av&lt;br&gt;videogram i stor skala möjlig. Den tekniska och industriella utvecklingen&lt;br&gt;kan göra fler sätt att lagra och återge rörliga bilder tillgängliga för massdi-&lt;br&gt;stribution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig visning av filmer och videogram spelar för närvarande en&lt;br&gt;underordnad roll som nyhetsmedium. Detsamma gäller annan direkt&lt;br&gt;spridning av bildupptagningar till enskilda. Medierna har inte i dag sam-&lt;br&gt;ma betydelse för den fria åsiktsbildningen och det fria informationsflödet i&lt;br&gt;dagsaktuella frågor som tryckta skrifter, radio och TV. För opinionsbild-&lt;br&gt;ningen i mera vidsträckt bemärkelse är bildupptagningarna dock uppen-&lt;br&gt;barligen av stor betydelse. Konstnärliga och kulturella framställningar har&lt;br&gt;i bildupptagningarna viktiga medier. Bildupptagningarna rymmer också&lt;br&gt;en möjlighet för nyhetsförmedling och opinionsbildning med mera direkt&lt;br&gt;politiska syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså goda skäl att ett nytt yttrandefrihetsrättsligt grundlags-&lt;br&gt;skydd som bygger på principerna i TF skall gälla också filmer, videogram&lt;br&gt;och andra upptagningar av rörliga bilder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller en sådan reglering kan emellertid genomföras helt efter TF:s&lt;br&gt;mönster. Frågan vilket utrymme en grundlagsreglering skall lämna för&lt;br&gt;åtgärder i syfte att motverka våldsskildringar m. m. i filmer och videogram&lt;br&gt;tas i det följande upp i samband med behandlingen av censurförbudets&lt;br&gt;omfattning (avsnitt 6.1).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Ljudupptagningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Också ljudupptagningar, dvs. bandinspelningar, grammofonskivor och lik-&lt;br&gt;nande, spelar i dag en underordnad roll som nyhetsmedium. På samma&lt;br&gt;sätt som bildupptagningarna är de dock av väsentlig betydelse för opini-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;onsbildningen i vidare bemärkelse, samtidigt som de rymmer en möjlighet Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;för nyheter att nå spridning på nya vägar. För de konstnärliga framställ-&lt;br&gt;ningsformerna är de självfallet av mycket stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt yttrande över det grundlagsförslag som regeringen överlämnade för&lt;br&gt;granskning i november 1986 anförde lagrådet att det var svårt att se något&lt;br&gt;riktigt bärande motiv för att ta med ljudupptagningarna i grundlagen.&lt;br&gt;Emellertid ansåg lagrådet att det gick att finna en godtagbar lagteknisk&lt;br&gt;lösning. Lagrådet fann sig därför inte ha anledning att avstyrka förslaget&lt;br&gt;(prop. 1986/87:151 s. 292).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från de utgångspunkter som enligt det förut anförda bör gälla för be-&lt;br&gt;dömningen av frågan vilken räckvidd ett nytt grundlagsskydd skall ges&lt;br&gt;framstår ljudupptagningarna inte som mindre skyddsvärda än något annat&lt;br&gt;medium. Den tveksamhet som kommit till uttryck i lagrådets yttrande bör&lt;br&gt;därför inte leda till att sådana upptagningar undantas från regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Sceniska framställningar och utställningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De tyngst vägande betänkligheterna mot YFU:s förslag att sträcka ut det&lt;br&gt;detaljerade grundlagsskyddet för yttrandefriheten till andra medier än&lt;br&gt;tryckta skrifter gäller möjligheterna att låta skyddet omfatta sceniska fram-&lt;br&gt;ställningar och utställningar. Å ena sidan rymmer dessa framställningsfor-&lt;br&gt;mer naturligtvis viktiga möjligheter till påverkan på opinionen i vitt skif-&lt;br&gt;tande avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan skiljer sig framställningsformerna i betydelsefulla avseen-&lt;br&gt;den så starkt från de tryckta skrifterna att de inte utan svårigheter kan&lt;br&gt;inordnas under ett skyddssystem som bygger på principerna i TF. Skillna-&lt;br&gt;derna består främst i att framställningsformerna lämnar möjlighet att&lt;br&gt;ändra innehållet från ett framförande till nästa och att det saknas rimliga&lt;br&gt;praktiska möjligheter att dokumentera innehållet i vad som framförts vid&lt;br&gt;ett visst tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de grundläggande fri- och rättigheter som i regeringsformen till-&lt;br&gt;försäkras varje medborgare är mötesfriheten. Den innebär enligt 2 kap. 1 §&lt;br&gt;RF frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, menings-&lt;br&gt;yttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt&lt;br&gt;verk. Den får enligt 2 kap. 14 § första stycket RF begränsas av hänsyn till&lt;br&gt;ordning och säkerhet vid sammankomsten eller till trafiken. I övrigt får&lt;br&gt;den begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka&lt;br&gt;farsot. Möjligheterna att begränsa mötesfriheten gäller vidare endast inom&lt;br&gt;de allmänna ramar som föreskrivs i 2 kap. 12 § RF. Dessa innebär bl. a. att&lt;br&gt;sådana begränsningar i princip skall ske genom lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om mötesfriheten finns i lagen (1956:618) om&lt;br&gt;allmänna sammankomster. Den är tillämplig bl. a. på allmänna teaterföre-&lt;br&gt;ställningar, konserter och andra allmänna sammankomster för framföran-&lt;br&gt;de av konstnärliga verk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen krävs tillstånd för att någon skall få använda allmän plats&lt;br&gt;till sådana sammankomster som omfattas av lagen. Tillstånd får vägras&lt;br&gt;endast om det är nödvändigt med hänsyn till trafik eller allmän ordning.&lt;br&gt;Prövningen i tillståndsärenden får inte avse innehållet i föredrag, tal eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan muntlig framställning som avses förekomma vid sammankomsten. Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;En allmän sammankomst for framförande av konstnärligt verk får hållas&lt;br&gt;på allmän plats även utan tillstånd, om den med hänsyn till det väntade&lt;br&gt;deltagarantalet, den utvalda platsen och tiden för sammankomsten m. m.&lt;br&gt;kan antas äga rum utan fara för trafik eller allmän ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är påkallat av hänsyn till krig, krigsfara eller andra sådana&lt;br&gt;utomordentliga förhållanden eller farsot, kan regeringen enligt lagens 2 §&lt;br&gt;förordna att allmänna sammankomster inte får hållas inom ett visst län&lt;br&gt;eller del av länet. Regeringen kan överlåta denna befogenhet till länsstyrel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen får inställa eller upplösa en allmän sammankomst, om den hålls&lt;br&gt;i strid mot ett förbud enligt 2 § eller mot ett beslut att den ej får äga rum&lt;br&gt;eller har föranlett svårare oordning eller avsevärd fara för de närvarande&lt;br&gt;och andra åtgärder har visat sig otillräckliga för att återställa ordningen&lt;br&gt;eller skydda de närvarande. Polismyndighetens möjligheter att förbjuda&lt;br&gt;ett förnyande av sammankomsten är i linje härmed begränsade till fall då&lt;br&gt;den visat sig föranleda svårare oordning eller avsevärd fara för de tillstä-&lt;br&gt;desvarande och detta ej kan förebyggas genom ordningsföreskrifter eller&lt;br&gt;andra åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som nu har beskrivits gäller inte några särskilda föreskrifter&lt;br&gt;till skydd för teater eller utställningar. Allmänna regler om straff och&lt;br&gt;skadestånd är alltså tillämpliga, liksom vanliga regler om rättegången i&lt;br&gt;sådana mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om de sceniska framställningarna alltså inte står helt utan rättsligt&lt;br&gt;skydd är det klart att ett längre gående skydd i grundlag skulle kunna&lt;br&gt;innebära en förstärkning av yttrandefriheten. Olikheterna gentemot det&lt;br&gt;tryckta ordet har emellertid vållat svårigheter för tanken på ett detaljerat&lt;br&gt;grundlagsskydd efter TF:s mönster för sceniska framställningar och utställ-&lt;br&gt;ningar ända sedan den först togs upp av YFU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt huvudbetänkande Värna yttrandefriheten behandlade YFU frågan&lt;br&gt;om möjligheterna att inordna sceniska framställningar och utställningar i&lt;br&gt;ett nytt grundlagsverk främst med avseende på det yttrandefrihetsrättsliga&lt;br&gt;ensamansvaret. YFU framhöll i detta sammanhang bl. a. att sceniska&lt;br&gt;framställningar och utställningar inte sällan användes i samhällskritiskt&lt;br&gt;eller opinionsbildande syfte. Värdet från yttrandefrihetssynpunkt av ett&lt;br&gt;gott skydd för medierna kunde därför inte bestridas. YFU pekade dock på&lt;br&gt;de svårigheter som från yttrandefrihetsrättslig synpunkt hängde samman&lt;br&gt;med möjligheten att från ett framförande till ett annat ändra innehållet i&lt;br&gt;en scenisk framställning eller en utställning. Dessa svårigheter föranledde&lt;br&gt;YFU att föreslå att sceniska framställningar och utställningar skulle omfat-&lt;br&gt;tas av yttrandefrihetsgrundlagens skydd endast om arrangören hade valt&lt;br&gt;att utse en utgivare för framställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissutfallet i fråga om YFU:s förslag var oenhetligt. Flera instanser&lt;br&gt;tillstyrkte förslaget eller lämnade det uttryckligen utan erinran. Några&lt;br&gt;remissinstanser förordade ett obligatoriskt ensamansvar för teater och&lt;br&gt;utställningar. Andra ansåg att frågan måste utredas ytterligare. Åter andra&lt;br&gt;var uttalat kritiska och ansåg att teatrar och utställningar inte alls skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattas av en ny grundlagsreglering. En redogörelse för remissutfallet Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;finns i Ds Ju 1985:4 s. 85 ff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid lagrådsremissen avstyrkte föredragande statsrådet att YFU:s förslag&lt;br&gt;om grundlagsreglering till skydd för sceniska framställningar och utställ-&lt;br&gt;ningar skulle läggas till grund för lagstiftning. Föredraganden pekade på att&lt;br&gt;flera av de remissinstanser som företrädde de aktuella medierna ansåg att&lt;br&gt;dessa inte alls borde omfattas av grundlagsskyddet. Vidare framhöll han&lt;br&gt;de svårigheter som hängde samman med framställningsformernas förän-&lt;br&gt;derliga karaktär och de bristande möjligheterna att dokumentera deras&lt;br&gt;innehåll. Beträffande tanken att grundlagsskyddet skulle bero av om ar-&lt;br&gt;rangören valt att utse en utgivare anförde departementschefen att en sådan&lt;br&gt;ordning gjorde meddelarnas ställning osäker. Departementschefen anför-&lt;br&gt;de också att det torde vara betydligt svårare att avgränsa vad som är&lt;br&gt;sceniska framställningar och utställningar från andra företeelser än det är&lt;br&gt;att avgöra vad som är tryckta skrifter, radio- eller TV-sändningar eller&lt;br&gt;filmer, videogram eller fonogram. Det var därför enligt föredraganden inte&lt;br&gt;möjligt att åstadkomma en grundlagsreglering som var så klar och otvety-&lt;br&gt;dig som krävs (prop. 1986/87:151 s. 32).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag som förut har antytts att en förstärkning av det&lt;br&gt;konstitutionella skyddet för friheten att yttra sig genom sceniska framställ-&lt;br&gt;ningar och utställningar i och för sig skulle vara önskvärd; inte minst gäller&lt;br&gt;det med tanke på krav på ingripanden som kan uppstå i kristider. Men&lt;br&gt;även under lugnare förhållanden kan sceniska framställningar och utställ-&lt;br&gt;ningar givetvis chockera, oroa och utmana. Det saknas inte exempel på att&lt;br&gt;den offentliga makten i vårt land och på andra håll har lagt ut hinder för&lt;br&gt;offentliggörande av framställningar med ett som förgripligt ansett innehåll.&lt;br&gt;Teatercensuren behölls hos oss långt efter det att tryckfriheten blivit verk-&lt;br&gt;ligt etablerad. Först år 1872 blev teatern i Sverige fri från den statliga&lt;br&gt;censuren. Dröjsmålet torde inte ha berott på någon tillfällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är självfallet inte lätt att i efterhand ange de skadeverkningar som&lt;br&gt;censuren kan ha orsakat. Att varje sådan inskränkning i yttrandefriheten&lt;br&gt;kan verka återhållande på den sceniska konstartens utvecklingsmöjligheter&lt;br&gt;och verkningsförmåga är emellertid självklart. Avsaknaden av ett mera&lt;br&gt;fullständigt konstitutionellt skydd för friheten att yttra sig i dessa former&lt;br&gt;är därför inte något som bör accepteras utan vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle alltså innebära en viktig förstärkning av skyddet för yttrande-&lt;br&gt;friheten, om de tryckfrihetsrättsliga principerna kunde göras tillämpliga&lt;br&gt;också på sceniska framställningar och utställningar. Men en sådan ordning&lt;br&gt;kan inte utan problem genomföras inom ramen för det tryckfrihetsrättsliga&lt;br&gt;mönstret. Och den tidigare behandlingen av frågan har givit vid handen att&lt;br&gt;man måste räkna med vissa svårigheter i tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller de sceniska framställningsformerna framkom vid remissbe-&lt;br&gt;handlingen av YFU:s förslag farhågor för att det konstnärliga oberoendet&lt;br&gt;skulle minska till förmån för ett starkare inflytande över repertoarval&lt;br&gt;m. m. för andra instanser än de konstnärliga. Farhågorna hängde samman&lt;br&gt;med YFU:s förslag att utgivaren skulle utses av den som bedriver verksam-&lt;br&gt;heten. Visserligen torde det inte vara omöjligt att utforma föreskrifter om&lt;br&gt;detta på ett sätt som förebygger missförstånd. Inte desto mindre måste det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medges att det inte går att helt överblicka vilka följder en ordning med Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;ensamansvar för sceniska framställningar skulle få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl att befara att den konstnärliga friheten skulle lida men av en&lt;br&gt;ändring ligger i att den som utser utgivaren i enlighet med de tryckfrihets-&lt;br&gt;rättsliga principerna bör vara ansvarig for skadestånd vid sidan av utgiva-&lt;br&gt;ren. Inte så få teatersällskap torde vara organiserade i sådana former att&lt;br&gt;detta moment i det tryckfrihetsrättsliga mönstret skulle kunna påverka&lt;br&gt;friheten för de egentliga konstutövarna i frågor om repertoarval m. m. I de&lt;br&gt;fall där det allmänna står bakom verksamheten framstår en sådan föränd-&lt;br&gt;ring som särskilt ömtålig, för att inte säga betänklig. Betänkligheterna blir&lt;br&gt;inte mindre i fråga om utställningarna. En annan svårighet i fråga om den&lt;br&gt;rättsliga utformningen av ett i detalj utfört konstitutionellt skydd för&lt;br&gt;yttrandefriheten i fråga om sceniska framställningar och utställningar visar&lt;br&gt;sig när det gäller att bestämma vilka framställningar skyddet skall omfatta.&lt;br&gt;Det är inte givet vad som skall anses som en scenisk framställning, ej heller&lt;br&gt;vad som menas med en utställning. Svårigheterna har påpekats bl. a. i&lt;br&gt;några remissyttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yttrandefrihetsrättsligt ensamansvar för sceniska framställningar och&lt;br&gt;utställningar för också med sig svårigheter i fråga om en ordning för&lt;br&gt;utkrävande av ansvar som utformas efter det tryckfrihetsrättsliga mönst-&lt;br&gt;ret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättegångar om ansvar för innehållet i tryckta skrifter är behovet av att&lt;br&gt;ta ställning till bevisning i allmänhet begränsat. Juryns prövning av den&lt;br&gt;talan som förs kan i princip begränsas till frågan huruvida det yttrande&lt;br&gt;som föreligger i tryck är straffbart som något av de tryckfrihetsbrott som&lt;br&gt;anges i TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden som fälls från scenen är flyktiga till formen, även om de&lt;br&gt;normalt återfinns i manuskript m. m. En skådespelare eller annan scenar-&lt;br&gt;tist åstadkommer kanske en dagsaktuell anspelning eller någon annan&lt;br&gt;avvikelse från manuskriptet med små medel, verksamma endast i ögon-&lt;br&gt;blicket. Hur fastställer man i ett sådant fall vad som har yttrats, och skall&lt;br&gt;utgivaren hållas ansvarig också för andras ingivelser i ett sådant konstnär-&lt;br&gt;ligt inspirerat ögonblick? YFU tvingades på denna punkt till ett avsteg från&lt;br&gt;det vanliga tryckfrihetsrättsliga mönstret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om yttranden utanför manuskriptet innebar YFU:s förslag att&lt;br&gt;utgivaren i princip skulle vara ansvarig för yttrandet i den form det fått.&lt;br&gt;Men för extrema situationer, då något sådant inte skulle vara rimligt,&lt;br&gt;hänvisade YFU till allmänna rättsgrundsatser. Extremfallen torde enligt&lt;br&gt;YFU alltid kunna få en tillfredsställande lösning med tillämpning av&lt;br&gt;sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kritik mot YFU:s förslag som på denna punkt anfördes är svår att&lt;br&gt;bortse ifrån. Den gick ut på att YFU:s förslag inte var förenligt med&lt;br&gt;straffrättsliga legalitetshänsyn och att oklarheten kunde medföra att man&lt;br&gt;måste göra vidlyftiga utredningar som hotade anonymitetsskyddet. Visser-&lt;br&gt;ligen finns det knappast några skäl att befara att fall av det slag som&lt;br&gt;kritiken syftar på skulle bli vanliga. Å andra sidan kan det sannolikt visa&lt;br&gt;sig svårt att vidmakthålla förtroendet för en yttrandefrihetsrättslig regle-&lt;br&gt;ring, om det visar sig att den har svagheter som t. ex. kan ställa en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgiftslämnare utan det skydd som gjort det möjligt att lämna uppgiften. Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;1 fråga om rättegången fastslog YFU i överensstämmelse med den&lt;br&gt;tryckfrihetsrättsliga förebilden bl. a. att frågan om en framställnings&lt;br&gt;brottslighet skulle prövas av en jury, om inte parterna på båda sidor&lt;br&gt;avstått från detta. Med tanke på mål i vilka det inte alltid kunde antas vara&lt;br&gt;oomtvistligt vad som yttrats, dvs. i huvudsak mål om straff eller skade-&lt;br&gt;stånd för vad som offentliggjorts från scen eller i en utställning, föreslog&lt;br&gt;dock YFU en avvikelse från TF:s mönster. I sådana mål skulle frågan om&lt;br&gt;vad som yttrats prövas enbart av rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet skulle finnas att begära prövning i högre instans av vad rätten&lt;br&gt;fann vara det yttrande som den fortsatta rättegången skulle gälla. Förslaget&lt;br&gt;innebar att ett mål enligt YGL kunde delas upp på två stadier. Under det&lt;br&gt;första stadiet, som skulle gå ut på att fastställa vad som hade yttrats t. ex. i&lt;br&gt;en scenisk framställning, skulle korta frister for handläggningen gälla såväl&lt;br&gt;i första instans som i hovrätten. Hovrättens beslut skulle inte kunna&lt;br&gt;överklagas. Det andra stadiet skulle motsvara den nuvarande tryckfri-&lt;br&gt;hetsprocessen. YFU utvecklade sitt förslag närmare i betänkandet (Ds Ju&lt;br&gt;1986:4) med förslag till följdlagstiftning till en grundlagsreform angående&lt;br&gt;yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser riktade kritik mot YFU:s förslag i fråga om rätte-&lt;br&gt;gången. Handläggningsordningen uppfattades som alltför komplicerad och&lt;br&gt;utdragen. Kritiken bidrog starkt till att förslaget att det detaljerade grund-&lt;br&gt;lagsskyddet för yttrandefriheten skulle omfatta även sceniska framställ-&lt;br&gt;ningar och utställningar inte fördes vidare i 1986 års lagrådsre-&lt;br&gt;miss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de invändningar mot att låta ett utvidgat grundlagsskydd för yttran-&lt;br&gt;defriheten omfatta även sceniska framställningar och utställningar som nu&lt;br&gt;har berörts träffar åtminstone den som avser svårigheter i fråga om rätte-&lt;br&gt;gången både en ordning enligt vilken alla sceniska framställningar och&lt;br&gt;utställningar skulle omfattas av den nya grundlagen och ett system där&lt;br&gt;ensamansvaret skulle vara frivilligt så som YFU föreslog. En annan in-&lt;br&gt;vändning gäller en sådan ordning särskilt. Det är den som avser uppgifts-&lt;br&gt;lämnarnas ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som YFU själv har påpekat innebär en ordning med ett frivilligt ensam-&lt;br&gt;ansvar för sceniska framställningar och utställningar att den som lämnar&lt;br&gt;ett meddelande för publicering i en sådan framställningsform inte kan vara&lt;br&gt;säker på att offentliggörandet sker utan risk för honom själv. YFU pekade&lt;br&gt;på att detta problem redan finns i fråga om stenciler och liknande skrifter,&lt;br&gt;som genom 1976 års tryckfrihetsrättsliga reform beretts ett skydd enligt TF&lt;br&gt;på villkor att uppgifter om mångfaldigandet sätts ut på skriften (1 kap. 5 §&lt;br&gt;TF). Enligt YFU:s förslag skulle uppgiftslämnaren på samma sätt som i&lt;br&gt;fråga om de nyss nämnda skrifterna vara skyddad från straff om han&lt;br&gt;lämnat sin uppgift med avsikt att den skulle publiceras under ensaman-&lt;br&gt;svar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid kan det i fråga om sceniska framställningar och utställningar&lt;br&gt;i högre grad än i fråga om de skrifter som jämställs med tryckalster sättas i&lt;br&gt;fråga om fördelarna med ett meddelarskydd, som är försett med en sådan&lt;br&gt;svaghet, uppväger de nackdelar som måste anses vara förenade med att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bereda uttrycksformen ett detaljerat skydd i grundlag. Fördelarna skulle Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;bestå av tillgång till obekväma eller kontroversiella uppgifter att lägga till&lt;br&gt;grund för vad som offentliggörs i ett sceniskt verk eller en utställning. En&lt;br&gt;uppgiftslämnare kan dock förmodas dra sig för att lämna sitt meddelande&lt;br&gt;om det råder någon oklarhet om hans ansvar vid en publicering och om&lt;br&gt;anonymiteten inte är säker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samlad bedömning av frågan huruvida grundlagsskyddet bör omfatta&lt;br&gt;även sceniska framställningar och utställningar leder enligt min mening&lt;br&gt;inte till någon annan slutsats än den som framfördes i 1986 års lagråds-&lt;br&gt;remiss. Dessa uttrycksformer bör alltså lämnas utanför den nya grundla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Närmare om möjligheterna att överföra TF:s&lt;br&gt;principer till andra medier&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De tryckfrihetsrättsliga grundprinciperna skall gälla&lt;br&gt;för de medier som omfattas av den nya grundlagen. Det skall dock&lt;br&gt;finnas möjlighet att förhandsgranska offentligt visade filmer och vi-&lt;br&gt;deogram. Etableringsfriheten för radiosändningar skall vidare kunna&lt;br&gt;vara begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Förbudet mot censur m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund till mina överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kärnpunkt i TF är det s. k. censurförbudet i 1 kap. 2 § första stycket som&lt;br&gt;lyder: ”Någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något&lt;br&gt;förbud mot tryckning därav må ej förekomma”. I andra stycket förbjuds&lt;br&gt;myndigheter och andra allmänna organ att på grund av en skrifts innehåll&lt;br&gt;hindra att den trycks, utges eller sprids bland allmänheten, om inte en&lt;br&gt;sådan åtgärd har stöd i TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot censur är grundläggande för tryckfriheten. I likhet med&lt;br&gt;etableringsfriheten och rätten att sprida tryckta skrifter utgör det en direkt&lt;br&gt;verkande spärr mot sådana åtgärder från det allmännas sida som skulle&lt;br&gt;hindra ett offentliggörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan om TF finns motsvarande förbud mot censur i lagstiftningen&lt;br&gt;på radioområdet (8 § radiolagen /1966:755/ m.fl. författningar). Också i&lt;br&gt;fråga om sammankomster som skyddas av mötesfriheten finns ett skydd i&lt;br&gt;vanlig lag mot förhandsgranskning av framställningar som avses förekom-&lt;br&gt;ma (5 § tredje stycket lagen /1956:618/ om allmänna sammankomster). En&lt;br&gt;likartad föreskrift gäller enligt allmänna ordningsstadgan (1956:617) i&lt;br&gt;fråga om offentliga tillställningar (14 § fjärde stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast på ett område föreskrivs i vår lagstiftning att förhandsgranskning&lt;br&gt;skall ske av framställningar som är avsedda för spridning bland allmänhe-&lt;br&gt;ten. Det gäller filmer och videogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och video-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gram får sådana bildupptagningar inte visas vid allmänna sammankomster Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;eller offentliga tillställningar utan att ha granskats och godkänts av statens&lt;br&gt;biografbyrå. Biografbyrån får inte godkänna en film eller ett videogram&lt;br&gt;eller en del därav om händelserna skildras på ett sådant sätt och i sådana&lt;br&gt;sammanhang att framställningen kan verka förråande. Vid bedömningen&lt;br&gt;skall särskilt beaktas om framställningen innehåller närgångna eller ut-&lt;br&gt;dragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt&lt;br&gt;våld eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan om förhandsgranskningen av filmer och videogram som skall&lt;br&gt;visas offentligt är det i dag möjligt att ingripa mot oacceptabla våldsskild-&lt;br&gt;ringar i filmer och videogram med stöd av brottsbalkens föreskrifter om&lt;br&gt;olaga våldsskildring och otillåten utlämning av film eller videogram (16&lt;br&gt;kap. 10 b och 10 c §§). Straffet för olaga våldsskildring skärptes genom&lt;br&gt;beslut av riksdagen på våren 1990 till fängelse i högst två år (prop.&lt;br&gt;1989/90:70, KrU 30, rskr. 309, SFS 1990:894).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Mina överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud mot censur är ett grundläggande inslag i ett konstitutionellt&lt;br&gt;skydd för yttrandefriheten efter TF:s mönster. Att ett sådant förbud införs&lt;br&gt;och utan undantag gäller i fråga om alla former av radio, TV och liknande&lt;br&gt;överföringar samt ljudupptagningar får anses givet. När det gäller filmer,&lt;br&gt;videogram och andra bildupptagningar gör sig emellertid vissa särskilda&lt;br&gt;hänsyn gällande som jag nu skall gå in på. Jag skall därefter ta upp en fråga&lt;br&gt;som är anknuten till frågan om censur och andra hinder, nämligen rätten&lt;br&gt;att inneha mottagar- och uppspelningsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om våldsskildringar i rörliga bilder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framväxten av en marknad för spridning av videogram till hemmen eller&lt;br&gt;för annat enskilt bruk innebär att det har uppstått en ny möjlighet till&lt;br&gt;spridning av framställningar till en vid och obestämd krets. Det nya&lt;br&gt;mediet kan på ett betydelsefullt sätt öka möjligheterna att ta del av ange-&lt;br&gt;lägna framställningar. Men det har också kommit att användas på ett sätt&lt;br&gt;som väckt oro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet har spridningen av videogram satts i fråga inom opini-&lt;br&gt;onen, framför allt på grund av farhågor för att spekulativa våldsskildringar&lt;br&gt;kan utöva en skadlig påverkan, särskilt på barn och ungdomar. Frågan har&lt;br&gt;vid upprepade tillfallen behandlats av statsmakterna. En åtgärd som har&lt;br&gt;påyrkats från flera håll är en allmän granskning av videogram före offent-&lt;br&gt;liggörandet. Statens åtgärder mot våldsvideogrammen har emellertid in-&lt;br&gt;riktats på ingripanden i efterhand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den långvariga diskussionen kring problemet med våldsskildringar i&lt;br&gt;videogram förde under våren 1990 fram till riksdagens beslut att anta den&lt;br&gt;förut nämnda lagen om granskning och kontroll av filmer och videogram.&lt;br&gt;Lagen innebär att framställningar i filmer och videogram som skall visas&lt;br&gt;offentligt även i fortsättningen skall granskas och godkännas i förväg av&lt;br&gt;statens biografbyrå. Såvitt gäller filmer och videogram som inte skall visas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentligt bygger lagen på en starkt intensifierad tillsyn över marknaden i Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;syfte att komma till rätta med det problem som orsakats av spridningen av&lt;br&gt;våldsskildringar. Samtidigt med den nya lagens tillkomst gjordes som&lt;br&gt;nämnts en väsentlig skärpning av straffskalan för olaga våldsskildring&lt;br&gt;enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakom utformningen av de åtgärder mot skador av våldsskildringar i&lt;br&gt;film och videogram som nu alltså har beslutats ligger bl. a. överväganden&lt;br&gt;om olika tänkbara åtgärders effektivitet. I regeringens proposition i ären-&lt;br&gt;det anfördes (prop. 1989/90:70 s. 33 f.) att det för att komma till rätta med&lt;br&gt;de problem som hela utbudet av våldsskildringar på biograf, video och&lt;br&gt;TV, däri inbegripet satellit- och kabel-TV, behövdes andra insatser än&lt;br&gt;censur av extrema våldsskildringar. Den begränsade verkan som censur av&lt;br&gt;videogram avsedda för den enskilde konsumenten skulle ha medförde att&lt;br&gt;en sådan åtgärd inte kunde anses motiverad mot bakgrund av grundlagens&lt;br&gt;bestämmelser om utrymmet för begränsningar av yttrandefriheten (2 kap.&lt;br&gt;12 och 13 §§ RF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett yttrande till kulturutskottet över propositionen (1989/90:KU 7y)&lt;br&gt;anförde konstitutionsutskottet bl. a. att det skulle innebära ett betydande&lt;br&gt;avsteg från de principer som gäller på det yttrandefrihetsrättsliga området&lt;br&gt;att införa obligatorisk förhandsgranskning av filmer och videogram som är&lt;br&gt;avsedda för privat bruk. För en sådan censur skulle enligt utskottet således&lt;br&gt;krävas mycket starka skäl. Utskottet uttalade att det inte är förenligt med&lt;br&gt;regeringsformen att införa förhandsgranskning för att komma till rätta&lt;br&gt;med problemet med våldsskildringarna, om det finns någon annan lika&lt;br&gt;effektiv och mindre ingripande metod. Utskottet ansåg att det åtgärdspro-&lt;br&gt;gram som lades fram i propositionen hade goda förutsättningar att få&lt;br&gt;större effekt än obligatorisk förhandsgranskning. I likhet med regeringen&lt;br&gt;fann därför konstitutionsutskottet att det inte borde införas en lagstiftning&lt;br&gt;om obligatorisk förhandsgranskning av videogram som sprids till den&lt;br&gt;enskilde konsumenten. Utskottet förklarade att det var viktigt att utvärde-&lt;br&gt;ra de effekter som åtgärdsprogrammet skulle få och utgick från att rege-&lt;br&gt;ringen noga följde utvecklingen och återkom till riksdagen med nya förslag,&lt;br&gt;om de åtgärder som föreslogs i propositionen skulle visa sig otillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutskottet instämde vid sin behandling av propositionen i de nu&lt;br&gt;återgivna uttalandena av konstitutionsutskottet (1989/90 KrU30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För min del vill jag till en början framhålla att det — i enlighet med vad&lt;br&gt;som förutskickats i regeringens proposition i ärendet om våldsskildringar i&lt;br&gt;rörliga bilder — skall genomföras ett omfattande åtgärdsprogram i sam-&lt;br&gt;band med den nya lagstiftningen i syfte att komma till rätta med proble-&lt;br&gt;met med våldsskildringar i videogram. Som ett centralt statligt organ med&lt;br&gt;ansvar för att samordna verksamheten har redan inrättats ett råd mot&lt;br&gt;skadliga våldsskildringar. En väsentlig intensifiering av tillsynen över&lt;br&gt;marknaden genomförs med olika medel i syfte att spåra upp otillåtna&lt;br&gt;skildringar och utkräva straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under behandlingen av det ärende som lett fram till det nu beslutade&lt;br&gt;programmet för åtgärder mot skador av våldsskildringar i filmer och&lt;br&gt;videogram har uttalats att det finns anledning att räkna med att åtgärds-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;programmet skall få en större effekt än vad en obligatorisk förhandsgransk- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;ning skulle kunna få. Från konstitutionell synpunkt finns det anledning att&lt;br&gt;fästa avseende vid denna bedömning. En förhandsgranskning skulle san-&lt;br&gt;nolikt inte i längden kunna göras effektiv. Den skulle inte kunna hindra att&lt;br&gt;det finns en marknad utanför den etablerade handeln. Och i förhållande&lt;br&gt;till det totala utbudet av våldsskildringar i olika bildmedier skulle en&lt;br&gt;censur av videogram med extremvåld för den enskilde konsumenten ha en&lt;br&gt;obetydlig effekt. Därtill kommer att den skulle fora med sig en besvärande&lt;br&gt;byråkrati och inte obetydliga ingrepp, t. ex. för kontroller av inresande vid&lt;br&gt;landets gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är självfallet inte möjligt för mig att nu förutsäga hur snart verkning-&lt;br&gt;arna av åtgärdsprogrammet mot skadliga våldsskildringar kommer att visa&lt;br&gt;sig. Sakligt sett finns det goda skäl att hoppas att det kommer att ske&lt;br&gt;ganska snart. Det är å andra sidan inte orealistiskt att räkna med att den&lt;br&gt;fulla effekten av de olika åtgärderna kommer att visa sig först när verksam-&lt;br&gt;heten hunnit pågå en tid och utvecklat sina former. Det finns därför nu&lt;br&gt;anledning att avvakta den något mera långsiktiga utvecklingen på video-&lt;br&gt;grammarknaden innan frågan om eventuella ytterligare åtgärder mot&lt;br&gt;våldsvideogrammen tas upp till nya överväganden. I detta läge saknas det&lt;br&gt;enligt min mening tillräckligt starka skäl för att en ny grundlag skall medge&lt;br&gt;censur i vidare omfattning än den som existerar i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya grundlagen bör däremot lämna utrymme för sådana åtgärder&lt;br&gt;som har beslutats mot våldsskildringarna. Det gäller i första rummet vissa&lt;br&gt;möjligheter att använda tvångsmedel. Jag återkommer till detta i special-&lt;br&gt;motiveringen ( se under 3 kap. 9 och 14 §§ samt 7 kap. 5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om rätten att inneha teknisk utrustning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett år 1979 publicerat debattbetänkande (SOU 1979:49) Grundlagsskyd-&lt;br&gt;dad yttrandefrihet konstaterade YFU att flera uttrycksformer är så beskaf-&lt;br&gt;fade att själva yttrandet är fixerat vid ett föremål, t. ex. en bok, en gram-&lt;br&gt;mofonskiva eller en film. Åtskilliga kräver hjälpmedel i form av teknisk&lt;br&gt;apparatur för att nå mottagaren, som grammofon, bandspelare eller film-&lt;br&gt;projektor. YFU ansåg att informationsfriheten inte borde kunna angripas&lt;br&gt;bakvägen genom att man inskränker medborgarnas möjligheter att ha och&lt;br&gt;använda sådana föremål och hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I huvudbetänkandet (SOU 1983:70) föreslog YFU en regel i grundlag&lt;br&gt;om rätt att inneha föremål som bär eller förmedlar yttranden avsedda för&lt;br&gt;spridning bland allmänheten. Grundlagsregelns funktion skulle vara att&lt;br&gt;förhindra att restriktioner infördes i vanlig lag. Den skulle höja tröskeln&lt;br&gt;för ingrepp i informationsfriheten. YFU föreslog att regeln skulle placeras&lt;br&gt;i RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett relativt fåtal remissinstanser uttalade sig om denna del av&lt;br&gt;YFU:s förslag. En majoritet bland dem ställde sig avvisande till förslaget.&lt;br&gt;De ansåg att en generell författningsreglering enligt YFU:s förslag skulle&lt;br&gt;vara både onödig och missvisande. Förslaget avstyrktes också av föredra-&lt;br&gt;gande statsrådet i 1986 års lagrådsremiss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag peka på att det för att ta del av en tryckt skrift Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;normalt inte fordras några hjälpmedel. Det anses därför, som framhölls&lt;br&gt;vid 1986 års lagrådsremiss, att det följer av grundlagsbestämmelserna om&lt;br&gt;tryckfriheten att rätten att inneha tryckta skrifter inte får begränsas annat&lt;br&gt;än av ordnings- och säkerhetsskäl e. d. på sådana institutioner som t. ex.&lt;br&gt;sjukhus, militärförläggningar och kriminalvårdsanstalter. Det kan också&lt;br&gt;på goda grunder hävdas att detsamma skulle bli fallet med tekniska hjälp-&lt;br&gt;medel som behövs för att ta del av framställningar i andra medier som&lt;br&gt;förses med ett grundlagsskydd som bygger på de tryckfrihetsrättsliga prin-&lt;br&gt;ciperna (jämför prop. 1986/87:151 s. 63 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som YFU menade är givetvis möjligheten till ett fritt informationsflöde&lt;br&gt;genom moderna tekniska massmedier beroende av rätten att inneha sådan&lt;br&gt;utrustning som behövs för att informationen skall kunna bli tillgänglig för&lt;br&gt;allmänheten. Den rättsliga regleringens innebörd i frågan om rätten att&lt;br&gt;inneha sådan utrustning bör därför i och för sig vara den som enligt det&lt;br&gt;nyss anförda torde följa av de principer den nya grundlagen bygger på. För&lt;br&gt;att undanröja varje osäkerhet av innebörd att det skulle kunna finnas en&lt;br&gt;skillnad jämfört med TF bör detta dock uttryckligen framgå av grundla-&lt;br&gt;gen. En sådan bestämmelse skulle motsvara den regel i den radiorättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen som garanterar rätten att inneha radiomottagare (3 § första&lt;br&gt;stycket radiolagen). Den bestämmelsen har kommit till i informationsfri-&lt;br&gt;hetens intresse. Jag återkommer till den närmare utformningen av en&lt;br&gt;grundlagsregel i specialmotiveringen (se under 1 kap. 3 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Etableringsfrihet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 kap. 1 § TF har varje svensk medborgare eller svensk juridisk&lt;br&gt;person rätt att genom tryckpress framställa tryckalster. Rätt att salu- hålla,&lt;br&gt;försända eller på annat sätt sprida tryckta skrifter gäller på samma sätt&lt;br&gt;enligt 6 kap. 1 §. Även rätten att importera tryckta skrifter är säkerställd i&lt;br&gt;TF (13 kap. 5§ tredje stycket). Dessa regler om etableringsfrihet, sprid-&lt;br&gt;ningsrätt och införselrätt innebär tillsammans med censurförbudet att det&lt;br&gt;allmänna inte kan hindra ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning&lt;br&gt;som förmedlas genom tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarighet till TF:s föreskrifter om etableringsfriheten m.m.&lt;br&gt;finns inte i fråga om andra uttrycksformer vare sig i grundlag eller annan&lt;br&gt;författning. Rätten att driva verksamhet för att sprida åsikter och informa-&lt;br&gt;tion genom andra medier än tryckta skrifter har visserligen ett visst skydd i&lt;br&gt;grundlag genom reglerna i 2 kap. RF. Men det skyddet går inte lika långt&lt;br&gt;som föreskrifterna i TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan krävs på ett undantag när inte heller något särskilt&lt;br&gt;tillstånd för att enskilda skall få driva verksamhet som går ut på att sprida&lt;br&gt;åsikter och information till offentligheten genom andra medier än tryckta&lt;br&gt;skrifter. Undantaget föreskrivs i 5 § radiolagen (1966:755) och avser rät-&lt;br&gt;ten att sända radioprogram i rundradiosändningar samt vissa trådsänd-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt YFU:s förslag skulle var och en i grundlag tillförsäkras rätt gent-&lt;br&gt;emot det allmänna att framställa och importera ljudupptagningar och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upptagningar av rörliga bilder samt att sprida sådana upptagningar bland Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;allmänheten. Samma rätt skulle gälla i fråga om trådsändare, mottagare&lt;br&gt;för eter- eller trådsändning samt apparatur för inspelning eller återgivning&lt;br&gt;av ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder. Var och en skulle&lt;br&gt;vidare tillförsäkras rätt gentemot det allmänna att bedriva verksamhet för&lt;br&gt;trådsändningar till allmänheten, offentlig visning av filmer och videogram&lt;br&gt;samt offentlig uppspelning av ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissutfallet över YFU:s förslag i frågorna om etableringsfrihet var&lt;br&gt;ganska splittrat. Ett övervägande antal remissyttranden var positiva. In-&lt;br&gt;vändningar gjordes dock i flera frågor. Vissa remissinstanser uttalade sig&lt;br&gt;till förmån för en friare etableringsrätt i fråga om etersändningar. Andra&lt;br&gt;förordade ett koncessionssystem även för trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande behandlar jag först möjligheterna att i grundlag föreskriva&lt;br&gt;etableringsfrihet för bildupptagningar och ljudupptagningar och därefter&lt;br&gt;frågan om etableringsfrihet för radio- och trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.2.1 Bildupptagningar och ljudupptagningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;YFU:s förslag att genom föreskrifter i grundlag säkerställa etableringsfri-&lt;br&gt;heten i fråga om bildupptagningar och ljudupptagningar mötte inte någon&lt;br&gt;allvarligare kritik under remissbehandlingen. Det lades också till grund för&lt;br&gt;det förslag som 1986 års lagrådsremiss innehöll. Lagrådets yttrande över&lt;br&gt;förslaget innehöll inte några invändningar i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid lagrådsremissen anförde föredragande statsrådet att det självklart är&lt;br&gt;av värde från yttrandefrihetssynpunkt att det införs en rätt att framställa&lt;br&gt;och sprida ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder. Vidare&lt;br&gt;uttalades att en motsvarande etableringsfrihet bör finnas i fråga om offent-&lt;br&gt;lig visning av rörliga bilder och uppspelning av ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas anledning att nu göra någon annan bedömning än den som&lt;br&gt;låg till grund för 1986 års förslag. Det innebär att ett förslag om rätt att&lt;br&gt;driva verksamhet för framställande och spridande av ljudupptagningar&lt;br&gt;och upptagningar av rörliga bilder nu bör läggas fram och att lagtexten bör&lt;br&gt;ges en utformning som i huvudsak svarar mot den tidigare lagrådsremis-&lt;br&gt;sens förslag (prop. 1986/87:151 s. 65 f., 271 f.).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.2.2 Radio-och trådsändningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som nyss nämndes skiljer sig villkoren för rundradiosändningar från vad&lt;br&gt;som gäller för andra uttrycksformer genom att det inte råder någon princip&lt;br&gt;om etableringsfrihet. Detsamma gäller vissa trådsändningar. Skillnaden&lt;br&gt;har följande bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiofrekvensspektrum omfattar frekvensområdet upp till 3000 giga-&lt;br&gt;hertz. Den del av frekvensspektrum som med dagens tekniska och ekono-&lt;br&gt;miska förutsättningar kan utnyttjas i praktiken sträcker sig från något&lt;br&gt;under 10 kilohertz till 300 gigahertz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiosändning sker genom alstring och utsändning av elektromagneti-&lt;br&gt;ska vågor i den del av det fria rummets elektromagnetiska spektrum, där&lt;br&gt;sådana vågor utbreder sig med samma hastighet som ljuset. Antalet ra-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;diovågor eller svängningar per sekund betecknas som en frekvens och Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;uttrycks i enheten hertz. En hertz betecknar en svängning per sekund. Vid&lt;br&gt;högre frekvens än 3 000 gigahertz blir det fråga om vågor av annat slag än&lt;br&gt;radiovågor; infraröd strålning, ljus, ultraviolett ljus, röntgenstrålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tekniken for radiosändning kan användas for att förmedla trafik av flera&lt;br&gt;olika slag. Dit hör t. ex. telefoni och telegrafi. Dit hör självfallet också&lt;br&gt;sändningar till allmänheten av program i radio och TV. I den svenska&lt;br&gt;radiolagen definieras radiosändning som ljud, bild eller annat meddelande&lt;br&gt;som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre&lt;br&gt;än 3000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad&lt;br&gt;ledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiokommunikation är möjlig endast om de berörda radioanlägg-&lt;br&gt;ningarna använder samma frekvens. Två radiosändare som använder sam-&lt;br&gt;ma frekvens kan störa varandra. För att radiofrekvensspektrum skall&lt;br&gt;kunna utnyttjas på bästa sätt överallt på jorden krävs regler av internatio-&lt;br&gt;nell räckvidd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa förhållanden gav tidigt upphov till mellanstatliga överenskom-&lt;br&gt;melser i syfte att ordna och fördela möjligheterna till radiotrafik av skilda&lt;br&gt;slag. Den nu gällande regleringen återfinns i den internationella tele-&lt;br&gt;konventionen, avslutad i Nairobi den 6 november 1982. Den kompletteras&lt;br&gt;av särskilda tillämpningsföreskrifter för radio, telegrafi och telefoni, s. k.&lt;br&gt;reglementen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radioreglementet lägger fast uppdelningen av frekvensspektrum mellan&lt;br&gt;olika användningssätt, t. ex. rundradio från sändare på marken, satellit-&lt;br&gt;rundradio, mobilradio etc. Inom dessa ramar tilldelas staterna radiofre-&lt;br&gt;kvenser för olika ändamål. Det sker genom beslut inom internationella&lt;br&gt;teleunionen, som är FN:s fackorgan för telekommunikationer. Den inter-&lt;br&gt;nationella telekonventionen och radioreglementet är bindande folkrätt för&lt;br&gt;de stater som har ratificerat konventionen, bland dem Sverige (SÖ&lt;br&gt;1985:66).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde råda full enighet om att de förhållanden som nu har redovisats&lt;br&gt;gör det nödvändigt att någon kontroll utövas över hur radiofrekvensspekt-&lt;br&gt;rum tas i anspråk. Redan i sitt debattbetänkande konstaterade YFU att det&lt;br&gt;begränsade sändningsutrymmet utesluter en fullständig etableringsfrihet&lt;br&gt;när det gäller etersändningar av radio- och TV-program (SOU 1979:49 s.&lt;br&gt;62). Den svenska radiorättsliga regleringen innebär att inte någon radio-&lt;br&gt;trafik får äga rum utan statligt tillstånd i någon form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår nuvarande radiorättsliga lagstiftning är huvudregeln att rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer vem som har rätt att här i landet sända radioprogram i&lt;br&gt;rundradiosändning (5 § radiolagen, 1 § lagen /1986:3/ om rundradiosänd-&lt;br&gt;ning av finländska televisionsprogram). I andra fall ger en förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet tillstånd (2 § närradiolagen, 2 § lagen /1981:508/ om radiotid-&lt;br&gt;ningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det koncessionssystem som gäller har alltså sin grund i nödvändigheten&lt;br&gt;att fördela radiofrekvenserna. Samtidigt har det funnits en önskan att låta&lt;br&gt;den centrala radio-och TV-verksamheten handhas av ett enda företag i&lt;br&gt;allmänhetens tjänst (prop. 1966:149 s. 29, jämför prop. 1977/78:91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 162). Denna önskan torde också vara orsaken till att reglerna i radio- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;lagen har gjorts tillämpliga även på trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om andra sändningar än sådana som kan räknas till den&lt;br&gt;centrala radio- och TV-verksamheten gäller koncessionssystemet. När det&lt;br&gt;gäller radiosändningar har funnits behovet att fördela utrymmet. Bakom&lt;br&gt;kravet på tillstånd för lokala kabelsändningar har legat bedömningen att&lt;br&gt;ett koncessionssystem ger bättre förutsättningar för en vid yttrandefrihet&lt;br&gt;(3 § lagen om lokala kabelsändningar, prop. 1984/85:199 s. 28).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som nu har anförts visar att frågan vilka regler som skall gälla om&lt;br&gt;användningen av radiofrekvensspektrum för massmediala ändamål är be-&lt;br&gt;roende dels av vissa ofrånkomliga fysikaliska begränsningar, dels av&lt;br&gt;önskemål som i demokratisk ordning kommer till uttryck i politiska be-&lt;br&gt;slut. I fråga om trådsändningarna bestäms gränserna för vad som är&lt;br&gt;genomförbart av ekonomiska och andra praktiska realiteter snarare än av&lt;br&gt;naturliga hinder. Beträffande båda sändningstyperna finns skiftande upp-&lt;br&gt;fattningar om vilken ordning som är önskvärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna är alltså inte helt likartade när det gäller att bedöma&lt;br&gt;möjligheterna att föreskriva etableringsfrihet för radiosändningar och för&lt;br&gt;trådsändningar. Frågorna behandlas därför i det följande var för sig. En&lt;br&gt;sådan uppdelning underlättas av att den svenska radiorättsliga terminolo-&lt;br&gt;gin numera håller radiosändningar och trådsändningar helt isär. Sedan den&lt;br&gt;1 februari 1987 innefattas inte längre några trådsändningar i begreppet&lt;br&gt;rundradiosändning (SFS 1986:1209).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiosändningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det förut anförda har framgått att radiosändningar kan användas för&lt;br&gt;olika slags trafik. Såväl vanliga telefonsamtal som telegrafi och olika&lt;br&gt;former av datatransmissioner förmedlas ofta helt eller delvis genom radio-&lt;br&gt;sändning. Andra viktiga tillämpningar är kommunikationsradio för olika&lt;br&gt;verksamheter, t. ex. sjöfarten och flyget. Som har framgått av avsnitt 5.1&lt;br&gt;används ofta uttrycket etersändning som synonym till radiosändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild tillämpning av radiosändningstekniken är rundradiosänd-&lt;br&gt;ningarna. De motsvarar vad som i internationell terminologi betecknas&lt;br&gt;som ”broadcasting” eller ”radiodiffusion”. 1 svensk rätt avser termen&lt;br&gt;rundradiosändning i princip en radiosändning som är avsedd att tas emot&lt;br&gt;direkt av allmänheten. Rundradion är vad vi i det dagliga livet möter som&lt;br&gt;radio och TV. I det följande åsyftas med radio trådlösa elektromagnetiska&lt;br&gt;sändningar oavsett om de förmedlar ljudradio, television eller någon an-&lt;br&gt;nan form av massmedium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rundradiosändningar förekommer i vårt land dels inom ramen för&lt;br&gt;Sveriges Rad io-koncernens verksamhet, dels med stöd av närradiolagen,&lt;br&gt;lagen om rundradiosändning av finländska televisionsprogram och lagen&lt;br&gt;om radiotidningar. Vidare kan rundradiosändningar från många utländs-&lt;br&gt;ka stationer nå Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagens krav på tillstånd för radiosändningar från sändare här i&lt;br&gt;riket gäller sändningar av alla slag, rundradiosändningar såväl som andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut nämnts konstaterade YFU i sitt debattbetänkande att det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsade utrymmet utesluter en fullständig etableringsfrihet när det Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;gäller etersändningar av radio-och TV-program. I huvudbetänkandet gjor-&lt;br&gt;des inte något avsteg från den bedömningen. YFU fann inte någon anled-&lt;br&gt;ning att gå ifrån det rådande koncessionssystemet (SOU 1983:70 s. 110).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU:s förslag innebar att radiosändningar till allmänheten skulle bere-&lt;br&gt;das skydd enligt den nya yttrandefrihetsgrundlagen i alla avseenden utom&lt;br&gt;så tillvida att någon etableringsfrihet inte kunde gälla. Undantaget skulle&lt;br&gt;enligt YFU:s förslag framgå av grundlagen endast motsättningsvis genom&lt;br&gt;att etersändningar utelämnades vid uppräkningen av de uttrycksformer&lt;br&gt;som omfattas av etableringsfriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1986 års lagrådsremiss frångicks YFU:s förslag i lagtekniskt hänseen-&lt;br&gt;de. Enligt lagrådsremissen borde undantaget från etableringsfriheten fram-&lt;br&gt;gå av en uttrycklig bestämmelse i grundlagen. Därtill föreslogs att grundla-&lt;br&gt;gen skulle slå fast vissa andra förutsättningar för regleringen av radio- och&lt;br&gt;trådsändningsverksamheten i landet. Dit hörde bl. a. statens möjligheter&lt;br&gt;att träffa avtal med tillståndshavare om sändningsverksamheten. Dessa&lt;br&gt;förslag berörs närmare i det följande efter behandlingen av frågan om&lt;br&gt;etableringsfrihet för trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det koncessionssystem vi nu har baseras delvis på avtal mellan staten&lt;br&gt;och programföretagen. Den i lagrådsremissen år 1986 framlagda tanken på&lt;br&gt;att i grundlag klargöra att ett sådant system är tillåtet kan sägas ha legat väl&lt;br&gt;i linje med en strävan som på skilda sätt kom till synes i remissen. Den&lt;br&gt;strävan gick ut på att grundlagen skulle bli i viss mening neutral.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Neutraliteten skulle avse den utveckling av möjligheterna till rundra-&lt;br&gt;dioverksamhet som kunde komma att äga rum i landet. Grundlagen skulle&lt;br&gt;inte innebära ett ställningstagande till förmån för någon av de olika upp-&lt;br&gt;fattningar som förekommer i frågor om hur sådan radioverksamhet bör&lt;br&gt;vara ordnad. Härigenom skulle en debatt om radions framtida användning&lt;br&gt;kunna fortgå utan inslag av argumentering på konstitutionella grunder&lt;br&gt;därför att grundlagen inte föreskrev en viss ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del kan jag först slå fast att någon etableringsfrihet i tryckfri-&lt;br&gt;hetsrättslig mening inte går att införa för radiosändningar av skäl som har&lt;br&gt;framgått. Vad som kräver närmare överväganden är därför hur grundlagen&lt;br&gt;bör utformas för att tillåta ett system för fördelning av frekvensutrymmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle i och för sig vara möjligt att nu gå tillbaka till den av YFU&lt;br&gt;föreslagna grundlagsutformningen. Kravet på tillstånd för radiosändning-&lt;br&gt;ar har hittills inte ansetts stå i strid med regeringsformen. En ny grundlag&lt;br&gt;till skydd för yttrandefriheten i andra medier än tryckta skrifter kan inte&lt;br&gt;medföra någon ändring i det hänseendet. Om den nya grundlagen inte&lt;br&gt;heller föreskriver etableringsfrihet i fråga om radiosändningar, skulle mot-&lt;br&gt;sättningsvis — till skillnad från vad som uttryckligen anges gälla för andra&lt;br&gt;medier — slutsatsen vara att något konstitutionellt hinder mot att genom&lt;br&gt;vanlig lag upprätthålla kravet på tillstånd för radiosändningar inte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till kravet att grundlagen skall kunna överblickas kan det&lt;br&gt;dock inte anses särskilt tillfredsställande att med tystnad förbigå ett så&lt;br&gt;betydelsefullt undantag från det tryckfrihetsrättsliga mönstret som avsak-&lt;br&gt;naden av etableringsfrihet för radiosändningar. Slutsatsen blir att den nya&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundlagen bör avfattas så att den klart anger att ett tillståndssystem är&lt;br&gt;tillåtet i fråga om radiosändningar. I sak innebär detta inte någon skillnad i&lt;br&gt;förhållande till YFU:s förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör den nya grundlagen inte lägga fast någon viss ordning for&lt;br&gt;hur ljudradio- och TV-verksamheten i landet skall organiseras. Det inne-&lt;br&gt;bär att grundlagen bör lämna öppet för sådana särskilda regler som bör&lt;br&gt;kunna finnas när verksamheten bedrivs av ett företag med en sådan&lt;br&gt;särställning som i dag tillkommer Sveriges Radio. Grundlagen bör följakt-&lt;br&gt;ligen bl. a. ge utrymme för lagstiftning som gäller avtal mellan staten och&lt;br&gt;dem som får tillstånd till radiosändningar och granskning i efterhand av&lt;br&gt;pvogram som har sänts. Den bör också säkerställa det redaktionella obero-&lt;br&gt;endet hos dem som sänder radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om fördelningen av radiofrekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den tidigare redogörelsen har framgått att utrymmet i radiofrekvens-&lt;br&gt;spektrum inte är obegränsat. Åtminstone någon fördelning av frekvenser-&lt;br&gt;na är nödvändig för att möjligheterna till radiotrafik av skilda slag skall&lt;br&gt;kunna tas till vara fullt ut. Den fördelningen är givetvis av betydelse för&lt;br&gt;möjligheterna att göra bruk av yttrandefriheten genom trådlösa sändning-&lt;br&gt;ar till allmänheten av ljudradio och television m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givetvis av stor vikt för den fria opinionsbildningen att radiofre-&lt;br&gt;kvensspektrum tas i anspråk för sändningar till allmänheten. Från konsti-&lt;br&gt;tutionell synpunkt finns det därför goda skäl att söka omgärda frekvensför-&lt;br&gt;delningen med vissa grundläggande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa kan inte ange i detalj hur fördelningen skall gå till. Att närmare&lt;br&gt;ange hur frekvenser skall fördelas kräver ett omfattande arbete och kom-&lt;br&gt;plicerade hänsynstaganden till olika faktorer. Regeringen bemyndigade i&lt;br&gt;februari 1990 chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en&lt;br&gt;särskild utredare (Kl990:02) för att bl. a. utarbeta förslag till föreskrifter i&lt;br&gt;lag om fördelningen av radiofrekvenser (dir. 1990:4). Utredarens uppdrag&lt;br&gt;skall vara slutfört senast den 31 mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På konstitutionell nivå kan en reglering för närvarande inte gärna gå&lt;br&gt;längre än att uttryckligen framhäva den grundläggande betydelse som&lt;br&gt;måste tillmätas yttrandefrihetens intresse vid alla överväganden om för-&lt;br&gt;delningen av radiofrekvenser. En föreskrift av sådan innebörd skulle ha till&lt;br&gt;syfte att utgöra en spärr mot obehöriga inskränkningar eller ett undergrä-&lt;br&gt;vande av den frihet att begagna radiomediet för sändningar till allmänhe-&lt;br&gt;ten som är möjlig och rimlig med hänsyn till andra anspråk på utrymme&lt;br&gt;för radiotrafik. Den skulle inte heller hindra sådana överväganden och&lt;br&gt;hänsynstaganden som även i ett demokratiskt samhälle är ofrånkomliga&lt;br&gt;vid fördelningen av radiofrekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sätt på vilket radiofrekvensspektrum tas i anspråk för massmediala&lt;br&gt;ändamål i vårt land har under den tid som gått sedan de första rundradio-&lt;br&gt;sändningarna inleddes utvecklats i flera avseenden. Flera rikstäckande&lt;br&gt;kanaler har startats och eterburna televisionssändningar har kommit till&lt;br&gt;stånd. Inte minst betydelsefull är den utveckling som inleddes genom&lt;br&gt;tillkomsten av närradion på 1970-talet. Närradiolagen öppnar tillgång till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ljudradiomediet for sändningar med lokal räckvidd. Sådana får bedrivas Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;av lokala ideella föreningar m. fl. sammanslutningar efter tillstånd av&lt;br&gt;närradionämnden. Nämnden fördelar tiden för utnyttjande av det till-&lt;br&gt;gängliga utrymmet i radiofrekvensspektrum enligt sammanslutningarnas&lt;br&gt;önskemål så långt det är möjligt. Om önskemålen inte kan förenas, skall&lt;br&gt;förtur ges åt den sammanslutning som bedöms ha störst intresse av att få&lt;br&gt;sända vid viss tidpunkt (8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utveckling som har kommit till stånd genom framväxten av närra-&lt;br&gt;diosystemet innebär en betydande vidgning av möjligheterna att komma&lt;br&gt;till tals i ljudradio. Med sin lokala karaktär innebär närradion ett viktigt&lt;br&gt;tillskott till det fria informationsflödet. Den framstår nu som ett etablerat&lt;br&gt;inslag bland massmedierr.-a på lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den strävan att gagna yttrandefriheten och informationsfriheten som&lt;br&gt;bör prägla fördelningen av radiofrekvenser bör komma till ett allmänt&lt;br&gt;uttryck i en sådan föreskrift av närmast målsättningskaraktär som jag nyss&lt;br&gt;berörde. För att ytterligare markera att fördelningen av radiofrekvenser&lt;br&gt;skall ske under vederbörlig hänsyn till behovet av utrymme för sändningar&lt;br&gt;till allmänheten bör i yttrandefrihetsgrundlagen föreskrivas att fördelning-&lt;br&gt;en alltid skall leda till att det finns utrymme för ett system av det slag som&lt;br&gt;närradion nu utgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det nu anförda förordar jag alltså att vissa grundläg-&lt;br&gt;gande regler rörande fördelningen av radiofrekvenser tas in i grundlagen&lt;br&gt;till skydd för yttrandefrihetens och den fria opinionsbildningens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trådsändningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med trådsändning avses enligt radiolagen ljud, bild eller annat meddelan-&lt;br&gt;de som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid&lt;br&gt;särskilt anordnad ledare. Sändningsformen ger betydelsefulla kommunika-&lt;br&gt;tionsmöjligheter från markstationer, inte minst för vidareförmedling av&lt;br&gt;radiosändningar. Särskilt i fråga om vidareförmedling av sändningar från&lt;br&gt;satelliter har trådnäten kommit att spela en viktig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till trådsändningar begränsas inte av naturliga förhållan-&lt;br&gt;den på samma sätt som radiosändningarna. I sitt huvudbetänkande år&lt;br&gt;1983 konstaterade YFU att dagens teknik och än mer morgondagens ger&lt;br&gt;starkt ökade sändningsmöjligheter på tråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under sådana förhållanden ledde YFU:s syn på yttrandefriheten till att&lt;br&gt;kommittén ansåg att det i princip borde stå var och en fritt att rikta&lt;br&gt;sändningar till allmänheten genom tråd. YFU föreslog därför en grund-&lt;br&gt;lagsregel om sändningsfrihet. Grundlagen skulle dock medge att vissa&lt;br&gt;begränsningar av sändningsfriheten föreskrevs genom vanlig lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU medgav att förslaget inte innefattade någon fullständig lösning av&lt;br&gt;de yttrandefrihetsrättsliga problem som hänger samman med sändningar&lt;br&gt;som förmedlas via satellit och kabel. Kommittén påpekade att frågan om&lt;br&gt;etableringsfrihet för trådsändningar i själva verket består av två delfrågor&lt;br&gt;och YFU:s förslag utgick från en distinktion mellan rätten att etablera&lt;br&gt;trådnät och rätten att bedriva sändningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill anlägga ett trådnät måste beakta åtskilliga förhållanden för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;83&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kunna genomfora företaget. Han kan behöva tillgång till annans mark, Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;enskild eller allmän. Hänsyn till bebyggelseplanering, försvarssynpunkter,&lt;br&gt;den allmänna samfärdseln m. m. kan också behöva tas. Förutsättningarna&lt;br&gt;för att anlägga ett ledningsnät kan följaktligen vara beroende av regler i&lt;br&gt;olika lagar, t. ex. jordabalken och byggnadslagstiftningen. Men något sär-&lt;br&gt;skilt tillstånd att anlägga ett trådnät behövs inte. I den bemärkelsen råder&lt;br&gt;etableringsfrihet redan i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon grundlagsregel till skydd för denna etableringsfrihet har inte&lt;br&gt;föreslagits, vare sig av YFU eller i lagrådsremissen år 1986. Inte heller jag&lt;br&gt;anser att det finns något behov av en sådan regel. Den del av frågan om&lt;br&gt;etableringsfrihet för trådsändningar som de fortsatta övervägandena bör&lt;br&gt;inriktas på är rätten att bedriva sändningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för YFU:s förslag om sändningsfrihet var att den tek-&lt;br&gt;niska utvecklingen öppnar ökade praktiska möjligheter att begagna trådnät&lt;br&gt;för sändningar av skilda slag. Trådmediet framstår i det perspektiv som&lt;br&gt;YFU anlade inte som någon i egentlig mening begränsad resurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En i viss mån avvikande syn framfördes av massmediekommittén i&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1984:65) Via satellit och kabel. I en sammanfattande&lt;br&gt;bedömning antog kommittén att det skulle kunna uppstå trängsel också i&lt;br&gt;kabelnäten även om dessa byggdes ut. Skillnaden i förhållande till det&lt;br&gt;utrymme som kan användas för etersändning skulle inte komma att bli så&lt;br&gt;stor att den kunde anföras som skäl för sändningsfrihet i trådsändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tiden för massmediekommitténs arbete krävdes tillstånd enligt ra-&lt;br&gt;diolagen för såväl trådsändningar som radiosändningar. Massmediekom-&lt;br&gt;mittén föreslog en reglering som skulle öppna möjlighet för en ny typ av&lt;br&gt;lokala kabelsändningar. Sådana skulle få bedrivas efter tillstånd av en statlig&lt;br&gt;myndighet. Det skulle gälla såväl om sändningarna kom från en lokal sän-&lt;br&gt;dare på marken som om de förmedlades från annat håll via satellit. Tillstånd&lt;br&gt;skulle dock inte krävas för viss vidaresändning av program från direktsän-&lt;br&gt;dande satelliter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som massmediekommittén lade fram kom att ligga till grund&lt;br&gt;för lagstiftningen om lokala kabelsändningar. I propositionen om radio-&lt;br&gt;och TV-sändningar i kabelnät (prop. 1984/85:199) anslöt sig föredragande&lt;br&gt;statsrådet i allt väsentligt till kommitténs argumentering för ett konces-&lt;br&gt;sionssystem. Riksdagen godtog principen om krav på tillstånd för lokala&lt;br&gt;kabelsändningar när den med anledning av propositionen beslutade lagen&lt;br&gt;om lokala kabelsändningar (KU 1984/85:37 s. 13, rskr. 398).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för statsmakternas beslut att införa ett särskilt koncessions-&lt;br&gt;system för vissa lokala kabelsändningar låg bedömningen att en fri sänd-&lt;br&gt;ningsrätt skulle ge nätägaren en monopolställning som i praktiken kunde&lt;br&gt;begränsa yttrandefriheten och yttrandemöjligheterna avsevärt. Med ett&lt;br&gt;koncessionssystem kan nätägarfunktionen skiljas från ansvaret för pro-&lt;br&gt;gramsändningen. Därmed kan man undvika att operatören skaffar sig en&lt;br&gt;monopolställning utan möjlighet för andra att påverka utbudet av pro-&lt;br&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan bidragande orsak till koncessionssystemet låg i behovet av en&lt;br&gt;rationell och effektiv organisation av kabelsändningsverksamheten. Vida-&lt;br&gt;re ansågs det böra skapas garantier för att kabelnäten skulle bli tillgängliga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for sådan verksamhet som inte i första hand kan bedrivas med lönsamhets- Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;mål. Därtill kom behovet att kunna ställa upp vissa villkor för sändnings-&lt;br&gt;rätt i syfte att skapa garantier för att Sveriges Radios sändningar och andra&lt;br&gt;program än satellitkanaler når ut till alla som är anslutna till kabelnäten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu återgivna motiven för koncessionssystemet kan sägas vara grun-&lt;br&gt;dade i en omsorg om möjligheterna till att trådnäten skall få en allsidig&lt;br&gt;användning. Från början anfördes också andra skäl till stöd för tanken på&lt;br&gt;ett koncessionssystem. Önskemålet att upprätthålla regler för innehållet i&lt;br&gt;de program som sänds i trådnäten ansågs tala för koncessionssystemet&lt;br&gt;(prop. 1984/85:199 s. 26, 28-29, 40ff., 49 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skulle den tillståndsgivande förvaltningsmyndigheten,&lt;br&gt;kabelnämnden, i vissa fall få förbjuda vidaresändning av en programkanal&lt;br&gt;från satellit för viss tid. Likartade regler skulle gälla för lokala egensänd-&lt;br&gt;ningar. Riksdagen beslutade emellertid att frågor om återkallelse av sänd-&lt;br&gt;ningstillstånd eller sändningsförbud på grund av programmens innehåll i&lt;br&gt;princip skulle prövas i yttrandefrihetsrättslig ordning (dvs. av domstol&lt;br&gt;med jury) vid sidan av koncessionssystemet (KU 1985/86:7, rskr. 74).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om lokala kabelsändningar började gälla den 1 januari 1986. Den&lt;br&gt;bygger som som jag tidigare har redogjort för på en från den internationel-&lt;br&gt;la radiorättsliga regleringen hämtad distinktion mellan direktsändande&lt;br&gt;satelliter och satelliter i fast trafik. Endast vidaresändning av programka-&lt;br&gt;naler från det senare slaget av satelliter omfattas av lagens krav på tillstånd&lt;br&gt;för lokala kabelsändningar. Direktsändande satelliter har från böljan upp-&lt;br&gt;fattats som rundradio. Rätten att ta emot sådana sändningar har ansetts&lt;br&gt;inte böra göras beroende av tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande rundradiosändningar innebar också massmediekommitténs&lt;br&gt;förslag att de liksom förut skulle få tas emot och sändas vidare utan&lt;br&gt;tillstånd under förutsättning att det var fråga om en samtidig och oföränd-&lt;br&gt;rad vidaresändning (SOU 1984:65 s. 277). Det skulle som nyss nämnts&lt;br&gt;gälla om sändningarna kom från direktsändande satelliter lika väl som&lt;br&gt;genom markbundna sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den förut nämnda prop. 1984/85:199 om radio- och TV-sändningar i&lt;br&gt;kabelnät instämde föredragande statsrådet i massmediekommitténs för-&lt;br&gt;slag att tillstånd inte skulle fordras för att vidaresända program från&lt;br&gt;direktsändande satelliter. Statsrådet anförde vidare bl. a. att en utjämning&lt;br&gt;av de tekniska skillnaderna mellan olika typer av satelliter kunde leda till&lt;br&gt;problem med att avgränsa tillståndspliktiga sändningar från sådana som&lt;br&gt;inte kräver tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utveckling av tekniken för satellitsändningar som har ägt rum sedan&lt;br&gt;lagen om lokala kabelsändningar trädde i kraft har inneburit att nya&lt;br&gt;satellittyper har kunnat tas i bruk. Mycket tyder på att fler och fler&lt;br&gt;sändningar efter hand kommer att utgå från satelliter som inte kan anses&lt;br&gt;sända i fast trafik i kabellagens mening. Det innebär att en allt större del av&lt;br&gt;satellitkanalerna kan vidareförmedias i svenska trådnät utan att de syften&lt;br&gt;som bär upp lagen om lokala kabelsändningar tillgodoses. Utvecklingen&lt;br&gt;har med andra ord gjort en översyn av reglerna om lokala kabelsändningar&lt;br&gt;påkallad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynen har som förut nämnts uppdragits åt radiolagsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått har den i första hand föranletts av utvecklingen i fråga om Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;sändningar av TV-program från satelliter. Men också frågan vilka villkor&lt;br&gt;som bör gälla för lokala kabelsändningar från sändare på marken omfattas&lt;br&gt;av uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller trådsändningar kan möjligheterna att i en ny grundlag&lt;br&gt;efterlikna TF:s föreskrifter om etableringsfrihet enligt min uppfattning nu&lt;br&gt;sammanfattas på följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderna trådsändningar bygger på en avancerad teknik. Den kan tas i&lt;br&gt;bruk för massmediala ändamål i ett ekonomiskt högt utvecklat samhälle. I&lt;br&gt;ett sådant sätts gränserna för vilken trådsändningskapacitet som kan stäl-&lt;br&gt;las till förfogande främst av hur stark efterfrågan på trådförmedlade tjäns-&lt;br&gt;ter visar sig vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens omarbetning av de föreslagna reglerna om ansvarighet för&lt;br&gt;lokala kabelsändningar kan sägas ha inneburit att möjligheterna att tillgri-&lt;br&gt;pa sanktioner på grund av innehållet i trådförmedlade program i stort sett&lt;br&gt;har förlorat sin betydelse som grund för kravet på tillstånd för lokala&lt;br&gt;kabelsändningar. Det torde vara fullt möjligt att ha föreskrifter om förbud&lt;br&gt;mot fortsatt sändning av en kanal, även om sändningarna från början fått&lt;br&gt;inledas utan särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En koncession enligt det nuvarande systemet är förenad med skyldighet&lt;br&gt;att vidarebefordra Sveriges Radio-koncernens sändningar av rundradio-&lt;br&gt;program i trådnätet. För en nätinnehavare innebär en koncession också en&lt;br&gt;skyldighet att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i kabelnätet till ett&lt;br&gt;lokalt kabelsändningsföretag för s. k. egensändningar. Frågan är om såda-&lt;br&gt;na regler anses önskvärda och om de i så fall kan upprätthållas även om&lt;br&gt;trådsändningsverksamhet får bedrivas utan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller Sveriges Radio-koncernens sändningar har inte någon an-&lt;br&gt;nan mening gjorts gällande än att en skyldighet att vidarebefordra dem i&lt;br&gt;trådnät bör kunna föreskrivas. YFU föreslog att en sådan reglering utan&lt;br&gt;hinder av den grundlagsfästa sändningsfriheten skulle kunna intas i vanlig&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande skyldigheten att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för&lt;br&gt;lokala egensändningar föreligger knappast heller någon anledning att inte&lt;br&gt;behålla en möjlighet att genom vanlig lagstiftning upprätthålla den ord-&lt;br&gt;ning som råder nu. Denna skyldighet fyller en betydelsefull uppgift för att&lt;br&gt;öppna en tillgång till trådmediet för mindre resursstarka aktörer. Även här&lt;br&gt;bör regler kunna ges i vanlig lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över huvud taget är det angeläget att vara uppmärksam på risken att&lt;br&gt;nätinnehavaren får ett monopol som utesluter andra från inflytande över&lt;br&gt;programsättningen. Det starkaste motivet för att ge det allmänna ett&lt;br&gt;inflytande över rätten att etablera verksamhet för trådsändning kan sägas&lt;br&gt;ligga i detta. Där ett trådnät redan har etablerats minskar sannolikheten&lt;br&gt;för att ännu ett skall byggas. Nätinnehavaren får lätt ett faktiskt monopol&lt;br&gt;på trådsändningskapaciteten inom ett visst område. Även om kravet på&lt;br&gt;tillstånd tas bort, är det dock inte uteslutet att genom lag ålägga nätägarna&lt;br&gt;förpliktelser att lämna utrymme för vissa sändningar av det slag som redan&lt;br&gt;i dag åvilar dem enligt lagen om lokala kabelsändningar. Frågan blir om de&lt;br&gt;risker för monopol som ändå kan finnas skall motivera att ett koncessions-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system för trådsändningar upprätthålls. Bedömningen av den frågan under- &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lättas, om man betraktar olika tänkbara nätinnehavare var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu befintliga allmänna telenätet upprätthålls av staten genom te-&lt;br&gt;leverket. En betydande del av den utbyggnad av trådsändningskapaciteten&lt;br&gt;som kan väntas torde också komma att genomforas av televerket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån televerket upplåter sändningsutrymme i trådnäten kan de&lt;br&gt;allmänna krav på saklighet och opartiskhet som enligt 1 kap. 9 § RF vilar&lt;br&gt;på alla som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen vara vägle-&lt;br&gt;dande. Det bör vidare vara möjligt att utforma grundlagen så att den&lt;br&gt;lämnar utrymme för föreskrifter i lag som närmare reglerar förutsättning-&lt;br&gt;arna för tillträde till televerkets trådnät. Denna möjlighet bör kunna&lt;br&gt;begagnas på ett sätt som gör det omöjligt att hävda att det allmänna&lt;br&gt;missbrukar sin ställning som nätinnehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller enskilda nätinnehavare är frågan möjligen mera proble-&lt;br&gt;matisk. Två möjligheter tycks finnas, om man inte vill acceptera att&lt;br&gt;nätinnehavaren, bortsett från skyldigheten att vidarebefordra vissa pro-&lt;br&gt;gram och att kostnadsfritt upplåta en kanal för lokala sändningar, får hela&lt;br&gt;rådigheten över vad som skall sändas i trådnätet. Den ena är att genom lag&lt;br&gt;föreskriva skyldighet för nätinnehavaren att upplåta sändningsutrymme&lt;br&gt;till den som önskar begagna trådnätet. Den andra är att någon genom&lt;br&gt;utbyggnad av ett konkurrerande nät bereder väg för andra sändningar i&lt;br&gt;sådana fall där en nätinnehavare inte upplåter möjligheter att begagna ett&lt;br&gt;trådnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen enskild kan åläggas att bygga ut ett nät för att tillgodose behovet&lt;br&gt;av kapacitet för trådsändningar till allmänheten. Att det allmänna skulle&lt;br&gt;svara för utbyggnaden där ingen enskild vill göra det framstår knappast&lt;br&gt;som en möjlig lösning från ekonomiska utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså, i vart fall från praktisk mediepolitisk synpunkt, inte&lt;br&gt;tillfredsställande att se bort från risken för faktisk monopolisering med en&lt;br&gt;hänvisning till att det råder frihet att etablera konkurrerande trådnät. Då&lt;br&gt;återstår att diskutera frågan om det bör vara möjligt att genom lag ålägga&lt;br&gt;nätägarna att upplåta utrymme i sina kabelnät, om någon annan önskar&lt;br&gt;begagna dem för sändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att ingå avtal strider mot den civilrättsliga principen om&lt;br&gt;avtalsfrihet. Sådan skyldighet är dock inte någonting okänt i vår rättsord-&lt;br&gt;ning. Den förekommer i åtskilliga sammanhang, t. ex. inom fastighetsrät-&lt;br&gt;ten, patenträtten och konkurrensrätten, låt vara att förhållandena inte&lt;br&gt;alltid är fullt jämförbara med den situation som gäller för en nätinnehava-&lt;br&gt;re. En sådan skyldighet kan ha olika motiv, t. ex. behovet av rationell&lt;br&gt;hushållning med en knapp tillgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom kabelnäten skapas i syfte att utrymmet skall upplåtas mot&lt;br&gt;betalning torde i praktiken möjligheterna att få tillgång till ett kabelnät&lt;br&gt;främst vara beroende av förmågan att skaffa medel till att bekosta alla led i&lt;br&gt;en sändningsverksamhet. Problemet gäller därför i första hand dem som&lt;br&gt;har begränsade möjligheter att betala. Om en skyldighet för nätägare att&lt;br&gt;utan kostnad upplåta utrymme för lokala sändningar även i fortsättningen&lt;br&gt;upprätthålls genom lag, torde detta problem till största delen vara löst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid inte helt uteslutas att sändningsutrymme av ett eller Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;annat skäl förvägras också den som kan betala kostnaderna. Behovet av att&lt;br&gt;säkra allas tillgång till trådnäten kan inte förnekas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om skyldighet för innehavare av kabelnät att upplåta&lt;br&gt;tillgängligt utrymme åt den som begär det skulle ha till ändamål att&lt;br&gt;säkerställa tillgång till trådnäten för alla. Den skulle därmed undanröja en&lt;br&gt;invändning mot tanken på etableringsfrihet för trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan skyldighet kan emellertid inte vara utan begränsningar. Den&lt;br&gt;bör inte kunna innebära en förpliktelse att öka sändningskapaciteten, om&lt;br&gt;denna inte räcker till. Den bör inte heller innebära att alla slags nät måste&lt;br&gt;kunna rymma trafik från utomstående. Det är fullt tänkbart att trådnät&lt;br&gt;utvecklas t. ex. för ett företags interna bruk. Syftet med upplåtelseskyldig-&lt;br&gt;heten skulle vara att säkerställa att trådmediet blir tillgängligt för alla på&lt;br&gt;ett sätt som så långt möjligt gör det likvärdigt med tryckta skrifter som&lt;br&gt;massmedium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu anförda talar för att förpliktelserna för en trådinnehavare att&lt;br&gt;vidarebefordra Sveriges Radio-koncernens sändningar och att kostnads-&lt;br&gt;fritt upplåta sändningsutrymme till andra borde föreskrivas genom lag.&lt;br&gt;Även en längre gående upplåtelseskyldighet är tänkbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårigheterna med en sådan lagstiftning hänför sig i första hand till&lt;br&gt;kontraheringsskyldigheten, dvs. skyldigheten att träffa avtal. Den närmare&lt;br&gt;utformningen av en sådan reglering bjuder flera problem. Till vilket pris&lt;br&gt;skall nätinnehavaren vara skyldig att upplåta en kanal? Vem skiljer mellan&lt;br&gt;flera som har konkurrerande önskemål om tillgång till trådnätet när inte&lt;br&gt;alla kan tillgodoses? Hur sanktioneras nätinnehavarens upplåtelseskyldig-&lt;br&gt;het? Risken finns att kontraheringsskyldigheten för med sig fler problem&lt;br&gt;än den undanröjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan vidare inte bortse från att koncessionssystemet är den lösning&lt;br&gt;som i allmänhet har valts i andra med Sverige jämförbara länder. Som&lt;br&gt;framhållits i 1986 års lagrådsremiss bör man inte heller fasta överdriven&lt;br&gt;vikt vid skillnaden mellan etableringsfrihet och koncessionssystem när det&lt;br&gt;gäller trådsändningama (prop. 1986/87:151 s. 70). Det nu gällande re-&lt;br&gt;gelverket i fråga om lokala kabelsändningar grundas främst på nödvändig-&lt;br&gt;heten att åstadkomma en praktisk ordning som ger möjlighet för även&lt;br&gt;andra än nätägarna att sända. På ett sätt som närmast liknar det som gäller&lt;br&gt;för närradion öppnar systemet i princip möjlighet för vem som helst att&lt;br&gt;begagna ett trådnät för att förmedla sändningar till allmänheten. Till-&lt;br&gt;ståndsreglerna är inte avsedda att bära upp någon ensamrätt för ett enda&lt;br&gt;företag att bedriva lokala trådsändningar. Samtidigt innehåller regleringen&lt;br&gt;viktiga garantier för yttrandefriheten. Konstitutionsutskottet har konstate-&lt;br&gt;rat att reglerna om lokala kabelsändningar ligger i linje med YFU:s förslag&lt;br&gt;till lösning av de aktuella frågorna (KU 1985/86:7 s. 9). Det bör också&lt;br&gt;framhållas att konstitutionsutskottet vid behandlingen av propositionen&lt;br&gt;om ändringar i tryckfrihetsförordningen, m.m. uttalat att grundlagsregle-&lt;br&gt;ringen bör medge att ett krav på tillstånd för trådsändningar upprätthålls&lt;br&gt;genom vanlig lag (KU 1987/88:36 s. 37).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det alltså kan göras gällande att de praktiska skillnaderna&lt;br&gt;mellan olika lösningar inte är alltför betydelsefulla framstår det icke desto&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mindre som angeläget från principiell synpunkt att i en ny grundlag slå fast&lt;br&gt;att det står var och en fritt att hän vända sig till allmänheten med sändning-&lt;br&gt;ar genom tråd. En sådan frihet är av stort värde med tanke såväl på&lt;br&gt;inhemska sändningar som på vidaresändningar av utländska sändningar,&lt;br&gt;satellitförmedlade såväl som markbundna. Mitt förslag är därför att var&lt;br&gt;och en genom grundlagen skall vara tillförsäkrad en sådan frihet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.2.3 Den närmare regleringen i grundlag av radio- och&lt;br&gt;trådsändningsverksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rätt till domstolsprövning m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1986 års lagrådsremiss föreslogs att vissa grundläggande krav på utform-&lt;br&gt;ningen av ett koncessionssystem på radio- och TV-området skulle anges i&lt;br&gt;grundlag. Bl. a. skulle frågor om rätt att sända program i eter- eller tråd-&lt;br&gt;sändningar kunna prövas av domstol eller en sådan nämnd som kan&lt;br&gt;jämställas med domstol. Om det gällde ingripanden på grund av missbruk&lt;br&gt;av yttrandefriheten, skulle prövningen göras av domstol under medverkan&lt;br&gt;av jury. Det sistnämnda gällde dock inte i fråga om överträdelse av förbud&lt;br&gt;mot reklam. Också det förut nämnda förslaget om ett klargörande av att&lt;br&gt;villkor för viss sändningsverksamhet skulle få bestämmas genom avtal&lt;br&gt;lades fram i detta sammanhang. Hit hörde även föreskrifter till skydd för&lt;br&gt;de s. k. public-serviceföretagens publicistiska oberoende och om radio-&lt;br&gt;nämndens ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 6.2.2 har jag behandlat frågan om utrymme för avtal mellan&lt;br&gt;staten och dem som får tillstånd till radiosändningar. Också skyddet för&lt;br&gt;tillståndshavarnas redaktionella oberoende och utrymmet för lagstiftning&lt;br&gt;om granskning i efterhand av program som har sänts har berörts där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvar att behandla är frågan om tillgång till domstolsprövning i frågor&lt;br&gt;om rätt att sända program i radio- eller trådsändningar. Även om en frihet&lt;br&gt;att begagna trådmediet kan fastslås i grundlag, kan föreskrifter om rätt till&lt;br&gt;domstolsprövning innebära att skyddet för yttrandefriheten stärks. Etable-&lt;br&gt;ringsfriheten skall nämligen enligt mitt förslag inte hindra att den som gör&lt;br&gt;sig skyldig till missbruk av yttrandefriheten tas ifrån rätten att fortsätta sin&lt;br&gt;sändningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut nämnts (avsnitt 6.2.2 ) föreslog YFU att yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlagen skulle medge att vissa begränsningar av sändningsfriheten&lt;br&gt;föreskrevs genom vanlig lag. Det skulle gälla bl. a. om föreskrifternas&lt;br&gt;ändamål var att möjliggöra ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud&lt;br&gt;som är ensidigt inriktat på våldsframställningar eller pornografiska skild-&lt;br&gt;ringar. Frågan om möjligheterna till sådana ingripanden skall beröras&lt;br&gt;närmare i samband med behandlingen av reglerna om ansvarighet för&lt;br&gt;innehållet i radio- och trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En i grundlag fastslagen rätt att få frågor om rätt att sända program i&lt;br&gt;radio- och trådsändningar prövade av domstol skulle utan tvivel innebära&lt;br&gt;en värdefull förstärkning av det konstitutionella skyddet för yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten. Med domstol bör jämställas en sådan nämnd som avses i 2 kap. 9 § RF&lt;br&gt;och som enligt lag skall ha en ordförande som är eller har varit ordinarie&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domare. En sådan rätt till domstolsprövning skulle självfallet omfatta alla&lt;br&gt;sådana radio- och trådsändningar, dvs. även närradio och tillståndsfria&lt;br&gt;trådsändningar till allmänheten. Den skulle också innebära ett säkerstäl-&lt;br&gt;lande av att svensk lagstiftning överensstämmer med den europeiska kon-&lt;br&gt;ventionen angående skydd for de mänskliga rättigheterna och de grundläg-&lt;br&gt;gande friheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså goda skäl att nu skriva in en sådan rätt i grundlag.&lt;br&gt;Föreskriften kan utformas i huvudsaklig överensstämmelse med 1986 års&lt;br&gt;forslag. De närmare övervägandena angående avfattningen av föreskriften&lt;br&gt;redovisas i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen av reklam i radio och TV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 3.4 har jag nämnt att det kan finnas olika uppfattningar om i vad&lt;br&gt;mån det utrymme som grundlagen lämnar för vanlig lagstiftning bör&lt;br&gt;utnyttjas och om hur grundlagen kan behöva utvecklas i framtiden. Jag&lt;br&gt;skall nu något närmare beröra en fråga där sådana meningsskiljaktigheter&lt;br&gt;finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Distributionen av varor och tjänster bygger i vårt samhälle bl. a. på en&lt;br&gt;långt driven marknadsföring genom massmedier. Efter hand har den kom-&lt;br&gt;mersiella reklamen fått en mycket stor betydelse också som ekonomisk&lt;br&gt;grund för massmedierna själva. Samtidigt har den föranlett en tämligen&lt;br&gt;omfattande offentlig reglering till skydd för konsumenterna. Det är inte&lt;br&gt;förvånande att frågan i vad mån skyddet för yttrandefriheten även bör&lt;br&gt;omfatta reklamen har gett anledning till återkommande diskussioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I själva verket står vi här inför en fråga av internationell räckvidd.&lt;br&gt;Möjligheterna att reglera reklamens utformning och innehåll utan hinder&lt;br&gt;av vad yttrandefriheten kan anses kräva har vållat meningsskiljaktigheter&lt;br&gt;även på andra håll än hos oss. Bl. a. har dessa avsatt spår i den rättspraxis&lt;br&gt;som utvecklas av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna&lt;br&gt;i Strasbourg (se SOU 1990:7, s. 51 — 54).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vår egen konstitutionella lagstiftning är två moment av betydelse i&lt;br&gt;detta sammanhang. Det är dels möjligheterna att begränsa yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten enligt RF, dels avgränsningen av TF:s tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 13 § första stycket RF får yttrandefriheten och informa-&lt;br&gt;tionsfriheten begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen,&lt;br&gt;allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller&lt;br&gt;förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i&lt;br&gt;näringsverksamhet begränsas. I bestämmelsen föreskrivs slutligen att ytt-&lt;br&gt;randefriheten i övrigt får begränsas endast om särskilt viktiga skäl föranle-&lt;br&gt;der det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TF:s tillämpningsområde bestäms av förordningens ändamål. I 1 kap.&lt;br&gt;3 § andra stycket TF anges det vara att säkerställa ett fritt meningsutbyte&lt;br&gt;och en allsidig upplysning. Tryckfrihetssakkunniga uttalade i sitt betän-&lt;br&gt;kande att tryckfrihetsförordningen icke har tagit som sin uppgift att i alla&lt;br&gt;avseenden reglera bruket av tryckta skrifter. ”Begagnandet av trycket&lt;br&gt;såsom ett medel i den enskilda näringsverksamhetens tjänst kräver ej&lt;br&gt;grundlagsskydd” (SOU 1947:60 s. 120).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av den nu angivna svenska regleringen torde i korthet kunna Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;uttryckas så att den kommersiella reklamen visserligen åtnjuter ett tryck-&lt;br&gt;och yttrandefrihetsrättsligt skydd, men att detta är mera begränsat än det&lt;br&gt;som gäller för andra yttranden. Vårt konstitutionella skydd för yttrandefri-&lt;br&gt;heten har inte hindrat den moderna konsumentlagstiftningens regler om&lt;br&gt;marknadsföring från att växa fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska rättens ståndpunkt är förenlig med den europeiska konven-&lt;br&gt;tionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande&lt;br&gt;friheterna. Enligt den anses ”commercial speech” falla under det skydd för&lt;br&gt;yttrandefriheten som framgår av artikel 10, men skyddet är inte lika starkt&lt;br&gt;som det som tillkommer den för konventionen mera centrala friheten att&lt;br&gt;yttra sig i ”politiska” ämnen. Vår rättsliga ordning torde också i huvudsak&lt;br&gt;svara mot vad som gäller i andra länder som är jämförbara med vårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan vilket utrymme hänsynen till yttrandefriheten skall anses lämna&lt;br&gt;för reglering av reklamen har i Sverige behandlats i flera tidigare lagstift-&lt;br&gt;ningsärenden. YFU redogjorde i sitt huvudbetänkande för den tidigare&lt;br&gt;behandlingen av ämnet (SOU 1983:70 s. 218 — 231). För egen del lade&lt;br&gt;YFU fram ett förslag som byggde på tanken att reklamen skulle anses i&lt;br&gt;princip likvärdig med andra yttranden och alltså falla under TF:s och den&lt;br&gt;nya yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser. Men grundlagarna skulle&lt;br&gt;öppna möjlighet för ingripanden med stöd av regler i vanlig lag mot vissa&lt;br&gt;effekter av kommersiella yttranden. Den kommersiella reklamen skulle&lt;br&gt;alltså vara underkastad två skilda regelsystem. Oavsett att ett yttrande i&lt;br&gt;vissa hänseenden kunde vara straffbart på grund av bestämmelser i vanlig&lt;br&gt;lag, skulle därigenom den opinionsbildande och informativa effekten av&lt;br&gt;yttrandet skyddas genom grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU föreslog också en grundlagsregel som möjliggjorde ett förbud i&lt;br&gt;vanlig lag för reklam i radio och TV. Ett sådant undantag från grundlagens&lt;br&gt;huvudprinciper var enligt YFU med dåvarande regler nödvändigt om&lt;br&gt;radio och TV skulle omfattas av grundlagen. De regler YFU syftade på,&lt;br&gt;förbudet mot reklam i marksänd radio och TV, gäller fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1986 års lagrådsremiss avvisades den av YFU föreslagna lösningen av&lt;br&gt;frågan om grundlagsskyddets betydelse för reklamen. Det föredragande&lt;br&gt;statsrådet uttalade att en samlad bedömning inte hade övertygat honom&lt;br&gt;om att det var sådana fördelar förenade med YFU:s förslag att det borde&lt;br&gt;genomföras i sina huvudsakliga delar. Ställningstagandet innebar att pro-&lt;br&gt;blem som kunde finnas på detta område fick finna sin lösning i den&lt;br&gt;rättstillämpning som bl. a. marknadsdomstolen svarar för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gällde möjligheten att genom lag förbjuda reklam i radio och TV&lt;br&gt;innebar lagrådsremissen inte någon avvikelse från vad YFU föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anförde i sitt yttrande över det remitterade förslaget att alla&lt;br&gt;förslag som i skilda sammanhang lagts fram i frågor om yttrandefriheten&lt;br&gt;och reklamen hade fått rätt mycket kritik. Rättsläget var enligt lagrådet&lt;br&gt;tillräckligt klart för att man även fortsättningsvis skulle kunna klara sig&lt;br&gt;utan närmare regler i TF. Men enligt lagrådets mening blev det här&lt;br&gt;onekligen fråga om en brist i grundlagsregleringen som gärna borde rättas&lt;br&gt;till i framtiden (prop. 1986/87:151 s. 297).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagens behandling av den proposition (prop. 1986/87:151) som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följde på lagrådsremissen väcktes en motion med yrkanden om grundlags- Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;skydd for reklam i enlighet med YFU:s förslag (mot. 1986/87:K123).&lt;br&gt;Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet som inte fann skäl att från-&lt;br&gt;gå den bedömning som redovisats av departementschefen. Enligt utskottet&lt;br&gt;fanns därför ej skäl att låta frågan omfattas av det av utskottet förordade&lt;br&gt;fortsatta beredningsarbetet (KU 1987/88:36 s. 38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om reklamens förhållande till grundlagens skydd för yttrandefri-&lt;br&gt;heten har inte tagits upp till närmare behandling under de överläggningar&lt;br&gt;med företrädare för de politiska partierna i riksdagen som i enlighet med&lt;br&gt;KU:s uttalanden har ägt rum i lagstiftningsärendet. Vad som har förekom-&lt;br&gt;mit under överläggningarna har ändå gett vid handen att det inte torde&lt;br&gt;finnas någon enhetlig syn på frågan hos de politiska partierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meningsskiljaktigheterna synes inte i första hand avse möjligheterna att&lt;br&gt;genom lagstiftning ställa vissa krav på den kommersiella reklamens ut-&lt;br&gt;formning och innehåll. I detta avseende torde accepteras att i huvudsak&lt;br&gt;likartade regler skall gälla för all reklam oavsett i vilket medium den&lt;br&gt;sprids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som orsakar oenigheten är i stället frågan huruvida och i vilken&lt;br&gt;utsträckning reklam skall få förekomma i svensk radio och TV. Som även&lt;br&gt;YFU ansåg är ett uttryckligt undantag från det tryckfrihetsrättsliga mönst-&lt;br&gt;ret nödvändigt, om den nuvarande ordningen med en reklamfri svensk&lt;br&gt;allmänradio och -TV skall kunna upprätthållas samtidigt som det rättsliga&lt;br&gt;skyddet för yttrandefriheten i dessa medier upphöjs till grundlag (jämför&lt;br&gt;prop. 1986/87:151 s. 53).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan givetvis på goda grunder hävdas att tillgången till de ekonomis-&lt;br&gt;ka resurser som behövs för en massmedieverksamhet är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för möjligheterna att göra ett effektivt bruk av yttrandefriheten.&lt;br&gt;Det kan av det skälet anses att en grundlag om yttrandefriheten som ett av&lt;br&gt;sina syften borde ha att säkerställa att sådan tillgång finns. I fråga om radio&lt;br&gt;och TV har tanken att grundlagen bör säkra tillgången till resurserna tagit sig&lt;br&gt;den formen att grundlagen bör utesluta förbud mot reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna tanke ges emellertid inte fullt genomslag. Såvitt gäller de s. k.&lt;br&gt;public service-företagen, dvs. företagen inom Sveriges Radio-koncernen,&lt;br&gt;anses att ett förbud riiot reklam även med en ny grundlag bör förbli&lt;br&gt;rättsenligt. I överensstämmelse med den uppfattning som framförts av&lt;br&gt;YFU måste en sådan ordning anses kräva ett uttryckligt stöd i form av ett&lt;br&gt;undantag i grundlagstexten, som tillåter att förbudet upprätthålls genom&lt;br&gt;lag. Det är nämligen inte godtagbart med utgångspunkt i TF:s principer att&lt;br&gt;staten i här aktuella fall skulle träffa avtal med enskilda om generella&lt;br&gt;förbud mot yttranden av visst slag. Det skulle också i lika mån strida mot&lt;br&gt;RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu anförda leder till slutsatsen att den nya grundlag som jag föreslår&lt;br&gt;bör innehålla ett uttryckligt medgivande till att regler ges i lag eller avtal&lt;br&gt;om förbud mot och villkor för reklam i svensk radio och TV. Samtidigt&lt;br&gt;kan det inte förnekas att frågan om reklam i radio och TV är av betydelse&lt;br&gt;för möjligheterna att göra bruk av yttrandefriheten i dessa medier. Som&lt;br&gt;bekant har den tekniska utvecklingen lett till en situation där hela frågan&lt;br&gt;om sådan reklam kan komma att omprövas. Enligt TV-utredningens be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tänkande (SOU 1989:73) TV-politiken är det inte längre realistiskt att Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;räkna med ett fortsatt förbud mot reklam i svensk television. Radiolagsut-&lt;br&gt;redningen har i betänkandet (SOU 1990:7) Lagstiftning for reklam i&lt;br&gt;svensk TV lagt fram förslag om den lagstiftning som skulle behövas om&lt;br&gt;sådan reklam blir tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag förut har berört kan det på goda grunder hävdas att tillgången&lt;br&gt;till de ekonomiska och andra resurser som behövs för en massmedieverk-&lt;br&gt;samhet är av väsentlig betydelse for möjligheterna att göra ett effektivt&lt;br&gt;bruk av yttrandefriheten. I ett samhälle som vårt, där de stora massmedi-&lt;br&gt;erna utan tvivel hör till de viktigaste faktorer som är av betydelse for&lt;br&gt;opinionsbildningen, vore det inte realistiskt att bortse från främst de&lt;br&gt;ekonomiska resursernas betydelse i sammanhanget. Under dagens förhål-&lt;br&gt;landen är mångfalden i den dagliga spridningen av upplysningar och&lt;br&gt;åsikter beroende av tillgången till kostsamma medier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot en sådan bakgrund kan det som jag förut har berört inte avfärdas&lt;br&gt;som verklighetsfrämmande att grundlagen skulle utformas med tanke även&lt;br&gt;på att den bör innebära någon garanti för möjligheten att bekosta en mera&lt;br&gt;omfattande massmediai verksamhet. I ett annat sammanhang (avsnitt 3.1)&lt;br&gt;har jag berört att man inte kan ta ställning till frågorna om ett grundlags-&lt;br&gt;skydd för yttrandefriheten utan att beakta de reella möjligheterna för var&lt;br&gt;och en att ta medierna i bruk. Det kan sägas med tanke bl. a. på fördelning-&lt;br&gt;en av radiofrekvenser. Som framgår av vad jag nu har anfört kan det även&lt;br&gt;gälla andra resurser. Som också torde ha framgått är det främst möjlighe-&lt;br&gt;ten till finansiering genom reklam jag nu har i tankarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fortsatta överväganden som kan visa sig påkallade i frågan om&lt;br&gt;reklamens ställning enligt den nya grundlagen bör ske med utgångspunkt&lt;br&gt;från den viktiga realitet som ligger bakom ett sådant synsätt. De bör också&lt;br&gt;innefatta hänsynstagande till de lösningar som har uppnåtts i andra länder.&lt;br&gt;Jag vill i sammanhanget nämna att överläggningar om bl. a. den mediepo-&lt;br&gt;litiska frågan om var reklam skall förekomma i TV har inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som man kan anlägga de nyss anförda synpunkterna på frågan&lt;br&gt;om reklamens ställning enligt den nya grundlagen bör det emellertid inte&lt;br&gt;glömmas bort att tanken på att utvidga det konstitutionella skyddet för&lt;br&gt;yttrandefriheten ursprungligen formulerades så att det gällde att söka&lt;br&gt;överföra de principer som ligger till grund för TF också till de nyare&lt;br&gt;medieformerna. Som jag nyss har berört ligger de praktiska möjligheterna&lt;br&gt;att göra bruk av de grundläggande fri- och rättigheterna i princip utanför&lt;br&gt;det område som skyddas av vår konstitutionella reglering. Även om gene-&lt;br&gt;rella förbud mot reklam i tryckta skrifter inte anses tillåtna utan medgivan-&lt;br&gt;de i TF, kan det nog knappast sägas att TF har till ändamål att säkerställa&lt;br&gt;tillgången till reklammarknaden som en finansieringskälla för utgivning av&lt;br&gt;tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sist vill jag framhålla att en grundlag inte kan komma till först när&lt;br&gt;den verkligen behövs. Den skall också kunna gälla under lång tid. Det är&lt;br&gt;bl. a. mot denna bakgrund som jag i dag förordar att frågan om en ny&lt;br&gt;grundlag till skydd för yttrandefriheten nu skall bringas till en lösning i&lt;br&gt;enlighet med riksdagens önskemål. Det är vidare självklart att en rättslig&lt;br&gt;reglering av mediernas villkor får betydelse för hur de utvecklas. Det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följaktligen inte önskvärt att frågan om grundlagens mer definitiva ut- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;formning på en viktig punkt hålls svävande under någon längre tid. Det&lt;br&gt;bör därför vara en bestämd målsättning att den mediepolitiska berednings-&lt;br&gt;gruppens resultat skall föreligga i sådan tid att det finns möjlighet för&lt;br&gt;riksdagen att vid behov fatta ett första beslut i den här aktuella frågan&lt;br&gt;under nästa mandatperiod.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Ensamansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det tryckfrihetsrättsliga ensamansvaret innebär att endast en person är&lt;br&gt;straffrättsligt ansvarig för innehållet i en tryckt skrift. Vem som skall anses&lt;br&gt;ansvarig är för olika fall angivet i TF. Det närmare innehållet i ansvarig-&lt;br&gt;hetsreglerna framgår av 8 kap. TF. För periodiska skrifter skall finnas en&lt;br&gt;särskild ansvarig utgivare (5 kap. 2 §, 8 kap. 1 §). För andra skrifter svarar&lt;br&gt;i första hand författaren (8 kap. 5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett tryckfrihetsbrott misstänks ha blivit begånget krävs till följd av&lt;br&gt;den särskilda ansvarighetsordningen inte några sådana överväganden om&lt;br&gt;vem som skall anses ansvarig som gärningsman som annars kan vara&lt;br&gt;nödvändiga i straffrättsliga sammanhang. Något ansvar för brottet kan i&lt;br&gt;princip inte utkrävas av andra medverkande än den som är ansvarig enligt&lt;br&gt;TF. Ensamansvaret för i motsvarande mån med sig att efterforskningar av&lt;br&gt;uppgiftslämnare och andra som medverkat till utgivningen av en tryckt&lt;br&gt;skrift blir överflödiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den straffrättsligt ansvarige svarar också för skadestånd i anledning av&lt;br&gt;brottet. Skadestånd kan dock även utkrävas av ägaren till en periodisk&lt;br&gt;skrift och i andra fall av förläggaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1986 års lagrådsremiss föreslogs att ensamansvaret skulle genomföras&lt;br&gt;för alla de medier som skulle omfattas av det nya grundlagsskyddet. Såvitt&lt;br&gt;avsåg radio och TV innebar detta att den ordning som redan gällde skulle&lt;br&gt;föreskrivas i grundlag. I övrigt innebar förslaget en nyordning av ansvarig-&lt;br&gt;hetsförhållandena. Ansvaret skulle i fråga om radio, TV, filmer och video-&lt;br&gt;gram alltid bäras av en utgivare. I fråga om ljudupptagningar föreslogs en&lt;br&gt;ordning som innebar att de medverkande själva kunde bära ansvaret (se&lt;br&gt;prop. 1986/87:151 s. 79-81).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas anledning att nu föreslå ansvarighetsregler med någon annan&lt;br&gt;saklig innebörd än enligt 1986 års lagrådsremiss. De skäl som då anfördes&lt;br&gt;som motivering till förslagen är i princip fortfarande giltiga (prop.&lt;br&gt;1986/87:151 s. 75 — 84). Den reglering jag nu förordar omfattar dock som&lt;br&gt;framgått av avsnitt 5.1.2 och 5.2 även satellitsändningar som utgår från&lt;br&gt;Sverige och videotex i redaktionell användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär bl. a. att det i fråga om videogram kommer att vara klart på&lt;br&gt;förhand vem som skall anses ansvarig t. ex. för en framställning som&lt;br&gt;innefattar olaga våldsskildring. Därigenom underlättas ingripanden mot&lt;br&gt;sådana framställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tryckfrihetsrättsliga ansvarighetssystemet innebär att utgivaren för&lt;br&gt;en periodisk skrift ensam råder över vad som får införas i skriften. Denna&lt;br&gt;bestämmanderätt gäller också i fråga om kommersiell reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekades av det föredragande statsrådet vid 1986 års lagrådsre-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miss (prop. 1986/87:151 s. 51 f.) har denna ordning satts i fråga när det Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;gäller s. k. annonsvägran, dvs. vägran av utgivaren av en periodisk skrift&lt;br&gt;att infora en kommersiell annons i skriften. Näringsfrihetsombudsmannen&lt;br&gt;(NO) föreslog i sitt remissyttrande över YFU:s huvudbetänkande att det&lt;br&gt;skulle göras möjligt att utan hinder av TF besluta om åläggande enligt&lt;br&gt;konkurrenslagen att införa en kommersiell annons i en periodisk skrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föredragande statsrådet konstaterade att det uppenbarligen var ett&lt;br&gt;problem att annonsvägran inte kan angripas enligt konkurrenslagstiftning-&lt;br&gt;en. Å andra sidan var det enligt föredraganden en av hörnpelarna i det&lt;br&gt;tryckfrihetsrättliga systemet som skulle rubbas, om man skulle tillmötesgå&lt;br&gt;näringsfrihetsombudsmannens önskemål om en undantagsregel för dessa&lt;br&gt;fall. Enligt föredragandens mening hade det inte visats på sådana olägen-&lt;br&gt;heter med den gällande ordningen att man borde överväga en ändring av&lt;br&gt;denna. Föredraganden uttalade att han utgick från att fallen av annonsväg-&lt;br&gt;ran skulle komma att vara klara undantagsfall även i fortsättningen efter-&lt;br&gt;som han viste att pressens egna organisationer hade uppmärksamheten&lt;br&gt;riktad på denna fråga. Skulle denna förmodan visa sig felaktig och skadlig&lt;br&gt;konkurrensbegränsning genom annonsvägran bli ett verkligt allvarligt pro-&lt;br&gt;blem kunde emellertid frågan enligt föredraganden behöva tas upp till&lt;br&gt;förnyad diskussion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att tillåta reklam i svensk television har numera behandlats&lt;br&gt;av TV-utredningen. Enligt dess betänkande (SOU 1989:73) TV-politiken&lt;br&gt;är det självklart att ett reklam-TV-företag skall ge alla som begär att få&lt;br&gt;annonsera likvärdig behandling. Företaget bör alltså enligt utredningen&lt;br&gt;inte få diskriminera en viss produkt eller en viss annonsör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar som bör göras i gällande regelverk för radio och TV, om&lt;br&gt;det införs reklam i en eller flera marksända TV-kanaler, har senare utretts&lt;br&gt;av radiolagsutredningen. I betänkandet (SOU 1990:7) Lagstiftning för&lt;br&gt;reklam i svensk TV, som innefattar bl. a. ett förslag till lag om annonser i&lt;br&gt;TV, föreslår utredningen en bestämmelse som innebär att ett programföre-&lt;br&gt;tag inte får diskriminera någon som begär att företaget skall sända en&lt;br&gt;annons. Följden av en diskriminerande behandling kan enligt förslaget bli&lt;br&gt;att programföretaget åläggs att i programverksamheten redogöra för ett&lt;br&gt;beslut av radionämnden i vilket det slås fast att programföretaget har gjort&lt;br&gt;sig skyldigt till diskrimineringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett remissyttrande över radiolagsutredningens förslag har NO som sin&lt;br&gt;uppfattning uttalat att annonsvägran i TV i framtiden kan komma att bli&lt;br&gt;ett både ofta förekommande och i många fall även allvarligt problem.&lt;br&gt;Enligt NO framstår det som än viktigare i framtiden att annonsvägran&lt;br&gt;skall kunna förhindras på konkurrensrättsliga grunder. NO förordar en&lt;br&gt;översyn av frågan i syfte att finna ett sätt som kan tillgodose det allmänna&lt;br&gt;intresset både av skydd för yttrandefriheten och av en fungerande konkur-&lt;br&gt;rens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad det föredragande statsrådet uttalade i 1986 års lagråds-&lt;br&gt;remiss finner jag, när det gäller frågan om skadlig konkurrensbegränsning&lt;br&gt;genom annonsvägran, det önskvärt att i första hand sätta tilltro till den&lt;br&gt;normbildning som kan utvecklas inom ramen för massmediernas yrkes-&lt;br&gt;sammanslutningar och övriga organisationer. En liknande inställning har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for övrigt även NO nyligen givit uttryck åt i ett beslut i ett enskilt ärende Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;(1990:262). Inte heller jag vill emellertid förneka att det är ett problem att&lt;br&gt;det inte går att angripa annonsvägran enligt konkurrenslagstiftningen och&lt;br&gt;att det kan tänkas att detta problem blir mera accentuerat i framtiden. En&lt;br&gt;sådan översyn som NO har föreslagit kan då ge underlag för överväganden&lt;br&gt;om hur man genom lagstiftningsåtgärder skall komma till rätta med pro-&lt;br&gt;blemet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Brottskatalog&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 7 kap. 4 och 5 §§ TF anges vissa gärningar som skall anses som tryckfri-&lt;br&gt;hetsbrott. Uppräkningen omfattar ett antal grova brott mot rikets säker-&lt;br&gt;het, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring i bild,&lt;br&gt;förtal och förolämpning samt vissa publiceringsbrott som innebär åsido-&lt;br&gt;sättande av sekretess. Straff för tryckfrihetsbrott förutsätter enligt TF att&lt;br&gt;gärningarna är brottsliga också enligt vanlig lag (7 kap. 4 § TF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda brottskatalogen i TF innebär att det såvitt gäller tryckta&lt;br&gt;skrifter dras en gräns i grundlagen för det område som får beläggas med&lt;br&gt;straff genom vanlig lagstiftning. Eftersom en gärning skall vara straffbelagd&lt;br&gt;också genom vanlig lag för att kunna föranleda straffrättsligt ansvar när&lt;br&gt;den begåtts genom ett yttrande i en tryckt skrift, kan en kriminalisering på&lt;br&gt;det tryckfrihetsrättsliga området inskränkas eller upphävas genom ett van-&lt;br&gt;ligt lagstiftningsbeslut, medan en ny straffbestämmelse eller en utvidgning&lt;br&gt;av en gammal normalt kräver grundlagsändring. Detta brukar uttryckas så&lt;br&gt;att ansvar för tryckfrihetsbrott kräver dubbel täckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1986/87:151 föreslogs vissa ändringar i TF:s brottskatalog. De&lt;br&gt;innebar dels att principen om dubbel täckning gavs en fastare förankring i&lt;br&gt;TF såvitt gällde de yttrandefrihetsbrott som består i åsidosättande av&lt;br&gt;sekretess, dels vissa redaktionella ändringar m. m. Riksdagen har numera&lt;br&gt;fattat beslut om ändring i TF i enlighet med propositionen (KU&lt;br&gt;1987/88:36, rskr. 290, 1988/89:KU2, rskr. 11). I 1986 års lagrådsremiss&lt;br&gt;föreslogs motsvarande reglering även för andra grundlagsskyddade medier&lt;br&gt;än tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett förslag om att förverkliga tanken på ett vidare grundlagsskydd&lt;br&gt;för yttrandefriheten nu läggs fram saknas det anledning att överväga några&lt;br&gt;avvikelser i sak från innebörden av 1986 års lagrådsremiss.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Källskyddet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4 har jag redogjort för de regler i TF som har till ändamål att&lt;br&gt;skydda den som medverkar till tillkomsten av en tryckt skrift genom att&lt;br&gt;lämna uppgifter för offentliggörande. Regleringen består av bestämmelser&lt;br&gt;om meddelarfrihet och anonymitetsskydd. Ett likartat skydd gäller för&lt;br&gt;dem som anskaffar uppgifter för offentliggörande. Den radiorättsliga an-&lt;br&gt;svarighetslagstiftningen innehåller en reglering av samma innebörd som&lt;br&gt;den i TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika frågor som hänger samman med meddelarskyddet behandlades&lt;br&gt;ingående av YFU. Den lagrådsremiss som beslutades år 1986 innefattade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställningstaganden i dessa olika frågor vilka underställdes riksdagens såvitt Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;gällde deras betydelse för TF (prop. 1986/87:151). Den beredning av&lt;br&gt;lagstiftningsärendet som har förekommit därefter har inte givit anledning&lt;br&gt;att nu gå närmare in på frågorna om källskyddet i vidare mån än vad som&lt;br&gt;följer av tanken att de tryckfrihetsrättsliga principerna skall sträckas ut till&lt;br&gt;att omfatta även vissa andra uttrycksformer. Frågan om en reglering som&lt;br&gt;innebär att friheten att lämna meddelanden för publicering slås fast i&lt;br&gt;grundlag särskilt såvitt gäller förhållandet mellan enskilda har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nu aktuella ärendet innebär mitt förslag att de regler i TF som gäller&lt;br&gt;källskyddet skall få motsvarigheter i den nya grundlagen. Detta kan ske på&lt;br&gt;ett sätt som i princip innebär ett likvärdigt skydd för alla uttrycksformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer till vissa förtydliganden i TF:s regler om rätt till anony-&lt;br&gt;mitet och en förstärkning av skyddet för dem som meddelar eller anskaffar&lt;br&gt;uppgifter för offentliggörande i skrifter som trycks utomlands (avsnitt 7.2).&lt;br&gt;Den nya grundlagen bör ha motsvarande innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Rättegången&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En viktig beståndsdel i TF:s regelsystem är den särskilda rättegångsord-&lt;br&gt;ning som gäller för tryckfrihetsmål. Den innebär att sådana mål skall&lt;br&gt;handläggas med tillgång till jury. I princip samma rättegångsordning gäller&lt;br&gt;även enligt de radiorättsliga ansvarighetslagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utvidgade grundlagsskydd som föreslogs i 1986 års lagrådsremiss&lt;br&gt;byggde på att den tryckfrihetsrättsliga rättegångsordningens principer&lt;br&gt;skulle göras tillämpliga i mål om innehållet i alla skyddade medier. Som&lt;br&gt;påpekades i lagrådsremissen innebär en sådan ordning bl. a. den fördelen&lt;br&gt;att bedömningen av om en våldsskildring i en film eller ett videogram&lt;br&gt;innefattar olaga våldsskildring i princip kommer att göras av en domstol,&lt;br&gt;nämligen tryckfrihetsdomstolen i utgivarens hemlän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tryckfrihetsrättsliga rättegångsordningens principer skulle enligt&lt;br&gt;1986 års lagrådsremiss gälla inte endast för mål om ansvar eller andra&lt;br&gt;rättsföljder av yttrandefrihetsbrott utan även i andra mål om rättsföljder&lt;br&gt;av innehållet i vad som offentliggjorts i skyddade medier. Enligt förslaget&lt;br&gt;skulle frågor om ingripande på grund av missbruk av tryckfriheten på talan&lt;br&gt;av justitiekanslem prövas av domstol under medverkan av jury enligt de&lt;br&gt;närmare bestämmelser som meddelades i lag. Det skulle dock inte gälla om&lt;br&gt;frågan rörde överträdelse av föreskrifter eller villkor i fråga om reklam i&lt;br&gt;eter- eller trådsändning. Det föredragande statsrådet förklarade att den&lt;br&gt;föreslagna ordningen i viss mån innebar ett grundlagsfästande av några&lt;br&gt;viktiga grunddrag i det ansvarssystem som riksdagen lade fast när den&lt;br&gt;antog lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar (prop. 1986/87:151&lt;br&gt;s.70).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas anledning att ge det nu aktuella förslaget någon annan saklig&lt;br&gt;innebörd än vad som framgick av 1986 års lagrådsremiss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den år 1987 tillkallade kommissionen mot rasism och främlingsfientlig-&lt;br&gt;het har framfört vissa förslag som berör rättegången i närradiofrågor (se&lt;br&gt;betänkandena SOU 1989:13 och 14 Mångfald mot enfald, del I och II, s. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100—102 resp. 227 — 231). Kommissionen uttalade att överträdelser av Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;gränserna för yttrandefriheten i ett etermedium av närradions typ borde&lt;br&gt;övervägas särskilt allvarligt under den politiska beredningen av ärendet&lt;br&gt;om ett ökat skydd for yttrandefriheten och föreslog dels att en motsvarig-&lt;br&gt;het till TF:s föreskrifter om beslag och konfiskation borde införas på det&lt;br&gt;närradiorättsliga området, dels att yttrande- och tryckfrihetsmål borde&lt;br&gt;handläggas snabbare i domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TF:s föreskrifter om beslag och konfiskation avser tryckta skrifter. Vad&lt;br&gt;kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet åsyftat med sitt förslag&lt;br&gt;torde emellertid vara beslag och konfiskation av den utrustning som be-&lt;br&gt;hövs för sändning av närradioprogram. Det skulle på TF:s område mot-&lt;br&gt;svaras av regler om beslag och konfiskation av tryckpressar. Några sådana&lt;br&gt;regler finns inte. Tvärtom ligger det i TF:s grundläggande principer att de&lt;br&gt;ingripanden som får förekomma normalt inte hindrar en fortsatt verksam-&lt;br&gt;het för utgivning av tryckta skrifter. Endast för krigsförhållanden finns ett&lt;br&gt;undantag från denna huvudprincip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså inte möjligt att motivera ett förslag om beslag och konfiska-&lt;br&gt;tion av närradioutrustning med en jämförelse med TF. När det nu gäller&lt;br&gt;att grundlagsfästa de tryckfrihetsrättsliga grundreglerna även för andra&lt;br&gt;medier kan ett sådant avsteg från dessa principer som kommissionens&lt;br&gt;förslag förutsätter inte anses tillräckligt starkt motiverat. Inte heller finns&lt;br&gt;det anledning att i detta sammanhang närmare diskutera den straffrättsliga&lt;br&gt;värderingen av det yttrandefrihetsbrott som kommissionen närmast haft i&lt;br&gt;tankarna, nämligen hets mot folkgrupp. I den mån mera systematiska&lt;br&gt;överträdelser av yttrandefrihetens gränser förekommer bör sådana reak-&lt;br&gt;tionsformer som redan tillämpas komma till användning även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen. Dit hör bl. a. möjligheten att frånta en tillståndshavare rätten till&lt;br&gt;fortsatt sändningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommissionen framhållit är det av vikt att yttrande- och tryckfri-&lt;br&gt;hetsrättsliga mål handläggs skyndsamt. Det gäller inte minst i fråga om&lt;br&gt;närradion, där risken för fortsatta överträdelser av gränserna för det tillåt-&lt;br&gt;na någon gång kanske kan vara särskilt stor. Den nya grundlag jag nu&lt;br&gt;förordar innehåller också en föreskrift av vilken det följer att samma krav&lt;br&gt;på skyndsam handläggning som gäller för tryckfrihetsmål skall skrivas in i&lt;br&gt;grundlagen även i fråga om yttrandefrihetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Vissa frågor om källskyddet enligt TF&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Tystnadsplikten för journalister m. fl. enligt TF&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelsen i 3 kap. 3 § TF om tystnadsplikt för&lt;br&gt;journalister m. fl. förtydligas. Vidare införs en särskild handlingsre-&lt;br&gt;gel för domstolen. Den innebär att rätten vid vissa förhör noga skall&lt;br&gt;vaka över att frågor inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten&lt;br&gt;utöver vad som i varje särskilt fall är medgivet. Massmedieföretaget&lt;br&gt;skall genom ändring i rättegångsbalken ges — liksom fallet nu är vid&lt;br&gt;förhör enligt 3 kap. 3 § 5 TF — tillfälle att yttra sig innan förhör&lt;br&gt;hålls enligt 3 kap. 3 § 4 TF. Ordningen med särskild besvärstalan i&lt;br&gt;fråga om beslut om förhör som avses i 3 kap. 3 § 5 TF skall införas&lt;br&gt;även vid förhör enligt 3 kap. 3 § 4 TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överenstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna ställer sig i huvudsak positiva till&lt;br&gt;kommitténs förslag. Dock anser en del instanser, främst sådana med&lt;br&gt;anknytning till olika massmedier, att vittnesplikten bör inskränkas bl. a. så&lt;br&gt;att tystnadsplikten aldrig viker i tvistemål. Flertalet av dessa remissinstan-&lt;br&gt;ser anser också att frågan bör göras till föremål för mera förutsättningslösa&lt;br&gt;överväganden. Den föreslagna handlingsregeln för domstolen anser justi-&lt;br&gt;tiekanslern och Svea hovrätt onödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: Enligt 3 kap. 3 § TF råder ett förbud för&lt;br&gt;vissa personer att röja vad de erfarit om vem som är författare eller har&lt;br&gt;lämnat meddelanden för publicering i en tryckt skrift eller är utgivare till&lt;br&gt;en skrift som inte är periodisk. Personer som avses är sådana som har tagit&lt;br&gt;befattning med tillkomsten eller utgivningen av tryckta skrifter eller med&lt;br&gt;framställningar som varit avsedda att införas i en tryckt skrift och sådana&lt;br&gt;som har varit verksamma inom företag för utgivning av tryckta skrifter&lt;br&gt;eller för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till&lt;br&gt;periodiska skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikten gäller inte i alla situationer utan paragrafen innehåller&lt;br&gt;under fem olika punkter undantag från tystnadsplikten. Av intresse i detta&lt;br&gt;ärende är främst punkterna 4 och 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 4 regleras vissa fall då tystnadsplikten får vika vid misstanke om&lt;br&gt;brott av personer som lämnat uppgifter för offentliggörande eller av andra&lt;br&gt;som medverkat till en framställning. Det rör sig i denna punkt om mål&lt;br&gt;angående en del brott som en sådan ”meddelare” eller någon annan som&lt;br&gt;medverkat till framställningen kan fällas till ansvar för, nämligen uppsåt-&lt;br&gt;ligt utlämnande av hemlig handling eller uppsåtlig överträdelse av kvalifi-&lt;br&gt;cerad tystnadsplikt. I dessa fall rör det sig således inte om ansvar för&lt;br&gt;tryckfrihetsbrott utan om straffrättsligt ansvar för brott mot tystnadsplikt.&lt;br&gt;Vidare omfattar punkt 4 mål angående brott som avses i 7 kap. 2 § TF,&lt;br&gt;dvs. publicerat annonsmeddelande eller liknande som är straffbart på&lt;br&gt;grund av omständighet som inte omedelbart framgår av dess innehåll, s. k.&lt;br&gt;svårbegripliga publiceringsmeddelanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikten enligt TF får åsidosättas med stöd av punkt 4 endast vid Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;förhandling inför domstol, efter det att rätten fattat beslut därom. Vidare&lt;br&gt;gäller att den som har tystnadsplikt bara får uttala sig om huruvida en viss&lt;br&gt;utpekad person är identisk med meddelaren eller inte. Han får således inte&lt;br&gt;upplysa om vem som i annat fall är meddelare. Den som är utpekad skall&lt;br&gt;vara antingen tilltalad eller skäligen misstänkt under förundersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan det över huvud taget kan bli aktuellt med förhör enligt denna&lt;br&gt;punkt måste således annan utredning ha lett till att en viss person kan&lt;br&gt;utpekas som skäligen misstänkt eller som tilltalad. Kravet på skälig miss-&lt;br&gt;tanke överensstämmer med vad som gäller för att vittnesförhör skall få&lt;br&gt;hållas under förundersökning i brottmål i allmänhet. Genom den utred-&lt;br&gt;ning som föranlett en begäran om förhör som avses i punkten skall alltså&lt;br&gt;inte bara en viss person utpekas utan måste också ”brottet”, dvs. den&lt;br&gt;brottsliga gärningen preciseras. En allmän hänvisning till ett straffstadgan-&lt;br&gt;de är här inte tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en domstol tillåter förhör med t. ex. en journalist enligt denna&lt;br&gt;punkt, är journalisten skyldig att besvara frågan om den person som&lt;br&gt;utpekas som tilltalad eller skäligen misstänkt för en konkret, brottslig&lt;br&gt;gärning, är identisk med den som t. ex. är meddelare. Besvarar journalis-&lt;br&gt;ten frågan jakande, kan man säga att det inte längre finns något intresse&lt;br&gt;rörande meddelaren att skydda. Identiteten är ju röjd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men för förhöret gäller också den begränsningen att förhöret skall röra&lt;br&gt;”brottet”, dvs. den brottsliga gärningen. Förhöret får således avse bara den&lt;br&gt;gärning eller de gärningar som föranlett förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts ovan får förhöret dessutom bara röra den person som är&lt;br&gt;utpekad. Om frågor beträffande annan person tillåts, leder det till att&lt;br&gt;kravet på skälig misstanke mot en viss person kringgås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt allmänna regler i rättegångsbalken (se 36 kap. 17 § sista stycket)&lt;br&gt;har rätten att vaka över att det inte ställs otillbörliga frågor till ett vittne.&lt;br&gt;Vid förhör som avses i fjärde punkten ställs ytterligare krav på domstolens&lt;br&gt;processledning. Rätten skall se till att förhöret inte går utöver de ramar&lt;br&gt;som gäller enligt TF. Kan det antas att flera personer deltagit men har bara&lt;br&gt;en utpekats som skäligen misstänkt, får frågor således inte ställas som kan&lt;br&gt;röja de andras identitet. Gäller misstanken att den utpekade personen&lt;br&gt;lämnat ut vissa kvalificerat hemliga uppgifter blir frågor som kan röja att&lt;br&gt;han lämnat ut andra uppgifter inte tillåtna. Beträffande dessa uppgifter&lt;br&gt;finns det ju inte någon skälig misstanke. Det är inte heller säkert att de&lt;br&gt;omfattas av något undantag från meddelarfriheten. Vidare får frågor inte&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;ställas som kan avslöja att den utpekade personen begått en annan gärning,&lt;br&gt;som faller inom TF:s tillämpningsområde, än den han redan är misstänkt&lt;br&gt;för. Är han misstänkt för att ha lämnat ut vissa kvalificerat hemliga&lt;br&gt;uppgifter muntligen, kan en fråga som avser huruvida uppgiftslämnandet&lt;br&gt;skett genom att en hemlig handling lämnats ut leda till att svaret avslöjar&lt;br&gt;att han lämnat också andra uppgifter. Även sättet för utlämnande av&lt;br&gt;uppgifterna kan således behöva preciseras i åklagarens gärningsbeskriv-&lt;br&gt;ning. Det kan annars finnas en risk för att rätten inte kan vaka över att&lt;br&gt;förhöret inte går utöver vad grundlagen tillåter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om journalisten besvarar frågan huruvida den utpekade personen är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;identisk med uppgiftslämnaren nekande, gäller fortfarande hans tyst- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;nadsplikt i förhållande till uppgiftslämnaren. Om denne inte är tilltalad&lt;br&gt;eller misstänkt på sätt som förutsätts, får frågor som kan leda till att hans&lt;br&gt;identitet röjs inte ställas. Någon principiellt hinder mot att ställa frågor&lt;br&gt;som rör vittnets allmänna trovärdighet finns däremot inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan naturligtvis vara svårt att i praktiken avgöra vilka frågor som&lt;br&gt;kan leda till att en okänd uppgiftslämnare avslöjas. Om det t. ex. vid den&lt;br&gt;tidpunkt då en uppgift lämnades fanns bara ett fåtal personer som kände&lt;br&gt;till uppgiften eller som hade tillgång till aktuella handlingar kan ett svar&lt;br&gt;som anger denna tidpunkt leda till att en viss person utpekas. Eftersom&lt;br&gt;domstolen inte i förväg kan veta vad svaret på de ytterligare frågorna&lt;br&gt;kommer att innehålla innebär ett nekande svar att domstolen i praktiken&lt;br&gt;inte bör tillåta fler frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts om mål mot meddelare gäller också i fråga om&lt;br&gt;författare och andra som åtnjuter anonymitetsskydd men som kan ådra sig&lt;br&gt;ansvar enligt 7 kap. 3 § TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 5 finns en bestämmelse som reglerar vilka avvikelser från tyst-&lt;br&gt;nadsplikten som får göras i andra mål än sådana som faller under TF. Det&lt;br&gt;är således fråga om sådana mål som handläggs vid t. ex. allmän domstol&lt;br&gt;eller förvaltningsdomstol och i vilka det åberopas förhör med någon per-&lt;br&gt;son som har tystnadsplikt enligt TF. Målen har normalt ingen annan&lt;br&gt;tryckfrihetsrättslig aspekt än just denna tystnadsplikt. Det kan röra sig om&lt;br&gt;ett vanligt tvistemål eller om ett brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon fast regel om när vittnesplikten får vika för anonymitetsskyddet&lt;br&gt;uppställs inte men för att anonymiteten skall få brytas vid vittnes- eller&lt;br&gt;partsförhör krävs att det är av verklig betydelse i målet att uppgift om&lt;br&gt;meddelaren eller författaren lämnas. Dessutom krävs att bevisningen inte&lt;br&gt;lämpligen kan föras på annat sätt. I lagtexten uttrycks detta så att det av&lt;br&gt;hänsyn till allmänt eller enskilt intresse skall vara av synnerlig vikt att&lt;br&gt;uppgift lämnas i saken. Tystnadsplikten enligt 3 kap. 3 § TF avser som jag&lt;br&gt;tidigare nämnt den skyddade personens identitet. Att uppgift i saken skall&lt;br&gt;lämnas innebär således även i detta sammanhang att uppgift skall lämnas i&lt;br&gt;fråga om identiteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tvistemål skall domstolen vid sin prövning enligt punkt 5 beakta&lt;br&gt;parternas intresse av målets utgång, såvitt denna kan påverkas av den&lt;br&gt;ifrågasatta bevisningen. I brottmål bör hänsyn tas till hur allvarligt det&lt;br&gt;brott är som åtalet avser. Under i övrigt likartade förhållanden bör det&lt;br&gt;enligt lagförarbetena (prop. 1975/76:204 s. 111 f.) vidare ligga närmare till&lt;br&gt;hands att medge bevisning som bryter anonymiteten om bevisningen kan&lt;br&gt;antas vara till en tilltalads förmån än om motsatsen är fallet. Beslut om att&lt;br&gt;hänsynen till anonymiteten skall vika får fattas endast om mycket starka&lt;br&gt;skäl kan åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 5 finns inte angiven någon begränsning rörande vilka frågor&lt;br&gt;som får ställas efter det att domstolen tillåtit förhöret. Den som begär att&lt;br&gt;en person skall höras som vittne eller under sanningsförsäkran skall emel-&lt;br&gt;lertid enligt rättegångsbalkens regler ange vad förhöret skall avse och vad&lt;br&gt;som skall styrkas med bevisningen. Bevistemat måste alltså redan enligt&lt;br&gt;allmänna regler noga preciseras. Detta är naturligtvis nödvändigt också för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att rätten skall kunna avgöra om det är av synnerlig vikt att uppgift om Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;identiteten lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt meddelarskyddskommitténs betänkande torde det inte stå i över-&lt;br&gt;ensstämmelse med grunderna för den tryckfrihetsrättsliga regleringen att&lt;br&gt;rätten med ett svepande beslut medger att tystnadsplikten hävs. För att&lt;br&gt;inte riskera att frågor som ställs kan röja t. ex. annan persons identitet har&lt;br&gt;rätten att så detaljerat som möjligt i sitt beslut ange vilka frågor som får&lt;br&gt;ställas eller att i vart fall så noga som möjligt precisera omfattningen av&lt;br&gt;förhöret. Rätten skall därefter i sin processledning verka för att ramen för&lt;br&gt;förhöret inte överskrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som sträcker sig utöver vad rätten medgivit i sitt beslut får inte&lt;br&gt;ställas. De höga krav som ställs på domstolens processledning vid förhör&lt;br&gt;som avses i 3 kap. 3 § 4 TF ställs också på domstolen vid förhör som avses&lt;br&gt;i punkten 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part eller ett vittne har enligt 49 kap. 4 § rättegångsbalken möjlighet&lt;br&gt;att särskilt överklaga beslut varigenom underrätt enligt punkt 5 funnit det&lt;br&gt;vara av synnerlig vikt att tystnadsplikten till skydd för den tryckfrihets-&lt;br&gt;rättsliga anonymiteten skall stå tillbaka vid förhör infor domstol. 1 avvak-&lt;br&gt;tan på hovrättens beslut skall förhöret anstå (prop. 1977/78:62 s. 46).&lt;br&gt;Vidare gäller att rätten före sitt ställningstagande i anonymitetsfrågan&lt;br&gt;enligt punkt 5 om möjligt bör inhämta yttrande från det företag till vilket&lt;br&gt;den som är ålagd tystnadsplikten är knuten (36 kap. 8 § andra stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den radiorättsliga regleringen finns motsvarande bestämmelser (se 9 §&lt;br&gt;radioansvarighetslagen (1966:756), 1 § lagen (1982:460) om ansvarighet&lt;br&gt;för närradio, 11 § lagen (1982:521) om ansvarighet for radio- och kasset-&lt;br&gt;tidningar (omtryckt 1985:373) och 2 § lagen (1985:1057) om ansvarighet&lt;br&gt;för lokala kabelsändningar.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Tolkningen av reglerna i 3 kap. 3 § TF om&lt;br&gt;tystnadsplikt aktualiserades i slutet av år 1988 då justitiekanslern begärde&lt;br&gt;att under ed få höra en journalist vid en dagstidning om vem som lämnat&lt;br&gt;vissa uppgifter som publicerats i tidningen. I den debatt som uppstod efter&lt;br&gt;detta gjordes gällande att de nuvarande föreskrifterna på området inte är&lt;br&gt;lämpligt utformade. Från flera håll uttalades det önskemål om en översyn&lt;br&gt;av föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta var bakgrunden till det tilläggsuppdrag som gavs till meddelar&lt;br&gt;skyddskommittén. Uppdraget innebar att kommittén skulle undersöka i&lt;br&gt;vad mån det är oklart vilka frågor som får ställas vid förhör enligt 3 kap.&lt;br&gt;3 § 4 TF. Samtidigt skulle punkten 5 i paragrafen uppmärksammas. Någon&lt;br&gt;ny avvägning mellan de två samhällsintressen — intresset av att kunna&lt;br&gt;beivra allvarlig brottslighet och intresset av att skydda massmediernas&lt;br&gt;källor — som här står emot varandra skulle kommittén inte göra utan&lt;br&gt;endast överväga om det i klarhetens intresse fanns ett behov av att justera&lt;br&gt;de aktuella bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har funnit det tveksamt om bestämmelsen i 3 kap. 3 § TF är&lt;br&gt;utformad på ett tillräckligt tydligt sätt och föreslagit vissa förändringar och&lt;br&gt;tillägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar kommitténs uppfattning att ett förtydligande behövs. De av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommittén framlagda förslagen är väl avvägda och bör genomföras. Vis-&lt;br&gt;serligen kan man, som justitiekanslern och Svea hovrätt gjort, tycka att&lt;br&gt;den föreslagna handlingsregeln för domstolen är onödig. 1 ljuset av de&lt;br&gt;händelser som föranledde uppdraget till kommittén finns emellertid anled-&lt;br&gt;ning att här sträcka sig längre i fråga om tydlighet än som annars anses&lt;br&gt;nödvändigt. Jag förordar därför att förslaget även i detta avseende genom-&lt;br&gt;förs. Också förslagen att massmedieföretaget skall ges tillfälle att yttra sig&lt;br&gt;före beslut om förhör enligt punkt 4 och att ett beslut om sådant förhör&lt;br&gt;skall kunna överklagas särskilt bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina överväganden föranleder ändringar i 3 kap. 3 § TF. Jag föreslår&lt;br&gt;även vissa ändringar i 3 kap. 5 § TF. Jag återkommer till dessa i specialmo-&lt;br&gt;tiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har också föreslagit ändringar i radioansvarighetslagen och&lt;br&gt;lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar. De förslagen,liksom&lt;br&gt;frågan om ändring i rättegångsbalken, tar jag upp i samband med att jag&lt;br&gt;anmäler frågor om följdlagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts anser en del remissinstanser inom massmedieområdet att&lt;br&gt;frågan om tystnadsplikt bör övervägas mera förutsättningslöst och att den&lt;br&gt;avvägning mellan de i sammanhanget motstående intressena, som bestäm-&lt;br&gt;melsen ger uttryck för, skall göras om och då på ett sätt som utvidgar&lt;br&gt;tystnadsplikten. Flera av de remissinstanser som har denna uppfattning&lt;br&gt;menar att man, i avvaktan på att sådana överväganden skall hinna genom-&lt;br&gt;föras, redan nu bör vidta en del förändringar i den angivna riktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag att det inte finns tillräckliga skäl att gå dessa&lt;br&gt;remissinstanser till mötes. Den bedömning som regeringen gjorde när&lt;br&gt;tilläggsdirektiven gavs till meddelarskyddskommittén — att den aktuella&lt;br&gt;avvägningen är riktig — är enligt min mening alltjämt hållbar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Källskyddet för skrifter som trycks utomlands&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Skyddet stärks för den som lämnar eller anskaffar&lt;br&gt;uppgifter för publicering i skrifter som huvudsakligen är avsedda för&lt;br&gt;spridning inom landet och till periodiska skrifter, som inte huvud-&lt;br&gt;sakligen är avsedda för spridning i Sverige men som sprids här och&lt;br&gt;för vilka utgivningsbevis utfärdats och ansvarig utgivare anmälts.&lt;br&gt;Det skydd som författare till artiklar i skrifter, som över huvud taget&lt;br&gt;inte sprids i Sverige, har enligt ett motivuttalande i ett tidigare&lt;br&gt;lagstiftningsärende lagfästs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna ställer sig positiva till kommit-&lt;br&gt;téns förslag. Endast överbefälhavaren har uttalat sig mot att förslaget läggs&lt;br&gt;till grund för lagstiftning. Enligt överbefälhavaren medför det förhållandet&lt;br&gt;att en meddelare eller en anskaffare kan ha en utländsk arbetsgivare eller&lt;br&gt;uppdragsgivare — särskilt i kristider — en risk för att uppgifter som har&lt;br&gt;betydelse för rikets säkerhet sprids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: När det gäller källskyddet kan de skrifter Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;som trycks utomlands indelas i tre grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första gruppen utgörs av periodiska skrifter som huvudsakligen är&lt;br&gt;avsedda för spridning inom riket. För sådana skall enligt 13 kap. 2 § TF&lt;br&gt;finnas utgivningsbevis och ansvarig utgivare. Till denna grupp kan hänfö-&lt;br&gt;ras också periodiska skrifter som inte huvudsakligen är avsedda för sprid-&lt;br&gt;ning i Sverige men som sprids här och för vilka utgivningsbevis utfärdats&lt;br&gt;och ansvarig utgivare anmälts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra gruppen utgörs av skrifter som inte har sin huvudsakliga&lt;br&gt;spridning i Sverige och för vilka utgivningsbevis inte utfärdats men som&lt;br&gt;ändå sprids här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje gruppen slutligen utgörs av skrifter som över huvud taget inte&lt;br&gt;sprids i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första gruppen följer i huvudsak samma regler som periodiska&lt;br&gt;skrifter tryckta i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författare till artiklar i periodiska skrifter och till framställningar i&lt;br&gt;skrifter som inte är periodiska ansvarar, i den mån skrifterna sprids i&lt;br&gt;Sverige och författarna inte omfattas av ansvarighetsordningen i 8 kap.&lt;br&gt;TF, för sina framställningar med de begränsningar som anges i 7 kap. 3 §&lt;br&gt;TF. För dessa gäller alltså vanliga regler enligt TF. Författare till framställ-&lt;br&gt;ningar som inte sprids inom riket faller emellertid i princip helt utanför&lt;br&gt;TF:s skydd. Detta gäller dock inte undantagslöst. Om framställningen&lt;br&gt;utgörs av en artikel i en periodisk skrift kan författaren enligt förarbetena&lt;br&gt;till 1978 års ändringar i TF (prop. 1975/76:204 s. 192) vara att betrakta&lt;br&gt;som meddelare och då få det skydd som enligt 13 kap. 5 § första stycket TF&lt;br&gt;gäller meddelare i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller meddelare och anskaffare finns ett skydd i TF oberoende&lt;br&gt;av om skriften sprids inom riket och av om skriften är periodisk. Detta&lt;br&gt;följer av 13 kap. 5§ första stycket TF. Meddelare och anskaffare till&lt;br&gt;utomlands tryckta skrifter har emellertid en mindre långt gående frihet än&lt;br&gt;den som gäller enligt 7 kap. 3 § TF för i Sverige tryckta skrifter. Detta&lt;br&gt;gäller i två avseenden. För det första är friheten att lämna meddelanden&lt;br&gt;och att anskaffa uppgifter för publicering inskränkt i fråga om alla brott&lt;br&gt;mot rikets säkerhet och inte bara de som anges i 7 kap. 3 § TF. Denna&lt;br&gt;reglering har motiverats av att viktiga intressen kan äventyras om medde-&lt;br&gt;landen som gäller rikets säkerhet får sändas utanför landets gränser. För&lt;br&gt;det andra undantas från meddelarfriheten alla meddelanden som utgör&lt;br&gt;uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt. Till skillnad från motsvarande&lt;br&gt;inskränkning i 7 kap. 3 § behöver tystnadsplikten alltså inte röra uppgifter&lt;br&gt;som är föremål för kvalificerad sekretess enligt 16 kap. sekretesslagen för&lt;br&gt;att gälla framför meddelarfriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I fråga om skrifter som trycks utomlands men&lt;br&gt;som huvudsakligen är avsedda för spridning inom riket bör meddelare och&lt;br&gt;anskaffare enligt min uppfattning ha samma skydd enligt 7 kap. 3 § TF&lt;br&gt;som skulle ha gällt om skriften trycktes i Sverige. Det är inte rimligt att&lt;br&gt;tryckeritekniska och ekonomiska förhållanden — som ofta torde ligga&lt;br&gt;bakom en tryckning utomlands — skall få avgöra omfattningen av med-&lt;br&gt;delar- och anskaffarfriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa fall finns det någon som är ansvarig för skriften och kan påverka Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;dess innehåll. 1 motsats till överbefälhavaren anser jag därför att någon&lt;br&gt;risk för ökad spridning av hemliga uppgifter som rör rikets säkerhet inte&lt;br&gt;finns. Beträffande både dessa och andra sorters uppgifter bör en avvägning&lt;br&gt;mellan intresset av en fri och allsidig debatt i Sverige och det sekretessin-&lt;br&gt;tresse som åsidosätts genom meddelar- och anskaffarfriheten därför leda&lt;br&gt;till att gränsdragningen for den nu aktuella gruppen av skrifter görs på&lt;br&gt;samma sätt som för skrifter som både trycks och utges i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra skrifter som hör till den första gruppen, dvs. periodiska&lt;br&gt;skrifter som inte har sin huvudsakliga spridning i Sverige men for vilka&lt;br&gt;utgivnings-bevis har utfärdats och ansvarig utgivare anmälts, torde gene-&lt;br&gt;rellt sett ha en stark anknytning till Sverige. Med hänsyn härtill och då det,&lt;br&gt;i fall av tryckfrihetsbrott, finns en ansvarig utgivare att väcka talan emot,&lt;br&gt;saknas det enligt min mening skäl att göra en annan bedömning för denna&lt;br&gt;typ av skrifter än for andra sådana som tillhör den första gruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den andra gruppen av skrifter — utomlands tryckta skrifter&lt;br&gt;som inte huvudsakligen sprids i Sverige men som ändå i någon omfattning&lt;br&gt;förekommer på den svenska marknaden — kan knappast motsvarande&lt;br&gt;resonemang foras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dessa skrifter ansvarar, i de fall de är periodiska, inte någon ansvarig&lt;br&gt;utgivare utan endast den som kan påverka skriftens spridning. Denne har&lt;br&gt;emellertid inte något inflytande över skriftens innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller icke periodiska skrifter som hör till andra gruppen är&lt;br&gt;författaren normalt ansvarig för skriftens innehåll. Man kan emellertid&lt;br&gt;anta att denne ofta är omöjlig att nå for svensk rättskipning. I stället blir&lt;br&gt;det utgivaren eller förläggaren eller i sista hand den som har spritt skriften&lt;br&gt;som blir ansvarig. Ingen av dessa personer kan normalt sett påverka&lt;br&gt;skriftens innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ett utökat skydd för meddelare och anskaffare till skrifter som hör&lt;br&gt;till den andra gruppen kan man befara att risken ökar for att skador&lt;br&gt;uppstår genom spridning av hemliga uppgifter av betydelse for rikets&lt;br&gt;säkerhet. Detta är något som jag inte kan ställa mig bakom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande andra uppgifter än sådana som har anknytning till rikets&lt;br&gt;säkerhet kan följande sägas. Skrifterna i den andra gruppen torde genom-&lt;br&gt;gående ha en svag anknytning till Sverige. I fråga om skrifter med sådan&lt;br&gt;svag anknytning hit bör enligt min mening en intresseavvägning leda till&lt;br&gt;att sekretessintresset får väga över. Det är ju här inte fråga om att värna&lt;br&gt;den inhemska debatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den andra gruppen av skrifter bör således de nuvarande reglerna,&lt;br&gt;med en mera inskränkt meddelar- och anskaffarfrihet, gälla även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad slutligen gäller den tredje gruppen av skrifter — sådana som över&lt;br&gt;huvud taget inte sprids i Sverige — ansluter jag mig till det tidigare&lt;br&gt;nämnda motivuttalandet (prop. 1975/76:204 s. 192) om att författare till&lt;br&gt;artiklar i periodiska skrifter skall ha samma mera begränsade skydd som&lt;br&gt;meddelare och anskaffare. Det rör sig i första hand om korrespondenter till&lt;br&gt;utländska tidningar och nyhetsbyråer. Av samma skäl som anförts i fråga&lt;br&gt;om skrifter som hör till den andra gruppen finns det inte skäl att beträffan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de denna typ av skrifter förstärka skyddet sakligt sett. Det mera inskränkta Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;skyddet enligt nuvarande 13 kap. 5 § första stycket TF bör alltså även i&lt;br&gt;fortsättningen gälla beträffande skrifter som varken trycks eller utges i&lt;br&gt;Sverige. En ordning som innebär att dessa artikelförfattare kan synas&lt;br&gt;sakna skydd enligt TF — vilket f. n. är fallet — är emellertid inte bra. Jag&lt;br&gt;föreslår därför att det införs en uttrycklig regel om skydd i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda har gällt främst det materiella innehållet i skyddet för medde-&lt;br&gt;lare, anskaffare och andra som medverkar till tillkomsten av utrikes tryck-&lt;br&gt;ta skrifter. Men också reglernas lagtekniska utformning behöver ändras.&lt;br&gt;Det torde inte vara någon överdrift att påstå att reglerna i 13 kap. TF är&lt;br&gt;svåra att förstå. I inte ringa utsträckning beror detta på lagtekniken.&lt;br&gt;Meddelarskyddskommittén har lagt fram ett förslag till förbättringar i&lt;br&gt;redaktionellt avseende. Kommitténs förslag bör genomföras med vissa&lt;br&gt;redaktionella justeringar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yttrandefrihetsgrundlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i regeringsformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Förslaget till yttrandefrihetsgrundlag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nya grundlagens disposition följer i görligaste mån mönstret från TF.&lt;br&gt;I sak är avsikten att uppnå ett yttrandefrihetsrättsligt skydd som i princip&lt;br&gt;stämmer överens med det som redan gäller för tryckta skrifter. För avfatt-&lt;br&gt;ningen av de enskilda paragraferna har i första hand YFU:s förslag tjänat&lt;br&gt;som förlaga. Emellertid har hänsynen till remisskritiken och främst lagrå-&lt;br&gt;dets yttrande över 1986 års lagrådsremiss gjort det motiverat att på åtskil-&lt;br&gt;liga punkter välja en annan lydelse. En viss ytterligare anpassning av&lt;br&gt;ordalagen efter det uttryckssätt som används i 2 kap. regeringsformen har&lt;br&gt;också skett. Grundlagen bygger på ett visst bruk av hänvisningar till TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YFU:s sammanfattning och lagförslag samt en förteckning över remiss-&lt;br&gt;instanserna finns intagna i prop. 1986/87:151 s. 189 — 245. Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över det år 1986 dit remitterade förslaget återfinns i samma prop.&lt;br&gt;s. 290-317.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med lagrådets rekommendation (prop. 1986/87:151 s. 293)&lt;br&gt;används i grundlagen inte någon sammanfattande term för de framställ-&lt;br&gt;ningar av olika slag som skall omfattas av grundlagsskyddet. Inte heller&lt;br&gt;innehåller grundlagen något sådant särskilt kapitel med begrepp och av-&lt;br&gt;gränsningar som YFU föreslog (2 kap. i YFU:s lagförslag, YGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får till följd att grundlagen inte innehåller någon bestämmelse som Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;särskilt syftar till att göra klart när en framställning skall anses offentlig-&lt;br&gt;gjord och alltså det allmännas möjligheter att ingripa mot framställningen&lt;br&gt;inträder. Det framgår likväl av avfattningen av bestämmelserna i 1 kap. 6,&lt;br&gt;8 och 10 §§ samt 7 kap. 1 § andra stycket hur grundlagen skall förstås i&lt;br&gt;detta hänseende. Någon saklig skillnad gentemot 1986 års lagrådsremiss är&lt;br&gt;inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare framgår av specialmotiveringen till 1 kap. 1 § används i&lt;br&gt;lagtexten av redaktionella skäl uttrycket radioprogram så att det kan&lt;br&gt;uppfattas ha en vidare bemärkelse än i det allmänna språkbruket, där&lt;br&gt;radio har kommit att beteckna den traditionella ljudradion. När det i&lt;br&gt;grundlagstexten talas om radioprogram jämställs med sådana också TV-&lt;br&gt;program och innehållet i andra sändningar som omfattas av grundlags-&lt;br&gt;skyddet. Även uttrycket film används i grundlagen på motsvarande sätt i&lt;br&gt;en mera vidsträckt betydelse än ordet har i allmänt språkbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens rubrik är den som föreslogs av YFU. Den har tidigare mött kritik&lt;br&gt;(jämför prop. 1986/87:151 s. 319). Yttrandefriheten har ju redan ett&lt;br&gt;generellt skydd i regeringsformen (2 kap. 1 §). Och även tryckfriheten är en&lt;br&gt;form av yttrandefrihet. Någon rubrik som är både kort och fullt adekvat&lt;br&gt;torde emellertid inte stå att finna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Grundläggande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med YFU:s&lt;br&gt;förslag (1 kap. 1 och 2 §§ YGL), dock med angivande av de uttrycksformer&lt;br&gt;som skall omfattas av grundlagsskyddet. Tillägget betingas av den i grund-&lt;br&gt;lagsförslaget använda systematiken. Vidare har ordalagen anpassats efter&lt;br&gt;det uttryckssätt som används i 2 kap. 1 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att grundlagens skydd för yttrandefriheten om&lt;br&gt;inget annat sägs gäller gentemot det allmänna på samma sätt som TF. Av&lt;br&gt;bestämmelsen följer inte någon rätt att använda medier som disponeras av&lt;br&gt;andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket anger grundlagens ändamål. Det är att säkerställa den&lt;br&gt;kommunikation mellan människor som sker offentligen i de uttrycksfor-&lt;br&gt;mer som grundlagen gäller. I uttrycket ”ett fritt konstnärligt skapande”&lt;br&gt;inbegrips offentliggörandet av produkter av konstnärlig verksamhet. And-&lt;br&gt;ra meningen i stycket uttrycker den från TF hämtade principen att inga&lt;br&gt;inskränkningar i den yttrandefrihet som slås fast i grundlagen får förekom-&lt;br&gt;ma utöver vad grundlagen medger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från YFU:s förslag nämner paragrafen inte rätten att offent-&lt;br&gt;liggöra allmänna handlingar. Denna rätt framgår av TF, och det saknas&lt;br&gt;anledning att omnämna den också i den nya grundlagen, som saknar en&lt;br&gt;motsvarighet till TF:s 2 kap. om allmänna handlingars offentlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket klargörs innebörden av vissa termer som används i&lt;br&gt;grundlagen. När det i det följande i lagtexten talas om radioprogram avses&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såväl ljudradio som television och innehållet i vissa andra överföringar av Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;information till allmänheten som telefax och videotex (jämför avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.). Uttrycket används av redaktionella skäl i enlighet med lagrådets&lt;br&gt;rekommendation (prop. 1986/87:151 s. 298, 311). 1 radiorättslig lagstift-&lt;br&gt;ning omfattar uttrycken radiosändning och radioprogram normalt även&lt;br&gt;television utan hinder av att ordet radio som beteckning på ett massmedi-&lt;br&gt;um i vardagsspråket kommit att betyda detsamma som ljudradio. I grund-&lt;br&gt;lagens inledande paragraf förekommer uttrycken ljudradio och television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 stället för eter- och trådsändning används i grundlagstexten uttrycken&lt;br&gt;sändning, förmedling och tillhandahållande med hjälp av elektromagneti-&lt;br&gt;ska vågor. Genom detta uttryckssätt uppnås att grundlagen blir tillämplig&lt;br&gt;på alla kända varianter av radio- och trådsändningar oberoende av om de&lt;br&gt;förmedlar yttranden genom ljudradio, television, videotex, telefax eller i&lt;br&gt;andra moderna tekniska format och oberoende av om digital teknik kom-&lt;br&gt;mer till användning. Såvitt gäller trådlös sändning avses uttrycket ha&lt;br&gt;samma innebörd som det av YFU använda ”etersändning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket radioprogram avses i överensstämmelse med de tidigare&lt;br&gt;förslagen innehållet i varje sändning. Något undantag görs alltså inte för&lt;br&gt;s. k. enkla meddelanden i radiolagens mening (jämför SOU 1983:70 s.&lt;br&gt;293, prop. 1986/87:151 s. 164, 293).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 1 kap. 6 § anges närmare vilka sändningar grundlagen är tillämplig på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket innebär vidare att när det i grundlagen talas om film även&lt;br&gt;avses videogram m. m. Också detta uttryckssätt är betingat av redaktionel-&lt;br&gt;la hänsyn (jämför prop. 1986/87:151 s. 161, 269, 311).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen svarar mot 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena TF. Avfatt-&lt;br&gt;ningen följer nära 1 kap. 5 § första stycket i YFU:s förslag. Såvitt gäller&lt;br&gt;sättet för anskaffande av uppgifter gäller enligt hänvisningen i 1 kap. 12 §&lt;br&gt;vad som sägs i TF om möjligheten att meddela föreskrifter genom vanlig&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De två första meningarna i första stycket har avfattats i huvudsaklig&lt;br&gt;överenstämmelse med vad som föreslogs i 1986 års lagrådsremiss och i&lt;br&gt;lagrådets yttrande däröver (prop. 1986/87:151 s. 269, 311). Innebörden&lt;br&gt;svarar mot 1 kap. 2 § TF. Grundlagens censurförbud är något snävare än&lt;br&gt;det nuvarande i radiolagen, som omfattar även andra radiosändningar än&lt;br&gt;sådana som riktas direkt till allmänheten. Skillnaden beror på att grundla-&lt;br&gt;gen tar sikte bara på sändningar till allmänheten (1 kap. 6 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket sista meningen har den regel som är utformad med 1 kap.&lt;br&gt;2 § TF som förebild kompletterats med en föreskrift om att det allmänna&lt;br&gt;inte kan förbjuda innehav av sådana tekniska hjälpmedel som erfordras&lt;br&gt;för att ta del av radioprogram och ljudupptagningar. Skyddet gäller —&lt;br&gt;liksom enligt stycket i övrigt — mot åtgärder som grundas på innehållet i&lt;br&gt;vad som förmedlas med hjälp av utrustningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär bl. a. att innehav av radioantenner eller mottagare inte kan Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;förbjudas i syfte att hindra spridning av vissa program, t. ex. utländska&lt;br&gt;sådana. Bestämmelsen innebär att det inte är möjligt att utan grundlagsän-&lt;br&gt;dring förbjuda innehav av radio- och TV-apparater, bandspelare och lik-&lt;br&gt;nande teknisk utrustning annat än i sådana undantagsfall som bestämmel-&lt;br&gt;sen lämnar utrymme för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså tillåtet att av ordnings- och säkerhetsskäl förbjuda eller&lt;br&gt;begränsa innehav eller användning av utrustning av nu aktuellt slag på&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalter, vårdhem, sjukhus, militärförläggningar och lik-&lt;br&gt;nande institutioner. Vidare kan t. ex. kulturskyddsskäl få medföra att&lt;br&gt;parabolantenner inte får sättas upp i känsliga byggnadsmiljöer. Avfatt-&lt;br&gt;ningen medger också, genom begränsningen av bestämmelsens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde till sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta&lt;br&gt;emot sändningar som förmedlar radioprogram i grundlagens mening, att&lt;br&gt;det finns särskilda föreskrifter om förbud mot radarvarnare (jämför SFS&lt;br&gt;1988:15). Likaledes medger bestämmelsens avfattning att restriktioner&lt;br&gt;införs mot s. k. piratdekodrar eftersom grundlagen inte skyddar den som&lt;br&gt;kringgår ett villkor om betalning för att få tillgång till ett radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller filmer av alla slag, dvs. med grundlagens terminolo-&lt;br&gt;gi även videogram m. m. (jämför 10 § ). Bestämmelsen sträcker ut det&lt;br&gt;censurförbud som gäller enligt första stycket till att i princip omfatta även&lt;br&gt;filmer. Dock tillåts genom andra meningen en censur av filmer som skall&lt;br&gt;visas offentligt. Genom hänvisningen till första stycket omfattar andra&lt;br&gt;stycket även rätten att inneha sådan teknisk utrustning som erfordras för&lt;br&gt;att ta del av bildupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen uttrycker den i tryckfrihetsrätten gällande s. k. exklusivi-&lt;br&gt;tetsgrundsatsen. Den svarar mot 1 kap. 3 § TF. Avfattningen bygger på&lt;br&gt;YFU:s förslag (1 kap. 7 § YGL), men har förtydligats genom att andra&lt;br&gt;meningen lagts till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar den s. k. instruktionen i 1 kap. 4 § TF. Avfatt-&lt;br&gt;ningen överensstämmer med 1 kap. 8 § första stycket i YFU:s förslag.&lt;br&gt;Föreskriften bärs upp av samma hänsyn som ligger till grund för dess&lt;br&gt;motsvarighet i TF. Regeln kan också sägas gälla även annars (jämför t. ex.&lt;br&gt;29 kap. 1 § andra stycket och 3 § andra stycket brottsbalken samt prop.&lt;br&gt;1986/87:151 s. 163).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen lägger i första stycket fast grundlagens tillämpningsområde i&lt;br&gt;fråga om radio- och TV-program m. m. Avfattningen bygger på 2 kap. 2 § i&lt;br&gt;YFU.s förslag samt 15 kap. 5§ andra stycket i 1986 års lagrådsremiss&lt;br&gt;(prop. 1986/87:151 s. 270, jämför lagrådets förslag s. 311).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagen är tillämplig på sändningar av radioprogram som riktas till Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;allmänheten, om de är avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel.&lt;br&gt;Denna beskrivning särskiljer de sändningar som omfattas av grundlags-&lt;br&gt;skyddet från andra på samma sätt som det förslag som remitterades till&lt;br&gt;lagrådet år 1986 (jämför prop. 1986/87:151 s. 164). Grundlagens huvudre-&lt;br&gt;gel om radioprogram gäller alltså inte interaktiva medier eller användning&lt;br&gt;av högtalaranläggningar på estrader och idrottsarenor etc. Det typiska fall&lt;br&gt;som avses är rundradiosändning genom etern. Även likvärdiga sändningar&lt;br&gt;genom tråd avses. Bestämmelsen är tillämplig oavsett om sändningen är&lt;br&gt;avsedd att tas emot i Sverige eller utomlands. I vissa fall skyddas interaktiv&lt;br&gt;medieanvändning enligt 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förekomma tillfälliga utsändningar från Sverige av utländska&lt;br&gt;programföretag. Inte minst den moderna satellittekniken för med sig att&lt;br&gt;sådana sändningar kan bli vanligare än förut. Det är inte alltid rimligt att&lt;br&gt;kräva att sådana sändningar skall förses med en utgivare och i övrigt&lt;br&gt;inordnas under svenska yttrandefrihetsrättsliga regler. Andra meningen&lt;br&gt;öppnar en möjlighet att för sådana situationer föreskriva om undantag helt&lt;br&gt;eller delvis från grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många trådnät är mycket små. De kan finnas i ett bostadsområde, på ett&lt;br&gt;hotell etc. Deras betydelse som medium för nyhetsförmedling och opini-&lt;br&gt;onsbildning är begränsad. Det bör därför inte krävas att sändningar i&lt;br&gt;sådana nät alltid skall ha en utgivare. Frågan hur omfattande ett nät får&lt;br&gt;vara innan dess betydelse som massmedium påkallar ett mera utvecklat&lt;br&gt;yttrandefrihetsrättsligt skydd lämpar sig dock i vart fall för närvarande&lt;br&gt;inte för reglering genom grundlag. I andra meningen av första stycket&lt;br&gt;medges därför att vanlig lag undantar trådsändningar som inte är avsedda&lt;br&gt;för någon större allmänhet från grundlagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningar som riktas till en satellit för vidare förmedling är inte&lt;br&gt;riktade till allmänheten i den bemärkelse som avses i första stycket. I den&lt;br&gt;mån sådana sändningar är avsedda att slutligt tas emot av allmänheten bör&lt;br&gt;de dock i yttrandefrihetsrättsligt avseende behandlas på samma sätt som&lt;br&gt;andra radioprogram. Detta uppnås genom föreskriften i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Satellitförmedlade sändningar av radioprogram i grundlagens bemärkel-&lt;br&gt;se som utgår från Sverige faller enligt andra stycket under grundlagen. Det&lt;br&gt;gäller enligt huvudregeln oavsett om de är avsedda för den svenska allmän-&lt;br&gt;heten eller skall tas emot på annat håll. För upplänkar som är svenska i den&lt;br&gt;i grundlagen avsedda bemärkelsen blir alltså censurförbudet, ensamansva-&lt;br&gt;ret, meddelarskyddet och de övriga tryckfrihetsrättsliga grundprinciperna&lt;br&gt;tillämpliga med etableringsfriheten som det ofrånkomliga undantaget. Av&lt;br&gt;första stycket framgår dock att vissa undantag kan föreskrivas genom&lt;br&gt;vanlig lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sändning utgår från Sverige om upplänkningen äger rum från svenskt&lt;br&gt;jurisdiktionsområde eller från utlandet efter programtransport från Sveri-&lt;br&gt;ge genom tråd eller radiolänk. Den bör också efter omständigheterna&lt;br&gt;kunna anses ha utgått från Sverige om programtransporten avser ett fär-&lt;br&gt;diginspelat program i form av en upptagning som inte är avsedd för&lt;br&gt;mångfaldigande eller eljest för spridning i annan form än genom upplänk-&lt;br&gt;ningen och den efterföljande utsändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen säkerställer friheten från censur och spridningshinder samt&lt;br&gt;rätten till vidarespridning och tillämpningen av vissa andra tryckfrihets-&lt;br&gt;rättsliga grundsatser även i fråga om sändningar av radioprogram som når&lt;br&gt;Sverige från utlandet. Den gäller både markbundna programsändningar&lt;br&gt;och satellitförmedlade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Friheten från censur och spridningshinder framgår av hänvisningen till&lt;br&gt;3 § första stycket i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till vidarespridning säkerställs genom hänvisningen till 3 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket. De möjligheter till lagstiftning som öppnas i 3 kap. 1 § andra&lt;br&gt;stycket innefattar föreskrifter om ingripanden som syftar till att hindra&lt;br&gt;fortsatt vidaresändning av programkanaler på grund av överträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom hänvisningen till 1 kap. 4 och 5 §§ görs förbudet mot ingripan-&lt;br&gt;den som inte har stöd i grundlagen och den s. k. instruktionen tillämpliga&lt;br&gt;även i fråga om vidaresändningarna. Vilket utrymme grundlagen lämnar&lt;br&gt;för ingripanden mot vidaresändningar framgår av hänvisningarna i para-&lt;br&gt;grafen och av att grundlagen i övrigt inte är tillämplig i fråga om vidare-&lt;br&gt;sändningar. Instruktionen kan på detta område bli av betydelse t. ex. vid&lt;br&gt;överväganden om sådana ingripanden mot gränsöverskridande televi-&lt;br&gt;sionssändningar som är tillåtna enligt den europeiska konventionen om&lt;br&gt;gränsöverskridande television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom enbart de bestämmelser i grundlagen som räknas upp i första&lt;br&gt;stycket gäller i fråga om vidaresändningarna finns inte något hinder mot&lt;br&gt;att föreskriva restriktioner mot kommersiell reklam för alkohol och tobak&lt;br&gt;(jämför 1 kap. 12 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betydelsefull begränsning av möjligheterna att genom lagstiftning i&lt;br&gt;övrigt inskrida mot reklam m. m. ligger emellertid i att enligt andra stycket&lt;br&gt;sådana föreskrifter som avses i 12 § andra stycket inte får hindra vidare-&lt;br&gt;sändning av radioprogram från utlandet av andra skäl än som är förenliga&lt;br&gt;med internationell överenskommelse om radioprogram som riksdagen har&lt;br&gt;godkänt. En sådan överenskommelse är den europeiska konventionen om&lt;br&gt;gränsöverskridande television, som godkändes av europarådets minister-&lt;br&gt;kommitté den 24 april 1989 och lades fram för undertecknande den 5 maj&lt;br&gt;samma år. Sverige har undertecknat konventionen, men ännu inte ratifi-&lt;br&gt;cerat den. Radiolagsutredningen har inlett sitt arbete på att göra klart&lt;br&gt;vilken svensk lagstiftning som måste till för att Sverige skall kunna ratifice-&lt;br&gt;ra konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den begränsning av möjligheterna att lagstifta om reklamens villkor&lt;br&gt;som ligger i anknytningen till en konvention som riksdagen har godkänt&lt;br&gt;förestavas av informationsfrihetens intresse. Avsikten är att skapa ett&lt;br&gt;skydd på konstitutionell nivå mot åtgärder som syftar till att utestänga&lt;br&gt;information som sprids från andra länder. Sådan information skall alltså&lt;br&gt;kunna spridas vidare i hela vårt land i form av radioprogram även om&lt;br&gt;programmen innehåller reklam. Regleringen innebär att mottagning och&lt;br&gt;vidarespridning av radioprogram i trådnät inte kan hindras därför att de&lt;br&gt;innehåller reklam. Tillsammans med den i 3 § första stycket föreskrivna&lt;br&gt;rätten att inneha tekniska hjälpmedel för mottagning innebär den föreslag-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na regleringen ett reellt skydd för friheten att ta emot information från Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;andra länder via radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom hänvisningen i tredje stycket till 10 kap. 2 § erinras om att&lt;br&gt;sändningar från utlandet jämställs med andra sändningar i fråga om skyd-&lt;br&gt;det för uppgiftslämnare m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen undantar vissa direktsändningar från delar av grundlagsskyd-&lt;br&gt;det, jämför 15 kap. 6 § andra stycket i 1986 års lagrådsremiss. Undantaget&lt;br&gt;motsvarar gällande rätt (1 § andra stycket andra meningen radioansvarig-&lt;br&gt;hetslagen, RAL). Undantaget innebär att yttranden som förmedlas genom&lt;br&gt;direktsändning av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller offent-&lt;br&gt;lig tillställning som anordnas av någon annan än den som bedriver pro-&lt;br&gt;gramverksamheten skall bedömas enligt allmänna straffrättsliga regler och&lt;br&gt;i vanlig rättegång. I fråga om skadestånd&lt;br&gt;gäller dessutom vissa särskilda regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna paragraf görs det möjligt för massmedieföretag att i yttran-&lt;br&gt;defrihetsrättsligt skyddade former erbjuda allmänheten informationsser-&lt;br&gt;vice också genom andra moderna medier än de som mera direkt liknar de&lt;br&gt;traditionella rundradiosändningarna. Vad som åsyftas är videotex och&lt;br&gt;andra liknande medier som kan användas för informationsförmedling i&lt;br&gt;former som gör det möjligt för en ensam ansvarig utgivare att råda över&lt;br&gt;innehållet på ett sätt som är likvärdigt med vad som gäller tryckta skrifter.&lt;br&gt;Motiven för denna bestämmelse har berörts i avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen av grundlagens tillämplighet till upptagningar som sprids&lt;br&gt;till allmänheten följer av grundlagsskyddets ändamål att säkerställa frihe-&lt;br&gt;ten att yttra sig i massmedier som ett medel för den fria åsiktsbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 15 kap. 1 § tredje stycket andra meningen i lagförsla-&lt;br&gt;get i 1986 års lagrådsremiss. Den bygger på ett förslag av YFU, jämför 2&lt;br&gt;kap. 1 § andra stycket YGL. Innebörden är att TF:s regler om periodiska&lt;br&gt;tryckta skrifter blir tillämpliga på distribution av tidningars innehåll även&lt;br&gt;genom sådana medier som skyddas av den nya grundlagen. Regleringens&lt;br&gt;innebörd berörs även i specialmotiveringen till förslaget till ändring i 1&lt;br&gt;kap. 7 § TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket svarar mot 2 kap. 6 — 7 §§ i YFU:s förslag, jämför 15kap. 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket i lagrådsremissen (prop. 1986/87: 151 s. 271,312). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till 1 kap. 9 § TF innebär bl. a. att det är möjligt att Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;föreskriva om förbud mot fotografering och fonetiska upptagningar i rätts-&lt;br&gt;salar. På samma sätt som i fråga om fotografering av skyddsobjekt enligt&lt;br&gt;lagen (1990:217) om skydd for samhällsviktiga anläggningar m.m. är det i&lt;br&gt;sådana fall fråga om skydd enligt föreskrifter som i första hand gäller sättet&lt;br&gt;för anskaffande av uppgifter for offentliggörande (jämför prop.&lt;br&gt;1986/87:151 s. 161 f„ prop. 1989/90:54 s.56, FöU 6 s. 24, 40-41).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket öppnas en möjlighet för riksdagen att genom lag förbjuda&lt;br&gt;kommersiell reklam i radio och TV och att, för det fall att reklam är&lt;br&gt;tillåten, i lag föreskriva betingelserna för reklamen. Motsvarande möjlig-&lt;br&gt;heter öppnas i fråga om annan annonsering och sändning av program som&lt;br&gt;har bekostats av någon annan än den som bedriver en programverksam-&lt;br&gt;het, dvs. vad som brukar kallas sponsrade program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 väsentliga hänseenden saknas vatje utrymme för reglering, t. ex. i&lt;br&gt;frågan om censur. Sådan får inte förekomma, vare sig beträffande reklam&lt;br&gt;eller i fråga om meddelanden med något annat innehåll. Även i fråga om&lt;br&gt;det straffrättsliga ansvaret för yttrandefrihetsbrott saknas helt utrymme för&lt;br&gt;reglering vid sidan av TF. Ansvaret vilar på den som enligt TF ensam&lt;br&gt;ansvarar för innehållet. Därmed sammanhänger att utgivarens ensamrå-&lt;br&gt;dighet över innehållet i periodiska tryckta skrifter även gäller annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men i vissa andra avseenden anses TF inte lägga hinder i vägen för&lt;br&gt;lagstiftning som syftar till att reglera reklam. Så har en marknadsrättslig&lt;br&gt;lagstiftning till skydd för konsumenterna kunnat växa fram utan att TF&lt;br&gt;behövt ändras (jämför prop. 1986/87:151 s. 46 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reglering som finns i andra stycket första meningen syftar inte till&lt;br&gt;något annat än det som låg i YFU:s förslag. Meningen är alltså att öppna&lt;br&gt;en möjlighet att genom lag avgöra om reklam skall få förekomma i in-&lt;br&gt;hemsk radio och TV och att reglera villkoren för sådan reklam inom de&lt;br&gt;ramar som bestäms av grundlagens syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lösning som föreslås skiljer sig från den som finns i TF i så måtto att&lt;br&gt;möjligheten till lagstiftning uttryckligen nämns i lagtexten och inte bara&lt;br&gt;framgår av en tolkning av grundlagen med hänsyn till dess syfte. Förkla-&lt;br&gt;ringen till skillnaden ligger i att medgivandet till lagstiftning gäller förbud&lt;br&gt;mot reklam såväl som reglering av reklamens villkor (jämför prop.&lt;br&gt;1986/87:151 s. 53).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller könsdiskriminerande reklam innebär yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lagen på sitt tillämpningsområde inte något annat än det som redan gäller&lt;br&gt;enligt TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En illustration till andra stycket finns i radiolagsutredningens betänkan-&lt;br&gt;de (SOU 1990:7) Lagstiftning för reklam i svensk TV. I det betänkandet&lt;br&gt;föreslås vissa regler för reklam i svensk etersänd TV. Reglerna gäller bl. a.&lt;br&gt;mängden annonser och hur annonser får sättas in, hur annonser skall&lt;br&gt;skiljas från redaktionellt innehåll och hur marknadsföringslagens regler&lt;br&gt;blir tillämpliga på reklam i TV. I stort sett innebär förslaget i betänkandet&lt;br&gt;att en marknadsföringsrättslig ordning av samma slag som den som redan&lt;br&gt;gäller för andra medier skall göras tillämplig även på reklam i TV, om&lt;br&gt;sådan blir tillåten. De föreskrifter som föreslås i betänkandet skulle i&lt;br&gt;grundlagens mening utgöra villkor för reklam i radioprogram. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet riktade i sitt yttrande över 1986 års lagrådsremiss invändning- Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;ar mot ett uttalande i remissprotokollet om att med begreppet reklam inte&lt;br&gt;bara avses kommersiell reklam utan också t. ex. åsiktsannonsering. Detta&lt;br&gt;torde enligt lagrådet inte vara förenligt med allmänt språkbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den exakta innebörden av uttrycken ”reklam”, ”kommersiell reklam”&lt;br&gt;och ”åsiktsannonsering” inte är helt klar. De har dock kommit att använ-&lt;br&gt;das i relativt stor utsträckning och det torde i praktiken inte råda några&lt;br&gt;större svårigheter att avgöra vad som åsyftas med begreppen även om&lt;br&gt;några fastställda definitioner inte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kommersiell reklam brukar avses rent affärsmässiga meddelanden&lt;br&gt;som syftar till att främja avsättning av varor eller tjänster m. m.; däremot&lt;br&gt;faller under detta begrepp inte reklam som är inriktad på att bibringa&lt;br&gt;allmänheten vissa allmänna värderingar eller påverka människors beteen-&lt;br&gt;de i viss riktning (se t.ex. SOU 1972:49 s. 62 ff., prop. 1973:123 s. 46 f.,&lt;br&gt;SOU 1975:49 s. 179, SOU 1975:75 s. 204, SOU 1983:70 s. 242 och SOU&lt;br&gt;1990:7 s. 153—163). Till den senare sortens reklam, som alltså i dagligt tal&lt;br&gt;brukar kallas åsiktsannonsering, bör man kunna hänföra t. ex. meddelan-&lt;br&gt;den från politiska partier. Möjlighet bör finnas att i lag meddela föreskrif-&lt;br&gt;ter även om sådan reklam, jämför SOU 1990:7 s. 192—199.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av vad lagrådet anfört används i paragrafen uttrycken&lt;br&gt;kommersiell reklam resp, annan annonsering. Det senare uttrycket bygger&lt;br&gt;på den begreppsbildning som ligger till grund för den europeiska konven-&lt;br&gt;tionen om gränsöverskridande television (Chapter III) och radiolagsutred-&lt;br&gt;ningens förslag i betänkandet Lagstiftning för reklam i svensk TV (SOU&lt;br&gt;1990:7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som lagrådet påpekat ligger det i och för sig inte i reklambegreppet att&lt;br&gt;meddelandet skall bekostas av någon annan än sändarföretaget och avse&lt;br&gt;dennes verksamhet. Och även om det är denna reklam som i första hand är&lt;br&gt;av intresse i sammanhanget är uttrycket i grundlagen avsett att innefatta&lt;br&gt;även andra former av särskilt gynnande av ett kommersiellt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslog också en uttrycklig bestämmelse om möjlighet att&lt;br&gt;förbjuda s. k. sponsring. Paragrafen lämnar samma utrymme för reglering&lt;br&gt;av sponsring som av kommersiell reklam och annan annonsering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Om rätt till anonymitet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kapitlet svarar i sak mot de regler som finns i TF med de ändringar som&lt;br&gt;föreslås i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 1 § TF. Den har en motsvarighet även i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § RAL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 2 § TF och 7 § tredje stycket RAL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 3 § TF och 9 § RAL. Jämför specialmo-&lt;br&gt;tiveringen till förslaget om ändring i 3 kap. 3 § TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 4 § TF och 9 a § första stycket RAL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 5 § TF och 9 a § andra stycket RAL.&lt;br&gt;Jämför specialmotiveringen till förslaget om ändring i 3 kap. 5 § TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Om sändning av radioprogram samt framställande och spridning av filmer&lt;br&gt;och ljudupptagningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Radioprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket slås fast en principiell frihet att sända radioprogram genom&lt;br&gt;tråd. Formuleringen innebär en principiell etableringsfrihet för verksam-&lt;br&gt;het för trådsändningar. Avfattningen bygger på YFU:s förslag (1 kap. 4 §&lt;br&gt;YGL, SOU 1983:70 s. 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom andra stycket öppnas en möjlighet att genom lagstiftning ordna&lt;br&gt;villkoren för trådsändningarna i två avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första är det möjligt att genom lag förplikta en nätägare att&lt;br&gt;förmedla t. ex. Sveriges Radio-företagens sändningar. Den gör det också&lt;br&gt;möjligt att lagstifta om en sådan kostnadsfri kanal som skall finnas enligt&lt;br&gt;nu gällande regler (jämför 20 § lagen om lokala kabelsändningar). Även en&lt;br&gt;sådan skyldighet att upplåta sändningsutrymme åt var och en som har&lt;br&gt;berörts i den allmänna motiveringen (6.2) kan föreskrivas. Vidare lämnas&lt;br&gt;ett visst utrymme för lagstiftning som syftar till ett inflytande för mottagar-&lt;br&gt;kollektivet över valet av program som distribueras i ett trådnät. Bestäm-&lt;br&gt;melsen tillåter sålunda bl. a. föreskrifter som ålägger nätinnehavare att&lt;br&gt;efterhöra mottagarkretsens önskemål i fråga om vilka program som skall&lt;br&gt;förmedlas i ett trådnät utöver dem som nätägaren kan vara skyldig att&lt;br&gt;bereda plats för. Medgivandet till lagstiftning om skyldigheter för nätinne-&lt;br&gt;havare innefattar vidare en möjlighet att föreskriva om ingripanden mot&lt;br&gt;åsidosättanden av sådana skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra finns en motsvarighet till YFU:s förslag i fråga om&lt;br&gt;inskränkningar i sändningsfriheten i syfte att möjliggöra ingripanden mot&lt;br&gt;våld och pornografi (1 kap. 4 § andra stycket 2 YGL). Avfattningen bygger&lt;br&gt;också på den nu gällande regleringen i 11 och 12 §§ lagen om ansvarighet&lt;br&gt;för lokala kabelsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen gör det möjligt för riksdagen att lagstifta om ingripanden&lt;br&gt;mot programkanaler som inriktat sitt utbud på våldsskildringar, pornogra-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fi eller rasistiska program. Sådana möjligheter måste finnas för att Sverige&lt;br&gt;skall kunna ansluta sig till den europeiska konventionen om gränsöverskri-&lt;br&gt;dande television. Såvitt gäller kommersiell reklam och annan annonsering&lt;br&gt;m.m. framgår de nödvändiga möjligheterna till lagstiftning redan av 1&lt;br&gt;kap. 12 § andra stycket. Vad som omfattas av förevarande paragraf är&lt;br&gt;därför endast föreskrifter om ingripanden av andra skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om sändningar av&lt;br&gt;radioprogram på annat sätt än genom tråd, dvs. i praktiken genom radio-&lt;br&gt;sändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått av den allmänna motiveringen (6.2.2) är det av&lt;br&gt;tekniska skäl omöjligt att uppnå en grundlagsfäst etableringsfrihet i tryck-&lt;br&gt;fri hetsrättslig mening när det gäller radiosändningar. Därför tillåts i första&lt;br&gt;stycket av paragrafen att det genom lag meddelas föreskrifter om tillstånd&lt;br&gt;för sändningar av eterburna radioprogram och om villkor för sådana&lt;br&gt;sändningar. 1 ordet villkor inbegrips ett sådant system med avtal mellan&lt;br&gt;staten och tillståndshavama som finns i dag. Att en sådan reglering skulle&lt;br&gt;få förekomma i fråga om radiosändningar bestreds inte av YFU, men&lt;br&gt;kommittén undvek att låta det komma till uttryck i sin grundlagstext&lt;br&gt;(jämför SOU 1983:70 s. 9, 1 kap. 4 § förslaget till yttrandefrihetsgrundlag,&lt;br&gt;s. 110, 289). I sådana fall då ett programföretag som sänder genom etern är&lt;br&gt;bundet av avtal rörande programverksamheten bör avtalets villkor givet-&lt;br&gt;vis gälla även i den mån programutsändningen till någon del samtidigt sker&lt;br&gt;genom trådsändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att så långt som möjligt låta de värderingar som bör vara vägle-&lt;br&gt;dande vid sådan lagstiftning som avses i första stycket komma till uttryck i&lt;br&gt;grundlagen föreskrivs i andra stycket särskilt att yttrande- och informa-&lt;br&gt;tionsfriheterna skall vara grundläggande mål vid normgivning som berör&lt;br&gt;fördelningen av det tillgängliga utrymmet i radiofrekvensspektrum, givet-&lt;br&gt;vis inom ramarna för Sveriges folkrättsliga förpliktelser i fråga om använd-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycken yttrande- och informationsfrihet används här i samma bety-&lt;br&gt;delse som i RF. Därav följer det i och för sig självklara att bestämmelsen&lt;br&gt;inte syftar till att begränsa användningen av radiofrekvenser för andra&lt;br&gt;ändamål än programverksamhet eller att mera i detalj styra hur radiofre-&lt;br&gt;kvensspektrum tas i anspråk för programverksamhet. Sålunda måste hän-&lt;br&gt;syn kunna tas till behovet av frekvenser för t. ex. kommunikationsradio&lt;br&gt;och annan trafik från person till person. Hänsyn måste självfallet också&lt;br&gt;kunna tas till sådana behov som användning av radio vid sjö- och fjäll-&lt;br&gt;räddning m. m. samt för andra sådana användningar av tekniken för&lt;br&gt;radiosändningar som inte är av egentlig betydelse från yttrande- och infor-&lt;br&gt;mationsfrihetssynpunkt, t. ex. radar. Bestämmelsen har berörts i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen (avsnitt 6.2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i RF nedlagda värderingarna skall givetvis vara vägledande också vid&lt;br&gt;förvaltningsbeslut som rör frekvensfördelningen. Bestämmelsen i andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket är avfattad så att den omfattar även sådana beslut. Uttrycket ”det Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;allmänna” används i samma betydelse som enligt RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i tredje stycket har berörts i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 6.2.2. Bestämmelsens avfattning innebär att grundlagens ändamål&lt;br&gt;kan uppfyllas genom lagstiftning som i likhet med dagens närradiolagstift-&lt;br&gt;ning närmare anger vissa slags sammanslutningar som skall kunna få&lt;br&gt;tillstånd att sända ljudradioprogram i lokala sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innebär att de förutsättningar som enligt regeringsformen gäl-&lt;br&gt;ler i fråga om lagstiftning som begränsar den i 2 kap. 1 § tillförsäkrade&lt;br&gt;yttrandefriheten blir tillämpliga på sådan lagstiftning som med stöd av 1 —&lt;br&gt;2 §§ i detta kapitel antas i fråga om villkoren för radio-och trådsändningar.&lt;br&gt;Detta får betydelse såväl för sådana föreskrifter som syftar till att reglera&lt;br&gt;villkoren för trådsändningar, t. ex. genom förpliktelser för nätinnehavare&lt;br&gt;att vidarebefordra vissa program, som för föreskrifter om tillstånd och&lt;br&gt;villkor för eterburna sändningar, t. ex. villkor om innehållet i närradio-&lt;br&gt;sändningar, men däremot givetvis inte för sådana rena ordningsföreskrif-&lt;br&gt;ter som avses i 2 kap. 13 § tredje stycket RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften har en förebild i 5 § tredje stycket radiolagen. Enligt radiola-&lt;br&gt;gens regel avgör varje tillståndshavare ensam vad som skall förekomma i&lt;br&gt;en sändning som tillståndshavaren anordnar. Den föreskriften är i första&lt;br&gt;hand ett skydd i förhållande till tillståndsgivaren, dvs. staten. Den nu&lt;br&gt;tänkta grundlagsföreskriften är avsedd att lämna ett utrymme även för&lt;br&gt;normgivning som ålägger den som sänder radioprogram att värna sitt&lt;br&gt;oberoende gentemot andra. Det kan gälla t. ex. annonsörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet för det redaktionella oberoendet gentemot det allmänna gäller&lt;br&gt;den som sänder radioprogram. Därmed avses den som ligger bakom pro-&lt;br&gt;grammet, ej den som medverkar blott genom att ställa sändningskapacitet&lt;br&gt;till förfogande. Den redaktionella självständigheten tillkommer med andra&lt;br&gt;ord den som är skyldig att utse utgivare (jämför specialmotiveringen till 4&lt;br&gt;kap. 1 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från förebilden i radiolagen knyter bestämmelsen inte obe-&lt;br&gt;roendet till tillståndet att sända. Det hänger samman med att en sänd-&lt;br&gt;ningsverksamhet i vissa fall kan bedrivas utan eget tillstånd att använda&lt;br&gt;radiofrekvenser (jämför specialmotiveringen till 4 kap. 1 §) och att sänd-&lt;br&gt;ningar i tråd enligt grundlagen får bedrivas utan särskilt tillstånd. Bestäm-&lt;br&gt;melsen utgör inte någon begränsning i de befogenheter som tillkommer&lt;br&gt;utgivaren enligt 4 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen fastslås rätten till prövning av domstol eller en därmed&lt;br&gt;jämställbar nämnd. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 6.2.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i andra meningen att frågor som gäller missbruk av yttrandefri-&lt;br&gt;heten skall prövas av domstol under medverkan av jury tar sikte på andra&lt;br&gt;ingripanden än straff och andra sådana rättsverkningar av yttrandefri-&lt;br&gt;hetsbrott som enligt 9 kap. skall behandlas i yttrandefrihetsmål, dvs. med&lt;br&gt;tillgång till jury. Vad som avses i denna paragraf är t. ex. förbud mot&lt;br&gt;fortsatt vidaresändning av radioprogram, t. ex. en viss s. k. programkanal,&lt;br&gt;från satellit i trådsändningar. Bestämmelsen innebär att alla sådana ingri-&lt;br&gt;panden skall prövas av domstol i yttrandefrihetsrättsliga processformer&lt;br&gt;om de grundas på missbruk av yttrandefriheten, oavsett vem som för det&lt;br&gt;allmännas talan. I samband med följdlagstiftningen får tas upp frågan i&lt;br&gt;vad mån den här föreslagna regeln påkallar ändringar i andra lagar, t. ex.&lt;br&gt;angående sändningar i närradio. Såvitt gäller sändningar som bedrivs av&lt;br&gt;programföretag som stöder sig på tillstånd eller avtal med staten innebär&lt;br&gt;den omprövning av förutsättningarna för verksamheten som görs vid&lt;br&gt;förnyelse av sändningstillståndet eller avtalet inte ett sådant ingripande på&lt;br&gt;grund av missbruk av yttrandefriheten som skall föranleda prövning i&lt;br&gt;juryrättegång enligt andra meningen. I stället finns den möjlighet att få en&lt;br&gt;sådan prövning till stånd som avses i första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att frågor om överträdelser av regler om reklam enligt tredje meningen&lt;br&gt;inte skall prövas i juryrättegång har framgått av den allmänna motivering-&lt;br&gt;en, avsnitt 6.2.3. Samma ståndpunkt intogs av riksdagen när lagen om&lt;br&gt;ansvarighet för lokala kabelsändningar beslutades. Enligt den uppfattning&lt;br&gt;som då lades till grund för riksdagens ställningstagande rör det sig här&lt;br&gt;visserligen om sändningarnas innehåll, men några yttrandefrihetsrättsliga&lt;br&gt;frågor i egentlig mening som motiverar en juryprövning blir ej aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frågor som ej skall prövas i yttrandefrihetsrättsliga processformer kan&lt;br&gt;domstolsprövningen komma att ske enligt vad som föreskrivs i lagen&lt;br&gt;(1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om en sådan skyldighet som avses här finns redan i gällande&lt;br&gt;föreskrifter (10 § andra stycket RAL, 6 — 7 §§ förordningen /1967:266/ om&lt;br&gt;tillämpningen av radioansvarighetslagen, 9 § lagen om ansvarighet för&lt;br&gt;lokala kabelsändningar, 8 § lagen om ansvarighet för närradio, 14 § närra-&lt;br&gt;diolagen, 13 och 23 §§ lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar,&lt;br&gt;12 § lagen /1978:487/ om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupp-&lt;br&gt;tagningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse motsvarar 6 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen, jämför prop. 1986/87:151 s. 273, 169 (specialmotiveringen till 16&lt;br&gt;kap. 4 § i det remitterade förslaget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filmer och ljudupptagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf fastslås etableringsfrihetens princip i fråga om filmer och&lt;br&gt;ljudupptagningar. Paragrafen säkerställer också den från det tryckfrihets-&lt;br&gt;rättsliga mönstret hämtade spridningsrätten, som sakligt sett är nära för-&lt;br&gt;bunden med etableringsfriheten. I andra meningen erinras dock om att&lt;br&gt;förhandsgranskning av filmer kan förekomma enligt 1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av filmer och ljudupptag-&lt;br&gt;ningar och att lämna exemplar av dem till bibliotek eller arkiv finns i lagen&lt;br&gt;om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Det tryckfri-&lt;br&gt;hetsrättsliga mönstret för grundlagens skyddssystem bygger vidare på att&lt;br&gt;den som framställer en film eller en ljudupptagning skall vara skyldig att&lt;br&gt;bevara ett exemplar och att tillhandahålla det för granskning av justitie-&lt;br&gt;kanslem. Första meningen medger att föreskrifter om nu nämnda skyldig-&lt;br&gt;het meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafens andra mening öppnas en möjlighet att genom lag&lt;br&gt;föreskriva om upplysningsskyldighet i anslutning till pliktleveranser av&lt;br&gt;filmer och ljudupptagningar. Avsikten är att lämna utrymme för en sådan&lt;br&gt;upplysningsskyldighet i fråga om videogram som nyligen beslutats av&lt;br&gt;riksdagen (jämför avsnitt 6.1). I den nya lydelse av 17 § lagen om pliktex-&lt;br&gt;emplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar som antagits samtidigt&lt;br&gt;med lagen om granskning och kontroll av filmer och videogram föreskrivs&lt;br&gt;att pliktexemplar av videogram skall åtföljas av kortfattade skriftliga upp-&lt;br&gt;gifter om videogrammets innehåll. Sådana uppgifter skall särskilt avse&lt;br&gt;huruvida videogrammet innehåller våldsscener.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 6 kap. 4§ TF. Utformningen utgår från YFU:s&lt;br&gt;förslag (5 kap. 5 § YGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innehåller motsvarigheten till den regel i TF genom vilken&lt;br&gt;s. k. transportförbud utesluts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innebär att det yttrandefrihetsrättsliga ansvar som enligt 6&lt;br&gt;kap. kan falla på den som sprider en framställning inte gäller trafikinrätt-&lt;br&gt;ningar av det slag som avses i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;U§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen lämnar utrymme för lagstiftning mot sådan spridning av vålds-&lt;br&gt;skildringar till ungdom som för närvarande förbjuds genom bestämmelsen&lt;br&gt;i 16 kap. 10 c § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket svarar mot 6 kap. 2 § första stycket 1 och 2 TF. Avfattningen&lt;br&gt;bygger på YFU:s förslag (5 kap. 4 § YGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket lämnar utrymme för att meddela föreskrifter om sanktio-&lt;br&gt;ner i fråga om brott mot sådana föreskrifter om förhandsgranskning av&lt;br&gt;filmer som avses i 1 kap. 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket svarar mot 6 kap. 2 § andra stycket TF. Avfattningen&lt;br&gt;bygger på YFU:s förslag (5 kap. 3 § YGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller föreskrifter om ursprungsmärkning av filmer och&lt;br&gt;ljudupptagningar. Den är avfattad efter mönster av 4 kap. 2 § första&lt;br&gt;stycket TF, jämför 5 kap. 1 och 6 — 7 §§ YGL i YFU:s förslag, SOU&lt;br&gt;1983:70 s. 14 samt 16 kap. 6 och 7 §§ i det till lagrådet år 1986 remitterade&lt;br&gt;förslaget (prop. 1986/87: föls. 273, jämför s. 170 samt lagrådets förslag, s.&lt;br&gt;313,302).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det förslag som remitterades till lagrådet år 1986 skulle filmer och&lt;br&gt;ljudupptagningar som framställs i riket och som är avsedda för spridning&lt;br&gt;här förses med tydliga uppgifter om vem som har låtit framställa dem samt&lt;br&gt;om när och var det har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anmärkte att det inte framgick av lagtext och motiv efter vilka&lt;br&gt;kriterier man skall avgöra var en film är framställd. Lagrådet pekade på&lt;br&gt;några tänkbara möjligheter att finna vägledning för att avgöra var fram-&lt;br&gt;ställningen har skett och uttalade att frågan borde belysas närmare i&lt;br&gt;motiven. Även hänvisningen i det remitterade förslaget till den som har&lt;br&gt;låtit framställa en film framstod enligt lagrådet som något oklar. Av&lt;br&gt;sammanhanget i lagrådets yttrande framgick, att anmärkningarna gällde&lt;br&gt;även ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de uppgifter som enligt det nu remitterade förslaget skall&lt;br&gt;anges på filmer och ljuduppupptagningar, kan följande anmärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt motsvarande regel i YFU:s förslag (5 kap. 1 § YGL) skulle det inte&lt;br&gt;krävas mer än en uppgift om vem som har framställt filmen eller ljudupp-&lt;br&gt;tagningen. Den fysiska eller juridiska person som har utfört framställandet&lt;br&gt;och vars namn skall anges kan, men behöver enligt motiven till YFU:s&lt;br&gt;förslag inte vara densamma som bedriver verksamheten för utgivning av&lt;br&gt;ljud- eller bildupptagningen. Syftet med regeln är i YFU:s förslag att&lt;br&gt;underlätta utkrävandet av det subsidiära ansvaret för yttrandefrihetsbrott&lt;br&gt;(SOU 1983:70 s. 303 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det syftet kan i och för sig uppnås genom en föreskrift om skyldighet att&lt;br&gt;på filmer och ljudupptagningar ange vem som har framställt dem. Den&lt;br&gt;som ombesöijer mångfaldigandet av en film, ett videogram eller en ljud-&lt;br&gt;upptagning behöver visserligen inte vara någon av dem som enligt ansva-&lt;br&gt;righetsreglema (4 kap. 1 och 7 §§) kan göras ansvariga för innehållet, men&lt;br&gt;en uppgift om framställaren kan ändå vara en ledtråd för att spåra den&lt;br&gt;ansvarige. En sådan utformning av regeln skulle också ha den fördelen att&lt;br&gt;det utan svårighet kan avgöras vems identitet som skall anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skiljer sig dock från det tryckfrihetsrättsliga mönstret i så måtto att Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;den skyldighet att uppge vem som har tryckt eller eljest mångfaldigat en&lt;br&gt;skrift som föreskrivs i 4 kap. 2 § första stycket TF innebär en möjlighet att&lt;br&gt;direkt spåra en av dem som kan göras ansvariga för innehållet. Detta&lt;br&gt;föranledde att regeln gavs den utformning som fanns i 1986 års forslag.&lt;br&gt;Den utformningen av regeln torde inte endast stämma bättre överens med&lt;br&gt;TF utan också vara mer ändamålsenlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nu föreslagna lagtexten har följaktligen bestämmelsen i det nyss&lt;br&gt;berörda hänseendet utformats på samma sätt som i 1986 års lagrådsremiss.&lt;br&gt;Den uppgift som skall anges på en film eller en ljudupptagning skall alltså&lt;br&gt;avse vem som har låtit framställa filmen eller ljudupptagningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiften om när en film har framställts skulle inte behöva anges enligt&lt;br&gt;YFU:s förslag. En sådan uppgift är emellertid inte utan betydelse för&lt;br&gt;regleringen av frågorna om övergången till den nya ordningen enligt mitt&lt;br&gt;förslag. Vid spridning av en film eller ett videogram som har framställts&lt;br&gt;efter de nya grundlagsreglemas ikraftträdande men som saknar uppgifter&lt;br&gt;om ursprunget inträder nämligen yttrandefrihetsrättsligt ansvar för sprida-&lt;br&gt;ren först om det inte kan utredas vem som bär ansvaret före honom. Gäller&lt;br&gt;spridningen en äldre upptagning är avsikten att spridaren alltid skall bära&lt;br&gt;ett ansvar för innehållet i upptagningen. Den regeln har föreslagits med&lt;br&gt;tanke särskilt på spridningen av extrema våldsskildringar. Den gäller dock&lt;br&gt;alla brott som efter ikraftträdandet kan bestraffas som yttrandefrihets-&lt;br&gt;brott. Liksom i motsvarande bestämmelse i det tidigare remitterade försla-&lt;br&gt;get ställs därför i förevarande paragraf kravet att också tidpunkten för&lt;br&gt;framställningen av en film eller ett videogram skall anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaså innebär förevarande paragraf att en uppgift om var en upptag-&lt;br&gt;ning har framställts — dvs. framställningsorten inom landet och tillverk-&lt;br&gt;ningsstället där — skall anges. Uppgiften tjänar i fråga om filmer och&lt;br&gt;videogram syftet att göra det lättare att fastställa i vilken verksamhet&lt;br&gt;filmen har framställts. Detta kan vara nödvändigt för att man skall kunna&lt;br&gt;utkräva ansvar för framställningens innehåll. Den som har låtit framställa&lt;br&gt;upptagningen skall som nyss har berörts emellertid också anges på upptag-&lt;br&gt;ningen. Det är alltså för fall där detta inte har iakttagits som en uppgift om&lt;br&gt;var framställningen har skett blir av värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande ljudupptagningar tjänar uppgiften om var framställningen&lt;br&gt;har skett samma syfte som när det gäller filmer och videogram. Om en&lt;br&gt;utgivare funnits eller skolat finnas kan den i andra hand ansvarige behöva&lt;br&gt;spåras. Det kan ske med början hos den som har framställt upptagningen.&lt;br&gt;Motsvarande gäller om förstahandsansvaret legat på upphovsmannen och&lt;br&gt;den som framträder i upptagningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att bedöma var en upptagning är framställd kan man&lt;br&gt;knappast utgå från redigeringen av materialet. Den kan tänkas ske under&lt;br&gt;vitt skiftande förhållanden. Vad som åsyftas i förslaget är i stället platsen&lt;br&gt;för tillverkningen av de för spridning avsedda kopiorna. Med anledning av&lt;br&gt;lagrådets påpekande har det nu remitterade förslaget kompletterats med&lt;br&gt;en föreskrift om att också den som utför denna tillverkning skall anges på&lt;br&gt;upptagningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det nu anförda följer att det straffansvar som skall gälla för underlå-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tenhet att ange de föreskrivna uppgifterna har lagts på den som framställer Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;exemplar av en film eller en ljudupptagning. Denne kan på samma sätt&lt;br&gt;som YFU angett vara densamme som producenten, men det kan också&lt;br&gt;vara någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att paragrafen över huvud taget skall vara tillämplig&lt;br&gt;är givetvis att de för spridning inom landet avsedda exemplaren också har&lt;br&gt;framställts här i landet. I fråga om filmer och ljudupptagningar från&lt;br&gt;utlandet gäller vad som föreskrivs i 10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen lämnar utrymme för en sådan anmälningsplikt som föreskrivs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § lagen om granskning och kontroll av filmer och videogram.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 kap. Om utgivare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Radioprogram och filmer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande grunderna för paragrafen hänvisas till den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen, avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgivaren skall utses av den som bedriver sändningsverksamheten eller&lt;br&gt;låter framställa filmen. Det kan i de flesta fall knappast antas vålla några&lt;br&gt;svårigheter att avgöra vem som är skyldig att utse utgivaren. I fråga om&lt;br&gt;radio- och TV-program kan det i allmänhet antas stå klart vem som i&lt;br&gt;grundlagens mening bedriver verksamheten. Detsamma kan sägas om&lt;br&gt;filmer. Att närmare regler om utseende av utgivare kan ges i vanlig lag&lt;br&gt;framgår av 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sändningar av program med ljudradio eller TV via satelliter&lt;br&gt;kan det tänkas att frågan vem som skall utse utgivaren inte alltid är helt&lt;br&gt;självklar. Emellertid bör den kunna bedömas efter samma grundläggande&lt;br&gt;synsätt som ligger bakom den nuvarande ordningen i fråga om de traditio-&lt;br&gt;nella markbundna sändningarna, genom etern eller genom tråd. Dess&lt;br&gt;ledande princip kan sägas vara att det är den som ligger bakom själva&lt;br&gt;programmet som är ansvarig för att en utgivare utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om etersändningarna är det programföretaget eller, såvitt gäller&lt;br&gt;närradion, den sammanslutning som avser att sända som skall utse utgiva-&lt;br&gt;ren. Detta gäller oavsett att den tekniska distributionen av programmen&lt;br&gt;genom radiosändning ombesörjs av televerket. I fråga om lokala s. k.&lt;br&gt;egensändningar enligt lagen om lokala kabelsändningar utses utgivaren av&lt;br&gt;den som avser att bedriva egensändningar. Därmed avses den som fått en&lt;br&gt;hel kanal upplåten åt sig enligt 8 § lagen om lokala kabelsändningar och det&lt;br&gt;s. k. lokala kabelsändarföretaget i fall då detta enligt lagens 15 § ställt tid&lt;br&gt;till förfogande för annan (prop. 1984/85:208 s. 12—13). Det sistnämnda&lt;br&gt;fallet kan ses som en av praktiska skäl betingad modifiering av huvudprin-&lt;br&gt;cipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande synsätt kan anläggas på satellitförmedlad programverk-&lt;br&gt;samhet. Det kan sägas även med tanke på fall då någon genom upplåtelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får tid hos ett programföretag för att distribuera sitt material. I sådana fall Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;är det tänkbart att ingen av parterna har ett eget tillstånd till radiosändning&lt;br&gt;utan att i stället sändningstid och -kapacitet hyrs hos en tillståndshavare.&lt;br&gt;Vem som i ett sådant fall är skyldig att utse utgivare skulle i och för sig&lt;br&gt;kunna avgöras genom grundlagstiftning på motsvarande sätt som i fråga&lt;br&gt;om det fallet att ett lokalt kabelsändarföretag har ställt tid till förfogande&lt;br&gt;för någon annan enligt 15 § lagen om lokala kabelsändningar. Det skulle&lt;br&gt;innebära att upplåtaren ålades att utse utgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning kan emellertid väcka betänkligheter när det gäller&lt;br&gt;satellitförmedlade sändningar till en vid krets på ett annat sätt än i fråga&lt;br&gt;om lokala egensändningar i trådnät. Det framstår därför som lämpligare&lt;br&gt;att frågan avgörs efter omständigheterna av det inbördes förhållandet&lt;br&gt;mellan parterna i upplåtelseavtalet. Frågan får då betydelse först om&lt;br&gt;skyldigheten att utse en utgivare har försummats. Den avgörs då med&lt;br&gt;ledning av allmänna straffrättsliga principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig ledtråd för avgörandet kan komma att ges genom att det i&lt;br&gt;vanlig lag föreskrivs skyldighet för den som skall bedriva sändningsverk-&lt;br&gt;samheten att anmäla sig för registrering hos en myndighet. En sådan&lt;br&gt;skyldighet, som kan föreskrivas med stöd av 3 kap. 2 §, torde vara erfor-&lt;br&gt;derlig för att Sverige skall kunna åta sig de förpliktelser som följer med en&lt;br&gt;anslutning till den europeiska konventionen om gränsöverskridande tele-&lt;br&gt;vision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven för behörighet att vara utgivare är desamma som för periodiska&lt;br&gt;skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket tredje meningen skall uppgift om vem som är&lt;br&gt;utgivare vara tillgänglig för allmänheten. Närmare bestämmelser om detta&lt;br&gt;får enligt 4 § meddelas i vanlig lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 3 § andra stycket TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen tillåter att det i vanlig lag föreskrivs om hur utgivare skall utses&lt;br&gt;m. m. Avfattningen medger att den som driver trådsändningsverksamhet&lt;br&gt;åläggs att ge sig till känna och låta anteckna sig i ett offentligt register. I&lt;br&gt;andra meningen klargörs att utgivare av radio- och TV-program kan utses&lt;br&gt;både för varje program och för hela eller delar av sändningsverksamheten.&lt;br&gt;Vilken ordning som skall gälla bestäms i vanlig lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i YFU:s förslag. Den svarar närmast mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 9 § TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagstiftningen om ansvarighet for närradio och for lokala kabel- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;sändningar ankommer det på den som bedriver sändningsverksamheten&lt;br&gt;att utse ställföreträdare för utgivaren. Lagrådet förordade i sitt yttrande år&lt;br&gt;1986 att frågan om vem som skall utse ställföreträdare överlämnas till&lt;br&gt;reglering i vanlig lag. Eftersom ansvaret för yttrandefrihetsbrott avses&lt;br&gt;återfalla på utgivaren om det inte kan utkrävas av ställföreträdaren (6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § andra stycket), har dock i 5 § angetts att ställföreträdaren utses av&lt;br&gt;utgivaren (jämför SOU 1947:60 s. 238, prop. 1948:230 s. 160).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar första ledet av 5 kap. 12 § TF. Andra ansvarsbe-&lt;br&gt;stämmelser av det slag som återfinns i övriga delar av den paragrafen får&lt;br&gt;enligt andra stycket meddelas i lag, eftersom de sanktionerar regler i sådan&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljudupptagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de allmänna grunderna för denna paragraf hänvisas till den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att en utgivare inte alltid behöver utses för ljud-&lt;br&gt;upptagningar, men att det tryckfrihetsrättsliga mönstret ändå följs genom&lt;br&gt;att den ansvarige anges på förhand i lagen. Denna konstruktion motivera-&lt;br&gt;des i 1986 års lagrådsremiss (prop. 1986/87:151 s. 79 —81).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Om yttrandefrihetsbrott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kapitlet motsvarar 7 kap. TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges, genom en hänvisning till motsvarande bestämmelser i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. TF, vad som skall anses som yttrandefrihetsbrott. Termen yttran-&lt;br&gt;defrihetsbrott svarar mot tryckfrihetsbrott. Även för yttrandefrihetsbrot-&lt;br&gt;ten gäller ett krav på dubbel täckning (jämför avsnitt 6.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om brottet olaga våldsskildring har brottskatalogen i 7 kap. 4 §&lt;br&gt;TF kompletterats med de moment som är straffbara endast såvitt gäller&lt;br&gt;rörliga bilder, dvs. extrema våldsskildringar i fall de förekommer i TV-&lt;br&gt;program eller i filmer, videogram e. d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en hänvisning till 7 kap. 2 § TF. Den innebär att&lt;br&gt;vissa brott genom annonser o. d. eller i chiffrerade meddelanden faller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utanför yttrandefrihetsbrotten och att samma undantag från ensamansva- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;ret i detta avseende som för tryckta skrifter skall gälla för framställningar i&lt;br&gt;radioprogram, filmer m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 7 kap. 3 § TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket svarar mot 7 kap. 6 § första stycket TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en hänvisning till den nya grundlagens kapitel&lt;br&gt;om skadestånd (jämför första meningen i 7 kap. 6 § andra stycket TF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket ger domstol möjlighet att besluta att en fällande dom för&lt;br&gt;ärekränkningsbrott skall sändas i radio eller TV. Eftersom det ofta skulle&lt;br&gt;vara alltför betungande för sändarföretaget att återge hela domen kan&lt;br&gt;domstolen begränsa åläggandet till att gälla ett sammandrag av domen.&lt;br&gt;Det kan inte anses lämpligt att sändarföretaget självt skall göra ett sådant&lt;br&gt;sammandrag. Det är därför rätten som skall göra detta. Bestämmelsen har&lt;br&gt;en motsvarighet i 7 kap. 6 § andra stycket TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sålunda föreskrivs i 7 kap. 6 § andra stycket TF kan ses som en&lt;br&gt;inskränkning i utgivarens rätt att ensam bestämma över innehållet i en&lt;br&gt;periodisk skrift utan att det har kommit till något särskilt uttryck i lagtex-&lt;br&gt;ten. På samma sätt kan skyldigheten att offentliggöra en fällande dom i&lt;br&gt;radio eller TV uppfattas som en begränsning i utgivarens bestämmande-&lt;br&gt;rätt. Den kan också betraktas som en begränsning av den självständighet&lt;br&gt;som enligt 3 kap. 4 § skall tillkomma programföretag. Det har dock ansetts&lt;br&gt;obehövligt att i lagtexten särskilt markera detta förhållande. Inte heller TF&lt;br&gt;har någon sådan markering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen svarar mot 1 kap. 4 § andra stycket TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen svarar mot 7 kap. 7 § TF. I fråga om sanktioner mot brottet&lt;br&gt;olaga våldsskildring öppnar den dock genom andra meningen i första&lt;br&gt;stycket vissa särskilda möjligheter. I sådana fall har företagsbot ansetts&lt;br&gt;kunna vara en effektiv sanktion (jämför prop. 1989/90:70 s. 46).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket andra meningen skall ett beslut om konfiskering&lt;br&gt;medföra att alla föremål som kan användas ”uteslutande för mångfaldi-&lt;br&gt;gande” görs obrukbara för att framställa ytterligare exemplar. I 7 kap. 7 §&lt;br&gt;andra stycket TF finns en exemplifiering på de föremål som där avses:&lt;br&gt;”formar, stenar, stereotyper, plåtar och andra dylika uteslutande för tryck-&lt;br&gt;ningen av skriften använda materialier”. I fråga om filmer och ljudupptag-&lt;br&gt;ningar motsvaras detta av t. ex. matriser och s. k. masterband. Däremot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattas inte t. ex. inspelningsapparater, eftersom dessa kan användas Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;även i andra sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya grundlagen anges att förstöring får ske av föremål som kan&lt;br&gt;användas särskilt for mångfaldigande i stället for som i TF ”uteslutande”.&lt;br&gt;Detta beror på att t. ex. band kan spelas av och användas på nytt och inte&lt;br&gt;på samma sätt som tryckplåtar o. d. är fixerade till innehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagtexten framgår att färdiga exemplar av den film eller ljudupptag-&lt;br&gt;ning som konfiskationsbeslutet gäller och som är avsedda for spridning&lt;br&gt;skall förstöras. Såvitt gäller de föremål som är till särskilt för att mångfal-&lt;br&gt;diga framställningen är det däremot tillräckligt att de behandlas så att de&lt;br&gt;inte kan användas för att framställa ytterligare exemplar av upptagningen.&lt;br&gt;Det öppnar en möjlighet att använda föremålen, om det brottsliga avsnit-&lt;br&gt;tet elimineras, t. ex. vid kopiering från ett masterband. En film eller en&lt;br&gt;ljudupptagning som mångfaldigas och sprids efter en sådan åtgärd är att&lt;br&gt;anse som en ny framställning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. Ansvarighetsregler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kapitlet motsvarar 8 kap. TF. De två första paragraferna gäller ansvarig-&lt;br&gt;heten för yttrandefrihetsbrott i radioprogram och filmer. Bestämmelserna&lt;br&gt;i 3 — 5 §§ avser ljudupptagningar. Sjätte och sjunde paragraferna är gemen-&lt;br&gt;samma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radioprogram och filmer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innehåller regler om vem som i första hand ansvarar för&lt;br&gt;yttrandefrihetsbrott i radio- och TV-program och filmer. Det är enligt&lt;br&gt;första stycket utgivaren (eller dennes ställföreträdare, om han beträffande&lt;br&gt;ett radioprogram har inträtt i utgivarens ställe). I fråga om direktsända&lt;br&gt;radio och TV-program kan enligt andra stycket det i lag föreskrivas en&lt;br&gt;ordning som motsvarar 4 § andra stycket radioansvarighetslagen. Denna&lt;br&gt;innebär att de som framträder i programmet själva får bära ansvaret för&lt;br&gt;yttrandefrihetsbrott som de gör sig skyldiga till under förutsättning att&lt;br&gt;detta har gjorts klart för dem i förväg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om det ansvar i andra hand som åvilar den&lt;br&gt;som bedriver verksamhet i fråga om radio- och TV-program och filmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket överensstämmer i sak med YFU:s förslag (8 kap. 3§&lt;br&gt;YGL). Regeln i punkt 3 innebär en avvikelse från mönstret i 8 kap. TF.&lt;br&gt;Den får anses motiverad med hänsyn till att de medier som avses här kan&lt;br&gt;begagnas under former som gör det svårare att spåra utgivaren än i fråga&lt;br&gt;om periodiska tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra och tredje styckena finns bestämmelser om ställföreträdares&lt;br&gt;ansvar och om spridaransvar. Ansvarigheten övergår inte på den som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sprider en film om endast en uppgift enligt 3 kap. 13 § om vem som har Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;framställt kopian fattas. 1 det fallet kan straff i stället ådömas spridaren&lt;br&gt;enligt 3 kap. 13 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket har tillagts med anledning av att lagrådet i 1986 års&lt;br&gt;yttrande förordade en utvidgning av spridarens ansvar till att avse även&lt;br&gt;fall där en utomlands framställd film utlämnas för spridning här av någon&lt;br&gt;som själv har hemvist utomlands (20 kap. 3 § andra stycket i lagrådets&lt;br&gt;lagtextförslag, prop. 1986/87:151 s. 314).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljudupptagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de allmänna grunderna för denna paragraf hänvisas till den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utgivare för en ljudupptagning utses för skens skull eller om&lt;br&gt;uppgift om hans namn inte hålls tillgänglig bör samma regler gälla som i&lt;br&gt;motsvarande fall i fråga om övriga uttrycksformer. Detsamma gäller om&lt;br&gt;en utgivare har utsetts men han inte längre var behörig när framställningen&lt;br&gt;offentliggjordes eller hans uppdrag hade upphört. Ansvaret bör alltså falla&lt;br&gt;på den som har utsett utgivaren. Att låta upphovsmannen eller den ut-&lt;br&gt;övande konstnären bära ansvaret skulle inte vara rimligt, eftersom de kan&lt;br&gt;ha medverkat till utgåvan i förlitan på att ansvaret skulle falla på utgiva-&lt;br&gt;ren. Inte heller bör i de angivna fallen ansvaret läggas på den som sprider&lt;br&gt;ljudupptagningen, eftersom denne bör kunna ta fasta på uppgiften att en&lt;br&gt;utgivare har utsetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall utgivarens namn inte har tillkännagetts enligt 4 kap. 2 §&lt;br&gt;andra stycket kunde övervägas att låta ansvaret falla på spridaren. Emel-&lt;br&gt;lertid kan i denna situation upphovsmannen och den som framträder i&lt;br&gt;upptagningen ha gått med på att låta sina namn framgå av upptagningen.&lt;br&gt;Då kan spridaren förledas tro att ansvaret faller på dem, trots att det enligt&lt;br&gt;vad som nyss anförts inte rimligen bör göra det. Följaktligen bör den vara&lt;br&gt;ansvarig som har utsett en utgivare även då utgivarens namn inte har&lt;br&gt;angivits. Det finns inte anledning att befara att det i praktiken vanligen&lt;br&gt;skulle möta några hinder att under en rättegång nå fram till ett klarläggan-&lt;br&gt;de av frågan om vem som bär ansvaret i en situation av det slag som nu har&lt;br&gt;berörts. Andra stycket har utformats i enlighet med det anförda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns föreskrifter om förstahandsansvaret i fråga om ljudupp-&lt;br&gt;tagningar som varken har eller skall ha utgivare. Ansvaret vilar enligt&lt;br&gt;första stycket på upphovsmannen till det som framförs och på den som&lt;br&gt;framträder i upptagningen. En förutsättning för att de skall vara ansvariga&lt;br&gt;är att de är att betrakta som gärningsmän i allmänt straffrättslig mening.&lt;br&gt;Den som enligt straffrättsliga principer skulle vara att bedöma som anstif-&lt;br&gt;tare eller medhjälpare är alltså inte ansvarig enligt detta lagrum. Genom&lt;br&gt;att ange ensamansvaret på detta sätt utesluter grundlagen t. ex. en ackom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;panjerande orkester från ansvarigheten, när det brottsliga består i en&lt;br&gt;sångtext för vilken författaren och sångaren blir ansvariga. En annan&lt;br&gt;förutsättning är att uppgift om upphovsmannen och t. ex. den utövande&lt;br&gt;konstnären lämnas i överensstämmelse med 2 kap. 2 § andra stycket.&lt;br&gt;Paragrafens lydelse har avfattats med ledning av vad lagrådet har anfört&lt;br&gt;(kommentaren till 25 kap. 5 § i lagrådets förslag till lagtext, se prop.&lt;br&gt;1986/87:151 s. 306).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller vidare i andra stycket regler om andrahandsansva-&lt;br&gt;ret för sådana ljudupptagningar som avses i första stycket. Om den eller de&lt;br&gt;som i första hand skulle bära ansvaret, dvs. upphovsmannen och den&lt;br&gt;utövande konstnären, inte kan göras ansvariga enligt första stycket eller&lt;br&gt;om de hade avlidit innan framställningen lämnades ut för spridning, skall&lt;br&gt;ansvaret i stället falla på den som har låtit framställa upptagningen, dvs.&lt;br&gt;den som driver den verksamhet i vilken utgivningen sker. Andrahandsan-&lt;br&gt;svaret inträder också på samma sätt som i fråga om framställningar för&lt;br&gt;vilka en utgivare skolat ansvara, om förstahandsansvaret inte kan utkrävas&lt;br&gt;därför att den ansvarige inte är bosatt i Sverige och inte heller kan påträffas&lt;br&gt;här under rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger den tredje nivån i ansvarskedjan för ljudupptagningar,&lt;br&gt;dvs. det ansvar som vilar på spridaren. Regleringen motsvarar 8 kap. 4 och&lt;br&gt;9 §§ TF. Enligt reglerna om ansvarighet för ljudupptagningar faller dock&lt;br&gt;ansvaret aldrig på framställaren, om denne är en annan än den som&lt;br&gt;bedriver verksamheten för spridning av upptagningen till allmänheten.&lt;br&gt;Ansvaret faller följaktligen alltid direkt på spridaren, om en ljudupptag-&lt;br&gt;ning utan vare sig känd utgivare eller ansvarig upphovsman eller utövande&lt;br&gt;konstnär sprids till allmänheten och ansvaret inte kan utkrävas av den som&lt;br&gt;har låtit framställa upptagningen. Det ansvar som enligt 8 kap. 3 § TF kan&lt;br&gt;utkrävas av en tryckare har alltså inte någon motsvarighet här. Detta kan&lt;br&gt;inte anses vara någon olägenhet. Det som från effektivitetssynpunkt är&lt;br&gt;viktigt i detta sammanhang torde vara att man kan vända sig mot den som&lt;br&gt;sprider upptagningar som har ett straffbart innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen svarar mot 8 kap. 11 § TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen svarar mot 8 kap. 12 § TF.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. Om tillsyn, åtal och särskilda tvångsmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kapitlet motsvarar 9 och 10 kap. TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i 9 kap. TF om tillsyn och åtal skall tillämpas också på de&lt;br&gt;uttrycksformer som förs in under den nya grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tid inom vilken åtal skall vara väckt i mål om ansvar för program&lt;br&gt;som sänts genom etern eller genom tråd är liksom för närvarande sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller filmer och ljudupptagningar är preskriptionstiden i enlig-&lt;br&gt;het med YFU:s förslag ett år. Det är samma tid som enligt 9 kap. 3 § TF&lt;br&gt;gäller för tryckta skrifter som inte är periodiska. Efter den tiden skall det&lt;br&gt;alltså stå klart att en viss upptagning kan spridas utan risk för åtal eller&lt;br&gt;andra ingripanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke främst på olaga våldsskildring och barnpornografibrott är&lt;br&gt;dock en viss särreglering påkallad för filmer och videogram. Med en så&lt;br&gt;förhållandevis kort tid för åtalspreskription som ett år kan det inte uteslu-&lt;br&gt;tas att filmer med sådant innehåll som nyss nämnts offentliggörs under&lt;br&gt;former som väcker föga uppmärksamhet och att spridning i större skala&lt;br&gt;vidtar först när straff inte längre kan ådömas. För att hindra en sådan&lt;br&gt;utveckling har öppnats en möjlighet att genom vanlig lag föreskriva att&lt;br&gt;utlämnande för spridning vid tillämpning av denna paragraf inte skall&lt;br&gt;anses ha skett förrän filmen har lämnats till registrering hos en myndighet.&lt;br&gt;En bestämmelse om skyldighet att lämna pliktexemplar av videogram och&lt;br&gt;vissa uppgifter om videogrammet omgående när videogrammet har gjorts&lt;br&gt;tillgängligt för allmänheten finns i lagen (1978:487) om pliktexemplar av&lt;br&gt;skrifter och ljud- och bildupptagningar. Såsom framhölls i motiven till&lt;br&gt;bestämmelsen (prop. 1989/90:70) skulle registreringen av pliktexemplaren&lt;br&gt;bl. a. tjäna till att ge kontroll över vad som spritts i riket. Om preskrip-&lt;br&gt;tionstiden inte börjar löpa förrän denna leveransplikt fullgjorts är det sörjt&lt;br&gt;för att det finns reella möjligheter att ingripa mot otillåtna skildringar&lt;br&gt;innan ansvaret har preskriberats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom hänvisningen till allmän lag beträffande tiden för väckande av&lt;br&gt;talan i fråga om olaga våldsskildring och barnpornografibrott uppnås&lt;br&gt;vidare att brottsbalkens regler om preskription av förverkandetalan blir&lt;br&gt;tillämpliga. Konfiskation kan i enlighet härmed beslutas på talan som&lt;br&gt;delgetts inom fem år från brottet även om åtal inte kan väckas därför att&lt;br&gt;någon ansvarig inte längre finns i livet (36 kap. 14 § brottsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medel som grundlagen alltså ställer till förfogande för att motverka&lt;br&gt;spekulativa våldsskildringar och barnpornografi i film bör härigenom kun-&lt;br&gt;na bli effektiva. Under en tid av fem år bör rimligen de filmer som inte kan&lt;br&gt;tolereras ha hunnit uppmärksammas och föranleda ingripanden, i vart fall&lt;br&gt;genom konfiskation. I den mån spridningen av kopior fortsätter efter ett&lt;br&gt;beslut om konfiskation är det straffbart enligt 3 kap. 13 § fjärde stycket.&lt;br&gt;Det bör också hållas i minnet att den som driver utgivnings verksamheten&lt;br&gt;inte kan undgå ansvaret för innehållet i filmen genom att utse en bulvan&lt;br&gt;som utgivare (6 kap. 2 §). Avsikten är att utvecklingen på området emeller-&lt;br&gt;tid även i fortsättningen skall följas uppmärksamt. På det sätt paragrafen&lt;br&gt;avfattats kan en eventuell förlängning av preskriptionstiden göras utan&lt;br&gt;grundlagsändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i denna paragraf om konfiskation berör endast ljudupptagningar&lt;br&gt;och upptagningar av rörliga bilder. De gäller således inte program, vare sig&lt;br&gt;de sänds med eller utan hjälp av tråd. Upptagningar hos sändarföretag kan&lt;br&gt;inte bli föremål för tvångsmedelsanvändning enligt denna bestämmelse,&lt;br&gt;om de inte är avsedda för spridning på annat sätt än genom sändning.&lt;br&gt;Paragrafen motsvarar 9 kap. 5 § TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen hänvisar i stort sett till 10 kap. TF. I andra och tredje styckena&lt;br&gt;görs dock vissa nödvändiga modifikationer i förhållande till reglerna om&lt;br&gt;tryckta skrifter. I andra stycket nämns inte beslag av band, eftersom den&lt;br&gt;termen används beträffande tryckta skrifter i 10 kap. 6§ TF och där&lt;br&gt;givetvis avser något annat än vad som i fråga om ljudupptagningar eller&lt;br&gt;upptagningar av rörliga bilder skulle kunna åsyftas med uttrycket. Även&lt;br&gt;termen nummer, som används i TF, är mindre lämplig att använda här&lt;br&gt;eftersom dess huvudsakliga betydelseområde torde ha avseende endast på&lt;br&gt;tryckta skrifter. I stället används här termerna skivor och rullar, vilka&lt;br&gt;givetvis i första hand syftar på grammofonskivor och filmrullar men som&lt;br&gt;också torde kunna anses som adekvata beteckningar på ett antal bärare av&lt;br&gt;ljud- och bildupptagningar, t. ex. videoskivor och fonogramrullar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket motsvarar 10 kap. 8 § andra stycket TF. Avvikelserna&lt;br&gt;motiveras av att ”tryckare” och ”skrift” i TF behöver ersättas med ord&lt;br&gt;som passar i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger en förankring i grundlagen åt en sådan efterhandsgransk-&lt;br&gt;ning av radioprogram som idag utförs av radionämnden (jämför avsnitt&lt;br&gt;6.2.2). Det skulle vara främmande för den nya grundlagens bärande princi-&lt;br&gt;per att en sådan granskning skulle kunna ske utan ett sådant uttryckligt&lt;br&gt;stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra meningen anges nämndens sanktionsmöjligheter. Lagtexten har&lt;br&gt;avfattats så att sanktionsmöjligheterna begränsas. Samtidigt lämnas ett&lt;br&gt;visst utrymme för förändring av nämndens uppgifter. En sådan förändring&lt;br&gt;kan komma att visa sig behövlig i framtiden, om mångfalden av radio- och&lt;br&gt;TV-kanaler tilltar och Sverige samtidigt skall kunna upprätthålla sina&lt;br&gt;folkrättsliga åtaganden enligt den europeiska konventionen om gränsöver-&lt;br&gt;skridande television utan att behöva tillgripa så långtgående sanktioner&lt;br&gt;som indragning av rätten till fortsatt sändningsverksamhet. Utrymmet för&lt;br&gt;föreskrifter som öppnar möjlighet att använda vite begränsas av att enligt&lt;br&gt;6 § föreskrifterna i RF om lagstiftning som begränsar yttrandefriheten&lt;br&gt;skall vara tillämpliga på sådan lagstiftning som antas med stöd av denna&lt;br&gt;paragraf. Vite kommer därför inte att kunna föreskrivas för andra fall än&lt;br&gt;sådana som är så allvarliga att sanktionen kan motiveras vid en prövning&lt;br&gt;enligt RF:s regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen lämnar utrymme for den tillsyn över videogrammarknaden&lt;br&gt;som föreskrivs i 10 — 14 §§ lagen om granskning och kontroll av filmer och&lt;br&gt;videogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt som i 3 kap. 3 § föreskrivs i denna paragraf att RF:s&lt;br&gt;bestämmelser om inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna&lt;br&gt;skall gälla när det utrymme som yttrandefrihetsgrundlagen lämnar för&lt;br&gt;normgivning i vissa frågor tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap. Om skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 11 kap. 1 § första stycket första meningen och tredje&lt;br&gt;stycket TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 11 kap. 1 § första stycket andra meningen och 2 §&lt;br&gt;TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 11 kap. 1 § första stycket tredje meningen TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsåtspresumtionen enligt 6 kap. 7 § i den nya grundlagen och de åter-&lt;br&gt;stående reglerna om skadestånd i 11 kap. TF kan tillämpas i fråga om&lt;br&gt;skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott i framställningar som omfat-&lt;br&gt;tas av det nya grundlagsskyddet. Paragrafen hänvisar därför till dessa&lt;br&gt;lagrum.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. Om rättegången i yttrandefrihetsmål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kapitlet motsvarar 12 kap. TF och hänvisar helt till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt yttrande över 1986 års lagrådsremiss undvek lagrådet att använda&lt;br&gt;uttrycket yttrandefrihetsmål. Denna term, som föreslagits av YFU, an-&lt;br&gt;vänds dock i den nu föreliggande grundlagstexten. Det redaktionella beho-&lt;br&gt;vet av en term framträder mera påtagligt när lagtexten skall bilda en&lt;br&gt;självständig grundlag och inte, såsom var fallet med den text som lagrådet&lt;br&gt;föreslog, utgöra en del av TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagtexten skiljer sig från YFU:s förslag i så måtto att yttrande-&lt;br&gt;frihetsmål skall tas upp av tingsrätt inom vars domkrets länsstyrelsen har&lt;br&gt;sitt säte. Enligt YFU:s förslag (SOU 1983:70 s. 25) skulle yttrandefrihets-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål tas upp av någon av tingsrätterna inom det län där framställningen Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;offentliggjordes eller där brottet annars begicks. Någon saklig skillnad i&lt;br&gt;förhållande till regeln i 12 kap. 1 § TF torde inte vara åsyftad med YFU:s&lt;br&gt;förslag. Regleringen blir enklare om samma kompetensregler gäller i båda&lt;br&gt;grundlagarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 kap. Om radioprogram, filmer och ljudupptagningar från utlandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet, som motsvarar 13 kap. 1 — 6 §§ TF i den lydelse som föreslås i&lt;br&gt;detta ärende, finns bestämmelser om de nya grundlagsreglernas tillämplig-&lt;br&gt;het på utländska framställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 1 § behandlas de filmer e. d. och ljudupptagningar som framställs utom-&lt;br&gt;lands och som offentliggörs här i landet. Dessa upptagningar jämställs i&lt;br&gt;princip med inhemska framställningar. De uppgifter och det ansvar som&lt;br&gt;för svenska upptagningar ligger på den som bedriver den verksamhet vari&lt;br&gt;offentliggörandet sker ligger i fråga om de importerade upptagningarna i&lt;br&gt;stället på den som här lämnar ut framställningen for spridning, dvs. på&lt;br&gt;importören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet ifrågasatte i sitt yttrande år 1987 om det finns fog for ett&lt;br&gt;obligatoriskt utgivaransvar för importerade filmer. Den som utses till&lt;br&gt;utgivare for en redan färdig produkt har enligt lagrådet i praktiken mycket&lt;br&gt;begränsade möjligheter att påverka dess innehåll. Lagrådet uttalade att de&lt;br&gt;hänsyn till upphovsmän och andra medverkande som utgör ett väsentligt&lt;br&gt;skäl för systemet med ensamansvar knappast gör sig gällande i sådana fall.&lt;br&gt;Lagrådet förordade därför att det inte skall vara obligatoriskt att utse&lt;br&gt;utgivare for importerade filmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det främsta skälet för ett system med en ensam ansvarig utgivare är de&lt;br&gt;hänsyn till upphovsmän och andra medverkande som lagrådet pekar på.&lt;br&gt;Men utgivaransvaret underlättar också ingripanden mot framställningar&lt;br&gt;som överskrider yttrandefrihetens gränser. Det kan också framhållas att&lt;br&gt;ställningen som utgivare kan stärka den utseddes känsla av ansvar för&lt;br&gt;produkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa synpunkter är av vikt inte minst när det gäller utomlands tillkom-&lt;br&gt;na filmer. Det förslag som nu läggs fram stämmer därför överens med det&lt;br&gt;tidigare remitterade förslaget på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket av 1 § modifieras huvudregeln om likställdhet så till vida&lt;br&gt;att friheten att meddela och anskaffa uppgifter och rätten till anonymitet i&lt;br&gt;fråga om dessa utländska upptagningar får samma omfattning som enligt&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i 13 kap. TF (jämför förslaget till ändring i&lt;br&gt;TF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 2 § finns föreskrifter om andra utländska framställningar än dem som&lt;br&gt;avses i 1 §. Det är alltså fråga om dels filmer e. d. och ljudupptagningar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;132&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som framställs utomlands men som inte offentliggörs här, dels program Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;som sänds via eter eller tråd från sändare utomlands, t. ex. i direktsänd-&lt;br&gt;ning via satellit som saknar svensk anknytning. Beträffande dessa upptag-&lt;br&gt;ningar och program bör det särskilda svenska yttrandefrihetsrättsliga re-&lt;br&gt;gelsystemet inte tillämpas i vidare mån än som framgår av 1 kap. 7 § samt i&lt;br&gt;fråga om meddelar- och anskaffarfrihet och anonymitetsrätt. Regleringen&lt;br&gt;hänvisar till vad som gäller skrifter som tryckts utomlands och som inte&lt;br&gt;ges ut här i landet (13 kap. TF). Genom att paragrafen tillåter föreskrifter i&lt;br&gt;lag om undantag från meddelar- och anskaffarfriheten i fråga om radiopro-&lt;br&gt;gram som inte sänds från något annat land kommer den del av lagen&lt;br&gt;(1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet&lt;br&gt;som kan sägas gälla rätten att lämna och anskaffa meddelanden för publi-&lt;br&gt;cering att vara förenlig med den nya grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 kap. Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av kapitlets enda paragraf följer att samma regler som i 14 kap. TF skall&lt;br&gt;tillämpas också i fråga om de medier som omfattas av det nya grundlags-&lt;br&gt;skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna i TF föreslås enligt punkt 1 träda i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1992, dvs. vid årsskiftet efter utgången av det år när förslagen kan&lt;br&gt;bli slutligt antagna av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller behovet av övergångsbestämmelser får det anses givet att&lt;br&gt;de nya grundlagsreglerna skall tillämpas på sådana program som sänds i&lt;br&gt;etern eller genom tråd efter ikraftträdandet. I fråga om filmer, videogram&lt;br&gt;o. d. och ljudupptagningar skall på motsvarande sätt de nya reglerna til-&lt;br&gt;lämpas på sådana upptagningar som offentliggörs efter samma tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som kan vålla tvekan är om framställningar som har gjorts offentli-&lt;br&gt;ga före den 1 januari 1992 också skall falla under det nya grundlagsskyd-&lt;br&gt;det, helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller program i eter- eller trådsändning finns det knappast anled-&lt;br&gt;ning att låta de nya grundlagsbestämmelserna vara tillämpliga. I stället kan&lt;br&gt;nuvarande reglering gälla, eftersom den i sak ligger mycket nära den nya&lt;br&gt;ordningen. I punkt 2 i övergångsbestämmelserna föreskrivs därför att&lt;br&gt;gamla radio- och TV-program inte omfattas av den nya grundlagsreglering-&lt;br&gt;en. Det betyder visserligen att ett reprisprogram kan omfattas av andra&lt;br&gt;regler än det först sända. Några olägenheter av detta bör dock inte uppstå.&lt;br&gt;I samband med följdlagstiftningen får övervägas hur de nu angivna princi-&lt;br&gt;perna skall komma till uttryck i regleringen av övergången till ny lagstift-&lt;br&gt;ning om ansvarigheten på det radiorättsliga området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3 avser ”gamla” filmer, videogram o. d. och ljudupptagningar,&lt;br&gt;som det är svårare att avgöra hur man skall behandla. En nära till hands&lt;br&gt;liggande lösning skulle vara att på samma sätt som i fråga om sådana&lt;br&gt;program som sänds till allmänheten genom etern eller genom tråd förklara&lt;br&gt;att äldre regler fortfarande skall tillämpas på framställningar som har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gjorts offentliga före de nya grundlagsreglernas ikraftträdande. Det skulle Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;innebära att brott som begåtts genom framställningar i äldre upptagningar&lt;br&gt;fortfarande skulle kunna beivras enligt allmänna regler om straff och&lt;br&gt;skadestånd. Det skulle också innebära att det nu gällande förbudet mot&lt;br&gt;spridning av filmer och videogram med våldsinslag även i fortsättningen&lt;br&gt;skulle tillämpas på äldre sådana upptagningar. Spridningen av filmer och&lt;br&gt;andra upptagningar fortsätter emellertid under lång tid. Följaktligen skulle&lt;br&gt;det länge komma att finnas såväl ljudupptagningar som filmer, videogram&lt;br&gt;och andra upptagningar av rörliga bilder som faller under olika regelsy-&lt;br&gt;stem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu diskuterade lösningen är inte fullt tillfredsställande, låt vara att&lt;br&gt;de olägenheter som den skulle vålla i huvudsak torde vara begränsade till&lt;br&gt;frågan om ansvaret för spridning av filmer och videogram med våldsin-&lt;br&gt;slag. Om en upptagning saknar uppgift om när den har framställts, skulle&lt;br&gt;det inte utan vidare vara klart vilka regler som gäller beträffande den. Och&lt;br&gt;svårigheterna att uppnå en enhetlig bedömning av en viss våldsskildring&lt;br&gt;skulle bestå. Det kan också te sig mindre tillfredsställande att inte de nya&lt;br&gt;reglerna om juryrättegång m. m. får gälla även äldre upptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken att låta äldre regler gälla i fråga om filmer o. d. samt ljudupptag-&lt;br&gt;ningar, om de har offentliggjorts före de nya grundlagsreglernas ikraftträ-&lt;br&gt;dande, möter alltså betänkligheter. Dessa får anses vara så starka att den&lt;br&gt;diskuterade lösningen inte bör väljas, om någon annan godtagbar möjlig-&lt;br&gt;het erbjuder sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra utväg som står till buds är att göra de nya grundlagsreglerna&lt;br&gt;tillämpliga på äldre upptagningar. En sådan ordning kan visserligen inte&lt;br&gt;innebära att en utgivare får bära ansvaret. Någon sådan har ju inte utsetts&lt;br&gt;enligt yttrandefrihetsgrundlagens nya regler, och den bristen kan knappast&lt;br&gt;botas i efterhand. Men ansvaret för innehållet i upptagningarna bör kunna&lt;br&gt;bäras av dem som både är ansvariga enligt de nuvarande reglerna och har&lt;br&gt;ett ansvar enligt de nya bestämelserna i yttrandefrihetsgrundlagen. En&lt;br&gt;ordning enligt vilken yttrandefrihetsgrundlagen skall tillämpas på filmer,&lt;br&gt;videogram m.m. och ljudupptagningar, även om de har offentliggjorts&lt;br&gt;redan före ikraftträdandet, får emellertid inte öppna någon ny möjlighet&lt;br&gt;att utdöma straff för innehållet i äldre upptagningar och inte heller för&lt;br&gt;möjlighet att utdöma en svårare brottspåföljd (2 kap. 10 § RF, jämför 5 §&lt;br&gt;lagen /1964:163/ om införande av brottsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De brott som tas upp som yttrandefrihetsbrott i yttrandefrihetsgrundla-&lt;br&gt;gens brottskatalog i dess föreslagna lydelse är straffbara också enligt nu&lt;br&gt;gällande rätt. De kan begås genom framställningar i filmer och videogram&lt;br&gt;m. m. liksom i ljudupptagningar. Såväl upphovsmän som utövande konst-&lt;br&gt;närer kan vara straffbara som gärningsmän i fråga om brott som utförts på&lt;br&gt;sådant sätt. Både den som har lämnat ut upptagningen för spridning och&lt;br&gt;den som säljer eller på annat sätt sprider den i detaljistledet kan göras&lt;br&gt;ansvarig. Ett likadant ansvar som det, som de nu nämnda kategorierna&lt;br&gt;alltså kan bära för ett brott som består i en framställning i en ljud- eller&lt;br&gt;bjldupptagning, kan utkrävas också enligt de nya reglerna i yttrandefri-&lt;br&gt;hetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut har anförts kan något ensamansvar för en särskilt utsedd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgivare inte komma i fråga for olaga våldsskildring i äldre filmer och Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;andra upptagningar av rörliga bilder. Däremot får det subsidiära ansvaret&lt;br&gt;enligt de nya reglerna i yttrandefrihetsgrundlagen i sak anses överensstäm-&lt;br&gt;ma med det ansvar som åvilar spridare på olika nivåer enligt brottsbalken.&lt;br&gt;De personer som kan straffas enligt brottsbalken bör alltså efter de nya&lt;br&gt;grundlagsreglernas ikraftträdande i stället kunna göras ansvariga för olaga&lt;br&gt;våldsskildring enligt de nya reglerna utan hinder av att dessa kriminali-&lt;br&gt;serar själva skildringen och inte spridningen. Vid bedömningen av brottets&lt;br&gt;straffvärde i det särskilda fallet bör självfallet utan hinder av en sådan&lt;br&gt;konstruktion hänsyn kunna tas till vilket slags spridning som gärningsman-&lt;br&gt;nen har gjort sig skyldig till och de omständigheter som i övrigt föreligger&lt;br&gt;på den objektiva och subjektiva sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 enlighet med det nu anförda står det klart att de nya reglerna i&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen om ansvarighet för innehållet i framställningar i&lt;br&gt;princip bör kunna tillämpas också på filmer och ljudupptagningar som har&lt;br&gt;gjorts offentliga redan före den 1 januari 1992. Detta bör dock inte ske fullt&lt;br&gt;ut. Om man utan några begränsningar skulle tillämpa den ordning som&lt;br&gt;enligt de nya reglerna föreskrivs for det fall att utgivare saknas, skulle detta&lt;br&gt;nämligen innebära att särskilt de nu befintliga straffrättsliga spärrarna mot&lt;br&gt;spridning av bildupptagningar som innehåller grova våldsskildringar luck-&lt;br&gt;rades upp ganska avsevärt i detaljistledet. Ansvar for spridning av en äldre&lt;br&gt;upptagning med sådant innehåll skulle ju enligt de nya ansvarsreglerna&lt;br&gt;inte kunna utkrävas av någon annan än den som bedrivit den verksamhet i&lt;br&gt;vilken filmen framställts eller, såvitt gäller alster framställda i utlandet,&lt;br&gt;lämnats ut for spridning, om det av upptagningen framgår vem denne är.&lt;br&gt;Därtill kommer att det kan finnas en viss risk för svårigheter i tillämpning-&lt;br&gt;en av en sådan ordning, eftersom de ursprungsuppgifter som kan finnas på&lt;br&gt;äldre upptagningar inte har kommit till med tanke på att uppfylla de krav&lt;br&gt;som den nya ordningen innebär. Vid införandet av de nya reglerna bör&lt;br&gt;därför i fråga om äldre filmer och videogram det avsteget göras från&lt;br&gt;huvudprinciperna att den som sprider framställningen, vare sig det är i&lt;br&gt;grossist- eller detaljistledet, skall kunna straffas om framställningen inne-&lt;br&gt;håller olaga våldsskildring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådan spridning av videogram med våldsinslag som har ägt rum före&lt;br&gt;ikraftträdandet och som varit straffbar enligt äldre bestämmelser bör dessa&lt;br&gt;och inte de nya reglerna tillämpas. Detta kan inte anses komma i konflikt&lt;br&gt;med de principer som har kommit till uttryck i 2 kap. 10 § RF eller med&lt;br&gt;grundtankarna bakom 5 § andra stycket lagen om införande av brottsbal-&lt;br&gt;ken. Den nya regleringen blir nämligen närmast en lagteknisk omgestalt-&lt;br&gt;ning av ansvarigheten och inte ett uttryck för en ändrad mening i fråga om&lt;br&gt;våldsskildringarnas straffvärde. Inte heller i övrigt kan den här föreslagna&lt;br&gt;övergångsordningen komma i konflikt med de angivna principerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övergångsordning som föreslås i enlighet härmed bör gälla inte bara&lt;br&gt;för filmer och videogram med våldsinslag utan även för andra brott som&lt;br&gt;kan begås genom filmer, videogram o. d. och ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fortsättningen gäller att den som sprider en äldre film som har&lt;br&gt;godkänts av statens biografbyrå för visning vid biografföreställning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för spridning på annat sätt inte kan straffas för olaga våldsskildring. Det Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;följer av 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt bör de nya reglerna kunna tillämpas på äldre upptagningar med&lt;br&gt;de undantag som betingas av vad som sägs i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphovsmän och meddelare samt de som har framträtt i en film eller en&lt;br&gt;ljudupptagning skall enligt 2 kap. 1 § ha rätt att förbli anonyma. Någon&lt;br&gt;sådan rätt tillkommer dem inte på grund av nu gällande lag. Det är inte&lt;br&gt;godtagbart att i efterhand t. ex. ålägga dem som har tagit befattning med&lt;br&gt;tillkomsten eller utgivningen av ljud- eller bildupptagningar eller i nyhets-&lt;br&gt;förmedlande verksamhet enligt vad som sägs i 2 kap. 3 § en straffsanktio-&lt;br&gt;nerad tystnadsplikt till skydd för anonymitetsrätten. Reglerna om denna&lt;br&gt;bör därför inte gälla i fråga om äldre upptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansvarsfrihet som enligt grundlagsreglerna tillkommer dem som&lt;br&gt;har anskaffat eller meddelat uppgifter för publicering bör däremot kunna&lt;br&gt;få gälla även om uppgifterna har offentliggjorts eller varit avsedda för&lt;br&gt;offentliggörande genom en äldre framställning. En sådan ordning innebär&lt;br&gt;visserligen att möjligheterna att beivra äldre gärningar går förlorade. Men&lt;br&gt;den konsekvensen torde i praktiken inte ha någon större betydelse. En&lt;br&gt;viktig fördel med en sådan ordning är att regleringen blir enklare, om de&lt;br&gt;nya föreskrifterna får gälla utan inskränkningar i detta hänseende. Den är&lt;br&gt;vidare bäst förenlig med det system med begränsning av ansvarigheten till&lt;br&gt;vissa särskilt utpekade personer som nu föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 kap. 13 § skall sådana exemplar av filmer och ljudupptagningar&lt;br&gt;som framställs i landet och som är avsedda för spridning här förses med&lt;br&gt;tydliga uppgifter om vem som har låtit framställa dem samt om när, var,&lt;br&gt;och av vem exemplaren har framställts. Den som låter framställa en film&lt;br&gt;eller en ljudupptagning och åsidosätter vad som föreskrivs i 13 § skall&lt;br&gt;enligt tredje stycket i samma paragraf dömas till straff. Också den som&lt;br&gt;sprider en upptagning som saknar en föreskriven uppgift eller som sprida-&lt;br&gt;ren veterligt utvisar en oriktig sådan uppgift skall straffas. Dessa regler&lt;br&gt;saknar såvitt gäller de avsedda uttrycksformerna motsvarigheter i gällande&lt;br&gt;rätt. De kan därför inte göras tillämpliga på äldre filmer och ljudupptag-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär att den som sprider filmer och ljudupptagningar inte sällan i&lt;br&gt;sin verksamhet kan få ta befattning med upptagningar som saknar sådana&lt;br&gt;uppgifter om ursprunget som är föreskrivna i de nya grundlagsreglerna. I&lt;br&gt;ett sådant fall bör detaljisten vara berättigad att utgå från att upptagningen&lt;br&gt;har offentliggjorts före den 1 januari 1992, om inte något annat framgår&lt;br&gt;eller kan anses allmänt veterligt. Det skulle betyda att han är fri från det&lt;br&gt;ansvar som föreskrivs i 3 kap. 13 § för spridning av upptagningar som&lt;br&gt;saknar korrekt ursprungsmärkning men att han enligt vad förut har sagts&lt;br&gt;bär det yttrandefrihetsrättsliga ansvaret för innehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom den straffrättsliga ansvarigheten för innehållet i äldre filmer&lt;br&gt;inte helt följer de nya reglerna bör vissa särskilda bestämmelser införas&lt;br&gt;också i fråga om skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag förut har berört kan enligt nu gällande regler straffrättsligt&lt;br&gt;ansvar göras gällande mot dem som, utan att själva vara gärningsmän i&lt;br&gt;fråga om ett brott som innefattas i framställningen i olika led medverkar i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spridningen av en film eller en ljudupptagning med ett brottsligt innehåll. Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;När det gäller äldre upptagningar torde ofta preskription ha inträtt i fråga&lt;br&gt;om ansvarstalan mot dem som i första hand kan antas vara att anse som&lt;br&gt;gärningsmän, dvs. upphovsmän, utövande konstnärer och andra som stått&lt;br&gt;resultatet av inspelningsarbetet nära. De nu gällande reglerna kan å andra&lt;br&gt;sidan knappast anses med säkerhet utesluta straff för spridning av upptag-&lt;br&gt;ningen som sker efter sådan preskription.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de nu gällande reglerna i brottsbalken är spridning av filmer och&lt;br&gt;videogram med vissa kvalificerade våldsskildringar kriminaliserad. Till&lt;br&gt;den del det är spridningen som är straffbelagd begås ett nytt brott vid varje&lt;br&gt;spridningstillfalle. När nu de nya grundlagsreglerna skall tillämpas på&lt;br&gt;äldre upptagningar som innehåller våldsskildringar av kvalificerat slag&lt;br&gt;innebär det att i fortsättningen endast själva skildringen i den grundlags-&lt;br&gt;skyddade filmen eller videogrammet är det som kriminaliseringen avser.&lt;br&gt;För att de äldre filmer och videogram som innehåller framställningar som&lt;br&gt;nu blir kriminaliserade endast i det nyss nämnda avseendet skall kunna&lt;br&gt;fogas in i det nya regelsystemet krävs alltså att en utgångspunkt för pre-&lt;br&gt;skriptionstiden fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu anförda visar att den yttrandefrihetsrättsliga ansvarighet som&lt;br&gt;enligt de nya reglerna kommer att vila på dem som sprider äldre filmer,&lt;br&gt;videogram o. d. samt äldre ljudupptagningar måste begränsas i tiden ge-&lt;br&gt;nom en preskriptionsregel. Eftersom upptagningarna redan är i omlopp&lt;br&gt;framstår den dag då den nya regleringen börjar gälla som den naturliga&lt;br&gt;utgångspunkten för preskriptionstiden. Jag har i specialmotiveringen till 7&lt;br&gt;kap. 1 § berört den särskilda reglering som föreslås i fråga om preskription&lt;br&gt;av ansvars- och konfiskationstalan när det gäller filmer som innefattar&lt;br&gt;olaga våldsskildring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre regler bör fortsätta att gälla beträffande mål där talan redan har&lt;br&gt;väckts när de nya grundlagsreglerna träder i kraft. Det gäller i fråga om&lt;br&gt;ansvarigheten såväl som rättegången. Om den nya lagen skulle ha lett till&lt;br&gt;frihet från straff eller lindrigare straff för den tilltalade skall dock principen&lt;br&gt;i 5§ andra stycket andra meningen lagen (1964:163) om införande av&lt;br&gt;brottsbalken gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks talan för äldre brott först efter det att de nya grundlagsreglerna&lt;br&gt;har trätt i kraft bör däremot de nya reglerna tillämpas. Detta betyder bl. a.&lt;br&gt;att JK skall överta de förundersökningar som pågår vid ikraftträdandet&lt;br&gt;och pröva åtalsfrågan i stället för den allmänne åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 kap. 1 § vilar skyldigheten att utse utgivare i fråga om importe-&lt;br&gt;rade framställningar på den som här i riket lämnar ut upptagningen för&lt;br&gt;spridning. Lika litet som när det gäller äldre inhemska upptagningar kan&lt;br&gt;emellertid en regel om skyldighet att utse utgivare tillämpas på utländska&lt;br&gt;upptagningar som redan har importerats och lämnats ut för spridning här i&lt;br&gt;landet när de nya reglerna träder i kraft. Därför kan inte 10 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket andra meningen göras tillämplig på äldre upptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen Prop. 1990/91:64&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya andra stycket skall i första hand bevara det enhetliga ansvar som&lt;br&gt;nu gäller när innehållet i en dagstidning eller annan periodisk skrift distri-&lt;br&gt;bueras också i form av en radio- eller kassettidning. Enligt lagen om&lt;br&gt;ansvarighet för radio- och kassettidningar är utgivaren för den tryckta&lt;br&gt;förlagan ansvarig även för den version som sprids genom radiosändning i&lt;br&gt;etern eller via tråd eller i form av en ljudupptagning. Som förlaga för&lt;br&gt;radiotidningar får enligt lagen om radiotidningar förekomma allmänna&lt;br&gt;nyhetstidningar som trycks, har dagspresskaraktär och ges ut här i landet&lt;br&gt;(1 § första stycket 2). Förlaga för en kassettidning kan vara vilken peri-&lt;br&gt;odisk skrift som helst, som ges ut här i landet (1 § andra stycket lagen om&lt;br&gt;ansvarighet för radio- och kassettidningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom radio- och kassettidningar sprids genom eterbuma eller tråd-&lt;br&gt;bundna sändningar eller genom ljudupptagningar skulle enligt de regler&lt;br&gt;om utgivarskap som föreslås i yttrandefrihetsgrundlagen (4 kap.) en sär-&lt;br&gt;skild utgivare behöva utses för sådana versioner av en periodisk skrift, om&lt;br&gt;inga särbestämmelser meddelas. Genom den regel som finns i förevarande&lt;br&gt;lagrum uppnås att ansvaret enligt grundlag skall falla på utgivaren för den&lt;br&gt;tryckta förlagan. Därmed hålls också rätten att bestämma över vad som&lt;br&gt;publiceras samlad hos utgivaren för den periodiska skriften (5 kap. 3 §&lt;br&gt;TF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln innebär att en förlagetrogen version av en periodisk skrift som&lt;br&gt;sprids på något av de sätt som anges i paragrafen skall behandlas på&lt;br&gt;samma sätt som en bilaga till den tryckta skriften. Den skall följaktligen&lt;br&gt;anses som en del av tryckalstret och omfattas av det skydd som TF ger&lt;br&gt;periodiska skrifter. De bestämmelser som finns i TF skall alltså tillämpas&lt;br&gt;på programmet eller upptagningen i fråga. Några särskilda tolkningspro-&lt;br&gt;blem bör inte uppkomma med denna ordning. Det kan anmärkas att&lt;br&gt;begreppet utgivning i t. ex. 1 kap. 6 § och 9 kap. 3 § TF får anses avse&lt;br&gt;sändningen av programmet eller utlämnandet av upptagningen för sprid-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett avseende gäller dock ett avsteg från TF:s tryckfrihetsrättsliga princi-&lt;br&gt;per. Det gäller etableringsfriheten. Distribution av periodiska skrifters&lt;br&gt;innehåll genom trådlösa sändningar kan inte ske helt fritt. Ordningen i&lt;br&gt;radiotrafiken kräver ett tillståndssystem. Spridning genom tråd bör kunna&lt;br&gt;ske under samma förutsättningar som i övrigt gäller för sådana sändning-&lt;br&gt;ar. Lagtexten innehåller därför en hänvisning till reglerna i 3 kap. yttrande-&lt;br&gt;frihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfattningen av lagtexten ger principen om samlat ansvar för periodiska&lt;br&gt;skrifter och på annat sätt än genom tryck spridda versioner av dessa ett&lt;br&gt;vidare giltighetsområde än det som gäller i dag. Det sker genom att&lt;br&gt;principen görs tillämplig på spridning av innehållet i alla slags periodiska&lt;br&gt;skrifter med hjälp av sändningar genom etern eller genom tråd, även&lt;br&gt;sådana som saknar dagstidningskaraktär. I fråga om radiotidningar kom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer den vidare att gälla oavsett om det finns sändningstillstånd eller inte. Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;Inte heller krävs att det är fråga om en version som är avsedd for synskada-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikten enligt paragrafen gäller författarens, meddelarens eller&lt;br&gt;utgivarens identitet. Denna får enligt paragrafen inte röjas annat än i vissa&lt;br&gt;särskilda undantagsfall. Vilka dessa är anges under fem olika punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså den aktuella personens identitet som skyddas. En skyddad&lt;br&gt;person kan bli avslöjad även om han inte blir direkt namngiven. Detta kan&lt;br&gt;inträffa när en journalist redogör för omständigheterna kring ett uppgifts-&lt;br&gt;lämnande. Tystnadsplikten innehåller ett förbud även mot ett sådant&lt;br&gt;röjande och innebär att inga upplysningar som direkt eller indirekt kan&lt;br&gt;avslöja uppgiftslämnarens identitet får lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tydlighets skull har det nuvarande innehållet i paragrafen delats upp&lt;br&gt;i två stycken. Som ett nytt tredje stycke har en handlingsregel för domsto-&lt;br&gt;len tillfogats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i första stycket är endast språkliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller ändringarna i andra stycket punkterna 1—3 innebär någon&lt;br&gt;ändring i sak. De syftar endast till att göra regleringen mera lättillgänglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket punkterna 4 och 5 anges att domstol i vissa fall kan&lt;br&gt;besluta om avsteg från tystnadsplikten. Beträffande dessa punkter har&lt;br&gt;gjorts vissa förtydliganden som dock inte innebär ändring i sak. Om&lt;br&gt;punkten 4 kan följande sägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten anger att tystnadsplikten enligt första stycket inte gäller i den&lt;br&gt;mån domstol finner det erforderligt att undantag görs. Naturligtvis gäller&lt;br&gt;att domstolen inte får tillåta intrång i tystnadsplikten om inte de förutsätt-&lt;br&gt;ningar som anges i punkten är uppfyllda. Med formuleringen ”i den mån”&lt;br&gt;avses att undantaget från tystnadsplikten så långt möjligt skall begränsas.&lt;br&gt;Detta gäller vid domstolens beslut att tillåta ett förhör. Men det gäller&lt;br&gt;också vid själva förhöret. Under pågående förhör skall domstolen alltså&lt;br&gt;fortlöpande pröva om de angivna förutsättningarna för intrång i tyst-&lt;br&gt;nadsplikten alltjämt är uppfyllda. Detta sistnämnda sägs uttryckligen i det&lt;br&gt;nya tredje stycket men framgår alltså redan här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att punkten 4 skall bli tillämplig måste det vid domstolen röra sig&lt;br&gt;om brott som anges i 7 kap. 2 § eller 3 § första stycket 2 eller 3. Det är&lt;br&gt;således fråga om rättegång eller förundersökning beträffande antingen&lt;br&gt;brott som är undantagna från TF:s exklusivitet eller brott som är av så&lt;br&gt;allvarligt slag att TF inte ger något skydd för meddelare m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett förhör skall få äga rum måste annan utredning ha lett till att&lt;br&gt;en viss person har blivit tilltalad eller skäligen misstänkt för att ha lämnat&lt;br&gt;meddelandet eller medverkat till framställningen. Utredningen måste&lt;br&gt;dessutom ha nått så långt att den brottsliga gärningen kan preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om åtal har väckts är saken klar. Då finns ett påstående om en viss&lt;br&gt;brottslig gärning i åklagarens gärningsbeskrivning. Förhöret kommer i&lt;br&gt;detta fall i regel att äga rum vid huvudförhandling i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men vittnesförhör kan äga rum också utom huvudförhandling. Om åtal i Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;detta fall inte är väckt måste domstolen, innan den tillåter vittnesförhöret,&lt;br&gt;kunna konstatera att den brottsliga gärningen är tillräckligt preciserad. Det&lt;br&gt;räcker inte med en generell hänvisning till ett straffstadgande, t. ex. 20 kap.&lt;br&gt;3 § brottsbalken. Visserligen framgår detta redan av lagtexten där det talas&lt;br&gt;om meddelandet och framställningen i bestämd form. Men för att i lagtex-&lt;br&gt;ten ännu tydligare framhäva att gärningen måste vara preciserad har ordet&lt;br&gt;brott bytts ut mot ”den brottsliga gärningen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som kan röja att någon, som inte är tilltalad eller skäligen&lt;br&gt;misstänkt, har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen&lt;br&gt;får inte ställas. Dessutom gäller att frågor som ställs till den hörde får avse&lt;br&gt;endast den påstådda gärningen. Regleringen innebär alltså i praktiken att&lt;br&gt;den som hörs bara kan bekräfta en på annan utredning grundad misstanke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även punkt 5 i andra stycket inleds med orden ”i den mån domstol”.&lt;br&gt;Vad som beträffande denna anförts under punkten 4 gäller även här.&lt;br&gt;Intrånget i tystnadsplikten skall alltså så långt möjligt begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten har det uttryckligen angivits att den är tillämplig endast i&lt;br&gt;andra fall än som avses i föregående punkter. Detta är ett förtydligande&lt;br&gt;och innebär ingen ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att intrång i tystnadsplikten skall medges krävs att det är av synner-&lt;br&gt;lig vikt av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse att uppgift lämnas.&lt;br&gt;Gällande rätt innebär alltså att beslut om att hänsynen till den grundlags-&lt;br&gt;skyddade anonymiteten skall vika får fattas endast om mycket starka skäl&lt;br&gt;kan åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikten enligt paragrafen gäller vissa personers identitet. Ut-&lt;br&gt;trycket ”uppgift i saken” i den nuvarande lydelsen syftar just på detta.&lt;br&gt;Domstolen är enligt allmänna processrättsliga regler skyldig att vid vitt-&lt;br&gt;nesförhör och vid förhör med part under sanningsförsäkran se till att något&lt;br&gt;ovidkommande inte förs in i processen. Detta innebär att domstolen skall&lt;br&gt;avvisa frågor som inte hör till saken, är förvirrande eller otillbörliga. Med&lt;br&gt;”saken” avses i detta senare sammanhang det som processen rör. Formule-&lt;br&gt;ringen i paragrafen att uppgift i saken får lämnas kan leda till missuppfatt-&lt;br&gt;ningen att det är detta som avses. Den föreslagna ändringen, som innebär&lt;br&gt;att uttrycket ”i saken” ersatts med ”om identiteten”, är avsedd att undan-&lt;br&gt;röja risken för missförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens tredje stycke är nytt. Det innehåller en handlingsregel för&lt;br&gt;domstolen. Regeln innebär att domstolen noga skall vaka över att frågor&lt;br&gt;inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad som i varje&lt;br&gt;särskilt fall är medgivet. Domstolen måste alltså noga följa förhöret och&lt;br&gt;skall avvisa frågor som t. ex. rör annan än den som är utpekad. Denna&lt;br&gt;skyldighet följer som tidigare nämnts i och för sig redan av uttrycket ”i den&lt;br&gt;mån” i inledningen till punkterna 4 och 5. Men intresset att skydda&lt;br&gt;massmediernas källor är så starkt att detta alltså inskärps även i en uttryck-&lt;br&gt;lig handlingsregel för domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har uttryckligen angivits vilket krav som ställs&lt;br&gt;på den subjektiva sidan för att någon som bryter mot vad som gäller om&lt;br&gt;bl. a. tystnadsplikt enligt 3§ skall kunna fällas till ansvar. I sak innebär&lt;br&gt;förslaget ingen ändring. Redan nu gäller alltså att även oaktsamhet är&lt;br&gt;straffbar (prop. 1975/76:204 s. 146).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra stycket har angivits kravet på subjektivt rekvisit. Inte&lt;br&gt;heller här är det fråga om någon ändring i sak (prop. 1975/76:204 s. 146).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt har paragrafen underkastats endast språkliga ändringar och en&lt;br&gt;justering till följd av ändringen av 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har huvudregeln beträffande utrikes tryckta skrifter placerats.&lt;br&gt;Någon ändring i sak är det inte frågan om. Men principen att reglerna i TF&lt;br&gt;också gäller för skrifter som trycks utomlands men som utges i Sverige bör&lt;br&gt;anges först i kapitlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen får till följd att de nuvarande 1 — 5 §§ blir 2 —6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § sägs bl. a. att huvudregeln är att 1 och 7 kap. är tillämpliga beträf-&lt;br&gt;fande skrifter som trycks utom riket men som utges här. Från detta görs i&lt;br&gt;paragrafen undantag för meddelande och anskaffande av uppgifter för&lt;br&gt;publicering i skrifter som inte huvudsakligen är avsedda för spridning&lt;br&gt;inom riket och som saknar utgivningsbevis. Beträffande meddelande och&lt;br&gt;anskaffande av uppgifter för publicering i sådana skrifter gäller längre&lt;br&gt;gående undantag än de som anges i 7 kap. 3 §. Skillnaden gentemot 7 kap.&lt;br&gt;3 § är dels att ansvarsfriheten inte gäller i något fall då meddelandet eller&lt;br&gt;anskaffandet innefattar brott mot rikets säkerhet, dels att varje uppsåtligt&lt;br&gt;åsidosättande av tystnadsplikt genom publiceringsmeddelande är straff-&lt;br&gt;bart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ändring som görs i paragrafen innebär inte någon förändring av&lt;br&gt;innehållet i skyddet för anskaffare och meddelare till utrikes tryckta skrif-&lt;br&gt;ter i sig. Den innebär en förändring endast i fråga om vilka skrifter som&lt;br&gt;skall ha det svagare skyddet för anskaffare och meddelare och vilka som&lt;br&gt;skall omfattas av det starkare skyddet i 7 kap. 3 §. För skrifter som trycks&lt;br&gt;utomlands men som har en stark anknytning till Sverige, antingen genom&lt;br&gt;att de huvudsakligen är avsedda för spridning här eller genom att de har&lt;br&gt;utgivningsbevis, kommer det mera omfattande skyddet för meddelare och&lt;br&gt;anskaffare i motsats till vad som nu är fallet att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln är, som framgår av 1 §, att TF är tillämplig endast på&lt;br&gt;skrifter som utges i Sverige. Från denna huvudregel gäller enligt andra&lt;br&gt;stycket ett undantag som avser anskaffande och meddelande för publice-&lt;br&gt;ring i skrift som inte utges i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som anskaffat eller meddelat uppgifter, t. ex. till en tidningsredak-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion i utlandet eller till en här placerad korrespondent till en utländsk Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;tidning, är alltså i vissa fall skyddad enligt TF. Skyddets omfattning är&lt;br&gt;identiskt med det som gäller för anskaffare och meddelare till skrifter som&lt;br&gt;trycks utom riket men som utges här utan att dock ha någon starkare&lt;br&gt;svensk anknytning. Vad som nu sagts innebär inte någon ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall med meddelare jämställas den som medverkar&lt;br&gt;till framställning i periodisk skrift såsom författare eller annan upphovs-&lt;br&gt;man eller genom att tillhandahålla en skrift för tryckning och utgivning.&lt;br&gt;Regeln är ny men beskriver endast vad som redan kan anses gälla, nämli-&lt;br&gt;gen att främst journalister med anknytning till utländska tidningar också&lt;br&gt;skall vara skyddade av TF. Skyddet är konstruerat på samma sätt som för&lt;br&gt;anskaffare och meddelare till sådana utrikes tryckta skrifter som inte har&lt;br&gt;någon närmare anknytning till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke har endast följdändringar och språkliga änd-&lt;br&gt;ringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nya yttrandefrihetsgrundlagen ger anledning till några konsekvensän-&lt;br&gt;dringar i RF.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland rikets grundlagar nämns yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket tillkommer en ny andra mening, enligt vilken yttrandefri-&lt;br&gt;heten i vissa slag av framställningar regleras i yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;br&gt;Den nya grundlagens ställning i förhållande till RF blir densamma som&lt;br&gt;TF:s.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de ämnen i vilka yttrande av lagrådet bör inhämtas innan riksdagen&lt;br&gt;fattar beslut om lagstiftning nämns vid sidan av grundlag om tryckfriheten&lt;br&gt;grundlag om motsvarande frihet att yttra sig i vissa slag av framställningar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yttrandefrihetsgrundlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i regeringsformen.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;142&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vårt uppdrag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stor utsträckning kan en person lämna meddelanden till pressen eller till&lt;br&gt;en författare för publicering utan att drabbas av straff eller andra påfölj-&lt;br&gt;der, trots att sådana annars skulle ha följt, t. ex. därför att meddelaren har&lt;br&gt;brutit mot en tystnadsplikt. Man brukar beteckna denna rätt, som grundas&lt;br&gt;på tryckfrihetsförordningen (TF), som meddelarfrihet. Den gäller i förhål-&lt;br&gt;lande till det allmännas organ och har betydelse främst på den offentliga&lt;br&gt;sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt huvuduppdrag har varit att utreda frågan om meddelarfrihet i&lt;br&gt;förhållandet mellan enskilda, t. ex. for anställda gentemot sina arbetsgiva-&lt;br&gt;re. Syftet är att öka möjligheterna till ett öppet meningsutbyte kring viktiga&lt;br&gt;företag, organisationer och andra organ utanför myndighetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har haft två tilläggsuppdrag. Dels har vi övervägt de regler i TF som&lt;br&gt;gäller tystnadsplikten för dem som är verksamma inom bl. a. tidningsföre-&lt;br&gt;tag och nyhetsbyråer i fråga om vem som har lämnat uppgifter för publice-&lt;br&gt;ring. Dels har vi på vissa punkter sett över de bestämmelser i TF som gäller&lt;br&gt;för skrifter som trycks utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för vårt huvuduppdrag är naturligtvis att det inte redan&lt;br&gt;råder meddelarfrihet utanför den offentliga sektorn. Hur det förhåller sig&lt;br&gt;med detta är emellertid inte helt klart. Vi har dock, i enlighet med utgångs-&lt;br&gt;punkten i direktiven och uttalanden i lagstiftningsärenden som berört&lt;br&gt;området, i vårt arbete utgått från att avtalsgrundade tystnadsplikter gene-&lt;br&gt;rellt bryter meddelarfriheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Meddelarrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet lanserar vi termen meddelarrätt som en sammanfattande&lt;br&gt;beteckning på de regler som gäller till skydd för personer som på olika sätt&lt;br&gt;medverkar till publicering i tryckt skrift utan att ha det tryckfrihetsrättsli-&lt;br&gt;ga ansvaret. Med meddelarrätt avses alltså både de friheter som ges i TF&lt;br&gt;att meddela uppgifter för publicering i tryckt skrift och att t. ex. bidra med&lt;br&gt;artiklar i en tidning där någon annan är ansvarig utgivare och det anony-&lt;br&gt;mitetsskydd som finns i TF i form av tystnadsplikt för journalister m. fl.&lt;br&gt;rörande källan till publicerade uppgifter och förbud mot efterforskning.&lt;br&gt;Den gamla termen meddelarskydd, som brukats med varierande innebörd,&lt;br&gt;använder vi inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bör ett system med meddelarrätt i förhållandet mellan enskilda införas?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt,direktiven är det en huvuduppgift för oss att föreslå en reglering&lt;br&gt;som innebär att friheten att lämna meddelanden för publicering slås fast i&lt;br&gt;grundlag även såvitt gäller förhållandet mellan enskilda. Vi har emellertid&lt;br&gt;uppfattat det så att det ingått i vårt uppdrag att överväga även om det är&lt;br&gt;lämpligt att införa en ordning av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller dessa överväganden redovisar vi ett flertal regler som&lt;br&gt;innebär att det redan nu finns en betydande insyn i privat verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men vi konstaterar dels att möjligheterna till insyn trots allt är mindre i&lt;br&gt;enskilda organisationer än de är hos det allmänna, dels att det finns skäl,&lt;br&gt;främst intresset av att vidga yttrandefriheten och informationsfriheten för&lt;br&gt;att därigenom vitalisera vårt demokratiska samhällsskick, som talar för att&lt;br&gt;man bör öka möjligheterna till insyn i och allmän debatt om verksamheten&lt;br&gt;hos företag och andra privata organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som talar för en ökad öppenhet genom införandet av en medde-&lt;br&gt;larrätt på den privata sektorn måste naturligtvis vägas mot dem som talar i&lt;br&gt;motsatt riktning. Bl. a. finns det en risk för att en reglering som är avsedd&lt;br&gt;att leda till en ökad öppenhet motverkar sitt eget syfte genom att förorsaka&lt;br&gt;större hemlighetsmakeri. En annan negativ konsekvens kan bli att det&lt;br&gt;förtroendefulla samarbetet mellan ledning och anställda i företag rubbas.&lt;br&gt;Stor vikt måste också fästas vid farhågorna för att företagens konkurrens-&lt;br&gt;förmåga försvagas som följd av en bristande tilltro till deras möjlighet att&lt;br&gt;upprätthålla avtal om sekretess, inte minst i förhållande till utländska&lt;br&gt;samarbetsparter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid vägningen av skälen för resp, mot införandet av meddelarrätt i&lt;br&gt;förhållandet mellan enskilda har vi utgått från att ett flertal undantag&lt;br&gt;måste göras från denna rätt. Bl. a. måste undantag göras för vissa typer av&lt;br&gt;företagshemligheter och för flertalet uppgifter om enskilds personliga eller&lt;br&gt;privata ekonomiska förhållanden. Vidare har vi antagit att en meddelar-&lt;br&gt;rätt, på grund av den lojalitet som råder inom många privata företag och&lt;br&gt;andra organisationer, skulle komma att utnyttjas i avsevärt mindre om-&lt;br&gt;fattning än den skulle ge utrymme för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har vid våra överväganden kommit fram till att en meddelarrätt i&lt;br&gt;förhållandet mellan enskilda, med de begränsningar och undantag som vi&lt;br&gt;funnit nödvändiga, skulle innebära en värdefull utbyggnad av den tryckfri-&lt;br&gt;hetsrättsliga och yttrandefrihetsrättsliga lagstiftningen i vårt land utan att&lt;br&gt;medföra några allvarligare publicitetsskador. Vi föreslår därför att en&lt;br&gt;lagstiftning härom införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av den nya lagstiftningen föreslås bli upptagen i ett nytt&lt;br&gt;kapitel i TF, 13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Omfattningen av meddelarrätten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är varken behövligt eller rimligt att meddelarrätt gäller i alla relationer&lt;br&gt;mellan enskilda. Vi har stannat för att de nya reglerna bör gälla endast i&lt;br&gt;förhållandet mellan enskilda arbetsgivare och arbetstagare och mellan&lt;br&gt;föreningar och deras medlemmar (13 kap. 1 § TF). Det är i dessa relationer&lt;br&gt;som avtalsgrundade tystnadsplikter har den ojämförligt största betydelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men alla enskilda anställningsförhållanden och alla medlemskap i för-&lt;br&gt;eningar omfattas inte av meddelarrätten enligt förslaget. Enligt 13 kap. 4 §&lt;br&gt;TF undantas dels arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och&lt;br&gt;anställningsvillkor får anses ha en företagsledande eller därmed jämförlig&lt;br&gt;ställning, dels medlemmar i ideella föreningar i vilka medlemskapet sak-&lt;br&gt;nar ekonomisk betydelse för medlemmarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första undantaget grundar sig på tanken att det inte är rimligt att&lt;br&gt;personer som befinner sig i ett förtroendeförhållande av central betydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for t. ex. ett foretag skall ha rätt att röja hemliga uppgifter. Det andra Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;undantaget vilar på samma grund som domstolarnas praxis rörande frågan Bilaga 1&lt;br&gt;i vilka fall rättsordningen får ingripa i föreningars inre liv. Innebörden är&lt;br&gt;att en ideell förening, i vilken medlemskapet saknar ekonomisk betydelse&lt;br&gt;för medlemmarna, har frihet att utesluta medlemmar efter eget gottfinnan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Meddelarrättens innebörd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt 13 kap. 2 § TF i förslaget får anställda och föreningsmedlemmar en&lt;br&gt;rätt att, utan hinder av enskilt åtagande, i tryckt skrift yttra sina tankar och&lt;br&gt;åsikter och meddela uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst&lt;br&gt;samt att till tidningsutgivare och författare m.fl. meddela uppgifter och&lt;br&gt;underrättelser för offentliggörande i tryckt skrift. De får vidare en rätt att&lt;br&gt;anskaffa uppgifter och underrättelser för att offentliggöra dem i tryckt&lt;br&gt;skrift eller för att lämna meddelande för sådant offentliggörande. Det är&lt;br&gt;fråga om samma tryckfrihetsrättsliga rättigheter som redan gäller gent-&lt;br&gt;emot det allmänna som får giltighet i förhållandet mellan enskilda. Det rör&lt;br&gt;sig alltså i själva verket inte bara om en meddelarrätt (se ovan) utan också&lt;br&gt;om en publiceringsrätt och en anskaffarfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi nämnt ovan innefattas i meddelarrätten även ett anonymitets-&lt;br&gt;skydd. Hur detta är utformat återkommer vi till under rubrikerna Förbud&lt;br&gt;mot efterforskning och Tystnadsplikt för journalister m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skyddet mot sanktioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En frihet att, oavsett enskilt åtagande, publicera uppgifter, meddela upp-&lt;br&gt;gifter för publicering och anskaffa uppgifter i publiceringssyfte måste&lt;br&gt;naturligtvis kombineras med ett skydd mot sanktioner riktade mot den&lt;br&gt;som utnyttjat sin frihet. Något skydd mot ådömande av ansvar behövs inte&lt;br&gt;eftersom avtalsbrott som sådana inte är straffbara. Däremot krävs ett&lt;br&gt;skydd mot åläggande av ersättningsskyldighet. I 13 kap. 3 § TF föreskrivs&lt;br&gt;därför att utnyttjande av meddelarrätten inte får föranleda ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det räcker inte att skydda mot åläggande av ersättningsskyldighet.&lt;br&gt;Den som är arbetstagare måste skyddas även mot arbetsrättsliga följder.&lt;br&gt;Alla följder för anställningsförhållandet bör vara uteslutna. I enlighet med&lt;br&gt;vad som gäller för kränkning av den på arbetsmarknaden gällande före-&lt;br&gt;ningsrätten har därför i 13 kap. 3 § TF föreskrivits att skyddet avser varje&lt;br&gt;åtgärd till skada för en arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreningsmedlem skyddas, förutom mot skadestånd, mot att bli&lt;br&gt;utesluten som medlem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som antytts ovan kan en meddelarrätt inte omfatta all sorts informa-&lt;br&gt;tion. Betydande undantag måste göras. I den mån en uppgift är undanta-&lt;br&gt;gen från meddelarrätten gäller inte det angivna skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Undantag från meddelarrätten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som nyss sagts måste vissa typer av information undantas från meddelar-&lt;br&gt;rätten. Vilka dessa är anges i en särskild lag om begränsning av rätten&lt;br&gt;enligt 13 kap. TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först undantas (1 kap. 2 § i den särskilda lagen) sådana uppgifter som&lt;br&gt;utgör företagshemligheter och som skyddas enligt lagen om skydd för&lt;br&gt;företagshemligheter. (Vi bygger våra resonemang på det av riksdagen&lt;br&gt;vilandeförklarade lagförslaget.) Detta undantag är emellertid inte totalt.&lt;br&gt;Det gäller inte beträffande förhållanden som har så väsentlig betydelse för&lt;br&gt;miljön eller för människors hälsa eller annars ett sådant allmänintresse att&lt;br&gt;detta uppenbart väger tyngre än intresset av att skydda hemligheten. Att&lt;br&gt;mera exakt ange vad som är ett ”allmänintresse” är knappast möjligt. Det&lt;br&gt;skall dock vara fråga om uppgifter av stor betydelse för många människor&lt;br&gt;eller för grundläggande samhällsfunktioner eller vara sådant som berör&lt;br&gt;förhållanden av stor principiell betydelse. Allmänintresse är inte detsam-&lt;br&gt;ma som nyhetsvärde. Inte heller har det med ”det allmännas intressen”,&lt;br&gt;dvs. de intressen som företräds av stat och kommun, att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan undantas från meddelarrätten sådan information som part håller&lt;br&gt;hemlig under pågående förhandling rörande löne- eller andra anställnings-&lt;br&gt;villkor eller vid förberedelse för sådan förhandling (1 kap. 3§ i den&lt;br&gt;särskilda lagen) och information som hålls hemlig med stöd av 21 och&lt;br&gt;22 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller kollektiv-&lt;br&gt;avtal som sägs i 4 § andra stycket nämnda lag (1 kap. 4 § i den särskilda&lt;br&gt;lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt undantag gäller för uppgifter om enskilds personliga förhål-&lt;br&gt;landen och enskilds privata ekonomiska förhållanden (1 kap. 5 § första&lt;br&gt;stycket i den särskilda lagen). Sådana undantas från meddelarrätten om&lt;br&gt;det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften kommer&lt;br&gt;ut. Undantaget är emellertid, i likhet med det som gäller för företagshem-&lt;br&gt;ligheter, inte absolut utan gäller endast i den mån det inte finns ett&lt;br&gt;allmänintresse av att uppgifterna lämnas ut som uppenbart väger tyngre än&lt;br&gt;den enskildes anspråk på skydd för egen del. Vidare undantas, med samma&lt;br&gt;reservation, uppgift om ekonomiska förhållanden hos leverantörer, kun-&lt;br&gt;der och andra som har trätt i affärsförbindelse eller annan liknande förbin-&lt;br&gt;delse med en arbetsgivare eller en förening, om denna håller uppgiften&lt;br&gt;hemlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter om enskildas förhållanden och förhållanden hos kunder etc.&lt;br&gt;behöver ofta ett särskilt skydd. Vi föreslår därför att det vid intresseavväg-&lt;br&gt;ningen här — dvs. vid vägningen mellan skyddsintresset och allmänintres-&lt;br&gt;set — skall fästas särskilt avseende vid om det föreligger ett förtroendeför-&lt;br&gt;hållande mellan arbetsgivaren eller föreningen och den som uppgiften rör&lt;br&gt;(1 kap. 5 § tredje stycket i den särskilda lagen.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett absolut undantag från meddelarrätten föreslås för uppgifter av sådan&lt;br&gt;art att ett röjande kan antas medföra fara för någons personliga säkerhet (1&lt;br&gt;kap. 5 § fjärde stycket i den särskilda lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen gäller i princip undantag från meddelarrätten beträffande åt-&lt;br&gt;gärder som är avsedda att skydda mot brott samt i fråga om chiffer, koder&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller liknande metoder för att underlätta befordran av uppgifter och beträf-&lt;br&gt;fande uppgift som avser postförsändelser eller telefonmeddelanden 1 kap.&lt;br&gt;6 och 7 §§ i den särskilda lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu uppräknade undantagen är inte några självständiga sekretessreg-&lt;br&gt;ler utan innebär endast att tystnadsplikter av denna art som grundar sig på&lt;br&gt;avtal kan göras gällande och således utan hinder av TF utgöra grund för&lt;br&gt;sanktioner mot arbetstagaren resp, föreningsmedlemmen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kritikrätten. Oriktiga uppgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I den mån någon undantagsregel inte är tillämplig gäller publiceringsrätten&lt;br&gt;och meddelarrätten fullt ut. Detta innebär bl. a. en frihet for den enskilde&lt;br&gt;att i tryckt skrift uttala kritik mot sin arbetsgivare eller mot den förening&lt;br&gt;som han är medlem i. Denna skyddade kritikrätt är en viktig del av den&lt;br&gt;nya regleringen. Visserligen finns det redan i dag enligt praxis en betydan-&lt;br&gt;de rätt för i vart fall en anställd att kritisera sin arbetsgivare. Men beträf-&lt;br&gt;fande tryckt skrift kommer den med vårt förslag både att sträcka sig längre&lt;br&gt;och att bli skyddad i grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också denna rätt — som alltså principiellt är något annat än rätten att&lt;br&gt;avslöja hemligheter — bör emellertid ges en yttersta gräns. Ett undantag&lt;br&gt;görs därför i 13 kap. 6 § TF från skyddet enligt 13 kap. 3 § TF. Undantaget&lt;br&gt;innebär att om en anställd i en framställning eller i ett meddelande uppsåt-&lt;br&gt;ligen har lämnat oriktiga uppgifter om förhållanden som rör arbetsgivaren&lt;br&gt;till skada för denne så utgör inte grundlagen något hinder mot att han skiljs&lt;br&gt;från anställningen eller omplaceras. Det bör påpekas att det här inte rör sig&lt;br&gt;om något sekretessbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har vidare ansett att det inte vore rimligt att hindra en förening att&lt;br&gt;utesluta en medlem som uttryckligen framfört uppfattningar som uppen-&lt;br&gt;bart strider mot föreningens grundläggande värderingar. Detta gäller även&lt;br&gt;om personen i fråga framfört uppfattningarna i egenskap av författare eller&lt;br&gt;annan upphovsman till en framställning i tryckt skrift. Men detta undan-&lt;br&gt;tag från publicerings- och meddelarrätten kan knappast vara absolut. Om&lt;br&gt;framställningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig bör det&lt;br&gt;skydd gälla som meddelarrätten ger.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sanktioner för överträdelser av meddelarrätten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för ett överskridande av meddelarrätten drabbar den anställde&lt;br&gt;eller föreningsmedlemmen. Det vanliga tryckfrihetsrättsliga ansvarssyste-&lt;br&gt;met med ansvar för t. ex. den ansvarige utgivaren gäller alltså inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetsgivare eller en förening träder meddelarrätten för när och&lt;br&gt;ingriper med en åtgärd mot någon som hållit sig inom gränserna för sin&lt;br&gt;meddelarrätt blir åtgärden ogiltig. Arbetsgivaren eller föreningen kan ock-&lt;br&gt;så bli skadeståndsskyldig. Detta framgår av 2 kap. 1 § i den särskilda lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts ovan under rubriken skyddet mot sanktioner är den anställ-&lt;br&gt;de som utnyttjat sin meddelarrätt skyddad på samma sätt som den som&lt;br&gt;utnyttjat sin föreningsrätt. En arbetsgivare kan alltså bli skyldig att utge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning både for den förlust som uppkommit och för den kränkning som Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;den otillåtna åtgärden innebär. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud mot efterforskning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En betydelsefull del av ett meddelarrättsligt system är förbudet mot efter-&lt;br&gt;forskning av den som utnyttjat den rätt som systemet ger. Vårt förslag&lt;br&gt;innebär att en motsvarighet till det efterforskningsförbud som f. n. finns i 3&lt;br&gt;kap. 4 § TF, och som gäller ”myndighet eller annat allmänt organ”, införs&lt;br&gt;på den privata sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterforskningsförbudet riktar sig enligt 13 kap. 9§ första stycket TF&lt;br&gt;mot den som har en företagsledande eller därmed jämförlig ställning och&lt;br&gt;en arbetsledande ställning i ett företag eller en ledande ställning i en&lt;br&gt;förening. Men det sträcker sig längre än så. Det omfattar enligt 13 kap. 9 §&lt;br&gt;andra stycket TF även annan inom ett företag eller en förening om efter-&lt;br&gt;forskningen sker för företagets eller föreningens räkning. Förbudet mot&lt;br&gt;efterforskning är alltså tämligen omfattande. Men vi anser inte att det bör&lt;br&gt;träffa alla anställda i ett företag eller alla medlemmar i en förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom det nuvarande efterforskningsförbudet gäller det förbud mot&lt;br&gt;efterforskning som vi föreslår inte i de fall ingripande mot någon är&lt;br&gt;förenligt med bestämmelserna i TF. Den som överskridit gränserna för&lt;br&gt;meddelarrätten får alltså efterforskas även av den som annars är förbjuden&lt;br&gt;att göra detta. Det sagda gäller dock med två undantag. En anställd som&lt;br&gt;uppsåtligen spritt oriktiga uppgifter om sitt företag och en föreningsmed-&lt;br&gt;lem som medverkat till en framställning som uppenbart strider mot för-&lt;br&gt;eningens grundläggande värderingar får inte efterforskas. En anledning&lt;br&gt;härtill är att förbudet mot efterforskning annars lätt nog skulle bli ihåligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegången&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mål som rör fråga, huruvida någon överskridit de rättigheter som medde-&lt;br&gt;larrätten i förhållandet mellan enskilda innebär, skall handläggas som&lt;br&gt;tryckfrihetsmål. Ett sådant mål skall prövas av en jury om inte parterna på&lt;br&gt;båda sidor avstår från juryprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen skall, oavsett om de innehåller någon fråga som annars skulle&lt;br&gt;prövas av arbetsdomstolen, handläggas i tryckfrihetsdomstol. Mål som&lt;br&gt;överklagas prövas i andra instans av hovrätt och i sista hand av högsta&lt;br&gt;domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tystnadsplikt för journalister m. fl.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;F. n. gäller enligt 3 kap. 3 § TF tystnadsplikt bl. a. för journalister och&lt;br&gt;andra som tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av tryckt&lt;br&gt;skrift, i fråga om vem som är författare eller har lämnat meddelande för&lt;br&gt;publicering eller är utgivare av skrift som inte är periodisk. Denna regel,&lt;br&gt;som är ett viktigt inslag i anonymitetsskyddet, gäller över hela fältet och&lt;br&gt;alltså även till förmån för den som åsidosatt något enskilt åtagande genom&lt;br&gt;publicering i tryckt skrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från regeln gäller ett antal undantag. Bl. a. kan domstol medge intrång i Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;tystnadsplikten vid vissa brott enligt TF om det är erforderligt att uppgift Bilaga 1&lt;br&gt;lämnas huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet&lt;br&gt;har lämnat ett meddelande eller på annat sätt medverkat till framställning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär att regeln i 3 kap. 3 § TF, som f. n. är något oklart&lt;br&gt;formulerad, förtydligas. Någon ändring i sak medför inte detta. Dock&lt;br&gt;föreslår vi vissa ändringar i rättegångsbalken som syftar till att något&lt;br&gt;förstärka skyddet för massmediernas källor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utrikes tryckta skrifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln i TF är att dess bestämmelser gäller även skrifter som trycks&lt;br&gt;utom riket i den mån de utges här. Från denna regel finns vissa undantag.&lt;br&gt;Bl. a. gäller ett mindre långtgående skydd för den som meddelat eller&lt;br&gt;anskaffat uppgifter för publicering i utrikes tryckt skrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär att skyddet för meddelare och anskaffare till skrifter&lt;br&gt;som visserligen trycks utom riket men som huvudsakligen är avsedda för&lt;br&gt;spridning i Sverige eller beträffande vilka utgivningsbevis finns skall vara&lt;br&gt;detsamma som för skrifter som trycks och utges i Sverige. Detta innebär&lt;br&gt;alltså en förstärkning av skyddet för meddelare och anskaffare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Genomförandet av förslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Eftersom ett genomförande av förslagen förutsätter grundlagsändring före-&lt;br&gt;slår vi att huvuddelen av de nya reglerna får träda i kraft först den 1&lt;br&gt;januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Radio, TV, m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att de regler som gäller på det radiorättsliga området anpassas&lt;br&gt;till de föreslagna reglerna om meddelarrätt i förhållandet mellan enskilda.&lt;br&gt;Vidare utgår vi från att meddelarrätt i enlighet med vårt förslag kommer&lt;br&gt;att införas på övriga fält där yttrandefriheten kan komma att få ett särskilt&lt;br&gt;skydd i grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 1, 3 och 9 §§, 3 kap. 3 — 5 §§, 7 kap. 6 §, 9 kap. 1 och 2 §§,&lt;br&gt;11 kap. 1 §, 12 kap. 1 och 14 §§ samt rubrikerna till 9 och 11 kap. skall ha&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 13 kap. skall betecknas 14 kap.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i förordningen skall införas ett nytt kapitel, 13 kap. av&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nya 14 kap. 1 — 5 §§ skall betecknas 2 — 6 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nya 14 kap. 6 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tfe/s att det i förordningen skall införas två nya paragrafer, 14 kap. 1 och&lt;br&gt;7 §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av&lt;br&gt;myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter,&lt;br&gt;att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll,&lt;br&gt;och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider&lt;br&gt;mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän&lt;br&gt;upplysning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med de i första stycket angivna grunderna för en&lt;br&gt;allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en&lt;br&gt;allsidig upplysning skall det stå varje svensk medborgare fritt att, med&lt;br&gt;iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till&lt;br&gt;skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar&lt;br&gt;och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och&lt;br&gt;underrättelser i vad ämne som helst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är i denna&lt;br&gt;förordning föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne&lt;br&gt;som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som&lt;br&gt;är att anse som upphovsman till framställning i skriften, till skriftens&lt;br&gt;utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till&lt;br&gt;företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till&lt;br&gt;periodiska skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall envar äga rätt att, om ej annat följer av denna förordning,&lt;br&gt;anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offent-&lt;br&gt;liggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande som avses i&lt;br&gt;föregående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätt att, oavsett enskilt åta-&lt;br&gt;gande, i tryckt skrift yttra sina&lt;br&gt;tankar och åsikter samt meddela&lt;br&gt;och anskajfa uppgifter och underrät-&lt;br&gt;telser föreskrivs i 13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Omtryckt 1988:1448.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För missbruk av tryckfriheten el-&lt;br&gt;ler medverkan däri må ej någon i&lt;br&gt;annan ordning eller i annat fall än&lt;br&gt;denna förordning bestämmer kun-&lt;br&gt;na tilltalas eller dömas till ansvar&lt;br&gt;eller ersättningsskyldighet eller&lt;br&gt;skriften konfiskeras eller läggas un-&lt;br&gt;der beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För missbruk av tryckfriheten el-&lt;br&gt;ler medverkan däri får inte någon i&lt;br&gt;annan ordning eller i annat fall än&lt;br&gt;denna förordning bestämmer tillta-&lt;br&gt;las eller dömas till ansvar eller er-&lt;br&gt;sättningsskyldighet eller utsättas för&lt;br&gt;åtgärd till skada för honom eller&lt;br&gt;skriften konfiskeras eller läggas un-&lt;br&gt;der beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ersättningsskyldighet och&lt;br&gt;andra rättsföljder för den som ge-&lt;br&gt;nom tryckt skrift eller genom med-&lt;br&gt;delande eller anskaffande av uppgif-&lt;br&gt;ter eller underrättelser för publice-&lt;br&gt;ring i sådan skrift åsidosatt vad som&lt;br&gt;ålegat honom på grund av enskilt&lt;br&gt;åtagande finns bestämmelser i 13&lt;br&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av denna förordning gäller vad i lag är stadgat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen användes&lt;br&gt;vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysnings-&lt;br&gt;verksamhet av kreditupplysning, som innebär otillbörligt intrång i en-&lt;br&gt;skilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande&lt;br&gt;uppgift, om ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande samt om&lt;br&gt;rättelse av oriktig eller missvisande uppgift;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om ansvar och ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet som avser det sätt på vil-&lt;br&gt;ket uppgift eller underrättelse an-&lt;br&gt;skaffats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om ansvar, ersättningsskyl-&lt;br&gt;dighet och annan rättsföljd som av-&lt;br&gt;ser det sätt på vilket uppgift eller&lt;br&gt;underrättelse anskaffats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har tagit befattning&lt;br&gt;med tillkomsten eller utgivningen&lt;br&gt;av tryckt skrift eller med framställ-&lt;br&gt;ning som var avsedd att införas i&lt;br&gt;tryckt skrift och den som har varit&lt;br&gt;verksam inom företag för utgivning&lt;br&gt;av tryckta skrifter eller inom före-&lt;br&gt;tag för yrkesmässig förmedling av&lt;br&gt;nyheter eller andra meddelanden&lt;br&gt;till periodiska skrifter må icke röja&lt;br&gt;vad han därvid erfarit om vem som&lt;br&gt;är författare eller har lämnat med-&lt;br&gt;delande enligt 1 kap. 1 § tredje styc-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har tagit befattning&lt;br&gt;med tillkomsten eller utgivningen&lt;br&gt;av tryckt skrift eller med framställ-&lt;br&gt;ning som var avsedd att införas i&lt;br&gt;tryckt skrift och den som har varit&lt;br&gt;verksam inom företag för utgivning&lt;br&gt;av tryckta skrifter eller inom före-&lt;br&gt;tag för yrkesmässig förmedling av&lt;br&gt;nyheter eller andra meddelanden&lt;br&gt;till periodiska skrifter får inte röja&lt;br&gt;vad han därvid erfarit om vem som&lt;br&gt;är författare eller har lämnat med-&lt;br&gt;delande enligt 1 kap. 1 § tredje styc-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ket eller är utgivare av skrift som ej&lt;br&gt;är periodisk, om ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. denne har samtyckt därtill;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fråga därom får väckas enligt&lt;br&gt;2 § första stycket;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fråga är om brott som angives&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 7 kap. 3 § första stycket 1;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fråga är om brott enligt 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § eller 3 § första stycket 2 eller 3&lt;br&gt;och rätten finner det erforderligt att&lt;br&gt;vid förhandling uppgift lämnas, hu-&lt;br&gt;ruvida den som är tilltalad eller&lt;br&gt;skäligen misstänkt för brottet har&lt;br&gt;lämnat meddelandet eller medver-&lt;br&gt;kat till framställningen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. rätten av hänsyn till allmänt&lt;br&gt;eller enskilt intresse finner det vara&lt;br&gt;av synnerlig vikt att uppgift i saken&lt;br&gt;lämnas vid vittnesförhör eller för-&lt;br&gt;hör med part under sanningsförsäk-&lt;br&gt;ran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ket eller är utgivare av skrift som&lt;br&gt;inte är periodisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikten enligt första styc-&lt;br&gt;ket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om författaren, meddelaren el-&lt;br&gt;ler utgivaren har samtyckt till att&lt;br&gt;hans identitet röjs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om fråga om identiteten får&lt;br&gt;väckas enligt 2 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det rör sig om brott som&lt;br&gt;anges i 7 kap. 3 § första stycket 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i den mån domstol finner det&lt;br&gt;erforderligt, när det rör sig om brott&lt;br&gt;enligt 7 kap. 2 § eller 3 § första styc-&lt;br&gt;ket 2 eller 3, att vid förhandling&lt;br&gt;uppgift lämnas, huruvida den som&lt;br&gt;är tilltalad eller skäligen misstänkt&lt;br&gt;för den brottsliga gärningen har&lt;br&gt;lämnat meddelandet eller medver-&lt;br&gt;kat till framställningen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i den mån domstol i andra mål&lt;br&gt;än sådana som handläggs som&lt;br&gt;tryckfrihetsmål av hänsyn till ett&lt;br&gt;allmänt eller enskilt intresse finner&lt;br&gt;det vara av synnerlig vikt att upp-&lt;br&gt;gift lämnas vid vittnesförhör eller&lt;br&gt;förhör med en part under sannings-&lt;br&gt;försäkran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhör som avses i andra styc-&lt;br&gt;ket 4 eller 5 skall rätten noga vaka&lt;br&gt;över att frågor inte ställs som kan&lt;br&gt;inkräkta på tystnadsplikten utöver&lt;br&gt;vad som i varje särskilt fall är med-&lt;br&gt;givet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om undantag i övrigt från tyst-&lt;br&gt;nadsplikten enligt första stycket fö-&lt;br&gt;reskrivs i 13 kap. 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighet eller annat allmänt organ må ej efterforska författaren till&lt;br&gt;framställning som införts eller varit avsedd att införas i tryckt skrift, den&lt;br&gt;som utgivit eller avsett att utgiva framställning i sådan skrift eller den som&lt;br&gt;lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, i vidare mån än som&lt;br&gt;erfordras för åtal eller annat ingripande mot honom som ej står i strid med&lt;br&gt;denna förordning. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den&lt;br&gt;i 3 § angivna tystnadsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förbud i övrigt mot efterforsk-&lt;br&gt;ning föreskrivs i 13 kap. 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsätter någon mot författarens&lt;br&gt;eller, i fall som avses i 1 §, mot ut-&lt;br&gt;givarens eller meddelarens vilja å&lt;br&gt;tryckt skrift dennes namn, pseudo-&lt;br&gt;nym eller signatur eller åsidosätter&lt;br&gt;någon sin tystnadsplikt enligt 3 §,&lt;br&gt;straffes med böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år. Lag samma vare, om å&lt;br&gt;skriften såsom författare, utgivare&lt;br&gt;eller meddelare utsättes namnet å&lt;br&gt;eller pseudonymen eller signaturen&lt;br&gt;för annan person än den verkliga&lt;br&gt;författaren, utgivaren eller medde-&lt;br&gt;laren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För efterforskning i strid med 4 §&lt;br&gt;första punkten dömes till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott som avses i&lt;br&gt;målsäganden anmält brottet till åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet mot författarens eller, i&lt;br&gt;fall som avses i 1 §, mot utgivarens&lt;br&gt;eller meddelarens vilja på tryckt&lt;br&gt;skrift utsätter dennes namn, pseu-&lt;br&gt;donym eller signatur eller åsidosät-&lt;br&gt;ter sin tystnadsplikt enligt 3 §,&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år. Till samma straff döms den&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;på skriften såsom författare, utgiva-&lt;br&gt;re eller meddelare utsätter namnet&lt;br&gt;på eller pseudonymen eller signatu-&lt;br&gt;ren för annan person än den verkli-&lt;br&gt;ga författaren, utgivaren eller med-&lt;br&gt;delaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver efterforskning i&lt;br&gt;strid med 4 § första meningen&lt;br&gt;döms, om det sker uppsåtligen eller&lt;br&gt;av oaktsamhet, till böter eller fäng-&lt;br&gt;else i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har flera medverkat till gärning&lt;br&gt;som avses i första eller andra stycket&lt;br&gt;gäller om ansvar härför vad som fö-&lt;br&gt;reskrivs i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första stycket må väckas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i lag är stadgat angående påföljd för brott, som avses i 4 och 5 §§,&lt;br&gt;gälle ock då brottet är att anse som tryckfrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående enskilt anspråk på&lt;br&gt;grund av tryckfrihetsbrott stadgas i&lt;br&gt;11 kap. Fälles den tilltalade för&lt;br&gt;brott, som avses i 4§ 14 eller 15,&lt;br&gt;må ock, då fråga är om periodisk&lt;br&gt;skrift, på yrkande förordnas att do-&lt;br&gt;men skall införas i skriften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående enskilt anspråk på&lt;br&gt;grund av tryckfrihetsbrott och talan&lt;br&gt;om annan rättsföljd i anledning av&lt;br&gt;sådant brott finns föreskrifter i 11&lt;br&gt;kap. Fälls den tilltalade för brott,&lt;br&gt;som avses i 4 § 14 eller 15, får ock-&lt;br&gt;så, då fråga är om periodisk skrift,&lt;br&gt;på yrkande förordnas att domen&lt;br&gt;skall införas i skriften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1448.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillsyn och åtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Om åtal m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0364/prop_199091__64-1.png" style="width:14pt;height:11pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern skall vaka över att&lt;br&gt;de gränser för tryckfriheten som an-&lt;br&gt;givas i denna förordning ej överskri-&lt;br&gt;das.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § första stycket&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern är ensam åklaga-&lt;br&gt;re i mål om tryckfrihetsbrott. Ej må&lt;br&gt;annan än justitiekanslern inleda&lt;br&gt;förundersökning rörande tryckfri-&lt;br&gt;hetsbrott. Endast justitiekanslern&lt;br&gt;och rätten äga besluta om tvångs-&lt;br&gt;medel med anledning av misstanke&lt;br&gt;om sådant brott, om ej annat är&lt;br&gt;föreskrivet i denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § tredje stycket&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern är ensam åklaga-&lt;br&gt;re i mål om tryckfrihetsbrott. Ingen&lt;br&gt;annan än justitiekanslern får inleda&lt;br&gt;förundersökning rörande tryckfri-&lt;br&gt;hetsbrott. Endast justitiekanslern&lt;br&gt;och rätten får besluta om tvångsme-&lt;br&gt;del med anledning av misstanke&lt;br&gt;om sådant brott, om inte annat är&lt;br&gt;föreskrivet i denna förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern är tillika ensam åklagare i annat tryckfrihetsmål än mål&lt;br&gt;om tryckfrihetsbrott samt i mål som eljest avser brott mot bestämmelse i&lt;br&gt;denna förordning; om befogenhet för riksdagens ombudsman att vara&lt;br&gt;åklagare i mål som nu angivits gäller dock vad i lag är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § andra stycket&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen äger hos justitiekans-&lt;br&gt;lern anmäla skrift till åtal för&lt;br&gt;tryckfrihetsbrott. I lag må föreskri-&lt;br&gt;vas att allmänt åtal för tryckfri-&lt;br&gt;hetsbrott må väckas endast efter re-&lt;br&gt;geringens medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får hos justitiekans-&lt;br&gt;lern anmäla skrift till åtal för&lt;br&gt;tryckfrihetsbrott. I lag får föreskri-&lt;br&gt;vas att allmänt åtal för tryckfri-&lt;br&gt;hetsbrott får väckas endast efter re-&lt;br&gt;geringens medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om enskilt anspråk &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om enskilt anspråk z anledning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tryckfrihetsbrott, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilt anspråk i anledning av&lt;br&gt;missbruk av tryckfriheten må grun-&lt;br&gt;das allenast därå att den skrift, som&lt;br&gt;anspråket avser, innefattar tryckfri-&lt;br&gt;hetsbrott. Sådant anspråk må, om&lt;br&gt;ej annat nedan stadgas, icke göras&lt;br&gt;gällande mot annan än den som en-&lt;br&gt;ligt 8 kap. svarar för brottet. Har på&lt;br&gt;grund av omständighet, som avses i&lt;br&gt;8 kap. 10 §, ansvaret övergått å ho-&lt;br&gt;nom, må anspråket göras gällande&lt;br&gt;även mot den som före honom haft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilt anspråk och annan rätts-&lt;br&gt;följd i anledning av missbruk av&lt;br&gt;tryckfriheten får grundas endast på&lt;br&gt;att den skrift, som anspråket avser,&lt;br&gt;innefattar tryckfrihetsbrott. Sådant&lt;br&gt;anspråk får, om inte annat före-&lt;br&gt;skrivs nedan, inte göras gällande&lt;br&gt;mot annan än den som enligt 8 kap.&lt;br&gt;svarar för brottet. Har på grund av&lt;br&gt;omständighet, som avses i 8 kap.&lt;br&gt;10 §, ansvaret övergått på honom,&lt;br&gt;får anspråket göras gällande även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att svara, om och i den omfattning mot den som före honom haft att&lt;br&gt;sådant anspråk eljest enligt lag må svara, om och i den omfattning så-&lt;br&gt;göras gällande. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dant anspråk annars enligt lag får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göras gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i 8 kap. 12 § är stadgat i fråga om ansvar gälle ock beträffande&lt;br&gt;enskilt anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om enskilt anspråk på grund av&lt;br&gt;brott enligt 7 kap. 2 eller 3 §§ gäller&lt;br&gt;vad i lag är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om enskilt anspråk på grund av&lt;br&gt;brott enligt 7 kap. 2 eller 3 § och om&lt;br&gt;annan rättsföljd i anledning av så-&lt;br&gt;dant brott gäller vad som är före-&lt;br&gt;skrivet i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ersättningsskyldighet och&lt;br&gt;andra rättsföljder för den som ge-&lt;br&gt;nom tryckt skrift eller genom med-&lt;br&gt;delande eller anskaffande av uppgif-&lt;br&gt;ter eller underrättelser för publice-&lt;br&gt;ring i sådan skrift åsidosatt vad som&lt;br&gt;ålegat honom på grund av enskilt&lt;br&gt;åtagande finns bestämmelser i 13&lt;br&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryckfrihetsmål upptagas av tingsrätt inom vars domkrets länsstyrelse&lt;br&gt;har sitt säte. Förekommer anledning att även annan tingsrätt inom länet&lt;br&gt;skall äga upptaga tryckfrihetsmål, äger regeringen förordna därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till tryckfrihetsmål hänföras mål&lt;br&gt;angående ansvar eller enskilt an-&lt;br&gt;språk på grund av tryckfrihetsbrott&lt;br&gt;så ock ansökningsmål, som avses i&lt;br&gt;9 kap. 5 §. Till tryckfrihetsmål hän-&lt;br&gt;föras även mål angående ansvar el-&lt;br&gt;ler enskilt anspåk på grund av brott&lt;br&gt;enligt 7 kap. 3 §. Är fråga om brott&lt;br&gt;enligt sistnämnda paragrafs andra&lt;br&gt;stycke och har den som anskaffat&lt;br&gt;uppgiften eller underrättelsen ej of-&lt;br&gt;fentliggjort denna i tryckt skrift el-&lt;br&gt;ler meddelat den till annan för så-&lt;br&gt;dant offentliggörande, skall dock&lt;br&gt;målet handläggas som tryckfrihets-&lt;br&gt;mål endast om det är uppenbart att&lt;br&gt;anskaffandet skett för offentliggö-&lt;br&gt;rande i tryckt skrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till tryckfrihetsmål hänförs mål&lt;br&gt;angående ansvar på grund av&lt;br&gt;tryckfrihetsbrott, mål angående en-&lt;br&gt;skilt anspråk eller annan rättsföljd i&lt;br&gt;anledning av sådant brott samt an-&lt;br&gt;sökningsmål, som avses i 9 kap. 5 §.&lt;br&gt;Till tryckfrihetsmål hänförs även&lt;br&gt;mål angående ansvar på grund av&lt;br&gt;brott enligt 7 kap. 3 § och mål om&lt;br&gt;enskilt anspråk eller annan rätts-&lt;br&gt;följd i anledning av sådant brott. Är&lt;br&gt;fråga om brott enligt sistnämnda&lt;br&gt;paragrafs andra stycke och har den&lt;br&gt;som anskaffat uppgiften eller&lt;br&gt;underrättelsen inte offentliggjort&lt;br&gt;denna i tryckt skrift eller meddelat&lt;br&gt;den till annan för sådant offentlig-&lt;br&gt;görande, skall dock målet handläg-&lt;br&gt;gas som tryckfrihetsmål endast om&lt;br&gt;det är uppenbart att anskaffandet&lt;br&gt;skett för offentliggörande i tryckt&lt;br&gt;skrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1976:955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 13 kap. 11 § framgår att även&lt;br&gt;vissa ytterligare mål hänförs till&lt;br&gt;tryckfrihetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föres i mål om ansvar jämväl talan om enskilt anspråk mot annan än&lt;br&gt;den tilltalade, skola de åtgärder av svarandepart, som avses i 2 § första&lt;br&gt;stycket, 10 § andra stycket och 12 § andra stycket, ankomma på den&lt;br&gt;tilltalade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då talan utan samband med åtal&lt;br&gt;föres om tryckt skrifts konfiskering&lt;br&gt;eller om enskilt anspråk gälle om&lt;br&gt;rättegången i sådant mål vad i 2 och&lt;br&gt;10— 13 §§ är föreskrivet; har frågan&lt;br&gt;huruvida brott föreligger tidigare&lt;br&gt;prövats i tryckfrihetsmål avseende&lt;br&gt;ansvar för brott, skall dock pröv-&lt;br&gt;ning av samma fråga ej ånyo äga&lt;br&gt;rum. I ansökningsmål skall den ute-&lt;br&gt;slutning av jurymän, som eljest an-&lt;br&gt;kommer på parterna, företagas av&lt;br&gt;rätten genom lottning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då talan utan samband med åtal&lt;br&gt;förs om tryckt skrifts konfiskering,&lt;br&gt;om enskilt anspråk eller om annan&lt;br&gt;rättsföljd gäller om rättegången i så-&lt;br&gt;dant mål vad som föreskrivs i 2 och&lt;br&gt;10— 13 §§. Har frågan huruvida&lt;br&gt;brott föreligger tidigare prövats i&lt;br&gt;tryckfrihetsmål avseende ansvar&lt;br&gt;för brott, skall dock prövning av&lt;br&gt;samma fråga inte äga rum på nytt. I&lt;br&gt;ansökningsmål skall den uteslut-&lt;br&gt;ning av jurymän, som annars an-&lt;br&gt;kommer på parterna, företas av rät-&lt;br&gt;ten genom lottning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa särskilda föreskrifter om för-&lt;br&gt;hållandet mellan enskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kapitel gäller i förhållandet&lt;br&gt;mellan enskilda arbetsgivare och ar-&lt;br&gt;betstagare och mellan föreningar&lt;br&gt;och deras medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare och en medlem i&lt;br&gt;en förening får, i alla de fall då inte&lt;br&gt;annat följer av detta kapitel, utan&lt;br&gt;hinder av att de därigenom åsido-&lt;br&gt;sätter vad de åtagit sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. genom tryckt skrift yttra sina&lt;br&gt;tankar och åsikter samt meddela&lt;br&gt;uppgifter och underrättelser i vad&lt;br&gt;ämne som helst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. meddela uppgifter och under-&lt;br&gt;rättelser i vad ämne som helst för&lt;br&gt;offentliggörande i tryckt skrift till&lt;br&gt;författare till framställning i skrif-&lt;br&gt;ten, till skriftens utgivare eller till&lt;br&gt;annan som avses i 1 kap. 1 § tredje&lt;br&gt;stycket samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1976:955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. anskaffa uppgifter och under-&lt;br&gt;rättelser i vad ämne som helst för att&lt;br&gt;offentliggöra dem i tryckt skrift eller&lt;br&gt;för att lämna meddelade som avses i&lt;br&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en arbetstagare eller en med-&lt;br&gt;lem i en förening genom att medver-&lt;br&gt;ka till framställning som avses i 2 §&lt;br&gt;1, lämna meddelande enligt 2§ 2&lt;br&gt;eller anskaffa uppgifter eller under-&lt;br&gt;rättelser enligt 2§ 3 åsidosatt vad&lt;br&gt;han åtagit sig får inte i någon an-&lt;br&gt;nan ordning eller i några andra fall&lt;br&gt;än som följer av detta kapitel föran-&lt;br&gt;leda ersättningsskyldighet. I vidare&lt;br&gt;mån än som nu sagts får inte heller,&lt;br&gt;med framställningen, meddelandet&lt;br&gt;eller anskaffandet som grund, den&lt;br&gt;som är arbetstagare utsättas för åt-&lt;br&gt;gärd till skada för honom eller den&lt;br&gt;som är medlem i en förening uteslu-&lt;br&gt;tas ur denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i 2 och 3 §§ sägs gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. arbetstagare som med hänsyn&lt;br&gt;till arbetsuppgifter och anställnings-&lt;br&gt;villkor får anses ha en joretagsle-&lt;br&gt;dande eller därmed jämförlig ställ-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. medlemmar i ideella förening-&lt;br&gt;ar i vilka medlemskapet saknar eko-&lt;br&gt;nomisk betydelse för medlemmar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättigheterna enligt 2§ får in-&lt;br&gt;skränkas endast i den män det er-&lt;br&gt;fordras för att upprätthålla en tyst-&lt;br&gt;nadsplikt som är påkallad med hän-&lt;br&gt;syn till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. intresset att skydda företags-&lt;br&gt;hemligheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. intresset att skydda informa-&lt;br&gt;tion som part i anledning av för-&lt;br&gt;handling rörande löne- eller andra&lt;br&gt;anställningsvillkor håller hemlig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. intresset att skydda sådan in-&lt;br&gt;formation som hålls hemlig med&lt;br&gt;tillämpning av lag om medbestäm-&lt;br&gt;mande i arbetslivet eller kollektivav-&lt;br&gt;tal som ersätter bestämmelse i så-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dan lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. intresset att skydda enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden eller en-&lt;br&gt;skilds privata ekonomiska förhål-&lt;br&gt;landen eller, i den mån de hålls&lt;br&gt;hemliga, ekonomiska förhålladen&lt;br&gt;hos kunder eller andra som har trätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 affärsförbindelse eller liknande för-&lt;br&gt;bindelse med en arbetsgivare eller&lt;br&gt;en förening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. intresset att skydda uppgifter&lt;br&gt;som hålls hemliga och som avser&lt;br&gt;åtgärder till skydd mot brott eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. intresset att skydda befordran&lt;br&gt;av uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inskränkning i rättigheten enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § skall anges i bestämmelse i en&lt;br&gt;särskild lag. Det som sägs i 2 kap.&lt;br&gt;12 § tredje stycket regeringsformen&lt;br&gt;skall gälla också i fråga om förslag&lt;br&gt;till sådan bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i 2&lt;br&gt;och 3 §§ får en anställd som i en&lt;br&gt;framställning eller ett meddelande&lt;br&gt;uppsåtligen har lämnat oriktiga&lt;br&gt;uppgifter om förhållanden som rör&lt;br&gt;arbetsgivaren till skada för denne&lt;br&gt;skiljas från anställningen eller om-&lt;br&gt;placeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får, utan hinder av vad&lt;br&gt;som sägs i 2 och 3 §§, en medlem i&lt;br&gt;en förening uteslutas om han med-&lt;br&gt;verkat såsom författare eller annars&lt;br&gt;är att anse som upphovsman till en&lt;br&gt;framställning som till sitt innehåll&lt;br&gt;uppenbart strider mot föreningens&lt;br&gt;grundläggande värderingar. Ute-&lt;br&gt;slutning får dock inte ske om fram-&lt;br&gt;ställningen med hänsyn till omstän-&lt;br&gt;digheterna är försvarlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ersättningsskyldighet och&lt;br&gt;andra tillåtna rättsföljder för över-&lt;br&gt;skridande av de rättigheter som&lt;br&gt;följer av detta kapitel gäller vad som&lt;br&gt;föreskrivs i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 3 kap. 3 § andra styc-&lt;br&gt;ket 5 sägs gäller även uppgift om&lt;br&gt;vem som medverkat till framställ-&lt;br&gt;ningen enligt 2§ 1 eller lämnat&lt;br&gt;meddelandet enligt 2 § 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har en företagsledande&lt;br&gt;eller därmed jämförlig ställning el-&lt;br&gt;ler en arbetsledande ställning i ett&lt;br&gt;företag eller en ledande ställning i&lt;br&gt;en förening får inte efterforska för-&lt;br&gt;fattaren eller annan som är att anse&lt;br&gt;som upphovsman till en framställ-&lt;br&gt;ning rörande företaget eller för-&lt;br&gt;eningen, som införts eller varit av-&lt;br&gt;sedd att införas i tryckt skrift. Han&lt;br&gt;får inte heller efterforska den som&lt;br&gt;lämnat meddelande enligt 2 § 2 till&lt;br&gt;sådan framställning. Efterforskning&lt;br&gt;får dock ske i den mån det erfordras&lt;br&gt;för ingripande mot författaren, den&lt;br&gt;som annars är att anse som upp-&lt;br&gt;hovsman eller meddelaren som inte&lt;br&gt;står i strid med vad som följer av&lt;br&gt;detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i första stycket sägs gäller&lt;br&gt;även annan inom företaget eller för-&lt;br&gt;eningen om efterforskningen sker&lt;br&gt;för joret agets eller föreningens räk-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterforskning får inte göras i fall&lt;br&gt;som avses i 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver efterforskning i&lt;br&gt;strid med 9§ döms, om det sker&lt;br&gt;uppsåtligen eller av grov oaktsam-&lt;br&gt;het, till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har flera medverkat till gärning&lt;br&gt;som avses i första stycket gäller om&lt;br&gt;ansvar härför vad som föreskrivs i&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål som rör fråga huruvida nå-&lt;br&gt;gon är skyddad enligt vad som följer&lt;br&gt;av detta kapitel är tryckfrihetsmål.&lt;br&gt;Vad som föreskrivs i 12 kap. 1 §&lt;br&gt;andra stycket tredje meningen har&lt;br&gt;dock motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet skall prövas av en jury om&lt;br&gt;nio medlemmar om inte parterna&lt;br&gt;på båda sidor avstår från detta.&lt;br&gt;Prövningen skall avse frågan huru-&lt;br&gt;vida en arbetstagare eller en före-&lt;br&gt;ningsmedlem har åsidosatt något&lt;br&gt;åtagande och om rättsföljder i så&lt;br&gt;fall är tillåtliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner sex eller flera av juryns&lt;br&gt;ledamöter att ett åtagande har åsi-&lt;br&gt;dosatts och att rättsföljder är tillåtli-&lt;br&gt;ga, skall detta vara juryns utslag.&lt;br&gt;Detta utslag är inte bindande vid&lt;br&gt;den fortsatta handläggningen av&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner fyra eller fler av juryleda-&lt;br&gt;möterna att det saknas grund for&lt;br&gt;rättsföljder, skall detta vara juryns&lt;br&gt;utslag. Detta utslag är bindande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller 12 kap. 3—16 §§ i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § tredje stycket&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall i fråga om skrift,&lt;br&gt;som tryckts utom riket och här ut-&lt;br&gt;gives, i tillämpliga delar gälla vad i&lt;br&gt;1 kap., 3 kap., 6 kap., 7 kap., 8 kap.&lt;br&gt;1, 2, 5 — 7 och 10 — 12 §§ samt 9 —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. är föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § första och andra styckena&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1 kap. 1 § tred-&lt;br&gt;je och fjärde styckena angående&lt;br&gt;meddelande och anskaffande av&lt;br&gt;uppgifter och underrättelser för of-&lt;br&gt;fentliggörande i tryckt skrift skall&lt;br&gt;gälla även meddelande för offentlig-&lt;br&gt;görande i skrift, som tryckes utom&lt;br&gt;riket, samt anskaffande for sådant&lt;br&gt;meddelande, om ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta kapitel&lt;br&gt;hindrar inte att sanktioner vidtas&lt;br&gt;mot någon i anledning av att han&lt;br&gt;har anskaffat uppgift på ett sätt som&lt;br&gt;är straffbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;br&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skrift som trycks utom&lt;br&gt;riket och utges här skall, om inte&lt;br&gt;annat sägs nedan, i tillämpliga de-&lt;br&gt;lar gälla vad som är föreskrivet i 1&lt;br&gt;kap., 3 kap., 6 kap., 7 kap., 8 kap.&lt;br&gt;1, 2, 5 — 7 och 10— 12 §§ samt 9 —&lt;br&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skrift om trycks utom&lt;br&gt;riket och som utges här men som&lt;br&gt;inte huvudsakligen är avsedd för&lt;br&gt;spridning inom riket och för vilken&lt;br&gt;inte heller utgivningsbevis finns gäl-&lt;br&gt;ler bestämmelserna i 1 kap. 1 § tred-&lt;br&gt;je och fjärde styckena angående&lt;br&gt;meddelande och anskaffande av&lt;br&gt;uppgifter och underrättelser för of-&lt;br&gt;fentliggörande, om inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:955.&lt;br&gt;&amp;quot; Senaste lydelse 1976:955.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. meddelandet eller anskaffandet innefattar brott mot rikets säkerhet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. meddelandet innefattar utlämnande eller tillhandahållande som av-&lt;br&gt;ses i 7 kap. 3 § första stycket 2;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. meddelandet utgör uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är meddelandet eller anskaffan-&lt;br&gt;det straffbart z angivet hänseende,&lt;br&gt;gäller vad därom är stadgat. Mål&lt;br&gt;angående ansvar eller enskilt an-&lt;br&gt;språk på grund av brott som nu&lt;br&gt;sagts skall handläggas som tryckfri-&lt;br&gt;hetsmål, när ej 12 kap. 1 § andra&lt;br&gt;stycket tredje punkten har motsva-&lt;br&gt;rande tillämpning. I fråga om rätt&lt;br&gt;till anonymitet för meddelaren gäl-&lt;br&gt;ler vad i 3 kap. är stadgat; bestäm-&lt;br&gt;melsen i 3 § 3 skall dock omfatta&lt;br&gt;även annat brott mot rikets säker-&lt;br&gt;het än som där avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas också i&lt;br&gt;fråga om skrift som trycks utom ri-&lt;br&gt;ket och inte utges här. Härvid jäm-&lt;br&gt;ställs med meddelare den som med-&lt;br&gt;verkar till framställning i periodisk&lt;br&gt;skrift såsom författare eller annan&lt;br&gt;upphovsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är meddelandet eller anskaffan-&lt;br&gt;det straffbart enligt vad som följer&lt;br&gt;av första eller andra stycket, gäller&lt;br&gt;vad som är föreskrivet därom. Mål&lt;br&gt;angående ansvar på grund av brott&lt;br&gt;som nu sagts samt mål rörande en-&lt;br&gt;skilt anspråk och annan rättsföljd i&lt;br&gt;anledning av sådant brott skall&lt;br&gt;handläggas som tryckfrihetsmål,&lt;br&gt;när inte 12 kap. 1 § andra stycket&lt;br&gt;tredje meningen har motsvarande&lt;br&gt;tillämpning. I fråga om rätt till ano-&lt;br&gt;nymitet för meddelaren gäller vad&lt;br&gt;som är föreskrivet i 3 kap; bestäm-&lt;br&gt;melsen i 3 § 3 skall dock omfatta&lt;br&gt;även annat brott mot rikets säker-&lt;br&gt;het än som där avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som följer av 13 kap. gäller&lt;br&gt;också i fråga om skrifter som trycks&lt;br&gt;utom riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande skrift som inte hu-&lt;br&gt;vudsakligen är avsedd för spridning&lt;br&gt;inom riket och för vilken det inte&lt;br&gt;heller finns utgivningsbevis får dock&lt;br&gt;längre gående begränsningar före-&lt;br&gt;skrivas än som medges i 13 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 36 kap. 8 § och 49 kap. 4 § rättegångsbalken&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten må förelägga den som skall höras som vittne att, innan han&lt;br&gt;infinner sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad&lt;br&gt;vittnesförhöret gäller genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskaps-&lt;br&gt;böcker, anteckningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller före-&lt;br&gt;mål, om sådant kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen, 9 § första&lt;br&gt;stycket 5 radioansvarighetslagen&lt;br&gt;(1966:756) eller 11 § &amp;nbsp;5 lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1982:521) om ansvarighet för ra-&lt;br&gt;dio- och kassettidningar skall pröva&lt;br&gt;om någon, som är skyldig att hem-&lt;br&gt;lighålla en uppgift som avses där,&lt;br&gt;ändå får höras som vittne därom,&lt;br&gt;skall rätten först, om inte särskilda&lt;br&gt;skäl föranleder annat, inhämta ytt-&lt;br&gt;rande från det företag, hos vilket&lt;br&gt;han har erhållit vetskap om uppgif-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten enligt 3 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen, 9 § andra stycket 4 eller 5&lt;br&gt;radioansvarighetslagen (1966:756)&lt;br&gt;eller 11 § andra stycket 4 eller 5&lt;br&gt;lagen (1982:521) om ansvarighet&lt;br&gt;för radio- och kassettidningar skall&lt;br&gt;pröva om någon, som är skyldig att&lt;br&gt;hemlighålla uppgift som avses där,&lt;br&gt;ändå får höras som vittne därom,&lt;br&gt;skall rätten först, om inte särskilda&lt;br&gt;skäl föranleder annat, inhämta ytt-&lt;br&gt;rande från det företag, hos vilket&lt;br&gt;han har erhållit vetskap om uppgif-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om&lt;br&gt;rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillat ett yrkande här-&lt;br&gt;om;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rätte-&lt;br&gt;gången;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förelagt en part eller någon&lt;br&gt;annan att förete skriftligt bevis eller&lt;br&gt;att tillhandahålla föremål för syn&lt;br&gt;eller besiktning eller också enligt 3&lt;br&gt;kap. 3 § 5 tryckfrihetsförordningen,&lt;br&gt;9 § första stycket 5 radioansvarig-&lt;br&gt;hetslagen (1966:756) eller 11 § 5&lt;br&gt;lagen (1982:521) om ansvarighet&lt;br&gt;för radio- och kassettidningar fun-&lt;br&gt;nit det vara av synnerlig vikt att en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förelagt en part eller någon&lt;br&gt;annan att förete skriftligt bevis eller&lt;br&gt;att tillhandahålla föremål för syn&lt;br&gt;eller besiktning eller enligt 3 kap.&lt;br&gt;3 § andra stycket 4 tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen, 9§ andra stycket 4 ra-&lt;br&gt;dioansvarighetslagen (1966: 756) el-&lt;br&gt;ler 11 § andra stycket 4 lagen&lt;br&gt;(1982:521) om ansvarighet för ra-&lt;br&gt;dio- och kassettidningar funnit det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:497.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:415.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift som avses där lämnas vid vara erforderligt att uppgift som av-&lt;br&gt;vittnesförhör eller förhör med en ses där lämnas vid förhandling eller&lt;br&gt;part under sanningsförsäkran; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;också enligt 3 kap. 3 § andra styc-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ket 5 tryckfrihetsförordningen, 9 §&lt;br&gt;andra stycket 5 radioansvarighets-&lt;br&gt;lagen (1966:756) eller 11 § andra&lt;br&gt;stycket 5 lagen (1982:521) om an-&lt;br&gt;svarighet för radio- och kassettid-&lt;br&gt;ningar funnit det vara av synnerlig&lt;br&gt;vikt att uppgift som avses där läm-&lt;br&gt;nas vid vittnesförhör eller förhör&lt;br&gt;med en part under sanningsförsäk-&lt;br&gt;ran;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om&lt;br&gt;ansvar for förseelse i rättegången eller angående skyldighet for någon, som&lt;br&gt;ej är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till&lt;br&gt;målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare,&lt;br&gt;vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15&lt;br&gt;kap. eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i 25 — 28&lt;br&gt;kap.;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag&lt;br&gt;förordnat annan än part föreslagit;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän&lt;br&gt;rättshjälp; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersätt-&lt;br&gt;ning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild talan skall foras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i&lt;br&gt;1,2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill fora talan att, om beslutet meddelats&lt;br&gt;vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den&lt;br&gt;dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej&lt;br&gt;vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller för-&lt;br&gt;ordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i&lt;br&gt;andra stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid sammanträde for&lt;br&gt;förhandling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall missnö-&lt;br&gt;je anmälas senast en vecka från dagen for beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen om skydd för företagshemligheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:00) om skydd för&lt;br&gt;företagshemligheter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med företagshemlighet avses i denna lag sådan information om affärs-&lt;br&gt;eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren hål-&lt;br&gt;ler hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i&lt;br&gt;konkurrenshänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med information förstås både sådana uppgifter som har dokumenterats&lt;br&gt;i någon form, inbegripet ritningar, modeller och andra liknande tekniska&lt;br&gt;förebilder, och enskilda personers kännedom om ett visst förhållande,&lt;br&gt;även om det inte har dokumenterats på något särskilt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om ett förhållande&lt;br&gt;som innefattar brott eller som an-&lt;br&gt;nars är från allmän synpunkt oac-&lt;br&gt;ceptabelt utgör inte företagshemlig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller endast obehöriga angrepp på företagshemligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett obehörigt angrepp anses&lt;br&gt;inte att någon anskaffar, utnyttjar&lt;br&gt;eller röjer en företagshemlighet hos&lt;br&gt;en näringsidkare för att offentliggö-&lt;br&gt;ra eller inför en myndighet eller an-&lt;br&gt;nat behörigt organ avslöja något&lt;br&gt;som skäligen kan misstänkas utgö-&lt;br&gt;ra brott, på vilket fängelse kan föl-&lt;br&gt;ja, eller som kan anses utgöra annat&lt;br&gt;allvarligt missförhållande i närings-&lt;br&gt;idkarens rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett obehörigt angrepp anses&lt;br&gt;inte att någon anskaffar, utnyttjar&lt;br&gt;eller röjer en företagshemlighet hos&lt;br&gt;en näringsidkare för att offentliggö-&lt;br&gt;ra eller inför en myndighet eller an-&lt;br&gt;nat behörigt organ avslöja något&lt;br&gt;som han med fog antar utgör brott,&lt;br&gt;på vilket fängelse kan följa, eller&lt;br&gt;annat allvarligt missförhållande i&lt;br&gt;näringsidkarens rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett obehörigt angrepp anses inte heller att någon utnyttjar eller röjer&lt;br&gt;en företagshemlighet som han eller någon före honom har fått del av i god&lt;br&gt;tro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentliggörande i tryckt&lt;br&gt;skrift, radioprogram och kassettid-&lt;br&gt;ningar finns särskilda bestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om begränsning av rätten enligt 13 kap.&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Om begränsning av rätten enligt 13 kap. tryckfrihetsförordningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Detta kapitel anger i vilka fall sådana begränsningar som nämns i 13&lt;br&gt;kap. 5 § första stycket och 14 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordning-&lt;br&gt;en gäller i friheten enligt 13 kap. 2 § samma förordning att utan hinder av&lt;br&gt;enskilt åtagande anskaffa uppgifter eller lämna meddelanden eller på an-&lt;br&gt;nat sätt medverka till framställning i tryckt skrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Begränsning enligt 1 § gäller beträffande sådan uppgift som utgör&lt;br&gt;företagshemlighet enligt lagen (1990:00) om skydd for företagshemligheter&lt;br&gt;och som skyddas enligt den lagen. Begränsningen gäller dock inte beträf-&lt;br&gt;fande förhållanden som har så väsentlig betydelse for miljön eller for&lt;br&gt;människors hälsa eller annars ett sådant allmänintresse att detta uppen-&lt;br&gt;bart väger tyngre än intresset av att skydda hemligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är fråga om utrikes tryckt skrift som inte huvudsakligen är avsedd för&lt;br&gt;spridning inom riket och för vilken utgivningsbevis inte finns gäller, i&lt;br&gt;stället för vad som anges i första stycket, begränsning enligt 1 § för vaije&lt;br&gt;uppgift som utgör företagshemlighet enligt lagen om skydd för företags-&lt;br&gt;hemligheter och som skyddas enligt den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Begränsning enligt 1 § gäller beträffande information som part under&lt;br&gt;pågående förhandling rörande löne- eller andra anställningsvillkor eller&lt;br&gt;vid förberedelse för sådan förhandling håller hemlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Begränsning enligt 1 § gäller beträffande information som hålls hem-&lt;br&gt;lig med tillämpning av 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om medbestämman-&lt;br&gt;de i arbetslivet eller kollektivavtal som sägs i 4 § andra stycket nämnda lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Begränsning enligt 1 § gäller beträffande uppgift om enskilds person-&lt;br&gt;liga förhållanden och enskilds privata ekonomiska förhållanden, om det&lt;br&gt;kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Uppgif-&lt;br&gt;ten får dock röjas, om det finns ett allmänintresse av att den enskildes&lt;br&gt;förhållande eller annat därmed förenat förhållande avslöjas som uppen-&lt;br&gt;bart väger tyngre än den enskildes anspråk på skydd för egen del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas också i övrigt beträffande uppgift om ekonomis-&lt;br&gt;ka förhållanden hos leverantörer, kunder och andra som har trätt i affärs-&lt;br&gt;förbindelse eller annan liknande förbindelse med arbetsgivaren eller för-&lt;br&gt;eningen, om denna håller uppgiften hemlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid intresseavvägningen enligt första och andra styckena skall särskilt&lt;br&gt;avseende fästas vid i vad mån det föreligger ett förtroendeförhållande&lt;br&gt;mellan arbetsgivaren eller föreningen och den som uppgiften rör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsning gäller vidare beträffande varje uppgift vars röjande kan&lt;br&gt;antas medföra fara för någons personliga säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Begränsning enligt 1 § gäller beträffande uppgift om sådan åtgärd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avser att skydda mot brott och som en arbetsgivare eller en förening&lt;br&gt;håller hemlig. Begränsningen gäller dock endast i den mån ett röjande är&lt;br&gt;ägnat att motverka syftet med åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Begränsning enligt 1 § gäller beträffande uppgift om chiffer, kod eller&lt;br&gt;liknande metod för att underlätta befordran av uppgifter samt beträffande&lt;br&gt;uppgift under befordran såsom postförsändelse eller telefonmeddelande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Om verkan av rättshandling som företas i strid med 13 kap. 3 §&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § En rättshandling som sker i strid med 13 kap. 3 § andra meningen&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen skall på begäran förklaras ogiltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare eller en förening som bryter mot 13 kap. 3§ andra&lt;br&gt;meningen tryckfrihetsförordningen skall ersätta arbetstagaren eller före-&lt;br&gt;ningsmedlemmen för den skada som uppkommer och för den kränkning&lt;br&gt;av rätten enligt 13 kap. tryckfrihetsförordningen som har skett. Om det är&lt;br&gt;skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande skall 34, 35&lt;br&gt;och 37 §§, 38 § andra stycket andra meningen samt 39 och 40 §§ lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill begära ogiltigförklaring av en annan rättshandling än som&lt;br&gt;avses i första stycket eller yrka skadestånd skall underrätta motparten om&lt;br&gt;detta inom fyra månader efter det att han har fått kännedom om den&lt;br&gt;omständighet vartill yrkandet hänför sig och senast inom två år efter det&lt;br&gt;att omständigheten har inträffat. Har inom underrättelsetiden påkallats&lt;br&gt;förhandling enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet&lt;br&gt;eller med stöd av kollektivavtal, skall talan väckas inom fyra månader&lt;br&gt;efter det att förhandlingen har avslutats. I annat fall skall talan väckas&lt;br&gt;inom fyra månader efter det att tiden för underrättelse har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämnas inte underrättelse eller väcks inte talan inom den tid som anges i&lt;br&gt;första eller andra stycket, är rätten till talan förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om rättegången i tryckfrihetsmål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1949:164) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om rättegången i tryckfrihetsmål&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 13 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 14— 17 §§, av&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det närmast före 1 § skall införas en rubrik med lydelsen ”Före-&lt;br&gt;skrifter om tryckfrihetsmål i allmänhet”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det närmast före 14 § skall inforas en rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag är stadgat om&lt;br&gt;tryckfrihetsmål, vari talan föres om&lt;br&gt;ansvar, skall i tillämpliga delar gäl-&lt;br&gt;la beträffande tryckfrihetsmål, vari&lt;br&gt;utan samband med åtal talan föres&lt;br&gt;om skrifts konfiskering eller om en-&lt;br&gt;skilt anspråk; i mål om enskilt an-&lt;br&gt;språk gälle dock följande särskilda&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid målets beredande skall utre-&lt;br&gt;das, huruvida anspråket enligt&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen må göras&lt;br&gt;gällande mot svaranden samt, om&lt;br&gt;så erfordras, beslut därom medde-&lt;br&gt;las. Om föreläggande för part att&lt;br&gt;komma tillstädes och om verkan av&lt;br&gt;parts utevaro gälle vad i rättegångs-&lt;br&gt;balken är stadgat angående sak, va-&lt;br&gt;rom förlikning ej är tillåten. Skall&lt;br&gt;jury ej medverka, varde målet utsatt&lt;br&gt;till huvudförhandling i den för&lt;br&gt;tvistemål i allmänhet gällande ord-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som ovan föreskrivs om&lt;br&gt;tryckfrihetsmål, i vilka talan förs&lt;br&gt;om ansvar, skall i tillämpliga delar&lt;br&gt;gälla beträffande sådana tryckfri-&lt;br&gt;hetsmål som avses i 12 kap. 1 § and-&lt;br&gt;ra stycket tryckfrihetsförordningen i&lt;br&gt;vilka utan samband med åtal talan&lt;br&gt;förs om skrifts konfiskering, enskilt&lt;br&gt;anspråk eller annan rättsföljd; i mål&lt;br&gt;om enskilt anspråk eller annan&lt;br&gt;rättsföljd i anledning av tryckfri-&lt;br&gt;hetsbrott skall dock följande särskil-&lt;br&gt;da bestämmelser gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid målets beredande skall utre-&lt;br&gt;das, huruvida anspråket eller rätts-&lt;br&gt;följden enligt tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen får göras gällande mot sva-&lt;br&gt;randen samt, om så erfordras, be-&lt;br&gt;slut därom meddelas. Om föreläg-&lt;br&gt;gande för part att komma tillstädes&lt;br&gt;och om verkan av parts utevaro&lt;br&gt;skall gälla vad som i rättegångsbal-&lt;br&gt;ken är föreskrivet angående sak, va-&lt;br&gt;rom förlikning inte är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall jury inte medverka i mål&lt;br&gt;om enskilt anspråk eller annan&lt;br&gt;rättsföljd, skall målet sättas ut till&lt;br&gt;huvudförhandling i den för tviste-&lt;br&gt;mål i allmänhet gällande ordning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Omtryckt 1977:1017.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1977:1017.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter om vissa&lt;br&gt;tryckfrihetsmål rörande förhållan-&lt;br&gt;det mellan enskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana tryckfrihetsmål som avses&lt;br&gt;i 13 kap. 11 § tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen prövas av den tingsrätt som&lt;br&gt;skall ta upp tryckfrihetsmål där den&lt;br&gt;anställde eller föreningsmedlem-&lt;br&gt;men har sitt hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År inte någon anställd eller före-&lt;br&gt;ningsmedlem part i tryckfrihetsmå-&lt;br&gt;let prövas detta av den tingsrätt som&lt;br&gt;skall ta upp tryckfrihetsmål där sva-&lt;br&gt;randen har sitt hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har talan enligt lagen (1974:371)&lt;br&gt;om rättegången z arbetstvister&lt;br&gt;väckts vid tingsrätt eller arbets-&lt;br&gt;domstolen och finner domstolen att&lt;br&gt;målet skall handläggas som tryck-&lt;br&gt;frihetsmål skall målet överlämnas&lt;br&gt;till rätt domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvistemål som har samband med&lt;br&gt;tryckfrihetsmål som avses i 13 kap.&lt;br&gt;11 § tryckfrihetsförordningen får&lt;br&gt;upptas av den tingsrätt som får upp-&lt;br&gt;ta tryckfrihetsmålet om rätten&lt;br&gt;finner det lämpligt att målen upptas&lt;br&gt;av samma domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryckfrihetsmål som avses i för-&lt;br&gt;sta stycket och annat tvistemål får,&lt;br&gt;utan hinder av att samma rätte-&lt;br&gt;gångsform inte är tillämplig för må-&lt;br&gt;len, handläggas i en rättegång om&lt;br&gt;det på grund av målens samband&lt;br&gt;med varandra skulle vara till allvar-&lt;br&gt;lig olägenhet att målen handlades i&lt;br&gt;skilda rättegångar. Hålls huvudför-&lt;br&gt;handling i rättegången inför jury,&lt;br&gt;skall dock talan, som inte hänför sig&lt;br&gt;till tryckfrihetsmålet, prövas enbart&lt;br&gt;av rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om förening av mål prövas&lt;br&gt;av rätten på framställning av part.&lt;br&gt;Över framställningen skall motpar-&lt;br&gt;ten beredas tillfälle att yttra sig. Ta-&lt;br&gt;lan mot rättens beslut angående för-&lt;br&gt;ening av mål förs särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 3 § första och&lt;br&gt;andra styckena, 4 — 6§§, 8, 9, 11&lt;br&gt;och 12 §§ skall i tillämpliga delar&lt;br&gt;gälla även i sådana mål som avses i&lt;br&gt;14 §. Skall jury inte medverka skall&lt;br&gt;målet, när beredandet slutförts, sät-&lt;br&gt;tas ut till huvudförhandling i den&lt;br&gt;ordning som föreskrivs för tvistemål&lt;br&gt;i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter huvudförhandlingen skall&lt;br&gt;rätten genast till juryn skriftligen&lt;br&gt;framställa frågan huruvida rättsfölj-&lt;br&gt;der är tillåtliga. Om parterna inte är&lt;br&gt;ense därom, skall rätten också&lt;br&gt;skriftligen framställa frågor om i&lt;br&gt;vad mån den anställde eller före-&lt;br&gt;ningsmedlemmen har åsidosatt nå-&lt;br&gt;got åtagande. Innan frågorna till ju-&lt;br&gt;ryn slutligen avfattas, skall närva-&lt;br&gt;rande part beredas tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig över dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om radioansvarighetslagen (1966:756)&lt;br&gt;dels att 2, 5 —8 a §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 b §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Missbruk av yttrandefriheten i&lt;br&gt;radioprogram medför ansvar och&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet endast när&lt;br&gt;gärningen innefattar yttrandefri-&lt;br&gt;hetsbrott. Vad som sagts nu gäller&lt;br&gt;även förverkande av egendom och&lt;br&gt;annan särskild rättsverkan av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Missbruk av yttrandefriheten i&lt;br&gt;radioprogram medför ansvar och&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet endast när&lt;br&gt;gärningen innefattar yttrandefri-&lt;br&gt;hetsbrott. Vad som sagts nu gäller&lt;br&gt;även förverkande av egendom och&lt;br&gt;annan särskild rättsverkan av brott&lt;br&gt;samt andra åtgärder till skada för&lt;br&gt;någon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med yttrandefrihetsbrott i radioprogram avses i denna lag framställning&lt;br&gt;eller offentliggörande, som enligt 7 kap. 4 eller 5 § tryckfrihetsförordning-&lt;br&gt;en skulle ha varit att anse som tryckfrihetsbrott, om gärningen begåtts&lt;br&gt;genom tryckt skrift. Som yttrandefrihetsbrott i radioprogram anses också&lt;br&gt;sådan olaga våldsskildring i rörliga bilder som avses i 16 kap. 10 b § brotts-&lt;br&gt;balken. Yttrandefrihetsbrott föreligger endast om programmet blivit sänt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelse i brottsbalken eller annan lag om påföljd för brott, som&lt;br&gt;avses i andra stycket, eller om förverkande av egendom eller annan sär-&lt;br&gt;skild rättsverkan av sådant brott gäller även när brottet är att anse som&lt;br&gt;yttrandefrihetsbrott i radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar för yttrandefrihetsbrott i radioprogram eller för medverkan till&lt;br&gt;sådant brott får ej ådömas annan än den som är ansvarig enligt 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som lämnat meddelande för&lt;br&gt;offentliggörande i radioprogram el-&lt;br&gt;ler anskaffat uppgift eller underrät-&lt;br&gt;telse för att offentliggöra den i ra-&lt;br&gt;dioprogram eller för att lämna&lt;br&gt;meddelande som nyss sagts är fri&lt;br&gt;från ansvar och skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dighet. Om sådant förfarande un-&lt;br&gt;der motsvarande förhållanden skul-&lt;br&gt;le ha kunnat föranleda ansvar eller&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet enligt tryck-&lt;br&gt;frihetsförordningen, må dock dö-&lt;br&gt;mas till ansvar eller skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som lämnat meddelande för&lt;br&gt;offentliggörande i radioprogram el-&lt;br&gt;ler anskaffat uppgift eller underrät-&lt;br&gt;telse för att offentliggöra den i ra-&lt;br&gt;dioprogram eller för att lämna&lt;br&gt;meddelande som nyss sagts är fri&lt;br&gt;från ansvar, skadeståndsskyldighet&lt;br&gt;och andra rättsföljder. Om sådant&lt;br&gt;förfarande under motsvarande för-&lt;br&gt;hållanden skulle ha kunnat föranle-&lt;br&gt;da ansvar, skadeståndsskyldighet&lt;br&gt;eller annan rättsföljd enligt 1 —&lt;br&gt;Ikap. och 14 kap. l — 6§§ tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen, får dock dömas&lt;br&gt;till ansvar eller skadeståndsskyldig-&lt;br&gt;het eller genom dom fastställas an-&lt;br&gt;nan rättsföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:837.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1977:1018.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i radioprogram svarar den&lt;br&gt;som är ansvarig för brottet enligt 4 §. Om brottet hänför sig till program&lt;br&gt;eller del av program som består i sådan direktsändning som avses i 1 §&lt;br&gt;andra stycket, åligger skadeståndsskyldigheten gärningsmannen eller, om&lt;br&gt;flera medverkat till brottet, gärningsmannen och övriga medverkande i&lt;br&gt;förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programföretaget är skyldigt att jämte den för brottet ansvarige ersätta&lt;br&gt;skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldighet får ej åläggas annan än den som är ansvarig för&lt;br&gt;skadan enligt första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande andra rättsföljder i&lt;br&gt;anledning av yttrandefrihetsbrott i&lt;br&gt;ett radioprogram än skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet gäller att sådana får&lt;br&gt;åläggas endast den som enligt 4 § är&lt;br&gt;ansvarig för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga som rör missbruk av yttrandefriheten i radioprogram bedömes&lt;br&gt;efter samma grunder som gälla för bedömningen av missbruk av tryckfri-&lt;br&gt;heten enligt 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är ansvarig för innehållet i radioprogram enligt 4 § första eller&lt;br&gt;tredje stycket skall anses ha haft kännedom om innehållet och medgivit att&lt;br&gt;programmet sändes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mål om ansvar eller skadestånd&lt;br&gt;eller om förverkande av egendom&lt;br&gt;eller annan särskild rättsverkan på&lt;br&gt;grund av yttrandefrihetsbrott i ra-&lt;br&gt;dioprogram får fråga ej väckas om&lt;br&gt;vem som, utan att vara ansvarig för&lt;br&gt;brottet eller skadeståndsskyldig en-&lt;br&gt;ligt denna lag, författat eller fram-&lt;br&gt;ställt programmet, framträtt i detta&lt;br&gt;eller lämnat meddelande för offent-&lt;br&gt;liggörande i programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om ansvar eller skadestånd&lt;br&gt;eller om förverkande av egendom&lt;br&gt;eller annan särskild rättsverkan på&lt;br&gt;grund av yttrandefrihetsbrott i ra-&lt;br&gt;dioprogram och i mål om andra&lt;br&gt;rättsföljder i anledning av sådant&lt;br&gt;brott får fråga inte väckas om vem&lt;br&gt;som, utan att vara ansvarig för&lt;br&gt;brottet eller skadeståndsskyldig en-&lt;br&gt;ligt denna lag, författat eller fram-&lt;br&gt;ställt programmet, framträtt i detta&lt;br&gt;eller lämnat meddelande för offent-&lt;br&gt;liggörande i programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om vem som är ansvarig för brott som avses i 5 § andra stycket&lt;br&gt;andra punkten får utan hinder av tredje stycket i förevarande paragraf&lt;br&gt;handläggas i samma rättegång som mål som angives där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om ansvar eller skadestånd&lt;br&gt;eller om förverkande av egendom&lt;br&gt;eller annan särskild rättsverkan på&lt;br&gt;grund av yttrandefrihetsbrott i ra-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om ansvar eller skadestånd&lt;br&gt;eller om förverkande av egendom&lt;br&gt;eller annan särskild rättsverkan på&lt;br&gt;grund av yttrandefrihetsbrott i ra-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1977:1018.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1977:1018.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dioprogram upptages av Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt. Om det är lämpligt&lt;br&gt;med hänsyn till utredningen, kost-&lt;br&gt;nader och andra omständigheter,&lt;br&gt;kan sådant mål upptagas även av&lt;br&gt;annan tingsrätt som är behörig att&lt;br&gt;pröva tryckfrihetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande rättegången äga i öv-&lt;br&gt;rigt 12 kap. och 14 kap. 1 — 3 §§&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen samt la-&lt;br&gt;gen den 22 april 1949 (nr 164)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om rätte-&lt;br&gt;gången i tryckfrihetsmål, jämte an-&lt;br&gt;slutande föreskrifter, motsvarande&lt;br&gt;tillämpning. De som äro jurymän&lt;br&gt;för tryckfrihetsmål äro behöriga att&lt;br&gt;medverka även i mål som avses i&lt;br&gt;denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och and-&lt;br&gt;ra styckena gälla även mål angå-&lt;br&gt;ende ansvar eller skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dighet på grund av brott som avses&lt;br&gt;i 5 § andra stycket andra punkten&lt;br&gt;och som ej gäller det sätt på vilket&lt;br&gt;uppgift eller underrättelse anskaf-&lt;br&gt;fats. Är fråga om brott, varigenom&lt;br&gt;någon anskaffat uppgift eller under-&lt;br&gt;rättelse men ej offentliggjort denna&lt;br&gt;i radioprogram eller meddelat den&lt;br&gt;till annan för sådant offentliggöran-&lt;br&gt;de skall dock vad nyss sagts gälla&lt;br&gt;endast om det är uppenbart att an-&lt;br&gt;skaffandet skett för offentliggöran-&lt;br&gt;de i radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dioprogram och mål om andra&lt;br&gt;rättsföljder i anledning av ett sådant&lt;br&gt;brott upptas av Stockholms tings-&lt;br&gt;rätt. Om det är lämpligt med hän-&lt;br&gt;syn till utredningen, kostnader och&lt;br&gt;andra omständigheter, kan sådana&lt;br&gt;mål upptas även av en annan tings-&lt;br&gt;rätt som är behörig att pröva tryck-&lt;br&gt;frihetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande rättegången tilläm-&lt;br&gt;pas i övrigt 12 kap. och 15 kap. 1 —&lt;br&gt;3 §§ tryckfrihetsförordningen samt&lt;br&gt;lagen (1949:164) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om rättegången i&lt;br&gt;tryckfrihetsmål, jämte anslutande&lt;br&gt;föreskrifter. De som är jurymän för&lt;br&gt;tryckfrihetsmål är behöriga att&lt;br&gt;medverka även i mål som avses i&lt;br&gt;denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och and-&lt;br&gt;ra styckena gäller även mål angå-&lt;br&gt;ende ansvar eller skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dighet på grund av brott som avses&lt;br&gt;i 5 § andra stycket andra punkten&lt;br&gt;och andra rättsföljder i anledning av&lt;br&gt;sådant brott och som inte gäller det&lt;br&gt;sätt på vilket uppgift eller underrät-&lt;br&gt;telse anskaffats. Är fråga om brott,&lt;br&gt;varigenom någon anskaffat uppgift&lt;br&gt;eller underrättelse men inte offent-&lt;br&gt;liggjort denna i radioprogram eller&lt;br&gt;meddelat den till annan för sådant&lt;br&gt;offentliggörande skall dock vad&lt;br&gt;nyss sagts gälla endast om det är&lt;br&gt;uppenbart att anskaffandet skett&lt;br&gt;för offentliggörande i radiopro-&lt;br&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i radioprogram väckes av justitie-&lt;br&gt;kanslern. Sådant åtal skall väckas inom sex månader från det programmet&lt;br&gt;sändes. Justitiekanslern är åklagare även i annat mål som skall handläggas&lt;br&gt;i samma ordning som mål om yttrandefrihetsbrott i radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programutgivare, den som är el-&lt;br&gt;ler har varit anställd hos program-&lt;br&gt;företaget eller annan som har tagit&lt;br&gt;befattning med radioprogram eller&lt;br&gt;med nyhetsmeddelande för sådant&lt;br&gt;program får ej röja vad han därvid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programutgivare, den som är el-&lt;br&gt;ler har varit anställd hos program-&lt;br&gt;företaget eller annan som har tagit&lt;br&gt;befattning med radioprogram eller&lt;br&gt;med nyhetsmeddelande för sådant&lt;br&gt;program får inte röja vad han där-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1977:1018.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erfarit om vem som författat eller&lt;br&gt;framställt program, framträtt i pro-&lt;br&gt;gram eller lämnat meddelande för&lt;br&gt;offentliggörande i program, om ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. denne har samtyckt därtill;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i mål som sägs i 7 § tredje&lt;br&gt;stycket fråga är, huruvida den, mot&lt;br&gt;vilken talan föres, enligt denna lag&lt;br&gt;är ansvarig för brottet eller är ska-&lt;br&gt;deståndsskyldig;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i fall som avses i 5 § andra&lt;br&gt;stycket fråga är om sådant brott&lt;br&gt;mot rikets säkerhet som angives i&lt;br&gt;7 kap. 3 § första stycket 1 tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i fall som avses i 5 § andra&lt;br&gt;stycket fråga är om brott enligt&lt;br&gt;7 kap. 3 § första stycket 2 eller 3&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen och rätten&lt;br&gt;finner det erforderligt att vid för-&lt;br&gt;handling uppgift lämnas, huruvida&lt;br&gt;den som är tilltalad eller skäligen&lt;br&gt;misstänkt för brottet har lämnat&lt;br&gt;meddelandet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. rätten av hänsyn till allmänt&lt;br&gt;eller enskilt intresse finner det vara&lt;br&gt;av synnerlig vikt att uppgift i saken&lt;br&gt;lämnas vid vittnesförhör eller för-&lt;br&gt;hör med part under sanningsförsäk-&lt;br&gt;ran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid erfarit om vem som författat&lt;br&gt;eller framställt program, framträtt i&lt;br&gt;program eller lämnat meddelande&lt;br&gt;för offentliggörande i program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikten enligt första styc-&lt;br&gt;ket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om författaren, den som fram-&lt;br&gt;ställt programmet, framträtt i pro-&lt;br&gt;grammet eller lämnat meddelande&lt;br&gt;för offentliggörande i programmet&lt;br&gt;har samtyckt till att hans identitet&lt;br&gt;röjs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i mål som sägs i 7 § tredje&lt;br&gt;stycket då fråga är, huruvida den,&lt;br&gt;mot vilken talan förs, enligt denna&lt;br&gt;lag är ansvarig för brottet eller är&lt;br&gt;skadeståndsskyldig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i fall som avses i 5 § andra&lt;br&gt;stycket då fråga är om sådant brott&lt;br&gt;mot rikets säkerhet som anges i&lt;br&gt;7 kap. 3 § första stycket 1 tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i den mån domstol, i fall som&lt;br&gt;avses i 5 § andra stycket och fråga&lt;br&gt;är om brott enligt 7 kap. 3 § första&lt;br&gt;stycket 2 eller 3 tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen, finner det erforderligt att&lt;br&gt;vid förhandling uppgift lämnas, hu-&lt;br&gt;ruvida den som är tilltalad eller&lt;br&gt;skäligen misstänkt för den brottsli-&lt;br&gt;ga gärningen har lämnat meddelan-&lt;br&gt;det eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i den mån domstol i andra mål&lt;br&gt;än sådana som handläggs som ytt-&lt;br&gt;randefrihetsmål av hänsyn till ett&lt;br&gt;allmänt eller enskilt intresse finner&lt;br&gt;det vara av synnerlig vikt att upp-&lt;br&gt;gift lämnas vid vittnesförhör eller&lt;br&gt;förhör med en part under sannings-&lt;br&gt;försäkran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot denna paragraf bestraffas med böter eller fängelse i högst ett&lt;br&gt;år. Åtal får väckas av åklagare endast om målsäganden angiver brottet till&lt;br&gt;åtal. Åklagare är justitiekanslern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9a §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighet eller annat allmänt organ får ej efterforska den som författat&lt;br&gt;eller framställt radioprogram, framträtt i sådant program eller lämnat&lt;br&gt;meddelande för offentliggörande i radioprogram i vidare mån än som&lt;br&gt;erfordras för åtal eller annat ingripande mot honom som ej står i strid med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1977:1018.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den i 9 §&lt;br&gt;första stycket angivna tystnadsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För efterforskning i strid med&lt;br&gt;första stycket första punkten dömes&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;br&gt;Åklagare är justitiekanslern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För efterforskning i strid med&lt;br&gt;första stycket första punkten döms,&lt;br&gt;om efterforskningen har gjorts upp-&lt;br&gt;såtligen eller av oaktsamhet, till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst ett år. Åkla-&lt;br&gt;gare är justitiekanslern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vadsom följer av 13 kap. tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen beträffande tryck-&lt;br&gt;ta skrifter gäller också i fråga om&lt;br&gt;radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio-&lt;br&gt;och kassettidningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:521) om ansvarighet för&lt;br&gt;radio- och kassettidningar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2, 7, 9—11, 14, 15, 21 och 22 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 24 §, samt närmast före 24 §&lt;br&gt;en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Missbruk av yttrandefriheten i&lt;br&gt;en radio- eller kassettidning medför&lt;br&gt;ansvar och skadeståndsskyldighet&lt;br&gt;endast när gärningen innefattar ytt-&lt;br&gt;randefrihetsbrott. Vad som har&lt;br&gt;sagts nu gäller också förverkande&lt;br&gt;av egendom och annan särskild&lt;br&gt;rättsverkan av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Missbruk av yttrandefriheten i&lt;br&gt;en radio- eller kassettidning medför&lt;br&gt;ansvar och skadeståndsskyldighet&lt;br&gt;endast när gärningen innefattar ytt-&lt;br&gt;randefrihetsbrott. Vad som har&lt;br&gt;sagts nu gäller också förverkande&lt;br&gt;av egendom och annan särskild&lt;br&gt;rättsverkan av brott samt andra åt-&lt;br&gt;gärder till skada för någon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med yttrandefrihetsbrott avses i denna lag framställning eller offentlig-&lt;br&gt;görande som enligt 7 kap. 4 eller 5 § tryckfrihetsförordningen skulle ha&lt;br&gt;varit att anse som tryckfrihetsbrott, om gärningen hade begåtts genom en&lt;br&gt;tryckt skrift. Yttrandefrihetsbrott föreligger endast om radiotidningen har&lt;br&gt;blivit sänd eller kassettidningen har blivit spridd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som yttrandefrihetsbrott anses inte tillkännagivanden i annonser eller&lt;br&gt;liknande meddelanden i en radio- eller kassettidning, om det inte av&lt;br&gt;meddelandets innehåll omedelbart framgår att ansvar för ett sådant brott&lt;br&gt;kan komma i fråga. Är ett meddelande straffbart i förening med omstän-&lt;br&gt;digheter, som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller&lt;br&gt;vad som är föreskrivet i allmänhet. Detsamma gäller i fråga om meddelan-&lt;br&gt;den genom chiffer eller på något annat sätt som är hemligt för allmänhe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i en radio- eller kassettidning&lt;br&gt;svarar den som enligt 5 § är ansvarig för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarar utgivaren av den periodiska skrift som utgör en radio- eller&lt;br&gt;kassettidnings förlaga eller en ställföreträdare för denne för ett yttrandefri-&lt;br&gt;hetsbrott i radio- eller kassettidningen, är den periodiska skriftens ägare&lt;br&gt;skyldig att ersätta skadan tillsammans med utgivaren eller ställföreträda-&lt;br&gt;ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är&lt;br&gt;ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket. Om skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dighet på grund av brott som avses i 2 § tredje stycket eller 6 § andra&lt;br&gt;stycket gäller dock vad som är föreskrivet i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande andra rättsföljder i&lt;br&gt;anledning av yttrandefrihetsbrott i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omtryckt 1985:373.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1983:496.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en radio- eller kassettidning än ska-&lt;br&gt;deståndsskyldighet gäller att sådana&lt;br&gt;får åläggas endast den som enligt&lt;br&gt;5 § är ansvarig för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om ansvar eller skadestånd&lt;br&gt;eller om förverkande av egendom&lt;br&gt;eller annan särskild rättsverkan på&lt;br&gt;grund av yttrandefrihetsbrott i en&lt;br&gt;radio- eller kassettidning får fråga&lt;br&gt;inte väckas om vem som, utan att&lt;br&gt;vara ansvarig för brottet eller ska-&lt;br&gt;deståndsskyldig enligt denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om ansvar eller skadestånd&lt;br&gt;eller om förverkande av egendom&lt;br&gt;eller annan särskild rättsverkan på&lt;br&gt;grund av yttrandefrihetsbrott i en&lt;br&gt;radio- eller kassettidning och i mål&lt;br&gt;om andra rättsföljder i anledning av&lt;br&gt;sådant brott får fråga inte väckas&lt;br&gt;om vem som, utan att vara ansvarig&lt;br&gt;för brottet eller skadeståndsskyldig&lt;br&gt;enligt denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är författare eller annan upphovsman till innehållet i radio- eller&lt;br&gt;kassettidningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har framställt radio- eller kassettidningen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen till den periodiska skrift som utgör radio- eller kassettid-&lt;br&gt;ningens förlaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggs ett sådant mål som avses i första stycket i samma rättegång&lt;br&gt;som ett tryckfrihetsmål, hindrar det stycket inte att en fråga, som enligt 3&lt;br&gt;kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen får väckas i tryckfrihets-&lt;br&gt;målet, tas upp i den gemensamma rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande mål om ansvar eller&lt;br&gt;skadestånd eller om förverkande av&lt;br&gt;egendom eller annan särskild rätts-&lt;br&gt;verkan på grund av yttrandefri-&lt;br&gt;hetsbrott i en radio- eller kassettid-&lt;br&gt;ning gäller vad som är föreskrivet&lt;br&gt;om motsvarande mål angående&lt;br&gt;tryckfrihetsbrott genom den perio-&lt;br&gt;diska skrift som utgör radio- eller&lt;br&gt;kassettidningens förlaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om mål angående ansvar&lt;br&gt;eller skadestånd på grund av brott&lt;br&gt;som avses i 6 § andra stycket första&lt;br&gt;meningen gäller vad som är före-&lt;br&gt;skrivet om motsvarande tryckfri-&lt;br&gt;hetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande mål om ansvar eller&lt;br&gt;skadestånd eller om förverkande av&lt;br&gt;egendom eller annan särskild rätts-&lt;br&gt;verkan på grund av yttrandefri-&lt;br&gt;hetsbrott i en radio- eller kassettid-&lt;br&gt;ning och beträffande mål om andra&lt;br&gt;rättsföljder i anledning av sådant&lt;br&gt;brott gäller vad som är föreskrivet&lt;br&gt;om motsvarande mål angående&lt;br&gt;tryckfrihetsbrott genom den perio-&lt;br&gt;diska skrift som utgör radio- eller&lt;br&gt;kassettidningens förlaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om mål angående ansvar&lt;br&gt;eller skadestånd på grund av brott&lt;br&gt;som avses i 6 § andra stycket första&lt;br&gt;meningen och i fråga om mål om&lt;br&gt;andra rättsföljder i anledning av så-&lt;br&gt;dant brott gäller vad som är före-&lt;br&gt;skrivet om motsvarande tryckfri-&lt;br&gt;hetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:496.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har tagit befattning&lt;br&gt;med tillkomsten eller med sänd-&lt;br&gt;ningen eller spridningen av en ra-&lt;br&gt;dio- eller kassettidning får inte röja&lt;br&gt;vad han därvid har fått veta om&lt;br&gt;vem som är författare eller annan&lt;br&gt;upphovsman till innehållet i radio-&lt;br&gt;eller kassettidningen, vem som har&lt;br&gt;framställt denna eller vem som har&lt;br&gt;lämnat meddelande som anges i 9 §&lt;br&gt;första stycket 3, om inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. denne har samtyckt till det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det i ett sådant mål som anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 9 § första stycket är fråga om hu-&lt;br&gt;ruvida den, mot vilken talan förs,&lt;br&gt;enligt denna lag är ansvarig för&lt;br&gt;brottet eller skadeståndsskyldig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det i ett fall som avses i 6 §&lt;br&gt;andra stycket första meningen är&lt;br&gt;fråga om ett sådan brott mot rikets&lt;br&gt;säkerhet som anges i 7 kap. 3 § för-&lt;br&gt;sta stycket 1 tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. rätten i ett fall, som avses i 2 §&lt;br&gt;tredje stycket, eller i ett fall, som&lt;br&gt;avses i 6 § andra stycket första me-&lt;br&gt;ningen och där det är fråga om ett&lt;br&gt;brott enligt 7 kap. 3 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 eller 3 tryckfrihetsförordningen,&lt;br&gt;anser det behövligt att det vid för-&lt;br&gt;handling lämnas uppgift om huru-&lt;br&gt;vida den som är tilltalad eller skä-&lt;br&gt;ligen misstänkt för brottet har läm-&lt;br&gt;nat meddelandet eller medverkat&lt;br&gt;till framställningen i radio- eller&lt;br&gt;kassettidningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. rätten av hänsyn till ett all-&lt;br&gt;mänt eller enskilt intresse anser det&lt;br&gt;vara av synnerlig vikt att uppgift i&lt;br&gt;saken lämnas vid vittnesförhör el-&lt;br&gt;ler förhör med en part under san-&lt;br&gt;ningsförsäkran, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har tagit befattning&lt;br&gt;med tillkomsten eller med sänd-&lt;br&gt;ningen eller spridningen av en ra-&lt;br&gt;dio- eller kassettidning får inte röja&lt;br&gt;vad han därvid har fått veta om&lt;br&gt;vem som är författare eller annan&lt;br&gt;upphovsman till innehållet i radio-&lt;br&gt;eller kassettidningen, vem som har&lt;br&gt;framställt denna eller vem som har&lt;br&gt;lämnat meddelande som anges i 9 §&lt;br&gt;första stycket 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikten enligt första styc-&lt;br&gt;ket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om författaren, upphovsman-&lt;br&gt;nen, framställaren eller meddelaren&lt;br&gt;har samtyckt till att hans identitet&lt;br&gt;röjs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det i mål som anges i 9 §&lt;br&gt;första stycket är fråga om huruvida&lt;br&gt;den, mot vilken talan fors, enligt&lt;br&gt;denna lag är ansvarig for brottet el-&lt;br&gt;ler skadeståndsskyldig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det i ett fall som avses i 6 §&lt;br&gt;andra stycket första meningen är&lt;br&gt;fråga om ett sådant brott mot rikets&lt;br&gt;säkerhet som anges i 7 kap. 3 § för-&lt;br&gt;sta stycket 1 tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i den mån domstol i ett fall,&lt;br&gt;som avses i 2 § tredje stycket, eller i&lt;br&gt;ett fall, som avses i 6 § andra styc-&lt;br&gt;ket första meningen och där det är&lt;br&gt;fråga om ett brott enligt 7 kap. 3 §&lt;br&gt;första stycket 2 eller 3 tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen, anser det erforder-&lt;br&gt;ligt, att det vid förhandling lämnas&lt;br&gt;uppgift om huruvida den som är&lt;br&gt;tilltalad eller skäligen misstänkt för&lt;br&gt;den brottsliga gärningen har lämnat&lt;br&gt;meddelandet eller medverkat till&lt;br&gt;framställningen i radio- eller kas-&lt;br&gt;settidningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i den mån domstol i andra mål&lt;br&gt;än sådana som handläggs som ytt-&lt;br&gt;randefrihetsmål av hänsyn till ett&lt;br&gt;allmänt eller enskilt intresse anser&lt;br&gt;det vara av synnerlig vikt att upp-&lt;br&gt;gift lämnas vid vittnesförhör eller&lt;br&gt;förhör med en part under sannings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1983:496.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkran, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. uppgiftslämnandet i annat fall 6. om uppgiftslämnandet i annat&lt;br&gt;är tillåtet enligt 3 kap. 3 § tryckfri- fall är tillåtet enligt 3 kap. 3 § tryck-&lt;br&gt;hetsförordningen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;frihetsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för yttrandefrihets-&lt;br&gt;brott i en radio- eller kassettidning&lt;br&gt;väcks av justitiekanslern. Åtalet&lt;br&gt;skall väckas inom sex månader från&lt;br&gt;det att radiotidningen sändes eller&lt;br&gt;kassettidningen lämnades ut för&lt;br&gt;spridning. Vad som är föreskrivet i&lt;br&gt;9 kap. 2 § andra stycket tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen och annan lag an-&lt;br&gt;gående åtal för tryckfrihetsbrott&lt;br&gt;skall tillämpas också i fråga om ytt-&lt;br&gt;randefrihetsbrott i en radio- eller&lt;br&gt;kassettidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för yttrandefrihets-&lt;br&gt;brott i en radio- eller kassettidning&lt;br&gt;väcks av justitiekanslern. Åtalet&lt;br&gt;skall väckas inom sex månader från&lt;br&gt;det att radiotidningen sändes eller&lt;br&gt;kassettidningen lämnades ut för&lt;br&gt;spridning. Vad som är föreskrivet i&lt;br&gt;9 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;och annan lag angående åtal för&lt;br&gt;tryckfrihetsbrott skall tillämpas&lt;br&gt;också i fråga om yttrandefrihets-&lt;br&gt;brott i en radio- eller kassettidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern är åklagare även i mål om ansvar för brott som avses i&lt;br&gt;6 § andra stycket första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om ansvar för den som bryter mot 11 § gäller 20 kap. 3 §&lt;br&gt;brottsbalken. Åtal för ett sådan brott får väckas av åklagare endast om&lt;br&gt;målsäganden anger brottet till åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 12 § första&lt;br&gt;meningen döms till böter eller fäng-&lt;br&gt;else i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 12 § första&lt;br&gt;meningen döms, om efterforskning-&lt;br&gt;en har gjorts uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet, till böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon&lt;br&gt;av sina skyldigheter enligt 13 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som avses i denna&lt;br&gt;paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i den del av en radio- eller&lt;br&gt;kassettidning som utgörs av en sammanställning svarar den som enligt&lt;br&gt;20 § är ansvarig för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarar den särskilde utgivaren eller dennes ställföreträdare för ett ytt-&lt;br&gt;randefrihetsbrott i den del av en radio- eller kassettidning som utgörs av en&lt;br&gt;sammanställning, är ägarna till de periodiska skrifterna skyldiga att ersätta&lt;br&gt;skadan tillsammans med utgivaren eller ställföreträdaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är&lt;br&gt;ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket. Om skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dighet på grund av brott som avses i 2 § tredje stycket eller 6 § andra&lt;br&gt;stycket gäller dock vad som är föreskrivet i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträjfande andra rättsföljder än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:496.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:373.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;. , &amp;nbsp;.......&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;... Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadeståndsskyldighet i anledning&lt;br&gt;av yttrandefrihetsbrott i den del av&lt;br&gt;en radio- eller kassettidning som ut-&lt;br&gt;görs av en sammanställning gäller&lt;br&gt;att sådana får åläggas endast den&lt;br&gt;som enligt 20 § är ansvarig för brot-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om mål om ansvar eller&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet eller om&lt;br&gt;förverkande av egendom eller an-&lt;br&gt;nan särskild rättsverkan på grund&lt;br&gt;av ett yttrandefrihetsbrott i den del&lt;br&gt;av en radio- eller kassettidning som&lt;br&gt;har mer än en förlaga gäller samma&lt;br&gt;bestämmelser som beträffande&lt;br&gt;motsvarande mål angående tryck-&lt;br&gt;frihetsbrott genom den periodiska&lt;br&gt;skrift som är den huvudsakliga för-&lt;br&gt;lagan till tidningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om mål om ansvar eller&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet eller om&lt;br&gt;förverkande av egendom eller an-&lt;br&gt;nan särskild rättsverkan på grund&lt;br&gt;av ett yttrandefrihetsbrott i den del&lt;br&gt;av en radio- eller kassettidning som&lt;br&gt;har mer än en förlaga och beträffan-&lt;br&gt;de mål om andra rättsföljder i an-&lt;br&gt;ledning av sådant brott gäller sam-&lt;br&gt;ma bestämmelser som beträffande&lt;br&gt;motsvarande mål angående tryck-&lt;br&gt;frihetsbrott genom den periodiska&lt;br&gt;skrift som är den huvudsakliga för-&lt;br&gt;lagan till tidningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vissa särskilda föreskrifter om för-&lt;br&gt;hållandet mellan enskilda&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vadsom följer av 13 kap. tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen beträffande tryckt&lt;br&gt;skrift gäller också i fråga om radio-&lt;br&gt;och kassettidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:1057) om ansvarighet för&lt;br&gt;lokala kabelsändningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2, 7 och 21 §§ lagen (1985:1057) om ansvarig-&lt;br&gt;het för lokala kabelsändningar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 2 §, 5 § andra&lt;br&gt;stycket, 7 § första, tredje och fjärde&lt;br&gt;styckena samt 8 — 9 a §§ radio-&lt;br&gt;ansvarighetslagen (1966:756) är&lt;br&gt;tillämpliga på radioprogram som&lt;br&gt;anges i 1 § andra stycket. Därvid&lt;br&gt;skall vad som sägs om radiopro-&lt;br&gt;gram, programföretag och radio-&lt;br&gt;ansvarighetslagen i stället avse pro-&lt;br&gt;gram som anges i 1 § andra stycket,&lt;br&gt;den som bedriver egensändningar&lt;br&gt;respektive denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 2 §, 5 § andra&lt;br&gt;stycket, 7 § första, tredje och fjärde&lt;br&gt;styckena samt 8 — 9 b §§ radio-&lt;br&gt;ansvarighetslagen (1966:756) är&lt;br&gt;tillämpliga på radioprogram som&lt;br&gt;anges i 1 § andra stycket. Därvid&lt;br&gt;skall vad som sägs om radiopro-&lt;br&gt;gram, programföretag och radio-&lt;br&gt;ansvarighetslagen i stället avse pro-&lt;br&gt;gram som anges i 1 § andra stycket,&lt;br&gt;den som bedriver egensändningar&lt;br&gt;respektive denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte program eller delar av program som består i en&lt;br&gt;direktsändning av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller offent-&lt;br&gt;lig tillställning som anordnas av någon annan än den som bedriver egen-&lt;br&gt;sändningen. Inte heller gäller 5, 6 och 8 §§ denna lag sådana program eller&lt;br&gt;delar av program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frågor som inte behandlas i de angivna föreskrifterna i radioansvarig-&lt;br&gt;hetslagen eller i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram svarar den&lt;br&gt;som enligt 6 § är ansvarig för brottet. Om ett yttrandefrihetsbrott har&lt;br&gt;begåtts i ett sådant program eller en sådan del av ett program som avses i&lt;br&gt;2 § andra stycket, åligger skadeståndsskyldigheten gärningsmannen eller,&lt;br&gt;om flera har medverkat till brottet, gärningsmannen och övriga medver-&lt;br&gt;kande i förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har bedrivit egensändningen är skyldig att ersätta skadan&lt;br&gt;tillsammans med den som är ansvarig för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är&lt;br&gt;ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande andra rättsföljder i&lt;br&gt;anledning av yttrandefrihetsbrott i&lt;br&gt;ett radioprogram än skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet gäller att sådana får&lt;br&gt;åläggas endast den som enligt 6 § är&lt;br&gt;ansvarig för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som är jurymän för tryckfrihetsmål är behöriga att medverka i juryn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 12 kap. 10 —&lt;br&gt;12 §§ och 14 kap. 1— 3 §§ tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen och i 4 — 9 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 12 kap. 10 —&lt;br&gt;12 §§ och 15 kap. 1— 3 §§ tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen och i 4 — 9 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §§ lagen (1949:164) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om rättegången i&lt;br&gt;tryckfrihetsmål skall tillämpas ock-&lt;br&gt;så i mål om åtgärd enligt 11 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §. Vad som där sägs om frågan,&lt;br&gt;om brott föreligger, skall därvid i&lt;br&gt;stället avse frågan, om justitiekans-&lt;br&gt;lerns framställning bör bifallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §§ lagen (1949:164) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om rättegången i&lt;br&gt;tryckfrihetsmål skall tillämpas ock-&lt;br&gt;så i mål om åtgärd enligt 11 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §. Vad som där sägs om frågan,&lt;br&gt;om brott föreligger, skall därvid i&lt;br&gt;stället avse frågan, om justitiekans-&lt;br&gt;lerns framställning bör bifallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelser och andra meddelanden i mål om förbud enligt 11 § behöver&lt;br&gt;inte tillställas andra tillståndshavare än dem som har avgett förklaring&lt;br&gt;eller som på annat sätt särskilt har begärt detta. Underrättelse om utgång-&lt;br&gt;en i målet skall dock lämnas alla tillståndshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1982:460) om ansvarighet för&lt;br&gt;närradio&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ lagen (1982:460) om ansvarighet for&lt;br&gt;närradio skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradioprogram som sänds med&lt;br&gt;stöd av närradiolagen (1982:459).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 2 §, 5 § andra&lt;br&gt;stycket, 7 § första, tredje och fjärde&lt;br&gt;styckena samt 8 — 9 a §§ radio-&lt;br&gt;ansvarighetslagen (1966:756) är&lt;br&gt;tillämpliga på radioprogram som&lt;br&gt;anges i första stycket. Därvid skall&lt;br&gt;vad som sägs om radioprogram,&lt;br&gt;programföretag och radioansvarig-&lt;br&gt;hetslagen i stället avse program&lt;br&gt;som anges i första stycket, sam-&lt;br&gt;manslutningar som har tillstånd att&lt;br&gt;sända närradio samt denna lag. I&lt;br&gt;frågor som inte behandlas i de an-&lt;br&gt;givna föreskrifterna i radioansva-&lt;br&gt;righetslagen eller i denna lag gäller&lt;br&gt;vad som föreskrivs i andra författ-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 2 §, 5 § andra&lt;br&gt;stycket, 7 § första, tredje och fjärde&lt;br&gt;styckena samt 8 — 9 b §§ radio-&lt;br&gt;ansvarighetslagen (1966:756) är&lt;br&gt;tillämpliga på radioprogram som&lt;br&gt;anges i första stycket. Därvid skall&lt;br&gt;vad som sägs om radioprogram,&lt;br&gt;programföretag och radioansvarig-&lt;br&gt;heteslagen i stället avse program&lt;br&gt;som anges i första stycket, sam-&lt;br&gt;manslutningar som har tillstånd att&lt;br&gt;sända närradio samt denna lag. I&lt;br&gt;frågor som inte behandlas i de an-&lt;br&gt;givna föreskrifterna i radioansva-&lt;br&gt;righetslagen eller i denna lag gäller&lt;br&gt;vad som föreskrivs i andra författ-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram svarar den&lt;br&gt;som enligt 5 § är ansvarig för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanslutningen är skyldig att ersätta skadan tillsammans med den&lt;br&gt;som är ansvarig för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är&lt;br&gt;ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande andra rättsföljder i&lt;br&gt;anledning av yttrandefrihetsbrott i&lt;br&gt;ett radioprogram än skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet gäller att sådana får&lt;br&gt;åläggas endast den som enligt 5 § är&lt;br&gt;ansvarig för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:64&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över meddelarskyddskommitténs betänkande (SOU 1990:12) Meddelar-&lt;br&gt;rätt har remissyttranden efter anmodan avgetts av justitiekanslern (JK),&lt;br&gt;Svea hovrätt, hovrätten for Västra Sverige, kammarrätten i Sundsvall,&lt;br&gt;riksåklagaren (RÅ), datainspektionen, Stockholms tingsrätt, Göteborgs&lt;br&gt;tingsrätt, Malmö tingsrätt, Luleå tingsrätt, kommerskollegium, Sveriges&lt;br&gt;exportråd, överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, överstyrelsen för&lt;br&gt;civil beredskap, styrelsen för psykologiskt försvar, försvarets forsknings-&lt;br&gt;anstalt, televerket, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, juridiska&lt;br&gt;fakulteten vid Stockholms universitet, juridiska fakulteten vid Uppsala&lt;br&gt;universitet, handelshögskolan i Stockholm, institutionen för journalistik,&lt;br&gt;medier och kommunikation vid Stockholms universitet, arbetsdomstolen,&lt;br&gt;statens invandrarverk, styrelsen för teknisk utveckling, patent- och regi-&lt;br&gt;streringsverket, rikspolisstyrelsen, marknadsdomstolen, näringsfrihetsom-&lt;br&gt;budsmannen och statens pris- och konkurrensverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har remissyttranden inkommit från riksdagens ombudsman&lt;br&gt;(JO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorgani-&lt;br&gt;sation (TCO), centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareför-&lt;br&gt;eningen (SAF), kooperationens förhandlingsorganisation (KFO), Sveriges&lt;br&gt;advokatsamfund, landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Lin-&lt;br&gt;köpings kommun, Gävle kommun, kooperativa förbundet (KF), Sveriges&lt;br&gt;industriförbund, läkemedelsindustriföreningen, företagens uppgiftsläm-&lt;br&gt;nardelegation, Sveriges kemiska industrikontor, Stockholms handelskam-&lt;br&gt;mare, Svenska Industriens Patentingenjörers förening, pressens opinions-&lt;br&gt;nämnd, allmänhetens pressombudsman (PO), Svenska tidningsutgivare-&lt;br&gt;föreningen, Svenska journalistförbundet, Publicistklubben, föreningen&lt;br&gt;Grävande Journalister, Sveriges författarförbund, Svenska bokförläggare-&lt;br&gt;föreningen, Tidningarnas telegrambyrå AB, Sveriges Radio AB, Sveriges&lt;br&gt;Riksradio AB, Sveriges Television AB, Litterära Yrkesutövares Samar-&lt;br&gt;betsnämnd (KLYS), Stockholms fondbörs, Svenska bankföreningen,&lt;br&gt;Svenska sparbanksföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,&lt;br&gt;Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Småföretagens riksorganisation, HSB&lt;br&gt;riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges riksidrottsför-&lt;br&gt;bund, Röda korset och Medborgarrättsrörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver har yttranden inkommit från LO-förbundens rättsskydd AB,&lt;br&gt;Fackförbundspressens samorganisation och grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Yttrandefrihetsgrundlag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. Grundläggande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt&lt;br&gt;enligt denna grundlag att i program i ljudradio, television och vissa liknan-&lt;br&gt;de överföringar, filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga&lt;br&gt;bilder samt ljudupptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och&lt;br&gt;känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt&lt;br&gt;meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt&lt;br&gt;skapande. 1 den får inga andra begränsningar göras än de som följer av&lt;br&gt;denna grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i grundlagen om radioprogram gäller förutom program i&lt;br&gt;ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra sändning-&lt;br&gt;ar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor.&lt;br&gt;Vad som sägs om filmer avser även videogram och andra upptagningar av&lt;br&gt;rörliga bilder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Varje svensk medborgare är tillförsäkrad rätt att till författare och&lt;br&gt;andra upphovsmän samt till utgivare, redaktioner och nyhetsbyråer lämna&lt;br&gt;uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande i radioprogram,&lt;br&gt;filmer och ljudupptagningar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;. Han har också rätt att anskaffa uppgifter i&lt;br&gt;vilket ämne som helst för sådant uppgiftslämnande eller offentliggörande.&lt;br&gt;I dessa rättigheter får inga andra begränsningar göras än de som följer av&lt;br&gt;denna grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Det får inte förekomma att något som är avsett att framföras i ett&lt;br&gt;radioprogram eller en ljudupptagning först måste granskas av en myndig-&lt;br&gt;het eller något annat allmänt organ. Inte heller är det tillåtet för myndighe-&lt;br&gt;ter och andra allmänna organ att utan stöd i denna grundlag, på grund av&lt;br&gt;det kända eller väntade innehållet i ett radioprogram eller en ljudupptag-&lt;br&gt;ning, förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland&lt;br&gt;allmänheten. Motsvarande gäller i fråga om förbud eller annat hinder mot&lt;br&gt;innehav eller användning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för&lt;br&gt;att kunna ta emot radioprogram eller för att kunna uppfatta innehållet i&lt;br&gt;ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller även filmer. Genom lag får dock&lt;br&gt;meddelas föreskrifter om granskning och godkännande av filmer som skall&lt;br&gt;visas offentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Myndigheter och andra allmänna organ får inte utan stöd i denna&lt;br&gt;grundlag ingripa mot någon på grund av att han i ett radioprogram, en film&lt;br&gt;eller en ljudupptagning har missbrukat yttrandefriheten eller medverkat&lt;br&gt;till ett sådant missbruk. Inte heller får de utan stöd av denna grundlag göra&lt;br&gt;några ingripanden mot själva framställningen av sådan anledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som skall döma över missbruk av yttrandefriheten eller på annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör betänka att yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten är en grundval för ett fritt samhällsskick. Han bör alltid uppmärksam-&lt;br&gt;ma syftet mera än framställningssättet. Om han är tveksam, bör han hellre&lt;br&gt;fria än fälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Grundlagen är tillämplig på sändningar av radioprogram som är&lt;br&gt;riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpme-&lt;br&gt;del. I lag får föreskrivas om undantag från denna grundlag i fråga om&lt;br&gt;radioprogram som huvudsakligen är avsedda att tas emot utomlands och&lt;br&gt;radioprogram som sänds genom tråd men inte är avsedda att tas emot av&lt;br&gt;någon större allmänhet. Sådant undantag får dock inte gälla vad som&lt;br&gt;föreskrivs i 2 och 3 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radioprogram som förmedlas genom satellitsändning som&lt;br&gt;utgår från Sverige gäller vad som i denna grundlag föreskrivs om radio-&lt;br&gt;program i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I fråga om samtidig och oförändrad vidaresändning här i landet av&lt;br&gt;radioprogram som kommer från utlandet och radioprogram som förmed-&lt;br&gt;las hit genom satellitsändning men inte utgår från Sverige gäller enbart vad&lt;br&gt;som föreskrivs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § första stycket om förbud mot förhandsgranskning och andra hinder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § om förbud mot ingripanden utan stöd i grundlagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § om det förhållningssätt som skall iakttas vid tillämpningen av denna&lt;br&gt;grundlag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 1 § om rätt att sända radioprogram i tråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 3 och 5 §§ om särskilda regler för lagstiftning och rättslig pröv-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har riksdagen godkänt en internationell överenskommelse om radio-&lt;br&gt;program får sådana föreskrifter som avses i 12 § andra stycket inte hindra&lt;br&gt;vidaresändning av radioprogram i strid med överenskommelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 10 kap. 2 § finns föreskrifter om rätt att meddela och anskaffa uppgif-&lt;br&gt;ter och underrättelser för offentliggörande i radioprogram från utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § I fråga om radioprogram eller delar av program som består i direkt-&lt;br&gt;sändningar av dagshändelser eller av sådana gudstjänster eller offentliga&lt;br&gt;tillställningar som anordnas av någon annan än den som bedriver pro-&lt;br&gt;gramverksamheten tillämpas inte bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter för offentliggörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § om förbud mot ingripanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § om förhållningssättet vid tillämpning av denna grundlag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. om rätt till anonymitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 — 7 kap. om yttrandefrihetsbrott, ansvarighet samt åtal och särskilda&lt;br&gt;tvångsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. om rättegången i yttrandefrihetsmål samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap. 2 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter for offentliggö-&lt;br&gt;rande i radioprogram från utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Denna grundlags föreskrifter om radioprogram tillämpas också när&lt;br&gt;en redaktion for en tryckt periodisk skrift eller for en verksamhet for&lt;br&gt;framställning av radioprogram, filmer eller ljudupptagningar eller en ny-&lt;br&gt;hetsbyrå med hjälp av elektromagnetiska vågor på begäran tillhandahåller&lt;br&gt;allmänheten upplysningar direkt ur en upptagning för automatisk databe-&lt;br&gt;handling. Det gäller dock endast om den mottagande inte kan ändra&lt;br&gt;innehållet i upptagningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Grundlagen är tillämplig på sådana filmer och ljudupptagningar&lt;br&gt;som sprids till allmänheten genom att spelas upp offentligt eller genom att&lt;br&gt;säljas eller tillhandahållas på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Att vissa radioprogram, filmer och ljudupptagningar skall jämställas&lt;br&gt;med periodiska skrifter framgår av 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Vad som sägs i 1 kap. 8 och 9 §§ tryckfrihetsförordningen om att&lt;br&gt;föreskrifter i lag får meddelas i fråga om upphovsmäns rättigheter, annon-&lt;br&gt;ser om alkohol eller tobak, kreditupplysningsverksamhet och tillväga-&lt;br&gt;gångssätt för anskaffande av uppgifter utan hinder av grundlagen skall&lt;br&gt;gälla också i fråga om radioprogram, filmer och ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas&lt;br&gt;föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram&lt;br&gt;eller om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om förbud&lt;br&gt;mot och villkor för annan annonsering och sändning av program, som helt&lt;br&gt;eller delvis bekostas av annan än den som bedriver programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap. Om rätt till anonymitet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Upphovsmannen till en framställning i ett radioprogram, i en film&lt;br&gt;eller i en ljudupptagning är inte skyldig att röja vem han är. Detsamma&lt;br&gt;gäller den som har framträtt i en sådan framställning och den som har&lt;br&gt;lämnat en uppgift enligt 1 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I mål om ansvar, skadestånd eller särskild rättsverkan på grund av&lt;br&gt;yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning får&lt;br&gt;ingen ta upp frågan om vem som är framställningens upphovsman, vem&lt;br&gt;som har framträtt i den, vem som har tillhandahållit den för offentliggö-&lt;br&gt;rande eller vem som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon person har angetts som upphovsman till framställningen eller&lt;br&gt;som den som har framträtt i denna, är det dock tillåtet att i målet pröva&lt;br&gt;om han är ansvarig. Detsamma skall gälla, om någon i målet uppger sig&lt;br&gt;vara upphovsmannen eller den som har framträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket hindrar inte att det i en och samma rättegång handläggs&lt;br&gt;både mål om yttrandefrihetsbrott och mål om brott som avses i 5 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som har tagit befattning med tillkomsten eller spridningen av ett&lt;br&gt;radioprogram, en film eller en ljudupptagning eller med en framställning&lt;br&gt;som varit avsedd att ingå i ett radioprogram, en film eller en ljudupptag-&lt;br&gt;ning och den som har varit verksam på en nyhetsbyrå får inte röja vad han&lt;br&gt;därvid har fått veta om vem som är upphovsman till radioprogrammet,&lt;br&gt;filmen eller ljudupptagningen eller till framställningen eller har tillhanda-&lt;br&gt;hållit den för offentliggörande eller vem som har framträtt i den eller&lt;br&gt;lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den till vars förmån tystnadsplikten gäller har samtyckt till att&lt;br&gt;hans identitet röjs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om fråga om identiteten får väckas enligt 2 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det rör sig om brott som anges i 5 kap. 3 § första stycket 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i den mån domstol, när det där rör sig om brott enligt 5 kap. 2 § eller&lt;br&gt;3 § första stycket 2 eller 3, finner det erforderligt att vid förhandling&lt;br&gt;uppgift lämnas, huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den brottsliga gärningen är den till vars förmån tystnadsplikten enligt&lt;br&gt;första stycket gäller, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i den mån domstol, i annat fall, av hänsyn till ett allmänt eller enskilt&lt;br&gt;intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om identiteten lämnas&lt;br&gt;vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten noga vaka över&lt;br&gt;att frågor inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad som i&lt;br&gt;varje särskilt fall är medgivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ingen myndighet eller något annat allmänt organ får efterforska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. upphovsmannen till en framställning som har offentliggjorts eller&lt;br&gt;varit avsedd att offentliggöras i ett radioprogram, en film eller en ljudupp-&lt;br&gt;tagning eller den som har framträtt i en sådan framställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har tillhandahållit eller avsett att tillhandahålla en framställ-&lt;br&gt;ning för offentliggörande i ett radioprogram, en film eller en ljudupptag-&lt;br&gt;ning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet hindrar inte efterforskning i fall då denna grundlag medger&lt;br&gt;åtal eller något annat ingripande. I sådana fall skall dock den i 3 § angivna&lt;br&gt;tystnadsplikten beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot sin tystnadsplikt&lt;br&gt;enligt 3 § skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma&lt;br&gt;gäller den som i ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller av oaktsamhet lämnar felaktiga uppgifter om vem som är&lt;br&gt;framställningens upphovsman eller som har tillhandahållit den för offent-&lt;br&gt;liggörande, vem som framträder i den eller vem som har lämnat uppgifter i&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För efterforskning i strid med 4 § döms, om efterforskningen har skett&lt;br&gt;uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om&lt;br&gt;målsäganden har anmält brottet till åtal.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. Om sändning av radioprogram samt framställande och spridning av&lt;br&gt;filmer och ljudupptagningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Radioprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att&lt;br&gt;sända radioprogram genom tråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frihet som följer av första stycket hindrar inte att det i lag meddelas&lt;br&gt;föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för&lt;br&gt;vissa program eller om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud&lt;br&gt;som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot&lt;br&gt;folkgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Rätten att sända radioprogram enligt denna grundlag på annat sätt än&lt;br&gt;genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd&lt;br&gt;och villkor för att sända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett&lt;br&gt;sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall finnas möjlighet för sammanslutningar att få tillstånd att sända&lt;br&gt;ljudradioprogram i lokala radiosändningar i den utsträckning som tillgäng-&lt;br&gt;liga radiofrekvenser medger. Närmare föreskrifter härom meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I fråga om sådana begränsningar i sändningsrätten som avses i 1 och Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;2 §§ gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och Bilaga 4&lt;br&gt;rättigheter i 2 kap. 12 § andra —femte styckena och 13 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som sänder radioprogram avgör självständigt vad som skall&lt;br&gt;förekomma i sändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Frågor om rätt att sända radioprogram skall kunna prövas av dom-&lt;br&gt;stol eller av en nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars&lt;br&gt;ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Gäller saken fråga&lt;br&gt;om ingripande på grund av missbruk av yttrandefriheten, skall frågan&lt;br&gt;prövas av domstol under medverkan av jury enligt de närmare bestämmel-&lt;br&gt;ser som meddelas i lag. Det sist sagda gäller dock inte om frågan rör&lt;br&gt;överträdelse av sådana föreskrifter eller villkor i fråga om kommersiell&lt;br&gt;reklam eller annan annonsering eller sändning av radioprogram som avses&lt;br&gt;i 1 kap. 12 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Föreskrifter om skyldighet att spela in radioprogram samt att bevara&lt;br&gt;och tillhandahålla sådana inspelningar för granskning och att lämna dem&lt;br&gt;till arkiv får meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I lag får meddelas föreskrifter med syfte att förebygga spridning av&lt;br&gt;kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis och&lt;br&gt;innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filmer och ljudupptagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att&lt;br&gt;bedriva verksamhet för framställning och spridning av filmer och ljudupp-&lt;br&gt;tagningar. För rätt att offentligt förevisa en film kan det dock krävas&lt;br&gt;granskning och godkännande i enlighet med 1 kap. 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av filmer och ljud-&lt;br&gt;upptagningar och att tillhandahålla dem för granskning får meddelas i lag.&lt;br&gt;I lag får också meddelas föreskrifter om skyldighet att lämna exemplar av&lt;br&gt;sådana upptagningar till en myndighet och att tillhandahålla upplysningar&lt;br&gt;i anslutning till sådan skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Varken postverket eller någon annan allmän trafikinrättning får&lt;br&gt;underlåta att befordra filmer eller ljudupptagningar på grund av deras&lt;br&gt;innehåll i annat fall än då befordran skulle innebära överträdelse av 13 §&lt;br&gt;tredje eller fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän trafikinrättning som för befordran tar emot en film eller en&lt;br&gt;ljudupptagning skall inte anses som spridare av framställningen&lt;br&gt;enligt 6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Utan hinder av denna grundlag gäller det som föreskrivs i lag för det&lt;br&gt;fall att någon i förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar ut&lt;br&gt;filmer med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger&lt;br&gt;våld eller hot om våld mot människor eller djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det meddelas&lt;br&gt;föreskrifter i lag om straff och särskild rättsverkan för den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förevisar pornografiska bilder på eller vid allmän plats genom skylt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning eller något liknande förfarande på ett sätt som kan väcka allmän&lt;br&gt;anstöt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utan föregående beställning med post eller på annat sätt tillställer&lt;br&gt;någon pornografiska bilder, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bland barn och ungdom sprider filmer som genom sitt innehåll kan&lt;br&gt;verka förråande eller medföra annan allvarlig fara för de unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller i fråga om straff och särskild rättsverkan mot den som&lt;br&gt;bryter mot föreskrifter om granskning och godkännande av filmer som&lt;br&gt;skall visas offentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lag får meddelas föreskrifter med syfte att förebygga spridning av&lt;br&gt;kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis och&lt;br&gt;innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Sådana exemplar av filmer och ljudupptagningar, som framställs i&lt;br&gt;landet och är avsedda för spridning här, skall förses med tydliga uppgifter&lt;br&gt;om vem som har låtit framställa filmen eller ljudupptagningen samt om&lt;br&gt;när, var och av vem exemplaren har framställts. Närmare bestämmelser&lt;br&gt;om detta får meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som framställer en film eller en ljudupptagning och därvid uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller av oaktsamhet bryter mot första stycket eller bestämmelser som&lt;br&gt;avses där skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sprider en film eller ljudupptagning som saknar någon uppgift&lt;br&gt;som är föreskriven i första stycket skall, om det sker uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet, dömas till böter, högst ettusen kronor. Detsamma skall gälla&lt;br&gt;om en sådan uppgift är oriktig och spridaren känner till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sprider en film eller en ljudupptagning trots att han vet att den&lt;br&gt;enligt denna grundlag har tagits i beslag eller konfiskerats skall dömas till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Föreskrifter om skyldighet för den som yrkesmässigt säljer eller hyr&lt;br&gt;ut filmer att anmäla sig för registrering hos en myndighet får meddelas i lag&lt;br&gt;eller med stöd av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 kap. Om utgivare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Radioprogram och filmer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Radioprogram och filmer skall ha en utgivare. Utgivaren utses av den&lt;br&gt;som bedriver sändningsverksamheten eller låter framställa filmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Utgivaren skall vara svensk medborgare. I lag får föreskrivas att även&lt;br&gt;utlänningar får vara utgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är utgivare skall ha hemvist här i riket. Den som är underårig&lt;br&gt;eller i konkurs eller som har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag&lt;br&gt;får inte vara utgivare. Uppgift om vem som är utgivare skall vara tillgäng-&lt;br&gt;lig för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Utgivaren skall ha befogenhet att utöva tillsyn över framställningens&lt;br&gt;offentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får&lt;br&gt;införas i den mot hans vilja. Varje inskränkning i den befogenheten skall&lt;br&gt;vara utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ytterligare bestämmelser om hur utgivare skall utses och om hur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift om utgivaren skall hållas tillgänglig för allmänheten får meddelas i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;190&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag. I fråga om radioprogram får föreskrivas att utgivare skall utses för&lt;br&gt;varje program eller för hela eller delar av programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Utses en utgivare för en del av radioprogramverksamheten eller för&lt;br&gt;hela denna, får utgivaren utse en eller flera ställföreträdare för sig. Vad&lt;br&gt;som sägs om utgivare i 2 — 4 §§ skall gälla också ställföreträdare. Om&lt;br&gt;utgivarens uppdrag upphör, upphör även uppdraget att vara ställföreträda-&lt;br&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § skall dömas&lt;br&gt;till böter eller, om omständigheterna är synnerligen försvårande, till fäng-&lt;br&gt;else i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lag får föreskrivas straff för den som bryter mot en föreskrift i lag som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 4 eller 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljudupptagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Utgivare får utses för ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lag får föreskrivas skyldighet att utse utgivare för vissa ljudupptagning-&lt;br&gt;ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utgivare av ljudupptagningar gäller i övrigt det som föreskrivs i 1 —4&lt;br&gt;och 6 §§ om utgivare av filmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Om yttrandefrihetsbrott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § De gärningar som anges som tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen skall anses som yttrandefrihetsbrott, om de begås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning och är straffbara enligt&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under samma förutsättningar skall som yttrandefrihetsbrott anses även&lt;br&gt;sådan olaga våldsskildring varigenom någon genom rörliga bilder när-&lt;br&gt;gånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med&lt;br&gt;uppsåt att framställningen sprids, om inte gärningen med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna är försvarlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Gärningar som enligt 7 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen inte skall&lt;br&gt;anses som tryckfrihetsbrott, därför att de begås genom meddelanden där&lt;br&gt;det brottsliga är dolt, skall inte heller anses som yttrandefrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om någon lämnar ett meddelande, som avses i 1 kap. 2 §, eller, utan&lt;br&gt;att svara enligt 6 kap., medverkar till en framställning som är avsedd att&lt;br&gt;offentliggöras i ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning, som&lt;br&gt;författare eller annan upphovsman eller genom att framträda i radiopro-&lt;br&gt;grammet och därigenom gör sig skyldig till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. högförräderi, spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift,&lt;br&gt;uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling&lt;br&gt;till sådant brott;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar&lt;br&gt;eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll&lt;br&gt;vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i särskild&lt;br&gt;lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för sådant brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon anskaffar en uppgift eller underrättelse i sådant syfte som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 1 kap. 2 § och därigenom gör sig skyldig till brott som anges i första&lt;br&gt;stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sägs i 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen om särskilt&lt;br&gt;lagstiftningsförfarande skall gälla också i fråga om förslag till föreskrifter&lt;br&gt;som avses i första stycket 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vad som är föreskrivet i lag om påföljd för brott som avses i 1 § skall&lt;br&gt;gälla också när brottet är att anse som ett yttrandefrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott finns bestämmelser i 8&lt;br&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon döms för förtal eller förolämpning i enlighet med 1 § första&lt;br&gt;stycket, kan domstolen, om brottet begåtts i ett radioprogram, på yrkande&lt;br&gt;av motparten besluta att domen skall återges helt eller delvis i ett radio-&lt;br&gt;program i samma sändningsverksamhet. Rätten får besluta att skyldighe-&lt;br&gt;ten att återge domen skall avse ett av rätten gjort sammandrag av denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § När en domstol bestämmer påföljd för ett yttrandefrihetsbrott, skall&lt;br&gt;domstolen särskilt ta hänsyn till om en rättelse har offentliggjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En film eller ljudupptagning som innefattar ett yttrandefrihetsbrott&lt;br&gt;får konfiskeras. Är brottet olaga våldsskildring gäller om särskild rättsver-&lt;br&gt;kan i övrigt vad som föreskrivs i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid konfiskering skall alla exemplar som är avsedda för spridning för-&lt;br&gt;störas. Dessutom skall tillses att föremål som kan användas särskilt för att&lt;br&gt;mångfaldiga filmen eller ljudupptagningen inte skall kunna användas för&lt;br&gt;framställande av ytterligare exemplar av den.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. Ansvarighetsregler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Radioprogram och filmer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram eller en film&lt;br&gt;ligger på utgivaren. Har en ställföreträdare inträtt som utgivare, har han&lt;br&gt;ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra direktsända radioprogram än sådana som avses i 1 kap.&lt;br&gt;8 § får i lag föreskrivas att den som framträder i programmet skall ansvara&lt;br&gt;för sina yttranden själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Det ansvar för yttrandefrihetsbrott som annars skulle åvila utgivaren&lt;br&gt;ligger på den som är skyldig att utse utgivare, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte fanns någon behörig utgivare när brottet förövades,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte kunde&lt;br&gt;utöva den befogenhet som anges i 4 kap. 3 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgift om utgivaren inte har hållits tillgänglig för allmänheten på&lt;br&gt;föreskrivet sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en ställföreträdare inträtt som utgivare, men var han inte längre&lt;br&gt;behörig när brottet förövades, eller hade hans uppdrag upphört eller före-&lt;br&gt;låg det beträffande honom något förhållande som anges i första stycket 2&lt;br&gt;eller 3, ligger ansvaret för yttrandefrihetsbrott på utgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för den som anges i första stycket ansvarar den som sprider en&lt;br&gt;film för yttrandefrihetsbrott i denna, om filmen saknar den i 3 kap. 13 §&lt;br&gt;första stycket föreskrivna uppgiften om vem som har låtit framställa den&lt;br&gt;och det inte kan klarläggas vem denne är eller han saknar känd hemorts-&lt;br&gt;adress i Sverige och inte heller kan påträffas här under rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket för det fall att en uppgift saknas gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också om en lämnad uppgift innebär att den som har låtit framställa &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;filmen har hemvist utomlands eller om uppgiften är oriktig och den som &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sprider filmen känner till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljudupptagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i en ljudupptagning, som har en&lt;br&gt;utgivare, ligger på denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är i lag föreskrivet att en ljudupptagning skall ha en utgivare,&lt;br&gt;gäller vad som sägs i 2 §. Om i annat fall en ljudupptagning har en utgivare&lt;br&gt;som inte längre var behörig när brottet förövades, eller vars uppdrag&lt;br&gt;annars upphört eller beträffande vilken det förelåg något sådant förhållan-&lt;br&gt;de som anges i 2 § första stycket 2 eller 3, ligger ansvaret för yttrandefri-&lt;br&gt;hetsbrott på den som har utsett utgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i en sådan ljudupptagning som inte&lt;br&gt;har eller skall ha en utgivare ligger på upphovsmannen till framställningen&lt;br&gt;och den som framträder i upptagningen, om de är att anse som gärnings-&lt;br&gt;män och uppgift om dem har lämnats enligt 2 kap. 2 § andra stycket. Den&lt;br&gt;som inte har samtyckt till att upptagningen lämnas ut för spridning eller&lt;br&gt;till att uppgift lämnas om vem han är ansvarar dock inte för yttrandefri-&lt;br&gt;hetsbrott i upptagningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har låtit framställa en ljudupptagning som avses i första stycket&lt;br&gt;ansvarar för yttrandefrihetsbrott i denna, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. varken upphovsmannen eller den som framträder i upptagningen kan&lt;br&gt;hållas ansvarig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. båda var avlidna när upptagningen lämnades ut för spridning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. båda saknar känd hemortsadress i landet och ingen av dem kan&lt;br&gt;påträffas här under rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I stället för den som avses i 3 § eller 4 § andra stycket ansvarar den&lt;br&gt;som sprider en ljudupptagning för yttrandefrihetsbrott i upptagningen, om&lt;br&gt;denna saknar den i 3 kap. 13 § första stycket föreskrivna uppgiften om vem&lt;br&gt;som har låtit framställa den och det inte kan klarläggas vem denne är eller&lt;br&gt;han saknar känd hemortsadress i landet och inte heller kan påträffas här&lt;br&gt;under rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller också om en lämnad uppgift innebär&lt;br&gt;att den som har låtit framställa ljudupptagningen har hemvist utomlands&lt;br&gt;eller om uppgiften är oriktig och den som sprider upptagningen känner till&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om åtal väcks för ett yttrandefrihetsbrott och den tilltalade anser att&lt;br&gt;det finns någon omständighet som medför att han inte skall vara ansvarig,&lt;br&gt;skall han åberopa denna omständighet före huvudförhandlingen. Om han&lt;br&gt;inte gör det, skall han betraktas som ansvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som ansvarar enligt detta kapitel för ett yttrandefrihetsbrott i en&lt;br&gt;framställning skall anses ha haft kännedom om innehållet i framställning-&lt;br&gt;en. Han skall också anses ha medgett dess offentliggörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. Om tillsyn, åtal och särskilda tvångsmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Bestämmelserna i 9 kap. 1 —4 §§ tryckfrihetsförordningen om tillsyn&lt;br&gt;och åtal skall gälla också i fråga om radioprogram, filmer och ljudupptag-&lt;br&gt;ningar och i fråga om yttrandefrihetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tid inom vilken allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott skall väckas är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om radioprogram sex månader från det att programmet sändes.&lt;br&gt;Beträffande filmer och ljudupptagningar är tiden ett år från det att upptag-&lt;br&gt;ningen lämnades ut för spridning. Dock får i lag föreskrivas att filmer inte&lt;br&gt;skall anses ha lämnats ut för spridning förrän de har lämnats för registre-&lt;br&gt;ring hos en myndighet. I fråga om olaga våldsskildring och barnpornogra-&lt;br&gt;fibrott gäller vad som är föreskrivet i lag om tid för väckande av talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om ett yttrandefrihetsbrott har förövats i en film eller en ljudupptag-&lt;br&gt;ning utan att det finns någon som enligt 6 kap. är ansvarig för brottet, får&lt;br&gt;åklagaren eller målsäganden i stället för att väcka åtal ansöka om konfiske-&lt;br&gt;ring av filmen eller ljudupptagningen. Detsamma gäller, om stämning i&lt;br&gt;Sverige inte kan delges den som är ansvarig för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vad som sägs i 10 kap. tryckfrihetsförordningen om beslag av tryckta&lt;br&gt;skrifter på grund av tryckfrihetsbrott skall gälla också i fråga om beslag av&lt;br&gt;filmer och ljudupptagningar på grund av yttrandefrihetsbrott. I stället för&lt;br&gt;10 kap. 6 § och 8 § andra stycket gäller dock vad som föreskrivs i andra och&lt;br&gt;tredje styckena i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje beslut om beslag skall ange det eller de avsnitt av framställningen&lt;br&gt;som har föranlett beslaget. Beslaget gäller endast de särskilda skivor, rullar&lt;br&gt;eller liknande delar av upptagningen där dessa avsnitt förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevis om att beslag har beslutats skall utan kostnad tillställas den som&lt;br&gt;beslaget verkställs hos samt den som har låtit framställa filmen eller&lt;br&gt;ljudupptagningen. Beviset skall innehålla uppgift om det eller de avsnitt i&lt;br&gt;framställningen som har föranlett beslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I lag får föreskrivas att en nämnd vars sammansättning är bestämd i&lt;br&gt;lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare skall&lt;br&gt;granska om radioprogram, som någon har sänt på annat sätt än genom&lt;br&gt;tråd, står i överensstämmelse med de föreskrifter eller andra villkor som&lt;br&gt;gäller för sändningarna. En sådan nämnd får endast uttala sin mening och&lt;br&gt;förelägga den sändande att följa föreskrifterna eller villkoren. Ett föreläg-&lt;br&gt;gande får förenas med vite. Frågor om ansvar för yttrandefrihetsbrott och&lt;br&gt;om utdömande av vite prövas alltid av domstol enligt 3 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Genom lag får föreskrivas om särskild tillsyn över att yttrandefrihe-&lt;br&gt;ten i filmer inte missbrukas genom olaga våldsskildring och över att filmer&lt;br&gt;med våld eller hot om våld inte i förvärvssyfte sprids till den som är under&lt;br&gt;femton år. Därvid får föreskrivas om befogenhet för en tillsynsmyndighet&lt;br&gt;att tillfälligt ta hand om ett exemplar av en film som kan antas innehålla en&lt;br&gt;framställning som innefattar olaga våldsskildring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I fråga om sådana föreskrifter som avses i 4 och 5 §§ gäller vad som&lt;br&gt;föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap.&lt;br&gt;12 § andra —femte styckena och 13 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap. Om skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Skadestånd får inte dömas ut på grund av innehållet i ett radiopro-&lt;br&gt;gram, en film eller en ljudupptagning i andra fall än när framställningen&lt;br&gt;innefattar ett yttrandefrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skadestånd på grund av brott som avses i 5 kap. 2 och 3 §§ gäller vad&lt;br&gt;som är föreskrivet i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som enligt 6 kap. bär det straffrättsliga ansvaret ansvarar även&lt;br&gt;för skadestånd. Skadeståndet kan krävas ut också av den som bedriver&lt;br&gt;programverksamheten eller har låtit framställa filmen eller ljudupptag-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 1 kap. 8 § ansvarar gärningsmannen för skadestånd på&lt;br&gt;grund av brott som han begår i sändningen. Skadeståndet kan krävas ut&lt;br&gt;även av den som bedriver programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om den som skulle bära det straffrättsliga ansvaret inte har någon&lt;br&gt;känd hemortsadress i landet när brottet förövas och inte heller kan påträf-&lt;br&gt;fas här under rättegången och ansvaret därför övergår på någon annan&lt;br&gt;enligt 6 kap. 2 § tredje stycket eller 5 §, får skadestånd ändå krävas ut även&lt;br&gt;av den förre, i den mån det medges i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vad som sägs i 6 kap. 7 § denna grundlag skall gälla också i fråga om&lt;br&gt;skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram, en film&lt;br&gt;eller en ljudupptagning. I fråga om sådant skadestånd skall också gälla vad&lt;br&gt;som sägs i 11 kap. 3 — 5 §§ tryckfrihetsförordningen om enskilt anspråk i&lt;br&gt;vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. Om rättegången i yttrandefrihetsmål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Vad som sägs i 12 kap. tryckfrihetsförordningen om rättegången i&lt;br&gt;tryckfrihetsmål skall gälla också i fråga om motsvarande mål som avser&lt;br&gt;radioprogram, filmer och ljudupptagningar (yttrandefrihetsmål). Hänvis-&lt;br&gt;ningen i 12 kap. 2 § till 8 kap. tryckfrihetsförordningen skall därvid avse 6&lt;br&gt;kap. denna grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som utsetts till jurymän för tryckfrihetsmål skall också vara jurymän&lt;br&gt;i yttrandefrihetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 kap. Om radioprogram, filmer och ljudupptagningar från utlandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Bestämmelserna i 1—9 och 11 kap. är tillämpliga också på sådana&lt;br&gt;filmer och ljudupptagningar som har tillkommit utomlands och som läm-&lt;br&gt;nas ut för spridning i Sverige. Vad som annars sägs om den som har låtit&lt;br&gt;framställa upptagningen skall därvid i stället gälla den som här i landet&lt;br&gt;lämnar ut den för spridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och underrättelser&lt;br&gt;för offentliggörande och om rätten till anonymitet gäller dock i tillämpliga&lt;br&gt;delar vad som sägs i 13 kap. 6§ tryckfrihetsförordningen. Därvid skall&lt;br&gt;hänvisningarna till 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena, 3 kap. samt 3 kap.&lt;br&gt;3 § och 7 kap. 3 § första stycket 2 tryckfrihetsförordningen i stället avse 1&lt;br&gt;kap. 2 §, 2 kap. och 2 kap. 3 § och 5 kap. 3 § första stycket 2 denna&lt;br&gt;grundlag. Vidare skall vad som sägs om tryckfrihetsmål avse yttrandefri-&lt;br&gt;hetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Det som enligt 1 § gäller i fråga om rätt att meddela och anskaffa&lt;br&gt;uppgifter och underrättelser och att vara anonym gäller också radiopro-&lt;br&gt;gram som sänds från sändare utanför Sverige och i fråga om andra filmer&lt;br&gt;och ljudupptagningar, som framställs utomlands, än dem som avses i den&lt;br&gt;paragrafen. I fråga om radioprogram som inte sänds från annat land får&lt;br&gt;dock i lag föreskrivas undantag från rätten att meddela och anskaffa&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 kap. Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Vad som sägs i 14 kap. 1 — 3 §§ tryckfrihetsförordningen om resning,&lt;br&gt;högre rätts prövning av tryckfrihetsmål och skyndsam behandling av såda-&lt;br&gt;na mål skall gälla också i fråga om yttrandefrihetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I alla hänseenden som inte har reglerats särskilt i denna grundlag eller i&lt;br&gt;lag som har beslutats med stöd av den gäller vad som är föreskrivet i lag&lt;br&gt;eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningar är i fråga om yttrandefriheten enligt denna grundlag lik-&lt;br&gt;ställda med svenska medborgare, om inte något annat följer av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna grundlag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De nya föreskrifterna skall inte tillämpas på radioprogram som har&lt;br&gt;sänts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I fråga om filmer och ljudupptagningar som har lämnats ut för&lt;br&gt;spridning före ikraftträdandet skall de nya föreskrifterna tillämpas med&lt;br&gt;följande undantag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) En film eller en ljudupptagning skall anses ha lämnats ut för spridning&lt;br&gt;den dag denna grundlag trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Föreskrifterna i 2 kap., 3 kap. 13 § första —tredje styckena, 4 kap., 6&lt;br&gt;kap. 1— 5 §§ och 10 kap. 1 § första stycket andra meningen skall inte&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Den som sprider en film är ansvarig för yttrandefrihetsbrott i filmen,&lt;br&gt;om spridningen skulle ha varit straffbar även enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i en ljudupptagning ligger på upp-&lt;br&gt;hovsmannen till framställningen och den som framträder i upptagningen,&lt;br&gt;om de är att anse som gärningsmän, samt på den som har låtit framställa&lt;br&gt;upptagningen och på den som sprider den, allt under förutsättning att&lt;br&gt;deras handlande skulle ha varit straffbart även enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) I stället för vad som föreskrivs i 8 kap. 2 § första stycket gäller att&lt;br&gt;skadestånd kan krävas ut av den som enligt c) och d) bär det straffrättsliga&lt;br&gt;ansvaret för innehållet i en film eller en ljudupptagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) De nya föreskrifterna gäller inte i fråga om spridning som före ikraft-&lt;br&gt;trädandet har skett av filmer med skildringar av sexuellt våld eller tvång&lt;br&gt;eller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor&lt;br&gt;eller djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) De nya föreskrifterna tillämpas inte vid prövning av talan som har&lt;br&gt;väckts före ikraftträdandet. Skulle en tillämpning av de nya föreskrifterna&lt;br&gt;ha lett till frihet från påföljd, får någon sådan dock inte ådömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 13 kap. 1 — 5 §§ skall betecknas 13 kap. 2 — 6 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 7 §, 3 kap. 3 och 5 §§ samt den nya 13 kap. 6 § skall ha&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i förordningen skall inforas en ny paragraf, 13 kap. 1 §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med periodisk skrift förstås tidning, tidskrift eller annan sådan tryckt&lt;br&gt;skrift, som enligt utgivningsplanen är avsedd att under bestämd titel&lt;br&gt;utgivas med minst fyra å särskilda tider utkommande nummer eller häften&lt;br&gt;årligen, samt därtill hörande löpsedlar och bilagor. Sedan utgivningsbevis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för skriften meddelats skall denna,&lt;br&gt;periodisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till dess beviset återkallas anses som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ägaren till en periodisk skrift&lt;br&gt;sprider eller låter sprida skriftens in-&lt;br&gt;nehåll eller delar av detta i form av&lt;br&gt;ett radioprogram, en film eller en&lt;br&gt;ljudupptagning som avses i yttran-&lt;br&gt;defrihetsgrundlagen, skall i fråga&lt;br&gt;om tillämpning av 1 — 14 kap. pro-&lt;br&gt;grammet, filmen eller upptagningen&lt;br&gt;jämställas med en bilaga till skrif-&lt;br&gt;ten i den utsträckning den i sådan&lt;br&gt;form spridda versionen återger inne-&lt;br&gt;hållet i skriften oförändrat samt an-&lt;br&gt;ger hur innehållet har disponerats. I&lt;br&gt;lag får föreskrivas om särskild skyl-&lt;br&gt;dighet att spela in sådana program&lt;br&gt;och bevara filmer och upptagningar&lt;br&gt;samt att tillhandahålla dessa. Be-&lt;br&gt;stämmelser om rätt till sändningar&lt;br&gt;finns i 3 kap. yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har tagit befattning&lt;br&gt;med tillkomsten eller utgivningen&lt;br&gt;av tryckt skrift eller med framställ-&lt;br&gt;ning som var avsedd att införas i&lt;br&gt;tryckt skrift och den som har varit&lt;br&gt;verksam inom företag for utgivning&lt;br&gt;av tryckta skrifter eller inom före-&lt;br&gt;tag för yrkesmässig förmedling av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har tagit befattning&lt;br&gt;med tillkomsten eller utgivningen&lt;br&gt;av tryckt skrift eller med framställ-&lt;br&gt;ning som var avsedd att införas i&lt;br&gt;tryckt skrift och den som har varit&lt;br&gt;verksam inom företag för utgivning&lt;br&gt;av tryckta skrifter eller inom före-&lt;br&gt;tag för yrkesmässig förmedling av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1988: 1448.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nyheter eller andra meddelanden&lt;br&gt;till periodiska skrifter må icke röja&lt;br&gt;vad han därvid erfarit om vem som&lt;br&gt;är författare eller har lämnat med-&lt;br&gt;delande enligt 1 kap. 1 § tredje styc-&lt;br&gt;ket eller är utgivare av skrift som ej&lt;br&gt;är periodisk, om ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. denne har samtyckt därtill;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fråga därom får väckas enligt&lt;br&gt;2 § första stycket;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fråga är om brott som angives&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 7 kap. 3 § första stycket 1;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fråga är om brott enligt 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § eller 3 § första stycket 2 eller 3&lt;br&gt;och rätten finner det erforderligt att&lt;br&gt;vid förhandling uppgift lämnas, hu-&lt;br&gt;ruvida den som är tilltalad eller&lt;br&gt;skäligen misstänkt för brottet har&lt;br&gt;lämnat meddelandet eller medver-&lt;br&gt;kat till framställningen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. rätten av hänsyn till allmänt&lt;br&gt;eller enskilt intresse finner det vara&lt;br&gt;av synnerlig vikt att uppgift z saken&lt;br&gt;lämnas vid vittnesförhör eller för-&lt;br&gt;hör med part under sanningsförsäk-&lt;br&gt;ran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsätter någon mot författarens&lt;br&gt;eller, i fall som avses i 1 §, mot ut-&lt;br&gt;givarens eller meddelarens vilja å&lt;br&gt;tryckt skrift dennes namn, pseudo-&lt;br&gt;nym eller signatur eller åsidosätter&lt;br&gt;någon sin tystnadsplikt enligt 3 §&lt;br&gt;straffes med böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år. Lag samma vare, om å&lt;br&gt;skriften såsom författare, utgivare&lt;br&gt;eller meddelare utsätter namnet å&lt;br&gt;eller pseudonymen eller signaturen&lt;br&gt;för annan person än den verkliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nyheter eller andra meddelanden&lt;br&gt;till periodiska skrifter får inte röja&lt;br&gt;vad han därvid erfarit om vem som&lt;br&gt;är författare eller har lämnat med-&lt;br&gt;delande enligt 1 kap. 1 § tredje styc-&lt;br&gt;ket eller är utgivare av skrift som&lt;br&gt;inte är periodisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikten enligt första styc-&lt;br&gt;ket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den till vars förmån tyst-&lt;br&gt;nadsplikten gäller har samtyckt till&lt;br&gt;att hans identitet röjs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om fråga om identiteten får&lt;br&gt;väckas enligt 2 § första stycket, ?u&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det rör sig om brott som&lt;br&gt;anges i 7 kap. 3 § första stycket 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i den mån domstol, när det där&lt;br&gt;rör sig om brott enligt 7 kap. 2 §&lt;br&gt;eller 3 § första stycket 2 eller 3,&lt;br&gt;finner det erforderligt, att vid för-&lt;br&gt;handling uppgift lämnas, huruvida&lt;br&gt;den som är tilltalad eller skäligen&lt;br&gt;misstänkt för den brottsliga gär-&lt;br&gt;ningen har lämnat meddelandet el-&lt;br&gt;ler medverkat till framställningen,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i den mån domstol, i annat&lt;br&gt;fall, av hänsyn till ett allmänt eller&lt;br&gt;enskilt intresse finner det vara av&lt;br&gt;synnerlig vikt att uppgift om identi-&lt;br&gt;teten lämnas vid vittnesförhör eller&lt;br&gt;förhör med en part under sannings-&lt;br&gt;försäkran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhör som avses i andra styc-&lt;br&gt;ket 4 eller 5 skall rätten noga vaka&lt;br&gt;över att frågor inte ställs som kan&lt;br&gt;inkräkta på tystnadsplikten utöver&lt;br&gt;vad som i varje särskilt fall är med-&lt;br&gt;givet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet mot författarens eller, i&lt;br&gt;fall som avses i 1 §, mot utgivarens&lt;br&gt;eller meddelarens vilja på tryckt&lt;br&gt;skrift sätter ut dennes namn, pseu-&lt;br&gt;donym eller signatur eller åsidosät-&lt;br&gt;ter sin tystnadsplikt enligt 3 §,&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år. Till samma straff döms den&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;på skriften såsom författare, utgiva-&lt;br&gt;re eller meddelare sätter ut namnet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;författaren, utgivaren eller medde-&lt;br&gt;laren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För efterforskning i strid med 4 §&lt;br&gt;första punkten dömes till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på eller pseudonym eller signaturen&lt;br&gt;för annan person än den verkliga&lt;br&gt;författaren, utgivaren eller medde-&lt;br&gt;laren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För efterforskning i strid med 4 §&lt;br&gt;första meningen döms, om efter-&lt;br&gt;forskningen har skett uppsåtligen,&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott som avses i första stycket må väckas endast om&lt;br&gt;målsäganden anmält brottet till åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5 § tredje stycket)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall i fråga om skrift,&lt;br&gt;som tryckts utom riket och här ut-&lt;br&gt;gives, i tillämpliga delar gälla vad i&lt;br&gt;1 kap., 3 kap., 6 kap., 7 kap., 8 kap.&lt;br&gt;1, 2, 5 — 7 och 10— 12 §§ samt 9 —&lt;br&gt;kap. är föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5 § första och andra styckena)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1 kap. 1 § tred-&lt;br&gt;je och fjärde styckena angående&lt;br&gt;meddelande och anskaffande av&lt;br&gt;uppgifter och underrättelser för of-&lt;br&gt;fentliggörande i tryckt skrift skall&lt;br&gt;gälla även meddelande för offentlig-&lt;br&gt;görande i skrift, som tryckes utom&lt;br&gt;riket, samt anskaffande för sådant&lt;br&gt;meddelande, om ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skrift som tryckts&lt;br&gt;utom riket och som utges här skall&lt;br&gt;om inte annat sägs nedan, i tillämp-&lt;br&gt;liga delar gälla vad som är föreskri-&lt;br&gt;vet i 1 kap., 3 kap., 6 kap., 7 kap., 12&lt;br&gt;kap. 1, 2, 5 — 7 och 10 — 12 §§ samt&lt;br&gt;9—12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om annan skrift, som&lt;br&gt;trycks utom riket, än sådan som hu-&lt;br&gt;vudsakligen är avsedd för spridning&lt;br&gt;inom riket eller periodisk skrift för&lt;br&gt;vilken utgivningsbevis finns gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i 1 kap. 1 § tredje&lt;br&gt;och fjärde styckena angående med-&lt;br&gt;delande och anskaffande av uppgif-&lt;br&gt;ter och underrättelser för offentlig-&lt;br&gt;görande om inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. meddelandet eller anskaffandet innefattar brott mot rikets säkerhet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. meddelandet innefattar utlämnande eller tillhandahållande som av-&lt;br&gt;ses i 7 kap. 3 § första stycket 2;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. meddelandet utgör uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är meddelandet eller anskaffan-&lt;br&gt;det straffbart i angivet hänseende,&lt;br&gt;gäller vad därom är stadgat. Mål&lt;br&gt;angående ansvar eller enskilt an-&lt;br&gt;språk på grund av brott som nu&lt;br&gt;sagts skall handläggas som tryckfri-&lt;br&gt;hetsmål, när ej 12 kap. 1 § andra&lt;br&gt;stycket tredje punkten har motsva-&lt;br&gt;rande tillämpning. I fråga om rätt&lt;br&gt;till anonymitet för meddelaren gäl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller även den&lt;br&gt;som har lämnat meddelande för of-&lt;br&gt;fentliggörande i egenskap av förfat-&lt;br&gt;tare eller annan upphovsman till&lt;br&gt;framställning i periodisk skrift eller&lt;br&gt;genom att tillhandahålla en skrift&lt;br&gt;för tryckning och utgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är meddelandet eller anskaffan-&lt;br&gt;det straffbart enligt vad som följer&lt;br&gt;av första och andra styckena, gäller&lt;br&gt;vad som är föreskrivet därom. Mål&lt;br&gt;angående ansvar eller enskilt an-&lt;br&gt;språk på grund av brott som nu&lt;br&gt;sagts skall handläggas som tryckfri-&lt;br&gt;hetsmål, när inte 12 kap. 1 § andra&lt;br&gt;stycket tredje meningen har mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning. 1 fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler vad i 3 kap. är stadgat; bestäm-&lt;br&gt;melsen i 3 § 3 skall dock omfatta&lt;br&gt;även annat brott mot rikets säker-&lt;br&gt;het än som där avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt till anonymitet för meddelaren&lt;br&gt;gäller vad som är föreskrivet i 3&lt;br&gt;kap.; bestämmelsen i 3 § 3 skall&lt;br&gt;dock omfatta även annat brott mot&lt;br&gt;rikets säkerhet än som där avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i regeringsformen;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 §, 2 kap. 1 § och 8 kap. 18 § regerings-&lt;br&gt;formen' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen, successions-&lt;br&gt;ordningen och tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen är rikets grundlagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen, successions-&lt;br&gt;ordningen, tryckfrihetsförordning-&lt;br&gt;en och yttrandefrihetsgrundlagen är&lt;br&gt;rikets grundlagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt&lt;br&gt;meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar&lt;br&gt;samt att i övrigt taga del av andras yttranden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplys-&lt;br&gt;ning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av&lt;br&gt;konstnärligt verk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration&lt;br&gt;på allmän plats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna&lt;br&gt;eller enskilda syften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammanst med andra utöva&lt;br&gt;sin religion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande tryckfriheten gäller&lt;br&gt;vad som är föreskrivet i tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen. I denna finns&lt;br&gt;också bestämmelser om rätt att&lt;br&gt;taga del av allmänna handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande tryckfriheten gäller&lt;br&gt;vad som är föreskrivet i tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen. I tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen finns också bestämmel-&lt;br&gt;ser om rätt att taga del av allmänna&lt;br&gt;handlingar. Motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melser i fråga om friheten att yttra&lt;br&gt;sig i vissa slag av framställningar&lt;br&gt;finns i yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd, vari ingår&lt;br&gt;domare i högsta domstolen och regeringsrätten. Yttrande från lagrådet&lt;br&gt;inhämtas av regeringen eller, enligt vad som närmare angives i riksdags-&lt;br&gt;ordningen, av riksdagsutskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande av lagrådet bör inhäm- Yttrande av lagrådet bör inhäm-&lt;br&gt;tas innan riksdagen beslutar grund- tas innan riksdagen beslutar grund-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen omtryckt 1988:1444.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om tryckfriheten, lag om be-&lt;br&gt;gränsning av rätten att taga del av&lt;br&gt;allmänna handlingar, lag som avses&lt;br&gt;i 2 kap. 3 § andra stycket, 12 § för-&lt;br&gt;sta stycket, 17— 19 §§ eller 20 §&lt;br&gt;andra stycket eller lag som ändrar&lt;br&gt;eller upphäver sådan lag, lag om&lt;br&gt;kommunal beskattning, lag som av-&lt;br&gt;ses i 2 eller 3 § eller lag som avses i&lt;br&gt;11 kap., om lagen är viktig för en-&lt;br&gt;skilda eller från allmän synpunkt.&lt;br&gt;Vad nu har sagts gäller dock icke,&lt;br&gt;om lagrådets hörande skulle sakna&lt;br&gt;betydelse på grund av frågans be-&lt;br&gt;skaffenhet eller skulle fördröja lag-&lt;br&gt;stiftningsfrågans behandling så att&lt;br&gt;avsevärt men skulle uppkomma.&lt;br&gt;Föreslår regeringen riksdagen att&lt;br&gt;stifta lag i något av de ämnen som&lt;br&gt;avses i första meningen och har lag-&lt;br&gt;rådets yttrande dessförinnan inte&lt;br&gt;inhämtats, skall regeringen samti-&lt;br&gt;digt för riksdagen redovisa skälen&lt;br&gt;härtill. Att lagrådet icke har hörts&lt;br&gt;över ett lagförslag utgör aldrig hin-&lt;br&gt;der mot lagens tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om tryckfriheten eller om mot-&lt;br&gt;svarande frihet att yttra sig i vissa&lt;br&gt;slag av framställningar, lag om be-&lt;br&gt;gränsning av rätten att taga del av&lt;br&gt;allmänna handlingar, lag som avses&lt;br&gt;i 2 kap. 3 § andra stycket, 12 § för-&lt;br&gt;sta stycket, 17 — 19 §§ eller 20 §&lt;br&gt;andra stycket eller lag som ändrar&lt;br&gt;eller upphäver sådan lag, lag om&lt;br&gt;kommunal beskattning, lag som av-&lt;br&gt;ses i 2 eller 3 § eller lag som avses i&lt;br&gt;11 kap., om lagen är viktig for en-&lt;br&gt;skilda eller från allmän synpunkt.&lt;br&gt;Vad nu har sagts gäller dock icke,&lt;br&gt;om lagrådets hörande skulle sakna&lt;br&gt;betydelse på grund av frågans be-&lt;br&gt;skaffenhet eller skulle fördröja lag-&lt;br&gt;stiftningsfrågans behandling så att&lt;br&gt;avsevärt men skulle uppkomma.&lt;br&gt;Föreslår regeringen riksdagen att&lt;br&gt;stifta lag i något av de ämnen som&lt;br&gt;avses i första meningen och har lag-&lt;br&gt;rådets yttrande dessförinnan inte&lt;br&gt;inhämtats, skall regeringen samti-&lt;br&gt;digt för riksdagen redovisa skälen&lt;br&gt;härtill. Att lagrådet icke har hörts&lt;br&gt;över ett lagförslag utgör aldrig hin-&lt;br&gt;der mot lagens tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets granskning skall avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i öv-&lt;br&gt;rigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose angivna&lt;br&gt;syften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om lagrådets sammansättning och tjänstgöring&lt;br&gt;meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-11-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f. d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik&lt;br&gt;Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 25 okober 1990 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrå-&lt;br&gt;dets yttrande över forslag till yttrandefrihetsgrundlag, lag om ändring i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen och lag om ändring i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Bertil&lt;br&gt;Wennberg och Martin Borgeke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande synpunkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Remissen innehåller förslag till en ny, fjärde grundlag och har därmed en&lt;br&gt;ovanlig och betydelsefull karaktär. Bakom den ligger ett jämnt tjugoårigt&lt;br&gt;arbete. Detta har omfattat utredningar genom två parlamentariska kom-&lt;br&gt;mittéer, en första lagrådsremiss för fyra år sedan och därefter ytterligare&lt;br&gt;beredning under medverkan av företrädare för riksdagens partier i syfte att&lt;br&gt;säkerställa en bred politisk enighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett utbyggt grundlagsskydd åt framför allt etermedia med deras&lt;br&gt;utomordentliga genomslagskraft och betydelse för upplysning och opini-&lt;br&gt;onsbildning i dagens samhälle skapas en balans i rättsordningens vaktslag-&lt;br&gt;ning kring yttrandefriheten och informationsfriheten. Det hittillsvarande&lt;br&gt;tillståndet med ett utbyggt grundlagsskydd endast för det tryckta ordet&lt;br&gt;speglar närmast det medialäge som rådde för mer än ett halvsekel sedan. I&lt;br&gt;det perspektivet och med erfarenheterna av de auktoritära samhällssyste-&lt;br&gt;mens utnyttjande av etermedia för sina syften är det egentligen förvånande&lt;br&gt;att det nya grundlagsskyddets tillkomst varit en så utdragen process och&lt;br&gt;förenad med sådana födslovåndor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet konstaterar att den största avvikelsen i förhållande till 1986 års&lt;br&gt;remiss ligger i förslagets tekniska utformning. I stället för en särskild&lt;br&gt;grundlag föreslogs förra gången en lösning inom tryckfrihetsförordningens&lt;br&gt;ram. I de olika sakfrågor som behandlades då är ståndpunkterna i stort sett&lt;br&gt;oförändrade, och de skillnader som förekommer ligger nästan genomgåen-&lt;br&gt;de i linje med vad som anfördes i det förra lagrådsyttrandet. Bland nyhe-&lt;br&gt;terna märks främst en utvidgning av grundlagsskyddet på radioområdet, i&lt;br&gt;fråga om satellit- och trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är det knappast överraskande att granskningen&lt;br&gt;inte gett anledning till några större invändningar mot remissens förslag.&lt;br&gt;Även denna gång kan redan inledningsvis anmärkas att lagrådet i huvud-&lt;br&gt;sak ansluter sig till de sakliga ställningstagandena i remissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan lagrådet går in på granskningen av förslagets enskildheter, skall&lt;br&gt;några frågor av mera allmän natur beröras, främst de lagtekniska princip-&lt;br&gt;frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den rättstradition och de grundläggande värderingar som kommer&lt;br&gt;till uttryck genom tryckfrihetsförordningen är det följdriktigt att tillskapa&lt;br&gt;ett mera detaljerat grundlagsskydd än det som regeringsformen erbjuder&lt;br&gt;även för andra medier än det tryckta ordet. Grundtanken bakom förslaget&lt;br&gt;har i stort sett inte heller mött några invändningar under ärendets gång.&lt;br&gt;Problemen har varit av mera teknisk art och gällt hur en ny grundlagsregle-&lt;br&gt;ring skall avgränsas och hur den skall genomföras med hänsyn särskilt till&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten är att regeringsformen genom första punkten i 2 kap.&lt;br&gt;1 § skyddar yttrandefriheten och definierar den som frihet att i tal, skrift&lt;br&gt;eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar,&lt;br&gt;åsikter och känslor. Beträffande tryckfriheten, som alltså är en del av&lt;br&gt;yttrandefriheten, gäller enligt andra stycket vad som föreskrivs i tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen. Om detta mera ingående grundlagsskydd skall utvidgas&lt;br&gt;föreligger i princip tre möjligheter. Det kan ske inom ramen för tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen eller genom att denna ersätts med en helt ny grundlag&lt;br&gt;eller genom att en ny grundlag stiftas vid sidan av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga de tre nämnda alternativen har varit föremål för ingående&lt;br&gt;överväganden i ärendet. I det föregående lagrådsyttrandet antecknades att&lt;br&gt;inte mindre än fyra fullständiga förslag hade lagts fram. Det nu föreliggan-&lt;br&gt;de förslaget ansluter nära till yttrandefrihetsutredningens huvudalternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lösning inom tryckfrihetsförordningens ram, som föreslogs i den&lt;br&gt;förra remissen, godtogs då av lagrådet, som ansåg att starka skäl kunde&lt;br&gt;anföras mot alternativet med två parallella grundlagar. Av yttrandet kan&lt;br&gt;utläsas att lagrådet inte skulle ha motsatt sig en lösning med en ny, samlad&lt;br&gt;grundlag, om en sådan hade förordats i remissen. Det alternativet hade&lt;br&gt;enligt lagrådet ett klart företräde från allmänna, systematiska synpunkter,&lt;br&gt;men viktiga skäl hade också anförts i annan riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter den förra lagrådsbehandlingen har den lagtekniska frågan behand-&lt;br&gt;lats av riksdagen, som har tagit ställning för det alternativ som den nya&lt;br&gt;remissen innehåller. Att således både riksdagen, som ensam har att stifta&lt;br&gt;lag enligt regeringsformen, och regeringen har intagit en bestämd hållning&lt;br&gt;fritar inte lagrådet från dess skyldighet att anföra sakskäl som talar för en&lt;br&gt;annan ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningen har i och för sig inte gett anledning att gå ifrån vad det&lt;br&gt;förra lagrådet uttalade. Den har emellertid inte heller gett bärande skäl för&lt;br&gt;att motsätta sig det val mellan de tre vart för sig tänkbara alternativen,&lt;br&gt;som riksdagen har uttalat sig för. Lagrådet tar också hänsyn till riksdagens&lt;br&gt;klart markerade önskan att nu få fram ett positivt resultat av detta långva-&lt;br&gt;riga reformarbete samt till den parlamentariska beredning som har före-&lt;br&gt;kommit under tre års tid efter den föregående remissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har gjort bedömningen, att den lagtekniska diskussionen inte&lt;br&gt;behöver förlängas med upprepning av tidigare anförda argument för eller&lt;br&gt;emot den ena eller andra lösningen. Remissens uppläggning bör alltså&lt;br&gt;godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om grundlagsregleringens avgränsning, alltså vilka medier som&lt;br&gt;bör täckas in, överensstämmer remissens förslag i princip med det som&lt;br&gt;lades fram i det förra ärendet. Sakligt sett betydelsefulla nyheter föreslås&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock som nämnts på radioområdet genom att skyddet för satellitsändning-&lt;br&gt;ar utsträcks och tillståndskravet för trådsändningar ersätts med en princip&lt;br&gt;om etableringsfrihet. Dessa förslag innebär enligt lagrådets mening värde-&lt;br&gt;fulla förstärkningar av grundlagsregleringen. Någon tvekan kan däremot&lt;br&gt;hysas beträffande den nya grundlagens förhållande till nya medier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande kommer lagrådet sålunda att anföra vissa synpunkter i&lt;br&gt;fråga om videotex. Lagrådet godtar emellertid remissens ställningstagan-&lt;br&gt;den i fråga om grundlagsregleringens avgränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtekniskt har väsentliga förbättringar åstadkommits under den fort-&lt;br&gt;satta beredningen efter 1986 års remiss. Bl. a. har de önskemål rörande&lt;br&gt;begreppsbildningen tillgodosetts som framfördes vid det förra lagrådsytt-&lt;br&gt;randet. Grundlagsförslaget uppfyller nu enligt lagrådets bedömning klart&lt;br&gt;de krav som kan ställas i fråga om lättillgänglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet kan emellertid inte underlåta att påpeka, att lagens föreslagna&lt;br&gt;rubrik är vilseledande. På en grundlag som betecknas yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlag borde kunna ställas kravet, att den ger skydd för det mest grund-&lt;br&gt;läggande i sammanhanget, den enskildes yttrandefrihet i allmänhet och&lt;br&gt;inte bara yttrandefriheten i massmedier. Denna vidare frihet har dock —&lt;br&gt;vilket lagrådet accepterar — lämnats utanför förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste också anmärkas att en motsättning som är främmande för&lt;br&gt;regeringsformen uppkommer mellan ”yttrandefrihet” och ”tryckfrihet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mera rättvisande benämning på den nya grundlagen skulle sannolikt&lt;br&gt;bli omständligare genom att den skulle få mera exakt ange vad regleringen&lt;br&gt;avser. Lagrådet lägger inte fram något eget förslag utan begränsar sig till&lt;br&gt;det gjorda påpekandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts i anslutning till grundlagens rubrik leder till att det blir&lt;br&gt;särskilt viktigt för statsmakterna att uppmärksamma sådana frågor som&lt;br&gt;har en direkt anknytning till de enskilda medborgarna. Det är t. ex. angelä-&lt;br&gt;get att inte släppa ur sikte de frågor om skydd för de enskildas integritet&lt;br&gt;och privatlivets helgd som framhölls vid den förra lagrådsgranskningen.&lt;br&gt;Dessa frågor får en särskild tyngd då grundlagsskyddet utsträcks till radio&lt;br&gt;och television, genom att skadorna vid övertramp kan bli större samtidigt&lt;br&gt;som remediema blir bristfälligare än då det gäller tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill också erinra om den i 1986 års remiss upptagna frågan om&lt;br&gt;offentlighetsprincipens utsträckning till att gälla även inom viss offentlig&lt;br&gt;verksamhet i andra former än de vanliga offentligrättsliga, exempelvis i&lt;br&gt;bolags- eller stiftelseform. Lagrådet tillstyrkte då de framlagda förslagen&lt;br&gt;och uttalade sig positivt om en sådan fortsatt utveckling som förutskicka-&lt;br&gt;des i remissen. Någon fortsättning har emellertid ännu inte kommit till&lt;br&gt;stånd. Lagrådet finner anledning att påminna om den viktiga frågan om&lt;br&gt;ökad insyn i sådan statlig och kommunal verksamhet som nu är undandra-&lt;br&gt;gen offentlighetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de nya grundlagsreglernas utformning ansluter förslaget så&lt;br&gt;nära som ansetts möjligt till tryckfrihetsförordningens principer om cen-&lt;br&gt;surförbud, etableringsfrihet, rätt till anonymitet osv. Detta har varit en&lt;br&gt;förutsättning för reformarbetet, och de resonemang som förs i hithörande&lt;br&gt;frågor är i stort sett realistiska och förtjänta av instämmande. Eftersom det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tryckfrihetsrättsliga systemet inte utan vidare kan foras över till de nu&lt;br&gt;aktuella medierna, uppkommer emellertid en del komplikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på syftet att främja och skydda yttrandefriheten med grund-&lt;br&gt;lag som instrument ser lagrådet det som en svaghet att grundlagstexten&lt;br&gt;enligt remissens förslag i så stor utsträckning tillåter närmare reglering i&lt;br&gt;vanlig lag. På en rad punkter innebär förslaget att det forst lägger fast en&lt;br&gt;grundläggande princip i anslutning till tryckfrihetsförordningens regelsys-&lt;br&gt;tem och därefter föreskriver att i lag får görs undantag, meddelas närmare&lt;br&gt;bestämmelser etc. Även om det torde vara ofrånkomligt att denna lagstift-&lt;br&gt;ningsteknik kommer till användning i viss utsträckning, måste det betonas&lt;br&gt;att den med den nya grundlagens allmänna ambition är otillfredsställande.&lt;br&gt;Lagrådet har därför vid sin granskning fäst särskild uppmärksamhet vid&lt;br&gt;möjligheterna att begränsa undantagen eller åtminstone strama åt dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt bör framhållas att den nya grundlagen till följd av den här&lt;br&gt;berörda lagstiftningstekniken kommer att ge ökad praktisk betydelse åt&lt;br&gt;begränsningsreglema i 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen. Bestämmel-&lt;br&gt;serna om att de medborgerliga fri- och rättigheterna får begränsas endast&lt;br&gt;för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle,&lt;br&gt;om krav på särskilt viktiga skäl för begränsningar av yttrandefriheten och&lt;br&gt;informationsfriheten osv. måste tillmätas en reell betydelse av lagstiftaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet övergår härefter till enskildheter i de framlagda förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till yttrandefrihetsgrundlag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 1 och 10 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Portalstadgandena i den nya grundlagens första paragraf kommer enligt&lt;br&gt;remissens förslag att i sina första två stycken slå fast grundlagens syfte och&lt;br&gt;yttrandefrihetens princip i nära anslutning till vad som sägs i regeringsfor-&lt;br&gt;men och i tryckfrihetsförordningen. Lagrådet har ingen invändning i sak&lt;br&gt;mot dessa bestämmelser. De ger en fullt tillfredsställande inledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid kan det sägas att 1 § första stycket kommer att ge intryck av&lt;br&gt;ett vidsträcktare skydd för filmer och ljudupptagningar än som i själva&lt;br&gt;verket åsyftas. Endast sådana som sprids till allmänheten omfattas av&lt;br&gt;grundlagen enligt 10 §. Enligt lagrådets mening skulle det innebära en&lt;br&gt;lagteknisk förbättring om regeln i 10 § flyttas till grundlagens början, i&lt;br&gt;närmare anslutning till portalstadgandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt remissens förslag kommer 1 § att i ett tredje stycke innehålla vissa&lt;br&gt;preciseringar beträffande begreppen radioprogram och film. Bestämmel-&lt;br&gt;sen i 10 § skulle kunna få en naturlig placering efter det stycket. Antingen&lt;br&gt;kan den införas som ett fjärde stycke i 1 § eller kan den jämte tredje stycket&lt;br&gt;brytas ut till en ny 2 §. Lagrådet föredrar det senare alternativet. Som en&lt;br&gt;konsekvens av detta får 2 —9 §§ numreras om till 3 — 10 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfattningen av bestämmelsen i förslagets 10 § bör vidare enligt lagrå-&lt;br&gt;dets mening jämkas något. I stället for att tala om filmer och ljudupptag-&lt;br&gt;ningar som ”sprids” till allmänheten bör den hänföra sig till sådana som&lt;br&gt;”är avsedda att spridas”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett andra stycke i en ny 2 § — med det remitterade förslagets 1 § tredje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket som första stycke — skulle i anslutning till det sagda kunna ges&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Grundlagen är tillämplig på sådana filmer och ljudupptagningar som är&lt;br&gt;avsedda att spridas till allmänheten genom att spelas upp, säljas eller&lt;br&gt;tillhandahållas på annat sätt.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kap. 7 andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här föreslås en regel som skall säkra tillämpningen av en internationell&lt;br&gt;överenskommelse om kommersiell reklam i och s. k. sponsring av radio-&lt;br&gt;program som sänds över gräns, om överenskommelsen blivit bindande för&lt;br&gt;Sverige. I fall då svensk lag i ämnet innehåller hinder som inte är förenliga&lt;br&gt;med den internationella regleringen skall sålunda med det föreslagna&lt;br&gt;grundlagsstadgandet hindret inte gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vart fall på grundlagsnivå är den föreslagna tekniken en nyhet. Öve-&lt;br&gt;rensstämmelse mellan svensk lag och internationella regler som Sverige&lt;br&gt;åtagit sig att tillämpa brukar åstadkommas genom att den svenska lagens&lt;br&gt;bestämmelser anpassas efter de internationella eller genom att dessa för-&lt;br&gt;klaras gälla som svensk rätt. Inget antyder att en annan ordning kan&lt;br&gt;förutses på det nu aktuella området. Det kan därför sättas i fråga om den&lt;br&gt;föreslagna bestämmelsen behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgränsningen av de medier som skall komma i åtnjutande av grund-&lt;br&gt;lagsskyddad yttrandefrihet från sådana medier som skall falla utanför&lt;br&gt;vållar på det elektroniska medieområdet mångfalden av tekniska lösningar&lt;br&gt;och kombinationer speciella problem. När det gäller videotex, den nu&lt;br&gt;brukliga benämningen på den medieform som avses i denna paragraf, har&lt;br&gt;den informationssökandes möjligheter att ändra innehållet i det register av&lt;br&gt;upptagningar (databas), ur vilket han vill hämta information, gjorts till det&lt;br&gt;avgörande kriteriet. Kan han ändra upptagningens innehåll — underför-&lt;br&gt;stått genom sändning med samma utrustning som han använder för sin&lt;br&gt;mottagning — faller mediet utanför skyddet, kan han det inte faller det&lt;br&gt;inom det skyddade området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer emellertid att ett register av upptagningar kan ändras i&lt;br&gt;vissa delar medan andra delar inte är på detta sätt öppna för den informa-&lt;br&gt;tionssökande. Fråga uppkommer då om man skall betrakta varje enhet av&lt;br&gt;registret som ett självständigt register alltefter enhetens egenskap av att&lt;br&gt;vara öppen eller stängd för ändring. Men svårigheter kan också uppkom-&lt;br&gt;ma därav att ett registers omfattning kan variera genom skiftande&lt;br&gt;sammankopplingar, och det kan bero på en från yttrandefrihetssynpunkt&lt;br&gt;helt irrelevant tillfällighet vilken omfattning ett register skall anses ha vid&lt;br&gt;en viss tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De antydda problemen synes emellertid inte vara av den karaktären att&lt;br&gt;de kan lösas genom någon enkel lagregel, allra minst som erfarenhetsmäs-&lt;br&gt;sigt den tekniska utvecklingen ständigt förändrar bilden. Med detta kons-&lt;br&gt;taterande av problemens förhandenvaro finner lagrådet att lösningen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;problemen åtminstone för närvarande måste överlämnas till rättstillämp- Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;ningen. En naturlig utgångspunkt synes härvid vara att grundlagsskyddet Bilaga 5&lt;br&gt;bör gälla för sådana delar av ett register som inte kan ändras av den&lt;br&gt;informationssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar frågan om radiosändning genom tråd. Man rör sig&lt;br&gt;här på ett från olika synpunkter vanskligt område. Ämnet ägnas en utförlig&lt;br&gt;diskussion i den allmänna motiveringen. Lagrådet kan för sin del i stort&lt;br&gt;sett ansluta sig till de överväganden och slutsatser som redovisas där. Det&lt;br&gt;hittillsvarande koncessionstvånget är uttryck för en restriktiv attityd eller i&lt;br&gt;vart fall en skepsis mot mediet och dess utbredning, medan etableringsfri-&lt;br&gt;heten klart svarar mot den eljest vägledande värderingen av åsiktsbildning&lt;br&gt;på grundval av ett så stort och fritt informationsflöde som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om remissen sålunda godtas i huvudsak, vill lagrådet förorda&lt;br&gt;avvikelser på ett par punkter av begränsad saklig räckvidd. Syftet är i båda&lt;br&gt;fallen att strama upp grundlagsskyddet genom lagtekniska förstärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhålls i remissen består frågan om etableringsfrihet för tråd-&lt;br&gt;sändningar i själva verket av två delfrågor: rätten att etablera trådnät och&lt;br&gt;rätten att bedriva sändningsverksamhet. Om den förstnämnda delfrågan&lt;br&gt;föreslogs inte någon grundlagsregel vare sig av yttrandefrihetsutredningen&lt;br&gt;eller i 1986 års lagrådsremiss, och det framhålls nu helt kortfattat att något&lt;br&gt;behov inte anses föreligga av en sådan regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill framhålla att det inte har anförts några egentliga sakskäl för&lt;br&gt;att avstå från en grundlagsregel. Det förefaller som om man här har en&lt;br&gt;möjlighet att ganska enkelt åstadkomma en förstärkning av grundlagsskyd-&lt;br&gt;det. 1 stället för ett kort första stycke om sändningsrätt och ett mer än&lt;br&gt;dubbelt så långt stycke om möjliga begränsningar genom lag kan man få en&lt;br&gt;bättre lagteknisk balans mellan huvudprincip och undantag. Lagrådet&lt;br&gt;föreslår därför att ett nytt andra stycke får utsäga, att det inte får föreskri-&lt;br&gt;vas förbud mot anläggande av trådnät. Med denna formulering utesluts&lt;br&gt;även ett koncessionssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare funnit att avfattningen av undantagsbestämmelsen i&lt;br&gt;andra stycket i remissens förslag inte är tillfredsställande. Mot den andra&lt;br&gt;punkten, om våldsframställningar m.m., finns ingen invändning. Den&lt;br&gt;första punkten däremot kan ge ett felaktigt intryck genom att den är&lt;br&gt;avfattad som en generell fullmakt att i lag föreskriva skyldighet för nätin-&lt;br&gt;nehavare att ge utrymme för vissa program. En sådan fullmakt skulle&lt;br&gt;kunna användas till förfång för yttrandefriheten, som i princip innebär en&lt;br&gt;rätt att uttrycka egna tankar, åsikter och känslor, utan skyldighet att&lt;br&gt;förmedla andras. Motiveringen för regeln om sändningsplikt är också, som&lt;br&gt;klart framgår av remissen, att garantera yttrande- och informationsfrihe-&lt;br&gt;terna mot möjliga negativa monopoleffekter som etableringsfriheten kan&lt;br&gt;ge upphov till. Det är fråga om en avvägning av två mot varandra stående&lt;br&gt;intressen av yttrandefrihet i vid mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet finner det angeläget att den aktuella regeln formuleras om så&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det positiva syftet framgår. Det kan ske t. ex. genom en hänvisning till&lt;br&gt;allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör också övervägas vad regeln bör omfatta. Frågan är enligt lagrå-&lt;br&gt;dets mening om man, då en ny grundlag stiftas, utan vidare skall behålla de&lt;br&gt;avvikelser från huvudprinciperna som förekommer i dagens lagstiftning.&lt;br&gt;Sådana överväganden bör enligt lagrådets uppfattning leda till att regeln&lt;br&gt;begränsas till att avse de vanliga rikstäckande ljudradio- och televisions-&lt;br&gt;programmen. Även beträffande dessa bör givetvis förmedlingsskyldighe-&lt;br&gt;tens omfattning begränsas till vad som kan anses tillgodose kravet på&lt;br&gt;allsidig upplysning. Om lagrådets förslag godtas, skulle paragrafen kunna&lt;br&gt;ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att sända&lt;br&gt;radioprogram genom tråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot anläggande av trådnät för sändning av radioprogram får&lt;br&gt;inte föreskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lag får föreskrivas skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för&lt;br&gt;program som sänds med inriktning på hela riket, i den utsträckning det&lt;br&gt;behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upp-&lt;br&gt;lysning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frihet som följer av första stycket hindrar inte att det i lag meddelas&lt;br&gt;föreskrifter om ingripanden mot fortsatt sändning av ett program, utbud&lt;br&gt;som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder och hets mot&lt;br&gt;folkgrupp.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheten har visat att radiofrekvensema inte varit en så knapp och för&lt;br&gt;etermedia så begränsande resurs som man tidigare utgått från. En realis-&lt;br&gt;tisk utgångspunkt för lagstiftningen om yttrandefrihet med utnyttjande av&lt;br&gt;etermedia är dock uppenbarligen att det inte heller i framtiden kan stå&lt;br&gt;envar fritt att ta en radiofrekvens i anspråk. På samma sätt som på det&lt;br&gt;internationella planet frekvensutnyttjandet underkastats en reglering mås-&lt;br&gt;te en ordnad fördelning ske av de frekvenser om tilldelats Sverige dels&lt;br&gt;mellan olika användningsområden, dels mellan dem som vill utnyttja de&lt;br&gt;tillgängliga frekvenserna inom dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det effektivaste fördelningsinstrumentet är otvivelaktigt ett till-&lt;br&gt;ståndstvång. Ett förbud mot användning av en radiofrekvens som inte&lt;br&gt;blivit anvisad i föreskriven ordning är enligt remissen att anse som en&lt;br&gt;inskränkning i yttrandefriheten. Detta är utgångspunkten för den diskus-&lt;br&gt;sion som förs om hur intresset att främja och skydda yttrandefriheten skall&lt;br&gt;kunna förenas med behovet av en reglering av frekvensutnyttjandet. En&lt;br&gt;konsekvens av denna uppfattning, till vilken lagrådet ansluter sig, blir att&lt;br&gt;handlingsfriheten är beskuren när tillståndstvånget skall utformas. Sålun-&lt;br&gt;da blir föreskrifterna i 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen tillämpliga.&lt;br&gt;Dessa innebär att det i formellt hänseende krävs lag samt att restriktioner&lt;br&gt;gäller i fråga om det materiella innehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det remitterade förslaget innehåller 3 kap. 2 § första stycket den före-&lt;br&gt;skrift som skall utgöra den konstitutionella grunden för tillståndstvånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma paragrafs andra stycke ger en generell anvisning om att det allmän-&lt;br&gt;na skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder&lt;br&gt;till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissprotokollet uttalas (avsnitt 6.2.2) att på konstitutionell nivå en&lt;br&gt;reglering för närvarande inte gärna kan gå längre. Enligt lagrådets mening&lt;br&gt;kan man i och för sig tänka sig en något längre gående konkretisering i&lt;br&gt;grundlagen av de principer som skall tillämpas vid frekvensfördelnigen. Så&lt;br&gt;skulle här kunna skrivas in grunder på vilka tilldelning av frekvens för&lt;br&gt;rundradio exklusivt skall få vägras såsom att ingen frekvens är ledig eller&lt;br&gt;att grundad anledning finns att anta att den sökta frekvnsen inte kommer&lt;br&gt;att utnyttjas av sökanden. Vidare skulle man kunna lägga fast en ram för&lt;br&gt;de villkor, med vilka frekvenstilldelning eller sändningstillstånd skall kun-&lt;br&gt;na förenas, exempelvis i fråga om sändarstyrka, sändningstid och utnytt-&lt;br&gt;jandegrad. På detta sätt skulle i grundlagen redan från början utrymmet&lt;br&gt;för allmänna lämplighetsöverväganden i fördelningsförfarandet snävas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 5 § föreslås att frågor om rätt att sända radioprogram — vari&lt;br&gt;tilldelning av radiofrekvens ingår som en betydelsefull del — skall kunna&lt;br&gt;prövas av domstol eller en på visst sätt kvalificerad nämnd. Systemet&lt;br&gt;förutsätter därmed att fördelningen sker efter regler som i princip till-&lt;br&gt;handahåller underlag för en materiellrättslig prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 remissprotokollet anmärks att en särskild utredare har uppdraget att&lt;br&gt;utarbeta förslag till lag om fördelningen av radiofrekvenser. Innan uppdra-&lt;br&gt;get är slutfört saknas material för ett ställningstagande i frågan om och i så&lt;br&gt;fall i vilken utsträckning konkreta regler för frekvensfördelningen bör tas&lt;br&gt;in i grundlagen. Till följd härav får man såsom skett i det remitterade&lt;br&gt;förslaget också enligt lagrådets mening nöja sig med allmänna riktlinjer i&lt;br&gt;ämnet. Lagrådet utgår från att man vid den aviserade lagstiftningen om&lt;br&gt;frekvensfördelningen tar upp frågan vilka regler som kan vara ägnade att&lt;br&gt;verksamt tillvarata yttrandefrihetsintresset och därför förtjänar inflyta i&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet finner emellertid att grundlagen redan i nuvarande läge, fram-&lt;br&gt;för allt med hänsyn till innehållet i 5 § om möjlighet till domstolsprövning,&lt;br&gt;bör tillföras en föreskrift om att den särskilda lagen om tillståndstvång&lt;br&gt;skall innehålla grunderna för tillståndsgivningen. Därjämte kan en refe-&lt;br&gt;rens till förbudet i remissens 1 kap. 3 § (i lagrådets förslag 4 §) mot att&lt;br&gt;hindra offentliggörande eller spridning av radioprogram på grund av det&lt;br&gt;kända eller väntade innehållet understryka yttrandefrihetsintresset vid&lt;br&gt;utformningen av regler för tillståndsgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att första och andra styckena av 2 § bildar ett stycke av&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får regleras&lt;br&gt;genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända&lt;br&gt;samt grunderna för tillståndsgivningen. Utöver vad som stadgas i 1 kap.&lt;br&gt;4 § första stycket andra meningen skall vid tillståndsgivningen iakttas att&lt;br&gt;tillgängliga radiofrekvenser tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste&lt;br&gt;möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen gäller den rättsliga prövningen av frågor om rätt att sända&lt;br&gt;radioprogram. Bland sådana frågor får anses ingå också frågor enligt 3 kap.&lt;br&gt;1 § andra stycket om skyldighet för en nätinnehavare att ge utrymme för&lt;br&gt;vissa program, s. k. must-carryprogram. Den i informationsfrihetens in-&lt;br&gt;tresse föreskrivna skyldigheten innebär nämligen samtidigt en inskränk-&lt;br&gt;ning i nätinnehavarens yttrandefrihet, som innefattar bl. a. rätten att be-&lt;br&gt;stämma vilka program som skall spridas i nätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frågor som paragrafen avser skall enligt remissförslaget kunna prövas&lt;br&gt;av domstol eller av en nämnd med sådan sammansättning som avses i 2&lt;br&gt;kap. 9 § regeringsformern. En möjlighet är därvid att saken redan i första&lt;br&gt;instans prövas av domstolen eller nämnden. Den andra möjligheten är att&lt;br&gt;domstolen eller nämnden efter överklagande överprövar en administrativ&lt;br&gt;myndighets beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bägge fallen innebär den föreslagna lagtextens avfattning att dom-&lt;br&gt;stolen eller nämnden skall pröva saken i hela dess vidd. I specialmotive-&lt;br&gt;ringen anges emellertid att domstolsprövningen (i frågor som inte skall&lt;br&gt;prövas i yttrandefrihetsrättsliga processformer) kan komma att ske enligt&lt;br&gt;vad som föreskrivs i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvalt-&lt;br&gt;ningsbeslut. Lagrådet anmärker att den prövning som regeringsrätten skall&lt;br&gt;göra enligt den angivna lagen enbart avser frågan ”om avgörandet strider&lt;br&gt;mot någon rättsregel” (1 §). Det är således inte någon fullständig prövning.&lt;br&gt;Enligt vad som framgår av 1986 års lagrådsremiss (avsnitt 3.4), till vilken&lt;br&gt;motiveringen i förevarande remiss knyter an, avser hänvisningen till rätts-&lt;br&gt;prövningsinstitutet i realiteten frågor där regeringen beslutar i första in-&lt;br&gt;stans. Mot bakgrunden av det sagda bör ett förtydligande rörande rätts-&lt;br&gt;prövningen göras i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att paragrafen, som lämpligen kan delas upp i två&lt;br&gt;stycken, ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Frågor om rätt att sända radioprogram skall kunna prövas av domstol&lt;br&gt;eller av en nämnd, vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordfö-&lt;br&gt;rande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Prövningen av beslut av&lt;br&gt;regeringen skall göras av domstol och behöver endast avse beslutets laglig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäller saken en fråga om ingripande på grund av missbruk av yttrande-&lt;br&gt;friheten, skall frågan prövas av domstol under medverkan av jury enligt de&lt;br&gt;närmare bestämmelser som meddelas i lag. Detta gäller dock inte om&lt;br&gt;saken rör överträdelse av sådana föreskrifter eller villkor i fråga om kom-&lt;br&gt;mersiell reklam, annan annonsering eller sändning av radioprogram som&lt;br&gt;avses i 1 kap. 12 § andra stycket.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens föreslagna lydelse får föreskrifter om skyldighet för den&lt;br&gt;som yrkesmässigt säljer eller hyr ut filmer att anmäla sig för registrering&lt;br&gt;hos en myndighet meddelas i lag eller med stöd av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motivet för bestämmelsen är att lämna utrymme för en sådan anmäl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsplikt som föreskrivs i första stycket av 17 § lagen (1990:886) om&lt;br&gt;granskning och kontroll av filmer och videogram. Anledningen till att&lt;br&gt;föreskrifterna skall kunna meddelas inte bara i lag utan också med stöd av&lt;br&gt;lag har under lagrådsforedragningen angetts vara, att det nämnda lagrum-&lt;br&gt;met i ett andra stycke bemyndigar regeringen eller myndighet att meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas till registret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den föreslagna formuleringen blir emellertid 3 kap. 14 § otydlig till&lt;br&gt;sin innebörd. 1 realiteten är anmälningsplikt nu föreskriven i lagen om&lt;br&gt;granskning och kontroll av filmer och videogram. Genom regerings- eller&lt;br&gt;myndighetsföreskrifter kan enligt den lagen inte bestämmas någon ytterli-&lt;br&gt;gare anmälningsplikt utan endast anges vilka närmare uppgifter som skall&lt;br&gt;lämnas i anmälan for registrering. Ledet i den föreslagna paragraftexten&lt;br&gt;”eller med stöd av lag” är därför olämpligt och onödigt och bör strykas ur&lt;br&gt;paragraftexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 1 och 4 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om utgivare är av central betydelse for tillämpningen av&lt;br&gt;det yttrandefrihetsrättsliga ansvaret. Det bereder inga större problem att&lt;br&gt;föra över ordningen med utgivare från tryckta skrifter till radioprogram.&lt;br&gt;Mot de lösningar som föreslagits i den delen har lagrådet ingen invänd-&lt;br&gt;ning. En annan är situationen beträffande filmer och ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 §, som avser filmer men som enligt 7 § blir tillämplig&lt;br&gt;även på ljudupptagningar för vilka utgivare utses, kan få en betydelse som&lt;br&gt;ger upphov till principiella betänkligheter. Genom regler i lag kan enligt&lt;br&gt;ordalydelsen föreskrivas även en ordning med formaliteter som i sämsta&lt;br&gt;fall medför praktiska hinder mot att sprida kontroversiella budskap genom&lt;br&gt;filmer och ljudupptagningar och därmed omintetgör det åsyftade grund-&lt;br&gt;lagsskyddet. De enda begränsningar som kommer att gälla är de i 2 kap. 12&lt;br&gt;och 13 §§ regeringsformen, som lagrådet har berört inledningsvis. Även&lt;br&gt;om dessa får en sådan ökad tyngd som lagrådet förutsatt, kan de i ett fall&lt;br&gt;som detta inte anses ge ett tillräckligt skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets mening är det angeläget att försöka snäva in räckvidden&lt;br&gt;av 4 § så att skyddet för filmer och ljudupptagningar förbättras. Det borde&lt;br&gt;räcka med att utgivarens namn sätts ut på produkten och att han åläggs att&lt;br&gt;se till att varje exemplar har en sådan uppgift. En bestämmelse av denna&lt;br&gt;innebörd bör föras in som ett första stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om lagrådets förslag genomförs behövs inga ytterligare bestämmelser&lt;br&gt;om filmer och ljudupptagningar i 4 § utan det som remissens förslag&lt;br&gt;innehåller skulle avse endast radioprogram. Emellertid lär det inte vara&lt;br&gt;nödvändigt med några föreskrifter utöver 1 § om hur utgivare skall utses.&lt;br&gt;En regel om att utgivare utses antingen för varje program eller för hela eller&lt;br&gt;delar av sändningsverksamheten bör enligt lagrådets mening tas in direkt i&lt;br&gt;1 § som en andra mening. Den nuvarande andra meningen, som avser en&lt;br&gt;annan sakfråga, kan lämpligen bli ett andra stycke. Av 4 § enligt remissen&lt;br&gt;skulle därmed återstå endast punkten om hur uppgift om utgivare av&lt;br&gt;radioprogram skall hållas tillgänglig för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med lagrådets förslag skulle 1 och 4 §§ få följande lydelse, som till följd Prop. 1990/91: 64&lt;br&gt;av 7 § även blir gällande för ljudupptagningar: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”1 § Radioprogram och filmer skall ha en utgivare. Utgivare av radio-&lt;br&gt;program skall utses för varje program eller för hela eller delar av program-&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgivaren utses av den som bedriver sändningsverksamheten eller låter&lt;br&gt;framställa filmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Av en film skall framgå vem som är utgivare. Utgivaren skall se till&lt;br&gt;att varje exemplar av filmen har en sådan uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om hur uppgift om utgivaren av radioprogram skall hållas&lt;br&gt;tillgänglig för allmänheten meddelas i lag.”&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslagen till ändringar i tryckfrihetsförordningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inga erinringar mot det sakliga innehållet i ändringarna. En&lt;br&gt;under föredragningen aviserad redaktionell överarbetning av 13 kap. 6 §&lt;br&gt;tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslagen till ändringar i regeringsformen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot avfattningen av bestämmelsen i andra stycket måste invändas både&lt;br&gt;att den är onödigt omständlig och att den inför uttrycket ”framställning-&lt;br&gt;ar”. Det är en väsentlig vinning att man har fått bort detta uttryck i dess&lt;br&gt;samlingsbetydelse enligt 1986 års remiss ur förslaget till yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlag. Det tidigare lagrådet fäste särskild vikt vid att uttrycket använ-&lt;br&gt;des i en ändrad bemärkelse, och lagrådet ansluter sig nu till samma&lt;br&gt;mening. Uttrycket i fråga bör inte införas i regeringsformen där det endast&lt;br&gt;skulle leda till oklarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet kan således för sin del inte godta förslaget till lydelse av andra&lt;br&gt;stycket. Lagrådet föreslår följande avfattning som säger i sak detsamma&lt;br&gt;som remissens förslag men är kortare och inte begagnar uttrycket fram-&lt;br&gt;ställningar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Beträffande yttrandefriheten finns särskilda bestämmelser i tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätt att taga del av allmänna handlingar finns bestämmelser i tryck-&lt;br&gt;frihetsförordningen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även här möter uttrycket framställningar. Det bör enligt lagrådets mening&lt;br&gt;utgå även i denna bestämmelse. En enkel lösning är att hänvisa till 2 kap.&lt;br&gt;1 § andra stycket. Orden ”grundlag om tryckfriheten eller om motsvarande&lt;br&gt;frihet att yttra sig i vissa slag av framställningar” bör ersättas med orden&lt;br&gt;”grundlag om yttrandefriheten som avses i 2 kap. 1 § andra stycket”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°p-1990/91:64&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 november 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-&lt;br&gt;ström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carls-&lt;br&gt;son, Johansson, Lindqvist, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström,&lt;br&gt;Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om yttrandefrihetsgrundlag m. m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Anmälan av lagrådsyttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat&lt;br&gt;vid regeringssammanträde 1990-10-25) över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yttrandefrihetsgrundlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Grundlagsskyddet för yttrandefriheten i ljudradio,&lt;br&gt;television, filmer, videogram och ljudupptagningar m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets granskning har inte gett anledning till några större invändningar&lt;br&gt;mot remissens förslag. I huvudsak ansluter sig lagrådet alltså till de sakliga&lt;br&gt;ställningstaganden som redovisades i remissen. Den lagtekniska princip-&lt;br&gt;lösning med en särskild från TF fristående grundlag som lagts till grund för&lt;br&gt;utformningen av remissen har lagrådet funnit kunna godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även såvitt gäller avgränsningen av den nya grundlagens tillämpningsom-&lt;br&gt;råde har lagrådet godtagit de ställningstaganden som framgick av remis-&lt;br&gt;sen. Vidare har lagrådet ansett att väsentliga lagtekniska förbättringar har&lt;br&gt;åstadkommits efter 1986 års remiss och att grundlagsförslaget nu klart&lt;br&gt;uppfyller de krav som kan ställas på lättillgänglighet. Lagrådets påpekan-&lt;br&gt;den gäller huvudsakligen enskildheter i förslaget, till stor del av övervägan-&lt;br&gt;de lagteknisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan då konstatera att ett samlat förslag i grundlagsfrågan kan läggas&lt;br&gt;fram inför riksdagen. Jag räknar med en bred uppslutning i riksdagen&lt;br&gt;kring den valda uppläggningen av grundlagsförslaget som stämmer över-&lt;br&gt;ens med vad som förordades av riksdagen vid 1988 års behandling av&lt;br&gt;ärendet. Detta innebär att friheten att yttra sig i de nyare medierna kan ges&lt;br&gt;ett skydd som i allt väsentligt blir likvärdigt med det hävdvunna skyddet&lt;br&gt;för tryckfriheten. Samtidigt förblir tryckfrihetsförordningen orubbad och&lt;br&gt;utgör en utgångspunkt också för förståelsen av det nya skyddet för yttran-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;defriheten. Förslaget kan i allt väsentligt utformas i överensstämmelse Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;med lagrådsremissen. Jag begränsar mig i det följande i huvudsak till de&lt;br&gt;kommentarer som lagrådets yttrande ger anledning till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har pekat på de nackdelar som kan anses förenade med den&lt;br&gt;nya grundlagens föreslagna benämning. Enligt lagrådet borde på en grund-&lt;br&gt;lag som betecknas yttrandefrihetsgrundlag kunna ställas kravet att den ger&lt;br&gt;skydd för det mest grundläggande i sammanhanget, den enskildes yttran-&lt;br&gt;defrihet i allmänhet, och inte bara yttrandefriheten i massmedier. Även&lt;br&gt;lagrådet har emellertid funnit att en mera rättvisande benämning sanno-&lt;br&gt;likt skulle bli omständligare. Lagrådet lägger därför inte fram något eget&lt;br&gt;förslag utan begränsar sig till det gjorda påpekandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgick av lagrådsremissen (s. 107) är jag medveten om att den&lt;br&gt;benämning som föreslagits för den nya grundlagen inte fullt ut svarar mot&lt;br&gt;de krav som systematiken i vårt nuvarande konstitutionella regelverk&lt;br&gt;egentligen skulle ställa. För att den nya grundlagen skall kunna omnämnas&lt;br&gt;på ett kort och enkelt sätt har jag dock varit beredd att godta detta och&lt;br&gt;förorda den av YFU föreslagna benämningen yttrandefrihetsgrundlag.&lt;br&gt;Vad lagrådet har anfört ger mig inte anledning att frångå detta ställningsta-&lt;br&gt;gande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhang med frågan om den nya grundlagens benämning har&lt;br&gt;lagrådet också framhållit vikten av att statsmakterna uppmärksammar&lt;br&gt;sådana frågor rörande yttrandefriheten som har en direkt anknytning till&lt;br&gt;de enskilda medborgarna. Det är enligt lagrådet t. ex. angeläget att inte&lt;br&gt;släppa ur sikte de frågor om skydd för de enskildas integritet och privat-&lt;br&gt;livets helgd som framhölls vid lagrådets granskning av 1986 års lagrådsre-&lt;br&gt;miss. Dessa frågor får enligt lagrådet en särskild tyngd då grundlagsskyd-&lt;br&gt;det utsträcks till radio och television, genom att skadorna vid övertramp&lt;br&gt;kan bli större samtidigt som remedierna blir bristfälligare än då det gäller&lt;br&gt;tryckta skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För min del anser jag att det utan tvivel är angeläget att vara uppmärk-&lt;br&gt;sam på vilka verkningar en reglering till skydd för friheten att begagna&lt;br&gt;moderna medier för att sprida yttranden till allmänheten får. Det gäller&lt;br&gt;inte minst de aspekter som lagrådet särskilt har pekat på. Lagrådet har&lt;br&gt;dock inte låtit sina erinringar leda till några förslag om ändringar i det&lt;br&gt;remitterade grundlagsförslaget. Inte heller jag anser att det i detta sam-&lt;br&gt;manhang finns anledning att närmare ta upp frågan om en reglering till&lt;br&gt;skydd för yttrandefriheten i vidare bemärkelse än som avses i yttrandefri-&lt;br&gt;hetsgrundlagen eller att föreslå några andra avsteg från det tryckfrihets-&lt;br&gt;rättsliga mönster som ligger till grund för den nya grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har påmint om önskemålet om ökad insyn i sådan statlig och&lt;br&gt;kommunal verksamhet som bedrivs i andra former än de vanliga offentlig-&lt;br&gt;rättsliga, exempelvis i bolags- eller stiftelseform, och därför nu är undan-&lt;br&gt;tagna från offentlighetsprincipen. Med anledning av vad lagrådet anfört&lt;br&gt;vill jag erinra om att frågan om en ny kommunallag för närvarande bereds&lt;br&gt;i civildepartementet. Enligt vad jag har inhämtat tas därvid de av lagrådet&lt;br&gt;åsyftade frågorna upp såvitt gäller kommunal verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på syftet att främja och skydda yttrandefriheten med grund-&lt;br&gt;lag som instrument har lagrådet sett det som en svaghet att grundlagstex-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten enligt remissens förslag i så stor utsträckning tillåter närmare reglering&lt;br&gt;i vanlig lag. Utöver de synpunkter som jag förut har kommenterat har&lt;br&gt;lagrådets granskning gett anledning till yttrande rörande vissa av de enskil-&lt;br&gt;da bestämmelserna i det remitterade förslaget. Lagrådet har i detta sam-&lt;br&gt;manhang fäst särskild uppmärksamhet vid möjligheterna att begränsa eller&lt;br&gt;åtminstone strama åt utrymmet för reglering genom vanlig lag. Av mina&lt;br&gt;kommentarer i det följande framgår i vilken mån jag är beredd att gå&lt;br&gt;lagrådets synpunkter till mötes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag går nu över till att redogöra för mina ställningstaganden i de enskilda&lt;br&gt;frågor som lagrådet har tagit upp. Även vissa ytterligare frågor berörs i det&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till yttrandefrihetsgrundlag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. 1 och 10 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets förslag att flytta innehållet i 1 kap. 10 § till grundlagens början&lt;br&gt;har lagtekniska fördelar. Det är dock också förenat med vissa nackdelar.&lt;br&gt;Den föreslagna ändringen rubbar det systematiska samband mellan före-&lt;br&gt;skrifterna i 1 kap. 1 §, 6 — 9 §§ samt 10 och 11 §§ som det remitterade&lt;br&gt;förslaget bygger på. Om ändringen genomfördes, skulle därför fler bestäm-&lt;br&gt;melser än 10 § behöva placeras om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan den av lagrådet föreslagna ändringen skulle innebära ett avsteg&lt;br&gt;från den princip för dispositionen av reglerna som följer av strävan att i&lt;br&gt;görligaste mån följa mönstret från TF. En mer omfattande ändring av&lt;br&gt;dispositionen av 1 kap. skulle göra denna nackdel mera påtaglig. Jag är&lt;br&gt;därför inte beredd att tillstyrka den av lagrådet föreslagna ändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad lagrådet i övrigt anfört om utformningen av föreskriften i 1 kap.&lt;br&gt;10 § i det remitterade förslaget torde i sak inte innebära något annat än det&lt;br&gt;som ligger i lagrådsremissens förslag. Eftersom den förslagna jämkningen&lt;br&gt;av lagtexten i likhet med en flyttning av bestämmelsen till grundlagens&lt;br&gt;början skulle innebära ett avsteg från det tryckfrihetsrättsliga mönstret&lt;br&gt;anser jag att det remitterade förslaget även i detta hänseende bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. 7 § andra stycket&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har pekat på att den teknik som bestämmelsen bygger på i vart&lt;br&gt;fall på grundlagsnivå är en nyhet. I fall då svensk lag innehåller hinder mot&lt;br&gt;kommersiell reklam m. m. i radioprogram som sänds över gräns och hind-&lt;br&gt;ren inte är förenliga med den internationella regleringen skall med det i&lt;br&gt;remissen föreslagna grundlagsstadgandet hindret inte gälla. Eftersom öve-&lt;br&gt;rensstämmelse mellan svensk lag och internationella regler som Sverige&lt;br&gt;åtagit sig att tillämpa brukar åstadkommas genom att den svenska lagens&lt;br&gt;bestämmelser anpassas efter de internationella eller genom att dessa för-&lt;br&gt;klaras gälla som svensk rätt kan det enligt lagrådet sättas i fråga om&lt;br&gt;bestämmelsen behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill instämma i vad lagrådet har anfört om det förfaringssätt som&lt;br&gt;vanligen brukar tillämpas i frågor rörande överensstämmelsen mellan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges folkrättsliga åtaganden och våra interna rättsregler. Icke desto Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;mindre kan det enligt min mening i en fråga som den nu aktuella, där det&lt;br&gt;rör friheten att ta emot information från andra länder, ligga ett värde i att&lt;br&gt;förpliktelsen att respektera informationsfriheten läggs fast även på natio-&lt;br&gt;nell nivå genom en föreskrift i grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen torde i första hand få sin betydelse i fråga&lt;br&gt;om sådana ingripanden mot utländska sändningar som kan komma i fråga&lt;br&gt;enligt den europeiska konventionen om gränsöverskridande television.&lt;br&gt;Beslut om sådana ingripanden torde komma att föregås av ett förfarande&lt;br&gt;som regleras av svensk nationell lagstiftning. Betydelsen av den föreslagna&lt;br&gt;grundlagsbestämmelsen visar sig i ett sådant sammanhang genom att den&lt;br&gt;beslutande instansen får en möjlighet att i enlighet med 11 kap. 14 § RF&lt;br&gt;underlåta att tillämpa en föreskrift i svensk lag på den grund att föreskrif-&lt;br&gt;ten inte är förenlig med Sveriges konventionsåtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. 9 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har konstaterat att de tekniska förhållandena vid sådan kommu-&lt;br&gt;nikation som åsyftas i denna paragraf kan ge upphov till vissa gränsdrag-&lt;br&gt;ningsfrågor. Lagrådet har dock godtagit remissens ställningstagande i fråga&lt;br&gt;om grundlagens avgränsning och ansett att de nämnda problemen åtmins-&lt;br&gt;tone för närvarande måste överlämnas till rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även jag är medveten om de svårigheter som lagrådet har pekat på. Som&lt;br&gt;jag uttalade vid remissen kan dock videotex ordnas på det sätt som avses i&lt;br&gt;den föreslagna bestämmelsen. Den praktiska betydelsen av de svårigheter&lt;br&gt;lagrådet har pekat på torde också minskas av att det uppenbarligen ligger i&lt;br&gt;databasinnehavarens eget intresse att ordna verksamheten på ett sådant&lt;br&gt;sätt att inte någon tvekan kan uppkomma om i vad mån den faller under&lt;br&gt;det yttrandefrihetsrättsliga skydd som grundlagen ger. Beträffande skyddet&lt;br&gt;för meddelare kan förhållandena jämföras med vad som gäller i dag i fråga&lt;br&gt;om tryckta skrifter. Skyddet anses där gälla till förmån för den som lämnat&lt;br&gt;en uppgift i förlitan på att en publicering skulle ske i tryckfrihetsrättsligt&lt;br&gt;skyddad form (jämför prop. 1975/76:204 s. 130). Det bör också hållas i&lt;br&gt;minnet att yttrandefrihetsgrundlagen lämnar utrymme för lagstiftning om&lt;br&gt;skyldighet att dokumentera den information som tillhandahållits i yttran-&lt;br&gt;defrihetsrättsligt skyddade former (3 kap. 6 §). I samband med följdlag-&lt;br&gt;stiftningen till den nu aktuella grundlagsregleringen får jag anledning att&lt;br&gt;återkomma till de frågor som lagrådet har berört.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap. 3 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En redaktionell omarbetning av bestämmelsen har gjorts. Någon skillnad i&lt;br&gt;sak gentemot det remitterade förslaget, vars lydelse skulle svara mot inne-&lt;br&gt;börden av 3 kap. 3 § TF, är inte avsedd. Tystnadsplikten omfattar alltså&lt;br&gt;var och en som tagit befattning med en framställning som varit avsedd att&lt;br&gt;ingå i ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning oavsett på vilket&lt;br&gt;sätt det har skett. Också den som medverkar i den tekniska produktionen&lt;br&gt;och distributionen omfattas således.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. 1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit att etableringsfriheten i fråga om att begagna tråd-&lt;br&gt;nät skall säkerställas även i så måtto att det i yttrandefrihetsgrundlagen&lt;br&gt;sägs ut att det inte får föreskrivas förbud mot att anlägga trådnät. Enligt&lt;br&gt;lagrådets förslag skall föreskriften bilda ett nytt andra stycke i 3 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan ansluta mig till huvudtanken bakom lagrådets förslag. Enligt&lt;br&gt;min mening bör dock bestämmelsen inordnas i 1 kap. 3 §, som samtidigt&lt;br&gt;bör justeras i redaktionellt hänseende. En sådan lagteknisk lösning har den&lt;br&gt;fördelen framför den som lagrådet har föreslagit att det inte behöver&lt;br&gt;uppstå någon osäkerhet om att det är tillåtet att reglera anläggandet av&lt;br&gt;trådnät av hänsyn till motstående intressen som kulturminnesvården,&lt;br&gt;försvarshänsyn etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare föreslagit att undantagsbestämmelsen i andra styc-&lt;br&gt;ket i det remitterade förslaget skall formuleras om så att dess positiva syfte&lt;br&gt;att främja yttrandefriheten i en vidare mening framgår. Enligt lagrådets&lt;br&gt;mening skall sålunda förmedlingsskyldighet kunna föreskrivas endast i&lt;br&gt;den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens tillgång till&lt;br&gt;allsidig upplysning. Jag ansluter mig i denna del till vad lagrådet har&lt;br&gt;anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets mening bör därtill möjligheten att föreskriva skyldighet&lt;br&gt;för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program begränsas till att avse&lt;br&gt;endast de vanliga rikstäckande ljudradio-och televisionsprogrammen. Ytt-&lt;br&gt;randefrihetsgrundlagen skulle med andra ord innebära att den nu gällande&lt;br&gt;skyldigheten att ge utrymme för lokal spridning av program från vissa&lt;br&gt;sändarföretag inte skulle kunna upprätthållas i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot lagrådets förslag kan invändas att det inte självklart ligger i linje&lt;br&gt;med yttrandefrihetsgrundlagens allmänna ändamål. Om en grundlagsreg-&lt;br&gt;lering för med sig faktiska svårigheter för olika kategoriers användning av&lt;br&gt;trådnät för lokala sändningar, har den knappast bidragit vare sig till att&lt;br&gt;allmänheten får tillgång till en så allsidig upplysning som möjligt eller till&lt;br&gt;att den av grundlagen skyddade yttrandefriheten blir till en praktisk reali-&lt;br&gt;tet för var och en. Även om jag kan hysa förståelse för den principiella&lt;br&gt;utgångspunkten för lagrådets resonemang, är jag följaktligen inte beredd&lt;br&gt;att tillstyrka den ändring som lagrådet har föreslagit på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap.2 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ansett att yttrandefrihetsgrundlagen redan i nuvarande läge&lt;br&gt;bör tillföras en föreskrift om att grunderna för tillståndsgivningen i fråga&lt;br&gt;om användning av radiofrekvenser skall anges i vanlig lag. Skälet är främst&lt;br&gt;att säkerställa att den prövning av frågor om rätt att sända radioprogram&lt;br&gt;som enligt 3 kap. 5 § i det remitterade förslaget skall kunna påkallas kan&lt;br&gt;ske efter regler som i princip tillhandahåller underlag för en materiell&lt;br&gt;rättslig prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som lagrådet i detta sammanhang nämner har en särskild utredare för&lt;br&gt;närvarande i uppdrag att utarbeta förslag till lag om fördelningen av&lt;br&gt;radiofrekvenser. Lagrådet har med hänvisning härtill konstaterat att det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;saknas material för att ta ställning i frågan om och i så fall i vilken Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;utsträckning konkreta regler for frekvensfördelningen bör tas in i grundla-&lt;br&gt;gen. Till följd härav får man också enligt lagrådet, såsom skett i det&lt;br&gt;remitterade förslaget, nöja sig med allmänna riktlinjer i ämnet. Lagrådet&lt;br&gt;utgår från att man vid den aviserade lagstiftningen om frekvensfördelning-&lt;br&gt;en tar upp frågan vilka regler som kan vara ägnade att verksamt tillvarata&lt;br&gt;yttrandefrihetsintresset och därför förtjänar att inflyta i yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag anmärka att det av det sagda framgår att det även&lt;br&gt;enligt lagrådets mening finns anledning att avvakta resultatet av det nu&lt;br&gt;pågående utredningsarbetet innan frågan om att närmare precisera yttran-&lt;br&gt;defrihetsgrundlagens föreskrift om frekvensfördelning kan tas upp. Den&lt;br&gt;bör också ses i ett större sammanhang. Tanken att grunderna för frekvens-&lt;br&gt;fördelningen av hänsyn till möjligheterna till prövning enligt 3 kap. 5 § bör&lt;br&gt;anges i vanlig lag synes nämligen ha en större räckvidd än blott vad som&lt;br&gt;gäller den nu aktuella paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min slutsats blir att vad lagrådet har anfört inte bör föranleda någon&lt;br&gt;ändring i lagrådsremissens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. 5 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag ansluter mig till vad lagrådet har förordat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. 6 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten har omarbetats redaktionellt i avsikt att undvika missuppfatt-&lt;br&gt;ningen att bestämmelsen skulle omfatta föreskrifter om skyldighet att&lt;br&gt;producera radioprogram för sändning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. 14 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har funnit att orden ”eller med stöd av lag” är onödiga och&lt;br&gt;olämpliga och därför bör strykas ur lagtexten. Enligt min mening bör&lt;br&gt;emellertid en viss möjlighet att meddela föreskrifter i förordningsform&lt;br&gt;behållas på detta område. Jag förordar därför att syftet med lagrådets&lt;br&gt;förslag tillgodoses genom att de citerade orden ersätts med ”eller, i fråga&lt;br&gt;om anmälans innehåll och hur anmälan närmare skall ske, med stöd av&lt;br&gt;lag.”&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 kap. 1 och 4 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag kan i huvudsak ansluta mig till vad lagrådet har anfört beträffande&lt;br&gt;dessa paragrafer. Enligt min mening bör dock föreskrifterna om utgivare&lt;br&gt;för radioprogram inte helt överlämna åt det enskilda programföretaget att&lt;br&gt;på egen hand avgöra om utgivare skall utses för hela eller delar av program&lt;br&gt;eller för varje enstaka program. Frågor av denna art bör i stället liksom&lt;br&gt;hittills avgöras genom vanlig lag för olika typer av programverksamhet.&lt;br&gt;Detta bör komma till uttryck genom att orden ”enligt vad som närmare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrivs i lag” förs in i 1 § första stycket andra meningen i den av Prop. 1990/91:64&lt;br&gt;lagrådet föreslagna lagtexten. En motsvarande justering bör företas i 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § andra stycket i lagrådets förslag. I samband med följ dlagstiftningen får&lt;br&gt;jag anledning att ta upp frågorna om de närmare föreskrifter som kan&lt;br&gt;behövas i fråga om utgivare för radioprogram. Bestämmelsen i 4 § andra&lt;br&gt;stycket lämnar utrymme för en sådan skyldighet för den som skall bedriva&lt;br&gt;trådsändningsverksamheten att ge sig till känna som avsågs i 4 § i det&lt;br&gt;remitterade förslaget. En motsvarande skyldighet för nätinnehavare kan&lt;br&gt;om det behövs föreskrivas för de syften som ligger till grund för 1 kap. 12 §&lt;br&gt;andra stycket och 3 kap. 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till ändringar i regeringsformen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den av lagrådet föreslagna lydelsen av 2 kap. 1 § andra och tredje styckena&lt;br&gt;har onekligen fördelen att vara kort och enkel. Andra stycket har emeller-&lt;br&gt;tid i sin gällande lydelse en funktion i fråga om förutsättningarna för&lt;br&gt;normgivningsmaktens utövning på TF:s område (jämför prop.&lt;br&gt;1975/76:160 s. 80). Det remitterade förslaget var avsett att låta denna&lt;br&gt;funktion komma till uttryck för båda de yttrandefrihetsrättsliga grundla-&lt;br&gt;garnas område. Lagrådets förslag tillgodoser inte detta ändamål. Jag anser&lt;br&gt;mig därför inte kunna tillstyrka lagrådets förslag i fråga om lydelsen av&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan emellertid ha förståelse för att lagrådet har funnit anledning att&lt;br&gt;rikta en invändning mot avfattningen av det remitterade förslaget. Jag&lt;br&gt;anser därför att den remitterade lagtexten bör ändras i den riktning som&lt;br&gt;lagrådet har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lydelsen av föreskriften om lagrådsgranskning i 8 kap.&lt;br&gt;18 § bör jämkas i enlighet med vad som följer av vad jag nyss föreslagit&lt;br&gt;beträffande 2 kap. 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Vissa andra frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 1 november 1990 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till lag om ändring i brottsbalken och rättegångsbalken. Lag-&lt;br&gt;rådsremissen innehåller förslag om ändringar av bötesstraffets utformning&lt;br&gt;och tillämpningsområde. Lagrådet har den 7 novemer 1990 avgett yttran-&lt;br&gt;de och därvid i huvudsak lämnat förslagen utan erinran. Jag kommer att&lt;br&gt;anmäla yttrandet i annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgick av den åsyftade lagrådsremissen ger de förestående änd-&lt;br&gt;ringarna i fråga om bötesstraffet anledning till vissa närmast lagtekniska&lt;br&gt;följdändringar i tryckfrihetsförordningen (5 kap. 12 och 14 §§, 6 kap. 3 §).&lt;br&gt;Motsvarande ändring bör göras också i förslaget till yttrandefrihetsgrundlag&lt;br&gt;(3 kap. 13 §). Förslagen bör läggas fram i detta lagstiftningsärende. De är av&lt;br&gt;den beskaffenheten att lagrådets hörande skulle vara utan betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de ändringar som jag nu har förordat bör vissa ytterligare&lt;br&gt;redaktionella justeringar göras i de remitterade förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta&lt;br&gt;de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition.................................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...................................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremiss om grundlagsskydd för yttrandefriheten i radio, televi-&lt;br&gt;sion, filmer, videogram och ljudupptagningar m. m................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning ................................................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 De frågor som tas upp.................................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 En bakgrund till ärendet................................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 Beredningen efter riksdagsbehandlingen år 1988 ........... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Reformsträvandena ....................................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Tidigare utredningsarbete och förslag .................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Behandlingen av yttrandefrihetsutredningens förslag....... &amp;nbsp;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Frågan om en ny grundlag.................................. 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Allmänna utgångspunkter för ett grundlagsskydd .......... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Principer för en ny grundlag om mediebundna yttranden ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Lagtekniska krav på en ny grundlag...................... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 En ny grundlag bör införas.............................. 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Huvudpunkterna i en ny grundlag ....................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Meddelarfrihet i förhållandet mellan enskilda................. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Vilka medier skall omfattas av en yttrandefrihetsgrundlag? ..... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Ljudradio och television................................ 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.1 Markbundna sändningar.......................... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.2 Satellitsändningar ................................ 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Vissa nya elektroniska medieformer...................... 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Filmer och videogram m. m............................. 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Ljudupptagningar ..................................... 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Sceniska framställningar och utställningar ................ 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Närmare om möjligheterna att överföra TF:s principer till andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medier................................................... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Förbudet mot censur................................... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Etableringsfrihet ...................................... 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 Bildupptagningar och ljudupptagningar............. 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 Radio- och trådsändningar........................ 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.3 Den närmare regleringen i grundlag av radio- och tråd-&lt;br&gt;sändningsverksamhet ............................. 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Ensamansvar ......................................... 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Brottskatalog ......................................... 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 Källskyddet........................................... 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 Rättegången .......................................... 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Vissa frågor om källskyddet enligt TF........................ 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Tystnadsplikten för journalister m. fl. enligt TF............ 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Källskyddet för skrifter som trycks utomlands............. 103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Upprättade lagförslag...................................... 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Specialmotivering......................................... 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 Förslaget till yttrandefrihetsgrundlag..................... 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen ..... 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen ............ 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Hemställan............................................... 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Beslut ................................................... 143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagal Meddelarskyddskommitténs sammanfattning .......... 144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Meddelarskyddskommitténs lagförslag ................ 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Remissinstanser.................................... 184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 De remitterade lagförslagen.......................... 185 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91.64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande............................................203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition om yttrandefrihetsgrundlag m. m.....................214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>lagförslagen 1-3:vilande</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:KU21</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1.1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1990-12-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1990-12-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1990-12-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-01-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 03:52:55</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE0364</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:37</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 03:52:55</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE0364</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__64.pdf</filnamn>
<filstorlek>10246529</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om yttrandefrihetsgrundlag m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/0D68E9CF-62E1-4DD8-A184-6ECB103081D0</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:KU21</uppgift>
<ref_dok_id>GE01KU21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:KU1</uppgift>
<ref_dok_id>GF01KU1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgit Friggebo  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgit Friggebo  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Erling Bager  och Ingela Mårtensson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Erling Bager  och Ingela Mårtensson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingegerd Sahlström  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingegerd Sahlström  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Schörling  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Schörling  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingrid Ronne-Björkqvist  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingrid Ronne-Björkqvist  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Isa Halvarsson  och Elver Jonsson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Isa Halvarsson  och Elver Jonsson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jan-Erik Wikström  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jan-Erik Wikström  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Martin Olsson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:64&lt;br/&gt;
Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02K24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Martin Olsson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>