<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2287641</hangar_id>
 <dok_id>GE0341</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>41</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:41</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>41</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1990-10-11 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:36:51</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:02:13</publicerad>
 <titel>om ändrade kassakravsavgifter</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0341/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0341</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE0341</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:41&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om ändrade kassakravsavgifter&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0341/prop_199091__41-1.png" style="width:34pt;height:45pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 11 oktober 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erik Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ändring i bestämmelserna i riksbankslagen&lt;br&gt;(1988:1385) om särskild avgift vid åsidosättande av uppställda kassakrav&lt;br&gt;(kassakravsavgift). Under normala förhållanden skall, som hittills, kassa-&lt;br&gt;kravsavgiften svara mot en ränta på underskottet som uppgår till dubbla&lt;br&gt;diskontot. Om räntenivån på penningmarknaden stiger så snabbt och&lt;br&gt;kraftigt att banksystemets upplåning i riksbanken hamnar på ett steg i&lt;br&gt;riksbankens räntetrappa som ligger nära eller överstiger dubbla diskontot,&lt;br&gt;skall avgiften i stället svara mot en ränta som ligger tre procentenheter&lt;br&gt;över trappsteget. Förslaget innebär dessutom att avgiftsnivån, som hittills&lt;br&gt;endast utgjort ett tak för avgiftssättningen, inte får underskridas i normala&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 52§ lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda avgiften enligt 51 §&lt;br&gt;skall svara mot en ränta på under-&lt;br&gt;skottet för varje dag som ./är uppgå&lt;br&gt;till högst två gånger diskontot vid&lt;br&gt;varje tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får&lt;br&gt;avgiften nedsättas eller efterges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda avgiften enligt 51 §&lt;br&gt;skall svara mot en ränta på under-&lt;br&gt;skottet för varje dag som wppgärtill&lt;br&gt;två gånger diskontot vid varje tid,&lt;br&gt;om inte annat följer av andra styc-&lt;br&gt;ket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om riksbankens samlade kredit&lt;br&gt;enligt 18/} första stycket till bankin-&lt;br&gt;stituten är så stor att motsvarande&lt;br&gt;högsta räntesats (marginalräntan)&lt;br&gt;överstiger den i första stycket an-&lt;br&gt;givna räntan minskad med tre pro-&lt;br&gt;centenheter, skall avgiften svara mot&lt;br&gt;en ränta på underskottet för varje dag&lt;br&gt;som överstiger marginalräntan med&lt;br&gt;tre procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får&lt;br&gt;avgiften sättas ned helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 1 fråga om underskott som förelåg före ikraftträdandet tillämpas 52 § i&lt;br&gt;sin äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 oktober 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden S. An-&lt;br&gt;dersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Lindqvist, G.&lt;br&gt;Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Mo-&lt;br&gt;lin, Sahlin, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om ändrade kassakravsavgifter&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank har i en framställning den 22 mars 1990&lt;br&gt;till finansdepartementet hemställt att regeringen föreslår riksdagen att&lt;br&gt;anta ändrade bestämmelser avseende särskilda avgifter enligt lagen&lt;br&gt;(1988:1385) om Sveriges riksbank och lagen (1974:922) om kreditpoliti-&lt;br&gt;ska medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställningen har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas dels framställningen med lagför-&lt;br&gt;slag som bilaga l resp. /./ och 1.2, dels en förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 13 september 1990 att inhämta lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över ett inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om änd-&lt;br&gt;ring i lagen (1988: 1385)om Sveriges riksbank. Det till lagrådet överlämnade&lt;br&gt;förslaget överensstämmer, frånsett vissa redaktionella ändringar, med det&lt;br&gt;lagförslag som jag nu lägger fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har den 8 oktober 1990 lämnat det remitterade förslaget utan&lt;br&gt;erinran. Lagförslaget och lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta&lt;br&gt;ärende som bilaga 3 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I kreditpolitiskt syfte får riksbanken genom beslut i enskilda fall uppställa&lt;br&gt;kassakrav gentemot kreditinstitut (20 § riksbankslagen). Kassakrav inne-&lt;br&gt;bär att ett kreditinstitut måste hålla en viss andel — högst 15% — av sina&lt;br&gt;placeringar eller förbindelser (främst inlåningen) på konto i riksbanken.&lt;br&gt;Motsvarande medel kan därmed inte disponeras för utlåning eller andra&lt;br&gt;placeringar. Kassakraven för banker och finansbolag är för närvarande&lt;br&gt;fyra procent. Beträffande övriga kreditinstitut har kassakrav ännu inte&lt;br&gt;tillämpats. Någon ränta utgår för närvarande inte på de innestående med-&lt;br&gt;len. — Ändrade kassakrav för bankerna påverkar bankernas lånebehov i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksbanken och därmed dagslåne- och penningmarknadsräntorna på sam- Prop. 1990/91:41&lt;br&gt;ma sätt som en ändring i riksbankens värdepappersinnehav eller valutare-&lt;br&gt;servens storlek. Ändrade kassakrav påverkar dessutom bankernas finansi-&lt;br&gt;eringskostnad genom att kassakravsmedlen inte ger någon ränta. För att&lt;br&gt;kompensera sig for ökade kassakrav måste bankerna höja avkastningskra-&lt;br&gt;ven på övriga placeringar (utlåningen) eller sänka inlåningsräntorna. Där-&lt;br&gt;med kan kassakravet direkt påverka kreditvillkoren for näringsliv och&lt;br&gt;hushåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om kassakrav var tidigare intagna i lagen om kreditpo-&lt;br&gt;litiska medel. Med stöd av den lagen får riksbanken efter bemyndigande av&lt;br&gt;regeringen besluta om en kreditpolitisk åtgärd. Detta sker genom att&lt;br&gt;riksbanken utfärdar tillämpningsföreskrifter till lagen. I samband med&lt;br&gt;tillkomsten av den nuvarande riksbankslagen fördes bestämmelserna om&lt;br&gt;kassakrav över till den lagen. Samtidigt ändrades bestämmelserna på så&lt;br&gt;sätt att riksbanken beslutar om kassakrav genom förvaltningsbeslut i en-&lt;br&gt;skilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kreditpolitiska medel som regleras i lagen om kreditpolitiska medel&lt;br&gt;är likviditetskrav, utlåningsreglering, emissionskontroll, allmän place-&lt;br&gt;ringsplikt, särskild placeringsplikt och räntereglering. I takt med den av-&lt;br&gt;reglering som ägt rum på valuta- och kreditmarknaderna har kreditpoliti-&lt;br&gt;ska åtgärder enligt lagen använts i allt mindre utsträckning. Räntereglering&lt;br&gt;för försäkringsföretag är det enda av lagens medel som används för närva-&lt;br&gt;rande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om fortsatt kreditpolitisk lagstiftning (prop.&lt;br&gt;1989/90:15) uttalade föredragande statsrådet att tiden var mogen för en&lt;br&gt;översyn av lagen om kreditpolitiska medel och att huvudinriktningen för&lt;br&gt;översynen borde vara att renodla lagen till en beredskapslag. I avvaktan på&lt;br&gt;resultatet av översynen föreslogs att lagen skulle förlängas i tre år, dvs. till&lt;br&gt;utgången av år 1992. Vidare framhöll föredraganden att utredningsarbetet&lt;br&gt;borde bedrivas med sikte på att en ny kreditpolitisk lagstiftning skulle&lt;br&gt;kunna träda i kraft senast vid den föreslagna giltighetstidens utgång. Riks-&lt;br&gt;dagen har antagit förslaget (FiU 15, rskr. 49, SFS 1989:958).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kreditinstitut som inte uppfyller uppställda kassakrav skall betala&lt;br&gt;särskild avgift (kassakravsavgift) till staten (51 § riksbankslagen). Riksban-&lt;br&gt;ken prövar frågor om särskild avgift. Avgiften skall svara mot en ränta på&lt;br&gt;underskottet för varje dag som får uppgå till högst två gånger diskontot vid&lt;br&gt;varje tid (52 §). Avgiften får sättas ned eller efterges om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den kreditpolitiska lagen finns också bestämmelser om särskild avgift&lt;br&gt;som skall erläggas vid åsidosättande av föreskrift som meddelats med stöd&lt;br&gt;av förordnande enligt den lagen. Vid åsidosättande av likviditetskrav,&lt;br&gt;utlåningsreglering och allmän placeringsplikt är den särskilda avgiften&lt;br&gt;knuten till diskontot (30 § första stycket 1, 2 och 4). Avgiften skall i sådana&lt;br&gt;fall motsvara en ränta som får överstiga riksbankens diskonto med högst&lt;br&gt;tre procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Under normala förhållanden skall, som hittills, kassa-&lt;br&gt;kravsavgiften svara mot en ränta som uppgår till dubbla diskontot.&lt;br&gt;Om räntenivån på penningmarknaden stiger så snabbt och kraftigt&lt;br&gt;att banksystemets samlade upplåning i riksbanken hamnar på ett&lt;br&gt;steg i riksbankens räntetrappa som ligger nära eller överstiger dubb-&lt;br&gt;la diskontot skall avgiften i stället svara mot en ränta som ligger tre&lt;br&gt;procentenheter över trappsteget. Förslaget innebär dessutom att&lt;br&gt;avgiftsnivån, som hittills endast utgjort ett tak föravgiftssättningen,&lt;br&gt;inte får underskridas i normala fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om särskilda avgifter enligt lagen om kreditpoli-&lt;br&gt;tiska medel föreslås inte ändrade i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges förslag: Den övre gränsen för kassakravsavgiften bör alter-&lt;br&gt;nativt kunna knytas till den för varje dag gällande penningmarknadsrän-&lt;br&gt;tan. Taket för kassakravsavgiften skulle därmed motsvara en ränta på&lt;br&gt;underskottet som uppgår till två gånger antingen diskontot eller den varje&lt;br&gt;dag gällande penningmarknadsräntan. Motsvarande möjlighet att anknyta&lt;br&gt;till penningmarknadsräntan bör införas beträffande de särskilda avgifter&lt;br&gt;enligt lagen om kreditpolitiska medel som nu är knutna till diskontot.&lt;br&gt;Dessutom bör reglerna avseende sistnämnda avgifter ändras så att avgift&lt;br&gt;skall kunna utgå med fem i stället för tre procentenheter över diskontot&lt;br&gt;eller den varje dag gällande penningmarknadsräntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ansluter sig till huvudin-&lt;br&gt;riktningen i fullmäktiges förslag. Endast riksgäldskontoret avstyrker försla-&lt;br&gt;get. Riksgäldskontoret anser att räntelagens bestämmelser om dröjsmåls-&lt;br&gt;ränta bör tillämpas vid avgiftssättningen. Diskontots beräkningsmodell&lt;br&gt;bör ändras om den inte anses tillräckligt följsam. Flera remissinstanser har&lt;br&gt;invänt att begreppet ”den varje dag gällande penningmarknadsräntan”&lt;br&gt;inte är tillräckligt entydigt. Några remissinsanser har lagt fram förslag till&lt;br&gt;ett mer preciserat begrepp. Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandla-&lt;br&gt;reföreningen och Sveriges Föreningbankers Förbund anser vidare att den&lt;br&gt;föreslagna lagtexten är otillfredsställande såtillvida att den överlåter åt&lt;br&gt;riksbanken att välja mellan diskontot och en penningmarknadsränta som&lt;br&gt;beräkningsunderlag. Finansbolagens Förening anser att det av rättssäker-&lt;br&gt;hetsskäl bör finnas endast en beräkningsmetod. Svenska sparbanksföre-&lt;br&gt;ningen föreslår att ett påslag i procentenheter skall övervägas i stället för&lt;br&gt;dubbla penningmarknadsräntan. Bankinspektionen har som alternativ till&lt;br&gt;fullmäktiges förslag pekat på möjligheten att använda den vägda in- eller&lt;br&gt;utlåningsräntan för banker i riksbanken vid slutet av varje dag. Som vikter&lt;br&gt;skulle användas in- eller utlåningsvolymerna för varje individuell bank i&lt;br&gt;riksbanken. Enligt bankinspektionen är alternativet objektivt fastställbart&lt;br&gt;och ställningen vid slutet av varje dag låter sig klart anges. Metoden kan&lt;br&gt;användas oberoende av om riksbanken tillämpar en räntetrappa eller ej. —&lt;br&gt;Svenska Bankföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund har ifrå-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gasatt om det är nödvändigt att höja taket för de särskilda avgifterna enligt Prop. 1990/91:41&lt;br&gt;den kreditpolitiska lagen från tre till fem procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Tidigare var diskontot den ränta till vilken&lt;br&gt;bankerna upp till en viss gräns fick ta upp lån i riksbanken. Diskontot&lt;br&gt;tillsammans med den straffränta som tillämpades när upplåningen över-&lt;br&gt;steg denna gräns var då ett styrmedel för att påverka ränteutvecklingen.&lt;br&gt;Diskontot anpassas numera i efterhand till redan inträffade varaktiga&lt;br&gt;förändringar av marknadsräntorna och utgör därmed inte längre något&lt;br&gt;penningpolitiskt styrmedel. Riksbanken påverkar i dag ränteutvecklingen&lt;br&gt;genom att styra likviditeten i banksystemet och härigenom bl. a. bankernas&lt;br&gt;upplåningsbehov i riksbanken samt genom att tillämpa en progressiv&lt;br&gt;räntesättning för sådan upplåning, den s. k. räntetrappan. I departe-&lt;br&gt;mentspromemorian (Ds 1989:76) Diskontot som referensränta konstate-&lt;br&gt;ras att diskontot spelat ut sin penningpolitiska roll men att det har betydel-&lt;br&gt;se som referensränta i ett stort antal författningar samt privata avtal som&lt;br&gt;hänvisar till diskontot. I promemorian föreslås att diskontot skall finnas&lt;br&gt;kvar med denna ändrade funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att diskontot numera anpassas i efterhand till redan inträffade varaktiga&lt;br&gt;förändringar av marknadsräntorna saknar i de flesta sammanhang betydel-&lt;br&gt;se för diskontots funktion som referensränta. Denna eftersläpning och&lt;br&gt;utjämning av mer extrema svängningar i ränteläget kan emellertid vara en&lt;br&gt;nackdel för penningpolitiken. Det kan vid enstaka tillfällen uppstå situa-&lt;br&gt;tioner då räntorna stiger mycket snabbt och kraftigt. I ett sådant fall kan&lt;br&gt;marknadsräntorna komma att överskrida en nivå motsvarande det dubbla&lt;br&gt;diskontot. Ränteutvecklingen i samband med regeringskrisen i början av&lt;br&gt;1990 gav en antydan om en sådan situation. Enligt nuvarande bestämmel-&lt;br&gt;ser om kassakravsavgifter skulle det därvid vara mer förmånligt för ett&lt;br&gt;kreditinstitut att åsidosätta gällande kassakrav än att låna upp nödvändiga&lt;br&gt;medel på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förhindra att en sådan situation uppkommer anser riksbanksfull-&lt;br&gt;mäktige att reglerna om kassakravsavgifter måste vara knutna till det&lt;br&gt;aktuella ränteläget som det framträder på marknaden. Fullmäktige har&lt;br&gt;anfört följande: ”Vid sidan av anknytning till diskontot bör alternativt&lt;br&gt;finnas möjlighet att knyta avgiften till någon kortfristig penningmarknads-&lt;br&gt;ränta. Den kortaste officiellt noterade räntan är f. n. den på lån mellan&lt;br&gt;stora banker med en veckas löptid, sjudagars STIBOR (Stockholm Inter-&lt;br&gt;bank Offered Rates). Denna bör kunna användas som mått på räntan på&lt;br&gt;den korta marknaden. För den händelse någon STIBOR-ränta inte finns&lt;br&gt;att tillgå kan den ränta riksbanken tillämpar för inlåning från eller utlåning&lt;br&gt;till banker utnyttjas som referensränta för särskild avgift. Den högsta&lt;br&gt;särskilda avgiften motsvarar därmed antingen det dubbla diskontot eller&lt;br&gt;den dubbla penningmarknadsräntan.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar fullmäktiges mening såtillvida att reglerna om kassakravsavgif-&lt;br&gt;ter bör utformas så att de inte inbjuder till åsidosättande av kassakraven.&lt;br&gt;En lösning i linje med fullmäktiges förslag vore lämplig från ändamålssyn-&lt;br&gt;punkt. Som framgår av remissyttrandena kan emellertid principiella in-&lt;br&gt;vändningar riktas mot förslaget. Dessa sammanhänger främst med kravet&lt;br&gt;på entydiga och klara rättsregler. Fullmäktiges förslag innebär att riksban-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken vid avgiftsberäkningen kan välja mellan två räntebegrepp: diskontot Prop. 1990/91:41&lt;br&gt;och den kortfristiga penningmarknadsräntan. Det framgår inte under vilka&lt;br&gt;omständigheter riksbanken skall välja den ena eller andra metoden. Det&lt;br&gt;kan inte anses lämpligt att på detta sätt ge en myndighet möjlighet att fritt&lt;br&gt;välja beräkningsalternativ. Vidare finns det flera räntor som enligt nor-&lt;br&gt;malt språkbruk kan hänföras till det föreslagna begreppet ”den varje dag&lt;br&gt;gällande penningmarknadsräntan”. Begreppet är därför inte så entydigt att&lt;br&gt;det kan användas som norm i bestämmelser om sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen har föreslagit att man i stället skall använda den&lt;br&gt;vägda in- eller utlåningsräntan för banker i riksbanken vid slutet av varje&lt;br&gt;dag. Med stöd av 18 § riksbankslagen använder riksbanken villkor i form&lt;br&gt;av räntesatser för lån till bankerna som ett kreditpolitiskt instrument.&lt;br&gt;Enligt samma lagrum skall räntevillkoren offentliggöras, vilket sker i riks-&lt;br&gt;bankens författningsamling. Som jag tidigare antytt har villkoren utfor-&lt;br&gt;mats som en räntetrappa. Varje trappsteg utgör en viss andel av bankens&lt;br&gt;eget beskattade kapital och halva värdet av dess värderegleringskonton&lt;br&gt;(upplåningsbasen). Trappan innehåller för närvarande tolv steg från nio&lt;br&gt;till tjugo procent. För upplåning utöver det översta trappsteget tillämpas&lt;br&gt;de villkor som riksbanken från tid till annan bestämmer. Riksbanken får&lt;br&gt;därigenom möjlighet att hantera allvarliga spekulationer mot kronan. Sys-&lt;br&gt;temet innebär att bankerna vid ökad upplåning i riksbanken successivt&lt;br&gt;drabbas av en högre upplåningskostnad. Genom att på detta sätt styra&lt;br&gt;bankernas upplåningskostnader kan riksbanken påverka räntan på pen-&lt;br&gt;ningmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid allvarliga spekulationer mot kronan och kraftiga valutautflöden kan&lt;br&gt;det bli nödvändigt att etablera en mycket hög räntenivå. Detta kan göras&lt;br&gt;bl. a. med hjälp av justeringar av räntetrappan. Riksbanken kan höja ett&lt;br&gt;eller flera steg i den befintliga trappan. Riksbanken kan också genom&lt;br&gt;marknadsoperationer eller höjda kassakrav minska likviditeten i banksys-&lt;br&gt;temet så att bankerna tvingas låna upp så mycket i riksbanken att det&lt;br&gt;högsta trappsteget överskrids och därvid bygga på trappan med ytterligare&lt;br&gt;steg. Oavsett vilken metod som används måste justeringarna av trappan&lt;br&gt;offentliggöras i riksbankens författningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den räntetrappa som offentliggörs i riksbankens författningssamling&lt;br&gt;avser som tidigare nämnts en enskild bank som har rätt att låna i riksban-&lt;br&gt;ken. Det belopp som en enskild bank kan låna till en given ränta utgör en&lt;br&gt;viss andel av bankens upplåningsbas (eget beskattat kapital samt hälften av&lt;br&gt;värderegleringsreserverna). Denna andel är densamma för samtliga banker.&lt;br&gt;Det belopp som en bank på detta sätt kan låna utgör ett trappsteg i ränte-&lt;br&gt;trappan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en bank behöver låna ett större belopp sker denna ytterligare upplå-&lt;br&gt;ning till en högre ränta, dvs. banken lånar på nästa trappsteg. Upplånings-&lt;br&gt;villkoren är vidare sådana att varje trappsteg i räntetrappan är lika stort.&lt;br&gt;Med dessa villkor för upplåningen i riksbanken träffas sålunda bankens&lt;br&gt;totala upplåning av olika räntesatser — en räntesats för varje belopp mot-&lt;br&gt;svarande ett trappsteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåningen i det översta skiktet kommer alltså att ske till en högsta&lt;br&gt;räntesats — fortsättningsvis kallad för marginalräntan. Om bankernas upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f2 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;låning sker till samma högsta räntesats kommer också den totala riksbank- Prop. 1990/91:41&lt;br&gt;supplåningen att stå i samma proportion till upplåningsbasen för varje en-&lt;br&gt;skild bank eftersom varje trappsteg (i förhållande till upplåningsbasen) är&lt;br&gt;lika stort för samtliga banker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vedertaget begrepp är dessutom den inofficiella räntetrappa som&lt;br&gt;avser bankernas samlade upplåning i riksbanken. Storleken på varje trapp-&lt;br&gt;steg i banksystemets räntetrappa är summan av samtliga bankers upplå-&lt;br&gt;ningsmöjligheter till en given ränta. Dessa trappsteg utgör den inofficiella&lt;br&gt;räntetrappan för hela banksystemet. Med ledning av bankernas samman-&lt;br&gt;lagda faktiska upplåning en viss dag kan således även den högsta upplå-&lt;br&gt;ningsräntan i den inofficiella räntetrappan (marginalräntan) beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalt lånar alla banker till samma högsta ränta i riksbanken. Om&lt;br&gt;bankerna skulle låna i riksbanken till olika högsta räntor blir det nämligen&lt;br&gt;lönsamt för bankerna att utnyttja dessa ränteskillnader. En bank som lånar&lt;br&gt;till en låg ränta i riksbanken kan öka sin upplåning för att på så sätt kunna&lt;br&gt;låna ut till andra banker som har ett stort lånebehov och följaktligen&lt;br&gt;annars måste låna till en hög ränta i riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det därmed blir lönsamt för banker med ett litet lånebehov att&lt;br&gt;låna större belopp än nödvändigt i riksbanken kommer marginalräntan för&lt;br&gt;dessa banker att bli högre än eljest. På motsvarande sätt kommer den&lt;br&gt;högsta räntan för upplåning i riksbanken för banker med stort lånebehov&lt;br&gt;att bli lägre genom denna interbankmarknad. Dessa banker tillfredsställer&lt;br&gt;sitt lånebehov genom att låna av andra banker i stället för att låna hela&lt;br&gt;beloppet av riksbanken. I normala fall lånar därför bankerna i riksbanken&lt;br&gt;till samma högsta ränta. Den högsta räntan i den inofficiella räntetrappan&lt;br&gt;för hela banksystemet (marginalräntan) sammanfaller i normalfallet med&lt;br&gt;den högsta ränta till vilken varje enskild bank lånar i riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om bankerna av olika skäl vid något enstaka tillfälle lånar till olika&lt;br&gt;högsta räntesatser är den inofficiella marginalräntan en god mätare av&lt;br&gt;bankernas upplåningsbehov och ränteläget på dagslånemarknaden och&lt;br&gt;därmed även för ränteläget på hela den kortfristiga penningmarknaden&lt;br&gt;eftersom detta i hög grad påverkas av dagslåneräntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid slutet av varje bankdag har riksbanken en preliminär uppgift om&lt;br&gt;bankernas sammanlagda upplåning. Den preliminära ställningen offentlig-&lt;br&gt;görs dagligen via Penningmarknadsinformation PMI AB, som bl. a. ägs av&lt;br&gt;riksbanken. Den slutliga ställningen framgår av riksbankens veckorappor-&lt;br&gt;ter. Dessutom tillkännages banksystemets sammanlagda upplåningsmöj-&lt;br&gt;lighet på en viss räntenivå (trappstegens bredd) genom PMI i samband&lt;br&gt;med ändringar av räntevillkoren. Med stöd av dessa offentliggjorda upp-&lt;br&gt;gifter kan man härleda marginalräntan. Denna publiceras också dagligen i&lt;br&gt;vissa affärstidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räntetrappan kan alltså sägas ha dubbla betydelser genom att den kan&lt;br&gt;avse antingen varje enskild bank eller banksystemet som helhet. Ett alter-&lt;br&gt;nativ vore att låta kassakravsavgiften för varje enskild bank knytas till&lt;br&gt;varje enskild banks högsta upplåningsränta i riksbanken. Detta skulle&lt;br&gt;emellertid kunna leda till vissa icke önskvärda konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kassakravsavgiften är knuten till den enskilda bankens högsta upp-&lt;br&gt;låningsränta kan varje bank själv påverka storleken på kassakravsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid liten upplåning i riksbanken blir nämligen marginalräntan och där- Prop. 1990/91:41&lt;br&gt;med i detta fall även kassakravsavgiften låg. Om en bank underlåter att&lt;br&gt;uppfylla kassakravet minskar behovet av likviditet, eftersom bankernas&lt;br&gt;likviditetsbehov bl. a. är beroende av hur stora belopp som avsätts for att&lt;br&gt;uppfylla kassakravet. Om en bank underlåter att uppfylla kassakravet&lt;br&gt;minskar därför upplåningsbehovet i riksbanken och därmed blir även&lt;br&gt;kassakravsavgiften lägre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle t.o. m. kunna bli lönsamt att underlåta att uppfylla kassa-&lt;br&gt;kravet och i stället erlägga kassakravsavgift, om avgifterna understeg rän-&lt;br&gt;tekostnaden för upplåning — på dagslånemarknaden eller i riksbanken —&lt;br&gt;av ett belopp som är lika stort som kassakravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kassakravsavgifterna i stället knyts till marginalräntan for hela&lt;br&gt;banksystemets upplåning i riksbanken finns det inte utrymme för sådana&lt;br&gt;förfaranden. Mot en sådan anknytning kan anföras att det i realiteten blir&lt;br&gt;riksbanken som bestämmer avgiftsnivån. Enligt min mening finns det&lt;br&gt;emellertid inte någon anledning till betänkligheter i detta hänseende.&lt;br&gt;Räntevillkoren för bankernas upplåning, dvs. räntetrappan, är ett kredit-&lt;br&gt;politiskt instrument för att uppnå vissa kreditpolitiska mål. En ändring av&lt;br&gt;avgiftsnivån blir endast en sekundär effekt av en kreditpolitisk åtgärd som&lt;br&gt;beslutats av riksbanken. Detta förhållande måste enligt min mening god-&lt;br&gt;tas. Motsvarande kritik skulle dessutom kunna riktas även mot det nuva-&lt;br&gt;rande systemet eftersom detta är knutet till det av riksbanken bestämda&lt;br&gt;diskontot. Som jag tidigare nämnt har detta numera betydelse endast som&lt;br&gt;referensränta och anpassas i efterhand till förändringar av marknadsrän-&lt;br&gt;torna. Syftet med en diskontoändring är alltså inte att ändra nivån för&lt;br&gt;kassakravsavgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda anser jag att en anknytning av kassakrav-&lt;br&gt;savgifterna till marginalräntan för bankernas upplåning i riksbanken är&lt;br&gt;godtagbar ur lagstiftningssynpunkt. Samtidigt tillgodoses kravet på flexibi-&lt;br&gt;litet vid snabba och kraftiga räntesvängningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande avgiftsnivån, dubbla diskontot, bör emellertid inte från-&lt;br&gt;gås helt. Tvärtom anser jag att det är den nivån som skall gälla under&lt;br&gt;normala förhållanden. Endast i sådana extrema situationer när räntenivån&lt;br&gt;på penningmarknaden ligger nära eller överkrider det dubbla diskontot&lt;br&gt;bör lagstiftningen medge högre avgiftsnivåer. Om riksbankens samlade&lt;br&gt;kredit till bankinstituten motsvarar en högsta räntesats enligt riksbankens&lt;br&gt;räntevillkor (marginalräntan) som överstiger det dubbla diskontot minskat&lt;br&gt;med tre procentenheter, bör avgiften i stället svara mot en ränta på&lt;br&gt;underskottet som överstiger marginalräntan med tre procentenheter. För-&lt;br&gt;slaget innebär således att den högre avgiftsnivån blir tillämplig redan när&lt;br&gt;marknadsräntan något understiger dubbla diskontot. Anledningen härtill&lt;br&gt;är att andra upplåningskostnader än ränta, exempelvis kreditavgifter, kan&lt;br&gt;medföra att det kostar mindre att åsidosätta gällande kassakrav än att låna&lt;br&gt;upp nödvändiga medel på marknaden även när marknadsräntan är&lt;br&gt;något lägre än dubbla diskontot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts offentliggörs först en preliminär och därefter en&lt;br&gt;slutlig uppgift om riksbankens sammanlagda kredit till bankinstituten.&lt;br&gt;Avgiftsberäkningen bör grundas på den slutliga uppgiften. Den marginal-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ränta för en viss dag som härleds från denna uppgift bestämmer avgifts- Prop. 1990/91:41&lt;br&gt;nivån för den dagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda kan belysas av följande exempel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel 1: Diskontot är 11 %. Marginalräntan för banksystemets sam-&lt;br&gt;manlagda upplåning i riksbanken är 18 %. Marginalräntan (18 %) överstiger&lt;br&gt;inte (2 x 11—3 =) 19%. Alltså tillämpas normalnivån för avgiften, dvs.&lt;br&gt;avgiften svarar mot en ränta på (2 x 11=) 22%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel 2: Diskontot är 11 %. Marginalräntan för banksystemets&lt;br&gt;sammanlagda upplåning i riksbanken är 20%. Marginalräntan (20%) över-&lt;br&gt;stiger (2 x 11—3=) 19%. Avgiften svarar alltså mot en ränta på (20 + 3 =)&lt;br&gt;23%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exemplen visar att avgiften alltid skall svara mot en ränta som ligger&lt;br&gt;minst tre procentenheter över bankernas kostnad för upplåning i riksban-&lt;br&gt;ken. När marginalräntan ligger exakt tre procentenheter under dubbla&lt;br&gt;diskontot leder båda beräkningsmetoderna till samma resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekterna av reglerna illustreras också av figur 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 1. Räntetrappan för banksystemets totala upplåning i riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räntesats&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0341/prop_199091__41-2.png" style="width:293pt;height:205pt;"/&gt;
&lt;p&gt;T rappsteg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anm.: Kassakravsavgiften vid olika storlek på upplåningen i riksbanken&lt;br&gt;då diskontot är 10%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser vidare att den lagtekniska utformningen av bestämmelserna&lt;br&gt;om kassakravsavgifter behöver justeras. Såväl bestämmelserna avseende&lt;br&gt;kassakravsavgifter som motsvarande bestämmelser i den kreditpolitiska&lt;br&gt;lagen anger en ram för avgiftssättningen. Detta föranleder inga invänd-&lt;br&gt;ningar när det gäller den kreditpolitiska lagen. Som tidigare nämnts får&lt;br&gt;riksbanken efter regeringens bemyndigande meddela de tillämpningsföre-&lt;br&gt;skrifter som behövs för användning av en åtgärd enligt den lagen. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samband med att sådana föreskrifter utfärdas skall riksbanken inom den Prop. 1990/91:41&lt;br&gt;angivna ramen ange storleken av den särskilda avgift som kan utgå vid&lt;br&gt;överträdelse av föreskriften. Till skillnad härifrån innebär riksbankslagens&lt;br&gt;bestämmelser om kassakrav och om kassakravsavgifter att beslut fattas i&lt;br&gt;form av förvaltningsbeslut i enskilda fall. Det är därför inte lämpligt att&lt;br&gt;lagens bestämmelser endast anger en ram inom vilken riksbanken i enskil-&lt;br&gt;da fall kan besluta om avgiftens storlek. Detta blir särskilt uppenbart&lt;br&gt;genom att avgiften får sättas ned eller efterges om det finns särskilda skäl. I&lt;br&gt;lagtexten bör därför direkt anges på vilken nivå avgiften skall ligga. En&lt;br&gt;sådan utformning skulle även överensstämma med riksbankens praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken tillämpar regelmässigt den högsta tillåtna avgiftsnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1991. Den&lt;br&gt;nya regeln bör dock inte tillämpas beträffande underskott som är hänför-&lt;br&gt;ligt till tiden före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige har även föreslagit att de bestämmelser om särskilda avgif-&lt;br&gt;ter i den kreditpolitiska lagen som är knutna till diskontot alternativt skall&lt;br&gt;kunna knytas till den varje dag gällande penningmarknadsräntan. Dessut-&lt;br&gt;om föreslås att avgiftsnivån höjs på så sätt att referensräntan får överskri-&lt;br&gt;das med fem procentenheter mot som för närvarande tre procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare nämnt har den kreditpolitiska lagen kommit att tilläm-&lt;br&gt;pas i allt mindre utsträckning. Lagen är för närvarande föremål för över-&lt;br&gt;syn med inriktning på att göra den till en ren beredskapslag. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund anser jag det för närvarande inte påkallat att ändra avgiftsbe-&lt;br&gt;stämmelserna i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Upprättat lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.&lt;br&gt;Förslaget har som framgår av det tidigare granskats av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet&lt;br&gt;granskade förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;br&gt;riksbank.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag föredraganden har&lt;br&gt;lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SVERIGES RIKSBANK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990-03-22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dnr90-40-DIR Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till Finansdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Bestämmelser om högsta särskild avgift&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I denna skrivelse hemställer fullmäktige i riksbanken om ändrade bestäm-&lt;br&gt;melser avseende högsta medgivna särskild avgift. Sådan avgift skall betalas&lt;br&gt;till staten om ett kreditinstitut inte uppfyller uppställda kassakrav enligt&lt;br&gt;lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank eller om ett kreditinstitut eller&lt;br&gt;annan åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av förordnande&lt;br&gt;enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel. Särskild avgift avseende&lt;br&gt;kassakrav får uppgå till högst två gånger diskontot medan särskild avgift&lt;br&gt;avseende likviditetskrav, utlåningsreglering och allmän placeringsplikt får&lt;br&gt;fastställas till ett belopp som motsvarar en ränta som får överstiga riksban-&lt;br&gt;kens diskonto med högst tre procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom diskontots ändrade roll inom penningpolitiken är det inte längre&lt;br&gt;räntestyrande. Diskontot fastställs i efterhand till redan etablerade nya&lt;br&gt;räntenivåer, vilka bedöms vara varaktiga. Vid räntehöjningar finns därför&lt;br&gt;risk för att särskild avgift som anknyter till diskontot, vilket sålunda&lt;br&gt;fastställs med viss eftersläpning, blir alltför låg och därigenom ineffektiv.&lt;br&gt;Vid sidan av sådan anknytning bör därför finnas en relatering till det&lt;br&gt;aktuella ränteläget.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Gällande rätt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ett kreditinstitut som inte uppfyller uppställda kassakrav skall enligt 51 §&lt;br&gt;riksbankslagen betala särskild avgift till staten. Riksbanken prövar frågan&lt;br&gt;om särskild avgift, vilken enligt 52 § skall svara mot en ränta på underskot-&lt;br&gt;tet för varje dag som får uppgå till högst två gånger diskontot vid varje tid.&lt;br&gt;Avgiften får nedsättas eller efterges om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser flyttades över till den nya riksbankslagen i sam-&lt;br&gt;band med att kassakravsbestämmelserna överfördes från den kreditpoliti-&lt;br&gt;ska lagen (prop 1986/87:143).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den kreditpolitiska lagen finns också bestämmelser om särskild avgift&lt;br&gt;som skall erläggas vid åsidosättande av föreskrift som meddelats med stöd&lt;br&gt;av förordnande enligt den lagen. I vissa fall är den särskilda avgiften också&lt;br&gt;i den kreditpolitiska lagen baserad på riksbankens diskonto, nämligen vid&lt;br&gt;åsidosättande av likviditetskrav, utlåningsreglering och allmän placerings-&lt;br&gt;plikt (30 § första stycket 1, 2 och 4). Vid beräkning av särskild avgift i&lt;br&gt;sådana fall skall beloppet motsvara ränta som får överstiga riksbankens&lt;br&gt;diskonto med högst tre procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Diskontot anpassas numera i efterhand till redan inträffade varaktiga&lt;br&gt;förändringar av marknadsräntorna och utgör alltså inte längre ett styrme-&lt;br&gt;del for att påverka ränteutvecklingen. Tidigare var diskontot den ränta till&lt;br&gt;vilken bankerna fick ta upp lån i riksbanken. Numera påverkar riksbanken&lt;br&gt;i stället ränteutvecklingen genom att styra likviditeten i banksystemet och&lt;br&gt;härigenom bankernas upplåningsbehov i riksbanken samt genom att til-&lt;br&gt;lämpa en progressiv räntesättning för sådan upplåning, den s. k. räntetrap-&lt;br&gt;pan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 en av en arbetsgrupp på finansdepartementet avgiven promemoria&lt;br&gt;(”Diskontot såsom referensränta” Ds 1989:76) dras konsekvenserna av&lt;br&gt;den utveckling som skett. Där föreslås sålunda att riksbanken i efterhand&lt;br&gt;skall fastställa diskontot såsom en referensränta för de regler i författning-&lt;br&gt;ar och avtal som hänvisar till diskontot. Denna referensränta framräknas&lt;br&gt;på visst sätt på grundval av ränteläget under föregående kvartal. Formeln&lt;br&gt;härför är konstruerad så att det ”nya” diskontot skall hamna på samma&lt;br&gt;nivå som om tidigare principer följts. Avsikten härmed är att säkra att de&lt;br&gt;regler som hänvisar till diskontot i olika sammanhang inte skall få ett&lt;br&gt;annat materiellt innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn härtill kan synas att också hänvisningarna till diskontot i&lt;br&gt;riksbankslagen och i lagen om kreditpolitiska medel kunde behållas oför-&lt;br&gt;ändrade. Den gradvisa anpassning som kommer att känneteckna det nya&lt;br&gt;diskontot, och som kan fungera utmärkt i flertalet lagar där diskontot&lt;br&gt;utnyttjas, är emellertid en allvarlig nackdel i ett penningpolitiskt samman-&lt;br&gt;hang. Detta problem finns i viss mån redan i det nuvarande systemet, där&lt;br&gt;den praxis som säger att diskontot skall anpassas i efterhand till varaktiga&lt;br&gt;förändringar i ränteläget medför en motsvarande eftersläpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan från tid till annan uppstå situationer då en mycket snabb och&lt;br&gt;kraftig uppdragning av marknadsräntorna är nödvändig. I ett sådant fall&lt;br&gt;kan det inträffa att de marknadsräntor som riksbanken önskar etablera&lt;br&gt;närmar sig eller till och med överskrider en nivå motsvarande det dubbla&lt;br&gt;diskontot. Med den nuvarande utformningen av bestämmelserna för sär-&lt;br&gt;skild avgift för underskridande av kassakrav kan det därvid vara mer&lt;br&gt;förmånligt för ett kreditinstitut att dra ner behållningen på kassakravskon-&lt;br&gt;tot i riksbanken än att låna upp nödvändiga medel på marknaden. En&lt;br&gt;särskild avgift som skall kunna vara bindande och förhindra att kreditin-&lt;br&gt;stituten i sådana situationer medvetet underskrider de uppställda kraven&lt;br&gt;måste därför vara kopplad till det aktuella ränteläget som det framträder&lt;br&gt;på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda visar på nödvändigheten av att ändra den föreskrivna max-&lt;br&gt;imigränsen för särskild avgift för underskridande av kassakrav. Vid sidan&lt;br&gt;av anknytning till diskontot bör alternativt finnas möjlighet att knyta&lt;br&gt;avgiften till någon kortfristig penningmarknadsränta. Den kortaste ränta&lt;br&gt;för vilken en officiellt noterad kurs f. n. finns är räntan på lån mellan&lt;br&gt;banker med en veckas löptid, dvs. sjudagars STIBOR. Denna bör kunna&lt;br&gt;användas som mått på räntan på den korta marknaden. För den händelse&lt;br&gt;någon STIBOR-ränta inte finns att tillgå kan den ränta riksbanken till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpar för inlåning från eller utlåning till banker utnyttjas som referens-&lt;br&gt;ränta för särskild avgift. Den högsta särskilda avgiften motsvarar därmed&lt;br&gt;antingen det dubbla diskontot eller den dubbla penningmarknadsräntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bestämmelser om högsta särskilda avgift enligt lagen om kreditpo-&lt;br&gt;litiska medel bör ändras i de fall maximigränsen har knutits till diskontot,&lt;br&gt;nämligen vid åsidosättande av föreskrift som avser likviditetskrav, utlå-&lt;br&gt;ningsreglering och allmän placeringsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att den särskilda avgiften enligt lagen om kreditpolitiska medel&lt;br&gt;alltid skall kunna bli verkningsfull föreslås att sanktionsmöjligheten för-&lt;br&gt;stärks genom att avgiften högst får motsvara diskontot eller den varje dag&lt;br&gt;gällande penningmarknadsräntan plus fem procentenheter. Med penning-&lt;br&gt;marknadsräntan åsyftas de räntor som ovan redogjorts för. Ändringarna&lt;br&gt;bör träda i kraft den 1 juli 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i riksbankslagen och till lag om ändring i&lt;br&gt;lagen om kreditpolitiska medel framgår av bilaga 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i riksbanken hemställer att regeringen föreslår riksdagen att&lt;br&gt;anta dels lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, dels lag&lt;br&gt;om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På fullmäktiges vägnar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jan Bergqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inger Kindgren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1 Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 52 § lagen (1988:1385) om Sveri-&lt;br&gt;ges riksbank skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda avgiften enligt 51 §&lt;br&gt;skall svara mot en ränta på under-&lt;br&gt;skottet för varje dag som får uppgå&lt;br&gt;till högst två gånger diskontot vid&lt;br&gt;varje tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får&lt;br&gt;avgiften nedsättas eller efterges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda avgiften enligt 51 §&lt;br&gt;skall svara mot en ränta på under-&lt;br&gt;skottet för varje dag som får uppgå&lt;br&gt;till högst två gånger antingen dis-&lt;br&gt;kontot vid varje tid eller den varje&lt;br&gt;dag gällande penningsmarknads-&lt;br&gt;räntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får&lt;br&gt;avgiften nedsättas eller efterges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.2 Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 30§ lagen (1974:922) om kredit-&lt;br&gt;politiska medel skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild avgift skall utgöra, vid&lt;br&gt;åsidosättande av föreskrift i fråga&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. likviditetskrav, ett belopp&lt;br&gt;som svarar mot ränta på underskot-&lt;br&gt;tet för tiden från föregående beräk-&lt;br&gt;ningstidpunkt eller, om tidigare be-&lt;br&gt;räkning ej skett, från det föreskrif-&lt;br&gt;ten trätt i tillämpning eller för be-&lt;br&gt;räkningsperioden, varvid räntesats-&lt;br&gt;en för år får överstiga riksbankens&lt;br&gt;diskonto med högst tre procenten-&lt;br&gt;heter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlåningsreglering, ett belopp&lt;br&gt;som för tiden från den föregående&lt;br&gt;beräkningstidpunkten eller, om en&lt;br&gt;tidigare beräkning ej skett, från det&lt;br&gt;föreskriften trätt i tillämpning eller&lt;br&gt;för beräkningsperioden svarar mot&lt;br&gt;ränta på det belopp med vilket utlå-&lt;br&gt;ningen, garantiförbindelserna eller&lt;br&gt;leasingobjektens värde överskridit&lt;br&gt;den fastställda gränsen, varvid rän-&lt;br&gt;tesatsen för år får med högst tre&lt;br&gt;procentenheter överstiga riksban-&lt;br&gt;kens diskonto,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. emissionskontroll, högst två&lt;br&gt;procent av hela lånesumman för&lt;br&gt;varje år av den för lånet bestämda&lt;br&gt;längsta löptiden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. allmän placeringsplikt, ett be-&lt;br&gt;lopp som för beräkningsperiod sva-&lt;br&gt;rar mot ränta på den del av ålagd&lt;br&gt;placeringsplikt för perioden eller&lt;br&gt;för perioden och tidigare beräk-&lt;br&gt;ningsperioder sammatagna som ej&lt;br&gt;uppfyllts, varvid räntesatsen för år&lt;br&gt;får med högst tre procentenheter&lt;br&gt;överstiga riksbankens diskonto,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild avgift skall utgöra, vid&lt;br&gt;åsidosättande av föreskrift i fråga&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. likviditetskrav, ett belopp&lt;br&gt;som svarar mot ränta på underskot-&lt;br&gt;tet för tiden från föregående beräk-&lt;br&gt;ningstidpunkt eller, om tidigare be-&lt;br&gt;räkning ej skett, från det föreskrif-&lt;br&gt;ten trätt i tillämpning eller för be-&lt;br&gt;räkningsperioden, varvid räntesats-&lt;br&gt;en för år får överstiga riksbankens&lt;br&gt;diskonto eller den varje dag gällan-&lt;br&gt;de penningmarknadsräntan med&lt;br&gt;högst fem procentenheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlåningsreglering, ett belopp&lt;br&gt;för tiden från den föregående be-&lt;br&gt;räkningstidpunkten eller, om en ti-&lt;br&gt;digare beräkning ej skett, från det&lt;br&gt;föreskriften trätt i tillämpning eller&lt;br&gt;för beräkningsperioden svarar mot&lt;br&gt;ränta på det belopp med vilket utlå-&lt;br&gt;ningen, garantiförbindelserna eller&lt;br&gt;leasingobjektens värde överskridit&lt;br&gt;den fastställda gränsen, varvid rän-&lt;br&gt;tesatsen för år får med högst fem&lt;br&gt;procentenheter överstiga riksban-&lt;br&gt;kens diskonto eller den varje dag&lt;br&gt;gällande penningmarknadsräntan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. emissionskontroll, högst två&lt;br&gt;procent av hela lånesumman för&lt;br&gt;varje år av den för lånet bestämda&lt;br&gt;längsta löptiden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. allmän placeringsplikt, ett be-&lt;br&gt;lopp som för beräkningsperiod sva-&lt;br&gt;rar mot ränta på den del av ålagd&lt;br&gt;placeringsplikt för perioden eller&lt;br&gt;för perioden och tidigare beräk-&lt;br&gt;ningsperioder sammantagna som ej&lt;br&gt;uppfyllts, varvid räntesatsen för år&lt;br&gt;får med högst fem procentenheter&lt;br&gt;överstiga riksbankens diskonto el-&lt;br&gt;ler den varje dag gällande penning-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. särskild placeringsplikt, högst&lt;br&gt;fem procent av den del av ålagd&lt;br&gt;placeringsplikt som ej uppfyllt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. räntereglering, två gånger det&lt;br&gt;belopp med vilket räntan avviker&lt;br&gt;från den ränta som skolat utgå en-&lt;br&gt;ligt fastställd räntesats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket&lt;br&gt;1 får utjämning ske mellan över-&lt;br&gt;och underskott vid olika beräk-&lt;br&gt;ningstidpunkter eller under två el-&lt;br&gt;ler flera beräkningsperioder och&lt;br&gt;räntan beräknas på det genomsnitt-&lt;br&gt;liga underskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsräntan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. särskild placeringsplikt, högst&lt;br&gt;fem procent av den del av ålagd&lt;br&gt;placeringsplikt som ej uppfyllts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. räntereglering, två gånger det&lt;br&gt;belopp med vilket räntan avviker&lt;br&gt;från den ränta som skolat utgå en-&lt;br&gt;ligt fastställd räntesats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket&lt;br&gt;1 får utjämning ske mellan över-&lt;br&gt;och underskott vid olika beräk-&lt;br&gt;ningstidpunkter eller under två el-&lt;br&gt;ler flera beräkningsperioder och&lt;br&gt;räntan beräknas på det genomsnitt-&lt;br&gt;liga underskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;riksbanksfullmäktiges framställning om&lt;br&gt;bestämmelser om högsta särskild avgift&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Rem issi nsta nserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över framställningen avgetts av bankinspektio-&lt;br&gt;nen, försäkringsinspektionen, riksgäldskontoret, riksrevisionsverket,&lt;br&gt;Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges För-&lt;br&gt;eningsbankers Förbund (SFF), Svenska Försäkringsbolags Riksförbund,&lt;br&gt;Finansbolagens Förening och Svenska Fondhandlareföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Bankinspektionen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen tillstyrker i sak förslagen. Inspektionen vill dock tillfoga&lt;br&gt;att den i författningsförslagen definierade räntenivån som avses utgöra&lt;br&gt;grund för den särskilda avgiften kan framstå som alltför obestämd. ”Den&lt;br&gt;varje dag gällande penningmarknadsräntan” kan avläsas på många sätt&lt;br&gt;och även om man lyckas precisera exakt vilken delmarknad som avses, så&lt;br&gt;varierar dessa korta räntor under dagen. Att använda riksbankens ränte-&lt;br&gt;trappa som bas stöter på liknande problem eftersom bankerna normalt&lt;br&gt;lånar på skilda trappsteg i sin upplåning i riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnda svårigheter, som också riksbanksfullmäktige brottats med,&lt;br&gt;uppstår så snart man är obenägen att acceptera att riksbanken ensidigt&lt;br&gt;fastställer de särskilda avgifternas nivå samtidigt som man måste medge&lt;br&gt;en obegränsad flexibilitet med hänsyn till räntesättningen i en vid lagstift-&lt;br&gt;ningstillfället helt oförutsebar framtida ekonomisk-politisk situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gäller sålunda att finna en objektivt fastställbar räntenivå som kan&lt;br&gt;preciseras i författningstext och som medger obegränsad anpassning av&lt;br&gt;avgiftsnivån till även mycket höga räntenivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett alternativ till riksbanksfullmäktiges förslag vill bankinspektio-&lt;br&gt;nen peka på möjligheten att använda den vägda in- eller utlåningsräntan&lt;br&gt;för banker i riksbanken vid slutet av varje dag. Som vikter skulle användas&lt;br&gt;in- eller utlåningsvolymen för varje individuell bank i riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna alternativet är objektivt fastställbart, låt vara att de&lt;br&gt;individuella bankernas transaktioner med riksbanken inte publiceras av&lt;br&gt;riksbanken. Ställningen vid utgången av varje dag låter sig klart anges.&lt;br&gt;Metoden kan också användas oberoende av om riksbanken tillämpar en&lt;br&gt;räntetrappa eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Försäkringsinspektionen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Penningmarknadsräntor noteras normalt för ett flertal olika perioder (ex.&lt;br&gt;O/N, T/N, 7 dagar, 14 dagar, 1, 2 resp. 3 månader samt 6, 9 resp. 12&lt;br&gt;månader). Enligt inspektionen måste av lagtexten framgå den särskilda&lt;br&gt;penningmarknadsränta som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån de synpunkter försäkringsinspektionen har att beakta har in-&lt;br&gt;spektionen ingenting därutöver att erinra mot riksbanksfullmäktiges för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Svenska Bankföreningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De särskilda avgifter, som finns för närvarande och som enligt förslaget&lt;br&gt;skall utvidgas, utgör till sin faktiska karaktär vad som närmast kan liknas&lt;br&gt;vid straffavgifter; i likhet med straffsanktoner har de prohibitiva syften.&lt;br&gt;Det är därför enligt bankföreningens uppfattning väsentligt att avgifternas&lt;br&gt;storlek kan förutses av de berörda företagen och att de därför i möjligaste&lt;br&gt;mån framgår av lagtexten; det är mindre väl förenligt med god lagstiftning&lt;br&gt;att normgivningen i sådana frågor av riksdagen överlämnas till myndighet,&lt;br&gt;i detta fall riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen konstaterar till en början den ändringen i förhållande&lt;br&gt;till gällande avgiftsbestämmelser att riksbanken enligt lagtextförslagen ges&lt;br&gt;möjlighet att vid avgiftsberäkningen välja mellan två olika beräkningsme-&lt;br&gt;toder: diskontot och penningmarknadsräntan. Av lagtexten och motive-&lt;br&gt;ringen framgår inte någon prioritering mellan dessa båda metoder eller&lt;br&gt;under vilka omständigheter riksbanken skall välja den ena eller andra&lt;br&gt;metoden. Det bör inte lämnas åt myndighet att på detta sätt fritt välja&lt;br&gt;avgiftsberäkningsalternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de föreslagna lagtexterna används vidare uttrycket ”den varje dag&lt;br&gt;gällande penningmarknadsräntan”. Enligt motiven avses härmed räntan&lt;br&gt;på lån mellan banker med en veckas löptid (sjudagars STIBOR). Eftersom&lt;br&gt;även andra räntor än denna enligt vedertaget språkbruk torde kunna&lt;br&gt;hänföras till ”den varje dag gällande penningsmarknadsräntan”, är sist-&lt;br&gt;nämnda uttryck inte tillräckligt preciserat för att lämpligen böra användas&lt;br&gt;i lagtexter som avhandlar straffliknande sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt motiven synes till ”den varje dag gällande penningmarknadsrän-&lt;br&gt;tan” kunna hänföras även den ränta som riksbanken tillämpar för inlåning&lt;br&gt;från eller utlåning till banker. Av motiven — men inte av lagtexten —&lt;br&gt;framgår att dessa beräkningsgrunder får användas endast om STIBOR&lt;br&gt;saknas. Till yttermera visso är också i denna situation inbyggd en valfrihet&lt;br&gt;för riksbanken: inlåningsränta eller utlåningsränta kan tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen, som på angivna grunder finner de föreslagna lagtexter-&lt;br&gt;na — som ger riksbanken valfrihet mellan fyra skilda beräkningsmeto-&lt;br&gt;der — till sin konstruktion tveksamma, förordar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att uttrycket ”den varje dag gällande penningmarknadsräntan” i lagtex-&lt;br&gt;ten preciseras så att det framgår att hämed avses vad som i fullmäktiges&lt;br&gt;framställning, s. 4, uttrycks med orden ”den kortaste ränta för vilken en&lt;br&gt;officiellt noterad kurs föreligger”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att, om ytterligare beräkningsmetoder skall förekomma, dessa också&lt;br&gt;preciseras i lagtexten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att det inte överlåts åt riksbanken att välja metod; i lagen bör anges att&lt;br&gt;en viss andra eller tredje metod får tillämpas endast om praktiska&lt;br&gt;förutsättningar för den första respektive andra saknas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att, således, om flera avgiftsberäkningsmetoder erfordras, lagen anger&lt;br&gt;prioriteringsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den föreslagna höjningen av ”pålägget” från tre till fem&lt;br&gt;procentenheter är fullmäktiges enda motivering till denna ändring: ”För&lt;br&gt;att den särskilda avgiften ...alltid skall kunna bli verkningsfull föreslås att&lt;br&gt;sanktionsmöjligheten förstärks...”. Bankföreningen vill framhålla att det&lt;br&gt;givetvis är svårt att i förväg bedöma exakt hur höga avgifter som kan&lt;br&gt;behövas för att de i olika ekonomiska lägen skall bli ”verkningsfulla”.&lt;br&gt;Såvitt bankföreningen kan bedöma finns det dock inga belägg för att&lt;br&gt;avgifter med ”pålägg” på tre procentenheter enligt nuvarande bestämmel-&lt;br&gt;ser inte skulle ha varit ”verkningsfulla” under hittillsvarande period.&lt;br&gt;Bankföreningen ifrågasätter därför om höjningen från tre till fem procent-&lt;br&gt;enheter är behövlig.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Svenska Fondhandlareföreningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Föreningen ansluter sig till de uppfattningar som framförts av Svenska&lt;br&gt;Bankföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;SFF har ingenting att invända mot förslaget att riksbanken får möjlighet&lt;br&gt;att vid beräkning av särskilda avgifter använda penningmarknadsränta&lt;br&gt;istället for diskonto. Diskontot har ju alltmer upphört att vara styrmedel&lt;br&gt;för räntesättningen. Det sätts numera i efterhand och så som anpassning&lt;br&gt;till gällande marknadsränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF ifrågasätter om det är nödvändigt att höja taket for den särskilda&lt;br&gt;avgiften enligt lagen om kreditpolitiska medel med två procentenheter.&lt;br&gt;Det har knappast någon prohibitiv betydelse för överträdelse om taket&lt;br&gt;höjs. Såvitt SFF har erfarit har nuvarande påslag räckt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagtexterna är enligt SFF:s mening inte tillräckligt entydi-&lt;br&gt;ga. Det ger utrymme för riksbanken att välja mellan diskonto eller pen-&lt;br&gt;ningmarknadsränta. Det finns inte heller angivet vilken penningmark-&lt;br&gt;nadsränta som skall tillämpas. I motivet till lagändringarna anges att det&lt;br&gt;skall vara STIBOR 7 dagar. I de fall någon STIBOR-ränta inte finns att&lt;br&gt;tillgå föreslås att räntan riksbanken tillämpar for inlåning eller utlåning till&lt;br&gt;banker skall utnyttjas. Det bör framgå av lagtexten hur räntorna beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Svenska sparbanksföreningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Diskontot har idag en helt annan roll än då de särskilda avgifterna inför-&lt;br&gt;des. Svenska sparbanksföreningen tillstyrker att de särskilda avgifterna&lt;br&gt;bör beräknas på andra grunder än diskontot. Den föreslagna räntan, sju&lt;br&gt;dagars STIBOR, kan vara en lämplig ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska sparbanksföreningen förutsätter att banker och andra kreditin-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stitut uppfyller de krav som riksbanken från tid till annan ställer. De Prop. 1990/91:41&lt;br&gt;särskilda avgifterna drabbar därför institut som gör administrativa miss- Bilaga 2&lt;br&gt;tag eller missbedömer likviditetens utveckling. Medveten underlåtenhet&lt;br&gt;att, exempelvis, ha för lite pengar på ett kassakravskonto är inte menings-&lt;br&gt;fullt när de särskilda avgifterna knyts direkt till marknadsräntan i enlighet&lt;br&gt;med förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna grundräntesatsen varierar kraftigt och ligger i allmänhet&lt;br&gt;betydligt högre än diskontot. Grundräntan är naturligtvis särskilt hög när&lt;br&gt;kreditpolitiken är stram. Förändringen leder således till att den högsta&lt;br&gt;avgiften blir betydligt högre än idag. I skrivelsen anges inga behov av&lt;br&gt;skärpta avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska sparbanksföreningen föreslår att ett i procentenheter begränsat&lt;br&gt;påslag övervägs. Sju procentenheter för kreditinstitut som inte uppfyller&lt;br&gt;kassakraven och ett oförändrat påslag om tre procentenheter för övriga&lt;br&gt;uppräknade förseelser kan vara en rimlig kreditpolitisk anpassning till&lt;br&gt;dagens högsta avgifter. Avgifterna riskerar ändå att bli betydligt högre än&lt;br&gt;idag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Finansbolagens Förening&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Föreningen delar fullmäktiges uppfattning att reglerna bör reformeras i&lt;br&gt;angiven riktning. Det är dock otillfredsställande att spännvidden mellan&lt;br&gt;de två föreslagna alternativa beräkningsgrunderna kan bli så stor i procent-&lt;br&gt;enheter räknat, idag sålunda från max 24 till max ca 30 procent. Av&lt;br&gt;rättssäkerhetsskäl vore det att föredraga att endast en beräkningsmetod&lt;br&gt;fanns att tillgå.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Riksgäldskontoret&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret är kritisk mot riksbanksfullmäktiges framställning om&lt;br&gt;förändrade bestämmelser om högsta särskilda avgift. Förslaget innebär att&lt;br&gt;avgiften kan baseras på penningmarknadsräntor då diskontot avviker mar-&lt;br&gt;kant från den rådande räntenivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret vill betona vikten av att avgifterna baseras på ett&lt;br&gt;enhetligt system som är anpassat till liknande system för andra aktörer i&lt;br&gt;marknaden. Eftersom diskontot har ändrats till att gälla som referensränta&lt;br&gt;med en direkt koppling till penningmarknadsräntor anser kontoret att det&lt;br&gt;är en tillräcklig anpassning till marknaden. Om följsamheten till markna-&lt;br&gt;den anses otillräcklig bör enligt kontoret diskontots beräkningsmodell&lt;br&gt;förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret vill i detta sammanhang åter framhålla vikten av att&lt;br&gt;underlagsräntorna vid beräkning av diskontot utgörs av 3-månaders stats-&lt;br&gt;skuldväxlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då avgifterna har karaktären av dröjsmålsränta är det enligt riksgälds-&lt;br&gt;kontoret rimligt att riksbanken i sina avgifter följer räntelagen. Avgiften&lt;br&gt;följer då diskontot med påslag av åtta procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ovanstående avstyrker riksgäldskontoret riksbanks-&lt;br&gt;fullmäktiges förslag om högsta särskilda avgift baserat på penningmark-&lt;br&gt;nadsräntor. Kontoret vill avslutningsvis påpeka vikten av att diskontot&lt;br&gt;anpassas så att det kan användas inte bara av marknaden utan även av&lt;br&gt;riksbanken i sina avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Övriga remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket och Svenska Försäkringsbolags Riksförbund har inte&lt;br&gt;haft några erinringar mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagom ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 52§ lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda avgiften enligt 51 §&lt;br&gt;skall svara mot en ränta på under-&lt;br&gt;skottet för varje dag som får uppgå&lt;br&gt;till högst två gånger diskontot vid&lt;br&gt;varje tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får&lt;br&gt;avgiften nedsättas eller efterges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda avgiften enligt 51 §&lt;br&gt;skall svara mot en ränta på under-&lt;br&gt;skottet för varje dag som uppgår til)&lt;br&gt;två gånger diskontot vid varje tid&lt;br&gt;om inte annat följer av andra styc-&lt;br&gt;ket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om riksbankens samlade kredit&lt;br&gt;enligt 18 § första stycket till bank-&lt;br&gt;instituten motsvarar en högsta rän-&lt;br&gt;tesats (marginalräntan) som över-&lt;br&gt;stiger den i första stycket angivna&lt;br&gt;räntan minskad med tre procenten-&lt;br&gt;heter, skall avgiften svara mot en&lt;br&gt;ränta på underskottet för varje dag&lt;br&gt;som överstiger marginalräntan med&lt;br&gt;tre procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får&lt;br&gt;avgiften sättas ned helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 1 fråga om underskott som är hänförligt till tiden före ikraftträdandet&lt;br&gt;tillämpas 52 § i sin äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990—10 — 08&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil&lt;br&gt;Werner, justitierådet Hans-Gunnar Solerud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13 september 1990 har re-&lt;br&gt;geringen på hemställan av statsrådet Åsbrink beslutat inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;br&gt;riksbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Håkan Ny-&lt;br&gt;holm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition.................................................. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...................................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 oktober 1990 . &amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.................................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bakgrund ................................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Överväganden ............................................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Upprättat lagförslag ........................................ 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Hemställan................................................ 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Beslut..................................................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagal &amp;nbsp;&amp;nbsp;Framställning från riksbanksfullmäktige............... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanställning av remissyttranden.................. 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.......................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................. 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1990-10-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1990-10-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1990-10-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1990-11-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 20:28:36</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE0341</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:35</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Finansutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 20:28:36</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE0341</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__41.pdf</filnamn>
<filstorlek>907116</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om ändrade kassakravsavgifter</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/32EAE5E3-CA55-4878-91BE-CFE1211D004E</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:FiU5</uppgift>
<ref_dok_id>GE01FiU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>FiU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Nya kassakravsavgifter (prop. 1990/91:41)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:41&lt;br/&gt;
Ändrade kassakravsavgifter</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:41 Ändrade kassakravsavgifter</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:41&lt;br/&gt;
Ändrade kassakravsavgifter</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:41 Ändrade kassakravsavgifter</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anne Wibble  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:41&lt;br/&gt;
Ändrade kassakravsavgifter</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:41 Ändrade kassakravsavgifter</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anne Wibble  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Tobisson  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:41&lt;br/&gt;
Ändrade kassakravsavgifter</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:41 Ändrade kassakravsavgifter</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Tobisson  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>