<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2302255</hangar_id>
 <dok_id>GE0339</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>39</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:39</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>39</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1990-10-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:36:51</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:02:08</publicerad>
 <titel>om den ekonomiska politiken på medelång sikt</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0339/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0339</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE0339</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1990/91:39&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om den ekonomiska politiken på&lt;br&gt;medellång sikt&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0339/prop_199091__39-1.png" style="width:35pt;height:18pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade ut-&lt;br&gt;drag ur regeringsprotokollet den 4 oktober 1990 för de åtgärder och de&lt;br&gt;ändamål som framgår av föredragandens hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allan Larsson&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas den ekonomiska politiken på medellång sikt&lt;br&gt;bl.a. mot bakgrund av 1990 års långtidsutredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens syn på utvecklingen i den internationella och svenska eko-&lt;br&gt;nomin redovisas. Vidare redogörs för den ekonomiska politik som rege-&lt;br&gt;ringen avser att föra under de närmaste åren i syfte att uppnå balans i&lt;br&gt;ekonomin samt en långsiktig stabil tillväxt och förbättrad välfärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av en beskrivning av&lt;br&gt;den förväntade ekonomiska utvecklingen under åren 1990-1992. Vidare&lt;br&gt;föreslås dels att riksdagen godkänner inriktningen på den ekonomiska&lt;br&gt;politik som förordas för att stabilisera ekonomin, dels godkänner de an-&lt;br&gt;givna riktlinjerna för den ekonomiska politiken på medellång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:39&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Engström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,&lt;br&gt;Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,&lt;br&gt;Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Asbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Larsson&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om den ekonomiska politiken på&lt;br&gt;medellång sikt&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Sammanfattning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1.1 &amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisas regeringens syn på den ekonomiska politiken&lt;br&gt;på medellång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens ställningstaganden grundas bl.a. på Långtidsutredningen&lt;br&gt;1990, som publicerades i mars och på den remissomgång som därefter&lt;br&gt;följt (se bil. 2). Underlag för de riktlinjer som läggs fast finns också i en&lt;br&gt;bedömning av den ekonomiska utvecklingen 1990-1992 som gjorts inom&lt;br&gt;finansdepartementet (se bil. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen anges riktlinjer för&lt;br&gt;inflationsbekämpningen&lt;br&gt;reformer inom den offentliga sektorn&lt;br&gt;tillväxtpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal propositioner om reformer inom den offentliga sektorn&lt;br&gt;kommer att föreläggas i dag riksdagen. De innehåller förslag som avser&lt;br&gt;skolan, äldreomsorgen, barnomsorgen samt sjukvården. Senare kommer&lt;br&gt;förslag till reformer för att förbättra arbetsmiljön och rehabiliteringen.&lt;br&gt;Reformerna syftar till att förbättra hushållningen med offentliga medel&lt;br&gt;och samtidigt hävda välfärden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 Det ekonomiska läget&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I linje med vad som förutsågs i den reviderade nationalbudgeten&lt;br&gt;försvagas nu den svenska konjunkturen. Som en följd av de oljeprishöj-&lt;br&gt;ningar som krisen vid Persiska viken medfört har dock situationen&lt;br&gt;förvärrats. Avmattningen i industrin har blivit tydligare. Även på&lt;br&gt;arbetsmarknaden kan man se ett omslag till en mera dämpad efterfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av de ändrade internationella förutsättningarna har de&lt;br&gt;bedömningar av den svenska ekonomin som nu kan redovisas reviderats&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ned i förhållande till de bedömningar som gjordes i den reviderade Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;nat i onal budgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för den ekonomiska utvecklingen är om pris- och lönekost-&lt;br&gt;nadsutvecklingen nu kan brytas. Med fortsatt höga nominella löneök-&lt;br&gt;ningar uteblir tillväxten och arbetslösheten stiger. Genom åtgärder för att&lt;br&gt;stabilisera ekonomin och dämpa kostnadsutvecklingen kan produktion,&lt;br&gt;investeringar och export i stället stimuleras och 1991 bli en vändpunkt.&lt;br&gt;Till följd av framförallt skattereformen kan köpkraften förbättras under&lt;br&gt;de närmaste åren även vid en prolongering av nuvarande avtal.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.3 Inflationsbekämpningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det centrala stabiliseringspolitiska problemet i dag är inflationen.&lt;br&gt;Inflationstakten i Sverige är betydligt högre än i övriga OECD-länder.&lt;br&gt;Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi&lt;br&gt;med prisstegringar, som är snabbare än i omvärlden. Inflationen leder&lt;br&gt;också till stora och godtyckliga omfördelningar av förmögenheter. I en&lt;br&gt;politik för rättvisa och full sysselsättning måste inflationsbekämpningen&lt;br&gt;därför sättas i första rummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att värna sysselsättning och välfärd måste den ekonomiska politiken&lt;br&gt;de närmaste åren med all kraft inriktas på att varaktigt nedbringa&lt;br&gt;inflationen. Denna uppgift måste överordnas andra ambitioner och krav.&lt;br&gt;Det innebär att mycket starka restriktioner framgent måste läggas på&lt;br&gt;statens liksom på kommunernas och landstingens utgifter samtidigt som&lt;br&gt;den konkurrensutsatta sektorn måste förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finans- och penningpolitiken måste vara fortsatt mycket stram. För&lt;br&gt;innevarande budgetår är statsbudgeten balanserad genom de åtgärder&lt;br&gt;som vidtagits. I arbetet med 1991/92 års statsbudget skall detta arbete&lt;br&gt;fullföljas. Den kommunala sektorns volymtillväxt måste begränsas till&lt;br&gt;högst 1 % per år. Målet för budgetpolitiken är att hävda välfärden och&lt;br&gt;samtidigt minska de offentliga utgifternas andel av BNP för att på sikt&lt;br&gt;sänka skattetrycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande problemen i den svenska ekonomin måste lösas genom&lt;br&gt;en intern anpassning av utbud och efterfrågan och genom att ekonomins&lt;br&gt;funktionssätt förbättras. Att göra avsteg från valutapolitikens mål är&lt;br&gt;uteslutet. Sverige har ett starkt intresse av att delta i det internationella&lt;br&gt;ekonomiska samarbetet och det ligger i vårt eget intresse att handla så att&lt;br&gt;vi förblir en trovärdig samarbetspartner. Regeringen följer utvecklingen&lt;br&gt;vad gäller det europeiska monetära samarbetet och bevakar Sveriges&lt;br&gt;möjligheter till ett närmande till detta samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Penningpolitiken beslutas av riksdagen och verkställs av riksbanken. En&lt;br&gt;tioårsperiod med inhemska avregleringar på det finansiella området och&lt;br&gt;stora förändringar i vår omvärld är starka skäl för att närmare utreda&lt;br&gt;riksbankens ställning i syfte att skapa en klar och ändamålsenlig ram för&lt;br&gt;den framtida penningpolitiken. En utgångspunkt för utredningen skall&lt;br&gt;vara att riksbanken även fortsättningsvis skall ha riksdagen som&lt;br&gt;huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönebildningen är det mest kritiska området när det gäller inflationsbe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kämpningen. Det är nu nödvändigt att växla om från inflationslöner till Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;reallöner. Förutsättningarna för att få till stånd en sådan växling 1991 är&lt;br&gt;unika. Den förhandlingsgrupp som regeringen har utsett har i uppdrag att&lt;br&gt;undersöka förutsättningarna för ett stabiliseringsavtal för i första hand&lt;br&gt;1991. Syftet är att underlätta för parterna att träffa avtal i linje med de&lt;br&gt;förutsättningar, som nu gäller vad avser tillväxt, konkurrenskraft m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret for att avtal kommer till stånd, för avtalens innehåll och för&lt;br&gt;konsekvenserna av avtalen vilar på arbetsmarknadens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer inte att försöka motverka en uppgång i arbetslös-&lt;br&gt;heten med generell efterfrågestimulans. Dylika försök är dömda att&lt;br&gt;misslyckas, vilket såväl våra egna som utländska erfarenheter från&lt;br&gt;1970-talet visar. De arbetsmarknadspolitiska insatserna skall vara&lt;br&gt;inriktade på individerna. Målet för arbetsmarknadspolitiken ligger fast;&lt;br&gt;aktiva insatser måste prioriteras och varje person som blir arbetslös skall&lt;br&gt;ges allt stöd för att komma tillbaka i arbetslivet. Insatserna skall också&lt;br&gt;i fortsättningen vara inriktade på förmedling, utbildning och rehabilite-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens bedömning att ökad konkurrens mellan företagen är&lt;br&gt;av avgörande betydelse för arbetet med att förbättra produktiviteten och&lt;br&gt;därmed bekämpa inflationen. Regeringen har gett en kommitté i uppdrag&lt;br&gt;att kartlägga konkurrenssituationen. Kommittén skall göra en översyn av&lt;br&gt;konkurrenslagen och lägga fram förslag om hur konkurrenshämmande&lt;br&gt;inslag i näringslivet, t.ex. prissamverkan eller marknadsdelning, kan&lt;br&gt;förebyggas. Utgångspunkten bör vara att principen om förbud mot&lt;br&gt;konkurrensbegränsningar skall tillämpas, inte att åtgärder måste påvisas&lt;br&gt;vara skadliga för att föranleda ett ingripande. Kommittén skall uppmärk-&lt;br&gt;samma den roll som kommunala beslut spelar för näringsfrihet och&lt;br&gt;konkurrens. Kommitténs arbete kommer att följas upp av regeringen&lt;br&gt;under det kommande året. Att öppna gränserna för handel och ekono-&lt;br&gt;miskt samarbete och därmed främja konkurrens är ett viktigt inslag i den&lt;br&gt;ekonomiska politiken vilket kommer till uttryck i de handelsförhandlingar&lt;br&gt;som för närvarande pågår inom ramen för GATT.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.4 Reformer inom den offentliga sektorn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens ambition är att hävda välfärden inom ramen för en politik&lt;br&gt;som leder till att de offentliga utgifternas andel av BNP minskar. Detta&lt;br&gt;ställer stora krav på ökad produktivitet och effektivitet samt på ompröv-&lt;br&gt;ningar av existerande utgiftsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag till nytt system för bostadsfinansiering som bostadsmini-&lt;br&gt;stem senare i dag lägger fram är uttryck för den ambitionen. Ett&lt;br&gt;utgiftsprogram med dålig fördelningspolitisk effekt och med starka inslag&lt;br&gt;av automatik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen&lt;br&gt;på statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De stora och för medboigama viktiga verksamheterna som bedrivs i&lt;br&gt;offentlig regi - skolan, äldreomsoigen, bamomsoigen och sjukvården -&lt;br&gt;kostar årligen ca 250 miljarder kr. Regeringen har inlett ett omfettande&lt;br&gt;förändringsarbete inom dessa verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Persson lägger nu fram förslag till en förnyelse av skolan. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen innehåller en ny skollag, ett nytt statsbidragssystem, ett system&lt;br&gt;för uppföljning och utvärdering samt en förändring och minskning av den&lt;br&gt;statliga skoladministrationen. Genom att lägga ansvaret hos kommunerna&lt;br&gt;kommer verksamheten lättare att kunna anpassas till lokala förhållanden&lt;br&gt;samtidigt som resurserna kan utnyttjas mer effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Lindqvist lägger fram förslag om hur ansvaret för långvarig&lt;br&gt;service och vård för äldre och handikappade skall fördelas mellan&lt;br&gt;huvudmännen. Genom att kommunerna får ett samlat ansvar inom detta&lt;br&gt;område skapas en mera ändamålsenlig organisation. Samordningen bör&lt;br&gt;kunna bana väg för rationaliseringar och kostnadsbesparingar. Servicen&lt;br&gt;till den enskilde kan förbättras genom att de tillgängliga resurserna&lt;br&gt;utnyttjas på ett mera effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att utveckla barnomsorgen föreslås i en särskild proposition att&lt;br&gt;statsbidrag skall kunna ges även till dag- och fritidshem som ägs och&lt;br&gt;drivs av personalen i kooperativ form. Därigenom underlättas utbyggna-&lt;br&gt;den till full behovstäckning samtidigt som fler alternativ erbjuds&lt;br&gt;föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom sjukvårdens område pågår ett omfattande arbete för att utveckla&lt;br&gt;verksamheten. Civilministern lämnar förslag avsedda att underlätta den&lt;br&gt;försöksverksamhet som organiseras i Kopparbergs läns landsting.&lt;br&gt;Socialministern kommer inom kort att föreslå riksdagen lättnader i&lt;br&gt;regleringen av patientavgiften. Inom ramen för ett högkostnadsskydd på&lt;br&gt;högst 1 500 kr. föreslås landstingen få avgöra omfattning och struktur på&lt;br&gt;avgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i strävan att få till stånd en bättre hushållning inom&lt;br&gt;socialförsäkringen vill regeringen förbättra arbetsmiljön, utveckla&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamheten och reformera försäkringssystemen.&lt;br&gt;Regeringen har som mål för försäkringskassorna angett att ohälsotalet&lt;br&gt;skall sänkas med två dagar under innevarande budgetår vilket innebär en&lt;br&gt;besparing på 2,8 miljarder kr. På längre sikt är målet att ohälsotalet skall&lt;br&gt;minska med två dagar per år i fem år, vilket innebär minskade resursan-&lt;br&gt;språk på över 10 miljarder kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att förbättra resultatet av den statliga förvaltningens verksamhet&lt;br&gt;ges målstyrningen en allt större betydelse. Detta kommer till uttryck i&lt;br&gt;den nya treåriga budgetprocessen. För att stödja utvecklingen av&lt;br&gt;målstyrningen har en systematiserad mål- och resultatdialog mellan&lt;br&gt;departements- och verksledningarna inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Debatten om den offentliga sektorn handlar ofta om dess löpande&lt;br&gt;inkomster och utgifter. Staten förvaltar emellertid också betydande&lt;br&gt;förmögenhetstillgångar. Enbart fastighetsbeståndet beräknas har ett&lt;br&gt;nukostnadsvärde av ca 250 miljarder kr. Regeringen eftersträvar en&lt;br&gt;effektivare förvaltning av dessa tillgångar. En utredning har tillsatts med&lt;br&gt;uppgift att föreslå en aktivare ekonomisk hantering av statens fastighets-&lt;br&gt;bestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare behövs en precisering av de krav som av affärsmässiga skäl bör&lt;br&gt;ställas pä statens verk och företag. En utredning kommer att tillkallas.&lt;br&gt;Syftet är skapa underlag för en enhetlig strategi för den statliga kapital-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hanteringen och for att ange vilken roll staten skall ha som ägare av olika Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;företag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.5 Tillväxtpolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i vår omvärld kommer under 1990-talet att ställa höga krav&lt;br&gt;på en fortsatt snabb omvandling av den svenska ekonomin. Det gäller&lt;br&gt;inte minst den pågående integrationen i Västeuropa och det ökade utbytet&lt;br&gt;med Östeuropa. Regeringens tillväxtpolitik kommer att inriktas på att&lt;br&gt;skapa förutsättningar för en smidig anpassning av ekonomin till nya&lt;br&gt;villkor och förändrade förutsättningar. Ineffektiv verksamhet måste lämna&lt;br&gt;plats för att ersättas med ny, effektiv och efterfrågad produktion.&lt;br&gt;Industristöd som konserverar föråldrade strukturer kommer att avvisas&lt;br&gt;liksom generella efterfrågestimulanser som ger bränsle åt inflationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattereformen är den enskilt viktigaste reformen för ökad tillväxt. Den&lt;br&gt;ger Sverige ett enklare och rättvisare skattesystem och medför att&lt;br&gt;hushållens och företagens agerande i större utsträckning kommer att&lt;br&gt;styras av vad som är samhällsekonomiskt rationellt. Den leder till en mer&lt;br&gt;effektiv användning av arbetskraft och kapital och till en ökning av det&lt;br&gt;samlade utbudet av arbete och kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om energipolitikens inriktning måste stor hänsyn tas till den&lt;br&gt;industri som är beroende av energins pris för sin konkurrenskraft. De&lt;br&gt;kommande energipolitiska besluten måste stå sig över valperioderna för&lt;br&gt;att ge goda planeringsförutsättningar för industri, hushåll, kraftproducen-&lt;br&gt;ter och myndigheter. Det är därför angeläget att omställningen av&lt;br&gt;eneigisystemet kan genomföras i ett brett och stabilt parlamentariskt&lt;br&gt;samförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett framgångsrikt resultat av de pågående förhandlingarna mellan&lt;br&gt;EFTA och EG utgör en värdefull byggsten i det nya Europa. Regering-&lt;br&gt;ens ambition är att få till stånd en bred uppgörelse om fri rörlighet för&lt;br&gt;varor, tjänster, kapital och personer. På sikt eftersträvar regeringen ett&lt;br&gt;så omfattande och djupgående samarbete med EG som är förenligt med&lt;br&gt;neutralitetspolitiken. Utvecklingen i Central- och Östeuropa innebär en&lt;br&gt;gigantisk omställning. De västeuropeiska länderna måste medverka till att&lt;br&gt;en sådan omställning underlättas. Samtidigt innebär utvecklingen nya&lt;br&gt;möjligheter för den svenska ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för investeringstillväxten i näringslivet är den förväntade&lt;br&gt;lönsamheten i Sverige jämfört med utlandet. En snabb kostnadsanpass-&lt;br&gt;ning är därför nödvändig om en god grund skall kunna läggas för&lt;br&gt;framtida tillväxt. Regeringen har tagit ett antal initiativ för att kartlägga&lt;br&gt;behov och initiera åtgärder på infrastrukturområdet. Regeringen avser&lt;br&gt;vidare att förelägga riksdagen förslag om finansiering för att möjliggöra&lt;br&gt;insatser för att förbättra storstädernas miljö och trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt kommer att&lt;br&gt;få ökad strategisk betydelse de närmaste åren. Den ökning av arbetslös-&lt;br&gt;heten som ägt rum under den senaste tiden har skett från en mycket låg&lt;br&gt;nivå. Ökade anslag för arbetsmarknadspolitiska åtgärder är därför inte&lt;br&gt;motiverade för närvarande. En hög beredskap måste emellertid hållas för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kunna möta en snabb förändring av läget. Regeringen avser att inom Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;kort föreslå riksdagen vissa åtgärder för att öka effektiviteten i använd-&lt;br&gt;ningen av de medel som redan står till arbetsmarknadsverkets förfogande.&lt;br&gt;Detta bör ske genom omdisponering av medlen för sysselsättningsskapan-&lt;br&gt;de åtgärder till främst arbetsmarknadsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På lång sikt är forskning och utbildning avgörande för produktivitetstill-&lt;br&gt;växten. Regeringen har i den forskningspolitiska proposition som lades&lt;br&gt;fram under våren föreslagit åtgärder för att öka och förbättra den&lt;br&gt;vetenskapliga produktionen inom en rad områden. Strukturomvandling&lt;br&gt;och demografiska förändringar kommer att ställa stora krav på utbild-&lt;br&gt;ningssystemet under 1990-talet. Regeringen kommer att ta ytterligare steg&lt;br&gt;för att anpassa forsknings- och utbildningssystemet till framtida krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparandet i den svenska ekonomin är för lågt för att trygga framtida&lt;br&gt;tillväxt och välfärd. Det är troligt att hushållens sparande ökar under de&lt;br&gt;närmaste åren främst till följd av skattereformen. Det är dock inte&lt;br&gt;sannolikt att hushållens sparande kommer upp i samma nivå som i övriga&lt;br&gt;industriländer. Detta sammanhänger bl.a. med det i Sverige väl utbyggda&lt;br&gt;offentliga välfärdssystemet. När förändringar i välfärdssystemet prövas&lt;br&gt;skall därför behoven av att stimulera ett ökat totalt sparande i ekonomin&lt;br&gt;vägas in. Vidare skall det offentliga sparandet stärkas inom ramen för ett&lt;br&gt;på sikt minskande skattetryck. Regeringen kommer mot denna bakgrund&lt;br&gt;att låta utreda frågan om en fondering av den statliga sektorns avtalspen-&lt;br&gt;sioner.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Det ekonomiska läget&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I linje med vad som förutsågs i den reviderade nationalbudgeten&lt;br&gt;försvagas nu den svenska konjunkturen. Som en följd av krisen i&lt;br&gt;Mellanöstern, och de oljeprisökningar den medfört, har dock situationen&lt;br&gt;förvärrats. Avmattningen i industrin har blivit allt tydligare. Även på&lt;br&gt;arbetsmarknaden kan man se ett omslag till en mer dämpad efterfrågan.&lt;br&gt;På grund av de ändrade internationella förutsättningarna har de bedöm-&lt;br&gt;ningar av den svenska ekonomin 1990-1992 som nu kan redovisas&lt;br&gt;reviderats ned i förhållande till de bedömningar som gjordes i den&lt;br&gt;reviderade nationalbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Den internationella utvecklingen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prisuppgången på olja får en rad negativa konsekvenser för världsekono-&lt;br&gt;min. Tillväxten i industriländerna dämpas och inflationen stiger. En&lt;br&gt;ökning av oljepriserna med 10 dollar per fat kan beräknas reducera&lt;br&gt;tillväxten i världsekonomin med drygt en halv procentenhet sammantaget&lt;br&gt;fram till slutet av 1991. Konsumentpriserna ökar med ca en procentenhet&lt;br&gt;under samma period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsättningsmarknaderna för svensk industri växer därmed långsamma-&lt;br&gt;re, vilket hämmar vår export. Vid en oljeprishöjning om 10 dollar per fat&lt;br&gt;försämras handelsbalansen med 6-7 miljarder kr. samtidigt som konsu-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mentprisema stiger med knappt en procentenhet. Prisstegringen medför Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;att den privata konsumtionen och så småningom investeringsaktiviteten&lt;br&gt;dämpas. Den samlade effekten på BNP är vansklig att uppskatta. Det är&lt;br&gt;dock rimligt att anta att Sverige nu, till skillnad mot vad som var fallet&lt;br&gt;vid första oljeprischocken år 1974, knappast drabbas mer än andra&lt;br&gt;industriländer, eftersom vårt oljeberoende snarast är lägre än genom-&lt;br&gt;snittet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tidigare bedömningar av den internationella ekonomin förvänta-&lt;br&gt;des en relativt stark tillväxt inom OECD-cmrådet, knappt 3 % under&lt;br&gt;både 1990 och 1991. Dessa bedömningar måste nu revideras ned till följd&lt;br&gt;av oljeprishöjningama. Härtill kommer att avmattningen i den amerikan-&lt;br&gt;ska ekonomin blivit mer markerad än väntat. Risken för en regelrätt&lt;br&gt;lågkonjunktur i Förenta staterna är betydande. Fortfarande är emellertid&lt;br&gt;konjunkturen stark i Japan och i det kontinentala Europa. Sammantaget&lt;br&gt;bedöms tillväxten inom OECD-området stanna vid ca 2 % i år och bli&lt;br&gt;något högre nästa år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett längre tidsperspektiv framstår förutsättningarna för den internatio-&lt;br&gt;nella ekonomiska utvecklingen som förhållandevis gynnsamma. BNP-&lt;br&gt;tillväxten i OECD-området bedöms av långtidsutredningen komma att&lt;br&gt;uppgå till ca 3 % per år fram till sekelskiftet, vilket är mer än den&lt;br&gt;genomsittliga ökningen under de senaste två decennierna. Världshandeln&lt;br&gt;förväntas då fortsätta att växa med 5-6 % per år. En markant uppgång&lt;br&gt;i världshandeln har ägt rum mot slutet av 1980-talet. Flera faktorer -&lt;br&gt;bl.a. utvecklingen inom EG och i Östeuropa - talar för att de senaste&lt;br&gt;årens uppgång kommer att vidmakthållas. Ett framgångsrikt resultat av&lt;br&gt;de pågående handelspolitiska förhandlingarna inom ramen för det&lt;br&gt;allmänna handels- och tullavtalet (GATT) kan förstärka denna tendens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som berörts kan inflationen i OECD-området förväntas bli&lt;br&gt;något högre under de närmaste åren än vad som tidigare beräknats. Det&lt;br&gt;mesta talar dock för att den inom några år kommer att ånyo ha anpassat&lt;br&gt;sig till den lägre nivå som nåtts under slutet av 1980-talet, dvs. ca 4 %&lt;br&gt;per år. Regeringarna i de större industriländerna synes reagera tidigt och&lt;br&gt;kraftfullt för att motverka inflationstendenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt utvecklingen i Europa kan komma att få stora effekter för den&lt;br&gt;svenska ekonomin under 1990-talet. Den pågående integrationsprocessen&lt;br&gt;i EG-ländema och det omvälvande reformarbete som har påbörjats i&lt;br&gt;Central- och Östeuropa, kan förväntas medföra en högre ekonomisk&lt;br&gt;tillväxt. Den förstärkta integrationen med det övriga Europa ökar&lt;br&gt;möjligheterna för svensk ekonomi att tillgodogöra sig denna tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Det aktuella läget i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska aktiviteten har dämpats i Sverige. Inom den konkurrens-&lt;br&gt;utsatta sektorn har avmattningen varit tydligast. Industrins orderingång&lt;br&gt;har fallit, både från export- och hemmamarknaden. Produktionen har&lt;br&gt;gradvis avtagit från den topp som nåddes redan i början av fjolåret.&lt;br&gt;Industrins sysselsättning har under de tre första kvartalen i år gått ned&lt;br&gt;med ca 2 %, dvs. med knappt 20 000 arbetstillfällen. Den överhettning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som rått på stora delar av arbetsmarknaden har nu ersatts med en vikande&lt;br&gt;efterfrågan på arbetskraft främst från industrin och från den offentliga&lt;br&gt;sektorn. I vissa regioner, framfor allt storstadsområdena, är dock&lt;br&gt;överhettningstendenserna fortfarande starka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den samlade privata konsumtionen ökade med ca 1 % under första&lt;br&gt;halvåret, men med stora skillnader för olika områden. Detaljhandelns&lt;br&gt;omsättning steg medan bilköpen föll kraftigt. Den tidigare långsiktigt&lt;br&gt;stabila ökningen av tjänstekonsumtionen bröts. Eftersom hushållens&lt;br&gt;inkomster ökat snabbare än konsumtionen, har sparkvoten gått upp. Den&lt;br&gt;offentliga konsumtionen har stigit med ca 2 % under det första halvåret&lt;br&gt;i år. Kommunernas sysselsättning som under årets första hälft ökade med&lt;br&gt;24 000 personer har minskat något på senare tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Investeringarna ökar fortfarande, men i allt långsammare takt. Särskilt&lt;br&gt;gäller detta för industrin, där en markerad nedgång är att vänta.&lt;br&gt;Byggaktiviteten i Sverige är fortsatt stark, inte minst när det gäller&lt;br&gt;bostadsbygggandet. Även om överhettningssymptomen inte längre är lika&lt;br&gt;påtagliga, är kapacitetsutnyttjandet högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelsbalansen uppvisade fram till och med augusti ett ungefär lika&lt;br&gt;stort överskott som förra året. Detta är ett något bättre resultat än väntat,&lt;br&gt;vilket sammanhänger med att importökningen blev långsammare än&lt;br&gt;förutsett. Oljeprishöjningama har emellertid ännu inte hunnit slå igenom&lt;br&gt;i någon större utsträckning, varför en försämring av handelsbalansen är&lt;br&gt;att vänta. Bytesbalansen belastas av gradvis växande underskott i posterna&lt;br&gt;avkastning på kapital och resevaluta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterfrågan på arbetskraft har dämpats inom såväl näringslivet som den&lt;br&gt;offentliga sektorn. Antalet kvarstående lediga platser har sjunkit och&lt;br&gt;arbetslösheten har stigit något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentprisernas ökningstakt har stigit under de senaste månaderna.&lt;br&gt;Oljeprishöjningama slår nu gradvis igenom. Konsumentprisindex har&lt;br&gt;under de senaste tolv månaderna ökat med 11 %. Av dessa kan 2,9&lt;br&gt;procentenheter hänföras till effekterna av skattereformens finansiering&lt;br&gt;och ca 1 procentenhet till den tillfälliga momshöjning som trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 juli i år. Den underliggande inflationstakten stannade alltså vid ca&lt;br&gt;7 %. Preliminära uppgifter tyder på att timlönerna kommer att stiga med&lt;br&gt;ca 10 % från 1989 till 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under det senaste halvåret har den svenska ekonomin kylts av betydligt&lt;br&gt;bl.a. till följd av ekonomisk-politiska åtgärder. En markant nedgång i de&lt;br&gt;svenska räntorna ägde också rum under våren och sommaren. Nedgången&lt;br&gt;bröts emellertid i och med Iraks invasion av Kuwait. Både de långa och&lt;br&gt;de korta räntorna har därefter rört sig uppåt. Även om räntehöjningarna&lt;br&gt;är ett internationellt fenomen har skillnaden mellan räntorna i Sverige och&lt;br&gt;omvärlden ökat något. Den finansiella oron till följd av krisen i&lt;br&gt;Mellanöstern har också manifesterat sig i en markerad nedgång på&lt;br&gt;världens börser. Även Stockholmsbörsen har påverkats starkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Utsikterna under de närmaste åren&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nu aktuella prognosen för svensk ekonomi är tillväxten 1990 knappt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 %, vilket inte skiljer sig nämnvärt från vad som redovisades i&lt;br&gt;kompletteringspropositionen i april. Visserligen har exporttillväxten&lt;br&gt;reviderats ned, men detsamma gäller för importen. Den tydligaste&lt;br&gt;försvagningen av efterfrågan har skett i de starkt importberoende delarna&lt;br&gt;av ekonomin, framför allt på investeringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den prognos som redovisas för 1991 görs däremot en betydande&lt;br&gt;nedrevidering mot bakgrund av oljeprishöjningama och de allmänt något&lt;br&gt;sämre konjunkturutsiktema. Hur stora förändringarna blir avgörs av&lt;br&gt;vilket antagande som görs beträffande lönebildningen. En prolongering&lt;br&gt;av de löneavtal som gäller för 1990 skulle göra det möjligt att få till&lt;br&gt;stånd en betydande nedgång i lönekostnadsökningen. Med hänsyn taget&lt;br&gt;till eftersläpningseffekter från 1990 samt löneglidning 1991 beräknas&lt;br&gt;timlönekostnadema stiga ca 4 % från 1990 till 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I början av 1991 stiger konsumentprisindex som en följd av skatterefor-&lt;br&gt;men. Därefter bedöms prisstegringstakten falla gradvis. Under loppet av&lt;br&gt;1991 skulle den underliggande inflationstakten stanna vid ca 3 1/2 %,&lt;br&gt;vilket ligger i nivå med konkurrentländernas inflation. Detta skulle få en&lt;br&gt;gynnsam effekt på i första hand den konkurrensutsatta sektom och göra&lt;br&gt;det möjligt att uppnå en svagt stigande BNP. Sysselsättningen kommer&lt;br&gt;då att vara fortsatt hög och arbetslösheten vid en internationell jämförelse&lt;br&gt;fortsatt mycket låg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle lönerna i stället öka med 7 % bedöms det leda till en svagt&lt;br&gt;fallande BNP. Den underliggande inflationstakten väntas med den högre&lt;br&gt;löneökningstakten bli drygt 5 %, men inkluderas finansieringen av&lt;br&gt;skattereformens andra steg stiger konsumentprisindex under loppet av&lt;br&gt;1991 med inemot 9 %. Underskottet i bytesbalansen fortsätter att växa&lt;br&gt;och denna tendens blir mer markerad i alternativet med högre löneök-&lt;br&gt;ningar. Arbetslösheten stiger successivt till 2 1/2 % som årsgenomsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1992 väntas inflationstakten dämpas ytterligare. Det är&lt;br&gt;huvudsakligen ett resultat av att ekonomin kyls av, vinsterna pressas och&lt;br&gt;att överhettningen på arbetsmarknaden avtar. Härtill kommer att den&lt;br&gt;tillfälliga momshöjningen faller bort. Sammantaget skulle detta innebära&lt;br&gt;att konsumentpriserna under loppet av 1992 endast skulle stiga med&lt;br&gt;1,6 % i alternativet med långsamma löneökningar och med 3 % i det&lt;br&gt;högre alternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillväxten 1992 beräknas bli ca 1-1 1/2 % om avtalen prolongeras. Vid&lt;br&gt;en löneökningstakt om 5 % 1992 förväntas den bli knappt 1/2 %.&lt;br&gt;Skillnaderna i arbetslöshet blir också betydande mellan alternativen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 1/2 % resp, knappt 3 1/2 % i genomsnitt för året. Anpassningen av&lt;br&gt;den svenska inflationstakten till omvärldens kan alltså bli betydligt&lt;br&gt;mindre smärtsam om en överenskommelse träffas om att prolongera nu&lt;br&gt;gällande avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En snabb dämpning av kostnadsökningstakten har också tydliga positiva&lt;br&gt;effekter på den inhemska investeringsutvecklingen. De svenska direktin-&lt;br&gt;vesteringama i utlandet kan också förväntas bli lägre. Därmed läggs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under de närmaste åren en betydligt bättre grund för ekonomisk tillväxt Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;och välfärd på 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I långtidsutredningen analyserades utvecklingen under de närmaste fem&lt;br&gt;åren med hjälp av fyra olika scenarier. I samtliga dessa sker en&lt;br&gt;anpassning av lönerna ned till den ökningstakt som är förhärskande i&lt;br&gt;omvärlden. Det som i huvudsak skiljer alternativen åt är den takt med&lt;br&gt;vilken anpassningen sker. När analysen utsträcks till en så lång period&lt;br&gt;som fem år framstår behovet av en snabb löneanpassning än tydligare.&lt;br&gt;Alternativen med en långsam löneanpassning leder till betydligt lägre&lt;br&gt;tillväxt och sysselsättning. Reallöneutvecklingen på 1990-talet blir då&lt;br&gt;väsentligt sämre.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Det långa perspektivet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den svenska ekonomin bör enligt långtidsutredningen kunna växa med&lt;br&gt;ca 2 % per år under 1990-talet. Detta förutsätter att resurserna i&lt;br&gt;samhällsekonomin är fullt utnyttjade under en stor del av decenniet och&lt;br&gt;att en snabb kostnadsanpassning uppnås. Med fortsatt höga pris- och&lt;br&gt;löneökningar fäller kapacitetsutnyttjandet samtidigt som arbetslösheten&lt;br&gt;stiger och den ekonomiska tillväxten blir lägre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När resurserna är fullt utnyttjade bestäms tillväxten i ekonomin&lt;br&gt;väsentligen av den takt med vilken arbetskraften och produktiviteten&lt;br&gt;växer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt långtidsutredningens bedömningar kan arbetskraftsutbudet växa&lt;br&gt;med 0,7 % om året under 1990-talet. Detta är ett resultat av flera delvis&lt;br&gt;motstridiga tendenser. Befolkningen i arbetsför ålder ökar, liksom&lt;br&gt;kvinnornas förvärvsfrekvens. Skattereformen ökar utbudet av arbetskraft&lt;br&gt;överlag. I motsatt riktning skulle reformen att införa en sjätte semester-&lt;br&gt;vecka och att förlänga föräldraledigheten verka. Kalkylerna förutsätter&lt;br&gt;också att trenden i riktning mot fler sjukskrivna och förtidspensionerade&lt;br&gt;bryts under årtiondet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktiviteten i näringslivet antas växa i samma takt som genomsnittet&lt;br&gt;för perioden 1974-1988, dvs. med ca 1,8 % per år. Produktiviteten är&lt;br&gt;emellertid mycket svårbedömd och dessutom svår att mäta. En ökad&lt;br&gt;ekonomisk integration i Västeuropa, liksom skattereformen och andra&lt;br&gt;åtgärder som syftar till att förbättra marknadernas effektivitet, talar för&lt;br&gt;en ökad produktivitet. Samtidigt finns tendenser som verkar i motsatt&lt;br&gt;riktning. Det kan också ta tid innan de nya skattereglernas positiva&lt;br&gt;effekter slår igenom. Tjänstesektorn fortsätter att växa på industrins&lt;br&gt;bekostnad, och den har en betydligt lägre uppmätt produktivitetstillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tredje viktig faktor är kapitalstocken. Dess tillväxt är beroende av&lt;br&gt;investeringsvolymen och den takt med vilken äldre kapital förslits. Om&lt;br&gt;vinsterna mot slutet av 1990-talet närmar sig de höga nivåerna från 1980-&lt;br&gt;talets sista år, kan investeringarna förväntas växa något även i förhållan-&lt;br&gt;de till den historiskt sett höga nivå som rått i näringslivet åren 1988-&lt;br&gt;1989. Väsentligt i denna bedömning är emellertid lönsamhetsutveckling-&lt;br&gt;en. Om inte avkastningen på investeringar i Sverige kan hållas på samma&lt;br&gt;nivå som i omvärlden kommer inte de redovisade möjligheterna att kunna&lt;br&gt;förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De offentliga investeringarna bedöms öka med ca 1,5 % per år. Det&lt;br&gt;sammanhänger bl.a. med att infrastrukturinvesteringama förutsatts öka.&lt;br&gt;Därmed bryts de senaste decenniernas mycket svaga investeringsutveck-&lt;br&gt;ling i den offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär de bedömningar långtidsutredningen gör att den&lt;br&gt;ekonomiska tillväxten under 1990-talet i huvudsak bärs upp av ökade&lt;br&gt;resursinsatser. Produktivitetens tillväxt väntas bli låg i ett historiskt&lt;br&gt;perspektiv. Utredningen grundar denna pessimism i det sena 1980-talets&lt;br&gt;utveckling. Det finns dock ett antal faktorer som kan påverka utveckling-&lt;br&gt;en i en mer positiv riktning. Den enskilda faktor som kan tänkas ha&lt;br&gt;störst effekt är den skattereform som nu genomförs. Den är av avgörande&lt;br&gt;betydelse för tillväxtförutsättningama under 1990-talet. Men utvecklingen&lt;br&gt;bör också kunna påverkas positivt av de många strukturella reformer som&lt;br&gt;genomförts, exempelvis när det gäller jordbruket och de finansiella&lt;br&gt;marknaderna och av den ökade integrationen med omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Riktlinjer för inflationsbekämpningen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Allmänna förutsättningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det centrala stabiliseringspolitiska problemet är i dag inflationen. Den&lt;br&gt;medför att konkurrenskraften urholkas, osäkerheten ökar och ekonomin&lt;br&gt;fungerar sämre. Detta leder till att tillväxten och sysselsättningen&lt;br&gt;försvagas. Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en&lt;br&gt;ekonomi där prisstegringarna är snabbare än omvärldens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inflationen leder också till stora och godtyckliga omfördelningar av&lt;br&gt;förmögenheter. I en politik för rättvisa och full sysselsättning måste&lt;br&gt;inflationsbekämpningen sättas i första rummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inflationen i Sverige har under lång tid ökat snabbare än i våra&lt;br&gt;konkurrentländer. Höga lönekostnadsökningar och en svagare produktivi-&lt;br&gt;tetstillväxt har lett till att arbetskraftskostnaderna per producerad enhet&lt;br&gt;årligen ökat med omkring 5 % mer i Sverige än i konkurrentländerna&lt;br&gt;under den senaste treårsperioden. Konkurrensläget för det svenska&lt;br&gt;näringlivet har därmed försvagats på ett mycket allvarligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konkurrensfördelar som devalveringarna i böijan av 1980-talet&lt;br&gt;medförde är nu förbrukade. En för svensk ekonomi avgörande fråga de&lt;br&gt;kommande åren är hur lönekostnader och produktivitet utvecklas i&lt;br&gt;förhållande till omvärlden. Om den nuvarande löneutvecklingen fortsätter&lt;br&gt;kommer marknadskrafterna i form av stigande räntor och hög inflation&lt;br&gt;att leda till en åtstramning av ekonomin och en i flera avseenden mycket&lt;br&gt;oförmånlig utveckling. Produktion, investeringar och sysselsättning&lt;br&gt;kommer att drabbas. Företagens investeringar kommer i ökad utsträck-&lt;br&gt;ning att göras utomlands. Hushållens ekonomi kommer att utsättas för&lt;br&gt;stora påfrestningar. Särskilt kommer det att gälla de hushåll som lever&lt;br&gt;med knappa marginaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur utdragen processen blir går i dagsläget inte att fastställa. Av&lt;br&gt;långtidsutredningens scenarier framgår emellertid att det kan komma att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;röra sig om flera år med stagnation i ekonomin. I första hand drabbas då Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;den konkurrensutsatta sektorn. Men också den offentliga sektorns&lt;br&gt;finanser försvagas, vilket kommer att skärpa kraven på nedskärningar i&lt;br&gt;både statens och kommunernas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande drag i det som har kallats den svenska modellen har&lt;br&gt;varit strävan att åstadkomma både en låg inflation och full sysselsättning.&lt;br&gt;Kombinationen av en stram finanspolitik, aktiva arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;insatser och en solidarisk lönepolitik fungerade länge mycket väl.&lt;br&gt;Löntagarna fick under 1950- och 1960-talen en god reallöneutveckling&lt;br&gt;vid en låg inflation, samtidigt som sysselsättningen var hög och&lt;br&gt;inkomstfördelningen jämn i ett internationellt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ambitionen att förena låg inflation med full sysselsättning kvarstår&lt;br&gt;oförändrad. Förutsättningarna har dock förändrats i flera väsentliga&lt;br&gt;avseenden. Framför allt påverkar den ekonomiska integrationen med&lt;br&gt;omvärlden i allt högre grad villkoren för den ekonomiska politiken i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella pris- och ränterörelser och förändringar i valutakurserna&lt;br&gt;får direkta återverkningar även i den svenska ekonomin. Det är inte&lt;br&gt;möjligt att i längden ha en pri ssteg ringstakt som kraftigt avviker från&lt;br&gt;omvärldens. Det skulle leda till ett försvagat förtroende för den svenska&lt;br&gt;ekonomin och ställa krav på högre räntor för att skapa balans i valutaflö-&lt;br&gt;dena, samtidigt som ekonomin skulle fungera sämre och tillväxten&lt;br&gt;hämmas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är välståndet i Sverige helt beroende av ett nära ekonomiskt&lt;br&gt;samarbete och ett omfattande utbyte med omvärlden. Avgörande för våra&lt;br&gt;möjligheter att förena låg inflation och full sysselsättning är till syvende&lt;br&gt;og sidst vår egen förmåga att kontrollera den inhemska kostnadsutveck-&lt;br&gt;lingen. Om vi skall kunna hålla arbetslösheten lägre än i omvärlden får&lt;br&gt;inte vår inflation vara högre. Samtidigt måste vår arbetsmarknad och&lt;br&gt;lönebildning fungera bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal faktorer har medverkat till att den svenska ekonomin under&lt;br&gt;senare år blivit överhettad. De höga nominella löneökningarna har spätt&lt;br&gt;på den privata konsumtionen. Samtidigt har hushållens sparande fallit&lt;br&gt;snabbt under flera år, vilket bl.a. sammanhänger med avregleringen av&lt;br&gt;kreditmarknaden i mitten av 1980-talet. Transfereringssystemen har tagit&lt;br&gt;alltmer av tillväxtutrymmet under 1980-talet och kommunernas expansion&lt;br&gt;har varit större än statsmakterna avsett och väntat sig. Vidare medförde&lt;br&gt;den internationella börskrisen i slutet av 1987 förväntningar om en&lt;br&gt;dämpning av tillväxten. Någon omläggning av den ekonomiska politiken&lt;br&gt;i restriktiv riktning genomfördes därför inte då. Den internationella&lt;br&gt;tillväxten har också under senare år varit högre än väntat, vilket medfört&lt;br&gt;en kraftig stimulans för Sverige. Under 1989 och 1990 har olika&lt;br&gt;åtstramningsförslag från regeringens sida avvisats eller givits en mindre&lt;br&gt;restriktiv inriktning av riksdagen. Den ekonomiska politiken har under&lt;br&gt;dessa omständigheter inte fått en tillräckligt stram inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsmakterna har det övergripande ansvaret för inflationsbekämpning-&lt;br&gt;en. Den ekonomiska politiken måste de närmaste åren med all kraft&lt;br&gt;inriktas på att nedbringa inflationen och att återställa balansen i samhälls-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomin. Denna uppgift måste överordnas andra ambitioner och krav. Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;Detta innebär att mycket starka restriktioner framgent måste läggas på&lt;br&gt;statens liksom på kommunernas och landstingens utgifter samtidigt som&lt;br&gt;den konkurrensutsatta sektorn förstärks. En restriktiv finans- och&lt;br&gt;penningpolitik skall lägga grunden till en lönebildning inom ramen för&lt;br&gt;vad samhällsekonomin tillåter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer inte att motverka en uppgång i arbetslösheten med&lt;br&gt;generell efterfrågestimulans. Dylika försök är dömda att misslyckas,&lt;br&gt;vilket såväl våra egna som utländska erfarenheter under 1970-talet visar.&lt;br&gt;Sådana åtgärder minskar förtroendet för den ekonomiska politiken, leder&lt;br&gt;till högre inflation som ytterligare försämrar konkurrenskraften och&lt;br&gt;urholkar förutsättningarna för att på sikt upprätthålla full sysselsättning.&lt;br&gt;Skadeverkningarna av en sådan politik skulle bli kännbara. Det skulle ta&lt;br&gt;lång tid och bli en smärtsam process att restaurera den svenska ekono-&lt;br&gt;min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall vara inriktade på&lt;br&gt;individerna. Målet för arbetsmarknadspolitiken ligger fast; varje person&lt;br&gt;som blir arbetslös skall ges samhällets stöd för att komma in i eller&lt;br&gt;komma tillbaka till arbetslivet. Insatserna skall också i fortsättningen vara&lt;br&gt;inriktade på aktiva åtgärder som förmedling, utbildning och rehabilite-&lt;br&gt;ring. På så sätt skall insatserna samtidigt underlätta för företagen att klara&lt;br&gt;sin rekrytering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Finanspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet har det skett en mycket snabb förbättring av statsfinan-&lt;br&gt;serna. Denna förstärkning har i hög grad möjliggjorts av utvecklingen på&lt;br&gt;statsbudgetens inkomstsida. Utgifternas ökningstakt har emellertid också&lt;br&gt;begränsats. Under de kommande åren blir det betydligt svårare att&lt;br&gt;förstärka statens finanser. När tillväxten avtar ökar skatteintäkterna&lt;br&gt;långsammare. Samtidigt innebär skattereformen att de mekanismer som&lt;br&gt;tidigare medförde automatiska skatteökningar i huvudsak har avlägsnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kompletteringspropositionen (1989/90:150) redovisade regeringen ett&lt;br&gt;brett handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och välfärd. Detta&lt;br&gt;handlingsprogram ställde sig riksdagen bakom. Sammantaget medförde&lt;br&gt;handlingsprogrammet en förstärkning av statens budget med ca 8&lt;br&gt;miljarder kr. budgetåret 1990/91. För att säkerställa skattereformen och&lt;br&gt;för att anpassa den kommande expansionen till det samhällsekonomiska&lt;br&gt;utrymmet infördes ett kommunalt skattestopp för 1991 och 1992. Den av&lt;br&gt;riksdagen godkända budgeten var också balanserad, dvs. utgifter och&lt;br&gt;inkomster var lika stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av oljeprisstegringama har sedan dess inflationen ökat.&lt;br&gt;Behovet av en restriktiv politik har därmed skärpts. Erfarenheterna från&lt;br&gt;1970-talet i Sverige och i andra länder understryker behovet av att ge&lt;br&gt;politiken denna inriktning. Detta gäller särskilt som det råder en stor&lt;br&gt;enighet bland industriländerna om att inte genom ekonomisk-politiska&lt;br&gt;åtgärder försöka motverka effekter av oljeprisstegringama på tillväxt och&lt;br&gt;inflation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har emellertid vid behandlingen av budgetförslaget fettat ett&lt;br&gt;antal beslut om utgifter utöver regeringens budgetförslag. Riksdagen har&lt;br&gt;inte anvisat finansiering för dessa utgifter. Det är ytterst angeläget att alla&lt;br&gt;nya utgifter är ansvarsfullt finansierade. I annat fell försvagas statsbudge-&lt;br&gt;ten. För innevarande år krävs därför särskild återhållsamhet med utgifter.&lt;br&gt;Av särskild betydelse är möjligheterna till besparingar i transfereringarna&lt;br&gt;till hushållen genom en effektivare målstyrning av försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skapa förutsättningar för låg inflation, återvunnen tillväxt och&lt;br&gt;växande sysselsättning måste finanspolitiken vara fortsatt mycket stram.&lt;br&gt;I arbetet med förslaget till 1991/92 års statsbudget skall detta arbete&lt;br&gt;fullföljas. Det är nödvändigt att den årliga budgetprövningen sker i ett&lt;br&gt;långsiktigt perspektiv och ges den stadga som följer av genomarbetade&lt;br&gt;normer och riktlinjer. Målet bör vara att hävda välfärden och samtidigt&lt;br&gt;sänka de offentliga utgifternas andel av bruttonationalprodukten för att på&lt;br&gt;sikt sänka skattetrycket. Det är bara om en sänkning av skattetrycket&lt;br&gt;föregås av en utgiftsneddragning som den blir långsiktigt hållbar. Dessa&lt;br&gt;riktlinjer måste utgå från de förutsättningar som följer av den allmänna&lt;br&gt;ekonomiska utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i den kommunala sektorn är av stor betydelse för&lt;br&gt;samhällsekonomin. I långtidsutredningens perspektiv antas den kommuna-&lt;br&gt;la konsumtionen öka med 2 % per år under 1990-talet. En tillväxt av&lt;br&gt;denna storleksordning är emellertid inte förenlig med balans i ekonomin&lt;br&gt;under de närmaste åren. Regeringen bedömer därför att den kommunala&lt;br&gt;sektorns volymtillväxt tills vidare måste begränsas till högst 1 % per år.&lt;br&gt;För 1991 och 1992 har ett kommunalt skattestopp införts. Samtidigt har&lt;br&gt;den kommunalekonomiska utredningen fått i uppdrag att redovisa olika&lt;br&gt;lösningar som innebär att kommunernas och landstingens verksamhet kan&lt;br&gt;finansieras inom ramen för en kommunal utdebitering på högst 30 kr.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Penning- och valutapolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under perioden 1976-1982 devalverades kronan vid fem tillfällen. Snabba&lt;br&gt;kostnads- och prisstegringar medförde att delar av den konkurrensutsatta&lt;br&gt;sektorn slogs ut under perioder med pressade vinster, för att sedan&lt;br&gt;expandera efter devalveringarna. Sådana omflyttningar av resurser mellan&lt;br&gt;sektorer och utslagning av produktivt kapital medför stora samhällsekono-&lt;br&gt;miska kostnader. Återkommande devalveringar försämrar också&lt;br&gt;investeringsklimatet och förutsättningarna för en god tillväxt. Samtidigt&lt;br&gt;medför förväntningar om en upprepning att devalveringarna för vaije&lt;br&gt;gång blir allt mindre effektiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av hörnstenarna i den ekonomiska politiken sedan 1982 är den fasta&lt;br&gt;växelkursen. Den skall tjäna som ett ankare för den inhemska prisutveck-&lt;br&gt;lingen. Med en fest växelkurs blir rollfördelningen i den ekonomiska&lt;br&gt;politiken tydligare, samtidigt som disciplin i löne- och prisbildningen&lt;br&gt;framtvingas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Penningpolitikens huvudsakliga uppgift är att upprätthålla den fasta&lt;br&gt;växelkursen. Den festa växelkursen ställer också krav på finanspolitiken.&lt;br&gt;Endast med en stram finanspolitik kan förväntningar om framtida&lt;br&gt;växelkursjusteringar motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har med olika åtgärder markerat sin beslutsamhet att hävda Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;den festa växelkursen. Staten nettolånar inte i utländsk valuta. Genom&lt;br&gt;utlandslånenormen fastställs ett minimikrav på penningpolitiken. Denna&lt;br&gt;bör vara så stram att valutaflödena balanserar. I den utsträckning som&lt;br&gt;inhemska hänsyn motiverar en stramare penningpolitik och större&lt;br&gt;inflöden av valuta uppstår skall en därtill svarande amortering ske på&lt;br&gt;statens skuld i utländsk valuta. Den finanspolitiska åtstramningen under&lt;br&gt;våren 1990 är också exempel på beslut ägnade att understödja strävande-&lt;br&gt;na att upprätthålla den festa växelkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bindning till en växelkursnorm är ett sätt att skapa trovärdighet i&lt;br&gt;inflationsbekämpningen. Det under senare år mest uppmärksammade&lt;br&gt;exemplet är det europeiska valutasamarbetet, som varit i funktion sedan&lt;br&gt;1979. Växelkursmekanismen inom European Monetary System (EMS) är&lt;br&gt;ett system med ”festa men justerbara&amp;quot; växelkurser. Sedan Storbritannien&lt;br&gt;nu anslutit sig till växelkursmekanismen inom systemet omfettar denna&lt;br&gt;alla EG-länder utom två. Det är inte möjligt för ett medlemsland att&lt;br&gt;ändra sin växelkurs på egen hand. Växelkursstabiliteten har successivt&lt;br&gt;ökat och sedan 1987 har ingen kursändring ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av detta system är övervägande positiva. Genom att&lt;br&gt;utgöra en fest &amp;quot;norm&amp;quot; för den ekonomiska politiken tycks EMS ha&lt;br&gt;medverkat till en sänkning av den genomsnittliga inflationstakten och ett&lt;br&gt;närmande av olika länders inflationstakt till varandra. En viktig lärdom&lt;br&gt;är emellertid att den festa växelkursnormen inte ensam fått inflationstak-&lt;br&gt;ten att gå ned. Förutsättningen har genomgående varit inhemska&lt;br&gt;ekonomisk-politiska åtgärder ägnade att pressa ned inflationen, främst en&lt;br&gt;stram penning- och finanspolitik. Inom de europeiska gemenskaperna går&lt;br&gt;man nu i det ekonomiska samarbetet vidare mot en ekonomisk och&lt;br&gt;monetär union (EMU).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens uppfettning att de nuvarande problemen i den&lt;br&gt;svenska ekonomin skall lösas genom en intern anpassning av utbud och&lt;br&gt;efterfrågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras. Det är på&lt;br&gt;detta sätt som den ekonomiska politikens trovärdighet skall förstärkas.&lt;br&gt;Att göra avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet. Sverige har ett&lt;br&gt;starkt intresse av att delta i det internationella ekonomiska samarbetet och&lt;br&gt;det ligger i vårt eget intresse att handla så att vi förblir en trovärdig&lt;br&gt;samarbetspartner. Detta understryks av den breda uppslutning som råder&lt;br&gt;om ett utvidgat samarbete med EG genom ett EES-avtal. Regeringen&lt;br&gt;följer utvecklingen vad gäller det europeiska monetära samarbetet och&lt;br&gt;bevakar Sveriges möjligheter till ett närmande till detta samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG har utvecklingen mot en ekonomisk och monetär union&lt;br&gt;initierat en livlig diskussion om målen för centralbankernas politik och&lt;br&gt;centralbankernas ställning, främst i förhållande till regeringar och&lt;br&gt;parlament. Även i Sverige förs en liknande diskussion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet har de finansiella marknaderna förändrats snabbt.&lt;br&gt;Både i Sverige och i flertalet andra industrialiserade länder har en&lt;br&gt;avreglering kommit till stånd. 1989 avskaffades i stort sett hela den&lt;br&gt;återstående valutaregleringen. Detta har förändrat villkoren för penning-&lt;br&gt;politiken. Nya instrument har tillkommit och tidigare använda medel har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blivit ineffektiva och övergetts. De penningpolitiska instrumenten har Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;anpassats till marknaden. Riksbankschefens mandatperiod har förlängts&lt;br&gt;och har gjorts oberoende av valperioden till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa förändringar har skett successivt och utan att riksbankens&lt;br&gt;ställning och funktion prövats i sin helhet. Statsskuldspolitiska kom-&lt;br&gt;mitténs utredningsarbete, som resulterade i att riksbankens ställning&lt;br&gt;förstärktes och att riksgäldskontoret fick regeringen som huvudman,&lt;br&gt;behandlade några av dessa frågor men hade inte i uppdrag att ge en&lt;br&gt;helhetssyn på dagens förutsättningar for penningpolitiken. Valutaregle-&lt;br&gt;ringens avskaffande och utvecklingen på det monetära området i Europa&lt;br&gt;är också förändringar som inträffat efter det att kommittén avlämnade sitt&lt;br&gt;betänkande 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tioårsperiod med inhemska avregleringar på det finansiella området&lt;br&gt;och stora förändringar i vår omvärld är starka skäl för att utreda&lt;br&gt;riksbankens ställning närmare i syfte att skapa en klar och ändamålsenlig&lt;br&gt;ram för den framtida penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att utreda denna fråga. En utgångspunkt för&lt;br&gt;utredningen skall vara att riksbanken även fortsättningsvis skall ha&lt;br&gt;riksdagen som huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Lönebildningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den ogynnsamma utvecklingen av lönekostnaderna har fortsatt under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990. Timlönerna beräknas i år stiga med omkring 10 %. Härav utgörs&lt;br&gt;närmare 4 procentenheter av löneglidning. Omförhandlingarna avseende&lt;br&gt;1990 års löner, till följd av prisklausuler i tidigare avtal, är ännu inte&lt;br&gt;avslutade på alla områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av den snabba prisutvecklingen har reallönetillväxten&lt;br&gt;under senare år varit begränsad trots stora nominella lönehöjningar.&lt;br&gt;Under treårsperioden 1987-1989 ökade de reala disponibla inkomsterna&lt;br&gt;årligen med endast ca 1 %. Genom framför allt skattereformen beräknas&lt;br&gt;dock ökningen i år - trots uppgången i inflationstakten - uppgå till&lt;br&gt;närmare 2 1/2 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrymmet för reala löneförbättringar bestäms på sikt av produktivite-&lt;br&gt;tens tillväxt. Lönestegringar därutöver ger försämrad konkurrenskraft och&lt;br&gt;ökad inflation. Lönerna måste öka i betydligt lägre takt än under senare&lt;br&gt;år för att det överhuvudtaget skall finnas något reallöneutrymme under&lt;br&gt;någon längre period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nu nödvändigt att växla om från inflationslöner till reallöner för&lt;br&gt;att trygga sysselsättningen och skapa förutsättningar för en bättre tillväxt&lt;br&gt;och högre välfärd. Ansvaret för detta ligger på arbetsmarknadens parter.&lt;br&gt;Regeringen skall inte delta i det nu förestående löneförhandlingsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att bryta trenden i den svenska kostnadsutveck-&lt;br&gt;lingen de närmaste åren är unika. Flera faktorer medverkar till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För den övervägande delen av inkomsttagarna medför skatteomlägg-&lt;br&gt;ningen 1991 en betydande höjning av de realt disponibla inkomster-&lt;br&gt;na. Den genomsnittliga ökningen från 1990 till 1991 beräknas uppgå&lt;br&gt;till 2 %. Hushållens reala disponibla inkomster kommer sålunda att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;öka även vid oförändrade löner. Därtill kommer att det tillfälliga Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;obligatoriska sparandet upphör med utgången av 1990 och betalas&lt;br&gt;tillbaka under 1992 resp. 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Möjligheterna att uppnå en god reallöneutveckling vid låga nominella&lt;br&gt;lönelyft förbättras vidare av att prisstegringstakten påtagligt kommer&lt;br&gt;att falla så snart skattereformens finansiering genomförts i januari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991. Nedgången i inflationstakten förstärks ytterligare när den&lt;br&gt;tillfälliga momshöjningen upphör vid utgången av 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Överhettningen på arbetsmarknaden avtar nu successivt. Dessutom&lt;br&gt;sjunker näringslivets vinster. Sammantaget torde detta medföra att&lt;br&gt;särskilt löneglidningen dämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För 1991 finns det ingen tillväxt att fördela. Om ekonomin belastas&lt;br&gt;med ökade kostnader försämras produktionsförutsättningama ytterligare.&lt;br&gt;Höjda kostnader leder enbart till ökad inflation och förlorade arbetstillfäl-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund har regeringen givit den förhandlingsgrupp som&lt;br&gt;tillsattes i början av innevarande år i uppdrag att ta kontakt med parterna&lt;br&gt;för att undersöka förutsättningarna för ett stabiliseringsavtal för i första&lt;br&gt;hand 1991. Syftet är att underlätta för parterna att träffa avtal i linje med&lt;br&gt;de ekonomiska förutsättningarna. Avtalet måste ha ett sådant innehåll att&lt;br&gt;det förbättrar kostnadsläget. Förhandlingsgruppen inledde sitt arbete&lt;br&gt;tidigare i höst och har nyligen redovisat sin bedömning av det ekonomi-&lt;br&gt;ska läget. Det är nu parternas sak att ge besked om huruvida de är&lt;br&gt;beredda att medverka i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förväntningar har stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen.&lt;br&gt;Inte minst gäller detta inflationen. Kalkyler och budgetar inom såväl&lt;br&gt;näringslivet som staten, kommunerna och landstingen styrs av förvänt-&lt;br&gt;ningar om priser och löner, vilka sedan får genomslag på marknaden.&lt;br&gt;Om aktörerna i ekonomin i sin planering och budgetering räknar med&lt;br&gt;fortsatt höga kostnadsstegringar anpassar de sitt beteende till detta.&lt;br&gt;Förväntningarna blir då självuppfyllande och risken ökar för en&lt;br&gt;kostnadskris. Företagen, kommunerna och landstingen har liksom staten&lt;br&gt;ett stort ansvar för att i budgetarbetet ange förutsättningarna för&lt;br&gt;lönebildningen. Även i detta arbete måste inflationsförväntningarna&lt;br&gt;brytas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lönebildning i samklang med samhällsekonomin förutsätter att den&lt;br&gt;konkurrensutsatta sektorn är löneledande. Där kan hänsyn lättast tas till&lt;br&gt;vilken löneutveckling som är möjlig med hänsyn till produktiviteten och&lt;br&gt;förutsättningarna på den internationella marknaden. De andra sektorernas&lt;br&gt;lönepolitik - den offentliga sektorn och den skyddade privata sektorn -&lt;br&gt;måste i huvudsak syfta till att skapa en väl fungerande service och&lt;br&gt;produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om förhållandet mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft har&lt;br&gt;en avgörande inverkan på lönebildningen är regelsystem, förhandlingsfor-&lt;br&gt;mer, informationsspridning och institutionella förhållanden på arbets-&lt;br&gt;marknaden också av betydelse. Ingångna avtal måste hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att konfliktvapnet används med varsamhet och först efter&lt;br&gt;att förhandlingsvägen definitivt visat sig oframkomlig. Om så inte sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försämras ekonomins funktionssätt, vilket till slut i huvudsak drabbar&lt;br&gt;löntagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att en mer realistisk lönebildning kommer till stånd vilar&lt;br&gt;på arbetsmarknadens parter. Det är främst genom deras försoig som den&lt;br&gt;svenska modellen för lönebildning kan anpassas till de nya förhållandena&lt;br&gt;och leva vidare. Regeringen har gett direktiv till en utredning för att&lt;br&gt;belysa vilka institutionella åtgärder som kan främja framväxten av ett&lt;br&gt;bättre fungerande system för lönebildningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Konkurrenspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att främja effektiviteten i ekonomin är viktiga för inflations-&lt;br&gt;bekämpningen. Effektiviteten kan öka genom att marknadernas funktions-&lt;br&gt;sätt förbättras. När den privata koncentrationen är alltför hög kan&lt;br&gt;åtgärder för att förstärka konkurrensen behövas. Olika typer av mark-&lt;br&gt;nadsmisslyckanden kan också motivera både offentliga ingrepp och en&lt;br&gt;ökad användning av ekonomiska styrmedel. Men ibland är det just de&lt;br&gt;offentliga regelsystemen som skapar problem med bristande konkurrens&lt;br&gt;och låg effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väl fungerande marknader är en förutsättning för att konsumenternas&lt;br&gt;önskemål skall komma till uttryck i vad som produceras. Effektiva&lt;br&gt;marknader är också en förutsättning för en hög produktivitets- och&lt;br&gt;reallönetillväxt. Samtidigt kan de bidra till att inflationen dämpas.&lt;br&gt;Åtgärder för att förbättra marknadens funktionssätt - såväl på faktor- som&lt;br&gt;varu- och tjänstemarknaderna - är därför ett grundläggande inslag i&lt;br&gt;struktur- och konkurrenspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydande delar av dagens varu- och tjänsteproduktion är avskärmade&lt;br&gt;från marknadens signaler. Detta är ofta till nackdel för konsumenter och&lt;br&gt;skattebetalare. Avsaknad av konkurrens lämnar utrymme för alltför höga&lt;br&gt;priser och vinster. Det är regeringens bedömning att ökad konkurrens är&lt;br&gt;av avgörande betydelse för arbetet med att höja produktivitetstillväxten&lt;br&gt;och ekonomins tillväxt överhuvudtaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har ett omfattande arbete med att avreglera den&lt;br&gt;svenska ekonomin inletts. De mest genomgripande förändringarna har&lt;br&gt;hittills skett på de finansiella marknaderna. Men beslut av betydelse för&lt;br&gt;hela ekonomin har också fattats avseende jordbruket, transporterna och&lt;br&gt;teko-industrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommitté har tillsatts (dir. 1989:12) med uppdrag att kartlägga&lt;br&gt;konkurrenssituationen i Sverige och se över den svenska konkurrenspoli-&lt;br&gt;tiken. Till de sektorer som är i särskilt behov av åtgärder hör livsmedels-&lt;br&gt;sektorn, bostads- och byggsektorerna samt trafiksektorn, speciellt&lt;br&gt;inrikesflyget. Inom dessa sektorer är koncentrationen stor och olika&lt;br&gt;regleringar hämmar en effektiv konkurrens. En avreglering behövs som&lt;br&gt;bl.a. kan medföra en förstärkt konkurrens från utländska företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenskommitténs arbete kommer att följas upp av regeringen&lt;br&gt;under det kommande året. Hittills har kommittén presenterat tre&lt;br&gt;delförslag för avreglering och ökad konkurrens inom livsmedelssektorn,&lt;br&gt;bostads- och byggsektorerna samt trafiksektorn. Arbetet fortsätter nu med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en analys av konkurrensförhållandena på övriga områden. Här spelar Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;konkurrenslagen och dess tillämpning en avgörande roll. Kommittén har&lt;br&gt;därför i uppdrag att göra en översyn av konkurrenslagen och överväga&lt;br&gt;hur regelverket kan förstärkas så att det mer effektivt kan användas för&lt;br&gt;att förebygga konkurrenshämmande inslag i näringslivet, såsom t.ex.&lt;br&gt;prissamverkan eller marknadsdelning. Utgångspunkten bör vara att&lt;br&gt;förbudsprincipen tillämpas, inte att åtgärder måste påvisas vara skadliga&lt;br&gt;för att föranleda ett ingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncentrationen är stark inom livsmedelsområdet när det gäller både&lt;br&gt;insatsvaror, förädlingsindustri, distribution och detaljhandel. I detalj-&lt;br&gt;handelsledet påverkas konkurrensen av den prövning av etableringstill-&lt;br&gt;stånd som kommunerna gör enligt plan-och bygglagen. Konkurrenskom-&lt;br&gt;mitténs uppgift är bl.a. att klaigöra hur denna prövning kan ske på ett&lt;br&gt;sätt som gynnar ökad konkurrens inom detaljhandeln, både i fråga om&lt;br&gt;livsmedel och andra varor, utan att servicenivån äventyras. Kommittén&lt;br&gt;skall även mer generellt uppmärksamma den roll kommunala beslut&lt;br&gt;spelar för näringsfrihet och konkurrens. Kommittén skall i detta&lt;br&gt;sammanhang också belysa konkurrensmyndighetemas uppgifter och&lt;br&gt;befogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenspolitiken omfattar också åtgärder som stärker konsumentens&lt;br&gt;ställning på marknaden. Det sker bl.a. genom väl fungerande system för&lt;br&gt;information om varornas kvalitet och pris samt en effektiv övervakning&lt;br&gt;av olika marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På flera marknader försvåras konkurrensen av handelshinder mot&lt;br&gt;utlandet. Redan blotta möjligheten att andra företag kommer in kan ha&lt;br&gt;en hälsosam inverkan på beteendet på koncentrerade marknader. När&lt;br&gt;prisbildningen skärmas av med tullar, tekniska handelshinder och andra&lt;br&gt;gränsskydd reduceras denna möjlighet, och därmed utsätts konsumenterna&lt;br&gt;ofta för en prisstegringstakt som är högre än på andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att så långt möjligt öppna gränserna för konkurrens är ett viktigt inslag&lt;br&gt;i regeringens politik för att främja en effektiv ekonomi. Detta återspeglas&lt;br&gt;i de förhandlingar som förs mellan EFTA-EG men också i beslutet att&lt;br&gt;avskaffa hindren för tekoimporten och i de åtgärder som förbereds på&lt;br&gt;bygg materiel o mrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De pågående förhandlingarna inom det allmänna tull- och handels-&lt;br&gt;avtalet (GATT) syftar till att ytterligare öppna gränserna för konkurrens.&lt;br&gt;Regeringen medverkar aktivt i förhandlingarna för att få till stånd en&lt;br&gt;framgångsrik uppgörelse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Riktlinjer för reformer inom den offentliga&lt;br&gt;sektorn&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Den offentliga sektorn i ekonomin&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den offentliga sektorn har en nyckelroll i den svenska ekonomin. Den&lt;br&gt;offentliga resursförbrukningen i form av konsumtion och investeringar&lt;br&gt;uppgår till ca 30 % aN BNP - den privata konsumtionen och investering-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ama utgör således ca 70 % av BNP. Den offentliga sektorn har därutöver &amp;nbsp;Prop. 1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en viktig inkomstomfördelande funktion i ekonomin. De offentliga&lt;br&gt;transfereringarna, främst till hushåll och kommuner motsvarar drygt 30&lt;br&gt;% av BNP. Totalt motsvarar de offentliga utgifterna drygt 60 % av BNP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den offentliga resursanvändningen har stor betydelse för möjligheterna&lt;br&gt;att främja den ekonomiska politikens mål. Samtidigt är den ekonomiska&lt;br&gt;utvecklingen avgörande för möjligheterna att långsiktigt hävda välfärden.&lt;br&gt;Detta samspel är viktigt både för att stabilisera ekonomin på kort sikt och&lt;br&gt;för att säkra en god och rättvist fördelad tillväxt framöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att dra lärdom av de erfarenheter som gjordes under&lt;br&gt;slutet av 1970- och början av 1980-talet. Oförmågan att anpassa den&lt;br&gt;offentliga sektorns åtaganden till den förändrade ekonomiska situationen -&lt;br&gt;i förening med dyrbara, i huvudsak uppehållande industristöd - ledde till&lt;br&gt;en kraftig försämring av de offentliga finanserna. Den konsoliderade&lt;br&gt;offentliga sektorns utgifter motsvarade 1976 52 1/2 % av BNP, men hade&lt;br&gt;1982 stigit till 66 1/2 %. Gapet mellan avstannande intäkter och växande&lt;br&gt;utgifter ledde till att den offentliga sektorns sparande som andel av BNP&lt;br&gt;vände från 1,7 % 1977 till -5,0 % 1983.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet har de offentliga utgifterna minskat i förhållande till&lt;br&gt;BNP och underskottet från decenniets böijan förbytts i ett överskott.&lt;br&gt;Detta har åstadkommits genom en sträng prövning av utgifterna för den&lt;br&gt;statliga konsumtionen men är också ett resultat av att tillväxten och&lt;br&gt;löneinflationen har ökat de offentliga inkomsterna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens finanser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Statens ekonomi har påtagligt förbättrats under 1980-talet. Statens&lt;br&gt;finansiella sparande, som förändrades från 1 1/2 % av BNP 1976 till&lt;br&gt;-10 % 1982, beräknas för 1990 uppgå till 2 % av BNP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finanspolitikens avgörande betydelse i inflationsbekämpningen har&lt;br&gt;berörts i det föregående. Möjligheterna för olika sektorer och delar av&lt;br&gt;den statliga verksamheten att bidra till en långsammare utgiftstillväxt&lt;br&gt;kommer att behandlas i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikten av att effektivisera den statliga verksamheten och att ompröva&lt;br&gt;utgiftsprogram framgår bl.a. av de beräkningar som redovisades i vårens&lt;br&gt;långtidsbudget. Enligt dessa beräkningar var det endast statsbudgeten&lt;br&gt;som kunde förväntas ge ett positivt bidrag till den offentliga sektorns&lt;br&gt;finansiella sparande under den aktuella perioden. Mot denna bakgrund är&lt;br&gt;det naturligtvis angeläget att ge akt på och analysera stabiliteten i dessa&lt;br&gt;överskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetutvecklingen är avhängig den allmänna ekonomiska utveckling-&lt;br&gt;en. Inkomstsidans utveckling är nära kopplad till ekonomins allmänna&lt;br&gt;tillväxt. En mycket stor del av utgifterna styrs av automatiska bindningar&lt;br&gt;till konsumentprisindex, lönenivå och ränteutveckling. Riksdagen har vid&lt;br&gt;olika tillfällen uppmärksammat denna utgiftsautomatik. Det är uppenbart&lt;br&gt;att i perioder av avsaktande tillväxt uppmärksamheten måste skärpas på&lt;br&gt;de finansieringsproblem som skapas av automatiskt stigande statliga&lt;br&gt;utgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsministems forslag senare denna dag om ett nytt system för Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;bostadsfinansiering skall ses mot denna bakgrund. Som en följd av&lt;br&gt;stigande produktion av bostäder och bostadsstödets koppling till den&lt;br&gt;allmänna räntenivån har utgifterna för stödet över statsbudgeten ökat&lt;br&gt;mycket snabbt under senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande finansieringssystemet som har fungerat i femton år, har&lt;br&gt;med tiden fått alltmer framträdande brister i fråga om neutralitet mellan&lt;br&gt;olika upplåtelseformer och paritet i fråga om utgifter för bostäder av&lt;br&gt;olika ålder. Det nuvarande generella bostadsstödet kan också kapitaliseras&lt;br&gt;när egnahem och bostadsrätter byter ägare och således öka säljarens&lt;br&gt;förmögenhet. Därtill kommer den kraftigt ökande belastningen på&lt;br&gt;statsbudgeten. De automatiska kostnadsökningarna är detta budgetår 5&lt;br&gt;miljarder kr. högre än föregående budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att nuvarande låne- och räntebidragssystem vid ny-&lt;br&gt;och ombyggnad av bostadshus ersätts av ett system som bygger på en&lt;br&gt;grundsubvention på 30 % som är lika för alla upplåtelseformer. Hela&lt;br&gt;lånefinansieringen sker på den allmänna lånemarknaden. En del av&lt;br&gt;låneräntorna omfördelas över tiden med hjälp av räntelån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med detta nya system för bostadsfinansiering skulle de statliga&lt;br&gt;utgifterna för bostadsstödet minska. De statsfinansiella besparingar som&lt;br&gt;görs på kort- och medellång sikt med det nya systemet innebär emellertid&lt;br&gt;inte någon finanspolitisk åtstramning. Sparandet i ekonomin som helhet&lt;br&gt;kan inte heller förväntas öka i detta tidsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kommunernas ekonomi&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tyngdpunkten i den offentliga verksamheten har förskjutits i riktning mot&lt;br&gt;kommunerna. Konsumtion och investeringar inom kommuner och&lt;br&gt;landsting uppgår idag till ca 300 miljarder kr., dvs. drygt 20 % av BNP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omkring 85 % av de totala kommunala utgifterna finansieras med&lt;br&gt;skattemedel - kommunalskatt eller statsskattefinansierade överföringar.&lt;br&gt;Inte minst därför är det viktigt att sektorns tjänster utförs på ett&lt;br&gt;professionellt och effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nationalräkenskaperna förutsätts produktiviteten i den offentliga&lt;br&gt;sektorn vara oförändrad år från år. Studier av olika delområden ger en&lt;br&gt;sammansatt bild, och det finns för närvarande inte några mått som&lt;br&gt;speglar produktivitetsutvecklingen för sektom som helhet. Det är viktigt&lt;br&gt;att kommuner och landsting utvecklar sin förmåga att mäta produktivitets-&lt;br&gt;utvecklingen. Sådana mätningar måste bli ett betydelsefullt hjälpmedel i&lt;br&gt;förändringsarbetet. Kommuner och landsting har i samband med årets&lt;br&gt;avtalsrörelse, tillsammans med vissa personaloiganisationer, formulerat&lt;br&gt;en gemensam målsättning om att förbättra produktiviteten med 2 % år&lt;br&gt;1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Svenska kommunförbundets och Landstingsförbundets underlag till&lt;br&gt;långtidsutredningen redovisas en bedömning av kommunernas och&lt;br&gt;landstingens utveckling. Den visar att verksamheten skulle behöva byggas&lt;br&gt;ut med i genomsnitt ca 1,6 % per år fram till 1995 för att uppfylla&lt;br&gt;gjorda åtaganden. Kommunförbundets kalkyler visar vidare att de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nuvarande finansieringskällorna inte förslår för den beräknade volymut- Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;vecklingen. I kalkylerna har dock inte fullt ut beaktats möjligheterna till&lt;br&gt;produktivitets- och effektivitetsförbättringar i verksamheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i sin bedömning av de samhällsekonomiska resursernas&lt;br&gt;fördelning vägt in den kommunala sektorns förutsättningar att rationalise-&lt;br&gt;ra och ompröva befintlig verksamhet. En så kraftig utbyggnad av&lt;br&gt;verksamheten som kommun- och landstingsförbunden räknat med är&lt;br&gt;därför inte nödvändig för att tillgodose de behov som förbunden&lt;br&gt;redovisat. En utbyggnad av den omfattningen skulle inte heller vara&lt;br&gt;förenlig med samhällsekonomisk balans. Kommunernas och landstingens&lt;br&gt;sammanlagda volymtillväxt måste tills vidare begränsas till högst 1 % per&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utredning har nyligen tillkallats för att belysa de kommunalekono-&lt;br&gt;miska problemen. Utredningen skall bl.a. redovisa olika lösningar som&lt;br&gt;innebär att kommuneras och landstingens verksamhet kan finansieras&lt;br&gt;inom ramen för en total kommunal utdebitering på högst 30 kr.&lt;br&gt;Utredningen skall behandla kommunernas samtliga finansieringskällor,&lt;br&gt;däribland avgifter. Okad avgiftstäckning kan vara en väg att reducera&lt;br&gt;storleken på de skattefinansierade offentliga utgifterna, öka effektiviteten&lt;br&gt;i resursanvändningen och därmed skapa utrymme för en sänkning av&lt;br&gt;skatterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala sektorns finansiella problem måste framför allt lösas&lt;br&gt;genom omprövningar av befintlig verksamhet och förbättrad produktivi-&lt;br&gt;tet. Skattehöjning är ingen framkomlig väg för 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att hävda välfärden under 1990-talet måste tillväxten öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har ett betydande ansvar i detta sammanhang. Investeringar&lt;br&gt;i utbildning och infrastruktur är viktiga grundstenar i den politik som&lt;br&gt;krävs. Bamomsoig samt hälso- och sjukvård är exempel på verksamheter&lt;br&gt;som bidrar till att ge människor goda förutsättningar att delta i arbetslivet&lt;br&gt;och samhällslivet i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt stöd till förnyelsen av den kommunala verksamheten bör följande&lt;br&gt;principer vara vägledande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna och landstingen åläggs inte nya uppgifter utan att de&lt;br&gt;samtidigt får möjlighet att finansiera eventuella nya åtaganden med&lt;br&gt;andra medel än höjda skatter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna resp, landstingen&lt;br&gt;klargörs. Staten formulerar övergripande mål och decentraliserar&lt;br&gt;ansvaret för verkställigheten ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga riktlinjer som inte är nödvändiga för att trygga en likvärdig&lt;br&gt;service för medborgarna tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbidragen ges en mer generell utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten kommer alltmer att övergå till målstyrning av kommunal&lt;br&gt;verksamhet. Samtidigt ställs väsentligt större krav på uppföljning av&lt;br&gt;resultaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de planerade reformerna för bl.a. äldreomsorgen och skolan får&lt;br&gt;kommunerna helt nya förutsättningar att bedriva en effektiv verksamhet.&lt;br&gt;En ny kommunallag kommer att ge kommunerna bättre förutsättningar&lt;br&gt;att oiganisera sina verksamheter på ett ändamålsenligt sätt. En särskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsgrupp undersöker om det finns statliga regler eller normer som Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;utgör hinder för utbyggnaden av bamomsoigen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Civilministern kommer senare i dag att föreslå vissa ytterligare&lt;br&gt;åtgärder för förnyelse av den offentliga sektorn. I ett planerat projekt i&lt;br&gt;Örebro län skall samtliga kommuner, landstinget och den statliga&lt;br&gt;regionala förvaltningen medverka för att pröva nya former för den&lt;br&gt;offentliga sektorns organisation och verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Socialförsäkringarnas ekonomi&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringarnas ekonomi är av strategisk betydelse för den&lt;br&gt;ekonomiska utvecklingen i ett längre perspektiv. Transfereringarna till&lt;br&gt;hushållen har under 1980-talet svarat för en stor del av de offentliga&lt;br&gt;utgifternas ökning, medan den offentliga konsumtionen och framför allt&lt;br&gt;de offentliga investeringarna stagnerat. Försäkringarnas utformning har&lt;br&gt;också stor betydelse för arbetskraftsutbudet. Generellt sett verkar&lt;br&gt;anknytningen till förvärvsinkomsterna stimulerande på arbetskraftsutbu-&lt;br&gt;det, men reglernas utformning och samspelet med andra ersättningar kan&lt;br&gt;i viktiga fall motverka den arbetslinje som är grundläggande för&lt;br&gt;välfärdspolitiken. Försäkringarna - inte minst det allmänna pensionssyste-&lt;br&gt;met - har också stor betydelse för det samhälleliga sparandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringssektorns utgifter beräknas de närmaste åren öka som&lt;br&gt;andel av BNP. Det finansiella sparandet inom sektorn sker i stort sett i&lt;br&gt;allmänna pensionsfonden samt arbetsmarknadsfonden. Från 1982 till 1989&lt;br&gt;var pensionsutbetalningama större än avgiftsinkomsterna, och en del av&lt;br&gt;AP-fondens avkastning har fått tas i anspråk för att täcka de löpande&lt;br&gt;pensionsutgiftema. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1990 med två&lt;br&gt;procentenheter. Trots detta balanserar inte avgiftsinkomsterna och&lt;br&gt;utbetalningarna i år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett längre perspektiv pekar långtidsutredningens beräkningar på&lt;br&gt;systemens växande anspråk. Huvudorsaken är den demografiska&lt;br&gt;utvecklingen. En åldrande befolkning kommer att ställa stora krav på&lt;br&gt;vård, omsorg och pensioner. Det ökade avgiftsbehov som denna&lt;br&gt;utveckling skulle medföra understryker behovet av en omprövning av de&lt;br&gt;offentliga utgifterna, inkl, socialförsäkringssektorns resursanspråk. Denna&lt;br&gt;utveckling understryker också behovet av att utveckla de socialförsäkring-&lt;br&gt;ar som är knutna till arbetet. Det krävs både för att få till stånd en bättre&lt;br&gt;arbetsmiljö och en effektivare rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Reformer för ökad välfärd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den offentliga sektorn spelar en avgörande roll för välfärden. Regering-&lt;br&gt;ens ambition är att hävda välfärden inom ramen för en politik som leder&lt;br&gt;till att de offentliga utgifternas andel av BNP minskar. Detta ställer stora&lt;br&gt;krav på ökad produktivitet och effektivitet samt på omprövningar av&lt;br&gt;existerande utgiftsprogram. Skolan, äldreomsorgen, bamomsoigen samt&lt;br&gt;hälso- och sjukvården är stora och för medborgarna viktiga verksamheter&lt;br&gt;som bedrivs i offentlig regi. Inom dessa verksamheter och inom&lt;br&gt;socialförsäkringsområdet pågår ett omfettande förnyelsearbete. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att få betydande effekter både på resursanvändningen inom den Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;offentliga sektorn och för utvecklingen i hela ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skolan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala utbildningen för vuxna&lt;br&gt;är ett av de största verksamhetsområdena inom den offentliga sektorn.&lt;br&gt;Många medborgare är direkt berörda, som elever, personal eller&lt;br&gt;föräldrar. För dem blir skolans sätt att fungera ofta den mest påtagliga&lt;br&gt;värdemätaren på hur den offentliga sektorn fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning är viktig för att uppnå en rad olika samhällsmål. Utbildning&lt;br&gt;ger den enskilde ett rikare liv samt förutsättningar för ett meningsfullt&lt;br&gt;yrkesarbete och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Genom att ge alla&lt;br&gt;människor tillgång till kunskaper och fortbildning under olika skeden i&lt;br&gt;livet bidrar utbildning till rättvisa och utjämning. Den rörlighet,&lt;br&gt;skicklighet och uppfinningsrikedom som grundas i skolning och&lt;br&gt;kompetens är en förutsättning för den svenska ekonomins möjligheter att&lt;br&gt;skapa välfärd i en allt hårdare internationell konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolväsendet tyngs av en omfattande och detaljrik statlig reglering.&lt;br&gt;Skolpolitiken riskerar därmed att stelna i regler och former för hur&lt;br&gt;verksamheten skall utformas. Administrationen av skolan kan lätt komma&lt;br&gt;att framstå som viktigare än innehåll och resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsfördelningen inom skolan är oklar. Många som arbetar i&lt;br&gt;skolan, elever och föräldrar ställer sig frågan vem som har ansvaret för&lt;br&gt;förhållanden eller brister i skolan. Intresset för villkoren i skolarbetet&lt;br&gt;fokuseras ofta allt för lätt på storleken av och villkoren för det bidrag&lt;br&gt;som staten beviljar för skolverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste åren har ett omfattande arbete pågått för att förändra&lt;br&gt;styrningen av skolan. Syftet är att lägga ansvaret närmare verksamheten,&lt;br&gt;hos kommunerna och i skolorna. Föräldrar, elever, lärare, skolledare och&lt;br&gt;alla andra som arbetar i skolan skall få ett större inflytande, så att de kan&lt;br&gt;bidra till att arbetet ger bättre resultat. Målen och riktlinjerna skall vara&lt;br&gt;nationellt giltiga och garantera alla en likvärdig utbildning. Styrningen&lt;br&gt;skall vara mål- och resultatorienterad och ansvaret för verksamheten skall&lt;br&gt;vara tydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformarbetet skall höja kvaliteten i skolans arbete och göra verksam-&lt;br&gt;heten effektivare. Behovet av förändringar och förbättringar har länge&lt;br&gt;kunnat tillgodoses genom expansion. Denna väg står inte längre öppen.&lt;br&gt;De resurser som redan finns måste därför användas bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Persson kommer senare i dag att anmäla ett antal förslag&lt;br&gt;till åtgärder med denna inriktning. Dessa omfattar bl.a. förändringar av&lt;br&gt;skollagen, vilka tydliggör kommunernas ansvar, och ett nytt statsbidrags-&lt;br&gt;system som får formen av ett finansiellt stöd som inte styr skolans&lt;br&gt;organisation. Förslagen omfattar också riktlinjer för ett uppföljnings- och&lt;br&gt;utvärderingssystem som skall ge riksdagen och regeringen en samlad bild&lt;br&gt;av skolan, vilka resurser som satsas på den och vilka resultat som&lt;br&gt;uppnås. Dessutom föreslås förändringar av den statliga skoladministra-&lt;br&gt;tionen som innebär att kostnaderna för denna halveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformeringen av statsbidragssystemet innebär att man nu på lokal nivå Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;kommer att kunna fatta mer rationella beslut om skoloiganisationen.&lt;br&gt;Statsbidragssystemet ger motiv till ett vardagligt rationaliseringsarbete på&lt;br&gt;kommunal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar skapas for samverkan över skolforms- och kommun-&lt;br&gt;gränserna samtidigt som hindren för att rationalisera den egna skolled-&lt;br&gt;ningsorganisationen och skolenhetsorganisationen avlägsnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetsbesluten kommer således att tas av verksamhetsansvariga&lt;br&gt;politiker, rektorer, lärare eller andra tjänstemän som har möjlighet att&lt;br&gt;beakta de lokala förutsättningarna. Ett sådant decentraliserat beslutsfattan-&lt;br&gt;de leder till ett effektivare resursutnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen innebär genomgripande förändringar av den svenska skolan.&lt;br&gt;Det kräver aktiva insatser från kommunerna själva. Genom att skapa&lt;br&gt;förutsättningar för kommunerna att förändra verksamheten och prioritera&lt;br&gt;insatser blir resultaten bättre.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Äldreomsorgen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Lindqvist har tidigare i dag lagt fram förslag om hur ansvaret&lt;br&gt;för långvarig service och vård till äldre och handikappade skall fördelas&lt;br&gt;mellan huvudmännen. Syftet med reformen är att skapa klara ansvarsför-&lt;br&gt;hållanden och ge organisatoriska förutsättningar för att, i enlighet med&lt;br&gt;de mål riksdagen tidigare lagt fest för service och vård till äldre och&lt;br&gt;handikappade, utveckla samhällets insatser inom dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets utgifter för service och vård till äldre och handikappade är&lt;br&gt;stora. För år 1989 beräknas de totala utgifterna för hälso- och sjukvård,&lt;br&gt;hemtjänst, färdtjänst, kommunalt bostadstillägg m.m. till personer som&lt;br&gt;är 65 år och äldre uppgå till närmare 75 miljarder kr. Till detta belopp&lt;br&gt;kommer utgifterna för service och vård till yngre handikappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att kommunerna nu föreslås få ett samlat ansvar för långvarig&lt;br&gt;service och vård till äldre och handikappade skapas en mera ändamålsen-&lt;br&gt;lig oiganisation där den enskilde kan erbjudas vård utifrån sina behov.&lt;br&gt;Genom att bygga ut stödet i det egna boendet bl.a. genom att kommuner-&lt;br&gt;na får en befogenhet att bedriva hemsjukvård i den enskildes hem, ges&lt;br&gt;den enskilde möjlighet att bo kvar i det egna hemmet längre och flyttning&lt;br&gt;till institution kan senareläggas eller undvikas. Att bo kvar i det egna&lt;br&gt;hemmet och undvika det uppbrott som en flyttning innebär är ofta mycket&lt;br&gt;positivt sett ur den enskildes perspektiv. Ur samhällets synvinkel är vård&lt;br&gt;i det egna hemmet dessutom oftast billigare än institutionsvård bl.a. som&lt;br&gt;en följd av att den enskilde själv svarar för kostnaderna för mat och&lt;br&gt;boende och för övriga levnadsomkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningen av de olika insatserna för service och vård till äldre och&lt;br&gt;handikappade bör även kunna bana väg för rationaliseringar och&lt;br&gt;kostnadsbesparingar, t.ex. genom samordning av inköp, mathållning,&lt;br&gt;tvätt, festighetsskötsel och övriga stödfunktioner. Likaså bör vissa&lt;br&gt;rationaliseringar kunna göras inom administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna förändringarna inom servicen och vården till äldre och&lt;br&gt;handikappade innebär således både att servicen till den enskilde förbättras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom en ökad samordning av och kontinuitet i samhällets insatser och Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;att tillgängliga resurser kan utnyttjas på ett mera effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Socialförsäkringar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En av de viktigaste politiska uppgifterna under de närmaste åren inom&lt;br&gt;socialförsäkringsområdet är att förändra försäkringarna så att de&lt;br&gt;underlättar för individerna i deras strävan att delta i arbetslivet och leva&lt;br&gt;ett aktivt liv. En annan mycket viktig uppgift är att bryta den snabba&lt;br&gt;kostnadsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en aktiv rehabilitering som minskar behovet av långa sjukskriv-&lt;br&gt;ningar och förtidspensioner kan utgifterna for socialförsäkringarna&lt;br&gt;begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det s.k. ohälsotalet (antalet ersatta dagar med sjukpenning, arbetsska-&lt;br&gt;desjukpenning och förtidspension i relation till antalet försäkrade) har en&lt;br&gt;avgörande betydelse för utgiftstrycket inom systemen. Ohälsotalet har&lt;br&gt;ökat dramatiskt under 1980-talet, från 39 dagar 1980 till drygt 49 dagar&lt;br&gt;1989. Detta har inneburit att en växande andel av samhällets resurser&lt;br&gt;används till utgifter för sjuka och förtidspensionärer, viket har inneburit&lt;br&gt;betydande välfärdsförluster både för den enskilde och samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är fast besluten att bryta denna utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förändring under 1989 är att sjuktalet har minskat, medan&lt;br&gt;antalet förtidspensioneringar har fortsatt att öka. Reviderade prognoser&lt;br&gt;pekar på en fortsatt nedgång i sjuktalet under de närmaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljökommissionen har under året avlämnat sitt betänkande.&lt;br&gt;Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i böljan av&lt;br&gt;nästa år, där också rehabiliteringsberedningens förslag kommer att&lt;br&gt;behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadeförsäkringama reformeras så att de bättre&lt;br&gt;medverkar till att ge människor hjälp att komma tillbaka till ett aktivt liv&lt;br&gt;efter sjukdom eller förtidspension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen om allmän försäkring finns bestämmelser om att försäkringskas-&lt;br&gt;san skall vidta åtgärder för rehabilitering av bl.a. personer som fatt&lt;br&gt;ersättning för sjukhusvård under 90 dagar i följd. Denna 90-dagarsregel&lt;br&gt;kan medverka till att det kan dra ut på tiden innan rehabiliteringsinsatser&lt;br&gt;sätts in. Socialministern kommer därför inom kort att föreslå regeringen&lt;br&gt;att i proposition till riksdagen föreslå att denna regel tas bort. Därigenom&lt;br&gt;kommer möjligheterna till snabbt insatta rehabiliteringsinsatser att&lt;br&gt;förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från den 1 januari 1991 kommer försäkringskassorna att kunna utnyttja&lt;br&gt;400 milj. kr. för att i förening med en anpassning av landstingens&lt;br&gt;resurser och verksamhet minska väntetiderna för den medicinska&lt;br&gt;rehabiliteringen och därmed bidra till att uppfylla det mål som ställts upp&lt;br&gt;angående en sänkning av det s.k. ohälsotalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan fr.o.m. den 1 juli 1990 har försäkringskassorna möjlighet att&lt;br&gt;utnyttja 500 milj. kr. för att få till stånd en aktivare rehabilitering. Till&lt;br&gt;detta kommer de omfettande resurser som Arbetslivsfonden kommer att&lt;br&gt;förfoga över för insatser for förbättrad arbetsmiljö och rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens mål att ohälsotalet skall minska med två dagar budgetåret Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;1990/91 jämfört med 1989/90 motsvarar en utgiftsminskning på 2,8&lt;br&gt;miljarder kr. På längre sikt är målet att ohälsotalet skall minska med två&lt;br&gt;dagar per år i fem år, vilket innebär en minskning av resursanspråken&lt;br&gt;med över 10 miljarder kr.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Barnomsorgen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De offentliga kostnaderna för bamomsoigen uppgår till ca 27 miljarder&lt;br&gt;kr. årligen. Staten och kommunerna svarar för vardera 45 % av&lt;br&gt;kostnaderna, medan föräldrarna svarar för återstoden genom avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns ca 62 000 barn i den kommunala bamomsoigskön. Av dem&lt;br&gt;är 47 000 över tolv månader. Under senare delen av 1980-talet har&lt;br&gt;efterfrågan på plats i barnomsorgen ökat kraftigt. Den ökade invandringe-&lt;br&gt;n och den högre sysselsättningsgraden under högkonjunkturen är viktiga&lt;br&gt;förklaringar, men tyngst väger den oväntat stora ökningen av antalet&lt;br&gt;födda. Antalet födda barn beräknas öka med 11 000 mellan 1989 och&lt;br&gt;1990 och födelsetalen beräknas vara höga under den närmaste femårspe-&lt;br&gt;rioden. Detta får självklart stora effekter för efterfrågan på bamomsoigs-&lt;br&gt;platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet kommuner kommer trots detta att uppnå målet om full&lt;br&gt;behovstäckning 1991. Det vittnar om den vikt som lagts vid barnomsorg-&lt;br&gt;en vid statens och kommunernas beslut om resursanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal kommuner har emellertid inte kunnat fullfölja sina ansträng-&lt;br&gt;ningar inom den angivna tidsramen. Förklaringen har i några fäll&lt;br&gt;samband med instabila majoritetsförhållanden, men väl så viktiga har&lt;br&gt;praktiska hinder varit. Inte minst i storstäderna har de överhettade bygg-&lt;br&gt;och arbetsmarknaderna vållat lokal- och personalbrist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990 har staten ökat sina insatser för att uppnå målet genom att&lt;br&gt;höja statsbidragen med 900 milj. kr. och genom att kraftigt öka antalet&lt;br&gt;platser inom fÖrskollärarutbildningen. Statsbidrag lämnas även till&lt;br&gt;kommuner för alternativ barnomsorg under förutsättning att daghemmen&lt;br&gt;drivs av en sammanslutning som antingen består av föräldrar, har&lt;br&gt;anknytning till en ideell organisation eller erbjuder en speciell form av&lt;br&gt;pedagogik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Lindqvist har tidigare i dag förordat att regeringen skall&lt;br&gt;föreslå riksdagen att statsbidrag även skall kunna ges till kommunerna för&lt;br&gt;dag- och fritidshem som ägs och drivs av personalen i kooperativ form.&lt;br&gt;Därigenom underlättas utbyggnaden till full behovstäckning, samtidigt&lt;br&gt;som fler alternativ erbjuds föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste omedelbara uppgiften för insatserna på bamomsoigens&lt;br&gt;område är att alla som vill skall kunna få en barnomsorgsplats. Inom den&lt;br&gt;befintliga verksamheten är det emellertid viktigt att uppmärksamma&lt;br&gt;möjligheterna till bättre användning av resurserna. Den genomsnittliga&lt;br&gt;kostnaden för en plats i bamomsoigen är 70 000 kr., men genomsnittet&lt;br&gt;döljer stora variationer i kostnaderna mellan kommunerna och mellan&lt;br&gt;olika omsorgsformer. Variationerna pekar på stora möjligheter att&lt;br&gt;effektivisera resursanvändningen genom utbyte av erfarenheter mellan&lt;br&gt;kommuner och institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvården &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom sjukvården har resursanspråken successivt ökat under flera&lt;br&gt;årtionden. Det är delvis en följd av befolkningens ändrade ålderssamman-&lt;br&gt;sättning, men den viktigaste drivkraften har varit önskemålet att tillvarata&lt;br&gt;de medicinsk-tekniska framstegen för att höja medborgarnas välfärd.&lt;br&gt;Krämpor och handikapp som förr ledde till en oundviklig sänkning av&lt;br&gt;medboigamas livskvalitet kan nu åtgärdas. Den offentliga sjukvårdens&lt;br&gt;ansträngningar att höja kvaliteten på sina tjänster har emellertid lett till&lt;br&gt;ökade offentliga kostnader. De offentliga kostnaderna för sjukvården&lt;br&gt;uppgår i dag till ca 90 miljarder kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera sjukvårdshuvudmän har inlett mer eller mindre omfattande&lt;br&gt;försöksverksamhet som berör en rad olika aspekter av sjukvården, från&lt;br&gt;förändringar av administrativa rutiner till nya former för samspelet&lt;br&gt;mellan primärvård och specialiserade institutioner. Statsrådet Johansson&lt;br&gt;har tidigare i dag lämnat förslag avsedda att underlätta den försöksverk-&lt;br&gt;samhet som organiseras i Kopparbergs läns landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har också för avsikt att möjliggöra försök med kommunalt&lt;br&gt;huvudmannaskap för primärvården i två till tre landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att inom kort föreslå riksdagen en avreglering av&lt;br&gt;patientavgifterna i den öppna vården. Inom ramen för ett högkostnads-&lt;br&gt;skydd på högst 1 500 kr. föreslås landstingen få avgöra omfattning och&lt;br&gt;struktur på avgifterna. Avgifterna bör därmed kunna användas som aktiva&lt;br&gt;styrmedel. Avgiftssystemet kan härigenom anpassas till lokala förhållan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Regeringens resultatkrav på statsförvaltningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En bärande tanke i den pågående reformeringen av den statliga budget-&lt;br&gt;processen har varit att intensifiera dialogen mellan statsmakterna och&lt;br&gt;myndigheterna om den statliga verksamhetens mål och resultat. Regering-&lt;br&gt;en skall ställa upp mål för verksamheten och följa upp resultaten.&lt;br&gt;Myndigheterna skall i sina anslagsframställningar för tre år framåt ge&lt;br&gt;underlag för statsmakterna att precisera inriktning, mål och krav för&lt;br&gt;verksamheten. Dessa mål fungerar som den måttstock gentemot vilken&lt;br&gt;de uppnådda resultaten och de framtida resursbehoven prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av den nya budgetprocessen sker i tre etapper. I den&lt;br&gt;första etappen - budgetcykel 1 - ingår ca 40 myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncentrationen på mål- och resultatstyrning samt uppföljning innebär&lt;br&gt;att myndigheterna får ökad frihet att välja hur verksamheten skall&lt;br&gt;bedrivas och att fördela medel för sin verksamhet. För att processen skall&lt;br&gt;fungera är det emellertid nödvändigt att myndigheterna utvecklar metoder&lt;br&gt;att redovisa vad de faktiskt uppnått. I denna process vilar också ett&lt;br&gt;ansvar på regeringen att ställa krav på den information myndigheterna&lt;br&gt;skall lämna. Myndigheterna kan också behöva metodstöd för att finna&lt;br&gt;meningsfulla mått att precisera och mäta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En systematiserad mål- och resultatdialog har inletts mellan departe-&lt;br&gt;ments- och verksledningar. Tyngdpunkten i regeringens arbete med de&lt;br&gt;statliga verken kommer att förskjutas från behandling av myndigheternas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav på ökade anslag till utformning och uppföljning av regeringens krav Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;på förbättrade resultat.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Reformer i statens ägande och förvaltning av egendom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Debatten och uppmärksamheten koncentreras ofta på den offentliga&lt;br&gt;sektorns löpande utgifter och inkomster och den verksamhet dessa&lt;br&gt;speglar. Den offentliga sektorn spelar emellertid också en väsentlig roll&lt;br&gt;i ekonomin som ägare och förvaltare av betydande tillgångar. Sammanta-&lt;br&gt;get rör det sig om hundratals miljarder kr. Enbart fastighetsbeståndet -&lt;br&gt;mark, byggnader och vägar - beräknas ha ett nukostnadsvärde av ca 250&lt;br&gt;miljarder kr. En effektivisering i förvaltningen av dessa tillgångar, vilken&lt;br&gt;höjer den genomsnittliga avkastningen med någon procentenhet, får&lt;br&gt;således påtagliga effekter för den offentliga sektorns finanser. Men&lt;br&gt;förvaltningen av tillgångarna påverkar också hela ekonomins utveckling,&lt;br&gt;både genom sin betydelse för det samhälleliga sparandet och genom den&lt;br&gt;infrastruktur som offentliga investeringar tillhandahåller eller bidrar med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att effektivisera förvaltningen och ägandet spelar därför&lt;br&gt;en central roll i det statliga förnyelsearbetet. De värdemässigt största&lt;br&gt;tillgångarna i statlig fest egendom utgörs av fastigheter förvaltade av&lt;br&gt;domänverket, televerket och vattenfellsverket samt det statliga vägnätet.&lt;br&gt;Regeringen har bemyndigat mig att tillkalla en särskild utredare med&lt;br&gt;uppgift att ta fram underlag dels för att fastställa mål för statens innehav&lt;br&gt;och förvaltning av festigheter, dels för att bedöma hur ändamålsenligt&lt;br&gt;dessa frågor hanteras för närvarande. Utredaren skall vidare föreslå&lt;br&gt;åtgärder för hur man skall kunna få till stånd en effektivare och aktivare&lt;br&gt;ekonomisk hantering av fastighetsfrågor inom statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet är att arbetet skall möjliggöra en formulering och precisering av&lt;br&gt;målen för statens festighetsinnehav. Vid sidan av de funktionella värden&lt;br&gt;festighetema representerar för staten som brukare måste en viktig&lt;br&gt;utgångspunkt för en sådan mål- och ansvarsbeskrivning vara att&lt;br&gt;fastighetskapitalets värde skall vidmakthållas och utvecklas samt att&lt;br&gt;värdetillväxten skall tas tillvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom regeringskansliet har inletts en översyn av styrningen av&lt;br&gt;affärsverken inom kommunikationsdepartementets område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statliga affärsverken och aktiebolagen äger och förvaltar också&lt;br&gt;betydande tillgångar, både reala och finansiella. Deras ansvarsområden&lt;br&gt;och verksamhetsvillkor är mångskiftande, från monopol till stark&lt;br&gt;internationell konkurrens, från att tillhandahålla kollektiva nyttigheter till&lt;br&gt;att producera tjänster och varor på utpräglat kommersiella marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiften att förvalta medborgarnas gemensamma kapital innebär&lt;br&gt;emellertid att många företag och affärsverk ställs inför likartade frågor.&lt;br&gt;Det gäller bl.a. vilka krav på affärsmässighet och avkastning som skall&lt;br&gt;ställas och vilken ägarstruktur som bäst främjar en ändamålsenlig&lt;br&gt;förvaltning och ett rationellt utnyttjande av statens tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mångfelden i arbetsvillkor innebär att svaren på frågorna kan variera&lt;br&gt;beroende på företagens och verkens olika mål och uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att genom en utredning kartlägga de frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har att göra med kraven på ökad effektivitet i statens förmögenhets- Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;förvaltning. Syftet är i första hand att precisera vilka krav som av&lt;br&gt;affärsmässiga skäl bör ställas på affärsverk och företag inom olika&lt;br&gt;områden, samt vilken roll staten skall ha som ägare av olika företag. De&lt;br&gt;olika företagsformernas möjligheter och begränsningar bör prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed får statsmakterna underlag för att fastställa en enhetlig strategi&lt;br&gt;för den statliga kapitalhanteringen. En avvägning av denna mot relevanta&lt;br&gt;samhälleliga sektormål får göras i enskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Riktlinjer för tillväxtpolitiken&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Allmänna förutsättningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Välfärden beror inte bara på dagens konsumtion utan även på de framtida&lt;br&gt;konsumtionsmöjlighetema. För att god tillväxt och full sysselsättning&lt;br&gt;skall kunna upprätthållas måste vi vårda oss om samhällets samlade&lt;br&gt;tillgångar. Det gäller hushållens, företagens och den offentliga sektorns&lt;br&gt;reala och finansiella tillgångar, men det handlar också om mänskligt&lt;br&gt;kunnande, forskningsresultat, miljö- och naturresurser samt hälsotillstånd.&lt;br&gt;Ett sammanfattande begrepp för dessa tillgångar är nationalförmögenhet-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillväxtpolitiken måste vara långsiktig till sin karaktär. Den är&lt;br&gt;emellertid beroende av den kortsiktiga utvecklingen. Den låga tillväxt&lt;br&gt;som svensk ekonomi för närvarande uppvisar är i väsentlig grad en följd&lt;br&gt;av en alltför hög inflation. En generell ekonomisk politik inriktad på en&lt;br&gt;effektiv bekämpning av inflationen är därför ett grundläggande inslag i&lt;br&gt;regeringens tillväxtpolitik. Om inte kostnadsanpassningen fungerar och&lt;br&gt;om inte förtroendet för den svenska växelkursen bevaras kan inte en&lt;br&gt;tillräckligt stabil grund läggas för den långsiktiga utvecklingen. Omvänt&lt;br&gt;sätter tillväxtperspektivet gränser för vilka kortsiktiga åtgärder som är&lt;br&gt;möjliga att använda. Industristöd som konserverar föråldrade strukturer&lt;br&gt;och generella efterfrågestimulanser som ger ytterligare bränsle åt&lt;br&gt;inflationen är exempel från 1970-talet som inte manar till efterföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska ekonomin har under efterkrigstiden genomgått en snabb&lt;br&gt;strukturell omvandling. Kraven på en fortsatt strukturell anpassning&lt;br&gt;kommer att vara starka under 1990-talet. Det sammanhänger bl.a. med&lt;br&gt;den teknologiska utvecklingen och förändringarna i vår omvärld, inte&lt;br&gt;minst den pågående integrationen i Västeuropa och det ökade ekonomiska&lt;br&gt;utbyte med Östeuropa som sannolikt kommer till stånd. Men också&lt;br&gt;behovet att höja produktiviteten och de tilltagande ambitionerna att värna&lt;br&gt;miljön utgör starka drivkrafter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En god ekonomisk tillväxt förutsätter att ekonomin smidigt anpassar sig&lt;br&gt;till nya villkor och förändrade förutsättningar. Ineffektiv verksamhet&lt;br&gt;måste få lämna plats för ny, effektiv och efterfrågad produktion. För att&lt;br&gt;detta skall ske krävs bl.a. väl fungerande marknader. Också en väl&lt;br&gt;fungerande offentlig sektor är som tidigare framhållits av stor betydelse&lt;br&gt;för en god ekonomisk tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centrala element i regeringens tillväxtpolitik utgörs av:&lt;br&gt;ett aktivt svenskt deltagande i den europeiska integrationen,&lt;br&gt;insatser för avreglering och konkurrens i ekonomin och för att&lt;br&gt;stimulera nyskapande och företagande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en eneigipolitik som gör det möjligt att långsiktigt trygga eneigiför-&lt;br&gt;söijningen till konkurrenskraftiga priser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en väl utbyggd infrastruktur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en aktiv arbetsmarknadspolitik som underlättar anpassningen på&lt;br&gt;arbetsmarknaden och är inriktad på att ta vara på individernas vilja&lt;br&gt;och förmåga till arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en god arbetsmiljö, som tar tillvara arbetstagarnas resurser och&lt;br&gt;motverkar utslagning från arbetslivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stimulans till teknisk forskning och utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett bra utbildningssystem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett rättvist skattesystem, som undanröjer snedvridningar och&lt;br&gt;stimulerar en effektiv användning av arbete och kapital,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en miljöpolitik som värnar människors hälsa och säkrar en uthållig&lt;br&gt;användning av naturresurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en aktiv regionalpolitik som bidrar till ett effektivt utnyttjande av&lt;br&gt;produktiva resurser i hela landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder för att stimulera sparandet så att ekonomins framtida&lt;br&gt;produktionskapacitet kan säkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Välfärdens långsiktiga utveckling är beroende av hur nationalförmögen-&lt;br&gt;heten förvaltas. Begreppet nationalförmögenhet är värdefullt därför att det&lt;br&gt;kan bidra till att vidga uppmärksamheten från årliga förändringar i&lt;br&gt;ekonomisk tillväxt etc. till vad vi gör med våra samlade tillgångar. En&lt;br&gt;hög och stabil tillväxt tillför landet nya resurser. Därmed förbättras&lt;br&gt;möjligheterna att utveckla välfärden och öka nationalförmögenheten. De&lt;br&gt;nya resurserna kan användas för de ändamål medborgarna bedömer mest&lt;br&gt;angelägna, vare sig det gäller att bättre värna miljön, bygga för&lt;br&gt;framtiden, öka den privata konsumtionen och fritiden eller att stärka de&lt;br&gt;offentligt producerade tjänsterna i form av sjukvård, undervisning etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att trygga den framtida konsumtionen kan det vara nödvändigt att&lt;br&gt;begränsa den i dag. En hög konsumtion som finansieras med upplåning&lt;br&gt;i utlandet eller genom en kraftig förslitning av realkapitalet eller av de&lt;br&gt;arbetande och miljön är inte långsiktigt hållbar. Den kommer att kräva&lt;br&gt;åtgärder för att återställas i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationalförmögenhetens utveckling är därför viktig för den ekonomiska&lt;br&gt;politikens utformning. En hållbar utveckling kan beskrivas som en&lt;br&gt;utveckling där framtida generationer får ta över en nationalförmögenhet&lt;br&gt;inkl, miljö- och naturresurser, som är minst lika stor som i dag, och som&lt;br&gt;tillfredsställer dagens behov utan att äventyra möjligheterna för framtida&lt;br&gt;generationer att tillfredsställa sina. Att mäta storleken på nationalförmö-&lt;br&gt;genheten i denna vida bemärkelse är emellertid förenat med stora&lt;br&gt;svårigheter. Regeringen avser mot denna bakgrund att utreda möjligheter-&lt;br&gt;na att närmare följa nationalförmögenhetens utveckling. Regeringen har&lt;br&gt;tagit initiativ till att komplettera det ekonomiska beslutsunderlaget med&lt;br&gt;information om vad som händer med naturen och miljön. Det har bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skett genom tillsättandet av utredningen om miljöräkenskaper (dir. Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;1990:31).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Förbättrad produktivitet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I långtidsutredningen görs, mot bakgrund av erfarenheterna från 1980-&lt;br&gt;talet, en relativt försiktig bedömning av den framtida produktivitetstill-&lt;br&gt;växten. Även på 1990-talet är det tillskott av produktiva resurser - inte&lt;br&gt;en mer effektiv användning av befintliga resurser - som i första hand&lt;br&gt;bedöms komma att bära upp tillväxten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår emellertid av utredningens analys att det finns möjligheter&lt;br&gt;att nå en högre produktivitetstillväxt. Detta markeras bl.a. av att&lt;br&gt;produktiviteten i omvärlden beräknas öka påtagligt snabbare än i Sverige.&lt;br&gt;Ett aktivt svenskt deltagande i den europeiska integrationen, skatterefor-&lt;br&gt;men och tekniska landvinningar som mognar ut är alla faktorer som kan&lt;br&gt;ge förutsättningar för högre produktivitetstillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att främja en högre ekonomisk tillväxt är ett centralt mål för regering-&lt;br&gt;ens ekonomiska politik. Dels måste produktiva resurser mobiliseras och&lt;br&gt;skapas. Dels måste ekonomin fungera på ett sådant sätt att resurserna kan&lt;br&gt;komma till effektiv användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan produktivitetsutvecklingen och lönebildningen finns ett viktigt&lt;br&gt;samspel. Den kostnadsanpassning som kan uppnås genom stabiliserings-&lt;br&gt;avtal på arbetsmarknaden skapar förutsättningar för de investeringar och&lt;br&gt;den framgångsrika strukturomvandling som krävs för att förbättra&lt;br&gt;produktiviteten. Denna produktivitetsutveckling är i sin tur en förutsätt-&lt;br&gt;ning för att avtalen skall kunna ge reala förbättringar av de arbetandes&lt;br&gt;köpkraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att studera produktivitetens utveckling i svenskt näringsliv och&lt;br&gt;komma med förslag till åtgärder för att höja denna tillsatte regeringen&lt;br&gt;hösten 1989 en produktivitetsdelegation (dir. 1989:19). I delegationens&lt;br&gt;uppgifter ingår bl.a. att studera hur arbetsorganisation och arbetsmiljö&lt;br&gt;påverkar produktiviteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har uppdragit åt delegationen och arbetslivsfondens styrelse&lt;br&gt;att i samarbete utforma förslag till riktlinjer för produktivitetsbefrämjande&lt;br&gt;aktiviteter som når ut brett i hela arbetslivet. Regeringen har för avsikt&lt;br&gt;att återkomma till frågan om produktivitetsfrämjande åtgärder med&lt;br&gt;utgångspunkt i vad som framkommit i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Skattepolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett rättvist och enkelt skattesystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige genomför nästa år en mycket genomgripande skattereform. Den&lt;br&gt;ger oss ett enklare och mer rättvist skattesystem och medför att hushåll-&lt;br&gt;ens och företagens agerande i större utsträckning kommer att styras av&lt;br&gt;vad som är samhällsekonomiskt rationellt. Samtidigt minskar reformen&lt;br&gt;påtagligt utrymmet för skatteplanering och skatteflykt. Reformen kommer&lt;br&gt;att bidra dels till en samhällsekonomiskt mer effektiv användning av&lt;br&gt;arbetskraft och kapital, dels - och särskilt på längre sikt -till en ökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av det samlade utbudet av arbete och kapital. Därmed bidrar skatterefor- Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;men till en högre tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattereformen är också en avgörande förutsättning för ett trendbrott&lt;br&gt;i lönebildningen 1991 och 1992. Genom att progressiviteten dämpas&lt;br&gt;krävs en väsentligt mindre ökning av de nominella lönerna för att uppnå&lt;br&gt;en given löneökning efter skatt. Ett ökat utbud och en mer effektiv&lt;br&gt;användning av arbete och kapital bidrar till att dämpa prisökningarna.&lt;br&gt;Även på detta sätt bidrar skattereformen till lägre löneökningar och lägre&lt;br&gt;inflation, vilket förstärker de positiva effekterna på den ekonomiska&lt;br&gt;utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skattesystemet och den internationella integrationen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ekonomins långsiktiga utveckling är beroende av att skattepolitiken&lt;br&gt;utformas med hänsyn till den internationella integrationen. Oavsett vad&lt;br&gt;de pågående handelspolitiska förhandlingarna inom GATT och mellan&lt;br&gt;EFTA och EG leder till kommer denna integration att öka. Nationsgräns-&lt;br&gt;erna blir allt mindre betydelsefulla ur ekonomisk synvinkel. Kapital,&lt;br&gt;arbete, varor och tjänster kan i allt större utsträckning anpassa sina&lt;br&gt;rörelser till skatteförhållanden i olika länder. Skattereglerna i ett litet&lt;br&gt;land som Sverige måste därför utformas med hänsyn till sina internatio-&lt;br&gt;nella återverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya företagsbeskattningen skapar goda skattemässiga villkor för&lt;br&gt;företagandet i Sverige, utan att intäkterna från beskattningen minskar.&lt;br&gt;Skattesatsen på 30 % hör till de lägsta inom OECD-området. Företagen&lt;br&gt;behåller därtill vissa reserveringsmöjligheter baserade på storleken på det&lt;br&gt;egna kapitalet, vilket normalt inte förekommer i omvärlden. Företagsbe-&lt;br&gt;skattningen bör därför bidra till att företagen i högre grad förlägger sin&lt;br&gt;produktion till Sverige. Därtill kan den låga skattesatsen medföra att&lt;br&gt;vinstmedel redovisas i Sverige i ökad utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya beskattningen av arbete är väsentligt bättre anpassad till&lt;br&gt;förhållandena i omvärlden än de tidigare reglerna. Den förhållandevis&lt;br&gt;stora sänkningen av marginalskatterna i Sverige är en förändring i linje&lt;br&gt;med förhållandena i andra länder. Genom skattereformen sänks den&lt;br&gt;högsta marginalskatten från uppskattningsvis ca 72 % 1989 till ca 50 %&lt;br&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det angeläget att skattereformen inte urholkas genom&lt;br&gt;höjningar av skatten på arbete. Regeringen har därför gett den kommu-&lt;br&gt;nalekonomiska utredningen i uppdrag att redovisa lösningar som innebär&lt;br&gt;att kommunernas och landstingens verksamhet kan finansieras inom&lt;br&gt;ramen för en total utdebitering (exkl. församlingsskatt) på högst 30 kr.&lt;br&gt;per skattekrona.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya kapitalbeskattningen innebär att den tidigare höga beskattning-&lt;br&gt;en av banksparande och utdelningsinkomster väsentligt sänks. Samtidigt&lt;br&gt;blir det avsevärt mindre fördelaktigt att låna. Kapitalbeskattningen&lt;br&gt;kommer också att behandla alla typer av kapitalavkastning på ett&lt;br&gt;förhållandevis likvärdigt sätt. Därmed undviks skatteplanering och andra&lt;br&gt;snedvridningar som orsakas av olikformiga regler. Skattesatsen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hushållens kapitalinkomster på 30 % är dock alltjämt relativt hög i ett Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;internationellt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skatteuttagets nivä&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skatteuttaget bestäms på sikt av omfattningen på de offentliga utgifterna.&lt;br&gt;Sedan 1982 har de offentliga utgifterna sjunkit som andel av BNP.&lt;br&gt;Skattetrycket har samtidigt ökat mätt som skatters och avgifters andel av&lt;br&gt;BNP. Den offentliga sektorns finanser har därmed förstärkts. Sedan 1982&lt;br&gt;har trenden med snabbt ökande underskott i statens budget brutits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det samlade skatteuttaget motsvarar i år ca 56 % av BNP i Sverige.&lt;br&gt;Under 1991 beräknas det minska något. I EG är det genomsnittliga&lt;br&gt;skatteuttaget kring 40 %. Att skatteuttaget i Sverige är högre än i andra&lt;br&gt;länder är främst ett uttryck för våra höga ambitioner när det gäller&lt;br&gt;välfärd och fördelning samt det sätt på vilket vi valt att oiganisera och&lt;br&gt;finansiera välfärdspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det samlade skattetrycket bör inte höjas ytterligare, eftersom det skulle&lt;br&gt;försvåra våra möjligheter att återskapa styrka i den svenska ekonomin&lt;br&gt;och försämra betingelserna för en god ekonomisk tillväxt. På sikt bör&lt;br&gt;skatteuttaget minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för ett sänkt skatteuttag är att den offentliga utgiftskvo-&lt;br&gt;ten pressas ned. Detta förutsätter att de offentliga utgifterna växer i&lt;br&gt;långsammare takt än bruttonationalprodukten. Finanspolitiken har under&lt;br&gt;1980-talet bidragit till en sådan nedpressning och återställt balansen i&lt;br&gt;statens finanser. Regeringens ekonomiska politik är inriktad på att&lt;br&gt;ytterligare minska de offentliga utgifternas andel av bruttonationalproduk-&lt;br&gt;ten. Tillkommande offentliga utgifter vid nya åtaganden eller som en&lt;br&gt;följd av befintliga regelsystem måste finansieras genom ökad effektivitet&lt;br&gt;och genom omprövningar inom den offentliga sektom.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Energipolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tillgång på billig energi har varit en viktig förutsättning för den svenska&lt;br&gt;ekonomins snabba tillväxt under 1900-talet. För delar av den svenska&lt;br&gt;industrin är beroendet av energi mycket stort. Energifrågorna spelar&lt;br&gt;också en avsevärd roll för hushållens ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktionen och användningen av energi har betydande miljöeffekter.&lt;br&gt;Riksdagen har fettat beslut om att avveckla kärnkraften med böljan år&lt;br&gt;1995, att skydda de outbyggda norrlandsälvarna samt att inte öka&lt;br&gt;koldioxidutsläppen. De samhällsekonomiska effekterna av dessa beslut&lt;br&gt;har belysts i bl.a. långtidsutredningen. Regeringen bedömer att de tre&lt;br&gt;besluten sammantagna inte är förenliga med de övergripande mål&lt;br&gt;riksdagen uppställt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandet mellan förutsättningarna för energitillförsel och den svenska&lt;br&gt;industristrukturens utveckling är påtagligt. Vid beslut om energipolitikens&lt;br&gt;inriktning måste stor hänsyn tas till den industri som är beroende av&lt;br&gt;energins pris för sin konkurrenskraft. Dessa hänsyn måste vara av två&lt;br&gt;slag. I ett kort perspektiv gagnar det varken industrin eller energiprodu-&lt;br&gt;centema att föregripa marknadens förändringar i kostnadsstrukturen. I ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;längre perspektiv bör näringslivets struktur anpassas så att produktionen Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;inriktas på varor och tjänster för vilka Sverige har goda förutsättningar&lt;br&gt;att konkurrera med andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Energins nyckelroll på olika områden understryker vikten av en&lt;br&gt;fungerande energimarknad utan direkt statlig inblandning i prisbildningen.&lt;br&gt;Då kommer prisbildningen liksom hittills att ske på marknadens villkor,&lt;br&gt;så att eneigin utnyttjas på ett samhällsekonomiskt rationellt sätt. Genom&lt;br&gt;en marknadsprissättning som återspeglar kostnadsutvecklingen får&lt;br&gt;kraftföretagen täckning för sina långsiktiga kostnader och en rimlig&lt;br&gt;avkastning på sina investeringar. Priset på energi måste även ge&lt;br&gt;användarna besked om de olika energislagens belastning på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset spelar också en nyckelroll för en effektiv användning och&lt;br&gt;hushållning. En fungerande marknad ger användarna impulser att vidta&lt;br&gt;energibesparande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller energipolitikens inriktning måste vidare de diskussioner&lt;br&gt;som förs om en ökad integration av de europeiska elmarknaderna&lt;br&gt;beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kämkraftavvecklingen skall genomföras till år 2010 och framtidens&lt;br&gt;energisystem byggas upp genom ett långsiktigt arbete, som kräver bred&lt;br&gt;samverkan i samhället. Det kommande energipolitiska beslutet måste stå&lt;br&gt;sig över valperioderna for att ge goda planeringsförutsättningar för&lt;br&gt;industri, hushåll, kraftproducenter och myndigheter. Det är därför enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning angeläget att omställningen av energisystemet kan&lt;br&gt;genomföras i ett brett och stabilt parlamentariskt samförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Europapolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En av de viktigaste förutsättningarna för den svenska ekonomins&lt;br&gt;långsiktiga utveckling är den ökade integrationen i Europa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Integrationen i Västeuropa&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett gemensamt europeiskt&lt;br&gt;ekonomiskt samarbetsområde befinner sig i ett intensivt skede. Målet är&lt;br&gt;att nå en bred uppgörelse om fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och&lt;br&gt;personer samt om angränsande samarbetsområden som miljö, sociala&lt;br&gt;aspekter och forskning. Sverige eftersträvar en överenskommelse om&lt;br&gt;åtgärder som syftar till att utjämna sociala och regionala skillnader inom&lt;br&gt;hela EFTA-EG-området. Det är väsentligt att förhandlingarna bedrivs&lt;br&gt;så att ett avtal kan träda i kraft den 1 januari 1993, samtidigt som EG&lt;br&gt;etablerar den inre marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integrationen kommer att få avsevärda följder både för den svenska&lt;br&gt;ekonomin och för vår lagstiftning. Det svenska regelsystemet är på&lt;br&gt;många punkter redan i dag väl förenligt med EGs regler, men ett&lt;br&gt;betydande lagstiftningsarbete återstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktigast ur ekonomisk synvinkel är den kraftiga impuls till den&lt;br&gt;ekonomiska utvecklingen som en nära anknytning till den västeuropeiska&lt;br&gt;marknaden kommer att ge. Ett avtal mellan EFTA och EG kommer att&lt;br&gt;få starkt positiva effekter på den svenska ekonomin. Den allmänt ökade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkurrensen på både varu- och faktormarknadema tvingar fram ett Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;bättre utnyttjande av produktionsmedlen. Konkurrensen kommer också&lt;br&gt;att utöva ett starkt tryck på inhemska priser och kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska varuproduktionen har vunnit sin konkurrenskraft genom&lt;br&gt;att under lång tid hävda sig gentemot utländska konkurrenter, både på&lt;br&gt;export- och hemmamarknaderna. Tjänstesektorn har däremot i stor&lt;br&gt;utsträckning varit skyddad. Integrationen har förutsättningar att leda till&lt;br&gt;särskilt stora effektivitetsvinster just i denna sektor. Enligt EG-kommis-&lt;br&gt;sionens beräkningar kommer t.ex. integrationen av de finansiella&lt;br&gt;marknaderna att kunna ge ett betydande bidrag till ekonomiernas tillväxt.&lt;br&gt;Det finns anledning att räkna med liknande effekter för svenskt vidkom-&lt;br&gt;mande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bred majoritet i Sveriges riksdag är enig om att ett svenskt&lt;br&gt;medlemskap inte är ett mål för de förhandlingar med EG som nu pågår.&lt;br&gt;EG har också i olika sammanhang uttalat att någon utvidgning inte kan&lt;br&gt;aktualiseras förrän efter 1993, dvs. efter det att den inre marknaden är&lt;br&gt;genomförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De snabba förändringarna i Europa som helhet kan emellertid öppna&lt;br&gt;perspektiv för nya ekonomiska och andra samarbetsformer i framtiden.&lt;br&gt;Möjligheterna till avspänning och de säkerhetspolitiska alliansformemas&lt;br&gt;utveckling hör till de faktorer som i en samlad bedömning påverkar&lt;br&gt;förutsättningarna för ett svenskt medlemskap i EG.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Omvälvningarna i Central- och Östeuropa&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Omvälvningen i Central- och Östeuropa har under loppet av ett år&lt;br&gt;väsentligt förändrat perspektiven på det ekonomiska samarbetet inom&lt;br&gt;Europa. Centralplaneringen har inte bara lett till en svag välståndsutveck-&lt;br&gt;ling i öst utan även till reglerade och begränsade ekonomiska relationer&lt;br&gt;såväl inom östblocket som över blockgränsen. På längre sikt kommer&lt;br&gt;frigörelsen i Central- och Östeuropa att leda till ökad konkurrens och&lt;br&gt;produktivitet, vilket bidrar till högre välstånd för Europa i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta längre perspektiv är det sannolikt att förändringarna kommer att&lt;br&gt;få stor betydelse för arbetsdelningen och specialiseringen i Europa. De&lt;br&gt;lägre arbetskraftskostnaderna i Central- och Östeuropa kommer att göra&lt;br&gt;sig gällande, vilket skärper kraven på strukturomvandling i väst. När&lt;br&gt;reformeringen väl kommit igång kommer det också att krävas en mycket&lt;br&gt;omfattande import av realkapital. Detta torde skapa möjligheter även för&lt;br&gt;svenskt vidkommande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i Central- och Östeuropa öppnar nya möjligheter för den&lt;br&gt;svenska ekonomin. En ökad roll för östeuropeisk lågprisproduktion&lt;br&gt;betyder billigare varor för konsumenterna. Samtidigt skapar de stora&lt;br&gt;omställningsbehoven marknader för svensk export. Hur stora dessa&lt;br&gt;effekter blir är emellertid svårt att avgöra. De är beroende av hur snabbt&lt;br&gt;och framgångsrikt de forna planekonomiernas anpassning till marknaden&lt;br&gt;går, men också av hur svensk industri kan hävda sin konkurrenskraft och&lt;br&gt;anpassa sig till de nya förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själva övergången till marknadsekonomi kommer dock att bli smärt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sam. Redan under 1989 inleddes omfattande hjälpinsatser från OECD- Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;länderna. Denna hjälp avsåg i första hand Polen och Ungern men&lt;br&gt;utsträcktes under 1990 även till Tjeckoslovakien, Bulgarien, Jugoslavien&lt;br&gt;och Östtyskland. I budgetpropositionen 1990/91 föreslog regeringen ett&lt;br&gt;treårigt program för insatser i Central- och Östeuropa. Programmet&lt;br&gt;uppgår till en miljard kr. Medlen skall i första hand gå till kunskapsöver-&lt;br&gt;föring och insatser för miljön och skall utformas så att insatsen stöder&lt;br&gt;strävanden till demokratisering och ekonomiska reformer. Sverige&lt;br&gt;kommer också att lämna bidrag till utvecklingen i Central- och Östeuropa&lt;br&gt;genom medlemsskapet i den nya Europeiska banken för återuppbyggnad&lt;br&gt;och utveckling, vars grundkapital kommer att uppgå till 10 miljarder&lt;br&gt;ECU.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Investeringspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De totala bruttoinvesteringarna i Sverige har ökat med över 25 % sedan&lt;br&gt;1986. Denna kraftiga tillväxt i bruttoinvesteringarna nådde sin kulmen&lt;br&gt;1989 då investeringarna ökade med 9 1/2 %. I år beräknas ökningstakten&lt;br&gt;dämpas till 3 %. Utvecklingen av de statliga affärsverkens investeringar&lt;br&gt;går dock åt motsatt håll. Bakgrunden till den dämpade investeringsut-&lt;br&gt;vecklingen är att vinstmarginalerna i näringslivet nu pressas. Det beror&lt;br&gt;i huvudsak på den pågående konjunkturförsvagningen, orsakad främst av&lt;br&gt;de höga löneökningarna, men också på den svaga produktivitetsutveck-&lt;br&gt;lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för investeringarnas långsiktiga utveckling är den förvänta-&lt;br&gt;de lönsamheten. I en allt mer intemationaliserad ekonomi är det&lt;br&gt;lönsamheten för investeringar i Sverige i jämförelse med avkastningen på&lt;br&gt;investeringar i andra länder som har betydelse. I längden kan inte&lt;br&gt;lönsamheten i det svenska näringslivet vara lägre än i omvärlden. Det&lt;br&gt;huvudscenario för utvecklingen på 1990-talet som skisseras i långtidsut-&lt;br&gt;redningen - och som innebär en genomsnittlig årlig tillväxt på drygt 2 %&lt;br&gt;- förutsätter att näringslivets investeringar relativt snabbt återhämtar sig&lt;br&gt;och att den höga investeringsvolymen från 1980-talets slut bibehålls. En&lt;br&gt;nedgång med drygt 2 % i de samlade investeringarna kan nu förutses för&lt;br&gt;1991. Industrins investeringar beräknas minska med avsevärt mer. Även&lt;br&gt;1992 bedöms investeringstillväxten i industrin vara svag eller negativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökade infrastrukturinvesteringar utgör en viktig del i den tillväxtfrämj-&lt;br&gt;ande politiken. Regeringen har tagit initiativ till ett betydande arbete för&lt;br&gt;att kartlägga behoven på området och initiera åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfettande investeringar har gjorts för att bygga ut och modernisera&lt;br&gt;telekommunikationssystemet. I de övergripande mål som festställdes för&lt;br&gt;trafikpolitiken 1988 festslog riksdagen att en effektiv konkurrens mellan&lt;br&gt;trafikutövare och transportsystem skall förenas med en ökad samverkan&lt;br&gt;mellan olika transportmedel och trafikslag. En ny jämvägspolitik lades&lt;br&gt;fest. Den innebar att statens järnvägar (SJ) delades upp i ett affärsverk -&lt;br&gt;SJ - med ansvar för tågtrafiken och en myndighet - banverket - med&lt;br&gt;ansvar för infrastrukturen. För SJ festställdes en rekonstruktionsplan med&lt;br&gt;sikte på att verket skall uppnå en vinst på 500 milj.kr. år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebar det trafikpolitiska beslutet ett resurstillskott till Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;vägar-, järnvägar och kollektivtrafik på ca 3,5 miljarder kr. under&lt;br&gt;budgetåren 1988/89 och 1989/90. Genom riksdagens beslut våren 1990&lt;br&gt;om anslag till järnvägar, vägar och kollektivtrafik ökade dessa anslag&lt;br&gt;med närmare 1,7 miljarder kr. till totalt närmare 15,8 miljarder kr. för&lt;br&gt;budgetåret 1990/91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkallade tidigare i år tre förhandlare - en för&lt;br&gt;Stockholms-, en för Göteboigs- och en för Malmöregionen - med&lt;br&gt;uppdrag att med berörda parter utarbeta överenskommelser som skall&lt;br&gt;syfta till att genom åtgärder i det samlade trafiksystemet i dessa regioner,&lt;br&gt;förbättra deras miljösituation och skapa bättre förutsättningar för deras&lt;br&gt;utveckling. Överenskommelserna skall i första hand omfatta perioden&lt;br&gt;fram till år 2000 och skall redovisas senast den 15 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens bedömning att omfattande investeringar och&lt;br&gt;moderniseringar snabbt kommer att bli nödvändiga; det gäller inte minst&lt;br&gt;kollektivtrafikens kvalitet och kapacitet. Regeringen avser att förelägga&lt;br&gt;riksdagen förslag om finansiella insatser för att möjliggöra sådana&lt;br&gt;åtgärder. Finansieringen bör utformas så att storstädernas problem löses&lt;br&gt;med storstädernas egna resurser och inte belastar övriga delar av landet.&lt;br&gt;Finansieringen bör vidare vara sådan att den understöder den eftersträva-&lt;br&gt;de regionala utvecklingen och minskar överhettningsproblemen i&lt;br&gt;storstadsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den näringspolitiska propositionen våren 1990 föreslog regeringen&lt;br&gt;inrättandet av en infrastrukturfond. Syftet med fonden var att åstadkom-&lt;br&gt;ma en snabbare utbyggnad av angelägen infrastruktur inom järnvägs- och&lt;br&gt;kollektivtrafikområdena än vad som är möjligt inom ramen för ordinarie&lt;br&gt;anslag. Riksdagen ansåg att regeringen borde återkomma med bl.a.&lt;br&gt;närmare precisering av användningen och administrationen av anslaget.&lt;br&gt;Regeringen kommer att till vårriksdagen lämna förslag om hur investe-&lt;br&gt;ringarna i infrastrukturen skall kunna stärkas och utnyttjas till gagn för&lt;br&gt;konkurrenskraften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undersöka möjligheterna till jämvägsutbyggnad i Mälardalen&lt;br&gt;har legeringen tillsatt en särskild förhandlingsman. Vidare har regeringen&lt;br&gt;gett banverket i uppdrag att utarbeta ett förslag till finansiering av&lt;br&gt;Arlandabanan. Förhandlingar genomförs med Danmarks regering om&lt;br&gt;festa förbindelser över Öresund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besluts- och planeringssystemet för transportsektorns infrastruktur är&lt;br&gt;i dag sektorindelat. En bättre samordning av investeringsplaneringen är&lt;br&gt;nödvändig. Transportrådet kommer under hösten att lämna förslag om&lt;br&gt;hur detta skall kunna ske. Planeringen behöver genomföras på ett sätt&lt;br&gt;som gör det möjligt att identifiera och genomföra större sammanhållna&lt;br&gt;projekt med utgångspunkt från att en viss transportsträcka täcks. En&lt;br&gt;sådan planering bör också kunna ge förutsättningar för att skapa ett ökat&lt;br&gt;engagemang i projekten från andra intressenter än staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De stora behoven på området reser frågan om hur en finansiering&lt;br&gt;som är förenlig med den ekonomiska politikens krav skall kunna&lt;br&gt;utformas. I den näringspolitiska propositionen våren 1990 konstaterade&lt;br&gt;regeringen att resursbehovet för vägar, järnvägar och kollektivtrafik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under 1990-talet vida överstiger de resurser som kan erhållas via&lt;br&gt;statsbudgeten. Satsningar på infrastruktur ger emellertid positiva effekter&lt;br&gt;för fler än dem som genomför investeringen. Dessa investeringar kan&lt;br&gt;därför inte överlåtas helt åt privat finansiering, utan offentlig finansiering&lt;br&gt;måste också komma ifråga. Den strama finanspolitiken förutsätter dock&lt;br&gt;att utrymme skapas för sådana satsningar genom en omprövning av andra&lt;br&gt;offentliga utgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan kan enskilda objekt ha en sådan företagsekonomisk&lt;br&gt;lönsamhet att det är rimligt att finna former för att låta näringslivet bidra&lt;br&gt;till infrastrukturens utveckling. Regeringen har beslutat utreda formerna&lt;br&gt;för avgiftsfinansiering och näringslivsmedverkan på vägarnas och&lt;br&gt;järnvägarnas område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De utredningsuppdrag som redovisats ovan ger underlag för regeringen&lt;br&gt;att under våren 1991 lämna en samlad redovisning av vad som kan&lt;br&gt;åstadkommas under de närmaste åren och hur detta skall finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har svenska företags investeringar i utlandet vuxit&lt;br&gt;kraftigt, särskilt inom tjänstesektorn. Någon motsvarande ökning av&lt;br&gt;utländska företags investeringar i Sverige har inte ägt rum. Denna&lt;br&gt;utveckling är till viss del ett uttryck för att svenska företag stärker sin&lt;br&gt;position på den internationella marknaden, vilket på sikt gagnar även den&lt;br&gt;hemmabaserade verksamheten. Den höga investeringsnivån de senaste&lt;br&gt;åren är också en &amp;quot;engångsanpassning&amp;quot; till följd av avvecklingen av&lt;br&gt;valutaregleringen i kombination med att brist på arbetskraft försvårat&lt;br&gt;expansion inom landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det kan inte uteslutas att obalansen i investeringsflödena har&lt;br&gt;förklaringar som är mer bekymmersamma. Den snabba kostnadsökningen&lt;br&gt;är en sådan faktor. Det finns också betydande asymmetrier mellan de&lt;br&gt;svenska och internationella regelverken och villkoren i övrigt vad gäller&lt;br&gt;utländska etableringar och förvärv. Dessa asymmetrier medför risker för&lt;br&gt;stora och bestående flöden under lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regelverk som påverkar var investeringarna sker måste utformas så&lt;br&gt;att de motverkar risken för att stora bytesbalansunderskott kombineras&lt;br&gt;med betydande kapitalutflöden under en lång tid. Ingående investeringar&lt;br&gt;i Sverige kan dessutom utgöra ett värdefullt bidrag till industriell&lt;br&gt;kunskapsuppbyggnad. De svenska reglerna avseende utlänningars köp och&lt;br&gt;förvärv av svenska företag bör anpassas till den internationella utveck-&lt;br&gt;lingen. Därigenom undanröjs också risken för att den svenska lagstift-&lt;br&gt;ningen kan åberopas som grund för diskriminering av svenska företag&lt;br&gt;utlomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättningen inom byggsektorn har ökat kontinuerligt de senaste&lt;br&gt;åren. Denna bransch svarar nu för ca 6 1/2 % av den totala sysselsätt-&lt;br&gt;ningen i landet. Byggnadsinvesteringarna utgör drygt hälften av de totala&lt;br&gt;bruttoinvesteringarna. Den markanta konjunkturnedgången inom industrin&lt;br&gt;har hittills inte haft någon motsvarighet i byggsektorn. Mot bakgrund av&lt;br&gt;den överhettning som under flera år präglat byggsektorn har ett antal&lt;br&gt;åtgärder vidtagits för att begränsa den totala efterfrågan på byggande och&lt;br&gt;samtidigt bereda utrymme för nyproduktion av bostäder. En viss&lt;br&gt;avmattning av näringslivets byggverksamhet har ägt rum. Bristen på&lt;br&gt;arbetskraft, som varit påtaglig inom denna sektor, har avtagit något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid ingen anledning att i dag genomföra några generella Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;lättnader i de regler som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms län med undantag av Norrtälje och Södertälje kommuner&lt;br&gt;utgår i dag en investeringsskatt på 30 % för annat byggande än bostäder&lt;br&gt;och industrier. Det finns anledning att vidga detta undantag till att gälla&lt;br&gt;även Nynäshamns kommun fr.o.m. den 1 januari 1991. En sådan ändring&lt;br&gt;kommer därför inom kort att föreslås riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.7 Arbetsmarknadspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Överhettningstendensema på arbetsmarknaden har mattats av under loppet&lt;br&gt;av 1990. Antalet kvarstående lediga platser, som är en indikator på hur&lt;br&gt;bristen på arbetskraft utvecklas, har sjunkit. Arbetslösheten har ökat,&lt;br&gt;men är alltjämt mycket låg. I vissa delar av landet, främst inom&lt;br&gt;storstadsområdena, är överhettningstendensema fortfarande påtagliga. Det&lt;br&gt;står emellertid klart att efterfrågan på arbetskraft nu dämpas inom såväl&lt;br&gt;näringslivet som den offentliga sektom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadspolitiken är en viktig del av den ekonomiska politiken&lt;br&gt;i stort. En ekonomisk politik som är inriktad på att dämpa inflationen och&lt;br&gt;stimulera produktiviteten och tillväxten kräver en väl fungerande&lt;br&gt;arbetsmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadspolitikens traditionella uppgift är att mildra målkonflik-&lt;br&gt;ten mellan inflation och arbetslöshet. Det sker genom att arbetsmarknads-&lt;br&gt;politiken, men även arbetslivspolitiken, påverkar arbetskraftsutbudet,&lt;br&gt;utnyttjandet av arbetskraften och anpassningen på arbetsmarkanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom arbetslivspolitiken kommer åtgärder att vidtas for att förbättra&lt;br&gt;arbetsförhållandena och arbetsmiljön för de anställda. En förändrad&lt;br&gt;arbetsoiganisation och ett vidgat arbetsinnehåll gör att arbetstagarnas&lt;br&gt;resurser tas till vara på ett bättre sätt. Detta innebär också att utslagning-&lt;br&gt;en från arbetslivet minskar. En god arbetsmiljö med mindre sjukfrånvaro&lt;br&gt;och färre arbetsskador ökar inte bara produktiviteten på arbetsplatsen&lt;br&gt;utan stärker också individens välfärd och bidrar därmed till en ökad&lt;br&gt;välfärd i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadspolitiken har under 1980-talet i ökad utsträckning&lt;br&gt;inriktats på att underlätta näringslivets expansion och tillväxten i&lt;br&gt;ekonomin. Ansträngningarna har avsett att ytterligare öka flexibiliteten&lt;br&gt;på arbetsmarknaden för att på så sätt motverka den tilltagande bristen på&lt;br&gt;arbetskraft. Ytterligare insatser har också gjorts under det senaste året för&lt;br&gt;att förbättra arbetsmiljön, förnya arbetslivet och minska utslagningen från&lt;br&gt;arbetsmarknaden. Arbetslinjen har betonats kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyngdpunkten i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har förskjutits&lt;br&gt;från efterfrågepåverkande till förmedlande och utbudsstimulerande&lt;br&gt;åtgärder. Insatserna har i ökad utsträckning inriktats på att öka arbets-&lt;br&gt;kraftsutbudet, höja arbetskraftens kompetens och förbättra den yrkesmäs-&lt;br&gt;siga rörligheten på arbetsmarknaden. Det betyder att platsförmedling,&lt;br&gt;arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering fatt ökad vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De utbudsstimulerande åtgärderna har också vidtagits för att motverka&lt;br&gt;inflationsdrivande brist på arbetskraft och för att höja produktiviteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattereformen är i detta sammanhang mycket viktig. Åtgärder som Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;flexibel semester, rörlighetsstimulanser, snabbare &amp;quot;utslussning&amp;quot; av&lt;br&gt;flyktingar, kraftigt ökade insatser för rehabilitering, effektivare sjukför-&lt;br&gt;säkring, slopande av förtidspension av arbetsmarknadsskäl, lönebidrag för&lt;br&gt;förtidspensionärer och radikalt minskade marginaleffekter för ålderspen-&lt;br&gt;sionärer som väljer att arbeta extra kan också sammantagna förväntas ha&lt;br&gt;starkt positiva effekter på arbetskraftsutbudet. Åtgärderna kommer att öka&lt;br&gt;de redan sysselsattas arbetsutbud, öka antalet sysselsatta (bl.a. bland&lt;br&gt;sjukskrivna, förtids- och ålderspensionärer samt flyktingar) och frigöra&lt;br&gt;arbetskraft från lågproduktiv verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att öka arbetskraftsutbudet och stimulera den ekonomiska&lt;br&gt;tillväxten, men också för att motverka arbetslöshet och utslagning på&lt;br&gt;arbetsmarknaden, kommer åtgärder som kan förbättra arbetsmarknadens&lt;br&gt;funktionssätt att få en ökad strategisk betydelse de närmaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökning av arbetslösheten som ägt rum under den senaste tiden&lt;br&gt;har skett från en mycket låg nivå. Ökade medel för arbetsmarknadspoliti-&lt;br&gt;ska åtgärder är därför inte motiverade för närvarande. En hög beredskap&lt;br&gt;måste emellertid hållas för att kunna möta en snabb förändring av läget.&lt;br&gt;Regeringen avser att inom kort föreslå riksdagen vissa åtgärder för att&lt;br&gt;öka effektiviteten i användningen av de medel som står till arbetsmark-&lt;br&gt;nadsverkets förfogande. Detta bör ske genom omdisponeringar av medlen&lt;br&gt;för sysselsättningsskapande åtgärder till främst arbetsmarknadsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga friställningar bör kunna undvikas genom att utveckla de&lt;br&gt;anställdas kompetens. Därigenom förbättras deras ställning inom företaget&lt;br&gt;och på arbetsmarknaden samtidigt som företagets samlade kunnande&lt;br&gt;förbättras. Bidraget till utbildning i företag vid risk för permittering eller&lt;br&gt;uppsägning bör därför återinföras. Detta kan ske inom ramen för&lt;br&gt;existerande resurser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.8 Utbildning och forskning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;På lång sikt är forskning och utbildning avgörande för produktivitetstill-&lt;br&gt;växten. För att kunna tillgodogöra sig ny teknologi och tekniska&lt;br&gt;landvinningar samt för att möjliggöra en specialisering i Sverige gentemot&lt;br&gt;utlandet spelar kunskapsnivån en avgörande roll. Ett exempel är de stora&lt;br&gt;infrastrukturinvesteringar som gjorts på telekommunikationernas område.&lt;br&gt;För att dessa skall kunna nyttiggöras i näringslivet, och ge god avkast-&lt;br&gt;ning, är det väsentligt att de framsteg som fortlöpande görs inom&lt;br&gt;informationsteknologin omedelbart tas tillvara inom både naturvetenskap-&lt;br&gt;lig och teknisk utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i den forskningspolitiska propositionen (1989/90:90)&lt;br&gt;föreslagit åtgärder för att öka och förbättra den vetenskapliga produktion-&lt;br&gt;en inom olika områden. En viktig utgångspunkt i propositionen är att&lt;br&gt;statens stöd till forskning och utveckling i första hand skall avse&lt;br&gt;grundforskning. Den grundläggande kunskapsbildningen är ett samhälls-&lt;br&gt;intresse som utan en betydande offentlig finansiering kommer att bli&lt;br&gt;underdimensionerad. Näringslivets roll gäller framför allt den mer&lt;br&gt;tillämpade forskningen och utvecklingsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del i regeringens forskningspolitik är en väl fungerande och Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;rätt avvägd forskarutbildning. Den har betydelse för såväl forskning inom&lt;br&gt;olika områden som för högskoleutbildningens kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvaliteten inom delar av sektorforskningen behöver höjas. Ett område&lt;br&gt;som har högsta prioritet är miljöinriktad forskning för att trygga&lt;br&gt;industriell tillväxt och en ekologiskt hållbar samhällsutveckling.&lt;br&gt;Materialteknik är ett nyckelområde i den tekniska och industriella&lt;br&gt;utvecklingen. Forskning inom detta område skall stimuleras bl.a. genom&lt;br&gt;tvärvetenskapliga konsortier omfattande flera högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av särskilt intresse att internationell samverkan kan öppna nya&lt;br&gt;vägar till en högre kunskapsnivå och snabbare idéutveckling. En&lt;br&gt;tyngdpunkt i regeringens forskningspolitik för 1990-talet är forsknings-&lt;br&gt;samarbetet med EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har i kvantitativa termer ett väl utbyggt utbildningssystem. Det&lt;br&gt;finns dock brister. Många ungdomar måste gå igenom en arbetsmark-&lt;br&gt;nadsutbildning kort efter att de lämnat ungdomsskolan. Inte heller inom&lt;br&gt;den högre utbildningen har dimensioneringen svarat mot samhällets&lt;br&gt;behov. Analyser för långtidsutredningen talar om en brist på civilingenjö-&lt;br&gt;rer under praktiskt taget hela efterkrigstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UHÄ fick genom beslut i maj 1988 och mars 1989 regeringens&lt;br&gt;uppdrag att utreda behovet av högskoleutbildade fram till år 2000. I&lt;br&gt;oktober 1989 överlämnade UHÄ sin slutrapport Högskoleutbildningens&lt;br&gt;framtida dimensionering och sina förslag med anledning av rapporten. I&lt;br&gt;budgetpropositionen 1990 angav regeringen att dess ställningstaganden till&lt;br&gt;de långsiktiga förslagen till högskolans dimensionering fick anstå tills&lt;br&gt;vidare. Utbildningsutskottet anförde i sitt betänkande (1989/90:UbU18)&lt;br&gt;att dimensioneringen är av stor betydelse för den framtida utvecklingen&lt;br&gt;och att ytterligare analys bör göras i så god tid som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1988/89:65 om Utformningen av högskolepolitiken&lt;br&gt;redovisade regeringen förslag om styrning och planering av högskolans&lt;br&gt;verksamhet. I propositionen föreslogs bl.a. övergång till treårsbudgete-&lt;br&gt;ring och ändringar till flexiblare anslags- och dimensioneringssystem.&lt;br&gt;Inom högskolan pågår för närvarande ett omfattande utvecklingsarbete för&lt;br&gt;att besluten skall kunna genomföras inför budgetåret 1993/94.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen fastslogs också som mål för högskoleutbildningens&lt;br&gt;kvalitet att den skall vara hög och likvärdig. Med hög kvalitet avses i&lt;br&gt;detta sammanhang &amp;quot;av god internationell standard&amp;quot; och med likvärdig&lt;br&gt;&amp;quot;samma utbildning skall ha samma höga kvalitet vid samtliga högskoleen-&lt;br&gt;heter&amp;quot;. Uppföljning och utvärdering av kvaliteten i dessa avseenden blir&lt;br&gt;en av de viktigaste uppgifterna för UHÄ inför nästa treårsproposition för&lt;br&gt;högskolan 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att ompröva planeringssystemet och styrningen av&lt;br&gt;högskolan liksom dimensioneringen av olika utbildningar mot bakgrund&lt;br&gt;av samhällets behov i vid mening. I långtidsutredningen uppmärksamma-&lt;br&gt;des frågan om kunskapsbildningens betydelse för den samhällsekonomi-&lt;br&gt;ska utvecklingen på medellång sikt. Strukturomvandling och demografi-&lt;br&gt;ska förändringar ställer nya krav på utbildningssystemets struktur och&lt;br&gt;kvalitet. Regeringen har tidigare gett direktiv till en utredare för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslå åtgärder i syfte att höja den högre utbildningens kvalitet. &amp;nbsp;Prop. 1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare steg kommer att tas för att anpassa forsknings- och utbild-&lt;br&gt;ningssystemet till framtida krav. Frågan om utbildningssystemets funktion&lt;br&gt;och kvalitet kommer att spela en viktig roll för arbetsmarknadens och&lt;br&gt;ekonomins långsiktiga utveckling. I utredningsarbetet skall det svenska&lt;br&gt;utbildningssystemet belysas ur ett internationellt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.9 Sparandet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den demografiska utvecklingen i Sverige under 1990-talet talar för att&lt;br&gt;sparandet kommer att öka. De yrkesverksamma sparar mest, och deras&lt;br&gt;andel av befolkningen växer. Det är dock långtifrån säkert att en&lt;br&gt;sparandeökning kommer till stånd. I långtidsutredningen görs bedömning-&lt;br&gt;en att bruttosparandet kan komma att uppgå till i genomsnitt 17 % av&lt;br&gt;BNP. Det är ungefär i nivå med sparandet under 1980-talet, men&lt;br&gt;väsentligt lägre än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter sekelskiftet kommer befolkningsutvecklingen att vara mindre&lt;br&gt;gynnsam for hushållens sparande. Andelen pensionärer kommer att öka&lt;br&gt;relativt kraftigt mellan 2005 och 2015, samtidigt som andelen yrkesverk-&lt;br&gt;samma enligt långtidsutredningen minskar och försöijningsbördan för&lt;br&gt;dessa därmed växer, särskilt markant efter år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inga andra förändringar sker kommer denna utveckling också att&lt;br&gt;leda till att de offentliga utgifterna växer och minskar utrymmet för&lt;br&gt;offentligt sparande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de remissvar till långtidsutredningen som behandlar sparandet görs&lt;br&gt;bedömningen att utredningen snarast är väl optimistisk när det gäller det&lt;br&gt;totala sparandets utveckling. Det understryker behovet av att söka vägar&lt;br&gt;för att stimulera sparandet i ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hushållens sparande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Hushållens sparkvot har under senare delen av 1980-talet fallit kraftigt.&lt;br&gt;Den var redan tidigare låg i ett internationellt perspektiv. Under de&lt;br&gt;senaste åren har sparkvoten förbättrats och en fortsatt uppgång är trolig&lt;br&gt;även under de närmaste åren. Det är dock inte troligt att hushållens&lt;br&gt;sparande kommer upp i samma nivå som i övhga industriländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållens sparande påverkas i hög grad av det offentliga välfärdssys-&lt;br&gt;temet. De offentliga insatserna är ofta motiverade av en önskan att&lt;br&gt;utjämna levnadsvillkoren för olika medboigare. Ibland är dock motiven&lt;br&gt;andra. En hög utbildningsnivå kan t.ex. förväntas bidra till en bättre&lt;br&gt;ekonomisk utveckling som kommer alla i landet tillgodo. Det offentliga&lt;br&gt;stödet till utbildningens finansiering är därför utformat så att det&lt;br&gt;stimulerar fler att fortbilda sig jämfört med om kostnaderna helt och&lt;br&gt;hållet varit den enskildes ensak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt kan det offentliga engagemanget ofta härledas till hur&lt;br&gt;behoven såg ut vid tiden för de nuvarande systemens konstruktion.&lt;br&gt;Därför är det angeläget att kontinuerligt pröva om förändringar är&lt;br&gt;önskvärda och möjliga, och därvid även väga in behovet att stimulera till&lt;br&gt;ett ökat totalt sparande i ekonomin. Det gäller särskilt vid behandlingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av förslag på områden som rymmer potentiellt viktiga sparobjekt för Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;hushållen, t.ex. bostäder och pensioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skattereform som nu genomförs medför väsentliga förbättringar i&lt;br&gt;villkoren för hushållens sparande. Skatten på ränteinkomster kommer att&lt;br&gt;sänkas samtidigt som aktiesparandet gynnas av lägre skatt på aktieutdel-&lt;br&gt;ningar och slopandet av tvåårsregeln. Genom förändringar i kapitalbe-&lt;br&gt;skattningen uppmuntras sålunda sparande. Den avdragsbegränsning för&lt;br&gt;skuldräntor som införs kommer att göra det dyrare att låna. Skatterefor-&lt;br&gt;mens betydelse för hushållssparandet kommer troligen, åtminstone&lt;br&gt;inledningsvis, att avspeglas främst i en minskad benägenhet att ta nya lån&lt;br&gt;och i ökade amorteringar. Skattereformen förväntas samtidigt få till&lt;br&gt;resultat att hushållens disponibla inkomster kommer att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allemansparandet har sedan det infördes 1984 blivit den viktigaste&lt;br&gt;sparformen för många hushåll. Under de senaste åren har reglerna för&lt;br&gt;allemanssparandet successivt förbättrats. Överföringar mellan allemans-&lt;br&gt;spar och allemansfond får nu ske utan begränsningar. Statsrådet Åsbrink&lt;br&gt;kommer senare i dag att lägga ett förslag om att den högsta tillåtna&lt;br&gt;månadsinsättningen höjs till 1 200 kr. Samtidigt föreslås maximigränsen&lt;br&gt;för nettoinsättningama bli höjd till 150 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för skattereformen kommer ränta och realiserad värdesteg-&lt;br&gt;ring inom allemanssparandet att beskattas med 20 % fr.o.m. 1991.&lt;br&gt;Därmed bibehålls en viss skattemässig favör gentemot t.ex. vanligt&lt;br&gt;banksparande. Den skattemässiga förmånsbehandlingen kommer dock att&lt;br&gt;minska. I det avseendet avspeglar skattereformen en långsiktig strävan att&lt;br&gt;successivt ersätta selektiva sparstimulanser med generellt verkande&lt;br&gt;sparvänliga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Det offentliga sparandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det låga hushållssparandet understryker behovet av ett offentligt&lt;br&gt;sparande. Det offentliga sparandet har starkt förbättrats under 1980-&lt;br&gt;talet. Det har ökat från -7,0 % 1982 till +5,0 % 1989. Samtidigt står det&lt;br&gt;klart att denna utveckling äventyras av den kostnadskris som svensk&lt;br&gt;ekonomi nu är på väg in i. Skatteintäkterna blir väsentligt lägre när&lt;br&gt;tillväxten i ekonomin sjunker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens ambition att inte ytterligare höja skattetrycket i ekonomin&lt;br&gt;påverkar möjligheterna att upprätthålla ett positivt offentligt sparande. Ett&lt;br&gt;högre offentligt sparande kan vid avstannande tillväxt bara komma till&lt;br&gt;stånd genom begränsningar i de offentliga utgifternas ökningstakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna pensionssystemen finansieras huvudsakligen med&lt;br&gt;skattemedel eller pensionsavgifter som de förvärvsarbetande betalar in.&lt;br&gt;En viss fondering sker i AP-fonden, men under perioden 1982 till 1989&lt;br&gt;fylldes dessa inte på med avgiftsmedel. Tvärtom användes en del av&lt;br&gt;avkastningen för de årliga utbetalningarna. Endast genom en avgiftshöj-&lt;br&gt;ning 1990 har det varit möjligt att tillfälligt hejda den nedåtgående&lt;br&gt;trenden i AP-fondens sparande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen på det finansiella området har under 1980-talet&lt;br&gt;kännetecknats av liberalisering, internationalisering och en inriktning mot&lt;br&gt;likartade villkor för olika finansiella aktörer. De senaste årens avregle-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring har medfört att stora institutioner som försäkringsbolag agerar Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;betydligt friare på de internationella marknaderna. Ett undantag utgör&lt;br&gt;dock AP-fonden. Endast en begränsad del av dess förmögenhet får&lt;br&gt;placeras i aktier, och en ännu mindre del får placeras utomlands. Dessa&lt;br&gt;undantag ter sig i dag alltmer otidsenliga. Placeringsbegränsningama för&lt;br&gt;stora aktörer snedvrider prisbildningen på tillgångsmarknadema. På sikt&lt;br&gt;leder detta till sämre ekonomisk effektivitet och ett lägre totalt sparande&lt;br&gt;i ekonomin. Regeringen avser att utreda och senare komma med förslag&lt;br&gt;i syfte att liberalisera AP-fondens placeringsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur sparandesynvinkel utgör de allmänna ålderspensionerna emellertid&lt;br&gt;bara en del av en större helhet. Under senare år har pensionssparandet&lt;br&gt;vid sidan om den allmänna socialförsäkringen fått en ökande betydelse.&lt;br&gt;Hushållens intresse för det privata pensionssparandet ökade snabbt under&lt;br&gt;1980-talet och det förblir även efter skattereformen en gynnad sparform.&lt;br&gt;Flertalet löntagare omfattas av olika avtalspensionssystem, som ökar i&lt;br&gt;betydelse i takt med att allt fler har löner som ligger ovanför det&lt;br&gt;maximala kvalifikationsbeloppet i ATP-systemet. Såväl de individuella&lt;br&gt;pensionsförsäkringarna som den privata sektorns avtalsförsäkringar är&lt;br&gt;konstruerade som fonderade system enligt premiereserv- eller kapitaltäck-&lt;br&gt;ningsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt spardelegationens beräkningar uppgick de samlade förpliktelser-&lt;br&gt;na i de olika systemen till 2 218 miljarder kr. 1985. AP-fonden uppgick&lt;br&gt;samma år till 254 miljarder kr. medan det fonderade pensionssparandet&lt;br&gt;utanför socialförsäkringssystemet uppgick till omkring 450 miljarder kr.&lt;br&gt;Omkring 1 500 miljarder kr. av förpliktelserna motsvarades således inte&lt;br&gt;av några fonderade medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver den allmänna försäkringen hänför sig skillnaden mellan&lt;br&gt;förpliktelser och fonder främst till den offentliga sektorns avtalspension-&lt;br&gt;er. Varken för staten eller kommunerna sker någon fondering för de&lt;br&gt;avtalade pensionerna. Både i den allmänna försäkringens och de&lt;br&gt;offentliga avtalspensionernas fäll kan detta underskott leda till allvarliga&lt;br&gt;finansiella påfrestningar när de demografiska förhållandena förändras och&lt;br&gt;förpliktelserna skall infrias.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långtidsutredningens beräkningar visar att belastningen på pensions-&lt;br&gt;systemen kommer att öka kraftigt under de första decennierna på 2000-&lt;br&gt;talet. Även viktiga delar av den offentliga konsumtionen är emellertid&lt;br&gt;beroende av befolkningens ålderssammansättning. Denna slutsats&lt;br&gt;understryks av en nyligen publicerad rapport (Ds 1990:39) till expert-&lt;br&gt;gruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) om åldersfaktorns&lt;br&gt;betydelse för sjukvårdens finansiering. Författarna betonar att sjukvårdens&lt;br&gt;ökade resursbehov inte bara beror på att de äldsta ökar sin andel av&lt;br&gt;befolkningen, utan förstärks av att det är vårdkostnaderna för just denna&lt;br&gt;åldersgrupp som ökar snabbast. Inom detta och liknande områden innebär&lt;br&gt;avsaknaden av fondering att belastningen på den offentliga sektorn&lt;br&gt;kommer att öka kraftigt framöver. Regeringen kommer mot denna&lt;br&gt;bakgrund att låta utreda frågan om en fondering av den statliga sektorns&lt;br&gt;avtalspensioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. till riksdagen överlämnar den inom finansdepartementet upprättade&lt;br&gt;promemorian Svensk ekonomi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om den&lt;br&gt;ekonomiska utvecklingen under åren 1990-1992,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. föreslår riksdagen att godkänna inriktningen av den ekonomiska&lt;br&gt;politik som förordas för att stabilisera ekonomin,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. föreslår riksdagen att godkänna riktlinjerna för den ekonomiska&lt;br&gt;politiken på medellång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för&lt;br&gt;de åtgärder och de ändamål han har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Prop. 1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;Svensk ekonomi&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 39&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;Svensk ekonomi&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Förord&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreliggande bilaga har utarbetats inom finansdepartementet. Den inne-&lt;br&gt;håller en bedömning av den internationella och den svenska ekonomins&lt;br&gt;utveckling t.o.m. 1992. Beskrivningen av utvecklingen under 1990 och&lt;br&gt;1991 bygger i tillämpliga delar på konjunkturinstitutets höstrapport.&lt;br&gt;Bedömningarna av utvecklingen under 1992, vilka har en mer översikt-&lt;br&gt;lig karaktär, har gjorts helt inom finansdepartementet. Ansvarig för&lt;br&gt;bilagan är statssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet har letts av departe-&lt;br&gt;mentsrådet Anders Palmér och avslutades den 5 oktober 1990.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Sammanfattning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Som förutsågs i den reviderade nationalbudgeten håller nu aktiviteten i&lt;br&gt;den svenska ekonomin på att mattas av. Som en följd av krisen vid&lt;br&gt;Persiska viken har bilden mörknat ytterligare. Det är främst den&lt;br&gt;konkurrensutsatta sektorn som drabbas, men nedgången sprider sig&lt;br&gt;successivt till övriga delar av ekonomin. Tillväxten i BNP väntas&lt;br&gt;understiga 1% i år. Under 1991 sker ytterligare en uppbromsning. Om&lt;br&gt;lönerna fortsätter att stiga snabbare i Sverige än i omvärlden kan det då&lt;br&gt;t.o.m. bli frågan om att BNP minskar. Arbetslösheten stiger och&lt;br&gt;underskottet i bytesbalansen förvärras. Inflationstakten förblir hög ännu&lt;br&gt;ett tag, även om en klar dämpning kommer under 1991. Om lönesteg-&lt;br&gt;ringstakten kan pressas ned markant nästa år, finns förutsättningar för en&lt;br&gt;klar vändning uppåt i ekonomin 1992 med export och investeringar som&lt;br&gt;drivkrafter. Dessutom läggs i detta alternativ en betydligt bättre grund för&lt;br&gt;framtida tillväxt, eftersom kapitalbildningen blir väsentligt starkare. Aven&lt;br&gt;i ett alternativ med högre löner sker en viss anpassning av svensk&lt;br&gt;ekonomi. Processen blir dock mer smärtsam med högre arbetslöshet,&lt;br&gt;snabbare prisstegringar och lägre tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konflikten vid Persiska viken medför att den internationella tillväxten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bromsas upp och att inflationen ökar. Den amerikanska ekonomin var&lt;br&gt;redan innan konfliktens utbrott på väg in i en mer dämpad utveckling,&lt;br&gt;som nu blir ännu tydligare. 1 Kontinentaleuropa och Japan förblir dock&lt;br&gt;konjunkturen relativt stark. Sammantaget väntas produktionen inom&lt;br&gt;OECD-området stiga med knappt 2 1/2% i år, drygt 2% nästa år och ca&lt;br&gt;2 1/2% 1992. Bedömningarna är baserade på ett tekniskt antagande om&lt;br&gt;att oljepriserna fäller från nuvarande nivå till 27 dollar per tät vid slutet&lt;br&gt;av 1990 för att sedan ligga kvar på den nivån under 1991 och 1992.&lt;br&gt;Vidare antas att läget på de finansiella marknaderna runt om i världen&lt;br&gt;stabiliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överhettningen på arbetsmarknaden i Sverige resulterar i snabba&lt;br&gt;nominella löneökningar i år, av storleksordningen 10%. Förde komman-&lt;br&gt;de åren görs två alternativa prognoser. I den ena antas att en prolon-&lt;br&gt;gering av gällande avtal kommer till stånd. Timlönerna bedöms då öka&lt;br&gt;med ca 4% 1991, beroende på kostnadseffekter av tidigare avtal och&lt;br&gt;löneglidning, och med 3% 1992. 1 det andra alternativet antas lönerna&lt;br&gt;helt bli bestämda av marknadsläget. Konjunkturavmattmngen får&lt;br&gt;tillsammans med den gradvis lägre inflationen och inkomstskatterna en&lt;br&gt;dämpande inverkan. Timlöneökningama beräknas därmed uppgå till 7%&lt;br&gt;resp. 5% för de båda åren, också det betydligt lägre tal än vad som varit&lt;br&gt;vanligt under 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höjda oljepriserna slår nu gradvis igenom i konsumentledet. Under&lt;br&gt;loppet av året väntas inflationen uppgå till ca 11%, varav 2,9 procenten-&lt;br&gt;heter kan hänföras till finansieringen av skattereformen och ca 1&lt;br&gt;procentenhet till den tillfälliga höjningen av mervärdesskatten. Nästa år&lt;br&gt;avtar inflationen, trots att finansieringen av skattereformen ger ett bidrag&lt;br&gt;på ca 3,5 procentenheter till konsumentprisindex. Särskilt markant blir&lt;br&gt;nedgången i alternativet med låga löner. Under 1992 fäller effekterna av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den tillfälliga höjningen mervärdesskatten och av skattereformen bort, Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;vilket tillsammans med förväntade lägre löneökningar kraftigt drar ned Bilaga 1&lt;br&gt;prisstegringarna, mätt som tolvmånaderstal. Om man i stället ser på hur&lt;br&gt;prisnivån utvecklas månad för månad kommer dämpningen att inträffå&lt;br&gt;tidigare, redan i början av 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållens realinkomster beräknas öka med drygt 2% i år, bl.a. till&lt;br&gt;följd av den snabba sysselsättningstillväxten. Sparkvoten stiger emeller-&lt;br&gt;tid, varför konsumtionsuppgången stannar på knappt 1%. Nästa år får&lt;br&gt;hushållen ett köpkraftstillskott på ca 2% genom skattereformen.&lt;br&gt;Realinkomstema stiger än mer till följd av utvecklingen av löner,&lt;br&gt;sysselsättning, pensioner m.m. Även för 1992 förutses en relativt god&lt;br&gt;utveckling av hushållens inkomster. Eftersom sparandet förutses fortsätta&lt;br&gt;att stiga, begränsas dock konsumtionstillväxten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den offentliga konsumtionen beräknas öka med knappt 2,5% i år. Däri&lt;br&gt;ligger en tillfällig kraftig uppgång av statens inköp. Under de kommande&lt;br&gt;åren väntas den offentliga konsumtionen stiga med upp mot 1 % per år.&lt;br&gt;Prognosen bygger på antagandet att de statliga inköpen normaliseras och&lt;br&gt;att skattestoppet för kommunerna dämpar tillväxten i deras verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 1 Försörjningsbalans&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Miljarder&lt;br&gt;kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="6"&gt;
&lt;p&gt;Procentuell volymförändring&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alt.l&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alt.l&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BNP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1221,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Import&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;390,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tillgång&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1611,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Privat konsumtion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;634,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Offentlig&lt;br&gt;konsumtion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;319,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;89,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommuner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;230,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bruttoinvesteringar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;256,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagerinvesteringar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Export&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;397,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1611,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Förändring i procent av föregående års BNP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter fjolårets kraftiga expansion mattas nu investeringsaktiviteten. För&lt;br&gt;industrins del torde en en volymminskning inträffa redan i år. Denna&lt;br&gt;förstärks sedan under 1991, ifall inte en prolongering av löneavtalen kan&lt;br&gt;skapa ett gynnsammare investeringsklimat. Bostadsbyggandet hålls&lt;br&gt;fortfarande väl uppe, men en försvagning är sannolik i takt med att&lt;br&gt;gradvis höjda boendekostnader dämpar efterfrågan på bostäder och&lt;br&gt;därmed kyler av marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk industri fortsätter att göra betydande andelsförluster på&lt;br&gt;världsmarknaden, vilket hämmar exporten. I takt med att lönekostnadsök-&lt;br&gt;ningama bromsas upp förbättras dock situationen något, särskilt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prolongeringsaltemativet. Avmattningen i ekonomin leder till en lägre&lt;br&gt;importefterfrågan. Genom oljeprishöjningama fördyras dock importen,&lt;br&gt;vilket försvagar handelsbalansen. Tillsammans med växande underskott&lt;br&gt;i kapitalavkastningen och resevalutanettot medför detta att bytesbalansen&lt;br&gt;ytterligare försämras. Underskottet beräknas uppgå till över 4% av BNP&lt;br&gt;1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bytesbalansens försvagning kan också uttryckas som en motsvarande&lt;br&gt;nedgång av det finansiella sparandet i ekonomin. Den offentliga sektoms&lt;br&gt;finansiella överskott beräknas minska något 1991 och 1992 till följd av&lt;br&gt;en långsammare inkomsttillväxt. Även i företagssektorn förväntas ett&lt;br&gt;lägre sparande, medan det förbättras för hushållen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsläget blir nu successivt mindre stramt. Arbetslösheten&lt;br&gt;stiger gradvis och väntas i slutet av 1990 uppgå till närmare 2% och ett&lt;br&gt;år senare till nära 3%, såvida inte en prolongering av avtalen kommer till&lt;br&gt;stånd. Även i ett sådant alternativ stiger dock arbetslösheten. Skillnaden&lt;br&gt;i arbetslöshet beräknas likväl bli ca 40 000 personer mellan alternativen&lt;br&gt;1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 2 Nyckeltal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årlig procentuell förändring (om ej annat anges)&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.l&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.l&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Timlön, kostnad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KPI, dec. - dec.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KPI, årsgenomsnitt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Disponibel inkomst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sparkvot (nivå, %)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Industriproduktion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetslöshet (nivå, %)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Handelsbalans (mdr.kr)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bytesbalans (mdr.kr)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-21,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-39,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-51,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-53,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-63,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-65,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bytesbalans (% av BNP)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-4,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-4,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Internationell utveckling&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den internationella ekonomiska utvecklingen företer en splittrad bild.&lt;br&gt;Tillväxten är fortsatt stark i Kontinentaleuropa och Japan, medan en klar&lt;br&gt;avmattning inträtt i Nordamerika, Storbritannien och Norden. Bland&lt;br&gt;annat som en följd av den tidigare åtstramningen av penningpolitiken&lt;br&gt;visade tillväxten i OECD-området tecken på en försvagning redan före&lt;br&gt;konflikten vid Persiska viken. Den därmed förknippade uppgången av&lt;br&gt;oljepriset kommer att leda till en ytterligare dämpning av tillväxten och&lt;br&gt;en uppgång i inflationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prognosen är baserad på ett tekniskt antagande om ett oljepris på 27&lt;br&gt;dollar per fat under 1991 och 1992. Priset under återstoden av 1990 har&lt;br&gt;antagits falla från ca 40 dollar i slutet av september till 27 dollar vid&lt;br&gt;årsskiftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För OECD-ländema sammantagna beräknas tillväxten uppgå till drygt&lt;br&gt;2% 1991 och ca 2 1/2% 1992. Inflationen under samma period beräknas&lt;br&gt;uppgå till 5 1/4 respektive 4 3/4%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förenta Staterna har en dämpning av ekonomin skett sedan våren&lt;br&gt;1989. Under våren och sommaren accentuerades avmattningen samtidigt&lt;br&gt;som inflationen var fortsatt hög. Oljeprisuppgången har förvärrat&lt;br&gt;situationen, och risken har ökat för en regelrätt lågkonjunktur. En rad&lt;br&gt;faktorer talar för en fortsatt svag tillväxt av den inhemska efterfrågan&lt;br&gt;under resten av detta år och nästa. En fortsatt expansiv finanspolitik samt&lt;br&gt;den uppmjukning av penningpolitiken som genomförts sedan våren 1989&lt;br&gt;väntas bidra till att aktiviteten i ekonomin gradvis tilltar under loppet av&lt;br&gt;1991 och därefter. Sammantaget förutses den årliga tillväxten i år och&lt;br&gt;1991 uppgå till ca 1% och till 2% 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Japan fortsätter expansionen, främst ledd av en stark inhemsk&lt;br&gt;efterfrågan. Överhettningstendensema har ökat under senare tid. Framför&lt;br&gt;allt har brist på arbetskraft åtföljts av ett ökat löne- och pristryck.&lt;br&gt;Penningpolitiken har fortsatt att stramas åt i syfte att bekämpa inflatio-&lt;br&gt;nen. Det höjda ränteläget och en kraftig nedgång i aktiekurserna väntas&lt;br&gt;bidra till en dämpning av tillväxten till knappt 4% 1991 och 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska utvecklingen i Västeuropa stimuleras av den pågående&lt;br&gt;integrationsprocessen inom EG, vilken bl.a. bidrar till en stark investe-&lt;br&gt;ringstillväxt. En annan viktig stimulansfaktor är den ökade efterfrågan&lt;br&gt;som omstruktureringen av ekonomierna i Östeuropa medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyskland fortsätter att fungera som motor i den europeiska konjunk-&lt;br&gt;turen. Ledd av privat konsumtion och investeringar ökade BNP med&lt;br&gt;drygt 4% under första halvåret i år. Invandringen från Östeuropa,&lt;br&gt;återföreningen mellan de båda tyska staterna samt en expansiv finans-&lt;br&gt;politik är faktorer som bidrar till en fortsatt gynnsam utveckling de&lt;br&gt;närmaste åren. Tillväxten 1991 och 1992 väntas uppgå till drygt 3%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de nordiska länderna är tillväxten svagare och inflationen högre än&lt;br&gt;i övriga OECD-området. I Finland väntas en ekonomisk-politisk&lt;br&gt;åtstramning som genomförts leda till en kraftig avmattning i tillväxten.&lt;br&gt;Danmarks och Norges tillväxt däremot är på väg ur den vågdal de&lt;br&gt;befunnit sig i under de senaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det största osäkerhetsmomentet i bedömningen knyter sig till oljeprisut-&lt;br&gt;vecklingen. En utvidgning av konflikten vid Persiska viken kommer att&lt;br&gt;leda till kraftigt höjda oljepriser - med åtföljande negativa konsekvenser&lt;br&gt;för världsekonomin. Sannolikt skulle den redan svaga amerikanska&lt;br&gt;ekonomin drabbas värst i en sådan situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Noteras bör dock att effekterna av ett högre oljepris sannolikt blir&lt;br&gt;betydligt lindrigare än fallet var vid oljeprishöjningama under 1970-&lt;br&gt;talet. Oljeberoendet i industriländerna har minskat, energianvändningen&lt;br&gt;är effektivare och mer flexibel, lagren är större och konjunkturen i&lt;br&gt;utgångsläget är starkare. Effekterna av en oljeprisuppgång beror också&lt;br&gt;i hög grad på vilken ekonomisk politik som förs och här har viktiga&lt;br&gt;erfarenheter vunnits av de misstag som begicks under 1970-talet. De&lt;br&gt;flesta regeringar är idag inställda på att inte vidta några ekonomisk-&lt;br&gt;politiska åtgärder i syfte att parera oljeprishöjningamas effekter på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktiviteten och inflationen utan att snarare låta prishöjningar slå igenom Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;fullt ut i ekonomierna. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat viktigt osäkerhetsmoment i bedömningen är effekterna av den&lt;br&gt;tyska återföreningen. Med ett högt kapacitetsutnyttjande i det tidigare&lt;br&gt;Västtyskland kan den ökade efterfrågan som följer av återföreningen leda&lt;br&gt;till en ytterligare press uppåt på priser och räntor med åtföljande&lt;br&gt;ekonomisk-politisk åtstramning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 3 Internationella förutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årlig procentuell förändring&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BNP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenta staterna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Japan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 3/4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 3/4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 3/4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tyskland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 3/4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 1/4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Norden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 1/2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 1/2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OECD Europa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 3/4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 1/2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 1/2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OECD totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 1/2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 1/4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 1/2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nyckeltal&lt;br&gt;Konsumentpriser,&lt;br&gt;OECD-totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 1/2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 1/4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 3/4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dollarkurs i kr.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,45&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,97&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Råoljepris,&lt;br&gt;dollar per fat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källor: OECD och finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Oljeprishöjningarnas effekter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prisökningarna på olja under den senaste tiden förklaras främst av&lt;br&gt;marknadens nervositet. Det höga råoljepriset beror således inte på någon&lt;br&gt;fysisk brist på olja. Under vintermånaderna finns dock en risk för att&lt;br&gt;marknaden blir mer stram, trots att lagren dras ned, produktionen från&lt;br&gt;OPEC exklusive Irak och Kuwait ökar och efterfrågan troligen blir lägre.&lt;br&gt;Möjligheterna till produktionsökning är dock begränsade, vilket betyder&lt;br&gt;att en kallare vinter än normalt eller produktionsstömingar kan leda till&lt;br&gt;höjda priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det högre oljepriset kommer att medföra en inkomstöverföring från de&lt;br&gt;oljeimporterande till de oljeexporterande länderna. Eftersom de senare&lt;br&gt;sannolikt inte förmår att direkt absorbera de ökade exportintäkterna&lt;br&gt;kommer inkomstöverföringen att leda till en totalt sett lägre efterfrågan.&lt;br&gt;Oljeprisstegringar höjer också den allmänna prisnivån i importländerna.&lt;br&gt;Effekten blir att konsumtionsefterfrågan dämpas och lönekraven skärps.&lt;br&gt;Det högre oljepriset&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; väntas i jämförelse med bedömningen i april&lt;br&gt;medföra en dämpning av den internationella tillväxten med ca 1/2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; I den reviderade nationalbudgeten antogs oljeprisernas genomsnittsnivå ligga på 18&lt;br&gt;USD/fat 1990 att jämföra med 24 USD/fat i denna prognos. För 1991 är motsvarande&lt;br&gt;siffror 19 resp. 27 USD/fat.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;procentenhet nästa år. Inflationen inom OECD området 1991 väntas bli Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;mellan 1/2 till 1 procentenhet högre till följd av oljeprisstegringen. Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lägre tillväxten utomlands medför att marknadstillväxten blir&lt;br&gt;omkring 1 procentenhet lägre 1991 än vad som armars hade blivit fallet.&lt;br&gt;Importnotan för olja blir högre, men samtidigt medför den svagare&lt;br&gt;utländska efterfrågan och en med tiden minskad aktivitet på hemmamark-&lt;br&gt;naden en lägre importvolym. Jämfört med aprilprognosens oljeprisan-&lt;br&gt;tagande försämras handelsbalansen drygt fyra miljarder i år och&lt;br&gt;ytterligare drygt två nästa år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta skall dock läggas det positiva bidrag till handelsbalansen på&lt;br&gt;knappt en miljard kr. 1990 som följer av att vi nu räknar med en lägre&lt;br&gt;dollarkurs, 5,77 SEK/USD jämfört med 6,19 SEK/USD i den tidigare&lt;br&gt;bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De högre oljepriserna påverkar prisnivån i Sverige. Vårt låga&lt;br&gt;oljeberoende bör dock medföra att vi inte drabbas mer än OECD-&lt;br&gt;området i genomsnitt. Oljeimporten som andel av BNP ligger under 2%.&lt;br&gt;Drygt 1 % av privat konsumtion utgörs av import av olja och petroleum-&lt;br&gt;produkter. Andelen i offentlig konsumtion är ännu lägre. I förhållande&lt;br&gt;till den reviderade nationalbudgeten bör BNP-deflatom stiga med knappt&lt;br&gt;1/2 procentenhet i år och något mer 1991. Konsumentpriserna ökar något&lt;br&gt;mindre i genomsnitt, men under loppet av 1990 stiger KPI ca 1 procent-&lt;br&gt;enhet jämfört med föregående prognos, som en följd av oljeprisök-&lt;br&gt;ningen. Priserna på investeringar och export ökar däremot sammantaget&lt;br&gt;mer än BNP-deflatom, allt annat lika. Till detta kommer indirekta&lt;br&gt;effekter via priser på övriga importvaror. Den kortsiktiga effekten på de&lt;br&gt;nominella lönerna bedöms bli marginell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillväxten i Sverige dämpas genom att exportnettot försämras och&lt;br&gt;konsumtions- och investeringsefterfrågan blir lägre. BNP-tillväxten&lt;br&gt;beräknas bli omkring 1/2 procentenhet lägre 1990 och 1991 jämfört med&lt;br&gt;vad som annars blivit fallet. På kort sikt antas företagen anpassa&lt;br&gt;produktionen i större utsträckning än sysselsättningen. Detta innebär att&lt;br&gt;produktiviteten fäller och uppgången i arbetslösheten endast blir&lt;br&gt;marginell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kraftig ökning av oljepriserna kommer dock inte enbart ge effekter&lt;br&gt;på priser, löner, bytesförhållanden samt nationalinkomsten. Även mer&lt;br&gt;indirekta och svårkvantifierade verkningar kan uppstå. Fallande&lt;br&gt;aktiekurser och oro på de övriga finansiella marknaderna med åtföljande&lt;br&gt;förmögenhetseffekter och följdverkningar på konsumtion, företagens&lt;br&gt;finansieringskostnader och därmed deras investeringsvilja är exempel på&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Utrikeshandel&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den avmattning i efterfrågan på bearbetade varor i OECD-området som&lt;br&gt;inleddes under 1989 fortsätter och fördjupas under det kommande året.&lt;br&gt;Den allt svagare amerikanska ekonomin drar ned marknadstillväxten. I&lt;br&gt;motsatt riktning verkar den starka tillväxten i f.d. Västtyskland. Krisen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid Persiska viken och den oljeprisuppgång den medfört förvärrar Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;konjunkturnedgången i oljeimporterande industriländer, medan oljeex- Bilaga 1&lt;br&gt;portörer, inklusive Storbritannien och Norge, gynnas av oljeprisutveck-&lt;br&gt;lingen. Marknaden för svensk export av bearbetade varor inom OECD-&lt;br&gt;området växer med knappt 5 1/2% under 1990, med nära 5% 1991 och&lt;br&gt;med drygt 5% 1992. Under högkonjunkturen 1984-1986 växte marknaden&lt;br&gt;i genomsnitt med nära 11 % per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allt svagare marknadstillväxten på för Sverige viktiga exportmark-&lt;br&gt;nader medför att svensk export av bearbetade varor stiger ännu lång-&lt;br&gt;sammare i år än förra året, med 1,5% i volym. Uppgången i export-&lt;br&gt;priserna för dessa varor är emellertid klart lägre i år än den samman-&lt;br&gt;vägda uppgången av importpriset i OECD-ländema. Sveriges relativpris&lt;br&gt;för dessa varor minskar därför för första gången sedan 1983. Ytterligare&lt;br&gt;en förklaring till denna utveckling är att konkurrentländernas valutor&lt;br&gt;effektivt apprecieras i förhållande till den svenska kronan, som en följd&lt;br&gt;av att den amerikanska dollarkursen sjunker med 7,5% mellan 1989 och&lt;br&gt;1990 (dollarn antas rent tekniskt ligga kvar på stoppkursen 5,77 svenska&lt;br&gt;kronor resten av prognosperioden). Till följd av den svenska valuta-&lt;br&gt;korgens konstruktion med dubbel vikt för dollarn, följer kronan i viss&lt;br&gt;mån dollarkursens utveckling. Därigenom stiger D-marken med drygt 6 %&lt;br&gt;i år, vilket gör att Tyskland tappar konkurrenskraft i förhållande till&lt;br&gt;Sverige. A andra sidan sjunker yen-kursen relativt kraftigt, med drygt&lt;br&gt;13%, vilket betyder att konkurrensen från japansk export ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 4 Export och import av varor&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Miljarder&lt;br&gt;kr. 1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Procentuell&lt;br&gt;volymutveckling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Procentuell&lt;br&gt;prisutveckling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989 &amp;nbsp;&amp;nbsp;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989 &amp;nbsp;&amp;nbsp;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.l&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.l Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="10"&gt;
&lt;p&gt;Varuexport&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bearbetade varor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;276,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fartyg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-7,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-7,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-7,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Petroleumprodukter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-8,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-8,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga råvaror&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa varuexport&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;332,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Varuimport&lt;br&gt;Bearbetade varor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;250,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fartyg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;82,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Råolja&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Petroleumprodukter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-5,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga råvaror&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa varuimport&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;316,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att svensk export gynnas av ett förmånligare relativpris i år&lt;br&gt;förlorar industrin drygt 4% av sina andelar på världsmarknaden för&lt;br&gt;bearbetade varor. Förlusterna var redan förra året kraftiga, och det tar&lt;br&gt;tid att återvinna andelar. De fortsatt relativt stora andelsförlustema i år&lt;br&gt;kan delvis förklaras av att exporten från Sverige har en oförmånlig&lt;br&gt;varusammansättning. Massa- och pappersindustrin möter exempelvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket hård konkurrens från nordamerikanska massa- och pappersexpor- Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;törer, som gynnas av dollarkursnedgången. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrentländerna har i år nu hämtat in det kostnadsförsprång som&lt;br&gt;svensk exportindustri vann till följd av devalveringarna 1981 och 1982.&lt;br&gt;Den relativt snabba kostnads- och prisutvecklingen för svensk industri har&lt;br&gt;successivt sedan 1984 försämrat konkurrensläget. Följden blir att&lt;br&gt;företagens vinstmarginaler krymper. De följande åren väntas vinsterna&lt;br&gt;inte försämras lika mycket i prognosaltemativ 1 med relativt långsam&lt;br&gt;kostnadsutveckling. I alternativ 2 bedöms däremot exportpriserna, p.g.a.&lt;br&gt;högre arbetskraftskostnader, stiga något snabbare än i OECD-ländema.&lt;br&gt;Det medför marknadsandelsförluster och lägre vinstmarginaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsandelsförlustema blir i alternativ 1 endast ca 2% respektive&lt;br&gt;1 1/2% 1991 och 1992. I alternativet med snabbare kostnadsökningar blir&lt;br&gt;förlusterna omkring 3%. De något avtagande andelsförlustema från&lt;br&gt;föregående år i båda alternativen beror främst på dämpningen i Sveriges&lt;br&gt;exportpriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterfrågan på importvaror avtar markant i år som en följd av att&lt;br&gt;konjunkturen viker. Både den långsamma tillväxten i privat konsumtion,&lt;br&gt;export och investeringar gör att varuimporten ökar med endast 2,5% i år,&lt;br&gt;jämfört med nära 7 % förra året. Importen av bearbetade varor dämpas&lt;br&gt;framför allt vad gäller insats- och investeringsvaror till industrin.&lt;br&gt;Importen av bilar minskar kraftigt medan importen av s.k. mindre&lt;br&gt;varaktiga konsumtionsvaror fortsätter att stiga relativt starkt (bl.a. kläder,&lt;br&gt;skor, leksaker, grammofon- och CD-skivor m.m.). Det senare gäller&lt;br&gt;även byggvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Importen av råolja steg i volym kraftigt under perioden januari-&lt;br&gt;augusti, med 13%. Under den resterande delen av året bedöms tillväxt-&lt;br&gt;takten minska och för helåret blir ökningstalet ca 6 1/2% i volym jämfört&lt;br&gt;med drygt 9% föregående år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varuimporten de kommande två åren bedöms öka i alternativ 1 som en&lt;br&gt;följd av den starkare ekonomiska tillväxten, framför allt i exporten.&lt;br&gt;Importen blir däremot fortsatt dämpad i prognosaltemativ 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kraftiga oljeprishöjningama, som inleddes i samband med Iraks&lt;br&gt;invasion av Kuwait, hade ännu inte slagit igenom på Sveriges handels-&lt;br&gt;balans för augusti. Den preliminära handelsstatistiken t.o.m. augusti visar&lt;br&gt;ett handelsöverskott på 12,3 miljarder kr. De kraftigt höjda oljepriserna&lt;br&gt;under andra halvåret förutses försämra handelsbalanen markant jämfört&lt;br&gt;med tidigare år, och för helåret 1990 beräknas handelsbalansöverskottet&lt;br&gt;uppgå till 11,2 miljarder kr. Sveriges lägre relativpriser bidrar också till&lt;br&gt;att försvaga överskottet i handelsbalansen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också nettot för räntebetalningar samt resevaluta bidrar till att försämra&lt;br&gt;bytesbalansen. Underskottet i räntenettot ökar med ca 14 miljarder kr. i&lt;br&gt;år, vilket är en följd av de växande räntebetalningarna på utlandslån för&lt;br&gt;finansiering av bl. a. stora direktinvesteringar utomlands. Posten&lt;br&gt;avkastning på kapital försämras emellertid inte i motsvarande grad till&lt;br&gt;följd av att företagens återinvesterade vinstmedel i dotterbolag utomlands&lt;br&gt;respektive i Sverige nu räknas in i statistiken. Dessa vinstmedel bedöms&lt;br&gt;växa markant under prognosperioden (se tabell 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resevalutanettot försämras i år med nära 5 miljarder kr. Den höga Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;svenska inflationen bidrar till att resevalutainkomstema t.o.m. minskar Bilaga 1&lt;br&gt;i volym och stagnerar i värdetermer. Den svagare internationella&lt;br&gt;konjunkturen inverkar också negativt på turismen. Resevalutautgiftema&lt;br&gt;har dessutom fortsatt att stiga ungefär lika mycket som förra året trots att&lt;br&gt;antalet charterresenärer från Sverige har minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underskottet i bytesbalansen, enligt det nya sättet att räkna, uppskattas&lt;br&gt;till nära 40 miljarder kr. i år, vilket motsvarar -2,9% av BNP. De&lt;br&gt;kommande två åren växer underskottet ytterligare, dels beroende på en&lt;br&gt;märkbart försämrad handelsbalans, men även till följd av en fortsatt&lt;br&gt;försämring i tjänstenettot samt i avkastning på kapital. Bytesbalansunder-&lt;br&gt;skottet är omkring 2 miljarder kr. mindre i alternativ 1 än i alternativ 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 5 Bytesbalans&lt;br&gt;Miljarder kr. löpande priser&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.l&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Export&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;305,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;332,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;345,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;365,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;365,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Import&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;280,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;316,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;333,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;358,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;356,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Korrigeringspost&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Handelsbalans&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tjänstenetto&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-7,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-10,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-14,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-15,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-17,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avkastning på kapital&lt;br&gt;därav återinvesterade&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-10,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-13,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-22,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-26,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-28,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;vinstmedel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;T ransfereringsnetto&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-9,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-12,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-13,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-15,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-15,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bytesbalans&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-4,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-21,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-39,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-51,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-53,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Andel av BNP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Anm. P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalerna.&lt;br&gt;Källor: Riksbanken och finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Arbetsmarknaden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Under 1989 var arbetsmarknadsläget fortfarande överhettat, även om&lt;br&gt;tecken på en avmattning kunde noteras under loppet av andra halvåret.&lt;br&gt;Främst var det efterfrågan på arbetskraft som dämpades. Antalet&lt;br&gt;sysselsatta steg 1989 med 67 000 personer, vilket t.o.m. är mer än året&lt;br&gt;innan, och arbetslösheten sjönk ytterligare till 1,4%. Läget på arbets-&lt;br&gt;marknaden har nu dämpats ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avmattningen har först under de senaste månaderna givit utslag i en&lt;br&gt;uppgång av arbetslösheten. Under sommarmånaderna har arbetslösheten&lt;br&gt;stigit, från en mycket låg nivå på 1,3% under första kvartalet 1990, till&lt;br&gt;1,5% i augusti. Samtidigt har antalet varsel om uppsägningar och&lt;br&gt;permitteringar stigit markant. Från och med andra kvartalet har nivån&lt;br&gt;fördubblats jämfört med samma period förra året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterfrågan på arbetskraft har fortsatt att fälla. I industrin har&lt;br&gt;nedgången sedan tidigare varit markant, men nu noteras också en&lt;br&gt;minskning av antalet lediga platser inom den offentliga sektorn. Antalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvarstående lediga platser, som är en indikator på hur bristen på Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;arbetskraft utvecklas, har också sjunkit under samma period. Bristen på Bilaga 1&lt;br&gt;arbetskraft inom industrin har nu också avtagit starkt i förhållande till de&lt;br&gt;mycket höga nivåer som uppnåddes under 1989. Bara hälften så många&lt;br&gt;företag uppger nu brist på yrkesarbetare samtidigt som bristen på andra&lt;br&gt;arbetare uppgår till en tredjedel av nivån 1989. Därmed har bristtalen&lt;br&gt;sjunkit tillbaka till den nivå som rådde 1985 och 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättningen har stigit relativt kraftigt, med 53 000 personer i&lt;br&gt;genomsnitt under perioden januari-augusti, jämfört med samma period i&lt;br&gt;fjol. Den säsongrensade sysselsättningstillväxten har dock dämpats och&lt;br&gt;är nu lägre än under första kvartalet i år. Uppgången i genomsnittet&lt;br&gt;hittills i år är därför till viss del en effekt av att antalet sysselsatta steg&lt;br&gt;starkt under loppet av 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är främst inom de skyddade sektorerna på arbetsmarknaden som&lt;br&gt;en uppgång av sysselsättningen skett medan en markant minskning&lt;br&gt;inträffat inom industrin. Den privata tjänstesektorns sysselsättning har&lt;br&gt;expanderat starkt under en följd av år, men säsongrensat kan en&lt;br&gt;stagnation noteras under loppet av 1990. Den är främst orsakad av en&lt;br&gt;nedgång inom handeln. Även den offentliga sektorn, främst den&lt;br&gt;kommunala delen, samt byggnadsverksamheten uppvisar en stark&lt;br&gt;sysselsättningsutveckling. Säsongrensat har dock den starkt uppåtgående&lt;br&gt;trenden stagnerat inom kommunerna de senaste månaderna. Den&lt;br&gt;nedåtgående trenden inom jord- och skogsbruk fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 6 Arbetsmarknad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Nivå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="5"&gt;
&lt;p&gt;Förändring från föregående år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.l&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jord- och skogsbruk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Industri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1025&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsverksamhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Privata tjänster&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1618&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommunal verksamhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1182&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statlig verksamhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;_2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;_2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;_2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4466&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetskraft, totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4527&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetslösa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-Il&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;% av arbetskraften&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvagningen på arbetsmarknaden med en stigande arbetslöshet väntas&lt;br&gt;fortsätta under resten av 1990. Även länsarbetsnämndernas bedömningar&lt;br&gt;pekar på att uppgången av arbetslösheten som i flera län skett tidigare än&lt;br&gt;väntat förutses fortgå resten av 1990 och 1991. Bristen på utbildad&lt;br&gt;arbetskraft väntas dock kvarstå på en relativt hög nivå. Antalet arbetslösa&lt;br&gt;beräknas stiga med 9 000 personer 1990 till 1,5% av arbetskraften, mätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som årsgenomsnitt. I slutet av året väntas arbetslösheten ligga på en nivå Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;av närmare 2%. Antalet sysselsatta beräknas stiga med 41 000 personer. Bilaga 1&lt;br&gt;Antalet arbetade timmar stiger nästan lika mycket som produktionen,&lt;br&gt;vilket innebär att produktivitetstillväxten blir marginell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av den svaga produktionstillväxten under 1991 och 1992&lt;br&gt;väntas sysselsättningen minska. Produktivitetstillväxten förblir svag även&lt;br&gt;1991 medan den förbättras något 1992 p.g.a. att företagen i ett sent&lt;br&gt;skede av konjunkturnedgången förväntas hålla kvar arbetskraften i&lt;br&gt;minskad utsträckning. Om löneökningstakten växlas ned (alternativ 1)&lt;br&gt;kommer sysselsättningen att stiga med 5 000 respektive 14 000 personer&lt;br&gt;1991 och 1992. Därmed begränsas arbetslösheten till 2,1% 1991 och&lt;br&gt;2,4% 1992. I alternativet med snabbare lönestegringar försämras&lt;br&gt;arbetsmarknaden ytterligare. Sysselsättningen beräknas då minska 1991&lt;br&gt;och 1992 med 14 000 respektive 18 000 personer. Den genomsnittliga&lt;br&gt;arbetslösheten stiger från 2,5% 1991 till 3,3% 1992. I alternativet med&lt;br&gt;fortsatt höga löner finns ca 40 000 fler arbetslösa 1992 än i alternativet&lt;br&gt;med låga löneökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 1 Arbetslöshet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prognos i höglöne- resp, låglönealternativet&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0339/prop_199091__39-2.png" style="width:279pt;height:191pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Anm.: Säsongrensade kvartalsdata.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Löner och konsumentpriser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Lönerna ökade med drygt 9% förra året. Genomsnittet för OECD-&lt;br&gt;området var 5%. 1 Tyskland, som är Sveriges viktigaste konkurrent på&lt;br&gt;världsmarknaden, steg lönerna endast med knappt 4%. Anda sedan 1983&lt;br&gt;har lönerna stigit betydligt snabbare i Sverige än i industriländerna i&lt;br&gt;allmänhet. Det var framför allt under 1984, 1988 och 1989 som&lt;br&gt;kostnadsökningarna var snabbare än i omvärlden. Om dessutom hänsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tas till att produktiviteten utvecklats sämre i Sverige än i OECD- Prop.1990/91:39&lt;br&gt;länderna blir skillnaden i kostnad per producerad enhet ännu större. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 2 Nominell timlönekostnad inom industrin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronor per timme&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0339/prop_199091__39-3.png" style="width:269pt;height:124pt;"/&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anm.: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som&lt;br&gt;konkurrent till Sverige på världsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, SAF och finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen för 1990 måste ses i ljuset av inkommen statistik över&lt;br&gt;lönesumman, omförhandlingar av årets löner och arbetsmarknadsläget.&lt;br&gt;Timlönehöjningen i år beräknas uppgå till ca 10%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kalkylerna över utvecklingen för perioden 1991-1992 utgår från två&lt;br&gt;olika utvecklingsbanor. I det första alternativet förutsätts att ett stabili-&lt;br&gt;seringsavtal träffås, vilket innebär en väsentlig nedväxling av löneök-&lt;br&gt;ningarna. I det andra alternativet antas att lönerna i huvudsak bestäms av&lt;br&gt;arbetsmarknadsläget. Processen att anpassa det svenska kostnadsläget blir&lt;br&gt;då mer långdragen och väsentligt smärtsammare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 7 Timlön för samtliga löntagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årlig procentuell förändring&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;All. 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Löneglidning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Anm. Uppgifterna baserar sig på lönesummestatistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rad faktorer verkar nu i riktning mot en lägre löneökningstakt.&lt;br&gt;Arbetslösheten stiger och antalet lediga platser sjunker, vilket medför att&lt;br&gt;överhettningen på arbetsmarknaden avtar. Produktivitetstillväxten är låg&lt;br&gt;och företagens vinstmarginaler pressas påtagligt. Kommunernas och&lt;br&gt;landstingens utrymme för att ta på sig ökade kostnader begränsas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deras ekonomiska ställning. Det mesta tyder på att de lönedämpande Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;krafterna blir än starkare under 1991 och 1992. Den underliggande Bilaga 1&lt;br&gt;inflationstakten avtar och det råder kommunalt skattestopp. Dessutom&lt;br&gt;kommer skattereformen att medföra en mycket märkbar förstärkning av&lt;br&gt;disponibelinkomstema. Därutöver kommer priserna att stiga långsammare&lt;br&gt;när finansieringen av skattereformen har genomförts. Detta kommer att&lt;br&gt;märkas redan i böljan av 1991, se diagram 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom timförtjänsten påverkas också de totala lönekostnaderna av&lt;br&gt;arbetsgivaravgifterna. Lagstadgade och avtalade arbetsgivaravgifter inkl,&lt;br&gt;breddad bas för avgifterna drar upp timkostnaden ytterligare 0,9% 1990.&lt;br&gt;I år och kommande år omperiodiceras vissa avtalade arbetsgivaravgifter,&lt;br&gt;utan att löneutrymmet skall påverkas. Förlängningen av semestern med&lt;br&gt;två dagar för vissa grupper fr.o.m. 1991 motsvarar en lönekostnadsök-&lt;br&gt;ning på 0,6% för hela ekonomin. Denna effekt är inberäknad i löneprog-&lt;br&gt;nosen för 1991. Nästa år breddas basen för arbetsgivaravgifter påtagligt&lt;br&gt;samtidigt som arbetsmiljöavgiften försvinner. Sammantaget innnebär detta&lt;br&gt;att kostnaden per timme ökar med drygt 1%. Arbetsgivarna övertar&lt;br&gt;kostnaden för sjuklön under de första två veckorna fr.o.m. 1 juni 1991.&lt;br&gt;Kostnadsökningen neutraliseras genom att arbetsgivaravgifterna i övrigt&lt;br&gt;sänks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills i år (t.o.m. augusti) har konsumentpriserna ökat med drygt&lt;br&gt;8,7%. Nästan hälften, eller 4 procentenheter, förklaras av skatterefor-&lt;br&gt;men, den tillfälliga momshöjningen och andra förändringar i den&lt;br&gt;indirekta beskattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varor har hittills i år ökat långsammare i pris än privata tjänster och&lt;br&gt;boende. Skälen är flera, bl.a. att dessa påverkas relativt sett kraftigare av&lt;br&gt;skatteomläggningen och att produktivitetsutvecklingen inom varuproduk-&lt;br&gt;tionen är högre. Dessutom är varumarknaden - exklusive livsmedel - mer&lt;br&gt;konkurrensutsatt och efterfrågekänslig än tjänstemarknaden. Priserna på&lt;br&gt;offentliga tjänster har ökat minst. Ett undantag utgör dock järnvägs- och&lt;br&gt;lokaltrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen för 1990 påverkas till stor del av krisen vid Persiska&lt;br&gt;viken. Höjda oljepriser bidrar med ungefär 1 procentenhet till uppgången&lt;br&gt;av konsumentprisindex under loppet av året. Då höjningarna kommer&lt;br&gt;under slutet av året medför detta kraftiga överhängseffekter till 1991.&lt;br&gt;Overhänget anger hur mycket priserna ökar i genomsnitt ett år givet att&lt;br&gt;prisnivån från december året innan är oförändrad. Overhänget från 1990&lt;br&gt;till 1991 är drygt 3%. Arbetskraftskostnaden och underliggande priser&lt;br&gt;ökar med ca 10 resp. 7% i år. Prognosen innebär fortsatt försämring av&lt;br&gt;vinstmarginalerna inom den skyddade sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästa år påverkas KPI påtagligt av skatteomläggningens andra steg.&lt;br&gt;Detta kommer att medföra stora månadsvisa förändringar och höga 12-&lt;br&gt;månaderstal i början av året. Därefter kommer konsumentpriserna att&lt;br&gt;stiga betydligt långsammare, se diagram 3. I mars och juli kommer&lt;br&gt;prisförändringstakten över 12 månader att falla kraftigt som en följd av&lt;br&gt;att helårstakten inte längre påverkas av skattereformens första steg&lt;br&gt;respektive den tillfälliga momshöjningen. Skillnaden mellan alternativen&lt;br&gt;förklaras främst av olika arbetskraftskostnader. I alternativet med låga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;löneökningar förutses en mer gynnsam utveckling av vinstmarginalerna Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;och en lägre nominell räntenivå. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 3 Konsumentprisutvecklingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Index 1980 = 100&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0339/prop_199091__39-4.png" style="width:279pt;height:174pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Anm.: Konsumentprisutvecklingen är icke säsongrensad.&lt;br&gt;Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 8 Konsumentpriser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årlig procentuell förändring och bidrag därtill&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.l&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt. 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KPI dec.-dec.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Därav hänförs till:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Importpriser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bostäder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Indirekta skatter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga inhemska&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kostnader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KPI årsgenomsnitt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;D:o exkl. skattereform&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Anm. Skattereformens direkta prispåverkan redovisas under posten indirekta&lt;br&gt;skatter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrens-&lt;br&gt;verk samt finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 början av 1992 faller prisökningstakten med ca 4,5 procentenheter&lt;br&gt;som en följd av att skattereformen 1991 inte längre påverkar 12-&lt;br&gt;månaderstalen och att den tillfälliga mervärdesskattehöjningen försvin-&lt;br&gt;ner. Lägre lönekostnadsutveckling medför att inflationstakten successivt&lt;br&gt;sjunker under året. Därtill kommer i alternativ 1 att overhänget blir&lt;br&gt;mindre samt att de lägre nominella räntor som bör följa av den lång-&lt;br&gt;sammare inflationstakten under 1991 även får en kostnadsdämpande&lt;br&gt;effekt 1992. Nedväxlingen av inflationstakten 1992 baseras i alternativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 på att inflationsförväntningarna bryts på ett tidigt stadium till följd av&lt;br&gt;att ett stabiliseringsavtal sluts. I det andra alternativet dämpas aktiviteten&lt;br&gt;1991 snabbare, arbetslösheten ökar markant, vinstmarginalerna pressas&lt;br&gt;ytterligare och konkurrenskraften fortsätter att försämras. Tillsammans&lt;br&gt;måste detta leda till en dämpning av löneökningstakten. En ökning av&lt;br&gt;arbetskraftskostnaden understigande 5 %, en ännu lägre importprisutveck-&lt;br&gt;ling i kombination med den svaga efterfrågesituationen gör att prisök-&lt;br&gt;ningsutrymmet blir synnerligen begränsat. De genomsnittliga prisök-&lt;br&gt;ningarna hamnar på 2,0% resp. 3,5% i de båda alternativen. Den&lt;br&gt;underliggande takten är dock 1 procentenhet högre. Under loppet av året&lt;br&gt;väntas priserna öka med drygt 1,5% resp. 3%. Även här är den&lt;br&gt;underliggande takten 1 procentenhet högre. Den underliggande inflations-&lt;br&gt;takten 1992 skulle därmed ha kommit ner till omvärldens, eller strax&lt;br&gt;därunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter avregleringen av kreditmarknaden hösten 1985 kom en kraftig&lt;br&gt;ökning av den privata konsumtionen. Under perioden 1986 t.o.m. 1988&lt;br&gt;steg konsumtionen med i genomsnitt nära 4% per år. Avregleringen&lt;br&gt;sammanföll i tiden med en cyklisk uppgång i bilförsäljningen, som&lt;br&gt;kulminerade 1988 då antalet nyregistrerade bilar uppgick till rekordhöga&lt;br&gt;350 000. Hushållens skulder ökade med 60% och sparkvoten föll med 7&lt;br&gt;procentenheter mellan 1985 och 1988. År 1989 avtog konsumtionsök-&lt;br&gt;ningen till under 1%. Då realinkomsterna samtidigt steg med ca 2%&lt;br&gt;förbättrades sparandet något, se diagram 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I år väntas de realt disponibla inkomsterna öka med drygt 2%, se tabell&lt;br&gt;9. Okad sysselsättning och stora löneökningar medför att löneinkomsterna&lt;br&gt;stiger med 12%. Barnbidraget höjdes med 900 kr. per barn och år den&lt;br&gt;1 januari 1990. Den statliga inkomstskatten har sänkts med 7 procenten-&lt;br&gt;heter och den kommunala utdebiteringen har höjts med 36 öre per&lt;br&gt;skattekrona.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den privata konsumtionen ökade första halvåret 1990 med ca 1 %. En&lt;br&gt;mycket stark försäljning av s.k. sällanköpsvaror i detaljhandeln höll uppe&lt;br&gt;konsumtionen medan bilförsäljningen rasade. För andra halvåret väntas&lt;br&gt;en avmattning i sällanköpsvaruhandeln. Att inkomstökningarna var som&lt;br&gt;störst första halvåret och att mervärdeskatten höjdes den 1 juli har&lt;br&gt;sannolikt bidragit till att öka försäljningen under våren. Raset i bilförsälj-&lt;br&gt;ningen har fortsatt under hösten. Andra delar av den privata konsum-&lt;br&gt;tionen kan dock komma att bidraga till att konsumtionen bara blir något&lt;br&gt;svagare andra halvåret och för hela 1990 beräknas den privata konsum-&lt;br&gt;tionen öka med knappt 1 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För 1991 ger skattereformen ett bidrag till realinkomsterna med ca 2%.&lt;br&gt;Att reformen får denna effekt trots att sänkningen av inkomstskatten är&lt;br&gt;totalfmansierad beror på att delar av finansieringen inte påverkar&lt;br&gt;hushållens inkomster på kort sikt, t.ex. den ökade beskattningen av&lt;br&gt;pensionssparande. Med de förutsättningar om sysselsättning, löner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;basbelopp och priser som redovisas i andra avsnitt beräknas de realt Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;disponibla inkomsterna öka med knappt 2,5% i alternativ 1 och med Bilaga 1&lt;br&gt;drygt 3% i alternativ 2. En ytterligare förstärkning av köpkraften&lt;br&gt;uppkommer genom att det tillfälliga obligatoriska sparandet upphör nästa&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 4 Disponibel inkomst och privat konsumtion&lt;br&gt;Miljarder kr., 1985 års priser&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0339/prop_199091__39-5.png" style="width:277pt;height:168pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 9 Ilushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljarder kr.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förändring, %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.l&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.l &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Löpande priser&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Löner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkomstöverföringar från&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;528,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;591,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;621,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;635,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;offentlig sektor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;249,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;278,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;303,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;308,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga inkomster, netto&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;126,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;139,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;148,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Direkta skatter, avgifter m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;292,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;319,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;302,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;308,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-5,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Disponibel inkomst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;611,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;690,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;771,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;785,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Privat konsumtion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;634,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;705,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;778,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;789,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1985 års priser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disponibel inkomst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;490,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;501,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;512,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;517,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Privat konsumtion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;508,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;512,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;517,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;520,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sparkvot, nivå i %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån samt finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fortsatt relativt god tillväxt av hushållens realinkomster förutses för&lt;br&gt;1992; drygt 2% i båda alternativen. En högre sysselsättningsnivå och&lt;br&gt;lägre inflation i det första alternativet kompenserar de högre löneök-&lt;br&gt;ningarna i det andra alternativet. Detta är en ackumulerad effekt av att&lt;br&gt;den i alternativ 1 antagna kraftiga nedgången av löneökningstakten&lt;br&gt;kommer redan 1991. Det nya skattesystemet bidrar till att realinkomster-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na kan stiga även vid de relativt låga löneökningar som förutses för Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;1992. Genom att gränserna för den statliga inkomstskatten justeras upp Bilaga 1&lt;br&gt;med den historiska inflationen med tillägg av två procentenheter&lt;br&gt;uppkommer en real skatteminskning vid fällande löneökningstakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förstärkning av hushållens inkomster erhålls också genom en&lt;br&gt;ytterligare höjning av barnbidraget och köpkraften späds på av att det&lt;br&gt;tillfälliga sparandet från 1989 återbetalas 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den låga sparkvoten och att skattereformen gör&lt;br&gt;hushållen mer räntekänsliga förväntas en fortsatt uppgång i sparandet de&lt;br&gt;kommande åren. Nedgången på aktiebörsen under augusti och september&lt;br&gt;och en lugnare prisutveckling på fastighetsmarknaden bidrar sannolikt&lt;br&gt;också till mindre lånefinansiering av konsumtionsutgifter. Den privata&lt;br&gt;konsumtionen 1991 beräknas öka med 1% i alternativ 1 och med 1,5%&lt;br&gt;i alternativ 2. För 1992 förutses konsumtionen stiga med 1,5% i båda&lt;br&gt;alternativen. Prognoserna över inkomster och konsumtion innebär att&lt;br&gt;sparkvoten åter blir positiv 1992 efter att hushållen i fem år i rad haft en&lt;br&gt;konsumtionsnivå som överstigit inkomsterna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Investeringar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bruttoinvesteringarna har de senaste åren stigit kraftigt. Under 1989&lt;br&gt;ökade investeringarna i fäst realkapital med närmare 10%. De tre senaste&lt;br&gt;åren har därmed expansionen varit så stark att investeringarna 1989 låg&lt;br&gt;hela 25% över 1986 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990 blir tillväxten i bruttoinvesteringarna betydligt mer&lt;br&gt;dämpad. Ökningen beräknas uppgå till knappt 2% och i stora drag jämnt&lt;br&gt;fördelad mellan maskin- och byggnadsinvesteringar. Det är främst det&lt;br&gt;fortsatt starka nybyggandet av bostäder som bidrar till att investeringarna&lt;br&gt;ökar. Detta innebär också att aktiviteten inom byggnadssektorn blir&lt;br&gt;fortsatt hög den närmaste tiden även om överhettningssymptomen gradvis&lt;br&gt;försvinner. Näringslivets investeringsverksamhet förväntas stagnera helt&lt;br&gt;trots en stark utveckling inom de statliga affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991 fäller investeringarna kraftigt i alternativet med fortsatt höga&lt;br&gt;löneökningar. För näringslivet totalt väntas nedgången bli ca 4% men&lt;br&gt;med ett betydligt kraftigare fall för industrin. Om en nedväxling i&lt;br&gt;löneökningstakten kommer till stånd nästa år förutses bruttoinvesteringar-&lt;br&gt;na i näringslivet bli oförändrade jämfört med 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriinvesteringarna ökade starkt under 1989. Nu tyder mycket på&lt;br&gt;att en period inleds med en betydligt mer dämpad investeringsaktivitet.&lt;br&gt;Investeringsenkäten för industrin i maj pekade på en svag uppgång 1990&lt;br&gt;men de allt klarare tecknen på en konjunkturavmattning väntas innebära&lt;br&gt;en viss neddragning i förhållande till planerna i maj. Prognosen innebär&lt;br&gt;därför en nedgång med 2% för 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Investeringarna inom basindustrin väntas fälla med ca 5% för såväl&lt;br&gt;skogsindustrin som den övriga basindustrin. Inom verkstadsindustrin är&lt;br&gt;bilden mer splittrad. Transportmedelsindustrin minskar sina investeringar&lt;br&gt;kraftigt medan t.ex. elektroindustrin planerar betydande ökningar. Bland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga delbranscher är det främst den kemiska industrin som bryter Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;mönstret och redovisar expansiva planer för 1990. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 10 Bruttoinvesteringar efter näringsgren&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Miljarder&lt;br&gt;kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="4"&gt;
&lt;p&gt;Årlig procentuell volymförändring&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.l&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Näringslivet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;165,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-4,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Industri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;52,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-13,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övrigt näringsliv&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;112,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bostäder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;62,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nybyggnad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;41,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ombyggnad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-9,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-14,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-10,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Offentliga myndigheter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;256,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Maskiner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;118,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-4,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bygg och anläggningar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;138,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1991 väntas en kraftig nedgång av industriinvesteringarna om&lt;br&gt;inte det ogynnsamma mönstret i lönebildningen kan brytas. Vikande&lt;br&gt;lönsamhet, höga räntor, ett minskat kapacitetsutnyttjande samt en&lt;br&gt;ytterligare försämrad konkurrenskraft gör att investeringsklimatet&lt;br&gt;märkbart försämras. Bedömningen är att industriinvesteringarna faller&lt;br&gt;med ca 13%. Detta innebär trots allt en något högre investeringsnivå än&lt;br&gt;1988, ett år som kännetecknades av en god lönsamhet och ett mycket&lt;br&gt;högt kapacitetsutnyttjande. Mot bakgrund av detta kan därför en ännu&lt;br&gt;kraftigare nedgång inte uteslutas. I alternativet med nedväxling i&lt;br&gt;löneökningstakten väntas nedgången stanna vid 3 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det övriga näringslivet blir svängningen i investeringsaktivitet inte&lt;br&gt;lika markant som för industrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även här blir det dock en kraftig uppbromsning i tillväxttakten under&lt;br&gt;1990. Olika delsektorer visar emellertid vitt skilda utvecklingsmönster.&lt;br&gt;Inom restaurang- och hotellsektom sker en klar nedgång. Även inom&lt;br&gt;varuhandeln och finanssektom kommer investeringarna att minska under&lt;br&gt;1990, om än i måttlig takt. Nedgången här är delvis en följd av de&lt;br&gt;regleringar som införts för att dämpa överhettningen på byggmarknaden.&lt;br&gt;Inom de statliga affärsverken väntas däremot en fortsatt expansion, detta&lt;br&gt;framför allt inom statens järnvägar, banverket och postverket. Även&lt;br&gt;investeringarna i handelsflottan ökar kraftigt under året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I höglönealtemativet stagnerar investeringarna i det övriga näringslivet&lt;br&gt;nästa år. Nedgången inom varuhandeln och finanssektom väntas fortsätta,&lt;br&gt;medan en viss uppgång sker inom samfärdseln och energisektorn. I&lt;br&gt;låglönealtemativet, som ger ett gynnsammare investeringsklimat, väntas&lt;br&gt;en ökning av ungefär samma storlek som under 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsinvesteringama kommer att utvecklas starkare under 1990 än&lt;br&gt;vad som förväntades i den reviderade nationalbudgeten. Detta beror på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att nybyggandet ökar mer än väntat. Antalet påbörjade lägenheter under Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;första halvåret 1990 var drygt 30 000 vilket var ca 8% fler än under Bilaga 1&lt;br&gt;första halvåret 1989. Totalt beräknas ca 60 000 lägenheter påbörjas under&lt;br&gt;helåret 1990. Boverkets lånestatistik samt kommunernas redovisade&lt;br&gt;planer pekar på ett fortsatt starkt nybyggande även kommande år. De&lt;br&gt;snabba kostnadsstegringama inom byggandet samt relativprishöj niningar&lt;br&gt;för bostäder genom skattereformen gör dock bilden osäker. Prognosen&lt;br&gt;för 1991 är att antalet påbörjade lägenheter minskar något från 1990 års&lt;br&gt;höga nivå. Investeringsvolymen blir dock något större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombyggnadsinvesteringama sjunker 1990 i något snabbare takt än&lt;br&gt;1989. Restriktionerna som infördes hösten 1988 har under året fått&lt;br&gt;starkare genomslag. Under antagande om oförändrad regelstruktur väntas&lt;br&gt;denna nedgång fortsätta 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1992 väntas ytterligare fall i investeringsaktiviteten i höglöne-&lt;br&gt;altemativet. Nedgången i näringslivets investeringar blir dock inte lika&lt;br&gt;kraftig som 1991. Industriinvesteringarna faller med ca 5% medan&lt;br&gt;investeringarna i övrigt näringsliv blir oförändrade. Detta innebär att&lt;br&gt;investeringarna i näringslivet totalt minskar med drygt 1 %. Bostadsin-&lt;br&gt;vesteringama väntas dock fälla varför nedgången i totala bruttoinveste-&lt;br&gt;ringarna blir 2,2%. I låglönealtemativet väntas de två åren med mycket&lt;br&gt;måttliga löneökningar medföra en återhämtning i näringslivets investe-&lt;br&gt;ringar. Tillväxten blir ca 4% för hela näringslivet och 6% för industrin.&lt;br&gt;Totalt ökar bruttoinvesteringarna med 2% i detta alternativ 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under första halvåret 1990 skedde en kraftig lageruppbyggnad. Det var&lt;br&gt;främst färdigvarulagren inom verkstadsindustrin samt handelns lager av&lt;br&gt;varor som ökade. Däremot har industrins insatsvarulager minskat&lt;br&gt;avsevärt. Neddragningen av insatsvarulagren väntas fortsätta under resten&lt;br&gt;av året samtidigt som färdigvarulagren i viss mån justeras ned. Totalt sett&lt;br&gt;väntas en viss lageruppbyggnad under 1990. Denna blir dock inte lika&lt;br&gt;stor som under 1989 varför lagren ger ett svagt negativt bidrag till BNP-&lt;br&gt;tillväxten. Man bör dock notera att nationalräkenskaperna för 1989 lagt&lt;br&gt;en korrektionspost på 1,4 miljarder under lagerposten. Exkluderat för&lt;br&gt;denna väntas lageruppbyggnaden 1990 bli ungefär densamma som för&lt;br&gt;1989.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Offentlig sektor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick 1989 till ca 62&lt;br&gt;miljarder kr. motsvarande 5% av BNP. Det är en förbättring sedan 1982&lt;br&gt;med över 100 miljarder kr. eller med 12 procentenheter av BNP.&lt;br&gt;Skattekvoten (skatterna och avgifternas andel av BNP) steg mellan 1982&lt;br&gt;och 1989 med drygt 7 procentenheter medan utgifternas andel av BNP&lt;br&gt;minskade med ca 6 procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I år väntas en viss försvagning av den offentliga sektoms finanser. Det&lt;br&gt;finansiella sparandet beräknas till 50 miljarder kr. eller 3,7% av BNP.&lt;br&gt;För 1991 beräknas det finansiella sparandet gå ned till motsvarande 2,5 %&lt;br&gt;av BNP, se tabell 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I år stiger utgiftskvoten med drygt 1 procentenhet, främst till följd av Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;att kostnaderna för den offentliga konsumtionen ökar kraftigt på grund Bilaga 1&lt;br&gt;av de höga löneavtalen på det offentliga området, medan skattekvoten blir&lt;br&gt;i stort sett oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 11 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Löpande priser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förändring, %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989 &amp;nbsp;&amp;nbsp;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.l&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt. 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alt.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Miljarder kronor&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inkomster&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;803,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;890,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;914,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;927,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skatter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;513,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;571,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;584,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;592,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Social försäkringsavgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;176,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;198,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;203,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;207,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2^4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga inkomster&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;113,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;120,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;126,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;127,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;742,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;839,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;877,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;889,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Transfereringar till hushåll&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;249,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;278,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;303,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;308,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ränteutgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;67,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;69,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;71,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;72,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga transfereringar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;73,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;84,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;91,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;92,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Konsumtion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;319,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;369,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;372,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;378,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Investeringar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finansiellt sparande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;därav stat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;socialförsäkring&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;41,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kommuner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-9,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-19,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-4,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Procent av BNP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skatter och avgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;56,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;56,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;54,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;55,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;62,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finansiellt sparande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och&lt;br&gt;försäljning av fastigheter och mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1991 sjunker både skatternas och de offentliga utgifternas andel av&lt;br&gt;BNP. Orsakerna bakom detta är främst, dels att en arbetsgivarperiod&lt;br&gt;införs i sjukförsäkringen den 1 juni nästa år, dels att de offentliga&lt;br&gt;myndigheternas inköp fr.o.m. 1991 inte längre kommer att belastas av&lt;br&gt;mervärdeskatt. Inkomster och utgifter minskar lika mycket till följd av&lt;br&gt;dessa förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det stabiliseringspolitiska åtgärdspaket som beslutades av riksdagen i&lt;br&gt;juni 1989 bidrar till den offentliga sektorns sparande med drygt 10&lt;br&gt;miljarder kr. för kalenderåret 1990. Bland åtgärderna ingick en&lt;br&gt;arbetsmiljöavgift och ett tillfälligt obligatoriskt sparande under perioden&lt;br&gt;1 september 1989 - 31 december 1990. Detta sparande som beräknas&lt;br&gt;uppgå till ca 10 miljarder kr. inräknas emellertid inte i den offentliga&lt;br&gt;sektorns inkomster. De ytterligare ekonomisk-politiska åtgärder som&lt;br&gt;vidtagits i år får sin största effekt först 1991. Den tillfälliga höjningen av&lt;br&gt;mervärdeskatten och den uteblivna förlängningen av föräldraförsäkringen&lt;br&gt;förbättrar den offentliga sektorns finanser, med ca 3 miljarder kr. i år&lt;br&gt;och med 10 miljarder kr. nästa år, jämfört med en situation där dessa&lt;br&gt;åtgärder inte vidtagits. Inkomsterna av arbetsmiljöavgiften bortfaller&lt;br&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett första steg i skattereformen har genomförts i år och det nya Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;skattesystemet träder i kraft 1991. Inkomstbortfallet till följd av Bilaga 1&lt;br&gt;sänkningen av den statliga inkomstskatten och ökade transfereringar till&lt;br&gt;hushållen finansieras fullt ut med höjd indirekt beskattning, huvudsak-&lt;br&gt;ligen i form av breddade baser för mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter.&lt;br&gt;Den kommunala utdebiteringen har höjts med 36 öre i år. För 1991 och&lt;br&gt;1992 råder kommunalt skattestopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens finasiella sparande minskar i år med ca 13 miljarder kr. medan&lt;br&gt;AP-fondens överskott ökar i samma storleksordning. En avgiftsväxling&lt;br&gt;på 2% mellan folkpensionsavgiften och ATP-avgiften genomfördes den&lt;br&gt;1 januari 1990. Därigenom överförs inkomster på ca 12 miljarder kr.&lt;br&gt;från staten till AP-fonden i år. För 1991 beräknas en betydande nedgång&lt;br&gt;av det statliga finansiella överskottet. Det beror främst på att den&lt;br&gt;nedväxling av löneökningstakten som förutses i båda alternativen&lt;br&gt;kombinerat med en kraftig ökning av utbetalningar av kommunalskatte-&lt;br&gt;medel minskar statens skatteinkomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga konsumtionen ökar i volym med drygt 2% i år, därav&lt;br&gt;svarar en kraftig ökning av statliga inköp för 1,5 procentenheter. För&lt;br&gt;1991 och 1992 beräknas konsumtionen öka med ca 0,5% per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala sektorns finansiella sparande beräknas visa ett&lt;br&gt;underskott på nära 20 miljarder kr. i år. År 1991 och 1992 förbättras&lt;br&gt;kommunernas ekonomiska situation trots det kommunala skattestoppet.&lt;br&gt;Skatteinkomsterna ökar kraftigt samtidigt som kostnadsutvecklingen&lt;br&gt;beräknas avta. Det finansiella underskottet kvarstår dock 1991. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund beräknas den kommunala konsumtionen stiga med 1 %&lt;br&gt;1991 och 1,5% 1992 i alternativ 1. 1 alternativ 2 väntas konsumtionsök-&lt;br&gt;ningen bli 1/2% lägre per år.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Kapitalmarknaden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den pågående krisen vid Persiska viken har under hösten bidragit till en&lt;br&gt;pessimistisk stämning på de internationella kapitalmarknaderna. Stigande&lt;br&gt;oljepriser har medfört högre inflationsförväntningar samtidigt som&lt;br&gt;tillväxtprognosema reviderats ned. Den ökade osäkerheten har lett till att&lt;br&gt;placerare sålt ut obligationer och aktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligationsräntorna har stigit med närmare en procentenhet. För&lt;br&gt;räntepapper med kortare löptid har ränteuppgången varit mindre.&lt;br&gt;Undantaget är Japan där penningpolitiken stramats åt ytterligare. Sett&lt;br&gt;över en längre tidsperiod har räntorna i Förenta staterna stigit betydligt&lt;br&gt;mindre än i omvärlden. Räntenivån i Förenta staterna är f.n. lägre än i&lt;br&gt;Japan. De internationella kapitalflödena har därigenom i viss utsträckning&lt;br&gt;sökt sig från Förenta staterna, med resultatet att den amerikanska dollarn&lt;br&gt;successivt försvagats. I Förbundsrepubliken Tyskland förstärks oron över&lt;br&gt;de verkliga kostnaderna av sammanslagningen med f.d. Tyska Demokra-&lt;br&gt;tiska Republiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktiekurserna på de stora aktiebörserna, New York, Tokyo, London&lt;br&gt;och Frankfurt, har i genomsnitt fallit med i storleksordningen 20 procent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under augusti och september. Den största nedgången har registrerats i Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;Tokyo och Frankfurt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella händelseutvecklingen har medfört att vårens och&lt;br&gt;sommarens kursåterhämtning på de svenska ränte- och aktiemarknaderna&lt;br&gt;har hejdats, och förbytts i nya kursnedgångar. Aktiemarknaden har&lt;br&gt;vidkänts den största nedgången. I genomsnitt har aktiekurserna fallit med&lt;br&gt;närmare 30 procent under augusti och september. En viss återhämtning&lt;br&gt;ägde dock rum under de första dagarna i oktober. Nedgången på&lt;br&gt;Stockholmsbörsen har varit större än på flertalet andra börser. Förutom&lt;br&gt;Irak-Kuwaitkonflikten har de svenska aktieplacerama reviderat ned de&lt;br&gt;svenska företagens vinstutsikter för de närmaste åren samt reagerat&lt;br&gt;negativt på turbulensen kring finansbolagen vid månadsskiftet september-&lt;br&gt;oktober.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 5 Ränteutvecklingen 1989-1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enkla årsräntor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Procent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;| Statsskuldväxlar fr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsobli&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0339/prop_199091__39-6.png" style="width:262pt;height:98pt;"/&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anm.: 6 månaders statsskuldväxlar, 5 åriga statsobligationer och 6 månaders korgvägd&lt;br&gt;euroränta. Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 28 sept. 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den svenska marknaden har räntorna stigit med ca 0,75 procenten-&lt;br&gt;heter. Till skillnad från utlandet har även de korta räntoma stigit&lt;br&gt;betydligt. Under augusti registrerades ett betydande valutautflöde,&lt;br&gt;uppgående till 6,4 miljarder kr. varvid kronan försvagades gentemot&lt;br&gt;valutakursindex. Valutaflödena stabiliserades efter att räntedifferensen&lt;br&gt;mellan statsskuldsväxelräntan med sex månaders löptid och korgräntan&lt;br&gt;med samma löptid vidgades med en halv procentenhet till drygt tre&lt;br&gt;procentenheter. Dagslåneräntan har inte ändrat sig under sommaren och&lt;br&gt;hösten. Den största uppgången har i stället registrerats för värdepapper&lt;br&gt;med en löptid mellan ett och två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett omfattande kapitalutflöde genereras av det växande bytesbalans-&lt;br&gt;underskottet, köp av utländska aktier samt direktinvesteringar i utländska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;industriföretag och fastigheter. Detta utflöde har uppvägts av utlandets&lt;br&gt;köp av svenska kronpapper och en betydande privat upplåning utomlands.&lt;br&gt;Under de senaste tolv månaderna t.o.m. juli uppgick inflödet från dessa&lt;br&gt;poster i kapitalbalansen till 194 miljarder kr. jämfört med 87 miljarder&lt;br&gt;kr. för motsvarande period år 1989. Totalt har ett valutainflöde på ca 25&lt;br&gt;miljarder kr. registrerats under årets nio första månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 6 Börsutvecklingen i Stockholm och New York 1989-1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Index v 1/90 = 100&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0339/prop_199091__39-7.png" style="width:280pt;height:174pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Anm.: Ultimo vecka. Sista observationen avser 28 sept. 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållens agerande under 1990 karaktäriseras av ökad försiktighet,&lt;br&gt;vilket bl.a uttryckts i en dämpad kreditexpansion. Under de senaste tolv&lt;br&gt;månaderna t.o.m. augusti har nettoutlåningen från banker och bostadsin-&lt;br&gt;stitut ökat med 48 miljarder kr. Motsvarande ökningstal under åren 1988&lt;br&gt;och 1989 var 88 respektive 58 miljarder kr. Den utestående lånestocken&lt;br&gt;uppgick per den sista augusti till 580 miljarder. De stigande räntorna&lt;br&gt;under året och effekterna av skattereformen, med bl.a. lägre kapitalin-&lt;br&gt;komstskatt och åtföljande ytterligare avdragsbegränsningar för skuldräntor&lt;br&gt;medför att många hushåll väljer att amortera sina lån. Den processen&lt;br&gt;kommer sannolikt att fortgå under de närmaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Prop. 1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden över&lt;br&gt;Långtidsutredningen 1990&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissyttranden över Långtidsutredningen 1990 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Pro&lt;sub&gt;P&lt;/sub&gt;.i990/9i:39&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långtidsutredningen 1990 (LU 90) publicerades i mars 1990. Utrednin-&lt;br&gt;gen består av en huvudrapport (SOU 1990:14) och 26 bilagor. Huvudrap-&lt;br&gt;porten har utarbetats inom finansdepartementets strukturpolitiska enhet.&lt;br&gt;Bilagorna har genomgående utarbetats av myndigheter eller författare,&lt;br&gt;som självständigt ansvarar för de bedömningar som görs. Bilagorna har&lt;br&gt;således en oberoende ställning i förhållande till huvudrapporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens huvudrapport har remissbehandlats. En förteckning över&lt;br&gt;de myndigheter, institutioner och organisationer som inkommit med&lt;br&gt;yttranden återfinns i ett appendix till denna sammanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 det följande presenteras en sammanfattning av remissyttrandena. Med&lt;br&gt;hänsyn till att utredningen täcker ett vitt område och att remissinstanserna&lt;br&gt;lämnat en mångfald synpunkter har det inte varit möjligt att ge en&lt;br&gt;fullständig översikt av remissinstansernas åsikter. Ambitionen har fått&lt;br&gt;inskränka sig till att lyfta fram några av de centrala tankarna i remissva-&lt;br&gt;ren. De ställningstaganden regeringen gjort med anledning av långtidsut-&lt;br&gt;redningen och remissvaren redovisas i propositionens huvudtext.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utredningens uppläggning och metod&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i riksbanken anser att den förändrade ansatsen i långtidsut-&lt;br&gt;redningen 1990 gentemot dess föregångare - från kravanalys till&lt;br&gt;beskrivning av den framtida utvecklingen - är lovvärd. Om kalkylerna&lt;br&gt;baseras på realistiska beteendeantaganden kan de användas som grund för&lt;br&gt;en analys av den ekonomiska politikens inriktning. Fullmäktige framhål-&lt;br&gt;ler att utredningen innehåller en omfattande och ambitiös diskussion av&lt;br&gt;olika strukturella problem som är knutna till bl.a. lönebildningen,&lt;br&gt;sparandet, skatterna och den offentliga sektorn. Det saknas emellertid en&lt;br&gt;tydlig koppling till kalkylerna över de närmaste årens utveckling liksom&lt;br&gt;en diskussion av den ekonomiska politikens roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LU 90 skiljer sig från tidigare långtidsutredningar då den tar upp&lt;br&gt;frågor rörande konflikten mellan ekonomisk utveckling och andra&lt;br&gt;välfärdsmått som t.ex. god miljö. Tjänstemännens Centralorganisation&lt;br&gt;(TCO) är positiv till denna förändring. Införandet av begreppet national-&lt;br&gt;förmögenhet i debatten kan ge möjlighet att kvantifiera kostnader av&lt;br&gt;ingrepp i miljö och natur och ställa dessa kostnader mot intäkter av olika&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO är liksom flera andra remissinstanser kritisk till att inte alla&lt;br&gt;bilagor och det bakgrundsmaterial på vilket utredningen baseras gjorts&lt;br&gt;tillgängliga före remisstidens utgång. Denna omständighet har gjort det&lt;br&gt;svårt för remissinstanserna att ta ställning till analyserna på flera viktiga&lt;br&gt;områden. TCO anser det vidare otillfredsställande att de fackliga&lt;br&gt;organisationerna inte beretts möjlighet att delta eller följa framtagandet&lt;br&gt;av underlaget för LU 90. Organisationen anser att de fackliga organi-&lt;br&gt;sationerna vid framtida långtidsutredningar skall ges denna möjlighet på&lt;br&gt;för dem centrala politikområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens energiverk noterar att långtidsutredningen under senare tid Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;ändrat arbetsinriktning åt den mer problemorienterade analysen i Bilaga 2&lt;br&gt;förhållande till de tidigare utredningarnas detaljerade beskrivningar av&lt;br&gt;ekonomiska utvecklingsförlopp i det svenska samhället. Att långtidsutred-&lt;br&gt;ningen koncentrerar sina insatser på att gå igenom och analysera de&lt;br&gt;strukturella problem i ekonomin och de utvecklingstendenser som kan&lt;br&gt;skönjas med hänsyn till den förda ekonomiska politiken är en enligt&lt;br&gt;verket önskad utveckling. Verket påpekar att långtidsutredningen&lt;br&gt;därutöver fyller ytterligare en viktig funktion, nämligen att deras resultat&lt;br&gt;utgör en välbehövlig gemensam bas i analysarbetet inom det övriga&lt;br&gt;utredningsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns behov av den typ av ekonomisk-politiska analyser som&lt;br&gt;långtidsutredningen representerar, konstaterar Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen (SAF). SAF påpekar dock att samhällsekonomiska bedöm-&lt;br&gt;ningar ofta rymmer värderingsfrågor. Det finns ett objektivitetsproblem&lt;br&gt;kring vilken en omfattande litteratur förekommer. SAF gör självfallet sin&lt;br&gt;granskning av LU 90 utifrån ett näringslivsperspektiv. För finansdeparte-&lt;br&gt;mentet, som ansvarar för långtidsutredningsarbetet, gäller också ett&lt;br&gt;partsförhållande. Till en betydande del är en långtidsutredning en&lt;br&gt;utvärdering av den ekonomiska politik som finansdepartementet haft&lt;br&gt;ansvar för. LU 90s partsförhållande återspeglas enligt SAFs bedömning&lt;br&gt;såväl i utvärderingen av den hittillsvarande ekonomiska utvecklingen som&lt;br&gt;i analysen av den svenska ekonomins problem inför framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SAFs uppfattning finns det anledning att inför framtida&lt;br&gt;långtidsutredningar pröva möjligheten att ge LU-arbetet en friare ställning&lt;br&gt;i förhållande till finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen anser att långtidsutredningen 1990 liksom&lt;br&gt;flera av dess föregångare inte kan tillmätas någon större betydelse. Enligt&lt;br&gt;bankföreningens mening borde arbetet med långtidsutredningarna mera&lt;br&gt;inriktas på att analysera och motivera vilka konkreta åtgärder som behövs&lt;br&gt;i den ekonomiska politiken för att de uppställda målen skall uppnås.&lt;br&gt;Bankföreningen upprepar sitt förslag från tidigare remissyttranden att låta&lt;br&gt;långtidsutredningen utföras av ett fristående organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbund anser att finansdepartementets långtidsutred-&lt;br&gt;ningar genomgående har varit av hög kvalitet. Att döma av deras&lt;br&gt;massmediala effekter har de varit av stor relevans för den samhälls-&lt;br&gt;ekonomiska debatten i Sverige. De har med tiden blivit oerhört omfatt-&lt;br&gt;ande och därmed har de, enligt Industriförbundet, tyvärr också blivit mer&lt;br&gt;svåröverskådliga. Kopplingen mellan delutredningar och planerings/-&lt;br&gt;prognosmodeller är inte heller glasklar. Förbundet har i kommentarer till&lt;br&gt;tidigare långtidsutredningar föreslagit att de traditionella planeringsmodel-&lt;br&gt;lema överges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om ekonomin inte går att styra på det sätt som tidigare genera-&lt;br&gt;tioner av politiker tänkt sig behöver den då och då genomlysas, anser&lt;br&gt;förbundet. Därför borde långtidsutredningarna ha en fortsatt stor roll i&lt;br&gt;den svenska debatten. Enligt förbundets mening bör de dock koncentrera&lt;br&gt;analysen till ett mindre antal huvudproblem och anpassa modellerna till&lt;br&gt;dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens arbetsgivarverk saknar en ingående behandling av arbets- Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;marknaden och personalpolitiska frågor i LU 90. Det vore önskvärt att Bilaga 2&lt;br&gt;dessa områden belystes i särskilda bilagor till kommande långtids-&lt;br&gt;utredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I LU 90 har en tyngdpunktförskjutning skett från detaljerade kalkyler&lt;br&gt;till bredare analyser av olika strukturella problem i den svenska&lt;br&gt;ekonomin. Svenska Kommunförbundets styrelse menar att denna för-&lt;br&gt;ändrade inriktning är konstruktiv. Valen av problemområden är relevanta.&lt;br&gt;Metoden att arbeta med många fristående bilagor ger möjlighet till&lt;br&gt;fördjupningar och till att olika perspektiv kan göra sig gällande. Styrelsen&lt;br&gt;är dock kritisk till att den offentliga sektorn i huvudbetänkandet&lt;br&gt;huvudsakligen redovisas utan nedbrytning på sektorer. Målkonflikterna&lt;br&gt;och de krav och restriktioner som kommunerna står inför under 1990-&lt;br&gt;talet suddas ut i beskrivningen i huvudbetänkandet, när den offentliga&lt;br&gt;sektorn redovisas utan uppdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundets styrelse anser det vara en brist att långtids-&lt;br&gt;utredningen inte närmare behandlar utvecklingen på regional nivå.&lt;br&gt;Styrelsen påpekar att de insatser som behövs för att uppnå regional&lt;br&gt;balans även kan påverka kalkylerna för samhällsekonomin som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) saknar ett&lt;br&gt;rumsligt perspektiv i LUs grundläggande analys. Enligt ERU medför&lt;br&gt;detta en överförenkling av strukturomvandlingens problemställningar.&lt;br&gt;Genom att lyfta fram det regionala perspektivet kan beskrivningarna av&lt;br&gt;olika anpassningskrav fördjupas. Trots att samtliga huvudmodeller som&lt;br&gt;använts i beräkningsarbetet i LU är nya har den geografiska fördelnings-&lt;br&gt;problematiken inte inkluderats. Konsekvensen av att inte integrera den&lt;br&gt;rumsliga dynamiken i de sammanhållna kalkylerna för den svenska&lt;br&gt;ekonomin blir enligt ERU att resultaten präglas av en bristande realism.&lt;br&gt;Den tillväxtpotential som beräknas över- eller underskattas när inte&lt;br&gt;regionala balansmål ingår i restriktionssystemet för strukturom-&lt;br&gt;vand 1 i ngsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiska centralbyrån (SCB) anser att hanteringen av statistiken skett&lt;br&gt;på ett korrekt och relevant sätt i LU 90. Utredningen präglas av&lt;br&gt;varsamhet och ödmjukhet vid behandlingen av det statistiska materialet.&lt;br&gt;Den är för övrigt välgörande fri från tvärsäkra bedömningar och&lt;br&gt;slutsatser. 1 stället framhåller SCB att det på flera ställen förekommer&lt;br&gt;reservationer för osäkerhet i grunddata och kalkyler bl.a. till följd av&lt;br&gt;olika brister som av naturliga skäl förekommer i ett så omfattande och&lt;br&gt;ofta komplicerat statistiskt material som det här är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för teknisk utveckling (STU) anser att bedömningar av svensk&lt;br&gt;ekonomis framtidsutsikter utöver en analys av vår konkurrensförmåga i&lt;br&gt;nuläget även måste baseras på analyser av vår förmåga att anpassa oss&lt;br&gt;till snabbt föränderliga omvärldsförutsättningar. STU framhåller att det&lt;br&gt;inom den forskningstradition som brukar benämnas evolutionär teori eller&lt;br&gt;&amp;quot;industrial dynamics&amp;quot; i dag finns en omfattande kunskapsmassa som kan&lt;br&gt;läggas till grund för sådana analyser av svensk industris anpassnings-&lt;br&gt;förmåga. De centrala resultat som föreligger inom denna forskningstradi-&lt;br&gt;tion har viktiga konsekvenser inte minst för kopplingen mellan ekono-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;misk politik, industri- och forskningspolitik. Enligt STU understryker Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;dessa resultat behovet av en vidgad analys i kommande långtidsutred- Bilaga 2&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länstyrelsen i Jämtlands län anser att långtidsutredningen 1990 utgör&lt;br&gt;ett intressant och värdefullt underlag även för den regionala planeringen.&lt;br&gt;Länsstyrelsen framhåller att det vore önskvärt att regionalpolitiska&lt;br&gt;frågeställningar integrerades i LUs diskussioner och bedömningar i högre&lt;br&gt;utsträckning än i dag. Syftet skulle vara att dels åstadkomma ett större&lt;br&gt;hänsynstagande till regionala fördelningsfrågor vid utformandet av den&lt;br&gt;ekonomiska politiken, dels att utredningen skulle kunna tjäna som ett mer&lt;br&gt;direkt planeringsunderlag för sektorpolitik och regional utvecklings-&lt;br&gt;planering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ekonomisk-politiska mål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO) framhåller att den ekonomiska&lt;br&gt;politiken ytterst syftar till att ge medborgarna en hög välfärd. Hittills har&lt;br&gt;dock inte detta övergripande mål formulerats i ett entydigt och mätbart&lt;br&gt;begrepp. I tidigare långtidsutredningar har välfärdsmålet angetts i ett&lt;br&gt;antal delmål som varken är sidoordnade eller oberoende av varandra. De&lt;br&gt;av tradition uppsatta delmålen har varit full sysselsättning, hög eko-&lt;br&gt;nomisk tillväxt, fast penningvärde, jämn fördelning av levnadsstandarden,&lt;br&gt;regional balans och jämvikt i bytesbalansen. LO har vid flera tillfallen&lt;br&gt;hävdat att de av tradition uppsatta delmålen inte direkt är relaterade till&lt;br&gt;ett övergripande väl färdsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO noterar att det inte finns samma anledning till kritik av den nu&lt;br&gt;presenterade långtidsutredningen. I LU 90 har man sökt finna andra&lt;br&gt;kriterier på en framgångsrik ekonomisk politik i ett långsiktigt perspektiv.&lt;br&gt;Det har skett genom att man teoretiskt definierat nationalförmögenheten&lt;br&gt;som ett mer adekvat och övergripande välfärdsmått. LO konstaterar att&lt;br&gt;det enbart är inkomstfördelningsmålen som inte ryms i en målformulering&lt;br&gt;i national förmögenhetstermer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO konstaterar vidare att LU 90 av praktiska skäl valt att behålla de&lt;br&gt;traditionella delmålen i sina analyser p.g.a. svårigheten att direkt mäta&lt;br&gt;storleken på nationalförmögenheten. LO kritiserar LU 90 för att, som&lt;br&gt;man anser, ange prisstabilitet som det övergripande målet för den&lt;br&gt;ekonomiska politiken. I stället bör penning- och valutapolitiken, vid sidan&lt;br&gt;av uppgiften att stabilisera valutakursen, syfta till en lågräntepolitik som&lt;br&gt;skapar drivkrafter för investeringar och ekonomisk omvandling samt&lt;br&gt;begränsar kapitalavkastningen i ekonomin. Arbetarrörelsen har av&lt;br&gt;tradition satt full sysselsättning, hög ekonomisk tillväxt och rättvis&lt;br&gt;fördelning som de främsta ekonomisk-politiska målen. Av dessa har den&lt;br&gt;fulla sysselsättningen varit det prioriterade målet, både på kort och lång&lt;br&gt;sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för Tjänstemännens Centralorganisation är målet om full&lt;br&gt;sysselsättning centralt. Måluppfyllelsen kan dock enligt TCO inte enkelt&lt;br&gt;mätas med andelen sysselsatta respektive arbetslösa i befolkningen. Det&lt;br&gt;är istället nödvändigt att tillämpa ett mycket vidare begrepp där hänsyn&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tas till all ofrivillig utestängning från arbetsmarknaden. Enligt TCO är Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;det stora antalet förtidspensionerade, deltidsarbetslösa eller på annat sätt Bilaga 2&lt;br&gt;utestängda från arbetsmarknaden inte förenligt med målet full syssel-&lt;br&gt;sättning, lika lite som en betydande undersysselsättning bland flyktingar.&lt;br&gt;Sysselsättningspolitiken kan därför inte begränsas till de traditionella&lt;br&gt;ekonomisk-politiska medlen utan måste omfatta hela det arbetsliv som&lt;br&gt;genererar utslagning och arbetslöshet. TCO saknar denna analys i LU 90&lt;br&gt;och anser att detta måste bli en av 1990-talets viktigaste frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen välkomnar den ändrade målformulering som årets&lt;br&gt;långtidsutredning redovisar. I denna ges begrepp som national-&lt;br&gt;förmögenhet, naturresurser, hälso- och kunskapskapital en betydande vikt&lt;br&gt;samtidigt som de traditionella målen som tillväxt och externbalans tonas&lt;br&gt;ned. Socialstyrelsen påpekar att stora delar av styrelsens arbets- och&lt;br&gt;bevakningsområde inom socialsektorn i korthet kan definieras som att&lt;br&gt;bibehålla och helst öka det mänskliga kapitalet i termer som hälsa och&lt;br&gt;välfärd. Områden som befolkningens hälsostandard, barn och ungdomars&lt;br&gt;uppväxtvillkor och de äldres och handikappades levnadsförhållanden kan&lt;br&gt;svårligen förstås eller åtgärdas utan ett mycket långsiktigt, tillgångs-&lt;br&gt;baserat perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen är dock kritisk mot att denna ändrade syn i så liten grad&lt;br&gt;påverkat de traditionella modellbaserade makroekonomiska beräkningar&lt;br&gt;som fortfarande utgör långtidsutredningens kärna. Enligt socialstyrelsens&lt;br&gt;mening kan man också ifrågasätta LU:s uppfattning att vi i dag saknar&lt;br&gt;empiriskt underlag för att göra en samlad bedömning av hur välfärden&lt;br&gt;utvecklats under 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den ekonomiska politikens inriktning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation konstaterar att utrymmet för en&lt;br&gt;nationell stabiliseringspolitik begränsas av det ökade internationella&lt;br&gt;beroendet. I en ekonomi där produktionsresurserna är lättrörliga över&lt;br&gt;gränserna går det inte att i väsentlig grad skilja sig från omvärlden.&lt;br&gt;Enligt TCO är det därför nödvändigt att statsmakten för en ekonomisk&lt;br&gt;politik som underlättar en anpassning av löneökningstakten till om-&lt;br&gt;världen. En stram finanspolitik måste kombineras med utbuds-&lt;br&gt;stimulerande åtgärder i syfte att dämpa överhettning där den uppstår.&lt;br&gt;Politiken måste garantera ett utbud av välutbildad arbetskraft till&lt;br&gt;ekonomins trånga sektioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett väsentligt inslag i en politik för att få ner kostnadsöknings-&lt;br&gt;takten framhåller TCO fasta normer i den svenska växelkurspolitiken.&lt;br&gt;Det måste bli helt klart för företag, förvaltningar och arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter att framtida mer eller mindre automatiska växelkursjusteringar inte&lt;br&gt;kommer att &amp;quot;ta hand om” en alltför snabb kostnadsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige fastslår att den ekonomiska politiken&lt;br&gt;behöver normer. Sverige bör i första hand utveckla egna trovärdiga&lt;br&gt;normer för den ekonomiska politiken och inte acceptera de normer som&lt;br&gt;följs i omvärlden. En anslutning till EMS är inte längre aktuell när det&lt;br&gt;nu ombildas till en ekonomisk monetär union. LO kan vidare inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990 91. 1 sand. Sr 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;acceptera att det finns starka maktgrupper utanför demokratisk kontroll&lt;br&gt;som fastlägger den penningpolitiska inriktningen. Därför skall riksbanken&lt;br&gt;vara underställd riksdag och regering och inte fungera som ett oberoende&lt;br&gt;organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en ny ram för den ekonomiska politiken vill LO särskilt peka på tre&lt;br&gt;områden. För det första måste det strukturella underskottet i bytes-&lt;br&gt;balansen hävas genom att sparandet ökar i ATP-systemet. LO menar att&lt;br&gt;underskottet i bytesbalansen långsiktigt främst kan förklaras med att&lt;br&gt;hushållen i en utbyggd välfärdsstat får för lite drivkrafter att spara. Då&lt;br&gt;måste ATP-systemet utformas så att det bidrar till ett väsentligt ökat&lt;br&gt;sparande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra anser LO att den ekonomiska politiken måste läggas om&lt;br&gt;så att den stimulerar produktiviteten. Det kan ske genom åtgärder som&lt;br&gt;gör att marknaderna fungerar effektivare, dvs. fördelningen av resurser&lt;br&gt;mellan arbetsplatser sker mer effektivt och krav ställs på ökad resurs-&lt;br&gt;användning. LO framhåller vidare att en ökad produktivitet också kan&lt;br&gt;komma till stånd genom utveckling av arbetsplatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tredje området LO framhåller gäller lönebildningen. LO anser att&lt;br&gt;den fungerar bättre än i de flesta länder, men att det skulle gå att&lt;br&gt;förbättra den genom samordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i riksbanken anser att en stram budget- och finanspolitik&lt;br&gt;och strukturella reformer som ökar sparandet och det totala utbudet är en&lt;br&gt;förutsättning för att dämpa inflationsförväntningarna och påskynda&lt;br&gt;anpassningen. Detta skulle också ge en bättre arbetsfördelning mellan&lt;br&gt;penning- och finanspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige framhåller att den fasta växelkursen utgör en hörnsten i&lt;br&gt;den ekonomiska politiken. Den fungerar som ett ekonomisk-politiskt&lt;br&gt;ankare som syftar till att hålla Sveriges pris- och löneutveckling i linje&lt;br&gt;med omvärlden, vilket också framhålls i LU 90. Att ge avkall på den&lt;br&gt;fasta växelkurspolitiken skulle inte lösa problemen i svensk ekonomi. Det&lt;br&gt;skulle tvärtom underminera förutsättningarna för att komma till rätta med&lt;br&gt;obalanserna. En växelkursjustering skulle oundvikligen tolkas som ett&lt;br&gt;tecken på att ett fastkurssystem inte är förenligt med den svenska&lt;br&gt;ekonomins funktionssätt i allmänhet och lönebildningen i synnerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige anser vidare att en fast växelkurs i sin tur förutsätter en&lt;br&gt;konsistent ekonomisk politik, dvs. en politik som är i linje med de&lt;br&gt;långsiktiga målen och som bidrar till att göra växelkursen trovärdig på&lt;br&gt;lång sikt. Det är därför nödvändigt att vidta åtgärder som riktar sig mot&lt;br&gt;de strukturella problem som ligger bakom den höga inflationstakten och&lt;br&gt;låga tillväxttakten. Det innebär också att stabiliseringspolitiken måste&lt;br&gt;utformas i ett långsiktigt perspektiv så att den bidrar till att förstärka den&lt;br&gt;fasta växelkursens trovärdighet. Fullmäktige anser att en svensk EMS-&lt;br&gt;anknytning skulle kunna ge positiva effekter och stärka tilltron till den&lt;br&gt;fasta växelkursen, men påpekar att varken formella eller informella&lt;br&gt;bindningar är tillräckliga. Även i Sverige måste åtagandena kombineras&lt;br&gt;med kraftfulla och uthålliga ekonomisk-politiska åtgärder inriktade på&lt;br&gt;inflationsproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i riksgäldskontoret konstaterar att den ökade integrationen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har betydelse för hur penningpolitiken utformas. Dessa förändringar Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;understryker att Sverige är en liten öppen ekonomi i vilken endast ett mål Bilaga 2&lt;br&gt;kan sättas för penningpolitiken, exempelvis penningmängden, räntan eller&lt;br&gt;växelkursen. LU 90 anser att fast växelkurs är en lämplig målvariabel för&lt;br&gt;en liten utrikeshandelsberoende ekonomi som den svenska. Fullmäktige&lt;br&gt;i riksgäldskontoret delar denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldsfullmäktige anser vidare att det kan finnas skäl att öka&lt;br&gt;bindningsgraden i växelkursmålet. LU 90 diskuterar olika sätt att uppnå&lt;br&gt;sådana bindningar. Ett sätt är att låta bli att devalvera i ett läge när&lt;br&gt;konkurrenskraften försämras. I stället kan man låta anpassningen ske via&lt;br&gt;fallande efterfrågan och ökande arbetslöshet. Den genomförda valuta-&lt;br&gt;avregleringen kan också betraktas som ett sätt att skapa förtroende för&lt;br&gt;politiken. Denna effekt kan förstärkas genom anslutning till internationellt&lt;br&gt;valutasamarbete, typ EMS. En annan typ av bindning är att ytterligare&lt;br&gt;stärka riksbankens ställning, i enlighet med beslutet under 1989 att&lt;br&gt;förlänga mandatperioden för riksbankschefen. På så vis ökar bankens&lt;br&gt;oberoende gentemot regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i riksgäldskontoret finner att metoden med att konstitu-&lt;br&gt;tionellt underbygga penningpolitiken bör prövas ytterligare. Samtidigt bör&lt;br&gt;dock penningpolitiken definieras till att avse just växelkurspolitiken.&lt;br&gt;Fullmäktige anser att de medel som behövs för att vidmakthålla&lt;br&gt;trovärdigheten i växelkurspolitiken tydligt bör anges. Det är riksgälds-&lt;br&gt;kontorets uppfattning att om man konkretiserar penningpolitiken på detta&lt;br&gt;sätt kan man också lättare definiera vad som inte ingår i den och&lt;br&gt;därigenom dra gränserna bl.a. gentemot statsskuldspolitiken. Trovärdig-&lt;br&gt;heten i växelkurspolitiken skulle därmed öka.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den internationella utvecklingen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sveriges ekonomiska framtid påverkas starkt av landets förhållande till&lt;br&gt;den gemensamma europeiska marknaden. Förhandlingar pågår om ett&lt;br&gt;avtal mellan EG och EFTA-ländema. Enligt Svenska Arbetsgivareföre-&lt;br&gt;ningen måste ett sådant avtal säkerställa att svenska företag och&lt;br&gt;medborgare inte blir diskriminerade i förhållande till företag och&lt;br&gt;medborgare inom EG. Annars kan Sverige inte räkna med att fullt ut få&lt;br&gt;del av tillväxten i Västeuropa. Enligt SAF måste Sverige på sikt bli&lt;br&gt;fullvärdig medlem i EG för att få full nytta av den inre marknaden. Om&lt;br&gt;EFTA-ländema nöjer sig med ett frihandelsavtal med EG kommer de inte&lt;br&gt;nämnvärt att kunna påverka de beslut som fattas inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns Utredningsinstitut (HUI) konstaterar att den ogynnsamma&lt;br&gt;relativa kostnadsutvecklingen naturligtvis är en av de faktorer som drivit&lt;br&gt;fram den kraftiga ökningen av de svenska företagens investeringar i&lt;br&gt;utlandet under senare år. Samtidigt har utlandets intresse för investeringar&lt;br&gt;i Sverige i stort sett stagnerat. Men bakom denna utveckling finns också&lt;br&gt;oklarheter beträffande Sveriges framtida EG-anknytning och beträffande&lt;br&gt;energifrågan. HUI menar att det är viktigt att dessa frågor löses på ett&lt;br&gt;sätt som inte skapar långvarig kapitalflykt från Sverige. Dessutom anser&lt;br&gt;HUI att det är betydelsefullt att den svenska skattelagstiftningen framöver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hamnar i samklang med skattelagstiftningen inom EG. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund noterar att LU 90 betonar att möjligheterna Bilaga 2&lt;br&gt;att bedriva en av omvärlden oberoende strukturpolitik är begränsade.&lt;br&gt;Förbundet framhåller att det också kan gälla så olika åtgärder som&lt;br&gt;kapitalbeskattning, jordbruksreglering och miljöavgifter. Köpmanna-&lt;br&gt;förbundet anser att man måste inta en realistisk och pragmatisk hållning&lt;br&gt;i Europafrågan innebärande så nära förbindelser som möjligt med EG,&lt;br&gt;vilket kan innebära en svensk anslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att internationaliseringen är en&lt;br&gt;central fråga för svenskt jordbruk. Sverige skall enligt LRF delta i den&lt;br&gt;reformprocess som kan bli resultatet av de pågående GATT-förhand-&lt;br&gt;lingama. Ett ensidigt svenskt agerande skulle riskera att rasera det&lt;br&gt;svenska jordbrukets konkurrensförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade ekonomiska integrationen med omvärlden är enligt&lt;br&gt;statskontoret en faktor som ställer krav på högre effektivitet inom den&lt;br&gt;offentliga verksamheten. Dels därför att skattetrycket med all säkerhet&lt;br&gt;måste anpassas nedåt. Dels därför att möjligheterna att föra en oberoende&lt;br&gt;fördelningspolitik begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser att en alltför lite uppmärksammad aspekt av&lt;br&gt;integrationsprocessen i Europa är hur den kommer att påverka den&lt;br&gt;offentliga sektom i Sverige. Verket föreslår fördjupade studier inom detta&lt;br&gt;område. En internationell strukturrationalisering inom den offentliga&lt;br&gt;sektom kan enligt statskontoret förväntas ge upphov till att gemensamma&lt;br&gt;organ bildas. Myndigheterna måste i ökad utsträckning organiseras för&lt;br&gt;att kunna arbeta internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Pris- och löneutvecklingen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i riksbanken anser att långtidsutredningen överskattar&lt;br&gt;flexibiliteten i lönebildningen. Den s.k. Phillipskurvan, som visar&lt;br&gt;sambandet mellan löneökningstakten och arbetslösheten, tyder på att&lt;br&gt;löneanpassningen är assymetnsk. Lönerna ökar snabbt när arbetslösheten&lt;br&gt;minskar, men i perioder av stigande arbetslöshet sker ingen motsvarande&lt;br&gt;dämpning av löneökningstakten. Denna assymetri kan i viss utsträckning&lt;br&gt;förklaras av att reallöneanpassningama under en stor del av den period&lt;br&gt;som utredningen studerat kommit till stånd genom växelkursjusteringar.&lt;br&gt;Detta har ställt mindre krav på anpassning av nominallönema. Genom att&lt;br&gt;detta inte beaktats i analysen menar fullmäktige att långtidsutredningen&lt;br&gt;sannolikt överskattar effekterna på löneutvecklingen av en ökad arbets-&lt;br&gt;löshet. Samtidigt underskattas effekterna av en minskad arbetslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i riksbanken instämmer i utredningens uppfattning att en&lt;br&gt;minskning av överhettningen på arbetsmarknaden är nödvändig för att&lt;br&gt;dämpa inflationstakten. Man påpekar att om den ekonomiska politiken&lt;br&gt;ges en sådan utformning och inriktning att den förmår dämpa inflations-&lt;br&gt;förväntningarna kommer detta att minska kostnaden för att anpassa&lt;br&gt;svensk ekonomi till en lägre inflationstakt. Fullmäktige anser vidare att&lt;br&gt;förhandlingssystemets betydelse för lönebildningen sett ur makro-&lt;br&gt;perspektiv inte bör överbetonas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att fastställa det kvantitativa sambandet mellan arbets- Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;marknadsläge och löneökningar förlitar sig LU 90 på s.k. reallöne- Bilaga 2&lt;br&gt;ekvationer. Statens arbetsgivarverk (SAV) framhåller att sådana modeller&lt;br&gt;vilar på ett bättre teoretiskt underlag än de traditionella Phillips-&lt;br&gt;kurvemodellema. Det är emellertid inte oproblematiskt att övergå från en&lt;br&gt;modell över reallönens eller löneandelens bestämning till en modell över&lt;br&gt;de nominella löneökningarna. Reallönen bestäms nämligen lika mycket&lt;br&gt;av prisökningarna som av löneökningarna. SAV påpekar att den modell&lt;br&gt;LU 90 förlitar sig på inte gör någon klar skillnad mellan dessa två&lt;br&gt;bestämningskomponenter. Enligt SAV kan detta starkt ifrågasättas, när&lt;br&gt;lönenivån i praktiken är stel nedåt. SAV delar följaktligen inte LUs syn&lt;br&gt;på hur snabbt löneökningarna kan dämpas vid en tämligen begränsad&lt;br&gt;uppgång i arbetslösheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAV eftersträvar på det statliga området en decentraliserad, verk-&lt;br&gt;samhetsrelaterd lönesättning. Verket anser det väsentligt att de centrala&lt;br&gt;avtalen stöder och inte hindrar en sådan utveckling. SAV delar LUs&lt;br&gt;allmänna skepsis till inkomstpolitiska åtgärder. De kan slå ojämnt och&lt;br&gt;tenderar att hindra en verksamhetsrelaterad lönesättning på de områden&lt;br&gt;där åtgärderna får effekt. Det statliga området är av naturliga skäl särskilt&lt;br&gt;utsatt och riskerar att förlora i konkurrenskraft på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Landsorganisationen i Sverige kommenterar LU 90s skattningar&lt;br&gt;av sambandet mellan arbetslöshet och löneökning. LO konstaterar att&lt;br&gt;dessa är gjorda i ett lönekostnadsintervall mellan 7 och 20%. LO framför&lt;br&gt;att ingenting säger att sambandet är detsamma vid löneökningar på 4-&lt;br&gt;6%. Dessutom är sambandet skattat för en tidsperiod då det rådde&lt;br&gt;centralt samordnade förhandlingar, vilket ej är fallet i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Handelns Utredningsinstitut är det ett helt orealistiskt samband&lt;br&gt;mellan arbetslöshet och löneökningstakt som presenteras i LU 90. HUI&lt;br&gt;påpekar att det inte stämmer överens med historiska erfarenheter att de&lt;br&gt;svenska löneökningarna vid en arbetslöshet på 2,3% skulle komma ned&lt;br&gt;till 4%. Det som framförallt framstår som märkligt är att lönebildningen&lt;br&gt;i LU behandlas som en kontinuerlig process. HUI anser att det är&lt;br&gt;uppenbart att de institutionella förutsättningarna på detta område medför&lt;br&gt;att processen är diskontinuerlig. I den svenska lönebildningen är ju ett-&lt;br&gt;och fleråriga avtal ett mycket viktigt inslag. HUI framhåller att denna&lt;br&gt;brist på hänsynstagande till de institutionella förutsättningarna kan ha lett&lt;br&gt;till att felaktigheter uppstått i de beräknade sambanden. Det går&lt;br&gt;emellertid inte att säga om detta är huvudförklaringen till det märkliga&lt;br&gt;samband mellan löneökning och arbetslöshet som LU redovisar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en kommentar till LU 90s modellkalkyl konstaterar Svenska Arbets-&lt;br&gt;givareföreningen att arbetskraftskostnadsutvecklingen varit ett kroniskt&lt;br&gt;problem i den svenska ekonomin åtminstone sedan mitten av 1970-talet.&lt;br&gt;Det framstår enligt SAFs bedömning som högst osannolikt att en uppgång&lt;br&gt;av arbetslösheten till några tiondelar över 2% skulle vara tillräcklig för&lt;br&gt;att dra ner takten i lönekostnadsökningama till en för efterkrigs-&lt;br&gt;förhållanden rekordlåg nivå. SAF påpekar att av historisk statistik som&lt;br&gt;redovisas av LU 90 framgår att sedan 1962 har en arbetslöshet på ca 2%&lt;br&gt;aldrig genererat lägre löneökningar än 8 ä 9 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få ner löneökningstakten till omvärldens nivå erfordras enligt Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;SAFs bedömning - förutom en insikt bland löntagarna att för stora Bilaga 2&lt;br&gt;löneökningar ökar arbetslösheten - ett spektrum av åtgärder för att&lt;br&gt;förbättra arbetsmarknadens funktionsförmåga. Bland dessa märks att&lt;br&gt;lönebildningen måste reformeras, att lönedifferentieringen måste öka, att&lt;br&gt;arbetskraftsutbudet måste befrämjas samt att socialförsäkringssystemet&lt;br&gt;måste premiera närvaro. Exempelvis bör karensdagar införas i sjuk-&lt;br&gt;försäkringssystemet .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förhandlingssystemet argumenterar SAF för mer&lt;br&gt;decentraliserade förhandlingar. Genom att skära bort en förhandlingsnivå&lt;br&gt;kan man enligt SAF förväntas bringa ned pris- och löneökningstakten. En&lt;br&gt;mer decentraliserad lönebildning verkar också produktivitetsstimulerande.&lt;br&gt;Den kan därigenom bidra till att förbättra företagens resultat och bredda&lt;br&gt;utrymmet för reallöneökningar för de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Kooperativa förbundet (KF) anser att det inte finns belägg för&lt;br&gt;antagandet i LUs modellkalkyl att löne- och prisökningarna i Sverige&lt;br&gt;skulle sjunka till omvärldens nivå om arbetslösheten ökar till 2,3%. KF&lt;br&gt;påpekar att förbundet i sitt yttrande till LU 87 bl.a. framhöll: &amp;quot;Att komma&lt;br&gt;tillrätta med inflationsproblemet är enligt KFs mening en av de viktigaste&lt;br&gt;uppgifterna för den ekonomiska politiken&amp;quot;. KF har ej funnit anledning att&lt;br&gt;ändra uppfattning på den punkten. Enligt KF behövs det en bred,&lt;br&gt;målmedveten politik för att hålla prisökningarna tillbaka och därmed&lt;br&gt;minska inflationens skadeverkningar. 1 denna politik borde avregleringar&lt;br&gt;och konkurrensbefrämjande åtgärder utgöra viktiga inslag. Prisstopp&lt;br&gt;avvisas som tämligen verkningslöst. Utländsk konkurrens på områden där&lt;br&gt;sådan tidigare inte varit möjlig kan verka kostnadspressande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelserna för allmänna pensionsfonden noterar att den slutsats som&lt;br&gt;kan dras av LUs modellkalkyl är att den svenska ekonomin kan klara&lt;br&gt;samma inflationstakt som omvärlden vid en relativt liten nedgång i&lt;br&gt;efterfrågan på arbetskraft. Nedgången skulle svara mot en obetydlig&lt;br&gt;uppgång av nuvarande arbetslöshet - 2% i Sverige mot 5% eller högre&lt;br&gt;i de flesta andra industriländer. Det samband som LU 90 stöder sig på&lt;br&gt;är den s.k. Phillipskurvan utökad med ytterligare förklaringsfaktorer.&lt;br&gt;Utan närmare specificering nämns i förbigående i LU 90 att hänsyn bl.a.&lt;br&gt;tas till förväntningarna om den framtida inflationstakten. I motsats till LU&lt;br&gt;90s optimistiska bedömningar anser fondstyrelserna att förväntningarna&lt;br&gt;bör tilldelas en negativ roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del av inflationsmekanismen - den s.k. &amp;quot;käminflationen&amp;quot; -&lt;br&gt;har sitt ursprung dels i stabila institutionella förhållanden men också i&lt;br&gt;hushållens inflationsförväntningar. I en långvarig inflationsprocess rör sig&lt;br&gt;&amp;quot;käminflationen&amp;quot; långsamt uppåt, och kan sedan endast långsamt pressas&lt;br&gt;ned. Fondstyrelserna menar att eftersom inflationen i Sverige under en&lt;br&gt;lång tid legat över inflationen i våra viktigaste konkurrentländer kan man&lt;br&gt;misstänka att &amp;quot;käminflationen&amp;quot; hos oss är motsvarande svårare att få bukt&lt;br&gt;med. Vad som krävs för ett &amp;quot;trendbrott&amp;quot; är att inflationsförväntningarna&lt;br&gt;bryts radikalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bryta förväntningarna anser fondstyrelserna att penningpolitiken&lt;br&gt;borde kunna spela en viktig roll. Man pekar på att det i bilaga 5 till LU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90 finna en utförlig argumentation för penningpolitikens inriktning på att Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;upprätthålla en fast växelkurs, som då fungerar som ett nominellt ankare. Bilaga 2&lt;br&gt;Denna typ av resonemang borde enligt fondstyrelserna ha integrerats med&lt;br&gt;huvudbetänkandets analys.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar i sitt remissyttrande att inflations-&lt;br&gt;bekämpningen haft en central roll i den ekonomiska politiken i flera&lt;br&gt;europeiska länder under det senaste årtiondet. Arbetslösheten har använts&lt;br&gt;som ett medel i denna bekämpning. Den kraftiga ökningen av arbets-&lt;br&gt;lösheten har emellertid inte åtföljts av någon tydlig tillbakagång under de&lt;br&gt;senaste årens goda konjunktur. Den slutsats som går att dra utifrån dessa&lt;br&gt;iaktagelser är, enligt arbetsmarknadsstyrelsen, att om arbetslösheten drivs&lt;br&gt;upp till en hög nivå tycks det vara svårt att pressa tillbaka den igen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom arbetsmarknadsstyrelsen pekar Tjänstemännens Central-&lt;br&gt;organisation på erfarenheterna från omvärlden. TCO avvisar ökad&lt;br&gt;arbetslöshet som ett medel i den ekonomiska politiken i syfte att få ner&lt;br&gt;pris- och kostnadsökningar. Problemen i stabiliseringspolitiken handlar&lt;br&gt;om att få ner kostnads- och prisökningarna till en nivå motsvarande&lt;br&gt;omvärldens. TCO delar utredningens uppfattning att en nedväxling av&lt;br&gt;den nominella löneökningstakten underlättas om den sker samordnat och&lt;br&gt;genom centrala förhandlingar och avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundets styrelse ställer sig starkt tveksam till förslaget i&lt;br&gt;LU att skapa ett politiskt sammansatt organ som har det slutliga ansvaret&lt;br&gt;för lönebildningen inom den offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den ekonomiska tillväxten och utvecklingen på 1990-talet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Statistiska centralbyrån påpekar i sitt remissyttrande att det inte framgår&lt;br&gt;av huvudrapporten att långtidsutredningens och SCBs arbetskraftskalkyl -&lt;br&gt;enligt LU-bilaga 6 - i vissa avseenden skiljer sig åt. Bland annat visar&lt;br&gt;SCBs beräkningar att den tillgängliga timvolymen i Sverige kommer att&lt;br&gt;ligga på praktiskt taget samma nivå år 1995 som år 1990, men därefter&lt;br&gt;öka med i genomsnitt 0,4 och 0,5% per år 1995-2000. LU däremot&lt;br&gt;räknar med att timvolymen kommer att öka med 0,7% per år under hela&lt;br&gt;perioden 1990-2000. Skillnaden mellan LUs och SCBs beräkningsresultat&lt;br&gt;beror på skilda bedömningar av de relativa arbetskraftstalens utveckling&lt;br&gt;och arbetstidens utveckling. Vad gäller de relativa arbetskraftstalen har&lt;br&gt;LU för alla åldrar utom 25-54 år och kvinnor i åldern 60-64 år räknat&lt;br&gt;med högre värden än SCB. Skillnaden mellan LUs och SCBs antaganden&lt;br&gt;om årsarbetstiderna beror på skilda bedömningar av skattereformens&lt;br&gt;inverkan på arbetskraftsutbudet. LU räknar med att reformen får som&lt;br&gt;långsiktig effekt att arbetskraftsutbudet stiger med ca 4%. SCBs&lt;br&gt;bedömning är att det är ovisst om reformen överhuvudtaget får någon&lt;br&gt;utbudshöjande effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långtidsutredningen antar att nettomigrationen successivt reduceras&lt;br&gt;från 20 000 personer per år i början av 1990-talet för att vid sekelskiftet&lt;br&gt;uppgå till 10 000 personer. Statens invandrarverk påpekar att den&lt;br&gt;minskning som långtidsutredningen förutsätter innebär en mycket kraftig&lt;br&gt;minskning av asylinvandringen till nivåer från början av 1980-talet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lägre. Mot bakgrund av utvecklingen i omvärlden och dynamiken hos de Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;flyktingrelaterade strömmarna till Sverige framstår prognosen enligt Bilaga 2&lt;br&gt;invandrarverkets bedömning som tilltagen i underkant. Även scenariot&lt;br&gt;med ett överskott på ytterligare 10 000 personer per år måste betraktas&lt;br&gt;som lågt räknat. Invandrarverket konstaterar vidare att utrymmet för&lt;br&gt;arbetskraftsinvandring vid sidan om flyktinginvandringen i vart fåll torde&lt;br&gt;bli starkt begränsat i de angivna scenarierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen menar att LU 90 underskattar den&lt;br&gt;potential i ökat arbetskraftsutbud som finns i de reformer inom bl.a.&lt;br&gt;sjukförsäkrings- och pensionssystemet som är nödvändiga för att förbättra&lt;br&gt;arbetsmarknadens funktionssätt. SAF beräknar att den underliggande&lt;br&gt;potentialen för ökningen av arbetskraftsutbudet under 1990-talet är&lt;br&gt;väsentligt högre än de 9 000 personer per år under 1990-talet som i LU&lt;br&gt;90 beräknas komma från ökat arbetskraftsdeltagande. Den potentiella&lt;br&gt;ökningen skulle enligt SAF kunna komma till stånd genom minskad&lt;br&gt;sjukfrånvaro, färre förtidspensionärer, fler arbetande ålderspensionärer&lt;br&gt;och genom en reformerad offentlig sektor. Den samlade effekten skulle&lt;br&gt;röra sig om ca 50 000 personer per år i genomsnitt under 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF har inga invändningar vad gäller huvuddragen i LU 90s modell-&lt;br&gt;kalkyl för den ekonomiska utvecklingen under perioden 1990-1995. Det&lt;br&gt;framstår som troligt att den svenska konjunkturen kommer att vika under&lt;br&gt;åren 1991-1992. Hur snabbt en vändning uppåt kan komma beror enligt&lt;br&gt;SAFs bedömning i hög grad på den ekonomiska politiken. De frågeställ-&lt;br&gt;ningar som därvid aktualiseras tappas enligt SAFs bedömning delvis bort&lt;br&gt;genom det i LU 90 valda modell förfarandets &amp;quot;tänkbara utvecklings-&lt;br&gt;förlopp”. Förfarandet i tidigare långtidsutredningar med en explicit&lt;br&gt;redovisning av vilka förutsättningar som måste uppfyllas för att realisera&lt;br&gt;angivna samhällsekonomiska mål - t.ex. jämvikt i bytesbalansen - var&lt;br&gt;enligt SAFs mening såväl analytiskt som pedagogiskt mer klarläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 LU 90 finns beräkningar enligt vilka den offentliga konsumtionen&lt;br&gt;ökar som andel av BNP. Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF) anser&lt;br&gt;att man måste ifrågasätta den höga tillväxt i den offentliga konsumtionen&lt;br&gt;som beräkningarna bygger på. 1 utredningen förutsätts vidare att&lt;br&gt;produktiviteten i näringslivet utvecklas mycket starkt under hela 1990-&lt;br&gt;talet, dvs. den ökar med ca 1,9% per år 1990—1995 och därefter med&lt;br&gt;2,3% per år. SFF menar att detta antagande inte är underbyggt i&lt;br&gt;utredningen. Förbundet pekar på att det i kapitel 6, där den ekonomisk-&lt;br&gt;empiriska utgångspunkten diskuteras, snarare finns belägg för att den&lt;br&gt;historiska trenden för produktivitetstillväxten är i avtagande. Statistik från&lt;br&gt;1980-talet ger enligt förbundet vid handen att den årliga tillväxten för&lt;br&gt;produktiviteten i näringslivet varit låg. Undantaget utgör åren efter&lt;br&gt;devalveringen, dvs. 1983 och 1984. Eftersom ingen devalvering är&lt;br&gt;förutsatt i LU 90 är det enligt SFF svårt att förstå hur produktiviteten&lt;br&gt;skall förbättras utan någon fundamental förändring av den ekonomiska&lt;br&gt;politiken. SFF anser snarare att LU 90 underbygger misstanken att&lt;br&gt;produktiviteten under 1990-talet fortsätter att försämras. Detta gäller&lt;br&gt;enligt förbundet särskilt som utredningen antar att den offentliga&lt;br&gt;konsumtionen fortsätter att expandera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under början av detta år har en bild målats upp av att svensk ekonomi Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;skulle befinna sig i en allvarlig kris och att omfattande ekonomisk- Bilaga 2&lt;br&gt;politiska ingrepp är nödvändiga, konstaterar Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation (SACO). SACO anser i likhet med LU att denna bild&lt;br&gt;är överdriven. Organisationen anser att den internationellt sett höga&lt;br&gt;svenska pris- och löneökningstakten visserligen är oroväckande och att&lt;br&gt;en fortsatt hög nominell löneökningstakt skulle leda till en allvarlig&lt;br&gt;försvagning av konkurrenskraften. Skatteomläggningen bör dock kunna&lt;br&gt;bidra till en minskad ökningstakt i och med att marginalskatterna sänks.&lt;br&gt;Finanspolitiken måste enligt SACOs uppfattning medverka till att den&lt;br&gt;svenska inflationstakten anpassas till omvärldens nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO anser vidare att den antagna ökningen av arbetskraftsutbudet&lt;br&gt;fram till år 2000 präglas av en mycket stor osäkerhet. De positiva&lt;br&gt;effekter som skattereformen ger upphov till kan motverkas av andra&lt;br&gt;effekter som följer av bl.a. semesterlagstiftning och föräldraledighets-&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbunds uppfattning om orsakerna till tillväxt-&lt;br&gt;problemen ligger nära den som redovisas i LU 90; produktiviteten,&lt;br&gt;kostnaderna och skattetrycket måste ändras i tillväxtstimulerande riktning.&lt;br&gt;Enligt LU 90 medför miljö- och energipolitiken att tillväxtförutsätt-&lt;br&gt;ningama försämras för den kapitalintensiva basindustrin. Andra delar av&lt;br&gt;näringslivet, och då främst verkstadsindustrin, kommer istället att&lt;br&gt;expandera snabbare till följd av de relativprisförändringar som inträffar&lt;br&gt;i ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekterna av miljö- och energipolitiken kan enligt förbundets mening&lt;br&gt;bli avsevärt mer negativa än enligt LU 90s analys. Konkurrensvillkoren&lt;br&gt;försämras drastiskt för en stor grupp företag, där 40% av hela industrins&lt;br&gt;fasta kapital är placerat. Miljö- och energipolitiken innebär därför också&lt;br&gt;en risk för kapitalförstöring, eftersom en del av det kapital som har&lt;br&gt;investerats blir obsolet i förtid. Om kapitalförstöringen blir omfattande&lt;br&gt;minskar utrymmet för reallöneökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De planerade åtgärderna inom miljö- och energiområdet kommer enligt&lt;br&gt;industriförbundet inte att förbättra de relativa förutsättningarna för övrig&lt;br&gt;industri. Utöver normala omvandlingsproblem anför Industriförbundet två&lt;br&gt;skäl för denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första behöver all industri i Sverige genomgå en snabb&lt;br&gt;produktivitetsökning. Det gäller inte minst de företag som i dag räknas&lt;br&gt;till den icke elintensiva industrin. Under 1990-talet kommer olika&lt;br&gt;teknologier såsom moderna datasystem, robotteknik etc. att kunna&lt;br&gt;kombineras långt bättre än tidigare. Förutom en markant produktivitets-&lt;br&gt;uppgång blir resultatet av detta enligt Industriförbundet också en kraftig&lt;br&gt;uppgång av elkonsumtionen i dessa industrier. Industriförbundet anser att&lt;br&gt;starkt höjda relativpriser för el i Sverige hämmar en sådan utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra konstaterar Industriförbundet att svensk kapitalmarknad&lt;br&gt;oåterkalleligen har vuxit sig in i den internationella. Kapitalet rör sig&lt;br&gt;därför snabbt över gränserna. Därför kan miljö- och energibesluten via&lt;br&gt;allmänt negativa förväntningar om investeringsklimatet i Sverige snabbt&lt;br&gt;få negativa effekter på investeringar i svensk industriproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet blir att såväl utländska som svenska kapitalplacerare, däribland Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;storföretagen själva, i klart högre grad än tidigare placerar sådana medel Bilaga 2&lt;br&gt;i utlandet som normalt skulle hamna i Sverige. Detta påverkar i&lt;br&gt;förlängningen antagligen den högutbildade arbetskraftens benägenhet att&lt;br&gt;ta arbete utanför Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Strukturomvandlingen i näringslivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För framtiden är det enligt Tjänstemännens Centralorganisation viktigt&lt;br&gt;att vi får till stånd en förnyelse av svensk industri så att den blir tekniskt&lt;br&gt;och marknadsmässigt avancerad och kan betala internationellt sett höga&lt;br&gt;och konkurrenskraftiga löner. TCO anser att lönepolitiken kan användas&lt;br&gt;som ett medel att stödja den eftersträvade utvecklingen. Höga löner och&lt;br&gt;solidarisk lönepolitik driver på rationaliseringarna och medverkar&lt;br&gt;därigenom till att höja tekniknivån i produktionen, vilket i sin tur ökar&lt;br&gt;produktiviteten i ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En politik med devalverings- och inflationscykler medför risker för att&lt;br&gt;strukturomvandlingen i ekonomin blir långsammare än annars. Investe-&lt;br&gt;ringsbeslut och beslut om förändringar av produktionen försenas och&lt;br&gt;beslutsfattarna väntar på korrigeringar i konkurrensförhållandet via&lt;br&gt;växelkursförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO vill understryka att målen för skola och utbildning är betydligt&lt;br&gt;vidare än att tillgodose näringslivets och övriga arbetsmarknadens behov.&lt;br&gt;TCO anser det viktigt och nödvändigt att utbildningssektorn inklusive&lt;br&gt;förskola och fritidshem utvecklas i takt med samhällets utveckling eller&lt;br&gt;t.o.m. är pådrivande i vissa avseenden. TCO ställer sig därför avvisande&lt;br&gt;till utredningens tankegångar att begränsa den offentliga utbildningen till&lt;br&gt;att inriktas på &amp;quot;grundläggande baskunskaper och färdighetsträning som&lt;br&gt;inte är branschspecifik eller tidsbunden”, om det med detta avses att den&lt;br&gt;yrkesinriktade utbildningen skall företagsanknytas i högre grad än vad&lt;br&gt;som sker i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO avvisar även det förslag rörande högskolan som finns i LU 90.&lt;br&gt;Förslaget skulle enligt TCO innebära en ytterligare regional polarisering&lt;br&gt;och minska de mindre och medelstora högskolornas möjligheter att utgöra&lt;br&gt;en resurs i strukturomvandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolöverstyrelsen noterar att de förslag till utbilldningrefbrmer för&lt;br&gt;2000-talet som nämns i LU 90 redan i stor utsträckning återfinns i den&lt;br&gt;reformering av gymnasieskolan som förbereds. Modulindelade kursplaner&lt;br&gt;på gymnasiala yrkeslinjer är redan nu ett faktum. De föreslagna mjukare&lt;br&gt;övergångarna mellan de olika skolformerna ligger i linje med de tankar&lt;br&gt;som finns hos SO. En flexibel intagning till första året i grundskolan&lt;br&gt;diskuteras redan i dag. Skolöverstyrelsen vill även kraftfullt understryka&lt;br&gt;att skolans roll är personlighetsutvecklande, yrkesutbildande och&lt;br&gt;medborgarutvecklande. Skolan måste ge eleverna en så pass bred&lt;br&gt;utbildning att möjligheter finns till utveckling mot alternativa yrken och&lt;br&gt;sysselsättningar. Att tillgodose näringslivets krav och behov kan aldrig&lt;br&gt;vara skolans enda mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation vill med kraft understryka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbildningens och forskningens betydelse för samhällsutvecklingen. Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;SACO anser att LU 90 behandlar vikten av en kvalitativ utbildning på ett Bilaga 2&lt;br&gt;förtjänstfullt sätt. LU menar att det är samhällsekonomiskt motiverat med&lt;br&gt;en ökad utbildning och att detta bör uppmärksammas vid utformningen&lt;br&gt;av studiestödssystemen för 1990-talet. SACO påpekar att organisationen&lt;br&gt;varnade för allvarliga brister i det nuvarande studiemedelssystemet innan&lt;br&gt;det infördes 1989. SACO föreslog då en lösning som skulle ha minskat&lt;br&gt;den skuldbörda som nu riskerar hämma rekryteringen till högskolan.&lt;br&gt;Denna varning förefaller i dag ännu mer motiverad, menar SACO,&lt;br&gt;genom de högre lånekostnader som följer med skattereformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige delar LU 90s uppfattning att den&lt;br&gt;näringslivsstruktur som växer fram på 1990-talet ställer stora krav på&lt;br&gt;näringspolitiken. Denna bör vara av generell natur och underlätta&lt;br&gt;ekonomins funktionssätt. LO framhåller satsningar på utbildningssystemet&lt;br&gt;och investeringar i transport och kommunikationer som väsentliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av att näringspolitiken skall bidra till full sysselsättning och&lt;br&gt;fullt resursutnyttjande anser LO att ett program för produktivitets-&lt;br&gt;förbättringar skall utarbetas, att marknaderna bör effektiviseras och att&lt;br&gt;avregleringar skall ske inom banker, försäkringsbolag, livsmedels-&lt;br&gt;produktion och byggnads- och byggmaterialproduktion. Närings- och&lt;br&gt;industripolitiken bör också förstärkas med särskild betoning på infra-&lt;br&gt;strukturen och forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO föreslår vidare att TEKO-stödet avvecklas, att rehabiliterings-&lt;br&gt;utredningens förslag genomförs, att arbetslivsfonden snabbt tas i bruk&lt;br&gt;samt att förslagen från arbetsmiljöfonden genomförs. En differentiering&lt;br&gt;av de sociala avgifterna med hänsyn till arbetsmiljösituationen bör&lt;br&gt;genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt LOs uppfattning är den konkurrensutsatta sektorn ännu inte&lt;br&gt;tillräckligt stor för att Sverige skall klara jämvikt i bytesbalansen vid fullt&lt;br&gt;kapacitetsutnyttjande. LO anser att det behövs en dämpning av efter-&lt;br&gt;frågan i de branscher som växer snabbt och är inriktade på hemma-&lt;br&gt;marknaden. LO finner därför att en investeringsavgift på 30% på&lt;br&gt;byggandet i storstäderna är motiverad. Dessutom bör fastighetsskatten på&lt;br&gt;kontorshus höjas. En avgift på oprioriterat byggande i alla heta regioner&lt;br&gt;är ett annat alternativ. Vidare föreslår LO att en arbetsgivaravgift på&lt;br&gt;20% införs på bank- och finanssektom i syfte att begränsa dess expan-&lt;br&gt;sion. Delar av den offentliga verksamheten bör flyttas från Stockholm.&lt;br&gt;Förhandlingar bör tas upp med t.ex. bankerna om att göra detsamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt statens pris- och konkurrensverk (SPK) föreligger en stor&lt;br&gt;potential för effektivitetsfrämjande strukturförbättringar inom olika delar&lt;br&gt;av den svenska ekonomin. Verket anser att LU 90s bedömning av&lt;br&gt;styrkan i och effekterna av dessa förändringar är alltför försiktigt hållen.&lt;br&gt;Enligt SPKs uppfattning skulle en svensk integration med EGs inre&lt;br&gt;marknad erbjuda utomordentligt betydande vinster vad gäller effek-&lt;br&gt;tivisering och produktionstillväxt inom det svenska näringslivet. SPK&lt;br&gt;hänvisar till en rapport (Baldwin, 1989) där det beräknas att EG-&lt;br&gt;ländemas &amp;quot;extra&amp;quot; BNP-tillväxt, till följd av ett förverkligande av den inre&lt;br&gt;marknaden, kan uppgå till ca 35%. Mot denna bakgrund - och med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsyn till att mer än 50% av den svenska utrikeshandeln sker med Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;länder inom EG-området - torde det vara helt klart att ett svenskt tillträde Bilaga 2&lt;br&gt;till EGs inre marknad kan komma att erbjuda mycket stora möjligheter&lt;br&gt;till ökad effekt i visering och tillväxt inom det svenska näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPK framhåller vidare de möjligheter som erbjuds av en ökad&lt;br&gt;marknadsanpassning av verksamheter som nu är föremål för olika förmer&lt;br&gt;av regleringar. Motsvarande vinster erbjuds genom ökade inslag av&lt;br&gt;konkurrens inom verksamheter som för närvarande utförs inom offentliga&lt;br&gt;monopol. SPK anser att en sådan utveckling antagligen blir oundviklig&lt;br&gt;inom ramen för en fortsatt europeisk integration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De strukturpåverkande förhållandena visar sammantagna på ett&lt;br&gt;utrymme för en påtaglig höjning av effektiviteten i den svenska ekonomin&lt;br&gt;under 1990-talet enligt SPK. Mot denna bakgrund menar verket att det&lt;br&gt;inte ter sig realistiskt att - som görs i LU 90 - förutsätta att den historiskt&lt;br&gt;sett mycket låga produktivitetstillväxt som utmärkte perioden 1974-1988&lt;br&gt;kommer att bli bestående även under 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk anser att långtidsutredningen 1990 bekräftar&lt;br&gt;invandringsfrågomas ställning som centrala framtidsfrågor. Sverige har&lt;br&gt;ett både kort- och långsiktigt behov av tillskott i arbetskraften. Immigra-&lt;br&gt;tionspolitiken bör därför som helhet präglas av långsiktighet och&lt;br&gt;samordning mellan flykting- och arbetskraftsinvandringen. Invandrar-&lt;br&gt;verket framhåller att merparten av invandringen under överskådlig tid&lt;br&gt;sannolikt kommer att bestå av flyktinginvandring och inte av arbets-&lt;br&gt;kraftsinvandring. Samtidigt kommer flyktingarna att vara en betydande&lt;br&gt;resurs på arbetsmarknaden. Detta ställer krav på långsiktiga &amp;quot;investe-&lt;br&gt;ringar&amp;quot; i den samhällsapparat som finns för mottagandet, menar&lt;br&gt;invandrarverket. Särskilt de delar av mottagningen som avser utbildning&lt;br&gt;och arbetsmarknadsåtgärder är, vid sidan av själva utslussningssystemet,&lt;br&gt;av strategisk betydelse för att tillvarata arbetskraften. Utbildning- och&lt;br&gt;arbetsmarknadsåtgärder har också betydelse för invandrarnas möjligheter&lt;br&gt;att deltaga i samhället på jämlika villkor i det längre perspektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund är tveksamt till bedömningen i LU 90 att&lt;br&gt;livsmedelssektorns produktion skulle öka under 1990-talet. Produk-&lt;br&gt;tionsvolymen inom det svenska jordbruket väntas sjunka avsevärt under&lt;br&gt;1990-talet, främst på spannmålsområdet. En neddragning av jordbruks-&lt;br&gt;produktionen ger även återverkningar på produktionen och syssel-&lt;br&gt;sättningen i förädlings- och insatsvaruindustrin, påpekar LRF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF anser vidare att en aktiv regionalpolitik torde vara nödvändig&lt;br&gt;under det kommande decenniet. Enligt LRFs mening är lantbruket i&lt;br&gt;många bygder en förutsättning för sysselsättning och en fungerande&lt;br&gt;infrastruktur. LRF eferlyser en helhetssyn på landsbygdsfrågorna, där&lt;br&gt;bl.a. skatte-, regional- och jordbrukspolitik integreras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen konstaterar att massa- och pappersindustrin påverkas av&lt;br&gt;en omläggning av energi- och miljöpolitiken, vilken medför en kostnads-&lt;br&gt;ökning. Skogsstyrelsen bedömer att en övervältring av kostnadsökningen&lt;br&gt;på skogsbruket genom sänkta virkespriser kommer att påverka skogs-&lt;br&gt;bruket. Det sker på kort sikt genom minskad avverkning, men även på&lt;br&gt;lång sikt genom att mindre resurser avsätts för anläggning och skötsel av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya bestånd. På lång sikt kan detta leda till ett dåligt utnyttjande av Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;landets samlade skogstillgångar. En sådan utveckling är inte acceptabel, Bilaga 2&lt;br&gt;menar skogsstyrelsen, bl.a. mot bakgrund av de övergripande samhälls-&lt;br&gt;målen och de internationellt stigande kraven på uthållighet i produktions-&lt;br&gt;processerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Miljö- och energifrågorna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Statens energiverk konstaterar att långtidsutredningens slutsatser rörande&lt;br&gt;miljö- och enegipolitiken stämmer med de slutsatser som verket kommit&lt;br&gt;fram till såväl i bilaga 21 till LU 90 som i utredningen &amp;quot;Miljöanpassade&lt;br&gt;energiscenarier - Sverige 2015&amp;quot;. Vad som delvis berörs men enligt verket&lt;br&gt;kunde ha konkretiserats i långtidsutredningen är de problem som uppstår&lt;br&gt;vid mätningen av den ekonomiska tillväxten i BNP-sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen är mycket kritisk till den, enligt SAF,&lt;br&gt;uppenbara politiska balansgång som LU 90 ägnat sig åt vad gäller&lt;br&gt;effekterna av en kämkraftsavveckling. Kritiken rör redovisningen av&lt;br&gt;statens energiverks analys av de samhällsekonomiska kostnaderna för en&lt;br&gt;kämkraftsavveckling 1995/1996. Vid 2 procents realränta beräknades de&lt;br&gt;direkta kostnaderna i denna studie till 43-73 miljarder kr. De totala&lt;br&gt;kostnaderna, inkl, indirekta, skulle kunna komma att uppgå till över 100&lt;br&gt;miljarder kr. Vid 6% realränta stannar kostnaden vid 27-38 miljarder kr.&lt;br&gt;SAF påpekar att LU 90 blott nämner de lägre siffrorna. Det beror inte&lt;br&gt;på att LU 90 gör bedömningen att vi skall ha realräntor på omkring 6%&lt;br&gt;till långt in på 2000-talet - realräntan förväntas i själva verket fälla till&lt;br&gt;3 % år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund konstaterar att slutsatserna i LU 90 rörande&lt;br&gt;avvecklingskostnadema för kärnkraft i huvudsak torde basera sig på&lt;br&gt;utredningen &amp;quot;Reaktoravveckling 1995/96&amp;quot;. Vid LRFs remissbehandling&lt;br&gt;av denna utredning framfördes kritiska synpunkter på de framräknade&lt;br&gt;kostnaderna för elproduktionen. Kostnaderna för el från biobränslen har&lt;br&gt;överskattats med 50-100%, medan kostnaderna för naturgas har&lt;br&gt;underskattats. LRF ställer sig kritiskt till en naturgasintroduktion med&lt;br&gt;tanke på de höga kostnaderna och låsningen under en 30-årsperiod till ett&lt;br&gt;naturgasnät. En annan nackdel med naturgasen som LRF framhåller är&lt;br&gt;den miljöbelastning som förorsakas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF liksom statskontoret instämmer i den åsikt som framförs i LU 90&lt;br&gt;att elprissättningen bör grundas på kostnaden för den senast ianspråktagna&lt;br&gt;anläggningen. Övervinster från befintlig elproduktion kan enligt LRF&lt;br&gt;lämpligen användas för att stimulera elproduktion från förnyelsebara&lt;br&gt;energikällor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation delar utredningens mening att det&lt;br&gt;är viktigt att miljöåtgärder genomförs i en sådan takt att hushållen kan&lt;br&gt;acceptera dessa och att hushållen ges en klar bild av de verkliga&lt;br&gt;omställningskostnadema. Om så inte är fallet kan omställningsprocessen&lt;br&gt;komma att drivas för fort. Detta kan äventyra den framtida ekonomiska&lt;br&gt;utvecklingen och därmed hota arbetet med att förbättra miljön. TCO&lt;br&gt;anser i likhet med utredningen att det är nödvändigt att på ett tidigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stadium väga in de samlade miljöeffekterna i de ekonomiska besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa förbundet uttrycker sin tillfredsställelse över att miljö- och&lt;br&gt;energifrågorna har behandlats i långtidsutredningen. I utredningen talas&lt;br&gt;om energi-, transport- och livsmedelspolitik, men KF påpekar att&lt;br&gt;miljöfrågorna även griper in i t.ex. konsument- och skattepolitiken. Det&lt;br&gt;som borde beröras är eventuella framtida kostnader till följd av nutida&lt;br&gt;verksamhet som påverkar framtidens möjligheter att bedriva och&lt;br&gt;upprätthålla en uthållig produktion av mänskliga förnödenheter. Sådana&lt;br&gt;kostnader kan exempelvis vara kostnader för rening av vatten, jord och&lt;br&gt;luft. För att få en uppfattning om storleken på dessa kostnader anser KF&lt;br&gt;att det är föredömligt att en utredning om en &amp;quot;grön&amp;quot; BNP skall tillsättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KF ansluter sig till utredningens påpekande: &amp;quot;Viktigt är att tydliga&lt;br&gt;spelregler läggs fest, så att företag och hushåll kan bilda sig en klar&lt;br&gt;uppfattning om den framtida elprisutvecklingen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöpåverkan beskrivs i LU 90 bland annat med hjälp av en för-&lt;br&gt;teckning över de miljöfarligaste ämnena och viktiga utsläppskällor.&lt;br&gt;Skogsstyrelsen har inget att anföra mot den förteckning över ämnen som&lt;br&gt;lämnas men anser att beskrivningen av skogsbruket som en viktig&lt;br&gt;utsläppskälla för fosfor och kväve är onyanserad. Tillförseln av fosfor till&lt;br&gt;sjöar och hav från skogsbruket är i dag försumbar. Skogsgödsling med&lt;br&gt;kväve utförs i Sverige i mycket liten omfattning. Den gödsling som sker&lt;br&gt;genomförs främst i Norrland, där kväve fortfarande är en bristfäktor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den offentliga sektorn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundets styrelse anser att långtidsutredningen har gjort en&lt;br&gt;ofullständig baskalkyl för hälso- och sjukvården som innebär en&lt;br&gt;underskattning av resursbehovet. Styrelsen anser att man vid beräkningen&lt;br&gt;inte bara bör ta hänsyn till befolkningsutvecklingen utan även till den&lt;br&gt;medicinsk-tekniska utvecklingen som gör det möjligt att behandla allt fler&lt;br&gt;sjukdomar och funktionsbrister. Styrelsen understryker vikten av att ha&lt;br&gt;en så realistisk baskalkyl som möjligt eftersom den har en viss betydelse&lt;br&gt;för statsmakternas utformning av politiken gentemot landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att få till stånd en effektivare användning av samhällets samlade&lt;br&gt;resurser för vård och omsorg föreslår Landstingsförbundets styrelse att&lt;br&gt;sjukförsäkringen ges möjlighet att finansiera extra insatser inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården. Styrelsen anser vidare att det är angeläget att pröva&lt;br&gt;möjligheterna att överföra ansvaret för läkemedelskostnaderna i den&lt;br&gt;öppna vården från försäkringen till sjukvårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Svenska Kommunförbundets styrelse kommenterar LUs baskalkyl.&lt;br&gt;Kommunförbundet anser att risken är stor att baskalkylens resultat tolkas&lt;br&gt;som en prognos eller en målbeskrivning. I så fell avslutas framtids-&lt;br&gt;analysen för snabbt. Baskalkylen måste istället användas på ett sådant sätt&lt;br&gt;som termen antyder, nämligen som en &amp;quot;bas” för bedömningen av möjliga&lt;br&gt;framtider och framtida förändringskrav. Detta har varit ambitionen i&lt;br&gt;Kommunförbundets bilaga till långtidsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet framhåller att det är positivt att LU 90 pekar på de&lt;br&gt;problem som finns med den snabba tillväxt som kännetecknat de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentliga transfereringarna under 1980-talet. För att långsiktigt klara ett Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;oförändrat eller sänkt skattetryck och samtidigt kunna tillgodose Bilaga 2&lt;br&gt;efterfrågan på service måste betydande förändringar göras i trans-&lt;br&gt;fereringssystemen. En omfördelning av användningen av skatteintäkterna&lt;br&gt;från nuvarande statliga transfereringar till hushållen till kommunal&lt;br&gt;verksamhet är sannolikt nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet anser det vara en stor brist i LU 90 att frågan&lt;br&gt;rörande det offentliga sparandets fördelning mellan delsektorer inte&lt;br&gt;behandlas i huvudbetänkandet. 1 LU 90 presenteras kalkyler för den&lt;br&gt;allmänna ekonomiska utvecklingen som resulterar i betydande offentliga&lt;br&gt;sparandeöverskott om skattetrycket hålls oförändrat. Kommunförbundet&lt;br&gt;påpekar att det som inte framgår av dessa kalkyler är att kommunerna&lt;br&gt;under perioden får stora underskott medan staten och socialförsäkrings-&lt;br&gt;sektorn svarar för överskotten. Kommunförbundet hänvisar till sin egen&lt;br&gt;utredning (LU-bilaga 20) i vars huvudalternativ gapet mellan kommuner-&lt;br&gt;nas inkomster och utgifter ökar under den närmaste tioårsperioden. Trots&lt;br&gt;att de sammantagna utgifterna i förhållande till BNP knappast ökar finns&lt;br&gt;det vid sekelskiftet ett finansieringsbehov som jämfört med innevarande&lt;br&gt;år motsvarar drygt 4 kr i höjd kommunalskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet påpekar att en omfattande övervältring av&lt;br&gt;finansieringen från statsskatt till kommunal egenfinansiering kommer till&lt;br&gt;stånd om nuvarande statsbidragsregler bibehålls. Denna fråga har&lt;br&gt;överhuvudtaget inte tagits upp i LUs huvudbetänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Småföretagens Riksorganisation anser att LU 90 inte genom en&lt;br&gt;förutsättningslös analys studerat alla de möjligheter som står till buds för&lt;br&gt;att begränsa utgiftsökningen inom den offentliga sektorn samt att öka dess&lt;br&gt;effektivitet. Den offentliga verksamheten kan delas in i dels myndighets-&lt;br&gt;utövning, dels övrig verksamhet. Organisationen anser att ren myndig-&lt;br&gt;hetsutövning troligen bör bedrivas av myndigheter även i framtiden. Det&lt;br&gt;innebär inte att alla arbetsuppgifter inom myndigheterna nödvändigtvis&lt;br&gt;bör ligga kvar inom desamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på offentliga arbetsfält som enligt organisationen i huvudsak&lt;br&gt;ligger utanför myndighetsområdet är sjukvård, åldringsvård och&lt;br&gt;barnomsorg. En privatisering av dessa sektorer skulle innebära ökad&lt;br&gt;valfrihet och effektivisering. Därför anser Småföretagens Riksorgani-&lt;br&gt;sation att entreprenadverksamhet bör tillämpas i större omfattning och att&lt;br&gt;den offentliga egenregiverksamheten bör minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser att det är mycket viktigt att ta fram produk-&lt;br&gt;tivitetsmått inom den offentliga tjänstesektorn. I de baskalkyler som LU&lt;br&gt;använder för att analysera framtida resurskrav är en av utgångspunkterna&lt;br&gt;att den årliga produktivitetsutvecklingen för den offentliga tjänstesektorn&lt;br&gt;sätts till noll. Enligt statskontoret leder detta antagande till att LUs&lt;br&gt;kalkylresultat är överoptimistiska. Därmed förändras också slutsatserna&lt;br&gt;angående den offentliga sektorns framtida utveckling. Statskontoret anser&lt;br&gt;att man istället borde utnyttja tidigare genomförda studiers resultat för&lt;br&gt;produktivitetstillväxten, även om de nationalräkenskapsdata på sektomivå&lt;br&gt;som flera studier använt är osäkra. Statskontoret anser vidare att den&lt;br&gt;s.k. yttre effektiviteten fortlöpande måste granskas. Det är viktigt att&lt;br&gt;djupgående analyser genomförs av effekterna av olika offentliga utgifts-&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I LUs huvudrapport saknar statskontoret en diskussion om budget- Prop. 1990/91:39&lt;br&gt;underskotten under tidigare delen av 1980-talet. På denna punkt borde Bilaga 2&lt;br&gt;LU 90 ha klarlagt hur underskotten uppstod och varför de utvecklades&lt;br&gt;liksom hur de avvecklades och effekterna därav. Enligt statskontoret är&lt;br&gt;det troligt att minskade budgetunderskott uppnåtts till priset av minskade&lt;br&gt;löner i den offentliga relativt den privata sektorn och lägre offentliga&lt;br&gt;investeringar. Statskontoret bedömer emellertid att båda dessa utgifts-&lt;br&gt;poster på lång sikt måste kompenseras om den offentliga sektorns&lt;br&gt;konkurrenskraft inte skall bli eftersatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen påtalar vikten av att särskilja den offentliga sektorns&lt;br&gt;olika funktioner vad avser försäkringsskydd och tjänsteproduktion. Inte&lt;br&gt;minst en diskussion om produktivitetsutvecklingen i offentliga sektorn&lt;br&gt;skulle gynnas av en sådan uppdelning. Det finns anledning att lägga ned&lt;br&gt;ett betydande arbete på att anpassa de traditionella produktivitets- och&lt;br&gt;effektivitetsmåtten till den mångdimensionella produktion som utgörs av&lt;br&gt;tjänstesektorn i allmänhet och delar av den offentliga tjänsteproduktionen&lt;br&gt;i synnerhet. I långtidsutredningens bilaga 17 förs en nyanserad diskussion&lt;br&gt;kring dessa begrepp som är väl tillämplig på offentlig tjänsteproduktion&lt;br&gt;som hälso-och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation anser att den offentliga sektorn&lt;br&gt;kan expandera något utöver vad som redovisas i LU 90s baskalkyl utan&lt;br&gt;att allvarliga rekryteringsproblem behöver uppstå. Flaskhalsen när det&lt;br&gt;gäller sektorns tillväxt blir sannolikt av finansiell och inte av personell&lt;br&gt;natur. Investeringarna i infrastruktur har eftersatts under lång tid,&lt;br&gt;framförallt inom kommunerna. Investeringsvolymen har minskat årligen&lt;br&gt;under både 1970- och 1980-talen. TCO menar att sektorn därför måste&lt;br&gt;tillföras ökade finansiella resurser, inte minst mot bakgrund av det stora&lt;br&gt;finansiella underskott som föreligger redan nu. Det är också TCOs&lt;br&gt;bestämda uppfattning att sektorns investeringar måste öka för att&lt;br&gt;möjliggöra en bättre miljö, sanera sjukhus m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att effektivisera den offentliga sektorn föreslår Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige att politikerna målstyr den offentliga produk-&lt;br&gt;tionen och att den offentliga verksamhetens effektivitet utvärderas. Vidare&lt;br&gt;anser LO att de ekonomiska styrsystemen bör utvecklas, att effektiviteten&lt;br&gt;kan ökas genom att åtskillnad görs mellan produktion och finansiering av&lt;br&gt;verksamheten samt genom att antalet administrativa nivåer minskas.&lt;br&gt;Ansvar och befogenheter bör delegeras i större utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en god ekonomisk tillväxt i landet med därtill hörande ökning av&lt;br&gt;välfärden krävs att den offentliga sektorns expansion begränsas, menar&lt;br&gt;Sveriges Köpmannaförbund. Förbundet framhåller att privata alternativ&lt;br&gt;är tänkbara på ett flertal traditionellt offentliga verksamhetsområden. Det&lt;br&gt;skulle stimulera produktivitetsutvecklingen inom den offentliga sektorn&lt;br&gt;och på sikt ge en höjd standard på det offentliga tjänsteutbudet, utan att&lt;br&gt;skattetrycket behöver höjas. Om privata alternativ införs innebär det&lt;br&gt;också en större valfrihet för medborgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skatterna och samhällsekonomin &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:39&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt Svenska Arbetsgivareföreningen innehåller LU 90 en förtjänstfull Bilaga 2&lt;br&gt;sammanfattning av problemen med ett högt skattetryck. Detta borde&lt;br&gt;motivera frågan i vilken utsträckning skattetryckets utveckling under&lt;br&gt;1980-talet bidragit till Sveriges svaga ekonomiska tillväxt och växande&lt;br&gt;obalansproblem. Det borde också ha tett sig naturligt att analysera&lt;br&gt;eventuella samhällsekonomiska välfärdsvinster av en sänkning av&lt;br&gt;skattetrycket och den offentliga utgiftsnivån, särskilt som regeringen&lt;br&gt;uttalat en önskan att sänka trycket. Enligt SAFs mening kommer detta att&lt;br&gt;bli nödvändigt om det är önskvärt med en snabbare ekonomisk tillväxt&lt;br&gt;än vad Sverige haft under 1970- och 1980-talen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund understryker den betydelse som ett ändrat&lt;br&gt;skattesystem har för att bryta pris- och lönespiralen. Skattereformen är&lt;br&gt;ett viktigt steg för att förbättra vårt skattesystem. Den genomförs dock&lt;br&gt;med ett i princip oförändrat skattetryck. Köpmannaförbundet liksom&lt;br&gt;Småföretagens Riksorganisation menar att det krävs ytterligare åtgärder&lt;br&gt;för att reformen skall bli effektiv i ett vidare samhällsekonomiskt&lt;br&gt;perspektiv. Skattereformen bör snarast följas av förslag som leder till&lt;br&gt;kraftiga sänkningar av det totala skattetrycket. Köpmannaförbundet och&lt;br&gt;Småföretagarnas Riksorganisation anser att detta enklast kan ske genom&lt;br&gt;att skattedelen på arbetsgivar- och egenavgiften slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det höga skattetrycket är den viktigaste förklaringen till stagnationen&lt;br&gt;i den svenska ekonomin, anför Grossistförbundet Svensk Handel.&lt;br&gt;Grossistförbundet anser därför att det är nödvändigt att det sker en&lt;br&gt;omläggning vad gäller skattetrycket. I första hand måste målet vara att&lt;br&gt;komma ned till det skattetryck som gällde i böljan av 1980-talet och som&lt;br&gt;av regeringsföreträdare angetts vara det mål man uppställt men dessvärre&lt;br&gt;misslyckats med att nå. Enligt Grossistförbundet bör målet på sikt vara&lt;br&gt;att pressa ned skattetrycket under 50% av BNP.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sparandet i ekonomin&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Svenska Försäkringsbolags Riksförbund instämmer i LU 90s uppfattning&lt;br&gt;att osäkerheten i fråga om det totala sparandet talar för att stimulans-&lt;br&gt;åtgärder kan behöva vidtas. Det är enligt förbundet beklagligt att&lt;br&gt;skattereformens positiva sidor fått betalas genom försämrade förutsätt-&lt;br&gt;ningar för andra sparformer. Risken är påtaglig för att sparande - bl.a.&lt;br&gt;pensionssparande - söker sig utomlands. Riksförbundet anser att&lt;br&gt;statsmakterna måste vara vaksamma på en sådan utveckling och ha&lt;br&gt;beredskap för att snabbt vidta erforderliga motåtgärder. Pensionssparande&lt;br&gt;är ett mycket långsiktigt sparande där man inte ändrar inriktningen på&lt;br&gt;sparandeströmmama från det ena året till det andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I LU 90 presenteras kalkyler som visar att vid ett oförändrat skatte-&lt;br&gt;tryck (56%) ökar den offentliga förmögenheten från att motsvara 1 % av&lt;br&gt;BNP år 1990 till drygt 30% år 2000. Väljer man istället att hålla den&lt;br&gt;offentliga förmögenheten oförändrad kan detta ske vid ett genomsnittligt&lt;br&gt;skattetryck på 53,5%. Fullmäktige i riksgäldskontoret anser att i valet&lt;br&gt;mellan dessa båda utvecklingsvägar bör effekterna såväl på det totala&lt;br&gt;sparandet som på effektiviteten och tillväxten noggrant övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige anser att fördelningen av sparandet mellan staten och&lt;br&gt;socialförsäkringssektorn måste bli föremål för vidare diskussion. LU 90s&lt;br&gt;bild av att statens förmögenhet ökar de närmaste åren medan AP-&lt;br&gt;fondens finansiella sparande successivt minskar ger enligt fullmäktige en&lt;br&gt;felaktig bild av den aktuella statsbudgetutvecklingen. En del av de medel&lt;br&gt;som skulle behöva tillföras AP-fonden för att säkra framtida pensioner&lt;br&gt;tillförs i stället statsbudgeten och ger därmed inte en alldeles sann bild&lt;br&gt;av stramhet i denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i riksgäldskontoret framhåller vidare att det är nödvändigt&lt;br&gt;att analysera de fördelningseffekter mellan generationerna som ATP-&lt;br&gt;systemet innebär nu och i framtiden. Detta är viktigt av rättviseskäl, men&lt;br&gt;också för att hushållen skall kunna fatta rationella beslut om sitt eget&lt;br&gt;sparande. Osäkerheten rörande individernas framtida ATP kan vara en&lt;br&gt;faktor som förklarar hushållens låga sparande under 1980-talet. Full-&lt;br&gt;mäktige anser att en framkomlig väg kan vara att förändra pensions-&lt;br&gt;systemet i riktning mot ett premiereservsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i riksgäldskontoret delar LUs uppfattning att det är viktigt&lt;br&gt;att få till stånd en diskussion om pensionerna då pensionssystemets&lt;br&gt;konstruktion spelar en viktig roll för det totala sparandet. Ur riksgälds-&lt;br&gt;kontorets perspektiv är vidare frågan om förvaltningen av pensionsmedlen&lt;br&gt;betydelsefull. Väljer man t.ex. att bygga upp större fondförmögenheter&lt;br&gt;i socialförsäkringssystemet bör man samtidigt överväga att låta förvalt-&lt;br&gt;ningen av dessa delas upp på flera fristående fonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket (RFV) påpekar i sitt remissyttrande att analysen&lt;br&gt;i LU 90 av vilka effekter ett höjt tak inom ATP-systemet skulle kunna&lt;br&gt;få på sparandet i ekonomin är ofullständig då avtalspensionerna inte tagits&lt;br&gt;med i beräkningarna. Om man håller fast vid nuvarande ATP-tak innebär&lt;br&gt;det att utbetalningarna av avtalspensioner automatiskt ökar i omfattning&lt;br&gt;vid real tillväxt i ekonomin. Detta ställer ökade krav på finansieringen&lt;br&gt;inom dessa system. Någon fondering sker inte inom de statliga och&lt;br&gt;kommunala avtalspensionssystemen varför dessa inte kan förväntas bidra&lt;br&gt;till ett ökat sparande. Mot bakgrund av detta vill verket framhålla att LU&lt;br&gt;90s beräkningar överskattar ett eventuellt bortfall i sparandet till följd av&lt;br&gt;ett höjt ATP-tak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV vill även understryka att det är möjligt att uppnå en ökad&lt;br&gt;fondering inom ATP-systemet utan att införa ett premiereservsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket påminner om två av sina tidigare förslag rörande ATP. Dels&lt;br&gt;bör man överväga att ändra takkonstruktionen på ett sätt som leder till att&lt;br&gt;ATP även i framtiden kan ge en inkomstrelaterad pension. Dels är det&lt;br&gt;lämpligt att komplettera regelsystemet så att följsamheten till de&lt;br&gt;samhällsekonomiska förutsättningarna byggs in i systemet. Ett sätt att&lt;br&gt;uppnå detta syfte vore att följsamheten till prisutvecklingar uppnås vid en&lt;br&gt;viss angiven, positiv tillväxt i samhällsekonomin. Om tillväxten avviker&lt;br&gt;från den angivna bör ett genomslag på pensionerna byggas in i systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelserna för allmänna pensionsfonden konstaterar i sitt remiss-&lt;br&gt;yttrande att AP-fonden och dess problematik har fått en mycket&lt;br&gt;undanskymd plats i LU 90, då analysen genomgående avser den&lt;br&gt;konsoliderade offentliga sektorn. Fondstyrelserna anser att det hade varit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intressant att få en diskussion om den roll ATP-avgiften bör spela inom Prop.1990/91:39&lt;br&gt;ramen för det totala skattetrycket respektive AP-fondens andel av den Bilaga 2&lt;br&gt;offentliga sektorns sparande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På relativ kort sikt - under de närmaste tjugo åren - är ATP-systemets&lt;br&gt;finansiering oproblematisk enligt fondstyrelserna. De följande decen-&lt;br&gt;nierna framstår däremot som kritiska. Det är därför viktigt att i ett&lt;br&gt;långsiktigt perspektiv diskutera AP-fondens storlek, dess roll som&lt;br&gt;utgiftsbuffert och dess förtroendeskapande betydelse. I LU 90 diskuteras&lt;br&gt;det offentliga pensionssystemet i det långa tidsperspektivet fram till år&lt;br&gt;2040. Kalkylerna begränsar sig emellertid till att visa hur avgiftskravet&lt;br&gt;påverkas av vissa regeländringar - högre pensionsålder, lägre ersättnings-&lt;br&gt;grad och poängtakets borttagande. Fondstyrelserna anser att det hade&lt;br&gt;varit önskvärt att analysen utsträckts till att omfatta AP-fondens&lt;br&gt;eventuella uppgift som spargenerator. Denna kan vara påkallad både med&lt;br&gt;hänsyn till ett totalt samhällsekonomiskt sparbehov och till behovet att&lt;br&gt;mom ATP-systemet parera framtida utgiftsbelastningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondstyrelserna framhåller att denna problematik i själva verket borde&lt;br&gt;aktualiseras redan i de korta perspektiven, eftersom det är under de&lt;br&gt;närmaste 10-20 åren den framförhållande kapitalbildningen bör äga rum.&lt;br&gt;Denna period förväntas nämligen bli gynnsam ur ATP-systemets&lt;br&gt;synpunkt både med hänsyn till utgifts- och inkomstutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondstyrelserna menar att avsaknaden av analys och konkretioner i LU&lt;br&gt;90 inte bara gäller AP-fonden utan även sparandet inom försäkrings-&lt;br&gt;sektorn som helhet. Enligt fondstyrelserna hade långtidsutredningen varit&lt;br&gt;rätt plats för en makroekonomisk övergripande analys av hela försäk-&lt;br&gt;ringssektorn och dess framtida roll i samhällsekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation konstaterar att det förhållande att&lt;br&gt;Sverige har ett växande underskott i bytesbalansen illustreras tydligt av&lt;br&gt;att sparandet i landet är för lågt. Insatser måste således göras för att öka&lt;br&gt;sparandet. Förbättringar i sparandet bör enligt TCO ske på alla områden&lt;br&gt;i ekonomin, även om ett negativt företagssparande kan vara ett tecken på&lt;br&gt;en god investeringsutveckling. Företagens negativa sparande beror dock&lt;br&gt;både på investeringarna i Sverige och i utlandet. TCO anser att LU 90&lt;br&gt;har varit för optimistisk i bedömningen av företagen hemtagning av&lt;br&gt;vinster från utlandsinvesteringar. LU 90 underskattar därför behovet av&lt;br&gt;ökat sparande i hushållssektom och i den offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiska centralbyrån anför en liknande invändning mot vinsthemtag-&lt;br&gt;ningamas storlek i LU 90s kalkyler. SCB menar att dessa förutsätter en&lt;br&gt;orealistiskt kraftig höjning av direktavkastningen på det investerade&lt;br&gt;kapitalet i utlandet. SCB påpekar dock att om s.k. återinvesterade&lt;br&gt;vinstmedel skall räknas som kapitalinkomst i bytesbalansen så ökar&lt;br&gt;sannolikheten för att utredningens prognos om bytesbalansen kan komma&lt;br&gt;att slå in. En sådan omläggning av statistiken innebär emellertid att&lt;br&gt;bytesbalansen liksom företagssparande och bruttonationalinkomst borde&lt;br&gt;justeras även för kalkylens startår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Välfärden nu och i framtiden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:39&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser det troligt att effektiviteten i tjänsteproduktionen Bilaga 2&lt;br&gt;begränsas av att den även ges fördelningsuppgifter. En ökad avgiftsfinan-&lt;br&gt;siering skulle frigöra tjänsteproduktionen från fördelningsuppgiftema och&lt;br&gt;möjliggöra en effektivare produktion. Samtidigt skulle detta ställa ökade&lt;br&gt;krav på den fördelningspolitik som förs via skatter och transfereringar.&lt;br&gt;LU har låtit utreda skatters och transfereringars fördelningseffekter. Mot&lt;br&gt;bakgrund av vad som ovan anförts anser statskontoret att det blir särskilt&lt;br&gt;betydelsefullt att också utreda den offentliga tjänsteproduktionens&lt;br&gt;fördelningseffekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att välfärdsbegreppet måste baseras på hur&lt;br&gt;individerna faktiskt väljer. Man kan inte nöja sig med att individer och&lt;br&gt;hushåll har lika möjligheter att välja. Styrelsen pekar bl.a. på att det&lt;br&gt;finns betydande klasskillnader i hälsotillstånd och välfärdsförhållanden,&lt;br&gt;att forskningen visar på ansenliga långtidseffekter i vuxenlivet p.g.a.&lt;br&gt;olika uppväxtvillkor som barn, samt att bostadssegregationen snarast har&lt;br&gt;ökat under 1980-talet. Denna bild av komplicerade och dynamiska&lt;br&gt;skillnader i välfärdsvillkor för befolkningen ställer enligt styrelsen krav&lt;br&gt;på välfärdsbegreppet. Detta kan inte baseras på att uppnå lika valmöjlig-&lt;br&gt;heter för all medborgare - &amp;quot;valet” begränsas för alltför många människor&lt;br&gt;av faktorer utanför den enskilde individens kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen delar LU 90s uppfattning att det allmänna hälsoläget&lt;br&gt;förbättrats under 1980-talet samtidigt som vi fått en ökad marginalisering&lt;br&gt;och segregering. Även om vi inte går mot det &amp;quot;2/3-delssamhälle&amp;quot; som&lt;br&gt;utredningen diskuterar kan man enligt styrelsen tala om tydliga tecken&lt;br&gt;under 1980-talet på &amp;quot;1/10-delssamhället&amp;quot;. Den &amp;quot;rikaste&amp;quot; respektive&lt;br&gt;&amp;quot;fattigaste” tiondelen skiljer sig alltmer i levnadsvillkor och delaktighet&lt;br&gt;från det övriga samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt styrelsen är det därför viktigt att man bl.a. ser över samtliga&lt;br&gt;försäkrings- och välfärdssystem med höga &amp;quot;inträdeströsklar&amp;quot;. Det kan&lt;br&gt;vara nödvändigt att aktualisera kraftiga höjningar i garantibelopp för att&lt;br&gt;göra den generella välfärdspolitiken mera generell och därmed minska&lt;br&gt;behovet av selektiva insatser och antalet socialhjälpstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Appendix &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över avgivna remissyttranden över 1990 års långtids- Bilaga 2&lt;br&gt;utredning SOU 1990:14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har följande instanser avgett yttranden över långtidsutred-&lt;br&gt;ningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), expertgruppen för forskning om&lt;br&gt;regional utveckling (ERU), länsstyrelsen i Jämtlands län, riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket (RFV), riksgäldskontoret, skogsstyrelsen, skolöverstyrelsen,&lt;br&gt;socialstyrelsen, statens arbetsgivarverk, statens energiverk, statens&lt;br&gt;invandrarverk, statens pris- och konkurrensverk (SPK), statistiska&lt;br&gt;centralbyrån (SCB), statskontoret, styrelserna för allmänna pensions-&lt;br&gt;fonden, styrelsen för teknisk utveckling (STU), universitets- och&lt;br&gt;högskoleämbetet (UHÄ), fullmäktige i riksbanken, Grossistförbundet&lt;br&gt;Svensk Handel, AB Handelns Utredningsinstitut, Kooperativa förbundet,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas&lt;br&gt;Riksförbund (LRF), Småföretagens Riksorganisation, Svenska Arbets-&lt;br&gt;givareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Svenska Försäkrings-&lt;br&gt;bolagens Riksförbund, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),&lt;br&gt;Sveriges Föreningsbankemas Förbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges&lt;br&gt;Köpmannaförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop.1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Sammanfattning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 Bakgrund&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 Det ekonomiska läget&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 Inflationsbekämpningen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.4 Reformer inom den offentliga sektorn&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.5 Tillväxtpolitiken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Det ekonomiska läget&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Den internationella utvecklingen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Det aktuella läget i Sverige&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Utsikterna under de närmaste åren&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Det långa perspektivet&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riktlinjer för inflationsbekämpningen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Allmänna förutsättningar&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Finanspolitiken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Penning- och valutapolitiken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Lönebildningen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Konkurrenspolitiken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riktlinjer för reformer inom den offentliga sektorn&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Den offentliga sektorn i ekonomin&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Reformer för ökad välfärd&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Regeringens resultatkrav på statsförvaltningen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Reformer i statens ägande och förvaltning av egendom&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riktlinjer för tillväxtpolitiken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Allmänna förutsättningar&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Förbättrad produktivitet&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Skattepolitiken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Energipolitiken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Europapolitiken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 Investeringspolitiken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 Arbetsmarknadspolitiken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8 Utbildning och forskning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9 Sparandet&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Hemställan&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Beslut&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1: Svensk ekonomi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förord &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Sammanfattning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Internationell utveckling&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Oljeprishöjningamas effekter&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Utrikeshandel&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Arbetsmarknaden&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Löner och konsumentpriser&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Hushållens ekonomi och&amp;nbsp;privat konsumtion&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;Investeringar&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;Offentlig sektor&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Kapitalmarknaden&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabeller: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Försörjningsbalans&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Nyckeltal&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Internationella förutsättningar&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Export och import av varor&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Bytesbalans&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Arbetsmarknad&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Timlön för samtliga löntagare&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Konsumentpriser&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och sparande 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Bruttoinvesteringar efter näringsgren&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Arbetslöshet. Prognos i höglöne- resp, låglönealtemativet&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Nominell timlönekostnad inom industrin&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Konsumentprisutvecklingen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Disponibel inkomst och privat konsumtion&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Ränteutvecklingen 1989-1990&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Börsutvecklingen i Stockholm och New York&amp;nbsp;1989-1990&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2: Sammanställning av remissyttrandena över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långtidsutredningen 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens uppläggning och metod &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomisk-politiska mål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska politikens inriktning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella utvecklingen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pris- och löneutvecklingen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska tillväxten och utveckligen på 1990-talet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturomvandlingen i näringslivet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö- och eneigifrågoma &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den offentliga sektorn &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatterna och samhällsekonomin &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparandet i ekonomin &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Välfärden nu och i framtiden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Appendix: Förteckning över avgivna remissyttranden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 97009, Stockholm 1990&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen mottar den inom finansdepartementet upprättade promemorian Svensk ekonomi</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen mottar den inom finansdepartementet upprättade promemorian Svensk ekonomi</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle  att ta del av vad i propositionen anförts om den ekonomiska utvecklingen under åren 1990--1992</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle  att ta del av vad i propositionen anförts om den ekonomiska utvecklingen under åren 1990--1992</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner inriktningen av den ekonomiska politik som förordas för att stabilisera ekonomin</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner inriktningen av den ekonomiska politik som förordas för att stabilisera ekonomin</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner riktlinjerna för den ekonomiska politiken på medellång sikt.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner riktlinjerna för den ekonomiska politiken på medellång sikt.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1990-10-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1990-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1990-11-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1990-11-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Folkpartiet liberalerna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 21:52:16</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE0339</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:35</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Finansutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 21:52:16</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE0339</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__39.pdf</filnamn>
<filstorlek>4847823</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om den ekonomiska politiken på medelång sikt</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/A3F86839-AA0F-425E-A0B1-01E37D6BF603</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:FiU10</uppgift>
<ref_dok_id>GE01FiU10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>FiU10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Den ekonomiska politiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:39&lt;br/&gt;
Den ekonomiska politiken på medellång sikt</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:39 Den ekonomiska politiken på medellång sikt</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:39&lt;br/&gt;
Den ekonomiska politiken på medellång sikt</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:39 Den ekonomiska politiken på medellång sikt</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:39&lt;br/&gt;
Den ekonomiska politiken på medellång sikt</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:39 Den ekonomiska politiken på medellång sikt</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:39&lt;br/&gt;
Den ekonomiska politiken på medellång sikt</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:39 Den ekonomiska politiken på medellång sikt</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:39&lt;br/&gt;
Den ekonomiska politiken på medellång sikt</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:39 Den ekonomiska politiken på medellång sikt</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Westerberg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:39&lt;br/&gt;
Den ekonomiska politiken på medellång sikt</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:39 Den ekonomiska politiken på medellång sikt</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Westerberg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl Bildt  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:39&lt;br/&gt;
Den ekonomiska politiken på medellång sikt</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:39 Den ekonomiska politiken på medellång sikt</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl Bildt  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Schörling  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:39&lt;br/&gt;
Den ekonomiska politiken på medellång sikt</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:39 Den ekonomiska politiken på medellång sikt</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Schörling  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:39&lt;br/&gt;
Den ekonomiska politiken på medellång sikt</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:39 Den ekonomiska politiken på medellång sikt</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Olof Johansson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:39&lt;br/&gt;
Den ekonomiska politiken på medellång sikt</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:39 Den ekonomiska politiken på medellång sikt</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Olof Johansson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>