<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2226262</hangar_id>
 <dok_id>GE0363</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>63</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:63</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>63</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1990-11-29 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:39:44</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:02:49</publicerad>
 <titel>om handelsagentur</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0363/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0363</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE0363</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:63&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om handelsagentur&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0363/prop_199091__63-1.png" style="width:36pt;height:44pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag&lt;br&gt;ur regeringsprotokollet den 29 november 1990 för de åtgärder och det&lt;br&gt;ändamål som framgår av föredragandens hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag till en lag om handelsagentur som skall&lt;br&gt;ersätta bestämmelserna om handelsagentur i lagen (1914:45) om kommis-&lt;br&gt;sion, handelsagentur och handelsresande (kommissionslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att agentens ställning gentemot huvudmannen stärks i&lt;br&gt;olika hänseenden. De nya bestämmelserna är i större utsträckning tvingan-&lt;br&gt;de till agentens förmån än kommissionslagens regler om handelsagentur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformen innebär i övrigt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parternas allmänna skyldigheter mot varandra klargörs. Det gäller fram-&lt;br&gt;för allt frågor om lojalitetsplikt och informationsskyldighet. Reglerna om&lt;br&gt;rätt till provision och utbetalning av provisionsbelopp preciseras. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller reglerna om provisionsnota. Agentens möjligheter att kontrollera&lt;br&gt;riktigheten av utställda provisionsnotor förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens rätt till uppsägningstid förbättras i de flesta fall. Reglerna om&lt;br&gt;uppsägningstid skall gälla även tidsbestämda agenturavtal som har för-&lt;br&gt;längts. De nuvarande reglerna om schabloniserad efterprovision och er-&lt;br&gt;sättning för investeringar byts ut mot ett system med avgångsvederlag av&lt;br&gt;kontinental modell. Bestämmelser om förtida uppsägning och skadestånd&lt;br&gt;får en mera lättillgänglig utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagregleringen rörande anställda handelsresande och platsförsäljare&lt;br&gt;upphör. För dessa kategorier skall i fortsättningen endast de allmänna&lt;br&gt;reglerna om anställningsskydd gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna nya lagen är förenlig med ett EG-direktiv om handels-&lt;br&gt;agenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om handelsagentur&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med handelsagent forstås i denna lag den som i en näringsverksam-&lt;br&gt;het har avtalat med en annan, huvudmannen, att för dennes räkning&lt;br&gt;självständigt och varaktigt verka för försäljning eller köp av varor genom&lt;br&gt;att ta upp anbud till huvudmannen eller sluta avtal i dennes namn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i denna lag gäller i&lt;br&gt;stället för lagens bestämmelser, om inte annat anges i lagen. Med av-&lt;br&gt;talsvillkor jämställs praxis som har utbildats mellan parterna samt han-&lt;br&gt;delsbruk eller annan sedvänja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det av lagen framgår att en bestämmelse inte får åsidosättas genom&lt;br&gt;avtal, gäller bestämmelsen också framför praxis som har utbildats mellan&lt;br&gt;parterna och framför handelsbruk eller annan sedvänja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En bestämmelse som enligt lagen inte får åsidosättas till nackdel för&lt;br&gt;agenten får inte heller åsidosättas till nackdel för denne genom ett avtal om&lt;br&gt;att främmande rätt skall tillämpas på rättsförhållandet, om rättsförhållan-&lt;br&gt;det annars skulle bedömas enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om agenten eller huvudmannen begär det, skall en handling som&lt;br&gt;återger agenturavtalet och ändringar i detta upprättas och undertecknas av&lt;br&gt;parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna kan inte avstå från sin rätt att på begäran få en sådan handling&lt;br&gt;som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Agenten skall vid uppdragets fullgörande tillvarata huvudmannens&lt;br&gt;intressen samt handla lojalt och redligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger agenten särskilt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. göra skäliga ansträngningar för att inhämta anbud och, om det ingår i&lt;br&gt;uppdraget, sluta avtal om sådant som omfattas av agenturavtalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underrätta huvudmannen om anbud som har upptagits och avtal som&lt;br&gt;har ingåtts samt om andra omständigheter av betydelse för uppdraget som&lt;br&gt;agenten känner till, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. följa skäliga anvisningar från huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i denna paragraf är inte&lt;br&gt;bindande för parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Agenten skall väl vårda varor och annat som tillhör huvudmannen&lt;br&gt;och som är i agentens besittning. Agenten skall hålla den sakförsäkring&lt;br&gt;som behövs. Huvudmannens varor skall hållas avskilda från andra varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten rätt att ta emot betalning för sålda varor, är han skyldig att&lt;br&gt;hålla mottagna medel avskilda och avge redovisning för sitt uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannens skyldigheter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Huvudmannen skall handla lojalt och redligt mot agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger huvudmannen särskilt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämna agenten prover, beskrivningar, prislistor och annat nödvändigt&lt;br&gt;material beträffande de varor som uppdraget gäller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämna agenten de upplysningar som krävs for uppdragets fullgörande,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utan oskäligt uppehåll meddela agenten att han har antagit eller&lt;br&gt;avslagit ett anbud som agenten har tillställt honom eller att ett avtal som&lt;br&gt;agenten har förmedlat inte har fullgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen skall utan oskäligt uppehåll underrätta agenten, om han&lt;br&gt;förutser att verksamhetens omfattning kommer att bli väsentligt mindre&lt;br&gt;än vad agenten skäligen kunnat vänta sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i denna paragraf är inte&lt;br&gt;bindande för parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provision m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om agenten och huvudmannen inte har avtalat om agentens ersätt-&lt;br&gt;ning, skall denna bestämmas till vad som är sedvanligt där agenten utövar&lt;br&gt;sin verksamhet. Finns ingen sådan sedvana, skall ersättningen bestämmas&lt;br&gt;till vad som är skäligt med hänsyn till samtliga omständigheter som rör&lt;br&gt;uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Agenten har rätt till provision på avtal som ingås under uppdragsti-&lt;br&gt;den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om avtalet kan anses ha kommit till stånd genom agentens medver-&lt;br&gt;kan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om avtalet utan agentens medverkan har ingåtts med en tredje man,&lt;br&gt;som agenten tidigare har anskaffat som kund såvitt avser avtal av samma&lt;br&gt;slag, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om agenten har tilldelats ett visst område eller en viss kundkrets och&lt;br&gt;avtalet har ingåtts med en tredje man som hör till området eller kundkret-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Agenten har rätt till provision på avtal som ingås efter det att&lt;br&gt;uppdraget har upphört,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om avtalet har ingåtts under sådana omständigheter som avses i 9 §&lt;br&gt;och agenten eller huvudmannen har tagit emot tredje mans anbud under&lt;br&gt;uppdragstiden, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om avtalet har kommit till stånd huvudsakligen genom agentens&lt;br&gt;medverkan under uppdragstiden och det har ingåtts inom skälig tid efter&lt;br&gt;det att uppdraget har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillträdande agent har inte rätt till provision enligt 9 § på ett avtal&lt;br&gt;som ger den avgående agenten rätt till provision enligt första stycket, om&lt;br&gt;det inte med hänsyn till omständigheterna är skäligt att provisionen delas&lt;br&gt;mellan agenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Provisionen skall betalas inom en månad efter utgången av det&lt;br&gt;kvartal då provisionen är intjänad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provisionen är intjänad när och i den mån någon av följande omständig-&lt;br&gt;heter föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Huvudmannen har fullgjort avtalet med tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Huvudmannen skulle enligt avtalet med tredje man ha fullgjort detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Tredje man har fullgjort avtalet.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga for&lt;br&gt;honom än bestämmelsen i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte heller bunden av avtalsvillkor som innebär att provi-&lt;br&gt;sionen är intjänad senare än då tredje man har fullgjort avtalet eller skulle&lt;br&gt;ha gjort det, om huvudmannen hade fullgjort avtalet som han borde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Agentens rätt till provision bortfaller om det visas att avtalet mellan&lt;br&gt;huvudmannen och tredje man inte har fullföljts och att detta inte beror på&lt;br&gt;huvudmannen eller något förhållande på dennes sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tredje man har underlåtit att fullfölja avtalet på grund av att huvud-&lt;br&gt;mannen utan agentens samtycke har beviljat honom anstånd med att göra&lt;br&gt;det eller kommit överens med honom om återgång av avtalet, påverkar&lt;br&gt;detta inte agentens rätt till provision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullföljer tredje man avtalet endast delvis, har agenten rätt till provision&lt;br&gt;på den del som svarar mot vad som har fullföljts, om inte annat följer av&lt;br&gt;första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bortfaller agentens krav på provision till följd av bestämmelserna i&lt;br&gt;första—tredje styckena, skall han betala tillbaka det som betalats för&lt;br&gt;mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelserna i första —tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Huvudmannen skall senast en månad efter utgången av varje kvar-&lt;br&gt;tal ge agenten en provisionsnota med uppgift om den provision som är&lt;br&gt;intjänad under kvartalet. Provisionsnotan skall innehålla alla uppgifter av&lt;br&gt;betydelse för beräkningen av provisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten helt eller delvis förlorat sin rätt till provision på ett avtal,&lt;br&gt;skall uppgift om detta lämnas i den provisionsnota som avser det kvartal&lt;br&gt;då rätten till provisionen bortföll. I provisionsnotan skall därvid anges&lt;br&gt;skälet till att rätten till provisionen bortfallit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelserna i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Agenten har rätt att från huvudmannen få alla upplysningar som&lt;br&gt;denne har tillgång till och som agenten behöver för att kunna kontrollera&lt;br&gt;om provisionsnotan innehåller de provisionsbelopp som är intjänade. Till&lt;br&gt;sådana upplysningar hör utdrag ur huvudmannens bokföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen inte inom skälig tid efter det att begäran därom&lt;br&gt;framställts lämnar agenten sådana upplysningar som avses i första stycket&lt;br&gt;eller det finns anledning att anta att dessa upplysningar eller uppgifterna i&lt;br&gt;provisionsnotan är oriktiga, har agenten rätt att granska huvudmannens&lt;br&gt;bokföring i den omfattning som behövs. Huvudmannen får därvid avgöra&lt;br&gt;om granskningen skall utföras av agenten själv eller av en auktoriserad&lt;br&gt;eller godkänd revisor som agenten har utsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelserna i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om agenten inte i rätt tid har fått provision eller annan ersättning&lt;br&gt;av huvudmannen eller om det finns starka skäl att anta att han inte&lt;br&gt;kommer att få den, har agenten rätt att till säkerhet för sin fordran hålla&lt;br&gt;inne varor, material och handlingar som tillhör huvudmannen och som&lt;br&gt;agenten har tagit emot för att fullgöra uppdraget. Fullmakter och andra&lt;br&gt;handlingar av synnerlig betydelse för huvudmannen får dock inte hållas&lt;br&gt;inne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten köpt varor för huvudmannens räkning och sänt varorna Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;vidare till huvudmannen, eller har agenten sänt tillbaka varor till huvud-&lt;br&gt;mannen vilka han haft till försäljning, får agenten för att säkerställa sin&lt;br&gt;rätt enligt första stycket hindra att varorna lämnas ut till huvudmannen.&lt;br&gt;Detta gäller även om huvudmannen har tagit emot transportdokument&lt;br&gt;avseende varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens rätt att hålla inne varor, material och handlingar upphör när&lt;br&gt;huvudmannen har ställt godtagbar säkerhet för fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Agenten får sälja varor som han håller inne enligt 15 § efter tre&lt;br&gt;månader från det att han har meddelat huvudmannen att varorna hålls&lt;br&gt;inne. Agenten får därvid täcka de fordringar för vilka varorna har utgjort&lt;br&gt;säkerhet med vad som inflyter från försäljningen. Försäljningen får ske&lt;br&gt;under hand eller på offentlig auktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om varorna är utsatta för snabb förstörelse eller försämring eller om de&lt;br&gt;fordrar alltför kostsam vård, får de säljas tidigare än vad som framgår av&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen är i konkurs, gäller i stället 8 kap. 10 § konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;br&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet till tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Agenten får inte utan särskilt bemyndigande sluta avtal om försälj-&lt;br&gt;ning eller köp på huvudmannens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om hemförsäljning finns särskilda bestämmelser i hemförsälj-&lt;br&gt;ningslagen (1981:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Har agenten slutit avtal om försäljning eller köp på huvudmannens&lt;br&gt;vägnar utan att vara behörig till det, skall huvudmannen, om han inte&lt;br&gt;godkänner avtalet, meddela tredje man detta. Huvudmannen skall lämna&lt;br&gt;meddelandet utan oskäligt uppehåll efter det att han har fått kännedom&lt;br&gt;om avtalet. Gör huvudmannen inte det, är han bunden av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Vill huvudmannen inte anta ett anbud som agenten har mottagit,&lt;br&gt;skall huvudmannen meddela tredje man detta utan oskäligt uppehåll efter&lt;br&gt;det att han har fått kännedom om anbudet. Gör han inte det, är anbudet&lt;br&gt;antaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte då agenten och tredje man har&lt;br&gt;avtalat att anbudet skall förfalla om huvudmannen inte uttryckligen antar&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Har tredje man avgett ett anbud till agenten och har denne sänt in&lt;br&gt;anbudet till huvudmannen, har tredje man samma rätt att återkalla anbu-&lt;br&gt;det hos huvudmannen som om han själv hade sänt in anbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte, om annat har avtalats mellan&lt;br&gt;agenten och tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Har en tredje man som är näringsidkare förhandlat med agenten&lt;br&gt;och därefter fått ett meddelande från huvudmannen att denne bekräftar ett&lt;br&gt;avtal eller antar ett anbud som agenten har sänt in, skall tredje man, om&lt;br&gt;han anser att han inte har slutit något avtal eller avgett något anbud eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att avtalet eller anbudet är oriktigt återgivet, meddela huvudmannen detta Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;utan oskäligt uppehåll. Gör tredje man inte det och kan han inte heller visa&lt;br&gt;att meddelandet var oriktigt, anses han ha ingått ett avtal med det innehåll&lt;br&gt;som meddelandet från huvudmannen utvisar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Agenten får inte utan särskilt bemyndigande ta emot betalning for&lt;br&gt;sålda varor eller efter det att ett avtal har ingåtts medge anstånd med&lt;br&gt;betalningen eller nedsättning i priset eller annan ändring i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Får huvudmannen kännedom om att agenten utan bemyndigande har&lt;br&gt;vidtagit en åtgärd som avses i första stycket beträffande ett avtal som kan&lt;br&gt;anses ha kommit till stånd genom agentens medverkan eller som har&lt;br&gt;ingåtts med en tredje man som hör till ett område eller en kundkrets som&lt;br&gt;har tilldelats agenten, skall huvudmannen, om han inte vill godkänna&lt;br&gt;åtgärden, meddela tredje man detta utan oskäligt uppehåll. Gör han inte&lt;br&gt;det, anses han ha godkänt åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om hemförsäljning finns särskilda bestämmelser i hemförsälj-&lt;br&gt;ningslagen (1981:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Vill tredje man åberopa fel i en köpt vara eller dröjsmål med dess&lt;br&gt;avlämnande eller vill han ge huvudmannen något annat meddelande som&lt;br&gt;rör uppfyllelsen av ett avtal, får han vända sig till agenten, om avtalet kan&lt;br&gt;anses ha kommit till stånd genom agentens medverkan eller har ingåtts&lt;br&gt;med en tredje man som hör till ett område eller en kundkrets som har&lt;br&gt;tilldelats agenten. Denne får inte utan särskilt bemyndigande träffa något&lt;br&gt;avgörande med anledning av ett sådant meddelande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Får huvudmannen kännedom om att agenten utan bemyndigande har&lt;br&gt;träffat ett sådant avgörande som avses i första stycket, skall huvudman-&lt;br&gt;nen, om han inte vill godkänna avgörandet, meddela tredje man detta utan&lt;br&gt;oskäligt uppehåll. Gör han inte det, anses han ha godkänt avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenturavtalets upphörande m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Ett agenturavtal som inte har ingåtts för viss tid får av agenten eller&lt;br&gt;huvudmannen uppsägas att upphöra efter den uppsägningstid som anges i&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägningstiden är en månad under det första året av uppdragstiden.&lt;br&gt;Uppsägningstiden förlängs sedan med en månad för varje påbörjat år av&lt;br&gt;uppdragstiden till dess att uppsägningstiden uppgår till sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna kan inte i förväg avtala om kortare uppsägningstid än vad som&lt;br&gt;sägs i andra stycket. Dock får de avtala att uppsägning från agentens sida&lt;br&gt;får ske med tre månaders uppsägningstid även om uppdragstiden har varat&lt;br&gt;tre år eller längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna avtalar om längre uppsägningstid än vad som sägs i andra&lt;br&gt;stycket, får uppsägningstiden inte vara kortare vid uppsägning från huvud-&lt;br&gt;mannens sida än vid uppsägning från agentens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägningstiden räknas från utgången av den kalendermånad då upp-&lt;br&gt;sägningen skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Ett agenturavtal som ingåtts för viss tid upphör vid avtalstidens&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna fortsätter agenturförhållandet efter avtalstidens slut, skall&lt;br&gt;avtalet därefter betraktas som ett icke tidsbestämt avtal. Vid beräkningen&lt;br&gt;av uppsägningstiden enligt 24 § för ett sådant avtal skall därvid tas hänsyn&lt;br&gt;till hela den tid som agenturförhållandet har varat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i andra stycket är inte &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bindande för parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Agenten eller huvudmannen får säga upp agenturavtalet med ome- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;delbar verkan, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. motparten har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser enligt avtalet&lt;br&gt;eller lagen och avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för den andre samt&lt;br&gt;motparten insåg eller borde ha insett detta, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det annars finns en viktig grund för att frånträda avtalet i förtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill säga upp avtalet i förtid skall göra detta utan oskäligt&lt;br&gt;uppehåll efter det att han fick eller borde ha fått kännedom om den&lt;br&gt;omständighet som han åberopar. Gör han inte det, förlorar han rätten att&lt;br&gt;åberopa omständigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelserna i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om agenten eller huvudmannen försätts i konkurs, upphör agentur-&lt;br&gt;avtalet att gälla. Utan hinder av huvudmannens konkurs får dock agenten&lt;br&gt;göra uppdraget gällande för tiden intill utgången av dagen efter den då&lt;br&gt;kungörelse om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar,&lt;br&gt;om han inte tidigare hade eller borde ha haft kännedom om konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § När agenturavtalet upphör, har agenten rätt till avgångsvederlag,&lt;br&gt;om och i den mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. agenten har tillfört huvudmannen nya kunder eller väsentligt ökat&lt;br&gt;handeln med den befintliga kundkretsen och huvudmannen kommer att&lt;br&gt;ha väsentlig fördel av förändringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avgångsvederlag är skäligt med hänsyn till samtliga omständigheter,&lt;br&gt;särskilt agentens förlust av provision på avtal med de i första punkten&lt;br&gt;angivna kunderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket skall ha motsvarande tillämpning, om&lt;br&gt;agenturförhållandet upphör på grund av agentens död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgångsvederlaget uppgår till högst ett belopp motsvarande ett års er-&lt;br&gt;sättning, beräknad efter ett genomsnitt under de senaste fem åren eller den&lt;br&gt;kortare tid som uppdraget har varat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Agenten har inte rätt till avgångsvederlag enligt 28 §, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. huvudmannen säger upp agenturavtalet på grund av att agenten&lt;br&gt;uppsåtligen eller av vårdslöshet väsentligt åsidosatt sina plikter gentemot&lt;br&gt;huvudmannen och åsidosättandet är av sådant slag som ger huvudmannen&lt;br&gt;rätt att säga upp avtalet med omedelbar verkan enligt 26 § första stycket 1,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. agenturavtalet upphör till följd av agentens konkurs, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. agenten i samförstånd med huvudmannen överlåter agenturen till&lt;br&gt;någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Säger agenten själv upp agenturavtalet, har han rätt till avgångsve-&lt;br&gt;derlag enligt 28 § endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppsägningen grundas på en omständighet på huvudmannens sida av&lt;br&gt;sådant slag som ger agenten rätt att säga upp avtalet med omedelbar&lt;br&gt;verkan enligt 26 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det på grund av agentens ålder eller sjukdom eller liknande förhållan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de inte skäligen kan krävas att han fortsätter sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Agenten förlorar sin rätt till avgångsvederlag, om han inte inom ett Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;år från det att avtalet upphörde meddelar huvudmannen att han kräver&lt;br&gt;sådant vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i denna paragraf är inte bindande for agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Har agenturavtalet upphört skall agenten, intill dess huvudmannen&lt;br&gt;själv kan bevaka sina intressen, vidta sådana åtgärder som är nödvändiga&lt;br&gt;för att skydda huvudmannen mot förlust, om det inte därav uppkommer&lt;br&gt;betydande kostnad, olägenhet eller ekonomisk risk for agenten. Denne har&lt;br&gt;rätt till skälig ersättning för åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § När agenturavtalet har upphört skall agenten till huvudmannen&lt;br&gt;återlämna varor, material och handlingar som han har mottagit för att&lt;br&gt;fullgöra uppdraget. Agenten har dock rätt att till säkerhet för fordran&lt;br&gt;innehålla huvudmannens egendom i enlighet med 15 § och försälja den&lt;br&gt;enligt 16 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Underlåter agenten eller huvudmannen att fullgöra sina skyldighe-&lt;br&gt;ter enligt agenturavtalet eller lagen, är han skyldig att ersätta den andre&lt;br&gt;den skada som uppkommer därav, om han inte visar att underlåtenheten&lt;br&gt;ej beror på försummelse på hans sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphör agenturavtalet att gälla till följd av den ena partens konkurs, har&lt;br&gt;den andra parten rätt till ersättning for den skada som uppkommer därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill kräva skadestånd skall meddela den andre detta utan&lt;br&gt;oskäligt uppehåll efter det att han fick eller borde ha fått kännedom om de&lt;br&gt;omständigheter som ligger till grund for kravet. Gör han inte det, förlorar&lt;br&gt;han rätten till skadestånd utom i fall när den andre har handlat grovt&lt;br&gt;vårdslöst eller i strid mot tro och heder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensklausuler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Ett avtal mellan agenten och huvudmannen att agenten inte skall&lt;br&gt;bedriva verksamhet efter det att agenturavtalet har upphört (konkurrens-&lt;br&gt;klausul) är bindande för agenten bara om och i den mån konkurrensklau-&lt;br&gt;sulen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har upprättats skriftligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avser det område eller den kundkrets som har tilldelats agenten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avser de slag av varor som agenturavtalet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av en konkurrensklausul i den mån den avser&lt;br&gt;längre tid än två år efter det att agenturavtalet har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf hindrar inte att lagen (1915:218) om&lt;br&gt;avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område tillämpas&lt;br&gt;på en konkurrensklausul.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa meddelanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Har ett meddelande från agenten enligt 16, 31 eller 34 §, från hu-&lt;br&gt;vudmannen enligt 18, 19,22,23 eller 34 § eller från tredje man enligt 21 §&lt;br&gt;avsänts på ett ändamålsenligt sätt, får meddelandet åberopas även om det&lt;br&gt;försenas, förvanskas eller inte kommer fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om agenturavtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande&lt;br&gt;tillämpas bestämmelserna om handelsagentur i lagen (1914:45) om kom-&lt;br&gt;mission, handelsagentur och handelsresande till utgången av år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission,&lt;br&gt;handelsagentur och handelsresande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1914:45) om kommission, han&lt;br&gt;delsagentur och handelsresande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 och 4 kap. skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att kapitelindelningen och rubrikerna till 1 och 2 kap. skall utgå,&lt;br&gt;dels att lagens rubrik och 27 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att rubriken närmast före 4 § skall sättas närmast före 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag (1914:45) om kommission, Lag (1914:45) om kommission&lt;br&gt;handelsagentur och handelsresande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelskommissionär är berättigad till provision å avtal, som han un-&lt;br&gt;der uppdragstiden för kommittentens räkning ingår med tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har kommissionären varaktigt&lt;br&gt;uppdrag och ingås avtal för kom-&lt;br&gt;mittentens räkning efter uppdra-&lt;br&gt;gets slut, skola bestämmelserna i&lt;br&gt;68 § första stycket andra punkten&lt;br&gt;samt andra—fjärde styckena om&lt;br&gt;handelsagents rätt till provision äga&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har kommissionären varaktigt&lt;br&gt;uppdrag och ingås avtal för kom-&lt;br&gt;mittentens räkning efter uppdra-&lt;br&gt;gets slut, har kommissionären rätt&lt;br&gt;till provision på avtalet, om tredje&lt;br&gt;mans anbud kommit kommittenten&lt;br&gt;eller kommissionären till handa un-&lt;br&gt;der uppdragstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingås avtal efter uppdragets slut i&lt;br&gt;annat fall än som avses i andra styc-&lt;br&gt;ket, är kommissionären likaledes&lt;br&gt;berättigad till provision (efterprovi-&lt;br&gt;sion), om avtalet kan anses ha kom-&lt;br&gt;mit till stånd genom hans medver-&lt;br&gt;kan under uppdragstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förebringas ej utredning om&lt;br&gt;efterprovisionens storlek och har&lt;br&gt;uppdraget varat minst ett år, skall&lt;br&gt;efterprovision utgå med belopp som&lt;br&gt;motsvarar tre månaders provision,&lt;br&gt;beräknad efter genomsnittet av må-&lt;br&gt;nadsprovisionerna under uppdra-&lt;br&gt;gets sista år. Vad nu sagts gäller&lt;br&gt;dock ej, om uppsägning skett med&lt;br&gt;minst sex månaders uppsägnings-&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionären kan inte före&lt;br&gt;uppdragets slut med bindande ver-&lt;br&gt;kan avstå från den rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning som tillkommer honom enligt&lt;br&gt;tredje och fjärde styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om agentur-, handelsresande- eller platsförsäljaravtal som har&lt;br&gt;ingåtts före lagens ikraftträdande tillämpas lagen i sin tidigare lydelse till&lt;br&gt;och med den 31 december 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1974:219.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § hemförsäljningslagen (1981:1361) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anlitar näringsidkaren ett ombud, skall denne alltid anses behörig att&lt;br&gt;handla på näringsidkarens vägnar när det gäller att ingå avtal som avses i&lt;br&gt;denna lag, att utfästa förmåner som är avsedda att ingå i ett sådant avtal&lt;br&gt;samt att ta emot betalning för näringsidkarens räkning. Näringsidkaren&lt;br&gt;kan inte till nackdel för konsumenten inskränka denna behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om handelsagenter och handels-&lt;br&gt;resande finns särskilda bestämmel-&lt;br&gt;ser i lagen (1914:45) om kommis-&lt;br&gt;sion, handelsagentur och handelsre-&lt;br&gt;sande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § fondkommissionslagen (1979: 748) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat ej följer av denna lag,&lt;br&gt;gäller för fondkommissionsrörelse&lt;br&gt;bestämmelserna om handelskom-&lt;br&gt;mission i lagen (1914:45) om kom-&lt;br&gt;mission, handelsagentur och han-&lt;br&gt;delsresande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat ej följer av denna lag,&lt;br&gt;gäller för fondkommissionsrörelse&lt;br&gt;bestämmelserna om handelskom-&lt;br&gt;mission i lagen (1914:45) om kom-&lt;br&gt;mission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P- 1990/91:63&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 november 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-&lt;br&gt;ström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson,&lt;br&gt;Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Frei-&lt;br&gt;valds, Persson, Molin, Sahlin, Larsson och Åsbrink.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om handelsagentur&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om handelsagentur finns i lagen (1914:45) om kommission,&lt;br&gt;handelsagentur och handelsresande. Den brukar kallas kommissionslagen&lt;br&gt;(KomL). Lagen kom till i nordiskt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1974 reformerades KomL:s regler om handelsagentur. Reformen&lt;br&gt;avsåg framför allt agentens rätt till provision och frågor rörande uppdra-&lt;br&gt;gets upphörande. Genom reformen stärktes agentens ställning gentemot&lt;br&gt;huvudmannen. Den genomfördes i nordiskt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På initiativ av riksdagen (LU 1977/78:4, rskr 12) tillsatte regeringen år&lt;br&gt;1978 en kommitté, som antog namnet kommissionslagskommittén (Ju&lt;br&gt;1978:10), med uppdrag att få till stånd en tidsenlig lagstiftning rörande de&lt;br&gt;rättsförhållanden som regleras i KomL (Dir 1978:94).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén avlämnade år 1984 delbetänkandet (SOU 1984:85) Han-&lt;br&gt;delsagentur och kommission&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;. Betänkandet innehåller ett fullständigt för-&lt;br&gt;slag till lagstiftning om handelsagentur. Däremot framlades i detta sam-&lt;br&gt;manhang inte något slutligt förslag med avseende på kommission. Betän-&lt;br&gt;kandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l ill protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av&lt;br&gt;betänkandet som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet&lt;br&gt;som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en remissam-&lt;br&gt;manställning som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden samt utred-&lt;br&gt;ningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s ministerråd antog år 1986 ett direktiv om samordning av med-&lt;br&gt;lemsstaternas lagstiftning rörande handelsagenter (86/653/EEC). Med-&lt;br&gt;lemsstaterna skulle — med vissa undantag — anpassa sin lagstiftning till&lt;br&gt;direktivet före den 1 januari 1990. Detta har hittills skett i endast ett fåtal&lt;br&gt;länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under lagstiftningsärendets beredning i justitiedepartementet har över-&lt;br&gt;läggningar hållits med företrädare för justitiedepartementen i Danmark,&lt;br&gt;Finland, Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Professorn Kurt Grönfors, ordförande, samt numera kommunalrådet Joakim Ollén&lt;br&gt;och riksdagsledamoten Stig Olsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark trädde en ny lag om handelsagenter och handelsresande i Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;kraft i maj 1990 (lov nr. 272 af 2 maj 1990). Lagen bygger på EG-&lt;br&gt;direktivet. Även i Finland och Norge är siktet inställt på att införa nya&lt;br&gt;regler om handelsagentur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den danska lagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5 .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 1 november 1990 att inhämta lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över förslag till lag om handelsagentur, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen bör fogas till protokollet som bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör&lt;br&gt;fogas vid protokollet som bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagförslag som jag nu skall lägga fram är likalydande med de remitte-&lt;br&gt;rade lagförslagen utom vad gäller några redaktionella ändringar i 7, 11 —&lt;br&gt;14, 17, 18, 22, 29, 30 och 35 §§ förslaget till lag om handelsagentur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärendet har jag samrått med statsråden Åsbrink och Lindqvist.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett betydelsefullt inslag i den inrikes och utrikes handeln är den affarsför-&lt;br&gt;medlande verksamhet som handelsagenter och andra s. k. merkantila mel-&lt;br&gt;lanmän bedriver för industriföretags och andra huvudmäns räkning. När&lt;br&gt;det gäller handelsagenter rör det sig ofta om affärsförhållanden av interna-&lt;br&gt;tionell karaktär, med stark inriktning på Europa. Utländska företag anlitar&lt;br&gt;svenska agenter för att få avsättning för sina produkter här i landet på&lt;br&gt;samma sätt som våra exportföretag anlitar agenter i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan huvudman och handelsagent fastläggs regelmässigt&lt;br&gt;genom avtal. Dessa kompletteras av delvis dispositiv, delvis tvingande&lt;br&gt;lagstiftning. Såväl i Norden som i andra länder tar denna lagstiftning sikte&lt;br&gt;bl. a. på att ge rättsligt skydd åt den part som i flertalet fall är den svagare i&lt;br&gt;avtalsförhållandet, nämligen handelsagenten. Samma grundsyn bär upp&lt;br&gt;det direktiv om handelsagenter som antogs av EG:s ministerråd år 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige regleras vissa mellanmäns ställning och verksamhet genom&lt;br&gt;lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande&lt;br&gt;(KomL). Lagen, som tillhör vår äldre lagstiftning, kom till i samarbete&lt;br&gt;med Danmark och Norge. Lagarna i de tre länderna fick i stort sett&lt;br&gt;överensstämmande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KomL innehåller bestämmelser om kommissionärer, handelsagenter,&lt;br&gt;handelsresande och platsförsäljare. Jag kommer under avsnitt 2.2.1 att&lt;br&gt;närmare redogöra för vad som kännetecknar dessa olika typer av mellan-&lt;br&gt;män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Större delen av KomL:s bestämmelser behandlar de olika mellanmän-&lt;br&gt;nens ställning i förhållande till huvudmannen. Till en början regleras&lt;br&gt;parternas rättigheter och skyldigheter under uppdragets bestånd, där-&lt;br&gt;ibland mellanmannens rätt till provision och annan ersättning för uppdra-&lt;br&gt;get. Vidare ges viktiga regler om uppdragets upphörande och om parternas&lt;br&gt;anspråk gentemot varandra i den situationen. Dessutom innehåller lagen&lt;br&gt;vissa bestämmelser om rättsförhållandet till tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KomL är i princip dispositiv. Åtskilliga regler som fyller funktionen att Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;ge en part ett rättsligt minimiskydd är dock tvingande till den partens&lt;br&gt;förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1974 genomfördes väsentliga ändringar i KomL:s bestämmelser om&lt;br&gt;mellanmannens rätt till provision och annan ersättning, om uppdragets&lt;br&gt;upphörande och om parternas rättigheter och skyldigheter när deras mel-&lt;br&gt;lanhavande avslutas. Reformen syftade till att stärka mellanmännens ställ-&lt;br&gt;ning i förhållande till huvudmännen och till att ge i första hand handels-&lt;br&gt;agenterna en ställning som är mera jämbördig med den som agenterna i de&lt;br&gt;större europeiska industriländerna har. I Norge genomfördes år 1973 en&lt;br&gt;likartad reform. Finland, som tidigare stått utanför lagstiftningssamarbe-&lt;br&gt;tet på området, införde år 1975 regler om handelsagentur som nära anslu-&lt;br&gt;ter till dem i Sverige och Norge. Däremot fullföljdes inte reformarbetet i&lt;br&gt;Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KomL har en uppbyggnad som gör lagen tämligen svårtillgänglig. Detta&lt;br&gt;gäller framför allt reglerna om handelsagentur, som ofta bygger på hänvis-&lt;br&gt;ningar till bestämmelserna om kommission. KomL framstår också i språk-&lt;br&gt;ligt hänseende som föråldrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KomL:s bestämmelser om handelsagentur har i olika sammanhang fått&lt;br&gt;utstå kritik från sakliga utgångspunkter (se t. ex. LU 1977/78:4). Kritiken&lt;br&gt;har framför allt tagit sikte på reglerna om efterprovision men har också&lt;br&gt;berört t. ex. bestämmelserna om ersättning för investeringar (68 § andra —&lt;br&gt;fjärde styckena och 76 § jämförd med 52 §). Nordiska Handelsagenters&lt;br&gt;Federation gjorde år 1977 en framställning till Nordiska rådet om översyn&lt;br&gt;av handelsagentlagstiftningen i de nordiska länderna. I framställningen&lt;br&gt;hänvisades bl. a. till det harmoniseringsarbete som då hade kommit i gång&lt;br&gt;inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionslagskommittén föreslår i det tidigare nämnda betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1984:85) Handelsagentur och kommission att KomL ersätts av en&lt;br&gt;ny lag om handelsagentur och kommission. Det i betänkandet presentera-&lt;br&gt;de lagförslaget innehåller en fullständig reglering av frågor om handels-&lt;br&gt;agentur men är inte heltäckande med avseende på kommission. När det&lt;br&gt;gäller kommission kompletteras — och revideras — kommitténs övervä-&lt;br&gt;ganden i dess slutbetänkande (SOU 1988:63) Kommission och dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av kommittén framlagda lagförslaget innebär jämfört med KomL en&lt;br&gt;förstärkning av handelsagentens ställning på flera punkter. Det gäller&lt;br&gt;framför allt frågor om uppsägningstid och ekonomisk gottgörelse vid upp-&lt;br&gt;dragets avslutande men även frågor om t. ex. skadestånd och provisionsno-&lt;br&gt;ta. Kommittén har i många frågor valt lösningar som ligger nära motsva-&lt;br&gt;rande reglering i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag har fått ett i huvudsak positivt mottagande under&lt;br&gt;remissbehandlingen. I en del frågor förekommer det dock uppfattningar&lt;br&gt;som på olika sätt skiljer sig från kommitténs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det EG-direktiv om handelsagenter som antogs år 1986 reglerar det&lt;br&gt;interna förhållandet mellan agenten och huvudmannen. Frågor om förhål-&lt;br&gt;landet till tredje man lämnas utanför direktivet. Även vissa andra frågor&lt;br&gt;överlämnas till medlemsstaternas egen beslutssfär, såsom frågor om skade-&lt;br&gt;stånd och förtida uppsägning. I vissa fall erbjuder direktivet alternativa &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;modeller, t. ex. när det gäller avgångsvederlag. I övrigt rör det sig om ett Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;s. k. maximidirektiv, dvs. det lämnas inte fritt för medlemsstaterna att&lt;br&gt;välja andra lösningar än dem som valts i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivets bestämmelser är genomgående mera fördelaktiga för&lt;br&gt;agenten än motsvarande regler i KomL. Vid en jämförelse med kommit-&lt;br&gt;téns förslag framstår direktivet i vissa frågor som mera agentvänligt, i&lt;br&gt;andra som mindre. Endast i någon enstaka fråga kan man se skillnader av&lt;br&gt;principiell natur mellan direktivet och kommitténs förslag. Sammanfatt-&lt;br&gt;ningsvis kan sägas att direktivet har byggts upp kring principer som myc-&lt;br&gt;ket väl kan ligga till grund även för en svensk reglering på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vissa undantag (Irland, Italien och Storbritannien) har det ålegat&lt;br&gt;medlemsstaterna att anpassa sin lagstiftning till direktivet senast den 1&lt;br&gt;januari 1990. Denna tid hölls bara av Nederländerna och Förbundsrepu-&lt;br&gt;bliken Tyskland (Västtyskland). Som tidigare nämnts finns numera också&lt;br&gt;en dansk lag i ämnet. Läget i de andra EG-länderna varierar; längst tycks&lt;br&gt;man ha kommit i Frankrike. Från EG-kommissionens sida har inletts s. k.&lt;br&gt;infringement proceedings för att stimulera lagstiftningsarbetet i berörda&lt;br&gt;medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-länderna befinner sig för närvarande i en omfattande integra-&lt;br&gt;tionsprocess. Målet är skapa ett dynamiskt europeiskt samarbetsområde,&lt;br&gt;EEA (European Economic Area), där samtliga EG:s och EFTA:s medlems-&lt;br&gt;länder skall ingå. Ett led i denna process är att EFTA-länderna skall&lt;br&gt;anpassa sin lagstiftning till de delar av EG:s regelverk som parterna gemen-&lt;br&gt;samt definierat som relevanta. Till sådan s. k. relevant acquis communau-&lt;br&gt;taire hör direktivet om handelsagenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För min del ansluter jag mig till kommissionslagskommitténs och re-&lt;br&gt;missinstansernas uppfattning att handelsagentens ställning gentemot hu-&lt;br&gt;vudmannen allmänt sett bör stärkas. Jag anser vidare att vår lagstiftning&lt;br&gt;om handelsagentur bör ges en mera tisdsenlig utformning som harmoni-&lt;br&gt;erar med det regelsystem som håller på att växa fram inom EG. Det&lt;br&gt;framstår härvid som naturligt att söka förebilder i de lösningar som har&lt;br&gt;valts i Danmark. Med hänsyn till den pågående integrationsprocessen är&lt;br&gt;det angeläget att påskynda införandet av nya regler om handelsagentur i&lt;br&gt;Sverige. En reform av lagstiftningen om handelsagentur bör därför inte&lt;br&gt;avvakta arbetet med en översyn av reglerna om kommission m. m. Jag&lt;br&gt;återkommer till denna fråga i avsnitt 2.2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande avser jag att behandla frågan om&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde i avsnitt 2.2,&lt;br&gt;betydelsen av tvingande rättsregler i avsnitt 2.3,&lt;br&gt;parternas allmänna skyldigheter i avsnitt 2.4,&lt;br&gt;provision m. m. i avsnitt 2.5,&lt;br&gt;säkerhetsrätt i avsnitt 2.6,&lt;br&gt;förhållandet till tredje man i avsnitt 2.7,&lt;br&gt;uppsägning m. m. i avsnitt 2.8,&lt;br&gt;avgångsvederlag i avsnitt 2.9,&lt;br&gt;skadestånd i avsnitt 2.10,&lt;br&gt;internationella konventioner i avsnitt 2.11&lt;br&gt;följdändringar i annan lagstiftning i avsnitt 2.12,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ikraftträdande m. m. i avsnitt 2.13, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnader och resursbehov i avsnitt 2.14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i speci-&lt;br&gt;almotiveringen (avsnitt 4).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Tillämpningsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Typen av uppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den nya lagen skall gälla handelsagentur. Gällande&lt;br&gt;bestämmelser om kommission kvarstår tills vidare oförändrade.&lt;br&gt;Lagregleringen rörande handelsresande och platsförsäljare tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommitténs lagförslag i SOU 1984:85 omfattar&lt;br&gt;både handelsagentur och kommission. I fråga om kommission är förslaget&lt;br&gt;emellertid inte fullständigt. När det gäller handelsresande och platsför-&lt;br&gt;säljare överensstämmer kommitténs förslag med mitt (se betänkandet&lt;br&gt;s. 81 — 89).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att erin-&lt;br&gt;ra mot kommitténs förslag på denna punkt. En del anser dock att lagregle-&lt;br&gt;ringen rörande anställda handelsresande bör vara kvar i en eller annan&lt;br&gt;form. Från några håll har ifrågasatts om lagen inte bör omfatta även&lt;br&gt;ensamåterförsäljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Allmänna bestämmelser om s. k. sysslomän finns&lt;br&gt;i 18 kap. handelsbalken. Detta kapitel har kvar sin ursprungliga lydelse&lt;br&gt;från år 1734. I kapitlet finns ett fåtal regler av betydelse för uppdragsför-&lt;br&gt;hållanden av olika slag. Det har förlorat mycket av sin betydelse sedan&lt;br&gt;lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrät-&lt;br&gt;tens område (avtalslagen) kommit att reglera behörighetsfrågorna vid full-&lt;br&gt;makt och det genom KomL införts en så gott som heltäckande reglering av&lt;br&gt;kommission och handelsagentur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KomL innehåller bestämmelser om fyra typer av s. k. merkantila mel-&lt;br&gt;lanmän: kommissionärer, handelsagenter, handelsresande och platsför-&lt;br&gt;säljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommissionär bedriver handel för annans räkning men i eget namn.&lt;br&gt;KomL gäller både inköps- och försäljningskommission. I fondkommis-&lt;br&gt;sionslagen (1979: 748) finns särskilda bestämmelser om handel med värde-&lt;br&gt;papper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelsagenten handlar för annans (huvudmannens) räkning i dennes&lt;br&gt;namn. I KomL regleras endast försäljningsagentur, inte inköpsagentur.&lt;br&gt;Agenten tar upp anbud eller sluter avtal. KomL:s bestämmelser om han-&lt;br&gt;delsagentur gäller bara om verksamheten bedrivs av en självständig yrkes-&lt;br&gt;utövare med eget kontor eller liknande. En handelsagent kan alltså inte&lt;br&gt;vara anställd av huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmärkande för en handelsresande är att han verkar för avsättning av&lt;br&gt;sin huvudmans varor genom att resa från ort till ort och ta upp anbud eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sluta avtal. Till skillnad från handelsagenten har handelsresanden alltså Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;inget fast affärsställe. Handelsresanden kan vara antingen anställd av&lt;br&gt;huvudmannen eller självständig uppdragstagare. I KomL gäller delvis&lt;br&gt;olika bestämmelser för dessa båda kategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För platsförsäljaren gäller samma förutsättningar som för en handelsre-&lt;br&gt;sande med den skillnaden att platsförsäljarens verksamhet är begränsad&lt;br&gt;till den ort där huvudmannen bedriver sin rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kategori som har många beröringspunkter med de uppdragstagare&lt;br&gt;som omfattas av KomL är ensamåterförsäljarna. Med ensamåterförsäljare&lt;br&gt;avses den som köper en produkt i fast räkning av en leverantör och&lt;br&gt;därefter med ensamrätt för ett visst geografiskt område säljer den vidare i&lt;br&gt;eget namn. Ensamåterförsäljaren ingår alltså två köpeavtal, varvid han&lt;br&gt;handlar i eget namn och for egen räkning. Förhållandet mellan ensamåter-&lt;br&gt;försäljaren och leverantören är inte lagreglerat (bortsett från rent köprätts-&lt;br&gt;liga regler).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En form av återforsäljaravtal som påminner om kommission är s. k.&lt;br&gt;konsignation. Härmed menas ett avtal enligt vilket leverantören deponerar&lt;br&gt;varor hos återförsäljaren med rätt för denne att förvärva dem, främst i&lt;br&gt;anslutning till att han for egen räkning säljer dem vidare till tredje man.&lt;br&gt;Frågor av detta slag behandlas utförligt i kommissionslagskommitténs&lt;br&gt;slutbetänkande (SOU 1988:63) Kommission och dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan typ av merkantil mellanman är mäklaren. En mäklare är inte&lt;br&gt;varaktigt knuten till sin huvudman utan åtar sig att förmedla enstaka&lt;br&gt;affärer. Han är alltså en självständig näringsidkare. Mäklaren handlar i&lt;br&gt;regel i huvudmannens namn, ibland som ombud, men kan också uppträda&lt;br&gt;i eget namn. I lagen (1984:81) om fastighetsmäklare och lagen (1989: 508)&lt;br&gt;om försäkringsmäklare finns särskilda bestämmelser om dessa typer av&lt;br&gt;mäklare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare år har det blivit allt vanligare att detaljhandel bedrivs i form&lt;br&gt;av s. k. franchising. Detta är en form av samverkan mellan två självständi-&lt;br&gt;ga näringsidkare, franchisegivaren och franchisetagaren. Givaren upplåter&lt;br&gt;i regel åt tagaren att sälja varor eller tjänster under ett visst namn eller&lt;br&gt;kännetecken som tillhandahålls av givaren. Tagaren bedriver oftast sin&lt;br&gt;verksamhet som återförsäljare och har då köpt de varor han säljer vidare&lt;br&gt;till tredje man. Franchiseutredningen (Ju 1984:08) har i betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1987:17) Franchising lagt fram ett förslag till lag i ämnet. Förslaget&lt;br&gt;övervägs för närvarande inom justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1986 års EG-direktiv handlar bara om handelsagenter (self-employed&lt;br&gt;commercial agents). Den danska lagen innehåller dessutom bestämmelser&lt;br&gt;om handelsresande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har varit inne på är det nu dags att reformera lagstift-&lt;br&gt;ningen om handelsagentur. Med hänsyn till den internationella utveckling&lt;br&gt;på området, som jag har redogjort för i avsnitt 2.1, bör en sådan reform&lt;br&gt;inte avvakta arbetet med en översyn av reglerna om kommission m. m.&lt;br&gt;Det torde for övrigt inte innebära några nämnvärda redaktionella eller&lt;br&gt;pedagogiska vinster att hålla samman regler om handelsagentur och kom-&lt;br&gt;mission i ett enda lagverk. Reformerade bestämmelser om handelsagentur&lt;br&gt;bör därför ges plats i en ny lag. Den nuvarande regleringen av kommission&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan utan olägenheter behållas inom ramen för KomL tills en utvärdering Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;har gjorts av kommitténs olika förslag på det området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga är då vad som skall ske med lagregleringen rörande handelsresan-&lt;br&gt;de och platsombud. De som är självständiga uppdragstagare kommer i&lt;br&gt;framtiden att falla under definitionen på handelsagent (se avsnitt 2.2.2).&lt;br&gt;Deras förhållanden kommer följaktligen att regleras av de nya lagreglerna&lt;br&gt;om handelsagenter. För handelsresande och platsombud som är anställda&lt;br&gt;av huvudmannen blir däremot situationen en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I KomL finns en del bestämmelser som tar sikte på alla anställda&lt;br&gt;handelsresande och platsombud och vissa bestämmelser som bara gäller&lt;br&gt;sådana vilkas lön helt eller delvis utgår i form av provision. De generella&lt;br&gt;bestämmelserna ger den anställde rätt till tre månaders uppsägningstid och&lt;br&gt;ersättning för resor, traktamente m.m. (86 § och 86a § första stycket).&lt;br&gt;Bestämmelsen om uppsägningstid får åsidosättas i kollektivavtal, medan&lt;br&gt;bestämmelsen om ersättning för resor, traktamente m. m. är helt tvingande&lt;br&gt;till den anställdes förmån. I lagen påpekas också att längre uppsägningstid&lt;br&gt;kan följa av lagen (1982:80) om anställningsskydd. Enligt denna lag är&lt;br&gt;uppsägningstiden, bortsett från kortvariga anställningar, lägst två och&lt;br&gt;högst sex månader, beroende på arbetstagarens ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser i KomL som bara gäller provisionsanställda handels-&lt;br&gt;resande och platsförsäljare handlar om rätt till provision och provisions-&lt;br&gt;nota (86 a § tredje stycket jämfört med 68, 70 och 71 §§). Bestämmelserna&lt;br&gt;överensstämmer i stort sett med motsvarande regler rörande handelsagen-&lt;br&gt;ter. De är tvingande till den anställdes förmån när det gäller rätt till&lt;br&gt;efterprovision men är i övrigt dispositiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KomL:s bestämmelser om anställda handelsresande och platsförsäljare&lt;br&gt;bör ses i sitt historiska sammanhang. Dessa bestämmelser har väsentligen&lt;br&gt;tillkommit före eller samtidigt med lagstiftningen om anställningsskydd.&lt;br&gt;De har förlorat i betydelse genom att arbetstagarna numera tillförsäkras ett&lt;br&gt;omfattande skydd genom de arbetsrättsliga lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelsresande och platsförsäljare som har uteslutande fast lön är enligt&lt;br&gt;min mening jämförbara med vilka löntagare som helst. De bestämmelser i&lt;br&gt;KomL som rör deras rättigheter — om uppsägningstid och ersättning för&lt;br&gt;utlägg — avviker inte heller i nämnvärd mån från vad som torde tillämpas&lt;br&gt;i andra anställningsförhållanden. Det ligger också i linje med reformen i&lt;br&gt;övrigt att inte behålla lagregler om ersättning för speciella utgifter eller&lt;br&gt;åtaganden. Till skillnad från några remissinstanser ser jag det således inte&lt;br&gt;som särdeles angeläget att ha kvar en lagreglering avseende fast avlönade&lt;br&gt;handelsagenter och platsförsäljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller när det gäller provisionsanställda handelsresande och plats-&lt;br&gt;försäljare finner jag skäl att behålla de nuvarande reglerna om uppsäg-&lt;br&gt;ningstid och ersättning för resor, traktamente m. m. För dessa kategorier&lt;br&gt;finns i KomL också bestämmelser om provision och provisionsnota. I&lt;br&gt;gällande rätt förekommer inga speciella lagbestämmelser för några andra&lt;br&gt;provisionsanställda arbetstagare. Deras förhållanden torde till största de-&lt;br&gt;len vara reglerade genom avtal (se betänkandet s. 183). Det bör också&lt;br&gt;uppmärksammas att de nu aktuella bestämmelserna i KomL till huvudsak-&lt;br&gt;lig del är av dispositiv natur. Jag vill mot denna bakgrund ansluta mig till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs uppfattning att det även för provisionsanställda handelsresan- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;de och platsförsäljare är tillräckligt med det skydd som tillhandahålls&lt;br&gt;genom allmänna lagregler om anställningsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kapitel i KomL som handlar om handelsresande och platsförsäljare&lt;br&gt;innehåller också en del bestämmelser om förhållandet till tredje man (88 —&lt;br&gt;93 §§). Dessa bestämmelser överensstämmer i stort sett med motsvarande&lt;br&gt;regler avseende handelsagentur, vilket beror på att de båda regelsystemen&lt;br&gt;bygger på samma rättsgrundsatser. Om särregleringen rörande handelsre-&lt;br&gt;sande och platsförsäljare tas bort, torde det därför falla sig naturligt att&lt;br&gt;tillämpa tredjemansreglerna rörande handelsagentur analogt i frågor som&lt;br&gt;rör anställda handelsresande och platsförsäljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen blir alltså att de särbestämmelser som i dag finns beträffande&lt;br&gt;handelsresande och platsförsäljare bör upphöra att gälla utan att ersättas&lt;br&gt;av ett nytt regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som har aktualiserats i olika sammanhang är om det&lt;br&gt;finns anledning att lagreglera förhållandet mellan ensamåterförsäljarna&lt;br&gt;och deras leverantörer (se t. ex. LU 1977/78:4). Denna fråga har också&lt;br&gt;omfattats av kommitténs utredningsuppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgrupp med företrädare för olika näringslivsorganisationer har&lt;br&gt;utarbetat ett standardavtal avseende ensamåterförsäljning. Avtalet har&lt;br&gt;uformats i nära anslutning till kommitténs förslag till bestämmelser om&lt;br&gt;handelsagentur. Kommittén fann mot bakgrund av detta standardavtal att&lt;br&gt;det vid tiden för framläggandet av betänkandet om handelsagentur inte&lt;br&gt;fanns något behov av lagregler för ensamåterförsäljning. Avtalet har däref-&lt;br&gt;ter av allt att döma fått god spridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ensamåterförsäljning omfattas inte av den danska lagen. Vid de nordis-&lt;br&gt;ka överläggningar som har ägt rum har man endast från norskt håll visat&lt;br&gt;intresse för lagstiftning rörande denna försäljningsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad jag nu har sagt anser jag att det för närvarande inte&lt;br&gt;föreligger något behov av lagbestämmelser om ensamåterförsäljning. Skul-&lt;br&gt;le det visa sig att förhållandena ändras, finns det möjlighet att ta upp&lt;br&gt;frågan till förnyad prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 De närmare förutsättningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den nya lagen omfattar både inköps- och försäljnings-&lt;br&gt;agentur. Den gäller bara handel med varor. Det krävs inte att&lt;br&gt;agenten har eget kontor eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag med&lt;br&gt;den skillnaden att kommitténs förslag inte omfattar inköpsagentur (se&lt;br&gt;betänkandet s. 89 — 91).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En remissinstans vill att lagen skall gälla även in-&lt;br&gt;köpsagentur. Några föreslår att tillämpningsområdet utvidgas till att om-&lt;br&gt;fatta tjänster av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: KomL:s bestämmelser om agentur&lt;br&gt;avser bara försäljningsagentur (se 65 §). Skälet till att inköpsagentur läm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nades utanför lagregleringen var att denna typ av verksamhet inte spelade Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;någon större roll vid tiden för KomL:s tillkomst. Numera torde bruket av&lt;br&gt;inköpsagenter ha ökat, även om alltjämt merparten av handelsagenterna&lt;br&gt;sysslar uteslutande med försäljning. Vid inköpsagentur brukar KomL i&lt;br&gt;stor utsträckning tillämpas analogt på parternas mellanhavande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den danska lagen och EG-direktivet gäller både inköps- och försälj-&lt;br&gt;ningsagentur. Även utanför EG är det vanligt att lagstiftningen om han-&lt;br&gt;delsagentur avser även inköpsuppdrag, t. ex. i Schweiz och Österrike.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ser ingen nackdel i att den nya lagen om handelsagenter skulle&lt;br&gt;omfatta även inköpsagentur. De flesta av de frågor som skall regleras i&lt;br&gt;lagen är av sådan natur att bestämmelserna med fördel kan göras tillämpli-&lt;br&gt;ga på båda typerna av uppdrag. Vissa frågor som rör förhållandet till tredje&lt;br&gt;man uppkommer dock enbart vid försäljning. Dessa frågor berörs inte av&lt;br&gt;EG-direktivet. Men bestämmelser om dem ingår i den danska lagen.&lt;br&gt;Övervägande skäl talar således för att den svenska lagen i princip görs&lt;br&gt;tillämplig på både inköps- och försäljningsagentur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KomL:s regler om handelsagentur gäller bara handel med varor (se&lt;br&gt;65 §). Samma avgränsning av tillämpningsområdet har valts i EG-direkti-&lt;br&gt;vet och den danska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan naturligtvis diskuteras om en lag om handelsagentur bör omfat-&lt;br&gt;ta förmedling av även annat än varor, t. ex. olika typer av tjänster. I många&lt;br&gt;frågor torde det därvid vara nödvändigt att göra skillnad mellan uppdrag&lt;br&gt;med olika inriktning, t. ex. när det gäller vårdplikt och säkerhetsrätt. Det&lt;br&gt;är inte heller självklart att tjänster av olika beskaffenhet kan regleras på ett&lt;br&gt;likformigt sätt. Frågor om agentens förvärv av rätt till provision kan t. ex.&lt;br&gt;ses från olika utgångspunkter beroende på om hans förmedlingsverksam-&lt;br&gt;het rör tidsbegränsade eller långvariga prestationer från huvududmannens&lt;br&gt;eller tredje mans sida. Det kan tilläggas att den nu gällande avgränsningen&lt;br&gt;av tillämpningsområdet inte torde ha lett till några svårigheter i rättstill-&lt;br&gt;lämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund finner jag inte skäl att nu vidga tillämpningsområ-&lt;br&gt;det för lagstiftningen om handelsagentur till att omfatta handel med annat&lt;br&gt;än varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I KomL:s definition på agent ingår att han har eget kontor eller annan&lt;br&gt;lokal för sin rörelse (se 65 §). Detta skiljer agenten från handelsresanden&lt;br&gt;och platsförsäljaren, för vilka motsvarande krav inte har ställts upp. För&lt;br&gt;deras del förutsätts i stället att de söker upp kunderna. Utvecklingen har&lt;br&gt;gått i den riktningen att handelsagenter i allt större utsträckning bedriver&lt;br&gt;uppsökande verksamhet samtidigt som handelsresande och platsagenter&lt;br&gt;skaffar sig fast driftställe. Gränsen mellan de olika kategorierna har således&lt;br&gt;blivit alltmera oklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den danska lagen och EG-direktivet har inte ställts upp något krav på&lt;br&gt;att agenten skall ha eget kontor eller liknande. Jag ser inte heller något skäl&lt;br&gt;att behålla det kravet för svenskt vidkommande. Den nya lagen om han-&lt;br&gt;delsagentur bör alltså gälla även i fall då verksamheten inte bedrivs från&lt;br&gt;fast försäljningsställe. Denna lösning innebär att de uppdragstagare som i&lt;br&gt;dag hör till kategorin självständiga handelsresande i framtiden kommer att&lt;br&gt;räknas som handelsagenter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Betydelsen av tvingande rättsregler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Huvudregeln i den nya lagen är att dess bestämmelser&lt;br&gt;är dispositiva. Ett antal av lagens regler är dock tvingande. De&lt;br&gt;dispositiva bestämmelserna i lagen får vika inte bara för avtal&lt;br&gt;mellan parterna utan också för praxis som utbildats mellan parterna&lt;br&gt;och för handelsbruk eller annan sedvänja. Kan en bestämmelse inte&lt;br&gt;åsidosättas genom avtal, gäller den däremot också framför praxis&lt;br&gt;som utbildats mellan parterna och framför handelsbruk eller annan&lt;br&gt;sedvänja. Bestämmelser som är tvingande till förmån för agenten&lt;br&gt;kan inte kringgås genom en s. k. lagvalsklausul.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med grundregeln i mitt förslag,&lt;br&gt;dvs. lagens bestämmelser skall vika för avtal, bruk som utbildats mellan&lt;br&gt;parterna och handelsbruk eller annan sedvänja, om inte annat framgår av&lt;br&gt;den enskilda lagbestämmelsen (se betänkandet s. 98—100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En remissinstans ställer sig tveksam till att lagens&lt;br&gt;dispositiva regler skall vika för bruk som utbildats mellan parterna. En&lt;br&gt;annan instans är osäker på huruvida en bestämmelse som enligt sin ordaly-&lt;br&gt;delse inte kan avtalas bort inte heller viker för handelsbruk eller annan&lt;br&gt;sedvänja. Från ett håll föreslås att lagens tvingande regler skall kunna&lt;br&gt;åsidosättas i förhållande till utländska agenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: KomL:s regler viker för avtal, handelsbruk och&lt;br&gt;annan sedvänja, om inte annat framgår av den enskilda lagregeln (se 1 §). I&lt;br&gt;EG-direktivet finns inte någon övergripande bestämmelse av detta slag.&lt;br&gt;Däremot har på flera ställen i direktivet föreskrivits att parterna inte får&lt;br&gt;avvika från närmare angivna bestämmelser i direktivet. Motsatsvis kan&lt;br&gt;härav slutas att de bestämmelser som inte berörs av sådana föreskrifter är&lt;br&gt;av dispositiv natur. Enligt den danska lagen får lagens bestämmelser om&lt;br&gt;agentur åsidosättas genom avtal, om inte annat anges i lagen. Den danska&lt;br&gt;lagen innehåller också en regel som förbjuder att vissa tvingande bestäm-&lt;br&gt;melser kringgås genom en lagvalsklausul. Dessutom finns i den danska&lt;br&gt;lagen en särskild bestämmelse om agenter utanför EG och EFTA som jag&lt;br&gt;strax återkommer till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av lagens syften är att stärka handelsagentens ställning gentemot&lt;br&gt;huvudmannen i olika hänseenden. Det syftet tillgodoses genom att be-&lt;br&gt;stämmelser av skyddskaraktär görs tvingande till agentens förmån. Denna&lt;br&gt;metod har sedan länge använts i både svensk och utländsk lagstiftning på&lt;br&gt;området. I EG-direktivet förekommer också en del bestämmelser som är&lt;br&gt;tvingande gentemot bägge parter, t. ex. en bestämmelse om rätt att kräva&lt;br&gt;skriftligt avtal. Jag ser ingen egentlig nackdel med att låta motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser i den svenska lagen få ömsesidigt tvingande verkan. När inte&lt;br&gt;skyddssynpunkter gör sig gällande bör det stå parterna fritt att välja andra&lt;br&gt;lösningar än dem som har valts i lagen. Jag kommer vid genomgången av&lt;br&gt;de olika sakfrågorna att närmare kommentera i vad mån det behövs&lt;br&gt;bestämmelser som är tvingande mot någondera parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall där en part inte med bindande verkan kan avtala bort en rättighet,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör man inte heller acceptera att rättigheten berövas honom på annat sätt, Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;t. ex. genom att branschpraxis har utvecklats i en for honom ofördelaktig&lt;br&gt;riktning. Lagen bör ge ett entydigt besked på den punkten. Den huvudsak-&lt;br&gt;liga effekten av en sådan bestämmelse torde vara att praxis m. m. som&lt;br&gt;redan är i bruk då lagen träder i kraft får /ika för lagens tvingande&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I internationell handel kan fråga uppkomma vilket lands lag som skall&lt;br&gt;tillämpas på parternas mellanhavande. Har en agent och hans huvudman&lt;br&gt;inte träffat något särskilt avtal i frågan, torde agenturförhållandet med&lt;br&gt;tillämpning av svensk internationell privaträtt komma att bedömas enligt&lt;br&gt;lagen i det land där agenten har sitt affarsställe, i vart fall om agenten&lt;br&gt;utövar huvuddelen av sin verksamhet i det landet. Enligt denna huvudre-&lt;br&gt;gel bör alltså svensk rätt tillämpas på agenturforhållandet när det gäller en&lt;br&gt;i Sverige verksam agent med affarsställe här (jfr Ole Lando, Kontraktsta-&lt;br&gt;tuttet, Udenrigshandelsret II, 3 uppl. 1981, s. 330).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga är då om lagens tvingande bestämmelser skall kunna åsidosättas&lt;br&gt;genom att parterna avtalar om att ett annat lands lag skall vara tillämplig&lt;br&gt;på deras mellanhavande, dvs. genom en lagvalsklausul. Vid arbetsavtal&lt;br&gt;och konsumentavtal torde lagvalsklausuler av detta slag inte vara bindan-&lt;br&gt;de för den svagare parten. När det gäller agenturavtal och vissa andra s. k.&lt;br&gt;weak-party-avtal är rättsläget mera oklart, även om starka skäl talar för att&lt;br&gt;dessa avtal skall betraktas på samma sätt som arbets- och konsumentavta-&lt;br&gt;len (jfr Kaarina Buure-Hägglund, Tvingande stadganden och internatio-&lt;br&gt;nella avtal om handelsrepresentanter, Tidskrift utgiven av Juridiska För-&lt;br&gt;eningen i Finland 1982, s. 354 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den västtyska lagstiftningen om handelsagentur innehåller en regel som&lt;br&gt;ger parterna möjlighet att avtala bort lagens tvingande bestämmelser, om&lt;br&gt;agenten inte har sitt affarsställe inom EG (Handelsgesetzbuch § 92 c). I den&lt;br&gt;danska lagen finns en motsvarande bestämmelse (§ 1 stk. 3), som dock inte&lt;br&gt;är lika långtgående. Den danska bestämmelsen medger bara att de tvingan-&lt;br&gt;de reglerna avtalas bort när agenten har sitt afFärsställe utanför EG, EFTA&lt;br&gt;och Norden. Den danska lagen innehåller också en bestämmelse enligt&lt;br&gt;vilken lagvalsklausuler i agenturavtalet, som är till förfång för agenten&lt;br&gt;genom att han därigenom inte får det skydd som de tvingande reglerna&lt;br&gt;skall ge honom, inte är bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den tyska bestämmelsen skulle en tysk huvudman med svensk&lt;br&gt;agent helt kunna undslippa tvingande bestämmelser; först avtalar man att&lt;br&gt;tysk rätt skall tillämpas på agenturförhållandet och sedan avtalar man bort&lt;br&gt;de tyska skyddsreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den västtyska bestämmelsen är föremål för diskussioner mellan EFTA-&lt;br&gt;länderna och EG. Från EFTA-håll hävdar man att bestämmelsen kan vara&lt;br&gt;diskriminerande för handelsagenter i EFTA-länderna. Vid kontakter mel-&lt;br&gt;lan företrädare för de olika EFTA-länderna har konstaterats att inget av&lt;br&gt;dessa länder har för avsikt att införa liknande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag antydde nyss att rättsläget inte var helt klart när det gäller verkan av&lt;br&gt;lagvalsklausuler i agenturförhållanden. För att skingra denna ovisshet vill&lt;br&gt;jag efter förebild av den danska lagen införa en uttrycklig bestämmelse om&lt;br&gt;att lagvalsklausuler till förfång för agenten inte skall vara bindande för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;honom, om de skulle medföra att han inte får det skydd som de tvingande Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen om handelsagentur är avsedda att ge honom. Det&lt;br&gt;bör understrykas att denna bestämmelse inte är avsedd att tolkas motsats-&lt;br&gt;vis med avseende på andra s. k. weak-party-avtal. Att det infors en uttryck-&lt;br&gt;lig bestämmelse beträffande agenturavtal skall alltså inte försämra läget för&lt;br&gt;den svagare parten i andra typer av avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frågan huruvida lagens tvingande bestämmelser skall kunna avtalas&lt;br&gt;bort i förhållande till utländska handelsagenter finns det enligt min upp-&lt;br&gt;fattning inte något utrymme för kompromisser. En bestämmelse som den&lt;br&gt;danska skulle kunna drabba exempelvis agenter i de östeuropeiska länder-&lt;br&gt;na, som nu står inför en omvälvning på bl. a. det handelspolitiska området.&lt;br&gt;Vi skulle också ha svårt att behålla vår trovärdighet i de pågående diskus-&lt;br&gt;sionerna med EG, om vi skulle ge efter för strömningar som vi i de&lt;br&gt;sammanhangen har försökt motverka. Det kan därför inte komma i fråga&lt;br&gt;att i svensk rätt ge agenter med säte utomlands ett sämre rättsskydd än det&lt;br&gt;som tillkommer svenska agenter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Parternas allmänna skyldigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Parterna skall ha en ömsesidig lojalitetsplikt och infor-&lt;br&gt;mationsskyldighet. Agenten skall göra skäliga ansträngningar vid&lt;br&gt;utförandet av uppdraget och följa skäliga instruktioner från huvud-&lt;br&gt;mannen. Denne skall tillställa agenten nödvändigt material. Be-&lt;br&gt;stämmelser om detta förs in i den nya lagen. Dessa görs tvingande&lt;br&gt;för båda parter. 1 lagen införs också dispositiva bestämmelser om&lt;br&gt;agentens skyldighet att vårda huvudmannens egendom, att hålla&lt;br&gt;den försäkrad och att hålla den avskild från annan egendom. Vidare&lt;br&gt;införs dispositiva bestämmelser om agentens redovisningsskyldig-&lt;br&gt;het i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag med&lt;br&gt;den skillnaden att det i kommitténs förslag inte har föreskrivits att några&lt;br&gt;bestämmelser skall vara tvingande (se betänkandet s. 102—114).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Från ett par håll ifrågasätts nödvändigheten av reg-&lt;br&gt;ler om huvudmannens skyldigheter. En remissinstans anser att lagen skall&lt;br&gt;innehålla bestämmelser om undersöknings- och reklamationsplikt med&lt;br&gt;avseende på varor som agenten mottar av huvudmannen. Enligt en annan&lt;br&gt;bör agenten ha ensamförsäljningsrätt till huvudmannens produkter, om&lt;br&gt;inte motsatsen uttryckligen anges i agenturavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: KomL innehåller inga bestämmelser om huvud-&lt;br&gt;mannens allmänna skyldigheter. Däremot finns där föreskrifter om agen-&lt;br&gt;tens allmänna skyldigheter att bevaka huvudmannens intressen och hålla&lt;br&gt;denne informerad (66 §). I lagen finns också en del bestämmelser om&lt;br&gt;speciella skyldigheter för agenten som jag återkommer till i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG-direktivet och den danska lagstiftningen om handelsagentur finns&lt;br&gt;bestämmelser om parternas allmänna skyldigheter mot varandra. Enligt&lt;br&gt;dessa bestämmelser har parterna en ömsesidig lojalitetsplikt och informa-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionsskyldighet. För agentens del gäller vidare att denne skall göra skäliga Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;ansträngningar vid utförandet av uppdraget och följa skäliga instruktioner&lt;br&gt;från huvudmannen. Denne skall tillställa agenten nödvändigt material.&lt;br&gt;Såväl i EG-direktivet som i den danska lagen är dessa bestämmelser&lt;br&gt;tvingande för båda parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivets bestämmelser om parternas allmänna skyldigheter står&lt;br&gt;helt i överensstämmelse med de värderingar som ligger till grund för det&lt;br&gt;svenska lagstiftningsarbetet. De handlingsregler som återspeglas i dessa&lt;br&gt;bestämmelser utgör grundläggande element i ett agenturförhållande. All-&lt;br&gt;mänt formulerade förpliktelser som krav på lojalitet och skäliga ansträng-&lt;br&gt;ningar torde följa direkt av rättsförhållandets natur. De närmare angivna&lt;br&gt;skyldigheterna, t. ex informationsplikten, är av så central betydelse att de&lt;br&gt;regelmässigt torde tas in i agenturavtalet på framskjuten plats. Det kan&lt;br&gt;ändå ha ett pedagogiskt värde att ta med allmänna bestämmelser av detta&lt;br&gt;slag i en lag om handelsagentur. Bestämmelsernas karaktär av generalklau-&lt;br&gt;sul gör också att de kan tjäna som riktpunkt när man i konkreta situationer&lt;br&gt;försöker fastställa det närmare innehållet i parternas skyldigheter gent-&lt;br&gt;emot varandra. Slutsatsen blir att EG:s regler om parternas allmänna&lt;br&gt;skyldigheter mycket väl kan stå som förebild för motsvarande svenska&lt;br&gt;bestämmelser. Liksom i EG-direktivet och den danska lagen bör dessa&lt;br&gt;bestämmelser med hänsyn till deras grundläggande karaktär vara tvingan-&lt;br&gt;de för båda parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 KomL finns en del bestämmelser som mera konkret anger vad agenten&lt;br&gt;skall göra i olika situationer. Agenten är t. ex. skyldig att undersöka varor&lt;br&gt;som han mottar från huvudmannen och skall reklamera fel som därvid&lt;br&gt;konstateras (75 § jämförd med 11 och 12 §§). Han skall också vårda varor-&lt;br&gt;na, ombesörja att de försäkras och hålla dem avskilda från annat gods&lt;br&gt;(75 § jämförd med 10 §). Bestämmelser av detta slag ingår inte i EG-&lt;br&gt;direktivet. Den danska lagen innehåller en hänvisning till kommissionsla-&lt;br&gt;gens regler om kommissionärens rättigheter och skyldigheter med avseen-&lt;br&gt;de på varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser i KomL som jag nu talar om är av dispositiv natur.&lt;br&gt;Bestämmelserna rör frågor som normalt torde uppmärksammas av parter-&lt;br&gt;na vid avtalsslutet. Det är en avvägningsfråga i vad mån sådana frågor bör&lt;br&gt;lagregleras. Å ena sidan kan det vara av värde att det i lagen tillhandahålls&lt;br&gt;vägledande normallösningar som parterna kan falla tillbaka på. Å andra&lt;br&gt;sidan bör inte lagtexten i onödan reglera förhållanden som parterna håller&lt;br&gt;ögonen på ändå. Utanför lagregleringen bör enligt min mening falla situa-&lt;br&gt;tioner där agentens handlingsmönster framstår som mer eller mindre&lt;br&gt;självklart. I frågor där det för agentens del finns utrymme för olika hand-&lt;br&gt;lingsalternativ kan skälen för lagreglering vara starkare. Enligt min mening&lt;br&gt;bör den svenska lagen därför inte innehålla bestämmelser om agentens&lt;br&gt;undersökningsplikt eller reklamationsplikt avseende varor som denne har&lt;br&gt;mottagit av huvudmannen. I dessa fall framstår agentens handlingsmöns-&lt;br&gt;ter som självklart och det är därför onödigt att tynga lagen med bestäm-&lt;br&gt;melser om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör enligt min mening den svenska lagen innehålla bestämmel-&lt;br&gt;ser om agentens skyldighet att vårda huvudmannens egendom, att försäkra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den och att hålla den avskild från annan egendom. Vidare kan det — som Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;kommittén varit inne på, se betänkandet s. 110 — finnas anledning att i&lt;br&gt;lagen ta in bestämmelser om agentens redovisningsskyldighet i sådana fall&lt;br&gt;då agenten har i uppdrag att inkassera betalningen från tredje man. Dessa&lt;br&gt;bestämmelser behandlar jag närmare i specialmotiveringen (se avsnitt 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av remissinstanserna har förslagit att agenten skall presumeras ha&lt;br&gt;ensamförsäljningsrätt till huvudmannens produkter. En sådan lösning&lt;br&gt;skulle i många branscher framstå som onaturlig och är inte heller förenlig&lt;br&gt;med EG-direktivets bestämmelser. Jag är därför inte beredd att förorda att&lt;br&gt;en sådan regel tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Provision m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.5.1 Rätt till provision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Agenten har rätt till provision för avtal som ingås&lt;br&gt;under uppdragstiden, om agenten har medverkat till avtalet, om&lt;br&gt;han tidigare har skaffat kunden eller om kunden hör till ett område&lt;br&gt;eller en kundkrets som tilldelats agenten. Detsamma gäller om avta-&lt;br&gt;let ingås senare men anbudet har kommit in under uppdragstiden.&lt;br&gt;Provision kan också utgå på senare slutna avtal, om avtalet har&lt;br&gt;kommit till stånd genom agentens arbete under uppdragstiden. Vid&lt;br&gt;kolliderande anspråk efter agentskifte går den tidigare agentens krav&lt;br&gt;normalt före den nyes. Rätten till provision bortfaller, om tredje&lt;br&gt;man drar sig ur avtalet utan att detta kan skyllas på huvudmannen.&lt;br&gt;Den nya lagens bestämmelser om rätt till provision är dispositiva,&lt;br&gt;medan bestämmelserna om bortfallande av sådan rätt är tvingande&lt;br&gt;till agentens förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i stora drag med mitt förslag.&lt;br&gt;Provision skall dock inte utgå enbart för att agenten tidigare har skaffat&lt;br&gt;kunden. Provision till följd av att kunden hör till agentens område eller&lt;br&gt;kundkrets utgår bara om agenten har ensamrätt till området eller kundk-&lt;br&gt;retsen. Bestämmelserna är fullt ut dispositiva (se betänkandet s. 117 —&lt;br&gt;121).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommitténs förslag har i stort sett lämnats utan&lt;br&gt;erinran. En remissinstans anser dock att provision inte bör utgå efter&lt;br&gt;uppdragets slut enbart på den grunden att avtalet har kommit till stånd&lt;br&gt;genom agentens medverkan under uppdragstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: KomL:s regler om rätt till provision (68 — 70 §§)&lt;br&gt;påminner i sina huvuddrag om de av mig föreslagna reglerna. En skillnad&lt;br&gt;är att det i KomL finns en schablonregel om provision efter uppdragets&lt;br&gt;slut (efterprovision). Den är avsedd att användas när utredning om efter-&lt;br&gt;provisionens storlek inte förebringas (68 § tredje stycket). Efterprovi-&lt;br&gt;sionen skall därvid, förutsatt att uppdraget har varat minst ett år, utgå med&lt;br&gt;ett belopp som motsvarar tre månaders provision. Denna regel infördes&lt;br&gt;vid 1974 års reform av KomL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om schabloniserad efterprovision har kritiserats från oli- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;ka utgångspunkter. Jag kommer i avsnitt 2.9 att närmare gå in på den&lt;br&gt;frågan. I det avsnittet redogör jag också for mitt förslag till regler om&lt;br&gt;avgångsvederlag. Dessa regler är avsedda att ta över den funktion som&lt;br&gt;bestämmelsen om schabloniserad efterprovision har varit tänkt att fylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av handelspolitiska skäl är det angeläget att de svenska reglerna om&lt;br&gt;agentens rätt till provision anpassas till motsvarande regler som finns i&lt;br&gt;andra europeiska länder. De av mig föreslagna reglerna om rätt till provi-&lt;br&gt;sion och bortfallande av sådan rätt har därför utformats efter förebild av&lt;br&gt;EG-direktivet. När det gäller agentens rätt till provision på avtal som utan&lt;br&gt;hans medverkan har ingåtts med en kund inom hans område eller kund-&lt;br&gt;krets ger dock EG-direktivet medlemsländerna i EG en möjlighet att välja&lt;br&gt;mellan två olika alternativ till lagreglering. Det ena alternativet, områdes-&lt;br&gt;lösningen, ger agenten rätt till provision på ett sådant avtal så snart han&lt;br&gt;har tilldelats området eller kundkretsen. Det andra alternativet, ensam-&lt;br&gt;rättslösningen, förutsätter att han innehar området eller kundkretsen med&lt;br&gt;ensamrätt. Bestämmelserna i KomL bygger på ensamrättslösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark, Nederländerna och Västtyskland har man stannat för områ-&lt;br&gt;deslösningen. Denna kommer sannolikt att väljas även i Belgien. När det&lt;br&gt;gäller de andra EG-länderna är läget ovisst. Vad gäller länder utanför EG&lt;br&gt;kan man konstatera att schweizisk rätt bygger på ensamrättslösningen,&lt;br&gt;medan bestämmelserna i Österrike har inslag av båda lösningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områdeslösningen innebär att en agent utan ensamrätt får rätt till provi-&lt;br&gt;sion i flera fall än vad han skulle ha fått enligt den andra lösningen. Både i&lt;br&gt;EG-direktivet och i KomL är bestämmelserna om rätt till provision av&lt;br&gt;dispositiv natur. Detsamma bör gälla i fråga om motsvarande bestämmel-&lt;br&gt;ser i den nya svenska lagen. Man bör därför inte överdriva skillnaderna&lt;br&gt;mellan de båda lösningar som erbjuds i direktivet. Enligt min mening bör&lt;br&gt;man därför i Sverige, liksom i Danmark och de övriga EG-länder som&lt;br&gt;infört lagstiftning i enlighet med EG-direktivet, kunna lägga områdeslös-&lt;br&gt;ningen, som är förmånligast för agenten, till grund för den svenska regle-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.2 Redovisning av provisionsbelopp m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Provisionen skall utbetalas kvartalsvis. Intjänad provi-&lt;br&gt;sion och bortfall av rätt till provision skall redovisas i kvartalsvis&lt;br&gt;utställda provisionsnotor. Huvudmannen är skyldig att lämna agen-&lt;br&gt;ten upplysningar som behövs för kontroll av provisionsnotan. Om&lt;br&gt;han vägrar eller det kan antas att hans uppgifter är oriktiga, får&lt;br&gt;agenten låta granska huvudmannens bokföring i erforderliga delar.&lt;br&gt;Bestämmelserna om detta görs nästan fullt ut tvingande till agentens&lt;br&gt;förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Utbetalning av provision och utskick av provisions-&lt;br&gt;notor skall ske månadsvis. Om det kan antas att provisionsnotan är orik-&lt;br&gt;tig, får agenten låta granska huvudmannens bokföring, förutsatt att uppgif-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terna inte kan fås fram på annat sätt. Bestämmelsen om granskningsrätt är Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;tvingande till agentens förmån, men de andra bestämmelserna är disposi-&lt;br&gt;tiva (se betänkandet s. 122— 125).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En remissinstans anser att provisionsnotor skall sän-&lt;br&gt;das ut kvartalsvis. Förslaget om rätt till granskning av huvudmannens&lt;br&gt;bokföring har fått ett blandat mottagande. Några remissinstanser ställer&lt;br&gt;sig tvekande till en sådan rätt, medan andra är mera positiva. Ett par&lt;br&gt;föreslår mera vittgående granskningsmöjligheter än vad kommittén har&lt;br&gt;gjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Vid 1974 års reform av KomL infördes i lagen en&lt;br&gt;bestämmelse om tid för utbetalning av provision (69 § tredje stycket).&lt;br&gt;Bestämmelsen, som gäller bara varaktiga agenturuppdrag, säger att provi-&lt;br&gt;sionen skall utbetalas så snart avtalet fullgjorts eller bort fullgöras av&lt;br&gt;huvudmannen. Den är dispositiv. I branschorganisationernas avtalsfor-&lt;br&gt;mulär är tidpunkten för utbetalning av provision bestämd på olika sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 EG-direktivet och den danska lagen bestäms tiden för utbetalning av&lt;br&gt;provision i två steg. Först sägs att provisionsbeloppet är förfallet till&lt;br&gt;betalning då något av vissa angivna förhållanden har inträffat, t. ex. att&lt;br&gt;huvudmannen har fullgjort avtalet med tredje man. Sedan föreskrivs att&lt;br&gt;provisionen skall utbetalas inom en månad efter utgången av det kvartal&lt;br&gt;då provisionen förföll till betalning. Bestämmelserna är till huvudsaklig&lt;br&gt;del tvingande till agentens förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om EG-direktivets bestämmelser om utbetalning av provision är&lt;br&gt;något krångligt uppbyggda, leder de enligt min mening till ett i sak fullt&lt;br&gt;godtagbart resultat. För svensk del ter det sig dock främmande att tala om&lt;br&gt;att provisionen är förfallen till betalning innan tiden för utbetalning av&lt;br&gt;provisionen är inne. Om man i stället säger att provisionen är intjänad,&lt;br&gt;kan den konstruktion som valts i EG-direktivet användas även för svensk&lt;br&gt;del. Jag kommer i specialmotiveringen att närmare utveckla denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag övergår då till frågan om provisionsnota. KomL:s bestämmelser&lt;br&gt;därom (71 och 72 §§) fick sin nuvarande utformning år 1974. De innebär&lt;br&gt;för agenter med varaktigt uppdrag att provisionsnota skall utsändas kvar-&lt;br&gt;talsvis. Bestämmelserna är dispositiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även EG-direktivet och den danska lagen föreskriver att provisionsnota&lt;br&gt;skall tillställas agenten kvartalsvis. Provisionsnotan skall innehålla uppgift&lt;br&gt;om provision som — enligt direktivets terminologi — förfallit till betalning&lt;br&gt;och alla väsentliga upplysningar som har utgjort underlag för beräkning av&lt;br&gt;provisionsbeloppen. Bestämmelserna är tvingande till agentens förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivets bestämmelser om provisionsnota, som ligger nära våra&lt;br&gt;nuvarande regler i frågan, kan mycket väl stå som förebild för en svensk&lt;br&gt;reglering. Bestämmelserna om provisionsnota bör dock förtydligas på en&lt;br&gt;punkt. Det bör av lagtexten framgå att notan skall innehålla uppgift om&lt;br&gt;förlorad rätt till provision och orsakerna härtill. Enligt de danska lagmo-&lt;br&gt;tiven räknas sådana uppgifter till de upplysningar som har utgjort underlag&lt;br&gt;för beräkning av provisionsbeloppen. Det torde därför inte vara någon&lt;br&gt;skillnad i sak mellan mitt förslag och den lösning som har valts i EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill jag ta upp frågan om agentens möjlighet att kontrollera&lt;br&gt;provisionsnotans riktighet. KomL innehåller inga bestämmelser i detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänseende. Frågan diskuterades i samband med 1974 års reform av den Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;lagen. Man berörde därvid möjligheten att i lagen infora regler om rätt for&lt;br&gt;agenten ta del av huvudmannens bokföring men stannade for att proble-&lt;br&gt;met borde lösas genom förhandlingar mellan berörda fackliga organisatio-&lt;br&gt;ner (se prop. 1974:29 s. 62 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG-direktivet har agenten rätt att få all information, särskilt&lt;br&gt;utdrag ur bokföringen, som är tillgänglig för huvudmannen och som agen-&lt;br&gt;ten behöver för att kunna kontrollera förfallna provisionsbelopp. 1 den&lt;br&gt;danska lagen kompletteras dessa regler med en bestämmelse om rätt för&lt;br&gt;agenten att granska utdrag ur huvudmannens bokföring. Denna rätt inträ-&lt;br&gt;der, om huvudmannen vägrar att lämna sådan information som nyss&lt;br&gt;nämnts eller om det finns grundad anledning att betvivla riktigheten av&lt;br&gt;denna information eller provisionsnotan. Huvudmannen får avgöra om&lt;br&gt;granskningen skall utföras av agenten eller av en revisor. Både i EG-&lt;br&gt;direktivet och i den danska lagen är bestämmelserna tvingande till agen-&lt;br&gt;tens förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den danska lagen har på denna punkt utarbetats efter förebild av väst-&lt;br&gt;tysk rätt. Under samma förutsättningar som enligt dansk rätt ger motsva-&lt;br&gt;rande tyska lagbestämmelse agenten — eller en av denne anlitad revisor —&lt;br&gt;rätt att kräva insyn i huvudmannens bokföring i den omfattning som krävs&lt;br&gt;för att fastställa riktigheten eller fullständigheten hos provisionsnotan eller&lt;br&gt;utdraget ur bokföringen. Även i Schweiz och Österrike finns bestämmelser&lt;br&gt;om rätt för agenten att låta granska huvudmannens bokföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har utan tvivel ett behov av att kunna kontrollera provisionsno-&lt;br&gt;tornas riktighet. EG-direktivets bestämmelser om en skyldighet för huvud-&lt;br&gt;mannen att lämna bakgrundsinformation torde kunna accepteras även för&lt;br&gt;svensk del. Frågan är då vad som bör gälla, om huvudmannen inte fullgör&lt;br&gt;denna skyldighet. En tänkbar modell, som en av remissinstanserna har&lt;br&gt;varit inne på, är en bevisbörderegel som ger huvudmannen skyldighet att&lt;br&gt;styrka att agentens påstående om rätt till provision är oriktigt. En sådan&lt;br&gt;regel torde dock förutsätta att agenten någorlunda kan precisera sitt krav.&lt;br&gt;Agentens intresse av bakgrundsinformation torde dock ofta bottna i att&lt;br&gt;han inte utan tillgång till sådan information har möjlighet att göra en&lt;br&gt;precisering av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu angivna olägenheterna föreligger inte med den modell som har&lt;br&gt;valts i Danmark och Västtyskland. En remissinstans har framfört farhågor&lt;br&gt;för att en bestämmelse om granskningsrätt av det slag som finns i dessa&lt;br&gt;båda länder kan leda till att affärshemligheter röjs till skada för huvud-&lt;br&gt;mannen. Risken för att så sker och för att det i så fall leder till svåra skador&lt;br&gt;ter sig inte så stor. Med en bestämmelse av dansk eller västtysk modell har&lt;br&gt;ju huvudmannen möjlighet att låta granskningen utföras av en utomståen-&lt;br&gt;de revisor i stället för av agenten. Lämnar huvudmannen den bakgrund-&lt;br&gt;sinformation som krävs, är det inte heller meningen att granskningsmöjlig-&lt;br&gt;heten skall stå till buds, om det inte finns någon anledning att misstänka&lt;br&gt;att huvudmannens uppgifter är oriktiga. Mot bakgrund av dessa övervä-&lt;br&gt;ganden har jag valt att föreslå en regel av det slag som ingår i det danska&lt;br&gt;förslaget. Jag anser dock att agentens rätt kommer till bättre uttryck om&lt;br&gt;man — som i Västtyskland — föreskriver att agenten eller revisorn får &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;granska huvudmannens bokföring i den omfattning som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Säkerhetsrätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Agenten skall ha rätt att innehålla huvudmannens&lt;br&gt;varor, material och handlingar som säkerhet för fordringar gent-&lt;br&gt;emot huvudmannen vilka härrör ur samma uppdrag som den inne-&lt;br&gt;hållna egendomen. Varor — men inte material och handlingar —&lt;br&gt;som innehållits på detta sätt i tre månader får säljas. Färskvaror och&lt;br&gt;alltför vårdkrävande varor får säljas tidigare. Agenten får använda&lt;br&gt;de medel som erhålls vid försäljningen för att skaffa sig betalning för&lt;br&gt;fordringarna. Dessa bestämmelser görs tvingande till agentens för-&lt;br&gt;mån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Agenten skall ha motsvarande kvarhållningsrätt&lt;br&gt;som enligt mitt förslag med den skillnaden att fordringarna inte behöver&lt;br&gt;avse samma uppdrag som den innehållna egendomen. Han får också&lt;br&gt;innehålla medel som inkasserats från tredje man. Tre månader efter ford-&lt;br&gt;ringens förfallodag får han sälja innehållna varor eller tillgodogöra sig&lt;br&gt;innehålla medel. Bestämmelserna är tvingande till agentens förmån (se&lt;br&gt;betänkandet s. 127 — 129).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget avstyrks från ett par håll med motivering&lt;br&gt;att en säkerhetsrätt av angivet slag skulle urholka företagshypotekets värde&lt;br&gt;som kreditsäkerhet. En remissinstans anser att försäljningsrätten bör om-&lt;br&gt;fatta inte bara varor utan också annan egendom som är föremål för&lt;br&gt;omsättning. En annan instans motsätter sig att säkerhetsrätten skall avse&lt;br&gt;även fordringar i andra uppdrag än det som den ifrågavarande egendomen&lt;br&gt;rör. I ett remissvar föreslås att varor som är utsatta för förstörelse eller&lt;br&gt;förskämning skall få säljas före tremånadersfristens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: KomL innehåller regler om panträtt och reten-&lt;br&gt;tionsrätt som är ganska svåröverblickbara (74 § och 75 § jämförd med&lt;br&gt;31—37 §§). Agenten får innehålla huvudmannens varor som säkerhet för&lt;br&gt;fordringar mot honom och får sälja varorna när fordringarna är förfallna&lt;br&gt;till betalning. I vissa fall får varorna säljas dessförinnan. Agenten har&lt;br&gt;vidare rätt att innehålla prover, mönster m. m. men har inte rätt att sälja&lt;br&gt;dem. KomL:s bestämmelser om panträtt och retentionsrätt är dispositiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den danska lagen går i denna del ut på att man skall behålla kommis-&lt;br&gt;sionslagens reglering rörande panträtt oförändrad. Retentionsrätt i prover&lt;br&gt;m.m. anses i Danmark följa av allmänna regler. EG-direktivet saknar&lt;br&gt;bestämmelser om säkerhetsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns det all anledning att tillförsäkra agenten någon&lt;br&gt;form av säkerheträtt i huvudmannens egendom. Mot bakgrund av att en&lt;br&gt;sådan rätt existerar redan i dag har jag svårt att förstå de remissinstanser&lt;br&gt;som hävdar att kommitténs förslag på denna punkt skulle kunna leda till&lt;br&gt;en urholkning av företagshypotekets värde som kreditsäkerhet. Enligt min&lt;br&gt;mening bör KomL:s bestämmelser om säkerhetsrätt kunna tjäna som&lt;br&gt;utgångspunkt av nya regler på området. En riktpunkt bör vara att dessa&lt;br&gt;blir lättillgängliga och praktiskt användbara. Det kan i sammanhanget&lt;br&gt;vara av värde att jämföra med andra regler om säkerhetsrätt av senare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;datum. Jag tänker då närmast på bestämmelserna i lagen (1970:980) om Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;retentionsrätt för fordran hos hotellgäst och lagen (1985:982) om närings-&lt;br&gt;idkares rätt att sälja saker som inte har hämtats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i dag bör agenten ha rätt att hålla kvar material, handlingar&lt;br&gt;m.m. som säkerhet för fordringar gentemot huvudmannen. Avsättnings-&lt;br&gt;möjligheterna för denna typ av egendom torde i regel vara begränsade. Det&lt;br&gt;torde — bortsett från de varor som uppdraget avser — endast undantagsvis&lt;br&gt;förekomma att agenten av huvudmannen mottar egendom som normalt är&lt;br&gt;föremål för omsättning. Men även om sådant material som det nu är fråga&lt;br&gt;om i allmänhet saknar marknadsvärde, torde det ofta ha stor betydelse för&lt;br&gt;huvudmannen. Jag anser mot denna bakgrund att kvarhållningsrätten&lt;br&gt;avseende handlingar, material m. m. inte bör förenas med en rätt att&lt;br&gt;avyttra egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annorlunda förhåller det sig med varor som agenten har mottagit med&lt;br&gt;anledning av uppdraget. Härvidlag bör agenten, på samma sätt som i dag,&lt;br&gt;ha rätt att både innehålla egendomen och sälja den. På ett par punkter vill&lt;br&gt;jag dock modifiera dessa rättigheter. Huvudmannen bör ges visst rådrum&lt;br&gt;att fullgöra sina skyldigheter gentemot agenten innan denne skrider till&lt;br&gt;försäljning. Detta gäller framför allt vid inköpsagentur, där verksamheten&lt;br&gt;syftar till att huvudmannen skall stå som mottagare av varorna. Parternas&lt;br&gt;intressen får anses väl avvägda, om agenten blir tvungen att avvakta tre&lt;br&gt;månader innan han försäljer innehållna varor. En motsvarande tremåna-&lt;br&gt;dersfrist utgör huvudregel vid försäljning enligt de lagar jag nyss nämnde.&lt;br&gt;För att huvudmannen inte skall överrumplas bör fristen räknas från det att&lt;br&gt;säkerheten togs i anspråk, inte — som kommittén har föreslagit — från&lt;br&gt;fordringens förfallodag. Som en remissinstans har påpekat bör kortare tid&lt;br&gt;gälla, om varorna är utsatta för förstörelse eller forskämning. Motsvarande&lt;br&gt;bör gälla, om varorna fordrar alltför kostsam vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är om kvarhållnings- och säkerhetsrätt skall få utövas&lt;br&gt;till säkerhet endast for fordringar som avser samma uppdrag som egendo-&lt;br&gt;men i fråga. Med uppdrag menas därvid det agenturavtal som reglerar&lt;br&gt;agentens och huvudmannens mellanhavande. För att det skall röra sig om&lt;br&gt;samma uppdrag förutsätts alltså inte att fordringen avser just den vara som&lt;br&gt;tas i anspråk för säkerhetsrätten eller att den hör samman med samma&lt;br&gt;kund som denna vara. Det framstår enligt min uppfattning som rimligt att&lt;br&gt;man begränsar möjligheten att utnyttja säkerhetsrätten till fall då fordring-&lt;br&gt;en avser samma uppdrag i den mening som nu angetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om säkerhetsrätt får ses som en viktig del av agentens&lt;br&gt;rättsskydd. I likhet med kommittén anser jag därför att dessa bestämmel-&lt;br&gt;ser bör göras tvingande till agentens förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har också velat införa en regel om rätt att innehålla och&lt;br&gt;tillgodogöra sig medel som uppburits med stöd av uppdraget. Agenten&lt;br&gt;torde redan i dag ha en rätt att kvitta medel som mottagits for huvudman-&lt;br&gt;nens räkning mot fordringar gentemot denne (jfr NJA 1971 s. 123). Värdet&lt;br&gt;av en bestämmelse av det slag som kommittén har föreslagit skulle därför&lt;br&gt;ligga endast i att bestämmelsen görs tvingande. Behovet av en sådan&lt;br&gt;nyskapad säkerhetsrätt förefaller emellertid inte särskilt stort. Eftersom&lt;br&gt;det finns anledning att iaktta viss försiktighet när det gäller att införa nya &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slag av säkerhetsrätter har jag med hänsyn till vad jag nu har anfört valt att Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;inte följa kommitténs förslag på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förhållandet till tredje man&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De nuvarande reglerna om förhållandet till tredje man&lt;br&gt;behålls i stort sett oförändrade. Hemförsäljningslagens bestämmel-&lt;br&gt;ser om s. k. legal ställningsfullmakt skall dock gälla även då försälja-&lt;br&gt;ren är agent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag&lt;br&gt;(se betänkandet s. 156— 158).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Konsumentverket, som är den enda remissinstans&lt;br&gt;som har haft synpunkter på denna del av kommitténs lagförslag, tillstyrker&lt;br&gt;den nya bestämmelsen om ställningsfullmakt för agenter som bedriver&lt;br&gt;hemförsäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: KomL:s bestämmelser om förhållandet till tredje&lt;br&gt;man (77 — 84 §§) är enligt min mening väl avvägda och har såvitt är känt&lt;br&gt;inte föranlett några problem i rättstillämpningen. I den danska lagen har&lt;br&gt;man också behållit motsvarande regelsystem utan några ingripande änd-&lt;br&gt;ringar. Frågor om förhållandet till tredje man har lämnats utanför EG-&lt;br&gt;direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden anser jag att man i stort sett kan&lt;br&gt;behålla KomL:s lösningar i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som rör agenter som&lt;br&gt;bedriver hemförsäljning. Enligt hemförsäljningslagen (1981:1361) skall ett&lt;br&gt;ombud som anlitas av en näringsidkare anses behörig att träffa avtal på&lt;br&gt;näringsidkarens vägnar och att ta emot betalning för näringsidkarens&lt;br&gt;räkning. Denna bestämmelse är tvingande till konsumentens förmån. Från&lt;br&gt;bestämmelsens tillämpningsområde undantas dock handelsagenter och&lt;br&gt;handelsresande (se 12 § hemförsäljningslagen, jfr prop. 1981/82:40 s. 39).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste från konsumentens synpunkt framstå som en tillfällighet&lt;br&gt;vilken typ av samarbetsform som reglerar förhållandet mellan hemför-&lt;br&gt;säljaren och dennes huvudman. Ofta torde konsumenten för övrigt helt&lt;br&gt;sakna kännedom om dessa förhållanden. Jag anser nu att tiden är mogen&lt;br&gt;att ta bort hemförsäljningslagens undantag för handelsagenter och han-&lt;br&gt;delsresande. I framtiden bör alltså företrädare för dessa yrkeskategorier&lt;br&gt;bedriva hemförsäljning på samma villkor som andra handelsrepresentan-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang också ta upp en fråga om huvudmannens&lt;br&gt;skyldighet att underrätta tredje man om att huvudmannen inte vill bli&lt;br&gt;bunden av agentens åtgärder i fall där agenten har överskridit sin behörig-&lt;br&gt;het. Enligt KomL har huvudmannen sådan skyldighet när agenten obehö-&lt;br&gt;rigen har slutit avtal med tredje man och när agenten utan särskilt bemyn-&lt;br&gt;digande har tagit emot betalning för sålda varor. Fullgör huvudmannen&lt;br&gt;inte sin underrättelseskyldighet i dessa fall, anses han ha godkänt agentens&lt;br&gt;åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om huvudmannens skyldighet att underrätta tredje man Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;om obehörigen slutna avtal bör behållas med den justering som föranleds&lt;br&gt;av de nyss redovisade övervägandena om hemförsäljning. I den danska&lt;br&gt;lagen har emellertid de nu angivna reglerna kompletterats med en bestäm-&lt;br&gt;melse om skyldighet för huvudmannen att underrätta tredje man om att&lt;br&gt;han inte vill bli bunden av agentens åtgärder när agenten utan särskilt&lt;br&gt;bemyndigande kommer överens med tredje man om en ändring i ett&lt;br&gt;tidigare ingånget avtal, t. ex. en prisnedsättning. Jag delar den uppfattning&lt;br&gt;som kommit till uttryck i den danska lagen att man även i detta fall bör&lt;br&gt;ställa krav på underrättelse från huvudmannens sida, om han vill undgå&lt;br&gt;att bli bunden av agentens åtgärd. En regel motsvarande den danska bör&lt;br&gt;därför tas in i den svenska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett närliggande fall är det då agenten utan bemyndigande träffar avgö-&lt;br&gt;rande med tredje man med anledning av dennes reklamation avseende fel&lt;br&gt;eller dröjsmål. Det kan ibland vara vanskligt att skilja mellan ett sådant&lt;br&gt;avgörande och en ändring av avtalet av det slag som nyss behandlats. Ett&lt;br&gt;sådant gränsfall är när agenten av hänsyn till good-will godtar en tvivelak-&lt;br&gt;tig reklamation från tredje mans sida. Jag ser ingen anledning att skilja&lt;br&gt;mellan reklamationsfallet och fallet med ändring av avtalet när det gäller&lt;br&gt;frågan om huvudmannens skyldighet att underrätta tredje man om att han&lt;br&gt;inte godtar agentens behörighetsöverskridande. Sådan skyldighet bör såle-&lt;br&gt;des införas även i reklamationsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare några detaljer skiljer mitt förslag rörande förhållandet till&lt;br&gt;tredje man från reglerna i KomL och den danska lagen. Jag återkommer&lt;br&gt;till dessa frågor i specialmotiveringen (se avsnitt 4).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Uppsägning m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.8.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en part får säga upp ett avtal innebär att han har rätt att frånträda detta&lt;br&gt;utan att bli skadeståndsskyldig gentemot motparten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan vid varaktiga avtal skilja mellan ordinär och förtida uppsäg-&lt;br&gt;ning. Vid ordinär uppsägning behöver den part som vill frånträda avtalet&lt;br&gt;inte motivera sitt ställningstagande. Uppsägningen sker i regel med iaktta-&lt;br&gt;gande av viss uppsägningstid. Förtida uppsägning ger en part möjlighet att&lt;br&gt;avveckla avtalsförhållandet utan att iaktta ordinarie uppsägningstid. Det&lt;br&gt;förutsätts därvid att uppsägningen grundar sig på något särskilt skäl, t. ex.&lt;br&gt;avtalsbrott från motpartens sida. Denna typ av uppsägning har inom olika&lt;br&gt;rättsområden åsatts skiftande beteckningar, t. ex. hävning, avskedande&lt;br&gt;och entledigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avtalsförhållande kan också upphöra av andra orsaker än uppsäg-&lt;br&gt;ning. Ett tidsbestämt avtal kan t. ex. löpa ut. Vissa händelser — exempelvis&lt;br&gt;dödsfall eller konkurs — leder ibland till att ett avtal automatiskt förfaller,&lt;br&gt;antingen på grund av ett uttryckligt eller underförstått villkor i avtalet eller&lt;br&gt;till följd av någon lagbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.2 Ordinär uppsägning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Icke tidsbestämda agenturavtal får sägas upp av endera&lt;br&gt;parten med en uppsägningstid på en till sex månader, beroende på&lt;br&gt;hur länge avtalsförhållandet har varat. Tidsbestämda avtal omvand-&lt;br&gt;las till icke tidsbestämda avtal, om parterna fortsätter agenturför-&lt;br&gt;hållandet efter avtalstidens slut. Bestämmelserna är fullt ut tvingan-&lt;br&gt;de till agentens förmån och delvis till huvudmannens. Man får inte&lt;br&gt;avtala om längre uppsägningstid vid uppsägning från agentens sida&lt;br&gt;än vid uppsägning från huvudmannens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Uppsägningstiden för icke tidsbestämda avtal är för&lt;br&gt;bägge parter sex månader. Även tidsbestämda avtal måste sägas upp för att&lt;br&gt;upphöra. De omvandlas till icke tidsbestämda avtal vid förlängning utan&lt;br&gt;ny sluttid eller efter två tidsbestämda förlängningar. Bestämmelserna är&lt;br&gt;tvingande endast till förmån för agenten (se betänkandet s. 129—135).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett par remissinstanser vill för vissa fall ha kortare&lt;br&gt;uppsägningstid än sex månader, en föreslår längre tid och två tillstyrker&lt;br&gt;kommitténs förslag i frågan. Från ett par håll har riktats kritik mot förut-&lt;br&gt;sättningarna för omvandling av tidsbestämda avtal till avtal som löper tills&lt;br&gt;vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Frågor om uppsägning är centrala i ett agentur-&lt;br&gt;förhållande. På denna punkt är det därför enligt min mening särskilt&lt;br&gt;viktigt att ha regler som stämmer överens med de regler som finns inom&lt;br&gt;EG. Kommitténs förslag gör inte det. I vissa avseenden framstår det också&lt;br&gt;som aningen komplicerat. Jag anser därför att man i detta avseende bör&lt;br&gt;välja en något annorlunda lösning än vad kommittén föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den danska lagen gäller vid icke tidsbestämda avtal en månads&lt;br&gt;uppsägningstid under avtalsförhållandets första år. Därefter förlängs upp-&lt;br&gt;sägningstiden för varje påbörjat nytt år. Uppsägningstiden är dock maxi-&lt;br&gt;malt sex månader. Reglerna är tvingande utom så till vida att det kan&lt;br&gt;avtalas att handelsagenten får säga upp avtalet med tre månaders uppsäg-&lt;br&gt;ningstid, även om längre uppsägningstid annars skulle gälla. Parterna får&lt;br&gt;dock också avtala om längre uppsägningstider än dem som följer av lagen,&lt;br&gt;men uppsägningstiden skall i så fall vara minst lika lång vid uppsägning&lt;br&gt;från agentens sida som vid uppsägning från huvudmannens sida. Tidsbe-&lt;br&gt;stämda avtal omvandlas till icke tidsbestämda avtal, om parterna fortsät-&lt;br&gt;ter agenturförhållandet vid avtalstidens slut (se §§22 och 23 i den danska&lt;br&gt;lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i Danmark valda lösningen bör kunna godtas även för svensk del.&lt;br&gt;Därmed skulle den svenska lagen bli helt och hållet förenlig med EG-&lt;br&gt;direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att de svenska bestämmelserna på denna för agenturförhållanden cen-&lt;br&gt;trala punkt ges en utformning som överensstämmer med de danska bidrar&lt;br&gt;till nordisk rättslikhet i dessa frågor. Vid de nordiska överläggningar som&lt;br&gt;berörts i avsnitt 1 har betydelsen av nordisk rättslikhet i de centrala&lt;br&gt;bestämmelserna om handelsagentur särskilt framhållits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt KomL gäller en uppsägningstid på en månad vid uppsägning det Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;första året och tre månader om avtalet sägs upp därefter (se 76 § jämförd&lt;br&gt;med 50 §). Mitt förslag leder alltså i de flesta fall till ett starkare skydd för&lt;br&gt;agenten än KomL:s regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.3 Förtida uppsägning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En part har rätt att säga upp agenturavtalet med&lt;br&gt;omedelbar verkan, om motparten har gjort sig skyldig till ett av-&lt;br&gt;talsbrott av väsentlig betydelse för parten. Rätt att säga upp avtalet&lt;br&gt;på denna grund föreligger dock endast om motparten insåg eller&lt;br&gt;borde ha insett avtalsbrottets betydelse för den andra parten. En&lt;br&gt;part har vidare rätt att säga upp avtalet med omedelbar verkan, om&lt;br&gt;det föreligger någon annan viktig grund för att frånträda avtalet i&lt;br&gt;förtid. Den nya lagens bestämmelser i dessa frågor är tvingande till&lt;br&gt;agentens förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: En part får häva avtalet vid motpartens avtalsbrott,&lt;br&gt;om detta är av väsentlig betydelse. Vardera parten får frånträda agenturav-&lt;br&gt;talet i förtid vid vägande skäl, varmed avses att förutsättningarna för&lt;br&gt;avtalets fullgörande väsentligt rubbats till följd av någon omständighet av&lt;br&gt;visst slag. Till dessa omständigheter hör bl. a. konkurs och nedläggning&lt;br&gt;eller annan genomgripande förändring av verksamheten (se betänkandet&lt;br&gt;s. 135-143).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En remissinstans ser det som en förenkling om man&lt;br&gt;använder ett enhetligt begrepp, t. ex. hävning. Några remissinstanser vän-&lt;br&gt;der sig mot att parterna skulle få rätt att frånträda avtalet i förtid vid&lt;br&gt;”vägande skäl” utan att under några omständigheter behöva ersätta mot-&lt;br&gt;parten dennes skada. En av dessa remissinstanser tar sikte på det fallet att&lt;br&gt;uppsägningen grundar sig på egna beslutade förändringar i verksamheten.&lt;br&gt;Från ett håll riktas kritik mot att konkurs skulle utgöra grund för förtida&lt;br&gt;frånträdande i stället för automatisk upphörandegrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt KomL får en part frånträda agenturavtalet&lt;br&gt;i förtid utan att bli skadeståndsskyldig gentemot motparten i två fall. Det&lt;br&gt;ena är då motparten har gjort sig skyldig till avtalsbrott (76 § jämförd med&lt;br&gt;46 och 51 §§). Vid avtalsbrott på agentens sida krävs därvid att detta är&lt;br&gt;väsentligt. Det andra fallet är då det inte rimligen kan krävas att parterna&lt;br&gt;skall fortsätta med agenturförhållandet (76 § jämförd med 46 § och 51 §,&lt;br&gt;särskilt andra stycket tredje meningen). Hit hör framför allt force-majeure-&lt;br&gt;fall. Men bestämmelsen avser också andra fall, även om en återhållsam&lt;br&gt;tillämpning är åsyftad (se prop. 1974:29 s. 68 ff.). Försätts någon av&lt;br&gt;parterna i konkurs, förfaller agenturuppdraget automatiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet överlämnar åt de enskilda medlemsstaterna att självstän-&lt;br&gt;digt reglera frågan om förtida uppsägning på grund av motpartens avtals-&lt;br&gt;brott eller andra särskilda omständigheter. Enligt den danska lagen får&lt;br&gt;agenturavtalet sägas upp i förtid vid väsentligt avtalsbrott från motpartens&lt;br&gt;sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening skall det självfallet finnas viss möjlighet att frånträda Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;ett agenturavtal i förtid, om förutsättningarna för avtalet rubbas. Den som&lt;br&gt;i ett sådant fall frånträder avtalet skall inte vara skadeståndsskyldig gent-&lt;br&gt;emot motparten. Det är klart att denna möjlighet bör stå till buds då den&lt;br&gt;uppkomna situationen beror på ett avtalsbrott från motpartens sida. Men&lt;br&gt;även i andra situationer då förhållandena ändras på ett genomgripande&lt;br&gt;sätt kan det finnas skäl att låta en part frånträda avtalet i förtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part skall alltså ha rätt till förtida uppsägning vid avtalsbrott från&lt;br&gt;motpartens sida. Varje avtalsbrott bör dock inte ge sådan rätt. Man bör i&lt;br&gt;sammanhanget ställa upp ett väsentlighetskrav, vilket också är en allmän&lt;br&gt;regel inom avtalsrätten. Den lösning som valts i KomL, med krav på&lt;br&gt;väsentlighet enbart vid avtalsbrott på agentens sida, har visat sig kunna&lt;br&gt;leda till otillfredsställande resultat (se kommitténs betänkande s. 136).&lt;br&gt;Övervägande skäl talar för att ett väsentlighetskriterium skall gälla med&lt;br&gt;avseende på såväl huvudmannens som agentens avtalsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väsentlighetsprövning kan ta sikte antingen på avtalsbrottet som&lt;br&gt;sådant eller på dess verkan. För den drabbade parten torde det framför allt&lt;br&gt;vara verkningarna av avtalsbrottet som har betydelse i sammanhanget.&lt;br&gt;Det är också önskvärt att frågan om omedelbar uppsägning kan avgöras&lt;br&gt;snabbt och på grundval av omständigheter som är lätta att iaktta. Man kan&lt;br&gt;i regel inte säga att avtalsbrott av en viss typ är väsentliga medan andra&lt;br&gt;inte är det. Det torde för den drabbade parten inte heller vara av avgöran-&lt;br&gt;de betydelse, om avtalsbrottet kan läggas motparten till last som vårdslös-&lt;br&gt;het eller ej. Som en förutsättning för rätt till förtida uppsägning på grund&lt;br&gt;av avtalsbrott bör därför ställas upp att avtalsbrottet är av väsentlig bety-&lt;br&gt;delse för den drabbade parten. Det skulle dock kunna framstå som oskäligt&lt;br&gt;mot den andra parten, om uppsägningsrätt skulle föreligga även när bety-&lt;br&gt;delsen av avtalsbrottet inte var känd eller ens borde ha varit känd av&lt;br&gt;denne. Rätt till förtida uppsägning bör därför föreligga bara om den som&lt;br&gt;begick avtalsbrottet insåg eller borde ha insett avtalsbrottets betydelse för&lt;br&gt;den andra parten (jfr reglerna om hävningsrätt på grund av avtalsbrott i&lt;br&gt;1990 års köplag, se SFS 1990:931).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i gällande rätt bör det finnas viss möjlighet att säga upp ett&lt;br&gt;agenturavtal med omedelbar verkan av andra skäl än motpartens avtals-&lt;br&gt;brott. Vid utformningen av en sådan regel får kravet på trygghet och&lt;br&gt;stabilitet i avtalsförhållandet vägas mot intresset av att en part skall kunna&lt;br&gt;frigöra sig ur en situation där det blivit omöjligt eller oacceptabelt betung-&lt;br&gt;ande för honom att fullgöra avtalet. Ofta är alternativet till en förtida&lt;br&gt;uppsägning i sådana fall att verkligheten efter ett tag sätter stopp för&lt;br&gt;fortsatt avtalsuppfyllelse, dvs. att någon av parterna tvingas in i en avtals-&lt;br&gt;brottssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KomL:s regler om rätt till förtida uppsägning har enligt min mening fått&lt;br&gt;en något för snäv utformning. Enligt västtysk rätt får vardera parten säga&lt;br&gt;upp avtalet i förtid, om detta påkallas av en s. k. viktig grund. En regel av&lt;br&gt;denna innebörd skulle närmare motsvara den balans mellan motstående&lt;br&gt;intressen som jag nyss var inne på. Under en sådan regel skulle naturligtvis&lt;br&gt;falla omständigheter av ren force-majeure-karaktär men också förhållan-&lt;br&gt;den av mindre ingripande natur såsom — under vissa förutsättningar —&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;långvarig eller svår sjukdom, förordnande av förvaltare enligt föräldrabal- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;ken och komprometterande kriminalitet hos motparten. Jag vill dock&lt;br&gt;understryka att en part inte bör få utnyttja möjligheten till förtida uppsäg-&lt;br&gt;ning av rena lönsamhetsskäl, t. ex. som ett led i att lägga ned eller inskrän-&lt;br&gt;ka verksamheten. Som grund för en förtida uppsägning bör parten normalt&lt;br&gt;inte få åberopa en omständighet som han själv har orsakat. Motpartens&lt;br&gt;intresse av att avtalet fullföljs måste vägas in vid bedömningen huruvida&lt;br&gt;det skall tillåtas att avtalet upphör i förtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rätt till förtida uppsägning i de fall som nu avses kan mot bakgrund&lt;br&gt;av det anförda lämpligen utformas på det sättet att en part får säga upp&lt;br&gt;avtalet med omedelbar verkan, om det föreligger annan viktig grund (än&lt;br&gt;motpartens avtalsbrott) att frånträda avtalet i förtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och för sig hade det varit önskvärt, om denna förutsättning för uppsäg-&lt;br&gt;ning hade kunnat preciseras mera än vad som sker genom att det anges att&lt;br&gt;annan viktig grund för uppsägning skall föreligga. En sådan precisering&lt;br&gt;skulle emellertid leda till avgränsningsproblem och andra problem av&lt;br&gt;lagteknisk art. Jag anser därför att man får ta nackdelen med en ganska&lt;br&gt;allmänt hållen förutsättning på denna punkt. I specialmotiveringen åter-&lt;br&gt;kommer jag till den närmare innebörden i denna regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ”annan viktig grund” bör inte räknas konkurs. Jag behandlar den&lt;br&gt;frågan i nästa avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening skulle skyddsvärdet i de nu förordade bestämmelser-&lt;br&gt;na urholkas, om de inte görs tvingande till agentens förmån. Jag anser&lt;br&gt;därför att de bör vara det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.4 Konkurs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Om agenten eller huvudmannen går i konkurs, upphör&lt;br&gt;agenturavtalet automatiskt att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Konkurs hör till de s. k. vägande skäl som ger en&lt;br&gt;part rätt att frånträda agenturavtalet i förtid (se betänkandet s. 140— 143).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms univer-&lt;br&gt;sitet, som är den enda remissinstans som har berört frågan, avstyrker&lt;br&gt;kommitténs förslag. Nämnden anser att konkurs bör vara en automatisk&lt;br&gt;grund för agenturuppdragets upphörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Verkan av konkurs hos någondera parten i ett&lt;br&gt;varaktigt avtal kan regleras på olika sätt. En variant är att konkursboet&lt;br&gt;eller konkursgäldenärens medkontrahent, eller båda, får rätt att frånträda&lt;br&gt;avtalet i förtid. Denna rätt kan därvid göras villkorad, t. ex. på så sätt att&lt;br&gt;uppsägning inte får ske, om motparten ställer säkerhet för fullgörandet av&lt;br&gt;sina förpliktelser. En annan variant är att konkursboet får rätt att inträda i&lt;br&gt;avtalsförhållandet, eventuellt på villkor att boet ställer säkerhet för sina&lt;br&gt;åtaganden. Om boet väljer att inte inträda, kan medkontrahenten få rätt&lt;br&gt;att häva avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Danmark och Norge finns allmänna regler om verkan av konkurs vid&lt;br&gt;varaktiga avtal. Bestämmelserna, som har utarbetats i samarbete mellan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de båda länderna, bygger på den senare av de två varianter som nyss Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;nämnts. Dessa allmänna regler gäller inte på rättsområden där frågan har&lt;br&gt;särreglerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska konkurslagstiftningen innehåller inte några allmänna regler&lt;br&gt;av detta slag. Varje typ av avtal får bedömas för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KomL:s bestämmelser om verkan av konkurs ger exempel på ytterligare&lt;br&gt;ett sätt att lösa frågan. Enligt KomL skall agentens uppdrag anses förfallet,&lt;br&gt;om agenten eller huvudmannen försätts i konkurs (76 § jämförd med 47 §).&lt;br&gt;Motsvarande regler gäller vid kommission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkan av konkurs regleras inte i EG-direktivet. Inte heller i den danska&lt;br&gt;lagen om handelsagenter och handelsresande finns några bestämmelser i&lt;br&gt;frågan. Det innebär att förhållandena där får bedömas enligt de allmänna&lt;br&gt;reglerna om verkan av konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i KomL om verkan av konkurs har såvitt är känt inte&lt;br&gt;vållat några problem i rättstillämpningen. Den av kommittén föreslagna&lt;br&gt;lösningen bygger på tanken att agenturförhållandet skall kunna fortsätta&lt;br&gt;trots att någon av parterna har försatts i konkurs. Kommittén har främst&lt;br&gt;haft för ögonen fall då agenturavtalet inte bygger på ett personligt förtroen-&lt;br&gt;deförhållande mellan parterna. Man bör dock inte överdriva skillnaden&lt;br&gt;mellan en reglering enligt vilken parterna har ömsesidig uppsägningsrätt&lt;br&gt;och en reglering enligt vilken avtalet upphör att gälla som en automatisk&lt;br&gt;föjd av konkursen. Är konkursboet och konkursgäldenärens medkontra-&lt;br&gt;hent eniga om att fortsätta agenturförhållandet, kan ju detta i det senare&lt;br&gt;fallet ske genom att man träffar ett nytt agenturavtal med konkursboet&lt;br&gt;som part. En fördel med den lösningen är också att det inte torde uppstå&lt;br&gt;några problem att avgöra i vad mån medkontrahentens fordringar gent-&lt;br&gt;emot boet är att betrakta som massafordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill inte utesluta möjligheten av att vi även i Sverige kommer att&lt;br&gt;införa generella regler om verkan av konkurs vid varaktiga avtal. Det&lt;br&gt;framstår mot den bakgrunden som förhastat att nu genomföra ändringar i&lt;br&gt;bestämmelserna om konkurs vid handelsagentur utan samordning med&lt;br&gt;motsvarande regler på andra rättsområden. Även dessa förhållanden talar&lt;br&gt;för att vi i Sverige tills vidare behåller den lösning som har valts i KomL.&lt;br&gt;Jag förordar således att den nya lagen skall innehålla en regel som anger att&lt;br&gt;agenturavtalet automatiskt upphör att gälla, om agenten eller huvudman-&lt;br&gt;nen går i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Avgångsvederlag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Agenten har när uppdraget upphör rätt till avgångsve-&lt;br&gt;derlag för bestående värden som han tillfört huvudmannen i form&lt;br&gt;av upparbetade kundförbindelser. Avgångsvederlaget skall vara skä-&lt;br&gt;ligt. Det uppgår till högst ett belopp motsvarande ett års ersättning.&lt;br&gt;Rätten till avgångsvederlag är beroende av orsaken till att avtalet&lt;br&gt;upphör. Sådan rätt föreligger t. ex. inte vid förtida uppsägning på&lt;br&gt;grund av agentens väsentliga avtalsbrott och i många fall inte heller&lt;br&gt;vid uppsägning från agentens sida. Krav på avgångsvederlag måste&lt;br&gt;framställas inom ett år från det att uppdraget upphörde. Bestäm-&lt;br&gt;melserna är tvingande till förmån för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Avgångsvederlag utgår under ungefär samma förut- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;sättningar som enligt mitt förslag. Det skall normalt motsvara sex måna-&lt;br&gt;ders provision men kan, om värdet som tillförts huvudmannen är väsent-&lt;br&gt;ligt större eller mindre, bortfalla eller jämkas i såväl sänkande som höjan-&lt;br&gt;de riktning. Det får dock aldrig överstiga tolv månaders provision. Rätten&lt;br&gt;till avgångsvederlag påverkas inte av orsaken till avtalets upphörande.&lt;br&gt;Krav på vederlag måste framställas inom ett år. Bestämmelserna är tving-&lt;br&gt;ande till förmån för agenten (se betänkandet s. 147 — 155).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag.&lt;br&gt;En instans vill dock behålla de nuvarande reglerna om ersättning för&lt;br&gt;investeringar. Från ett annat håll föreslås att krav på avgångsvederlag&lt;br&gt;måste framställas inom tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: KomL ger agenten rätt till två typer av ersättning&lt;br&gt;i samband med att agenturuppdraget upphör, efterprovision och ersätt-&lt;br&gt;ning för investeringar (se 68 § andra — fjärde styckena och 76 § jämförd&lt;br&gt;med 52 §). I vissa fall kan det dessutom finnas rätt till skadestånd. Den&lt;br&gt;frågan behandlas i avsnitt 2.10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterprovision är ersättning för avtal som ingås sedan agenturuppdraget&lt;br&gt;upphört men som är frukten av agentens arbete. Enligt en schablonregel&lt;br&gt;kan efterprovisionen under vissa förutsättningar beräknas till ett belopp&lt;br&gt;motsvarande tre månaders provision. Ersättning för investeringar utgår i&lt;br&gt;skälig omfattning för vissa typer av investeringar som blir onyttiga till&lt;br&gt;följd av att agenturuppdraget upphör. Rätt till sådan ersättning föreligger&lt;br&gt;dock inte, om huvudmannen återkallar uppdraget på grund av väsentligt&lt;br&gt;avtalsbrott av agenten, om uppdraget förfaller på grund av agentens kon-&lt;br&gt;kurs eller om agenten avsäger sig uppdraget i förtid utan giltigt skäl. Som&lt;br&gt;giltigt skäl räknas avtalsbrott av huvudmannen och andra förhållanden&lt;br&gt;som innebär att det inte rimligen kan krävas att uppdraget består.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om efterprovision och ersättning för investeringar in-&lt;br&gt;fördes vid 1974 års reform av KomL. Bakom lagändringarna låg delvis en&lt;br&gt;strävan att närma sig det system med avgångsvederlag som redan då&lt;br&gt;förekom på flera håll i Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KomL:s regler om efterprovision har kritiserats från olika utgångspunk-&lt;br&gt;ter. Denna kritik har varit en av de utlösande faktorerna till det nu&lt;br&gt;pågående reformarbetet (se LU 1977/78:4). Kritiken har framför allt gått&lt;br&gt;ut på att bestämmelserna är svåra att tillämpa och att de inte ger agenten&lt;br&gt;en skälig ersättning när agenturavtalet upphör. Det har t. ex. kommit fram&lt;br&gt;att det i praktiken ställt sig svårt för agenten att kunna påvisa ett samband&lt;br&gt;mellan arbete som han har lagt ned och en order som har inkommit till&lt;br&gt;huvudmannen efter uppdragets slut. Vidare anses schablonregeln om tre&lt;br&gt;månaders ersättning ha kommit att tillämpas slentrianmässigt även i fall&lt;br&gt;då agenten har varit berättigad till högre ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bestämmelserna om ersättning för investeringskostnad har fått&lt;br&gt;utstå kritik. De har ansetts vara svåra att tillämpa i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet erbjuder två alternativa modeller att reglera frågan om&lt;br&gt;ersättning till agenten vid agenturavtalets upphörande. Den ena modellen,&lt;br&gt;som brukar kallas den tyska, innebär att agenten får ersättning för de&lt;br&gt;värden i form av nya eller utvidgade kundförbindelser som han har tillfört&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudmannen. Denna lösning har valts i Danmark, Nederländerna och Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;Västtyskland. Liknande bestämmelser finns i schweizisk och österrikisk&lt;br&gt;rätt. Den andra modellen — den franska — går ut på att agenten får&lt;br&gt;kompensation för inkomstbortfall och investeringar. För båda modellerna&lt;br&gt;gäller att rätten till ersättning bortfaller vid vissa förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde numera vara allmänt vedertaget att agenten skall ha rätt till&lt;br&gt;någon form av avgångsersättning då agenturavtalet upphör. Frågan är då&lt;br&gt;hur de närmare förutsättningarna för rätten till sådan ersättning skall&lt;br&gt;utformas. En utgångspunkt bör vara att bestämmelserna skall vara lätta att&lt;br&gt;tillämpa och att resultatet skall bli förutsebart och godtagbart för bägge&lt;br&gt;parter. Det är också en fördel, om rättslikhet uppnås med andra länder&lt;br&gt;som vi har täta handelsförbindelser med. Övervägande skäl talar enligt&lt;br&gt;min mening för att välja en lösning som bygger på den s. k. tyska modellen.&lt;br&gt;Agenten bör alltså ha rätt till ett avgångsvederlag som ersättning för&lt;br&gt;bestående värden som han tillfört huvudmannen i form av upparbetade&lt;br&gt;kundförbindelser. När det gäller de närmare förutsättningarna för att&lt;br&gt;avgångsvederlag skall utgå kan EG-direktivet mycket väl stå som förebild&lt;br&gt;för den svenska regleringen. Även vad gäller avgångsvederlagets storlek&lt;br&gt;finns det anledning att anpassa den svenska lagen till EG-direktivet. Det&lt;br&gt;innebär att avgångsvederlaget till sin storlek skall vara skäligt och uppgå&lt;br&gt;till högst ett belopp motsvarande ett års ersättning. 1 specialmotiveringen&lt;br&gt;kommer jag att beröra denna fråga närmare (se avsnitt 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna lösning får agenten anses kompenserad för investeringar&lt;br&gt;som blir onyttiga för honom. Det finns alltså ingen anledning att ha kvar&lt;br&gt;bestämmelser om ersättning för sådana. En annan sak är att agenten kan&lt;br&gt;ha rätt till ersättning inom ramen för ett skadestånd för utgifter av olika&lt;br&gt;slag som han inte kan tillgodogöra sig till följd av otillåten uppsägning från&lt;br&gt;huvudmannens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till avgångsvederlag bortfaller enligt EG-direktivet under vissa&lt;br&gt;närmare angivna förutsättningar. Det rör sig om situationer då huvud-&lt;br&gt;mannen har rätt till omedelbar uppsägning på grund av agentens avtals-&lt;br&gt;brott, då agenten säger upp avtalet utan giltigt skäl och då agenten i samråd&lt;br&gt;med huvudmannen överlåter agenturen till en ny agent. Enligt kommitténs&lt;br&gt;förslag skall rätten till avgångsvederlag inte påverkas av orsakerna till&lt;br&gt;avtalets upphörande. Kommittén motiverar sitt ställningstagande med att&lt;br&gt;avgångsvederlaget utgör ersättning för det värde som agenten har skapat åt&lt;br&gt;huvudmannen och att detta värde i regel inte påverkas av varför uppdraget&lt;br&gt;upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har förståelse för kommitténs ståndpunkt i denna fråga. Hänsynen&lt;br&gt;till internationell rättslikhet får ändå anses väga över till förmån för den&lt;br&gt;lösning som har valts i EG-direktivet. Denna lösning bygger för övrigt på&lt;br&gt;ungefär samma principer som vår nuvarande reglering rörande rätt till&lt;br&gt;investeringsersättning. Rätten till avgångsvederlag bör således falla bort i&lt;br&gt;de fall som anges i EG-direktivet. I konsekvens härmed bör avgångsveder-&lt;br&gt;lag inte heller utgå då agenturuppdraget upphör som en automatisk följd&lt;br&gt;av agentens konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG-direktivet måste krav på avgångsvederlag framställas inom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett år från uppdragets slut. I annat fall förlorar agenten sin rätt till avgångs- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ser ingen anledning att, som en remissinstans har föreslagit, välja en&lt;br&gt;kortare preskriptionstid för rätten till avgångsvederlag än den som har&lt;br&gt;valts i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Skadestånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Såväl agenten som huvudmannen har rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning för skada på grund av motpartens avtalsbrott, om motparten&lt;br&gt;inte visar att avtalsbrottet inte beror på försummelse på hans sida&lt;br&gt;(presumtionsansvar). Vidare har en part rätt till ersättning för skada&lt;br&gt;till följd av motpartens konkurs. Krav måste framställas utan oskä-&lt;br&gt;ligt uppehåll. Bestämmelserna är tvingande till agentens förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs forslag: Parterna har enligt en allmänt hållen bestämmelse&lt;br&gt;rätt till skadestånd vid vårdslöst avtalsbrott av motparten. Krav måste&lt;br&gt;därvid framställas utan oskäligt uppehåll. Enligt en annan bestämmelse&lt;br&gt;föreligger rätt till ersättning för skada då motparten obehörigen frånträder&lt;br&gt;agenturavtalet i förtid och då en part häver avtalet på grund av motpartens&lt;br&gt;konkurs eller vårdslösa avtalsbrott. Den bestämmelsen är tvingande till&lt;br&gt;förmån för agenten (se betänkandet s. 114—117 och 144—147).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte tagit upp denna&lt;br&gt;fråga. En remissinstans föreslår en preciserad preskriptionstid för skade-&lt;br&gt;stånd enligt kommitténs allmänna skadeståndsbestämmelse. Från ett an-&lt;br&gt;nat håll sägs att bestämmelsen bör träda tillbaka för avtal eller särskilda&lt;br&gt;lagbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: KomL:s bestämmelser om skadestånd är ganska&lt;br&gt;svårtillgängliga. Rätt till skadestånd föreligger enligt lagen i fyra fall. För&lt;br&gt;det första har huvudmannen rätt till skadestånd då agenten genom försum-&lt;br&gt;lighet vållar honom skada vid fullgörande av uppdraget (67 §). För det&lt;br&gt;andra har den som säger upp avtalet på grund av motpartens pliktförsum-&lt;br&gt;melse rätt till ersättning för den skada som orsakas av att uppdraget&lt;br&gt;förfaller i förtid (76 § jämförd med 46 och 51 §§). Det tredje fallet innebär&lt;br&gt;att en part blir skadeståndsskyldig om han säger upp agenturavtalet trots&lt;br&gt;att det inte är tillåtet (76 § jämförd med 46 § och 51 § första, andra och&lt;br&gt;fjärde styckena). För det fjärde, slutligen, har en part rätt till skadestånd på&lt;br&gt;grund av att uppdraget förfaller till följd av motpartens konkurs (76 §&lt;br&gt;jämförd med 51 § tredje stycket andra meningen och fjärde stycket).&lt;br&gt;Bestämmelserna i de tre sistnämnda fallen är tvingande till agentens&lt;br&gt;förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet reglerar inte frågor om skadeståndsskyldighet. Enligt den&lt;br&gt;danska lagen har vardera parten rätt till skadestånd vid pliktförsummelse&lt;br&gt;från motpartens sida. Av lagmotiven framgår att det rör sig om ett s. k.&lt;br&gt;presumtionsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår som naturligt att den drabbade parten skall ha rätt till&lt;br&gt;skadestånd i samtliga de fall av avtalsbrott som tas upp i KomL. Man bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid den närmare utformningen av skadeståndsbestämmelserna sträva efter Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;att dessa blir lätta att överblicka och att de inte leder till onödiga kompli-&lt;br&gt;kationer i den praktiska tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då om det finns skäl att behålla KomL:s uppdelning mellan&lt;br&gt;olika skadefall eller om man — som i Danmark — kan dra ihop skade-&lt;br&gt;ståndsreglerna till en förenklad reglering. Svaret på den frågan beror&lt;br&gt;naturligtvis på om förutsättningarna för skadeståndsskyldighet bör vara&lt;br&gt;desamma i de olika fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första fallet innebär att skadeståndskyldighet kan inträda vid av-&lt;br&gt;talsbrott under avtalets bestånd. Härunder faller en mängd olika situatio-&lt;br&gt;ner, t. ex. åsidosättande av vårdplikt och informationsskyldighet. Jag ser&lt;br&gt;ingen anledning att ha olika regler beroende på om det är agenten eller&lt;br&gt;huvudmannen som begår avtalsbrottet. Även huvudmannen bör således&lt;br&gt;kunna åläggas skadeståndsskyldighet i dessa situationer. Det vore emeller-&lt;br&gt;tid alltför långtgående att låta varje avtalsbrott ge rätt för motparten att&lt;br&gt;kräva skadestånd. En förutsättning för skadeståndsskyldighet bör vara att&lt;br&gt;avtalsbrottet hade kunnat undvikas av den som begick det. Skadestånds-&lt;br&gt;ansvaret bör med andra ord inte vara strikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i det fallet att en part säger upp avtalet till följd av motpartens&lt;br&gt;avtalsbrott faller det sig naturligt att motpartens skadeståndsansvar på&lt;br&gt;något sätt görs beroende av att han hade kunnat undvika avtalsbrottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det tredje fallet, det då en part säger upp agenturavtalet trots att det&lt;br&gt;inte är tillåtet, bör parten endast i undantagsfall kunna undslippa skade-&lt;br&gt;ståndsskyldighet. Jag tänker då närmast på situationer då uppsägningen&lt;br&gt;grundar sig på felaktiga uppgifter direkt från medkontrahenten. Man bör&lt;br&gt;nämligen kunna kräva att en part noggrant sätter sig in i förhållandena&lt;br&gt;innan han vidtar en så pass ingripande åtgärd som att säga upp agenturav-&lt;br&gt;talet. Ett annat sätt att uttrycka saken är att man bör ställa höga aktsam-&lt;br&gt;hetskrav på den som ämnar frånträda ett avtal i förtid. Den som åsidosät-&lt;br&gt;ter dessa aktsamhetskrav bör utan vidare bli skadeståndsskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konkursfallet ter sig situationen något annorlunda. En allmän regel är&lt;br&gt;att parterna i ett avtalsförhållande alltid svarar för sin solvens. Går agen-&lt;br&gt;ten eller huvudmannen i konkurs, bör motparten därför ha rätt till skade-&lt;br&gt;stånd oavsett orsakerna till konkursen. Skadeståndsansvaret bör alltså i&lt;br&gt;denna situation vara strikt. Skadeståndsregeln i den danska lagen bygger&lt;br&gt;på förutsättningen att bristande ekonomisk förmåga alltid är att hänföra&lt;br&gt;till vållande. Därför har man i Danmark inte sett något behov av en&lt;br&gt;särskild skadeståndsbestämmelse med avseende på konkurs. Denna stånd-&lt;br&gt;punkt kan för svensk del framstå som väl kategorisk. Det bör enligt min&lt;br&gt;mening klart komma till uttryck i lagtexten att endera partens konkurs&lt;br&gt;utan vidare ger motparten rätt till skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bortsett från konkursfallet är det gemensamt för de nu nämnda fallen att&lt;br&gt;skadeståndsskyldigheten bör sättas i relation till skadevållarens möjlighet&lt;br&gt;att undvika det avtalsbrott som utgör orsak till skadan. En skadeståndsre-&lt;br&gt;gel som bygger på dessa förutsättningar kan utformas på olika sätt. En&lt;br&gt;variant är att den skadelidande, för att ha rätt till skadestånd, måste visa&lt;br&gt;att avtalsbrottet beror på vårdslöshet på skadevållarens sida (culparegeln).&lt;br&gt;En annan variant är att det åligger skadevållaren att visa att han inte har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varit vårdslös och att han, om han inte förmår göra det, blir skyldig att Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;ersätta skadan. Han har i detta fall ett s. k. presumtionsansvar. Ytterligare&lt;br&gt;en variant är det s. k. kontrollansvaret, som nyligen har introducerats&lt;br&gt;inom köprätten (se 1990 års köplag, SFS 1990:931 och 1990 års konsu-&lt;br&gt;mentköplag, SFS 1990:932; jfr även lagen (1990:935) om ändring i konsu-&lt;br&gt;menttjänstlagen). Detta kan sägas innebära att en part, t. ex. en säljare,&lt;br&gt;svarar för det som ligger inom hans kontrollsfär. Han blir skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dig gentemot motparten om han inte kan visa att avtalsbrottet i fråga — ett&lt;br&gt;fel eller dröjsmål — beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte&lt;br&gt;skäligen kunde förväntas ha räknat med vid avtalsslutet och vars följder&lt;br&gt;han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de nu berörda fallen kan hänföras en mängd olika skadesituationer.&lt;br&gt;I en del av dessa framstår det som mindre lämpligt att tillämpa den s. k.&lt;br&gt;culparegeln, t. ex. då skador har uppkommit på varor som lämnats i&lt;br&gt;agentens vård. Det s. k. kontrollansvaret har utformats med hänsyn till&lt;br&gt;relationen mellan en säljare och en köpare och torde inte utan vidare&lt;br&gt;kunna överföras till varaktiga prestationer av det slag som det här är fråga&lt;br&gt;om. Enligt min mening framstår en reglering med ett presumtionsansvar&lt;br&gt;som en rimlig avvägning mellan parternas intressen i de nu aktuella fallen.&lt;br&gt;Som jag nyss var inne på är det också den lösning som har valts i Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen blir att lagen bör innehålla två regler om skadeståndsskyldig-&lt;br&gt;het. Den ena bör innehålla att den som har begått ett avtalsbrott är skyldig&lt;br&gt;att ersätta den skada som uppkommer därav, om han inte visar att avtals-&lt;br&gt;brottet ej beror på försummelse på hans sida. Den andra bör ange att den&lt;br&gt;som försatts i konkurs har ett strikt skadeståndsansvar gentemot medkon-&lt;br&gt;trahenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av allmänna regler följer bl. a. att det skall föreligga s. k. adekvat kausa-&lt;br&gt;litet mellan avtalsbrottet och skadan, att den skadelidande är skyldig att&lt;br&gt;försöka begränsa sin skada och att skadeståndsskyldigheten kan jämkas&lt;br&gt;vid medvållande från den skadelidandes sida. Jag återkommer till frågor&lt;br&gt;av detta slag i specialmotiveringen. Där kommer jag också att redogöra för&lt;br&gt;de principer som brukar tillämpas vid beräkning av ett skadestånds stor-&lt;br&gt;lek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att frågor om skadestånd avgörs så snabbt som möjligt.&lt;br&gt;Detta har i den danska lagen kommit till uttryck i ett krav på reklamation&lt;br&gt;utan oskäligt uppehåll. Ett alternativ är — som en remissinstans har&lt;br&gt;föreslagit — att ställa upp en preciserad preskriptionstid. En sådan regel&lt;br&gt;förutsätter att utgångspunkten för reklamationsfristen kan bestämmas nå-&lt;br&gt;gorlunda exakt. Detta kan vara svårt i fall då en skada eller ett förhållande&lt;br&gt;som är att betrakta som avtalsbrott har utvecklats gradvis, t. ex. vid en&lt;br&gt;successiv minskning av omsättningen. Svårigheter av detta slag kan lättare&lt;br&gt;bemästras med en skälighetsregel av den typ som har valts i Danmark.&lt;br&gt;Övervägande skäl talar enligt min mening för att den som vill kräva&lt;br&gt;skadestånd skall vara tvungen att meddela motparten detta utan oskäligt&lt;br&gt;uppehåll efter det att han fick eller borde ha fått kännedom om de omstän-&lt;br&gt;digheter som ligger till grund för kravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om rätt till skadestånd utgör en viktig del av agentens&lt;br&gt;rättsskydd. De bör därför göras tvingande till förmån för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Internationella konventioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.11.1 1978 års Haagkonvention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Sverige bör for närvarande inte tillträda konventio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har inom Haagkonferensen utarbetats en konvention om tillämplig&lt;br&gt;lag i mellanmansförhållanden (Convention on the Law Applicable to&lt;br&gt;Agency). Den antogs år 1978. Konventionen har tillträtts av Frankrike,&lt;br&gt;Nederländerna och Portugal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionen finns lagvalsregler för de förhållanden som uppstår i ett&lt;br&gt;mellanmansförhållande, dvs. förhållandet mellan huvudmannen och mel-&lt;br&gt;lanmannen (det inre förhållandet) samt mellan huvudmannen och tredje&lt;br&gt;man och mellan tredje man och mellanmannen (det yttre förhållandet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det inre förhållandet ställs i konventionen upp som&lt;br&gt;huvudregel att parterna får välja vilken lag som skall vara tillämplig. Har&lt;br&gt;något sådant val inte gjorts, gäller i första hand lagen i den stat där&lt;br&gt;mellanmannen hade sitt säte då han tog emot uppdraget. Från denna regel&lt;br&gt;finns vissa undantag. Det yttre förhållandet skall enligt en i konventionen&lt;br&gt;intagen huvudregel bedömas enligt lagen i den stat där agenten hade sitt&lt;br&gt;säte vid tiden för den aktuella transaktionen. Denna lag får i olika situatio-&lt;br&gt;ner vika för lagen i den stat där transaktionen genomfördes, t. ex. om&lt;br&gt;tredje man har säte i den staten. Bestämmelserna om det yttre förhållandet&lt;br&gt;är desamma vare sig det är fråga om förhållandet mellan huvudmannen&lt;br&gt;och tredje man eller det mellan tredje man och mellanmannen. Enligt en&lt;br&gt;generell bestämmelse, som gäller både det inre och det yttre förhållandet,&lt;br&gt;får man vid lagvalet ta hänsyn till tvingande regler i en stat till vilken&lt;br&gt;mellanmansförhållandet har en väsentlig anknytning, om dessa regler en-&lt;br&gt;ligt den statens lag skall användas oavsett vilken lag som annars utpekas av&lt;br&gt;dess internationella privaträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen har remissbehandlats. Tio remissinstanser tillstyrkte att&lt;br&gt;Sverige skulle tillträda konventionen eller ville inte motsätta sig det. Några&lt;br&gt;av dem hade dock vissa kritiska synpunkter. Från ett håll framhölls att de&lt;br&gt;nordiska länderna borde uppträda likformigt när det gäller frågan om&lt;br&gt;tillträde. Ett par andra remissinstanser ansåg att Sverige borde avvakta&lt;br&gt;och se om konventionen skulle få stor anslutning, särskilt bland de stater&lt;br&gt;som utgör mera betydande exportmarknader för oss. Två remissinstanser&lt;br&gt;intog inte någon bestämd ståndpunkt i frågan om tillträde. Konsumentver-&lt;br&gt;ket var tveksamt till ett svenskt tillträde beroende på en viss osäkerhet om&lt;br&gt;effekterna för svenskt konsumentskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tillträde till konventionen har vid flera tillfällen varit föremål&lt;br&gt;för nordiska överläggningar. Det har vid dessa framkommit att man inte i&lt;br&gt;något av de nordiska länderna anser att tiden är mogen att tillträda&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 36 § i den danska lagen om handelsagenter och handelsresande har&lt;br&gt;kompetensen att utfärda bestämmelser i enlighet med konventionen dele-&lt;br&gt;gerats till justitieministern. Av förarbetena till lagbestämmelsen framgår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att man mot bakgrund av vad som förekommit vid de nordiska överlägg- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;ningarna inte anser att det för tillfället har påvisats ett tillräckligt praktiskt&lt;br&gt;behov av att tillträda konventionen men att flera omständigheter ändå&lt;br&gt;talar för att Danmark inom överskådlig tid tar ett steg mot ratifikation av&lt;br&gt;denna (se den danska propositionen s. 26). För dansk del kompliceras läget&lt;br&gt;av att Danmark har tillträtt en EG-konvention om tillämplig lag i kont-&lt;br&gt;raktsförhållanden (80/934/EEC), som till stora delar reglerar samma frågor&lt;br&gt;som omfattas av Haagkonventionen. EG-konventionen har inte hänförts&lt;br&gt;till s. k. relevant acquis communautaire i de pågående EEA-forhandlingar-&lt;br&gt;na (se avsnitt 2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lösningar som har valts i konventionen torde i viss utsträckning&lt;br&gt;stämma överens med gällande svensk rätt på området och torde i övriga&lt;br&gt;delar kunna inlemmas däri utan några större olägenheter i sak. Mot bak-&lt;br&gt;grund av att konventionen ännu inte har vunnit någon större anslutning&lt;br&gt;och att man i våra nordiska grannländer intar en avvaktande hållning till&lt;br&gt;ett eventuellt tillträde till konventionen vill jag dock i dagsläget inte föreslå&lt;br&gt;att vi från svensk sida ensamma vidtar en sådan åtgärd. Frågan kan&lt;br&gt;naturligtvis komma i ett annat läge, om man vid kommande nordiska&lt;br&gt;överläggningar enas om att tiden är mogen att ansluta sig konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11.2 1983 års UNIDROIT-konvention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Sverige bör for närvarande inte tillträda konventio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1983 antogs en UNIDROIT-konvention om mellanmansforhållan-&lt;br&gt;den vid internationella köp av lösa saker (Convention on Agency in the&lt;br&gt;International Sale of Goods). Konventionen träder i kraft efter det att den&lt;br&gt;har tillträtts av tio stater. Hittills har endast sex stater anslutit sig till&lt;br&gt;konventionen (Chile, Frankrike, Italien, Marocko, Schweiz och Vatikan-&lt;br&gt;staten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen innehåller materiella regler avseende förhållandet mellan&lt;br&gt;huvudmannen och mellanmannen, å ena sidan, och tredje man å den&lt;br&gt;andra. Den omfattar i princip alla fullmakts- och kommissionsförhållan-&lt;br&gt;den vid internationella köp av saker. Dessa förhållanden är i svensk rätt&lt;br&gt;reglerade främst i 2 kap. avtalslagen och 2 —4 kap. KomL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller agenturförhållanden får konventionen bara betydelse for&lt;br&gt;fullmaktsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en svensk anslutning till konventionen har varit föremål for&lt;br&gt;remissbehandling. Utfallet var blandat. Av elva remissinstanser tillstyrkte&lt;br&gt;fyra anslutning eller hade ingen erinran däremot. En tillstyrkte under visst&lt;br&gt;förbehåll medan en var tveksam. Fyra remissinstanser avstyrkte anslut-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har vid nordiska överläggningar framkommit att inget av de andra&lt;br&gt;nordiska länderna står i begrepp att tillträda konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionslagskommittén har i olika sammanhang diskuterat kon-&lt;br&gt;ventionens bestämmelser med avseende på partsbindningsmönstret vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommission (se SOU 1984:85 s. 171 ff. och SOU 1988:63 s. 139, 151 ff. Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;och 171 ff.). I sitt slutbetänkande (SOU 1988:63) Kommission och dylikt&lt;br&gt;har kommittén stannat för lösningar som i olika avseenden avviker från&lt;br&gt;bestämmelserna i konventionen (se t. ex. s. 161 f.). Vid nordiska överlägg-&lt;br&gt;ningar om ny kommissionslagstiftning har skilda uppfattningar framkom-&lt;br&gt;mit i frågan huruvida konventionens bestämmelser bör väljas som förebild&lt;br&gt;(se SOU 1984:85 s. 174 f.). Frågan om ny lagstiftning rörande kommission&lt;br&gt;övervägs för närvarande i justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att det framstår som tveksamt, om Sveri-&lt;br&gt;ge bör tillträda 1983 års UNIDROIT-konvention. I vart fall bör ställnings-&lt;br&gt;tagandet anstå tills frågan om lagstiftning rörande kommission har beretts&lt;br&gt;inom regeringskansliet. Jag är alltså i dagsläget inte beredd att föreslå att vi&lt;br&gt;tillträder konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.12 Följdändringar i annan lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Reformen innebär att bestämmelser om handelsagentur skall tas in i en ny&lt;br&gt;lag och att lagregleringen rörande handelsresande och platsförsäljare skall&lt;br&gt;upphöra. Detta nödvändiggör en del ändringar i KomL, som i framtiden&lt;br&gt;bara kommer att handla om kommission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan nämnt (se avsnitt 2.7) bör det också göras en ändring i&lt;br&gt;hemförsäljningslagen (1981:1361). Handelsagenter och handelsresande&lt;br&gt;som bedriver hemförsäljning kommer i framtiden inte att undantas från&lt;br&gt;hemförsäljningslagens regler om s. k. legal ställningsfullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i en del författningar särbestämmelser om handelsresande.&lt;br&gt;Som exempel kan nämnas 3§ lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på&lt;br&gt;utländska fordon och 18 § första stycket punkt 2 lagen (1977:293) om&lt;br&gt;handel med drycker. Begreppet handelsresande används i dessa bestäm-&lt;br&gt;melser inte i samma betydelse som i KomL utan har en mer allmän&lt;br&gt;innebörd. Det förhållandet att de som i KomL kallas icke anställda han-&lt;br&gt;delsresande, dvs. som är självständiga yrkesutövare, i framtiden kommer&lt;br&gt;att hänföras till kategorin handelsagenter har därför ingen betydelse vid&lt;br&gt;tillämpningen av dessa bestämmelser. De kan alltså stå kvar oförändrade.&lt;br&gt;Jag har i denna fråga samrått med statsråden Åsbrink och Lindqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i övrigt finns det behov av en del, närmast redaktionella ändringar&lt;br&gt;i annan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.13 Ikraftträdande m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Reformen bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till den&lt;br&gt;förberedelsetid som kan behövas för att upprätta nya standardvillkor,&lt;br&gt;kontraktsformulär och liknande synes en lämplig tidpunkt vara den 1&lt;br&gt;januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen om handelsagentur blir i första hand tillämplig på agen-&lt;br&gt;turavtal som ingås efter ikraftträdandet. Det skulle vara en fördel om den&lt;br&gt;kunde gälla även de avtal som har ingåtts dessförinnan. För huvudman-&lt;br&gt;nens vidkommande kan den nya lagen komma att innebära ökade ekono-&lt;br&gt;miska förpliktelser. Han bör därför ges möjlighet att avsluta sina rättsför-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållanden med stöd av bestämmelserna i KomL. Två år får anses vara en Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;tillräckligt lång tidsfrist för detta ändamål. Det bör alltså föreskrivas att&lt;br&gt;KomL skall tillämpas på äldre agenturavtal till och med utgången av år&lt;br&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller avtal för handelsresande och platsförsäljare som&lt;br&gt;ingåtts före den nya lagens ikraftträdande bör KomL:s regler gälla under&lt;br&gt;en övergångstid av två år.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.14 Kostnader och resursbehov&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen om handelsagentur kommer knappast att medför några&lt;br&gt;kostnadsökningar for näringslivet, vare sig inom import- eller exportnä-&lt;br&gt;ringar eller inom rent inhemska branscher. En del initialkostnader upp-&lt;br&gt;kommer naturligtvis vid en översyn av gällande standardavtal och i sam-&lt;br&gt;band med informationsinsatser. Dessa kostnader bör dock bli marginella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformen torde inte heller ha några effekter på de offentliga utgifterna&lt;br&gt;eller på statsinkomsterna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om handelsagentur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och&lt;br&gt;handelsresande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.&lt;br&gt;Beträffande lagförslag 4 har jag samrått med statsrådet Åsbrink.&lt;br&gt;Lagrådet har granskat lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Förslaget till lag om handelsagentur&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under denna rubrik har sammanförts en del övergripande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rör lagens tillämpningsområde, frågan i vad mån lagens bestämmelser&lt;br&gt;är dispositiva eller tvingande och agenturavtalets form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med handelsagent förstås i denna lag den som i en näringsverksamhet har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalat med en annan, huvudmannen, att för dennes räkning självständigt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och varaktigt verka för försäljning eller köp av varor genom att ta upp Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;anbud till huvudmannen eller sluta avtal i dennes namn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 1 § i utredningens förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns legaldefinitionen på handelsagent. Motsvarande defini-&lt;br&gt;tion finns i 65 § KomL, 2 § i den danska lagen samt artiklarna 1 och 2 i&lt;br&gt;EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan av lagens rubrik framgår att den handlar om handelsagentur. I&lt;br&gt;förevarande paragraf anges de närmare förutsättningarna för att lagen skall&lt;br&gt;vara tillämplig. Utanför lagens tillämpningsområde faller t. ex. anställda&lt;br&gt;handelsresande och ensamåterförsäljare. I det följande anges vad som&lt;br&gt;skiljer dessa typer av affärsidkare från en handelsagent. Det torde finnas&lt;br&gt;visst utrymme att tillämpa lagens bestämmelser om handelsagentur ana-&lt;br&gt;logt på andra former av uppdrag. De närmare förutsättningarna för en&lt;br&gt;analog tillämpning och frågan vilken verkan en sådan tillämpning skulle&lt;br&gt;ha i det enskilda fallet får överlåtas åt rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handelsagents verksamhet kännetecknas av att han verkar för försälj-&lt;br&gt;ning eller köp för en annans, huvudmannens, räkning. Verksamheten&lt;br&gt;innebär att han antingen tar upp anbud till huvudmannen eller sluter avtal&lt;br&gt;för dennes räkning. För att agenten skall få sluta avtal krävs särskilt&lt;br&gt;bemyndigande (se 17 §). Agenten handlar hela tiden i huvudmannens&lt;br&gt;namn. Detta skiljer agenten från kommissionären, som också handlar för&lt;br&gt;huvudmannens räkning men i eget namn. Ännu längre är steget till ensam-&lt;br&gt;återförsäljaren, som handlar både för egen räkning och i eget namn. En&lt;br&gt;ensamåterförsäljare kallar sig visserligen ofta generalagent. Detta har dock&lt;br&gt;ingen inverkan på bedömningen av uppdragets karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten driver sin verksamhet som självständig uppdragstagare. Lagen&lt;br&gt;är alltså inte tillämplig på avtal som är att hänföra till anställningsavtal,&lt;br&gt;dvs. fall då mellanhanden intar ställning av arbetstagare hos uppdragsgiva-&lt;br&gt;ren. Uttrycket arbetstagare förekommer i flera olika författningar. Någon&lt;br&gt;definition av arbetstagarbegreppet finns dock inte i gällande lagstiftning.&lt;br&gt;Gränsdragningen mellan arbetstagare och självständiga uppdragstagare får&lt;br&gt;därför ske på grundval av principer som har kommit till uttryck i rätts-&lt;br&gt;praxis. Enligt gällande rätt sker denna gränsdragning mot bakgrund av en&lt;br&gt;helhetsbedömning av samtliga omständigheter i varje särskilt fall. Hänsyn&lt;br&gt;tas inte endast till innehållet i avtalet mellan parterna utan även till&lt;br&gt;omständigheter utan omedelbar anknytning till detta avtal. Det förhållan-&lt;br&gt;det att man i ett avtal använder beteckningen ”handelsagent” är inte av&lt;br&gt;avgörande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsrättskommittén har i betänkandet (SOU 1975:1) Demokrati på&lt;br&gt;arbetsplatsen gjort en utförlig kartläggning av de omständigheter som kan&lt;br&gt;ha betydelse vid bedömningen huruvida en arbetspresterande part skall&lt;br&gt;betraktas som arbetstagare eller uppdragstagare (s. 722 ff., se även SOU&lt;br&gt;1984:85 s. 91 ff.). Vissa förhållanden har särskild betydelse när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. k. merkantila mellanmän, till vilka handelsagenten räknas. Ett sådant&lt;br&gt;förhållande är graden av arbetsledning och kontroll. En uppdragstagare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. en handelsagent, bestämmer själv över sin arbetstid, arbetsplats och&lt;br&gt;sättet för arbetets utförande, frånsett de inskränkningar som påkallas av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetets natur. För en arbetstagare, däremot, är bestämmanderätten i Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;dessa frågor ofta mer eller mindre inskränkt. Ett annat förhållande av&lt;br&gt;betydelse i sammanhanget är huruvida mellanmannen enligt avtalet är&lt;br&gt;förhindrad att arbeta för andra och i vad mån han i praktiken utfor arbete&lt;br&gt;för annans räkning. Det är inte ovanligt att en handelsagent är verksam för&lt;br&gt;flera huvudmän. Skulle avtalet innehålla ett förbud för mellanmannen att&lt;br&gt;åta sig uppdrag för andra, talar detta for att mellanhavandet skall betraktas&lt;br&gt;som ett anställningsförhållande. Ytterligare en omständighet som kan&lt;br&gt;inverka på bedömningen är formen for mellanmannens ersättning. En&lt;br&gt;arbetstagare torde ha åtminstone någon garanterad lön medan uppdragsta-&lt;br&gt;garens ersättning typiskt sett är beroende av verksamhetens ekonomiska&lt;br&gt;resultat. Det är också vanligt att en arbetstagare får särskild ersättning för&lt;br&gt;sina utlägg. Av betydelse kan också vara i vems lokaler mellanmannen&lt;br&gt;bedriver sin verksamhet. Det är ett kännetecken på uppdrag att arbetet&lt;br&gt;utförs i egna lokaler, medan arbete på huvudmannens kontor i regel bara&lt;br&gt;förekommer i anställningsförhållanden. Vidare kan frågan om personlig&lt;br&gt;arbetsskyldighet inverka på bedömningen. En arbetstagare åtar sig att&lt;br&gt;personligen utföra arbetet, medan en uppdragstagare är oförhindrad att på&lt;br&gt;eget ansvar överlåta arbetet på andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen att agenten skall vara självständig uppdragstagare inne-&lt;br&gt;bär också att en ställföreträdare för en juridisk person, t. ex. en styrelsele-&lt;br&gt;damot i ett aktiebolag, inte är att betrakta som agent för den juridiska&lt;br&gt;personen. Vidare faller ställföreträdarskap på familjerättens område helt&lt;br&gt;utanför lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen skiljer sig på en viktig punkt från motsvarande bestämmelse&lt;br&gt;i KomL (65 §). Ett av KomL:s kriterier på handelsagent är att denne har&lt;br&gt;eget kontor eller annan egen lokal, dit meddelanden angående verksamhe-&lt;br&gt;ten kan ställas. Denna förutsättning har inte tagits med i förevarande&lt;br&gt;paragraf, som härvidlag stämmer överens med den danska lagen och EG-&lt;br&gt;direktivet. Detta innebär att icke anställda handelsresande och platsför-&lt;br&gt;säljare (jfr 85 och 93 §§ KomL) betraktas som handelsagenter enligt de nya&lt;br&gt;bestämmelserna, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Däremot&lt;br&gt;faller anställda handelsresande och platsförsäljare utanför den nya lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I definitionen på handelsagent ligger också att det rör sig om ett varak-&lt;br&gt;tigt uppdrag. En mellanman som inte är varaktigt knuten till huvudman-&lt;br&gt;nen utan endast har åtagit sig att förmedla en enstaka affär för dennes&lt;br&gt;räkning brukar betecknas mäklare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att agenturuppdraget skall vara varaktigt innebär inte att&lt;br&gt;avtalet måste ha ingåtts på obestämd tid eller för en mycket lång tidsperi-&lt;br&gt;od. Även ett agenturavtal som ingåtts för exempelvis en säsong eller en&lt;br&gt;kampanj är att anse som varaktigt i lagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kravet på varaktighet skiljer sig bestämmelsen i förevaran-&lt;br&gt;de paragraf från KomL:s definition på handelsagent, som omfattar även&lt;br&gt;icke varaktiga uppdrag. Vissa bestämmelser i KomL förutsätter dock att&lt;br&gt;uppdraget är varaktigt. Den nu valda lösningen stämmer överens med den&lt;br&gt;i den danska lagen och EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen huruvida uppdraget är varaktigt eller inte får i första hand&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ske utifrån vad parterna har avtalat. Det förhållandet att en rad enstaka Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;uppdrag från samma huvudman följer på varandra innebär inte i sig att det&lt;br&gt;föreligger ett varaktigt avtalsförhållande mellan parterna. På områden där&lt;br&gt;det är vanligt med varaktiga uppdrag kan dock en upprepning av enstaka&lt;br&gt;uppdrag tyda på att parterna har för avsikt att etablera ett varaktigt&lt;br&gt;avtalsförhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller bara om agenturen bedrivs i näringsverksamhet. Att agen-&lt;br&gt;ten skall vara näringsidkare bör ges samma innebörd som i annan civil-&lt;br&gt;rättslig lagstiftning. Som näringsidkare räknas vaije fysisk eller juridisk&lt;br&gt;person som driver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär&lt;br&gt;att den kan betecknas som yrkesmässig. Utanför denna krets faller t. ex. en&lt;br&gt;privatperson som utan vinningssyfte förmedlar affarer för en idrottsför-&lt;br&gt;ening. I den danska lagen och EG-direktivet har man inte använt sig av&lt;br&gt;begreppet näringsverksamhet. Där ställs i stället upp förutsättningen att&lt;br&gt;agenten utför uppdraget mot ersättning. Det torde i praktiken inte vara&lt;br&gt;någon avgörande skillnad mellan den svenska lösningen och den som valts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Danmark och EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens verksamhet skall omfatta handel med varor. Med ”vara” åsyf-&lt;br&gt;tas det som i juridiskt språk vanligen betecknas som ”lösöre”. Detta&lt;br&gt;begrepp är snävare än begreppet ”lös egendom”, vilket omfattar all egen-&lt;br&gt;dom som inte är fast. Varor är fysiska föremål eller saker. Utanför begrep-&lt;br&gt;pet faller t. ex. byggnad på annans mark, värdepapper och rättigheter av&lt;br&gt;olika slag såsom bostadsrätt och tomträtt. Begränsningen till handel med&lt;br&gt;varor innebär att flera typer av mellanmän faller utanför lagens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde. Lagen omfattar således inte värdepappersmäklare, försäk-&lt;br&gt;ringsagenter, speditörer, fastighetsmäklare eller skeppsmäklare. Även i&lt;br&gt;KomL, den danska lagen och EG-direktivet är tillämpningsområdet in-&lt;br&gt;skränkt till varuhandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller både köp och försäljning av varor. Detta är en utvidgning av&lt;br&gt;tillämpningsområdet jämfört med KomL, som bara gäller försäljnings-&lt;br&gt;agentur. Det danska förslaget och EG-direktivet omfattar dock både köp&lt;br&gt;och försäljning. Inköpsagentur torde förekomma i avsevärt mindre ut-&lt;br&gt;sträckning än försäljningsagentur. En del av lagens bestämmelser tar sikte&lt;br&gt;bara på försäljningsuppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förekomma att ett förmedlingsuppdrag omfattar både överlåtel-&lt;br&gt;se av en vara och utförande av en tjänst med avseende på varan. Avtal som&lt;br&gt;på detta sätt innehåller olika beståndsdelar brukar kallas blandade avtal. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § tredje stycket 1990 års köplag dras gränsen för när ett avtal med inslag&lt;br&gt;av både köp och tjänst skall betraktas som köp i köplagens mening. Enligt&lt;br&gt;denna bestämmelse gäller inte köplagen i fall då tjänsten utgör den övervä-&lt;br&gt;gande delen av leverantörens förpliktelse. Ett blandat avtal som uppfyller&lt;br&gt;köplagens kriterier på köp bör bedömas som köp också vid tillämpningen&lt;br&gt;av förevarande paragraf. Ett agenturavtal som avser förmedling av sådana&lt;br&gt;avtal bör alltså falla under lagen, såvida förutsättningarna härför i övrigt är&lt;br&gt;uppfyllda. Om en mellanman t. ex. förmedlar uppdrag åt huvudmannen&lt;br&gt;att leverera maskiner och i anslutning till leveransen installera maskinen,&lt;br&gt;bör det hela betraktas som förmedling av försäljning så länge leveransen av&lt;br&gt;maskinen — och inte installationen — framstår som den övervägande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delen av huvudmannens prestation gentemot tredje man (jfr prop. Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;1988/89: 76 s. 64).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om agenturavtalet är avfattat med tanke på förmedlingsuppdrag&lt;br&gt;som faller inom ramen for lagen kan det inträffa att agenten i enstaka fall&lt;br&gt;förmedlar blandade avtal där inslaget av tjänst dominerar. Det bör också i&lt;br&gt;sådana fall finnas visst utrymme att tillämpa bestämmelserna om handels-&lt;br&gt;agentur på transaktionen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i denna lag gäller i stället&lt;br&gt;för lagens bestämmelser, om inte annat anges i lagen. Med avtalsvillkor&lt;br&gt;jämställs praxis som har utbildats mellan parterna samt handelsbruk eller&lt;br&gt;annan sedvänja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det av lagen framgår att en bestämmelse inte får åsidosättas genom&lt;br&gt;avtal, gäller bestämmelsen också framför praxis som har utbildats mellan&lt;br&gt;parterna och framför handelsbruk eller annan sedvänja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 3 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges i vad mån lagens bestämmelser är dispositiva. Den&lt;br&gt;motsvaras till viss del av 1 § KomL och del av 1 § i den danska lagen. I EG-&lt;br&gt;direktivet finns inte någon övergripande bestämmelse av detta slag. Där-&lt;br&gt;emot anges i fråga om vissa särskilda bestämmelser att de är tvingande i&lt;br&gt;större eller mindre utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel har i första stycket angivits att lagens bestämmelser är&lt;br&gt;dispositiva, dvs. att bestämmelserna får träda tillbaka för vad parterna har&lt;br&gt;avtalat, för praxis som har utbildats mellan parterna och för handelsbruk&lt;br&gt;eller annan sedvänja. En del av bestämmelserna i lagen är dock tvingande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår till en början att lagens bestämmelser — om&lt;br&gt;inte annat anges beträffande enskilda bestämmelser i lagen — kan frångås&lt;br&gt;genom agenturavtalet. Oftast torde parterna ha upprättat ett skriftligt&lt;br&gt;agenturkontrakt. Även muntliga avtal kan förekomma (jfr dock 4 §). Inne-&lt;br&gt;hållet i det avtal som träffats mellan parterna får bestämmas enligt allmän-&lt;br&gt;na avtalsrättsliga principer. Inte bara vad som ingår i det ursprungliga&lt;br&gt;agenturavtalet utan även senare överenskomna villkor kan sätta lagens&lt;br&gt;bestämmelser åt sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i lagen kan vidare sättas ur kraft genom praxis som har&lt;br&gt;utbildats mellan parterna. Vad som skall krävas för att en sådan privat&lt;br&gt;praxis skall anses föreligga kan inte anges generellt. Det bör finnas ett visst&lt;br&gt;utrymme för en skönsmässig bedömning av t. ex. det privata brukets&lt;br&gt;skälighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen kan lagens bestämmelser få vika för handelsbruk eller annan&lt;br&gt;sedvänja. En allmän förutsättning för att exempelvis ett handelsbruk skall&lt;br&gt;få företräde framför lagen är att det generellt har godtagits och efterföljs&lt;br&gt;inom branschen i fråga. Den närmare bedömningen måste överlåtas åt&lt;br&gt;rättstillämpningen. Detsamma gäller bedömningen av fall då flera olika&lt;br&gt;handelsbruk kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket antyds inledningsvis att vissa bestämmelser i lagen inte&lt;br&gt;viker för avtal m. m. på det sätt som nyss angivits utan att bestämmelserna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fråga är tvingande. De bestämmelser som avses innehåller själva en Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;upplysning om sin tvingande karaktär. I vissa fall får bestämmelsen inte&lt;br&gt;åsidosättas till nackdel for någon av parterna. Oftast är dock endast&lt;br&gt;avvikelser till nackdel för agenten förbjudna. Att en viss bestämmelse är&lt;br&gt;tvingande har, beroende på sammanhanget, formulerats på olika sätt. I en&lt;br&gt;del fall sägs att parten inte kan avstå från sin rätt enligt paragrafen i fråga, i&lt;br&gt;andra att avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i paragrafen inte&lt;br&gt;är bindande för parten. Även andra formuleringar förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som är tvingande gentemot bägge parter finns i 4 § (rätt&lt;br&gt;till skriftligt avtal), 5 och 7 §§ (parternas skyldigheter) samt 24 och 25 §§&lt;br&gt;(uppsägningstid m. m.). Bestämmelser som — helt eller delvis — är tving-&lt;br&gt;ande till skydd för agenten har intagits i 11 och 12 §§ (provision),&lt;br&gt;13ochl4§§ (provisionsnota m.m.), 15och 16 §§ (retentionsrätt m.m.),&lt;br&gt;24 § (uppsägningstid), 26 § (förtida uppsägning), 28 — 31 §§ (avgångsveder-&lt;br&gt;lag), 34 § (skadestånd) samt 35 § (konkurrensklausuler).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bestämmelser i lagen rör förhållandet till tredje man. Ett avtal&lt;br&gt;mellan agenten och huvudmannen att dessa bestämmelser skall åsidosättas&lt;br&gt;till förfång för tredje man binder naturligtvis inte någon som inte är part i&lt;br&gt;det avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket sägs att en bestämmelse som enligt lagen inte kan åsido-&lt;br&gt;sättas genom avtal inte heller kan åsidosättas genom praxis, handelsbruk&lt;br&gt;m. m. Den huvudsakliga innebörden av denna bestämmelse är att praxis&lt;br&gt;m. m. som redan är i bruk då lagen träder i kraft får vika för lagens&lt;br&gt;tvingande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse som enligt lagen inte får åsidosättas till nackdel för&lt;br&gt;agenten får inte heller åsidosättas till nackdel för denne genom ett avtal om&lt;br&gt;att främmande rätt skall tillämpas på rättsförhållandet, om rättsförhållan-&lt;br&gt;det annars skulle bedömas enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen, som saknar motsvarighet i KomL och EG-direktivet men&lt;br&gt;som har sin motsvarighet i 1 § andra stycket i den danska lagen, framgår&lt;br&gt;att lagens tvingande bestämmelser inte kan kringgås till nackdel för agen-&lt;br&gt;ten genom en lagvalsklausul. Motsvarande princip anses utan uttryckligt&lt;br&gt;lagstöd gälla arbetsavtal och konsumentavtal. När det gäller agenturavtal&lt;br&gt;och vissa andra s. k. weak-party-avtal har rättsläget på denna punkt varit&lt;br&gt;oklart, även om starka skäl talar för att dessa avtal skall betraktas på&lt;br&gt;samma sätt som arbets- och konsumentavtalen. Genom förevarande be-&lt;br&gt;stämmelse undanröjs tveksamheten för agenturavtalens del. Som har&lt;br&gt;framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) är det inte avsett att&lt;br&gt;bestämmelsen skall tolkas motsatsvis med avseende på andra s. k. weak-&lt;br&gt;party-avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten och huvudmannen inte avtalat om vilken lag som skall&lt;br&gt;tillämpas på agenturförhållandet torde detta enligt svensk internationell&lt;br&gt;privaträtt bedömas enligt lagen i det land där agenten har sitt affärsställe, i&lt;br&gt;vart fall om agenten utövar huvuddelen av sin verksamhet i det landet. För&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en i Sverige verksam agent med affarsställe här bör agenturforhållandet Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;alltså bedömas enligt svensk rätt, såvida parterna inte har kommit överens&lt;br&gt;om att främmande rätt skall tillämpas på deras mellanhavande. Om par-&lt;br&gt;terna har träffat en sådan överenskommelse, innebär bestämmelsen i&lt;br&gt;förevarande paragraf att agenten ändå har kvar det skydd som de tvingan-&lt;br&gt;de bestämmelserna i den svenska lagen tillförsäkrar honom. I dessa delar&lt;br&gt;saknar alltså lagvalsklausulen bindande verkan för honom, om den skulle&lt;br&gt;leda till ett för honom sämre resultat än den svenska lagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de internationellt privaträttsliga reglerna leder till att agenturavta-&lt;br&gt;let, i avsaknad av en lagvalsklausul, skall bedömas enligt utländsk rätt, blir&lt;br&gt;bestämmelsen i förevarande paragraf inte aktuell. 1 fall där agenten har&lt;br&gt;affarsställe utomlands och utövar sin verksamhet där, torde bestämmelsen&lt;br&gt;följaktligen inte lägga några hinder i vägen för att parterna avviker från&lt;br&gt;den svenska lagens tvingande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen tar bara sikte på fall då lagvalsklausulen är till nackdel för&lt;br&gt;agenten. Giltigheten av en lagvalsklausul som leder till oskäliga resultat för&lt;br&gt;huvudmannen får bedömas enligt allmänna avtalsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om agenten eller huvudmannen begär det, skall en handling som återger&lt;br&gt;agenturavtalet och ändringar i detta upprättas och undertecknas av parter-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna kan inte avstå från sin rätt att på begäran få en sådan handling&lt;br&gt;som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att vardera parten kan kräva att agenturavtalet&lt;br&gt;upprättas skriftligen. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns&lt;br&gt;inte i KomL. Däremot finns bestämmelser av samma innehåll i 3 § i den&lt;br&gt;danska lagen och artikel 13 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett agenturavtal är giltigt vare sig det är muntligt eller skriftligt. I de&lt;br&gt;flesta fall torde dock avtalet avfattas i skriftlig form. Flera branschorgani-&lt;br&gt;sationer har egna avtalsformulär. Medlemmarna brukar uppmanas att&lt;br&gt;upprätta sina avtal i skriftlig form och helst då på organisationens eget&lt;br&gt;formulär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både agenten och huvudmannen kan enligt första stycket kräva att&lt;br&gt;parternas överenskommelse bekräftas i ett skriftligt agenturavtal. Detta&lt;br&gt;gäller oberoende av agenturförhållandets längd. Avtalet skall undertecknas&lt;br&gt;av bägge parter. I övrigt gäller inga särskilda formkrav. I avtalet bör i&lt;br&gt;första hand anges de villkor som framstår som viktiga för den part som har&lt;br&gt;begärt skriftlig form. Det bör i övrigt stå parterna fritt att avgöra hur&lt;br&gt;detaljerat deras skyldigheter och rättigheter skall anges i avtalet. Har&lt;br&gt;parterna olika uppfattning i frågan hur detaljerat det skriftliga avtalet skall&lt;br&gt;vara, bör den parts uppfattning bli avgörande som vill ha längst gående&lt;br&gt;preciseringar, förutsatt att dessa håller sig inom rimliga gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ett avtalsvillkor har lämnats utanför det skriftliga avtalet innebär&lt;br&gt;inte att en part skulle vara förhindrad att åberopa villkoret. I regel torde&lt;br&gt;det vara den part som åberopar villkoret som har bevisbördan för dess &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;existens och närmare innebörd. Denna utgångspunkt är dock inte alltid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;given. Bedömningen kan bli en annan t. ex. om det omstridda villkoret är Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;av grundläggande betydelse för agenturförhållandet och det skriftliga avta-&lt;br&gt;let bara avhandlar några speciella frågor. I sådana fall kan det finnas skäl&lt;br&gt;att avgöra frågan om bevisbördans placering på samma sätt som om något&lt;br&gt;skriftligt avtal inte hade existerat. Allmänna principer om bevisbördans&lt;br&gt;placering kan här leda till olika resultat beroende på omständigheterna i&lt;br&gt;det särskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan parterna regleras inte bara av agenturavtalet utan&lt;br&gt;också av lagens bestämmelser, handelsbruk m. m. (jfr 2 §). I sammanhang-&lt;br&gt;et bör också nämnas att ett tidsbestämt agenturavtal kan förändras att&lt;br&gt;gälla tills vidare utan andra åtgärder från parternas sida än att de fortsätter&lt;br&gt;avtalsförhållandet efter den första avtalstidens slut (se25 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att rätten till skriftlig form gäller också änd-&lt;br&gt;ringar i avtalet. Ordet ”ändringar” skall förstås så att därmed avses även&lt;br&gt;tillägg av nya avtalsklausuler. Parterna kan välja mellan att skriva ett helt&lt;br&gt;nytt avtal eller att skriva ett tillägg till det ursprungliga avtalet. I övrigt gör&lt;br&gt;sig samma synpunkter gällande som beträffande den grundläggande rätten&lt;br&gt;till skriftligt avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle motparten vägra gå med på att upprätta ett skriftligt avtal trots att&lt;br&gt;ett giltigt agenturavtal har träffats, kan den part som vill ha ett skriftligt&lt;br&gt;avtal väcka talan vid domstol och yrka förpliktande för motparten att&lt;br&gt;fullgöra sin skyldighet i detta avseende. Om förutsättningar i övrigt förelig-&lt;br&gt;ger, kan frågan anhängigöras vid kronofogdemyndighet genom en ansökan&lt;br&gt;om vanlig handräckning enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggan-&lt;br&gt;de och handräckning. En vägran av nu angivet slag torde ofta ha väsentlig&lt;br&gt;betydelse för den part som har framfört kravet på skriftlighet. Han kan i så&lt;br&gt;fall säga upp avtalet med omedelbar verkan enligt 26 § första stycket&lt;br&gt;punkt 1. Även skadeståndsskyldighet kan komma i fråga (jfr 33 § första&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket slås fast att bestämmelserna i första stycket är tvingande&lt;br&gt;till förmån för båda parter. Även om parterna har varit ense om att avtalet&lt;br&gt;skulle vara muntligt, kan alltså envar av dem när som helst under avtalsti-&lt;br&gt;den kräva att ett skriftligt avtal skall upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta avsnitt innehåller bestämmelser om agentens skyldigheter gentemot&lt;br&gt;huvudmannen. Här behandlas inte bara allmänt hållna skyldigheter av&lt;br&gt;grundläggande karaktär, såsom lojalitetsplikt och informationsplikt, utan&lt;br&gt;även vissa mera detaljerade åligganden, t. ex. vårdplikt och skyldighet att&lt;br&gt;hålla försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten skall vid uppdragets fullgörande tillvarata huvudmannens intres-&lt;br&gt;sen samt handla lojalt och redligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger agenten särskilt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. göra skäliga ansträngningar för att inhämta anbud och, om det ingår i&lt;br&gt;uppdraget, sluta avtal om sådant som omfattas av agenturavtalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underrätta huvudmannen om anbud som har upptagits och avtal som Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;har ingåtts samt om andra omständigheter av betydelse for uppdraget som&lt;br&gt;agenten känner till, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. följa skäliga anvisningar från huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i denna paragraf är inte&lt;br&gt;bindande for parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 5 och 6 §§ i kommitténs forslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger besked om agentens grundläggande skyldigheter gentemot&lt;br&gt;huvudmannen. Bestämmelsen motsvaras i viss mån av 66 §KomL. Den&lt;br&gt;överensstämmer med 4 § i den danska lagen samt med artiklarna 3 och 5 i&lt;br&gt;EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är knappast möjligt att i lagen ta in en uttömmande beskrivning av&lt;br&gt;vad agenten har att iaktta i olika avseenden. Dessa skyldigheter beror i hög&lt;br&gt;grad på omständigheterna i det enskilda fallet. Man får i första hand utgå&lt;br&gt;från agenturavtalet, branschsedvänja och konkreta omständigheter vid&lt;br&gt;uppdragets utförande. 1 vissa hänsenden kompletteras de allmänna regler-&lt;br&gt;na i förevarande paragraf av mera konkreta bestämmelser i andra paragra-&lt;br&gt;fer. Av 6 § framgår således att agenten har vissa skyldigheter med avseende&lt;br&gt;på bland annat varor som han har i sin besittning. I 32 och 33 §§ finns&lt;br&gt;bestämmelser om agentens åligganden vid uppdragets upphörande. Vidare&lt;br&gt;innehåller 17,22 och 23 §§ bestämmelser om vissa begränsningar av agen-&lt;br&gt;tens handlingsfrihet vid kontakt med tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om agenten åsidosätter sina skyldigheter gentemot huvudmannen kan&lt;br&gt;han bli skadeståndsskyldig enligt bestämmelserna i 34 §. Är agentens för-&lt;br&gt;summelse av väsentlig betydelse för huvudmannen, kan denne säga upp&lt;br&gt;agenturavtalet med omedelbar verkan enligt 26 § första stycket punkt 1.&lt;br&gt;Vid väsentlig pliktförsummelse från agentens sida kan också rätten till&lt;br&gt;avgångsvederlag falla bort (se 29 § punkt 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket slås fast att agenten skall tillvarata huvudmannens intres-&lt;br&gt;sen och handla lojalt och redligt. Vad som är huvudmannens intressen&lt;br&gt;torde i regel framgå av de uppgifter som denne lämnar då agenturavtalet&lt;br&gt;ingås och av vad som framkommer därefter. Även avtalets innehåll i övrigt&lt;br&gt;kan ha viss betydelse. Om innebörden av huvudmannens intresse inte kan&lt;br&gt;klarläggas på något annat sätt får man försöka ta ställning till hur en&lt;br&gt;erfaren och omsorgsfull agent skulle ha förfarit i den uppkomna situatio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lojalitetsplikten innebär att agenten vid en intressekonflikt mellan hu-&lt;br&gt;vudmannen och motparten (tredje man) har skyldighet att tillvarata hu-&lt;br&gt;vudmannens intressen. Här föreligger en skillnad jämfört med en mäklare,&lt;br&gt;som anses ikläda sig lojalitetsförpliktelser inte bara gentemot huvudman-&lt;br&gt;nen utan även i förhållande till tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central fråga är om agentens allmänna lojalitetsplikt innefattar ett&lt;br&gt;förbud för honom att åta sig uppdrag för andra eller driva handel för egen&lt;br&gt;räkning i en verksamhet som konkurrerar med huvudmannens. Frågan&lt;br&gt;kan inte besvaras generellt. Man får se på omständigheterna i det enskilda&lt;br&gt;fallet. I vissa fall ger förhållandena klart vid handen att det är oförenligt&lt;br&gt;med agentens lojalitetsplikt att bedriva sådan konkurrerande verksamhet.&lt;br&gt;I andra fall kan det i stället ligga i huvudmannens intresse att ha en agent&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som marknadsför flera olika fabrikat eller märken och därigenom ger Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;kundkretsen en valmöjlighet. Direkt konkurrens av detta slag förekommer&lt;br&gt;t. ex. inom vissa vinagenturer och inom kosmetikabranschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står parterna fritt att i agenturavtalet reglera frågan om agentens rätt&lt;br&gt;att bedriva verksamhet som konkurrerar med huvudmannens. Man kan&lt;br&gt;därvid antingen slå fast att agenten är oförhindrad att bedriva konkurre-&lt;br&gt;rande verksamhet eller ta in ett förbud mot att han gör det. Av 35 §&lt;br&gt;framgår att ett sådant konkurrensförbud får ges endast begränsad räckvidd&lt;br&gt;för tiden efter det att agenturavtalet har upphört. I fall då frågan inte&lt;br&gt;uttryckligen har reglerats mellan parterna kan omständigheterna ändå tala&lt;br&gt;för att man har avsett att agenten skall vara underkastad ett förbud av&lt;br&gt;detta slag. Sådana omständigheter kan vara att agentens vederlag till någon&lt;br&gt;del utgörs av ett fast belopp eller att agenten har ensamrätt till det område&lt;br&gt;där han är verksam. Frågan om konkurrerande verksamhet från agentens&lt;br&gt;sida behandlas ytterligare vid genomgången av reglerna om förtida uppsäg-&lt;br&gt;ning på grund av kontraktsbrott i 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga är om agenten har rätt att använda sig av underagenter.&lt;br&gt;Utgångspunkten torde vara att han inte har sådan rätt om han inte särskilt&lt;br&gt;har kommit överens med huvudmannen om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har vissa av agentens skyldigheter särskilt understrukits.&lt;br&gt;Uppräkningen i de tre punkterna får dock inte ses som en uttömmande&lt;br&gt;beskrivning av agentens åligganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt 1 framgår att agenten skall göra skäliga ansträngningar för att&lt;br&gt;inhämta anbud och, i förekommande fall, ingå avtal. För att sluta avtal&lt;br&gt;krävs särskilt bemyndigande (se 17 §). Det är naturligtvis svårt att precise-&lt;br&gt;ra vad som skall anses utgöra skäliga ansträngningar i lagens bemärkelse.&lt;br&gt;Kravet får sättas i relation till avtalet mellan parterna, sedvanan inom&lt;br&gt;branschen och de faktiska förhållandena. Av agenturavtalet kan uttryckli-&lt;br&gt;gen framgå att agenten skall uppnå ett visst försäljningsresultat eller företa&lt;br&gt;ett visst antal resor. I andra fall kan agentens åligganden vara mera vagt&lt;br&gt;angivna. Man bör i regel kunna förvänta sig ett större mått av ansträngning&lt;br&gt;från en agent som anlitats för att upparbeta en ny marknad än från&lt;br&gt;innehavaren av en etablerad agentur där verksamheten främst går ut på att&lt;br&gt;vidmakthålla redan inarbetade kundkontakter. Att agenten har ensamrätt&lt;br&gt;till ett område eller att hans vederlag till någon del utgörs av ett fast belopp&lt;br&gt;är omständigheter som i regel torde skärpa kraven på aktivitet från agen-&lt;br&gt;tens sida. En allmän utgångspunkt bör vara att agenten strävar efter att&lt;br&gt;avsluta sina uppdrag så snart som möjligt. Frågan om vad som ligger i&lt;br&gt;begreppet skäliga ansträngningar behandlas ytterligare vid genomgången&lt;br&gt;av reglerna om förtida uppsägning i 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 2 finns en bestämmelse om informationsplikt. Agenten skall&lt;br&gt;underrätta huvudmannen om anbud och avtal samt andra omständigheter&lt;br&gt;av betydelse för uppdraget. Informationspliktens omfattning och närmare&lt;br&gt;innehåll beror på vilken typ av verksamhet agenten bedriver. Agenten skall&lt;br&gt;lämna sin information på eget initiativ. I paragrafen anges inte på vilket&lt;br&gt;sätt informationen skall lämnas. Parterna har möjlighet att i agenturavta-&lt;br&gt;let precisera hur informationsplikten skall fullgöras och vad den skall&lt;br&gt;omfatta. Därvid måste dock iakttas att regeln om informationsplikt i sig är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvingande. Ett meddelande som nu avses befordras på avsändarens risk (jfr Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;36 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsplikten omfattar till en början anbud som har upptagits och&lt;br&gt;avtal som har slutits. Vid vilken tid informationen skall lämnas torde i de&lt;br&gt;flesta fall vara reglerat i agenturavtalet. Har så inte skett bör agenten ha&lt;br&gt;rätt att i viss utsträckning vänta med rapporteringen tills han samlat på sig&lt;br&gt;ett antal anbud m. m. och sedan redovisa dessa i ett enda sammanhang.&lt;br&gt;Om agenten har anledning att räkna med att huvudmannen måste handla&lt;br&gt;snabbt, t. ex. på grund av särskilda förhållanden på marknaden, bör han&lt;br&gt;dock vara skyldig att avlägga rapport omedelbart. Även om det inte sägs&lt;br&gt;uttryckligen i lagen, får det anses vara en förutsättning för skyldigheten att&lt;br&gt;rapportera ett anbud att detta förtjänar avseende. Agenten behöver alltså&lt;br&gt;inte underrätta huvudmannen om anbud som det är uppenbart att huvud-&lt;br&gt;mannen inte skulle överväga att acceptera. Så länge huvudmannen inte har&lt;br&gt;fått kännedom om ett sådant anbud behöver han inte heller reklamera till&lt;br&gt;anbudsgivaren för att undslippa bundenhet genom passivitet enligt 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens informationsplikt omfattar också andra omständigheter av&lt;br&gt;betydelse för uppdraget. Han bör således hålla huvudmannen underrättad&lt;br&gt;om rådande och förväntade marknadsförhållanden inom verksamhetsom-&lt;br&gt;rådet. Det kan gälla t. ex. resultatprognoser och förändringar i marknadslä-&lt;br&gt;get eller prisstopp och andra myndighetsingripanden. En försäljningsagent&lt;br&gt;bör också upplysa huvudmannen om vad kunderna anser om produkterna,&lt;br&gt;vilka brister dessa har och hur de kan förbättras. Upplysningsplikt förelig-&lt;br&gt;ger vidare då agenten känner till att hans ensamförsäljningsrätt har kränkts&lt;br&gt;eller att patent- eller varumärkesintrång har ägt rum. Vid inköpsagentur&lt;br&gt;bör agenten hålla huvudmannen orienterad i kvalitetsfrågor med avseende&lt;br&gt;på de produkter som huvudmannen avser att köpa. Andra uppgifter av&lt;br&gt;intresse är vad agenten vet om konkurrenternas verksamhet, marknadsfö-&lt;br&gt;ring och prispolitik och om brister i kundernas betalningsförmåga eller&lt;br&gt;leveransmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har viss rätt att innehålla huvudmannens egendom och att&lt;br&gt;sedan sälja varor som har innehållits (se 15 och 16 §§). Hans informa-&lt;br&gt;tionsplikt enligt förvarande paragraf innebär att han är skyldig att hålla&lt;br&gt;huvudmannen underrättad om när han tar i anspråk denna kvarhållnings-&lt;br&gt;rätt och när han står i begrepp att sälja innehållna varor. Det är för övrigt&lt;br&gt;en förutsättning för försäljningsrätt att huvudmannen tidigare har fått&lt;br&gt;meddelande om att agenten innehåller varorna i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelseskyldigheten gäller bara uppgifter som agenten känner till.&lt;br&gt;I denna skyldighet ligger alltså inte någon plikt att aktivt införskaffa&lt;br&gt;uppgifter. Om en agent misstänker att en kund inte är kreditvärdig torde&lt;br&gt;han sålunda inte vara skyldig att närmare undersöka förhållandet. Där-&lt;br&gt;emot bör han vidarebefordra misstanken till huvudmannen. I fall då&lt;br&gt;agenten känner till att en kund inte är kreditvärdig är han dock skyldig att&lt;br&gt;underrätta huvudmannen om förhållandet. Om huvudmannen önskar att&lt;br&gt;agenten skall vara aktivt verksam för att samla in information av detta slag&lt;br&gt;får detta avtalas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 3 sägs att agenten skall följa skäliga anvisningar från huvudman-&lt;br&gt;nen. Dessa anvisningar kan lämnas antingen vid uppdragets början eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medan det pågår. Om förändringar uppstår, t. ex. på så sätt att priserna på Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;marknaden ändras, bör agenten begära nya instruktioner av huvudman-&lt;br&gt;nen. Skulle agenten inte hinna invänta nya instruktioner, innebär lojali-&lt;br&gt;tetsplikten enligt första stycket att han bör anpassa sig till de ändrade&lt;br&gt;förhållandena när han utfor uppdraget. Han bör inte i det läget kunna&lt;br&gt;ursäkta sig med att han inte har fått några nya instruktioner av huvudman-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydnadsplikten gäller bara anvisningar som är skäliga. Vid skälighetsbe-&lt;br&gt;dömningen får man ta hänsyn till att agenten har ställning av självständig&lt;br&gt;näringsidkare. Detta sätter en gräns for lydnadsplikten när det gäller&lt;br&gt;sådana förhållanden som t. ex. arbetstid och sättet for arbetets utförande.&lt;br&gt;Lydnadsplikten förutsätter också att huvudmannens instruktioner faller&lt;br&gt;inom ramen för god affärssed. Om huvudmannen skulle kräva att agenten&lt;br&gt;gör något som faller utanför denna ram, kan agenten vägra att utföra&lt;br&gt;uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan huvudmannens anvisningar komma i konflikt med agentens&lt;br&gt;rätt att innehålla varor och annat till säkerhet för fordringar gentemot&lt;br&gt;huvudmannen. Det ligger i sakens natur att lydnadsplikten i dessa fall får&lt;br&gt;stå tillbaka för agentens intresse att utöva sin kvarhållningsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket är paragrafens bestämmelser tvingande i förhållande&lt;br&gt;till bägge parter. Även i den danska lagen och i EG-direktivet har bestäm-&lt;br&gt;melserna om agentens skyldigheter gjorts tvingande på motsvarande sätt.&lt;br&gt;Eftersom den närmare innebörden av agentens skyldigheter enligt första&lt;br&gt;och andra stycket i stor utsträckning beror på innehållet i agenturavtalet,&lt;br&gt;kommer bestämmelsernas tvingande karaktär att i praktiken få begränsad&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten skall väl vårda varor och annat som tillhör huvudmannen och&lt;br&gt;som är i agentens besittning. Agenten skall hålla den sakförsäkring som&lt;br&gt;behövs. Huvudmannens varor skall hållas avskilda från andra varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten rätt att ta emot betalning för sålda varor, är han skyldig att&lt;br&gt;hålla mottagna medel avskilda och avge redovisning för sitt uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 7 och 8 §§ i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen preciseras agentens skyldigheter med avseende på dels huvud-&lt;br&gt;mannens varor m. m., dels redovisningsmedel. Den motsvaras till viss del&lt;br&gt;av 75 § KomL jämförd med 10 § samma lag och 7 § i den danska lagen om&lt;br&gt;handelsagenter och handelsresande jämförd med 10 § i den danska kom-&lt;br&gt;missionslagen. Paragrafen saknar motsvarighet i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens bestämmelser är dispositiva (jfr 2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket slås inledningsvis fast att agenten har en vårdplikt när det&lt;br&gt;gäller egendom som tillhör huvudmannen och som är i agentens besitt-&lt;br&gt;ning. Vårdplikten avser till en början varor som agenten har till försäljning&lt;br&gt;för huvudmannens räkning eller som han har köpt in åt huvudmannen.&lt;br&gt;Den gäller vidare annan egendom som har ställts till agentens förfogande,&lt;br&gt;såsom demonstrationsvaror, broschyrer, varuprover, affärshandlingar av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika slag och elektronisk utrustning. Agentens vårdplikt gäller under vissa Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;omständigheter även efter uppdragets upphörande (se 32 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer att agenturavtalet innehåller detaljerade bestämmelser&lt;br&gt;om hur vårdplikten närmare skall utövas. 1 övrigt får man överväga hur en&lt;br&gt;samvetsgrann och kunnig yrkesman skulle ha ordnat vården i motsvarande&lt;br&gt;situation. Av bestämmelsens dispositiva karaktär följer att parterna kan&lt;br&gt;komma överens om en mindre långtgående vårdplikt än vad som följer av&lt;br&gt;överväganden av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle agenten brista i sin vårdplikt kan han bli skyldig att utge skade-&lt;br&gt;stånd till huvudmannen (jfr 34 §). Vid försummelser av väsentlig betydelse&lt;br&gt;för huvudmannen kan denne säga upp agenturavtalet med omedelbar&lt;br&gt;verkan (jfr 26 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket sägs vidare att agenten skall hålla den sakförsäkring som&lt;br&gt;behövs. Försäkringsplikten omfattar både varor och annan egendom som&lt;br&gt;tillhör huvudmannen och som agenten har i sin besittning. Det kan inte&lt;br&gt;generellt anges vilken typ av sakförsäkring som skall tecknas. Förhållande-&lt;br&gt;na varierar från bransch till bransch och mellan de enskilda uppdragen. I&lt;br&gt;allmänhet torde man dock kunna kräva att det finns brandförsäkring. I&lt;br&gt;övrigt får sedvanan inom varje bransch vara vägledande i denna fråga. Det&lt;br&gt;står parterna fritt att avtala att försäkringsplikten skall åvila huvudman-&lt;br&gt;nen eller att försäkring över huvud taget inte skall tecknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om försäkringsplikt innebär att det är agenten som skall&lt;br&gt;teckna försäkringen men reglerar inte vilken av parterna som skall vidkän-&lt;br&gt;nas den slutliga kostnaden för den. Om parterna inte har träffat någon&lt;br&gt;överenskommelse i frågan, får i första hand sedvanan inom branschen&lt;br&gt;vara avgörande (jfr 8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreskrivs i första stycket att huvudmannens varor skall hållas&lt;br&gt;avskilda från andra varor. Denna bestämmelse avser att tillförsäkra hu-&lt;br&gt;vudmannen separationsrätt till varorna i händelse av agentens konkurs&lt;br&gt;eller utmätning hos agenten. Skulle agenten åsidosätta sin skyldighet att&lt;br&gt;hålla varorna avskilda kan efter omständigheterna ansvar för förskingring&lt;br&gt;enligt 10 kap. 1 § brottsbalken eller olovligt förfogande enligt 4 § samma&lt;br&gt;kapitel komma i fråga. Han kan också bli skyldig att ersätta huvudmannen&lt;br&gt;dennes skada till följd av sammanblandningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om skyldighet att hålla huvudmannens varor avskilda är,&lt;br&gt;i likhet med övriga bestämmelser i paragrafen, av dispositiv natur. Agen-&lt;br&gt;ten och huvudmannen kan således komma överens om att någon skyldig-&lt;br&gt;het av detta slag inte skall gälla eller att den skall gälla endast i begränsad&lt;br&gt;utsträckning. En överenskommelse av detta slag kan motiveras t. ex. av att&lt;br&gt;huvudmannens varor behöver kompletteras av andra varor eller att agen-&lt;br&gt;ten skall bearbeta varorna innan de distribueras till tredje man. Det torde i&lt;br&gt;regel vara agenten som har bevisbördan för att parterna har kommit&lt;br&gt;överens om undantag från skyldigheten att hålla varorna avskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att agenten skall hålla mottagna medel avskil-&lt;br&gt;da och avge redovisning för sitt uppdrag. Rätt för agenten att ta emot&lt;br&gt;betalning för sålda varor förutsätter enligt 22 § ett särskilt bemyndigande&lt;br&gt;från huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel som av agenten hålls avskilda for huvudmannens räkning är Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;skyddade mot krav från agentens borgenärer. I lagen (1944:181) om re-&lt;br&gt;dovisningsmedel anges de närmare förutsättningarna for att medel på&lt;br&gt;detta sätt skall vara förbehållna huvudmannen (jfr NJA 1983 s. 109,&lt;br&gt;1985 s. 836, 1987 s. 19 och 517 samt 1989 s.768).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att medlen har avskilts för huvudmannens räkning hindrar inte att&lt;br&gt;agenten kvittar egna fordringar på huvudmannen, t. ex. provisionsford-&lt;br&gt;ringar, mot huvudmannens krav på utfående av redovisningmedlen (jfr&lt;br&gt;NJA 1971 s. 123). Eftersom paragrafen är dispositiv, kan dock parterna&lt;br&gt;avtala att sådan kvittningsrätt inte skall föreligga. Om agenten tillgodogör&lt;br&gt;sig medel som avskilts för huvudmannens räkning utan att ha rätt till det&lt;br&gt;enligt vad som nu sagts, kan ansvar för förskingring enligt 10 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens redovisningsskyldighet enligt andra stycket torde i regel vara&lt;br&gt;preciserad i agenturavtalet, t. ex. med avseende på vilka uppgifter redovis-&lt;br&gt;ningen skall innehålla, när redovisningen skall lämnas och hur uppburna&lt;br&gt;medel skall förvaltas. Innehåller agenturavtalet inga villkor härom får man&lt;br&gt;söka ledning i allmänna regler om god affärssed. Om agenten åsidosätter&lt;br&gt;sin redovisningsskyldighet, gör han sig skyldig till avtalsbrott och kan&lt;br&gt;förpliktas att utge dröjsmålsränta och ersättning för skada. Enligt 18 kap.&lt;br&gt;9 § handelsbalken preskriberas huvudmannens krav i anledning av agen-&lt;br&gt;tens slutredovisning ett år från det att huvudmannen tog emot redovis-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannens skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;br&gt;Huvudmannen skall handla lojalt och redligt mot agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger huvudmannen särskilt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämna agenten prover, beskrivningar, prislistor och annat nödvändigt&lt;br&gt;material beträffande de varor som uppdraget gäller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämna agenten de upplysningar som krävs för uppdragets fullgörande,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utan oskäligt uppehåll meddela agenten att han har antagit eller&lt;br&gt;avslagit ett anbud som agenten har tillställt honom eller att ett avtal som&lt;br&gt;agenten har förmedlat inte har fullgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen skall utan oskäligt uppehåll underrätta agenten, om han&lt;br&gt;förutser att verksamhetens omfattning kommer att bli väsentligt mindre&lt;br&gt;än vad agenten skäligen kunnat vänta sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i denna paragraf är inte&lt;br&gt;bindande för parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 9 — 11 §§ i kommitténs förslag^&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen återges huvudmannens grundläggande skyldigheter gentemot&lt;br&gt;agenten. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i KomL. Däremot&lt;br&gt;har paragrafen sin motsvarighet i 5 § i den danska lagen samt artikel 4 och&lt;br&gt;5 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde vara ogörligt att i lagen ta in en fullständig reglering av&lt;br&gt;huvudmannens skyldigheter i förhållande till agenten. Skyldigheternas&lt;br&gt;omfattning och närmare innehåll varierar mellan olika branscher och får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättas i relation till parternas överenskommelse i det enskilda fallet. Vissa Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;betydelsefulla förpliktelser, såsom skyldighet att betala provision och av-&lt;br&gt;gångsvederlag, har behandlats i särskilda paragrafer längre fram i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen underlåter att fullgöra sina skyldigheter mot agenten&lt;br&gt;kan han bli skadeståndsskyldig enligt bestämmelserna i 34 §. Är huvud-&lt;br&gt;mannens avtalsbrott av väsentlig betydelse for agenten, har denne rätt att&lt;br&gt;säga upp agenturavtalet med omedelbar verkan enligt 26 § första stycket&lt;br&gt;punkt 1. När en uppsägning från agentens sida har sin grund i ett sådant&lt;br&gt;avtalsbrott av huvudmannen leder uppsägningen inte till att agenten går&lt;br&gt;miste om sin rätt till avgångsvederlag (se 30 § första stycket punkt 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket sägs att huvudmannen skall handla lojalt och redligt mot&lt;br&gt;agenten. Bestämmelsen har karaktär av generalklausul. Den kan tjäna som&lt;br&gt;riktpunkt när man i konkreta situationer försöker fastställa det närmare&lt;br&gt;innehållet i huvudmannens skyldigheter gentemot agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om lojalitetsplikt tar först och främst sikte på förhållan-&lt;br&gt;dena under avtalstiden. Huvudmannens möjligheter att frånträda ett agen-&lt;br&gt;turavtal regleras i 24 — 26 §§. Att frånträda avtalet med stöd av dessa&lt;br&gt;bestämmelser innebär naturligtvis inte ett åsidosättande av lojalitetsplik-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett typfall av bristande lojalitet från huvudmannens sida är att han själv&lt;br&gt;bedriver försäljning inom ett område som tilldelats agenten med ensam-&lt;br&gt;rätt. Den frågan utvecklas närmare under 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 andra och tredje styckena har en del av huvudmannens skyldigheter&lt;br&gt;särskilt angivits. De exempel som ges innefattar inte en fullständig redogö-&lt;br&gt;relse för vad huvudmannen har att iaktta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt 1 i andra stycket framgår att huvudmannen skall tillställa&lt;br&gt;agenten nödvändigt material beträffande de varor som uppdraget avser.&lt;br&gt;Bestämmelsen tar sikte på t. ex. varuprover, mönster, broschyrer, prislis-&lt;br&gt;tor och ritningar. Materialet skall som regel upplåtas utan ersättning. Är&lt;br&gt;det fråga om mera värdefulla saker, bör det dock finnas utrymme för att&lt;br&gt;upplåtelsen sker mot vederlag. Huvudmannen bör lämna ut materialet i så&lt;br&gt;god tid att agenten hinner ta del av det innan det skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har enligt 6 § första stycket en vårdplikt med avseende på&lt;br&gt;huvudmannens material. Vid uppdragets slut skall materialet lämnas till-&lt;br&gt;baka, om inte agenten har rätt att hålla kvar det som säkerhet för krav mot&lt;br&gt;huvudmannen med stöd av bestämmelserna i 15 och 33 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2 i andra stycket innehåller en bestämmelse om upplysningsskyl-&lt;br&gt;dighet för huvudmannen. Skyldigheten gäller upplysningar som krävs för&lt;br&gt;att agenten skall kunna fullgöra uppdraget. Den får anses omfatta inte bara&lt;br&gt;förhållanden som redan är kända för huvudmannen utan också — i mot-&lt;br&gt;sats till motsvarande upplysningsskyldighet för agenten enligt 5 § andra&lt;br&gt;stycket punkt 2 — uppgifter som kan kräva vissa efterforskningar från&lt;br&gt;huvudmannens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får avgöras från fall till fall vilka förhållanden som omfattas av&lt;br&gt;huvudmannens upplysningsskyldighet. Rent allmänt kan sägas att huvud-&lt;br&gt;mannen bör hålla agenten löpande underrättad om förhållanden som kan&lt;br&gt;inverka på agentens bedömning av den framtida verksamheten. Hit hör&lt;br&gt;uppgifter om priser, leveransmöjligheter, produktutveckling och utveck-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingstendenser, såväl positiva som negativa. Vid bedömningen av huvud- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;mannens upplysningsplikt bör vidare beaktas vem av parterna som enklast&lt;br&gt;kan få fram upplysningarna i fråga. När det gäller förhållandena på en&lt;br&gt;exportmarknad torde det således i regel vara lättare för den lokala agenten&lt;br&gt;än för huvudmannen att få fram upplysningar av betydelse i sammanhang-&lt;br&gt;et.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna informationsskyldigheten enligt punkt 2 bör fullgöras så&lt;br&gt;snart det är möjligt. Vid förändringar av huvudmannens verksamhet som&lt;br&gt;måste föregås av MBL-förhandlingar, bör skyldigheten att informera agen-&lt;br&gt;ten om de planerade förändringarna inträda så snart MBL-förhandlingar-&lt;br&gt;na har inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 3 i andra stycket skall huvudmannen underrätta agenten om&lt;br&gt;accept eller avslag på ingivna anbud och om bristande fullgörelse av avtal&lt;br&gt;som förmedlats av agenten. Uppgifter av detta slag är av intresse vid&lt;br&gt;bedömningen av agentens rätt till provision och kan också ha betydelse för&lt;br&gt;honom vid planläggningen av hans fortsatta arbete. Upplysningarna skall&lt;br&gt;lämnas utan oskäligt uppehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannens uppgiftsskyldighet enligt punkt 3 kompletteras av be-&lt;br&gt;stämmelserna om provisionsnota i 13 §. Enligt dessa bestämmelser skall&lt;br&gt;huvudmannen varje kvartal ge agenten en provisionsnota med uppgift om&lt;br&gt;intjänad provision och förlust av rätt till provision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldigheten enligt punkt 3 gäller bara i fall då det är agenten&lt;br&gt;som har förmedlat anbudet eller avtalet. Däremot föreligger inte någon&lt;br&gt;sådan skyldighet om ett anbud har tillställts huvudmannen eller ett avtal&lt;br&gt;har kommit till stånd utan agentens medverkan, även om avtalet är provi-&lt;br&gt;sionsgrundande enligt bestämmelserna i 9 § punkt 2 eller 3. En annan sak&lt;br&gt;är att sådana avtal skall tas med i provisionsnota när provisionen är&lt;br&gt;intjänad (se 11 och 13 §§). Med avtal som förmedlats av agenten avses&lt;br&gt;både avtal som slutits av huvudmannen själv och sådana som — efter&lt;br&gt;bemyndigande enligt 17 § — slutits av agenten på huvudmannens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i regel inga svårigheter att avgöra när ett ingivet anbud har&lt;br&gt;accepterats eller avslagits. Däremot kan det vara vanskligt att bedöma när&lt;br&gt;det är dags att underrätta agenten om att ett avtal inte har fullgjorts. Sådan&lt;br&gt;underrättelse skall lämnas vare sig det beror på huvudmannen eller på&lt;br&gt;tredje man att fullgörelse inte sker. Underrättelsen bör lämnas så snart det&lt;br&gt;visar sig att någondera parterns prestation inte fullgörs på det sätt som&lt;br&gt;förutsatts i köpeavtalet. Huvudmannen bör alltså inte dröja med underrät-&lt;br&gt;telsen tills det slutligt står klart att avtalet inte kommer att fullföljas. Om&lt;br&gt;tredje man är i dröjsmål med sin prestation — leverans eller betalning —&lt;br&gt;bör således agenten underrättas därom även om huvudmannen räknar&lt;br&gt;med att tredje man så småningom kommer att fullfölja sin del av avtalet.&lt;br&gt;Däremot behöver uppgift om ett sådant dröjsmål inte tas med i provisions-&lt;br&gt;nota förrän det står klart att agentens rätt till provision har bortfallit (se 12&lt;br&gt;och 13 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelseskyldigheten kan fullgöras antingen skriftligen eller munt-&lt;br&gt;ligen, t. ex. per telefon. Att huvudmannen accepterat ett anbud kan bringas&lt;br&gt;till agentens kännedom genom att denne får en kopia av den faktura som&lt;br&gt;huvudmannen utställt till tredje man eller, vid inköpsagentur, en kopia av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket åläggs huvudmannen en skyldighet att underrätta agenten Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;om han förutser att verksamheten kommer att bli väsentligt mindre än vad&lt;br&gt;agenten skäligen kunnat förvänta sig. Detta kan vara fallet t. ex. om hu-&lt;br&gt;vudmannen räknar med nedsatt efterfrågan på produkten eller reducerade&lt;br&gt;leveransmöjligheter. Huvudmannens underrättelseskyldighet skall sättas i&lt;br&gt;relation till agentens förväntningar med avseende på verksamhetens om-&lt;br&gt;fattning. Huvudmannen bör därvid räkna med att agentens överväganden&lt;br&gt;i dessa frågor inte bara bygger på tidigare uppgifter från huvudmannen&lt;br&gt;utan också på information från andra håll. Underrättelseskyldigheten av-&lt;br&gt;ser både fall då en driftsinskränkning förutses och då en tidigare emotsedd&lt;br&gt;expansion av verksamheten beräknas utebli. Skyldigheten skall fullgöras&lt;br&gt;utan oskäligt uppehåll från det att huvudmannen kommit till insikt om&lt;br&gt;förhållandena i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelanden som avses i förevarande paragraf befordras på avsända-&lt;br&gt;rens risk (jfr 36 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fjärde stycket framgår att paragrafens bestämmelser är tvingande i&lt;br&gt;förhållande till bägge parter. Paragrafen överensstämmer i detta avseende&lt;br&gt;med den danska lagen och EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provision m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta avsnitt inleds med en allmän regel om beräkning av agentens ersätt-&lt;br&gt;ning och fortsätter sedan med bestämmelser om agentens rätt till provi-&lt;br&gt;sion. Av dessa bestämmelser framgår när rätten till provision uppkommer,&lt;br&gt;i vilka fall den kan bortfalla och vid vilken tidpunkt provisionsbeloppen&lt;br&gt;skall utbetalas. Bestämmelserna om provision åtföljs av regler om provi-&lt;br&gt;sionsnota.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor av det slag som nu har nämnts har fått ett ganska stort utrymme i&lt;br&gt;EG-direktivet (artiklarna 6—12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sista paragraferna i förevarande avsnitt handlar om agentens rätt att&lt;br&gt;ta i anspråk huvudmannens egendom som säkerhet för fordringar gent-&lt;br&gt;emot denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om agenten och huvudmannen inte har avtalat om agentens ersättning,&lt;br&gt;skall denna bestämmas till vad som är sedvanligt där agenten utövar sin&lt;br&gt;verksamhet. Finns ingen sådan sedvana, skall ersättningen bestämmas till&lt;br&gt;vad som är skäligt med hänsyn till samtliga omständigheter som rör&lt;br&gt;uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 16 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen ges riktlinjer för hur agentens ersättning skall beräknas när&lt;br&gt;detta inte framgår av agenturavtalet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i&lt;br&gt;KomL men stämmer överens med 8 § i den danska lagen och artikel 6 i&lt;br&gt;EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln i paragrafen är att agentens ersättning — i brist på avtal — Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;skall bestämmas till vad som är sedvanligt där agenten utövar sin verksam-&lt;br&gt;het. Man bör därvid jämföra med agenturavtal som gäller varor av mot-&lt;br&gt;svarande slag. Jämförelsen skall avse det geografiska område där agenten&lt;br&gt;är verksam. Detta kan vara den stat där verksamheten bedrivs eller, om&lt;br&gt;forhållandena inom staten varierar, ett mindre område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är typiskt för ett agenturuppdrag att agentens ersättning helt eller&lt;br&gt;delvis utgår i form av provision, dvs. att ersättningen är beroende av&lt;br&gt;verksamhetens resultat. Provisionen torde normalt vara avsedd att täcka&lt;br&gt;omkostnader som är att hänföra till rörelsens normala drift, såsom utgifter&lt;br&gt;för brev, telegram, telefonsamtal o. d. När det gäller mera speciella utgif-&lt;br&gt;ter, t. ex. kostnader som har föranletts av en reklamkampanj, får agenten i&lt;br&gt;regel särskild ersättning av huvudmannen för att täcka utgiften (jfr 73 §&lt;br&gt;första stycket KomL). Särskild gottgörelse brukar också utgå om agenten&lt;br&gt;har åtagit sig att ta emot betalning for sålda varor eller att ha ett ansvar del&lt;br&gt;credere (jfr 73 § andra stycket KomL). De nu beskrivna principerna torde&lt;br&gt;motsvara vad som är sedvanligt for agenter verksamma i Sverige. Har&lt;br&gt;parterna inte avtalat om något annat, bör agentens ersättning alltså be-&lt;br&gt;stämmas enligt dessa principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte existerar någon sedvana av det slag som avses i paragrafens&lt;br&gt;första mening, skall agentens ersättning — enligt den regel som finns i&lt;br&gt;andra meningen — bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till&lt;br&gt;samtliga omständigheter som rör uppdraget. Man får därvid utgå från det&lt;br&gt;avtal mellan huvudmannen och tredje man som ersättningskravet grundar&lt;br&gt;sig på. I många fall kan man göra en jämförelse med vad som är sedvanligt&lt;br&gt;i liknande branscher. Vidare bör hänsyn tas till det arbete som agenten har&lt;br&gt;lagt ned på uppdraget och det resultat som han har uppnått. Ofta kan det&lt;br&gt;också vara av intresse att se på huvudmannens ekonomiska utbyte av&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fall där det står klart mellan parterna att agenturuppdraget skall&lt;br&gt;utföras på provisionsbasis kan fråga uppkomma hur provisionen skall&lt;br&gt;beräknas. Visserligen framgår provisionens storlek i normalfallet av avta-&lt;br&gt;let mellan huvudmannen och agenten. Branschorganisationernas stan-&lt;br&gt;dardformulär innehåller också villkor härom. Men det kan inträffa att två&lt;br&gt;parter som har ingått någon annan form av samarbetsavtal, t. ex. avtal om&lt;br&gt;försäljning i fast räkning, kommer överens om att en del affärer med tredje&lt;br&gt;man skall ingås på provisionsbasis utan att villkoren preciseras. Det kan&lt;br&gt;också, framför allt i affärsförhållanden med internationell anknytning,&lt;br&gt;förekomma att provisionsvillkoren inte har kommit till klart uttryck i&lt;br&gt;agenturavtalet. 1 dessa fall får provisionen bestämmas med ledning av&lt;br&gt;förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är om provisionen skall beräknas på fakturans brutto-&lt;br&gt;eller nettobelopp, dvs. om avdrag skall ske för transport, förpackning,&lt;br&gt;försäkring, skatt och liknande kostnader. Denna fråga kan inte besvaras&lt;br&gt;generellt. Praxis varierar både inom och mellan de olika branscherna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har rätt till provision på avtal som ingås under uppdragstiden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om avtalet kan anses ha kommit till stånd genom agentens medver-&lt;br&gt;kan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om avtalet utan agentens medverkan har ingåtts med en tredje man,&lt;br&gt;som agenten tidigare har anskaffat som kund såvitt avser avtal av samma&lt;br&gt;slag, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om agenten har tilldelats ett visst område eller en viss kundkrets och&lt;br&gt;avtalet har ingåtts med en tredje man som hör till området eller kundkret-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 13 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om agentens rätt till provision på avtal som har ingåtts&lt;br&gt;under uppdragstiden. Bestämmelser av motsvarande slag finns i 68 § för-&lt;br&gt;sta stycket första meningen och 70 § första meningen KomL, 9 § i den&lt;br&gt;danska lagen och artikel 7 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i förevarande paragraf är dispositiva (jfr 2 §). Det står&lt;br&gt;alltså parterna fritt att komma överens om andra förutsättningar för agen-&lt;br&gt;tens rätt till provision än vad som har angetts i paragrafen. Det kan också&lt;br&gt;inom olika branscher förekomma handelsbruk som avviker från paragra-&lt;br&gt;fens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första förutsättning för att agenten skall få provision enligt föreva-&lt;br&gt;rande paragraf är att ett köpeavtal har ingåtts. Det brukar sägas att agenten&lt;br&gt;bär avslutsrisken. Om agenten har rätt att själv sluta avtal (jfr 17 §) uppstår&lt;br&gt;inga svårigheter att avgöra när denna förutsättning är uppfylld. I fall där&lt;br&gt;agenten har insänt ett anbud till huvudmannen är hans rätt till provision&lt;br&gt;beroende av att anbudet godtas av denne. Någon skyldighet att godkänna&lt;br&gt;inkomna order föreligger inte för huvudmannen. Inte heller är han skyldig&lt;br&gt;att uppge varför han inte vill godta ett ingivet anbud. För den händelse en&lt;br&gt;sådan ogrundad vägran upprepas från huvudmannens sida, åsidosätter&lt;br&gt;han dock sina avtalsenliga förpliktelser. I sammanhanget bör också påpe-&lt;br&gt;kas att ett avtal mellan huvudmannen och tredje man under vissa förhål-&lt;br&gt;landen kan komma till stånd som en följd av passivitet från huvudman-&lt;br&gt;nens sida (se 18 och 19 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan förutsättning för agentens rätt till provision är i princip att&lt;br&gt;avtalet uppfylls av tredje man. Denna förutsättning framgår av 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förevarande paragraf handlar om avtal som har ingåtts under uppdrags-&lt;br&gt;tiden. Agenten kan också ha rätt till provision på avtal som har ingåtts vid&lt;br&gt;en senare tidpunkt. Dessa fall behandlas i 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har tagits upp tre fall då agenten har rätt till provision.&lt;br&gt;Fallen under punkterna 1 och 3 har sin förebild i KomL, medan det under&lt;br&gt;punkt 2 är nytt. Det nya fallet har dock sin motsvarighet i den danska lagen&lt;br&gt;och EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 1 har agenten rätt till provision om avtalet kan anses ha&lt;br&gt;kommit till stånd genom hans medverkan. Detta krav är uppfyllt om&lt;br&gt;avtalet har slutits direkt av en därtill behörig agent eller om huvudmannen&lt;br&gt;har antagit ett anbud som insänts av agenten. (Jfr också vad som nyss sagts&lt;br&gt;om passivitet från huvudmannens sida.) I fall då agenten har förmedlat&lt;br&gt;anbudet kan förhållandena variera med avseende på hans arbetsinsats.&lt;br&gt;Denna kan ha varit påtaglig, t. ex. ha bestått i bearbetning av kunden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom brev, besök och telefonpåringningar, men kan också ha varit mind- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;re omfattande, såsom i vissa fall då kunden själv tar initiativet till ordern.&lt;br&gt;Agenten har rätt till provision även i fall där hans förmedling av ordern&lt;br&gt;inte har varit en nödvändig förutsättning för att få till stånd ett avtal utan&lt;br&gt;detta kanske hade ingåtts ändå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till provision enligt punkt 1 uppkommer även där agentens medver-&lt;br&gt;kan varken fått formen av avtalsslut eller anbudsförmedling men där hans&lt;br&gt;verksamhet ändå har varit orsak till att ett avtal har ingåtts. Kravet på&lt;br&gt;samband mellan agentens insats och avtalet bör inte ställas orimligt högt.&lt;br&gt;Ett minimikrav får dock anses vara att avtalet troligen inte hade kommit&lt;br&gt;till stånd om inte agenten drivit på. Vidare bör agentens medverkan ha&lt;br&gt;varit en väsentlig orsak till att avtalet ingåtts. Sambandet mellan agentens&lt;br&gt;arbete och det ingångna avtalet får alltså inte vara alltför avlägset eller&lt;br&gt;tillfälligt. Omständigheter som inverkar på denna bedömning kan vara om&lt;br&gt;det har tagit lång tid från agentens kontakt med kunden till dess avtal sluts&lt;br&gt;och om avtalet har ett innehåll som i allt väsentligt motsvarar det som&lt;br&gt;förutsattes under agentens befattning med saken. Avtalet kan inte anses ha&lt;br&gt;kommit till stånd genom agentens medverkan bara för att han har fört&lt;br&gt;parterna samman, t. ex. genom att ge huvudmannen anvisning på en&lt;br&gt;intresserad kund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt 2 framgår att agenten har rätt till provision på s. k. efter- eller&lt;br&gt;följdbeställningar. Det rör sig om fall då han inte har medverkat till det&lt;br&gt;aktuella avtalet men då han tidigare har anskaffat kunden for avtal av&lt;br&gt;samma slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kund avses vid forsäljningsagentur en köpare och vid inköpsagen-&lt;br&gt;tur en säljare. Det kan med ett traditionellt språkbruk kännas ovant att&lt;br&gt;kalla en säljare för kund. Motsvarande ordval har dock gjorts i den danska&lt;br&gt;lagen (”kunde”) och i de västtyska bestämmelserna om handelsagentur&lt;br&gt;(”Kunde”). I EG-direktivets engelska version används uttrycket ”custo-&lt;br&gt;mer”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att en agent anskaffar en kund och förmedlar anbud från denne&lt;br&gt;till huvudmannen etableras en direktkontakt mellan kunden och huvud-&lt;br&gt;mannen. Om kunden senare skall göra nya beställningar hos huvudman-&lt;br&gt;nen, kan det många gånger vara praktiskt att vända sig direkt till huvud-&lt;br&gt;mannen, t. ex. per telefon. Det har ansetts rimligt att agenten i sådana fall&lt;br&gt;får fullt utbyte av det arbete han i ett initialskede utförde för att anskaffa&lt;br&gt;kunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har rätt till provision enligt punkt 2 endast om den tidigare&lt;br&gt;förmedlingen avsåg avtal av ”samma slag”. Innebörden härav kan variera&lt;br&gt;mellan olika branscher. Det är i allmänhet inte tillräckligt att varan i det&lt;br&gt;nya avtalet omfattas av agenturkontraktet. Däremot får förutsättningen&lt;br&gt;anses vara uppfylld, om det nya avtalet motsvarar ett tidigare förmedlat&lt;br&gt;avtal med avseende på varuslag och mängd. En ny beställning av samma&lt;br&gt;varuslag bör normalt ge rätt till provision även vid skillnader i beställd&lt;br&gt;kvantitet. Detta gäller även om varan i fråga har ändrat beskaffenhet eller&lt;br&gt;om det i stället säljs en annan vara med samma användningsområde. Det&lt;br&gt;är inte av avgörande betydelse hur lång tid som har gått mellan det&lt;br&gt;ursprungliga avtalet och senare avtal. En längre tidsperiod kan dock,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beroende på omständigheterna, höja kravet på likhet mellan avtalen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 3 har agenten rätt till provision i fall där avtalet har slutits&lt;br&gt;inom ett område eller en kundkrets som agenten har tilldelats av huvud-&lt;br&gt;mannen. Bestämmelsen täcker både fall då avtalet har kommit till stånd&lt;br&gt;genom huvudmannens egen forsorg och situationer då en annan agent har&lt;br&gt;varit inblandad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lösning som har valts i punkt 3 (områdeslösningen) skiljer sig något&lt;br&gt;från motsvarande reglering i KomL. Där förutsätts att agenten har ensam-&lt;br&gt;rätt till ett visst distrikt (ensamrättslösningen). Bestämmelsen i punkt 3&lt;br&gt;överensstämmer däremot med den danska lagen, som i sin tur har utfor-&lt;br&gt;mats efter förebild av västtysk rätt. Om en agent har tilldelats ett distrikt&lt;br&gt;utan ensamrätt, har han enligt KomL ingen rätt till provision på avtal som&lt;br&gt;inom distriktet kommit till stånd genom huvudmannen själv eller någon&lt;br&gt;annan agent för denne. Med den lösning som har valts i förevarande&lt;br&gt;paragraf har däremot agenten rätt till provision i även sådana fall. I&lt;br&gt;sammanhanget bör dock påminnas om att paragrafens bestämmelser är&lt;br&gt;dispositiva. Det kan alltså följa av agenturkontraktet att agenten i dessa&lt;br&gt;situationer har en mindre långtgående rätt än vad som framgår av lagtex-&lt;br&gt;ten. Om det i kontraktet klart anges att huvudmannen har rätt att utse flera&lt;br&gt;agenter i samma område, får agenterna normalt anses ha accepterat att de&lt;br&gt;inte skall ha provision på varandras affärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens rätt till provision enligt punkt 3 förutsätter att han har tillde-&lt;br&gt;lats ett visst geografiskt område eller en viss kundkrets. Området eller&lt;br&gt;kundkretsen skall alltså avgränsas i agenturavtalet. När det gäller ett&lt;br&gt;geografiskt område får tredje man anses tillhöra det område där han har&lt;br&gt;sitt affärsställe. Med affärsställe avses i regel ett ställe där någon stadigva-&lt;br&gt;rande driver affärsverksamhet. Ett utrymme som tillfälligtvis hyrs i t. ex.&lt;br&gt;ett hotell för att användas som förhandlingslokal kan sålunda normalt inte&lt;br&gt;betraktas som ett affärsställe. Har tredje man flera affärsställen får han&lt;br&gt;anses tillhöra det område där hans huvudkontor är beläget. Det saknar i&lt;br&gt;regel betydelse om varan skall transporteras till en annan ort än köparens.&lt;br&gt;I konsumentförhållanden blir hemvistet avgörande vid bedömningen om&lt;br&gt;kunden hör till ett visst område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När agentens verksamhetsområde har bestämts till en viss kundkrets är&lt;br&gt;det i regel inga svårigheter att avgränsa denna. En filial till ett företag som&lt;br&gt;ingår i kundkretsen får hänföras till denna. Däremot kan man i regel inte&lt;br&gt;utgå från att ett dotterbolag hör till samma kundkrets som moderbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger naturligtvis i agentens intresse att inom rimlig tid få känne-&lt;br&gt;dom om i vad mån insända anbud har accepterats av huvudmannen. I 7 §&lt;br&gt;andra stycket punkt 3 har därför föreskrivits att huvudmannen utan oskä-&lt;br&gt;ligt uppehåll skall meddela agenten att han har antagit eller avslagit anbud&lt;br&gt;som agenten har tillställt honom. Agenten har också rätt till provisionsno-&lt;br&gt;ta enligt bestämmelserna i 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har rätt till provision på avtal som ingås efter det att uppdraget&lt;br&gt;har upphört,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om avtalet har ingåtts under sådana omständigheter som avses i 9 §&lt;br&gt;och agenten eller huvudmannen har tagit emot tredje mans anbud under&lt;br&gt;uppdragstiden, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om avtalet har kommit till stånd huvudsakligen genom agentens&lt;br&gt;medverkan under uppdragstiden och det har ingåtts inom skälig tid efter&lt;br&gt;det att uppdraget har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillträdande agent har inte rätt till provision enligt 9 § på ett avtal&lt;br&gt;som ger den avgående agenten rätt till provision enligt första stycket, om&lt;br&gt;det inte med hänsyn till omständigheterna är skäligt att provisionen delas&lt;br&gt;mellan agenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 14 § i kommitténs forslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar agentens rätt till provision på avtal som har ingåtts&lt;br&gt;efter uppdragets upphörande. Paragrafens första stycke motsvaras av 68 §&lt;br&gt;första stycket andra meningen och andra stycket samt 70 § andra mening-&lt;br&gt;en KomL. Paragrafen har i sin helhet sin motsvarighet i 10 § i den danska&lt;br&gt;lagen samt artiklarna 8 och 9 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens bestämmelser är dispositiva i sin helhet (jfr 2 §). Detta är en&lt;br&gt;skillnad i förhållande till KomL men stämmer överens med regleringen i&lt;br&gt;den danska lagen och EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundförutsättning för att agenten skall ha rätt till provision enligt&lt;br&gt;förevarande paragraf är att ett avtal har ingåtts. I den frågan hänvisas till&lt;br&gt;vad som har anförts under 9 §. En ytterligare förutsättning är i princip att&lt;br&gt;avtalet uppfylls av tredje man (se 12 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges de två fall då agenten har rätt till provision på avtal&lt;br&gt;som ingåtts efter uppdragets upphörande. Denna rätt påverkas inte av&lt;br&gt;anledningen till att uppdraget har upphört. Agenten har alltså rätt till&lt;br&gt;provision enligt förevarande paragraf även om huvudmannen har sagt upp&lt;br&gt;agenturavtalet på grund av kontraktsbrott på agentens sida. Här föreligger&lt;br&gt;en skillnad jämfört med bestämmelserna om avgångsvederlag. Rätten till&lt;br&gt;sådant vederlag har enligt 29 och 30 §§ gjorts beroende av orsaken till att&lt;br&gt;agenturppdraget bringas till upphörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1 avser det fallet att agenten eller huvudmannen har tagit emot&lt;br&gt;det anbud som avtalet bygger på, innan uppdragstiden har löpt ut. Den&lt;br&gt;avgående agenten har då rätt till provision på avtalet om detta har ingåtts&lt;br&gt;under sådana omständigheter som avses i 9 §, dvs. om avtalet kan anses ha&lt;br&gt;kommit till stånd genom agentens medverkan, om agenten tidigare har&lt;br&gt;anskaffat kunden eller om kunden hör till ett område eller en kundkrets&lt;br&gt;som tilldelats agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2 i första stycket tar sikte på fall då tredje mans anbud kommer&lt;br&gt;fram till agenten eller huvudmannen först efter det att uppdragstiden har&lt;br&gt;löpt ut och agenten alltså inte har rätt till provision enligt första punkten.&lt;br&gt;Agenten har i dessa fall rätt till provision, om avtalet har kommit till stånd&lt;br&gt;huvudsakligen genom agentens medverkan under uppdragstiden och det&lt;br&gt;har ingåtts inom skälig tid efter uppdragets upphörande. Provision som&lt;br&gt;utgår under sådana förhållanden kallas i KomL efterprovision (se 68 §&lt;br&gt;andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till efterprovision enligt punkt 2 förutsätter att agenten har gjort Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;det förberedande arbetet till avtalet och att detta arbete har varit den&lt;br&gt;huvudsakliga orsaken till att avtalet kommit till stånd. Det förberedande&lt;br&gt;arbetet kan ha bestått i t. ex. att agenten har lämnat en offert som sedan&lt;br&gt;ligger till grund för ett anbud från köparen. Vid avtal som ingås efter en&lt;br&gt;repeterorder är sambandet däremot mera avlägset. En repeterorder är&lt;br&gt;resultatet av arbete som agenten har lagt ned i ett tidigare avtal. Sådana&lt;br&gt;order omfattas inte av förevarande bestämmelse. Om repeterorder före-&lt;br&gt;kommer är detta i stället ett uttryck för att kundkretsen har ett värde för&lt;br&gt;huvudmannen. För detta värde kan agenten få ersättning i form av av-&lt;br&gt;gångsvederlag (se 28 §). En agent har inte heller rätt till efterprovision&lt;br&gt;enligt punkt 2 enbart på den grunden att ett avtal kan ses som en följd av&lt;br&gt;agentens allmänna marknadsföring under uppdragstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen huruvida efterprovision skall utgå är det likgiltigt om&lt;br&gt;avtalet i fråga har slutits av huvudmannen själv eller om denne därvid har&lt;br&gt;haft en representant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare förutsättning för att efterprovision skall utgå enligt punkt&lt;br&gt;2 är att avtalet har ingåtts inom skälig tid efter uppdragets upphörande.&lt;br&gt;Vilken tid som härvid är att betrakta som skälig får bedömas från fall till&lt;br&gt;fall. Inom t. ex. verktygsmaskinsbranschen kan en tid på flera månader&lt;br&gt;eller ett år vara skälig i den betydelse som nu avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att rätten till efterprovision enligt punkt&lt;br&gt;2 är något mindre vittgående än motsvarande rätt enligt 68 § andra stycket&lt;br&gt;KomL, där det som förutsättning för sådan provision räcker att avtalet&lt;br&gt;”kan anses” ha kommit till stånd genom agentens medverkan (jfr prop.&lt;br&gt;1974:29 s. 73 f. och NJA 1984 s. 404). Den nu föreslagna bestämmelsen&lt;br&gt;om efterprovision bör dock ses i ett totalt sammanhang där de nya reglerna&lt;br&gt;om avgångsvederlag i 28 § utgör en samverkande del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör uppmärksammas att efterprovisionen är gottgörelse för arbete&lt;br&gt;som har utförts under uppdragstiden och att den sålunda utgår som brutto-&lt;br&gt;ersättning. Avdrag skall med andra ord inte ske för de besparingar i form&lt;br&gt;av minskade kostnader som kan ha uppstått för agenten på grund av att&lt;br&gt;uppdraget har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket regleras förhållandet mellan en avgående agent, som gör&lt;br&gt;anspråk på provision enligt första stycket, och en tillträdande agent, som&lt;br&gt;för samma avtal reser krav på provision enligt 9 §. Av bestämmelsen följer&lt;br&gt;att den tillträdande agentens provisionskrav får vika, om det inte med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna är skäligt att provisionen delas. Detta kan&lt;br&gt;vara fallet t. ex. om den avgående agenten har krav på efterprovision enligt&lt;br&gt;första stycket punkt 2 men den tillträdande agenten i betydlig omfattning&lt;br&gt;har medverkat till att avtalet blev en realitet eller har fått till stånd en&lt;br&gt;ökning av storleken på ordern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrens om provisionen kan också uppstå gentemot huvudmannen&lt;br&gt;själv om denne t. ex. har skapat en egen försäljningsorganisation som&lt;br&gt;ersättning för agenturen. Det kan finnas skäl att vid bedömningen av&lt;br&gt;sådana fall söka ledning i de principer som ligger till grund för bestämmel-&lt;br&gt;sen i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provisionen skall betalas inom en månad efter utgången av det kvartal då&lt;br&gt;provisionen är intjänad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provisionen är intjänad när och i den mån någon av följande omständig-&lt;br&gt;heter föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Huvudmannen har fullgjort avtalet med tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Huvudmannen skulle enligt avtalet med tredje man ha fullgjort detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Tredje man har fullgjort avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelsen i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte heller bunden av avtalsvillkor som innebär att provi-&lt;br&gt;sionen är intjänad senare än då tredje man har fullgjort avtalet eller skulle&lt;br&gt;ha gjort det, om huvudmannen hade fullgjort avtalet som han borde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 18 § första stycket första meningen i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs när provisionen skall utbetalas till agenten. Denna&lt;br&gt;fråga regleras såvitt avser agenter med varaktigt uppdrag i 69 § tredje&lt;br&gt;stycket KomL. Bestämmelserna i förevarande paragraf har sin motsvarig-&lt;br&gt;het i 11 och 12 §§ i den danska lagen samt i artikel 10 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens disposition är mera lik den som valts i EG-direktivet än den&lt;br&gt;som valts i den danska lagen. I sak torde det dock inte föreligga någon&lt;br&gt;egentlig skillnad mellan de tre varianterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är i viss utsträckning tvingande. Bestämmelsen i första styc-&lt;br&gt;ket är enligt tredje stycket fullt ut tvingande till agentens förmån, rnedan&lt;br&gt;reglerna i andra stycket får frångås till nackdel för agenten i den omfatt-&lt;br&gt;ning som medges i fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att provisionen skall betalas inom en månad&lt;br&gt;efter utgången av det kvartal då provisionen är intjänad. Begreppet ”är&lt;br&gt;intjänad” är nytt. Det betyder närmast att ingen ytterligare åtgärd krävs&lt;br&gt;från någon av parterna — agenten, huvudmannen eller tredje man — för&lt;br&gt;att agenten så småningom skall ha rätt till utbetalning av provisionen. En&lt;br&gt;annan sak är att agentens rätt till den intjänade provisionen kan bortfalla&lt;br&gt;om tredje man underlåter att uppfylla avtalet (se 12 §). Att provisionen ”är&lt;br&gt;intjänad” enligt förevarande paragraf innebär alltså inte att agenten under&lt;br&gt;alla omständigheter har förvärvat en oåterkallelig rätt till beloppet. Man&lt;br&gt;kan säga att den omständigheten att provisionen ”är intjänad” inte har&lt;br&gt;någon självständig betydelse utan endast bildar utgångspunkt för beräk-&lt;br&gt;ningen av när betalning senast skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i paragrafen valda konstruktionen, att betalning skall ske inom viss&lt;br&gt;tid från en på visst sätt bestämd tidpunkt, stämmer i stort sett överens med&lt;br&gt;den i det danska förslaget, som i sin tur bygger på EG-direktivet. I det&lt;br&gt;danska förslaget talas dock inte om att provisionen ”är intjänad” utan om&lt;br&gt;att ”provisionskravet forfalder”. (I EG-direktivet sägs i den danska versio-&lt;br&gt;nen att ”retten til provision erhverves” och i den engelska att ”the com-&lt;br&gt;mission shall become due”.) Att en fordran är förfallen till betalning&lt;br&gt;innebär enligt svensk rätt att den tid har inträtt då gäldenären måste&lt;br&gt;prestera för att inga påföljder skall inträda. Det vore ägnat att skapa&lt;br&gt;förvirring att i förevarande sammanhang göra avsteg från denna termino-&lt;br&gt;logi. Valet av uttrycket ”är intjänad” får ses mot denna bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges när provisionen är intjänad. Detta inträffar vid det Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;tidigaste av de i punkterna 1 — 3 nämnda tillfällena. Om avtalet bara full-&lt;br&gt;görs eller borde ha fullgjorts delvis, är i allmänhet endast en motsvarande&lt;br&gt;del av provisionen intjänad (jfr uttrycket ”i den mån”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt 1 i andra stycket framgår att provisionen är intjänad då huvud-&lt;br&gt;mannen har fullgjort avtalet med tredje man. Så är i regel fallet då en av&lt;br&gt;huvudmannen försåld vara har avlämnats enligt bestämmelserna i 6 —8 §§&lt;br&gt;1990 års köplag. Avtalet får därvid anses fullgjort från huvudmannens sida&lt;br&gt;även om han har brustit i fullgörandet av någon biförpliktelse, t. ex. när&lt;br&gt;det gäller att teckna försäkring avseende transporten eller förpacka varan&lt;br&gt;på ett fullgott sätt. Vid inköpsagentur är avtalet fullgjort från huvudman-&lt;br&gt;nens sida då han har betalat köpesumman. Detta gäller vare sig betalning&lt;br&gt;sker i förskott, vid leverans eller i efterhand. Skall betalning ske i delpos-&lt;br&gt;ter, får provisionen anses intjänad i takt med att delbetalningarna fullgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkt 2 i andra stycket innebär att provisionen kan vara&lt;br&gt;intjänad även i fall där huvudmannen har brustit i fullgörandet av avtalet&lt;br&gt;med tredje man. Det är tillräckligt att tiden för sådant fullgörande har&lt;br&gt;inträffat. En förutsättning får dock anses vara att huvudmannens dröjsmål&lt;br&gt;inte beror på avtalsbrott från tredje mans sida. Huvudmannen bör t. ex. få&lt;br&gt;utnyttja sin rätt enligt 10 § 1990 års köplag att vid kontantförsäljning hålla&lt;br&gt;inne varan vid bristande betalning från tredje man utan att agentens&lt;br&gt;provision på avtalet därför skall anses intjänad. Och har agenten samtyckt&lt;br&gt;till att ett avtal med tredje man skall återgå kan han givetvis inte hävda att&lt;br&gt;han har tjänat in provision på avtalet (jfr 12 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt3 i andra stycket följer att provisionen är intjänad då tredje&lt;br&gt;man har fullgjort avtalet. Detta får vid försäljningsagentur anses ha skett&lt;br&gt;då tredje man har betalat köpesumman och vid inköpsagentur då han har&lt;br&gt;levererat varan. Efter det att tredje man har fullgjort avtalet kan inte&lt;br&gt;agentens rätt till provisionen bortfalla enligt bestämmelserna i 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bestämmelserna i tredje och fjärde styckena sätts en gräns för&lt;br&gt;hur långt parterna till agentens nackdel får avvika från de huvudregler som&lt;br&gt;framgår vid en sammanställning av första och andra styckena. Liksom&lt;br&gt;dessa huvudregler har regleringen i tredje och fjärde styckena byggts upp&lt;br&gt;på att provisionen ”är intjänad” vid en viss tidpunkt. Det står naturligtvis&lt;br&gt;parterna fritt att bestämma provisionens förfallotid utan användande av&lt;br&gt;detta begrepp, t. ex. komma överens om att provisionen skall betalas ett&lt;br&gt;visst antal dagar efter det att tredje man har betalat köpesumman. Har&lt;br&gt;agenturavtalet utformats på det sättet får man från fall till fall avgöra om&lt;br&gt;en utbetalning enligt avtalet skulle komma att ske vid en senare tidpunkt&lt;br&gt;än vad som medges enligt regleringen i tredje och fjärde stycket. En&lt;br&gt;överenskommelse om när provisionen skall utbetalas bör alltså inte be-&lt;br&gt;traktas som ogiltig i sin helhet bara för att den i vissa situationer kan leda&lt;br&gt;till ett sämre resultat för agenten än lagens tvingande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att agenten inte är bunden av ett avtalsvillkor&lt;br&gt;som innebär att provisionen skall betalas senare än en månad efter det&lt;br&gt;kvartal då provisionen är intjänad. Med kvartal avses en tremånaderspe-&lt;br&gt;riod som inleds med den första dagen i någon av månaderna januari, april,&lt;br&gt;juli och oktober. Ett avtalsvillkor där kvartalsskiftena förläggs till andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidpunkter, t. ex. den första februari, maj osv., torde dock typiskt sett inte Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;innebära någon nackdel for agenten utan bör vara tillåtet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket anges den yttersta gränsen för när provisionen skall anses&lt;br&gt;vara intjänad. Detta är till en början fallet när tredje man har fullgjort&lt;br&gt;avtalet. Har avtalsuppfyllelse, t. ex. betalning, skett endast delvis, är en&lt;br&gt;motsvarande del av provisionen intjänad (jfr andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provisionen är vidare intjänad enligt fjärde stycket i fall då tredje man&lt;br&gt;visserligen inte har fullgjort avtalet men detta beror på att huvudmannen&lt;br&gt;inte har fullgjort avtalet som han borde. Här avses t. ex. fall då tredje mans&lt;br&gt;underlåtenhet att betala beror på att huvudmannen inte har avsänt varan i&lt;br&gt;tid eller har levererat en felaktig vara. I stort sett gör sig här samma&lt;br&gt;synpunkter gällande som vid tillämpning av bestämmelsen om bortfallan-&lt;br&gt;de av rätten till provision i 12 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens rätt till provision bortfaller om det visas att avtalet mellan&lt;br&gt;huvudmannen och tredje man inte har fullföljts och att detta inte beror på&lt;br&gt;huvudmannen eller något förhållande på dennes sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tredje man har underlåtit att fullfölja avtalet på grund av att huvud-&lt;br&gt;mannen utan agentens samtycke har beviljat honom anstånd med att göra&lt;br&gt;det eller kommit överens med honom om återgång av avtalet, påverkar&lt;br&gt;detta inte agentens rätt till provision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullföljer tredje man avtalet endast delvis, har agenten rätt till provision&lt;br&gt;på den del som svarar mot vad som har fullföljts, om inte annat följer av&lt;br&gt;första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bortfaller agentens krav på provision till följd av bestämmelserna i&lt;br&gt;första —tredje styckena, skall han betala tillbaka det som betalats för&lt;br&gt;mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelserna i första —tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 15 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras i vad mån agentens rätt till provision påverkas av att&lt;br&gt;tredje man brister i sina åtaganden enligt ett ingånget avtal. Den har sin&lt;br&gt;motsvarighet i 69 § KomL, 14 § i den danska lagen och artikel 11 i EG-&lt;br&gt;direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens rätt till provision kan alltså bortfalla under de förutsättningar&lt;br&gt;som anges i paragrafen. Det spelar härvid ingen roll om provisionen ”är&lt;br&gt;intjänad” enligt 11 § eller om provisionsbeloppet har tagits upp i en&lt;br&gt;provisionsnota enligt 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket återger den grundläggande principen att agentens rätt till&lt;br&gt;provision är beroende av att avtalet fullgörs av tredje man. Denna princip&lt;br&gt;är ägnad att förhindra att agenten tar upp order från eller sluter avtal med&lt;br&gt;icke solventa tredje män. Många gånger är det också lättare för agenten än&lt;br&gt;för huvudmannen att bilda sig en uppfattning om tredje mans ekonomiska&lt;br&gt;vederhäftighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avtal får vid försäljningsagentur anses fullgjort från tredje mans sida&lt;br&gt;då han har betalat och vid inköpsagentur när varorna har levererats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från den nyss berörda huvudprincipen görs undantag för det fallet att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tredje mans underlåtenhet att prestera beror på huvudmannen eller något Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;förhållande på dennes sida. I sådana fall behåller alltså agenten sin rätt till&lt;br&gt;provision på avtalet. Som ett fall då den uteblivna prestationen beror på&lt;br&gt;huvudmannen kan nämnas att tredje man vid försäljningsagentur underlå-&lt;br&gt;ter att betala därför att huvudmannen har levererat en felaktig vara eller&lt;br&gt;inte har avsänt varan i tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till ett förhållande på huvudmannens sida avser situatio-&lt;br&gt;ner där tredje man håller inne sin prestation till följd av någon omständig-&lt;br&gt;het som visserligen inte beror direkt på huvudmannen men som ändå bör&lt;br&gt;hänföras till dennes risksfär. Detta kan vara fallet exempelvis om varan&lt;br&gt;förstörs medan huvudmannen bär risken for den (jfr 12 — 16 §§ 1990 års&lt;br&gt;köplag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen har bevisbördan både for att tredje man inte har fullföljt&lt;br&gt;avtalet och för att detta inte beror på huvudmannen eller något förhållande&lt;br&gt;på dennes sida. Några generella riktlinjer för vad som bör krävas i bevis-&lt;br&gt;hänseende för att huvudmannen skall ha fullgjort sin bevisskyldighet kan&lt;br&gt;knappast anges. Vad gäller bevisning om att avtalet inte har fullföljts, bör&lt;br&gt;det dock i regel vara tillräckligt att huvudmannen kan visa att avtalet har&lt;br&gt;hävts genom en uttrycklig hävningsförklaring från någondera partens sida.&lt;br&gt;Att avtalet inte har fullföljts kan naturligtvis också styrkas på andra sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är vad som bör krävas i bevishänseende när det gäller&lt;br&gt;tredje mans bristande betalningsförmåga. En möjlighet är naturligtvis att&lt;br&gt;visa att det gjorts ett resultatlöst utmätningsförsök. Den bristande betal-&lt;br&gt;ningsförmågan bör emellertid också kunna visas på andra sätt, t. ex. ge-&lt;br&gt;nom bevisning om att tredje man inställt sina betalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket behandlas två speciella fall av bristande uppfyllelse från&lt;br&gt;tredje mans sida, nämligen då huvudmannen utan agentens samtycke&lt;br&gt;antingen har gett tredje man anstånd med att fullgöra avtalet eller har&lt;br&gt;kommit överens med honom om återgång av detta. I dessa fall behåller&lt;br&gt;agenten sin rätt till provision på avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att rätten till provision skall bevaras enligt andra&lt;br&gt;stycket är att tredje mans bristande uppfyllelse beror på den överenskom-&lt;br&gt;melse som efter avtalsslutet träffats mellan honom och huvudmannen. Om&lt;br&gt;huvudmannen utan agentens samtycke har gett tredje man anstånd med&lt;br&gt;betalningen och denne sedan blir insolvent, med följd att betalning uteblir,&lt;br&gt;behåller agenten sin rätt till provision. Men om det visar sig att tredje man&lt;br&gt;redan vid överenskommelsen om anstånd var ur stånd att betala, bortfaller&lt;br&gt;denna rätt för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överenskommelse mellan huvudmannen och tredje man om att ett&lt;br&gt;avtal skall återgå kan ha olika orsaker, t. ex. att huvudmannen har svårig-&lt;br&gt;het att fullfölja en leverans av försålda varor eller att tredje man inte längre&lt;br&gt;har användning för varorna. Det är i sådana situationer naturligt att&lt;br&gt;huvudmannen inhämtar agentens mening innan han träffar någon över-&lt;br&gt;enskommelse med tredje man. Om agenten därvid går med på att avtalet&lt;br&gt;skall återgå, förlorar han enligt förevarande stycke sin rätt till provision på&lt;br&gt;avtalet. Det står dock parterna fritt att som en förutsättning för samtycke&lt;br&gt;från agentens sida ställa upp att dennes rätt till provisionen helt eller delvis&lt;br&gt;skall står kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket behandlas det fallet att avtalet fullföljs bara delvis från Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;tredje mans sida. Agenten har då rätt till provision på den del som svarar&lt;br&gt;mot vad som har fullföljts, om inte en tillämpning av bestämmelserna i&lt;br&gt;första eller andra stycket leder till något annat resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antag att tredje man bara betalar hälften av priset för ett varuparti han&lt;br&gt;köpt av huvudmannen och att detta inte beror på huvudmannen eller&lt;br&gt;något förhållande på dennes sida (jfr första stycket). Agenten får då finna&lt;br&gt;sig i att få provisionen reducerad till hälften. Men om tredje mans bristan-&lt;br&gt;de betalning faller på huvudmannens ansvar på det sätt som avses i första&lt;br&gt;stycket, skall agenten ha full provision. Detta kan vara fallet t. ex. om&lt;br&gt;huvudmannen bara förmår att leverera en del av den avtalade kvantiteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle tredje mans betalning helt utebli och orsaken till detta delvis vara&lt;br&gt;att hänföra till huvudmannens risksfar, har agenten rätt till provision på&lt;br&gt;den delen. Om huvudmannen exempelvis väljer att leverera endast hälften&lt;br&gt;av den beställda kvantiteten och tredje man sedan försummar att betala&lt;br&gt;vad som levererats, har agenten rätt till provision på den del av avtalet&lt;br&gt;som huvudmannen underlät att fullfölja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt får man bedöma situationer då avtalet fullföljs&lt;br&gt;endast delvis och det har förekommit någon överenskommelse om anstånd&lt;br&gt;eller återgång av avtalet enligt vad som sägs i andra stycket. Huvudman-&lt;br&gt;nen och tredje man kan t. ex. ha kommit överens om att huvudmannen&lt;br&gt;bara skall leverera hälften av den kvantitet som från början avtalats. Om&lt;br&gt;agenten samtycker till denna revidering av avtalet, får han bara provision&lt;br&gt;på det som levereras. Lämnar han inte sitt samtycke, behåller han sin rätt&lt;br&gt;till provision på hela det ursprungliga avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tredje man betalar endast en del av vad han skall betala enligt det&lt;br&gt;reviderade avtalet blir förhållandena mera komplicerade. Har agenten&lt;br&gt;samtyckt till revideringen, har han — om orsaken till den uteblivna be-&lt;br&gt;taingen inte är att hänföra till huvudmannens risksfär enligt första stycket i&lt;br&gt;paragrafen — bara rätt till provision på den del som betalas. Där revide-&lt;br&gt;ringen har skett utan agentens samtycke, torde han ha rätt till full provi-&lt;br&gt;sion på den del av avtalet som har återgått men få finna sig i en reduktion&lt;br&gt;av provisionen på de varor som fortfarande omfattas av det reviderade&lt;br&gt;avtalet. Reduktionen bör därvid svara mot den del av det reviderade&lt;br&gt;avtalet som inte fullföljs av tredje man. Resultatet kan naturligtvis bli ett&lt;br&gt;annat om orsaken till den uteblivna betalningen är att hänföra till huvud-&lt;br&gt;mannens risksfär enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fjärde stycket framgår att agenten inte är bunden av avtalsvillkor som&lt;br&gt;ger honom sämre rättigheter än vad som framgår av de föregående stycke-&lt;br&gt;na. Detta är en nyhet i förhållande till regleringen i KomL men stämmer&lt;br&gt;överens med den i den danska lagen och i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i fjärde stycket hindrar inte att agenten och huvudman-&lt;br&gt;nen i efterhand, dvs. när den helt eller delvis uteblivna avtalsuppfyllelsen&lt;br&gt;är ett faktum, kommer överens om en för agenten ofördelaktig avvikelse&lt;br&gt;från bestämmelserna i första — tredje styckena. Paragrafens tvingande&lt;br&gt;karaktär avtrubbas ju också till viss del av att agenten kan avstå från sin&lt;br&gt;rätt till provision genom att lämna samtycke enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I femte stycket slås fast att agenten skall betala tillbaka uppburna provi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sionsbelopp, till vilka han förlorat sin rätt enligt bestämmelserna i första — Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;tredje styckena. Denna bestämmelse får ses mot bakgrund av att provi-&lt;br&gt;sionen kan förfalla till betalning innan tredje man har fullgjort avtalet (se&lt;br&gt;11 §). I praktiken torde återbetalning av detta slag i regel komma till stånd&lt;br&gt;genom att huvudmannen debiterar agenten beloppet i en följande provi-&lt;br&gt;sionsnota.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen skall senast en månad efter utgången av varje kvartal ge&lt;br&gt;agenten en provisionsnota med uppgift om den provision som är intjänad&lt;br&gt;under kvartalet. Provisionsnotan skall innehålla alla uppgifter av betydel-&lt;br&gt;se för beräkningen av provisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten helt eller delvis förlorat sin rätt till provision på ett avtal,&lt;br&gt;skall uppgift om detta lämnas i den provisionsnota som avser det kvartal&lt;br&gt;då rätten till provisionen bortföll. I provisionsnotan skall därvid anges&lt;br&gt;skälet till att rätten till provisionen bortfallit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelserna i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 18 § första stycket andra meningen och tredje stycket i kommitténs&lt;br&gt;förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om provisionsnota. Bestämmelser av&lt;br&gt;liknande slag finns i 71 och 72 §§ KomL, 13 § i den danska lagen och&lt;br&gt;artikel 12 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En provisionsnota skall ge besked om dels intjänade provisionsbelopp&lt;br&gt;(första stycket), dels i vad mån rätt till provision på ingångna avtal har&lt;br&gt;bortfallit (andra stycket). Däremot behöver provisionsnotan inte innehålla&lt;br&gt;uppgift om att ett anbud har antagits eller avslagits av huvudmannen eller&lt;br&gt;att avtalsuppfyllelse inte har skett (om det inte är så att den bristande&lt;br&gt;avtalsuppfyllelsen innebär att rätten till provisionen har bortfallit). Att&lt;br&gt;lämna sådana uppgifter ingår i stället i huvudmannens underrättelseskyl-&lt;br&gt;dighet enligt 7 § andra stycket punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att provisionsnotan skall innehålla uppgift om&lt;br&gt;den provision som är intjänad närmast föregående kvartal. Med kvartal&lt;br&gt;avses kalenderkvartal (om inte annat har bestämts i agenturavtalet, se vad&lt;br&gt;som anförts beträffande 11 §). När provisionen skall anses intjänad fram-&lt;br&gt;går av bestämmelserna i 11 § andra och fjärde stycket. För att agenten skall&lt;br&gt;kunna kontrollera att beräkningen av provisionen är riktig, har föreskrivits&lt;br&gt;att provisionsnotan skall innehålla alla uppgifter av betydelse for denna&lt;br&gt;beräkning. Det gäller framför allt uppgift om tredje mans namn och&lt;br&gt;adress, varuslag och varumängd, fakturadatum och fakturabelopp samt&lt;br&gt;provisionssats och provisionsbelopp. Provisionsnotan skall innehålla upp-&lt;br&gt;gift om samtliga avtal på vilka provision är intjänad det aktuella kvartalet.&lt;br&gt;Särskilt viktigt är att uppgift lämnas om provisionsgrundande avtal som&lt;br&gt;har kommit till stånd utan agentens medverkan (jfr 9 § punkt 2 och 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provisionsnotan skall ha kommit agenten till handa inom en månad&lt;br&gt;efter utgången av det kvartal då de i notan upptagna provisionsbeloppen är&lt;br&gt;intjänade. Här föreligger en skillnad i förhållande till det danska förslaget,&lt;br&gt;enligt vilket det räcker att provisionsnotan har avsänts till agenten inom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den angivna fristen. Den svenska lösningen innebär att samma tidsfrist Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;gäller för tillhandahållande av provisionsnotan som för utbetalning av&lt;br&gt;intjänade provisionsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att provisionsnotan också skall innehålla upp-&lt;br&gt;gift om i vad mån rätten till provision på ingångna avtal har bortfallit.&lt;br&gt;Frågan om när rätten till provision bortfaller regleras i 12 §. Det rör sig&lt;br&gt;framför allt om fall av betalningsförsummelse från tredje mans sida.&lt;br&gt;Uppgiften i fråga behöver inte tas upp i provisionsnotan förrän det står&lt;br&gt;klart att rätten till provision har bortfallit. Uppgiftsskyldigheten gäller&lt;br&gt;både provision som ”är intjänad” enligt bestämmelserna i 11 § och provi-&lt;br&gt;sion på ingångna avtal vilken ännu inte ”är intjänad”. Däremot behöver&lt;br&gt;provisionsnotan inte innehålla uppgift om att tidpunkten för när provi-&lt;br&gt;sionen skall anses intjänad har skjutits upp, t. ex. till följd av att huvud-&lt;br&gt;mannen håller inne leveransen till tredje man på grund av att denne dröjer&lt;br&gt;med betalningen. Som tidigare nämnts omfattas sådana uppgifter i stället&lt;br&gt;av huvudmannens informationsskyldighet enligt 7 § andra stycket punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om att rätten till provision har bortfallit skall ges i den provi-&lt;br&gt;sionsnota som avser det aktuella kvartalet. Om det i januari står klart att&lt;br&gt;tredje man inte kommer att betala de till honom försålda varorna, skall det&lt;br&gt;alltså i den provisionsnota som ges till agenten i april anges att rätten till&lt;br&gt;provisionen i fråga har bortfallit. Även då provisionen endast delvis har&lt;br&gt;bortfallit skall uppgift därom lämnas i provisionsnotan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I provisionsnotan skall också anges skälet till att rätten till provisionen&lt;br&gt;har bortfallit. Denna uppgift bör vara så preciserad att agenten kan bedö-&lt;br&gt;ma om han delar huvudmannens uppfattning i frågan. Det torde t. ex. inte&lt;br&gt;vara tillräckligt med en blank uppgift att tredje man inte har betalat.&lt;br&gt;Agenten bör i ett sådant fall kunna kräva att det av provisionsnotan&lt;br&gt;framgår vad som ligger till grund för huvudmannens bedömning att betal-&lt;br&gt;ning inte kommer att inflyta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bortfall av rätt till provision som har upptagits i en provisionsnota,&lt;br&gt;får huvudmannen i en senare provisionsnota tillgodoföra sig beloppet. Det&lt;br&gt;har inte ansetts nödvändigt att — som i 71 § tredje stycket KomL —&lt;br&gt;uttryckligen nämna denna möjlighet i lagtexten. Tillgodoförandet kan ske&lt;br&gt;antingen i den provisionsnota som innehåller uppgift om att rätten till&lt;br&gt;provisionen har bortfallit eller i en senare provisionsnota.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att paragrafens bestämmelser är tvingande till&lt;br&gt;förmån för agenten. Denne kan alltså inte med bindande verkan avstå från&lt;br&gt;sin rätt till provisionsnota eller gå med på att att notan skall innehålla&lt;br&gt;mindre utförliga uppgifter än vad som sägs i paragrafen. Han är inte heller&lt;br&gt;bunden av ett avtalsvillkor som går ut på att provisionsnotor tillställs&lt;br&gt;honom med större fördröjning eller längre tidsintervall än vad som följer&lt;br&gt;av paragrafens bestämmelser. Däremot torde parterna vara oförhindrade&lt;br&gt;att låta provisionsnotorna avse andra tremånadersperioder än kalender-&lt;br&gt;kvartal, även om lagtexten, som tidigare nämnts, tar sikte på sådana (jfr&lt;br&gt;vad som har sagts under 11 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har rätt att från huvudmannen få alla upplysningar som denne har&lt;br&gt;tillgång till och som agenten behöver för att kunna kontrollera om provi-&lt;br&gt;sionsnotan innehåller de provisionsbelopp som är intjänade. Till sådana&lt;br&gt;upplysningar hör utdrag ur huvudmannens bokföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen inte inom skälig tid efter det att begäran därom&lt;br&gt;framställts lämnar agenten sådana upplysningar som avses i första stycket&lt;br&gt;eller det finns anledning att anta att dessa upplysningar eller uppgifterna i&lt;br&gt;provisionsnotan är oriktiga, har agenten rätt att granska huvudmannens&lt;br&gt;bokföring i den omfattning som behövs. Huvudmannen får därvid avgöra&lt;br&gt;om granskningen skall utföras av agenten själv eller av en auktoriserad&lt;br&gt;eller godkänd revisor som agenten har utsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelserna i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 18 § andra stycket i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om upplysningsplikt för huvudman-&lt;br&gt;nen och om rätt för agenten att ta del av huvudmannens bokföring. Den&lt;br&gt;saknar motsvarighet i KomL. Frågor av detta slag regleras i 15 § i den&lt;br&gt;danska lagen och i artikel 12 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket slås fast att huvudmannen på begäran av agenten skall ge&lt;br&gt;denne alla upplysningar som behövs för att agenten skall kunna kontrolle-&lt;br&gt;ra provisionsnotans riktighet. Huvudmannen är t. ex. skyldig att tillhanda-&lt;br&gt;hålla agenten utdrag ur sin bokföring. Agentens rätt att få upplysningarna i&lt;br&gt;fråga är inte betingad av att det finns skäl till antagande att uppgifterna i&lt;br&gt;provisionsnotan är oriktiga. Bestämmelsen ger således agenten möjlighet&lt;br&gt;att stickprovsvis eller rutinmässigt kontrollera riktigheten av de provi-&lt;br&gt;sionsnotor han får från huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att huvudmannens upplysningsskyldighet enligt&lt;br&gt;första stycket gäller även i fall då han har underlåtit att tillställa agenten&lt;br&gt;någon provisionsnota.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen behöver bara tillhandahålla uppgifter som han har till-&lt;br&gt;gång till. Han har således ingen skyldighet att för agentens räkning inhäm-&lt;br&gt;ta kompletterande upplysningar, t. ex. från tredje man. Vidare omfattar&lt;br&gt;upplysningsskyldigheten endast förhållanden som har betydelse för kon-&lt;br&gt;troll av provisionsnotan. Agenten har alltså inte någon allmän rätt till&lt;br&gt;insyn i huvudmannens räkenskaper. Upplysningarna i fråga behöver bara&lt;br&gt;lämnas efter anmodan från agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten skall i sin begäran till huvudmannen ange vad det är för&lt;br&gt;material han behöver. Han kan t. ex. kräva upplysning om huvudmannens&lt;br&gt;kontakter med en namngiven kund eller uppmana huvudmannen att lägga&lt;br&gt;fram material om samtliga avtal, som under en period har träffats inom ett&lt;br&gt;visst geografiskt område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket tar sikte på situationer då huvudmannen inte tillhandahål-&lt;br&gt;ler upplysningar enligt första stycket eller det kan antas att dessa upplys-&lt;br&gt;ningar eller uppgifterna i provisionsnotan är felaktiga. I dessa situationer&lt;br&gt;kan agenten kräva att huvudmannen låter honom eller en revisor granska&lt;br&gt;huvudmannens bokföring i den omfattning som behövs. Någon sådan&lt;br&gt;granskningsmöjlighet finns inte intagen i EG-direktivet. Däremot har be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelsen sin motsvarighet i den danska lagen samt i västtysk, österri- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;kisk och schweizisk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om således huvudmannen inte inom skälig tid lämnar agenten de begär-&lt;br&gt;da uppgifterna, har agenten rätt att själv eller genom revisor granska&lt;br&gt;huvudmannens bokföring. Det är att märka att agenten för att ha sådan&lt;br&gt;rätt inte behöver visa att huvudmannen vägrar att lämna de begärda&lt;br&gt;uppgifterna (jfr däremot den danska lagen). Det räcker i stället med att&lt;br&gt;agenten kan visa att de begärda uppgifterna inte har lämnats trots att&lt;br&gt;huvudmannen har haft skälig tid för att göra det. Vad som är skälig tid får&lt;br&gt;avgöras från fall till fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall då agenten hävdar att provisionsnotan eller de kompletterande&lt;br&gt;uppgifterna från huvudmannen är felaktiga, måste han ange skälen till sina&lt;br&gt;misstankar. Kraven på agenten bör i detta sammanhang inte sättas alltför&lt;br&gt;högt. Det torde vara tillräckligt om agenten t. ex. har fått reda på att det&lt;br&gt;har ingåtts ett avtal med någon kund inom hans område utan att han i rätt&lt;br&gt;tid har fått provision på avtalet eller underrättelse om detta i provisions-&lt;br&gt;notan. En granskning kan också vara påkallad i fall av en markant nedgång&lt;br&gt;av provisionsutbetalningarna utan att detta kan hänföras till förhållandena&lt;br&gt;på marknaden eller agentens egna förhållanden. Ett annat fall kan vara att&lt;br&gt;agenten vid en jämförelse med andra agenter inom samma bransch visar&lt;br&gt;sig ha en väsentligt lägre provisionsintäkt utan att detta kan förklaras av&lt;br&gt;mindre kundunderlag eller arbetsinsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningen av bokföringen skall utföras av agenten eller en av honom&lt;br&gt;utsedd auktoriserad eller godkänd revisor. Det är huvudmannen som får&lt;br&gt;avgöra om granskningen skall göras av agenten själv eller om uppgiften&lt;br&gt;skall utföras av en revisor. Tanken är inte att denna valmöjlighet skall&lt;br&gt;kunna utnyttjas på så sätt att en icke bokföringskunnig agent utesluts från&lt;br&gt;möjligheten till en sakkunnig granskning. Väljer huvudmannen att låta&lt;br&gt;agenten själv ombesörja granskningen, bör agenten således vara oför-&lt;br&gt;hindrad att låta sig biträdas av en bokföringskunnig person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att granska bokföringen gäller bara i den omfattning som behövs.&lt;br&gt;Det är i princip agentens sak att avgöra hur stort behovet av granskning är&lt;br&gt;i det enskilda fallet. Han har dock självfallet inte rätt att kräva att få gå&lt;br&gt;igenom hela bokföringen bara för att konstatera vilka delar som är relevan-&lt;br&gt;ta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorns krav på ersättning för granskningsuppdraget bör riktas mot&lt;br&gt;agenten. Skulle det visa sig att agenten har haft fog för sin åtgärd att låta&lt;br&gt;granska bokföringen, bör han få ersättning av huvudmannen för sina&lt;br&gt;utlägg. I dessa situationer kan ledning sökas i rättegångsbalkens bestäm-&lt;br&gt;melser om fördelning av rättegångskostnader i dispositiva tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen motsätter sig en granskning enligt andra stycket, kan&lt;br&gt;agenten väcka talan vid domstol med yrkande om förpliktande för huvud-&lt;br&gt;mannen att tillmötesgå önskemålet. Det är alltså inte nödvändigt att han&lt;br&gt;först väcker talan om utfående av provisionsbelopp och sedan i det målet&lt;br&gt;framställer ett editionsföreläggande avseende bokföringshandlingarna.&lt;br&gt;Agenten kan också, om förutsättningar i övrigt föreligger, anhängiggöra&lt;br&gt;frågan vid kronofogdemyndighet genom en ansökan om vanlig handräck-&lt;br&gt;ning enligt lagen (1990: 746) om betalningsföreläggande och handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att paragrafens bestämmelser är tvingande till Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;förmån for agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om agenten inte i rätt tid har fått provision eller annan ersättning av&lt;br&gt;huvudmannen eller om det finns starka skäl att anta att han inte kommer&lt;br&gt;att få den, har agenten rätt att till säkerhet för sin fordran hålla inne varor,&lt;br&gt;material och handlingar som tillhör huvudmannen och som agenten har&lt;br&gt;tagit emot för att fullgöra uppdraget. Fullmakter och andra handlingar av&lt;br&gt;synnerlig betydelse för huvudmannen får dock inte hållas inne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten köpt varor för huvudmannens räkning och sänt varorna&lt;br&gt;vidare till huvudmannen, eller har agenten sänt tillbaka varor till huvud-&lt;br&gt;mannen vilka han haft till försäljning, får agenten för att säkerställa sin&lt;br&gt;rätt enligt första stycket hindra att varorna lämnas ut till huvudmannen.&lt;br&gt;Detta gäller även om huvudmannen har tagit emot transportdokument&lt;br&gt;avseende varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens rätt att hålla inne varor, material och handlingar upphör när&lt;br&gt;huvudmannen har ställt godtagbar säkerhet för fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;br&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 22 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger agenten rätt att hålla inne huvudmannens egendom till&lt;br&gt;säkerhet för fordringar gentemot denne. Paragrafens bestämmelser kan&lt;br&gt;jämföras med det regelsystem som bildas av 74 § och 75 § jämförd med&lt;br&gt;31—37 §§ KomL. Detta regelsystem motsvaras till viss del av 7 § i den&lt;br&gt;danska lagen jämförd med 31—37 §§ i den danska kommissionslagen. EG-&lt;br&gt;direktivet saknar bestämmelser av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har enligt första stycket rätt att hålla inne två sorters egendom&lt;br&gt;till säkerhet för krav gentemot huvudmannen, dels varor och dels material&lt;br&gt;och handlingar. Av 16 § framgår att rätten att hålla inne varor är kopplad&lt;br&gt;till en rätt att realisera varorna. Rätten med avseende på varorna motsva-&lt;br&gt;rar vad som tidigare brukade benämnas legal panträtt men som i nutida&lt;br&gt;lagstiftning kallas retentionsrätt (jfr lagen 1970:980 om retentionsrätt för&lt;br&gt;fordran hos hotellgäst). Agentens rätt att hålla inne material och handling-&lt;br&gt;ar är inte förenad med någon rätt att avyttra egendomen. Här rör det sig&lt;br&gt;således om ren retentionsrätt även med användande av ett mera traditio-&lt;br&gt;nellt språkbruk. 1 33 § klargörs att agentens rätt att hålla inne varor,&lt;br&gt;material och handlingar kvarstår efter det att uppdraget har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med rätten att hålla inne huvudmannens egendom följer förmånsrätt&lt;br&gt;vid utmätning och konkurs enligt 4 § punkt 2 förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens rätt att hålla inne egendom kan utövas som säkerhet för&lt;br&gt;fordringar av olika slag i anledning av agenturuppdraget. I paragrafen&lt;br&gt;nämns uttryckligen fordringar avseende provision. Denna kan utgöra&lt;br&gt;vederlag antingen för ingångna avtal eller för ansvar del credere eller&lt;br&gt;inkassouppdrag. Men det kan också röra sig om krav på ersättning för&lt;br&gt;utgifter eller för åtgärder enligt 32 § i syfte att i ett avvecklingsskede&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydda huvudmannen mot förlust. Fordringarna kan vidare bestå i krav på Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;avgångsvederlag eller skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvarhållningsrätten inträder enligt huvudregeln vid den tidpunkt då&lt;br&gt;agentens ersättning skulle ha utbetalats, dvs. då den är förfallen till betal-&lt;br&gt;ning (se betr, provision 11 §). Bortfaller agentens krav enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i 12 §, upphör naturligtvis rätten att hålla inne egendomen. Om det&lt;br&gt;finns starka skäl att anta att betalning kommer att utebli, får agenten enligt&lt;br&gt;en kompletterande regel utöva sin kvarhållningsrätt redan innan tiden for&lt;br&gt;betalning är inne. En förutsättning är givetvis att fordringen vid denna tid&lt;br&gt;faktiskt har uppkommit och inte bara beräknas skola uppkomma. Provi-&lt;br&gt;sionsfordringar får i sammanhanget anses ha uppkommit när provisionen&lt;br&gt;är intjänad enligt bestämmelserna i 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Starka skäl att anta att betalning kommer att utebli kan föreligga om&lt;br&gt;huvudmannens betalningsförmåga visar sig vara svag eller om han i något&lt;br&gt;avseende har handlat så att hans betalningsvilja kan ifrågasättas. Kvarhåll-&lt;br&gt;ningsrätt bör utan vidare kunna utövas om huvudmannen försätts i kon-&lt;br&gt;kurs eller är föremål for ackordsforhandlingar. Att han har ställt in sina&lt;br&gt;betalningar eller på annat sätt förklarat sig vara insolvent utgör också som&lt;br&gt;regel tillräckliga skäl for antagande att betalning inte kommer att ske.&lt;br&gt;Samma bedömning är ofta berättigad vid situationer som är en typisk följd&lt;br&gt;av insolvens eller bristande betalningsförmåga, såsom resultatlös utmät-&lt;br&gt;ning, vräkning, handräckning eller återtagande av varor som har sålts på&lt;br&gt;avbetalning med äganderättsförbehåll. Händelser av detta slag ger dock&lt;br&gt;inte agenten en självklar rätt att hålla inne huvudmannens egendom.&lt;br&gt;Omständigheterna i det enskilda fallet kan innebära att det trots en hän-&lt;br&gt;delse som nu nämnts inte föreligger tillräckligt starka skäl för en sådan&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på en situation då huvudmannens betalningsvilja kan&lt;br&gt;ifrågasättas kan nämnas att han oriktigt påstår att en av agenten förmedlad&lt;br&gt;affär inte är provisionsgrundande. Skulle det vid en meningsmotsättning&lt;br&gt;av detta slag sedermera visa sig att huvudmannen trots allt har gjort en&lt;br&gt;riktig bedömning, kan agenten bli skyldig att ersätta huvudmannen den&lt;br&gt;skada som uppkommit genom kvarhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens kvarhållningsrätt enligt första stycket omfattar till en början&lt;br&gt;huvudmannens varor. En förutsättning är att varorna har kommit i agen-&lt;br&gt;tens besittning i följd av agenturuppdraget. Kvarhållningsrätten gäller&lt;br&gt;således inte andra huvudmannen tillhöriga varor, t. ex. varor som omfattas&lt;br&gt;av något annat agenturuppdrag än det som fordringen avser eller som har&lt;br&gt;magasinerats hos agenten av annan orsak. Frågan huruvida det föreligger&lt;br&gt;ett eller flera agenturuppdrag får bedömas efter omständigheterna. Man&lt;br&gt;kan inte utgå från att det är fråga om flera uppdrag enbart på den grunden&lt;br&gt;att agentens och huvudmannens mellanhavanden regleras av mer än en&lt;br&gt;kontraktshandling. Förhållanden som i sammanhanget kan inverka på&lt;br&gt;bedömningen är t. ex. att det ena åtagandet avser samma eller liknande&lt;br&gt;varuslag som det andra eller att verksamheterna är avsedda att bedrivas&lt;br&gt;inom samma eller angränsande områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvarhållningsrätten gäller vid både försäljnings- och inköpsagentur.&lt;br&gt;Den kan alltså göras gällande i såväl varor som agenten har mottagit av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudmannen för försäljning som sådana som tredje man vid inköpsagen- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;tur har levererat till agenten. Det förutsätts i första stycket att agenten har&lt;br&gt;varorna i sin besittning. Med att varorna är i agentens besittning får&lt;br&gt;jämställas att han innehar ett transportdokument avseende varorna som&lt;br&gt;ger honom rätt att erhålla dessa, t. ex. ett konossement. Kravet på besitt-&lt;br&gt;ning till varorna mjukas upp av bestämmelsen om stoppningsrätt i andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagtexten framgår att varorna får hållas inne ”till säkerhet för”&lt;br&gt;agentens fordran. Härav följer att kvarhållningsrätten inte kan göras gäl-&lt;br&gt;lande i större del av ett varuparti än vad som krävs för att säkerställa&lt;br&gt;fordringen i fråga. Viss marginal bör härvid tillgodoräknas agenten med&lt;br&gt;hänsyn till den ovisshet som kan råda med avseende på priset vid en&lt;br&gt;framtida försäljning av varorna. I denna marginal bör också inräknas&lt;br&gt;skäliga kostnader för omhändertagande och försäljning av varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens skyldighet enligt 6 § andra stycket att hålla huvudmannens&lt;br&gt;varor avskilda från andra varor gäller även när agenten utnyttjar sin rätt&lt;br&gt;att innehålla varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvarhållningsrätten enligt första stycket gäller, som tidigare nämnts,&lt;br&gt;inte bara varor utan även material och handlingar som agenten har tagit&lt;br&gt;emot i anledning av agenturuppdraget. Med material avses t. ex. varu-&lt;br&gt;prover, mönster, reklammaterial och broschyrer. Som exempel på hand-&lt;br&gt;lingar kan nämnas prislistor, anbudsblanketter, ritningar, kundförteck-&lt;br&gt;ningar och kredituppgifter beträffande kunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra meningen i första stycket framgår att kvarhållningsrätt inte får&lt;br&gt;utövas med avseende på fullmakter och andra handlingar av synnerlig&lt;br&gt;betydelse för huvudmannen. Undantaget för fullmaktshandlingar motive-&lt;br&gt;ras av att huvudmannen annars skulle vara ur stånd att återkalla en av&lt;br&gt;honom utfärdad skriftlig fullmakt (jfr 16 § avtalslagen). I övrigt bör undan-&lt;br&gt;tagsregeln i andra meningen tillämpas restriktivt. En typ av handlingar&lt;br&gt;som kan komma att beröras av regeln är huvudmannens räkenskapsmate-&lt;br&gt;rial, i den mån sådant skulle ha överlämnats till agenten (jfr NJA 1981 s.&lt;br&gt;1050).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller beträffande varor får material och handling-&lt;br&gt;ar bara utnyttjas som säkerhet för fordringar som avser samma agentur-&lt;br&gt;uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns bestämmelser om stoppningsrätt. Bestämmelserna&lt;br&gt;bygger på ungefär samma principer som motsvarande regler i 61 § 1990 års&lt;br&gt;köplag. De möjliggör för agenten att hindra att varor som han har sänt till&lt;br&gt;huvudmannen lämnas ut till denne. På så sätt kan han behålla sin rätt att&lt;br&gt;hålla inne varorna enligt bestämmelserna i första stycket. Stoppningsrätt&lt;br&gt;förutsätter alltså en rätt att hålla inne varorna. Kvarhållningsrätten behö-&lt;br&gt;ver inte ha förelegat medan varorna var kvar i agentens besittning utan kan&lt;br&gt;ha uppkommit under transporten från denne till huvudmannen. Stopp-&lt;br&gt;ningsrätten gäller både varor som agenten har haft till försäljning och&lt;br&gt;sådana som han vid inköpsagentur har mottagit från tredje man. Den&lt;br&gt;gäller däremot inte material och handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen har mottagit ett transportdokument avseende varor-&lt;br&gt;na, ger det honom normalt rätt att erhålla dessa. Agentens stoppningsrätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller dock även i sådana fall. Även om huvudmannen redan har tillställts Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;ett konossement eller en fraktsedel som under vanliga förhållanden skulle&lt;br&gt;ge honom rätt att kräva att varorna lämnas ut till honom, får således&lt;br&gt;agenten göra bruk av den stoppningsrätt som tillkommer honom enligt&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens stoppningsrätt gäller till dess att varorna kommer i huvudman-&lt;br&gt;nens besittning. Har varorna en gång lämnats ut till huvudmannen, har&lt;br&gt;agenten således inte någon rätt att utnyttja dem som säkerhet för sina&lt;br&gt;fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av agentens informationsskyldighet enligt 5 § andra stycket punkt 2&lt;br&gt;följer att han skall underrätta huvudmannen om när han utnyttjar sin rätt&lt;br&gt;att hålla inne dennes egendom. I 16 § första stycket uppställs som förut-&lt;br&gt;sättning för att agenten skall få sälja innehållna varor att huvudmannen tre&lt;br&gt;månader dessförinnan har fått meddelande om att varorna hålls inne&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att huvudmannen kan häva agentens kvarhåll-&lt;br&gt;ningsrätt enligt första stycket genom att ställa säkerhet för agentens ford-&lt;br&gt;ran. Säkerheten skall vara godtagbar. Detta krav får anses vara uppfyllt då&lt;br&gt;säkerheten utgörs av en bankgaranti eller något likvärdigt åtagande. Själv-&lt;br&gt;fallet upphör kvarhållningsrätten även då huvudmannen erlägger likvid&lt;br&gt;för fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket slås fast att paragrafens bestämmelser är tvingande till&lt;br&gt;agentens förmån. Han är alltså inte bunden av avtalsvillkor som tar ifrån&lt;br&gt;honom rätten att hålla inne huvudmannens egendom enligt första och&lt;br&gt;andra styckena eller som ger honom en mindre långtgående rätt än vad&lt;br&gt;som sägs där. I sammanhanget bör uppmärksammas att även bestämmel-&lt;br&gt;serna i 11 § om tid för utbetalning av provision är tvingande till agentens&lt;br&gt;förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten får sälja varor som han håller inne enligt 15 § efter tre månader&lt;br&gt;från det att han har meddelat huvudmannen att varorna hålls inne. Agen-&lt;br&gt;ten får därvid täcka de fordringar för vilka varorna har utgjort säkerhet&lt;br&gt;med vad som inflyter från försäljningen. Försäljningen får ske under hand&lt;br&gt;eller på offentlig auktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om varorna är utsatta för snabb förstörelse eller försämring eller om de&lt;br&gt;fordrar alltför kostsam vård, får de säljas tidigare än vad som framgår av&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen är i konkurs, gäller i stället 8 kap. 10 § konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;br&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 23 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om försäljning av varor som hållits inne som säkerhet&lt;br&gt;för fordringar gentemot huvudmannen. Liknande bestämmelser ingår i&lt;br&gt;KomL:s regelkomplex rörande agentens panträtt i huvudmannens egen-&lt;br&gt;dom (se närmast 75 § jämförd med 34 §). I den danska lagen leder hänvis-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen i 7§ till motsvarande regelkomplex i den danska kommissions- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;lagen. EG-direktivet innehåller inga bestämmelser av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att agenten får sälja varor som han har hållit&lt;br&gt;inne med stöd av 15 §. En förutsättning är att varorna har hållits inne&lt;br&gt;minst tre månader. Tiden räknas från det att huvudmannen har fått&lt;br&gt;meddelande om att agenten håller inne varorna som säkerhet för fordring-&lt;br&gt;ar gentemot huvudmannen. Av meddelandet bör framgå vilka fordringar&lt;br&gt;som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelandet kan ha lämnats skriftligen eller på annat sätt. t. ex. muntli-&lt;br&gt;gen per telefon. Bevisbördan för att meddelandet har lämnats ligger på&lt;br&gt;agenten. Av 36 § framgår dock att ett på ändamålsenligt sätt avsänt med-&lt;br&gt;delande får åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer&lt;br&gt;fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs inte att varorna har utgjort säkerhet för samma fordran under&lt;br&gt;hela tremånadersperioden. Även om den fordran som från början föran-&lt;br&gt;ledde agenten att hålla inne varorna är betald eller säkerställd på annat sätt&lt;br&gt;(jfr 15 § tredje stycket), kan varorna hållas kvar som säkerhet för en senare&lt;br&gt;tillkommen fordran. Kvarhållningsrätt får dock i de flesta fall bara utövas&lt;br&gt;till säkerhet för fordringar som är förfallna till betalning (jfr 15 § första&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för försäljning av varorna är alltså uppfyllda så snart&lt;br&gt;dessa har hållits inne med stöd av 15 § under en obruten tremånaderspe-&lt;br&gt;riod, räknad från det att huvudmannen har fått ett meddelande om att&lt;br&gt;agenten håller kvar varorna (eller, om meddelandet har förkommit eller&lt;br&gt;försenats på det sätt som avses i 36 §, från det att meddelandet under&lt;br&gt;normala förhållanden skulle ha nått huvudmannen). Meddelandet behö-&lt;br&gt;ver med andra ord inte stå i samband med de fordringar som kvarstår&lt;br&gt;oreglerade vid tremånadersperiodens utgång. Men om varorna under en&lt;br&gt;tid har varit ograverade, dvs. inte utgjort säkerhet för någon fordran&lt;br&gt;gentemot huvudmannen, kan agenten inte åberopa ett meddelande som&lt;br&gt;har lämnats före den tidsperioden, även om varorna hela tiden har varit i&lt;br&gt;hans besittning. I den situationen börjar alltså en ny tremånadersperiod&lt;br&gt;löpa när huvudmannen får meddelande om att varorna återigen kvarhålls&lt;br&gt;som säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäljningsrätten omfattar bara de varor som meddelandet avser. Har&lt;br&gt;agenten hållit inne varor som säkerhet för en fordran och håller han sedan&lt;br&gt;inne ytterligare varor som förstärkt säkerhet för fordringen, gäller en ny&lt;br&gt;tremånadersfrist med avseende på de tillkommande varorna. Det krävs&lt;br&gt;alltså att huvudmannen får ett särskilt meddelande om dessa varor. När&lt;br&gt;tre månader har löpt från det nya meddelandet, får även de tillkommande&lt;br&gt;varorna säljas. Självfallet får kvarhållningsrätt inte utövas med avseende&lt;br&gt;på de tillkommande varorna, om agentens fordran får full täckning redan&lt;br&gt;vid försäljningen av de ursprungligen innehållna varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När varorna har försålts, får agenten ur försäljningssumman täcka de&lt;br&gt;fordringar för vilka varorna utgjorde säkerhet vid tiden för försäljningen.&lt;br&gt;Huvudmannen bör före försäljningen få kännedom om vilka fordringar&lt;br&gt;som är aktuella i sammanhanget. Genom det meddelande som bildar&lt;br&gt;utgångspunkt för tremånadersfristen har huvudmannen fått reda på vilken&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordran som föranlett agenten att hålla inne varorna. Vill agenten att de Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;innehållna varorna skall utgöra säkerhet även för tillkommande fordring-&lt;br&gt;ar, får det anses följa av hans allmänna underrättelseskyldighet enligt 5 §&lt;br&gt;andra stycket punkt 2 att informera huvudmannen om förhållandet. Kost-&lt;br&gt;nader for omhändertagande och försäljning av de aktuella varorna får&lt;br&gt;dock anses så pass förutsebara att de får tas ut ur försäljningssumman utan&lt;br&gt;någon föregående avisering till huvudmannen. En förutsättning är natur-&lt;br&gt;ligtvis att kostnaderna ligger på en skälig nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har inte rätt att tillgodoräkna sig provision på en försäljning&lt;br&gt;enligt förevarande paragraf. Här föreligger en skillnad i förhållande till&lt;br&gt;KomL:s bestämmelser (se 75 § jämförd med 34 § första stycket tredje&lt;br&gt;meningen.) En annan sak är att utebliven provision kan utgöra en sådan&lt;br&gt;skada som omfattas av bestämmelserna i 34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återstår ett överskott sedan agenten har täckt sina fordringar ur försälj-&lt;br&gt;ningssumman enligt vad som nyss sagts, skall detta redovisas till huvud-&lt;br&gt;mannen. Bestämmelsen i 6 § andra stycket om skyldighet att hålla medel&lt;br&gt;avskilda är inte tillämplig i detta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket sägs avslutningsvis att försäljningen får ske under hand&lt;br&gt;eller på offentlig auktion. Agenten har här en valmöjlighet. Av agentens&lt;br&gt;allmänna lojalitetsplikt enligt 5 § första stycket följer att försäljningen skall&lt;br&gt;göras med omsorg och med tillbörligt beaktande av huvudmannens intres-&lt;br&gt;sen. Åsidosätter agenten sina skyldigheter härvidlag, kan han bli skade-&lt;br&gt;ståndsskyldig gentemot huvudmannen enligt 34 §. När det gäller den när-&lt;br&gt;mare omfattningen av agentens omsorgsplikt med avseende på försäljning-&lt;br&gt;en gör sig ungefär samma synpunkter gällande som vid tillämpning av 7 §&lt;br&gt;lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har&lt;br&gt;hämtats (se prop. 1984/85:210s. 40f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I agentens allmänna underrättelseskyldighet enligt 5 § andra stycket&lt;br&gt;punkt 2 ligger också att han bör upplysa huvudmannen om att han står i&lt;br&gt;begrepp att sälja varorna och på vilket sätt försäljningen kommer att ske.&lt;br&gt;Skall varorna säljas på offentlig auktion, bör huvudmannen i god tid få&lt;br&gt;uppgift om tid och plats för auktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns ett undantag från den i första stycket angivna&lt;br&gt;tidsfristen. Undantaget avser varor som är utsatta för snabb förstörelse&lt;br&gt;eller förskämning eller som fordrar alltför kostsam vård. I dessa fall får&lt;br&gt;varorna säljas innan de har hållits inne i tre månader. Det får dock&lt;br&gt;förutsättas att agenten har meddelat huvudmannen att han avser att sälja&lt;br&gt;varorna och angivit skälet till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall torde det följa av agentens lojalitetsplikt enligt 5 § första&lt;br&gt;stycket att han inte får hålla inne färskvaror, som är utsatta för snabb&lt;br&gt;förstörelse eller förskämning, utan att han, om han vill utnyttja sin säker-&lt;br&gt;hetsrätt med avseende på varorna, är tvungen att försöka sälja dessa innan&lt;br&gt;de förfars. Försummar han det, kan han bli skadeståndsskyldig gentemot&lt;br&gt;huvudmannen. På motsvarande sätt kan agenten, om han väljer att hålla&lt;br&gt;inne varor som kräver alltför kostsam vård, helt eller delvis förlora sin rätt&lt;br&gt;till ersättning för vården av varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket innehåller en specialregel för det fall huvudmannen är i&lt;br&gt;konkurs. Försäljningen skall då ske med iakttagande av bestämmelserna i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 10 § konkurslagen. I dessa bestämmelser regleras bland annat vilken Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;roll konkursförvaltaren har i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fjärde stycket framgår att paragrafens bestämmelser är tvingande till&lt;br&gt;förmån for agenten. Denne är alltså inte bunden av avtalsvillkor som t. ex.&lt;br&gt;innebär att innehållna varor inte får säljas eller att försäljning bara får ske&lt;br&gt;på visst sätt. Även om agentens uppdrag är avgränsat på så sätt att han i sin&lt;br&gt;verksamhet inte får gå utanför en viss kundkrets, står det honom fritt att&lt;br&gt;med stöd av förevarande paragraf avyttra innehållna varor till köpare&lt;br&gt;utanför den kretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet till tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta avsnitt har med små ändringar övertagits från&lt;br&gt;KomL (77 — 84 §§). De stämmer i stor utsträckning överens med motsva-&lt;br&gt;rande bestämmelser i den danska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet till tredje man regleras inte alls i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten får inte utan särskilt bemyndigande sluta avtal om försäljning&lt;br&gt;eller köp på huvudmannens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om hemförsäljning finns särskilda bestämmelser i hemförsälj-&lt;br&gt;ningslagen (1981:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 33 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket slås fast att agenten som huvudregel måste ha särskilt&lt;br&gt;bemyndigande från huvudmannen for att få sluta bindande avtal om&lt;br&gt;försäljning eller köp på dennes vägnar. Motsvarande bestämmelse finns i&lt;br&gt;77 § KomL och 16 § första stycket i den danska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan när ett sådant bemyndigande skall anses föreligga får bedömas&lt;br&gt;enligt allmänna regler om fullmakt. Bemyndigandet kan framgå direkt av&lt;br&gt;agenturavtalet eller följa av bruk eller sedvänja. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;KomL har slutsedelsblanketter ansetts konstituera fullmakt för en agent&lt;br&gt;(se NJA 1920 s. 385). Den ståndpunkten får anses gälla fortfarande, även&lt;br&gt;om denna typ av blanketter numera förekommer i endast obetydlig om-&lt;br&gt;fattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf handlar om behörigheten att sluta avtal om försäljning&lt;br&gt;eller köp. Andra bestämmelser i lagen reglerar agentens behörighet med&lt;br&gt;avseende på redan ingångna avtal av detta slag. Det krävs ett särskilt&lt;br&gt;bemyndigande för att agenten skall ha rätt att ta emot betalning för sålda&lt;br&gt;varor eller medge ändring i ett redan ingånget avtal (22 §) eller för att han&lt;br&gt;skall få träffa avgöranden i anledning av reklamationer m.m. (23 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till hemförsäljningslagen i andra stycket modifierar verk-&lt;br&gt;ningarna av den huvudregel som intagits i första stycket. Enligt 12 §&lt;br&gt;hemförsäljningslagen skall ett ombud som anlitats av en näringsidkare&lt;br&gt;anses ha behörighet att handla på näringsidkarens vägnar när det gäller att&lt;br&gt;ingå avtal, att utfästa förmåner som är avsedda att ingå i ett sådant avtal&lt;br&gt;och att ta emot betalning för näringsidkarens räkning. Denna bestämmelse&lt;br&gt;är tvingande till konsumentens förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I KomL finns inte någon motsvarande hänvisning till hemförsäljnings- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;lagen. I stället har det i 12 § andra stycket hemförsäljningslagen funnits en&lt;br&gt;erinran om att det i KomL finns särskilda bestämmelser om handelsagen-&lt;br&gt;ter och handelsresande. Denna erinran utgår nu ur hemförsäljningslagen&lt;br&gt;(se lagförslag 3). I framtiden kommer alltså inte agenter och handelsresan-&lt;br&gt;de att undantas från hemförsäljningslagens bestämmelser om s. k. legal&lt;br&gt;ställningsfullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten slutit avtal om försäljning eller köp på huvudmannens vägnar&lt;br&gt;utan att vara behörig till det, skall huvudmannen, om han inte godkänner&lt;br&gt;avtalet, meddela tredje man detta. Huvudmannen skall lämna meddelan-&lt;br&gt;det utan oskäligt uppehåll efter det att han har fått kännedom om avtalet.&lt;br&gt;Gör huvudmannen inte det, är han bunden av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 34 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs en skyldighet för huvudmannen att reklamera till&lt;br&gt;tredje man, om han inte vill godkänna ett avtal om försäljning eller köp&lt;br&gt;som agenten har träffat på hans vägnar utan att vara behörig därtill.&lt;br&gt;Bestämmelsen motsvaras av 78 och 80 §§ KomL och 16 § andra stycket i&lt;br&gt;den danska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen avser fall då agenten har slutit avtal på huvudmannens&lt;br&gt;vägnar. Fall då han bara har tagit emot ett anbud regleras i 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare tar paragrafen bara sikte på fall då agenten har överskridit sin&lt;br&gt;behörighet. Har agenten hållit sig inom behörigheten men gått utöver sin&lt;br&gt;befogenhet, får situationen bedömas enligt 11 § avtalslagen. Huvudman-&lt;br&gt;nen blir i det fallet bunden av avtalet i och med avtalsslutet, om inte tredje&lt;br&gt;man insåg eller bort inse att agenten överskred sin befogenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har enligt paragrafen ingen betydelse hur huvudmannen har fått&lt;br&gt;kännedom om avtalet. Detta innebär en ändring i förhållande till KomL,&lt;br&gt;där det i motsvarande situation förutsätts att agenten inberättar avtalet&lt;br&gt;(78 §) eller att tredje man underrättar huvudmannen därom (80 §). Den nu&lt;br&gt;valda lösningen stämmer överens med den i den danska lagen. För att&lt;br&gt;undgå att bli bunden av avtalet måste huvudmannen alltså reklamera även&lt;br&gt;om han har fått kännedom om avtalet genom någon utomstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannens meddelande skall ges till tredje man. Det kan ofta vara&lt;br&gt;lämpligt att låta meddelandet gå genom agenten. Huvudmannen står i den&lt;br&gt;situationen risken för att agenten underlåter att vidarebefordra reklama-&lt;br&gt;tionen till tredje man eller att han gör det för sent. Av 36 § framgår att det&lt;br&gt;däremot inte går ut över huvudmannen om en ändamålsenligt avsänd&lt;br&gt;reklamation försenas, förvanskas eller förkommer på väg direkt från ho-&lt;br&gt;nom till tredje man. Detsamma bör gälla om ett sådant missöde skulle&lt;br&gt;drabba en reklamation som på ändamålsenligt sätt har vidarebefordrats av&lt;br&gt;agenten. Men skulle missödet inträffa under reklamationens befordran&lt;br&gt;från huvudmannen till agenten, torde huvudmannen inte kunna åberopa&lt;br&gt;reklamationen mot tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamation skall ske utan oskäligt uppehåll från det att huvudmannen&lt;br&gt;har fått kännedom om avtalet. Hur lång denna tidsfrist är får bli beroende&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av omständigheterna i det enskilda fallet. En omständighet som kan in ver- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;ka på bedömningen är vilket slags vara köpet avser, t. ex. om det rör sig om&lt;br&gt;varor som är underkastade hastiga prisväxlingar. Huvudmannen bör i den&lt;br&gt;situationen inte kunna spekulera på tredje mans bekostnad genom att&lt;br&gt;dröja med en eventuell reklamation. Bedömningen kan också påverkas av&lt;br&gt;om tredje man är näringsidkare eller privatperson. Man kan ofta kräva att&lt;br&gt;reklamation sker mera skyndsamt mellan näringsidkare, t. ex. genom an-&lt;br&gt;vändande av telefax. Att reklamation sker via agenten, är inte i sig att&lt;br&gt;betrakta som ett ”oskäligt uppehåll”. En sådan ordning är i många fall&lt;br&gt;naturlig, i synnerhet när huvudmannen och agenten har sina respektive&lt;br&gt;driftställen i olika länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter huvudmannen att reklamera på det sätt som anges i paragra-&lt;br&gt;fen, blir han bunden av avtalet genom passivitet. En förutsättning för detta&lt;br&gt;får dock anses vara att tredje man har varit i god tro, dvs. att han varken&lt;br&gt;insåg eller bort inse att agenten saknade behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill huvudmannen inte anta ett anbud som agenten har mottagit, skall&lt;br&gt;huvudmannen meddela tredje man detta utan oskäligt uppehåll efter det&lt;br&gt;att han har fått kännedom om anbudet. Gör han inte det, är anbudet&lt;br&gt;antaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte då agenten och tredje man har&lt;br&gt;avtalat att anbudet skall förfalla om huvudmannen inte uttryckligen antar&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 35 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en bestämmelse om skyldighet för huvudmannen att&lt;br&gt;reklamera till tredje man, om han inte vill anta anbud som denne har&lt;br&gt;avgivit till agenten. Motsvarande bestämmelse finns i 79 och 80 §§ KomL&lt;br&gt;och 17 § i den danska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras bara fall då agenten har mottagit anbud för huvud-&lt;br&gt;mannens räkning. Har agenten slutit avtal på huvudmannens vägnar kan i&lt;br&gt;stället 18 § bli tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln i första stycket bygger på förutsättningen att en tredje man,&lt;br&gt;som agenten har inhämtat anbud från, i allmänhet räknar med att anbudet&lt;br&gt;kommer att antas utan uttrycklig accept från huvudmannens sida. Vill&lt;br&gt;huvudmannen inte anta anbudet, måste han reklamera till tredje man utan&lt;br&gt;oskäligt uppehåll. Fristen löper från det att han tog emot anbudet eller på&lt;br&gt;något annat sätt fick kännedom om det. Det förutsätts inte — som i 80 §&lt;br&gt;KomL — att underrättelsen i det senare fallet kommer från tredje man.&lt;br&gt;Reklamationsskyldigheten gäller alltså även i fall då huvudmannen får&lt;br&gt;kännedom om anbudet genom någon utomstående. Denna lösning har&lt;br&gt;valts även i den danska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannens reklamation kan antingen ske direkt till tredje man eller&lt;br&gt;överbringas genom agenten. När det gäller risken för att reklamationen&lt;br&gt;försenas, förvanskas eller förkommer gör sig samma synpunkter gällande&lt;br&gt;som beträffande reklamationer enligt 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller innebörden av begreppet ”oskäligt uppehåll” hänvi-&lt;br&gt;sas till vad som har anförts under 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns ett undantag från reklamationsskyldigheten enligt Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;första stycket. Motsvarande undantag finns i både KomL och den danska&lt;br&gt;lagen. Undantaget innebär att huvudmannen inte behöver reklamera för&lt;br&gt;att undslippa bundenhet, om agenten och tredje man har avtalat att&lt;br&gt;anbudet uttryckligen måste accepteras av huvudmannen för att denne&lt;br&gt;skall bli bunden. Eftersom huvudmannen i regel torde sakna närmare&lt;br&gt;kännedom om ett sådant avtal mellan agenten och tredje man, kan det&lt;br&gt;vara tillrådligt för honom att alltid reklamera i fall där han inte vill anta ett&lt;br&gt;anbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen och tredje man från början har avtalat att anbud&lt;br&gt;uttryckligen måste antas av huvudmannen för att binda denne, träder&lt;br&gt;detta avtal i stället för bestämmelserna i förevarande paragraf. I det läget&lt;br&gt;kan huvudmannen således inte bli bunden av passivitet på det sätt som&lt;br&gt;anges i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tredje man avgett ett anbud till agenten och har denne sänt in anbudet&lt;br&gt;till huvudmannen, har tredje man samma rätt att återkalla anbudet hos&lt;br&gt;huvudmannen som om han själv hade sänt in anbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte, om annat har avtalats mellan&lt;br&gt;agenten och tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 36 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om tredje mans möjlighet att återkalla anbud som&lt;br&gt;avgetts till agenten. Den motsvaras av 81 § KomL och 18 § i den danska&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt avtalslagens bestämmelser är ett anbud i princip bindande för den&lt;br&gt;som har avgett det. Anbudet gäller dock inte om det återkallas hos adressa-&lt;br&gt;ten innan denne tar del av det eller samtidigt därmed (7 § avtalslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse i avtalslagen är direkt tillämplig när det gäller tredje&lt;br&gt;mans möjlighet att återkalla ett anbud hos agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket i förevarande paragraf ger tredje man möjlighet att åter-&lt;br&gt;kalla anbudet även sedan agenten har tagit del av det och sänt det vidare&lt;br&gt;till huvudmannen. Återkallelse skall i så fall ske hos huvudmannen som&lt;br&gt;om anbudet hade avgetts direkt till denne i stället för till agenten. Frågan&lt;br&gt;vilken verkan som skall tillerkännas återkallelsen får sedan bedömas enligt&lt;br&gt;den nyss nämnda bestämmelsen i avtalslagen, varvid huvudmannen be-&lt;br&gt;traktas som anbudets adressat. Har återkallelsen kommit huvudmannen&lt;br&gt;till handa innan denne har tagit del av anbudet eller samtidigt därmed, är&lt;br&gt;anbudet alltså inte bindande för tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En återkallelse som avses i denna paragraf omfattas inte av bestämmel-&lt;br&gt;sen i 4 § utan går på avsändarens risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen avser inte fall då agenten har fullmakt att sluta avtal om&lt;br&gt;försäljning eller köp på huvudmannens vägnar. Tredje man kan alltså inte&lt;br&gt;återkalla ett anbud hos huvudmannen efter det att han har träffat ett avtal&lt;br&gt;med agenten. Tredje mans möjlighet att återkalla anbudet hos agenten får&lt;br&gt;bedömas enligt den bestämmelse i avtalslagen som nyss har berörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i sammanhanget nämnas att tredje mans bundenhet av ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anbud efter det att huvudmannen har tagit del av det i undantagsfall kan Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;komma att påverkas av vad som i 39 § avtalslagen sägs om rättsläget innan&lt;br&gt;en parts rätthandling inverkat bestämmande på motpartens handlingssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att agenten och tredje man kan avtala bort&lt;br&gt;möjligheten till återkallelse enligt första stycket. Ett skäl att sätta upp ett&lt;br&gt;sådant avtalsvillkor kan vara att agenten vill förvissa sig om att ett varu-&lt;br&gt;parti verkligen försäljs, så att han inte behöver ta kontakt med andra&lt;br&gt;eventuella köpare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en tredje man som är näringsidkare förhandlat med agenten och&lt;br&gt;därefter fått ett meddelande från huvudmannen att denne bekräftar ett&lt;br&gt;avtal eller antar ett anbud som agenten har sänt in, skall tredje man, om&lt;br&gt;han anser att han inte har slutit något avtal eller avgett något anbud eller&lt;br&gt;att avtalet eller anbudet är oriktigt återgivet, meddela huvudmannen detta&lt;br&gt;utan oskäligt uppehåll. Gör tredje man inte det och kan han inte heller visa&lt;br&gt;att meddelandet var oriktigt, anses han ha ingått ett avtal med det innehåll&lt;br&gt;som meddelandet från huvudmannen utvisar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 37 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs en skyldighet för tredje man att reklamera till&lt;br&gt;huvudmannen i situationer där tredje man får en bekräftelse från huvud-&lt;br&gt;mannen som tredje man anser avviker från vad som har förekommit&lt;br&gt;mellan honom och agenten. Bestämmelsen motsvaras av 82 § KomL och&lt;br&gt;19 § i den danska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamationsskyldigheten enligt denna paragraf gäller bara om tredje&lt;br&gt;man är näringsidkare. Termen näringsidkare är ganska vanligt förekom-&lt;br&gt;mande i näringsrättslig och konsumenträttslig lagstiftning. I överensstäm-&lt;br&gt;melse med vad som är fallet i denna lagstiftning skall termen fattas i&lt;br&gt;vidsträckt mening, dvs. såsom omfattande varje fysisk eller juridisk person&lt;br&gt;som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur. Aven statliga&lt;br&gt;och kommunala organ som driver verksamhet av denna natur är att&lt;br&gt;betrakta som näringsidkare i lagens mening. Det ligger i sakens natur att&lt;br&gt;paragrafen bara gäller när näringsidkaren har handlat i och för sin rörelse.&lt;br&gt;Om t. ex. en innehavare av en affärsrörelse har köpt en bil för privat bruk&lt;br&gt;genom en handelsagent är han inte att betrakta som näringsidkare såvitt&lt;br&gt;avser den affären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den danska lagen gäller reklamationsskyldigheten bara om tredje&lt;br&gt;man sedan tidigare står i affärsförbindelse med huvudmannen. Denna&lt;br&gt;förutsättning, som för övrigt återfinns redan i 1917 års danska kommis-&lt;br&gt;sionslag, har inte tagits in i det svenska lagförslaget. Paragrafens bestäm-&lt;br&gt;melse om reklamationsskyldighet gäller alltså även en tredje man som för&lt;br&gt;första gången kommer i förbindelse med huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare förutsättning för att reklamationsskyldigheten skall inträ-&lt;br&gt;da är att det har förekommit förhandlingar mellan tredje man och agenten.&lt;br&gt;I de flesta situationer då dessa har varit i kontakt med varandra och&lt;br&gt;diskuterat t. ex. priser och andra avtalsvillkor, får förhandlingar i paragra-&lt;br&gt;fens mening anses ha ägt rum. Om agenten däremot har blivit avvisad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redan vid den första kontaken med tredje man utan att denne har gått in i Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;några diskussioner med anledning av agentens initiativ, kan förhandlingar&lt;br&gt;inte anses ha kommit till stånd. Bevisbördan för att förhandlingar har ägt&lt;br&gt;rum ligger på huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen förutsätts vidare att det är agenten som har underrättat&lt;br&gt;huvudmannen om att han har träffat avtal med tredje man eller att denne&lt;br&gt;har avgett ett anbud. Denna förutsättning finns inte i KomL men ingår i&lt;br&gt;den danska lagens bestämmelser. Förevarande paragraf gäller alltså inte&lt;br&gt;fall då tredje man själv underrättar huvudmannen om avtalet eller anbu-&lt;br&gt;det. I dessa situationer får huvudmannens svar bedömas enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna om oren accept i 6 § avtalslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan skillnad i förhållande till KomL är att det i förevarande&lt;br&gt;paragraf inte ställs upp något krav på att huvudmannen i sitt meddelande&lt;br&gt;till tredje man uttryckligen åberopar de mellan denne och agenten förda&lt;br&gt;förhandlingarna (se betr, tillämpningen av KomL:s bestämmelser NJA&lt;br&gt;1939 s. 556). Att så ändå sker är väl i de flesta fall naturligt, men skulle det&lt;br&gt;ha underlåtits får huvudmannen likväl åberopa meddelandet. Denna lös-&lt;br&gt;ning överensstämmer med regleringen i den danska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen omfattar både fall då tredje man gör gällande att han över&lt;br&gt;huvud taget inte har ingått något avtal eller avgett något anbud och fall då&lt;br&gt;han anser att avtalet eller anbudet är oriktigt återgivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill tredje man reklamera, skall han göra det utan oskäligt uppehåll efter&lt;br&gt;det att han har fått meddelandet från huvudmannen. Tidsfristens längd får&lt;br&gt;bli beroende av omständigheterna i det enskilda fallet (jfr vad som sagts&lt;br&gt;under 18 §). Reklamationen skall sändas direkt till huvudmannen och inte&lt;br&gt;gå genom agenten. Huvudmannen står enligt 36 § risken för att en ända-&lt;br&gt;målsenligt avsänd reklamation försenas, förvanskas eller förkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följden av att tredje man underlåter att reklamera i behörig ordning är&lt;br&gt;att han får bevisbördan för att han inte har ingått ett avtal av det innehåll&lt;br&gt;som anges i meddelandet från huvudmannen. Underlåtenheten föranleder&lt;br&gt;alltså inte — som vid tillämpning av passivitetsregeln i 6 § avtalslagen —&lt;br&gt;att han direkt blir bunden av det av motparten hävdade avtalsinnehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan tredje man visa att något annat har förekommit vid förhandlingar-&lt;br&gt;na mellan honom och agenten än vad som angivits i meddelandet från&lt;br&gt;huvudmannen, får vad som sålunda visats läggas till grund för bedömning-&lt;br&gt;en av parternas eventuella förpliktelser. Om agenten har haft behörighet&lt;br&gt;att sluta avtal på huvudmannens vägnar, blir huvudmannen bunden av det&lt;br&gt;avtalsinnehåll som har styrkts av tredje man. Lyckas tredje man visa att&lt;br&gt;han har avgett ett anbud av visst innehåll, får bedömningen ske utifrån det&lt;br&gt;förhållandet. I många fall torde därvid huvudmannens meddelande till&lt;br&gt;tredje man vara att betrakta som en reklamation enligt 19 §, innfattande&lt;br&gt;ett avslag på tredje mans anbud. Motsvarande resonemang kan föras om&lt;br&gt;agenten har överskridit sin behörighet på det sätt som anges i 18 §. Och&lt;br&gt;kan tredje man visa att han över huvud taget inte har träffat något avtal&lt;br&gt;eller avgett något anbud, får detta bli utgångspunkten för bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmår tredje man inte visa att hans version är den riktiga, leder hans&lt;br&gt;underlåtenhet att reklamera till att han blir bunden av det avtalsinnehåll&lt;br&gt;som framgår av meddelandet från huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten får inte utan särskilt bemyndigande ta emot betalning för sålda&lt;br&gt;varor eller efter det att ett avtal har ingåtts medge anstånd med betalning-&lt;br&gt;en eller nedsättning i priset eller annan ändring i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Får huvudmannen kännedom om att agenten utan bemyndigande har&lt;br&gt;vidtagit en åtgärd som avses i första stycket beträffande ett avtal som kan&lt;br&gt;anses ha kommit till stånd genom agentens medverkan eller som har&lt;br&gt;ingåtts med en tredje man som hör till ett område eller en kundkrets som&lt;br&gt;har tilldelats agenten, skall huvudmannen, om han inte vill godkänna&lt;br&gt;åtgärden, meddela tredje man detta utan oskäligt uppehåll. Gör han inte&lt;br&gt;det, anses han ha godkänt åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om hemförsäljning finns särskilda bestämmelser i hemförsälj-&lt;br&gt;ningslagen (1981:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 38 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att agenten som huvudregel måste ha särskilt&lt;br&gt;bemyndigande från huvudmannen för att få ta emot betalning eller medge&lt;br&gt;ändring i ett avtal. Skulle agenten obehörigen vidta en sådan åtgärd har&lt;br&gt;huvudmannen en reklamationsplikt gentemot tredje man, om han inte vill&lt;br&gt;godkänna åtgärden. Motsvarande bestämmelse finns i 83 § KomL och 20 §&lt;br&gt;i den danska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En agent kan enligt 17 § få bemyndigande att sluta avtal om försäljning&lt;br&gt;eller köp på huvudmannens vägnar. Ett sådant bemyndigande innefattar&lt;br&gt;inte rätt att ta emot betalning eller att efter avtalsslutet medge ändring i&lt;br&gt;avtalsvillkoren. För att agenten skall få vidta sådana åtgärder krävs ett&lt;br&gt;särskilt bemyndigande enligt första stycket i förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rätt att ta emot betalning för sålda varor och att medge&lt;br&gt;anstånd med betalningen tar paragrafen bara sikte på försäljningsagentur.&lt;br&gt;Agentens möjligheter att medge andra ändringar i ett avtal kan däremot&lt;br&gt;aktualiseras även vid inköpsagentur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bemyndigande att ta emot betalning kan ges i form av en inkassofull-&lt;br&gt;makt från huvudmannen. Men bemyndigandet kan också framgå på annat&lt;br&gt;sätt. Om huvudmannen har deponerat ett mindre varulager hos agenten&lt;br&gt;för försäljning över disk, kan man normalt utgå från att agenten har&lt;br&gt;behörighet att ta emot betalning för dessa varor. Och har en agent vid&lt;br&gt;upprepade tillfällen tagit emot betalning för sålda varor utan protest från&lt;br&gt;huvudmannens sida, får agenten i många fall anses ha förvärvat s. k.&lt;br&gt;toleransfullmakt från denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 6 § andra stycket framgår att mottagna medel skall hållas avskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om agenten obehörigen har tagit emot betalning eller medgett ändring i&lt;br&gt;ett avtal, måste huvudmannen enligt andra stycket reklamera till tredje&lt;br&gt;man, om han inte vill godkänna agentens åtgärd. Enligt KomL föreligger&lt;br&gt;reklamationsplikt bara i det fallet agenten har tagit emot betalning. I de&lt;br&gt;andra fallen av behörighetsöverskridande har rättsläget varit oklart med&lt;br&gt;avseende på huvudmannens reklamationsplikt. Den danska lagen omfat-&lt;br&gt;tar samma typer av behörighetsöverskridande som det nu framlagda för-&lt;br&gt;slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannens reklamationsplikt enligt andra stycket gäller bara i fall&lt;br&gt;då det ursprungliga avtalet kan anses ha kommit till stånd genom agentens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medverkan (jfr 9 § punkt 1) eller då det har ingåtts med en tredje man som Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;hör till ett område eller en kundkrets som har tilldelats agenten (jfr 9 §&lt;br&gt;punkt 3). Begreppet ”kundkrets” omfattar vid försäljningsagentur köpare&lt;br&gt;och vid inköpsagentur säljare, jfr vad som sagts under 9 §. Reklamations-&lt;br&gt;plikt föreligger alltså inte om det ursprungliga avtalet är frukten av huvud-&lt;br&gt;mannens eget arbete eller insatser av en annan agent, förutsatt att tredje&lt;br&gt;man inte hör till det område eller den kundkrets som har tilldelats den&lt;br&gt;agent som sedan har gått med på betalningsanståndet eller ändringen av&lt;br&gt;avtalet. Den nu valda avgränsningen av tillämpningsområdet stämmer&lt;br&gt;överens med motsvarande bestämmelse i KomL men är snävare än regle-&lt;br&gt;ringen i den danska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannens reklamation till tredje man skall ske utan oskäligt uppe-&lt;br&gt;håll efter det att huvudmannen har fått kännedom om betalningen eller&lt;br&gt;ändringen av avtalet. Vad som skall anses utgöra ”oskäligt uppehåll” beror&lt;br&gt;på omständigheterna i det enskilda fallet (jfr vad som sagts under 18 §).&lt;br&gt;Det har ingen betydelse hur huvudmannen har fått kännedom om agen-&lt;br&gt;tens handlande. Detta är en skillnad i förhållande till KomL, där det&lt;br&gt;förutsätts att underrättelsen om agentens åtgärd kommer från agenten eller&lt;br&gt;köparen. Däremot stämmer den lösning som i detta avseende valts i&lt;br&gt;förevarande paragraf överens med den danska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 36 § framgår att det är tredje man som står risken för att en ända-&lt;br&gt;målsenligt avsänd reklamation från huvudmannen försenas, förvanskas&lt;br&gt;eller förkommer. I den frågan hänvisas till vad som anförts under 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följden av att huvudmannen underlåter att reklamera på angivet sätt är&lt;br&gt;att tredje man kan åberopa betalningen resp, det nya avtalsinnehållet mot&lt;br&gt;honom. En förutsättning för detta får dock anses vara att tredje man har&lt;br&gt;varit i god tro, dvs. att han varken insåg eller bort inse att agenten saknade&lt;br&gt;behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket finns en hänvisning till hemförsäljningslagen. Enligt 12 §&lt;br&gt;första stycket denna lag skall ett ombud som anlitats av en näringsidkare&lt;br&gt;anses ha behörighet att bl. a. ta emot betalning för näringsidkarens räk-&lt;br&gt;ning. Andra stycket i samma paragraf har hittills innehållit en erinran om&lt;br&gt;att det i KomL finns särskilda bestämmelser om handelsagenter och han-&lt;br&gt;delsresande. Denna erinran utgår nu ur hemförsäljningslagen (se lagför-&lt;br&gt;slag 3). När en agent bedriver hemförsäljning kommer alltså konsumenten&lt;br&gt;alltid att kunna betala till agenten med befriande verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 23 § behandlas det fallet att agenten har träffat avgörande med tredje&lt;br&gt;man med anledning av dennes reklamation på grund av fel eller dröjsmål.&lt;br&gt;Det kan ibland vara vanskligt att dra gränsen mellan ett sådant avgörande&lt;br&gt;och en ändring av avtalet. Om agenten av good-will-skäl godtar en ogrun-&lt;br&gt;dad reklamation från tredje mans sida eller överkompenserar denne med&lt;br&gt;anledning av en i och för sig befogad reklamation, finns det visst utrymme&lt;br&gt;för att se det hela som en ändring av avtalet i stället för ren reklamations-&lt;br&gt;hantering. Med tanke på sådana gränsfall har 22 och 23 §§ utformats i nära&lt;br&gt;anslutning till varandra. Det torde därför inte spela någon roll i praktiken,&lt;br&gt;om man kommer fram till att ett gränsfall av detta slag är att betrakta som&lt;br&gt;ett avgörande med anledning av tredje mans reklamation (23 §) eller som&lt;br&gt;en ren ändring av avtalet (22 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill tredje man åberopa fel i en köpt vara eller dröjsmål med dess avläm-&lt;br&gt;nande eller vill han ge huvudmannen något annat meddelande som rör&lt;br&gt;uppfyllelsen av ett avtal, får han vända sig till agenten, om avtalet kan&lt;br&gt;anses ha kommit till stånd genom agentens medverkan eller har ingåtts&lt;br&gt;med en tredje man som hör till ett område eller en kundkrets som har&lt;br&gt;tilldelats agenten. Denne får inte utan särskilt bemyndigande träffa något&lt;br&gt;avgörande med anledning av ett sådant meddelande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Får huvudmannen kännedom om att agenten utan bemyndigande har&lt;br&gt;träffat ett sådant avgörande som avses i första stycket, skall huvudman-&lt;br&gt;nen, om han inte vill godkänna avgörandet, meddela tredje man detta utan&lt;br&gt;oskäligt uppehåll. Gör han inte det, anses han ha godkänt avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 39 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger tredje man rätt att under vissa förhållanden vända sig till&lt;br&gt;agenten i stället för till huvudmannen, om han vill framföra en reklama-&lt;br&gt;tion eller något annat meddelande som rör uppfyllelsen av avtalet. Den&lt;br&gt;reglerar också i vad mån huvudmannen blir bunden av agentens handlan-&lt;br&gt;de i dessa situationer. Paragrafen motsvaras delvis av 84 § KomL och 21 §&lt;br&gt;i den danska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår vilka slags meddelanden från tredje man som&lt;br&gt;omfattas av paragrafens bestämmelser. Där tas först upp reklamationer&lt;br&gt;med anledning av fel i försålda varor eller dröjsmål med deras avlämnan-&lt;br&gt;de. I den delen gäller paragrafen bara försäljningsagentur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket nämns sedan andra meddelanden som rör uppfyllelsen&lt;br&gt;av ett avtal. Sådana meddelanden kan förekomma vid både försäljnings-&lt;br&gt;agentur och inköpsagentur. Hit hör meddelanden enligt 6 § hemförsälj-&lt;br&gt;ningslagen (1981:1361) från konsumenter som vill utnyttja sin ångerrätt.&lt;br&gt;Vidare avses t. ex. order om leverans vid s. k. avropsavtal och specifika-&lt;br&gt;tionsuppgifter i fall där köparen först efter köpslutet närmare skall bestäm-&lt;br&gt;ma varans form, mått eller andra egenskaper. Vid inköpsagentur kan&lt;br&gt;paragrafen bli tillämplig på säljarens uppmaning till köparen att omhän-&lt;br&gt;derta eller avhämta varor. Däremot handlar paragrafen inte om sådana&lt;br&gt;meddelanden från tredje man till huvudmannen som rör något annat än&lt;br&gt;fullgörande av ett ingånget avtal. Utanför paragrafen faller exempelvis&lt;br&gt;meddelanden enligt 21 § att tredje man anser att ett besked från huvud-&lt;br&gt;mannen avviker från vad han har överenskommit med agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje man har, i de situationer som nu avses, fullgjort sin underrättel-&lt;br&gt;seskyldighet — t. ex. avseende reklamation — om underrättelsen har läm-&lt;br&gt;nats i rätt tid hos agenten. Tredje mans rätt påverkas inte av om agenten&lt;br&gt;sedan underlåter att omedelbart föra meddelandet vidare eller om detta&lt;br&gt;förkommer eller försenas på vägen mellan agenten och huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje mans rätt att rikta meddelanden till agenten gäller i fall då avtalet&lt;br&gt;kan anses ha kommit till stånd genom agentens medverkan (jfr 9 § punkt 1)&lt;br&gt;eller det har ingåtts med en tredje man som hör till ett område eller en&lt;br&gt;kundkrets som har tilldelats agenten (jfr 9 § punkt 3). Denna lösning stäm-&lt;br&gt;mer överens med regleringen i KomL men avviker från den danska lagen&lt;br&gt;som bara tar sikte på fall då agenten har medverkat vid avtalets tillkomst.&lt;br&gt;Begreppet ”kundkrets” omfattar vid försäljningsagentur köpare och vid&lt;br&gt;inköpsagentur säljare, jfr vad som sagts under 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten får inte utan särskilt bemyndigande träffa något avgörande med Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;tredje man med anledning av reklamationer och andra meddelanden som&lt;br&gt;han har mottagit. Det är härvid inte tillräckligt att agenten har bemyndi-&lt;br&gt;gande att sluta avtal om försäljning eller köp enligt 17 § eller att uppbära&lt;br&gt;betalning eller medge ändring i avtalet enligt 22 §. Som har påpekats under&lt;br&gt;22 § kan det dock ibland vara tveksamt om vissa åtgärder från agentens&lt;br&gt;sida innebär en ändring av avtalet enligt 22 § eller ett avgörande till följd&lt;br&gt;av reklamation enligt förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om agenten obehörigen har träffat ett avgörande med tredje man, måste&lt;br&gt;huvudmannen enligt andra stycket reklamera till denne om han inte vill&lt;br&gt;godkänna avgörandet. Annars blir han bunden av detta. Denna bestäm-&lt;br&gt;melse, som inte finns med i vare sig KomL eller den danska lagen, har&lt;br&gt;särskild betydelse vid konsumentköp. En konsument bör nämligen i de nu&lt;br&gt;avsedda situationerna kunna räkna med att det besked han får från agen-&lt;br&gt;ten kommer att godtas av huvudmannen, om denne inte lämnar motsatt&lt;br&gt;besked inom en inte alltför lång tid. Det kan i sammanhanget påpekas att&lt;br&gt;bestämmelsen om s. k. legal ställningsfullmakt i 12 § hemförsäljningslagen&lt;br&gt;inte — vare sig i sin hittillsvarande lydelse eller i den nya lydelsen enligt&lt;br&gt;lagförslag 3 — ger agenten behörighet att på huvudmannens vägnar träffa&lt;br&gt;sådana avgöranden som avses i förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannans reklamation till tredje man skall ske utan oskäligt uppe-&lt;br&gt;håll från det att huvudmannen har fått kännedom om agentens åtgärd. Det&lt;br&gt;är tredje man som står risken för att en ändamålsenligt avsänd reklama-&lt;br&gt;tion försenas, förvanskas eller förkommer (se 36 §). I dessa frågor hänvisas&lt;br&gt;till vad som har anförts under 18 och 22 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenturavtalets upphörande m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta avsnitt regleras framför allt parternas möjligheter att frånträda ett&lt;br&gt;agenturavtal och agentens rätt till avgångsvederlag då avtalet upphör.&lt;br&gt;Dessa frågor spelar en central roll i EG-direktivet (artiklarna 14—19).&lt;br&gt;Avsnittet innehåller också bestämmelser om verkan av konkurs och om&lt;br&gt;agentens åligganden efter agenturavtalets upphörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett agenturavtal som inte har ingåtts för viss tid får av agenten eller&lt;br&gt;huvudmannen uppsägas att upphöra efter den uppsägningstid som anges i&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägningstiden är en månad under det första året av uppdragstiden.&lt;br&gt;Uppsägningstiden förlängs sedan med en månad för varje påbörjat år av&lt;br&gt;uppdragstiden till dess att uppsägningstiden uppgår till sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna kan inte i förväg avtala om kortare uppsägningstid än vad som&lt;br&gt;sägs i andra stycket. Dock får de avtala att uppsägning från agentens sida&lt;br&gt;får ske med tre månaders uppsägningstid även om uppdragstiden har varat&lt;br&gt;tre år eller längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna avtalar om längre uppsägningstid än vad som sägs i andra&lt;br&gt;stycket, får uppsägningstiden inte vara kortare vid uppsägning från huvud-&lt;br&gt;mannens sida än vid uppsägning från agentens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägningstiden räknas från utgången av den kalendermånad då upp- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;sägningen skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 26 § andra och tredje styckena i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om uppsägning av icke tidsbestämda agenturavtal.&lt;br&gt;Bestämmelser i motsvarande hänseende finns i 76 § jämförd med 46 och&lt;br&gt;50 §§ KomL, 22 § i den danska lagen och artikel 15 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett agenturavtal kan antingen vara tidsbestämt eller gälla för obestämd&lt;br&gt;tid. Avtalet är tidsbestämt om man har angett att det skall gälla under en&lt;br&gt;viss tidsrymd eller har fastställt datum för dess upphörande. Ett avtal kan&lt;br&gt;också göras tidsbestämt genom att man ingår det för t. ex. ”en säsong” eller&lt;br&gt;på något annat sätt gör det möjligt att indirekt bestämma avtalstiden.&lt;br&gt;Ibland kan det vara svårt att avgöra om avtalet är tidsbestämt eller inte, i&lt;br&gt;synnerhet när det har ingåtts muntligen. Man får i sådana fall försöka&lt;br&gt;fastställa parternas mening enligt vanliga tolkningsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avtal gäller för obestämd tid om det, tolkat på nyss angivet sätt, enligt&lt;br&gt;sitt innehåll gäller tills vidare eller då inte någon slutpunkt direkt eller&lt;br&gt;indirekt framgår av avtalet eller omständigheterna. Om avtalets slutpunkt&lt;br&gt;är knuten till ett faktum som är ovisst i den meningen att man inte med&lt;br&gt;säkerhet vet om det över huvud kommer att inträffa, får avtalet anses vara&lt;br&gt;slutet på obestämd tid. Som exempel kan nämnas att ett agenturavtal&lt;br&gt;innehåller den klausulen att avtalet skall upphöra om Sverige råkar i krig.&lt;br&gt;Avtalets slutpunkt kan också vara knuten till ett faktum som visserligen&lt;br&gt;med säkerhet kommer att inträffa men där tidpunkten för detta inte ens på&lt;br&gt;ett ungefär kan beräknas. Dessa fall kan vara mer svårbedömda. Typex-&lt;br&gt;emplet är att avtalet har slutits på en parts livstid. Även i det fallet torde&lt;br&gt;övervägande skäl tala för att avtalet skall anses slutet på obestämd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är hur man i sammanhanget skall se på agenturavtal&lt;br&gt;som har slutits för mycket lång tid. Grundinställningen bör vara att även&lt;br&gt;ett sådant avtal skall betraktas som tidsbestämt. Framstår avtalsvillkoret&lt;br&gt;om avtalstidens längd som oskäligt, finns det möjlighet att jämka det med&lt;br&gt;stöd av bestämmelserna i 36 § avtalslagen. Den frågan kan dock inte&lt;br&gt;analyseras närmare här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att både agenten och huvudmannen när som&lt;br&gt;helst kan dra sig ur agenturförhållandet. Ingen av dem kan alltså tvångsvis&lt;br&gt;— t. ex. vid vite — genomdriva att den andre mot sin vilja fortsätter&lt;br&gt;samarbetet dem emellan. Innebörden av att en part säger upp agenturavta-&lt;br&gt;let i enlighet med bestämmelserna i förevarande paragraf är att parten&lt;br&gt;därigenom inte begår något avtalsbrott som kan ge medkontrahenten rätt&lt;br&gt;till skadestånd (se 34 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i förevarande paragraf ger inte uttömmande besked om&lt;br&gt;under vilka förhållanden ett agenturförhållande kan komma att avbrytas. I&lt;br&gt;26 § finns t. ex. bestämmelser om omedelbar uppsägning på grund av&lt;br&gt;avtalsbrott och annan viktig grund. Försätts någondera parten i konkurs&lt;br&gt;upphör avtalet enligt 27 § automatiskt att gälla. Vid dödsfall blir agentur-&lt;br&gt;avtalets bestånd beroende av de närmare omständigheterna i varje enskilt&lt;br&gt;fall. Den frågan behandlas under 26 och 28 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förevarande paragraf handlar som sagt om icke tidsbestämda avtal. Av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § framgår att ett tidsbestämt avtal under vissa förutsättningar omvand- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;las till att gälla för obestämd tid. Har så skett, tillämpas bestämmelserna i&lt;br&gt;förevarande paragraf på avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att ett icke tidsbestämt avtal när som helst kan&lt;br&gt;sägas upp. Avtalet upphör sedan att gälla efter den uppsägningstid som&lt;br&gt;anges i andra stycket. Uppsägning kan ske från antingen agentens eller&lt;br&gt;huvudmannens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän rättsregel är att uppsägning av avtal inte får ske ”i otid” eller i&lt;br&gt;ond tro, dvs. på ett särskilt illojalt sätt eller vid en tidpunkt som valts i&lt;br&gt;avsikt att skada medkontrahenten. Den som gör så kan bli skadestånds-&lt;br&gt;skyldig, även om han inte bryter mot föreskrivna bestämmelser om upp-&lt;br&gt;sägningstid. Det skulle kunna göras gällande att denna allmänna regel vore&lt;br&gt;tillämpbar i fall då huvudmannen säger upp en agent som just har börjat&lt;br&gt;bli framgångsrik. På den frågan kan följande synsätt anläggas. Agenturav-&lt;br&gt;talet är ett bra instrument för huvudmannen, då han vill komma in på en&lt;br&gt;ny marknad. Lyckas agenten introducera huvudmannens produkt på&lt;br&gt;marknaden och bygga upp en kundkrets, blir huvudmannen ofta intresse-&lt;br&gt;rad av att säga upp agenten och själv ta över försäljningen. Agenten har i&lt;br&gt;regel inte haft några intäkter av betydelse under inarbetningsskedet. På&lt;br&gt;grund av provisionssystemets natur kommer de egentliga intäkterna först&lt;br&gt;efteråt, då kundkretsen är uppbyggd och försäljningen har tagit fart. Det&lt;br&gt;kan i detta läge vara naturligt att agenten uppfattar en uppsägning från&lt;br&gt;huvudmannens sida som illojal. I sammanhanget måste man dock komma&lt;br&gt;ihåg att agentens väsentliga funktion är just att upparbeta en marknad. Att&lt;br&gt;huvudmannen sedan säger upp avtalet får ses som naturligt och grundat på&lt;br&gt;ekonomiska, affärsmässiga överväganden. Agentens anspråk på rättsskydd&lt;br&gt;kan här tillgodoses genom reglerna om avgångsvederlag i 28 — 30 §§. Det&lt;br&gt;kan därför inte komma i fråga att i denna situation anse huvudmannen&lt;br&gt;skadeståndsskyldig enligt en allmän regel av det slag som nyss berörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller inga formkrav med avseende på uppsägningen utan&lt;br&gt;lämnar utrymme för att denna sker antingen muntligt eller skriftligt. Det&lt;br&gt;står dock parterna fritt att i agenturavtalet föreskriva att uppsägningen&lt;br&gt;skall ske i viss form. Ett meddelande om uppsägning befordras på avsända-&lt;br&gt;rens risk (jfr 36 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns bestämmelser om uppsägningstidens längd. De har&lt;br&gt;utformats efter förebild av den danska lagen. EG-direktivet ger i denna del&lt;br&gt;visst utrymme för olika lösningar. Det kan nämnas att regleringen i väst-&lt;br&gt;tysk rätt skiljer sig något från den danska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägningstidens längd är beroende av hur länge uppdraget har varat.&lt;br&gt;Den är en månad under det första året och förlängs sedan med en månad i&lt;br&gt;taget för varje påbörjat år som avtalsförhållandet mellan agenten och&lt;br&gt;huvudmannen består. Uppsägningstiden är alltså en månad det första året,&lt;br&gt;två månader det andra året, tre månader det tredje året o. s. v. Den max-&lt;br&gt;imala uppsägningstiden är dock sex månader. Den tiden gäller när uppdra-&lt;br&gt;get har varat längre tid än fem år. Det står dock parterna fritt att komma&lt;br&gt;överens om längre uppsägningstid (jfr tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den uppdragstid som är avgörande för beräkningen av uppsägningsti-&lt;br&gt;dens längd är tiden från avtalsförhållandets början fram till uppsägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägningstiden räknas alltså vid denna beräkning inte in i uppdragsti- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;den. Om avtalsförhållandet har bestått sedan den 1 januari 1992 och&lt;br&gt;uppsägning sker den 15 december 1993 är uppsägningstiden således två&lt;br&gt;månader (räknat från den 1 januari 1994, se sista stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges i vad mån andra styckets bestämmelser om uppsäg-&lt;br&gt;ningstid är tvingande. Uppsägningstiden under uppdragets tre första år får&lt;br&gt;aldrig understiga vad som sägs i andra stycket (dvs. en, två resp, tre&lt;br&gt;månader). Detta gäller vid uppsägning från såväl agentens som huvud-&lt;br&gt;mannens sida. Från och med uppdragets fjärde år gäller olika förutsätt-&lt;br&gt;ningar beroende på om det är agenten eller huvudmannen som säger upp&lt;br&gt;avtalet. Förutsättningarna är strängare vid uppsägning från huvudman-&lt;br&gt;nens sida än vid uppsägning från agentens sida. När det gäller uppsägning&lt;br&gt;från huvudmannens sida får parterna inte avtala om kortare uppsägnings-&lt;br&gt;tid än vad som sägs i andra stycket (dvs. fyra, fem resp, sex månader).&lt;br&gt;Däremot står det parterna fritt att komma överens om en uppsägningstid&lt;br&gt;på endast tre månader vid uppsägning från agentens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tvingande bestämmelserna i tredje stycket tar sikte bara på avtalsvill-&lt;br&gt;kor som tillkommit före uppsägningen. Efter det att uppsägning har skett&lt;br&gt;är det inget som hindrar att parterna kommer överens om en snabbare takt&lt;br&gt;för avveckling av avtalsförhållandet än vad som följer av dessa bestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting hindrar att parterna kommer överens om längre uppsägnings-&lt;br&gt;tid än vad som sägs i andra stycket. Av fjärde stycket framgår att uppsäg-&lt;br&gt;ningstiden i så fall inte får vara kortare vid uppsägning från huvudman-&lt;br&gt;nens sida än vid uppsägning från agentens sida. Om parterna i strid mot&lt;br&gt;denna regel har avtalat om en kortare uppsägningstid för huvudmannen än&lt;br&gt;för agenten, bör den längre uppsägningstiden gälla även vid uppsägning&lt;br&gt;från huvudmannens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Femte stycket innehåller en bestämmelse om att uppsägningstiden skall&lt;br&gt;räknas från utgången av den månad då uppsägningen skedde. Om avtals-&lt;br&gt;förhållandet har bestått sedan den 1 januari 1992 och uppsägning sker den&lt;br&gt;15 december 1993 upphör avtalet alltså att gälla vid utgången av februari&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i femte stycket är dispositiv. Parterna kan alltså avtala att&lt;br&gt;uppsägningstiden skall börja löpa redan vid tiden för uppsägningen. Där-&lt;br&gt;emot kan de tvingande bestämmelserna i andra stycket inte kringgås&lt;br&gt;genom ett avtalsvillkor om retroaktiv uppsägningstid, innebärande att&lt;br&gt;uppsägningstiden skulle börja löpa viss tid före uppsägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett agenturavtal som ingåtts för viss tid upphör vid avtalstidens slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna fortsätter agenturförhållandet efter avtalstidens slut, skall&lt;br&gt;avtalet därefter betraktas som ett icke tidsbestämt avtal. Vid beräkningen&lt;br&gt;av uppsägningstiden enligt 24 § för ett sådant avtal skall därvid tas hänsyn&lt;br&gt;till hela den tid som agenturförhållandet har varat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i andra stycket är inte&lt;br&gt;bindande för parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 25 § och 26 § första stycket i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om upphörande av tidsbestämda agentur- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;avtal. Den har ingen direkt motsvarighet i KomL. Däremot har frågan&lt;br&gt;reglerats i 23 § i den danska lagen samt artikel 14 och artikel 15 punkt 6 i&lt;br&gt;EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 24 § har lämnats en redogörelse for skillnaden mellan tidsbestäm-&lt;br&gt;da agenturavtal och sådana som har ingåtts för obestämd tid. På samma&lt;br&gt;sätt som vid icke tidsbestämda avtal kan båda parter när som helst dra sig&lt;br&gt;ur ett avtal som ingåtts för viss tid. Men om så sker i strid mot vad som&lt;br&gt;följer av avtalet, jämfört med tillämpliga lagbestämmelser, begår parten i&lt;br&gt;fråga ett avtalsbrott med de konsekvenser som har berörts under 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket slås fast att ett tidsbestämt avtal upphör vid avtalstidens&lt;br&gt;slut. Det krävs alltså inte att avtalet sägs upp för att agenturforhållandet&lt;br&gt;skall upplösas. Däremot står det parterna fritt att komma överens om en&lt;br&gt;uppsägningstid. En sådan överenskommelse kan t. ex. innebära att avtalet&lt;br&gt;upphör att gälla en viss dag under forutsättning att någon av parterna har&lt;br&gt;sagt upp avtalet senast ett visst tidigare datum och att avtalet, om uppsäg-&lt;br&gt;ning inte sker, fortsätter att gälla tills vidare. Parterna kan också komma&lt;br&gt;överens om att agenturavtalet skall gälla for en viss minsta tid. Ett sådant&lt;br&gt;avtal kan t. ex. gå ut på att avtalet skall gälla tills vidare men inte får sägas&lt;br&gt;upp förrän efter en viss tidsperiod. I det fallet torde en uppsägning inte&lt;br&gt;vara tillåten förrän den angivna tiden har löpt ut. Därefter får avtalet sägas&lt;br&gt;upp som ett icke tidsbestämt avtal enligt bestämmelserna i 24 §. Möjlighe-&lt;br&gt;terna till särpräglade konstruktioner på detta område begränsas av bestäm-&lt;br&gt;melserna i andra och tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att ett tidsbestämt avtal omvandlas till ett icke&lt;br&gt;tidsbestämt avtal om parterna fortsätter avtalsförhållandet efter den tid då&lt;br&gt;avtalet enligt sitt ursprungliga innehåll skulle ha upphört. Detta innebär&lt;br&gt;att bestämmelserna om uppsägning i 24 § blir tillämpliga på agenturforhål-&lt;br&gt;landet. Av tredje stycket framgår att regleringen i andra stycket är tvingan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandena kan variera från fall till fall. Parterna kan komma över-&lt;br&gt;ens om att ett från böljan tidsbestämt avtal skall fortsätta att gälla tills&lt;br&gt;vidare. Det kan också hända att parterna fortsätter sitt samarbete utan&lt;br&gt;någon uttrycklig överenskommelse därom. I båda dessa fall kommer avta-&lt;br&gt;let fortsättningsvis att gälla för obestämd tid. Men även om parterna&lt;br&gt;kommer överens om en ny tidsperiod for avtalets fortsatta bestånd,&lt;br&gt;förvandlas detta till ett icke tidsbestämt avtal enligt bestämmelsen i andra&lt;br&gt;stycket. Avtalsvillkoret om en ny slutpunkt för agenturavtalet är alltså inte&lt;br&gt;bindande for någondera parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för tillämpning av bestämmelserna i andra stycket är&lt;br&gt;att det rör sig om en fortsättning av det ursprungliga avtalsförhållandet.&lt;br&gt;Om det företas väsentliga ändringar i agenturavtalets innehåll eller om&lt;br&gt;samarbetet mellan parterna upphör för en längre tid, är denna förutsätt-&lt;br&gt;ning inte uppfylld. Fortsätter agenturforhållandet på samma villkor som&lt;br&gt;tidigare, bör dock inte ett kortvarigt uppehåll i samarbetet mellan parterna&lt;br&gt;hindra att bestämmelserna i andra stycket blir tillämpliga. I övrigt får&lt;br&gt;frågan huruvida det rör sig om en fortsättning av det ursprungliga agentur-&lt;br&gt;förhållandet avgöras efter en samlad bedömning av förhållandena i varje&lt;br&gt;enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som en part vidtar endast för att avveckla ett avtal som har löpt Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;ut kan naturligtvis inte medföra att avtalsförhållandet skall anses fortsätta&lt;br&gt;(jfr 32 §). Däremot rör det sig om ett fortsatt avtalsförhållande om agenten&lt;br&gt;driver verksamheten vidare ”som vanligt” och detta accepteras av huvud-&lt;br&gt;mannen. I fall då kundkretsen är upparbetad och agentens arbete består i&lt;br&gt;att vidmakthålla förbindelserna med gamla kunder kan det vara svårt att&lt;br&gt;bedöma om agenten fortsätter sin verksamhet som vanligt, särskilt om&lt;br&gt;beställningarna går direkt från kunderna till huvudmannen. Även i fall då&lt;br&gt;beställningar råkar komma in till agenten, bör denne kunna vidarebeford-&lt;br&gt;ra dem till huvudmannen utan att avtalet av det skälet skall anses förlängt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en agent sluter avtal med en kund åtar sig agenten ofta att ge service&lt;br&gt;åt kunden. Uppfyllandet av denna biförpliktelse bör inte medföra att&lt;br&gt;avtalet fortsätter att löpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tidsbestämt agenturavtal kan innehålla en klausul om att huvudman-&lt;br&gt;nen har rätt att frånträda avtalet i förtid, om uppställda försäljningsmål&lt;br&gt;inte uppnås. En sådan klausul påverkar inte avtalets karaktär av att vara&lt;br&gt;tidsbestämt. Däremot kan den ha betydelse vid en bedömning huruvida&lt;br&gt;huvudmannen har rätt att säga upp avtalet på grund av avtalsbrott enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 26 § första stycket punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett tidsbestämt avtal har omvandlats till ett avtal för obestämd tid&lt;br&gt;gäller, som tidigare nämnts, bestämmelserna om uppsägningstid i 24 §&lt;br&gt;med avseende på det förlängda avtalet. Av andra stycket andra meningen i&lt;br&gt;förevarande paragraf framgår att man vid beräkningen av uppsägningsti-&lt;br&gt;den skall ta hänsyn till hela den tid som agenturförhållandet har varat, dvs.&lt;br&gt;även till tiden innan avtalet förlängdes. Som exempel kan tas att ett&lt;br&gt;agenturavtal har slutits för tiden den 1 januari 1992 — den 31 december&lt;br&gt;1993 och att agenturförhållandet sedan fortsätter. Om avtalet sägs upp den&lt;br&gt;1 juni 1994 är uppdragstiden då inne på det tredje året, vilket innebär att&lt;br&gt;uppsägningstiden enligt 24 § andra stycket blir tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att bestämmelserna i andra stycket är tvingan-&lt;br&gt;de gentemot bägge parter. Denna reglering syftar till att motverka, att&lt;br&gt;parterna kringgår bestämmelserna om uppsägningstid vid icke tidsbestäm-&lt;br&gt;da avtal genom att i stället träffa upprepade tidsbestämda avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten eller huvudmannen får säga upp agenturavtalet med omedelbar&lt;br&gt;verkan, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. motparten har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser enligt avtalet&lt;br&gt;eller lagen och avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för den andre samt&lt;br&gt;motparten insåg eller borde ha insett detta, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det annars finns en viktig grund för att frånträda avtalet i förtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill säga upp avtalet i förtid skall göra detta utan oskäligt&lt;br&gt;uppehåll efter det att han fick eller borde ha fått kännedom om den&lt;br&gt;omständighet som han åberopar. Gör han inte det, förlorar han rätten att&lt;br&gt;åberopa omständigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelserna i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 27 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar parternas möjligheter att säga upp ett agenturavtal i Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;förtid. I KomL kan parternas möjligheter härtill utläsas av 46, 51 och&lt;br&gt;76 §§. Frågan regleras i den danska lagen i 24 §. EG-direktivet överlämnar&lt;br&gt;åt de enskilda medlemsstaterna att självständigt reglera frågan (artikel 16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl agenten som huvudmannen kan när som helst dra sig ur ett&lt;br&gt;agenturförhållande (jfr vad som har sagts under 24 §). Men om någon gör&lt;br&gt;så i strid mot tillämpliga bestämmelser om uppsägning, kan han bli skade-&lt;br&gt;ståndsskyldig gentemot den andre. Bestämmelserna i 24 och 25 §§ ger&lt;br&gt;möjlighet för vardera parten att säga upp ett agenturavtal som löper tills&lt;br&gt;vidare utan att ange något skäl härför. Avtalet upphör då att gälla efter&lt;br&gt;utgången av en uppsägningstid. I förevarande paragraf regleras möjlighe-&lt;br&gt;ten att säga upp ett agenturavtal utan att iaktta bestämmelserna om upp-&lt;br&gt;sägningstid. En sådan förtida uppsägning får ske bara under speciella&lt;br&gt;förhållanden. Antingen skall uppsägningen motiveras av pliktförsummelse&lt;br&gt;från motpartens sida (första stycket punkt 1). Uppsägningen har i det fallet&lt;br&gt;karaktären av hävning på grund av avtalsbrott. Eller också skall det finnas&lt;br&gt;någon annan viktig grund att frånträda avtalet i förtid (första stycket&lt;br&gt;punkt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av att en part får säga upp agenturavtalet med omedelbar&lt;br&gt;verkan är alltså att han kan bringa detta till omedelbart upphörande utan&lt;br&gt;att ådra sig skadeståndsskyldighet gentemot motparten. Den som säger&lt;br&gt;upp avtalet löper risken av att det vid en kommande domstolsprövning&lt;br&gt;skulle befinnas att han har felbedömt situationen och att han sålunda inte&lt;br&gt;hade rätt att säga upp avtalet i förtid. Uppsägningen kan i den situationen&lt;br&gt;föranleda skadeståndsskyldighet för honom enligt 34 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 29 och 30 §§ finns bestämmelser som inskränker agentens rätt till&lt;br&gt;avgångsvederlag. Många av de omständigheter som kan ha betydelse vid&lt;br&gt;tillämpningen av dessa bestämmelser kan samtidigt inverka på bedöm-&lt;br&gt;ningen av rätten till omedelbar uppsägning enligt förevarande paragraf.&lt;br&gt;Rekvisiten i de olika paragraferna skiljer sig dock åt på flera punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägning kan ske antingen skriftligt eller muntligt. Ett meddelande&lt;br&gt;om uppsägning befordras på avsändarens risk (jfr 36 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket punkt 1 behandlas rätten till förtida uppsägning till följd&lt;br&gt;av avtalsbrott från motpartens sida. Grundförutsättningen är att motpar-&lt;br&gt;ten har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser enligt avtalet eller lagen.&lt;br&gt;Rätten att säga upp avtalet är i princip oberoende av orsaken till att&lt;br&gt;motparten inte har fullgjort sina förpliktelser. Det krävs alltså inte att han&lt;br&gt;har varit oaktsam. Endast om en förpliktelse går ut på att visa omsorg,&lt;br&gt;ingår vållande i rekvisitet för avtalsbrott och därmed också i rekvisitet för&lt;br&gt;förtida frånträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare förutsätts att avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för den som&lt;br&gt;vill frånträda avtalet. Väsentlighetsbedömningen tar inte sikte på avtals-&lt;br&gt;brottet som sådant utan på dess verkan. Det är således inte av avgörande&lt;br&gt;betydelse vilken typ av avtalsbrott det rör sig om eller huruvida avtalsbrot-&lt;br&gt;tet avser en huvudförpliktelse eller en biförpliktelse. Vid väsentlighetsbe-&lt;br&gt;dömningen bör man först och främst se på avtalsbrottets ekonomiska&lt;br&gt;verkningar för den drabbade parten. Men även andra omständigheter kan&lt;br&gt;vara av betydelse. Om ett avtalsbrott upprepas kan upprepningen vara en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omständighet att beakta. Ett avtalsbrott kan vidare, utan att direkt innebä- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;ra en ekonomisk förlust, leda till en sådan rubbning av förtroendeförhål-&lt;br&gt;landet mellan parterna att den drabbade parten av det skälet bör ha rätt att&lt;br&gt;frånträda avtalet i förtid. Detta är fallet särskilt om motparten har handlat&lt;br&gt;illojalt eller grovt försumligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare förutsättning for att en part skall få frånträda agenturavta-&lt;br&gt;let i förtid enligt punkt 1 är att den som begick avtalsbrottet insåg eller&lt;br&gt;borde ha insett att avtalsbrottet var av väsentig betydelse for den andra&lt;br&gt;parten. Om sålunda ett mindre avtalsbrott av viss karaktär allmänt sett&lt;br&gt;inte kan anses vara väsentligt för en part i ett agenturförhållande men det&lt;br&gt;på grund av särskilda förhållanden hos den aktuelle parten kommer att få&lt;br&gt;stor betydelse, har denne inte rätt att häva agenturavtalet med mindre den&lt;br&gt;som begick avtalsbrottet insåg vilken betydelse avtalsbrottet hade för den&lt;br&gt;drabbade parten eller på grund av omständigheterna borde ha insett det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte möjligt att räkna upp alla de situationer som kan tänkas&lt;br&gt;utgöra avtalsbrott. Bedömningen huruvida avtalsbrott föreligger får i för-&lt;br&gt;sta hand ske mot bakgrund av vad parterna har kommit överens om i&lt;br&gt;agenturavtalet och vad som i lagen föreskrivs om parternas skyldigheter&lt;br&gt;mot varandra. Andra förhållanden som kan ha betydelse för bedömningen&lt;br&gt;är vad som är sedvanligt inom branschen och vad som får anses ha varit&lt;br&gt;underförstått mellan parterna. Även omständigheter vid sidan av de nu&lt;br&gt;berörda kan beaktas, t. ex. i vad mån ett avsteg från avtalsinnehållet har&lt;br&gt;föranletts av någon åtgärd från motpartens sida. I det följande berörs&lt;br&gt;några praktiskt viktiga situationer där frågan om avtalsbrott aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen kan lägga agenten till last att denne inte har gjort tillräck-&lt;br&gt;liga försäljningsansträngningar eller inte har uppnått tillfredsställande för-&lt;br&gt;säljningsresultat. Man får här skilja mellan fall då avtalet ger ledning för&lt;br&gt;vad agenten skall göra och fall då avtalet inte ger någon sådan ledning. I&lt;br&gt;det senare fallet får man bedöma vilka generella krav som kan ställas på&lt;br&gt;agenten. Av 5 § andra stycket punkt 1 framgår att agenten har en plikt att&lt;br&gt;göra skäliga ansträngningar för att inhämta anbud och — i förekommande&lt;br&gt;fall — sluta avtal. Omfattningen av denna plikt får bedömas mot bakgrund&lt;br&gt;av agenturavtalets innehåll, sedvanan inom branschen och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter. Kraven på agentens ansträngningar torde i regel kunna sättas&lt;br&gt;lägre när det är fråga om en etablerad kundkrets och en inarbetad produkt&lt;br&gt;än när man i ett initialskede är i förd med att introducera en ny produkt på&lt;br&gt;marknaden. Omständigheter som skärper kraven på aktivitet från agen-&lt;br&gt;tens sida kan vara att han har tilldelats ett visst område eller en viss&lt;br&gt;kundkrets eller att han är berättigad till fast vederlag som inte är beroende&lt;br&gt;av försäljningsresultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de fall då avtalet reglerar vad agenten skall göra kan man urskilja&lt;br&gt;dels fixerade krav på t. ex. viss minimiförsäljning eller visst antal resor,&lt;br&gt;dels mera allmänt hållna krav, t. ex. att agenten skall göra sitt bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om agenten inte lyckas uppnå föreskriven minimiförsäljning föreligger&lt;br&gt;avtalsbrott, oavsett orsaken till avvikelsen. Huvudmannen har då rätt att&lt;br&gt;säga upp agenturavtalet med omedelbar verkan, om avtalsbrottet är av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för honom. Men angivande av en viss försäljningsvo-&lt;br&gt;lym e. d. behöver inte alltid innebära ett villkor om att viss minimiförsälj-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning skall uppnås. Ibland får kvantitetsangivelsen ses bara som en målsätt- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;ning. Det förhållandet att agenten inte uppnår ett sådant mål innebär i sig&lt;br&gt;inte ett avtalsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Där agentens åtagande går ut på att han skall göra sitt bästa eller&lt;br&gt;eftersträva ett visst försäljningsresultat, ingår vållande i rekvisitet för&lt;br&gt;avtalsbrott och därmed även i förutsättningarna för rätt till förtida uppsäg-&lt;br&gt;ning. Man måste i det fallet pröva om agenten har varit försumlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av agentens försäljningsarbete måste man beakta hur&lt;br&gt;huvudmannen har uppträtt i avtalsförhållandet. Huvudmannen bör inte&lt;br&gt;kunna åberopa bristande försäljningsresultat eller liknande om han har&lt;br&gt;underlåtit att understödja agenten i dennes arbete, om han har gett oklara&lt;br&gt;instruktioner eller om han i betydande omfattning själv har varit verksam&lt;br&gt;inom ett område som har tilldelats agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat förhållande som av huvudmannen kan ifrågasättas utgöra&lt;br&gt;avtalsbrott från agentens sida är att denne innehar flera agenturer eller vid&lt;br&gt;sidan av agenturen handlar för egen räkning. Det ligger ofta i huvudman-&lt;br&gt;nens intresse — åtminstone på kort sikt — att agenten uteslutande handlar&lt;br&gt;med hans varor och inte med någon annans. Men för agenten kan det vara&lt;br&gt;en fördel att ha ett varierat varusortiment med olika fabrikat eller märken,&lt;br&gt;som gör det möjligt att erbjuda kundkretsen goda valmöjligheter. Något&lt;br&gt;generellt förbud för agenten att sälja konkurrerande varor kan inte anses&lt;br&gt;gälla. Bedömningen får ske från fall till fall. Ett eventuellt konkurrensför-&lt;br&gt;bud kan antingen grunda sig på en bestämmelse därom i avtalet eller anses&lt;br&gt;följa av agentens skyldighet att vara lojal gentemot huvudmannen (jfr 5 §&lt;br&gt;första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i agenturavtalet finns en klausul som uttryckligen förbjuder&lt;br&gt;agenten att handla med konkurrerande produkter eller att utan huvud-&lt;br&gt;mannens samtycke åta sig något annat uppdrag, är det i och för sig ett&lt;br&gt;avtalsbrott från agentens sida att åsidosätta bestämmelsen i fråga. Huvud-&lt;br&gt;mannen har då rätt att säga upp avtalet med omedelbar verkan under&lt;br&gt;förutsättning att avtalsbrottet har medfört en väsentlig nackdel för honom,&lt;br&gt;i form av t. ex. betydande ekonomisk förlust eller rubbat förtroende för&lt;br&gt;agenten. Väsentlighetsprövningen utgör här ett viktigt led i agentens rätts-&lt;br&gt;skydd. En enstaka försäljning av produkter som konkurrerar med huvud-&lt;br&gt;mannens bör inte kunna åberopas av huvudmannen som skäl för att säga&lt;br&gt;upp avtalet med omedelbar verkan därför att huvudmannen av någon&lt;br&gt;annan anledning vill bli av med agenten i förtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall då något uttryckligt konkurrensförbud inte har tagits in i agentur-&lt;br&gt;avtalet, bör det för att avtalsbrott skall anses kunna föreligga krävas att&lt;br&gt;agentens arbete för en annan huvudman eller för egen del verkligen kan&lt;br&gt;antas skada huvudmannen. Vidare måste huvudmannens intresse av att&lt;br&gt;ett konkurrensförbud i det särskilda fallet upprätthålls vägas mot agentens&lt;br&gt;intresse av rörelsefrihet i ekonomiskt avseende. Härvid har sådana om-&lt;br&gt;ständigheter betydelse som förtroendeförhållandets karaktär, inkomstens&lt;br&gt;storlek och agentens behov av inkomst från annat håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under introduktionsskedet krävs det normalt relativt stora ansträng-&lt;br&gt;ningar från agentens sida. Han måste aktivt tala för den produkt som skall&lt;br&gt;introduceras och lägga ned avsevärd tid och möda på uppdraget. Under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;detta skede kan uppdraget vara svårt att förena med uppdrag från andra.&lt;br&gt;Då produkten väl är inarbetad krävs det normalt mindre arbete från&lt;br&gt;agentens sida, och han bör då ha större frihet att arbeta för vem han vill.&lt;br&gt;Omständigheter som i det enskilda fallet kan tala mot att agenten får&lt;br&gt;handla med konkurrerande produkter är att han har tilldelats ett visst&lt;br&gt;område eller en viss kundkrets eller att han har tillförsäkrats ett fast&lt;br&gt;vederlag. Men även i dessa fall måste man göra en samlad bedömning av&lt;br&gt;alla omständigheter. Om agenten drev verksamhet av samma slag redan då&lt;br&gt;han åtog sig agenturen, talar detta för att han även i fortsättningen skall få&lt;br&gt;göra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En agent som ämnar sälja produkter som direkt konkurrerar med hu-&lt;br&gt;vudmannens bör inhämta dennes samtycke. Sådant samtycke kan ges inte&lt;br&gt;endast uttryckligen utan även tyst genom passivitet eller konkludent hand-&lt;br&gt;lande. För att kunna ta ställning i frågan är det nödvändigt att huvudman-&lt;br&gt;nen får kännedom om den verksamhet som kan komma i konflikt med&lt;br&gt;hans intressen. Agentens informationsplikt enligt 5 § andra stycket punkt 2&lt;br&gt;får därför anses innefatta en skyldighet att underrätta huvudmannen om&lt;br&gt;sådana förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt då agenturförhållandet befinner sig i ett avvecklingsskede kan&lt;br&gt;det ligga i agentens intresse att etablera kontakter med nya huvudmän,&lt;br&gt;kanske inom samma bransch som den dittillsvarande huvudmannens.&lt;br&gt;Uppsägningstiden har ju bland annat till syfte att ge agenten tillfälle till&lt;br&gt;detta. Att då söka kontakt med nya huvudmän och eventuellt ingå nya&lt;br&gt;agenturavtal kan inte anses innebära avtalsbrott (om inte agenten efter&lt;br&gt;avtalets upphörande skall vara bunden av ett konkurrensförbud). Frågan&lt;br&gt;om rätten att under det gamla avtalets bestånd påbörja arbetet för en&lt;br&gt;konkurrent bör i princip bedömas på samma sätt som övriga fall av&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;konkurrens. Agenten bör dock under avvecklingsskedet stå något friare än&lt;br&gt;annars, särskilt om det är huvudmannen som har sagt upp avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om förtida frånträdande i första stycket punkt 1 tar sikte&lt;br&gt;även på avtalsbrott från huvudmannens sida. Agenten kan t. ex. göra&lt;br&gt;gällande att huvudmannen kränker agentens ensamrätt till ett visst områ-&lt;br&gt;de genom att själv bedriva försäljning inom området. Det bör till en början&lt;br&gt;uppmärksammas att enbart det förhållandet att agenten har tilldelats ett&lt;br&gt;visst område inte innebär att han har ensamrätt till det (jfr 9 § punkt 3).&lt;br&gt;Ensamrätt förutsätter att parterna särskilt har avtalat om detta. Att agen-&lt;br&gt;ten har ensamrätt innebär normalt att huvudmannen inte själv får vara&lt;br&gt;verksam inom området och inte heller får uppdra åt någon annan agent att&lt;br&gt;bedriva verksamhet där. Det kan dock förekomma att agenten får ensam-&lt;br&gt;rätt till ett område med det förbehållet att huvudmannen själv får sälja&lt;br&gt;direkt inom området. Vare sig agenten har någon form av ensamrätt till&lt;br&gt;området eller bara har tilldelats detta har han enligt 9 § punkt 3 rätt till&lt;br&gt;provision på försäljningar inom området som kommer till stånd genom&lt;br&gt;huvudmannens eget arbete (om inte något annat följer av avtalet mellan&lt;br&gt;parterna). Det kan ändå innebära nackdelar för agenten att huvudmannen&lt;br&gt;själv är verksam inom området. En sådan verksamhet kan, i vart fall om&lt;br&gt;den sker i större omfattning, störa agentens försäljningsarbete. Verksam-&lt;br&gt;heten kan också få konsekvenser i fall då agenten är skyldig att uppnå en&lt;br&gt;viss minimiförsäljning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen i enstaka fall säljer inom agentens ensamområde Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;torde någon annan ”påföljd” än provision inte bli aktuell. Skadestånd kan&lt;br&gt;komma i fråga om agenten därutöver lider skada av intrånget. Men om&lt;br&gt;huvudmannen systematiskt bearbetar området och bedriver direktförsälj-&lt;br&gt;ning av större omfattning och betydelse för agenten, bör denne ha rätt att&lt;br&gt;säga upp avtalet med omedelbar verkan på grund av avtalsbrott från&lt;br&gt;huvudmannens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten kan också lägga huvudmannen till last att denne utan sakliga&lt;br&gt;skäl underlåter att acceptera anbud som agenten sänder in till honom. Det&lt;br&gt;finns i och för sig ingen allmän skyldighet för huvudmannen att godta&lt;br&gt;insända anbud eller att redovisa för agenten varför han i ett visst fall väljer&lt;br&gt;att inte göra det. Men skulle en ogrundad vägran upprepas från huvud-&lt;br&gt;mannens sida får han anses åsidosätta sina förpliktelser enligt agenturavta-&lt;br&gt;let. Är avtalsbrottet av väsentlig betydelse för agenten, får denne säga upp&lt;br&gt;avtalet med omedelbar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en part frånträder agenturavtalet med omedelbar verkan enligt&lt;br&gt;första stycket punkt 1 kan han ha rätt till skadestånd av motparten enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 34 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket punkt 2 ger vardera parten rätt att säga&lt;br&gt;upp agenturavtalet med omedelbar verkan, om det förligger någon annan&lt;br&gt;viktig grund för detta än motpartens avtalsbrott. Denna bestämmelse kan&lt;br&gt;jämföras med 76 § och 51 § andra stycket tredje meningen KomL. Enligt&lt;br&gt;KomL är en part som säger upp agenturavtalet i förtid befriad från skade-&lt;br&gt;ståndsskyldighet, om det inte rimligen kan påfordras att uppdraget skall&lt;br&gt;bestå. Detta är en något strängare förutsättning än den som gäller för rätt&lt;br&gt;till uppsägning med omedelbar verkan enligt punkt 2 i förevarande para-&lt;br&gt;graf (jfr prop. 1974:29 s. 69). Den danska lagen innehåller inte någon&lt;br&gt;bestämmelse om rätt till förtida frånträdande i andra fall än vid avtals-&lt;br&gt;brott från motpartens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grunder för förtida uppsägning som avses i punkt 2 kan vara av&lt;br&gt;varierande slag. Gemensamt för dem är dock att de hänför sig till förhål-&lt;br&gt;landen som har inträffat efter det att agenturavtalet ingicks. Frågan om&lt;br&gt;avtalets giltighet, dvs. frågan huruvida bindande avtal över huvud taget&lt;br&gt;har uppkommit, får bedömas enligt allmänna avtalsrättsliga regler. Det-&lt;br&gt;samma gäller frågor om jämkning av oskäliga avtalsklausuler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkt 2 tar sikte inte bara på plötsligt inträffande om-&lt;br&gt;ständigheter som i ett slag kastar förutsättningarna för avtalet över ända.&lt;br&gt;Den bör också kunna tillämpas i fall då avtalets fullgörande successivt&lt;br&gt;försvåras eller blir mera betungande till följd av omständigheter som&lt;br&gt;inträffar eller förvärras under en utdragen tidsperiod. I sådana fall kan&lt;br&gt;man till slut nå en gräns där parten i fråga får anses ha en viktig grund att&lt;br&gt;frånträda avtalet i förtid. Detta gäller framför allt vid långvariga tidsbe-&lt;br&gt;stämda avtal. Vid avtal som löper tills vidare bör man beakta i vad mån de&lt;br&gt;inträffade förhållandena var förutsebara för parten och vilka möjligheter&lt;br&gt;han alltså har haft att dra sig ur avtalsförhållandet med iakttagande av&lt;br&gt;bestämmelserna om uppsägningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent allmänt kan sägas att man vid bedömningen av vilka grunder som Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;bör ge rätt till förtida uppsägning får väga kravet på stabilitet och trygghet i&lt;br&gt;avtalsförhållandet mot behovet av rörlighet i ekonomiskt hänseende. Be-&lt;br&gt;dömningen får ske från fall till fall. Även om möjligheten att frånträda&lt;br&gt;agenturavtalet i förtid nu har vidgats något jämfört med regleringen i&lt;br&gt;KomL, är tanken att bestämmelsen i punkt 2 skall tillämpas förhållandevis&lt;br&gt;restriktivt. Utgångspunkten bör fortfarande vara att ett agenturavtal är&lt;br&gt;bindande för bägge parter. Det är svårt att uttömmande ange de situatio-&lt;br&gt;ner då det kan anses föreligga en viktig grund för förtida uppsägning. I det&lt;br&gt;följande skall några typfall belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Händelser med karaktär av force majeure får i regel anses innebära en&lt;br&gt;viktig grund att frånträda agenturavtalet i förtid. Exempel på sådana&lt;br&gt;händelser är krig, uppror eller inre oroligheter, rekvisition eller annat&lt;br&gt;förfogande efter beslut av myndighet, införsel- eller utförselförbud, natur-&lt;br&gt;katastrof, omfattande eldsvåda och betydande arbetskonflikt. En förut-&lt;br&gt;sättning for att en händelse av detta slag skall berättiga till förtida uppsäg-&lt;br&gt;ning får anses vara att händelsen utgör ett varaktigt hinder och i väsentlig&lt;br&gt;mån minskar möjligheterna att fullföja agenturavtalet. Det torde framför&lt;br&gt;allt vara den part som närmast har drabbats av hindret i fråga som i dessa&lt;br&gt;situationer vill frånträda avtalet i förtid. Denna möjlighet bör dock kunna&lt;br&gt;utnyttjas även av den andra parten, där det står klart att medkontrahenten&lt;br&gt;på grund av den inträffade händelsen inte har möjlighet att fullgöra sina&lt;br&gt;åtaganden enligt agenturavtalet. Man bör alltså i den situationen inte&lt;br&gt;behöva avvakta med uppsägningen tills det föreligger ett fullbordat av-&lt;br&gt;talsbrott från medkontrahentens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även omständigheter av mera personlig natur bör kunna ge rätt att säga&lt;br&gt;upp agenturavtalet i förtid. Långvarig eller svår sjukdom bör således&lt;br&gt;berättiga en part att frånträda avtalet, om det inte skäligen kan krävas att&lt;br&gt;han fortsätter avtalstiden eller uppsägningstiden ut. Däremot bör ålders-&lt;br&gt;skäl eller byte av bostadsort normalt inte ge sådan rätt. Om bostadsbytet&lt;br&gt;har framtvingats av hälsoskäl kommer dock saken i ett annat läge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall då agenturavtalet har slutits for en mycket lång tid, kanske 10 — 20&lt;br&gt;år, kan det inträffa att en part vill frigöra sig från avtalet utan att kunna&lt;br&gt;åberopa något annat skäl än t. ex. ändrade intressen eller tilltagande ålder.&lt;br&gt;Det är inte tänkt att bestämmelsen om förtida uppsägning i förevarande&lt;br&gt;punkt skall tillämpas i sådana fall. Skulle avtalsvillkoret om avtalstidens&lt;br&gt;längd framstå som oskäligt, finns det i stället möjlighet att jämka det enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 36 § avtalslagen. Det skulle föra för långt att i detta&lt;br&gt;sammanhang gå in på de närmare förutsättningarna for en sådan jämk-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en av parterna får förvaltare enligt 11 kap. 7 § foräldrabalken och&lt;br&gt;hans möjligheter att driva verksamheten därigenom försvåras, bör båda&lt;br&gt;parter ha rätt att säga upp avtalet i förtid. Mot bakgrund av att ett beslut&lt;br&gt;om förordnande av förvaltare förutsätter att den enskilde lider av sjuk-&lt;br&gt;dom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande&lt;br&gt;i sådan grad att han är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, torde dock&lt;br&gt;förutsättningar for att säga upp avtalet i förtid i de flesta fall föreligga&lt;br&gt;redan före beslutet om forvaltarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förordnande om näringsförbud bör utan vidare ge medkontrahenten Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;rätt att säga upp avtalet i förtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inträffa att en av parterna vill frånträda avtalet på grund av att&lt;br&gt;medkontrahenten gjort sig skyldig till oegentligheter utan att förfarandet&lt;br&gt;har något direkt samband med agenturförhållandet. Medkontrahenten kan&lt;br&gt;t. ex. ha gjort sig skyldig till bestickning eller allvarlig ekonomisk brottslig-&lt;br&gt;het. Det ter sig i sådana fall ofta rimligt att den andre inte skall behöva&lt;br&gt;fortsätta samarbetet och sätta sitt eget goda rykte på spel. Även i dessa fall&lt;br&gt;bör det alltså finnas möjlighet att säga upp avtalet i förtid. En förutsättning&lt;br&gt;får naturligtvis anses vara att det rör sig om förfaranden som är ägnade att&lt;br&gt;i väsentlig mån rubba förtroendet för medkontrahenten. Denna stånd-&lt;br&gt;punkt i frågan om betydelsen av oegentligheter från medkontrahentens&lt;br&gt;sida skiljer sig från de överväganden i frågan som gjordes inför 1974 års&lt;br&gt;ändringar i 51 och 52 §§ KomL (jfr prop. 1974:29 s. 49 och 68 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en av parterna dör under agenturavtalets bestånd, uppkommer&lt;br&gt;fråga huruvida avtalet upphör som en automatisk följd av dödsfallet. När&lt;br&gt;sakkunskap och andra personliga egenskaper hos den avlidne kan antas ha&lt;br&gt;varit utslagsgivande för medkontrahentens val av partner, talar övervä-&lt;br&gt;gande skäl för att så sker. I fall där det personliga förtroendeförhållandet&lt;br&gt;inte har varit lika uttalat, bör utgångspunkten i stället vara att dödsboet&lt;br&gt;träder in i agenturavtalet i den avlidnes ställe. Både dödsboet och med-&lt;br&gt;kontrahenten bör i dessa fall kunna säga upp avtalet i förtid, om det inte&lt;br&gt;rimligen kan krävas att avtalet består under återstoden av avtalstiden eller&lt;br&gt;en uppsägningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts om omständigheter av personlig natur tar förstås sikte&lt;br&gt;på fall där parten i fråga är en fysisk person. Sådana omständigheter kan&lt;br&gt;inträffa även med avseende på befattningshavare i central ställning hos en&lt;br&gt;part som är juridisk person. Också i sådana fall bör det finnas visst&lt;br&gt;utrymme att tillämpa bestämmelsen i punkt 2 om förtida uppsägning. I de&lt;br&gt;fallen torde det dock i regel finnas anledning att vara mera restriktiv vid&lt;br&gt;bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att en av parterna — i första hand huvudmannen —&lt;br&gt;lägger ned driften eller inskränker verksamheten bör inte kunna åberopas&lt;br&gt;ensamt som skäl för att säga upp agenturavtalet i förtid. Det bör därvid&lt;br&gt;inte ha någon betydelse om ändringen av verksamheten framstår som&lt;br&gt;motiverad från företagsekonomisk synpunkt. Om huvudmannen övervä-&lt;br&gt;ger åtgärder av detta slag bör det med andra ord ingå som ett led i&lt;br&gt;planeringen att han tar hänsyn till att avvecklingen skall föregås av en&lt;br&gt;uppsägningstid eller att han är beredd att kompensera agenten för den&lt;br&gt;skada denne kommer att åsamkas genom en förtida uppsägning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att en uppsägning med omedelbar verkan skall&lt;br&gt;vidtas utan oskäligt uppehåll. Tiden räknas från det att den som vill&lt;br&gt;frånträda avtalet fick eller borde ha fått kännedom om den omständighet&lt;br&gt;han åberopar. Håller han inte den tiden förlorar han rätten att åberopa&lt;br&gt;omständigheten i fråga som grund för uppsägningen. En part i ett agentur-&lt;br&gt;förhållande bör alltså inte kunna dra sig ur förhållandet i förtid genom att&lt;br&gt;hänvisa till omständigheter som inträffat långt tidigare och då inte föran-&lt;br&gt;ledde honom att säga upp avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går inte att generellt ange hur lång tid som ligger i uttrycket oskäligt Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;uppehåll. Beroende på omständigheterna kan det ibland röra sig om en&lt;br&gt;frist på ett fåtal timmar eller en dag och i andra fall om en tidslängd på&lt;br&gt;några dagar eller en vecka. En längre frist kan vara motiverad särskilt for&lt;br&gt;större foretag, som har flera beslutsinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för tidsfristen är då parten fick eller borde ha fått&lt;br&gt;kännedom om den aktuella omständigheten. Det krävs alltså inte att&lt;br&gt;parten faktiskt har fått sådan kännedom. Tidsfristen börjar löpa även i fall&lt;br&gt;då en normalt aktsam näringsidkare i motsvarande situation borde ha&lt;br&gt;uppmärksammat omständigheten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att paragrafens bestämmelser är tvingande till&lt;br&gt;agentens förmån. Huvudmannen får alltså inte förbehålla sig rätt att säga&lt;br&gt;upp avtalet i förtid på andra grunder än dem som tagits upp i paragrafen.&lt;br&gt;Det torde däremot vara tillåtet att komma överens om att avtalet upphör&lt;br&gt;vid någondera partens död. Förekomsten av ett sådant villkor visar att&lt;br&gt;man vid avtalsslutet har fäst stor vikt vid den partens personliga egenska-&lt;br&gt;per, och det kan mycket väl vara så att avtalet hade förfallit som en direkt&lt;br&gt;följd av dödsfallet även villkoret förutan (jfr vad som nyss sagts i anslut-&lt;br&gt;ning till första stycket punkt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att paragrafen är tvingande har särskild betydelse i fall&lt;br&gt;då parterna har kommit överens om att främmande rätt skall vara tillämp-&lt;br&gt;lig på deras mellanhavande. Enligt 3 § får nämligen tvingande bestämmel-&lt;br&gt;ser av detta slag inte åsidosättas till nackdel för agenten genom en lagvals-&lt;br&gt;klausul, om rättsförhållandet annars skulle bedömas enligt svensk rätt.&lt;br&gt;Denna reglering får ses mot bakgrund av att bestämmelser i andra länder&lt;br&gt;om förtida uppsägning av agenturavtal på olika sätt uppvisar klara skillna-&lt;br&gt;der i förhållande till de svenska reglerna; i de svenska reglerna har till&lt;br&gt;skillnad mot i vissa utländska rättssystem t. ex. omständigheter som dryc-&lt;br&gt;kenskap och osedliga förbindelser med huvudmannens anhöriga inte till-&lt;br&gt;mätts självständig betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om agenten eller huvudmannen försätts i konkurs, upphör agenturavtalet&lt;br&gt;att gälla. Utan hinder av huvudmannens konkurs får dock agenten göra&lt;br&gt;uppdraget gällande för tiden intill utgången av dagen efter den då kungö-&lt;br&gt;relse om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar, om han&lt;br&gt;inte tidigare hade eller borde ha haft kännedom om konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 27 § andra stycket i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras verkan av endera partens konkurs. Bestämmelsen&lt;br&gt;stämmer överens med regleringen i 76 § jämförd med 47 § KomL. I den&lt;br&gt;danska lagen finns inga bestämmelser i frågan. Det innebär att förhållan-&lt;br&gt;dena får bedömas efter allmänna regler i den danska konkurslagen (kap.&lt;br&gt;7). Inte heller EG-direktivet innehåller några uttryckliga bestämmelser om&lt;br&gt;verkan av konkurs i agenturförhållanden. I artikel 16 överlämnas åt med-&lt;br&gt;lemsstaterna att självständigt reglera frågan om omedelbart upphörande&lt;br&gt;av agenturavtalet till följd av bristande avtalsuppfyllelse från någondera&lt;br&gt;sidan och till följd av extraordinära omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försätts agenten eller huvudmannen i konkurs, upphör enligt förevaran- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;de paragraf agenturavtalet automatiskt att gälla. Det fordras således inte&lt;br&gt;att avtalet sägs upp från någondera sidan. Konkursboet har inte heller rätt&lt;br&gt;att inträda i avtalet i konkursgäldenärens ställe. Vill konkursboet och&lt;br&gt;konkursgäldenärens medkontrahent fortsätta agenturverksamheten, kan-&lt;br&gt;ske i ett avvecklingsskede, får de sluta ett nytt agenturavtal med konkurs-&lt;br&gt;boet som part. Boet blir då massaansvarigt för de förpliktelser mot med-&lt;br&gt;kontrahenten som uppkommer genom det nya avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 34 § andra stycket framgår att konkursgäldenärens medkontrahent&lt;br&gt;har rätt till ersättning för den skada som uppkommer på grund av att&lt;br&gt;agenturavtalet upphör som en följd av konkursen. Medkontrahenten får i&lt;br&gt;dessa fall en oprioriterad fordran i konkursen. Enligt 29 § förlorar agenten&lt;br&gt;sin rätt till avgångsvederlag om agenturavtalet upphör att gälla till följd av&lt;br&gt;agentens konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att agenturavtalet upphör att gälla har främst den innebörden att parter-&lt;br&gt;nas förpliktelser att handla i enlighet med avtalet i princip upphävs. Vid&lt;br&gt;huvudmannens konkurs är dock agenten skyldig att vidta åtgärder till&lt;br&gt;skydd mot förlust enligt bestämmelserna i 32 §. Agentens krav på ersätt-&lt;br&gt;ning för dessa åtgärder torde utgöra en massafordran gentemot konkurs-&lt;br&gt;boet. Han bör ha rätt att innehålla huvudmannens egendom enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i 15 § till säkerhet för denna fordran. Vid agentens konkurs bör&lt;br&gt;dennes konkursbo på motsvarande sätt ha rätt till ersättning av huvud-&lt;br&gt;mannen för åtgärder som konkursförvaltningen vidtar enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i 32 §. Skulle huvudmannen åsamkas skada på grund av att sådana&lt;br&gt;åtgärder har underlåtits, bör utgångspunkten vara att huvudmannens ska-&lt;br&gt;deståndsanspråk är att betrakta som en konkursfordran, som alltså skall&lt;br&gt;bevakas i konkursen. I fall då skadan har sin orsak i ren oaktsamhet från&lt;br&gt;konkursförvaltningens sida bör det dock finnas utrymme för att behandla&lt;br&gt;anspråket som en massafordran gentemot boet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om agenturavtalet har upphört till följd av huvudmannens konkurs, ger&lt;br&gt;avtalet inte agenten någon rätt till provision på anbud som han förmedlar&lt;br&gt;därefter i det fall anbudet skulle leda till ett avtal mellan konkursboet och&lt;br&gt;tredje man. (Här bortses från fall då agenten, även om han inte hade&lt;br&gt;förmedlat anbudet, skulle ha haft rätt till provision på avtalet enligt 10 §&lt;br&gt;första stycket punkt 2.) Skulle huvudmannens konkursbo träffa ett avtal&lt;br&gt;med tredje man på grundval av ett anbud som agenten har förmedlat före&lt;br&gt;konkursen, bör dock agenten ha rätt till provision på det avtalet enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 10 § första stycket punkt 1. Hans krav på provision torde&lt;br&gt;då vara att betrakta som en konkursfordran och inte som en massafordran&lt;br&gt;(jfr NJA 1981 s.801).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln i förevarande paragraf innebär att agenturavtalet vid hu-&lt;br&gt;vudmannens konkurs upphör att gälla vid själva konkursutbrottet. En&lt;br&gt;kompletterande regel gäller för det fall agenten inte har eller bör ha&lt;br&gt;kännedom om konkursen. Agenten får då göra agenturuppdraget gällande&lt;br&gt;intill utgången av dagen efter den dag då kungörelse om konkursbeslutet&lt;br&gt;införs i Post- och Inrikes Tidningar. Denna publikation kommer ut fem&lt;br&gt;dagar i veckan. Den försäljs på tidningens redaktion samma eftermiddag&lt;br&gt;som den ges ut men saluförs inte i den övriga handeln. Prenumeranter får &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;'&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;publikationen tidigast dagen efter utgivandet. En bestämmelse av det nu Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;beskrivna innehållet infördes i 47 § KomL i samband med 1975 års kon-&lt;br&gt;kurslagsreform (se prop. 1975:6, LU 12, rskr91).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en godtroende agent kan göra agenturuppdraget gällande en tid efter&lt;br&gt;utbrottet av huvudmannens konkurs innebär framför allt att det arbete&lt;br&gt;han då lägger ned på uppdraget ger honom samma rätt till provision och&lt;br&gt;annan ersättning som om konkursen inte hade inträffat. Agentens ersätt-&lt;br&gt;ningskrav är därvid att betrakta som en konkursfordran som kan bevakas i&lt;br&gt;konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att agenten kan göra agenturuppdraget gällande enligt&lt;br&gt;forevarande paragraf har ingen betydelse för hans rätt att företräda huvud-&lt;br&gt;mannen i förhållande till tredje man. Rättshandlingar som agenten efter&lt;br&gt;konkursutbrottet företar med stöd av en fullmakt från huvudmannen har&lt;br&gt;enligt 23 § avtalslagen inte större verkan mot konkursboet än om huvud-&lt;br&gt;mannen själv hade företagit rättshandlingen. Rör det sig om s. k. muntlig&lt;br&gt;fullmakt, framgår det av samma paragraf att rättshandlingen inte kan&lt;br&gt;göras gällande mot boet, om agenten hade eller borde ha haft kännedom&lt;br&gt;om konkursen då han företog handlingen. Vid andra typer av fullmakt&lt;br&gt;saknar det i detta sammanhang betydelse om agenten var i ond eller god&lt;br&gt;tro. Av 3 kap. 1 och 2 §§ konkurslagen kan utläsas när huvudmannens&lt;br&gt;konkursbo är bundet av en rättshandling som huvudmannen företagit efter&lt;br&gt;konkursutbrottet. Så blir i princip fallet om rättshandlingen företas senast&lt;br&gt;dagen efter den då kungörelsen om konkursbeslutet var införd i Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar och det inte visas att tredje man kände till beslutet eller&lt;br&gt;att det förekom omständigheter som gav honom skälig anledning att anta&lt;br&gt;att huvudmannen var försatt i konkurs. Detta gäller inte bara när huvud-&lt;br&gt;mannen själv sluter avtalet med tredje man utan också när han företräds&lt;br&gt;av agenten. Utslagsgivande i dessa situationer är alltså — bortsett från fall&lt;br&gt;av muntlig fullmakt — inte agentens goda tro utan tredje mans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid agentens konkurs har huvudmannen separationsrätt till varor och&lt;br&gt;redovisningsmedel som av agenten hållits avskilda for huvudmannens&lt;br&gt;räkning (jfr 6 §). Vid huvudmannens konkurs har agenten enligt 15 § viss&lt;br&gt;rätt att innehålla varor, material och handlingar till säkerhet för fordringar&lt;br&gt;på huvudmannen. Innehållna varor kan försäljas enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;16 §. Agenten torde vidare ha möjlighet att i huvudmannens konkurs&lt;br&gt;kvitta fordringar på huvudmannen mot konkursboets krav på utfående av&lt;br&gt;medel som av agenten avskilts för huvudmannens räkning enligt 6 § (jfr&lt;br&gt;NJA 1971 s. 123).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När agenturavtalet upphör, har agenten rätt till avgångsvederlag, om och i&lt;br&gt;den mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. agenten har tillfört huvudmannen nya kunder eller väsentligt ökat&lt;br&gt;handeln med den befintliga kundkretsen och huvudmannen kommer att&lt;br&gt;ha väsentlig fördel av förändringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avgångsvederlag är skäligt med hänsyn till samtliga omständigheter,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt agentens förlust av provision på avtal med de i första punkten Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;angivna kunderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket skall ha motsvarande tillämpning, om&lt;br&gt;agenturförhållandet upphör på grund av agentens död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgångsvederlaget uppgår till högst ett belopp motsvarande ett års er-&lt;br&gt;sättning, beräknad efter ett genomsnitt under de senaste fem åren eller den&lt;br&gt;kortare tid som uppdraget har varat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;br&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 29 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om agentens rätt till avgångsvederlag. Den kan jämfö-&lt;br&gt;ras med KomL:s bestämmelser om schabloniserad efterprovision (68 §&lt;br&gt;tredje stycket) och ersättning för investeringar (76 § jämförd med 52 §).&lt;br&gt;Förevarande paragraf motsvaras av 25 och 26 §§ i den danska lagen. I&lt;br&gt;artikel 17 i EG-direktivet ges två alternativa modeller att reglera frågan om&lt;br&gt;ersättning till agenten när agenturavtalet upphör. Förevarande paragraf är&lt;br&gt;uppbyggd enligt den ena av dessa modeller. Enligt artikel 19 i EG-direkti-&lt;br&gt;vet är bestämmelser om sådan ersättning tvingande till agentens förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu föreslagna bestämmelserna om avgångsvederlag skiljer sig klart&lt;br&gt;från regleringen i KomL. De kompletteras i viss utsräckning av bestäm-&lt;br&gt;melserna om s. k. efterprovision i 10 §. Avgångsvederlag kan ses som en&lt;br&gt;kompensation till agenten för att han har tillfört huvudmannen bestående&lt;br&gt;värden som huvudmannen kan dra nytta av även efter agenturavtalets&lt;br&gt;upphörande. Bestämmelserna om efterprovision, däremot, syftar till att ge&lt;br&gt;agenten ersättning för affärer som är en direkt följd av agentens arbete. En&lt;br&gt;viktig skillnad mellan avgångsvederlag och efterprovision är att rätt till&lt;br&gt;avgångsvederlag inte föreligger vid sådana förhållanden som anges i 29 och&lt;br&gt;30 §§, t. ex. då huvudmannen har sagt upp agenturavtalet på grund av&lt;br&gt;pliktförsummelse på agentens sida, medan rätten till efterprovision inte&lt;br&gt;påverkas av orsakerna till att agenturförhållandet bringas till upphörande.&lt;br&gt;Vid sidan av bestämmelserna om avgångsvederlag och efterprovision finns&lt;br&gt;i 34 § regler om skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundförutsättningen för agentens rätt till avgångsvederlag är att agen-&lt;br&gt;turavtalet upphör. Denna förutsättning är uppfylld inte bara vid uppsäg-&lt;br&gt;ning från huvudmannens sida. Bestämmelserna om avgångsvederlag är&lt;br&gt;tillämpliga också när ett tidsbestämt avtal löper ut (jfr dock vad som strax&lt;br&gt;sägs i anslutning till punkt 2 om fall då agenten avböjer ett erbjudande att&lt;br&gt;fortsätta agenturen) och då ett avtal upphör att gälla till följd av huvud-&lt;br&gt;mannens död eller konkurs. I det sist nämnda fallet torde agentens krav på&lt;br&gt;avgångsvederlag vara att betrakta som en konkursfordran, som skall beva-&lt;br&gt;kas i konkursen. Om avtalet upphör till följd av agentens konkurs, bortfal-&lt;br&gt;ler rätten till avgångsvederlag enligt en särskild bestämmelse i 29 § första&lt;br&gt;stycket punkt 2. Denna paragraf innehåller också vissa andra inskränk-&lt;br&gt;ningar i agentens rätt till sådant vederlag än dem som nu berörts. Att&lt;br&gt;avgångsvederlag kan utgå då avtalet upphör på grund av agentens död&lt;br&gt;framgår direkt av andra stycket i förevarande paragraf. Vid uppsägning&lt;br&gt;från agentens sida begränsas möjligheterna att få avgångsvederlag genom&lt;br&gt;bestämmelserna i 30 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En inskränkning av agentens område eller kundkrets torde inte ge denne Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;rätt till avgångsvederlag enligt förevarande paragraf. Däremot kan en&lt;br&gt;åtgärd av detta slag, beroende på omständigheterna, ge agenten rätt att&lt;br&gt;kräva skadestånd enligt 34 § första stycket eller att säga upp agenturavtalet&lt;br&gt;i förtid enligt 26 § första stycket punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges de närmare förutsättningarna för att agenten skall&lt;br&gt;ha rätt till avgångsvederlag. Dels skall han ha tillfört huvudmannen ett&lt;br&gt;bestående värde i form av nya eller utvecklade kundförbindelser (punkt 1),&lt;br&gt;dels skall det vid en samlad bedömning framstå som skäligt att avgångsve-&lt;br&gt;derlag utgår (punkt 2). Som nyss nämnts bortfaller rätten till avgångsve-&lt;br&gt;derlag vid sådana förhållanden som anges i 29 och 30 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har enligt första stycket rätt till avgångsvederlag ”om och i den&lt;br&gt;mån” förutsättningarna i punkt 1 och 2 är uppfyllda. Av bestämmelsen&lt;br&gt;kan följaktligen inte bara utläsas när avgångsvederlag skall utgå. Den ger&lt;br&gt;också viss ledning vid bedömningen av hur stort vederlaget skall vara. I fall&lt;br&gt;då avgångsvederlag skall utgå för att agenten har anskaffat nya kunder (se&lt;br&gt;punkt 1) är det således omsättningen med dessa kunder som bildar ut-&lt;br&gt;gångspunkt för beräkningen av avgångsvederlaget, inte den totala omsätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 1 tas som en första förutsättning upp att agenten antingen har&lt;br&gt;tillfört huvudmannen nya kunder eller att han väsentligt har ökat handeln&lt;br&gt;med den befintliga kundkretsen. Med kund avses vid försäljningsagentur&lt;br&gt;en köpare och vid inköpsagentur en säljare, jfr vad som sagts under 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis fråga om en ny kund om huvudmannen inte har haft&lt;br&gt;någon kontakt med kunden tidigare. Men även i fall då agenten återupp-&lt;br&gt;livar affärsförbindelser med en tidigare kund till huvudmannen, vilka har&lt;br&gt;legat nere en tid, kan kunden vara att betrakta som ny. Vidare kan en kund&lt;br&gt;anses vara ny om agenten introducerar honom som köpare av den produkt&lt;br&gt;som agenten marknadsför, även om kunden redan tidigare är kund hos&lt;br&gt;huvudmannen när det gäller andra produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förutsätts att agenten har tillfört huvudmannen den nya kunden. Så&lt;br&gt;är till en början fallet när huvudmannens första avtal med kunden har&lt;br&gt;kommit till stånd genom agentens medverkan (jfr 9 § punkt 1). Detsamma&lt;br&gt;gäller om avtalet mellan kunden och huvudmannen kan ses som en följd&lt;br&gt;av agentens verksamhet, t. ex. hans marknadsföring, trots att anbudet inte&lt;br&gt;har förmedlats av agenten. Det torde däremot inte vara tillräckligt att&lt;br&gt;kunden och huvudmannen har ingått ett avtal som ger agenten rätt till&lt;br&gt;provision enligt 9 § punkt 3. Men även i dessa fall är det ofta så att det är&lt;br&gt;agenten som har tillfört huvudmannen kunden och att agenten på den&lt;br&gt;grunden har rätt till avgångsvederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nyss nämnts kan även en ökning av handeln med den befintliga&lt;br&gt;kundkretsen ge agenten rätt till avgångsvederlag. Med befintlig kundkrets&lt;br&gt;avses den kundkrets som vid agenturavtalets ingående redan hade etable-&lt;br&gt;rats av huvudmannen själv eller av en tidigare agent såvitt avser varor av&lt;br&gt;det slag som agenturavtalet gäller. Det förutsätts att ökningen av handeln&lt;br&gt;är väsentlig. Den närmare innebörden härav får avgöras från fall till fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en andra förutsättning — utöver kravet på nya kunder eller ökad&lt;br&gt;handel med den befintliga kundkretsen — gäller enligt punkt 1 att huvud- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 *3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mannen även efter agenturavtalets upphörande kommer att ha väsentlig Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;fordel av den kundkrets som agenten lämnar efter sig. Med fördel avses i&lt;br&gt;första hand utsikten till en fortsatt löpande affärsverksamhet. Bedömning-&lt;br&gt;en får ske utifrån vad som är antagligt i det enskilda fallet. Man bör i regel&lt;br&gt;kunna utgå från att en fast affärsförbindelse som agenten har etablerat&lt;br&gt;mellan en kund och huvudmannen kommer att bestå, om inte annat&lt;br&gt;framgår av omständigheterna. Väsentlighetskravet såvitt avser huvud-&lt;br&gt;mannens fördel av kundkretsen får sättas i relation till den marknadsandel&lt;br&gt;som har varit tilldelad agenten. Huvudmannens totala kundkrets eller&lt;br&gt;omsättning bör alltså inte vara avgörande i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen säger upp agenturavtalet som ett led i en definitiv&lt;br&gt;nedläggning av verksamheten, bör avgångsvederlag i regel inte utgå. Han&lt;br&gt;kommer ju i dessa fall inte att ha någon fördel av kundkretsen. Här avses&lt;br&gt;fall då huvudmannen på sakliga grunder beslutar sig för att inte fortsätta&lt;br&gt;med försäljningen inom agentens område eller till den kundkrets som&lt;br&gt;denne har upparbetat. Avgångsvederlag bör dock utgå om huvudmannen&lt;br&gt;illojalt upphör med verksamheten i syfte att inte behöva utge någon sådan&lt;br&gt;ersättning. Vidare bör avgångsvederlag utgå om det kan förväntas att&lt;br&gt;försäljningen kommer att återupptas inom överskådlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i det fallet att huvudmannen säger upp agenturavtalet på grund av&lt;br&gt;att han överlåter kundkretsen eller verksamheten till någon annan, bör&lt;br&gt;agenten ha rätt till avgångsvederlag. Därvid bör nämligen de värden som&lt;br&gt;agenten har tillfört huvudmannen anses utgöra en tillgång vid överlåtelsen.&lt;br&gt;I sammanhanget bör dock uppmärksammas bestämmelsen i 29 § första&lt;br&gt;stycket punkt 3, som säger att agenten inte har rätt till avgångsvederlag om&lt;br&gt;han i samförstånd med huvudmannen överlåter agenturen till någon an-&lt;br&gt;nan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen bestrider att utge avgångsvederlag ankommer det på&lt;br&gt;agenten att visa att lian tillfört huvudmannen sådana värden som avses i&lt;br&gt;punkt 1. Därvidlag bör inte ställas alltför höga krav på bevisningen. För&lt;br&gt;den händelse huvudmannen påstår att han skall lägga ned sin verksamhet&lt;br&gt;åligger det honom att styrka sin avsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 2 ställs det upp ytterligare en förutsättning för att agenten skall&lt;br&gt;ha rätt till avgångsvederlag, nämligen att det skall vara skäligt att sådant&lt;br&gt;utgår. Vid skälighetsbedömningen skall samtliga omständigheter beaktas.&lt;br&gt;Som en omständighet av särskild betydelse framhävs i lagtexten agentens&lt;br&gt;förlust av provision på avtal med de i punkt 1 avsedda kunderna, dvs.&lt;br&gt;kunder som agenten har tillfört eller med vilka han väsentligt har ökat&lt;br&gt;handeln. Beräkningen av agentens förlust får ske efter en uppskattning av&lt;br&gt;den framtida ordertillströmning som kan förväntas från dessa kunder. En&lt;br&gt;förutsättning är naturligtvis att agenten skulle ha haft rätt till provision på&lt;br&gt;avtalen i fråga. Vid beräkningen av storleken på avgångsvederlaget bör&lt;br&gt;man ta hänsyn till att agenten besparas driftskostnader efter det att agen-&lt;br&gt;turavtalet har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare ingår i skälighetsbedömningen enligt punkt 2 en mängd förhål-&lt;br&gt;landen som kan påverka både själva rätten till avgångsvederlag och storle-&lt;br&gt;ken på detta. Det är knappast möjligt att lämna en uttömmande redogörel-&lt;br&gt;se för dessa förhållanden. Som en icke oviktig omständighet kan dock&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnas avtalsförhållandets längd. Ju längre agenturuppdraget har varat, Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;desto starkare skäl talar för att agenten skall kompenseras med avgångsve-&lt;br&gt;derlag. En annan omständighet som talar i denna riktning är att agenten&lt;br&gt;har haft stora inarbetningskostnader. Andra förhållanden som kan inverka&lt;br&gt;på bedömningen är hur intensivt agenten har verkat for huvudmannen och&lt;br&gt;i vad mån försäljningsframgångar kan härledas till agentens insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att agenten avböjer ett erbjudande från huvudmannen&lt;br&gt;att fortsätta ett tidsbestämt avtal som har löpt ut, kan tunna ut skälen för&lt;br&gt;avgångsvederlag. Man kan här söka ledning i vad som i 30 § första stycket&lt;br&gt;sägs om rätt till avgångsvederlag vid uppsägning från agentens sida. Ett&lt;br&gt;annat skäl att visa återhållsamhet när det gäller avgångsvederlag kan vara&lt;br&gt;att agenten övergår till försäljning av en direkt konkurrerande produkt. På&lt;br&gt;motsvarande sätt kan en konkurrensklausul, som förbjuder agenten att&lt;br&gt;inom viss tid efter avtalets upphörande marknadsföra konkurrerande pro-&lt;br&gt;dukter, utgöra ett skäl att anlägga ett mera generöst betraktelsesätt på&lt;br&gt;frågan i vad mån avgångsvederlag skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts finns i 29 § första stycket punkt 3 en bestämmelse&lt;br&gt;att agenten inte har rätt till avgångsvederlag om han i samförstånd med&lt;br&gt;huvudmannen överlåter agenturen till någon annan. Skälet till denna&lt;br&gt;bestämmelse är att agenten i den situationen får kompensation genom den&lt;br&gt;överelåtelselikvid han får av den tillträdande agenten. Om huvudmannen&lt;br&gt;sedan säger upp agenturavtalet med den nya agenten, uppkommer fråga&lt;br&gt;huruvida man vid beräkningen av dennes avgångsvederlag skall kompen-&lt;br&gt;sera honom för vad han har erlagt till den tidigare agenten. Denna fråga får&lt;br&gt;lösas med utgångspunkt i avtalet mellan de tre parterna och förutsättning-&lt;br&gt;arna härför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att avgångsvederlag skall utgå under de i första&lt;br&gt;stycket angivna förutsättningarna även i fall då agenturavtalet upphör på&lt;br&gt;grund av agentens död. Avgångsvederlaget skall då utbetalas till agentens&lt;br&gt;dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett agenturavtal kan ha bestämts att det skall gälla för agentens livstid&lt;br&gt;(jfr vad som sagts under 24 §). Det står då klart att avtalet upphör vid&lt;br&gt;agentens död. I andra fall kan det vara mera tveksamt vilken verkan&lt;br&gt;agentens död har på avtalets bestånd, dvs. huruvida detta automatiskt&lt;br&gt;upphör eller om dödsboet träder in i agentens ställe. När sakkunskap eller&lt;br&gt;andra personliga egenskaper hos agenten kan antas ha varit avgörande vid&lt;br&gt;huvudmannens val av agent, talar avgörande skäl för att agenturavtalet&lt;br&gt;skall upphöra som en direkt följd av agentens död. I fall där avtalet inte&lt;br&gt;bygger på ett sådant personligt förtroendeförhållande, utan där det mera är&lt;br&gt;firman än firmainnehavaren som har varit utslagsgivande för huvudman-&lt;br&gt;nens val av agent, bör utgångspunkten i stället vara att agenturen övergår&lt;br&gt;på dödsboet. Ju mera omfattande agentens verksamhet har varit, desto&lt;br&gt;närmare ligger det till hands att låta dödsboet träda in i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall då agenturavtalet inte upphör som en direkt följd av agentens död,&lt;br&gt;kan dödsfallet i stället utgöra grund för att säga upp avtalet i förtid enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 26 § första stycket punkt 2. En sådan åtgärd kan vidtas&lt;br&gt;antingen av huvudmannen eller av agentens dödsbo. I båda fallen bör&lt;br&gt;agenturavtalet anses ha upphört på grund av agentens död enligt bestäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melsen i andra stycket i förevarande paragraf. En förutsättning är natur- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;ligtvis att uppsägningen har skett utan oskäligt uppehåll enligt vad som&lt;br&gt;sägs i 26 § andra stycket. En följd av att agenturavtalet i dessa fall anses ha&lt;br&gt;upphört på grund av agentens död är att undantagsreglerna i 29 och 30 §§&lt;br&gt;inte blir tillämpliga. Dödsboets rätt till avgångsvederlag bedöms alltså&lt;br&gt;uteslutande enligt bestämmelserna i förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket gäller naturligtvis inte i fall då agenten är&lt;br&gt;en juridisk person. Skulle agenturavtalet i ett sådant fall sägas upp i förtid&lt;br&gt;på grund av att någon person med central ställning i agenturrörelsen har&lt;br&gt;avlidit, blir bestämmelserna i första stycket direkt tillämpliga när det gäller&lt;br&gt;rätten till avgångsvederlag. Under 30 § första stycket punkt 2 diskuteras&lt;br&gt;vilken betydelse dödsfallet bör tillmätas vid tillämpning av undantagsreg-&lt;br&gt;lerna i den paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket maximeras avgångsvederlaget till ett belopp motsvarande&lt;br&gt;ett års ersättning till agenten. Denna årsersättning skall utgöra ett genom-&lt;br&gt;snitt av ersättningarna de senaste fem åren. Har agenturförhållandet varat&lt;br&gt;kortare tid än fem år, får genomsnittet beräknas på årsersättningarna&lt;br&gt;under den tiden. Det är inget som hindrar att parterna avtalar om ett&lt;br&gt;större avgångsvederlag än vad som sägs i förevarande stycke (jfr fjärde&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ersättning menas i tredje stycket — liksom i 8 § — både provision&lt;br&gt;och annan avtalad ersättning för löpande kostnader. Det kan röra sig om&lt;br&gt;kostnader för kontors- och lagerlokaler, resa och uppehälle, löner åt an-&lt;br&gt;ställda, frakt, reklam m. m. Det är bruttoersättningen som avses, vare sig&lt;br&gt;det rör sig om provision eller ersättning av annat slag. Agentens driftskost-&lt;br&gt;nader skall således inte dras av. (En annan sak är att man — som nämndes&lt;br&gt;i samband med första stycket punkt 2 — bör ta hänsyn till att agenten&lt;br&gt;besparas driftskostnader, då man beräknar avgångsersättningen i det en-&lt;br&gt;skilda fallet.) Ersättning för kostnader som inte är att hänföra till den&lt;br&gt;löpande verksamheten bör inte beaktas vid beräkningen av maximibelop-&lt;br&gt;pet. Till sådana kostnader hör t. ex. utgifter för tillfälliga reklamkampanjer&lt;br&gt;och deltagande i mässor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beräkningen av avgångsvederlaget bör man först se vilket belopp&lt;br&gt;man får fram vid en tillämpning av de normer som bär upp bestämmelser-&lt;br&gt;na i första stycket. Skulle denna beräkning leda till ett belopp som översti-&lt;br&gt;ger det maximibelopp som följer av tredje stycket, skall avgångsvederlaget&lt;br&gt;stanna vid maximibeloppet. Om beräkningen enligt första stycket i stället&lt;br&gt;leder till ett belopp som är lägre än maximibeloppet, skall avgångsvederla-&lt;br&gt;get uppgå till detta lägre belopp. Det sagda innebär att avgångsvederlaget,&lt;br&gt;åtminstone vid framgångsrika agenturuppdrag som varat en tid, ofta torde&lt;br&gt;komma att ligga i övre delen av det intervall som avgränsas av bestämmel-&lt;br&gt;sen i tredje stycket. Det går inte att ange någon ”normalnivå” för avgångs-&lt;br&gt;vederlaget. Förhållandena är alltför skiftande mellan olika branscher.&lt;br&gt;Emellertid bör framhållas att avsikten med förevarande bestämmelse inte&lt;br&gt;är att sänka nivån på avgångsvederlag inom branscher där det finns en&lt;br&gt;utvecklad praxis med avseende på vederlagets storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fjärde stycket framgår att paragrafen är tvingande till agentens för-&lt;br&gt;mån. Han är således inte bunden av avtalsvillkor som avskär honom från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt till avgångsvederlag eller som innebär att sådant skall utgå under Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;snävare förutsättningar än vad som framgår av paragrafens bestämmelser,&lt;br&gt;jämförda med bestämmelserna i 29 och 30 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande paragraf finns ingen bestämmelse om miniminivå för&lt;br&gt;avgångsvederlaget eller någon regel om hur detta skall beräknas i normal-&lt;br&gt;fallet. Eftersom den grundläggande bestämmelsen om rätt till avgångsve-&lt;br&gt;derlag är av tvingande natur, bör dock agenten kunna hävda att ett av-&lt;br&gt;talsvillkor, som ger honom ett klart lägre avgångsvederlag än vad som är&lt;br&gt;sedvanligt inom branschen, inte är förenligt med de tankar som bär upp&lt;br&gt;förevarande paragraf. Det torde därför inte vara uteslutet att jämka ett&lt;br&gt;sådant avtalsvillkor med stöd av 36 § avtalslagen. Som tidigare nämnts&lt;br&gt;står det parterna fritt att komma överens om ett högre avgångsvederlag än&lt;br&gt;vad som ryms inom det maximum som angivits i tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har inte rätt till avgångsvederlag enligt 28 §, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. huvudmannen säger upp agenturavtalet på grund av att agenten&lt;br&gt;uppsåtligen eller av vårdslöshet väsentligt åsidosatt sina plikter gentemot&lt;br&gt;huvudmannen och åsidosättandet är av sådant slag som ger huvudmannen&lt;br&gt;rätt att säga upp avtalet med omedelbar verkan enligt 26 § första stycket 1,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. agenturavtalet upphör till följd av agentens konkurs, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. agenten i samförstånd med huvudmannen överlåter agenturen till&lt;br&gt;någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;br&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Saknar motsvarighet i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande och nästföljande paragrafer finns bestämmelser som i vissa&lt;br&gt;fall utesluter agenten från rätt till avgångsvederlag. Liknande bestämmel-&lt;br&gt;ser finns i 52 § jämförd med 76 § KomL med avseende på rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning för investeringar. Bestämmelserna i förevarande paragraf motsvaras&lt;br&gt;av 27 och 29 §§ i den danska lagen samt artiklarna 18 och 19 i EG-&lt;br&gt;direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om förutsättningarna för avgångsvederlag i 28 § är uppfyllda, har&lt;br&gt;agenten inte rätt till sådant vederlag vid de förhållanden som anges i&lt;br&gt;förevarande och nästföljande paragrafer. I paragraferna tas upp fyra fall. I&lt;br&gt;första stycket av förevarande paragraf behandlas situationer då huvud-&lt;br&gt;mannen säger upp agenturavtalet (punkt 1), då detta upphör att gälla till&lt;br&gt;följd av agentens konkurs (punkt 2) och då parterna i samförstånd låter en&lt;br&gt;annan agent ta över uppdraget (punkt 3). Nästföljande paragraf rör fall då&lt;br&gt;uppsägning sker från agentens sida. Utanför de båda paragraferna faller&lt;br&gt;således fall då ett tidsbestämt avtal löper ut. Men även i dessa fall kan&lt;br&gt;sådana omständigheter som tas upp i paragraferna ha betydelse genom att&lt;br&gt;inverka på skälighetsbedömningen enligt 28 § första stycket punkt 2 (jfr&lt;br&gt;vad som sagts i anslutning till den bestämmelsen). Andra fall som inte&lt;br&gt;berörs av de nu aktuella paragraferna är då agenturavtalet upphör som en&lt;br&gt;automatisk följd av någondera partens död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekvisiten i de nu diskuterade paragraferna har flera beröringspunkter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med dem som gäller rätt till förtida uppsägning enligt 26 §. De olikheter Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;som finns förklaras till viss del av att förevarande paragrafer har utformats&lt;br&gt;under hänsynstagande till motsvarande bestämmelser i EG-direktivet,&lt;br&gt;medan frågan om förtida uppsägning inte regleras i detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 1 i första stycket kan agenten förlora sin rätt till avgångsve-&lt;br&gt;derlag om huvudmannen säger upp agenturavtalet på grund av pliktför-&lt;br&gt;summelse från agentens sida. Grundförutsättningen är alltså att agenten&lt;br&gt;uppsåtligen eller av vårdslöshet har åsidosatt sina förpliktelser enligt avta-&lt;br&gt;let eller lagen. Han svarar enligt allmänna regler också för försummelse&lt;br&gt;från sina anställda. En andra förutsättning är att pliktförsummelsen är&lt;br&gt;väsentlig. Det är inte tillräckligt att försummelsen får följder som är av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för huvudmannen, utan försummelsen skall i sig fram-&lt;br&gt;stå som allvarlig. Ett mindre misstag från agentens sida som råkar få&lt;br&gt;allvarliga följder för huvudmannen leder följaktligen inte till att agenten&lt;br&gt;förlorar sin rätt till avgångsvederlag. För det tredje skall pliktförsummel-&lt;br&gt;sen vara av sådant slag att den ger huvudmannen rätt att säga upp avtalet&lt;br&gt;med omedelbar verkan enligt 26 § första stycket punkt 1. Av den bestäm-&lt;br&gt;melsen följer att agentens avtalsbrott skall vara av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;huvudmannen. Avtalsbrottet skall alltså samtidigt vara av väsentlig art&lt;br&gt;och ha väsentlig betydelse för huvudmannen. Sammanfattningsvis kan&lt;br&gt;sägas att rekvisiten för förlust av rätt till avgångsvederlag enligt förevaran-&lt;br&gt;de punkt är snävare än de rekvisit som gäller rätt till förtida uppsägning&lt;br&gt;enligt 26 § första stycket punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i punkt 1 förutsätter inte att huvudmannen faktiskt&lt;br&gt;utnyttjar möjligheten i 26 § att säga upp agenturavtalet med omedelbar&lt;br&gt;verkan. Det är tillräckligt att rätt till sådan uppsägning har förelegat, även&lt;br&gt;om huvudmannen väljer att iaktta de tidsfrister som gäller vid ordinär&lt;br&gt;uppsägning eller kommer överens med agenten om en annan — längre eller&lt;br&gt;kortare — uppsägningstid. Kravet på orsakssamband mellan uppsägning-&lt;br&gt;en och agentens pliktförsummelse får dock anses innebära att uppsägning-&lt;br&gt;en skall ske utan oskäligt uppehåll från det att huvudmannen måste antas&lt;br&gt;ha fått kännedom om pliktförsummelsen (jfr 26 § andra stycket). Huvud-&lt;br&gt;mannen bör alltså inte kunna slippa ifrån skyldigheten att utge avgångsve-&lt;br&gt;derlag genom att hänvisa till tidigare pliktförsummelser från agentens sida&lt;br&gt;som då de inträffade inte föranledde huvudmannen att säga upp agentur-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att agenten accepterar en uppsägning med omedelbar&lt;br&gt;verkan från huvudmannens sida kan inte utan vidare tolkas som att han&lt;br&gt;avstår från sin rätt till avgångsvederlag. Man kan mycket väl tänka sig fall&lt;br&gt;då agenten visserligen inte delar huvudmannens mening i frågan huruvida&lt;br&gt;han har försummat uppdraget men han i den uppkomna situationen ändå&lt;br&gt;inte har något emot att snarast träda tillbaka från detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt 2 i första stycket framgår att agentens rätt till avgångsvederlag&lt;br&gt;går förlorad om agenturavtalet upphör till följd av agentens konkurs enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 27 §. I detta fall kan alltså varken agenten eller hans&lt;br&gt;konkursbo resa krav på avgångsvederlag gentemot huvudmannen. De&lt;br&gt;närmare orsakerna till konkursen saknar i sammanhanget betydelse. Upp-&lt;br&gt;hör avtalet i stället på grund av att huvudmannen försätts i konkurs, går&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;agenten naturligtvis inte miste om rätten till avgångsvederlag. Kravet på Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;sådant vederlag är därvid att betrakta som en konkursfordran som får&lt;br&gt;bevakas i konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkt 3 i första stycket innebär att agenten förlorar sin&lt;br&gt;rätt till avgångsvederlag om han i samförstånd med huvudmannen överlå-&lt;br&gt;ter agenturen till någon annan. Bakgrunden till bestämmelsen är att agen-&lt;br&gt;ten vid en överlåtelse av detta slag kan antas få kompensation för de&lt;br&gt;värden han tillfört rörelsen genom en överlåtelselikvid från den tillträdan-&lt;br&gt;de agenten. Bestämmelsen har dock utformats som en generellt verkande&lt;br&gt;regel. Rätten till avgångsvederlag bortfaller således även om överlåtelse-&lt;br&gt;likviden understiger det avgångsvederlag som skulle följt av bestämmelser-&lt;br&gt;na i 28 § eller om överlåtelselikvid inte alls lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan har nämnts under 28 § är bestämmelserna i förevarande&lt;br&gt;paragraf i förening med bestämmelserna i 28 och 30 §§ tvingande till&lt;br&gt;agentens förmån. Detta framgår bl. a. av andra stycket i förevarande para-&lt;br&gt;graf (jfr 28 § fjärde stycket och 30 § andra stycket). Agenten är alltså inte&lt;br&gt;bunden av avtalsvillkor som innebär att hans rätt till avgångsvederlag&lt;br&gt;bortfaller till följd av andra omständigheter än dem som angivits i paragra-&lt;br&gt;fen eller att avgångsvederlaget under vissa förhållanden skall utgå med&lt;br&gt;reducerat belopp. Av paragrafens tvingande natur följer också att huvud-&lt;br&gt;mannen inte kan uppställa som villkor att krav på avgångsvederlag skall&lt;br&gt;framställas i någon viss form, t. ex. skriftligen. I sammanhanget bör på-&lt;br&gt;minnas om att det i 31 § finns bestämmelser om preskription av anspråk&lt;br&gt;på avgångsvederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säger agenten själv upp agenturavtalet, har han rätt till avgångsvederlag&lt;br&gt;enligt 28 § endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppsägningen grundas på en omständighet på huvudmannens sida av&lt;br&gt;sådant slag som ger agenten rätt att säga upp avtalet med omedelbar&lt;br&gt;verkan enligt 26 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det på grund av agentens ålder eller sjukdom eller liknande förhållan-&lt;br&gt;de inte skäligen kan krävas att han fortsätter sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;br&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Saknar motsvarighet i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa allmänna kommentarer till förevarande paragraf har gjorts under&lt;br&gt;29 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket av förevarande paragraf handlar om fall då agenten säger&lt;br&gt;upp agenturavtalet. Huvudregeln är att agenten då går miste om sin rätt till&lt;br&gt;avgångsvederlag. Detta gäller även om uppsägningen sker med iakttagande&lt;br&gt;av bestämmelserna om uppsägningstid i 24 §. Bakgrunden till denna hu-&lt;br&gt;vudregel är att agenten inte själv skall kunna utlösa ett krav på avgångsve-&lt;br&gt;derlag vid en för honom gynnsam tidpunkt. Huvudregeln har två undantag&lt;br&gt;som möjliggör för agenten att säga upp avtalet utan förlust av avgångsve-&lt;br&gt;derlaget. Undantagen, som i praktiken torde täcka en ganska stor del av&lt;br&gt;uppsägningsfallen, avser situationer då agenten har rätt till förtida uppsäg-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning på grund av omständigheter på huvudmannens sida (punkt 1) och då Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;uppsägningen motiveras av hälso- eller åldersskäl (punkt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt 1 följer således att agenten behåller sin rätt till avgångsvederlag&lt;br&gt;om hans uppsägning är en foljd av sådana omständigheter på huvudman-&lt;br&gt;nens sida som ger agenten rätt att säga upp avtalet med omedelbar verkan&lt;br&gt;enligt 26 §. Till dessa omständigheter hör till en början avtalsbrott från&lt;br&gt;huvudmannens sida som är av väsentlig betydelse för agenten (26 § första&lt;br&gt;stycket punkt 1). Det krävs inte att huvudmannen har varit oaktsam. Inte&lt;br&gt;heller förutsätts att avtalsbrottet är väsentligt till sin art, bara att dess&lt;br&gt;verkningar har väsentlig betydelse för agenten. Här föreligger en skillnad&lt;br&gt;jämfört med rekvisiten för förlust av avgångsvederlag i 29 § första stycket&lt;br&gt;punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra omständigheter som omfattas av punkt 1 i förevarande paragraf&lt;br&gt;är sådana viktiga grunder att frånträda agenturavtalet i förtid som avses i&lt;br&gt;26 § första stycket punkt 2. En förutsättning är dock att grunden består i en&lt;br&gt;omständighet på huvudmannens sida. Som exempel kan nämnas att hu-&lt;br&gt;vudmannen har fått en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, att han&lt;br&gt;har avlidit (i en situation där dödsfallet inte automatiskt leder till att&lt;br&gt;agenturavtalet upphör att gälla) eller att han har gjort sig skyldig till&lt;br&gt;oegentligheter ägnade att i väsentlig mån rubba förtroendet för honom.&lt;br&gt;Utgörs grunden för förtida frånträdande av en omständighet på agentens&lt;br&gt;sida, kan i stället bestämmelsen i punkt 2 bli tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkt 1 förutsätter inte att uppsägningen faktiskt sker&lt;br&gt;med omedelbar verkan, utan det är tillräckligt att agenten har haft rätt att&lt;br&gt;vidta uppsägningen på detta sätt. Här gör sig ungefar samma synpunkter&lt;br&gt;gällande som vid tillämpning av 29 § första stycket punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt 2 framgår att agentens uppsägning inte leder till förlust av&lt;br&gt;rätten till avgångsvederlag, om det på grund av hans ålder eller sjukdom&lt;br&gt;eller liknande förhållande inte skäligen kan krävas att han fortsätter sin&lt;br&gt;verksamhet. Under bestämmelsen faller förutom hög ålder och sjukdom&lt;br&gt;även andra fysiska svaghetstillstånd. Svaghet och sjukdom — men knap-&lt;br&gt;past åldersskäl — kan i många fall också utgöra grund att frånträda&lt;br&gt;agenturavtalet i förtid enligt 26 § första stycket punkt 2. Rent allmänt kan&lt;br&gt;sägas att rekvisiten i den bestämmelsen täcker ett snävare fält än rekvisiten&lt;br&gt;i förevarande punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkt 2 kan bli tillämplig både på tidsbestämda agen-&lt;br&gt;turavtal och på sådana som gäller tills vidare. Agentens möjlighet att&lt;br&gt;frånträda avtalet med bibehållen rätt till avgångsvederlag begränsas av det&lt;br&gt;skälighetskrav som ingår i bestämmelsen. Det torde knappast stå i öve-&lt;br&gt;rensstämmelse med detta skälighetskrav att åberopa enbart åldersskäl för&lt;br&gt;att vid ett icke tidsbestämt avtal åsidosätta en uppsägningstid på några&lt;br&gt;månader. Är det däremot fråga om ett avtal slutet på lång tid bör hög ålder&lt;br&gt;i sammanhanget kunna accepteras som tillräckligt skäl att frånträda avta-&lt;br&gt;let. Trots att agentens uppsägning i detta fall företas i strid mot bestämmel-&lt;br&gt;serna om förtida uppsägning bör han således ha kvar sin rätt till avgångs-&lt;br&gt;vederlag enligt 28 §. Den ålder som är av betydelse i sammanhanget torde i&lt;br&gt;normalfallet ligga över den allmänna pensionsåldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan mycket väl inträffa att ingen av de omständigheter som anges i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt 2 är ensamt utslagsgivande men att man vid en samlad bedömning Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;av agentens tillstånd — ålder, fysik och hälsa — finner att han uppfyller de&lt;br&gt;förutsättningar som får anses gälla i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordalydelsen i punkt 2 förutsätter att agenten är en fysisk person. Det&lt;br&gt;bör dock finnas visst utrymme för en analog tillämpning av bestämmelsen&lt;br&gt;i fall då en befattningshavare i central ställning hos en juridisk person&lt;br&gt;befinner sig i en sådan situation som bestämmelsen tar sikte på. Sådan&lt;br&gt;analogisk tillämpning bör komma i fråga endast i förhållandevis begränsad&lt;br&gt;omfattning. En förutsättning får anses vara att befattningshavaren är av så&lt;br&gt;vital betydelse för agenturverksamheten att situationen är jämförbar med&lt;br&gt;att verksamheten drivs av honom personligen. En speciell situation upp-&lt;br&gt;kommer när en befattningshavare av detta slag har avlidit och dödsboet&lt;br&gt;säger upp avtalet i förtid enligt 26 § första stycket punkt 2. Övervägande&lt;br&gt;skäl talar för att dödsboets uppsägning därvid får anses ha skett på grund&lt;br&gt;av en sådan omständighet som berättigar till en analog tillämpning av&lt;br&gt;punkt 2 i förevarande paragraf. Dödsboet bör alltså i denna situation&lt;br&gt;behålla sin rätt till avgångsvederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda framgår att agenten i olika situationer kan behålla sin&lt;br&gt;rätt till avgångsvederlag trots att han har sagt upp agenturavtalet i strid&lt;br&gt;mot bestämmelserna om förtida uppsägning i 26 §. En sådan uppsägning&lt;br&gt;kan föranleda skyldighet för agenten att utge skadestånd enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i 34 §. 1 den situationen kan huvudmannen kvitta agentens anspråk&lt;br&gt;på avgångsvederlag mot sitt eget krav på skadestånd, om förutsättningar i&lt;br&gt;övrigt föreligger för kvittning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att bestämmelserna i förevarande paragraf är&lt;br&gt;tvingande till agentens förmån. Detta har redan berörts under 28 och&lt;br&gt;29 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten förlorar sin rätt till avgångsvederlag, om han inte inom ett år från&lt;br&gt;det att avtalet upphörde meddelar huvudmannen att han kräver sådant&lt;br&gt;vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;br&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 30 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om preskription av krav på avgångsvederlag. Den&lt;br&gt;saknar motsvarighet i KomL men stämmer överens med 28 och 29 §§ i den&lt;br&gt;danska lagen samt artikel 17 punkt 5 och artikel 19 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket föreskrivs att agenten måste framställa krav på avgångs-&lt;br&gt;vederlag inom ett år från det att uppdraget upphörde. Annars förlorar han&lt;br&gt;rätten till sådant vederlag. Det har inte uppställts några formkrav med&lt;br&gt;avseende på agentens meddelande. Från bevissynpunkt kan det naturligt-&lt;br&gt;vis vara tillrådligt att meddelandet sker skriftligen. Även ett muntligt&lt;br&gt;meddelande är dock fullt giltigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är tillräckligt att det av meddelandet framgår att agenten har för&lt;br&gt;avsikt att begära avgångsvederlag. Agenten behöver inte i meddelandet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;precisera sina anspråk gentemot huvudmannen. En sådan precisering kan Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;anstå till efter ettårsfristens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen står enligt 36 § risken för att ett ändamålsenligt avsänt&lt;br&gt;meddelande enligt förevarande paragraf försenas, förvanskas eller inte&lt;br&gt;kommer fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att paragrafen är tvingande till agentens för-&lt;br&gt;mån. Agenten är följaktligen inte bunden av avtalsvillkor som går ut på att&lt;br&gt;preskriptionstiden är kortare än ett år eller att agentens meddelande skall&lt;br&gt;ske i skriftlig form eller med iakttagande av några särskilda formaliteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenturavtalet upphört skall agenten, intill dess huvudmannen själv&lt;br&gt;kan bevaka sina intressen, vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;skydda huvudmannen mot förlust, om det inte därav uppkommer bety-&lt;br&gt;dande kostnad, olägenhet eller ekonomisk risk för agenten. Denne har rätt&lt;br&gt;till skälig ersättning för åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 31 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om förhållandena strax efter uppdragsti-&lt;br&gt;dens slut. Den motsvaras delvis av 76 § jämförd med 48 § KomL men&lt;br&gt;saknar motsvarighet i den danska lagen och i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att agentens plikt att tillvarata huvudmannens&lt;br&gt;intressen inte upphör i samma stund som hans uppdrag löper ut. Han skall&lt;br&gt;inom rimliga gränser vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skydda&lt;br&gt;huvudmannen mot förlust. Det kan röra sig om att vidarebefordra anbud&lt;br&gt;som avgetts av tredje man eller att ta vård om varor och annat som han har&lt;br&gt;om hand. Skyldigheten gäller inte åtgärder som innebär betydande kost-&lt;br&gt;nad, olägenhet eller ekonomisk risk för agenten. Bedömningen härvidlag&lt;br&gt;får ske mot bakgrund av bland annat verksamhetens omfattning, agentens&lt;br&gt;ekonomiska situation och storleken på den förlust som kan komma att&lt;br&gt;drabba huvudmannen, om åtgärderna underlåts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens skyldighet enligt förevarande paragraf gäller oavsett orsaken&lt;br&gt;till att agenturförhållandet har upphört. Så snart huvudmannen, om han&lt;br&gt;använder tillbörlig omsorg och varsamhet, själv kan ta till vara sina&lt;br&gt;intressen, upphör agentens skyldighet. Agentens plikt torde i regel sträcka&lt;br&gt;sig under längre tid i fall då det är han själv som har frånträtt avtalet,&lt;br&gt;särskilt om han har gjort det utan att iaktta uppsägningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om agenten brister i sina åligganden enligt förevarande paragraf, kan&lt;br&gt;han bli skadeståndsskyldig gentemot huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har rätt till skälig ersättning för de åtgärder han vidtar. Ersätt-&lt;br&gt;ningen är avsedd att innefatta både gottgörelse för arbete — i den mån&lt;br&gt;detta inte ersätts genom provision — och ersättning för utgifter och kost-&lt;br&gt;nader, t. ex. för frakt och förvaring av huvudmannens varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om ersättning gäller i princip bara sådana åtgärder som&lt;br&gt;agenten enligt vad som nyss sagts är skyldig att vidta. I påbudet att&lt;br&gt;ersättningen skall vara skälig får dock anses ligga att agenten i viss ut-&lt;br&gt;sträckning bör ha rätt till kompensation för åtgärder som inte helt täcks av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna skyldighet. Det rör sig framfor allt om åtgärder som han visserligen Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;kunnat neka att utföra med hänvisning till att de inte var nödvändiga eller&lt;br&gt;skulle bli alltför kostsamma för honom men som ändå har varit kostnads-&lt;br&gt;besparande för huvudmannen. Viss försiktighet bör dock iakttas vid be-&lt;br&gt;dömningen av anspråk på ersättning för åtgärder av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten har enligt 15 och 32 §§ rätt att hålla inne huvudmannens varor,&lt;br&gt;material m. m. som säkerhet för krav på ersättning enligt förevarande&lt;br&gt;paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i förevarande paragraf gäller i princip även när agen-&lt;br&gt;turavtalet upphör att gälla till följd av någondera partens konkurs. Denna&lt;br&gt;fråga har behandlats under 27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När agenturavtalet har upphört skall agenten till huvudmannen återlämna&lt;br&gt;varor, material och handlingar som han har mottagit för att fullgöra&lt;br&gt;uppdraget. Agenten har dock rätt att till säkerhet för fordran innehålla&lt;br&gt;huvudmannens egendom i enlighet med 15 § och försälja den enligt 16 §.&lt;br&gt;(Jfr 32 § i utredningens förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår hur agenten skall förfara med huvudmannens egen-&lt;br&gt;dom efter agenturuppdragets upphörande. Den motsvaras till viss del av&lt;br&gt;76 § jämförd med 49 och 39 §§ KomL men saknar direkt motsvarighet i&lt;br&gt;den danska lagen och EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att agenturuppdraget upphör skall agenten till huvudmannen&lt;br&gt;återlämna vad han har mottagit för uppdraget. Skyldigheten omfattar till&lt;br&gt;en början varor som agenten har mottagit för försäljning. När det gäller&lt;br&gt;varor som han på grund av ett inköpsuppdrag har mottagit av tredje man&lt;br&gt;ligger det i själva uppdraget att varorna skall överlämnas till huvudman-&lt;br&gt;nen. I paragrafen sägs vidare att agenten skall återlämna material och&lt;br&gt;handlingar som huvudmannen har tillhandahållit. Bestämmelsen tar sikte&lt;br&gt;på t. ex. varuprover, mönster, broschyrer, prislistor, ritningar, anbuds-&lt;br&gt;blanketter och behörighetshandlingar. Vad beträffar medel som agenten&lt;br&gt;har uppburit av tredje man finns bestämmelser om redovisningsskyldighet&lt;br&gt;i 6 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om återlämningsskyldighet inkräktar inte på agentens&lt;br&gt;rätt att innehålla och därefter försälja huvudmannens egendom enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 15 och 16 §§. Denna rätt får utövas även med avseende&lt;br&gt;på fordringar som uppkommit efter uppdragets avslutande, t. ex. krav på&lt;br&gt;skadestånd eller ersättning för avvecklingsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomen bör återlämnas utan anmaning från huvudmannens sida.&lt;br&gt;Det bör ske så snart agenturuppdraget har upphört, om inte agenten har&lt;br&gt;rätt att hålla kvar egendomen som säkerhet för fordringar gentemot hu-&lt;br&gt;vudmannen. Kostnaderna för att återlämna egendomen, t. ex. frakt och&lt;br&gt;porto, torde i de flesta fall primärt komma att belasta agenten. Har&lt;br&gt;agenturavtalet bringats till upphörande under förhållanden som ger agen-&lt;br&gt;ten rätt till skadestånd av huvudmannen, bör agenten inom ramen för&lt;br&gt;skadeståndet kunna få ersättning för kostnader av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står parterna fritt att närmare komma överens om hur återlämnan- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;det skall ske, t. ex. att egendomen skall överlämnas till en ny agent i stället&lt;br&gt;för till huvudmannen. Har någon överenskommelse om formerna för&lt;br&gt;återlämnandet inte träffats, bör egendomen återlämnas till huvudmannen&lt;br&gt;på ett med hänsyn till omständigheterna ändamålsenligt sätt. Man får&lt;br&gt;härvid beakta bestämmelserna om vårdplikt och intressebevakning i 6 och&lt;br&gt;32 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle agenten brista i sina skyldigheter enligt förevarande paragraf, kan&lt;br&gt;han bli skadeståndsskyldig i förhållande till huvudmannen. Om agenten&lt;br&gt;vägrar att återlämna egendomen, kan huvudmannen väcka talan vid all-&lt;br&gt;män domstol med yrkande om förpliktande att utfå egendomen eller, om&lt;br&gt;förutsättningar i övrigt föreligger, anhängiggöra frågan vid kronofogde-&lt;br&gt;myndighet genom en ansökan om vanlig handräckning enligt lagen&lt;br&gt;(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåter agenten eller huvudmannen att fullgöra sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;agenturavtalet eller lagen, är han skyldig att ersätta den andre den skada&lt;br&gt;som uppkommer därav, om han inte visar att underlåtenheten ej beror på&lt;br&gt;försummelse på hans sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphör agenturavtalet att gälla till följd av den ena partens konkurs, har&lt;br&gt;den andra parten rätt till ersättning för den skada som uppkommer därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill kräva skadestånd skall meddela den andre detta utan&lt;br&gt;oskäligt uppehåll efter det att han fick eller borde ha fått kännedom om de&lt;br&gt;omständigheter som ligger till grund för kravet. Gör han inte det, förlorar&lt;br&gt;han rätten till skadestånd utom i fall när den andre har handlat grovt&lt;br&gt;vårdslöst eller i strid mot tro och heder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;br&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 12 och 28 §§ i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om skadestånd. I KomL finns bestämmelser om skade-&lt;br&gt;stånd dels i 67 §, dels i det regelkomplex som bildas av 76 § jämförd med&lt;br&gt;46 och 51 §§. Skadeståndsfrågan regleras i den danska lagen av 6 §. EG-&lt;br&gt;förslaget innehåller inga bestämmelser om skadestånd till föjd av pliktför-&lt;br&gt;summelse men erbjuder, som nämnts under 28 §, två alternativa modeller&lt;br&gt;att reglera frågan om ersättning till agenten när agenturavtalet upphör. I&lt;br&gt;artikel 17, punkt 2 b, sägs beträffande avgångsvederlag enligt en av dessa&lt;br&gt;modeller, att sådant vederlag inte hindrar att agenten dessutom begär&lt;br&gt;skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om skadestånd har nu sammanförts till en enda paragraf.&lt;br&gt;Första stycket täcker tre situationer som i KomL behandlas var för sig. För&lt;br&gt;det första avses skadeståndskrav som uppkommer under agenturavtalets&lt;br&gt;bestånd. Detta fall har hittills reglerats i 67 § KomL, som dock bara gäller&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet för agenten. För det andra avses skadestånd vid&lt;br&gt;uppsägning på grund av motpartens avtalsbrott. Vad som hittills har gällt i&lt;br&gt;denna situation kan utläsas av 76 § jämförd med 46 § och 51 § KomL&lt;br&gt;(bortsett från andra stycket tredje meningen och tredje stycket andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meningen). För det tredje omfattar första stycket i förevarande paragraf Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;skadestånd till följd av otillåten uppsägning från motpartens sida. De&lt;br&gt;hittills gällande reglerna härom får man fram vid en sammanställning av&lt;br&gt;76 § med 46 § och 51 § första, andra och fjärde styckena KomL. Andra&lt;br&gt;stycket i förevarande paragraf handlar om skadestånd vid motpartens&lt;br&gt;konkurs. Motsvarande bestämmelser i KomL framgår av 76 § jämförd&lt;br&gt;med 46 § och 51 § tredje stycket andra meningen och fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nu framlagda lagförslaget regleras lika litet som i KomL skade-&lt;br&gt;ståndskyldighet i förhållandet mellan å ena sidan någon av parterna i&lt;br&gt;agenturavtalet — agenten eller huvudmannen — och å andra sidan tredje&lt;br&gt;man. Denna fråga får även i framtiden lösas med tillämpning av bestäm-&lt;br&gt;melser i annan lagstiftning, t. ex. köprättsliga regler om skadestånd eller&lt;br&gt;bestämmelser om sysslomans ansvar (jfr 18 kap. 2 § handelsbalken), eller&lt;br&gt;av allmänna regler om skadestånd i kontraktsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket behandlas skadestånd till följd av avtalsbrott. Grundför-&lt;br&gt;utsättningen är att en av parterna har underlåtit att fullgöra sina skyldighe-&lt;br&gt;ter enligt agenturavtalet eller lagen. Detta avtalsbrott skall ha orsakat&lt;br&gt;skada för den andra parten. Det skall föreligga adekvat kausalitet mellan&lt;br&gt;avtalsbrottet och skadan, dvs. skadan skall vara en beräknelig och sannolik&lt;br&gt;följd av avtalsbrottet. Den som vill ha skadestånd har bevisbördan både&lt;br&gt;för att motparten har begått ett avtalsbrott och för att detta har lett till en&lt;br&gt;skada enligt vad som nu sagts. Har han visat detta måste motparten för att&lt;br&gt;undgå skadeståndsskyldighet visa att avtalsbrottet inte beror på försum-&lt;br&gt;melse på hans sida. Han har med andra ord ett s. k. presumtionsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket gäller både agentens och huvudmannens&lt;br&gt;skadeståndsansvar. Samma förutsättningar gäller härvid för bägge parter.&lt;br&gt;Av fjärde stycket framgår dock att bestämmelserna är tvingande till för-&lt;br&gt;mån för agenten men inte till förmån för huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket avser till en början skadeståndskrav som uppkommer&lt;br&gt;under avtalets bestånd. Det torde inte vara möjligt att uttömmande ange i&lt;br&gt;vilka situationer skadestånd härvid kan komma i fråga. Några fall av olika&lt;br&gt;slag kan illustrera framställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen kan t. ex. vara den att agenten åsamkas kostnader på grund&lt;br&gt;av att huvudmannen har försummat att tillställa honom material eller att&lt;br&gt;lämna honom upplysningar som krävs för uppdragets fullgörande (jfr 7 §&lt;br&gt;första stycket punkt 1 och 2). En annan situation är att huvudmannen&lt;br&gt;brister i sin skyldighet att underrätta agenten om förutsedda driftsin-&lt;br&gt;skränkningar med påföljd att agenten gör investeringar som inte kommer&lt;br&gt;till nytta (jfr 7 § andra stycket). Vidare kan huvudmannens åtgärd att&lt;br&gt;lämna ofullständiga eller felaktiga provisionsnotor föranleda kostnader för&lt;br&gt;agenten i samband med att denne behöver granska huvudmannens bokfö-&lt;br&gt;ring (jfr 14 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på skador för huvudmannen kan nämnas försäljningsbort-&lt;br&gt;fall till följd av att agenten underlåter att vidarebefordra anbud från tredje&lt;br&gt;man eller bryter mot instruktioner att delta i mässor eller reklamkam-&lt;br&gt;panjer, förutsatt att instruktionerna faller inom ramen för vad som kan&lt;br&gt;anses skäligt (jfr 5 § punkt 2 och 3). Ett annat fall är att agenten brister i sin&lt;br&gt;vårdplikt med avseende på huvudmannens varor (jfr 6 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada for huvudmannen kan också uppkomma genom att agenten felak- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;tigt innehåller huvudmannens egendom under åberopande av bestämmel-&lt;br&gt;serna i 15 §. I sammanhanget bör också nämnas det fallet att agenten&lt;br&gt;bedriver konkurrerande verksamhet inom det område som har tilldelats&lt;br&gt;honom, antingen för en annan huvudman eller för egen räkning. Omstän-&lt;br&gt;digheterna i det enskilda fallet blir här avgörande för om förfarandet är att&lt;br&gt;betrakta som avtalsbrott från agentens sida (jfr vad som anförts under 5&lt;br&gt;och 26 §§). Föreligger inte avtalsbrott, finns inte heller grund för skade-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under första stycket faller vidare krav på skadestånd till följd av otillå-&lt;br&gt;ten uppsägning från motpartens sida. Bestämmelser om rätt till uppsäg-&lt;br&gt;ning av agenturavtal finns i 24 — 26 §§. Säger en av parterna upp avtalet i&lt;br&gt;enlighet med dessa bestämmelser, kan motparten inte kräva skadestånd av&lt;br&gt;honom på den grunden att uppsägningen har vållat honom skada. Rätt att&lt;br&gt;säga upp avtalet innebär just att man får frånträda detta utan att därige-&lt;br&gt;nom ådra sig skadeståndsskyldighet. Däremot står det naturligtvis den&lt;br&gt;uppsagde fritt att kräva skadestånd på grund av något under avtalstiden&lt;br&gt;begånget avtalsbrott från motpartens sida, förutsatt att anspråket inte&lt;br&gt;preskriberats enligt bestämmelserna i tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En otillåten uppsägning är alltid ett avtalsbrott enligt första stycket.&lt;br&gt;Bakgrunden till avtalsbrottet kan variera från fall till fall. Det kan röra sig&lt;br&gt;om ett medvetet åsidosättande av bestämmelserna om uppsägning på&lt;br&gt;grund av att parten inte har ekonomiska möjligheter att fullfölja sina&lt;br&gt;åtaganden enligt agenturavtalet eller att han helt enkelt anser det värt att&lt;br&gt;frånträda detta till priset av ett skadestånd. Uppsägningen kan också&lt;br&gt;grunda sig på felaktig information om sakförhållandena, t. ex. ogrundade&lt;br&gt;rykten om att agenten skulle bedriva konkurrerande verksamhet inom det&lt;br&gt;område som tilldelats honom. Det är också tänkbart att den som säger upp&lt;br&gt;avtalet visserligen har en i sak riktig bild av situationen men gör en felaktig&lt;br&gt;bedömning i frågan huruvida ett avtalsbrott skall anses vara av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för honom på det sätt som avses i 26 § första stycket punkt 1 eller&lt;br&gt;om en ”annan grund” enligt punkt 2 i samma stycke är att bedöma som&lt;br&gt;som viktig i lagbestämmelsens mening. En skillnad i förhållande till&lt;br&gt;KomL:s bestämmelse om skadestånd på grund av otillåten uppsägning är&lt;br&gt;att den generella skadeståndsbestämmelse som nu har föreslagits innehål-&lt;br&gt;ler en regel om ansvarsbefrielse vid exculpation, medan bestämmelsen i&lt;br&gt;KomL bygger på ett strikt ansvar. Denna fråga behandlas närmare i det&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tredje fallet som faller under första stycket är när skada åsamkas en&lt;br&gt;part till följd av att han utnyttjar sin rätt att säga upp agenturavtalet på&lt;br&gt;grund av motpartens avtalsbrott. Det är nu inte fråga om den skada som är&lt;br&gt;en följd av själva avtalsbrottet utan den ytterligare skada som beror på den&lt;br&gt;av avtalsbrottet föranledda uppsägningen. En uppsägning som företas med&lt;br&gt;stöd av 26 § första stycket punkt 1 får anses utgöra en naturlig och förut-&lt;br&gt;sebar följd av det avtalsbrott som ligger till grund för den. Det får mot den&lt;br&gt;bakgrunden anses föreligga adekvat kausalitet mellan avtalsbrottet och de&lt;br&gt;skador som genom uppsägningen åsamkas den part som vidtar denna.&lt;br&gt;Någon särbestämmelse om skadestånd i dessa fall — motsvarande 51 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tredje stycket första meningen KomL — har därför inte ansetts erforderlig,&lt;br&gt;utan fall av detta slag får, som nyss sagts, bedömas enligt den generella&lt;br&gt;skadeståndsregeln i första stycket i förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsbrott är ett neutralt begrepp. Enbart det förhållandet att en part&lt;br&gt;har begått ett avtalsbrott innebär inte att han har varit försumlig. Han kan&lt;br&gt;men behöver inte ha varit det. Bestämmelsen om omedelbar uppsägning&lt;br&gt;på grund av avtalsbrott i 26 § första stycket punkt 1 förutsätter inte heller&lt;br&gt;att avtalsbrottet har begåtts av försumlighet. Däremot bygger bestämmel-&lt;br&gt;sen om skadestånd i första stycket i förevarande paragraf på att den som&lt;br&gt;har begått avtalsbrottet därvid har varit försumlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har utformats på så sätt att den som har begått avtalsbrottet&lt;br&gt;skall visa att detta inte beror på försummelse på hans sida. Han skall med&lt;br&gt;andra ord exculpera sig. Förmår han inte det, är han skyldig att ersätta den&lt;br&gt;av avtalsbrottet orsakade skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte alltid tillräckligt att den som har begått avtalsbrottet visar att&lt;br&gt;detta inte beror på försummelse av honom själv. För att undgå skade-&lt;br&gt;ståndsskyldighet skall han också visa att försummelse inte föreligger hos&lt;br&gt;någon på hans sida. Härmed avses inte bara anställda hos honom utan&lt;br&gt;även självständiga företagare och deras anställda som har anlitats för att&lt;br&gt;utföra någon av de uppgifter som enligt agenturavtalet eller lagen ligger på&lt;br&gt;parten i fråga. Således ansvarar agenten t. ex. for försummelser av ett åkeri&lt;br&gt;som av honom anlitats för att utföra en transport av huvudmannens varor,&lt;br&gt;vilken enligt agenturavtalet skulle ha utförts av agenten själv. (En förut-&lt;br&gt;sättning är naturligtvis att en annan ansvarsfördelning inte följer av agen-&lt;br&gt;turavtalet, jfr fjärde stycket). På motsvarande sätt bär huvudmannen&lt;br&gt;ansvaret t. ex. i fall då en av honom anlitad revisionsbyrå visar försumlig-&lt;br&gt;het genom att tillställa agenten felaktiga provisionsnotor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Där en skada kan hänföras till ett uppsåtligt avtalsbrott av någon av&lt;br&gt;parterna, har denne naturligtvis ingen möjlighet att exculpera sig. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas att agenten i strid med klara bestämmelser i agentur-&lt;br&gt;avtalet bedriver konkurrerande verksamhet inom det område som tillde-&lt;br&gt;lats honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall där ett avtalsbrott består i att parten i fråga har brustit i omsorg,&lt;br&gt;ingår vållande redan i rekvisiten för avtalsbrottet. Har väl ett avtalsbrott&lt;br&gt;konstaterats, finns således inte heller i det fallet något utrymme för excul-&lt;br&gt;pation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då vilken sorts omständigheter en part kan åberopa som grund&lt;br&gt;för att ett avtalsbrott från hans sida inte skall föranleda skadeståndsan-&lt;br&gt;svar. Förhållandena kan härvid variera från fall till fall. Någon uttömman-&lt;br&gt;de uppräkning av exculpationsgrundande omständigheter låter sig svår-&lt;br&gt;ligen göras. Ett typfall är att avtalsbrottet, t. ex. underlåtenhet att tillhan-&lt;br&gt;dahålla varor eller material, beror på en naturkatastrof e. d. Även andra&lt;br&gt;slag av olyckshändelser kan åberopas i sammanhanget, t. ex. en eldsvåda&lt;br&gt;eller en explosion. För att parten skall undgå skadeståndsansvar i sådana&lt;br&gt;fall måste han dock visa att olyckshändelsen inte kan sättas i samband med&lt;br&gt;bristande tillsyn eller underhåll. Rent allmänt kan sägas att en part inte&lt;br&gt;kan komma ifrån skadeståndsansvar i fall då avtalsbrottet är en följd av&lt;br&gt;bristande omsorg och planering i fråga om företagets organisation, admini-&lt;br&gt;stration, resurser eller effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En strejk som orsakat driftstörningar kan godtas som befrielsegrund om Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;den är ett led i en konflikt i anslutning till allmänna kollektivavtalsför-&lt;br&gt;handlingar men knappast om den utlösts på grund av att parten i fråga har&lt;br&gt;brutit mot bestämmelser i gällande lag eller kollektivavtal. Ett oförutsett&lt;br&gt;import- eller exportförbud är typiskt sett en omständighet som kan leda till&lt;br&gt;befrielse från skadeståndsansvar. Sjukdom bör kunna godtas som presta-&lt;br&gt;tionshinder om verksamheten är nära kopplad till partens person. Men om&lt;br&gt;verksamheten bedrivs i större skala, bör enstaka sjukdomsfall inte kunna&lt;br&gt;åberopas som befrielsegrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän regel är att en part i ett avtalsförhållande svarar för sin&lt;br&gt;solvens. Bristande ekonomisk förmåga bör således inte godtas som förkla-&lt;br&gt;ring till att prestation inte kunnat ske i enlighet med avtalet. Oavsett&lt;br&gt;orsaken till den ekonomiska oförmågan bör avtalsbrottet i dessa situatio-&lt;br&gt;ner betraktas som culpöst. En speciell situation uppkommer om en utbe-&lt;br&gt;talning, t. ex. av provisionsbelopp, fördröjs till följd av en strejk bland&lt;br&gt;bankpersonal. Det är här inte fråga om betalningsoförmåga hos den betal-&lt;br&gt;ningsskyldige utan om ett hinder som i princip ligger utanför hans kon-&lt;br&gt;troll. Om inte andra betalningssätt står till buds, bör han med befriande&lt;br&gt;verkan kunna åberopa bankstrejken som prestationshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vidtar en otillåten uppsägning bör endast i extrema undantags-&lt;br&gt;fall kunna hävda att det avtalsbrott han därigenom företar inte kan läggas&lt;br&gt;honom till last som försummelse. Det får i sammanhanget förutsättas att&lt;br&gt;en part noggrant sätter sig in i förhållandena innan han vidtar en så pass&lt;br&gt;ingripande åtgärd. I praktiken är det tveksamt om den som vidtar en sådan&lt;br&gt;uppsägning kan undgå skadeståndsansvar i andra fall än då uppsägningen&lt;br&gt;grundar sig på felaktiga uppgifter direkt från medkontrahenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skadeståndsskyldighetens omfattning är den allmänna&lt;br&gt;utgångspunkten att den skadelidande parten ekonomiskt skall sättas i&lt;br&gt;samma läge som om motparten hade fullgjort avtalet på rätt sätt. Ersätt-&lt;br&gt;ning skall med andra ord utgå för det s. k. positiva kontraktsintresset.&lt;br&gt;Kravet på adekvat kausalitet kan dock medföra att alltför avlägsna, onor-&lt;br&gt;mala och opåräkneliga följder av avtalsbrottet faller utanför skadestånds-&lt;br&gt;skyldigheten. Det är inte möjligt att ange några generella riktlinjer för hur&lt;br&gt;gränsen mellan adekvata och icke adekvata förluster på grund av ett&lt;br&gt;kontraktsbrott skall dras. Det får i stället liksom hittills överlämnas åt&lt;br&gt;rättstillämpningen att avgöra denna fråga med hänsyn till de enskilda&lt;br&gt;omständigheterna i varje särskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som allmän princip gäller vidare att den skadelidande är skyldig att efter&lt;br&gt;förmåga söka begränsa skadan och att försummelse härvidlag kan inverka&lt;br&gt;på hans rätt till ersättning. En annan princip, som kan sägas delvis ha&lt;br&gt;samband med skyldigheten att begränsa sin skada, är att den skadelidande&lt;br&gt;partens eget medvållande till skadan kan föranleda nedsättning eller bort-&lt;br&gt;fall av skadeståndet. Som en allmän regel gäller också att den skadelidande&lt;br&gt;parten bara har rätt till ersättning för sin faktiska nettoförlust. Om han&lt;br&gt;genom avtalsbrottet har befriats från kostnader som han skulle ha haft om&lt;br&gt;avtalet hade fullgjorts på ett riktigt sätt, skall detta beaktas vid beräkning-&lt;br&gt;en av skadeståndet genom att ersättningen minskas med motsvarande&lt;br&gt;belopp. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;'28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) kan ett skadestånd jämkas Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;om skyldigheten att utge ersättning är oskäligt betungande med hänsyn till&lt;br&gt;den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, varvid även den ska-&lt;br&gt;delidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beak-&lt;br&gt;tas. Denna bestämmelse är tillämplig även i kontraktsförhållanden, om&lt;br&gt;inte annat föranleds av avtalet eller i övrigt följer av regler om skadestånd i&lt;br&gt;avtalsförhållanden (se prop. 1975:12s. 178). I praktiken torde jämknings-&lt;br&gt;regeln i vidsträckt omfattning sättas ur spel på grund av uttryckliga eller&lt;br&gt;underförstådda avtalsvillkor eller kontraktsrättsliga regler. Framför allt&lt;br&gt;gäller detta brott mot en s. k. huvudförpliktelse i kontraktet, dvs. när en av&lt;br&gt;kontrahenterna har eftersatt den skyldighet som avtalet i första hand går ut&lt;br&gt;på. Större utrymme för en tillämpning av jämkningsregeln finns det vid&lt;br&gt;bristande uppfyllelse av en s. k. biförpliktelse, särskilt i situationer som&lt;br&gt;nära nog är att bedöma som utomobligatoriska skadefall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skadeståndskrav som uppkommer under agenturavtalets&lt;br&gt;bestånd, bör ersättning till en början utgå för direkta kostnader som&lt;br&gt;avtalsbrottet har medfört för den skadelidande parten. Det kan gälla&lt;br&gt;utgifter som agenten har fått vidkännas för att införskaffa marknadsfö-&lt;br&gt;ringsmaterial som huvudmannen försummat att tillställa honom eller kost-&lt;br&gt;nader som huvudmannen har haft för att återanskaffa egendom som&lt;br&gt;förkommit eller skadats till följd av att agenten åsidosatt sin vårdplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning bör vidare utgå för utebliven vinst och annan indirekt förlust.&lt;br&gt;Utebliven vinst kan ibland hänföras till konkreta försummelser från agen-&lt;br&gt;tens sida och är då ganska lätt att beräkna. Typfallet är att agenten har&lt;br&gt;försummat att vidarebefordra anbud från tredje man. En förutsättning för&lt;br&gt;skadestånd i detta fall är naturligtvis att anbudet är av sådan beskaffenhet&lt;br&gt;att det skulle ha lett till ett köpeavtal mellan huvudmannen och tredje&lt;br&gt;man. Beräkningen av utebliven vinst är svårare i fall då det läggs agenten&lt;br&gt;till last att han rent allmänt har gjort otillräckliga försäljningsansträngning-&lt;br&gt;ar. I den situationen torde huvudmannen ofta välja att säga upp agentur-&lt;br&gt;avtalet. Ett annat exempel på indirekt förlust är att agenten har gjort&lt;br&gt;onyttiga investeringar som inte hade kommit till stånd om huvudmannen i&lt;br&gt;enlighet med den upplysningsskyldighet som åvilar honom hade underrät-&lt;br&gt;tat agenten om förestående driftsinskränkningar. Det bör i sammanhanget&lt;br&gt;understrykas att agenten inte har någon generell rätt till ersättning för&lt;br&gt;onyttiga investeringar — motsvarande den i 52 § jämförd med 76 § KomL&lt;br&gt;— utan att sådan ersättning bara kan komma i fråga i form av skadestånd&lt;br&gt;till följd av avtalsbrott från huvudmannens sida. Som ytterligare ett exem-&lt;br&gt;pel på indirekt förlust kan nämnas att en av parterna i agenturavtalet blir&lt;br&gt;ersättningsskyldig mot någon annan till följd av försummelser från med-&lt;br&gt;kontrahentens sida. Huvudmannen kan t. ex. råka ut för skadeståndskrav&lt;br&gt;från tredje man på grund av leveransdröjsmål som beror på agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är huruvida s. k. produktskador berörs av bestämmel-&lt;br&gt;sen i första stycket. Med denna term avses skador som skadebringande&lt;br&gt;egenskaper hos en vara orsakar på annat än denna vara. Inom köprätten&lt;br&gt;anses produktskador i princip falla utanför det ansvar som åvilar säljaren&lt;br&gt;enligt de allmänna köprättsliga skadeståndsreglerna. En säljare kan i stället&lt;br&gt;bli ansvarig för sådana skador på den grunden att han har garanterat &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frånvaron av skadebringande egenskaper hos varan eller att han har varit Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;försumlig. Man kan i agenturförhållanden tänka sig att skador orsakas på&lt;br&gt;agentens egendom av varor som han har om hand för huvudmannens&lt;br&gt;räkning. Enligt gällande rätt torde ansvaret for sådana skador inte vara att&lt;br&gt;bedöma enligt de särskilda reglerna om skadestånd i agenturförhållanden&lt;br&gt;utan enligt allmänna regler om produktansvar. Avsikten har inte varit att&lt;br&gt;få till stånd någon ändring på denna punkt. Skador av nu angivet slag faller&lt;br&gt;alltså inte under regleringen i förevarande paragraf. Det kan tilläggas att&lt;br&gt;frågan om lagstiftning om ansvar for produktskador för närvarande över-&lt;br&gt;vägs inom justitiedepartementet (se Ds 1989:79 Produktskadelag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts i det föregående avser första stycket även skadestånd till&lt;br&gt;följd av otillåten uppsägning från motpartens sida och skadestånd med&lt;br&gt;anledning av uppsägning på grund av motpartens avtalsbrott. Även i dessa&lt;br&gt;fall kan utgifter och kostnader av det slag som nyss berörts vara ersätt-&lt;br&gt;ningsgilla. Men framför allt kan den skadeståndsberättigade ha rätt till&lt;br&gt;ersättning för den förlust som åsamkas honom till följd av att agenturavta-&lt;br&gt;let upphör i förtid. Den skadeståndsberättigade bör därvid ställas i den&lt;br&gt;situation han skulle ha varit i, om avtalsförhållandet hade fortsatt den&lt;br&gt;avtalade tiden ut eller till den tidpunkt då avtalet skulle kunna frånträdas&lt;br&gt;efter ordinär uppsägning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall då agenten har rätt till skadestånd på grund av att agenturavtalet&lt;br&gt;upphör i förtid, t. ex. vid otillåten uppsägning från huvudmannens sida,&lt;br&gt;bör ersättningen motsvara den provision han sannolikt skulle ha uppburit&lt;br&gt;om uppdraget hade varat fram till den tidpunkt som nyss berörts. Ersätt-&lt;br&gt;ningen får då beräknas med ledning av den provision agenten tidigare har&lt;br&gt;uppburit under en motsvarande tidsperiod. Är marknadsutvecklingen po-&lt;br&gt;sitiv, kan ersättningen bli högre. Vid skadeståndets bestämmande bör&lt;br&gt;avräknas de besparingar som agenten gör på grund av uppdragets upphö-&lt;br&gt;rande och de inkomster han skaffar sig — eller borde kunna skaffa sig —&lt;br&gt;från annat håll genom att hans arbetskraft frigörs. Agenten får anses ha en&lt;br&gt;skyldighet att försöka begränsa sin förlust genom att söka inkomst från&lt;br&gt;annat håll inom samma eller ett liknande verksamhetsområde samt genom&lt;br&gt;att söka nedbringa sina utgifter. Att han någon tid behåller personal,&lt;br&gt;maskiner etc. i väntan på nya uppdrag bör emellertid inte påverka bedöm-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skadestånd huvudmannen kan vara berättigad till i motsvarande&lt;br&gt;situation torde huvudsakligen omfatta de förluster som uppkommer på&lt;br&gt;grund av att försäljningsområdet under en övergångstid inte kan bearbetas&lt;br&gt;tillfredsställande. Vad som nyss sagts om avräkning och skyldighet att&lt;br&gt;begränsa skada gäller även i fråga om huvudmannens rätt till skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenturavtalets upphörande kan också föranleda krav på annan ersätt-&lt;br&gt;ning än skadestånd. Agenten kan således ha krav på efterprovision och&lt;br&gt;avgångsvederlag. Samma förlust skall givetvis inte täckas av flera olika&lt;br&gt;ersättningar. Man kan tänka sig situationer då huvudmannen har krav på&lt;br&gt;skadestånd av agenten samtidigt som denne gör gällande fordringar avse-&lt;br&gt;ende t. ex. efterprovision gentemot huvudmannen. 1 denna situation torde&lt;br&gt;fordringarna ofta kunna gå i avräkning mot varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att skadestånd kan komma att utgå om agen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;turavtalet upphör till följd av den ena partens konkurs (jfr 27 §). Den Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;andra parten har då rätt till ersättning för den skada som uppkommer som&lt;br&gt;en följd av konkursen. Kravet på ersättning utgör därvid en konkursford-&lt;br&gt;ran. Värdet på en sådan fordran är ofta osäkert. Rätten till skadestånd kan&lt;br&gt;ändå vara av stor betydelse i fall då möjlighet till kvittning föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid krav på skadestånd till följd av konkurs finns ingen möjlighet att&lt;br&gt;undgå skadeståndsskyldighet genom att visa att konkursen inte kan läggas&lt;br&gt;konkursgäldenären till last som försumlighet. För att skadeståndsskyldig-&lt;br&gt;het skall inträda är det alltså tillräckligt att den skadelidande påvisar ett i&lt;br&gt;sammanhanget adekvat orsakssamband mellan de skador han vill ha ersat-&lt;br&gt;ta och själva konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningen av ett skadestånd enligt andra stycket bör ske enligt i stort&lt;br&gt;sett samma principer som gäller skadestånd på grund av agenturavtalets&lt;br&gt;upphörande i de fall som faller under första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket innehåller bestämmelser om reklamationsskyldighet. Den&lt;br&gt;skadelidande måste reklamera till motparten för att inte förlora rätten till&lt;br&gt;skadestånd. Reklamation skall ske utan oskäligt uppehåll från det att den&lt;br&gt;skadelidande fick eller borde ha fått kännedom om de omständigheter som&lt;br&gt;ligger till grund för kravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ”de omständigheter som ligger till grund för kravet” avses både&lt;br&gt;avtalsbrottet eller konkursutbrottet och den därav föranledda skadan.&lt;br&gt;Utgångspunkten för reklamationsfristen är den senast inträffade av dessa&lt;br&gt;omständigheter. Om ett avtalsbrott orsakar olika skador som uppdagas vid&lt;br&gt;skilda tidpunkter, bör individuella reklamationsfrister gälla för var och en&lt;br&gt;av skadeståndsposterna. Skulle det först i efterhand komma fram att&lt;br&gt;inträffade skador, t. ex. en minskning av omsättningen, beror på avtals-&lt;br&gt;brott från motpartens sida, bör reklamationsfristen räknas från det att&lt;br&gt;uppgifterna om avtalsbrottet blev tillgängliga för den skadelidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för tidsfristen är då parten fick eller borde ha fått&lt;br&gt;kännedom om omständigheterna i fråga. Det krävs alltså inte att parten&lt;br&gt;faktiskt har fått sådan kännedom. Tidsfristen börjar löpa även i fall då en&lt;br&gt;normalt vaksam näringsidkare i motsvarande situation borde ha uppmärk-&lt;br&gt;sammat de avgörande omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamation skall ske ”utan oskäligt uppehåll”. Det går inte att generellt&lt;br&gt;ange hur lång tid som avses med detta uttryck. Ibland är det också svårt att&lt;br&gt;ange en exakt tidpunkt för när en omständighet av avsett slag kan anses ha&lt;br&gt;inträffat. Detta är särskilt fallet när ett förhållande gradvis utvecklas. En&lt;br&gt;successiv minskning av omsättningen kan till en början vara att betrakta&lt;br&gt;som en smärre avvikelse från uppställda förhoppningar men i ett senare&lt;br&gt;skede få karaktären av skada i den mening som avses i paragrafen. På&lt;br&gt;samma sätt kan en nedtrappning av ambitionsnivån hos en agent intill en&lt;br&gt;viss gräns hålla sig inom ramen för vad som i 5 § kallas ”skäliga ansträng-&lt;br&gt;ningar” men bortom denna gräns vara att betrakta som ett avtalsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadelidande behöver inte precisera skadeståndskravet i reklama-&lt;br&gt;tionen, utan det är tillräckligt att han i huvudsak anger vari skadan består&lt;br&gt;och vad han grundar kravet på. Det är ofta svårt eller rent av ogörligt att&lt;br&gt;helt överblicka situationen under den begränsade tid som står till buds för&lt;br&gt;reklamation. Det torde därför inte vara ovanligt att en allmänt hållen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reklamation åtföljs av ett mera preciserat fordringsanspråk när förhållan- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;dena så småningom har klarnat. Ett sådant anspråk är underkastat allmän-&lt;br&gt;na regler om preskription. Dessa innebär att kravet preskriberas efter tio&lt;br&gt;år. När det gäller krav på skadestånd till följd av motpartens konkurs bör&lt;br&gt;man också uppmärksamma konkurslagens bestämmelser om bevakning av&lt;br&gt;konkursfordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har inte uppställts några formkrav med avseende på reklamationen.&lt;br&gt;Av fjärde stycket framgår att bestämmelserna om reklamation är tvingan-&lt;br&gt;de till agentens förmån. Agenten är således inte bunden av ett avtalsvillkor&lt;br&gt;som innebär att reklamation skall ske skriftligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 36 § framgår att ett på ändamålsenligt sätt avsänt meddelande om&lt;br&gt;reklamation får åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte&lt;br&gt;kommer fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket finns vissa undantag från reklamationsskyldigheten. Om&lt;br&gt;den som har orsakat skadan har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro&lt;br&gt;och heder, är den skadelidande bevarad vid sin rätt att kräva skadestånd&lt;br&gt;utan hinder av att reklamation inte sker inom den i tredje stycket angivna&lt;br&gt;tiden. Detta innebär dock inte att han kan dröja i obegränsad tid med&lt;br&gt;reklamationen efter det att han fick eller borde ha fått kännedom om de&lt;br&gt;omständigheter som ger honom rätt till skadestånd. En sådan passivitet&lt;br&gt;kan enligt allmänna principer medföra att han förlorar rätten till skade-&lt;br&gt;stånd. Vidare gäller även i här avsedda fall de allmänna reglerna om&lt;br&gt;preskription av fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket slås fast att paragrafens bestämmelser är tvingande till&lt;br&gt;förmån for agenten. Avtalsvillkor som inskränker agentens möjlighet att få&lt;br&gt;vissa skador ersatta eller som på något sätt begränsar ersättningsbeloppen,&lt;br&gt;t. ex. genom beloppstak eller självrisker, är följaktligen inte bindande för&lt;br&gt;honom. Detsamma gäller avtalsvillkor som innebär en skärpning av be-&lt;br&gt;stämmelserna om reklamation, t. ex. genom att föreskriva en alltför kort&lt;br&gt;reklamationsfrist eller ställa upp särskilda formkrav med avseende på&lt;br&gt;reklamationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensklausuler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avtal mellan agenten och huvudmannen att agenten inte skall bedriva&lt;br&gt;verksamhet efter det att agenturavtalet har upphört (konkurrensklausul) är&lt;br&gt;bindande for agenten bara om och i den mån konkurrensklausulen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har upprättats skriftligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avser det område eller den kundkrets som har tilldelats agenten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avser de slag av varor som agenturavtalet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av en konkurrensklausul i den mån den avser&lt;br&gt;längre tid än två år efter det att agenturavtalet har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf hindrar inte att lagen (1915:218) om&lt;br&gt;avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område tillämpas&lt;br&gt;på en konkurrensklausul.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Saknar motsvarighet i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om konkurrensklausuler. Den saknar motsvarighet i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KomL men stämmer överens med 30 § i den danska lagen och artikel 20 i Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i 38 § avtalslagen en generell bestämmelse om oskäliga kon-&lt;br&gt;kurrensklausuler. Bestämmelsen avser fall då någon har betingat sig av en&lt;br&gt;annan att denne inte skall bedriva verksamhet av visst slag eller inte ta&lt;br&gt;anställning hos någon som bedriver sådan verksamhet. Den som har gjort&lt;br&gt;utfästelsen är enligt bestämmelsen inte bunden därav i den mån utfästel-&lt;br&gt;sen sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt. I förevarande paragraf&lt;br&gt;preciseras reglerna om konkurrensklausuler med avseende på agenturför-&lt;br&gt;hållanden. Av tredje stycket framgår dock att även 38 § avtalslagen eller&lt;br&gt;andra bestämmelser i avtalslagen, t. ex. 36 §, kan komma att tillämpas på&lt;br&gt;konkurrensklausuler i agenturförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen tar sikte på verksamhet som agenten bedriver efter agentur-&lt;br&gt;avtalets upphörande. Härmed avses inte bara nya agenturer utan även&lt;br&gt;t. ex. anställning hos konkurrenter och egen verksamhet som återförsälja-&lt;br&gt;re. Agentens möjlighet att under avtalets bestånd bedriva verksamhet som&lt;br&gt;konkurrerar med huvudmannens får bedömas enligt reglerna om agentens&lt;br&gt;lojalitetsplikt i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens bestämmelser gäller oavsett om agenturavtalet har upphört&lt;br&gt;på ordinärt sätt (24 och 25 §§) eller om avtalet från någondera sidan har&lt;br&gt;uppsagts med omedelbar verkan (26 §). I fall då agenturavtalet upphör till&lt;br&gt;följd av huvudmannens konkurs (27 §) eller som en automatisk följd av&lt;br&gt;huvudmannens död (jfr vad som har anförts under 26 §) torde en konkur-&lt;br&gt;rensklausul inte binda agenten i förhållande till konkursboet eller dödsbo-&lt;br&gt;et, som ju aldrig har haft ställning av avtalspart i förhållande till agenten.&lt;br&gt;Detta torde gälla även i fall där boet väljer att driva huvudmannens&lt;br&gt;verksamhet vidare på egen hand eller med användande av en annan agent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iförsta stycket uppställs vissa förutsättningar för att en konkurrensklau-&lt;br&gt;sul skall vara bindande för agenten. Förutsättningarna avser både form&lt;br&gt;(punkt 1) och sakligt innehåll (punkt 2 och 3). Brister någon av förutsätt-&lt;br&gt;ningarna helt, är konkurrensklausulen inte alls bindande för agenten.&lt;br&gt;Uppfyller klausulen endast delvis någon av förutsättningarna, kan den&lt;br&gt;göras gällande mot agenten i motsvarande utsträckning men inte längre (jfr&lt;br&gt;uttrycket ”i den mån”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt 1 framgår att en konkurrensklausul måste upprättas skriftligt&lt;br&gt;för att gälla mot agenten. Den kan ingå i det ursprungliga agenturkontrak-&lt;br&gt;tet eller ha skrivits vid ett senare tillfälle. Muntliga tillägg till en konkur-&lt;br&gt;rensklausul, vilka är till nackdel för agenten, är inte bindande för denne.&lt;br&gt;Däremot är agenten oförhindrad att åberopa lättnader i en konkurrens-&lt;br&gt;klausul även om överenskommelsen därom har träffats muntligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 2 begränsas verkningarna av en konkurrensklausul till det områ-&lt;br&gt;de eller den kundkrets som har tilldelats agenten. Det förutsätts inte att&lt;br&gt;agenten har ensamrätt till området. Om agenturuppdraget inte har in-&lt;br&gt;skränkts till något område eller någon kundkrets kan agenten inte heller bli&lt;br&gt;bunden av någon konkurrensklausul. Skulle en konkurrensklausul ta sikte&lt;br&gt;på ett ett vidare område än det som tilldelats agenten, saknar den verkan&lt;br&gt;utanför agentens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bestämmelsen i punkt 3 inskränks giltigheten av en konkur- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;rensklausul till varor av de slag som agenturavtalet gäller. Man bör vid&lt;br&gt;bedömningen av denna fråga inte vara bunden av hur agentens varusorti-&lt;br&gt;ment har betecknats i agenturavtalet utan beakta vilka varor som i prakti-&lt;br&gt;ken har omfattats av hans uppdrag. Bestämmelsen i förevarande punkt bör&lt;br&gt;således inte kunna kringgås genom att man i agenturavtalet tar upp ett mer&lt;br&gt;omfattande varusortiment än det som faktiskt är avsett att omfattas av&lt;br&gt;agentens verksamhet. Om det i ett agenturkontrakt har angivits att agenten&lt;br&gt;skall verka för försäljning av livsmedel men verksamheten endast har&lt;br&gt;bestått i marknadsföring av konserverad frukt, torde således en i kontrak-&lt;br&gt;tet intagen konkurrensklausul inte kunna åberopas till stöd för att agenten&lt;br&gt;efter avtalets upphörande skulle vara förbjuden att bedriva försäljning av&lt;br&gt;t. ex. ost eller kryddor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall kan det vara tveksamt vad som skall hänföras till ett visst&lt;br&gt;varuslag. Ofta ger branschpraxis viss ledning. I rena gränsfall bör konkur-&lt;br&gt;rensklausulen ges en tolkning som inte i onödan inskränker agentens&lt;br&gt;utkomstmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket slås fast att en konkurrensklausul inte gäller längre tid än&lt;br&gt;två år från agenturavtalets upphörande. Agenten är alltså inte bunden av&lt;br&gt;en konkurrensklausul i den mån denna sträcker sig längre fram i tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall då ett tidsbegränsat agenturavtal har löpt ut eller ett avtal har sagts&lt;br&gt;upp på ordinärt sätt med iakttagande av uppsägningstid är det i regel helt&lt;br&gt;klart vid vilken tidpunkt avtalet har upphört. Vid uppsägning med ome-&lt;br&gt;delbar verkan får motsvarande tidpunkt anses ha inträffat då medkontra-&lt;br&gt;henten fick del av uppsägningen. Om en av parterna har haft rätt att säga&lt;br&gt;upp avtalet med omedelbar verkan men parterna ändå har kommit över-&lt;br&gt;ens om en viss uppsägningstid, bör avtalet anses ha upphört vid utgången&lt;br&gt;av denna tid. Det förhållandet att agenten efter uppdragets upphörande&lt;br&gt;vidtar åtgärder enligt 32 eller 33 § skjuter inte fram utgångspunkten för&lt;br&gt;tvåårsfristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att bestämmelserna i förevarande paragraf inte&lt;br&gt;hindrar att 38 § avtalslagen tillämpas på en konkurrensklausul. Medan&lt;br&gt;förevarande paragraf innehåller tämligen fasta ogiltighetskriterier, ger 38 §&lt;br&gt;avtalslagen utrymme för en mer diskretionär skälighetsbedömning. Vid&lt;br&gt;tillämpning av 38 § avtalslagen kan man t. ex väga in omständigheter som&lt;br&gt;orsaken till att agenturavtalet har bringats till upphörande eller graden av&lt;br&gt;ensidigt beroende i förhållandet mellan parterna. En konkurrensklausul&lt;br&gt;kan alltså förklaras ogiltig eller jämkas enligt 38 § avtalslagen trots att den&lt;br&gt;uppfyller de krav som uppställts i förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av tredje stycket är det inget som hindrar att andra ogiltig-&lt;br&gt;hets- eller jämkningsregler i avtalslagen än 38 § tillämpas på en konkur-&lt;br&gt;rensklausul.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa meddelanden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett meddelande från agenten enligt 16, 31 eller 34 §, från huvudman-&lt;br&gt;nen enligt 18, 19, 22, 23 eller 34 § eller från tredje man enligt 21 § avsänts&lt;br&gt;på ett ändamålsenligt sätt, får meddelandet åberopas även om det förse-&lt;br&gt;nas, förvanskas eller inte kommer fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 4 § i kommitténs förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges vilken av parterna som bär risken för att vissa medde-&lt;br&gt;landen som berörs i lagen försenas eller förvanskas vid befordran eller inte&lt;br&gt;alls kommer fram. Paragrafen motsvaras delvis av 3 § KomL. Den har&lt;br&gt;ingen motsvarighet i den danska lagen eller i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den generella utgångspunkten inom avtalsrätten är att avsändaren står&lt;br&gt;risken för att hans meddelande inte kommer fram i rätt tid eller på rätt&lt;br&gt;sätt. I 32 § andra stycket avtalslagen finns en särskild bestämmelse om&lt;br&gt;meddelanden som befordras genom telegram eller framförs muntligt ge-&lt;br&gt;nom bud. Om ett sådant meddelande förvanskas till följd av fel vid&lt;br&gt;telegraferingen eller oriktigt återgivande genom budet, är avsändaren inte&lt;br&gt;bunden av det förvanskade meddelandet. Det saknar betydelse om motta-&lt;br&gt;garen är i god eller ond tro. Men avsändaren måste utan oskäligt uppehåll&lt;br&gt;efter det att han fått reda på förvanskningen meddela mottagaren att han&lt;br&gt;inte vill låta det förvanskade meddelandet gälla. Annars gäller det förvans-&lt;br&gt;kade meddelandet mot en mottagare i god tro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förevarande paragraf innebär att risken för befordran av vissa medde-&lt;br&gt;landen läggs på mottagaren. Avsändaren får åberopa meddelandet även&lt;br&gt;om det på grund av ett missöde vid befordringen har försenats, förvans-&lt;br&gt;kats till sitt innehåll eller inte alls kommit fram. I KomL gäller motsvaran-&lt;br&gt;de regel när ett meddelande har försenats eller inte kommit fram. Däremot&lt;br&gt;finns i KomL ingen bestämmelse om meddelanden som har förvanskats. 1&lt;br&gt;dessa fall kan i stället bestämmelsen i 32 § andra stycket avtalslagen bli&lt;br&gt;tillämplig. Vad som i den bestämmelsen sägs om telegrafiska meddelanden&lt;br&gt;får nu träda tillbaka för regleringen i förevarande paragraf. Detsamma&lt;br&gt;gäller meddelanden som framförs muntligt genom bud, i den mån ett&lt;br&gt;sådant förfaringssätt kan anses ändamålsenligt i den mening som avses i&lt;br&gt;paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De meddelanden som befordras på mottagarens risk räknas upp i para-&lt;br&gt;grafen. Uppräkningen börjar med vissa meddelanden från agenten till&lt;br&gt;huvudmannen, nämligen besked om utövande av retentionsrätt (16 §)&lt;br&gt;samt krav på avgångsvederlag (31 §) och skadestånd (34 §). Därefter tas i&lt;br&gt;paragrafen upp en del meddelanden från huvudmannen till tredje man.&lt;br&gt;Det rör sig om underrättelser om att huvudmannen inte godkänner ett av&lt;br&gt;agenten slutet avtal (18 §), att han inte antar ett anbud (19 §), att han inte&lt;br&gt;godtar betalning till agenten eller ändringar i avtalet som denne medgett&lt;br&gt;(22 §) och att han inte godkänner avgöranden som agenten träffat med&lt;br&gt;anledning av reklamationer m.m. från tredje man (23 § andra stycket).&lt;br&gt;Uppräkningen fortsätter med huvudmannens skadeståndskrav mot agen-&lt;br&gt;ten (34 §). Den avslutas med tredje mans meddelande till huvudmannen&lt;br&gt;att ett besked från denne avviker från vad tredje man överenskommit med &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;agenten (21 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppräkningen i paragrafen är i princip uttömmande. Detta utesluter Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;dock inte att ett meddelande, som faller utanför uppräkningen, kan kom-&lt;br&gt;ma att befordras på mottagarens risk till följd av någon bestämmelse i&lt;br&gt;annan lagstiftning. I 82 § 1990 års köplag föreskrivs t. ex. att vissa medde-&lt;br&gt;landen om reklamation skall gå på mottagarens risk. Den bestämmelsen&lt;br&gt;gäller även sådana meddelanden från köparen till huvudmannen som&lt;br&gt;avses i 23 § första stycket i det nu framlagda lagförslaget, trots att dessa&lt;br&gt;meddelanden inte ingår i uppräkningen i förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att meddelandet skall avsändas på ett ändamålsenligt sätt får&lt;br&gt;bedömas efter omständigheterna i det enskilda fallet. Postbefordran är&lt;br&gt;t. ex. inte i alla situationer en tillräckligt snabb metod, om andra kommu-&lt;br&gt;nikationssätt, såsom telefax, står till förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i förevarande paragraf innebär bara att ett meddelande&lt;br&gt;skall anses ha kommit fram i oförvanskat skick. Den behandlar inte frågan&lt;br&gt;huruvida det avsända meddelandet, t. ex. en reklamation, kan anses upp-&lt;br&gt;fylla de krav som ställs på ett meddelande av det ifrågavarande slaget. Om&lt;br&gt;den som har avsänt ett meddelande om reklamation får reda på att medde-&lt;br&gt;landet har förkommit eller förvanskats, kan det — trots förevarande be-&lt;br&gt;stämmelse — ingå i reklamationsskyldigheten att han sänder ett nytt&lt;br&gt;meddelande. Reklamation kan sedan anses ha skett i rätt tid, om det första&lt;br&gt;meddelandet skickades i sådan tid att det borde ha nått adressaten före&lt;br&gt;reklamationsfristens utgång. Bestämmelsen innebär således inte — till&lt;br&gt;skillnad mot konsumenttjänstlagens bestämmelser om reklamation — att&lt;br&gt;reklamation skall anses ha skett redan då meddelandet avsändes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om agenturavtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande&lt;br&gt;tillämpas bestämmelserna om handelsagentur i lagen (1914:45) om kom-&lt;br&gt;mission, handelsagentur och handelsresande till utgången av år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna i utredningens förslag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen kommer i första hand att bli tillämplig på agenturavtal som&lt;br&gt;ingås efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i punkt 2 innebär att lagen från och med den 1 januari&lt;br&gt;1994 kommer att omfatta alla agenturavtal oavsett vid vilken tidpunkt de&lt;br&gt;har ingåtts. Parterna i ett agenturavtal som har ingåtts före den 1 januari&lt;br&gt;1992 har alltså två år på sig att avveckla förhållandet, om de inte vill&lt;br&gt;underkasta sig bestämmelserna i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar som efter ikraftträdandet företas i ett avtal från tiden dessför-&lt;br&gt;innan bör bedömas enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1914:45) om&lt;br&gt;kommission, handelsagentur och handelsresande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;KomL kommer i framtiden bara att innehålla bestämmelser om kommis-&lt;br&gt;sion. Bestämmelser om handelsagentur kommer att finnas i den nya lagen&lt;br&gt;om handelsagenter och lagregleringen rörande handelsresande och plats-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäljare kommer att upphöra. Detta innebär att lagrubriken till KomL Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;ändras till att avse bara kommission och att de kapitel som avser de andra&lt;br&gt;yrkeskategorierna upphör att gälla. De återstående kapitelrubrikerna blir&lt;br&gt;därmed överflödiga och får utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelskommissionär är berättigad till provision å avtal, som han under&lt;br&gt;uppdragstiden för kommittentens räkning ingår med tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har kommissionären varaktigt uppdrag och ingås avtal for kommitten-&lt;br&gt;tens räkning efter uppdragets slut, har kommissionären rätt till provision&lt;br&gt;på avtalet, om tredje mans anbud kommit kommittenten eller kommissio-&lt;br&gt;nären till handa under uppdragstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingås avtal efter uppdragets slut i annat fall än som avses i andra stycket,&lt;br&gt;är kommissionären likaledes berättigad till provision (efterprovision), om&lt;br&gt;avtalet kan anses ha kommit till stånd genom hans medverkan under&lt;br&gt;uppdragstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förebringas ej utredning om efterprovisionens storlek och har uppdraget&lt;br&gt;varat minst ett år, skall efterprovision utgå med belopp som motsvarar tre&lt;br&gt;månaders provision, beräknad efter genomsnittet av månadsprovisionerna&lt;br&gt;under uppdragets sista år. Vad nu sagts gäller dock ej, om uppsägning skett&lt;br&gt;med minst sex månaders uppsägningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionären kan inte före uppdragets slut med bindande verkan&lt;br&gt;avstå från den rätt till ersättning som tillkommer honom enligt tredje och&lt;br&gt;fjärde styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Saknar direkt motsvarighet i kommitténs förslag. Jfr dock 13, 14 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §§ i dess lagförslag 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om handelskommissionärers rätt till provision. Den&lt;br&gt;innehåller i sin hittillsvarande lydelse en hänvisning till 68 §, som handlar&lt;br&gt;om handelsagentur. Den paragrafen skall nu upphöra att gälla. Hänvis-&lt;br&gt;ningen i förevarande paragraf kan alltså inte stå kvar. I stället flyttas&lt;br&gt;relevanta delar av innehållet i den upphävda paragrafen över till föreva-&lt;br&gt;rande paragraf. Det rör sig således om en ren följdändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 1 fråga om agentur-, handelsresande- eller platsförsäljaravtal som har&lt;br&gt;ingåtts före lagens ikraftträdande tillämpas lagen i sin tidigare lydelse till&lt;br&gt;utgången av år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkt 2 innebär att KomL:s regler om agentur tillämpas&lt;br&gt;på agenturavtal som har ingåtts före den 1 januari 1992 under en över-&lt;br&gt;gångstid på två år. Därefter regleras parternas mellanhavanden av den nya&lt;br&gt;lagen om handelsagentur. Motsvarande gäller med avseende på självstän-&lt;br&gt;diga handelsresande och platsförsäljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandena for anställda handelsresande och platsförsäljare, som har&lt;br&gt;ingått anställningsavtalet före den 1 januari 1992, regleras av KomL till&lt;br&gt;och med utgången av år 1993. Sedan upphör lagregleringen för deras del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Förslaget till lag om ändring i hemförsäljningslagen&lt;br&gt;(1981:1361)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anlitar näringsidkaren ett ombud, skall denne alltid anses behörig att&lt;br&gt;handla på näringsidkarens vägnar när det gäller att ingå avtal som avses i&lt;br&gt;denna lag, att utfästa förmåner som är avsedda att ingå i ett sådant avtal&lt;br&gt;samt att ta emot betalning for näringsidkarens räkning. Näringsidkaren&lt;br&gt;kan inte till nackdel för konsumenten inskränka denna behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 12 § i kommitténs lagförslag 2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen går ut på att ett ombud, som anlitats av en näringsidkare för att&lt;br&gt;bedriva hemförsäljning, har s. k. legal ställningsfullmakt att ingå avtal och&lt;br&gt;ta emot betalning. Enligt paragrafens nuvarande lydelse finns i andra&lt;br&gt;stycket en erinran om att det i KomL finns särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;handelsagenter och handelsresande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket skall nu utgå. I framtiden kommer alltså inte agenter och&lt;br&gt;handelsresande att undantas från bestämmelsen om legal ställningsfull-&lt;br&gt;makt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Förslaget till lag om ändring i fondkommissionslagen&lt;br&gt;(1979:748)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat ej följer av denna lag, gäller för fondkommissionsrörelse be-&lt;br&gt;stämmelserna om handelskommission i lagen (1914:45) om kommission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 2 § i kommitténs lagförslag 3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att KomL nämns vid sitt nya namn. Det rör sig således&lt;br&gt;om en ren följdändring.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;dels föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om handelsagentur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handels-&lt;br&gt;agentur och handelsresande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. internationella konventioner (avsnitt 2.11).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för&lt;br&gt;de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;av kommissionslagskommitténs betänkande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de ändringar, som gjordes i KommL under 1970-talet, förstärktes&lt;br&gt;kommissionärernas, agenternas och handelsresandenas rättsliga ställning vid&lt;br&gt;uppdragets slut. Det visade sig emellertid att dessa ändringar inte var tillräck-&lt;br&gt;ligt långtgående och att det alltjämt fanns brister i dessa uppdragstagares&lt;br&gt;rättsskydd när avtalet upphörde. På grund härav gjordes det framställningar i&lt;br&gt;olika sammanhang med begäran om att en ny översyn skulle göras av lagen.&lt;br&gt;Dessa framställningar utmynnade i att kommittén tillsattes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven har den främsta uppgiften för kommittén varit att få till&lt;br&gt;stånd en tidsenlig lagstiftning rörande de rättsförhållanden som regleras i&lt;br&gt;KommL. Översynen har inte varit begränsad till att avse någon viss del av&lt;br&gt;lagen. Den har gällt såväl lagstiftningens sakliga innehåll som dess språkliga&lt;br&gt;och redaktionella utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagets omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innehåller huvudsakligen två avsnitt av vilka det ena handlar om&lt;br&gt;handelsagentur (agentur) och det andra om det som närmast skall jämföras&lt;br&gt;med handelskommission och som i lagförslaget kallas kommission. Det har&lt;br&gt;visat sig att institutet agentur har den största utbredningen och den domine-&lt;br&gt;rande ställningen. På grund härav har huvudvikten i lagförslaget lagts vid&lt;br&gt;agenturverksamheten. Avsnittet om agentur omfattar inte bara de som i&lt;br&gt;KommL:s mening är agenter utan däri innefattas också de som nu karakteri-&lt;br&gt;seras som självständiga handelsresande. Utvecklingen under årens lopp har&lt;br&gt;nämligen inneburit att agenternas och handelsresandenas arbetssätt och&lt;br&gt;arbetsformer har ändrats och därför har uppdelningen i KommL blivit otids-&lt;br&gt;enlig. Avsnittet i lagförslaget om kommission innefattar inte civil kommis-&lt;br&gt;sion. Ett av skälen till detta är att kommittén funnit att det är lämpligt att&lt;br&gt;begränsa lagförslagets omfattning till att avse endast uppdrag som utförs av&lt;br&gt;näringsidkare. När det sedan gäller de anställda handelsresandena innebär&lt;br&gt;kommitténs förslag att dessa inte skall omfattas av den nya lagen. De anställ-&lt;br&gt;da handelsresande som har uteslutande fast lön är jämförbara med vilka&lt;br&gt;löntagare som helst. Deras rättsförhållanden regleras genom den arbetsrätts-&lt;br&gt;liga lagstiftningen och genom kollektivavtal och enskilda avtal. De anställda&lt;br&gt;handelsresande som får sin ersättning helt eller delvis i form av provision är&lt;br&gt;enligt kommitténs förmenande en förhållandevis liten grupp. I gällande rätt&lt;br&gt;förekommer det inga speciella lagbestämmelser för några andra provisions-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställda än handelsresande. De speciella rättsförhållandena för de provi- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;sionsanställda är till största delen reglerade genom avtal och kommittén har Bilaga 1&lt;br&gt;inte funnit något hinder mot att de provisionsanställda handelsresandenas&lt;br&gt;rättsförhållanden ordnas på samma sätt. Det som sagts om handelsresande&lt;br&gt;gäller även platsförsäljare. Genom uttalanden i motiven öppnas möjligheter&lt;br&gt;att tillämpa lagförslaget analogt vid civil kommission eller i rättsförhållanden&lt;br&gt;med anställda handelsresande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet agent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en person skall anses vara agent i lagförslagets mening krävs det att&lt;br&gt;han är näringsidkare och att uppdragsavtalet är varaktigt. I övrigt gäller&lt;br&gt;samma förutsättningar som i KommL. Dock krävs det inte längre att agenten&lt;br&gt;har ett eget kontor eller annan egen lokal för sin rörelse. Anledningen till&lt;br&gt;detta är att de självständiga handelsresandena skall innefattas i denna kate-&lt;br&gt;gori.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet kommissionär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person är kommissionär i lagförslagets mening om han är näringsidkare&lt;br&gt;och åtagit sig huvudmannens uppdrag att för dennes räkning men i eget namn&lt;br&gt;ingå avtal om försäljning eller inköp av varor. Den som i KommL kallas&lt;br&gt;kommittent har i lagförslaget fått benämningen huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parternas rättigheter och skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller parternas rättigheter och skyldigheter vid agentur och kommis-&lt;br&gt;sion innebär lagförslaget att huvudmannens lojalitetsplikt och informations-&lt;br&gt;plikt lagfästs liksom hans skyldighet att tillhandahålla vissa saker och hans&lt;br&gt;skyldighet att utge ersättning för sådan skada som han vållat. Huvudmannens&lt;br&gt;lojalitetsplikt innebär en skyldighet att ge agenten eller kommissionären en&lt;br&gt;viss hjälp och ett visst stöd. Informationsplikten gäller vissa upplysningar om&lt;br&gt;tillverkningen och marknadsföringen. Agentens och kommissionärens skyl-&lt;br&gt;digheter enligt lagförslaget överensstämmer i huvudsak med vad som åligger&lt;br&gt;dem enligt KommL. En nyhet i lagförslaget är dock att genom en dispositiv&lt;br&gt;bestämmelse är agenterna och kommissionärerna ålagda att hålla inkassera-&lt;br&gt;de medel avskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provision och annan ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om agenternas och kommissionärernas rätt till provision ansluter&lt;br&gt;lagförslaget i stora delar till KommL när det gäller provision under avtalets&lt;br&gt;bestånd. Angående rätt till provision på avtal som ingås efter uppdragets slut&lt;br&gt;föreslår kommittén att den bestämmelse behålls som stadgar att agenten har&lt;br&gt;rätt till provision på avtal som ingås sedan agenturavtalet upphört om anbu-&lt;br&gt;det inkommit före upphörandet. Vid avtal där köparens anbud inkommer&lt;br&gt;och avtalet ingås efter uppdragstidens slut föreslår kommittén att agenten&lt;br&gt;skall ha rätt till provision om han gjort det förberedande arbetet till ett avtal&lt;br&gt;och att detta arbete varit den huvudsakliga orsaken till att avtalet kommit till&lt;br&gt;stånd. För den händelse det uppstår konkurrens om provisionen mellan en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgående och en tillträdande agent föreslår kommittén en bestämmelse med Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;innehåll att en tillträdande agents krav på provision kan få ge vika för den Bilaga 1&lt;br&gt;avgående agenten om denne är berättigad till provision enligt ovannämnda&lt;br&gt;bestämmelse. I en undantagsregel föreslår kommittén att provisionen skall&lt;br&gt;delas lika mellan den avgående och den tillträdande agenten om detta är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till omständigheterna. Någon motsvarighet till bestäm-&lt;br&gt;melsen i 68 § andra till fjärde styckena KommL om efterprovision kommer&lt;br&gt;inte att föreslås. Anspråk på provision skall framställas inom ett år från&lt;br&gt;avtalets upphörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelser, som saknar motsvarighet i KommL. föreslår kommittén&lt;br&gt;att provisionen skall bestämmas efter vad som är skäligt och att provisionen&lt;br&gt;skall beräknas på fakturans slutbelopp men att avdrag skall göras för vissa&lt;br&gt;omkostnader som är särskilt angivna i fakturan. När det gäller de frågor som&lt;br&gt;har samband med utbetalningen av provisionen har kommittén valt att&lt;br&gt;föreslå en dispositiv lagbestämmelse enligt vilken provisionen skall utbetalas&lt;br&gt;inom en månad efter utgången av den kalendermånad i vilken avtalet med&lt;br&gt;tredje man fullgjorts eller bort fullgöras av huvudmannen. Inom samma tid&lt;br&gt;skall agenten tillställas en provisionsnota och denna skall innehålla vissa&lt;br&gt;uppgifter. I syfte att förbättra agentens möjligheter till kontroll av provisio-&lt;br&gt;nen föreslår kommittén att agenten genom en indispositiv bestämmelse skall&lt;br&gt;ha rätt att få granska huvudmannens bokföring med hjälp av en auktoriserad&lt;br&gt;eller godkänd revisor. Denna rätt till granskning skall föreligga endast om&lt;br&gt;vissa förutsättningar är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadgandet i lagförslaget om ansvar del credere innehåller dels en defini-&lt;br&gt;tion av detta begrepp och dels en bestämmelse enligt vilken agenten är&lt;br&gt;berättigad till särskild gottgörelse för detta ansvar. Bestämmelserna om&lt;br&gt;ersättning för inkassouppdrag och om ersättning för utgifter har underkastats&lt;br&gt;vissa smärre ändringar i förhållande till vad som gäller i KommL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att agenterna och kommissionärerna skall genom en indis-&lt;br&gt;positiv bestämmelse vara tillförsäkrade retentionsrätt. Denna skall kunna&lt;br&gt;utövas i prover, mönster och handlingar och dessutom i varor som är avsedda&lt;br&gt;att säljas samt i pengar och andra likvida medel. Det föreslås också att&lt;br&gt;säkerhetsrätten skall kunna utövas i objekt från alla uppdrag av samma&lt;br&gt;huvudman, s. k. kopplad säkerhetsrätt. För att inte retentionsrätten skall bli&lt;br&gt;verkningslös anser kommittén att agenten eller kommissionären skall vara&lt;br&gt;berättigad att efter tre månader sälja vad han innehållit eller tillgodogöra sig&lt;br&gt;vad han har att fordra. Även denna bestämmelse föreslås bli indispositiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalets upphörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lagförslagets bestämmelser om avtalets upphörande innebär&lt;br&gt;dessa omfattande förändringar jämfört med bestämmelserna i KommL.&lt;br&gt;Inledningsvis stadgas det i lagförslaget i denna del att ett agenturavtal upphör&lt;br&gt;när den avtalade tiden gått till ända. Om parterna därefter fortsätter sitt&lt;br&gt;samarbete kan det i vissa fall anses att avtalet är förlängt att gälla tills vidare.&lt;br&gt;Om ett tidsbestämt avtal som förlängts två gånger eller om ett avtal som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller tills vidare skall upphöra skall det föregås av uppsägning. När uppsäg-&lt;br&gt;ningstiden sedan löpt ut upphör avtalet. Enligt kommitténs förmenande skall&lt;br&gt;uppsägningstiden vara sex månader. Genom att bestämma uppsägningstiden&lt;br&gt;till sex månader får man överensstämmelse med den arbetsrättsliga lagstift-&lt;br&gt;ningen. Detta kan ha stor betydelse för de agenter som har anställda att ta&lt;br&gt;hänsyn till. Samma uppsägningstid skall gälla oavsett hur lång tid avtalet&lt;br&gt;varat. Bestämmelsen om sex månaders uppsägningstid föreslås bli indisposi-&lt;br&gt;tiv mot huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avtalets upphörande i förtid föreslår kommittén att en part skall&lt;br&gt;ha rätt att häva avtalet om medkontrahenten inte uppfyllt sina avtalsenliga&lt;br&gt;förpliktelser. Därutöver krävs det att avtalsbrottet är av väsentlig betydelse&lt;br&gt;för den som häver. I lagförslaget ges det även möjlighet för en part att&lt;br&gt;frånträda ett avtal i förtid. Förutsättningen för detta är att det föreligger&lt;br&gt;vägande skäl. Lagtexten innehåller exempel på omständigheter som kan&lt;br&gt;anses utgöra vägande skäl. Således kan en parts konkurs berättiga medkont-&lt;br&gt;rahenten att frånträda avtalet i förtid. Om en part skall häva ett avtal eller&lt;br&gt;frånträda det i förtid med stöd av dessa bestämmelser skall han göra detta&lt;br&gt;utan oskäligt uppehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltid en möjlighet för en part att frånträda ett avtal med omedel-&lt;br&gt;bar verkan. I fråga om skadeståndsskyldighet i samband med upphörandet&lt;br&gt;innehåller lagförslaget att den som häver eller frånträder ett avtal i förtid är&lt;br&gt;skyldig att hålla medkontrahenten skadeslös såvida han inte haft giltig grund&lt;br&gt;till frånträdandet. En part, som frånträder ett avtal till följd av ett väsentligt&lt;br&gt;avtalsbrott på medkontrahentens sida, undgår skadeståndsskyldighet för&lt;br&gt;egen del och är berättigad till skadestånd av medkontrahenten om avtalsbrot-&lt;br&gt;tet ärculpöst. Bestämmelsen om skadeståndsskyldighet föreslås bli tvingan-&lt;br&gt;de till agentens förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till agenten vid uppdragets upphörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frågor som har samband med ersättning till agenten vid uppdragets&lt;br&gt;upphörande har varit föremål för en ingående behandling av kommittén.&lt;br&gt;Därvid har kommittén valt att lägga fram ett förslag som innehåller en&lt;br&gt;bestämmelse om avgångsvederlag. Enligt denna bestämmelse är agenten&lt;br&gt;berättigad till avgångsvederlag, om han tillfört huvudmannen bestående&lt;br&gt;värden såsom nya kunder eller ökad försäljning till den befintliga kundkret-&lt;br&gt;sen. När kundkretsens värde skall fastställas innehåller lagförslaget en pre-&lt;br&gt;sumtion enligt vilken sex månaders provision skall anses utgöra en skälig&lt;br&gt;ersättning. Denna schablonregel är avsedd att utgöra huvudregel och tänkt&lt;br&gt;att tillämpas i merparten av de fall där avgångsvederlag kommer i fråga. Om&lt;br&gt;emellertid förhållandena i det enskilda fallet väsentligt avviker från vad som&lt;br&gt;kan anses vara normalt kan avgångsvederlaget bestämmas till högst tolv&lt;br&gt;månaders provision eller helt utebli. Bestämmelsen föreslås bli indispositiv.&lt;br&gt;Anspråk på avgångsvederlag skall framställas inom ett år efter avtalets&lt;br&gt;upphörande. Någon bestämmelse om rätt till ersättning för investeringar som&lt;br&gt;blivit onyttiga genom uppsägning kommer inte att föreslås. I avvecklingsske-&lt;br&gt;det har agenten en viss skyldighet att tillvarata huvudmannens intresse samt&lt;br&gt;att återlämna dennes egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens behörighet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser i lagförslaget som reglerar agentens behörighet och huvud- Bilaga 1&lt;br&gt;mannens förhållande till tredje man överensstämmer i huvudsak med vad&lt;br&gt;som gäller i KommL. Lagförslaget innehåller dock ingen motsvarighet till&lt;br&gt;bestämmelsen i KommL om att s. k. slutsedelsblanketter konstituerar full-&lt;br&gt;makt. Om en agent genomför försäljningar enligt hemförsäljningslagen&lt;br&gt;(1981:1361) skall det gälla som stadgas i sistnämnda lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommission&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom att göra en översyn av KommL har kommittén i uppgift att utreda&lt;br&gt;vissa frågor kring s. k. kommissionärsbolag. Dessa frågor har ett starkt&lt;br&gt;samband med vissa sakrättsliga frågor vid kommission. Spörsmålen om&lt;br&gt;kommissionärsbolagen behandlas inte i detta betänkande. Till följd av att de&lt;br&gt;sakrättsliga frågorna vid kommission måste samordnas med frågorna kring&lt;br&gt;kommissionärsbolagen presenterar kommittén vid ett senare tillfälle sitt&lt;br&gt;slutliga förslag i den del som gäller de sakrättsliga bestämmelserna vid&lt;br&gt;kommission. Emellertid redovisar kommittén i detta betänkande de övervä-&lt;br&gt;ganden som hittills gjorts i denna del. Dessa överväganden innehåller bl. a.&lt;br&gt;ett preliminärt förslag om att partsbindningsmönstret vid kommission skall&lt;br&gt;vara symmetriskt. Om det önskas ett snabbt ikraftträdande av kommitténs&lt;br&gt;förslag i övrigt kan 53-64 KommL inarbetas i den nya lagen i avvaktan på&lt;br&gt;det tillkommande utredningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de obligationsrättsliga bestämmelserna vid kommission är dessa&lt;br&gt;till övervägande del gemensamma med vad som gäller vid agentur. Kommit-&lt;br&gt;téns förslag i övrigt i denna del överensstämmer i huvudsak med innehållet i&lt;br&gt;KommL. Det föreslås dock att huvudmannen inte längre skall ha rätt att&lt;br&gt;avvisa ett avtal som ingåtts mellan kommissionären och tredje man. Bestäm-&lt;br&gt;melserna om ett agenturavtals upphörande föreslås bli tillämpliga även när&lt;br&gt;varaktiga kommissionärsuppdrag skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ensamåterförsäljning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppgift för kommittén har varit att utreda behovet och möjligheterna av&lt;br&gt;att i lag införa särskilda regler för avtal om försäljning med ensamrätt och&lt;br&gt;särskilt då när det gäller återförsäljarens rättsskydd i avtalsförhållandet.&lt;br&gt;Kommittén har i denna del funnit att ett etablerat förhållande mellan tvä&lt;br&gt;parter kan ha inslag av både ensamåterförsäljning och agentur. Många&lt;br&gt;uppdragstagare arbetar i båda formerna samtidigt eller övergår från den ena&lt;br&gt;formen till den andra. För de rättsförhållanden som innebär ensamåterför-&lt;br&gt;säljning har de berörda partsorganisationerna nyligen utarbetat en avtals-&lt;br&gt;mall. Bestämmelserna i denna har utformats i nära anslutning till bestämmel-&lt;br&gt;serna i förslaget till lag om handelsagentur och kommission. Det finns förut-&lt;br&gt;sättningar för att innehållet i avtalsmallen får en god genomslagskraft. Ge-&lt;br&gt;nom att det finns så många gemensamma beröringspunkter mellan bestäm-&lt;br&gt;melserna i kommitténs lagförslag och villkoren i avtalsmallen anser kommit-&lt;br&gt;tén att det finns möjligheter till analog tillämpning av lagförslaget pa förhal-&lt;br&gt;landen med ensamåterförsäljning. Mot denna bakgrund finner kommittén&lt;br&gt;att det f. n. inte föreligger något behov av lagregler för ensamåterförsäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att den nya lagen skall tillämpas på de avtal som ingås&lt;br&gt;efter det att lagen trätt ikraft. Vidare föreslås det en övergångsbestämmelse&lt;br&gt;som stadgar att i förhållandet mellan en huvudman och dennes agent eller&lt;br&gt;kommissionär skall KommL gälla i två år efter den nya lagens ikraftträdande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;i fråga om de avtal som ingåtts medan KommL gällde. När dessa två år&lt;br&gt;förflutit skall den nya lagen gälla alla avtal oavsett när de ingåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Kommitténs lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om handelsagentur och kommission&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med handelsagent (agent) förstås i denna lag en näringsidkare som på&lt;br&gt;grund av avtal med annan, huvudmannen, åtagit sig att för dennes räkning&lt;br&gt;varaktigt verka för avsättning av varor genom att uppta anbud till huvudman-&lt;br&gt;nen eller i dennes namn sluta avtal om försäljning av varor (handelsagentur).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med kommissionär förstås i denna lag en näringsidkare som på grund av&lt;br&gt;avtal med annan, huvudmannen, åtagit sig att för dennes räkning men i eget&lt;br&gt;namn sluta avtal om försäljning eller inköp av varor (kommission).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Lagens bestämmelser tillämpas inte om annat följer av avtalet eller bruk&lt;br&gt;som har utbildats mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i vissa fall avtal, bruk eller sedvänja inte gäller framför denna lag är&lt;br&gt;särskilt stadgat här nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Skall någon enligt denna lag lämna annan ett meddelande och har&lt;br&gt;meddelandet avsänts på ett ändamålsenligt sätt, har den förstnämnde full-&lt;br&gt;gjort vad som åligger honom även om meddelandet försenas, förvanskas eller&lt;br&gt;inte kommer fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. Handelsagentur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Agenten skall vid uppdragets fullgörande med omsorg tillvarata huvud-&lt;br&gt;mannens intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Agenten skall lämna huvudmannen upplysningar om sådana omstän-&lt;br&gt;digheter av betydelse för uppdragets fullgörande som han känner till. Särskilt&lt;br&gt;skall han upplysa om anbud som avgetts eller upptagits och avtal som ingåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Agenten skall väl vårda varor och annat som tillhör huvudmannen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är i agentens besittning. Det åligger agenten att hålla erforderlig sakför- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;säkring. Huvudmannens varor skall hållas avskilda från andra varor. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Har agenten rätt att ta emot betalning för sålda varor är han skyldig att&lt;br&gt;hålla mottagna medel avskilda och avge redovisning för sitt uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannens skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Huvudmannen skall ge agenten den hjälp och det stöd som uppdragets&lt;br&gt;utförande skäligen påkallar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Huvudmannen skall tillställa agenten det material som skäligen erford-&lt;br&gt;ras för uppdragets fullgörande såsom prover, mönster, broschyrer och pris-&lt;br&gt;listor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Huvudmannen skall lämna agenten upplysningar om sådana omstän-&lt;br&gt;digheter av betydelse för uppdragets fullgörande som han känner till, särskilt&lt;br&gt;vad angår planering av tillverkningen och marknadsföringen. Han skall utan&lt;br&gt;dröjsmål underrätta agenten om han förutser en väsentlig ändring av verk-&lt;br&gt;samhetens art eller omfattning i förhållande till vad agenten skäligen kunnat&lt;br&gt;förvänta sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen skall utan oskäligt uppehåll meddela agenten, om han&lt;br&gt;antar eller avslår ett anbud som agenten tillställt honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Har huvudmannen eller agenten vårdslöst underlåtit att fullgöra någon&lt;br&gt;skyldighet enligt agenturavtalet eller denna lag, skall han ersätta den andre&lt;br&gt;den skada som uppkommit därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill kräva skadestånd skall meddela den andre detta utan oskäligt&lt;br&gt;uppehåll efter det han insett eller bort inse försummelsen och den därav&lt;br&gt;föranledda skadan. Gör han inte detta förlorar han sin rätt till skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i det andra stycket gäller inte om den andre handlat i&lt;br&gt;strid med tro och heder eller grovt vårdslöst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provision m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Agenten är berättigad till provision på de avtal, som ingås under&lt;br&gt;uppdragstiden, om avtalet kan anses ha kommit till stånd genom agentens&lt;br&gt;medverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten ensamrätt till ett visst område eller en viss kundkrets har&lt;br&gt;agenten rätt till provision på avtal som utan hans medverkan sluts med&lt;br&gt;köpare inom området eller kundkretsen under uppdragstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Agenten har rätt till provision om ett anbud till sådant avtal, som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §, kommit huvudmannen eller agenten till handa under uppdragstiden&lt;br&gt;men avtalet ingåtts därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har köparens anbud inkommit och avtalet ingåtts efter uppdragets upphö-&lt;br&gt;rande har agenten rätt till provision om han förberett avtalet och detta&lt;br&gt;kommit till stånd huvudsakligen genom hans medverkan under uppdrags-&lt;br&gt;tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillträdande agent utan ensamrätt har inte rätt till provision på ett avtal Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;om den avgående agenten är berättigad därtill enligt andra stycket, såvida det Bilaga 2&lt;br&gt;inte med hänsyn till omständigheterna är skäligt att provisionen delas mellan&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Har tredje man inte betalat priset eller betalat endast del därav och&lt;br&gt;beror underlåtenheten inte av huvudmannen eller av händelse för vilken&lt;br&gt;denne bär risken förlorar agenten rätten till provision på det belopp som inte&lt;br&gt;erlagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har huvudmannen överenskommit med tredje man om återgång av avtalet&lt;br&gt;eller om ändring av villkoren för avtalet och uteblir betalningen helt eller&lt;br&gt;delvis till följd härav, inverkar detta inte på agentens rätt till provision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om provisionens storlek inte är avtalad skall den bestämmas efter vad&lt;br&gt;som är skäligt med hänsyn till vad som brukar utgå för uppdrag av samma&lt;br&gt;eller motsvarande slag samt omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Provisionen skall beräknas på fakturans belopp efter avdrag för om-&lt;br&gt;kostnader för transport, förpackning, försäkring, skatt och andra liknande&lt;br&gt;merkostnader under förutsättning att dessa kostnader angetts särskilt i faktu-&lt;br&gt;ran. Avdrag görs inte för kontant- eller kassarabatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Provisionen skall utbetalas inom en månad efter utgången av den&lt;br&gt;kalendermånad i vilken avtalet med tredje man fullgjorts eller bort fullgöras&lt;br&gt;av huvudmannen. Inom samma tid har agenten rätt att få en provisionsnota&lt;br&gt;upptagande dels provisionsbeloppen från den gångna månaden, dels de avtal&lt;br&gt;från vilka provisionen härrör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det anledning till antagande att huvudmannens uppgifter i provi-&lt;br&gt;sionsnotan är oriktiga har agenten rätt att granska huvudmannens bokföring&lt;br&gt;genom en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor. Denna rätt får inte&lt;br&gt;utövas om uppgifterna kan införskaffas på annat sätt. Agenten kan inte med&lt;br&gt;bindande verkan avstå från denna rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten helt eller delvis förlorat sin rätt till provision för ett avtal skall&lt;br&gt;provisionsnotan innehålla uppgift om skälet därtill. Huvudmannen får i en&lt;br&gt;senare nota tillgodoföra sig eller kräva åter det som betalats för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Har agenten genom avtal med huvudmannen förbundit sig att gentemot&lt;br&gt;denne svara för att tredje man fullgör sin betalningsskyldighet på grund av&lt;br&gt;avtal som slutits av agenten eller som på annat sätt tillkommit genom hans&lt;br&gt;medverkan (ansvar del credere), svarar agenten för en sådan förbindelse&lt;br&gt;såsom för egen skuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett åtagande att stå ansvar del credere har agenten rätt till särskild&lt;br&gt;gottgörelse. Denna skall utbetalas inom en månad efter utgången av den&lt;br&gt;kalendermånad i vilken avtalet med tredje man ingicks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Har agenten genom avtal med huvudmannen åtagit sig att ta emot&lt;br&gt;betalning för sålda varor har han rätt till särskild gottgörelse, såvida det inte&lt;br&gt;är avsett att denna ersättning skall ingå i agentens provision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Agenten bär de utgifter, som är normala för hans verksamhet. Upp- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;kommer fråga om särskilda utgifter har agenten att samråda med huvudman- Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen om vem som skall bära dessa kostnader. Har samråd inte kunnat äga rum&lt;br&gt;är agenten berättigad til) ersättning av huvudmannen under förutsättning att&lt;br&gt;utgifterna varit skäligen påkallade för uppdragets behöriga fullgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Om agenten inte i rätt tid fått sin provision eller annan ersättning av&lt;br&gt;huvudmannen eller kan det skäligen befaras att han inte kommer att få den,&lt;br&gt;har agenten rätt att innehålla huvudmannens varor, prover, mönster och&lt;br&gt;handlingar. Vidare har agenten rätt att innehålla vad han med stöd av&lt;br&gt;uppdraget uppburit av tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten upphör när huvudmannen ställt säkerhet för fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som inskränker eller upphäver rättigheten enligt denna be-&lt;br&gt;stämmelse är inte gällande mot agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Har huvudmannen inte inom tre månader från förfallodagen betalat sin&lt;br&gt;skuld är agenten berättigad att försälja de varor han innehållit eller ta ut sin&lt;br&gt;fordran ur de medel som innehållits. För försäljning skall gälla det som&lt;br&gt;stadgas i lagen (0000:000) om rätt att sälja saker som inte har hämtats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som inskränker eller upphäver rättigheten enligt denna be-&lt;br&gt;stämmelse är inte gällande mot agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Agenten förlorar sin rätt till provision, om han inte inom ett år från&lt;br&gt;avtalets upphörande meddelar huvudmannen att han kräver sådant vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalets upphörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Ett agenturavtal, som ingåtts för viss tid, upphör vid avtalstidens slut.&lt;br&gt;Om parterna efter utgången av en bestämd avtalstid enligt uttrycklig över-&lt;br&gt;enskommelse eller i samförstånd fortsätter agenturforhållandet, anses avta-&lt;br&gt;let förlängt att gälla tills vidare. Detsamma gäller om ett tidsbestämt avtal&lt;br&gt;enligt villkor däri skall uppsägas för att upphöra vid avtalstidens utgång, och&lt;br&gt;sådan uppsägning uteblir.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Ett agenturavta), som ingåtts för viss tid och som förlängts vid minst två&lt;br&gt;tillfällen, upphör vid avtalstidens slut men bara om det dessförinnan sagts&lt;br&gt;upp och uppsägningstiden enligt det tredje stycket löpt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett agenturavtal, som gäller tills vidare, får uppsägas att upphöra efter den&lt;br&gt;uppsägningstid som anges i det tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägningstiden är sex månader räknat från utgången av den kalender-&lt;br&gt;månad då uppsägningen skedde. Agenten kan inte med bindande verkan&lt;br&gt;avstå från denna rätt till uppsägningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § En part får häva ett agenturavtal om medkontrahenten inte uppfyllt&lt;br&gt;sina avtalsenliga förpliktelser och detta förhållande är av väsentlig betydelse&lt;br&gt;för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vardera parten får frånträda agenturavtalet i förtid om vägande skäl&lt;br&gt;påkallar detta. Med vägande skäl avses att förutsättningarna för avtalets&lt;br&gt;fullgörande i det särskilda fallet väsentligt rubbats till följd av omständighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såsom sjukdom, konkurs, nedläggning eller annan genomgripande föränd- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;ring av verksamheten, införsel- eller utförselförbud eller annat ingripande av Bilaga 2&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hävning eller frånträdande i förtid skall ske utan oskäligt uppehåll sedan&lt;br&gt;parten måste antas ha fått kännedom om det som åberopas. Gör parten inte&lt;br&gt;detta förlorar han sin rätt att häva eller frånträda i förtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Den som häver eller frånträder ett agenturavtal i förtid utan att vara&lt;br&gt;berättigad därtill enligt 27 § är skyldig att ersätta medkontrahenten dennes&lt;br&gt;förlust därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som häver ett agenturavtal på grund av att medkontrahenten vårds-&lt;br&gt;löst underlåtit att fullgöra sina avtalsenliga förpliktelser har rätt till ersättning&lt;br&gt;för sin förlust. Denna rätt till ersättning föreligger också om en part frånträ-&lt;br&gt;der ett agenturavtal i förtid till följd av att medkontrahenten försatts i&lt;br&gt;konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En agent kan inte med bindande verkan före agenturavtalets upphörande&lt;br&gt;avstå från sin rätt till ersättning enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § När agenturavtalet upphör har agenten rätt till avgångsvederlag, om&lt;br&gt;han tillfört huvudmannen bestående värden såsom nya kunder eller ökad&lt;br&gt;försäljning till den befintliga kundkretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdet av vad agenten tillfört huvudmannen skal! anses motsvara sex&lt;br&gt;månaders provision, beräknad efter ett genomsnitt av månadsprovisioner&lt;br&gt;under de sista fem åren eller den kortare tid uppdraget varat. Kan det visas&lt;br&gt;att värdet är väsentligt större eller mindre skall avgångsvederlaget ökas till&lt;br&gt;högst tolv månaders provision eller minskas eller helt utebli.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En agent kan inte med bindande verkan före uppsägning avstå från rätten&lt;br&gt;till det avgångsvederlag, som nu angetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Agenten förlorar sin rätt till avgångsvederlag, om han inte inom ett år&lt;br&gt;från avtalets upphörande meddelar huvudmannen att han kräver sådant&lt;br&gt;vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Har agenturavtalet upphört skall agenten, intill dess huvudmannen&lt;br&gt;själv kan bevaka sina intressen, vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för&lt;br&gt;att skydda huvudmannen mot förlust, om det inte därav uppkommer bety-&lt;br&gt;dande kostnader, olägenheter eller ekonomisk risk för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § När agenturavtalet upphört skall agenten till huvudmannen återlämna&lt;br&gt;varor, prover, mönster och handlingar som han mottagit för uppdragets&lt;br&gt;fullgörande. Agenten har dock rätt att såsom säkerhet innehålla och försälja&lt;br&gt;huvudmannens egendom i enlighet med 22 och 23§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens behörighet och huvudmannens förhållande till tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § En agent är behörig att på sin huvudmans vägnar sluta avtal endast om&lt;br&gt;han särskilt befullmäktigats till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid hemförsäljning finns särskilda bestämmelser i hemförsäljningslagen&lt;br&gt;(1981:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Har en agent på huvudmannens vägnar slutit avtal utan erforderlig Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;behörighet skall huxudmannen meddela tredje man om han inte godkänner Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalet. Meddelandet skall lämnas utan oskäligt uppehåll sedan han genom&lt;br&gt;agenten eller tredje man fått kännedom om avtalet. Gör huvudmannen inte&lt;br&gt;detta är han bunden av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Vill huvudmannen inte anta ett köpeanbud, som agenten insänt eller&lt;br&gt;som anbudsgivaren till följd av agentens verksamhet tillställt honom, skall&lt;br&gt;han underrätta anbudsgivaren härom. Denna underrättelse skall lämnas utan&lt;br&gt;oskäligt uppehåll sedan han fått kännedom om anbudet. Gör han inte detta&lt;br&gt;är anbudet antaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda gäller inte om ett villkor vid förhandlingarna mellan agenten och&lt;br&gt;anbudsgivaren varit att anbudet skall förfalla om det inte uttryckligen antas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Har tredje man avgett ett köpeanbud till agenten och har denne insänt&lt;br&gt;det till huvudmannen har anbudsgivaren samma rätt att hos huvudmannen&lt;br&gt;återkalla anbudet som skulle ha tillkommit honom om han själv insänt&lt;br&gt;anbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda gäller inte om annat följer av vad som förekommit mellan&lt;br&gt;anbudsgivaren och agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Har en köpare, som är näringsidkare, av huvudmannen efter förda&lt;br&gt;förhandlingar fått antagande svar eller bekräftelse och anser han att beskedet&lt;br&gt;avviker från vad han i och för sin rörelse överenskommit med agenten skall&lt;br&gt;han utan oskäligt uppehåll underrätta huvudmannen härom. Gör köparen&lt;br&gt;inte detta har han godkänt ett avtal med det innehåll beskedet från huvud-&lt;br&gt;mannen utvisar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda gäller inte om huvudmannen insåg eller bort inse att något&lt;br&gt;anbud inte avgetts eller avtal inte ingåtts eller att innehållet blivit oriktigt&lt;br&gt;anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Endast om en agent befullmäktigats särskilt har han rätt att ta emot&lt;br&gt;betalning för sålda varor eller efter avtalets ingående medge anstånd med&lt;br&gt;betalningen eller nedsättning i priset eller annan ändring i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten utan att ha haft behörighet därtill tagit emot betalning för&lt;br&gt;varor, som blivit försålda genom hans medverkan eller inom ett sådant&lt;br&gt;område eller sådan krets där han har ensamrätt, skall huvudmannen meddela&lt;br&gt;köparen att han inte godkänner betalningen. Meddelandet skall lämnas utan&lt;br&gt;oskäligt uppehåll sedan huvudmannen från agenten eller köparen fått känne-&lt;br&gt;dom om betalningen. Gör huvudmannen inte detta skall han anses ha god-&lt;br&gt;känt denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid hemförsäljning finns särskilda bestämmelser i hemförsäljningslagen&lt;br&gt;(1981:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § En agent är behörig att på huvudmannens vägnar ta emot ett meddelan-&lt;br&gt;de om fel eller brist i varan eller om dröjsmål med dess avlämnande liksom&lt;br&gt;annat meddelande angående uppfyllelsen om avtalet slutits genom hans&lt;br&gt;medverkan eller inom ett sådant område eller sådan krets där han har&lt;br&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ensamrätt. Endast om agenten befullmäktigats särskilt har han rätt att träffa Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;något avgörande i anledning av ett sådant meddelande. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. Kommission&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalets ingående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Har en kommissionär av någon med vilken han står i affärsförbindelse&lt;br&gt;fått anmodan att utföra ett uppdrag som faller inom området för hans&lt;br&gt;verksamhet och vill han inte utföra uppdraget skall han utan oskäligt uppe-&lt;br&gt;håll underrätta den andre härom. Gör kommissionären inte detta har han&lt;br&gt;åtagit sig uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättigheter och skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Kornmissionären skajl vid uppdragets fullgörande med omsorg tillvara-&lt;br&gt;ta huvudmannens intresse, Har huvudmannen föreskrivit ett lägsta pris vid&lt;br&gt;försäljningen till tredje man eller ett högsta pris vid inköp (limitum) och kan&lt;br&gt;detta pris inte uppnås skall kommissionären begära anvisningar från huvud-&lt;br&gt;mannen eller i brådskande fall förfara på ett lämpligt sätt. Ifall omständighe-&lt;br&gt;terna vid avtalets ingående medger det skall kommissionären betinga sig ett&lt;br&gt;mer fördelaktigt pris än vad som föreskrivits i limitum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande övriga rättigheter och skyldigheter vid kommission gäller vad&lt;br&gt;som sägs i 6 och 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9 och 10 §§, 11 § första stycket, 12 och 13 §§, 14 § första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och andra styckena dock endast om uppdraget är varaktigt. 15—17 §§. 19 §&lt;br&gt;och 21-24 §§ om rättigheter och skyldigheter vid agentur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § Kommissionären är inte skyldig att för huvudmannen uppge vem som&lt;br&gt;är tredje man såvida inte skyldighet därtill följer av stadgandet i [54 §]. Har&lt;br&gt;kommissionären inte uppgett tredje mans namn är huvudmannen berättigad&lt;br&gt;att av kommissionären kräva avtalets fullgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § Kommissionären är skyldig att hålla mottagna medel avskilda och att&lt;br&gt;avge redovisning för sitt uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 § Vad i 39 och 41 §§ lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom&lt;br&gt;samt 166 § sjölagen (1891:35 s. 1) är stadgat om en säljares rätt att hindra att&lt;br&gt;gods lämnas ut till en köpare eller i visst fall kräva det åter av köparens&lt;br&gt;borgenärer gäller även där en kommissionär sänt varor, som han haft till&lt;br&gt;försäljning, tillbaka till huvudmannen och denne befinner sig på sådant&lt;br&gt;obestånd som i nämnda paragrafer sägs. Har kommissionären utnyttjat&lt;br&gt;denna rätt är han berättigad att sälja varorna på sätt som anges i 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sägs i första stycket gäller också där en kommissionär till sin&lt;br&gt;huvudman sänt varor, som inköpts för huvudmannens räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självinträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 § En kommissionär är berättigad att för egen räkning inträda som köpare&lt;br&gt;(självinträde) när det följer av avtalet eller bruk som har utbildats mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja. Kommissionären har Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;därvid rätt till provision och annan ersättning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 § Om en kommissionär felaktigt och mot bättre vetande uppgett att ett&lt;br&gt;uppdrag är utfört är han skyldig att fullgöra det om huvudmannen påkallar&lt;br&gt;detta. Fullgörandet sker därigenom att självinträde anses ha skett då uppgif-&lt;br&gt;ten gavs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalets upphörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 § Då ett varaktigt kommissionsavtal skall upphöra gäller det som stadgas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 25-32 §§ om upphörande av ett agenturavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsförhållandet till tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta sista avsnitt av lagen har kommittén utarbetat ett preliminärt&lt;br&gt;förslag till lagtext. Förslaget redovisas i avsnitt 4.15.10 i kommitténs övervä-&lt;br&gt;ganden och förslag. Ett slutligt ställningstagande i dessa delar förutsätter en&lt;br&gt;utredning om de sakrättsliga problemen inkl, kvittningsfrågor. Denna utred-&lt;br&gt;ning återstår som avslutande del av kommitténs uppdrag. Om det önskas ett&lt;br&gt;snabbt ikraftträdande av kommitténs förslag i övrigt kan bestämmelserna i&lt;br&gt;53-64 §§ KommL inarbetas i den nya lagen i avvaktan på det tillkommande&lt;br&gt;utredningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom lagen upphävs lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur&lt;br&gt;och handelsresande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den upphävda lagen tillämpas i ytterligare två år i fråga om de agentur-&lt;br&gt;eller kommissionsavtal som ingåtts före den nya lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § hemförsäljningslagen (1981:1361) skall ha&lt;br&gt;nedan angivna lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anlitar näringsidkaren ett ombud, skall denne alltid anses behörig att handla&lt;br&gt;på näringsidkarens vägnar när det gäller att ingå avtal som avses i denna lag,&lt;br&gt;att utfästa förmåner som är avsedda att ingå i ett sådant avtal samt att ta emot&lt;br&gt;betalning för näringsidkarens räkning. Näringsidkaren kan inte till nackdel&lt;br&gt;för konsumenten inskränka denna behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om handelsagentur och handels-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resande finns särskilda bestämmel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser i lagen (1914:45) om kommis-&lt;br&gt;sion, handelsagentur och handelsre-&lt;br&gt;sande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2§ fondkommissionslagen (1979:748) skall ha ne-&lt;br&gt;dan angivna lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat ej följer av denna lag.&lt;br&gt;gäller för fondkommissionsrörelse&lt;br&gt;bestämmelserna om handelskom-&lt;br&gt;mission i lagen (1914:45) om kom-&lt;br&gt;mission, handelsagentur och han-&lt;br&gt;delsresande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat ej följer av denna lag.&lt;br&gt;gäller för fondkommissionsrörelse&lt;br&gt;bestämmelserna om kommission i&lt;br&gt;lagen (0000:000) om handelsagentur&lt;br&gt;och kommission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1908:129 s. 1) med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;handel med fondpapper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i 2 § ordet &amp;quot;(kommittenten)&amp;quot; skall bytas ut mot&lt;br&gt;&amp;quot;(huvudmannen)&amp;quot; och att i 4 § orden &amp;quot;kommittentens&amp;quot; och &amp;quot;kommittent&amp;quot;&lt;br&gt;skall bytas ut mot &amp;quot;huvudmannens&amp;quot; resp, &amp;quot;huvudman&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring av konkurslagen (1921:225)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i 194 § orden &amp;quot;kommittents&amp;quot; och &amp;quot;kommittentens&amp;quot;&lt;br&gt;skall bytas ut mot &amp;quot;huvudmans&amp;quot; resp, &amp;quot;huvudmannens&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring av lagen (1968:430) om mervärdeskatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i anvisningarna till 10 § orden &amp;quot;lagen (1914:45) om&lt;br&gt;kommission, handelsagentur och handelsresande&amp;quot; skall bytas ut mot &amp;quot;lagen&lt;br&gt;(0000:000) om handelsagentur och kommission&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissammanställning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Kommissionslagskommitténs betänkande (SOU 1984: 85)&lt;br&gt;Handelsagentur och kommission&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt,&lt;br&gt;Norrköpings tingsrätt, kommerskollegium, bankinspektionen, näringsfri-&lt;br&gt;hetsombudsmannen, konsumentverket, arbetsdomstolen, Stockholms&lt;br&gt;universitets juridiska fakultetsnämnd, Sveriges advokatsamfund, Svenska&lt;br&gt;bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Svenska föreningsbankers&lt;br&gt;förbund, Svenska fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsbolags&lt;br&gt;riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens centralor-&lt;br&gt;ganisation, Förbundet Sveriges handelsrepresentanter, Motorbranschens&lt;br&gt;riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveri-&lt;br&gt;ges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen, Sveriges in-&lt;br&gt;dustriförbund, Sveriges speditörförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges&lt;br&gt;handelsagenters förbund, Föreningen auktoriserade revisorer och Svenska&lt;br&gt;revisorssamfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium har bifogat ett yttrande från Stockholms handels-&lt;br&gt;kammare. Svenska handelskammareförbundet har i sitt yttrande anslutit&lt;br&gt;sig till synpunkterna i Stockholms handelskammares yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I yttrandet från Svenska bankföreningen anges att Post- och kreditban-&lt;br&gt;ken förklarat sig instämma i vad som anförs i yttrandet. Sveriges före-&lt;br&gt;ningsbankers förbund har i sitt yttrande instämt i de synpunkter som&lt;br&gt;Svenska bankföreningen framfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den följande sammanställningen av remissyttrandena följer i huvudsak&lt;br&gt;den disposition som finns i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttrandena återges i regel i oavkortat skick och utan bearbetning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Allmänna synpunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionslagen har sedan den trädde i kraft 1914 endast varit föremål&lt;br&gt;för en mera genomgripande översyn, nämligen genom den lagstiftning som&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 juli 1974 (SFS 1974:219). Anledning till översynen då&lt;br&gt;var bl. a. begäran från olika uppdragstagarorganisationer om en revision&lt;br&gt;av lagstiftningen för att förbättra dessa uppdragstagares rättsskydd i för-&lt;br&gt;hållande till huvudmannen/arbetsgivaren. Det nu framlagda förslaget&lt;br&gt;präglas i stora delar av samma syfte, i synnerhet att förbättra rättsskyddet&lt;br&gt;vid avtalets upphörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén synes ha valt lämpliga lösningar på förekommande problem&lt;br&gt;och framlagt en produkt, väl ägnad att läggas till grund för ny lagstiftning&lt;br&gt;på detta rättsområde. På en del punkter har dock kommittén utan närmare&lt;br&gt;motivering eller analys förordat en viss lösning (se t. ex. s. 99 m-n 164 x).&lt;br&gt;Hovrätten, som mera sällan handlägger tvister inom förevarande rättsom-&lt;br&gt;råde och alltså har begränsad praktisk erfarenhet av detta, tillstyrker att&lt;br&gt;kommitténs förslag genomförs, dock med reservationen att hovrättens&lt;br&gt;bedömning på en del punkter försvåras av att kommitténs motivering för&lt;br&gt;sin ståndpunkt är rätt knapphändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norrköpings tingsrätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget synes väl tillgodose direktivens huvudinnehåll att med bibe-&lt;br&gt;hållande av nuvarande grundprinciper tillskapa en modern lagstiftning&lt;br&gt;med god balans mellan huvudmannens och mellanmannens rättsliga ställ-&lt;br&gt;ning. Den förstärkning av mellanmannens ställning som förslaget genom&lt;br&gt;sina indispositiva regler innehåller ter sig dock väl långtgående med hän-&lt;br&gt;syn till att här rör sig enbart om rättsförhålandet mellan näringsidkare.&lt;br&gt;Särskilt gäller detta förslagets innehåll i 18 § om en agents rätt till gransk-&lt;br&gt;ning av huvudmannens bokföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt ger betänkandet icke från de synpunkter tingsrätten företräder&lt;br&gt;skäl till anmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt kommitténs förslag till ny lag hänför sig till bestämmelserna om&lt;br&gt;handelsagentur och kommission, därvid undantaget det preliminära för-&lt;br&gt;slaget till reglering av rättsförhållanet till tredje man vid kommission, har&lt;br&gt;kommerskollegium inga principiella erinringar mot utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms handelskammare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs arbete har främst inriktats på att få till stånd en tidsenlig&lt;br&gt;lagstiftning avseende de rättsförhållanden som regleras i kommissions-&lt;br&gt;lagen (1914:45) samt att åstadkomma en anpassning till kontinental rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelskammaren finner kommitténs förslag till ny lag om handels-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;agentur och kommission i huvudsak väl avvägt. Den redaktionella upp-&lt;br&gt;byggnaden har fått en lämplig utformning och språkdräkten är i jämförelse&lt;br&gt;med kommissionslagen mer lättillgänglig. Handelskammaren vill dock&lt;br&gt;föreslå att i kommissionsförhållanden beteckningen kommittent behålles i&lt;br&gt;stället för den föreslagna benämningen huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fondkommissionslagen (1979:748) har bankinspektionen tillsyn&lt;br&gt;över här i landet bedriven fondkommissionsrörelse, dvs. yrkesmässigt&lt;br&gt;utövad verksamhet som avser handel med värdepapper för annans räkning&lt;br&gt;i eget namn. Fondkommissionsrörelse drivs av vissa bankinstitut och av&lt;br&gt;aktiebolag som fått särskilt tillstånd därtill, s. k. fondkommissionsbolag.&lt;br&gt;Fondkommissionslagens huvudsyften är att minska risken för att allmän-&lt;br&gt;heten drabbas av onödiga förluster i samband med handel med värdepap-&lt;br&gt;per och att skapa goda förutsättningar för en väl fungerande fondkommis-&lt;br&gt;sionshandel som åtnjuter allmänhetens förtroende. Bankinspektionens&lt;br&gt;tillsynsuppgifter har utformats i enlighet med lagens nu angivna ändamål.&lt;br&gt;Tillsynen går sålunda ut på att med uppmärksamhet följa förhållanden&lt;br&gt;som är av betydelse för en sund utveckling av fondkommissionsverksam-&lt;br&gt;heten och att ingripa i vissa särskilda fall. Ingripande av inspektionen kan&lt;br&gt;ske då en fondkommissionsrörelse bedöms vara till skada för det allmänna&lt;br&gt;eller då huvudmans intresse uppenbarligen åsidosätts eller annars då en&lt;br&gt;sund utveckling äventyras. — Mot bakgrund av det sagda anser sig bankin-&lt;br&gt;spektionen i första hand böra pröva om det framlagda lagförslaget står i&lt;br&gt;samklang med nyssnämnda skyddsintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 § fondkommissionslagen sägs, att om inte annat följer av denna lag,&lt;br&gt;gäller för fondkommissionsrörelse bestämmelserna om handelskommis-&lt;br&gt;sion i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresan-&lt;br&gt;de. På grund av denna hänvisning blir sistnämnda lag, fortsättningsvis&lt;br&gt;benämnd KommL, direkt tillämplig på fondkommissionärs verksamhet i&lt;br&gt;den mån ej avvikande specialregler förekommer. Motsvarande hänvisning&lt;br&gt;görs i förslaget till ändrad lydelse av angivna lagrum i fondkommissions-&lt;br&gt;lagen. Avsikten är alltså att allmänna regler om kommission även framgent&lt;br&gt;till viss del skall vara normerande för vad som skall gälla i fondkommis-&lt;br&gt;sionsförhållanden. Enligt bankinspektionens bedömande kommer dock&lt;br&gt;dessa i lagförslaget förekommande allmänna regler — som i huvudsak är&lt;br&gt;dispositiva — att till inte oväsentlig del lämna fondkommissionsförhållan-&lt;br&gt;dena oberörda. På grund av beskaffenheten av uppdragen till fondkom-&lt;br&gt;missionär är sålunda lagförslagets bestämmelser om huvudmannens lojali-&lt;br&gt;tetsplikt och övriga skyldigheter (9—11 §§) av begränsat intresse. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller lagförslagets bestämmelser om provision (13—17 §§). Det kan i&lt;br&gt;detta sammanhang nämnas att bankinspektionen med stöd av 42 § fond-&lt;br&gt;kommissionslagen kan meddela bindande föreskrifter om provision (cour-&lt;br&gt;tage) beträffande affärer av en mindre storleksordning. Vidare föreslås&lt;br&gt;bestämmelserna om hur ett avtal upphör (25 — 32 §§) bli tillämpliga på&lt;br&gt;kommissionsförhållande endast om uppdraget är varaktigt (47 §); enskilda&lt;br&gt;uppdrag att köpa eller försälja vissa papper berörs därför inte. Det kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidare konstateras att föreslagna obligationsrättsliga regler i övrigt till stor&lt;br&gt;del överensstämmer med vad som nu gäller enligt KommL. I fråga om&lt;br&gt;rättsförhållandet till tredje man vid kommission har inte framlagts något&lt;br&gt;slutgiltigt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda föranleder det allmänna omdömet att lagförslaget — med&lt;br&gt;de reservationer som framgår nedan — ej är ägnat att motverka de intres-&lt;br&gt;sen som bär upp och kommer till uttryck i fondkommissionslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt domstolens mening bör övervägas att i en eller annan form tills&lt;br&gt;vidare behålla den lagreglering som gäller för anställda handelsresande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt tillstyrker arbetsdomstolen förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Omedelbar lagstiftning eller etapparbete?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs arbete har främst inriktats på innerförhållandet mellan&lt;br&gt;huvudman och mellanman, där den har gjort en detaljerad och värdefull&lt;br&gt;inventering av gällande rätt och aktuella ändringsbehov och framlagt ett&lt;br&gt;färdigt och enligt fakultetsnämnden förtjänstfullt förslag till ny lagstift-&lt;br&gt;ning. Mer översiktligt har kommittén redovisat gällande rätt om tredje-&lt;br&gt;mansförhållandet, och man har här förordat att den framtida lagstiftning-&lt;br&gt;en om kommissionärskap skulle anpassa till det föreliggande UNIDROIT-&lt;br&gt;förslaget, som innebär ett försök att samordna kontinental rätt med den&lt;br&gt;anglosachsiska — ett arbete vari kommitténs ordförande tagit aktiv del. På&lt;br&gt;försök framläggs nu på UNIDROIT-förslagets grund ett preliminärt för-&lt;br&gt;slag (”utkastet”) till ändring även av tredjemansreglerna vid kommission,&lt;br&gt;i den uttryckta avsitken (s. 160) att ge remissinstanserna tillfälle att uttala&lt;br&gt;sig om den omdaning i svensk mellanmans rätt som en sådan anpassning&lt;br&gt;skulle innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är utmärkt att kommittén på detta sätt stannar upp i sitt arbete för&lt;br&gt;att känna efter om det finns förutsättningar för den övervägda radikala&lt;br&gt;kursändringen, och det är bra att utkastet så fullständigt grundas på&lt;br&gt;UNIDROIT-förslaget, eftersom steget antingen måste tas i internationellt&lt;br&gt;samarbete eller inte alls. Fakultetsnämnden har emellertid redan tidigare&lt;br&gt;uttalat sig om UNIDROIT-förslaget och funnit att det i väsentliga avseen-&lt;br&gt;den är illa ägnat att införlivas med svensk rätt. Vad som då sades, särskilt&lt;br&gt;om den väsentliga frågan om ansvarsgenombrott mot huvudmannen, gäl-&lt;br&gt;ler även för 52 — 54 §§ i kommitténs utkast. Som kommittén själv påpekar&lt;br&gt;är dessutom nuvarande 56 § kommissionslagen en hörnpelare i svensk&lt;br&gt;civilrätt, och den föreslagna reformen skulle medföra vittgående följdänd-&lt;br&gt;ringar. Det kan ifrågasättas om UNIDROIT-förslaget verkligen kommer&lt;br&gt;att få det internationella gensvar som kan motivera införandet av ett så&lt;br&gt;främmande element i central svensk civilrätt, och det kan vara skäl att&lt;br&gt;enligt direktivens anvisningar fästa särskild vikt vid utvecklingen inom&lt;br&gt;EG innan man binder sig för en sådan lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden avstyrker sålunda ett införande av sådana tredje-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mansverkningar vid kommission som UNIDROITs förslag innebär. Om Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;det fortsatta arbetet likväl skulle inriktas på denna förändring, erfordras Bilaga 3&lt;br&gt;nya direktiv för en betydligt bredare uppläggning. På liknande sätt finner&lt;br&gt;fakultetsnämnden ej heller skäl till ett omedelbart genomförande av resten&lt;br&gt;av förslaget, eftersom mellanmansreglerna bör ses som ett sammanhållet&lt;br&gt;helt, där förändringar i partsbildningsreglerna får konsekvenser även på&lt;br&gt;reglerna om innerförhållandet. Såsom senare skall utvecklas är förslaget&lt;br&gt;knappast heller så brådskande att det inte kan anstå till dess man kunnat&lt;br&gt;bestämma sig för tredjemansreglernas utformning. En del regler borde&lt;br&gt;kunna införas tills vidare om de anses angelägna, t. ex. om avgångsveder-&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden anser slutligen att nuvarande läge, med åtskillig köp-&lt;br&gt;och konsumentskyddslagstiftning i stöpsleven, inte är det allra bästa tillfäl-&lt;br&gt;let att införa en helt ny reglering av kommissions- och agentavtal, som&lt;br&gt;kräver anpassning till de avtal som mellanmannen skall sluta. Detta är ett&lt;br&gt;ytterligare skäl till att vänta med lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Avslutning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden anser sålunda att betänkandet inte bör resultera i ome-&lt;br&gt;delbar lagstiftning utan läggas till grund för fortsatt arbete. Ledstjärnor för&lt;br&gt;detta arbete bör enligt fakultetsnämnden vara (1) en breddning av tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet, (2) en ytterligare utredning om problemet med tredje mans&lt;br&gt;direktkrav mot huvudmannen, samt (3) samordning med kommande lag-&lt;br&gt;stiftning om konsumentskydd och köp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis vill samfundet uttrycka sin uppskattning över betänkandets&lt;br&gt;utformning med utförlig översikt över gällande rätt samt bilagd internatio-&lt;br&gt;nell utblick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet finner betänkandet innehålla viktiga förstärkningar av agen-&lt;br&gt;tens och kommissionärens rättsskydd vad avser framför allt uppsägnings-&lt;br&gt;tid och avgångsvederlag. Samfundet stöder också tanken bakom den ge-&lt;br&gt;nomförda moderniseringen av kommissionslagen i vad avser språkbruk&lt;br&gt;och disposition. I likhet med kommitténs majoritet anser samfundet det&lt;br&gt;vidare lämpligt att begreppet handelsresande utmönstras ur kommissions-&lt;br&gt;lagen, varvid självständiga handelsresande jämställs med agenter medan&lt;br&gt;rättsförhållandena för övriga handelsresande regleras inom ramen för de&lt;br&gt;regler som gäller på arbetsrättens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet menar emellertid att det rättsskydd som etablerats för provi-&lt;br&gt;sionsanställda handelsresande inte bör försvinna i och med att bestämmel-&lt;br&gt;serna utmönstras ur lagen. Samfundet menar att därvid någon av de&lt;br&gt;lösningar som föreslagits i Stig Olssons reservation på sidan 190 kan&lt;br&gt;väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet konstaterar också att kommissionslagskommitténs arbete&lt;br&gt;ännu inte är slutfört. Således har ett slutligt betänkande endast framlagts&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad avser handelsagentur medan reglerna för kommission föreligger i form Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;av ett preliminärt utkast. Avsikten är att kommittén i denna del skall Bilaga 3&lt;br&gt;arbeta vidare i ny sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven till kommittén understryker vikten av att en anpassning om&lt;br&gt;möjligt sker till harmoniseringsarbetet inom EG rörande handelsagenter&lt;br&gt;och andra mellanmän samtidigt som det är angeläget att man i möjligaste&lt;br&gt;mån söker upprätthålla en nordisk rättslighet på området. Som kommittén&lt;br&gt;funnit lär emellertid något resultat av EG:s arbete på detta område inte&lt;br&gt;kunna påräknas inom överskådlig tid. Däremot verkar förutsättningarna&lt;br&gt;nu goda för liknande lagstiftningsförslag i de övriga nordiska länderna.&lt;br&gt;Även i Danmark synes ett sådant förslag nu kunna bli aktuellt sedan&lt;br&gt;hoppet om en harmonisering inom EG måst ställas på framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då förutsättningar således finns för ett gemensamt nordiskt lagförslag på&lt;br&gt;detta område, som ju traditionellt varit föremål för ett nära samarbete&lt;br&gt;mellan de nordiska länderna, är det samfundets uppfattning att regeringen&lt;br&gt;bör avvakta med att framlägga ett förslag för riksdagen. Därmed vinns&lt;br&gt;också den fördelen att ett fullständigt lagförslag, som också innefattar&lt;br&gt;fullständiga regler om kommission, kan läggas fram i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare skäl att avvakta med ett slutligt lagförslag är att någon&lt;br&gt;utredning inte föreligger vad avser behovet av och förutsättningarna för ett&lt;br&gt;rättsskydd för ensamåterförsäljare. Ensamåterförsäljare företer ofta bety-&lt;br&gt;dande likheter med agenter. Blandade förhållanden, där mellanmannen&lt;br&gt;ibland uppträder som ensamåterförsäljare och ibland som agent, är vanligt&lt;br&gt;förekommande. Enligt samfundets uppfattning föreligger därför ett behov&lt;br&gt;av rättsskydd för många ensamåterförsäljare och utredningsarbetet bör&lt;br&gt;därför fortsätta även i denna del. Även om några regler slutligen inte skulle&lt;br&gt;införas, kan ett sådant arbete lämna värdefulla riktlinjer för en analog&lt;br&gt;tillämpning av reglerna om handelsagentur. Detta utredningsarbete kan&lt;br&gt;därför inte ersättas av den mall för ensamåterförsäljningsavtal, vilken&lt;br&gt;utarbetats av vissa i kommittén företrädda organisationer och till vilka&lt;br&gt;hänvisning sker i kommitténs betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis konstaterar samfundet att lagförslaget i vissa delar fått en&lt;br&gt;något utslätad och delvis motsägelsefull terminologi. Här bör en översyn&lt;br&gt;ske innan förslaget görs till lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundets slutsats är således att det finns skäl att avakta med ett&lt;br&gt;slutligt lagförslag till dess kommitténs arbete slutförts, då också hänsyn&lt;br&gt;kan tas till liknande arbete inom de övriga nordiska länderna. Detta&lt;br&gt;hindrar inte att vissa viktigare skyddsregler, i första hand förslaget om&lt;br&gt;längre uppsägningstid, bör kunna införas redan nu genom ändring i gällan-&lt;br&gt;de lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet anser att lagförslaget bör avvakta kommitténs fortsatta arbete&lt;br&gt;samt lagstiftningsarbetet i övriga nordiska länder. Under tiden kan enligt&lt;br&gt;samfundets förmenande betänkandets regler om uppsägningstid och möjli-&lt;br&gt;gen också avgångsvederlag med vissa justeringar införas i nu gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övervägande skälen för en ny lag om handelsagentur kommer härige- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;nom att tillgodoses. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska bankföreningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen anser kommitténs förslag i huvudsak väl ägnat att läggas&lt;br&gt;till grund for lagstiftning. Lagförslaget är såväl systematiskt som språkligt&lt;br&gt;mera lättillgängligt än den nu gällande lagen om kommission, handels-&lt;br&gt;agentur och handelsresande (kommissionslagen). Den föreslagna lagen kan&lt;br&gt;därför antas vara lättare att förstå av dem som skulle komma att beröras av&lt;br&gt;den än vad som gäller den nuvarande kommissionslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska sparbanksföreningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att handelsagenter och kommissionärer skall vara&lt;br&gt;tillförsäkrade retentionsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen är därför inte beredd att tillstyrka förslaget i denna&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller kommitténs förslag i övrigt kan konstateras att det i huvudsak&lt;br&gt;bygger på gällande rätt. Sparbanksföreningen har inte funnit anledning till&lt;br&gt;erinran mot dessa delar av betänkandet. Föreningen kan därför tillstyrka&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska fondhandlareföreningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom klargörs i betänkandet, hänvisar fondkommissionslagen till kom-&lt;br&gt;missionslagen som därmed blir gällande även på fondkommissionärernas&lt;br&gt;verksamhetsområde, såvida något annat inte följer av själva fondkommis-&lt;br&gt;sionslagen. Detta mönster är enligt förslaget avsett att bevaras. Fondhand-&lt;br&gt;lareföreningen har inte något att erinra mot denna konstruktion. Detta så&lt;br&gt;mycket mindre som de föreslagna bestämmelserna synes väl uppfylla de&lt;br&gt;krav på tydlighet, enkelhet och anpassning till senare rättsutveckling som&lt;br&gt;kommissionslagskommittén ställt upp för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen får alltså lämna det av kommittén framlagda förslaget i stort&lt;br&gt;sett utan invändning men önskar dock något ifrågastta den beträffande&lt;br&gt;kommissionärens säkerhetsrätt valda lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen har i sin granskning av betänkandet begränsat sig till det&lt;br&gt;arbetsrättsliga innehållt och vill framhålla att den i sådant hänseende inte&lt;br&gt;har någon erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens centralorganisation:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO ansluter sig till den av Stig Olsson med instämmande av Kerstin&lt;br&gt;Gustafsson framförda reservationen mot kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt tillstyrks utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet Sveriges handelsrepresentanter: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi hälsar med tillfredsställelse att kommittén nu föreslagit en mer tidsenlig Bilaga 3&lt;br&gt;lagstiftning rörande de rättsförhållanen som regleras i kommissionslagen,&lt;br&gt;samtidigt som den språkliga och redaktionella utformningen modernise-&lt;br&gt;rats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet kan till större delen godta de förslag kommittén kommit fram&lt;br&gt;till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges grossistförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som 1974 genomfördes i 1914 års kommissionslag var välbe-&lt;br&gt;hövliga men otillräckliga. Även efter 1974 års modernisering har lagens&lt;br&gt;bestämmelser visat sig vara praktiskt svåra och — i vissa fall — omöjliga&lt;br&gt;att tillämpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionslagskommitténs förslag innebär en anpassning till gällande&lt;br&gt;rätt i flera andra länder med vilka Sverige har ett omfattande afFärsutbyte.&lt;br&gt;Detta måste ses som mycket positivt. Rättslighet länder emellan är en&lt;br&gt;viktig och ofta underskattad faktor i den internationella handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven har kommittén haft att följa utvecklingen inom EG&lt;br&gt;och om möjligt anpassa sina förslag därtill. Sedan det visat sig att det&lt;br&gt;sannolikt inom överskådlig tid ej blir någon harmonisering av agentlag-&lt;br&gt;stiftningen inom EG är det enligt Grossistförbundets mening riktigt att&lt;br&gt;inte avvakta ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En eventuell framtida harmonisering inom EG lär dessutom knappast&lt;br&gt;komma att innebära några väsentliga avvikelser från den svenska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grossistförbundet välkomnar kommitténs förslag och tillstyrker det-&lt;br&gt;samma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges köpmannaförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund har beretts tillfälle att avge yttrande över&lt;br&gt;rubricerat betänkande och får med anledning därav meddela att förbundet&lt;br&gt;inte har några erinringar mot vad som framlagts i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SHIO-FamiljefÖretagen, som beretts tillfälle att avge yttrande över rubri-&lt;br&gt;cerade betänkande, tillstyrker att de föreslagna ändringarna genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges industriförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet finner att kommittén — i stort sett — lyckats med uppgiften att&lt;br&gt;söka skapa ett enklare och mera lättillgängligt regelsystem for agentur och&lt;br&gt;kommission än vad som innefattas i kommissionslagen. Förbundet kan&lt;br&gt;också i flertalet avseenden godta de sakliga ändringar som kommittén&lt;br&gt;föreslår. I vissa frågor har dock förbundet särskilda synpunkter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa förbundet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KF har i princip inget att invända mot de förändringar som kommittén&lt;br&gt;föreslår ifråga om de rättsförhållanden som rör agenter och de obligations-&lt;br&gt;rättsliga förhållanden som rör kommissionärer. Däremot anser KF det&lt;br&gt;vara en brist, att kommittén utan närmare redovisad utredning föreslår,&lt;br&gt;att lagen endast omfattar försäljning — i agentförhållanden — samt försälj-&lt;br&gt;ning av inköp — i kommissionärsförhållanden — av varor. Kommittén&lt;br&gt;uttalar däremot (s. 91) att lagförslaget kan tillämpas analogt på de agenter&lt;br&gt;som sysslar med annat än omsättning av varor. Kommittén gör ett motsva-&lt;br&gt;rande uttalande (s. 186) i fråga om ensamåterförsäljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges handelsagenters förbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har länge förelegat ett behov av en modernare lagstiftning än 1914 års&lt;br&gt;kommissionslag. De ändringar i lagen som genomfördes 1974 var visserli-&lt;br&gt;gen ett steg i rätt riktning, men otillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionslagskommitténs förslag innebär en modernisering och en&lt;br&gt;anpassning till vad som gäller i flera andra länder, med vilka Sverige har&lt;br&gt;omfattande affärsförbindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt viktigt är att kommittén föreslår ett liknande skydd för handels-&lt;br&gt;agenten och kommissionären som sedan länge är introducerat i flera&lt;br&gt;länder på den europeiska kontinenten. Det gäller minsta uppsägningstid&lt;br&gt;och ersättning vid ett agenturavtals upphörande. Likartade regler i länder&lt;br&gt;med omfattande handelsförbindelser med varandra underlättar på ett&lt;br&gt;önskvärt sätt handeln dem emellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet kan alltså i alla avseenden tillstyrka kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har enligt sina direktiv haft att följa utvecklingen inom EG&lt;br&gt;och om möjligt anpassa sina förslag till vad som sker där. Förbundet har&lt;br&gt;på nära håll kunnat följa händelseutvecklingen inom EG när det gäller&lt;br&gt;harmoniseringen av agentlagstiftningen. Dessvärre har den till en början&lt;br&gt;rådande optimistiska inställningen, innebärande förhoppningar om en&lt;br&gt;snar lösning, visat sig orgundat och man torde nu med stor säkerhet kunna&lt;br&gt;säga att de inom överskådlig tid inte blir någon harmonisering inom EG,&lt;br&gt;när det gäller agentlagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden är det enligt förbundets mening viktigt att man i&lt;br&gt;Sverige inte ytterligare avvaktar händelseutvecklingen inom EG utan ge-&lt;br&gt;nast reformerar den svenska lagstiftningen. Det kan tilläggas att om det&lt;br&gt;blir någon harmonisering inom EG, några väsentliga avvikelser från de&lt;br&gt;svenska reglerna, såsom kommittén föreslagit dessa, med största säkerhet&lt;br&gt;inte uppkommer. Detta omdöme grundas på det förhållandet att det&lt;br&gt;svenska förslaget i sina huvuddrag anknyter till den tyska lagstiftningen&lt;br&gt;och det är helt osannolikt att Tyskland skulle acceptera EG-regler som&lt;br&gt;väsentligt avviker från nuvarande tyska lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill förbundet framhålla angelägenheten av att Kommissions-&lt;br&gt;lagskommitténs förslag snarast möjligt leder till lagstiftning så att den&lt;br&gt;anpassning till omvärlden som förslaget innebär kommer till stånd utan&lt;br&gt;ytterligare tidsutdräkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det sista sagda vill förbundet också foga det påpekandet, att man&lt;br&gt;inom såväl Norge och Finland och Danmark hyser stort intresse for det&lt;br&gt;svenska lagstiftningsarbetet och att en ny svensk lag sannolikt kommer att&lt;br&gt;få till följd liknande lagar också i dessa tre länder.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Ensamåterförsäljare&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Näringsfrihetsombudsmannen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven påpekas att även ensamåterförsäljare i avtalsrelationer med&lt;br&gt;sina leverantörer/huvudmän kan stöta på samma problem som handels-&lt;br&gt;agenter i bl. a. nyss berörda hänseenden avseende uppsägningstid och&lt;br&gt;ersättning vid avtalets upphörande. Kommitténs uppdrag har därför också&lt;br&gt;gällt att granska problemet med ensamåterförsäljares rättsskydd. Gransk-&lt;br&gt;ningen skall enligt direktiven syfta till att utreda behovet och möjligheter-&lt;br&gt;na av att i lag införa särskilda regler för avtal om försäljning med ensam-&lt;br&gt;rätt och då särskilt när det gäller återförsäljarens rättsskydd i avtalsförhål-&lt;br&gt;landet. Vid prövning av denna fråga har det — enligt uttalanden i kommit-&lt;br&gt;tédirektiven — ålegat kommittén att beakta om sådana regler kunde kom-&lt;br&gt;ma i konflikt med synen på konkurrensbegränsningsfrågor, eller med&lt;br&gt;andra ord i konflikt med konkurrenslagens bestämmelser beträffande kon-&lt;br&gt;kurrensbegränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om regler för återförsäljare behandlas på flera håll i betänkandet,&lt;br&gt;bl. a. i avsnitt 4.18. Kommitténs överväganden och förslag därvidlag kan&lt;br&gt;sammanfattas på följande sätt. Kommittén uppger (s. 186) att man vid&lt;br&gt;upprepade tillfällen behandlat frågor förknippade med ensamåterförsälj-&lt;br&gt;ning. Vid sidan av arbetet i kommittén har spörsmålen behandlats i en&lt;br&gt;arbetsgrupp med företrädare för Sveriges Industriförbund, Sveriges Gros-&lt;br&gt;sistförbund och Sveriges Handelsagenters Förbund. Arbetet har resulterat&lt;br&gt;i att organisationerna enats om standardvillkor för avtal om ensamåterför-&lt;br&gt;säljning. Avtalet har fogats som en bilaga till betänkandet. Kommittén&lt;br&gt;konstaterar att flera av bestämmelserna i standardavtalet utformats i nära&lt;br&gt;anslutning till bestämmelserna i kommitténs förslag till lag om handels-&lt;br&gt;agentur och kommission. Kommmitténs bedömning är att innehållet i&lt;br&gt;standardavtalet är väl avvägt och tillgodoser ensamåterförsäljarens behov&lt;br&gt;av rättsskydd. Kommittén säger vidare att avtalsmallen kan förväntas&lt;br&gt;komma till allmän användning och få god genomslagskraft. Kommittén&lt;br&gt;framhåller att de många gemensamma beröringspunkterna mellan bestäm-&lt;br&gt;melserna i kommitténs lagförslag och i standardavtalet öppnar möjligheter&lt;br&gt;till analog tillämpning av lagförslaget på förhållanden med ensamåterför-&lt;br&gt;säljning. Mot denna bakgrund finner kommittén att det för närvarande&lt;br&gt;inte föreligger något behov av lagregler för ensamåterförsäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO finner — enligt vad som framgår av det följande — anledning till&lt;br&gt;kritik på en rad punkter. Kritiken gäller främst innehållet i det framlagda&lt;br&gt;standardavtalet för återförsäljare som kommittén funnit ”väl avvägt” och&lt;br&gt;kommitténs argumentation och analys i frågan beträffande regler för des-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller analysen kan till att börja med konstateras att kommittén Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;— trots uttalanden därom i direktiven — inte alls berört konkurrensbe- Bilaga 3&lt;br&gt;gränsningsaspekter på bestämmelserna i återförsäljaravtalet. Här saknas&lt;br&gt;både en redovisning av rättspraxis på konkurrenslagstiftningens område,&lt;br&gt;innefattande avgöranden av marknadsdomstolen och NO, samt en analys&lt;br&gt;av hur paragraferna i standardavtalet överensstämmer med konkurrensla-&lt;br&gt;gens regler och principer. NO finner detta anmärkningsvärt och har svårt&lt;br&gt;att förstå hur kommittén kunnat underlåta att behandla denna i samman-&lt;br&gt;hanget mycket centrala fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs resonemang (s. 185— 187) angående regler om rättsskydd&lt;br&gt;för återförsäljare synes bygga på tanken att en återförsäljare kan jämställas&lt;br&gt;med en agent eller en kommissionär i många avseenden. Likheterna till&lt;br&gt;trots föreligger dock enligt NOs mening avgörande skillnader av central&lt;br&gt;betydelse från konkurrenssynpunkt, skillnader som kommittén för övrigt&lt;br&gt;berört (s. 86 — 87) och därvid kallar för ”många olikheter av både teore-&lt;br&gt;tiskt och praktiskt intresse”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om dessa viktiga skillnader vill NO anföra följande. En återför-&lt;br&gt;säljare köper i fast räkning och säljer i eget namn. Denne har därigenom&lt;br&gt;rätt att fritt sätta sina priser utan inblandning från tidigare försäljningsled.&lt;br&gt;Återförsäljarens självständiga ställning garanteras av det straffbelagda&lt;br&gt;bruttoprisförbudet i 13 § konkurrenslagen. Bruttoprisförbudet utgör den&lt;br&gt;grundläggande legala förutsättningen för den omfattande och väsentliga&lt;br&gt;priskonkurrensen inom näringslivet. För handelsagenter och kommissio-&lt;br&gt;närer är situationen en annan. Bruttoprisförbudet gäller endast i förhållan-&lt;br&gt;de till senare säljled och omfattar således inte prisföreskrifter till agenter&lt;br&gt;eller kommissionärer. Däremot kan generalklausulen mot skadlig konkur-&lt;br&gt;rensbegränsning i 2 § konkurrenslagen tillämpas mot prisföreskrifter och&lt;br&gt;andra föreskrifter i ett kommissionsavtal. Sålunda fann marknadsdomsto-&lt;br&gt;len i ett fall (MD 1973:1) att det medförde skadlig verkan att ett bokförlag&lt;br&gt;vid försäljning av ett uppslagsverk upprätthöll fasta detaljhandelspriser&lt;br&gt;genom att låta bokhandeln sälja uppslagsverket endast i kommission till&lt;br&gt;fixerat pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standardavtalet innehåller i §§ 10, 11 och 16 bestämmelserom dubbelsi-&lt;br&gt;digexklusivitet med fullt områdesskydd. I propositionen till konkurrensla-&lt;br&gt;gen (prop. 1981/82:165 s. 71) nämns sådana klausuler som en typ av&lt;br&gt;konkurrensbegränsning där det finns anledning att noga följa utveckling-&lt;br&gt;en. Med stöd av uttalanden av föregångaren till marknadsdomstolen,&lt;br&gt;näringsfrihetsrådet (NFR, beslut 1970:2), har NO i en rad ärenden under&lt;br&gt;de senaste 10—15 åren inom bl. a. bilbranschen och vissa närliggande&lt;br&gt;branscher brutit upp det system med dubbelsidiga exklusivavtal i förening&lt;br&gt;med förbud för återförsäljarna att sälja utanför distriktet som tidigare var&lt;br&gt;vanligt. Marknadsdomstolen (MD) fann i ärendet (MD 1981:10, NO ./.&lt;br&gt;Scan Väst ek. för.) att ett exklusivavtal som Scan Väst tillämpade mot&lt;br&gt;gatuköksinnehavare och som innebar att gatuköket måste göra alla sina&lt;br&gt;inköp genom Scan hade skadlig verkan. MD har i ett annat ärende funnit&lt;br&gt;en geografisk marknadsdelning med fast områdesindelning i tapethandeln&lt;br&gt;medföra skadlig verkan (MD 1983:2, NO ./. Boråstapeter). MD framhöll i&lt;br&gt;domsmotiveringen att ”marknadsdelning ofta anses ägnad att föranleda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadlig verkan”. Det hade varit på sin plats om kommittén i sin redovis-&lt;br&gt;ning av gällande rätt beträffande återförsäljare i bl. a. avsnitt 2.9 berört&lt;br&gt;konkurrensrättsliga avgöranden vid sidan av de privaträttsliga. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund finner NO det från konkurrenssynpunkt direkt olämpligt att, i&lt;br&gt;ett standardavtal som det aktuella, som huvudregel uppställa klausuler&lt;br&gt;som i den praktiska rättstillämpningen i vissa fall befunnits innebära&lt;br&gt;konkurrensbegränsningar med skadlig verkan enligt konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 § 2 st standardavtalet sägs beträffande återförsäljarens skyldigheter&lt;br&gt;att ”Alla förfrågningar, order, kontakter eller försäljningsuppslag av vad&lt;br&gt;slag det vara må avseende försäljning av Produkten utanför Området skall&lt;br&gt;hänskjutas till leverantören”. I 16 § förbinder sig leverantören att inte sälja&lt;br&gt;eller upplåta till annan att sälja Produkten inom återförsäljarens område.&lt;br&gt;Dessutom förbinder sig leverantören att till återförsäljaren hänskjuta alla&lt;br&gt;förfrågningar, order, kontakter eller försäljningsuppslag av vad slag det&lt;br&gt;vara må avseende försäljning av Produkten inom återförsäljarens område.&lt;br&gt;Innebörden i regleringen är att ensamåterförsäljaren skall vara tillför-&lt;br&gt;säkrad ensamställning inom sitt område såtillvida att leverantören och&lt;br&gt;återförsäljaren inom andra områden åtar sig att inte sälja inom området. I&lt;br&gt;gengäld åtar sig återförsäljaren att hålla sig inom sitt område och inte gå in&lt;br&gt;på andras distrikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avtalsförhållande av aktuellt slag vid anbudstävling synes stå i strid&lt;br&gt;med det straffbelagda förbudet mot anbudskarteller i 14 § konkurrensla-&lt;br&gt;gen. Enligt 14 § 1 konkurrenslagen får en näringsidkare nämligen inte ingå&lt;br&gt;eller tillämpa en överenskommelse med en annan näringsidkare av inne-&lt;br&gt;börden att någon vid anbudstävling skall avstå från att avge anbud. NO&lt;br&gt;har nyligen hos åklagarmyndighet i ett liknande fall hemställt om utred-&lt;br&gt;ning angående överträdelse av anbudskartellforbudet (NOs dnr 2 —&lt;br&gt;198/85). För att undvika att komma i konflikt med det straffbelagda&lt;br&gt;förbudet i 14 § konkurrenslagen krävs det att områdesskyddet i standard-&lt;br&gt;avtalet icke gäller vid anbudstävling. Även om en sådan klarhet skapades&lt;br&gt;föreligger dock alltjämt den förut nämnda möjligheten att ingripa med&lt;br&gt;stöd av generalklausulen i 2 § konkurrenslagen. Nyss redovisade invänd-&lt;br&gt;ningar mot standardavtalets innehåll gäller även i det nu aktuella avseen-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO vill understryka att det primära i utredningsuppdraget varit att&lt;br&gt;överväga regler som tillgodoser återförsäljarens behov av rättsskydd i&lt;br&gt;avtalsrelationen, dvs. i förhållande till leverantören. Behovet av rätts-&lt;br&gt;skydd är motiverat — som ovan angivits — av att mellanmannen/-återför-&lt;br&gt;säljaren i flertalet fall är den svagare parten i avtalsförhållandet, dvs.&lt;br&gt;ungefärligen samma motiv som ligger bakom konsumentskyddslagstift-&lt;br&gt;ning av olika slag. I direktiven pekas i sammanhanget främst på regler om&lt;br&gt;uppsägningstid och avgångsvederlag. NO delar uppfattningen att återför-&lt;br&gt;säljare kan ha ett beaktansvärt intresse av skydd härvidlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller de bestämmelser i avtalet som NO ovan har&lt;br&gt;kritiserat har dessa uppenbarligen tillkommit i andra syften, nämligen&lt;br&gt;intresset av att skydda sig mot konkurrens. Det måste anses ha fallit&lt;br&gt;utanför kommitténs uppdrag och kompetens att rekommendera tillämp-&lt;br&gt;ningen av ett standardavtal som i stora delar har ett sådant innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har, som tidigare nämnts, föreslagit att lagförslaget om Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;handelsagentur och kommission skulle kunna tillämpas analogt i avtalsför- Bilaga 3&lt;br&gt;hållanden med ensamåterförsäljning. Kommittén har inte preciserat vilka&lt;br&gt;bestämmelser i lagförslaget som avsetts utan hänvisat till att detta är en&lt;br&gt;fråga för rättstillämpningen. NO kan inte acceptera utredningens resone-&lt;br&gt;mang om analogitolkning. Såvitt NO kan se är det egentligen endast i två&lt;br&gt;avseenden — uppsägningstid och avgångsvederlag — som analogiskt kan&lt;br&gt;bli aktuellla. De flesta bestämmelserna i lagförslaget saknar helt sin mot-&lt;br&gt;svarighet i återförsäljningsavtalet och kan därför av detta skäl inte tilläm-&lt;br&gt;pas analogt. Andra bestämmelser i lagförslaget skulle det vara direkt&lt;br&gt;olämpligt eller t. o. m. stridande mot lag att tillämpa analogt. T. ex. skulle&lt;br&gt;en analog tillämpning av 41 § i lagförslaget om föreskrivande av lägsta pris&lt;br&gt;från huvudmannens sida, i återförsäljarförhållandet vara otänkbar efter-&lt;br&gt;som en lägstaprisbindning i sig skulle utgöra ett brott mot det straffbelagda&lt;br&gt;bruttoprisförbudet i 13 § konkurrenslagen. Det sagda visaratt kommitténs&lt;br&gt;förslag inte är genomtänkt, vilket också framgår av kommitténs uttalande&lt;br&gt;att ”det inte närmare övervägts om det är möjligt att införa lagbestämmel-&lt;br&gt;ser om ensamåterförsäljning”. Därmed är ju ej heller övervägt om en&lt;br&gt;analogitolkning är lämplig eller ens möjlig. Skall en analogitolkning alls&lt;br&gt;kunna rekommenderas som metod att lösa problem i sammanhanget är det&lt;br&gt;enligt NOs mening nödvändigt att i det fortsatta arbetet precisera i vilka&lt;br&gt;avseenden en sådan tolkning kan göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill NO peka på att standardavtalet redan idag utbjuds till&lt;br&gt;försäljning av organisationer som står bakom det. Ett sådant erbjudande&lt;br&gt;finns t.ex. i tidskriften ”Världsmarknad” nr 1/1985, utgiven av Sveriges&lt;br&gt;Handelsagenters Förbund. NO finner det anmärkningsvärt att detta sker&lt;br&gt;innan remissinstanserna givits tillfälle att lämna synpunkter. Det hade&lt;br&gt;också varit lämpligt att kommittén — med hänsyn till direktivens krav att&lt;br&gt;konkurrensbegränsningsaspekter skulle beaktas — under utredningsarbe-&lt;br&gt;tets gång inhämtat NOs syn på frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en behandling inriktad på de merkantila mellanmännen träder som&lt;br&gt;tidigare antytts innerförhållandet mellan huvudman och mellanman i&lt;br&gt;förgrunden. Här avses förhållanden som i stor utsträckning är oberoende&lt;br&gt;av bindningsfrågorna, och som bör bedömas ur likartade synvinklar för&lt;br&gt;personer som företräder andra med förmedlingsarbete, oavsett om parts-&lt;br&gt;bindningen är den mellanmansrättsliga eller någon annan. Kommitténs&lt;br&gt;starka koncentration på sådant som mellanmansförhållandets uppkomst,&lt;br&gt;parternas skyldigheter och inte minst mellanmannens rättigheter vid för-&lt;br&gt;hållandets upphörande gör det motiverat att fråga varför ensamåterför-&lt;br&gt;säljaren uteslutits från regleringen. Det förhållandet att han bär egen risk&lt;br&gt;för varorna och deras avsättning hindrar inte att han kan stå i samma&lt;br&gt;beroende till sin huvudman som agenten och ha samma skyddsbehov som&lt;br&gt;denne. Synpunkten att det för tillfället finns ett användbart standardavtal&lt;br&gt;utarbetat är inte övertygande. Kommitténs lösning gör att man åter hänvi-&lt;br&gt;sas till en osäker analogi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare skäl att avvakta med ett slutligt lagförslag är att någon&lt;br&gt;utredning inte föreligger vad avser behovet av och förutsättningarna för ett&lt;br&gt;rättsskydd för ensamåterförsäljare. Ensamåterförsäljare företer ofta bety-&lt;br&gt;dande likheter med agenter. Blandade förhållanden, där mellanmannen&lt;br&gt;ibland uppträder som ensamåterförsäljare och ibland som agent, är vanligt&lt;br&gt;förekommande. Enligt samfundets uppfattning föreligger därför ett behov&lt;br&gt;av rättsskydd för många ensamåterförsäljare och utredningsarbetet bör&lt;br&gt;därför fortsätta även i denna del. Även om några regler slutligen inte skulle&lt;br&gt;införas, kan ett sådant arbete lämna värdefulla riktlinjer för en analog&lt;br&gt;tillämpning av reglerna om handelsagentur. Detta utredningsarbete kan&lt;br&gt;därför inte ersättas av den mall för ensamåterförsäljningsavtal, vilken&lt;br&gt;utarbetats av vissa i kommittén företrädda organisationer och till vilka&lt;br&gt;hänvisning sker i kommitténs betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet delar inte kommitténs uppfattning att en avtalsmall som&lt;br&gt;upprättats av vissa i kommittén företrädda organisationer kan anses fylla&lt;br&gt;ensamåterförsäljarnas behov av rättsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första ifrågasätter samfundet om avtalsmallen kommer att vinna&lt;br&gt;den spridning som kommittén förväntar. Tidigare mallar av liknande&lt;br&gt;natur har haft en begränsad framgång. En rad återförsäljarförhållanden&lt;br&gt;passar inte in under den nu nämnda mallen. Den kommer sannolikt endast&lt;br&gt;att vinna begränsad användning i internationella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra uppvisar ensamåterförsäljarförhållandena stora variatio-&lt;br&gt;ner, och det synes oklart om en analog tillämpning med nuvarade motivut-&lt;br&gt;talanden kan komma till stånd på i och för sig skyddsvärda ensamåterför-&lt;br&gt;säljare där förhållandena ändå företer betydande olikheter i förhållande&lt;br&gt;till avtalsmallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje lär en analog tillämpning över huvud taget inte kunna ske&lt;br&gt;i strid mot uttryckliga bestämmelser i enskilda avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare har förutsättningar funnits för en analog tillämpning av kom-&lt;br&gt;missionslagens regler avseende bl. a. uppsägning och investeringsersätt-&lt;br&gt;ning. I nu föreliggande förslag utmönstras reglerna om investeringsersätt-&lt;br&gt;ning. Dessutom är motivuttalandena om en analog tillämpning alltför&lt;br&gt;knapphändiga för att tjäna till ledning för domstolarna. Risk finns att&lt;br&gt;lagförslaget snarare minskar än ökar ensamåterförsäljarens skydd, vilket&lt;br&gt;inte kan ha varit avsikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan framhållits ryms under benämningen ensamåterförsäljare en&lt;br&gt;rad olika typer av mellanmän med varierande behov av rättsskydd. Enligt&lt;br&gt;samfundets uppfattning behövs här ytterligare utredning om i vilka fall ett&lt;br&gt;behov av rättsskydd föreligger och hur detta behov i så fall skall tillgodo-&lt;br&gt;ses. En sådan utredning kommer — även om den slutligen inte leder till&lt;br&gt;något lagförslag - att vara värdefull vid bedömningen av möjligheten till&lt;br&gt;analog tillämpning av reglerna om handelsagentur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motorbranschens riksförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom kommittén påpekar förekommer det ofta två sorters avtal mellan&lt;br&gt;generalagenter (huvudmän) och återförsäljare inom bilbranschen, nämli-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen återförsäljaravtal och kommissionsavtal. Parternas mellanhavanden&lt;br&gt;regleras huvudsakligen i det förstnämnda avtalet, medan det sistnämnda&lt;br&gt;utgör en komplettering till återförsäljaravtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förstnämnda avtalet betecknas regelmässigt inom bilbranschen för&lt;br&gt;återförsäljaravtal och inte ensamåterförsäljningsavtal som kommittén&lt;br&gt;tycks utgå från. Vissa återförsäljaravtal innehåller dock en bestämmelse&lt;br&gt;varigenom återförsäljaren uttryckligen ges ensamrätt till försäljningen av&lt;br&gt;generalagentens produkter inom ett visst område. Andra återförsäljaravtal&lt;br&gt;saknar sådan uttrycklig bestämmelse om ensamrätt. I dessa avtal sägs&lt;br&gt;endast att återförsäljaren äger rätt att sälja generalagentens produkter&lt;br&gt;inom ett tilldelat marknadsföringsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med vissa tvister under senare år mellan återförsäljare och&lt;br&gt;generalagenter på grund av uppsägningar av återförsäljaravtal har från&lt;br&gt;berörda generalagenters sida hävdats att sistnämnda avtal inte är att anse&lt;br&gt;som ensamförsäljningsavtal. Generalagenterna har ansett sig oförhindrade&lt;br&gt;att utse ytterligare återförsäljare inom försäljningsdistriktet trots beståen-&lt;br&gt;de avtal med den ”gamle” återförsäljaren. Från återförsäljarnas sida har i&lt;br&gt;dessa fall hävdats att även om återförsäljaravtalet inte innehåller en ut-&lt;br&gt;trycklig bestämmelse om ensamförsäljningsrätt så måste avtalet i sin hel-&lt;br&gt;het ändå tolkas så att en sådan rätt föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu angivna frågeställningen har såvitt vi känner till inte blivit&lt;br&gt;föremål för rättslig prövning. Med hänsyn till rådande osäkerhet i detta&lt;br&gt;avseende anser vi att den nu föreslagna lagen bör innehålla en bestämmel-&lt;br&gt;se som fastslår att agenten och kommissionären har ensamförsäljningsrätt&lt;br&gt;till huvudmannens produkter såvida inte agentavtalet (kommissionsavta-&lt;br&gt;let) uttryckligen anger motsatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anger på sid. 138 att det är vanligt att agenturavtalen inne-&lt;br&gt;håller klausuler som uttryckligen förbjuder agenter att handla med konkur-&lt;br&gt;rerande produkter. Med anledning härav får vi påpeka att Näringsfrihets-&lt;br&gt;ombudsmannen vid en rad tillfällen ingripit mot sådana konkurrenshäm-&lt;br&gt;mande klausuler i återförsäljaravtal inom bilbranschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges grossistförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande ensamåterförsäljare har kommittén — mot bakgrund av att&lt;br&gt;för de rättsförhållanden som innebär ensamåterförsäljning berörda parts-&lt;br&gt;organisationer nyligen utarbetat en avtalsmall, vilken utformats i nära&lt;br&gt;anslutning till bestämmelserna i lagförslaget — funnit att behov av lagreg-&lt;br&gt;ler för närvarande inte föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grossistförbundet, som deltagit i utarbetandet av avtalsmallen, vill här&lt;br&gt;framhålla vikten av att frågan blir föremål för fortsatt uppmärksamhet.&lt;br&gt;Om avtalsmallen inte kommer till så stor användning som man har anled-&lt;br&gt;ning att hoppas, bör frågan om särskilda lagregler för ensamåterförsäljare&lt;br&gt;ånyo övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges industriförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet har tillsammans med Grossistförbundet och Handelsagenter-&lt;br&gt;nas Förbund arbetat fram en avtalsmall för ensamåterförsäljning. För&lt;br&gt;organisationerna har det varit en gemensam strävan att bevara avtalsfrihe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten och undvika en tvingande lagstiftning, som med nödvändighet skulle Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;bli alltför stelbent. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har funnit, att innehållet i avtalsmallen är väl avvägt. Flera&lt;br&gt;skäl talar starkt för att kommittén borde ha stannat vid detta och inte&lt;br&gt;inlåtit sig på uttalanden om den föreslagna lagens analoga tillämpning på&lt;br&gt;ensamåterförsäljarförhållanden. Att, som kommittén gjort, ange att det&lt;br&gt;inte närmare övervägts om det är möjligt att införa lagbestämmelser om&lt;br&gt;återförsäljning men dessförinnan göra uttalanden till klar fördel för en&lt;br&gt;analog tillämpning av lagförslaget om handelsagentur och kommission på&lt;br&gt;ensamåterförsäljarförhållanden synes inte förenligt och undergräver dess-&lt;br&gt;utom tilltron till den bakomliggande analysen av möjligheterna till analo-&lt;br&gt;gier. Förbundet måste starkt ifrågasätta det lämpliga och riktiga i uttalan-&lt;br&gt;den om att lagregler som är avsedda för en typ av rättsförhållanden också&lt;br&gt;skall tillämpas analogt i andra avtalsrelationer, som i många avseenden är&lt;br&gt;av helt annan natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver kommer i detta fall att behovet av ”reglering” av återför-&lt;br&gt;säljarförhållanden måste anses väl tillgodosett genom en avtalsmall som&lt;br&gt;accepterats av organisationer som representerar både leverantörers och&lt;br&gt;återförsäljares intressen. Kommittén borde i detta läge ha nöjt sig med ett&lt;br&gt;sådant konstaterande och avstått från att härutöver göra uttalanden om&lt;br&gt;analogier från den föreslagna lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges handelsagenters förbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har också enligt sina direktiv haft att överväga särskilda regler&lt;br&gt;för ensamåterförsäljare. I den delen har kommittén, sedan organisationer-&lt;br&gt;na på den svenska marknaden kommit överens om ett gemensamt for-&lt;br&gt;mulär, som i väsentliga hänseenden anknyter till de regler som kommittén&lt;br&gt;föreslår för handelsagenter, stannat för att inte föreslå någon lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet, som egentligen hyser uppfattningen att lagregler behövs&lt;br&gt;också för ensamåterförsäljare, är införstått med kommitténs ställningsta-&lt;br&gt;gande i detta hänseende och vill därför f. n. inte påfordra lagstiftning också&lt;br&gt;för ensamåterförsäljare. Förbundet vill dock poängtera angelägenheten av&lt;br&gt;att den fortsatta utvecklingen på det området följs och att frågan om&lt;br&gt;lagstiftning också för denna kategori mellanmän ånyo upptages till pröv-&lt;br&gt;ning, om det visar sig behövligt. Det är gott och väl att ett gemensamt&lt;br&gt;formulär kunnat åstadkommas, vilket krävt ett omfattande och tidvis&lt;br&gt;ganska besvärligt arbete, i vilket Förbundet deltagit, men det är inte&lt;br&gt;förefintligheten av ett formulär som är avgörande utan bruket därav. Om&lt;br&gt;det skulle visa sig att formuläret får vidsträckt användning, varmed åsyftas&lt;br&gt;också internationellt bruk, torde särskilda lagregler inte vara behövliga,&lt;br&gt;men om motsatsen skulle inträffa, blir det ånyo angeläget med lagregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Handelsresande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handelsagent i kommissionslagens mening kan inte vara anställd i&lt;br&gt;huvudmannens tjänst. Detta är uttryckligen angivet i lagtexten. Såvitt&lt;br&gt;framgår av motiven till det föreliggande lagförslaget avser kommittén inte&lt;br&gt;att föreslå någon principiell förändring på denna punkt. Av den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten framgår emellertid ej att den som är anställd hos huvudmannen&lt;br&gt;faller utanför lagens tillämpningsområde. En regel härom torde vara erfor-&lt;br&gt;derlig. Det bör anmärkas att det inte är tillräckligt att hänvisa till begrep-&lt;br&gt;pet näringsidkare. Det är nämligen principiellt inte uteslutet att en person&lt;br&gt;som skulle kunna vara att anse som näringsidkare i lagförslagets mening&lt;br&gt;likväl vid en bedömning av omständigheterna blir att betrakta som arbets-&lt;br&gt;tagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen kan se fördelarna med att från en ny lag på det förelig-&lt;br&gt;gande området utesluta de anställda handelsresandena. Därmed är emel-&lt;br&gt;lertid inte sagt att det är lämpligt att nu slopa de lagregler som för närva-&lt;br&gt;rande gäller för denna grupp. Reglerna avser ett inte obetydligt antal&lt;br&gt;anställda. Kommittén kan inte anses ha klarlagt att reglerna kan upphävas&lt;br&gt;utan att olägenheter uppstår. Särskilt de indispositiva reglerna om efter-&lt;br&gt;provision torde alltjämt vara av avsevärd betydelse för de provisionsan-&lt;br&gt;ställda handelsresandena. Enligt domstolens mening bör övervägas att i en&lt;br&gt;eller annan form tills vidare behålla den lagreglering som gäller för anställ-&lt;br&gt;da handelsresande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att icke särbehandla handelsresande verkar däremot välbetänkt. Det för-&lt;br&gt;hållandet att den ene reser medan den andre kanske telefonerar verkar inte&lt;br&gt;att vara något meningsfullt kriterium för att urskilja en särskild kategori.&lt;br&gt;Detta betyder dock att de nuvarande anställda handelsresandena faller&lt;br&gt;mellan två stolar. Det borde nog övervägas om inte åtminstone en del av&lt;br&gt;de tvingande reglerna — särskilt om avgångsvederlag — borde införas i&lt;br&gt;den arbetsrättsliga lagstiftningen. Åtminstone borde det nog gälla för&lt;br&gt;provisionsavlönade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommitténs majoritet anser samfundet det vidare lämpligt att&lt;br&gt;begreppet handelsresande utmönstras ur kommissionslagen, varvid själv-&lt;br&gt;ständiga handelsresande jämställs med agenter medan rättsförhållandena&lt;br&gt;för övriga handelsresande regleras inom ramen för de regler som gäller på&lt;br&gt;arbetsrättens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet menar emellertid att det rättsskydd som etablerats för provi-&lt;br&gt;sionsanställda handelsresande inte bör försvinna i och med att bestämmel-&lt;br&gt;serna utmönstras ur lagen. Samfundet menar att där vid någon av de&lt;br&gt;lösningar som föreslagits i Stig Olssons reservation på sidan 190 kan&lt;br&gt;väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens centralorganisation: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO ansluter sig till den av Stig Olsson med instämmande av Kerstin bilaga 3&lt;br&gt;Gustafsson framförda reservationen mot kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet Sveriges handelsrepresentanter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Anställda handelsresande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittémajoritetens förslag att de anställda handelsresandenas villkor&lt;br&gt;ej skall lagregleras kan inte accepteras av oss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvärtemot kommitténs förmenande är vår erfarenhet att det är mycket&lt;br&gt;vanligt att anställda handelsresande, i vart fall delvis, avlönas med provi-&lt;br&gt;sion. En inom vårt förbund genomförd enkät visade att cirka hälften av&lt;br&gt;representanterna var avlönade med provision i någon form. Inom exem-&lt;br&gt;pelvis teko- och möbelbranscherna är det snarast en regel att de anställda&lt;br&gt;resandena till övervägande delen uppbär provisionslön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs påstående, att provisionsanställda handelsresande skulle&lt;br&gt;utgöra en förhållandevis liten grupp, överensstämmer ej med verkliga&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På goda grunder kan man uppskatta antalet anställda handelsresande till&lt;br&gt;cirka 15000 personer, således ett numerär som vida överstiger totala&lt;br&gt;antalet handelsagenter i landet. Att gruppen successivt ökat i antal kan&lt;br&gt;bl. a. bero på den gradvisa utvidgningen av arbetstagarbegrepppet (se AD&lt;br&gt;1981 nr 58, AD 1979 nr 155). Framförallt kan man finna många i små och&lt;br&gt;medelstora företag där det ofta saknas kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommitténs förslag genomförs i denna del får det till följd att ett&lt;br&gt;avsevärt antal anställda handelsresande, i så väsentliga arbetsrättsliga&lt;br&gt;frågor som lön och kostnadsersättningar, varken kan stödja sig på lag eller&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet ifrågasätter f.ö. om provisionslön i egentlig bemärkelse före-&lt;br&gt;kommer i någon större omfattning utöver handelsresande och klart av-&lt;br&gt;gränsande yrkesgrupper såsom mäklare och advokater. Kommitténs för-&lt;br&gt;slag om borttagande av rätten till efterprovision 68 § andra stycket samt&lt;br&gt;86 a § andra stycket samt 86 a § tredje stycket Komml. kan vi ej acceptera&lt;br&gt;eftersom dessa bestämmelser varit mycket värdefulla för vår yrkeskår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att anställda handelsresande varken kommer att ha&lt;br&gt;rätt till efterprovision eller avgångsvederlag enligt i och för sig väl utforma-&lt;br&gt;de regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet ser stora farhågor i denna försämring. De motiv för ett skydd&lt;br&gt;i form av efterprovision gör sig lika starkt gällande för anställda handelsre-&lt;br&gt;sande som för agenter. Förtjänst uppstår först efter en mer eller mindre&lt;br&gt;lång upparbetning av kundunderlag. I likhet med vad som gäller för&lt;br&gt;agenter riskerar handelsresanden att huvudmannen själv tar över försälj-&lt;br&gt;ningen eller anlitar andra säljkanaler (t. ex. säljbolag). En uppsägning av&lt;br&gt;den anledningen, dvs. arbetsbrist, utgör i allmänhet saklig grund för upp-&lt;br&gt;sägning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kortvariga anställningar, t. ex. vid det allt vanligare provanställ-&lt;br&gt;ningsförfarandet, kan resultatet bli att handelsresanden inte får något&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betalt alls for sitt arbete. Särskilt mot bakgrunden av att uppsägningslön Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;för provisionsanställda i brist på annat beräknas på genomsnittlig tidigare Bilaga 3&lt;br&gt;försäljning (se t. ex. Avtal SAF-PTK om allmänna villkor m. m. § 11 mom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2:3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allvarlig följd för anställda handelsresande får även borttagandet av&lt;br&gt;den tvingande regeln om rätt till kostnadsersättning. Nuvarande regel är av&lt;br&gt;vital betydelse för denna grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en försämring är förslaget om borttagandet av, den visserli-&lt;br&gt;gen dispositiva, rätten till provision (87 § Komml. Uppfyllelserisken). För-&lt;br&gt;slaget innebär att den huvudregel som nu gäller för agenter (68 § Komml.)&lt;br&gt;kommer att bli normgivande även för handelsresande. En oacceptabel&lt;br&gt;urholkning enligt vår uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs uttalande i motiven om att det får prövas från fall till fall&lt;br&gt;om bestämmelserna i lagförslaget om rätt till provision, om provisionens&lt;br&gt;storlek och beräkning, om utbetalningen därav och om provisionsnota&lt;br&gt;(13—18 §§) skall tillämpas analogt på provisionsanställda handelsresande&lt;br&gt;ger långt ifrån ett tillfredsställande skydd. Ett absolut minimikrav är att&lt;br&gt;nämnda paragrafer i vart fall får en direkt analogisk tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundets uppfattning är sammantaget att bestämmelserna för anställ-&lt;br&gt;da handelsresande bör till vissa delar lagregleras. Detta kan lämpligen ske&lt;br&gt;genom att lagförslaget kompletteras med ett särskilt kapitel med följande&lt;br&gt;innehåll:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Först en definition av rättsfiguren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Därefter ett bibehållande av 86 a § första stycket Komml. om rätt till&lt;br&gt;kostnadsersättning och förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Ett bibehållande av 87 § Komml.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Slutligen en hänvisning till 13— 18§§ i lagförslaget (rätt till provision,&lt;br&gt;om provisionens storlek och beräkning, om utbetalningen därav och om&lt;br&gt;provisionsnota). Ett tillägg till 14 § görs genom att schablonregeln avse-&lt;br&gt;ende efterprovision i 68 § tredje stycket och 86 a § tredje stycket&lt;br&gt;Komml. bibehålies. Bestämmelsen om efterprovision bör även i fort-&lt;br&gt;sättningen vara tvingande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Andra frågor rörande tillämpningsområdet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2§ anges när kommission skall anses föreligga. Bestämmelsen är utfor-&lt;br&gt;mad så att den i sak motsvarar vad som nu kallas handelskommission.&lt;br&gt;Trots att kommissionslagen gällt länge ger förekommande rättsfall begrän-&lt;br&gt;sad ledning vid bedömandet av vad som avses med begreppet kommis-&lt;br&gt;sion. Även i doktrinen saknas vägledande uttalanden i denna fråga, som&lt;br&gt;kan ha betydelse t. ex. för separationsrätt i konkurs. Hovrätten ifrågasätter&lt;br&gt;om inte lagen bör innehålla en närmare definition av begreppet för av-&lt;br&gt;gränsning mot närliggande samarbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Från direktiven 1978 märks, att målet för kommitténs arbete avsetts vara&lt;br&gt;att få till stånd en tidsenlig lagstiftning om de förhållanden som regleras i&lt;br&gt;kommissionslagen, med behållande av lagens grundprinciper. Kommittén&lt;br&gt;uttalar utan närmare motivering (s. 84) att en sådan tidsenlig reglering&lt;br&gt;”bör i första hand avhandla de yrkesmässiga transaktionerna” och att&lt;br&gt;detta medför att civilkommission bör utelämnas. Samtidigt noterar kom-&lt;br&gt;mittén att handelskommission har en tämligen undanskymd plats i prakti-&lt;br&gt;ken, varför man gör agenturreglerna till huvudfråga och låter kommis-&lt;br&gt;sionsreglerna bli kompletteringsregler. Härigenom ändras väsentligen&lt;br&gt;kommissionslagens karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionslagen innehåller i sitt andra kapitel om kommission en hel&lt;br&gt;del allmänna civilrättsliga satser. Reglerna om partsbindning hör till dessa,&lt;br&gt;och de är primärt utformade för civilkommission, medan motsvarande&lt;br&gt;regler om handelskommission framstår som modifierade för att tillgodose&lt;br&gt;särskilda behov. Civilkommission är i själva verket det rättsläge som&lt;br&gt;normalt uppstår när någon rättshandlar i eget namn för annans räkning —&lt;br&gt;en situation som är mycket vanlig och i vissa lägen t. o. m. har presumerats&lt;br&gt;vid makes eller sambos köp av fastighet i eget namn (jfr familjerättssak-&lt;br&gt;kunnigas förslag till äktenskapsbalk SOU 1981:85 7 kap. 6 §). Det fram-&lt;br&gt;står som en brist att dessa situationer skulle sakna lagreglering och att man&lt;br&gt;i framtiden skulle vara hänvisad till en ofta osäker analogi. Om, såsom&lt;br&gt;kommittén funnit, handelskommission i praktiken har minskat i betydel-&lt;br&gt;se, borde civilkommission komma ytterligare i förgrunden snarare än att&lt;br&gt;som i förslaget helt utelämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att civilkommission uteslutits kan sammanhänga med att kommittén&lt;br&gt;hittills begränsat sig huvudsakligen till innerförhållandet mellan huvud-&lt;br&gt;man och mellanman. De frågorna träder i förgrunden vid de varaktiga&lt;br&gt;avtalsförhållanden agentur och handelsresandeavtal som kommittén sett&lt;br&gt;som huvudområdet för sitt arbete, medan det vid civilkommission när-&lt;br&gt;mast är partsbindningsfrågorna som ägnar sig för lagstiftning. Det rör sig&lt;br&gt;här till dels om väsensskilda frågor, som kunde regleras i skilda lagar,&lt;br&gt;såsom förhållandet ofta är utomlands. Det vore olyckligt om de begräns-&lt;br&gt;ningar som kommittén kan ha sett som motiverade med särskild hänsyn&lt;br&gt;till innerförhållandet mellan parterna skulle leda till att vi i fortsättningen&lt;br&gt;bleve utan generella och direkt tillämpliga regler om partsbindningen vid&lt;br&gt;avtal ingångna i eget namn för annans räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fakultetsnämndens uppfattning finns de två avgränsningsmöjlig-&lt;br&gt;heter för den planerade lagstiftningen. Antingen bör man ha en vittomfat-&lt;br&gt;tande lag om ”representantskap” omfattande allt annat rättshandlande för&lt;br&gt;annans räkning än fullmakt, eller kan man ha en särreglering för merkanti-&lt;br&gt;la företrädare kompletterad med en särskild reglering av de allmänna&lt;br&gt;mellanmansfrågorna. Eftersom kommittén så gott som helt inskränker sig&lt;br&gt;till ”de yrkesmässiga transaktionerna” (s. 84) kommer även fakultets-&lt;br&gt;nämndens granskning i fortsättningen att inskränkas till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även med denna grundläggande inskränkning i det valda området är&lt;br&gt;detta emellertid enligt fakultetsnämndens uppfattning alldeles för snävt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifråga om agentur överväger kommittén om inte en ny lagstiftning borde&lt;br&gt;omfatta andra än dem som förmedlar varor men finner (s. 91) utan&lt;br&gt;närmare utveckling att gällande rätts inskränkning till varuhandlare bör&lt;br&gt;behållas. Liksom för närvarande vill man heller inte medta inköpsagenter&lt;br&gt;utan inskränker sig till dem som sysslar med försäljning. Vidare inskränks&lt;br&gt;även kommissionärens område till varuomsättning. Slutligen avstår kom-&lt;br&gt;mittén, trots uppfordran därtill i direktiven, från att föreslå en reglering av&lt;br&gt;egenhandlande representanters ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden anser för sin del att det vid en nyreglering rörande&lt;br&gt;kommersiella mellanmän finns anledning att utvidga området till att avse&lt;br&gt;all slags förmedling av både varor och tjänster. Kommissionslagens in-&lt;br&gt;skränkning till lös egendom sammanhänger med att lagen tillkom som i&lt;br&gt;viss mån ett supplement till köplagen, som har just detta område, medan&lt;br&gt;inskränkningen till försäljningsagenter sammanhänger med att bruket av&lt;br&gt;fasta representanter vid lagens tillkomst var väsentligen inskränkt till&lt;br&gt;försälj ningssituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden ser ingen anledning till dessa begränsningar idag. Det&lt;br&gt;framstår vid en nydaning av den kommersiella mellanmansrätten som&lt;br&gt;omotiverat att inskränka lagstiftningen till en så smal sektor som varuhan-&lt;br&gt;delns, när mellanmän i liknande ställning används i affärslivet i stor&lt;br&gt;utsträckning, t. ex. försäkringsverksamhet, transport, marknadsföring och&lt;br&gt;värdepappershandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven avvisar sådana synpunkter med att förslagets bestämmelser&lt;br&gt;kan tillämpas analogiskt. Det är ingen bärkraftig invändning. Dels är det&lt;br&gt;alltid ovisst hur långt en analogi kan sträckas, och ovissheten på detta&lt;br&gt;område är även för närvarande besvärande ifråga om sådana mellanmän&lt;br&gt;som linjeagenter och speditörer. Men framför allt kan tvingande regler i&lt;br&gt;princip inte göras tillämpliga på grund av analogi. Det kan visserligen vara&lt;br&gt;möjligt att nå ett sådant resultat med hjälp av 36 § avtalslagen, men sådana&lt;br&gt;metoder är farliga och gör rätten flytande och osäker. Mellanmän som&lt;br&gt;sysslar med inköp och med förmedling av tjänster av olika slag — även&lt;br&gt;sådant som köp och försäljning av ”programvara” eller andra immateriella&lt;br&gt;”produkter” — blir därmed utan säkert skydd av de tvingande regler som&lt;br&gt;förslaget låter komma varuförsäljningsagenterna till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motiven s. 159 behandlas konsignationsförhållanden, och det osäkra&lt;br&gt;läget beträffande huvudmannens separationsrätt berörs utan att frågan&lt;br&gt;löses. Detta, liksom motsvarande problem vid kommissionärsbolag, hör&lt;br&gt;till det som bör lösas i det vidare arbetet. Här är åter ett skäl mot att nu&lt;br&gt;genomföra en partiell reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska försäkringsbolags riksförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande kommissionslagen, liksom enligt kommitténs förslag,&lt;br&gt;skall objektet för en agents verksamhet, för att omfattas av lagen, vara&lt;br&gt;varor. I betänkandet uttalas dock (sid. 91) att lagförslaget kan tillämpas&lt;br&gt;ähalogt på agenter som sysslar med annat än omsättning av varor och&lt;br&gt;bland exemplen nämns försäkringsagenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsagenter eller, med en mer modern samlingsbeteckning, för- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;säkringsombud är en mycket heterogen grupp med varierande ställning Bilaga 3&lt;br&gt;och yrkesbeteckningar. Gemensamt är att de alla är sysselsatta med an-&lt;br&gt;skaffningsverksamhet inom ett mycket särpräglat område, försäkring, som&lt;br&gt;emellertid består av en mängd olika branscher. Förutom uppgiften att&lt;br&gt;förmedla försäkringsavtal kan skilda slag av ombud i olika branscher ha&lt;br&gt;uppgifter som förmedlare mellan avtalsparterna under försäkringsförhål-&lt;br&gt;landets fortgång. Försäkringsombudens stora betydelse för försäkringens&lt;br&gt;funktioner överhuvud framgår därav att i den tidigare 302 § lagen om&lt;br&gt;försäkringsrörelse (numera 7 kap. 16 § försäkringsrörelselagen) stadgats att&lt;br&gt;styrelsen och verkställande direktören skall övervaka att anskaffning av&lt;br&gt;ansökningar om försäkring sker på ett sätt som överensstämmer med god&lt;br&gt;försäkringssed. Stadgandet har givit upphov till ett slags halvofficiell regle-&lt;br&gt;ring genom att överenskommelser mellan bolagen om anskaffning/mark-&lt;br&gt;nadsföring av försäkringar ingivits till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det rättsområde som nu är aktuellt — och där analogier skulle kunna&lt;br&gt;komma ifråga — rör endast förhållandet mellan vissa agenter/ombud och&lt;br&gt;huvudmannen. Området sammanhänger emellertid med den rättsliga reg-&lt;br&gt;leringen i övrigt av försäkringsombudens ställning och analogier från&lt;br&gt;varuagentområdet blir knappast givande. Riksförbundet har därför inte&lt;br&gt;funnit det meningsfullt att närmare granska och ge synpunkter på kommit-&lt;br&gt;téns förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet vill slutligen erinra om att försäkringsverksamhetskom-&lt;br&gt;mittén bl. a. har att utvärdera försäkringsbolagens nuvarande anskaff-&lt;br&gt;ningsverksamhet främst i vad avser mäklarfrågan men uppdraget är enligt&lt;br&gt;direktiven inte begränsat härtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges speditörförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verksamhet som bedrivs av förbundets medlemmar omfattas nu inte&lt;br&gt;direkt av gällande kommissionslag. Lagen är inte desto mindre av stor&lt;br&gt;betydelse för speditörerna, eftersom dessa till skillnad från de flesta andra&lt;br&gt;näringsidkare just handlar i eget namn men för annans räkning. Det kan i&lt;br&gt;själva verket synas något egendomligt att den grupp av näringsidkare, som&lt;br&gt;mer än någon annan begagnar sig av detta sätt för avtals ingående, inte&lt;br&gt;omfattas av lagens bestämmelser. Anledningen till detta torde bero på att&lt;br&gt;man i samband med framväxten av industrialismen främst koncentrerade&lt;br&gt;sig på varuomsättning. Vid tidpunkten för kommissionslagens tillkomst&lt;br&gt;hade man ännu inte i samma utsträckning uppmärksammat behovet av att&lt;br&gt;i lag reglera tjänster, låt vara att rättsområden som angränsar till spedition&lt;br&gt;— främst transporträtten — ingående reglerats i nationell och internatio-&lt;br&gt;nell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera viktiga avseenden är de problem som behandlas i kommissions-&lt;br&gt;lagen av lika stor betydelse för speditörerna som för kommissionärer,&lt;br&gt;handelsagenter och andra som varaktigt eller tillfälligt representerar annan&lt;br&gt;vid omsättning av varor. Detta gäller i synnerhet bestämmelserna om s. k.&lt;br&gt;kopplad säkerhetsrätt (lagförslagets 22 §, se betänkandet s. 25 samt s.&lt;br&gt;127—129) och avgångsvederlag vid varaktiga uppdrag att företräda annan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid marknadsföring av transporttjänster, t. ex. vid rederiagenturer eller&lt;br&gt;samarbetsavtal med korresponderande speditörer (lagförslagets 29 — 32 §§&lt;br&gt;samt betänkandet s. 26 och s. 129— 155). I viss mån har även bestämmel-&lt;br&gt;serna om självinträde betydelse vid spedition (lagförslagets 45 §). För&lt;br&gt;närvarande råder en betydande rättsosäkerhet i fråga om räckvidden av&lt;br&gt;speditörens s. k. konventionella handpanträtt som intagits i de nordiska&lt;br&gt;speditörvillkoren (numera de s. k. NSAB 1985 § 14). Detta gäller i synner-&lt;br&gt;het förhållandet mellan den kopplade panträtten och konkurslagens åter-&lt;br&gt;vinningsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma rättsosäkerhet gäller i fråga om speditörens rätt till ersättning&lt;br&gt;vid avtalets upphörande i sådana fall när han varaktigt företräder annan&lt;br&gt;vid marknadsföring av transporttjänster. Förbundet vill därför förorda att&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde breddas så att den direkt blir tillämplig inte&lt;br&gt;bara vid ”avsättning av varor” utan även vid marknadsföring av tjänster. I&lt;br&gt;andra hand hemställer förbundet att speditörens rättsställning i nu nämn-&lt;br&gt;da hänseenden klargörs genom auktoritativa uttalanden i lagmotiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa förbundet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KF har i princip inget att invända mot de förändringar som kommittén&lt;br&gt;föreslår ifråga om de rättsförhållanden som rör agenter och de obligations-&lt;br&gt;rättsliga förhållanden som rör kommissionärer. Däremot anser KF det&lt;br&gt;vara en brist, att kommittén utan närmare redovisad utredning föreslår,&lt;br&gt;att lagen endast omfattar försäljning — i agentförhållanden — samt försälj-&lt;br&gt;ning och inköp — i kommissionärsförhållanden — av varor. Kommittén&lt;br&gt;uttalar däremot (s. 91) att lagförslaget kan tillämpas analogt på de agenter&lt;br&gt;som sysslar med annat än omsättning av varor. Kommittén gör ett motsva-&lt;br&gt;rande uttalande (s. 186) i fråga om ensamåterförsäljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt KF:s uppfattning är det önskvärt att dessa frågor närmare utreds.&lt;br&gt;1 det praktiska näringslivet förekommer t. ex. försäljning av tjänster, så-&lt;br&gt;som resor genom resebyråer och möjligen också andra tjänster, av inte&lt;br&gt;obetydlig omsättningsstorlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att lämna dessa verksamheter helt outredda, såsom kommittén gjort, är&lt;br&gt;otillfredsställande. Utövare av sådan näringsverksamhet liksom ensam-&lt;br&gt;återförsäljare och leverantörer till dessa lämnas härigenom i fullständig&lt;br&gt;osäkerhet om vilka rättsregler som gäller för verksamheterna. Denna osä-&lt;br&gt;kerhet förstärks dessutom snarast av kommitténs uttalande om analog&lt;br&gt;lagtillämpning. En del bestämmelser i lagen torde kunna tillämpas analogt&lt;br&gt;medan andra bestämmelser inte lämpar sig för detta. KF föreslår att dessa&lt;br&gt;frågor utreds bättre i det fortsatta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Allmänt om lagens dispositiva natur&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har i 3 § föreslagit att lagens bestämmelser inte skall tillämpas&lt;br&gt;om annat följer av bruk som har utbildats mellan parterna. I motiveringen&lt;br&gt;(s. 99) anges att motsvarande förslag upptagits av köplagsutredningen men&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergivits under överarbetningen av köplagsförslaget. Det framgår inte&lt;br&gt;vad som föranlett kommittén att välja köplagsutredningens lösning. Hov-&lt;br&gt;rätten har ej möjlighet att bedöma om det är mera motiverat att uttryckli-&lt;br&gt;gen uppställa detta undantag för nu ifrågavarande rättsförhållanden än när&lt;br&gt;det gäller köprätten. Hovrätten vill dock framhålla att redan den omstän-&lt;br&gt;digheten att en dylik regel förekommer inom ett rättsområde men inte&lt;br&gt;inom ett närliggande kan föranleda tveksamhet vid tolkningen av avtal&lt;br&gt;inom det senare området. Sådan oklarhet bör uppenbarligen undvikas,&lt;br&gt;särskilt som ”bruk som utbildats mellan parterna” — såsom de av köplags-&lt;br&gt;utredningen redovisade rättsfallen utvisar — kan tillmätas betydelse vid&lt;br&gt;vanlig avtalstolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke ger uttryck åt principen att lagförslaget är dispo-&lt;br&gt;sitivt, dvs. saknar giltighet om annat följer av avtalet eller bruk som har&lt;br&gt;utbildats mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja. I&lt;br&gt;andra stycket sägs att i vissa fall avtal, bruk eller sedvänja likväl inte gäller&lt;br&gt;framför lagen. Vilka bestämmelser som är tvingande framgår av varje&lt;br&gt;särskild paragraf. Det kan konstateras, att de bestämmelser som föreskri-&lt;br&gt;ver att vissa av lagförslagets regler skall vara indispositiva i huvudsak har&lt;br&gt;innebörden att avtal i strid mot lagtexten blir overksamt (22 § 2 st, 23 § 2&lt;br&gt;st, 26 § 3 st, 28 § 3 st, 29 § 3 st). I vad mån lagförslagets materiella regler i&lt;br&gt;dessa fall också bryter gällande handelsbruk eller sedvänja framstår som&lt;br&gt;oklart. Bankinspektionen berör denna fråga ytterligare under 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges industriförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglernas tillämpning när agenten har sitt säte utanför Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många större svenska företag arbetar med agenter huvudsakligen i andra&lt;br&gt;länder än Sverige. Inte sällan innehåller sådana agenturavtal en bestäm-&lt;br&gt;melse om att svensk lag skall tillämpas på avtalsförhållandet. Genomförs&lt;br&gt;kommitténs förslag kommer därför de nya reglerna att bli tillämpliga för&lt;br&gt;en lång rad internationella agenturavtal. Sett ur den synvinkeln är det&lt;br&gt;olyckligt att den svenska lagstiftningen kommer att innehålla ett ganska&lt;br&gt;stort antal tvingande bestämmelser rörande frågor, där internationell av-&lt;br&gt;talspraxis och lagstiftning inte utvecklats i samma riktning eller lika långt&lt;br&gt;som i kommittéförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att svenska företag fortfarande skall kunna hänvisa till svensk lag,&lt;br&gt;men samtidigt befinna sig på jämbördig nivå visavi sina utländska konkur-&lt;br&gt;renter vad avser förpliktelser gentemot agenter bör lagstiftningen innehålla&lt;br&gt;sådana regler att de tvingande reglerna inte måste tillämpas i förhållande&lt;br&gt;till utländska agenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ingående av agenturavtal&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att en motsvarighet till 5 § KommL skall ingå i den&lt;br&gt;nya lagen (40 §). Bestämmelsen innebär att en kommissionär kan anses ha&lt;br&gt;åtagit sig ett uppdrag på grund av passivitet. 1 det avsnitt där bestämmel-&lt;br&gt;sen behandlas (4.9) konstaterar kommittén, att det är ovisst huruvida 5 §&lt;br&gt;KommL är tillämplig på agenter och ännu mera ovisst hur långt den är&lt;br&gt;tillämplig på andra kategorier mellanmän. Härefter uttalar kommittén att&lt;br&gt;en motsvarande bestämmelse bör ha samma omfattning som den nuvaran-&lt;br&gt;de bestämmelsen, dvs. gälla endast för kommissionärer, samt i övrigt&lt;br&gt;ansluta till den gällande bestämmelsen. Likheten mellan den nu gällande&lt;br&gt;och den föreslagna bestämmelsen gör att den av kommittén påtalade&lt;br&gt;ovissheten om bestämmelsens räckvidd består. Det kan inte anses tillfreds-&lt;br&gt;ställande att en lag som avser att reglera agenters rättsställning, lämnar&lt;br&gt;öppet huruvida en agent på samma sätt som en kommissionär kan bli&lt;br&gt;bunden av ett erbjudet uppdrag på grund av passivitet. Om än ovisshet&lt;br&gt;också framgent kan komma att råda om mellanmän över huvud är bundna&lt;br&gt;av en passivitetsregel, bör sålunda åtminstone agentens rättsställning — i&lt;br&gt;likhet med kommissionärens — klargöras i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet Sveriges handelsrepresentanter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingående av agenturavtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundets erfarenhet är att många medlemmar, och då särskilt vid sam-&lt;br&gt;arbete med mindre företag, trots enträgna påstötningar förvägras skriftliga&lt;br&gt;avtal. En lagreglering skulle måhända inskärpa vikten av att kontrakt&lt;br&gt;upprättas med åtföljande reducering av tvistefrågor.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Agentens och kommissionärens skyldigheter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 och 12 §§ kommissionslagen föreslås inte få någon motsvarighet i&lt;br&gt;lagförslaget. Någon ändring i sak är inte avsedd utan skyldigheten att&lt;br&gt;undersöka och reklamera skall följa av kommissionärens allmänna skyl-&lt;br&gt;digheter. Hovrätten förordar emellertid att uttryckliga bestämmelser mot-&lt;br&gt;svarande 11 och 12 §§ upptages i den föreslagna lagen. De är betydelsefulla&lt;br&gt;och motsvaras av bestämmelser inom köprätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens sista punkt skall huvudmannens varor hållas avskilda&lt;br&gt;från andra varor. Bankinspektionen utgår från att den princip som kom-&lt;br&gt;mer till uttryck i bestämmelsen också är tillämplig på fondkommissions-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållanden, fastän ej värdepapper faller under det i bestämmelsen före- Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;kommande begreppet ”varor” (jfr bankinspektionens yttrande under 22 Bilaga 3&lt;br&gt;och 23 §§). Det kan konstateras, att fondkommissionärer inte alltid hållit&lt;br&gt;kunders värdepapper åtskilda från fondkommissionärens eget lager av&lt;br&gt;värdepapper, vilket föranlett ingripanden från bankinspektionens sida.&lt;br&gt;Det förhållandet att bestämmelsen är dispositiv får inte leda till slutsatsen&lt;br&gt;att fondkommissionär till följd av avtal med en kund kan åsidosätta vad&lt;br&gt;som föreskrivs i förevarande lagbestämmelse. Ett sådant avtal skulle,&lt;br&gt;enligt bankinspektionens mening, motverka en sund utveckling av fond-&lt;br&gt;kommissionsverksamheten och föranleda fortsatta ingripanden av bankin-&lt;br&gt;spektionen med stöd av fondkommissionslagen. Bankinspektionen anser&lt;br&gt;att det bör göras en erinran härom i lagens motiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att handelsagenter och kommissionärer uttryckligen&lt;br&gt;åläggs vissa skyldigheter gentemot sin huvudman (lojalitetsplikt, informa-&lt;br&gt;tionsplikt, vårdplikt, försäkringsplikt samt skyldighet att hålla varor av-&lt;br&gt;skilda). Lagens regler föreslås bli dispositiva i förhållandet mellan huvud-&lt;br&gt;man och mellanman. Detta kan vara rimligt i förhållandet mellan två&lt;br&gt;jämnstarka parter eller två näringsidkare. Handelsagentur föreligger enligt&lt;br&gt;förslaget endast om parterna är näringsidkare. Vid kommission däremot&lt;br&gt;kan huvudmannen vara en privatperson som lämnar t. ex. en båt, samlar-&lt;br&gt;föremål, antikviteter eller begagnade kläder till försäljning i kommission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta fall vore det enligt KOVs mening olyckligt om grundläggande&lt;br&gt;skyldigheter för kommissionären avtalades bort till nackdel för huvud-&lt;br&gt;mannen/privatpersonen. Detta gäller särskilt vårdplikten och därmed för-&lt;br&gt;enad skadeståndsskyldighet. KOV anser att det bör övervägas om inte&lt;br&gt;tvingande regler skall införas för nu angivna fall. Eftersom lagen om&lt;br&gt;oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden inte kan tillämpas för att&lt;br&gt;utmönstra avtalsvillkor mellan huvudman och kommissionär är det ange-&lt;br&gt;läget att den föreslagna lagen inte öppnar möjlighet till här åsyftade fri-&lt;br&gt;skrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår i 8 och 43 §§ en allmänt hållen redovisningsplikt&lt;br&gt;för agenter och kommissionärer. När en enskild lämnar föremål till försälj-&lt;br&gt;ning i kommission uppstår ofta problem för denne p. g. a. brister i kommis-&lt;br&gt;sionärens redovisning. Uppdragsgivaren har ett befogat intresse av att&lt;br&gt;redovisningen av medel som influtit vid försäljningen görs både på tydligt&lt;br&gt;sätt och inom en rimlig tid efter uppdragets slutförande. Enligt KOV:s&lt;br&gt;uppfattning bör kommissionärens skyldigheter i dessa avseenden komma&lt;br&gt;till uttryck i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges industriförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens och kommissionärens informationsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till den beskrivning av skyldigheter som åvilar agenten angå-&lt;br&gt;ende kundens kreditvärdighet är det också ändamålsenligt att ange, att det&lt;br&gt;ligger i agentens eget intresse att undersöka kundens kreditvärdighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eftersom agenten bär risken för att avtalet inte uppfylls. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser förbundet det rimligt och sakligt riktigt att behålla kravet i Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66 § kommissionslagen att agenten utan uppskov snabbt skall underrätta&lt;br&gt;huvudmannen om anbud och avtal. Det är av synnerligen stort intresse för&lt;br&gt;huvudmannen att vara tillförsäkrad snabb information härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § andra punkten i förslaget bör därför lyda: ”Särskilt skall han utan&lt;br&gt;oskäligt uppehåll upplysa om anbud som avgetts eller upptagits och avtal&lt;br&gt;som ingåtts”. Genom att införa krav på information ”utan oskäligt uppe-&lt;br&gt;håll” uppnås också parallellitet med kommitténs förslag i 11 § andra&lt;br&gt;stycket om huvudmannens informationsplikt i förhållande till agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges speditörförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagförslagets 43 § föreslås att mottagna medel skall hållas avskilda i likhet&lt;br&gt;med vad som nu gäller för t. ex. advokater. Eftersom en försummelse mot&lt;br&gt;denna regel kan medföra straffansvar är det tveksamt om den föreslagna&lt;br&gt;regeln passar även för sådana näringsidkare som är mindre medvetna om&lt;br&gt;vikten av att noga följa förpliktelsen att hålla redovisningsmedlen avskil-&lt;br&gt;da. Det är m.a. o. betydligt svårare att skapa medvetenhet om detta hos&lt;br&gt;andra näringsidkare än sådana som klart förstår de juridiska distinktioner-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Huvudmannens skyldigheter vid agentur och&lt;br&gt;kommission&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 9§ är allmänt hållen. Den skall ändå kunna läggas till&lt;br&gt;grund för huvudmannens skadeståndsskyldighet. Det kan ifrågasättas om&lt;br&gt;den har någon självständig betydelse vid sidan av 10 och 11 §§. I vaije fall&lt;br&gt;borde 9—11 §§ kunna sammanföras till en gemensam paragraf, där plikter-&lt;br&gt;na enligt 10 och 11 §§ får framstå som exempel på den allmänna skyldighe-&lt;br&gt;ten enligt 9 § att ge hjälp och stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att lagen kan bli tillämplig när enskilda lämnar föremål&lt;br&gt;till försäljning av kommissionär/näringsidkare anser KOV att det bör&lt;br&gt;klargöras att en civil huvudman inte kan åläggas lika långtgående skyldig-&lt;br&gt;heter som en näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har bemödat sig att i jämställdhetens intresse uttrycka skyldig-&lt;br&gt;heter både jor huvudman och mellanman, fastän det bara är mellanmannen&lt;br&gt;som åtagit sig handlingsplikt, medan huvudmannens insatser kommer att&lt;br&gt;avse s. k. borgenärsförpliktelser, eller prestationer som han utger i eget&lt;br&gt;intresse. När det t. ex. i 10 § anges att huvudmannen ”skall tillställa agen-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten material som skäligen erfordras för uppdragets fullgörelse”, verkar det Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;överflödigt; det rör sig om sådant som huvudmannen tillhandahåller i eget Bilaga 3&lt;br&gt;intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9, 10 och 11 §§ används ordet ”skäligen” flitigt i samband med reglering&lt;br&gt;av huvudmannens skyldigheter. Samfundet anser att detta ord är onödigt&lt;br&gt;och bör utgå, annars uppkommer också risk för inte avsedda motsatsslut i&lt;br&gt;andra delar av förslaget där ordet inte förekommer (t. ex. 6 § som reglerar&lt;br&gt;vissa av agentens skyldigheter).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 § regleras huvudmannens skyldighet att lämna underrättelse i vissa&lt;br&gt;fall ”utan dröjsmål” och i andra fall ”utan oskäligt uppehåll”. Såvitt&lt;br&gt;samfundet kan bedöma avses inte någon skillnad vad gäller den tid inom&lt;br&gt;vilken underrättelse skall ske. I så fall bör man använda samma ord. Ett&lt;br&gt;enhetligt begrepp står för övrigt i bättre samklang med förslaget till ny&lt;br&gt;köplag, till vilket lagförslaget anpassats i andra delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motorbranschens riksförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med vissa tvister under senare år mellan återförsäljare och&lt;br&gt;generalagenter på grund av uppsägningar av återförsäljaravtal har från&lt;br&gt;berörda generalagenters sida hävdats att sistnämnda avtal inte är att anse&lt;br&gt;som ensamförsäljningsavtal. Generalagenterna har ansett sig oförhindrade&lt;br&gt;att utse ytterligare återförsäljare inom försäljningsdistriktet trots beståen-&lt;br&gt;de avtal med den ”gamle” återförsäljaren. Från återförsäljarnas sida har i&lt;br&gt;dessa fall hävdats att även om återförsäljaravtalet inte innehåller en ut-&lt;br&gt;trycklig bestämmelse om ensamförsäljningsrätt så måste avtalet i sin hel-&lt;br&gt;het ändå tolkas så att en sådan rätt föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu angivna frågeställningen har såvitt vi känner till inte blivit&lt;br&gt;föremål för rättslig prövning. Med hänsyn till rådande osäkerhet i detta&lt;br&gt;avseende anser vi att den nu föreslagna lagen bör innehålla en bestämmel-&lt;br&gt;se som fastslår att agenten och kommissionären har ensamförsäljningsrätt&lt;br&gt;till huvudmannens produkter såvida inte agentavtalet (kommissionsavta-&lt;br&gt;let) uttryckligen anger motsatsen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Skadeståndsskyldighet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 § första stycket bör uttryckligen anges att skadeståndsskyldighet inträ-&lt;br&gt;der också vid uppsåt. Det kan vidare ifrågasättas om det inte, efter möns-&lt;br&gt;ter från köprätten, bör uppställas en särskild preskriptionstid. Angående&lt;br&gt;utgångspunkten för en sådan tidsfrist kan hänvisas till miljöskadeutred-&lt;br&gt;ningens förslag till tillägg till 3 § preskriptionslagen (SOU 1983:7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 28 § behandlas rätten till skadestånd. Hur detta skall beräknas behand-&lt;br&gt;las kortfattat i motiven på s. 146. Att bestämma skadeståndets storlek kan&lt;br&gt;vara svårt och behov av närmare analys föreligger därför. Det kan nämnas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att näringsidkarens rätt till ersättning vid avbeställning — som har åtmins-&lt;br&gt;tone någon beröringspunkt med det aktuella problemet — behandlas täm-&lt;br&gt;ligen utförligt i förarbetena till den nya konsumenttjänstlagen (SOU&lt;br&gt;1979:36, Prop. 1984/85:110; jfr även SOU 1976:66 s. 184 ff och SOU&lt;br&gt;1984:25 s. 210 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna skadeståndsregeln verkar enkel och lättillämpad, men med&lt;br&gt;hänsyn till mellanmannens möjlighet i många lägen att självständigt hand-&lt;br&gt;la med huvudmannens egendom bör nog beaktas att parterna — även&lt;br&gt;bortsett från uttryckliga självinträden — kan komma i en köprelation,&lt;br&gt;varvid kommitténs likställande av huvudman och mellanman ej kan upp-&lt;br&gt;rätthållas. Situationen kan mötas genom en alternativ skrivning, t. ex.&lt;br&gt;”Såvitt ej annat föranleds av avtal eller särskilda lagbestämmelser ...”.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Provision&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna paragraf har agenten rätt till särskild gottgörelse för inkasso-&lt;br&gt;uppdrag, såvida det inte är avsett att denna ersättning skall ingå i agentens&lt;br&gt;provision. Det förefaller stå mera i överensstämmelse med lagförslagets&lt;br&gt;systematik att i bestämmelsen utelämna det särskilda villkoret för särskild&lt;br&gt;gottgörelse. Bestämmelsen är dispositiv. Har parterna avsett att gottgörel-&lt;br&gt;sen skall ingå i agentens provision är en sådan samstämmig avsikt en del&lt;br&gt;av avtalsinnehållet och gäller därför utan att det behöver anges i lagen.&lt;br&gt;Utmönstras villkoret ur lagtexten kan också följden bli att parterna i större&lt;br&gt;utsträckning än annars ser till att avtalade provisionsvillkor anges i skriftli-&lt;br&gt;ga avtal, varigenom tvister om vad som avsetts skola gälla till viss del kan&lt;br&gt;undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs utredning och förslag om provision verkar bra, dock med viss&lt;br&gt;reservation ifråga om agentens rätt att kontrollera huvudmannens bokfö-&lt;br&gt;ring, 18 § 2 st, en rätt som de sakkunniga inte velat tillstyrka (s. 124 n.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att bestämmelserna om agentens rätt till ersättning efter&lt;br&gt;avtalets upphörande är så klart utformade att de blir lättillämpade och inte&lt;br&gt;ger upphov till onödiga tvister. Regeln i 14 § andra stycket motsvarar inte&lt;br&gt;det önskemålet. Det synes inte heller nödvändigt att ha denna regel. 14 §&lt;br&gt;första stycket ger rätt till provision på avtal som ingås efter uppdragstidens&lt;br&gt;utgång men baseras på anbud som inkommit till huvudmannen eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;agenten under uppdragstiden. Agentens rätt till ersättning därutöver bör i Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;sin helhet regleras i bestämmelserna om avgångsvederlag i 29 §, och följ- Bilaga 3&lt;br&gt;aktligen bör 14 § andra stycket utgå. Som en konsekvens därav kan även&lt;br&gt;tredje stycket i samma paragraf utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet vill framhålla att tredje stycket, som nu föreslås utgå, i sig är&lt;br&gt;ägnat att skapa en onödig oklarhet vid avtalets upphörande. Här föreskrivs&lt;br&gt;att provisionsanspråk från tillträdande agent utan ensamrätt som regel får&lt;br&gt;vika för avgående agents berättigade anspråk på provision på avtal som&lt;br&gt;träffats efter uppdragets upphörande. Däremot lämnar lagtexten ingen&lt;br&gt;ledning för hur en sådan konflikt skall lösas när en agent efterträds av en&lt;br&gt;ny agent med ensamrätt. Därmed föreligger risk för att huvudmannen kan&lt;br&gt;åläggas att betala två gånger för samma tjänst, vilket knappast kan ha varit&lt;br&gt;avsikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges industriförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provisionsnota&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att huvudmannen skall avlämna provisionsnota varje&lt;br&gt;månad. Kommissionslagen anger att sådan nota skall lämnas vaije kvartal.&lt;br&gt;Denna regel infördes 1974. Dessförinnan gällde ett tidsintervall om 6&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet anser inte att de skäl som kommittén anfört för sitt förslag&lt;br&gt;väger särskilt tungt. Att i en normalregel kräva en månatlig redovisning&lt;br&gt;torde inte motsvaras av ett påtagligt praktiskt behov hos agenten, medan&lt;br&gt;det däremot skulle vålla besvär för huvudmannen. Kommissionslagens&lt;br&gt;regel om kvartalsvisa redovisningar bör därför alltjämt gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Granskning av huvudmannens bokföring vid&lt;br&gt;agentur&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 18 § andra stycket har agenten rätt att i vissa fall låta en auktoriserad&lt;br&gt;revisor granska huvudmannens bokföring. Denna tanke har prövats tidiga-&lt;br&gt;re men då förkastats. Kommitténs skäl för att nu införa en sådan rätt&lt;br&gt;framstår inte som övertygande. Det kan vidare ifrågasättas om bestämmel-&lt;br&gt;sen med de rekvisit som uppställs i lagtexten över huvud taget kan få något&lt;br&gt;praktiskt tillämpningsområde; med en tillräcklig insats av tid och resurser&lt;br&gt;kan agenten så gott som alltid få tillgång till uppgifterna på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 betänkandet har ej behandlats hur agenten skall förfara i fall då&lt;br&gt;huvudmannen vägrar att låta agenten utöva rättigheten eller eljest vid&lt;br&gt;oenighet rörande granskningsmöjligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslaget i denna del skall läggas till grund för lagstiftning anser&lt;br&gt;hovrätten att lagtexten bör ha följande utformning: ”Finns det anledning&lt;br&gt;till antagande att uppgifterna i provisionsnotan är oriktiga z väsentligt&lt;br&gt;hänseende, har agenten rätt----denna rätt. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norrköpings tingsrätt: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förstärkning av mellanmannens ställning som förslaget genom sina Biläga 3&lt;br&gt;indispositiva regler innehåller ter sig dock väl långtgående med hänsyn till&lt;br&gt;att här rör sig enbart om rättsförhållandet mellan näringsidkare. Särskilt&lt;br&gt;gäller detta förslagets innehåll i 18 § om en agents rätt till granskning av&lt;br&gt;huvudmannens bokföring. Kommittén har vid sina överväganden (sid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124— 125) funnit möjligheten till editionsföreläggande inte vara tillräcklig&lt;br&gt;och har efter västtysk förebild stannat för en vittgående rätt för agenten till&lt;br&gt;insyn i huvudmannens bokföring. Det kan antas, att en sådan rätt kommer&lt;br&gt;att leda till konflikter, särskilt som insynen inte begränsats till att avse&lt;br&gt;uppgifter om parternas gemensamma förhållanden. Förutsättningen för&lt;br&gt;bokföringsgranskning anges i förslaget till att det finns ”anledning till&lt;br&gt;antagande” att huvudmannens uppgifter i provisionsnotan är oriktiga.&lt;br&gt;Redan ett blankt påstående härom från agentens sida kan befaras leda till&lt;br&gt;granskningsrätt. Lokutionen är inte ovanlig och uttunnas ofta i rättstill-&lt;br&gt;lämpningen. Ett exempel erbjuder 1 § lagen om blodundersökning m. m.&lt;br&gt;vid utredning om faderskap där blodundersökning kan komma till stånd&lt;br&gt;redan då ”anledning förekommer till antagande” att annan haft samlag&lt;br&gt;med modern. Erfarenhetsmässigt sätts i rättstillämpningen kraven mycket&lt;br&gt;lågt för förordnande om blodundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Måhända vore det lämpligt att — om ett indispositivt stadgande skall&lt;br&gt;införas — strama upp bestämmelsen i förslagets 18 § genom krav på att&lt;br&gt;”särskild” anledning till sådant antagande skall föreligga. Ett sådant krav&lt;br&gt;skulle också kunna förebygga de missbruk av bestämmelsen som eljest kan&lt;br&gt;befaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § 2 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rubricerade lagrum föreslår kommittén att agent skall ha rätt att granska&lt;br&gt;huvudmannens bokföring genom en auktoriserad revisor eller en godkänd&lt;br&gt;revisor, om det finns anledning till antagande att huvudmannens uppgifter&lt;br&gt;i provisionsnotan är oriktiga. Rätten får dock inte utövas om uppgifterna&lt;br&gt;kan införskaffas på annat sätt. Den föreslagna bestämmelsen är inte av-&lt;br&gt;sedd att tillämpas på kommissionsförhållanden. Såsom kommittén på-&lt;br&gt;pekar (s. 124) avvisade de kommissionslagstiftningssakkunniga tanken på&lt;br&gt;en bestämmelse som gav rätt att granska huvudmannens bokföring för&lt;br&gt;kontroll av provisionen. Motiveringen var att en sådan rätt skulle få en&lt;br&gt;mer ingripande effekt än som stod i proportion till syftet med den. Bankin-&lt;br&gt;spektionen delar kommitténs uppfattning att kontrollbehovet är stort vid&lt;br&gt;de affärer där agenten inte medverkat men ändå har rätt till provision,&lt;br&gt;företrädesvis vid affärer till vilka agenten har ensamrätt. I likhet med de&lt;br&gt;kommissionslagstiftningssakkunniga finner bankinspektionen emellertid&lt;br&gt;att rätten till insyn i huvudmannens bokföring är av ingripande slag. I&lt;br&gt;betänkandet förekommer ingen analys av de olägenheter som kan upp-&lt;br&gt;komma för huvudmannen om en rätt till insyn i bokföringen genomförs&lt;br&gt;och därför inte heller någon diskussion om lämpligaste sättet att begränsa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana olägenheter. Förslaget synes inte ge betryggande garanti för att ej Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;affärshemligheter kan komma att röjas till skada för huvudmannen. Det Bilaga 3&lt;br&gt;förhållandet att det är en revisor som — på agentens uppdrag — går&lt;br&gt;igenom bokföringen torde sålunda inte kunna hindra att ömtålig s. k.&lt;br&gt;överskottsinformation kommer agenten till del. Av angivna skäl är bankin-&lt;br&gt;spektionen inte beredd att tillstyrka förslaget i den utformning detta fått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs utredning och förslag om provision verkar bra, dock med viss&lt;br&gt;reservation ifråga om agentens rätt att kontrollera huvudmannens bokfö-&lt;br&gt;ring, 18 § 2 st, en rätt som de sakkunniga inte velat tillstyrka (s. 124 n).&lt;br&gt;Enligt fakultetsnämndens uppfattning vore det mer rationellt med en&lt;br&gt;bevisbörderegel som ändå skulle tvinga huvudmannen att lägga fram bok-&lt;br&gt;föringen därest agenten har berättigade tvivel om dess riktighet, jfr s. 125&lt;br&gt;m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet Sveriges handelsrepresentanter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till redovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet noterar med tillfredsställelse att regler om granskning införs.&lt;br&gt;Tvister om redovisningens riktighet är vanligt förekommande och edi-&lt;br&gt;tionsföreläggandet har ofta ett begränsat värde eftersom huvudmannen&lt;br&gt;många gånger väljer att endast redovisa det han vill redovisa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna för hur kostnaderna för granskningen skall fördelas borde&lt;br&gt;emellertid preciseras. Kommittén gör här en allmän hänvisning till vad&lt;br&gt;som gäller enligt 18 kap. rättegångsbalken om rättegångskostnader. Det&lt;br&gt;torde innebära att kostnaderna för granskningen kan jämkas alltefter hur&lt;br&gt;mycket av redovisningsunderlaget som undanhållits agenten. Om endast&lt;br&gt;en mindre del undanhållits kan agenten t.o. m. få bära hela kostnaden.&lt;br&gt;Mer lättillämpbart vore om det fastslogs att huvudmannen som huvudre-&lt;br&gt;gel får bära kostnaden om agenten haft fog för sin begäran. Huvudmannen&lt;br&gt;är vidare den som i allmänhet närmast har tillgång till revisionshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagmotiven bör preciseras innebörden av villkoret att uppgifterna inte&lt;br&gt;skall gå att införskaffa på annat sätt, eventuellt genom att man inskjuter&lt;br&gt;orden ”med lätthet” mellan orden ”uppgifterna” och ”kan”. Regeln kan&lt;br&gt;annars tolkas som förfrågningar hos kunder och får då ett begränsat värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen auktoriserade revisorer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandets omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FAR finner att det område där FAR principiellt avger yttranden berörs&lt;br&gt;endast av ett förslag i betänkandet, nämligen i 18 § 2 st, där agent i vissa&lt;br&gt;fall ges rätt att genom auktoriserad eller godkänd revisor granska huvud-&lt;br&gt;mannens bokföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FAR:s ställningstagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FAR tillstyrker förslaget till 18 § 2 st.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FAR tar i övrigt inte ställning till betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska revisorsamfundet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundets yttrande inskränkes till att avse lagförslagets § 8. I denna&lt;br&gt;paragraf stadgas, att om det finns anledning till antagande att huvudman-&lt;br&gt;nens uppgifter i provisionsnotor är oriktiga har agenten rätt att granska&lt;br&gt;huvudmannens bokföring genom en auktoriserad eller godkänd revisor.&lt;br&gt;Samfundet tillstyrker förslaget i denna del. Regeln måste dock förstärkas&lt;br&gt;genom tvångsåtgärder gentemot huvudmannen i den mån denne inte&lt;br&gt;frivilligt låter den auktoriserade eller godkände revisorn ta del av räken-&lt;br&gt;skaperna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Retentionsrätt m. m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår inte om kommittén avsett att retentionsrätten enligt 22 § skall&lt;br&gt;ställas i relation till storleken av agentens fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten bör i 23 §:ns fall ha rätt att inom kortare tid än tre månader&lt;br&gt;försälja sådana varor som är utsatta för förstörelse eller förskämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 och 23 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angivna paragrafer ger agenten/kommissionären rätt att innehålla viss&lt;br&gt;egendom som tillhör huvudmannen (22 §) samt att sälja de varor som&lt;br&gt;innehållits (23 §), om inte huvudmannen betalar provision eller annan&lt;br&gt;ersättning. Det är att märka att retentionsrätten föreslås kunna utövas i&lt;br&gt;flera slag av egendom än försäljningsrätten. Sålunda skall retentionsrätt&lt;br&gt;kunna utövas i varor, prover, mönster och handlingar, medan försäljnings-&lt;br&gt;rätten är inskränkt till varor. Utanför begreppet varor faller uppenbarligen&lt;br&gt;värdepapper (jfr betänkandet s. 90), medan sådana däremot är att anse&lt;br&gt;som handlingar. Följden blir att retentionsrätt skulle kunna utövas i värde-&lt;br&gt;papper men att försäljning av de innehållna värdepapperen inte får ske.&lt;br&gt;Kommittén konstaterar (s. 128), att en retentionsrätt i många fall kan bli&lt;br&gt;verkningslös om den inte sammankopplas med en försäljningsrätt. Det&lt;br&gt;kan ifrågasättas om det finns sakliga skäl att inskränka försäljningsrätten&lt;br&gt;på det sätt som skett i förslaget. En möjlighet vore att låta försäljningsrät-&lt;br&gt;ten omfatta varor och annan egendom som normalt är föremål för omsätt-&lt;br&gt;ning. Därmed torde det bli möjligt också för t. ex. fondkommissionär att&lt;br&gt;utöva en försäljningsrätt i innehållna värdepapper. Om en sådan möjlighet&lt;br&gt;skulle övervägas, bör uppmärksammas att reglerna om kommission i&lt;br&gt;förslaget överhuvudtaget ej avser inköp eller försäljning av värdepapper&lt;br&gt;(jfr 2 §). Eventuellt kan därför ytterligare justering av lagtexten vara på-&lt;br&gt;kallad. — Bankinspektionen förordar att här aktualiserade frågor görs till&lt;br&gt;föremål för ytterligare prövning under departementsbehandlingen av för-&lt;br&gt;slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska bankföreningen: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen har emellertid invändningar mot lagförslaget på en vä- Bilaga 3&lt;br&gt;sentlig punkt, nämligen följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenter och kommissionärer föreslås få en indispositiv retentionsrätt i&lt;br&gt;varor, pengar m.m., med en — likaledes indispositiv — rätt att efter tre&lt;br&gt;månader sälja eller tillgodogöra sig det innehållna. Bankföreningen kan&lt;br&gt;inte godta dessa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den egendom, som skulle komma att omfattas av den föreslagna reten-&lt;br&gt;tionsrätten kan antas vara sådan som ofta skulle vara omfattad av foretags-&lt;br&gt;inteckningar i kommittentens verksamhet. Den tvingande retentionsrätten&lt;br&gt;skulle i vissa fall kunna avsevärt minska värdet på sådana inteckningar.&lt;br&gt;Bankföreningen har under senare tid funnit sig ha anledning att med allt&lt;br&gt;större styrka reagera mot förslag som negativt påverkar foretagsinteck-&lt;br&gt;ningarnas värde. En stor del av näringslivets kreditförsörjning står och&lt;br&gt;faller med just företagsinteckningar och det värde de har. Företagsinteck-&lt;br&gt;ningarna har nämligen kommit att bli en utomordentligt viktig form for&lt;br&gt;kreditsäkerhet i näringslivet. Genom kommitténs förslag skulle skapas en&lt;br&gt;dold rätt för kommissionären, om vilken en kreditgivare i allmänhet inte&lt;br&gt;kunde ha någon kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av det anförda avvisar bankföreningen förslaget angående&lt;br&gt;en retentionsrätt för kommissionären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska sparbanksföreningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att handelsagenter och kommissionärer skall vara&lt;br&gt;tillförsäkrad retentionsrätt. Bestämmelserna härom avviker på flera punk-&lt;br&gt;ter från de nu gällande reglerna i kommissionslagen om panträtt och&lt;br&gt;retentionsrätt. Två särskilt framträdande skillnader är att en uppdragsta-&lt;br&gt;gare enligt förslaget får en generell rätt att innehålla egendom som härrör&lt;br&gt;från alla uppdrag av en och samma huvudman, s. k. kopplad säkerhetsrätt,&lt;br&gt;och att bestämmelserna föreslås bli tvingande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanksföreningen konstaterar att den föreslagna retentionsrätten av-&lt;br&gt;ser huvudmannen tillhörig egendom som kan ingå i foretagsintecknad&lt;br&gt;näringsverksamhet. De föreslagna tvingande reglerna kan således i vissa&lt;br&gt;fall komma att urholka företagshypotekets värde som kreditsäkerhet. Det-&lt;br&gt;ta måste från banksynpunkt anses betänkligt. Sparbanksföreningen är&lt;br&gt;därför inte beredd att tillstyrka förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska fondhandlareföreningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att de nuvarande bestämmelserna om pant- eller&lt;br&gt;retentionsrätt för en uppdragstagare utbytes mot enbart rententionsrätt.&lt;br&gt;Denna föreslås dock samtidigt bli i väsentliga avseenden förstärkt i jämfö-&lt;br&gt;relse med nuvarande utformning, bl. a. genom att den kombineras med&lt;br&gt;försäljningsrätt. Fondhandlareföreningen har förståelse för det efter dessa&lt;br&gt;linjer konstruerade lagförslaget och motivern härför, men vill dock föreslå&lt;br&gt;att man för fondkommissionsrörelse ändrar bestämmelserna så att säker-&lt;br&gt;hetsrätten där får den starkare karaktären av panträtt. Detta kan ske&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom att särskilda regler av denna innebörd tillföres fondkommissions- Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;lagen. Den allmänna, nu aktuella kommissionslagstiftningen skulle alltså Bilaga 3&lt;br&gt;inte beröras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden for fondhandlareföreningens förslag är särskilt den att den i&lt;br&gt;betänkandet uppställda fristen om tre månader från förfallodagen, innan&lt;br&gt;försäljning får äga rum, inte alls är anpassad till den korta likvidtid som i&lt;br&gt;allmänhet gäller för fondaffärer eller till värdepappershandelns behov av&lt;br&gt;flexibilitet i förhållande till börskursernas utveckling. Inom fondhandeln&lt;br&gt;finns ett legitimt intresse av möjlighet till snabb avveckling av förfallna&lt;br&gt;men ej reglerade fordringar, om kursutvecklingen föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt sett skulle det dessutom vara mest tillfredsställande, om en för&lt;br&gt;parterna så viktig och så känslig fråga som den om eventuell pantrealisa-&lt;br&gt;tion blir föremål för reglering lagstiftningsvägen hellre än att överlämnas&lt;br&gt;till avtalsmässiga lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Fondhandlareföreningen får därför föreslå att frågan om infö-&lt;br&gt;rande av fondkommissionslagen av särskilda bestämmelser om panträtt&lt;br&gt;tages upp till behandling.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Upphörande av tidsbestämt avtal och&lt;br&gt;uppsägning&lt;br&gt;Göta hovrätt:&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Enligt 26 § har agenten rätt till sex månaders uppsägningstid, en rätt som&lt;br&gt;han inte kan avstå ifrån. Det förhållandet att bestämmelsen är tvingande&lt;br&gt;borde inte hindra att agenten — sedan uppsägning väl skett — med&lt;br&gt;bindande verkan träffar överenskommelse med huvudmannen om att&lt;br&gt;deras samarbete skall upphöra inom en kortare tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms handelskammare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 26 § innebär att uppsägningstiden alltid skall vara minst&lt;br&gt;sex månader oavsett hur lång tid avtalet varat. Enligt Handelskammarens&lt;br&gt;mening är det inte rimligt att på detta sätt jämställa de långvariga uppdra-&lt;br&gt;gen med dem som av olika skäl avslutas efter förhållandevis kort tid.&lt;br&gt;Kommissionslagens bestämmelse om en månads uppsägningstid för de&lt;br&gt;uppdrag som varat kortare tid än ett år bör därför behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare uttrycks bestämmelsens tvingande karaktär på ett märkligt sätt.&lt;br&gt;Om parterna vid tidpunkten för uppsägning är överens om att avtalet skall&lt;br&gt;upphöra omedelbart kan knappast något behov av rättsskydd för agenten&lt;br&gt;föreligga. Bestämmelsen bör därför utformas i överensstämmelse med&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse i 29 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen följer bl. a. att ett agenturavtal som gäller tills vidare kan&lt;br&gt;bringas att upphöra efter en uppsägningstid på sex månader. Agenten kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte med bindande verkan avstå från denna rätt till uppsägningstid. Be-&lt;br&gt;stämmelserna är enligt 47 § tillämpliga också på kommissionsavtal om&lt;br&gt;dessa är varaktiga. Genom den föreslagna hänvisningen i fondkommis-&lt;br&gt;sionslagen till förevarande lag skulle bestämmelserna också kunna komma&lt;br&gt;att bli tillämpliga på fondkommissionsförhållanden av varaktigt slag. En&lt;br&gt;huvudtyp av sådana varaktiga förhållanden utgör de uppdrag där huvud-&lt;br&gt;mannen till fondkommissionären överlämnat förvaltningen av en värde-&lt;br&gt;pappersportfölj och där fondkommissionären tills vidare får ur portföljen&lt;br&gt;göra de försäljningar eller till portföljen göra de förvärv som han finner&lt;br&gt;ändamålsenliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen finner skäl att först ta upp frågan om paragrafen har&lt;br&gt;en absolut tvingande karaktär eller om vad som föreskrivs kan brytas av&lt;br&gt;handelsbruk eller annan sedvänja. Frågan är av betydelse i detta samman-&lt;br&gt;hang därför att det kan anses vara stadgad praxis att en kund (en huvud-&lt;br&gt;man) till fondkommissionär omedelbart får avbryta kundförhållandet.&lt;br&gt;Enligt paragrafens ordalydelse kan inte agenten med bindande verkan&lt;br&gt;avstå från sin rätt till uppsägningstid; han kan alltså inte avtala bort den.&lt;br&gt;Däremot sägs inget om att också handelsbruk eller sedvänja på området&lt;br&gt;skulle vara utan verkan. Enligt 3 § lagförslaget är en uttrycklig föreskrift&lt;br&gt;härom nödvändig för att lagförslagets regler skall gälla före handelsbruk&lt;br&gt;och sedvänja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen är emellertid tveksam till om kommittén verkligen&lt;br&gt;avsett att — såsom en bokstavstolkning ger vid handen — handelsbruk och&lt;br&gt;sedvänja skall ha företräde framför lagförslagets regler i ett fall som detta,&lt;br&gt;där en reglering ansetts så angelägen att partsviljan inte tillåts påverka&lt;br&gt;rättsförhållandet. I det avsnitt där lagförslagets förhållande till avtal samt&lt;br&gt;till handelsbruk och annan sedvänja berörs (4.8) behandlas inte här aktua-&lt;br&gt;liserad aspekt särskilt, men intrycket av framställningen är närmast att en&lt;br&gt;tvingande regel skall ha företräde framför både avtal och praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda anser bankinspektionen det vara påkal-&lt;br&gt;lat att innebörden av en tvingande regel av förevarande typ närmare&lt;br&gt;klarläggs, antingen genom ett bestämt ställningstagande i den fortsatta&lt;br&gt;behandlingen av förslaget eller genom ett förtydligande av lagtexten. Skul-&lt;br&gt;le ett sådant klarläggande ge vid handen att regeln är absolut tvingande — i&lt;br&gt;den mening bankinspektionen lagt i detta begrepp härovan — avstyrker&lt;br&gt;bankinspektionen bestämt att bestämmelerna i paragrafen görs indisposi-&lt;br&gt;tiva mot huvudmannen i en sådan utsträckning att också fondkommissio-&lt;br&gt;närsförhållanden berörs härav. Bankinspektionen anser det nämligen vara&lt;br&gt;klart olämpligt att en huvudman vid portföljförvaltning av det slag som&lt;br&gt;nämnts i det föregående skulle vara förhindrad att med omedelbar verkan&lt;br&gt;återkalla uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget inför några nya regler om agenturförhållandets upphörande. Om&lt;br&gt;parterna slutit ett tidsbestämt avtal men i samförstånd fortsätter sitt&lt;br&gt;samarbete, övergår avtalet enligt 25 § till ett tillsvidareavtal, vilket enligt&lt;br&gt;den tvingande 26 § 3 st. skall medföra en uppsägningstid på sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln förefaller att kunna få bryska konsekvenser för en huvudman som&lt;br&gt;engagerat agenten på kort tid och tillåter ett visst överdrag t. ex. för&lt;br&gt;slutförande av en viss uppgift. Mer välavvägd synes den motsvarande&lt;br&gt;regeln i 26 § 1 st. om samma rättsföljd av att ett tidsbestämt avtal förlängts&lt;br&gt;två gånger; i sådana fall bör huvudmannen vara väl medveten om förhål-&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25-26$&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En minsta uppsägningstid om sex månader är väl motiverad och bör&lt;br&gt;införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid verkar förlängningsmekanismen i 26 § svårtillämpad och&lt;br&gt;oklarhet kan uppkomma om det är ett gammalt avtal som förlängts eller ett&lt;br&gt;nytt avtal som ingåtts. Det är därför samfundets uppfattning att man&lt;br&gt;istället bör, i likhet med de skyddsregler som finns på andra områden&lt;br&gt;(t. ex. inom hyresrätten), införa en föreskrift om att uppsägning alltid&lt;br&gt;måste ske när avtalsförhållandet varat en viss tid (t. ex. ett år). Uppsäg-&lt;br&gt;ningstiden bör på det sätt kommittén föreslår alltid vara minst sex måna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av lagförslagets bestämmelser avses bli tvingande till agenters&lt;br&gt;förmån. Här används emellertid olika formuleringar för att markera en&lt;br&gt;bestämmelses indispositiva karaktär. Detta leder till vissa oklarheter. I&lt;br&gt;29 § framgår t. ex. att agenten kan avstå från sin rätt till avgångsvederlag&lt;br&gt;efter uppsägningen. Denna möjlighet anges inte i 26 § som föreskriver viss&lt;br&gt;minsta uppsägningstid. Här bör en enhetligare formulering eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motorbranschens riksförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägningstid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår en indispositiv bestämmelse, varigenom agenten till-&lt;br&gt;försäkras en uppsägningstid om sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från bilbranschens sida, anser vi att sex månader är en alldeles för kort&lt;br&gt;uppsägningstid. Som framgår av bifogade rekommendation har MRF och&lt;br&gt;Bilindustriföreningen enats om en minsta uppsägningstid av 12 månader&lt;br&gt;inom bilbranschen. Vissa återförsäljaravtal har sedermera ändrats i enlig-&lt;br&gt;het härmed. Vid fastställandet av denna uppsägningstid har organisatio-&lt;br&gt;nerna bl. a. tagit hänsyn till att det i praktiken oftast tar längre tid än sex&lt;br&gt;månader att friställa anställd personal, att verksamhet inom bilbranschen&lt;br&gt;ofta är förenad med betydande investeringar och att det tar tid att avveckla&lt;br&gt;reklamationsanspråk på nya produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom den föreslagna lagen föreslås bli analogt tillämplig på ensam-&lt;br&gt;återförsäljaravtal, hemställer vi om att motiven till lagstiftningen utformas&lt;br&gt;på sådant sätt att det klart framgår att det i andra affärsförhållanden än&lt;br&gt;handelsagenturer kan vara befogat med längre uppsägningstid än sex må-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges industriförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägningstid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att uppsägningstiden för tillsvidareavtal — och där-&lt;br&gt;med likställda avtal — generellt skall vara 6 månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förbundets uppfattning är det felaktigt att jämställa avtal av&lt;br&gt;kortare varaktighet med sådana som löper under en längre tid. Såväl&lt;br&gt;kommissionslagen som flertalet utländska motsvarigheter till denna lag-&lt;br&gt;stiftning differentierar uppsägningstiden med hänsyn till uppdragets var-&lt;br&gt;aktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte vara skäligt att stadga 6 månaders uppsägningstid för ett&lt;br&gt;uppdrag som bara varat några månader. Kommissionslagens regel om en&lt;br&gt;månads uppsägningstid for uppdrag som varat kortare tid än ett år bör&lt;br&gt;därför behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges handelsagenters förbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt viktigt är att kommittén föreslår ett liknande skydd för handels-&lt;br&gt;agenten och kommissionären som sedan länge är introducerat i flera&lt;br&gt;länder på den europeiska kontinenten. Det gäller minsta uppsägningstid&lt;br&gt;och ersättning vid ett agenturavtals upphörande. Likartade regler i länder&lt;br&gt;med omfattande handelsförbindelser med varandra underlättar på ett&lt;br&gt;önskvärt sätt handeln dem emellan.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Hävning och frånträdande i förtid&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 och 28 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de föreslagna reglerna om avtalets upphörande förekommer två institut&lt;br&gt;med i sak samma innebörd, nämligen hävning och rätt att (när vägande&lt;br&gt;skäl föreligger) frånträda ett avtal i förtid. Enligt bankinspektionens me-&lt;br&gt;ning skulle lagtexten kunna förenklas genom att bara ett begrepp kom till&lt;br&gt;användning. En förebild kunde vara hävningsbestämmelserna i jordabal-&lt;br&gt;ken, enligt vilken hävning kan förekomma både vid avtalsbrott och i andra&lt;br&gt;fall (jfr JB 4:19). Sålunda kunde föreslagna 27 § 2 st. 1 p. ersättas med&lt;br&gt;”Vardera parten får även i annat fall häva antalet om vägande skäl på-&lt;br&gt;kallar detta” och det i paragrafen förekommande institutet ”förtida från-&lt;br&gt;träda” utmönstras ur lagtexten; dennas sakliga innehåll skulle därigenom&lt;br&gt;inte förändras. På motsvarande sätt kunde 28 § justeras med bevarande av&lt;br&gt;dess sakliga innehåll. Enklaste sättet vore att i 28 § 2 st. 2p. byta ut&lt;br&gt;”frånträder ett avtal i förtid” mot ”häver ett agenturavtal” och i övrigt ur&lt;br&gt;paragrafen eliminera det onödiggjorda begreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klar förbättring är att principen om väsentlighet som förutsättning för&lt;br&gt;hävning skall gälla ömsesidigt (27 §). Fakultetsnämnden avstyrker däremot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den föreslagna möjligheten att häva utan ersättningsskyldighet på grund av Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;diverse ”vägande skäl” från sjukdom till myndighetsingripande (27 § jfrd Bilaga 3&lt;br&gt;med 28 § 1 st.). En så disparat grupp av ursäkter för bristande fullgörande&lt;br&gt;kan enligt fakultetsnämnden inte lämpligen hanteras i en enhetlig regel om&lt;br&gt;ansvarsfritt frånträdande utan skulle snarare motivera en principiell er-&lt;br&gt;sättningsskyldighet, eventuellt modifierad av en särskild jämkningsmöjlig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med detta observeras att motpartens konkurs inte längre skall&lt;br&gt;vara automatisk upphörsgrund utan bedömas enligt den nyss nämnda&lt;br&gt;regeln om frånträdande på grund av vägande skäl. Om huvudmannen går i&lt;br&gt;konkurs förlorar han enligt konkursrättsliga regler genast rådigheten över&lt;br&gt;sin egendom, inklusive den som finns hos agenten eller kommissionären.&lt;br&gt;Men enligt den föreslagna regeln blir det beroende på mellanmannens&lt;br&gt;frånträdande om uppdraget skall upphöra. Man kan alltså få situationer&lt;br&gt;där uppdraget kvarstår fastän rådigheten upphört, varvid mellanmannen&lt;br&gt;endast synes kunna rättshandla enligt reglerna om extinktion (fakultets-&lt;br&gt;nämnden bortser från den ändå gällande regeln om rättshandlingar för att&lt;br&gt;skydda huvudmannen från förlust). Det förefaller att vara en olämplig&lt;br&gt;lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här föreslås bl. a. en rätt för huvudmannen att i förväg frånträda ett&lt;br&gt;tidsbestämt avtal vid egna beslutade förändringar i verksamheten. Detta&lt;br&gt;kan orsaka rättsförluster för i första hand agenter men också — genom att&lt;br&gt;kommissionslagen får betydelse för näraliggande områden — för andra&lt;br&gt;mellanmän. En lång avtalstid avtalas ofta för att skydda mellanmannen&lt;br&gt;när han gör betydande investeringar för sitt uppdrag. Här bör noteras att&lt;br&gt;den nu gällande regeln om rätt till ersättning för förluster i vissa investe-&lt;br&gt;ringar skall utgå enligt betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och för sig måste en huvudman ha rätt att lägga ned produktion av en&lt;br&gt;vara som kanske medför betydande förluster även om han ingått ett&lt;br&gt;agenturavtal för avsättningen av densamma. En skälig ersättning till agen-&lt;br&gt;ten för att avtalet upphör i förtid, sannolikt motsvarande det negativa&lt;br&gt;kontraktsintresset, bör emellertid vara en del av den nedläggningskostnad&lt;br&gt;han i ett sådant fall får bära. Härvid bör beaktas att också agenten kan ha&lt;br&gt;ingått kontraktsenliga förpliktelser exempelvis i förhållande till under-&lt;br&gt;agenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges speditörförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagförslagets 27 § ges en part rätt att häva ett agenturavtal i förtid ”om&lt;br&gt;vägande skäl påkallar detta”. Förbundet anser att en sådan hävningsrätt&lt;br&gt;kan vara befogad, men att ersättning bör kunna utgå till den andre parten&lt;br&gt;om omständigheterna skäligen talar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Avgångsvederlag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Stockholms handelskammare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelskammaren har i och för sig inget att erinra mot bestämmelserna&lt;br&gt;om avgångsvederlag (29 §). Handelskammaren vill dock vända sig mot&lt;br&gt;uttalandena i motiven att schablonregeln om sex månader skall tillämpas i&lt;br&gt;merparten fall. Särskilt när det gäller kortare avtalsförhållanden kan det&lt;br&gt;många gånger finnas anledning att avgångsvederlaget minskas eller helt&lt;br&gt;uteblir.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ändring som partsrepresentanter ansett särskilt angelägen är ersättan-&lt;br&gt;det av efterprovision med s. k. avgångsvederlag av kontinental modell,&lt;br&gt;dvs. en ersättning som skall grundas inte på förlorad provision utan på&lt;br&gt;värdet av en kundkrets som tillförts huvudmannen. Teorierna förefaller&lt;br&gt;dock att växla — kommittén nämner t. ex. att avgångsvederlaget i österri-&lt;br&gt;kisk rätt minskar med uppdragstiden medan det ökar i italiensk rätt! —&lt;br&gt;och skillnaden gentemot efterprovision blir nog större i teorin än i prakti-&lt;br&gt;ken, ty bortsett från att avgångsvederlaget i avsaknad av utredning presu-&lt;br&gt;meras vara betydligt högre, tillämpas i båda fallen en utredning grundad&lt;br&gt;på normalprovision. En sådan ändring kan genomföras också inom ramen&lt;br&gt;för nuvarande regler. Om man emellertid, för uppnående av rättslikhet&lt;br&gt;eller av andra skäl anser sig vilja nu formellt anpassa svensk rätt till det&lt;br&gt;kontinentala systemet, förefaller förslagets 29 § om avgångsvederlag vara&lt;br&gt;väl avvägd. Fakultetsnämnden instämmer också i att regeln om ersättning&lt;br&gt;för onyttiga investeringar är svårtillämpad och väl kan slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgångsvederlag bör förutsätta att agenten vid avtalets upphörande ger&lt;br&gt;huvudmannen tillgång till information om kunderna (kundregister m. m.).&lt;br&gt;Detta borde kanske framhållas i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna reglerna om avgångsvederlag utgör en väsentlig förbättring&lt;br&gt;av nu gällande rätt. Till skillnad från efterprovision beräknas avgångsve-&lt;br&gt;derlaget med hänsyn till de provisioner som utgått under tiden före avta-&lt;br&gt;lets upphörande. Därmed är det lättare för parterna att beräkna och&lt;br&gt;kontrollera agentens vederlag och vidare kan detta fastställas genast vid&lt;br&gt;avtalets upphörande. Sammantaget leder detta till en snabb reglering av&lt;br&gt;parternas mellanhavanden vid avtalets upphörande. Ett ytterligare skäl för&lt;br&gt;avgångsvederlag är också att det står i bättre samklang med vad som gäller&lt;br&gt;internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet vill emellertid ifrågasätta om agentens rätt till avgångsveder-&lt;br&gt;lag skall vara så knuten till huvudmannens subjektiva situation som anges&lt;br&gt;på sidan 151 — 152 i betänkandet. Agenten bör vara berättigad till av-&lt;br&gt;gångsvederlag på grund av sitt nedlagda arbete om han skapat något som&lt;br&gt;typiskt sett är att anse som ett bestående värde för huvudmannen i form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya kunder eller ökad försäljning till den befintliga kundkretsen, och detta Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;bör gälla även om huvudmannen bestämt sig for att avveckla verksamhe- Bilaga 3&lt;br&gt;ten i samband med att agenturforhållandet upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motorbranschens riksförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning för investeringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att nuvarande bestämmelse om rätt till ersättning for&lt;br&gt;investeringar tas bort (sid. 154). Eftersom det i allmänhet rör sig om&lt;br&gt;relativt stora investeringar inom bilbranschen och då den föreslagna lagen&lt;br&gt;föreslås bli analogt tillämplig på ensamförsäljningsavtal, anser vi att be-&lt;br&gt;stämmelsen bibehålls, eftersom vi inte ser någon möjlighet att lösa denna&lt;br&gt;fråga avtalsvägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges industriförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga kritiska principiella synpunkter kan i och för sig anföras mot en&lt;br&gt;rätt till avgångsvederlag vid avtals upphörande. Med hänsyn till den&lt;br&gt;utformning betänkandet fått i detta avseende accepterar dock förbundet&lt;br&gt;kommitténs förslag med följande kommentarer och hemställan om änd-&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att krav på avgångsvederlag skall framställas inom&lt;br&gt;ett år från avtalets upphörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anför själv att praktiska skäl talar för att tidsfristen görs&lt;br&gt;kortare än ett år och anför egentligen inte något hållbart argument för en&lt;br&gt;ettårsfrist. Eftersom det enda som krävs av agenten eller kommissionären&lt;br&gt;är att han meddelar huvudmannen att han har för avsikt att begära&lt;br&gt;avgångsvederlag bör fristen kortas avsevärt. Med det ringa krav som&lt;br&gt;härvidlag ställs på agenten ifråga om meddelandets innehåll kan en 3&lt;br&gt;månader lång frist inte leda till några nackdelar för honom. För huvud-&lt;br&gt;mannen skulle det emellertid innebära en påtaglig fördel att så tidigt som&lt;br&gt;möjligt få reda på eventuella krav på avgångsvederlag från agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På sidan 155 överst uttalar kommittén sin uppfattning om hur den ser&lt;br&gt;på smärre normala investeringar i förhållande till avgångsvederlaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet anser det klart motiverat att den särskilda rätten till ersätt-&lt;br&gt;ning för investeringar slopas. Det åsyftade uttalandet från kommittén&lt;br&gt;speglar enligt förbundets uppfattning dock inte på ett korrekt sätt hur&lt;br&gt;smärre normala investeringar bör behandlas från ersättningssynpunkt, när&lt;br&gt;en så pass omfattande rätt till avgångsvederlag föreslås. Kostnaderna för&lt;br&gt;smärre normala investeringar bör inte få föranleda ersättningsanspråk&lt;br&gt;utöver avgångsvederlaget, utan bör bäras av agenten som ett led i hans&lt;br&gt;affärsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istället för vad kommittén anfört bör därför av motiven framgå att med&lt;br&gt;hänsyn till hur bestämmelserna om avgångsvederlag utformats skall ersätt-&lt;br&gt;ning för smärre normala investeringar i regel anses vara omfattad av&lt;br&gt;sistnämnda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges handelsagenters förbund: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt viktigt är att kommittén föreslår ett liknande skydd for handels- Btlaga 3&lt;br&gt;agenten och kommissionären som sedan länge är introducerat i flera&lt;br&gt;länder på den europeiska kontinenten. Det gäller minsta uppsägningstid&lt;br&gt;och ersättning vid ett agenturavtals upphörande. Likartade regler i länder&lt;br&gt;med omfattande handelsförbindelser med varandra underlättar på ett&lt;br&gt;önskvärt sätt handeln dem emellan.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Agentens behörighet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KOV tillstyrker utredningens förslag till ändring i hemförsäljningslagen.&lt;br&gt;Det är från konsumentsynpunkt en förbättring att hemförsäljningslagens&lt;br&gt;regler om behörighet blir gällande även då handelsagenter och handelsre-&lt;br&gt;sande träffar sådana avtal som avses i hemförsäljningslagen. En konsu-&lt;br&gt;ment som erbjuds att träffa avtal genom hem- eller telefonförsäljning kan&lt;br&gt;inte förväntas skilja mellan olika slags mellanmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i övrigt angår utredningens förslag avseende handelsagentur har&lt;br&gt;KOV inget att invända mot en uttrycklig regel om att särskild fullmakt&lt;br&gt;krävs för agenter för att sluta avtal på sina huvudmäns vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Förhållandet till tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts har kommittén upptagit reglerna om tredjemansrela-&lt;br&gt;tionen i ett preliminärt utkast grundat på UNIDROITs förslag, men därut-&lt;br&gt;över övervägs en del mindre justeringar av nuvarande regler som inte&lt;br&gt;kommit till uttryck i någon förlagstext. En sådan justering avser agentens&lt;br&gt;fullmakt. Kommittén har funnit att sådana av huvudmannen tillhanda-&lt;br&gt;hållna slutsedelsblanketter som enligt 88 § kommissionslagen ger agenten&lt;br&gt;fullmakt att avtala för huvudmannens räkning i praktiken används i ringa&lt;br&gt;utsträckning och vill därför ersätta den särskilda fullmakt som varit knu-&lt;br&gt;ten till sådan användning med en ”friare bedömning” (s. 156). Om detta&lt;br&gt;kanske kan vara en rationalisering beträffande försäljningsagenterna, bör&lt;br&gt;det dock på nytt övervägas vad som är lämpligt om reglernas tillämpnings-&lt;br&gt;område — såsom fakultetsnämnden föreslås — vidgas till att avse andra&lt;br&gt;agenter än på varuomsättningens område. Man får då ta ställning till om&lt;br&gt;det kan vara lämpligt med en regel som gör exempelvis innehavet av ett&lt;br&gt;rederis konossementsblanketter eller ett försäkringsbolags kupongpoliser&lt;br&gt;till automatisk fullmakt att sluta avtal för huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Självinträde av kommissionär&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kommissionärs självinträde föreslås avskaffande av kommis-&lt;br&gt;sionslagens nuvarande regler om iakttagande av limitumföreskrifter, och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man skall istället lita till kommissionärens allmänna lojalitetsplikt. Denna Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;lösare reglering ser fakultetsnämnden inte som någon vinning. Däremot Bilaga 3&lt;br&gt;kan man ifrågasätta om inte rätten till självinträde på det sättet skulle&lt;br&gt;knytas till lojalitetsplikten, att sådan rätt skulle godtas endast där den med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna kan anses förenlig med mellanmannens skyl-&lt;br&gt;dighet att lojalt iaktta huvudmannens intressen. Problem som uppstått&lt;br&gt;inom oljehandeln och på andra områden där starka prisfluktuationer&lt;br&gt;inträffar har aktualiserat dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;18 Förhållandet till tredje man vid kommission&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten anser sig inte ha underlag för att lämna synpunkter på de&lt;br&gt;preliminära överväganden kommittén gjort rörande frågorna om rättsför-&lt;br&gt;hållandet till tredje man vid kommission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande rättsförhållandet till tredje man vid kommission har kommit-&lt;br&gt;tén presenterat ett preliminärt lagförslag. Kommittén har därvid förordat&lt;br&gt;att ett symmetriskt partbindningsmönster införs innebärande bl. a. att&lt;br&gt;tredje man i vissa fall skall ha rätt att kräva huvudmannen på fullgörelse.&lt;br&gt;En sådan rätt för tredje man innebär en genomgripande förändring av&lt;br&gt;gällande rätt. Kommittén har dock anfört att en sådan förändring medför&lt;br&gt;en harmonisering med den anglosachsiska rätten och ett införlivande av&lt;br&gt;UNIDROITs konvention i denna del. Kommittén skall, bl. a. mot bak-&lt;br&gt;grund av frågor kring de s. k. kommissionärsbolagen, fortsätta utrednings-&lt;br&gt;arbetet såvitt avser rättsförhållandet till tredje man vid kommission. Efter-&lt;br&gt;som de praktiska och ekonomiska konsekvenserna av ett förändrat part-&lt;br&gt;bindningssystem kan bli avsevärda förutsätter kollegiet att kommittén i&lt;br&gt;sitt fortsatta arbete noggrant utreder eventuella konsekvenser därav. Kol-&lt;br&gt;legiet avvaktar därför den vidare utredningen innan kollegiet tar ställning&lt;br&gt;till bl. a. frågan om ett symmetriskt partbindningsmönster är att föredra&lt;br&gt;framför ett asymmeteriskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms handelskammare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anmäler att den utöver vissa frågor om s. k. kommissionärsbo-&lt;br&gt;lag även avser att fortsätta arbetet rörande bestämmelser avseende rätts-&lt;br&gt;förhållandet till tredje man vid kommission. I syfte att bereda remissin-&lt;br&gt;stanserna möjlighet att redan nu uttala sig har kommittén valt att ge&lt;br&gt;offentlighet åt det utredningsarbete som hittills gjorts. Kommittén re-&lt;br&gt;dovisar därför i denna del ett preliminärt förslag till lagtext. Härvid&lt;br&gt;förordas bl. a. en övergång till ett s. k. symmetriskt partsbindningsmönster&lt;br&gt;innebärande att tredje man i vissa fall skall ha rätt att kräva kommittenten&lt;br&gt;på fullgörelse. Som skäl — utöver att stärka tredje mans ställning —&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åberopas att ett sådant partsbindningsmönster skulle innebära en harmo-&lt;br&gt;nisering med den anglosachsiska rätten och ett införlivande av UNI-&lt;br&gt;DROlTs konvention i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelskammaren vill allvarligt erinra mot detta förslag. Handelskam-&lt;br&gt;maren anser att kommittén inte har redovisat tillräckliga skäl för att&lt;br&gt;överge det partsbindningsmönster som 56 § kommissionslagen ger uttryck&lt;br&gt;för och som enligt kommitténs eget uttalande är något av en hörnpelare i&lt;br&gt;svensk civilrätt. Det skulle vara främmande för svensk rättstradition att&lt;br&gt;övergå till ett symmetriskt partsbindningsmönster. Kommittenten har inte&lt;br&gt;sällan ett berättigat intresse av att få vara anonym. Om kommitténs förslag&lt;br&gt;genomförs finns anledning befara att institutet kommission i många fall&lt;br&gt;inte blir användbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kravet på god tro hos tredje man vid kommissionsavtal vill&lt;br&gt;KOV hänvisa till verkets remissyttrande över betänkandet Förvärv i god&lt;br&gt;tro (SOU 1984:16). I yttrandet framhölls bl. a. vikten av att anlägga en&lt;br&gt;differentierad syn på vilka krav som skall ställas på förvärvaren i olika fall&lt;br&gt;av godtrosförvärv. Avgörande betydelse borde tillmätas förhållandet om&lt;br&gt;förvärvaren eller den från vilken förvärvet görs är näringsidkare. Sker ett&lt;br&gt;förvärv från en näringsidkare som erbjuder egendomen i sin näringsverk-&lt;br&gt;samhet borde ingen mera långtgående undersökningsplikt normalt åläggas&lt;br&gt;konsumenten. Den enskilde borde kunna utgå ifrån att varor som erbjuds i&lt;br&gt;den reguljära handeln är rättmätigt åtkomna, ansåg verket. Detta bör&lt;br&gt;också gälla vad tredje man borde inse eller äga kännedom om beträffande&lt;br&gt;kommissionärens rätt att förfoga över godset eller träffa avtal. Detta bör&lt;br&gt;klargöras i motiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår preliminärt att partsbindningsmönstret vid kom-&lt;br&gt;mission utformas symmetriskt i enlighet med den anglosachsiska rätten&lt;br&gt;och en UNIDROIT-konvention om agentur från 1983.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från konsumentsynpunkt är förslaget fördelaktigt därigenom att —&lt;br&gt;såsom utredningen påpekar — tredje mans utsikter att få fullgörelse av ett&lt;br&gt;träffat avtal stärks. Förslaget ligger också väl i linje med konsumentköps-&lt;br&gt;utredningens förslag till möjlighet att i vissa fall rikta krav direkt mot&lt;br&gt;bakre led (SOU 1984:25 s. 240 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de kommissionsavtal där konsumenten enbart uppträder som tredje&lt;br&gt;man är en övergång till det symmetriska partsbindningsmönstret enligt&lt;br&gt;KOVs mening övervägande positiv. Emellertid förekommer, såsom tidiga-&lt;br&gt;re nämnts, kommissionsavtal där en enskild lämnar en näringsidkare ett&lt;br&gt;uppdrag. Vid ett symmetriskt partbindningsmönster kan, när kommissio-&lt;br&gt;nären brister i fullgörelsen gentemot trejde man, den enskilde uppdragsgi-&lt;br&gt;varen ställas inför krav från en tredje man som är näringsidkare och&lt;br&gt;gentemot vilken den enskilde har svårt att hävda sina intressen. Uppdrags-&lt;br&gt;givaren kan t. ex. ställas till ansvar för en marknadsföringsåtgärd som han&lt;br&gt;själv inte kunnat påverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först efter närmare utredning om utbredningen av kommissionsavtal&lt;br&gt;inom olika branscher kan en avvägning göras mellan de ovan skisserade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsättningarna. Om det visar sig att sådana avtal där huvudmannen är&lt;br&gt;en enskild person utgör en försumbar andel jämfört med de avtal där&lt;br&gt;tredje man är konsument, är det symmetriska partsbindningsmönstret att&lt;br&gt;föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KOV tillstyrker förslaget i 58 § enligt vilket tredje man, sedan han&lt;br&gt;fullgjort ett avtal direkt till huvudmannen, kan undgå betalningsskyldighet&lt;br&gt;till kommissionären om han kan styrka att denne inte lidit någon skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översiktligt har kommittén redovisat gällande rätt om tredjemansförhål-&lt;br&gt;landet, och man har här förordat att den framtida lagstiftningen om&lt;br&gt;kommissionärskap skulle anpassa till det föreliggande UNIDROIT-försla-&lt;br&gt;get, som innebär ett försök att samordna kontinental rätt med den anglo-&lt;br&gt;sachsiska — ett arbete vari kommitténs ordförande tagit aktiv del. På&lt;br&gt;försök framläggs nu på UNIDROIT-förslagets grund ett preliminärt för-&lt;br&gt;slag (”utkastet”) till ändring även av tredjemansreglerna vid kommission,&lt;br&gt;i den uttryckliga avsikten (s. 160) att ge remissinstanserna tillfälle att&lt;br&gt;uttala sig om den omdaning i svensk mellanmansrätt som en sådan anpass-&lt;br&gt;ning skulle innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är utmärkt att kommittén på detta sätt stannar upp i sitt arbete för&lt;br&gt;att känna efter om det finns förutsättningar för den övervägda radikala&lt;br&gt;kursändringen, och det är bra att utkastet så fullständigt grundas på&lt;br&gt;UNIDROIT-förslaget, eftersom steget antingen måste tas i internationellt&lt;br&gt;samarbete eller inte alls. Fakultetsnämnden har emellertid redan tidigare&lt;br&gt;uttalat sig om UNIDROIT-förslaget och funnit att det i väsentliga avseen-&lt;br&gt;den är illa ägnat att införlivas med svensk rätt. Vad som då sades, särskilt&lt;br&gt;om den väsentliga frågan om ansvarsgenombrott mot huvudmannen, gäl-&lt;br&gt;ler även för 52 — 54 §§ i kommitténs utkast. Som kommittén själv påpekar&lt;br&gt;är dessutom nuvarande 56 § kommissionslagen en hörnpelare i svensk&lt;br&gt;civilrätt, och den föreslagna reformen skulle medföra vittgående följdänd-&lt;br&gt;ringar. Det kan ifrågasättas om UNIDROIT-förslaget verkligen kommer&lt;br&gt;att få det internationella gensvar som kan motivera införandet av ett så&lt;br&gt;främmande element i central svensk civilrätt, och det kan vara skäl att&lt;br&gt;enligt direktivens anvisningar fästa särskild vikt vid utvecklingen inom&lt;br&gt;EG innan man binder sig för en sådan lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden avstyrker sålunda ett införande av sådana tredje-&lt;br&gt;mansverkningar vid kommission som UNIDROIT’s förslag innebär. Om&lt;br&gt;det fortsatta arbetet likväl skulle inriktas på denna förändring, erfordras&lt;br&gt;nya direktiv för en betydligt bredare uppläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som föreslagits i utkastet 49 och 50 §§ om kommissionärens&lt;br&gt;legitimation ifråga om huvudmannens varor har med viss omredigering&lt;br&gt;utformats enligt gällande rätt. Förslagets 49 § innebär sålunda legitimation&lt;br&gt;trots befogenhetsöverskridande ifråga om försäljningsgods hos kommis-&lt;br&gt;sionären, men därutöver att kommissionären också på annat sätt än ge-&lt;br&gt;nom försäljning kan överföra en skyddad rätt oavsett tradition till den&lt;br&gt;tredje man som hade den befogade uppfattningen att godset var kommis-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sionärens (2 st). Det senare gäller också vid förfogande över inköpsgods, Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;prover och annat som inte innehas för försäljning. När tredje mans goda Bilaga 3&lt;br&gt;tro innebär ovetskap om att uppdraget upphört gäller enligt 50 § den&lt;br&gt;vidare förfogandelegitimationen för allt slags gods; andra st kvalificerar&lt;br&gt;detta med den särskilda begränsning som gäller vid huvudmannens och&lt;br&gt;kommissionärens konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden ifrågasätter om reglerna är helt ändamålsenliga. I&lt;br&gt;synnerhet ifrågasätts om det finns behov av att en kommissionär skall&lt;br&gt;kunna verksamt förfoga över gods annorledes än genom försäljning när&lt;br&gt;tredje mans goda tro bara avsåg det förhållandet att kommissionärskapet&lt;br&gt;fortbestod. Sådana synpunkter bekräftar ytterligare uppfattningen att det&lt;br&gt;kan vara skäl att vänta med genomförandet av det föreslagna regelsyste-&lt;br&gt;met.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommission&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det preliminära förslaget avseende kommission föreslås bl. a. att civil&lt;br&gt;kommission utgår samt vidare att ett nytt partbindningsmönster införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om kommissionsförhållandena minskat i betydelse såsom kom-&lt;br&gt;mittén funnit, spelar regelsystemet en väsentlig roll på näraliggande områ-&lt;br&gt;den. Som exempel kan nämnas fondkommissionärer, speditörer, linje-&lt;br&gt;agenter och resebyråer. Med hänsyn härtill bör en så genomgripande&lt;br&gt;ordning, som särskilt ett nytt partbindningsmönster innebär, inte genom-&lt;br&gt;föras utan ytterligare utredning. En sådan utredning bör ske i nära samråd&lt;br&gt;med övriga nordiska länder, vilket ökar möjligheterna till en bibehållen&lt;br&gt;nordisk rättslikhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges industriförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsförhållandet till tredje man vid kommission&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs ställningstaganden i rubricerade hänseende är i och för sig&lt;br&gt;preliminära och det finns anledning att återkomma i frågorna, när kom-&lt;br&gt;mittén lägger fram sitt slutbetänkande. I ett avseende föranleder emellertid&lt;br&gt;det preliminära förslaget redan nu allvarliga invändningar från förbundet.&lt;br&gt;Det gäller tredje mans möjligheter att göra gällande anspråk mot huvud-&lt;br&gt;mannen (52 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativen att ordna affärsförhållanden måste vara många och olika,&lt;br&gt;eftersom omständigheterna kan variera oerhört. Kommission har av bl. a.&lt;br&gt;de skäl som redovisas på sid. 158 i betänkandet en mycket praktisk&lt;br&gt;funktion att fylla i det kommersiella livet. Den idag gällande principen om&lt;br&gt;att tredje man har att hålla sig till kommissionären är härvid en väsentlig&lt;br&gt;— ibland avgörande — förutsättning för att kommissionsförhållanden&lt;br&gt;upprättas. Införs en rätt för tredje man att göra anspråk gällande mot&lt;br&gt;huvudmannen är risken mycket stor för att den i många stycken rationella&lt;br&gt;affärsformen kommission mer eller mindre kommer att utplånas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet menar därför att nu gällande ordning måste bestå. Det torde&lt;br&gt;för övrigt vara högst osäkert vilken anslutning UNIDROIT-konventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får. Detta förhållande gör också att man för svensk del bör avstå från att Prop. 1990/91: 63&lt;br&gt;genomföra det nu aktuella förslaget. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges speditörförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har tills vidare avstått från att utarbeta ett definitivt förslag till&lt;br&gt;lagbestämmelser som medger en part att med förbigående av den person&lt;br&gt;med vilken han ingått avtalet rikta direktanspråk mot dennes huvudman,&lt;br&gt;dvs. den egentlige intressenten i avtalet. Tillämpat på speditörens verk-&lt;br&gt;samhet skulle en sådan möjlighet till direktanspråk innebära att speditör-&lt;br&gt;kunden fick rikta anspråk direkt mot den part med vilken speditören&lt;br&gt;ingått avtalet. En fraktförare som inte själv utan endast genom speditören&lt;br&gt;ingått avtalet med kunden skulle sålunda direkt kunna kräva in frakten av&lt;br&gt;denne. Och omvänt skulle kunden direkt kunna framföra anspråk mot&lt;br&gt;fraktföraren på grund av försummelse t. ex. i samband med varans utläm-&lt;br&gt;ning, inkassering av fakturabelopp eller redovisning av sådana belopp som&lt;br&gt;uppburits för kundens räkning eller som lämnats av kunden i förskott till&lt;br&gt;speditören. Förbundet anser att en sådan ordning skulle skapa betydande&lt;br&gt;svårigheter i praktiken, inte minst när det gäller att avgöra vilka motford-&lt;br&gt;ringar som i sådana fall kan användas för kvittning mot direktanspråken.&lt;br&gt;Förbundet vill därför av såväl principiella som praktiska skäl bestämt&lt;br&gt;avvisa förslaget att generellt tillåta direktanspråk mot kommissionären —&lt;br&gt;egenhandlarens huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;31. 12. 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Official Journal of the European Communities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;No L 382/17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;COUNCIL DIRECTIVE&lt;br&gt;of 18 December 1986&lt;br&gt;on the coordination of the Iaws of the Member States relating to self-empioved commercial&lt;br&gt;agents&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(86/653/EEC)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the Treaty establishing the European&lt;br&gt;Economic Community, and in partieular Artides 57 (2) and&lt;br&gt;100 thereof,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the proposal from the Commission (’),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the opinion of the European&lt;br&gt;Parliament (&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the opinion of the Economic and Social&lt;br&gt;Committee (&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the restrictions on the freedom of establishment and&lt;br&gt;the freedom to provide services in respect of activities of&lt;br&gt;intermediaries in commerce, industry and small craft&lt;br&gt;industries were abolished by Directive 64/224/EEC (&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the differences in national laws concerning&lt;br&gt;commercial representation substantiallv affeet the conditions&lt;br&gt;of competition and the carrying-on of that activitv within the&lt;br&gt;Community and are detrimental both to the protection&lt;br&gt;available to commercial agents uis-å-uis their principals&lt;br&gt;and to the secunty of commercial transaetions; whereas&lt;br&gt;moreover those differences are such as to inhibit substantiallv&lt;br&gt;the conclusion and operation of commercial representation&lt;br&gt;contracts where principal and commercial agent are&lt;br&gt;established in different Member States;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas trade in goods between Member States should be&lt;br&gt;carried on under conditions which are similar to those of a&lt;br&gt;single market, and this necessitates approximation of the&lt;br&gt;legal systems of the Member States to the extent required for&lt;br&gt;the proper funetioning of the common market; whereas in&lt;br&gt;this regard the rules concerning conflict of laws do not, in&lt;br&gt;the matrer of commercial representation, remove the&lt;br&gt;inconsistencies referred to above, nor would thev even if&lt;br&gt;thev were made uniform, and accordingly the proposed&lt;br&gt;harmonization is necessary notwithstanding the existence of&lt;br&gt;those rules;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas in this regard the legal relationship between&lt;br&gt;commercial agent and principal must be given priority;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas it is appropriate to be guided by the principles of&lt;br&gt;Artide 117 of the Treaty and to maintain improvements&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(') OJ NoC 13, 18. 1. 1977, p. 2; OJ No C 56, 2. 3. 1979,&lt;br&gt;p. 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;) OJ No C 239, 9. 10. 1978, p. 17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(’) OJ No C 59, 8. 3. 1978, p. 31.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(*) OJ No 56, 4. 4. 1964, p. 869/64.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;already made, when harmonizing the laws of the Member&lt;br&gt;States relating to commercial agents;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas additional transitional periods should be allowed&lt;br&gt;for certain Member States which have to make a partieular&lt;br&gt;effort to adapt their regulations, especially those concerning&lt;br&gt;indemnity for termination of contract between the principal&lt;br&gt;and the commercial agent, to the requirements of this&lt;br&gt;Directive,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Scope&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The harmonization measures prescribed by this&lt;br&gt;Directive shall applv to the laws, regulations and&lt;br&gt;administrative provisions of the Member States governmg&lt;br&gt;the relations between commercial agents and their&lt;br&gt;principals.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;For the purposes of this Directive, ‘commercial agent’&lt;br&gt;shall mean a self-emploved intermediary who has continuing&lt;br&gt;authontv to negotiate the sale or the purchase of goods on&lt;br&gt;behalf of another person, hereinafter called the ‘principal’, or&lt;br&gt;to negotiate and conclude such transaetions on behalf of and&lt;br&gt;in the name of that principal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;A commercial agent shall be understood within the&lt;br&gt;meaning of this Directive as not induding in partieular:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— a person who, in his capacitv as an officer, is empowered&lt;br&gt;to enter into commitments binding on a company or&lt;br&gt;association,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— a partner who is lawfullv authorized to enter into&lt;br&gt;commitments binding on his partners,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— a receiver, a receiver and manager, a liquidator or a&lt;br&gt;trustee in bankruptcy.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. This Directive shall not apply to:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— commercial agents whose activities are unpaid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;No L 382/18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Official Journal of the European Communities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. 12. 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— commercial agents when they operate on commodity&lt;br&gt;exchanges or in the commodity market, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the body known as the Crown Agents for Overseas&lt;br&gt;Govemments and Administrations, as set up under the&lt;br&gt;Crown Agents Act 1979 in the United Kingdom, or its&lt;br&gt;subsidiaries.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Each of the Member States shail have the right to&lt;br&gt;provide that the Directive shall not apply to those persons&lt;br&gt;whose activities as commercial agents are considered&lt;br&gt;secondary by the law of that Member State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rights and obligations&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;In performing has activities a commercial agent must&lt;br&gt;look after his principafs interests and act dutifully and in&lt;br&gt;good faith.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;In partieular, a commercial agent must:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;make proper efforts to negotiate and, where&lt;br&gt;appropriate, conclude the transaetions he is instrueted&lt;br&gt;to take ca re of;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) communicate to his principal ail the necessarv&lt;br&gt;information available to him;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) complv with reasonable instruenons given by his&lt;br&gt;principal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;In his relations with his commercial agent a principal&lt;br&gt;must act dutifully and in good faith.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;A principal must in partieular:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;provide his commercial agent with the necessary&lt;br&gt;documentation relating to the goods concerned;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) obtain for his commercial agent the information&lt;br&gt;necessary for the performance of the agency contract,&lt;br&gt;and in partieular notify the commercial agent within a&lt;br&gt;reasonable period once he anticipates that the volume of&lt;br&gt;commercial transaetions will be significantly lower than&lt;br&gt;that which the commercial agent could normally have&lt;br&gt;expeeted.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;A principal must, in addition, inform the commercial&lt;br&gt;agent within a reasonable period of his acceptance, refusai,&lt;br&gt;and of any non-execution of a commercial transaetion which&lt;br&gt;the commercial agent has procured for the principal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The parties may not derogate from the provisions of&lt;br&gt;Artides 3 and 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remuneration&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;In the absence of any agreement on this matter between&lt;br&gt;the parties, and without prejudice to the application of the&lt;br&gt;compulsory provisions of the Member States concerning the&lt;br&gt;levei of remuneration, a commercial agent shall be entitled to&lt;br&gt;the remuneration that commercial agents appointed for the&lt;br&gt;goods forming the subject of his agency contract are&lt;br&gt;customarily allowed in the place where he carries on his&lt;br&gt;activities. If there is no such customary practice a commercial&lt;br&gt;agent shall be entitled to reasonable remuneration taking into&lt;br&gt;account all the aspeets of the transaetion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Any part of the remuneration which varies with the&lt;br&gt;number or value of busmess transaetions shall be deemed to&lt;br&gt;be commission within the meaning of this Directive.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artides 7 to 12 shall not apply if the commercial agent&lt;br&gt;is not remunerated whollv or in part by commission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;A commercial agent shall be entitled to commission on&lt;br&gt;commercial transaetions concluded dunng the period&lt;br&gt;covered by the agency contract:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;where the transaetion has been concluded as a result of&lt;br&gt;his action; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;where the transaetion is concluded with a third party&lt;br&gt;whom he has previously acquired as a customer for&lt;br&gt;transaetions of the same kind.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;A commercial agent shall also be entitled to&lt;br&gt;commission on transaetions concluded during the period&lt;br&gt;covered by the agency contract:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— either where he is entrusted with a specific geographical&lt;br&gt;area or group of customers,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— or where he has an exelusive right to a specific&lt;br&gt;geographical area or group of customers,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;and where the transaetion has been entered into with a&lt;br&gt;customer belonging to that area or group.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall indude in their legislation one of the&lt;br&gt;possibilities referred to in the above two indents.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A commercial agent shall be entitled to commission on&lt;br&gt;commercial transaetions concluded after the agency contract&lt;br&gt;has terminated:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) if the transaetion is mainly attributable to the&lt;br&gt;commercial agenfs efforts during the period covered by&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. 12. 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Official Journal of the European Communities&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;No L 382/19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;the agency contract and if the transaetion was entered&lt;br&gt;into within a reasonable period after that contract&lt;br&gt;terminated; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) if, in accordance with the conditions mentioned in&lt;br&gt;Article 7, the order of the third party reached the&lt;br&gt;principal or the commercial agent before the agency&lt;br&gt;contract terminated.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A commercial agent shall not be entitled to the commission&lt;br&gt;referred to in Article 7, if that commission is payable,&lt;br&gt;pursuant to Article 8, to the previous commercial agent,&lt;br&gt;unless it is equitable because of the circumstances for the&lt;br&gt;commission to be shared between the commercial agents.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The commission shall become due as soon as and to the&lt;br&gt;extent that one of the following circumstances obtains:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;the principal has executed the transaetion; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;the principal should, according to his agreement with&lt;br&gt;the third party, have executed the transaetion; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) &amp;nbsp;the third party has executed the transaetion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The commission shall become due at the latest when&lt;br&gt;the third party has executed his part of the transaetion or&lt;br&gt;should have done so if the principal had executed his part of&lt;br&gt;the transaetion, as he should have.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;The commission shall be paid not later than on the last&lt;br&gt;day of the month following the quarter in which it became&lt;br&gt;due.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Agreements to derogate from paragraphs 2 and 3 to the&lt;br&gt;detriment of the commercial agent shall not be permitted.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;The right to commission can be extinguished only if&lt;br&gt;and to the extent that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— it is established that the contract between the third party&lt;br&gt;and the principal will not be executed, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— that face is due to a reason for which the principal is not to&lt;br&gt;blame.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Any commission which the commercial agent has&lt;br&gt;alreadv received shall be refunded if the right to it is&lt;br&gt;extinguished.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Agreements to derogate from paragraph 1 to the&lt;br&gt;detriment of the commercial agent shall not be permitted.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The principal shall supply his commercial agent with a&lt;br&gt;statement of the commission due, not later than the last day&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;of the month following the quarter in which the commission&lt;br&gt;has become due. This statement shall set out the rnain&lt;br&gt;components used in calculating the amount of&lt;br&gt;commission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;A commercial agent shall be entitled to demand that he&lt;br&gt;be provided with all the information, and in partieular an&lt;br&gt;extraet from the books, which is available to his principal&lt;br&gt;and which he needs in order to check the amount of the&lt;br&gt;commission due to him.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Agreements to derogate from paragraphs 1 and 2 to the&lt;br&gt;detriment of the commercial agent shall not be permitted.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;This Directive shall not conflict with the internal&lt;br&gt;provisions of Member States which recognize the right of a&lt;br&gt;commercial agent to inspect a principafs books.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Conclusion and termination of the agency contract&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Each party shall be entitled to receive from the other on&lt;br&gt;request a signed wntten document setting out the terms of the&lt;br&gt;agency contract ineluding any terms subsequently agreed.&lt;br&gt;Waiver of this right shall not be permitted.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Notwithstanding paragraph 1 a Member State mav&lt;br&gt;provide that an agency contract shall not be valid unless&lt;br&gt;evidenced in writing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;An agency contract for a fixed period which continues to be&lt;br&gt;performed by both parties after that period has expired shall&lt;br&gt;be deemed to be converted into an agency contract for an&lt;br&gt;indefinite period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article IS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Where an agency contract is concluded for an&lt;br&gt;indefinite period either party may terminate it by notice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;The period of notice shall be one month for the first&lt;br&gt;year of the contract, two months for the second vear&lt;br&gt;commenced, and three months for the third year commenced&lt;br&gt;and subsequent years. The parties may not agree on shorter&lt;br&gt;periods of notice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Member States may fix the period of notice at four&lt;br&gt;months for the fourth year of the contract, five months for&lt;br&gt;the fifth year and six months for the sixth and subsequent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;No L 382/20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Official Journal of the European Communities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. 12. 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;years. They may decide that the parties may not agree to&lt;br&gt;shorter periods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;If the parties agree on longer periods than those laid&lt;br&gt;down in paragraphs 2 and 3, the period of notice to be&lt;br&gt;observed by the principal must not be shorter than that to be&lt;br&gt;observed by the commercial agent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Unless otherwise agreed by the parties, the end of the&lt;br&gt;period of notice must coincide with the end of a calendar&lt;br&gt;month.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The provisions of this Artide shall apply to an agency&lt;br&gt;contract for a fixed period where it is converted under&lt;br&gt;Article 14 into an agency contract for an indefinite period,&lt;br&gt;subject to the proviso that the earlier fixed period must be&lt;br&gt;taken into account in the calculation of the period of&lt;br&gt;notice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nothing in this Directive shall affect the application of the&lt;br&gt;law of the Member States where the latter provides for the&lt;br&gt;immediate termination of the agency contract:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) because of the failure of one party to carrv out all or part&lt;br&gt;of his obligations;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;where exceptional circumstances anse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Member States shall take the measures necessary&lt;br&gt;to ensure that the commercial agent is, after termination&lt;br&gt;of the agency contract, indemnified in accordance with&lt;br&gt;paragraph 2 or compensated for damage in accordance with&lt;br&gt;paragraph 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;(a) The commercial agent shall be entitled to an&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;indemnitv if and to the extent that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— he has brought the principal new customers&lt;br&gt;or has significantly increased the volume of&lt;br&gt;business with existmg customers and the&lt;br&gt;principal continues to derive substantial benefits&lt;br&gt;from the business with such customers, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the payment of this indemnitv is equitable&lt;br&gt;having regard to all the circumstances and,&lt;br&gt;in partieular, the commission lost by the&lt;br&gt;commercial agent on the business transaeted&lt;br&gt;with such customers. Member States may&lt;br&gt;provide for such circumstances also to inelude&lt;br&gt;the application or otherwise of a restraint of&lt;br&gt;trade clause, within the meaning of&lt;br&gt;Article 20;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) The amount of the indemnity may not exceed a&lt;br&gt;figure equivalent to an indemnity for one year&lt;br&gt;calculated from the commercial agenfs average&lt;br&gt;annual remuneration over the preccding five years&lt;br&gt;and if the contract goes back less than five years the&lt;br&gt;indemnity shall be calculated on the average for the&lt;br&gt;period in question;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) The grant of such an indemnity shall not prevent the&lt;br&gt;commercial agent from seeking damages.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;The commercial agent shall be entitled to&lt;br&gt;compensation for the damage he suffers as a result of the&lt;br&gt;termination of his relations with the principal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Such damage shall be deemed to occur particularly when the&lt;br&gt;termination takes place in circumstances:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— depriving the commercial agent of the commission which&lt;br&gt;proper performance of the agency contract would have&lt;br&gt;procured him whilst providing the principal with&lt;br&gt;substantial benefits linked to the commercial agenfs&lt;br&gt;activities,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— and/or which have not enabled the commercial agent to&lt;br&gt;amortize the costs and expenses that he had ineurred for&lt;br&gt;the performance of the agency contract on the principafs&lt;br&gt;advice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Entitlement to the indemnity as provided for in&lt;br&gt;paragraph 2 or to compensation for damage as provided for&lt;br&gt;under paragraph 3, shall also anse where the agency contract&lt;br&gt;is terminated as a result of the commercial agenfs death.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;The commercial agent shall lose his entitlement to the&lt;br&gt;indemnity in the instances provided for in paragraph 2 or to&lt;br&gt;compensation for damage in the instances provided for in&lt;br&gt;paragraph 3, if within ane year following termination of the&lt;br&gt;contract he has not notified the principal that he intends&lt;br&gt;pursuing his entitlement.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The Commission shall submit to the Council. within&lt;br&gt;eight years following the date of notification of this Directive,&lt;br&gt;a report on the implementation of this Artide, and shall if&lt;br&gt;necessary submit to it proposals for amendments.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The indemnity or compensation referred to in Article 17 shall&lt;br&gt;not be payable:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) where the principal has terminated the agency contract&lt;br&gt;because of default attributable to the commercial agent&lt;br&gt;which would justify immediate termination of the&lt;br&gt;agency contract under national law;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) where the commercial agent has terminated the agency&lt;br&gt;contract, unless such termination is justified by&lt;br&gt;circumstances attributable to the principal or on&lt;br&gt;grounds of age, infirmity or illness of the commercial&lt;br&gt;agent in consequence of which he cannot reasonably be&lt;br&gt;required to continue his activities;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) where, with the agreement of the principal, the&lt;br&gt;commercial agent assigns his rights and duties under the&lt;br&gt;agency contract to another person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The parties may not derogate from Artides 17 and 18 to the&lt;br&gt;detriment of the commercial agent before the agency contract&lt;br&gt;expires.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;31. 12. 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Official Journal of the European Communities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;No L 382/21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;For the purposes of this Directive. an agreement&lt;br&gt;restricting the business activities of a commercial agent&lt;br&gt;following termination of the agency contract is hereinafter&lt;br&gt;referred to as a restraint of trade clause.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;A restraint of trade clause shall be valid onlv if and to&lt;br&gt;the extent that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;it is concluded in writing; and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;it relätes to the geographical area or the group of&lt;br&gt;customers and the geographical area entrusted to the&lt;br&gt;commercial agent and to the kind of goods covered by&lt;br&gt;his agency under the contract.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;A restraint of trade clause shall be valid for not more&lt;br&gt;than two years after termination of the agency contract.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;This Article shall not affect provisions of national law&lt;br&gt;which impose other restrictions on the vaiiditv or&lt;br&gt;enforceability of restraint of trade clauses or which enable the&lt;br&gt;courts to reduce the obligations on the parties resuitmg from&lt;br&gt;such an agreement.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Member States shall bring into force the provisions&lt;br&gt;necessary to comply with this Directive before 1 January&lt;br&gt;1990. Thev shall forthwith inform the Commission thereof.&lt;br&gt;Such provisions shall apply at least to contracts concluded&lt;br&gt;after their entrv into force. They shall apply to contracts in&lt;br&gt;operation by 1 January 1994 at the latest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;As from the notification of this Directive, Member&lt;br&gt;States shall communicate to the Commission the main laws,&lt;br&gt;regulations and administrative provisions which they adopt&lt;br&gt;in the field governed by this Directive.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;However, with regard to Ireland and the United&lt;br&gt;Kingdom. 1 January 1990 referred to in paragraph 1 shall be&lt;br&gt;replaced by 1 January 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;With regard to Italy, 1 January 1990 shall be replaced by&lt;br&gt;1 January 1993 in the case of the obligations deriving from&lt;br&gt;Article 17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER V&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;General and final provisions&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nothing in this Directive shall require a Member State to&lt;br&gt;provide tor the disclosure of information where such&lt;br&gt;disclosure would be contrarv to public policy.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Directive is addressed to the Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Done at Brussels. 18 December 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the Council&lt;br&gt;The President&lt;br&gt;M. JOPLINC&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lov nr. 272 af 2. maj 1990&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lov om handelsagenter og handelsrejsende&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;VI MARGRETHE DEN ANDEN, af Guds Nåde Danmarks Dronning, gor vitterligt:&lt;br&gt;Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfestet folgende lov:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lovens fravigelighed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 1. Loven kan fraviges ved aftale, medmin-&lt;br&gt;dre andet er angivet i loven. Reglerne i kapitel 3&lt;br&gt;kan desuden fraviges ved saedvane.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. De regler i §§ 22 og 25-27, der ikke kan&lt;br&gt;fraviges til skade for handelsagenten, kan hel-&lt;br&gt;ler ikke ved en lovvalgsaftale fraviges til skade&lt;br&gt;for agenten, hvis forholdet uden lovvalgsafta-&lt;br&gt;len ville vtere underkastet denne lov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 3. Finder dansk ret anvendelse i et tilfael-&lt;br&gt;de, hvor handelsagentens hverv for agenturgi-&lt;br&gt;veren ifolge kontraktens bestemmelser ikke&lt;br&gt;skal udfores i et land, der er medlem af EF eller&lt;br&gt;EFTA, eller i et af de nordiske lande, kan par-&lt;br&gt;terne fravige alle bestemmelser i denne lov. §§&lt;br&gt;22 og 25-27 kan dog ikke fraviges, hvis der i det&lt;br&gt;land, hvor handelsagentens hverv skal udfores,&lt;br&gt;eller hvor handelsagenten er hjemmehorende,&lt;br&gt;gselder ufravigelige regler om opsigelse og&lt;br&gt;godtgorelse i agenturforhold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelsagenter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 2. Ved en handelsagent forstås i denne lov&lt;br&gt;den, som for en anden (agenturgiveren) mod&lt;br&gt;vederlag har påtaget sig for dennes regning&lt;br&gt;selvstaendigt og vedvarende at virke for salg el-&lt;br&gt;ler kob af varer ved at indhente tilbud (ordre) til&lt;br&gt;agenturgiveren eller ved i dennes navn at indgå&lt;br&gt;aftale herom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 3. Agenturgiveren og handelsagenten har&lt;br&gt;ret til fra den anden part at modtage et under-&lt;br&gt;skrevet dokument, der angiver agenturaftalens&lt;br&gt;vilkår, herunder eventuelle senere aftalte vil-&lt;br&gt;kår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitsmin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L.A.1989-46002-103.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Stk. 1 kan ikke fraviges ved aftale.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 4. Handelsagenten skal ved udforelsen af&lt;br&gt;sit hverv varetage agenturgiverens interesser og&lt;br&gt;handle loyalt og redeligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Handelsagenten skal isaer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) foretage rimelige bestraebelser for at indhen-&lt;br&gt;te tilbud og, ved bemyndigelse hertil, indgå&lt;br&gt;aftale vedrorende de forretninger, der er&lt;br&gt;omfattet af agenturforholdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) underrette agenturgiveren om indhentet til-&lt;br&gt;bud eller indgået aftale og om andre for-&lt;br&gt;hold, som agenten har kendskab til, og som&lt;br&gt;agenturgiveren bor kende, og&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) folge rimelige forskrifter fra agenturgiveren.&lt;br&gt;Stk. 3. Stk. 1-2 kan ikke fraviges ved aftale.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 5. Agenturgiveren skal handle loyalt og re-&lt;br&gt;deligt over for handelsagenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Agenturgiveren skal isaer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) stille det nodvendige materiale vedrorende&lt;br&gt;de pågaeldende varer til rådighed for han-&lt;br&gt;delsagenten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) skaffe agenten de oplysninger, der er nod-&lt;br&gt;vendige for hvervets gennemforelse, og&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) inden for en rimelig frist underrette agenten&lt;br&gt;om accept af eller afslag på tilbud, som den-&lt;br&gt;ne har indsendt, og om manglende gennem-&lt;br&gt;forelse af en aftale, som agenten har formid-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 3. Hvis agenturgiveren kan forudse, at&lt;br&gt;agenturforretningerne bliver af vaesentlig min-&lt;br&gt;dre omfång, end handelsagenten normalt kun-&lt;br&gt;ne have forventet, skal agenturgiveren inden&lt;br&gt;for en rimelig frist underrette agenten herom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 4. Stk. 1-3 kan ikke fraviges ved aftale.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JLOV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;§ 6. Forsommer handelsagenten eller agen-&lt;br&gt;turgiveren sine pligter over for den anden part,&lt;br&gt;har denne ret til erstatning for den herved for-&lt;br&gt;voldte skade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Den, der vil kraeve erstatning, skal un-&lt;br&gt;derrette den anden part herom uden ugrundet&lt;br&gt;ophold, efter at den pågaeldende fik eller burde&lt;br&gt;have fået kendskab til forsommelsen og ska-&lt;br&gt;den. I modsat fald fortabes retten til erstatning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 3. Stk. 2 gaelder ikke, hvis den anden part&lt;br&gt;har handiet i strid med almindelig haederlighed&lt;br&gt;eller groft uagtsomt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 7. Hvis handelsagenten har varer på lager&lt;br&gt;til salg for agenturgiveren eller indkobt for den-&lt;br&gt;ne, har agenten de samme pligter og rettigheder&lt;br&gt;med hensyn til varerne, som handelskommis-&lt;br&gt;sionaeren har efter kommissionslovens kapitel&lt;br&gt;II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 8. Er vederlagets storrelse ikke aftalt, har&lt;br&gt;handelsagenten ret til vederlag i overensstem-&lt;br&gt;melse med, hvad der på det sted, hvor agenten&lt;br&gt;udover sin virksomhed, er saedvanligt for agen-&lt;br&gt;ter for varer af den pågteldende art. I mangel af&lt;br&gt;sådan saedvane har agenten ret til et vederlag,&lt;br&gt;der er rimeligt under hensyn til samtlige om-&lt;br&gt;staendigheder, der vedrorer forretningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 9. Handelsagenten har ret til provision af&lt;br&gt;en aftale, som indgås, mens agenturforholdet&lt;br&gt;består, hvis:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) aftalen er kommet i stand ved agentens med-&lt;br&gt;virken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) aftalen uden agentens medvirken er indgået&lt;br&gt;med en tredjemand, som agenten tidligere&lt;br&gt;har skaffet som kunde for så vidt angår 1ig-&lt;br&gt;nende aftaler, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) agenten har fået överdraget et bestemt geo-&lt;br&gt;grafisk område eller en bestemt kundekreds&lt;br&gt;og aftalen uden agentens medvirken er ind-&lt;br&gt;gået med en tredjemand, der horer til områ-&lt;br&gt;det eller kundekredsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 10. Indgås aftalen under omstaendigheder&lt;br&gt;som naevnt i § 9, nr. 1-3, efter agenturforholdets&lt;br&gt;ophor, har handelsagenten ret til provision,&lt;br&gt;hvis tredjemands tilbud er kommet frem til&lt;br&gt;agenten eller agenturgiveren inden agenturfor-&lt;br&gt;holdets ophor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Handelsagenten har endvidere ret til&lt;br&gt;provision, hvis aftalen hovedsagelig er bragt i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stand ved dennes virksomhed under agentur-&lt;br&gt;forholdets beståen og den er indgået inden for&lt;br&gt;rimelig tid efter forholdets ophor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 3. En tiltraedende handelsagent har ikke&lt;br&gt;ret til provision efter § 9 af en aftale, for hvilken&lt;br&gt;den föregående agent har ret til provision efter&lt;br&gt;stk. 1-2, medmindre det på grund af omstaen-&lt;br&gt;dighederne er rimeligt at dele provisionen mel-&lt;br&gt;lem agenterne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 11. Retten til provision forfalder, så snart&lt;br&gt;og i det omfång en af folgende omstasndigheder&lt;br&gt;föreligger:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Agenturgiveren har eller skulle ifolge afta-&lt;br&gt;len med tredjemand have leveret varen eller&lt;br&gt;betalt kobesummen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Tredjemand har betalt kobesummen eller&lt;br&gt;leveret varen eller skulle have företaget så-&lt;br&gt;dan opfyldelse ifolge aftalen med agenturgi-&lt;br&gt;veren, hvis denne havde opfyldt sin del af af-&lt;br&gt;talen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. En aftale, hvorefter provisionen for-&lt;br&gt;falder på et senere tidspunkt, end hvad der fol-&lt;br&gt;ger af stk. 1, nr. 2, er ugyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 12. Provisionen skal betales senest den sid-&lt;br&gt;ste dag i måneden efter det kvartal, i hvilket ret-&lt;br&gt;ten til provision forfaldt, jf. § 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Stk. 1 kan ikke ved forudgående aftale&lt;br&gt;fraviges til skade for handelsagenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 13. Agenturgiveren skal senest den sidste&lt;br&gt;dag i måneden efter det kvartal, i hvilket retten&lt;br&gt;til provision forfaldt, sende handelsagenten en&lt;br&gt;nota vedrorende den provision, der forfaldt i&lt;br&gt;kvartalet, jf. §11. Denne nota skal indeholde al-&lt;br&gt;le vaesentlige oplysninger, der har tjent som&lt;br&gt;grundlag for beregning af provisionsbelobene.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Stk. 1 kan ikke ved forudgående aftale&lt;br&gt;fraviges til skade for handelsagenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 14. Handelsagentens krav på provision&lt;br&gt;bortfalder kun, hvis det godtgores, at aftalen&lt;br&gt;mellem agenturgiveren og tredjemand ikke op-&lt;br&gt;fyldes, og dette ikke skyldes omstaendigheder,&lt;br&gt;der kan tilregnes agenturgiveren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Er tredjemands manglende opfyldelse&lt;br&gt;en folge af, at agenturgiveren uden handels-&lt;br&gt;agentens samtykke har givet tredjemand hen-&lt;br&gt;stand med opfyldelse af aftalen eller har indgå-&lt;br&gt;et overenskomst om ophaevelse af denne, påvir-&lt;br&gt;ker dette ikke agentens krav på provision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 3. Opfyldes tredjemands forpligtelse ef-&lt;br&gt;ter aftalen kun delvis, har handelsagenten kun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;krav pä provision af den del, der er opfyldt,&lt;br&gt;medmindre andet folger af stk. 1-2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 4. Stk. 1-3 kan ikke ved forudgående af-&lt;br&gt;tale fraviges til skade for handelsagenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 5. Bortfalder provisionskravet efter stk.&lt;br&gt;1, skal handelsagenten tilbagebetale modtagne&lt;br&gt;provisionsbelob.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 15. Handelsagenten kan fra agenturgiveren&lt;br&gt;kraeve alle oplysninger, herunder uddrag af for-&lt;br&gt;retningsboger, som agenturgiveren har rådig-&lt;br&gt;hed over, og som er nodvendige for, at agenten&lt;br&gt;kan efterprove, om provisionsnotaen angiver&lt;br&gt;de provisionsbelob, der tilkommer agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Afslår agenturgiveren at give de oplys-&lt;br&gt;ninger, der er naevnt i stk. 1, eller er der begrun-&lt;br&gt;det tvivl om rigtigheden af disse eller af provi-&lt;br&gt;sionsnotaen, kan handelsagenten kraeve, at&lt;br&gt;agenturgiveren efter dennes valg giver agenten&lt;br&gt;eller en af agenten udpeget statsautoriseret el-&lt;br&gt;ler registreret revisor adgang til at undersoge&lt;br&gt;uddrag af agenturgiverens forretningsboger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 3. Oplysningspligten efter stk. 1-2 gael-&lt;br&gt;der ikke, hvis der herved vil fremkomme oplys-&lt;br&gt;ninger om forhold, som agenturgiveren ville&lt;br&gt;vaere fritaget for at afgive förklaring om som&lt;br&gt;vidne, jf. retsplejelovens § 171.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 4. Stk. 1-2 kan ikke ved aftale fraviges til&lt;br&gt;skade for handelsagenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forholdet til tredjemand&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 16. Handelsagenten kan ikke uden agentur-&lt;br&gt;giverens bemyndigelse indgå aftale, der binder&lt;br&gt;agenturgiveren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Har handelsagenten uden bemyndi-&lt;br&gt;gelse indgået en aftale, som agenturgiveren ik-&lt;br&gt;ke vil godkende, skal agenturgiveren meddele&lt;br&gt;dette til tredjemand uden ugrundet ophold ef-&lt;br&gt;ter at have modtaget underretning om aftalen.&lt;br&gt;Undlader agenturgiveren dette, er han bundet&lt;br&gt;af aftalen, hvis tredjemand ved aftalens indgå-&lt;br&gt;else var i god tro med hensyn til handelsagen-&lt;br&gt;tens bemyndigelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 17. Vil agenturgiveren ikke acceptere et til-&lt;br&gt;bud, som handelsagenten har modtaget, skal&lt;br&gt;agenturgiveren give meddelelse herom til tred-&lt;br&gt;jemand uden ugrundet ophold efter at have&lt;br&gt;modtaget tilbudet eller underretning om dette.&lt;br&gt;Undlader agenturgiveren dette, anses tilbudet&lt;br&gt;for accepteret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Stk. 1 gaelder ikke, hvis handelsagen-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten og tredjemand har aftalt, at tilbudet udtryk-&lt;br&gt;keligt skal accepteres af agenturgiveren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 18. Har tredjemand afgivet tilbud til han-&lt;br&gt;delsagenten, og har denne sendt tilbudet til&lt;br&gt;agenturgiveren, kan tilbudsgiveren tilbagekal-&lt;br&gt;de tilbudet forinden eller samtidig med, at dette&lt;br&gt;kommer til agenturgiverens kundskab.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Stk. 1 gaelder ikke, hvis andet er aftalt&lt;br&gt;mellem handelsagenten og tredjemand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 19. Får en tredjemand, der står i forret-&lt;br&gt;ningsforbindelse med agenturgiveren, efter for-&lt;br&gt;handlinger med handelsagenten underretning&lt;br&gt;fra agenturgiveren om, at denne godkender en&lt;br&gt;aftale eller accepterer et tilbud, agenten har&lt;br&gt;indsendt, skal tredjemand uden ugrundet op-&lt;br&gt;hold give agenturgiveren meddelelse, hvis tred-&lt;br&gt;jemand vil gore gaeldende, at der ikke er indgå-&lt;br&gt;et en aftale eller afgivet et tilbud, eller at aftalen&lt;br&gt;eller tilbudet er urigtigt gengivet. Undlader&lt;br&gt;tredjemand at give meddelelse, anses aftale for&lt;br&gt;indgået med det indhold, som angives i under-&lt;br&gt;retningen fra agenturgiveren, medmindre det&lt;br&gt;modsatte bevises.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 20. Handelsagenten kan ikke uden saerskilt&lt;br&gt;bemyndigelse hertil modtage betaling for solg-&lt;br&gt;te varer eller give henstand med betalingen el-&lt;br&gt;ler afslag i prisen eller foretage anden aendring i&lt;br&gt;aftalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Har agenturgiveren fået kundskab&lt;br&gt;om, at handelsagenten uden bemyndigelse har&lt;br&gt;modtaget betaling eller företaget aendring i af-&lt;br&gt;talen, skal agenturgiveren, hvis denne ikke vil&lt;br&gt;godkende betalingen eller aendringen, uden&lt;br&gt;ugrundet ophold give koberen meddelelse her-&lt;br&gt;om. Undlader agenturgiveren dette, anses beta-&lt;br&gt;lingen eller aendringen for godkendt, hvis tred-&lt;br&gt;jemand på tidspunktet for betalingen eller for&lt;br&gt;aendringen af aftalen var i god tro med hensyn&lt;br&gt;til handelsagentens bemyndigelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 3. Stk. 1-2 anvendes tilsvarende, når af-&lt;br&gt;talen med tredjemand vedrorer indkob af varer&lt;br&gt;for agenturgiveren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 21. Vil koberen gore gasldende, at der er&lt;br&gt;mangler ved varen, eller at den er leveret for&lt;br&gt;sent, eller vil koberen i övrigt reklamere til&lt;br&gt;agenturgiveren, kan henvendelse herom rettes&lt;br&gt;til handelsagenten, hvis handelsagenten har&lt;br&gt;medvirket ved aftalens indgåelse. Agenten kan&lt;br&gt;ikke uden saerskilt bemyndigelse hertil traeffe&lt;br&gt;afgorelse i anledning af en sådan henvendelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sik. 2. Stk. 1 finder tilsvarende anvendelse,&lt;br&gt;når aftalen med tredjemand vedrorer indkab af&lt;br&gt;varer for agenturgiveren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenturaftalens ophor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 22. Er agenturaftalen ikke indgået for en&lt;br&gt;bestemt periode, kan agenturgiveren og han-&lt;br&gt;delsagenten i det farste år af aftaleperioden op-&lt;br&gt;sige aftalen med et varsel på 1 måned. Varslet&lt;br&gt;forlaenges med 1 måned for hvert påbegyndt år,&lt;br&gt;agenturaftalen har bestået. Varslet kan dog ik-&lt;br&gt;ke overstige 6 måneder, medmindre andet er af-&lt;br&gt;talt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Der kan ikke ved forudgående aftale&lt;br&gt;fastsaettes kortere varsler end dem, der er naevnt&lt;br&gt;i stk. 1. Dog kan det aftales, at handelsagenten&lt;br&gt;kan opsige aftalen med 3 måneders varsel, selv&lt;br&gt;om aftalen har bestået i 3 år eller mere.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 3. Aftaler parterne laengere opsigelses-&lt;br&gt;varsler end de i stk. 1 neevnte, må varslet ikke&lt;br&gt;vaere kortere ved opsigelse fra agenturgivers si-&lt;br&gt;de end ved opsigelse fra handelsagentens side.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 4. Er andet ikke aftalt, sker opsigelse til&lt;br&gt;udgangen af en kalendermåned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 23. Viderefores en aftale, der er indgået for&lt;br&gt;en bestemt periode, efter denne periodes ud-&lt;br&gt;lob, finder § 22 tilsvarende anvendelse. Ved be-&lt;br&gt;regningen af de i § 22, stk. 1, omhandlede opsig-&lt;br&gt;elsesvarsler medregnes den tidsbestemte aftale-&lt;br&gt;periode.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 24. Hver af parterne kan uden at overholde&lt;br&gt;gaeldende opsigelsesvarsel haeve aftalen, hvis&lt;br&gt;den anden part i vaesentlig grad har undladt at&lt;br&gt;opfylde sine forpligtelser efter aftalen eller lo-&lt;br&gt;ven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtgorelse ved ophor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 25. Ved agenturaftalens ophor har handels-&lt;br&gt;agenten krav på en godtgorelse, hvis og i det&lt;br&gt;omfång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) agenten har skaffet agenturgiveren nye kun-&lt;br&gt;der eller en betydelig udvidelse af handelen&lt;br&gt;med den bestående kundekreds og förbin-&lt;br&gt;delsen med disse kunder fortsat vil give&lt;br&gt;agenturgiveren betydelige fordele, og&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) betaling afgodtgorelse er rimelig under hen-&lt;br&gt;syn til samtlige omstaendigheder, herunder&lt;br&gt;navnlig agentens tab af provision af aftale&lt;br&gt;med disse kunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Stk. 1 anvendes tilsvarende, hvis agen-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;turaftalen ophorer på grund af handelsagen-&lt;br&gt;tens dod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 26. Godtgorelse efter § 25 kan ikke oversti-&lt;br&gt;ge et belob, der svarer til 1 års vederlag bereg-&lt;br&gt;net på grundlag af handelsagentens gennem-&lt;br&gt;snitlige årlige vederlag i de seneste 5 år. Har&lt;br&gt;agenturaftalen varet mindre end 5 år, beregnes&lt;br&gt;belobet på grundlag af det gennemsnitlige ve-&lt;br&gt;derlag i perioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 27. Handelsagenten har ikke krav på godt-&lt;br&gt;gorelse efter § 25, hvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) agenturgiveren bringer aftalen til ophor på&lt;br&gt;grund af vaesentlig misligholdelse, der kan&lt;br&gt;tilregnes agenten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) agenten bringer aftalen til ophor, medmin-&lt;br&gt;dre dette er berettiget som folge af&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) omstaendigheder, der skyldes agenturgi-&lt;br&gt;veren, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) agentens alder, svagelighed eller syg-&lt;br&gt;dom, således at det ikke med rimelighed&lt;br&gt;kan kraeves, at agenten fortsaetter sin&lt;br&gt;virksomhed, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) agenten efter aftale med agenturgiveren&lt;br&gt;överdrager sine rettigheder og pligter ifolge&lt;br&gt;agenturaftalen til en anden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 28. Handelsagentens krav på godtgorelse&lt;br&gt;efter § 25 bortfalder, hvis agenten ikke senest i&lt;br&gt;år efter agenturaftalens ophor har meddelt&lt;br&gt;agenturgiveren, at krav på godtgorelse vil blive&lt;br&gt;fremsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 29. §§ 25-28 kan ikke ved forudgående afta-&lt;br&gt;le fraviges til skade for handelsagenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenceklausuler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 30. En aftale mellem en handelsagent og en&lt;br&gt;agenturgiver, hvorefter agentens udovelse af&lt;br&gt;erhvervsvirksomhed efter agenturaftalens op-&lt;br&gt;hor begrasnses (konkurrenceklausul), er kun&lt;br&gt;bindende for agenten, hvis og i det omfång den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) er indgået skriftligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) vedrorer det geografiske område eller den&lt;br&gt;kundekreds og det geografiske område, som&lt;br&gt;agenten har fået överdraget, og&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) vedrorer de varetyper, som er omfattet af&lt;br&gt;agenturaftalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. Konkurrenceklausulen kan hojst gael-&lt;br&gt;de 2 år fra agenturaftalens ophor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 3. En konkurrenceklausul kan tilside-&lt;br&gt;saettes efter aftalelovens § 38, stk. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;br&gt;Handelsrejsende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 31. Ved en handelsrejsende forstås i denne&lt;br&gt;lov den, der som led i et tjenesteforhold har på-&lt;br&gt;taget sig at opsoge kunder og herunder virke for&lt;br&gt;salg eller kob af varer, som ikke medfores, ved&lt;br&gt;at indhente tilbud (ordre) til arbejdsgiveren el-&lt;br&gt;ler i dennes navn indgå aftale herom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 32. En handelsrejsende må under udforelse&lt;br&gt;af arbejde for handelshuset ikke uden handels-&lt;br&gt;husets samtykke arbejde for salg af andre varer&lt;br&gt;end dettes eller for kob til andre end dette.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§33. §§9-10, § II, stk. 1, § 12, stk. 1,§ 13, stk.&lt;br&gt;1, § 14, stk. 1-3 og 5, og § 15, stk. 1-3, anvendes&lt;br&gt;tilsvarende på handelsrejsende, der aflonnes&lt;br&gt;helt eller delvis med provision, idet provisio-&lt;br&gt;nen for handelsrejsende dog forfalder måneds-&lt;br&gt;vis. Endvidere anvendes § 14, stk. 5, kun, hvis&lt;br&gt;ansaettelsesforholdet ikke er omfattet af funk-&lt;br&gt;tionaerloven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forholdet til tredjemand&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 34. §§ 16-21 anvendes tilsvarende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikrajttrcedelses- og overgangsbestemmelser m.v.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 35. Loven traeder i kraft dagen efter be-&lt;br&gt;kendtgorelsen i Lovtidende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stk. 2. For agenturaftaler, der er indgået in-&lt;br&gt;den lovens ikrafttraeden, gaelder dog indtil 1. ja-&lt;br&gt;nuar 1992 de hidtil gaeldende regler. Fra 1. ja-&lt;br&gt;nuar 1992 anvendes denne lov for en sådan af-&lt;br&gt;tale, medmindre aftalen for denne dato lovligt&lt;br&gt;er opsagt til ophor senest den 30. juni 1992. I&lt;br&gt;sådanne tilfaelde anvendes de hidtil gaeldende&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 36. Justitsministeren kan fastsaette regler til&lt;br&gt;gennemforelse af Haagerkonventionen af 19.&lt;br&gt;marts 1978 om, hvilken lov der skal anvendes&lt;br&gt;på mellemmaend og på fuldmagtssporgsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 37. I lov om kommission, handelsagentur&lt;br&gt;og handelsrejsende, jf. lovbekendtgorelse nr.&lt;br&gt;636 af 15. september 1986, foretages folgende&lt;br&gt;aendringer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Lovens titel aendres til: »Kommissionslo-&lt;br&gt;ven«.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lovens kapitel I1I-IVophaeves.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 38. Loven gaelder ikke for Faeroerne og&lt;br&gt;Grönland. Loven kan ved kgl. anordning saet-&lt;br&gt;tes i kraft for Grönland med de afvigelser, som&lt;br&gt;de saerlige gronlandske forhold tilsiger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givet på Christiansborg Slot, den 2. maj 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under Vor Kongelige Hånd og Segl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Dronningens Navn:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FREDERIK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronprins&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ Hans Engell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om handelsagentur&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med handelsagent förstås i denna lag den som i en näringsverksam-&lt;br&gt;het har avtalat med en annan, huvudmannen, att för dennes räkning&lt;br&gt;självständigt och varaktigt verka för försäljning eller köp av varor genom&lt;br&gt;att ta upp anbud till huvudmannen eller sluta avtal i dennes namn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i denna lag gäller i&lt;br&gt;stället för lagens bestämmelser, om inte annat anges i lagen. Med av-&lt;br&gt;talsvillkor jämställs praxis som har utbildats mellan parterna samt han-&lt;br&gt;delsbruk eller annan sedvänja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det av lagen framgår att en bestämmelse inte får åsidosättas genom&lt;br&gt;avtal, gäller bestämmelsen också framför praxis som har utbildats mellan&lt;br&gt;parterna och framför handelsbruk eller annan sedvänja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En bestämmelse som enligt lagen inte får åsidosättas till nackdel för&lt;br&gt;agenten får inte heller åsidosättas till nackdel för denne genom ett avtal om&lt;br&gt;att främmande rätt skall tillämpas på rättsförhållandet, om rättsförhållan-&lt;br&gt;det annars skulle bedömas enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om agenten eller huvudmannen begär det, skall en handling som&lt;br&gt;återger agenturavtalet och ändringar i detta upprättas och undertecknas av&lt;br&gt;parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna kan inte avstå från sin rätt att på begäran få en sådan handling&lt;br&gt;som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Agenten skall vid uppdragets fullgörande tillvarata huvudmannens&lt;br&gt;intressen samt handla lojalt och redligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger agenten särskilt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. göra skäliga ansträngningar för att inhämta anbud och, om det ingår i&lt;br&gt;uppdraget, sluta avtal om sådant som omfattas av agenturavtalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underrätta huvudmannen om anbud som har upptagits och avtal som&lt;br&gt;har ingåtts samt om andra omständigheter av betydelse för uppdraget som&lt;br&gt;agenten känner till, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. följa skäliga anvisningar från huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i denna paragraf är inte&lt;br&gt;bindande för parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Agenten skall väl vårda varor och annat som tillhör huvudmannen&lt;br&gt;och som är i agentens besittning. Agenten skall hålla den sakförsäkring&lt;br&gt;som behövs. Huvudmannens varor skall hållas avskilda från andra varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten rätt att ta emot betalning för sålda varor, är han skyldig att&lt;br&gt;hålla mottagna medel avskilda och avge redovisning för sitt uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannens skyldigheter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Huvudmannen skall handla lojalt och redligt mot agenten.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger huvudmannen särskilt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämna agenten nödvändigt material beträffande de varor som uppdra-&lt;br&gt;get gäller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämna agenten de upplysningar som krävs för uppdragets fullgörande,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utan oskäligt uppehåll meddela agenten att han har antagit eller&lt;br&gt;avslagit ett anbud som agenten har tillställt honom eller att ett avtal som&lt;br&gt;agenten har förmedlat inte har fullgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen skall utan oskäligt uppehåll underrätta agenten, om han&lt;br&gt;förutser att verksamhetens omfattning kommer att bli väsentligt mindre&lt;br&gt;än vad agenten skäligen kunnat vänta sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i denna paragraf är inte&lt;br&gt;bindande för parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provision m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om agenten och huvudmannen inte har avtalat om agentens ersätt-&lt;br&gt;ning, skall denna bestämmas till vad som är sedvanligt där agenten utövar&lt;br&gt;sin verksamhet. Finns ingen sådan sedvana, skall ersättningen bestämmas&lt;br&gt;till vad som är skäligt med hänsyn till samtliga omständigheter som rör&lt;br&gt;uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Agenten har rätt till provision på avtal som ingås under uppdragsti-&lt;br&gt;den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om avtalet kan anses ha kommit till stånd genom agentens medver-&lt;br&gt;kan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om avtalet utan agentens medverkan har ingåtts med en tredje man,&lt;br&gt;som agenten tidigare har anskaffat som kund såvitt avser avtal av samma&lt;br&gt;slag, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om agenten har tilldelats ett visst område eller en viss kundkrets och&lt;br&gt;avtalet har ingåtts med en tredje man som hör till området eller kundkret-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Agenten har rätt till provision på avtal som ingås efter det att&lt;br&gt;uppdraget har upphört,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om avtalet har ingåtts under sådana omständigheter som avses i 9 §&lt;br&gt;och agenten eller huvudmannen har tagit emot tredje mans anbud under&lt;br&gt;uppdragstiden, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om avtalet har kommit till stånd huvudsakligen genom agentens&lt;br&gt;medverkan under uppdragstiden och det har ingåtts inom skälig tid efter&lt;br&gt;det att uppdraget har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillträdande agent har inte rätt till provision enligt 9 § på ett avtal&lt;br&gt;som ger den avgående agenten rätt till provision enligt första stycket, om&lt;br&gt;det inte med hänsyn till omständigheterna är skäligt att provisionen delas&lt;br&gt;mellan agenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Provisionen skall betalas inom en månad efter utgången&lt;br&gt;av det kvartal av kalenderår då provisionen är intjänad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provisionen är intjänad då och i den mån någon av följande omständig-&lt;br&gt;heter föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Huvudmannen har fullgjort avtalet med tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Huvudmannen skulle enligt avtalet med tredje man ha fullgjort detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Tredje man har fullgjort avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelsen i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte heller bunden av avtalsvillkor som innebär att provi-&lt;br&gt;sionen är intjänad senare än då tredje man har fullgjort avtalet eller skulle&lt;br&gt;ha gjort det, om huvudmannen hade fullgjort avtalet som han borde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Agentens rätt till provision bortfaller om det visas att avtalet mellan&lt;br&gt;huvudmannen och tredje man inte har fullföljts och att detta inte beror på&lt;br&gt;huvudmannen eller något förhållande på dennes sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tredje man har underlåtit att fullfölja avtalet på grund av att huvud-&lt;br&gt;mannen utan agentens samtycke har beviljat honom anstånd med att göra&lt;br&gt;det eller kommit överens med honom om återgång av avtalet, påverkar&lt;br&gt;detta inte agentens rätt till provision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullföljer tredje man avtalet endast delvis, har agenten rätt till provision&lt;br&gt;på den del som svarar mot vad som har fullföljts, om inte annat följer av&lt;br&gt;första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelserna i första —tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bortfaller agentens krav på provision till följd av bestämmelserna i&lt;br&gt;första —tredje styckena, skall han betala tillbaka det som betalats för&lt;br&gt;mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Huvudmannen skall senast en månad efter utgången av varje kvar-&lt;br&gt;tal av kalenderår ge agenten en provisionsnota med uppgift om den provi-&lt;br&gt;sion som är intjänad under kvartalet. Provisionsnotan skall innehålla alla&lt;br&gt;uppgifter av betydelse för beräkningen av provisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten helt eller delvis förlorat sin rätt till provision på ett avtal,&lt;br&gt;skall uppgift om detta lämnas i den provisionsnota som avser det kvartal&lt;br&gt;då rätten till provisionen bortföll. I provisionsnotan skall därvid anges&lt;br&gt;skälet till att rätten till provisionen bortfallit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelserna i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Agenten har rätt att från huvudmannen få alla upplysningar som&lt;br&gt;denne har tillgång till och som agenten behöver för att kunna kontrollera&lt;br&gt;om provisionsnotan innehåller de provisionsbelopp som är intjänade. Till&lt;br&gt;sådana upplysningar hör utdrag ur huvudmannens bokföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen inte lämnar agenten sådana upplysningar som avses i&lt;br&gt;första stycket eller det finns anledning att anta att dessa upplysningar eller&lt;br&gt;uppgifterna i provisionsnotan är oriktiga, har agenten rätt att granska&lt;br&gt;huvudmannens bokföring i den omfattning som behövs. Huvudmannen&lt;br&gt;får därvid avgöra om granskningen skall utföras av agenten själv eller av&lt;br&gt;en auktoriserad eller godkänd revisor som agenten har utsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelserna i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om agenten inte i rätt tid har fått provision eller annan ersättning&lt;br&gt;av huvudmannen eller om det finns starka skäl att anta att han inte&lt;br&gt;kommer att få den, har agenten rätt att till säkerhet för sin fordran hålla&lt;br&gt;inne varor, material och handlingar som tillhör huvudmannen och som&lt;br&gt;agenten har tagit emot för att fullgöra uppdraget. Fullmakter och andra&lt;br&gt;handlingar av synnerlig betydelse för huvudmannen får dock inte hållas&lt;br&gt;inne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har agenten köpt varor för huvudmannens räkning och sänt varorna&lt;br&gt;vidare till huvudmannen, eller har agenten sänt tillbaka varor till huvud-&lt;br&gt;mannen vilka han haft till försäljning, får agenten för att säkerställa sin&lt;br&gt;rätt enligt första stycket hindra att varorna lämnas ut till huvudmannen.&lt;br&gt;Detta gäller även om huvudmannen har tagit emot transportdokument&lt;br&gt;avseende varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agentens rätt att hålla inne varor, material och handlingar upphör när&lt;br&gt;huvudmannen har ställt godtagbar säkerhet för fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;br&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Agenten får sälja varor som han håller inne enligt 15 § efter tre&lt;br&gt;månader från det att han har meddelat huvudmannen att varorna hålls&lt;br&gt;inne. Agenten får därvid täcka de fordringar för vilka varorna har utgjort&lt;br&gt;säkerhet med vad som inflyter från försäljningen. Försäljningen får ske&lt;br&gt;under hand eller på offentlig auktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om varorna är utsatta för snabb förstörelse eller försämring eller om de&lt;br&gt;fordrar alltför kostsam vård, får de säljas tidigare än vad som framgår av&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudmannen är i konkurs, gäller i stället 8 kap. 10 § konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;br&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet till tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Agenten får inte utan särskilt bemyndigande sluta avtal om försälj-&lt;br&gt;ning eller köp på huvudmannens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid hemförsäljning finns särskilda bestämmelser i hemförsäljningslagen&lt;br&gt;(1981:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Har agenten slutit avtal om försäljning eller köp på huvudmannens&lt;br&gt;vägnar utan att vara behörig till det, skall huvudmannen, om han inte&lt;br&gt;godkänner avtalet, meddela tredje man detta. Meddelandet skall lämnas&lt;br&gt;utan oskäligt uppehåll efter det att han har fått kännedom om avtalet. Gör&lt;br&gt;huvudmannen inte det, är han bunden av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Vill huvudmannen inte anta ett anbud som agenten har mottagit,&lt;br&gt;skall huvudmannen meddela tredje man detta utan oskäligt uppehåll efter&lt;br&gt;det att han har fått kännedom om anbudet. Gör han inte det, är anbudet&lt;br&gt;antaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte då agenten och tredje man har&lt;br&gt;avtalat att anbudet skall förfalla om huvudmannen inte uttryckligen antar&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Har tredje man avgett ett anbud till agenten och har denne sänt in&lt;br&gt;anbudet till huvudmannen, har tredje man samma rätt att återkalla anbu-&lt;br&gt;det hos huvudmannen som om han själv hade sänt in anbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte, om annat har avtalats mellan&lt;br&gt;agenten och tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Har en tredje man som är näringsidkare förhandlat med agenten&lt;br&gt;och därefter fått ett meddelande från huvudmannen att denne bekräftar ett&lt;br&gt;avtal eller antar ett anbud som agenten har sänt in, skall tredje man, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;han anser att han inte har slutit något avtal eller avgett något anbud eller&lt;br&gt;att avtalet eller anbudet är oriktigt återgivet, meddela huvudmannen detta&lt;br&gt;utan oskäligt uppehåll. Gör tredje man inte det och kan han inte heller visa&lt;br&gt;att meddelandet var oriktigt, anses han ha ingått ett avtal med det innehåll&lt;br&gt;som meddelandet från huvudmannen utvisar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Agenten får inte utan särskilt bemyndigande ta emot betalning för&lt;br&gt;sålda varor eller efter det att ett avtal har ingåtts medge anstånd med&lt;br&gt;betalningen eller nedsättning i priset eller annan ändring i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Får huvudmannen kännedom om att agenten utan bemyndigande har&lt;br&gt;vidtagit en åtgärd som avses i första stycket beträffande ett avtal som kan&lt;br&gt;anses ha kommit till stånd genom agentens medverkan eller som har&lt;br&gt;ingåtts med en tredje man som hör till ett område eller en kundkrets som&lt;br&gt;har tilldelats agenten, skall huvudmannen, om han inte vill godkänna&lt;br&gt;åtgärden, meddela tredje man detta utan oskäligt uppehåll. Gör han inte&lt;br&gt;det, anses han ha godkänt åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid hemförsäljning finns särskilda bestämmelser i hemförsäljningslagen&lt;br&gt;(1981:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Vill tredje man åberopa fel i en köpt vara eller dröjsmål med dess&lt;br&gt;avlämnande eller vill han ge huvudmannen något annat meddelande som&lt;br&gt;rör uppfyllelsen av ett avtal, får han vända sig till agenten, om avtalet kan&lt;br&gt;anses ha kommit till stånd genom agentens medverkan eller har ingåtts&lt;br&gt;med en tredje man som hör till ett område eller en kundkrets som har&lt;br&gt;tilldelats agenten. Denne får inte utan särskilt bemyndigande träffa något&lt;br&gt;avgörande med anledning av ett sådant meddelande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Får huvudmannen kännedom om att agenten utan bemyndigande har&lt;br&gt;träffat ett sådant avgörande som avses i första stycket, skall huvudman-&lt;br&gt;nen, om han inte vill godkänna avgörandet, meddela tredje man detta utan&lt;br&gt;oskäligt uppehåll. Gör han inte det, anses han ha godkänt avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenturavtalets upphörande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Ett agenturavtal som inte har ingåtts för viss tid får av agenten eller&lt;br&gt;huvudmannen uppsägas att upphöra efter den uppsägningstid som anges i&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägningstiden är en månad under det första året av uppdragstiden.&lt;br&gt;Uppsägningstiden förlängs sedan med en månad för varje påbörjat år av&lt;br&gt;uppdragstiden till dess att uppsägningstiden uppgår till sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna kan inte i förväg avtala om kortare uppsägningstid än vad som&lt;br&gt;sägs i andra stycket. Dock får de avtala att uppsägning från agentens sida&lt;br&gt;får ske med tre månaders uppsägningstid även om uppdragstiden har varat&lt;br&gt;tre år eller längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna avtalar om längre uppsägningstid än vad som sägs i andra&lt;br&gt;stycket, får uppsägningstiden inte vara kortare vid uppsägning från huvud-&lt;br&gt;mannens sida än vid uppsägning från agentens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägningstiden räknas från utgången av den kalendermånad då upp-&lt;br&gt;sägningen skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Ett agenturavtal som ingåtts för viss tid upphör vid avtalstidens&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna fortsätter agenturförhållandet efter avtalstidens slut, skall&lt;br&gt;avtalet därefter betraktas som ett icke tidsbestämt avtal. Vid beräkningen&lt;br&gt;av uppsägningstiden enligt 24 § för ett sådant avtal skall därvid tas hänsyn&lt;br&gt;till hela den tid som agenturförhållandet har varat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i andra stycket är inte&lt;br&gt;bindande för parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Agenten eller huvudmannen får säga upp agenturavtalet med ome-&lt;br&gt;delbar verkan, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. motparten har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser enligt avtalet&lt;br&gt;eller lagen och avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för den andre samt&lt;br&gt;motparten insåg eller borde ha insett detta, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det annars finns en viktig grund för att frånträda avtalet i förtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill säga upp avtalet i förtid skall göra detta utan oskäligt&lt;br&gt;uppehåll efter det att han fick eller borde ha fått kännedom om den&lt;br&gt;omständighet som han åberopar. Gör han inte det, förlorar han rätten att&lt;br&gt;åberopa omständigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för&lt;br&gt;honom än bestämmelserna i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om agenten eller huvudmannen försätts i konkurs, upphör agentur-&lt;br&gt;avtalet att gälla. Utan hinder av huvudmannens konkurs får dock agenten&lt;br&gt;göra uppdraget gällande för tiden intill utgången av dagen efter den då&lt;br&gt;kungörelse om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar,&lt;br&gt;om han inte tidigare hade eller borde ha haft kännedom om konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § När agenturavtalet upphör, har agenten rätt till avgångsvederlag,&lt;br&gt;om och i den mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. agenten har tillfört huvudmannen nya kunder eller väsentligt ökat&lt;br&gt;handeln med den befintliga kundkretsen och huvudmannen kommer att&lt;br&gt;ha väsentlig fördel av förändringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avgångsvederlag är skäligt med hänsyn till samtliga omständigheter,&lt;br&gt;särskilt agentens förlust av provision på avtal med de i första punkten&lt;br&gt;angivna kunderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket skall ha motsvarande tillämpning, om&lt;br&gt;agenturförhållandet upphör på grund av agentens död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgångsvederlaget uppgår till högst ett belopp motsvarande ett års er-&lt;br&gt;sättning, beräknad efter ett genomsnitt under de senaste fem åren eller den&lt;br&gt;kortare tid som uppdraget har varat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;br&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Agenten har inte rätt till avgångsvederlag enligt 28 §, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. huvudmannen säger upp agenturavtalet på grund av väsentlig plikt-&lt;br&gt;försummelse på agentens sida av sådant slag som ger huvudmannen rätt&lt;br&gt;att säga upp avtalet med omedelbar verkan enligt 26 § första stycket 1, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. agenturavtalet upphör till följd av agentens konkurs, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. agenten i samförstånd med huvudmannen överlåter agenturen till&lt;br&gt;någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;br&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Säger agenten själv upp agenturavtalet, har han rätt till avgångsve-&lt;br&gt;derlag enligt 28 § endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om uppsägningen grundas på en omständighet på huvudmannens sida&lt;br&gt;av sådant slag som ger agenten rätt att säga upp avtalet med omedelbar&lt;br&gt;verkan enligt 26 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det på grund av agentens ålder eller sjukdom eller liknande Prop. 1990/91:63&lt;br&gt;förhållande inte skäligen kan krävas att han fortsätter sin verksamhet. Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Agenten förlorar sin rätt till avgångsvederlag, om han inte inom ett&lt;br&gt;år från det att avtalet upphörde meddelar huvudmannen att han kräver&lt;br&gt;sådant vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Har agenturavtalet upphört skall agenten, intill dess huvudmannen&lt;br&gt;själv kan bevaka sina intressen, vidta sådana åtgärder som är nödvändiga&lt;br&gt;för att skydda huvudmannen mot förlust, om det inte därav uppkommer&lt;br&gt;betydande kostnad, olägenhet eller ekonomisk risk för agenten. Denne har&lt;br&gt;rätt till skälig ersättning för åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § När agenturavtalet har upphört skall agenten till huvudmannen&lt;br&gt;återlämna varor, material och handlingar som han har mottagit för att&lt;br&gt;fullgöra uppdraget. Agenten har dock rätt att till säkerhet för fordran&lt;br&gt;innehålla huvudmannens egendom i enlighet med 15 § och försälja den&lt;br&gt;enligt 16 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Underlåter agenten eller huvudmannen att fullgöra sina skyldighe-&lt;br&gt;ter enligt agenturavtalet eller lagen, är han skyldig att ersätta den andre&lt;br&gt;den skada som uppkommer därav, om han inte visar att underlåtenheten&lt;br&gt;ej beror på försummelse på hans sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphör agenturavtalet att gälla till följd av den ena partens konkurs, har&lt;br&gt;den andra parten rätt till ersättning för den skada som uppkommer därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill kräva skadestånd skall meddela den andre detta utan&lt;br&gt;oskäligt uppehåll efter det att han fick eller borde ha fått kännedom om de&lt;br&gt;omständigheter som ligger till grund för kravet. Gör han inte det, förlorar&lt;br&gt;han rätten till skadestånd utom i fall när den andre har handlat grovt&lt;br&gt;vårdslöst eller i strid mot tro och heder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten än bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i denna paragraf är inte bindande för agenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensklausuler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Ett avtal mellan agenten och huvudmannen att agenten inte skall&lt;br&gt;bedriva verksamhet efter det att agenturavtalet har upphört (konkurrens-&lt;br&gt;klausul) är bindande för agenten bara om och i den mån konkurrenskla-&lt;br&gt;usulen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har upprättats skriftligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avser det område eller den kundkrets som har tilldelats agenten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avser de slag av varor som agenturavtalet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konkurrensklausul gäller inte längre tid än två år efter det att agentur-&lt;br&gt;avtalet har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf hindrar inte att lagen (1915:218) om&lt;br&gt;avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område tillämpas&lt;br&gt;på en konkurrensklausul.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa meddelanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Har ett meddelande från agenten enligt 16, 31 eller 34 §, från hu-&lt;br&gt;vudmannen enligt 18,19,22,23 eller 34 § eller från tredje man enligt 21 §&lt;br&gt;avsänts på ett ändamålsenligt sätt, får meddelandet åberopas även om det&lt;br&gt;försenas, förvanskas eller inte kommer fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om agenturavtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande&lt;br&gt;tillämpas bestämmelserna om handelsagentur i lagen (1914:45) om kom-&lt;br&gt;mission, handelsagentur och handelsresande till utgången av år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission,&lt;br&gt;handelsagentur och handelsresande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1914:45) om kommission, han-&lt;br&gt;delsagentur och handelsresande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 och 4 kap. skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att kapitelindelningen och rubrikerna till 1 och 2 kap. skall utgå,&lt;br&gt;dels att lagens rubrik och 27 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att rubriken närmast före 4 § skall sättas närmast före 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 6&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag (1914:45) om kommission. Lag (1914:45) om kommission&lt;br&gt;handelsagentur och handelsresande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelskommissionär är berättigad till provision å avtal, som han un-&lt;br&gt;der uppdragstiden för kommittentens räkning ingår med tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har kommissionären varaktigt&lt;br&gt;uppdrag och ingås avtal för kom-&lt;br&gt;mittentens räkning efter uppdra-&lt;br&gt;gets slut, skola bestämmelserna i&lt;br&gt;68 § första stycket andra punkten&lt;br&gt;samt andra—fjärde styckena om&lt;br&gt;handelsagents rätt till provision äga&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har kommissionären varaktigt&lt;br&gt;uppdrag och ingås avtal för kom-&lt;br&gt;mittentens räkning efter uppdra-&lt;br&gt;gets slut, har kommissionären rätt&lt;br&gt;till provision på avtalet, om tredje&lt;br&gt;mans anbud kommit kommittenten&lt;br&gt;eller kommissionären till handa un-&lt;br&gt;der uppdragstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingås avtal efter uppdragets slut i&lt;br&gt;annat fall än som avses i andra styc-&lt;br&gt;ket, är kommissionären likaledes&lt;br&gt;berättigad till provision (efterprovi-&lt;br&gt;sion), om avtalet kan anses ha kom-&lt;br&gt;mit till stånd genom hans medver-&lt;br&gt;kan under uppdragstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förebringas ej utredning om&lt;br&gt;efterprovisionens storlek och har&lt;br&gt;uppdraget varat minst ett år, skall&lt;br&gt;efterprovision utgå med belopp som&lt;br&gt;motsvarar tre månaders provision,&lt;br&gt;beräknad efter genomsnittet av må-&lt;br&gt;nadsprovisionerna under uppdra-&lt;br&gt;gets sista år. Vad nu sagts gäller&lt;br&gt;dock ej, om uppsägning skett med&lt;br&gt;minst sex månaders uppsägnings-&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionären kan inte före&lt;br&gt;uppdragets slut med bindande ver-&lt;br&gt;kan avstå från den rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning som tillkommer honom enligt&lt;br&gt;tredje och fjärde styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om agentur-, handelsresande- eller platsförsäljaravtal som har&lt;br&gt;ingåtts före lagens ikraftträdande tillämpas lagen i sin tidigare lydelse till&lt;br&gt;och med den 31 december 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1974:219.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981: 1361)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § hemförsäljningslagen (1981:1361) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anlitar näringsidkaren ett ombud, skall denne alltid anses behörig att&lt;br&gt;handla på näringsidkarens vägnar när det gäller att ingå avtal som avses i&lt;br&gt;denna lag, att utfästa förmåner som är avsedda att ingå i ett sådant avtal&lt;br&gt;samt att ta emot betalning för näringsidkarens räkning. Näringsidkaren&lt;br&gt;kan inte till nackdel för konsumenten inskränka denna behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om handelsagenter och handels-&lt;br&gt;resande finns särskilda bestämmel-&lt;br&gt;ser i lagen (1914:45) om kommis-&lt;br&gt;sion, handelsagentur och handelsre-&lt;br&gt;sande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § fondkommissionslagen (1979:748) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat ej följer av denna lag,&lt;br&gt;gäller för fondkommissionsrörelse&lt;br&gt;bestämmelserna om handelskom-&lt;br&gt;mission i lagen (1914:45) om kom-&lt;br&gt;mission, handelsagentur och han-&lt;br&gt;delsresande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat ej följer av denna lag,&lt;br&gt;gäller för fondkommissionsrörelse&lt;br&gt;bestämmelserna om handelskom-&lt;br&gt;mission i lagen (1914:45) om kom-&lt;br&gt;mission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-11-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil&lt;br&gt;Werner, justitierådet Ulf Gad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrå-&lt;br&gt;dets yttrande över förslag till lag om handelsagentur, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bo Blom-&lt;br&gt;quist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens proposition................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll....................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag................................ 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 november&lt;br&gt;1990 ............................................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.......................................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmän motivering................................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Allmänna utgångspunkter .......................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Tillämpningsområdet ............................. 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Typen av uppdrag............................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 De närmare förutsättningarna................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Betydelsen av tvingande rättsregler ................... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Parternas allmänna skyldigheter...................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Provision m.m................................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.1 Rätt till provision............................ 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.2 Redovisning&amp;nbsp;av provisionsbelopp m. m............ 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Säkerhetsrätt .................................... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Förhållandet till tredje&amp;nbsp;man ......................... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Uppsägning m. m................................. 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.1 Allmänt ................................... 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.2 Ordinär uppsägning .......................... 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.3 Förtida uppsägning .......................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.4 Konkurs................................... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 Avgångsvederlag ................................. 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Skadestånd .................................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 Internationella konventioner ....................... 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 1.1 1978 års Haagkonvention .................... 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11.2 1983 års UNIDROIT-konvention .............. 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 Följdändringar i annan lagstiftning................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.13 Ikraftträdande m. m.............................. 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.14 Kostnader och resursbehov ........................ 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Upprättade lagförslag................................. 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Specialmotivering ................................... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Förslaget till lag om handelsagentur................... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handelsagentur och handelsresande ................... 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Förslaget till lag om ändring i hemförsäljningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1981:1361)..................................... 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Förslaget till lag om fondkommissionslagen&amp;nbsp;(1979:748) .... 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Hemställan ........................................ 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Beslut ............................................ 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagal Sammanfattning av kommitténs betänkande........... 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Kommitténs lagförslag ........................... 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena ............... 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 EG-direktivet om handelsagenter ................... 201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Den danska lagen............................... 206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag ....................... 211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Utdrag ur protokoll vid lagrådets sammanträde den 15 no-&lt;br&gt;vember 1990 .................................. 222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:LU25</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om internationella konventioner (avsnitt 2.11).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om internationella konventioner (avsnitt 2.11).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:LU25</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1990-12-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-01-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-01-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-01-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:43:18</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE0363</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:37</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:43:18</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE0363</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__63.pdf</filnamn>
<filstorlek>10531729</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om handelsagentur</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/C4097E0E-04FD-435B-B7B9-82D97060732D</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:LU25</uppgift>
<ref_dok_id>GE01LU25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Handelsagentur</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>