<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2230210</hangar_id>
 <dok_id>GE033</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>3</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:3</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>3</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1990-06-21 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:36:31</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:02:00</publicerad>
 <titel>om skogsbruket i fjällnära skogar</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE033/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE033</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE033</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91:3&lt;/h1&gt;
&lt;h3&gt;om skogsbruket i fjällnära skogar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de forslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 21 juni 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mats Hellström&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De fjällnära skogarna utgör ett i huvudsak sammanhängande randområde&lt;br&gt;av skogsmark längs den svenska fjällkedjan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagen innehåller skötselregler och regler som innebär att man&lt;br&gt;vid skötseln av skog skall ta hänsyn till allmänna intressen. Det är framfor&lt;br&gt;allt naturvårdens, kulturmiljövårdens och rennäringens intressen som&lt;br&gt;skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 propositionen föreslås ändringar i skogsvårdslagen som särskilt tar&lt;br&gt;sikte på skyddet för dessa intressen i de fjällnära skogarna. Ändringar som&lt;br&gt;rör rennäringens intressen avser dock hela eller delar av renskötselområdet&lt;br&gt;som är ett större område än det Ijällnära skogsområdet. Skogsvårdslagen&lt;br&gt;skall på ett bättre sätt än hittills vara en garanti för att skogsbruket i de&lt;br&gt;fjällnära skogarna bedrivs med mycket stor återhållsamhet. Skogsbruket&lt;br&gt;där skall inte bedrivas i vidare omfattning än vad som är förenligt med&lt;br&gt;intressen som är viktiga för naturvården, kulturmiljövården och rennä-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i skogsvårdslagen innebär i huvudsak följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägarna blir skyldiga att i varje ansökan om tillstånd till avverkning&lt;br&gt;redovisa de åtgärder som de avser att vidta för att tillgodose naturvårdens,&lt;br&gt;kulturmiljövårdens och rennäringens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårds- och kulturmiljövårdsintressena ges ett särskilt skydd genom&lt;br&gt;en bestämmelse om att tillstånd till avverkning inte får ges om avverkning-&lt;br&gt;en strider mot väsentliga sådana intressen. Om ett vägrat tillstånd innebär&lt;br&gt;att pågående markanvändning avsevärt försvåras, har skogsägaren rätt till&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skydd för rennäringen införs en bestämmelse som innebär att av-&lt;br&gt;verkningstillstånd inte får meddelas om avverkningen medför ett så vä-&lt;br&gt;sentligt betesbortfall att möjligheterna att hålla tillåtet renantal påverkas.&lt;br&gt;Detsamma gäller om avverkningen omöjliggör sedvanlig samling och flytt-&lt;br&gt;ning av renarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet för rennäringen framhävs också genom att en särskild hänsyns-&lt;br&gt;regel tas in i skogsvårdslagen. I lagen förs dessutom in en bestämmelse om&lt;br&gt;att en skogsägare är skyldig att bereda berörd sameby tillfälle till samråd&lt;br&gt;innan en avverkning sker. Samrådsskyldigheten gäller för avverkning på&lt;br&gt;renskötselns åretruntmarker enligt föreskrifter som meddelas av regering-&lt;br&gt;en eller myndighet som regeringen bestämmer. Den som bryter mot en&lt;br&gt;samrådsföreskrift eller mot ett föreläggande eller förbud som meddelats&lt;br&gt;för att den särskilda hänsynsregeln skall iakttas kan straffas med böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När skogsvårdsstyrelsen meddelar tillstånd till avverkning skall styrel-&lt;br&gt;sen besluta om hyggets storlek, förläggning, tillåten avverkningsform och&lt;br&gt;vilka hänsyn i övrigt som skall tas till naturvårdens, kulturmiljövårdens&lt;br&gt;och rennäringens intressen. Brott mot ett tillståndsvillkor kan föranleda&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall i föreskrif-&lt;br&gt;ter avgränsa den fjällnära skogen inom området för svårföryngrad skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagen innehåller bestämmelser som innebär att en skogsägare&lt;br&gt;är skyldig att under en viss period avverka en viss andel av den slutavverk-&lt;br&gt;ningsmogna skogen på en brukningsenhet så att en jämn åldersfördelning&lt;br&gt;på brukningsenheten främjas. I propositionen föreslås att kravet på slutav-&lt;br&gt;verkning inte skall gälla i fjällnära skogar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter skall få meddelas som innebär att tillstånd till avverkning&lt;br&gt;på impedimentmarker inte får ges inom svårföryngrad skog i norra Sveri-&lt;br&gt;ge. Undantag skall dock kunna göras om det finns särskilda skäl. Det skall&lt;br&gt;också kunna föreskrivas att avverkning inom svårföryngrad skog i norra&lt;br&gt;Sverige inte skall tillåtas för byggande av skogsbilväg om inte nyttan av&lt;br&gt;vägen motsvarar kostnaden för den eller om den inte kan passas in i en&lt;br&gt;vägnätsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagen innehåller en bestämmelse om att en skogsägare under&lt;br&gt;vissa förutsättningar kan åläggas att slutavverka överårig skog. Denna&lt;br&gt;bestämmelse upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå syftet med de föreslagna lagändringarna krävs också vissa&lt;br&gt;ställningstaganden som inte mynnar ut i några lagförslag. Dit hör bl. a. att&lt;br&gt;skogsägarna skall vara skyldiga att i ett tioårigt tidsperspektiv redovisa&lt;br&gt;planerade avverkningar och den hänsyn som därvid skall tas till naturvår-&lt;br&gt;dens, kulturmiljövårdens och rennäringens intressen. Förslagen rör dessut-&lt;br&gt;om utnyttjandet av resultatet av den pågående markanvändningsinvente-&lt;br&gt;ringen i det fjällnära skogsområdet, naturvärdesinventeringar, hyggesstor-&lt;br&gt;lek, markberedningsmetoder och trädslagsval. Också dessa ställningsta-&lt;br&gt;ganden redovisas i propositionen för att ge regeringens helhetssyn på&lt;br&gt;skogsbruket i det fjällnära skogsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i skogsvårdslagen föranleder vissa följdändringar i na-&lt;br&gt;turvårdslagen, vattenlagen och plan- och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen (1979:429)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 21 a § skall betecknas 21 b §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 14, 18, 21 och 27 §§ samt rubrikerna närmast före 18 och 21 §§&lt;br&gt;skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 21 a § skall sättas närmast före 21 b §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 19 a — 19 e och 21 a §§,&lt;br&gt;av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsmarkens ägare svarar för att slutavverkning bedrivs i lämplig&lt;br&gt;omfattning så att en jämn åldersfördelning av skogen på hans brukningsen-&lt;br&gt;het främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;föreskrifter om hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarksareal som&lt;br&gt;högst får slutavverkas under en viss period och om hur stor andel av&lt;br&gt;arealen som måste slutavverkas under perioden. Sistnämnda andel får inte&lt;br&gt;överstiga hälften av den andel som det är tillåtet att slutavverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelsen får i särskil-&lt;br&gt;da fall medge undantag från första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svårföryngrad skog och skyddsskog&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;För visst fall föreskrivs undantag&lt;br&gt;från första stycket i 19b§. Skogs-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen får i övrigt i särskil-&lt;br&gt;da fall medge undantag från första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på tillstånd till avverkning&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att skog&lt;br&gt;som är svår att föryngra på grund&lt;br&gt;av dess ogynnsamma läge eller som&lt;br&gt;behövs som skydd mot sand- eller&lt;br&gt;jordflykt eller för att förhindra att&lt;br&gt;fjällgränsen flyttas ned skall avsät-&lt;br&gt;tas som svårföryngrad skog eller&lt;br&gt;skyddsskog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen meddelar föreskrifter&lt;br&gt;om att skog som är svår att föryngra&lt;br&gt;på grund av dess ogynnsamma läge&lt;br&gt;eller som behövs som skydd mot&lt;br&gt;sand- eller jordflykt eller för att för-&lt;br&gt;hindra att fjällgränsen flyttas ned&lt;br&gt;skall avsättas som svårföryngrad&lt;br&gt;skog eller skyddsskog. Regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer meddelar också före-&lt;br&gt;skrifter om vilka delar av den svår-&lt;br&gt;föryngrade skogen som skall anses&lt;br&gt;utgöra fjällnära skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får för&lt;br&gt;visst eller vissa områden föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 6§ 1982:556.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1983:427.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;att tillstånd till avverkning av svår-&lt;br&gt;föryngrad skog inte får ges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i fråga om skog på mark som&lt;br&gt;inte i genomsnitt kan producera&lt;br&gt;minst en kubikmeter virke om året&lt;br&gt;per hektar, om det inte finns särskil-&lt;br&gt;da skäl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för byggande av skogsbilväg&lt;br&gt;om nyttan av vägen för skogsbruket&lt;br&gt;inte motsvarar kostnaden för den el-&lt;br&gt;ler om vägen inte kan passas in i en&lt;br&gt;vägnätsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökan om tillstånd enligt 19§&lt;br&gt;till avverkning i fjällnära skog skall&lt;br&gt;sökanden redovisa vad han avser att&lt;br&gt;göra för att tillgodose naturvårdens&lt;br&gt;och kulturmiljövårdens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får inte meddelas om&lt;br&gt;avverkningen är oförenlig med in-&lt;br&gt;tressen som är av väsentlig betydelse&lt;br&gt;för naturvården eller kultur-&lt;br&gt;miljövården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tillstånd ges skall skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen besluta om vilka hänsyn&lt;br&gt;som skall tas till naturvårdens och&lt;br&gt;kulturmiljövårdens intressen, såsom&lt;br&gt;i fråga om hyggets storlek och för-&lt;br&gt;läggning samt tillåten avverknings-&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 14§ jorsta styc-&lt;br&gt;ket i vad de avser krav på slutavverk-&lt;br&gt;ning gäller inte i fråga om fjällnära&lt;br&gt;skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om rätt till ersättning för&lt;br&gt;skada till följd av ett beslut enligt&lt;br&gt;19 b § andra eller tredje stycket gäl-&lt;br&gt;ler bestämmelserna i 25 §, 26 § förs-&lt;br&gt;ta stycket första meningen, 27 § förs-&lt;br&gt;ta meningen, 27a§, 31 § andra styc-&lt;br&gt;ket, 32 §, 33 § första stycket, 34 §,&lt;br&gt;35 § första stycket första meningen&lt;br&gt;och andra stycket samt 36 § na-&lt;br&gt;turvårdslagen (1964:822). Vadsom&lt;br&gt;i 32§ naturvårdslagen sägs om läns-&lt;br&gt;styrelsen eller kommunen skall i&lt;br&gt;stället gälla skogsvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan avverkning sker inom ett&lt;br&gt;område där renskötsel får bedrivas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdshänsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt rennäringslagen (1971:437)&lt;br&gt;under hela året (renskötselns året-&lt;br&gt;runtmarker) skall berörd sameby&lt;br&gt;beredas tillfälle till samråd enligt fö-&lt;br&gt;reskrifter som meddelas av regering-&lt;br&gt;en eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19e§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökan om tillstånd enligt 19§&lt;br&gt;till avverkning skall sökanden redo-&lt;br&gt;visa vad han avser att göra för att&lt;br&gt;tillgodose rennäringens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom renskötselns åretruntmar-&lt;br&gt;ker får tillstånd inte meddelas om&lt;br&gt;avverkningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. medför sådant väsentligt bortfall&lt;br&gt;av renbete att möjligheterna att hål-&lt;br&gt;la tillåtet renantal påverkas, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. omöjliggör sedvanlig samling&lt;br&gt;och flyttning av renhjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tillstånd ges skall skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen besluta om vilka hänsyn&lt;br&gt;som skall tas till rennäringens in-&lt;br&gt;tressen, såsom i fråga om hyggets&lt;br&gt;storlek och förläggning samt tilläten&lt;br&gt;avverkningsform. Sådana villkor får&lt;br&gt;dock inte avse annat än vad som&lt;br&gt;uppenbart påkallas med hänsyn till&lt;br&gt;renskötselrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsyn till naturvården, kultur-&lt;br&gt;miljövården och rennäringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om den hänsyn som&lt;br&gt;skall tas till naturvårdens intressen&lt;br&gt;vid skötseln av skog, såsom i fråga&lt;br&gt;om hyggens storlek och utläggning,&lt;br&gt;beståndsanläggning, kvarlämnande&lt;br&gt;av trädsamlingar och skogsbilvä-&lt;br&gt;gars sträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om den hän-&lt;br&gt;syn som skall tas till naturvårdens&lt;br&gt;och kulturmiljövårdens intressen&lt;br&gt;vid skötseln av skog, såsom i fråga&lt;br&gt;om hyggens storlek och utläggning,&lt;br&gt;beståndsanläggning, kvarlämnande&lt;br&gt;av trädsamlingar och skogsbilvä-&lt;br&gt;gars sträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är&lt;br&gt;så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skötsel av skog skall i fråga&lt;br&gt;om hyggens storlek och utläggning,&lt;br&gt;beståndsanläggning, kvarlämnande&lt;br&gt;av trädsamlingar och skogsbilvägars&lt;br&gt;sträckning den anpassning ske som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;uppenbart påkallas med hänsyn till&lt;br&gt;rennäringen. Vid planläggning och&lt;br&gt;genomförande av åtgärderna skall&lt;br&gt;eftersträvas att berörd sameby har&lt;br&gt;årlig tillgång till sammanhängande&lt;br&gt;betesområden och till vegetation&lt;br&gt;som behövs inom områden för sam-&lt;br&gt;ling, flyttning och rastning av renar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot föreskrift som har 1. bryter mot föreskrift som har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelats med stöd av 8§ första meddelats med stöd av 8§ första&lt;br&gt;stycket eller 20 § första stycket, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stycket 19 d§ eller 20 § första styc-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot 12 § eller 13 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bryter mot den avverkningsbegränsning som avses i 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bryter mot 19 § första stycket&lt;br&gt;eller mot föreskrift om avverkning&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;19 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bryter mot 19 § första stycket&lt;br&gt;eller mot villkor som gäller avverk-&lt;br&gt;ningen och som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av 19§ andra stycket, 19 b §&lt;br&gt;tredje stycket eller 19 e§ tredje styc-&lt;br&gt;ket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits&lt;br&gt;med stöd av 17 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. underlåter att iaktta föreläg-&lt;br&gt;gande eller bryter mot förbud som&lt;br&gt;har meddelats för att föreskrift en-&lt;br&gt;ligt 21 § skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. underlåter att iaktta föreläg-&lt;br&gt;gande eller bryter mot förbud som&lt;br&gt;har meddelats för att 21 a§ eller fö-&lt;br&gt;reskrift enligt 21 § skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms ej till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap.&lt;br&gt;4 och 5 §§ brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till&lt;br&gt;ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende som avses i 19 b § första stycket eller 19 e§ första stycket skall&lt;br&gt;sökanden, även om ansökningen gjorts före ikraftträdandet av denna lag,&lt;br&gt;om tillståndsmyndigheten begär det komplettera ansökningen med en&lt;br&gt;redovisning av vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och&lt;br&gt;kulturmiljövårdens respektive rennäringens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:427.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 27 a § naturvårdslagen (1964:822)' skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av 26 och&lt;br&gt;27 §§ skall även beaktas andra be-&lt;br&gt;slut enligt 8 och 9 §§, beslut enligt&lt;br&gt;19 kap. 2§ vattenlagen (1983:291)&lt;br&gt;samt beslut som avses i 14 kap. 8§&lt;br&gt;första stycket plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10), under förutsättning att&lt;br&gt;besluten har meddelats inom tio år&lt;br&gt;före det senaste beslutet. Dessutom&lt;br&gt;skall beaktas sådan inverkan av&lt;br&gt;hänsynstaganden enligt 21 §&lt;br&gt;skogsvårdslagen (1979:429) som i&lt;br&gt;särskilda fall har inträtt inom sam-&lt;br&gt;ma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av 26 och&lt;br&gt;27 §§ skall även beaktas andra be-&lt;br&gt;slut enligt 8 och 9§§, beslut enligt&lt;br&gt;19 b § andra och tredje styckena&lt;br&gt;skogsvårdslagen (1979:429), &amp;nbsp;&amp;nbsp;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 2 § vattenlagen (1983:291)&lt;br&gt;samt beslut som avses i 14 kap. 8§&lt;br&gt;första stycket plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10), under förutsättning att&lt;br&gt;besluten har meddelats inom tio år&lt;br&gt;före det senaste beslutet. Dessutom&lt;br&gt;skall beaktas sådan inverkan av&lt;br&gt;hänsynstaganden enligt 21 §&lt;br&gt;skogsvårdslagen som i särskilda fall&lt;br&gt;har inträtt inom samma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut&lt;br&gt;som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna i 32 § eller&lt;br&gt;33 § eller motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan- och bygg-&lt;br&gt;lagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1974:1025.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:133.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lagom ändring i vattenlagen (1983:291)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 kap. 7§ vattenlagen (1983:291) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till&lt;br&gt;ersättning, om föreskrifter enligt 2§ andra stycket som meddelats efter&lt;br&gt;ansökan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom&lt;br&gt;berörd del av fastigheten eller att mark tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en föreskrift enligt 2 § andra stycket första meningen innebär förbud&lt;br&gt;att vidta vissa åtgärder utan särskilt tillstånd, får ersättning på grund av&lt;br&gt;den föreskriften utgå endast om sådant tillstånd har vägrats eller förenats&lt;br&gt;med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall betalas av den som har begärt föreskrifterna hos&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, skall&lt;br&gt;fastigheten lösas av den ersättningsskyldige om ägaren begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första, and-&lt;br&gt;ra och fjärde styckena skall även&lt;br&gt;beaktas andra beslut enligt 2§, be-&lt;br&gt;slut enligt 8, 9, 11 och 19 §§ na-&lt;br&gt;turvårdslagen (1964:822) samt be-&lt;br&gt;slut som avses i 14 kap. 8§ första&lt;br&gt;stycket plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10), under förutsättning att&lt;br&gt;besluten meddelats inom tio år före&lt;br&gt;det senaste beslutet. Dessutom&lt;br&gt;skall beaktas sådan inverkan av&lt;br&gt;hänsynstaganden enligt 21 §&lt;br&gt;skogsvårdslagen (1979:429) som i&lt;br&gt;särskilda fall har inträtt inom sam-&lt;br&gt;ma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första, and-&lt;br&gt;ra och fjärde styckena skall även&lt;br&gt;beaktas andra beslut enligt 2§, be-&lt;br&gt;slut enligt 8, 9, 11 och 19§§ na-&lt;br&gt;turvårdslagen (1964:822), &amp;nbsp;19b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra och tredje styckena skogs-&lt;br&gt;vårdslagen (1979:429) samt beslut&lt;br&gt;som avses i 14 kap. 8§ första styc-&lt;br&gt;ket plan- och bygglagen (1987:10),&lt;br&gt;under förutsättning att besluten&lt;br&gt;meddelats inom tio år före det se-&lt;br&gt;naste beslutet. Dessutom skall be-&lt;br&gt;aktas sådan inverkan av hänsynsta-&lt;br&gt;ganden enligt 21 § skogsvårdslagen&lt;br&gt;som i särskilda fall har inträtt inom&lt;br&gt;samma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut&lt;br&gt;som anges i femte stycket förlorats på grund av bestämmelsen i 8 § eller&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen eller plan- och bygglagen,&lt;br&gt;utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1987:139.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 Försiag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10)’&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse&lt;br&gt;förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om&lt;br&gt;bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser el-&lt;br&gt;ler rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 § meddelas i&lt;br&gt;en detaljplan eller i områdesbestämmelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdlä-&lt;br&gt;ge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas i&lt;br&gt;områdesbestämmelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om&lt;br&gt;byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första&lt;br&gt;stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning,&lt;br&gt;om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastighe-&lt;br&gt;ten. I fall som avses i första stycket 3 — 5 föreligger rätt till ersättning, om&lt;br&gt;skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom&lt;br&gt;berörd del av fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer&lt;br&gt;vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastighe-&lt;br&gt;ten, om ägaren begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av andra och&lt;br&gt;tredje styckena skall även beaktas&lt;br&gt;andra beslut som avses i första styc-&lt;br&gt;ket samt beslut enligt 3 kap. 2§&lt;br&gt;lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m., 8, 9, 11 och 19§§ natur-&lt;br&gt;vårdslagen (1964:822) och 19 kap.&lt;br&gt;2§ vattenlagen (1983:291), under&lt;br&gt;förutsättning att besluten medde-&lt;br&gt;lats inom tio år före det senaste be-&lt;br&gt;slutet. Dessutom skall beaktas så-&lt;br&gt;dan inverkan av hänsynstaganden&lt;br&gt;enligt 21 § skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429) som i särskilda fall har&lt;br&gt;inträtt inom samma tid. Har talan&lt;br&gt;eller rätt till ersättning eller inlösen&lt;br&gt;med anledning av nyss angivna be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av andra och&lt;br&gt;tredje styckena skall även beaktas&lt;br&gt;andra beslut som avses i första styc-&lt;br&gt;ket samt beslut enligt 3 kap. 2§&lt;br&gt;lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m., 8, 9, 11 och 19§§ natur-&lt;br&gt;vårdslagen (1964:822), 19b§ andra&lt;br&gt;och tredje styckena skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429) och 19 kap. 2§ vatten-&lt;br&gt;lagen (1983:291), under förutsätt-&lt;br&gt;ning att besluten meddelats inom&lt;br&gt;tio år före det senaste beslutet.&lt;br&gt;Dessutom skall beaktas sådan in-&lt;br&gt;verkan av hänsynstaganden enligt&lt;br&gt;21 § skogsvårdslagen som i särskil-&lt;br&gt;da fall har inträtt inom samma tid.&lt;br&gt;Har talan eller rätt till ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1987:246.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:1049.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;slut förlorats på grund av bestäm-&lt;br&gt;melserna i 15 kap. 4 § eller motsva-&lt;br&gt;rande bestämmelser i lagen om kul-&lt;br&gt;turminnen m. m., naturvårdslagen&lt;br&gt;eller vattenlagen, utgör detta för-&lt;br&gt;hållande inte något hinder mot att&lt;br&gt;beslutet beaktas.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller inlösen med anledning av nyss&lt;br&gt;angivna beslut förlorats på grund&lt;br&gt;av bestämmelserna i 15 kap. 4 § el-&lt;br&gt;ler motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;lagen om kulturminnen m.m., na-&lt;br&gt;turvårdslagen eller vattenlagen, ut-&lt;br&gt;gör detta förhållande inte något&lt;br&gt;hinder mot att beslutet beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6§ beslutat om riv-&lt;br&gt;ningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3&lt;br&gt;för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning&lt;br&gt;med naturresurser m.m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess&lt;br&gt;kostnader for ersättning eller inlösen. I fall som avses i första stycket 4 och&lt;br&gt;5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet&lt;br&gt;har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader for ersättning&lt;br&gt;eller inlösen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Jordbruksdepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 juni 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Engström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl,&lt;br&gt;Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,&lt;br&gt;Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellström&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Proposition om skogsbruket i fjällnära skogar&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Skogsstyrelsens rapport&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skogsbruket inom det fjällnära skogsområdet har stått under debatt under&lt;br&gt;framför allt det senaste årtiondet. Företrädarna för skogsbruket, för rennä-&lt;br&gt;ringen och för naturvårdsintressena har haft olika uppfattningar om hur&lt;br&gt;skogsbruket bör bedrivas i de fjällnära skogarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagen har vid flera tillfallen behandlats motioner om den fjällnära&lt;br&gt;skogen. Vid två tillfällen under senare år har riksdagen lämnat riktlinjer&lt;br&gt;för det fjällnära skogsbruket, dels år 1985 då riksdagen uttalade att det&lt;br&gt;finns anledning att iaktta stor återhållsamhet med bedrivande av skogs-&lt;br&gt;bruk i de fjällnära områdena, dels år 1987 då riksdagen uttalade att&lt;br&gt;skogsbilvägbyggnad inom området för svårföryngrad skog bör underkastas&lt;br&gt;villkor om naturvårdshänsyn m.m. 1 olika sammanhang har också rege-&lt;br&gt;ringen erinrat om den mycket stora återhållsamhet som skall gälla för&lt;br&gt;skogsbruket i de fjällnära skogarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens intentioner har kommit till uttryck i skogsstyrelsens före-&lt;br&gt;skrifter och allmänna råd till skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mars 1989 uppdrog regeringen åt skogsstyrelsen att göra en allsidig&lt;br&gt;utvärdering av effekterna av dessa åtgärder. Skogsstyrelsen lämnade i juni&lt;br&gt;1989 rapporten Skogsbruket i fjällnära skogar. Rapporten har remissbe-&lt;br&gt;handlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av&lt;br&gt;rapporten som bilaga 1, dels det utkast till författningsändringar som läggs&lt;br&gt;fram i rapporten som bilaga 2, dels en sammanställning av remissyttrande-&lt;br&gt;na som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksdepartementet har vid en hearing inhämtat kompletterande&lt;br&gt;upplysningar om skogsbruket i de fjällnära skogarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Samerättsutredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Efter bemyndigande av regeringen i september 1982 tillkallade chefen för&lt;br&gt;justitiedepartementet i maj 1983 en kommitté med uppdrag att utreda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa frågor om samemas ställning i Sverige. Kommittén antog namnet&lt;br&gt;samerättsutredningen. Utredningen (chefen for hyresnämnden och arren-&lt;br&gt;denämnden i Stockholm Hans-Åke Wängberg, ordförande, f. d. riksdagsle-&lt;br&gt;damoten Karl-Erik Häll samt riksdagsledamöterna Martin Olsson och Åke&lt;br&gt;Selberg) överlämnade i juni 1989 sitt huvudbetänkande (SOU 1989:41)&lt;br&gt;Samerätt och sameting. Betänkandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samerättsutredningens betänkande behandlas bl. a. frågor om skogs-&lt;br&gt;bruksåtgärder inom renskötselområdet och for sådana åtgärder föreslås&lt;br&gt;nya bestämmelser i skogsvårdslagen och rennäringslagen. Till protokollet i&lt;br&gt;detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet såvitt avser&lt;br&gt;skogsbruket som bilaga 4, dels utredningens lagförslag i dessa delar som&lt;br&gt;bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanställning av remissyttrandena över samerättsutredningens&lt;br&gt;betänkande finns i promemorian (Ds 1989:72) Sammanställning av re-&lt;br&gt;missyttranden över samerättsutredningens betänkanden (SOU 1986:36)&lt;br&gt;Samemas folkrättsliga ställning och (SOU 1989:41) Samerätt och same-&lt;br&gt;ting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagrådet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 17 maj 1990 att inhämta lagrådets yttrande över&lt;br&gt;de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade lagför-&lt;br&gt;slagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till protokollet&lt;br&gt;som bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår i vissa avseenden lagtekniska lösningar som skiljer sig&lt;br&gt;från vad som tagits upp i det remitterade förslaget till ändringar i skogs-&lt;br&gt;vårdslagen. Dessutom föreslår lagrådet att lagen i sitt ändrade skick redige-&lt;br&gt;ras på ett sätt som skiljer sig från vad jag har förordat i remissen. Jag har i&lt;br&gt;huvudsak följt lagrådets förslag med det undantaget att jag föreslår en&lt;br&gt;särskild bestämmelse i skogsvårdslagen om hänsyn till renskötseln. Be-&lt;br&gt;stämmelsen har utformats med beaktande av vad lagrådet har anfört i&lt;br&gt;sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer till lagrådets yttrande i avsnitten 4 och 7 (utvecklade&lt;br&gt;skogsbruksplaner respektive regler om hänsyn till rennäringen) samt i&lt;br&gt;specialmotiveringen till ändringarna i skogsvårdslagen. Härutöver bör&lt;br&gt;vissa redaktionella ändringar göras i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den följande framställningen redovisar jag först mina överväganden&lt;br&gt;och förslag i en sammanfattning. Jag redogör därefter närmare för de&lt;br&gt;allmänna utgångspunkterna för förslagen. I den återstående delen av pro-&lt;br&gt;positionen behandlas de olika förslagen mer ingående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Sammanfattning av mina överväganden och&lt;br&gt;förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fjällregionen omfattar knappt 9 milj. ha. Det fjällnära barrskogsområdet&lt;br&gt;omfattar drygt 3 milj. ha. Det består dels av produktiv skogsmark, dels av&lt;br&gt;skogliga impediment såsom fjällbarrskog, myrar och skogbevuxna häll-&lt;br&gt;marker. Impedimentmarkerna är i praktiken undantagna från skogsbruk.&lt;br&gt;Den produktiva fjällnära skogsmarken uppgår till ca 1,6 milj, ha, dvs.&lt;br&gt;hälften av det fjällnära barrskogsområdet. Under åren 1981 — 1989 har&lt;br&gt;tillstånd till avverkning i fjällnära skog beviljats på i genomsnitt ca 5 780&lt;br&gt;ha per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom reservatsbildningar har stora arealer av den produktiva skogs-&lt;br&gt;marken i det fjällnära skogsområdet undantagits från skogsbruk. Därtill&lt;br&gt;kommer att det enligt skogsstyrelsens bedömning finns ytterligare stora&lt;br&gt;fjällskogsområden där man inte kan räkna med en skogsåterväxt inom&lt;br&gt;rimlig tid. Förutsättningarna för avverkningstillstånd saknas alltså i dessa&lt;br&gt;områden. Sammantaget innebär detta att minst två tredjedelar av den&lt;br&gt;fjällnära barrskogen inte kommer att bli föremål för avverkning. Naturvår-&lt;br&gt;dens och rennäringens intressen är därigenom skyddade i betydande ut-&lt;br&gt;sträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De inre delarna av Norrland har med stöd av skogsvårdslagen avgrän-&lt;br&gt;sats som svårföryngrade. Inom området för svårföryngrad skog krävs, till&lt;br&gt;skillnad från i övriga landet, tillstånd av skogsvårdsstyrelsen för vaije&lt;br&gt;enskild kalavverkning. Sådant tillstånd skall inte ges om det inte går att få&lt;br&gt;ny skog på den avverkade ytan inom rimlig tid eller om avverkningen kan&lt;br&gt;leda till att fjällgränsen flyttas ned. Den fjällnära skogen ingår i sin helhet i&lt;br&gt;området för svårföryngrad skog och omfattas alltså av tillståndstvånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de delar av de fjällnära skogarna där det finns förutsättningar för&lt;br&gt;ett uthålligt skogsbruk måste det vara möjligt att bedriva en virkesproduk-&lt;br&gt;tion som är förenlig med såväl naturvårdens intressen som ett mångsidigt&lt;br&gt;utnyttjande av skogsmarken. Situationen är för närvarande inte alltid&lt;br&gt;sådan att naturvårdens och rennäringens intressen beaktas i tillräcklig&lt;br&gt;omfattning. Åtgärder måste därför vidtas för att ytterligare anpassa&lt;br&gt;skogsbruket till naturvårdens och rennäringens anspråk. En utgångspunkt&lt;br&gt;bör därvid vara att skogsbruket skall bedrivas med mycket stor återhåll-&lt;br&gt;samhet. Detta innebär ett skogsbruk med små hyggen utan främmande&lt;br&gt;trädslag och utan användande av radikala markberedningsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att åstadkomma detta är att de som sysslar med&lt;br&gt;skogsbruk inte bara känner till var det finns anspråk som konkurrerar om&lt;br&gt;markanvändningen utan också inser vikten av att berättigade sådana&lt;br&gt;anspråk blir beaktade vid utförandet av olika skogsbruksåtgärder. Invente-&lt;br&gt;ring av skyddsvärda intressen och långsiktig planering av hänsynsåtgärder,&lt;br&gt;grundade på samråd med olika intresseföreträdare såsom markägare, läns-&lt;br&gt;styrelsen, berörda samebyar, kommuner och företrädare för den ideella&lt;br&gt;naturvården, bör därför vara grundläggande inslag i skogsbruket i de&lt;br&gt;fjällnära skogarna. Vidare bör skogsvårdsstyrelsens tillståndsbeslut alltid&lt;br&gt;innehålla villkor om den hänsyn som skall tas till naturvårdens, kultur-&lt;br&gt;miljövårdens och rennäringens intressen. I sådana fall då en avverkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte kan genomföras utan att väsentliga naturvårds- eller kulturmiljövårds-&lt;br&gt;intressen blir åsidosatta bör dock skogsvårdsstyrelsen kunna förbjuda av-&lt;br&gt;verkningen även om pågående markanvändning därigenom avsevärt för-&lt;br&gt;svåras. Avverkningar som på ett avgörande sätt påverkar förutsättningar-&lt;br&gt;na för fortsatt renskötsel bör också kunna vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag i det följande leder till att kunskaperna om förhållandena&lt;br&gt;och om olika intressen i det fjällnära området kommer att öka. Planering-&lt;br&gt;en av skogsbrukets verksamhet skall kunna redovisas mera långsiktigt.&lt;br&gt;Vidare skapas förutsättningar för att stärka naturvårdens och rennäringens&lt;br&gt;intressen. De myndighetsbeslut som behövs kommer att kunna fattas&lt;br&gt;snabbare än för närvarande. Skogsbrukets sektorsansvar för miljöfrågorna&lt;br&gt;i enlighet med den fastlagda miljöpolitiken är grundläggande för förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detalj innebär mina bedömningar, ställningstaganden och förslag föl-&lt;br&gt;jande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Den information som kommer fram i den pågående inventeringen av&lt;br&gt;olika markanvändningsintressen i det fjällnära skogsområdet bör ut-&lt;br&gt;nyttjas av kommunerna i deras arbete med översiktsplaner. Därmed&lt;br&gt;underlättas samrådet mellan kommunerna och företrädare för olika&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Inom fjällnära skogsområden där det visar sig finnas särskilt stor kon-&lt;br&gt;kurrens mellan olika markanvändningsintressen skall fördjupade verk-&lt;br&gt;samhetsplaner kunna upprättas efter beslut av skogsvårdsstyrelsen.&lt;br&gt;Länsstyrelsen, kommun eller annan kan ta initiativ till upprättandet av&lt;br&gt;en sådan plan. I planen, som kan avse flera brukningsenheter, skall för&lt;br&gt;en tioårsperiod anges de skogsbruksåtgärder som intresseföreträdarna&lt;br&gt;efter samråd kommit överens om. Att möjliggöra fördjupade verksam-&lt;br&gt;hetsplaner förutsätter inte lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• En skogsägare skall vara skyldig att i skogsbruksplanen för sin bruk-&lt;br&gt;ningsenhet, eller annan motsvarande plan, för en tioårsperiod ange&lt;br&gt;planerade avverkningar på brukningsenheten och den hänsyn som skall&lt;br&gt;tas till naturvårdens, kulturmiljövårdens och rennäringens intressen.&lt;br&gt;Det förutsätts att skogsägaren samråder med berörda intresseföreträda-&lt;br&gt;re vid planeringen av hänsynsåtgärderna. Förslaget förutsätter ingen&lt;br&gt;lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• I ansökan om tillstånd till avverkning skall sökanden redovisa de åtgär-&lt;br&gt;der som skall vidtas för att naturvårdens, kulturmiljövårdens och rennä-&lt;br&gt;ringens intressen skall tillgodoses. Genom en sådan hänsynsredovisning&lt;br&gt;får skogsvårdsstyrelsen en möjlighet att stämma av den aktuella avverk-&lt;br&gt;ningen i förhållande till redovisningen i skogsbruksplanen. Nya bestäm-&lt;br&gt;melser tas in i skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Skogsvårdsstyrelsen skall kunna föranstalta om att erforderliga na-&lt;br&gt;turvärdesinventeringar blir utförda innan tillståndsfrågan avgörs. Det&lt;br&gt;förutsätts att skogsvårdsstyrelsen samråder med länsstyrelsens miljö-&lt;br&gt;vårds- och kulturmiljöenheter. Skogsvårdsstyrelsen förutsätts också ut-&lt;br&gt;nyttja den kunskap som lokalt kan finnas inom den ideella naturvården.&lt;br&gt;Detta är särskilt viktigt när det gäller inventering av skyddsvärda små-&lt;br&gt;biotoper. Möjligheten att förordna om naturvärdesinventering förutsät-&lt;br&gt;ter ingen lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Tillstånd till avverkning i fjällnära skog skall inte få meddelas om Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för naturvården eller kulturmiljövården. Skogsägaren skall ha rätt till&lt;br&gt;ersättning om ett vägrat tillstånd medför att pågående markanvändning&lt;br&gt;avsevärt försvåras. Nya bestämmelser erfordras i skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• En särskild regel om hänsyn till rennäringen förs in i skogsvårdslagen.&lt;br&gt;Vid bl. a. avverkning skall den anpassning ske som uppenbart behövs&lt;br&gt;med hänsyn till rennäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Tillstånd till avverkning i svårföryngrad skog skall inte få meddelas om&lt;br&gt;avverkningen medför ett så väsentligt bortfall av renbete att möjlighe-&lt;br&gt;terna att hålla tillåtet renantal påverkas. Detsamma skall gälla om&lt;br&gt;avverkningen omöjliggör sedvanlig samling och flyttning av renarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Ett avverkningstillstånd skall alltid innehålla villkor om den hänsyn&lt;br&gt;som skall tas till naturvårdens, kulturmiljövårdens och rennäringens&lt;br&gt;intressen. Brott mot ett tillståndsvillkor skall kunna föranleda bötes-&lt;br&gt;straff. Villkor av hänsyn till naturvård och kulturmiljövård som innebär&lt;br&gt;att pågående markanvändning avsevärt försvåras utlöser rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning av statsmedel. Nya bestämmelser tas in i skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• En grundläggande bestämmelse om skyldighet att bereda berörd sameby&lt;br&gt;tillfälle till samråd före en avverkning tas in i skogsvårdslagen. Bestäm-&lt;br&gt;melsen straffsanktioneras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Skogsvårdsstyrelserna skall inventera och redovisa områden där avverk-&lt;br&gt;ning inte kan företas på grund av återväxtsvårigheter eller där skogen&lt;br&gt;behövs som skydd mot att fjällgränsen flyttas ned. Ingen lagändring&lt;br&gt;behövs för genomförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Hyggesstorleken begränsas från nuvarande 40 ha till 20 ha. Gränsen får&lt;br&gt;överskridas om det finns särskilda skäl. Begränsningen kan åstadkom-&lt;br&gt;mas utan lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Hyggesplöjning förbjuds och användningen av andra radikala markbe-&lt;br&gt;redningsåtgärder begränsas i fjällnära skog. Lagändring behövs inte för&lt;br&gt;att genomföra förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Föreskrifter skall få meddelas som innebär att slutavverkning av skog&lt;br&gt;förbjuds på skogliga impedimentmarker i svårföryngrad skog i norra&lt;br&gt;Sverige. Undantag får göras om det finns särskilda skäl. Skogsvårds-&lt;br&gt;lagen ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Den möjlighet som nu finns enligt 6§ skogsvårdslagen att ålägga en&lt;br&gt;skogsägare att slutavverka överårig skog avskaffas. Paragrafen upphävs&lt;br&gt;helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Skogsvårdslagens krav på slutavverkning för att uppnå en jämn ålders-&lt;br&gt;fördelning av skogen på en brukningsenhet skall inte gälla fjällnära skog.&lt;br&gt;Skogsvårdslagen ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Vid tillämpningen av skogsvårdslagens ransoneringsbestämmelser skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i allmänhet principen om en brukningsenhet per kommun iakttas. Nu-&lt;br&gt;varande dispensmöjligheter skall därför begränsas. Genomförandet av&lt;br&gt;begränsningen kan ske utan lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• All användning av utländska trädslag skall förbjudas i fjällnära skog. Ett&lt;br&gt;förbud ryms inom befintliga bemyndiganden i skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Föreskrifter skall få meddelas som innebär att en ansökan om avverk-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 3&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning för byggande av skogsbilväg i svårföryngrad skog i norra Sverige&lt;br&gt;skall avslås om nyttan av vägen inte motsvarar kostnaden för den eller&lt;br&gt;om vägen inte kan passas in i en vägnätsplan. Vid bedömningen av&lt;br&gt;vägens lönsamhet skall hänsyn endast tas till nyttan i skogsbrukshän-&lt;br&gt;seende. Skogsvårdslagen ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Möjligheterna att låta bidraget till skogsbilvägar ersättas av stöd till&lt;br&gt;väglösa transportformer skall undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall avgränsa&lt;br&gt;den fjällnära skogen inom det svårföryngrade området. Skogsvårdslagen&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Skogsforskningen bör ytterligare uppmärksamma problemen i fjäll-&lt;br&gt;skogsområdet och i sin redovisning särskilt avgränsa sådana resultat&lt;br&gt;som har speciell betydelse för de fjällnära skogarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Reservatsbildningar och rationaliseringar har haft negativa effekter på&lt;br&gt;sysselsättningen i det fjällnära området. De förslag som nu lämnas&lt;br&gt;bedöms inte ge sådana effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag innebär att gränser för skogsbrukets bedrivande i det&lt;br&gt;fjällnära skogsområdet sätts upp på flera olika sätt till skydd för naturvår-&lt;br&gt;dens, kulturmiljövårdens och rennäringens intressen. Förbudet mot av-&lt;br&gt;verkning på impediment är en sådan gräns. Därigenom ges fjällbarrskogen&lt;br&gt;och skogbevuxna myrmarker ett mycket starkt skydd. Inventeringen av&lt;br&gt;områden där avverkning inte kan företas på grund av återväxtsvårigheter&lt;br&gt;eller där skogen behövs som skydd mot att fjällgränsen flyttas ned är en&lt;br&gt;annan typ av gränsdragning. Det kan förutsättas att den inventeringen&lt;br&gt;resulterar i att avverkningar inte kan komma i fråga i skogar på höga&lt;br&gt;höjder där klimatet är kärvast. Det skydd som befintliga nationalparker,&lt;br&gt;naturreservat och domänreservat innebär blir därigenom kompletterat.&lt;br&gt;Arealbegränsningen till 20 ha och förbuden mot hyggesplöjning och mot&lt;br&gt;användning av utländska trädslag innebär sammantaget betydelsefulla&lt;br&gt;restriktioner till förmån för bl. a. naturvårdsintressena. Därtill kommer&lt;br&gt;möjligheten att vägra tillstånd till en avverkning, om avverkningen är&lt;br&gt;oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller&lt;br&gt;kulturmiljövården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag om naturvårdsgräns som presenterats i olika sammanhang&lt;br&gt;innebär att en gräns läggs ut mera schablonmässigt på ett visst avstånd från&lt;br&gt;eller på en viss nivå i förhållande till trädgränsen. Ovanför denna gräns&lt;br&gt;skall enligt förslagen inget eller endast ett småskaligt skogsbruk utan kal-&lt;br&gt;hyggen få förekomma. En sådan gränsdragning innebär otvivelaktigt olä-&lt;br&gt;genheter av generell natur. Det kan t. ex. ovanför gränsen finnas områden&lt;br&gt;som inte bedöms som speciellt svårföryngrade eller skyddsvärda från&lt;br&gt;naturvårdssynpunkt medan det nedanför gränsen kan råda motsatt förhål-&lt;br&gt;lande. Ett avverkningsförbud inom en höjdzon innebär att stora områden&lt;br&gt;på mycket långa avstånd från fjällområdet skulle undantas från skogsbruk.&lt;br&gt;Detta skulle innebära stora olägenheter för skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag däremot innebär att varje tilltänkt slutavverkning kommer&lt;br&gt;att prövas på grundval av ett lokalt och regionalt tillgängligt detaljerat&lt;br&gt;kunskapsunderlag om förutsättningarna för skogsförnyelse, om de försörj-&lt;br&gt;ningsmässiga förutsättningarna samt om de särskilda intressen som kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finnas för naturvården, kulturmiljövården och rennäringen. Naturvärdes- Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;inventeringen är därvid ett viktigt instrument för att aktualisera kunskaps-&lt;br&gt;underlaget i samband med beslutet. De olika intressena kommer att kunna&lt;br&gt;vägas mot varandra. Onödiga inskränkningar för markägarna eller oav-&lt;br&gt;siktliga, för andra intressen negativa beslut kan undvikas. Möjligheten att&lt;br&gt;vägra tillstånd till avverkning får särskild betydelse för skyddet av sådana&lt;br&gt;värdefulla biotoper som en generell avgränsning inte alltid kan skydda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom mina förslag tillvaratas alltså de viktigaste naturvärdena utan att&lt;br&gt;de olägenheter uppstår som en generell naturvårdsgräns för ett storskaligt&lt;br&gt;skogsbruk skulle innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill understryka vikten av att de intentioner som ligger till grund för&lt;br&gt;mina förslag till skärpning av skogsvårdslagstiftningen kommer till fullt&lt;br&gt;uttryck också i den kommande praktiska tillämpningen av bestämmelser-&lt;br&gt;na. Ansvariga myndigheter, framför allt de sektorsansvariga, bör därför&lt;br&gt;noga följa tillämpningen och göra de utvärderingar som behövs som un-&lt;br&gt;derlag för en kontinuerlig bedömning av skogsbrukets förhållande till&lt;br&gt;övriga konkurrerande markanvändningsanspråk i det fjällnära skogsområ-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3.1 Inledning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Debatten om de s.k. fjällnära skogarna har pågått under flera år. Den&lt;br&gt;kännetecknas av starka motstående uppfattningar som hävdas av na-&lt;br&gt;turvårdens företrädare och av rennäringen och skogsbruket samt av kom-&lt;br&gt;munerna när det gäller intresset att tillgodose sysselsättning och försöij-&lt;br&gt;ning. Det är ostridigt att de samtliga företräder viktiga intressen. Det finns&lt;br&gt;därför all anledning att så snart som möjligt söka lösa konflikterna och så&lt;br&gt;långt möjligt jämka samman de olika uppfattningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kännetecknande för den debatt som har förts är att det råder olika&lt;br&gt;uppfattningar om de faktiska förhållandena. Det gäller både i fråga om&lt;br&gt;skyddade och oskyddade arealers omfattning och om vilka möjligheter det&lt;br&gt;faktiskt kan finnas att bedriva skogsbruk i de fjällnära områdena. Men det&lt;br&gt;gäller också vilka insatser som redan gjorts i fråga om reglering av markan-&lt;br&gt;vändningen i dessa områden och frågan om vilka områden som egentligen&lt;br&gt;avses med begreppet fjällnära skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen om hushållning med naturresurser m.m. (1987:12) har införts&lt;br&gt;bestämmelser för avvägning mellan skilda markanvändningsintressen i&lt;br&gt;syfte att uppnå en långsiktigt god hushållning med marken, vattnet och&lt;br&gt;den fysiska miljön i övrigt. Av särskild betydelse i detta sammanhang är&lt;br&gt;bestämmelserna till skydd för natur- och kulturvärden av riksintresse i&lt;br&gt;fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset i norr samt för&lt;br&gt;de s.k. obrutna fjällområdena. I propositionen med förslag till naturre-&lt;br&gt;surslag (prop. 1985/86:3) framhölls att man på ett vederhäftigt sätt kunde&lt;br&gt;ta ställning i frågan om det behövdes särskilda regler för skogsbruket i de&lt;br&gt;fjällnära skogarna först när då pågående eller strax dessförinnan avslutade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insatser hade utvärderats. Det underlag som nu har presenterats av skogs-&lt;br&gt;styrelsen och samerättsutredningen och de yttranden som har avgetts över&lt;br&gt;de framlagda förslagen utgör enligt min mening en bra grund för ett sådant&lt;br&gt;ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag i det följande går in på de olika förslagen kommer jag att&lt;br&gt;redogöra närmare för de faktiska förhållandena och den utveckling som&lt;br&gt;har varit i de fjällnära skogarna. Det gäller både i fråga om avverkning och&lt;br&gt;reservatbildning. Jag kommer också att redovisa den lagreglering som&lt;br&gt;gäller för skogsbruket i dessa områden. Jag går därefter över till mina&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med mina förslag är att skapa garantier för att skogsbruket i de&lt;br&gt;fjällnära skogarna blir anpassat till naturvårdens, kulturmiljövårdens och&lt;br&gt;rennäringens intressen. En anpassning till naturvården innebär också att&lt;br&gt;turismens intressen i allt väsentligt blir tillgodosedda. Förslagen innebär&lt;br&gt;att det för alla parter skapas ett långsiktigare och tydligare underlag för&lt;br&gt;samråd och bedömningar av skogsbruksåtgärder. Därmed kommer lokala&lt;br&gt;och regionala förhållanden att bli beaktade. Sammantaget kommer mina&lt;br&gt;förslag att medföra ett skogsbruk som beaktar de olika intressen som står&lt;br&gt;mot skogsbruket utan att de olägenheter uppkommer som en schablonmäs-&lt;br&gt;sig naturvårdsgräns skulle innebära.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2 Den fjällnära barrskogen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De svenska fjällnära barrskogarna är den del av ett barrskogsbälte som på&lt;br&gt;nordligare breddgrader sträcker sig som ett bälte runt det norra halvklotet.&lt;br&gt;Karaktäristiskt för skogsområdet är det relativt kyliga klimatet, fattigdo-&lt;br&gt;men på trädarter och rikedomen på myrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det fjällnära skogsområdet i Sverige avses ett i huvudsak samman-&lt;br&gt;hängande skogsbälte längs fjällkedjan från Dalarna till norra Lappland.&lt;br&gt;Området avgränsas i väster och i höjdled av trädgränsen och i öster av en&lt;br&gt;linje som i stort sett motsvarar den skogsodlingsgräns som användes vid&lt;br&gt;riksskogstaxeringen år 1969 och som på statens mark är identisk med&lt;br&gt;domänverkets tidigare tillämpade skogsodlingsgräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fjällnära skogen kan skogligt sett indelas i olika kategorier. Närmast&lt;br&gt;kalfjället finns fjällbjörkskogen. Denna skogstyp är ett skogligt impedi-&lt;br&gt;ment, dvs. marken producerar mindre än 1 skogskubikmeter (m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk) per&lt;br&gt;hektar och år. Området närmast nedanför fjällbjörkskogen utgörs av fjäll-&lt;br&gt;barrskog som också är ett skogligt impediment. Därefter kommer den&lt;br&gt;produktiva skogsmarken. I det fjällnära området finns myrar, hällmarker&lt;br&gt;och stenbundna marker som är skogbevuxna. Sådana områden är skogliga&lt;br&gt;impediment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Temperaturväxlingarna under vintern i de fjällnära barrskogarna är&lt;br&gt;häftigare och mer oregelbundna än i skogslandet i öster. Denna klimatiska&lt;br&gt;instabilitet är skogsodlingens främsta problem inom fjällskogszonen. Hi-&lt;br&gt;storiskt sett har fjällskogarna, liksom skogarna i övriga landet, i högre grad&lt;br&gt;än i dag påverkats av kraftiga skogsbränder. Härigenom kom skogen att&lt;br&gt;präglas av en mosaik av björk, gran och tall i olika åldersstadier. Trädslags-&lt;br&gt;fördelningen är alltså ett resultat av såväl skogsbränder som klimatets&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stora växlingar. Detta växelspel präglar i högre grad de fjällnära skogarna Prop. 1990/91: 3&lt;br&gt;än skogarna i övriga Norrland.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.3 Skogsbruket i det fjällnära området&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det fjällnära barrskogsområdet omfattar drygt 3 milj. ha. Den produktiva&lt;br&gt;skogsmarken, dvs. mark där avverkning för virkesproduktion är möjlig,&lt;br&gt;har av skogsstyrelsen uppskattats till ca 1,6 milj. ha. Fjällbarrskogen upp-&lt;br&gt;skattas till ca 700 000 ha. Den totala ytan för myrmarken, såväl skogbevux-&lt;br&gt;en som icke skogbevuxen, är inte exakt känd men uppgår enligt riks-&lt;br&gt;skogstaxeringen till ca 900 000 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungefar hälften av all produktiv skogsmark i det fjällnära skogsområdet&lt;br&gt;ägs av staten. Ägarförhållandena varierar dock kraftigt mellan länen. En-&lt;br&gt;skilda skogsägare äger ca en fjärdedel. Aktiebolagen och andra allmänna&lt;br&gt;ägare än staten äger resterande del av den produktiva skogsmarken. Anta-&lt;br&gt;let brukningsenheter inom det fjällnära skogsområdet som ägs av enskilda&lt;br&gt;uppgår till ca 4 300. Medelstorleken varierar kraftigt mellan länen. I ge-&lt;br&gt;nomsnitt for hela fjällnäraområdet har de enskilt ägda brukningsenhetema&lt;br&gt;85 ha produktiv skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av arealen produktiv skogsmark i det fjällnära skogsområdet&lt;br&gt;är bevuxen med gammal skog. På ca 60% av arealen är skogen äldre än den&lt;br&gt;lägsta slutavverkningsåldem enligt skogsvårdslagen. Knappt hälften av&lt;br&gt;skogen är granskog och en fjärdedel är tallskog. Resten utgörs av biandbe-&lt;br&gt;stånd och lövskog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydande arealer i det fjällnära skogsområdet har genom århundradena&lt;br&gt;berörts av skogsbruk och då framfor allt genom uthuggning i varierande&lt;br&gt;omfattning av de grövsta träden. Fram till slutet av 1940-talet bedrevs&lt;br&gt;sålunda skogsbruket här i form av blädning eller dimensionsavverkningar.&lt;br&gt;Vid samma tid ändrades avverkningsmetodema och kalhyggesbruket bör-&lt;br&gt;jade tillämpas. Trots detta finns i relativt stor omfattning helt orörd skog&lt;br&gt;eller skog som endast marginellt har påverkats av skogsbruk. Enligt riks-&lt;br&gt;skogstaxeringen åren 1983-1987 har omkring 80% av arealen produktiv&lt;br&gt;skogsmark i det fjällnära skogsområdet inte berörts av ingripande skogs-&lt;br&gt;bruksåtgärder under de senaste 25 åren. Slutavverkningama fick begrän-&lt;br&gt;sad omfattning eftersom lönsamheten att avverka restbestånden efter di-&lt;br&gt;mensionsavverkningama var låg. De skogbevuxna impedimenten&lt;br&gt;fjällbjörkskog, fjällbarrskog samt skogbevuxen myr, hällmark och stenbun-&lt;br&gt;den mark är praktiskt taget opåverkade av skogsbruksåtgärder i sen tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Virkesförrådet på produktiv skogsmark uppgår enligt riksskogstaxering-&lt;br&gt;en åren 1983—1987 till ca 120 milj. m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk. Detta motsvarar ca 10% av&lt;br&gt;förrådet i hela Norrland. Gran är det dominerande trädslaget och utgör&lt;br&gt;58 % av förrådet. Den årliga bruttotillväxten på produktiv skogsmark är ca&lt;br&gt;2,5 milj. m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk. Den naturliga avgången i form av torra, döda och vindfäll-&lt;br&gt;da träd är förhållandevis stor i fjällnära skog, framför allt därför att den till&lt;br&gt;stor del består av mycket gammal skog. Efter avdrag för naturlig avgång&lt;br&gt;kan nettotillväxten uppskattas till ca 2 milj.m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk per år. Enligt riks-&lt;br&gt;skogstaxeringen avverkades i det fjällnära området ca 1 milj. m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk per år&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under perioden 1973—1987. Då nettotillväxten är dubbelt så stor har Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;virkesförrådet ökat med minst 1 milj. m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk per år under perioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avverkningen i fjällnära skog har successivt ökat under 1970- och bör-&lt;br&gt;jan av 1980-talet. Trots att en för fjällnära förhållanden relativt stor&lt;br&gt;avverkning har skett under andra hälften av 1970-talet och första hälften&lt;br&gt;av 1980-talet har alltså virkesförrådet ändå byggts upp. Detta har skett&lt;br&gt;genom i första hand en tillväxtökning i den äldre skogen. Allt tyder på att&lt;br&gt;denna utveckling kommer att fortsätta inom en överblickbar framtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det moderna skogsbruket som efterhand har ökat i omfattning innebär&lt;br&gt;bl. a. slutavverkning i form av kalhyggen, radikala markberedningsmeto-&lt;br&gt;der och användning av främmande trädslag vid återplantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skogsstyrelsens rapport framgår att förhållandena när det gäller&lt;br&gt;klimat, ståndortsegenskaper och beståndshistorik är mycket varierande&lt;br&gt;inom det fjällnära området. Det krävs därför stor kunskap och lokal&lt;br&gt;erfarenhet för att föryngringsresultaten efter en avverkning skall bli nöjak-&lt;br&gt;tiga inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillgång på härdigt skogsodlingsmaterial av tall och framför allt gran&lt;br&gt;ger enligt rapporten plantering på därför lämpliga ståndorter ett tillfreds-&lt;br&gt;ställande resultat. Naturlig föryngring av tall bör endast användas inom de&lt;br&gt;klimatiskt gynnsammaste delarna av området och då förutsättningarna i&lt;br&gt;övrigt är goda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avvaktan på att forskningen kring beståndsföryngring och fjällskogs-&lt;br&gt;blädning ger resultat bör enligt skogsstyrelsen dessa avverkningsformer&lt;br&gt;dock kunna användas i viss omfattning där förutsättningarna är gynnsam-&lt;br&gt;ma och där de lokala erfarenheterna är goda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika uppfattningar råder bland forskare om hur klimatet förändras på&lt;br&gt;lång sikt. Skogsstyrelsen anser mot den bakgrunden att skogsbruket tills&lt;br&gt;vidare bör kunna bedrivas med förutsättningen att klimatet blir i huvud-&lt;br&gt;sak oförändrat och i vaije fall inte för skogsbruket gynnsammare i framti-&lt;br&gt;den. Utvecklingen av skogsbrukets metoder, skogsodlingsmaterialets här-&lt;br&gt;dighet m. m. måste enligt styrelsen prövas i praktisk skala innan de kan tas&lt;br&gt;i bruk. Tills vidare bör man därför utgå från beprövade metoder vid&lt;br&gt;bedömningen av föryngringsmöjlighetema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot ovanstående bakgrund och förutsättningar kan man enligt skogssty-&lt;br&gt;relsen göra bedömningen att det finns goda möjligheter att bedriva ett&lt;br&gt;uthålligt skogsbruk inom delar av det fjällnära området.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.4 Sysselsättning och ekonomi i det fjällnära skogsbruket&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Näringslivets förutsättningar i de kommuner där de fjällnära barrskogarna&lt;br&gt;är belägna varierar. Det framgår både av skogssstyrelsens rapport och av&lt;br&gt;kommunernas remissyttranden. Skogsbruket är i samtliga berörda 18&lt;br&gt;kommuner en traditionell basnäring, men även dess betydelse varierar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den produktiva fjällnära skogen är endast en del av den skogsmark som&lt;br&gt;finns inom kommungränserna. Som har framgått i det föregående uppgår&lt;br&gt;arealen produktiv fjällnära skog till ca 1,6 milj, ha, varav ca 600000 ha är&lt;br&gt;reservat och minst 250000 av sådan karaktär att de inte kan få avverkas på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grund av mycket stora föryngringsproblem. I genomsnitt berörs årligen ca Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;5 000 ha av slutavverkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det virke som avverkas inom de fjällnära skogarna transporteras mer&lt;br&gt;än hälften till industrier nära kusten. För lokala sågverk i Norrlands inland&lt;br&gt;är det avverkade sågtimret viktigt även när det svarar för endast en&lt;br&gt;marginell del av råvarubehovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsbruk som sådant genererar sysselsättning även inom transport- och&lt;br&gt;servicesektorn. Betydelsen härav är stor i områden med svagt differentie-&lt;br&gt;rat näringsliv där varje sysselsättningsmöjlighet är värdefull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har i sin rapport med räknexempel visat den direkta och&lt;br&gt;indirekta sysselsättning som dagens skogsbruk i det fjällnära området&lt;br&gt;skapar. Det beräknade antalet årsverken sammanlagt för avverkning, ter-&lt;br&gt;rängtransporter och skogsvård uppgår till 140 vilket motsvarar ca 300&lt;br&gt;arbetstillfällen av varierande längd. Transportarbetet i övrigt beräknas&lt;br&gt;skapa ca 45 arbetstillfällen. Antalet arbetstillfällen i skogsindustri beräk-&lt;br&gt;nas till drygt 100, varav 20 i lokal sågverksindustri. Inklusive ytterligare&lt;br&gt;indirekta effekter bedöms den totala lokala sysselsättningsvolymen till&lt;br&gt;250—270 årsverken som en följd av skogsbruket i de fjällnära områdena.&lt;br&gt;Detta kan jämföras med folkmängden i de fjällnära församlingarna som år&lt;br&gt;1985 uppgick till drygt 110000 personer, varav ca 60000 i yrkesverksam&lt;br&gt;ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av intresse i detta sammanhang är också hur skogsbruket som bas för&lt;br&gt;sysselsättning och försörjning har utvecklats. Kännetecknande allmänt för&lt;br&gt;skogsbruket är t. ex. det ökade antalet skogsägare som inte bor på sina&lt;br&gt;fastigheter. Visserligen ger dessa fortfarande sysselsättning i orten men en&lt;br&gt;stor del av nettoinkomsterna undantas den lokala ekonomin. En långvarig&lt;br&gt;och långtgående rationalisering är en annan företeelse som kännetecknar&lt;br&gt;skogsbruket. Den sysselsättningsminskning som detta har lett till är givet-&lt;br&gt;vis särskilt påtaglig i bygder med dåligt differentierat näringsliv. För fjäll-&lt;br&gt;kommuner tillkommer dessutom de stora och till dessa kommuner kon-&lt;br&gt;centrerade reservatavsättningarna under senare år som givetvis har be-&lt;br&gt;gränsat sysselsättningsunderlaget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.5 Naturvårds- och rennäringsintressen i det fjällnära&lt;br&gt;skogsområdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 det fjällnära skogsområdet gör sig flera olika markanvändningsintressen&lt;br&gt;gällande. Förutom de som bedriver skogsbruk, har företrädare för rennä-&lt;br&gt;ringen, naturvården, kulturmiljövården, turismen och friluftslivet anspråk&lt;br&gt;på att marken används på ett för dessa intressen godtagbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I renskötselsammanhang har intresset främst riktats mot medelålders&lt;br&gt;och äldre skog med marklav och lavbärande träd. Den skogen utnyttjas&lt;br&gt;normalt för renbetning under längre eller kortare tid varje år, i första hand&lt;br&gt;under höst och vår men även vintertid. För renskötseln har tillgången på&lt;br&gt;hänglav och andra trädlavar alltid haft stor och vissa år avgörande betydel-&lt;br&gt;se för renarnas överlevnad. Under perioder då snöförhållandena är sådana&lt;br&gt;att markbetet är otillgängligt för renarna utgör nämligen dessa lavar det&lt;br&gt;enda naturliga bete som står till förfogande. Dessa betesproblem förekom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer huvudsakligen under vårvinterns skarperiod. Renskötseln bedrivs i 51&lt;br&gt;samebyar. Huvuddelen av samebyarna utnyttjar under någon tid av året&lt;br&gt;den fjällnära skogen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skogsmarksarealer som för närvarande är av intresse för modernt&lt;br&gt;skogsbruk är begränsade till den produktiva skogsmarksarealen inom om-&lt;br&gt;rådet. De mest produktiva bestånden ligger ofta utspridda på ett stort antal&lt;br&gt;platser, ofta i sluttningar. Dessa produktivare marker innehåller värdefulla&lt;br&gt;biotoper och är viktiga för ekosystemets mångfald och helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många växtarter som har sin huvudsakliga utbredning på kalfjället och i&lt;br&gt;fjällbjörkskogen finns också i den fjällnära barrskogen. I granskogen är de&lt;br&gt;mest iögonfallande arterna de båda högörterna tolta och nordisk storm-&lt;br&gt;hatt. Andra exempel på ”fjällväxter” i dessa barrskogar är björnbrodd,&lt;br&gt;fjällbräken, fjällskära, fjällvedel, fjällven, gullbräcka, lappljung, lappspira,&lt;br&gt;lappvide, norsknoppa, ripbär, ripvide och svarthö. Merparten av dessa&lt;br&gt;arter hittar man längs vattendrag, på myrar, vid källdrag och i störda&lt;br&gt;biotoper (brandfält, hyggen, väg- och stigkanter etc.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fjällnära skogen har, bortsett från torta och nordisk stormhatt,&lt;br&gt;knappast några exklusiva kärlväxtarter. Granskogarna utmärks dock av&lt;br&gt;hönsbär som ofta uppträder mycket rikligt. Där de fjällnära barrskogarna&lt;br&gt;ligger inom fjällbergarternas område är moränen ofta kalkförande. Här&lt;br&gt;kan utbildas en påtagligt rik flora i jämförelse med inlandets barrskogar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 de södra och mellersta delarna av den fjällnära barrskogen finns de&lt;br&gt;västligaste utpostlokalerna för alm. Av lavar och mossor finns det många&lt;br&gt;arter som bara förekommer i barrskogsregionens översta delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på arter som är känsliga för skogsskötselåtgärder är nordlig&lt;br&gt;knappnålslav och liten aspgelélav bland lavarna och taigaskinn, rosenticka&lt;br&gt;och doftskinn bland svamparna. Vissa arter med begränsad utbredning&lt;br&gt;inom fjällregionen och vars existens hotas av skogliga skötselåtgärder är&lt;br&gt;t. ex. ryssbräken och lappblågull bland kärlväxterna och skör kvastmossa&lt;br&gt;bland mossorna. Kunskaperna och om arternas utbredning och biotopkrav&lt;br&gt;är ofullständiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den fjällnära barrskogen finns djurarter som i första hand är anpassade&lt;br&gt;till kalfjället men också sådana som är direkt barrskogsbundna. Gemen-&lt;br&gt;samt för många arter är att de är beroende eller gynnade av ostörda&lt;br&gt;förhållanden både i den egna miljön och omgivningen. Några viktiga&lt;br&gt;djurarter i den fjällnära barrskogen är björn, havsörn, kungsörn, fladder-&lt;br&gt;möss och vissa tättingar och hackspettar. Den lägre djurvärlden är liksom&lt;br&gt;växterna ofullständigt kartlagd. De flesta av de djurarter som förekommer&lt;br&gt;i den fjällnära barrskogen finns emellertid även utanför denna zon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fjällnära barrskogarna har sålunda ofta stora naturvärden. Värdena&lt;br&gt;ligger främst i områdenas storlek, relativa orördhet och långa skogliga&lt;br&gt;kontinuitet. Till sin ytvidd saknar de motsvarighet i Europa med undantag&lt;br&gt;för Sovjetunionen. Kombinationen av väglöst land, oreglerade vattendrag&lt;br&gt;och sjöar, opåverkade myrar, fjällhedar och barrskogar anses vara fjäll-&lt;br&gt;randzonens grundläggande kvaliteter i såväl fauna- som florahänseende&lt;br&gt;och en viktig förutsättning för många arters överlevnad. I dessa kvaliteter&lt;br&gt;ligger också en stor del av det turistiska värdet. När det gäller friluftslivet i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa områden kan nämnas verksamheter som jakt, fiske, bär- och Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;svampplockning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom sin storlek och i många områden låga grad av kulturpåverkan&lt;br&gt;erbjuder den fjällnära barrskogen en unik möjlighet för barrskogens fauna&lt;br&gt;att utvecklas naturligt. Detta ger möjlighet för ekologisk forskning om&lt;br&gt;naturliga förändringar i såväl faunans som florans sammansättning. Den-&lt;br&gt;na forskning kan vara av grundläggande betydelse i fråga om artbevarande&lt;br&gt;och i fråga om förståelsen av det nordliga skogsekosystemet. Detta gör&lt;br&gt;områdena speciellt viktiga från forskningssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kulturmiljövården är kunskapsläget sådant att endast ytterst&lt;br&gt;begränsade yttäckande inventeringar har utförts och då framför allt i&lt;br&gt;samband med planerade vattenkraftutbyggnader. En inventering på vanlig&lt;br&gt;skogsmark i delar av Storumans kommun i samband med markanvänd-&lt;br&gt;ningsplaneringen visade på talrika spår från nybyggartiden efter år 1700&lt;br&gt;och av tidigare samisk kultur. Kunskapen om kulturmiljövårdens intresse-&lt;br&gt;områden i de fjällnära skogarna måste bedömas som bristfällig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.6 Skogspolitiken och skogsvårdslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skogsnäringen är vår viktigaste exportnäring. Den har utomordentligt&lt;br&gt;goda förutsättningar att medverka till en förbättrad balans i våra utrikes-&lt;br&gt;betalningar. Skogens betydelse för landets ekonomi och välstånd motive-&lt;br&gt;rar att skogsmarken som produktionsresurs tas till vara på bästa sätt.&lt;br&gt;Målet för skogspolitiken enligt 1979 års skogspolitiska beslut är mot bak-&lt;br&gt;grund härav en varaktig, hög och värdefull virkesavkastning under hän-&lt;br&gt;synstagande till naturvårdens och andra allmänna intressen. Genom riks-&lt;br&gt;dagsbeslut år 1983 kompletterades skogsvårdslagen med uttryckliga krav&lt;br&gt;på aktivt utnyttjande av skogen i syfte att öka produktionen och sysselsätt-&lt;br&gt;ningen i skogsnäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsproduktionens lämpliga omfattning och sammansättning är inte&lt;br&gt;exakt fastslagen i riktlinjerna för skogspolitiken. Strävan skall emellertid&lt;br&gt;vara en ökad produktion både kvantitativt och kvalitativt. En utgångs-&lt;br&gt;punkt är sålunda att åstadkomma en skogsproduktion som möjliggör en&lt;br&gt;långsiktig årlig bruttoavverkning av åtminstone 75 milj. m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk. Därutöver&lt;br&gt;skall strävan vara att öka produktionen ytterligare i den mån detta är&lt;br&gt;möjligt och lämpligt med hänsyn till andra viktiga samhällsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagen innehåller regler om hur skogsmark skall skötas så att&lt;br&gt;den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Lagen innehåller&lt;br&gt;också regler om att hänsyn skall tas till naturvårdens och andra allmänna&lt;br&gt;intressen vid skötseln av skogsmark. Det är i första hand naturvårdens,&lt;br&gt;kulturmiljövårdens och friluftslivets intressen som berörs av sättet att&lt;br&gt;sköta skog. I de norra delarna av landet berörs också rennäringens intres-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagen behandlar främst avverkning och plantering av skog.&lt;br&gt;Innan avverkning sker skall skogsägaren göra en anmälan till skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen. Något särskilt tillstånd behövs inte. Detta gäller dock inte inom&lt;br&gt;ett område som enligt skogsvårdslagen har avgränsats som svårföryngrad&lt;br&gt;skog och skyddsskog. I detta område får avverkning inte ske utan skogs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdsstyrelsens tillstånd. För att få tillstånd att avverka krävs att man kan&lt;br&gt;få upp ny skog inom rimlig tid efter en avverkning. Tillsynen över att&lt;br&gt;skogsägarna följer skogsvårdslagens regler utövas av skogsstyrelsen och&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen, som på olika sätt kan ingripa mot skogsägare som&lt;br&gt;bryter mot gällande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av utgångspunkterna för den nuvarande skogsvårdslagen är att&lt;br&gt;skogsbruket skall bedrivas så att förutsättningarna för en mångsidig an-&lt;br&gt;vändning av skogarna inte rubbas. Hänsynsreglema ställer upp minimi-&lt;br&gt;krav som under alla omständigheter måste uppfyllas. En förutsättning är&lt;br&gt;dock att hänsynen kan förenas med ett rationellt skogsbruk. Detta innebär&lt;br&gt;att kraven på hänsynstagande inte får ställas så högt att pågående markan-&lt;br&gt;vändning avsevärt försvåras. När det gäller naturvårdens intressen får i&lt;br&gt;sådana fall, då det anses erfoderligt att överskrida denna gräns, i stället&lt;br&gt;naturreservat bildas. Markägaren är då berättigad till ersättning för den&lt;br&gt;skada som han lider genom ett beslut om reservatsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsynsreglema i skogsvårdslagen är ett uttryck för det s. k. sektorsan-&lt;br&gt;svaret. Detta innebär att varje samhällssektor har ett ansvar dels för att&lt;br&gt;förhindra att verksamheten inom sektom skapar problem i förhållande till&lt;br&gt;konkurrerande intressen, dels för att lösa de problem som redan finns.&lt;br&gt;Inom skogssektorn är det skogsbrukets utövare och skogsvårdsorganisa-&lt;br&gt;tionen som har det närmaste ansvaret för att skogsbruket anpassas till&lt;br&gt;andra intressen så att ett mångbruk av skogsmarken blir möjligt. Innebör-&lt;br&gt;den av sektorsansvaret har närmare utvecklats i prop. 1987/88:85 om&lt;br&gt;miljöpolitiken på 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.7 De senaste årens utveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skogsbrukets utövare har kritiserats för att inte ta den hänsyn till konkur-&lt;br&gt;rerande markanvändningsintressen som ryms inom ramen för ett ratio-&lt;br&gt;nellt skogsbruk. När det gäller naturvårdshänsynen förklarade sig jord-&lt;br&gt;bruksutskottet våren 1989 dela den uppfattning som framförts i flera&lt;br&gt;motioner i riksdagen att det på sina håll brister åskilligt i efterlevnaden av&lt;br&gt;reglerna om naturvårdshänsyn i skogsbruket. Enligt utskottet är det dock&lt;br&gt;inte reglerna i sig som är alltför krångligt utformade. Snarare gäller det&lt;br&gt;enligt utskottet att utveckla kunskapen hos skogsägare och skogshuggare&lt;br&gt;om de biologiska och ekologiska förhållanden som utgör grunden för&lt;br&gt;hänsynsreglema (JoU 1988/89:16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förra årets budgetproposition pekade jag på behovet av att skogsägarna&lt;br&gt;lever upp till de krav som är föreskrivna i skogsvårdslagstiftningen i fråga&lt;br&gt;om hänsyn till naturvårdens och andra allmänna intressen. För natur-&lt;br&gt;vårdsutbildning av skogsbrukare föreslogs därför att skogsvårdsorganisa-&lt;br&gt;tionen skulle tillföras lOmilj. kr. Förslaget godkändes av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skogsbruket i de fjällnära skogarna är det framför allt&lt;br&gt;avverkning genom kalhuggning och radikala markberedningsmetoder som&lt;br&gt;skapar problem för de med skogsbruket konkurrerande markanvändnings-&lt;br&gt;intressena. En kalavverkning, kanske med en efterföljande hyggesplöjning,&lt;br&gt;förändrar för avsevärd tid på ett genomgripande sätt landskapsbilden.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också ekologiska förändringar sker. Djurens livsbetingelser påverkas och Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;förutsättningarna för skogsmarkens utnyttjande för friluftsliv ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvägningen av verksamheten i det fjällnära området har under senare&lt;br&gt;år skett efter två huvudlinjer. Dels har omfattande reservatsbildningar&lt;br&gt;gjorts inom de områden där skyddsintressena har varit särskilt starka, dels&lt;br&gt;har skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagens&lt;br&gt;hänsynsregler anpassats allt eftersom riksdagen och regeringen har lämnat&lt;br&gt;riktlinjer för det fjällnära skogsbruket. Skogsstyrelsen har även på eget&lt;br&gt;initiativ ändrat sina föreskrifter i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före år 1987 fanns endast ett fåtal naturreservat i det fjällnära området.&lt;br&gt;År 1987 satte man igång med att bilda reservat av de värdefulla urskogs-&lt;br&gt;områden som kartlagts vid naturvårdsverkets och skogsstyrelsens invente-&lt;br&gt;ring av fjällregionen. Även utanför det fjällnära området har urskogar&lt;br&gt;avsatts som natur- och domänreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I hela fjällregionen, som omfattar en areal om knappt 9 milj, ha, var i&lt;br&gt;juni 1989 122 områden skyddade i form av nationalparker, befintliga eller&lt;br&gt;planerade naturreservat och domänreservat. En stor del av dessa områden,&lt;br&gt;som tillsammans utgör ca 3,7 milj, ha, består av kalfjäll, fjällbjörkskog och&lt;br&gt;vatten. Ytterligare domänreservat har bildats under år 1989 och under&lt;br&gt;innevarande år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fjällnära barrskogsområdet avgränsas i figuren (s. 28) av barrskogs-&lt;br&gt;gränsen i väster (den prickade linjen i figuren) och gränsen för fjällnära skog&lt;br&gt;i öster (den heldragna linjen i figuren). Det är inom detta område som de 1,6&lt;br&gt;milj, ha produktiv skogsmark finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avsättningen av de planerade naturreservaten är slutförd inom&lt;br&gt;några år kommer enligt skogsstyrelsens och naturvårdsverkets bedömning-&lt;br&gt;ar ca 600 000 ha av den produktiva skogsmarken att vara skyddad i det&lt;br&gt;fjällnära området. Detta innebär att skyddet totalt kommer att omfatta&lt;br&gt;38% av den fjällnära produktiva skogsmarken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom områden som är nationalpark eller naturreservat bedrivs givetvis&lt;br&gt;inte skogsbruk. En stor del av de skyddade områdena ligger på statens&lt;br&gt;mark. När det gäller domänreservaten skall enligt avsättningsbesluten&lt;br&gt;skogsbruk inte bedrivas inom reservaten. Domänverket har utfäst sig att&lt;br&gt;inte ändra föreskrifterna utan regeringens medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fjällnära skogarna ligger inom det område som i skogsvårdslagen&lt;br&gt;avgränsats som svårföryngrat. Det innebär att skogsägaren måste ha&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsens tillstånd för varje slutavverkning inkl. s.k. fjäll-&lt;br&gt;skogsblädning. I samband med att tillståndsfrågan prövas bedömer&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen om föryngring kan ske och vilka åtgärder som behövs&lt;br&gt;för att trygga återväxten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har i en promemoria den 27 november 1989 uppskattat&lt;br&gt;att arealen av sådan produktiv skogsmark där man inte kan påräkna någon&lt;br&gt;skogsåterväxt inom rimlig tid uppgår till minst 250000 ha i hela det&lt;br&gt;fjällnära området, varav minst 100000ha i Norrbottens län och minst&lt;br&gt;150 000 ha i övriga län tillsammans. Det är således fråga om betydande&lt;br&gt;arealer utanför de skyddade områdena där tillstånd till slutavverkning inte&lt;br&gt;kan medges. Dessa arealer är belägna dels som ett bälte utmed de samman-&lt;br&gt;hängande fjällområdena från Kopparbergs till Norrbottens län, dels som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en stor mängd större och mindre öar inne i övriga områden. Bältets bredd&lt;br&gt;är störst i Norrbotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddade arealer inom det svårföryngrade området. Större delen av de skyddade Prop 1990/91 ’ 3&lt;br&gt;områdena har avsatts under åren 1987-1990.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE033/prop_199091__3-1.png" style="width:330pt;height:502pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Naturreservat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen för fjällnära skog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2J Nationalpark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;□ Domänreservat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Lycksele&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilhelmina \&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;gt; &amp;nbsp;&amp;nbsp;'&amp;quot;x&amp;nbsp;&amp;nbsp;'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Strömsund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mora&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Sundsvall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;✓&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jokkmokk \&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;•^Arvidsjaur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JX *•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;✓&lt;br&gt;X.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;X&lt;br&gt;r&lt;br&gt;\&lt;br&gt;(&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i. I&lt;br&gt;f'&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;A&lt;br&gt;r&lt;br&gt;\&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;X&lt;br&gt;\&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;• Luleå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Sveg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;r&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\'v&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storuman&lt;br&gt;X&lt;br&gt;)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;, &lt;sub&gt;—&lt;/sub&gt; Gräns för svårföryngrad skog&lt;br&gt;(18§SVL)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• • Barrskogsgräns .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär vad jag nu har redovisat att mindre än hälften&lt;br&gt;eller ca 750 000 ha av den produktiva skogsmarken i det fjällnära området&lt;br&gt;är tillgänglig for skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har en rad åtgärder vidtagits för att skogsbruket i det&lt;br&gt;fjällnära området skall bedrivas på en nivå och på ett sätt som kan godtas&lt;br&gt;med hänsyn till konkurrerande markanvändningsintressen. Enligt skogs-&lt;br&gt;styrelsen har det fjällnära skogsbruket sålunda i stort utvecklats i enlighet&lt;br&gt;med riksdagens och regeringens uttalanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under perioden 1985— 1988 har enligt skogsstyrelsen den medgivna&lt;br&gt;slutavverkningsarealen liksom de enskilda hyggesytomas storlek minskat,&lt;br&gt;hyggesplöjningen i det närmaste upphört, användningen av contortatallen&lt;br&gt;avsevärt reducerats och skogsbruket har i ökad utsträckning samrått med&lt;br&gt;rennäringen. I rennäringens och naturvårdens intressen har alltmer skog&lt;br&gt;sparats i samband med avverkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga avverkningen var enligt skogsstyrelsen betydligt&lt;br&gt;större åren före än åren efter 1985. Under åren 1981 — 1984 beviljades&lt;br&gt;tillstånd för avverkning på ca 6 600 ha per år. Motsvarande statistik for&lt;br&gt;åren 1985—1989 visar en nedgång med ca 25%. Då gavs tillstånd till&lt;br&gt;avverkning av ca 4 900 ha per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skogsstyrelsen finns vissa osäkerhetsfaktorer när det gäller be-&lt;br&gt;dömningen av utvecklingen. Sålunda kan enligt styrelsen den minskade&lt;br&gt;avverkningsarealen på senare år till en viss del bero på bristen på härdigt&lt;br&gt;tallfrö under senare år samt det år 1987 beslutade forbudet mot att använ-&lt;br&gt;da contortatall i de mest utsatta klimatlägena. Statistik för år 1989 visar&lt;br&gt;också att den tillståndsgivna slutavverkningsarealen i fjällnära skog för&lt;br&gt;samtliga kategorier av skogsägare är större för detta år än för den närmast&lt;br&gt;föregående fyraårsperioden. Ökningen torde bl. a. bero på det goda fröåret&lt;br&gt;1988 som gav god tillgång på inhemskt, härdigt plantmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.8 Skogsstyrelsens förslag i huvuddrag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen föreslår att vissa delar av styrelsens föreskrifter och allmän-&lt;br&gt;na råd befästs i skogsvårdslagen och skogsvårdsförordningen. Enligt styrel-&lt;br&gt;sen skapas därmed garantier för att statsmakternas intentioner när det&lt;br&gt;gäller skogsbruk i de fjällnära skogarna kommer att uppfyllas. På vissa&lt;br&gt;punkter föreslår skogsstyrelsen också att lagen och förordningen förtydli-&lt;br&gt;gas. Detta gäller bl. a. skogsvårdsstyrelsens möjligheter att föreskriva hän-&lt;br&gt;syn till olika intressen vid en prövning av en ansökan om avverkning i&lt;br&gt;svårföryngrad skog eller skyddsskog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa avseenden fordras dock enligt skogsstyrelsen att nya bestämmel-&lt;br&gt;ser införs i skogsvårdslagstiftningen. Skogsvårdsstyrelsen föreslås sålunda&lt;br&gt;få en befogenhet att kräva att den som ansöker om tillstånd att slutavverka&lt;br&gt;på fjällnära skogsmark redovisar de åtgärder som behövs för att återväxten&lt;br&gt;skall tryggas. På samma sätt skall skogsvårdsstyrelsen kunna kräva att&lt;br&gt;sökanden redovisar att en planerad åtgärd inte riskerar fjällgränsens ned-&lt;br&gt;flyttande. Denna skyldighet skall bara gälla storskogsbruket. En sökande&lt;br&gt;skall också kunna krävas på redovisning av den hänsyn till naturvårdens,&lt;br&gt;kulturmiljövårdens och rennäringens intressen som han har för avsikt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iaktta. Detta skall gälla samtliga ägarkategorier. Vidare föreslås skogs-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen få befogenhet att genomfora en naturvärdesinventering in-&lt;br&gt;nan tillstånd till avverkning prövas. Skogsstyrelsens förslag till nya be-&lt;br&gt;stämmelser innehåller även föreskrifter om att det skall finnas en aktuell&lt;br&gt;skogsbruksplan för områden där skogsbilvägbyggnad aktualiseras. Skogs-&lt;br&gt;styrelsen föreslår slutligen att skogsvårdsstyrelsen skall inventera och redo-&lt;br&gt;visa sådan produktiv skogsmark där skogen på grund av återväxtsvårighe-&lt;br&gt;ter inte bör slutavverkas. Detsamma gäller skog som behövs för att hindra&lt;br&gt;fjällgränsens nedflyttande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens rapport har fått ett blandat mottagande av remissinstan-&lt;br&gt;serna. Av de remissinstanser som har avgett ett helhetsomdöme över&lt;br&gt;rapporten har en majoritet tillstyrkt eller förklarat sig inte ha någon erin-&lt;br&gt;ran mot att förslagen i rapporten genomförs. Den kritik som riktats mot&lt;br&gt;förslagen går å ena sidan ut på att skogsbruket i det fjällnära området inte&lt;br&gt;behöver styras och detaljregleras genom ändrade eller nya bestämmelser i&lt;br&gt;skogsvårdslagstiftningen. Enligt denna kritik visar skogsstyrelsens redovis-&lt;br&gt;ning av det fjällnära skogsbruket under senare år att skogsbruket kan&lt;br&gt;anpassa sig till andra intressen utan lagreglering. Företrädare för denna&lt;br&gt;uppfattning finns framför allt inom skogsnäringen, men även vissa kom-&lt;br&gt;muner har gett uttryck för samma uppfattning. Andra remissinstanser har&lt;br&gt;å andra sidan ansett att förslagen i skogsstyrelsens rapport inte är tillräckli-&lt;br&gt;ga. Denna inställning har framför allt företrädare för naturvårdsintresse-&lt;br&gt;na. Naturvårdsverket anser att markanvändningen och utnyttjandet av de&lt;br&gt;fjällnära områdena inte enbart är en fråga för skogsbruket och således inte&lt;br&gt;heller i sin helhet kan regleras genom skogsvårdslagstiftningen. Natur-&lt;br&gt;vårdsverket anser det därför befogat att överväga en särskild lagstiftning&lt;br&gt;för markanvändningen inom de fjällnära skogsområdena. Svenska natur-&lt;br&gt;skyddsföreningen framför kravet på en naturvårdsgräns som en samlad&lt;br&gt;helhetslösning av konflikterna i de fjällnära skogarna. Svenska samernas&lt;br&gt;riksförbund anser att skogsstyrelsens förslag till ändringar och tillägg i&lt;br&gt;skogsvårdslagstiftningen sammantaget kan karaktäriseras som angelägna&lt;br&gt;och vällovliga men samtidigt otillräckliga mot bakgrund av behovet av&lt;br&gt;skydd för de kvarvarande trädlavförande skogarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.9 Samerättsutredningens förslag i huvuddrag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rennäringens ställning gentemot skogsbruket konstaterar&lt;br&gt;samerättsutredningen att främst det storskaliga skogsbruket med dess&lt;br&gt;markberedningsmetoder orsakar rennäringen skada. Utredningen föreslår&lt;br&gt;därför att särskilda skyddsregler gentemot skogsbruket förs in i rennärings-&lt;br&gt;lagen och skogsvårdslagen. Förslaget innebär att den som äger eller brukar&lt;br&gt;mark inom renskötselområdet skall vara skyldig att samråda med berörd&lt;br&gt;sameby i vissa fall vid större skogsavverkningar. I fråga om slutavverkning&lt;br&gt;av skog och därmed sammanhängande skogsbruksåtgärder på åretrunt-&lt;br&gt;markerna föreslås därutöver gälla att avverkningen eller åtgärden i princip&lt;br&gt;inte får vidtas utan tillstånd av skogsvårdsstyrelsen om det saknas medgi-&lt;br&gt;vande från samebyn. Tillstånd skall ges såvida inte avverkningen eller&lt;br&gt;åtgärden medför bortfall av renbete av sådan art och omfattning att det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte kan ersättas genom att alternativa betesområden utnyttjas eller leder&lt;br&gt;till att sedvanlig samling och flyttning av renhjord omöjliggörs. Tillstånd&lt;br&gt;får inte ges utan att det av utredningen föreslagna sametinget har beretts&lt;br&gt;tillfälle att avge yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samerättsutredningen har som utgångspunkt for sitt forslag till obligato-&lt;br&gt;riskt samråd haft skogsstyrelsens föreskrifter om samråd med rennäringen&lt;br&gt;vid avverkning av svårföryngrad skog. Samerättsutredningens förslag går&lt;br&gt;emellertid längre än dessa föreskrifter genom att samrådsskyldigheten&lt;br&gt;skall omfatta även vinterbetesmarkerna och genom att tillståndsprövning&lt;br&gt;av skogsbruksåtgärder skall gälla på åretruntmarkema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissutfallet av samerättsutredningens förslag är blandat. Något för-&lt;br&gt;enklat kan sägas att företrädare för skogsnäringen avstyrker förslaget om&lt;br&gt;utökat samråd och om tillståndsplikt medan de samiska organisationerna&lt;br&gt;jämte några andra remissinstanser anser att tillståndsplikten även bör&lt;br&gt;omfatta skogsbruksåtgärder på vinterbetesmarkerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.10 Förslagen om naturvårdsgräns och hasardgräns&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår att ett avverkningsförbud införs i skogsvårds-&lt;br&gt;lagen för en höj dzon med utgångspunkt i gränsen mot kalfjäll eller&lt;br&gt;fjällbjörkskog och med en vertikal avgränsning varierade mellan 100 och&lt;br&gt;200m i höjd. Avsikten är att den så avgränsade zonen skall skydda skog&lt;br&gt;med höga naturvärden och utgöra ett skydd mot att fjällgränsen flyttas&lt;br&gt;ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturskyddsföreningens förslag till naturvårdsgräns innebär en ca 380&lt;br&gt;mil lång sammanhängande gräns inom det svårföryngrade skogsområdet.&lt;br&gt;Gränsen är huvudsakligen dragen väster om men i vissa fall öster om&lt;br&gt;gränsen för fjällnära skog. Avgränsningen har gjorts utifrån kriterier som&lt;br&gt;skogens utseende och grad av påverkan samt betydelse för växt- och&lt;br&gt;djurliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en zon mellan fjällbarrskogens trädgräns i väster och naturvårdsgrän-&lt;br&gt;sen i öster finns enligt föreningen ca 900000 ha produktiv skogsmark som i&lt;br&gt;huvudsak är opåverkad av kalhuggning och genom sin orördhet har höga&lt;br&gt;naturvärden. I denna zon föreslås ett förbud mot kalhuggning och skogs-&lt;br&gt;bilvägar. Avverkning skall här endast få ske i form av fjällskogsblädning på&lt;br&gt;lämpliga marker. På statens marker bör restriktionerna vara mycket stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den fjällnära skogen öster om den föreslagna naturvårdsgränsen finns&lt;br&gt;enligt föreningen ca 800000ha produktiv skogsmark. Här skall endast små&lt;br&gt;kalhyggen om 5—10ha få tas upp. Skogsodling skall bara få ske med&lt;br&gt;inhemskt plantmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av tillstånd till avverkning måste enligt föreningen även&lt;br&gt;hänsyn tas till risken för att återväxten äventyras på grund av klimatför-&lt;br&gt;ändringar. Särskilt stor är risken enligt föreningen i en vertikal zon med&lt;br&gt;utgångspunkt i fjällbarrskogens trädgräns och avgränsning 200 m nedåt i&lt;br&gt;höjdled (klimatisk hasardgräns).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.11 Behovet av åtgärder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När det gäller möjligheterna att bedriva skogsbruk i det fjällnära området&lt;br&gt;delar jag skogsstyrelsens bedömning att det går att bedriva ett uthålligt&lt;br&gt;sådant inom delar av området. Hänsynen till andra allmänna intressen får&lt;br&gt;dock inte eftersättas. Dessa intressen gör sig särskilt starkt gällande i det&lt;br&gt;fjällnära skogsområdet. Riksdagens uttalanden om att det bör iakttas stor&lt;br&gt;återhållsamhet med bedrivande av skogsbruk i de fjällnära skogarna äger&lt;br&gt;därför alltjämt full giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om behovet av lagstiftning för att uppnå en sådan återhållsamhet&lt;br&gt;gör jag följande bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för att skogsvårdslagens hänsynsregler&lt;br&gt;skall få en effektiv tillämpning är att de skyddsvärda intressena är kända&lt;br&gt;för dem som skall tillämpa reglerna. Detta gäller såväl skogsägare och dem&lt;br&gt;som de anlitar i skogsbruket som tjänstemän i skogsvårdsorganisationen.&lt;br&gt;Skogsvårdslagstiftningen och naturvårdslagstiftningen innehåller i detta&lt;br&gt;syfte regler om kommunikation och om samråd. Länsstyrelsen får sålunda&lt;br&gt;för tillämpningen av naturvårdslagen genom skogsvårdsstyrelsen del av&lt;br&gt;anmälningar och ansökningar som rör avverkning av skog inom områden&lt;br&gt;som länsstyrelsen särskilt angett. Skogsvårdsstyrelsen skall också i fråga&lt;br&gt;om naturvårdshänsyn samråda med kommunen i frågor som är av särskild&lt;br&gt;vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. En skogsägare som vill&lt;br&gt;slutavverka inom de delar av renskötselns åretruntmarker, som ligger&lt;br&gt;inom området för svårföryngrad skog skall, när han ansöker om avverk-&lt;br&gt;ningstillstånd, visa att han har berett berörd sameby tillfälle till samråd. I&lt;br&gt;annat fall riskerar han att hans avverkningsansökan avvisas. För områden&lt;br&gt;som är av utpräglat intresse för naturvården eller det rörliga friluftslivet&lt;br&gt;och som angetts av länsstyrelsen i samråd med skogsvårdsstyrelsen kan&lt;br&gt;naturvårdsinriktade skogsbruksplaner upprättas. Sådana planer upprättas&lt;br&gt;av skogsvårdsstyrelsen och bekostas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av vad jag tidigare har anfört tas inte alltid den hänsyn till&lt;br&gt;allmänna intressen som är möjlig inom ramen för ett rationellt skogsbruk.&lt;br&gt;Inte sällan beror detta på bristande kunskap om dessa intressen. På grund&lt;br&gt;av de fjällnära skogarnas stora betydelse för rennäringen och med hänsyn&lt;br&gt;till den särskilda styrka varmed bevarandeintressena gör sig gällande i&lt;br&gt;dessa skogar bör lagstiftningen i högre grad än vad som för närvarande är&lt;br&gt;fallet vara inriktad på att olika intressen som konkurrerar med skogsbruket&lt;br&gt;om markens användning blir väl kända. Därmed kan dessa intressen&lt;br&gt;beaktas när olika skogsbruksåtgärder planeras. De nuvarande reglerna bör&lt;br&gt;därför kompletteras. Skogsstyrelsen har föreslagit nya bestämmelser om&lt;br&gt;naturvärdesinventering och om möjlighet att ställa krav på den som vill&lt;br&gt;avverka att redovisa den hänsyn som han tänker ta till konkurrerande&lt;br&gt;intressen. Dessa förslag kan enligt min mening ligga till grund för en sådan&lt;br&gt;komplettering av skogsvårdslagstiftningen. Vissa skärpningar av förslagen&lt;br&gt;bör dock göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu har anfört tar sikte på bestämmelser som behövs för att få&lt;br&gt;fram nödvändig information i det enskilda fallet. En långsiktig planering&lt;br&gt;av skogsbruket är nödvändig med hänsyn till konkurrerande markanvänd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsintressen. Planeringen ger också ett bättre kunskapsunderlag. Det bör Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;därför ställas krav på skogsägarna att de arbetar fram planer som för en&lt;br&gt;längre tid, tio år, redovisar framtida avverkningar och vilken hänsyn som&lt;br&gt;skall tas till naturvårdens, kulturmiljövårdens och rennäringens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse for kunskapsuppbyggnaden, både när det gäller enskil-&lt;br&gt;da avverkningsärenden och i fråga om skogsbrukets långsiktiga planering,&lt;br&gt;är resultatet av den samordnade markanvändningsinventering som pågår i&lt;br&gt;de fjällnära skogsområdena. Syftet med denna verksamhet är att översikt-&lt;br&gt;ligt redovisa anspråken från de olika markanvändnings- och bevarandein-&lt;br&gt;tressena. Skogsstyrelsen föreslår att resultatet av denna inventering utnytt-&lt;br&gt;jas i kommunernas översiktsplaner. Dessa planer, som upprättas enligt&lt;br&gt;bestämmelser i plan- och bygglagen (PBL), utgör en redovisning av och&lt;br&gt;kommunens syn på avvägningen av olika markanvändningsintressen inom&lt;br&gt;kommunens yta. Skogsstyrelsen föreslår också att skogsvårdsstyrelsen skall&lt;br&gt;kunna låta upprätta s.k. fördjupade verksamhetsplaner inom områden&lt;br&gt;som är särskilt utsatta for konkurrerande markanvändningsanspråk. För-&lt;br&gt;slagen har i huvudsak bemötts positivt av remissinstanserna och jag är för&lt;br&gt;egen del beredd att godta dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer längre fram under särskilda avsnitt att närmare redovisa&lt;br&gt;mina överväganden i de frågor som jag nu har berört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogsvårdslagen uttrycks kravet på hänsyn till naturvården i 1 och&lt;br&gt;21 §§. Övriga allmänna intressen, dvs. framför allt rennäringen och kultur-&lt;br&gt;miljövården omfattas av 1 § men nämns inte uttryckligen i lagen. Skogssty-&lt;br&gt;relsen anser att hänsynen till de allmänna intressena bör bli mer systema-&lt;br&gt;tiskt genomförd. Jag delar den uppfattningen. Detta kommer till uttryck i&lt;br&gt;de bestämmelser om hänsynsredovisning, långsiktiga planer och naturvär-&lt;br&gt;desinventering, som jag nyss har berört. Därutöver bör enligt min mening&lt;br&gt;ytterligare ett steg tas genom att i skogsvårdslagen föra in en föreskrift om&lt;br&gt;att tillstånd till avverkning i fjällnära skog inte skall få meddelas om&lt;br&gt;avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;naturvården eller kulturmiljövården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsynen till rennäringen bör komma till uttryck bl. a. genom en sär-&lt;br&gt;skild bestämmelse i skogsvårdslagen. Tillstånd till en avverkning i svårför-&lt;br&gt;yngrad skog bör inte få ges om avverkningen påtagligt rubbar förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för fortsatt renskötsel. Bestämmelser om samråd med berörd&lt;br&gt;sameby före en avverkning bör också tas in i skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utformning av bestämmelserna i skogsvårdslagen som jag nu har&lt;br&gt;skisserat kommer att medföra en ökad garanti för att intressena naturvård,&lt;br&gt;kulturmiljövård och rennäring blir beaktade i tillräcklig utsträckning i&lt;br&gt;skogsbruket. De intentioner när det gäller en långsiktigt god hushållning&lt;br&gt;med mark- och vattenresurserna som uttrycks i 1987 års naturresurslag&lt;br&gt;(NRL) får därmed anses vara tillgodosedda. En formell koppling till NRL&lt;br&gt;av de nya tillståndsbestämmelser som jag nyss förordat anser jag inte vara&lt;br&gt;nödvändig. Med den skärpning av skogsvårdslagstiftningen som jag före-&lt;br&gt;slår är det enligt min mening inte heller nödvändigt att införa en särskild&lt;br&gt;markanvändningslag för det fjällnära skogsområdet av den typ som na-&lt;br&gt;turvårdsverket har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande kommer jag att närmare gå igenom de lagstiftningsåtgär- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 3&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;der som jag nu har berört. Jag kommer också att behandla en rad andra&lt;br&gt;förslag rörande skogsbruket i de fjällnära skogarna som skogsstyrelsen har&lt;br&gt;lämnat i sin rapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkterna för utformningen av de olika förslagen kan samman-&lt;br&gt;fattas på följande sätt. I fjällnära skog där ett uthålligt skogsbruk är möjligt&lt;br&gt;skall skogsbruket bedrivas hänsynsfullt med små hyggen utan främmande&lt;br&gt;trädslag och utan radikala markberedningsmetoder. Skogsbrukets utövare&lt;br&gt;skall ha ett större ansvar än hittills när det gäller att redovisa hänsyn till&lt;br&gt;allmänna intressen vid planeringen av skogsbruksåtgärder. Lokala och&lt;br&gt;regionala myndigheter skall få ett ökat inflytande över skogsbruket i områ-&lt;br&gt;det. Inga avverkningar skall startas utan att natur- och kulturmiljövärdena&lt;br&gt;samt avverkningsområdenas betydelse för rennäringen är väl kända. På&lt;br&gt;avverkade områden skall utföras ett föryngringsarbete som skapar goda&lt;br&gt;framtidsskogar. Möjligheterna att arbeta och bo kvar i det fjällnära skogs-&lt;br&gt;området skall inte bli påtagligt försämrade jämfört med nuvarande förhål-&lt;br&gt;landen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa avseenden har jag ansett det nödvändigt att gå längre än vad&lt;br&gt;skogsstyrelsen har gjort för att de angivna målsättningarna skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud mot avverkning på impediment inom hela det svårföryngrade&lt;br&gt;området ger såväl fjällbarrskogen som icke-produktiva våtmarker ett myc-&lt;br&gt;ket starkt skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna avgränsningen av områden där avverkning inte kan ske&lt;br&gt;på grund av att föryngring inte kan påräknas kommer sannolikt att beröra&lt;br&gt;just höglägesskogama. Härigenom kompletteras de befintliga nationalpar-&lt;br&gt;kerna, naturreservaten och domänreservaten varför jag inte anser en gene-&lt;br&gt;rell skyddszon vara nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag om anpassning av skogsbruksmetoderna inom det fjällnära&lt;br&gt;skogsområdet ökar skyddet för specifika naturvärden. För att öka skogs-&lt;br&gt;brukarens möjligheter att ta hänsyn till fauna och flora och bibehålla en&lt;br&gt;biologisk mångfald undantas den fjällnära barrskogen från skyldigheten att&lt;br&gt;slutavverka för att en jämn åldersfördelning skall uppnås. Skyddet av&lt;br&gt;värdefulla biotoper förstärks ytterligare genom den föreslagna möjligheten&lt;br&gt;att vägra tillstånd till avverkning av hänsyn till särskilt skyddsvärda na-&lt;br&gt;turvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag innebär att vaije tilltänkt slutavverkning och vad därmed&lt;br&gt;sammanhänger kommer att prövas på grundval av ett lokalt och regionalt&lt;br&gt;tillgängligt detaljerat kunskapsunderlag om motstående intressen. Därmed&lt;br&gt;kommer dessa intressen att kunna tillgodoses samtidigt som onödiga in-&lt;br&gt;skränkningar för markägarna kan undvikas. Genom förslagen tillvaratas&lt;br&gt;därför de viktigaste naturvärdena utan att de olägenheter uppstår som en&lt;br&gt;schablonmässig naturvårdsgräns för storskaligt skogsbruk skulle innebära.&lt;br&gt;Den bedömningen gör jag med hänsyn till den samlade effekten av mina&lt;br&gt;förslag i förening med det förhållandet att stora arealer inom det fjällnära&lt;br&gt;skogsområdet är skyddade eller inte kommer ifråga för slutavverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta för alla inblandade parter att hantera frågor som rör&lt;br&gt;skogsbruk i de fjällnära skogarna kan det behövas ett särskilt informations-&lt;br&gt;material i form av t. ex. en handbok. Skogsstyrelsen bedriver en omfattan-&lt;br&gt;de och väl utvecklad informationsverksamhet i skogsbruksfrågor. Enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad jag har erfarit kommer skogsstyrelsen att ta fram ett informationsma-&lt;br&gt;terial också for skogsbruk i de fjällnära skogarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande tar jag upp frågor om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— utveckling av markanvändningsplaneringen (avsnitt 4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— naturvårds- och kulturmiljö vårdshänsyn vid prövning av ansökningar&lt;br&gt;om avverkningstillstånd (avsnitt 5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— inventering av svårföryngrad skog (avsnitt 6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hänsynen till rennäringen (avsnitt 7),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vissa frågor om avverkning, markberedning och föryngring (avsnitt 8),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— skogsvägsbyggnad (avsnitt 9),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— forskning om fjällnära skogar (avsnitt 10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— de ekonomiska effekterna av mina förslag m. m. (avsnitt 11).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Utveckling av markanvändningsplaneringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mina bedömningar och förslag: Den pågående inventeringen av&lt;br&gt;markanvändningsintressen i de fjällnära skogarna bör utnyttjas i&lt;br&gt;den kommunala översiktsplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skogsbruksplanen eller annan motsvarande plan för en bruk-&lt;br&gt;ningsenhet inom det fjällnära skogsområdet skall framgå framtida&lt;br&gt;planerade avverkningar på tio års sikt och den hänsyn som skall tas&lt;br&gt;till naturvårdens, kulturmiljövårdens och rennäringens intressen.&lt;br&gt;Redovisningskravet när det gäller rennäringens intressen avser dock&lt;br&gt;brukningsenheter inom hela renskötselns åretruntmarker. Skyldig-&lt;br&gt;heten att upprätta och bekosta en sådan plan skall åligga bruknings-&lt;br&gt;enhetens ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom fjällnära skogsområden som är särskilt utsatta för konkur-&lt;br&gt;rens från olika intressen skall s.k. fördjupade verksamhetsplaner&lt;br&gt;kunna utarbetas efter beslut av skogsvårdsstyrelsen. En fördjupad&lt;br&gt;verksamhetsplan bekostas av staten men bidrag till täckande av&lt;br&gt;kostnaderna skall kunna tas ut som en avgift av den som har tagit&lt;br&gt;initiativ till planens upprättande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag: Överensstämmer med min bedömning när det&lt;br&gt;gäller utnyttjandet av resultatet i den pågående markanvändningsinvente-&lt;br&gt;ringen i den kommunala översiktsplaneringen och utarbetandet av fördju-&lt;br&gt;pade verksamhetsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag om långsiktiga skogsbruksplaner eller andra motsvarande&lt;br&gt;planer saknar motsvarighet i skogsstyrelsens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget om&lt;br&gt;utnyttjande av resultatet i den pågående markanvändningsinventeringen i&lt;br&gt;den kommunala översiktsplaneringen. Naturvårdsverket anser att mark-&lt;br&gt;användningsinventeringen bör förankras i naturresurslagen, skogsvårds-&lt;br&gt;lagen och naturvårdslagen så att länsstyrelsen kan besluta om en gällande&lt;br&gt;plan för markanvändningen inom de fjällnära områdena. Svenska samer-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas riksförbund tillstyrker förslaget endast under förutsättning att en fort-&lt;br&gt;satt markanvändningsplanering grundas på en fastare rättslig reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om fördjupade verksamhetsplaner tillstyrks eller lämnas utan&lt;br&gt;erinran av remissinstanserna. Enligt naturskyddsföreningen kan dock en&lt;br&gt;fördjupad planering i särskilt konkurrensutsatta områden endast i begrän-&lt;br&gt;sad utsträckning bidra till en lösning på konflikterna. Detta beror enligt&lt;br&gt;föreningen på att planeringsprocessen styrs av kravet på att pågående&lt;br&gt;markanvändning inte avsevärt får försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för mina bedömningar och förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Markanvändningsinventeringen i fjällnära skogar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med markanvändningsinventering i de fjällnära skogsområdena avses i&lt;br&gt;detta sammanhang den inventering av olika markanspråk (skogsbruk,&lt;br&gt;rennäring, turism, naturvård och kulturmiljövård) som skogsstyrelsen har&lt;br&gt;tagit initiativ till och som pågått några år i Kopparbergs, Jämtlands,&lt;br&gt;Västerbottens och Norrbottens län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med verksamheten är att som ett första steg mot samordnade&lt;br&gt;bedömningar i markanvändningsfrågor relativt översiktligt redovisa an-&lt;br&gt;språken från de olika markanvändnings- och bevarandeintressena. Redo-&lt;br&gt;visningen ger i vissa fall också en bild av de naturgivna förutsättningarna&lt;br&gt;för de olika markanvändningsintressena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av inventeringsarbetet utgör i första hand ett underlag för&lt;br&gt;såväl skogsvårdsstyrelsen som skogsägarna när de skall fatta beslut i olika&lt;br&gt;skogsbruksfrågor. Beslutsunderlaget kan även användas vid de samråd&lt;br&gt;som regelbundet sker mellan rennäringen och skogsbruket. Beslutsunder-&lt;br&gt;laget innehåller inte några förslag med avvägningar mellan olika intressen.&lt;br&gt;I Jämtlands och Västerbottens län har dock resultatet av inventeringarna&lt;br&gt;lett till att länsstyrelserna lämnat rekommendationer om hur konflikter i&lt;br&gt;området så långt möjligt skall kunna undvikas eller begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projektorganisationen varierar mellan länen. Gemensamt är dock att&lt;br&gt;länsstyrelsen som övergripande regional myndighet i resp, län är projekt-&lt;br&gt;ansvarig samt att alla berörda (myndigheter, organisationer, näringsutöva-&lt;br&gt;re, markägare m.fl.) ges möjlighet att följa och lägga synpunkter på arbe-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skogliga inventeringen har i regel utförts av skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;genom bildtolkning av flygbilder i stereoinstrument. Därefter har fältkon-&lt;br&gt;troller gjorts stickprovsvis eller så har tolkningsresultatet enbart kontrolle-&lt;br&gt;rats mot befintliga skogsbruksplaner. I samtliga län har aktuellt indelnings-&lt;br&gt;material ställts till förfogande av berörda markägare. I Norrbottens län har&lt;br&gt;lantmäteriets vegetationskarta varit till stor hjälp i inventeringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för inventeringen av områden av intresse för rennäringen har&lt;br&gt;åvilat lantbruksnämndens rennäringsenhet (i Norrbottens län länsstyrel-&lt;br&gt;sens rennäringsenhet), medan länsstyrelsernas miljövårdsenheter och läns-&lt;br&gt;antikvarier svarat för inventeringarna som rör naturvården och kultur-&lt;br&gt;miljövården. I Norrbottens län har kulturmiljövärdena dock inte invente-&lt;br&gt;rats. Kommunerna har redovisat turism- och friluftslivsintressena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga län sker redovisningen på översiktskartor. I Norrbottens län&lt;br&gt;utnyttjas ett datoriserat kartsystem. Detta innebär bl. a. att aktuella kartor&lt;br&gt;snabbt kan tas fram for att belysa ett speciellt problem eller en viss&lt;br&gt;egenskap, s. k. temakartor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markanvändningsinventeringen har enligt min mening givit ett väsent-&lt;br&gt;ligt förbättrat kunskapsunderlag. Den har utvecklats på olika sätt i de olika&lt;br&gt;länen. Olika näringar och intressen har nått olika långt i redovisning av&lt;br&gt;sina anspråk på marken. Intresset har hittills i första hand koncentrerats&lt;br&gt;kring inventeringsarbete, samordning av insatser och den kartmässiga&lt;br&gt;redovisningen. Det är nu dags att gå över i nästa fas som bör handla om&lt;br&gt;kunskapsunderlagets användning. Den lokala anknytningen är då en viktig&lt;br&gt;förutsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har övervägt två alternativ där markanvändningsinven-&lt;br&gt;teringens resultat utgör grund för verksamhetsplaner som fastställs av&lt;br&gt;myndighet och som skogsägaren måste följa, dvs. bindande verksamhets-&lt;br&gt;planer. Skogsstyrelsen har funnit att båda alternativen innebär nackdelar&lt;br&gt;inte bara för skogsbrukets planering utan att de även kan försvåra motstå-&lt;br&gt;ende intressens planering och verksamhet. Skogsstyrelsen har därför gjort&lt;br&gt;den bedömningen att verksamhetsplaner som är bindande för skogsbruket&lt;br&gt;inte bör införas. Jag delar den bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör markanvändningsinventeringens fortsatta redo-&lt;br&gt;visning och användning utnyttjas i den kommunala översiktsplaneringen&lt;br&gt;enligt PBL. Materialet bör nämligen också vara av stort värde när det&lt;br&gt;gäller att konkretisera de hänsyn som enligt naturresurslagens bestämmel-&lt;br&gt;ser behöver tas vid avvägningen i exploateringsfrågor i det fjällnära skogs-&lt;br&gt;området. Det finns därför anledning att överväga hur resultatet av den&lt;br&gt;samordnande markanvändningsinventeringen skall göras tillgängligt och i&lt;br&gt;vilken utsträckning som kommunernas planering kan kopplas till det som&lt;br&gt;framkommer vid den samordnade markanvändningsinventeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vara lämpligt att länsstyrelsen som hittills leder inventeringsar-&lt;br&gt;betet och samordnar de aktiva insatser som behövs från olika statliga och&lt;br&gt;andra organ så länge inventeringsfasen pågår. När den grundläggande&lt;br&gt;inventeringen är avklarad bör framkomna uppgifter i tillämpliga delar&lt;br&gt;kunna tas in i kommunernas översiktsplaner. Dessa planer anger i stort&lt;br&gt;hur markområden i hela kommunen avses bli använda. Av intresse att&lt;br&gt;redovisa i den kommunala planeringen är bl. a. de marker som inte är&lt;br&gt;möjliga att föryngra inom rimlig tid efter slutavverkning och den skog som&lt;br&gt;behövs till skydd mot fjällgränsens nedflyttande. Översiktsplanerna, som&lt;br&gt;inte är bindande, har en vägledande funktion dels vid prövning av olika&lt;br&gt;exploateringsföretag i förhållande till de allmänna intressen som redovisas&lt;br&gt;i planen, dels för olika näringars och intressens långsiktiga utveckling med&lt;br&gt;hänsyn till konkurrens och samutnyttjande av mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På detta sätt fullföljs den arbetsfördelning mellan stat och kommun som&lt;br&gt;utgör ett väsentligt inslag i det nya planeringssystemet för mark och vatten&lt;br&gt;så som detta system har utformats i PBL och NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markanvändningsinventeringen i det fjällnära skogsområdet är ännu&lt;br&gt;inte avslutad. Enligt min mening är de rekommendationer som länsstyrel-&lt;br&gt;serna i Jämtlands och Västerbottens län lämnat om hur konflikter i områ-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det bör undvikas eller begränsas av stort värde för skogsvårdsstyrelsen och&lt;br&gt;skogsägarna men även för kommunerna. Det är därför angeläget att såda-&lt;br&gt;na rekommendationer görs även i den fortsatta markanvändningsinvente-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan- och bostadsverket har i sitt remissyttrande förklarat sig berett att&lt;br&gt;tillsammans med skogsstyrelsen och berörda länsstyrelser och kommuner&lt;br&gt;utveckla metoder att hantera skogsbruket i den kommunala översiktspla-&lt;br&gt;neringen. Något behov av att, som naturvårdsverket anfört, förankra&lt;br&gt;markanvändningsinventeringen i naturresurslagen, skogsvårdslagen och&lt;br&gt;naturvårdslagen finns därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklade skogsbruksplaner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommunal översiktsplan behöver, som nyss framgått, normalt inte&lt;br&gt;innehålla några detaljerade redovisningar och avvägningar när det gäller&lt;br&gt;skogsbruket. Jag anser därför att planeringen inom fjällskogsområdena&lt;br&gt;behöver utvecklas ytterligare. Att göra en långsiktig plan som mera i detalj&lt;br&gt;redovisar vilka olika markanvändningsanspråk som finns på en bruknings-&lt;br&gt;enhet i det fjällnära skogsområdet och vilken hänsyn som skall tas till&lt;br&gt;dessa anspråk vid avverkning av skog på enheten bör som jag berört i&lt;br&gt;föregående avsnitt vara en skyldighet för brukningsenhetens ägare. När det&lt;br&gt;gäller rennäringens intressen bör redovisningskravet gälla brukningsenhe-&lt;br&gt;ter inom hela det område som utgör renskötselns åretruntmarker och alltså&lt;br&gt;inte bara den del därav som utgörs av de fjällnära skogarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 21 a § skogsvårdslagen skall för varje brukningsenhet finnas en&lt;br&gt;skogsbruksplan med riktlinjer för skogens skötsel på enheten. Skogsbruks-&lt;br&gt;planen beskriver hur och när skogsvårdsåtgärder och avverkning bör gö-&lt;br&gt;ras. Skogsstyrelsen meddelar föreskrifter om på vilket sätt och inom vilken&lt;br&gt;tid skogsbruksplaner skall upprättas. Enligt dessa föreskrifter skall i planen&lt;br&gt;bl. a. anges de begränsningar i utnyttjandet av brukningsenheten som&lt;br&gt;gäller med anledning av förordnanden enligt naturvårdslagen. I skogssty-&lt;br&gt;relsens allmänna råd sägs att även annan hänsyn från natur- eller kultur-&lt;br&gt;minnesvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt, t. ex. hänsyn till ren-&lt;br&gt;skötseln eller förekomst av fasta fornlämningar, bör framgå av planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skogsstyrelsens föreskrifter skall för varje brukningsenhet finnas&lt;br&gt;en högst tio år gammal skogsbruksplan senast år 1993 eller senast ett år&lt;br&gt;efter den tidigare tidpunkt då den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI)&lt;br&gt;färdigställts på hela eller på huvuddelen av brukningsenhetens skogs-&lt;br&gt;marksareal. Skogsbruksplanen skall avse en tioårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skogsägares långsiktiga detaljplanering av skogsbruket med avseende&lt;br&gt;på hänsynen till allmänna intressen bör enligt min mening också framgå av&lt;br&gt;skogsbruksplanen liksom i vilken utsträckning planerad hänsyn är resulta-&lt;br&gt;tet av samråd med företrädare för berörda intressen. Genom ÖSI och&lt;br&gt;markanvändningsinventeringen kommer skogsägarna att ha en bra ut-&lt;br&gt;gångspunkt för detaljplaneringen. Det är givet att det ibland kan innebära&lt;br&gt;svårigheter att förutsäga vilken hänsyn som behöver tas till de angivna&lt;br&gt;intressena vid avverkningar som ligger långt fram i tiden. En bra redovis-&lt;br&gt;ning förutsätter därför att företrädare för motstående intressen medverkar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till att redovisa uppgifter om sina driftsförhållanden och sin inriktning av&lt;br&gt;markanvändningen. Jag vill också erinra om att nuvarande skogsbrukspla-&lt;br&gt;ner inte är bindande planer för verksamheten. Mitt förslag innebär ingen&lt;br&gt;ändring härvidlag. Om ändrade förhållanden kräver det måste givetvis&lt;br&gt;planen få frångås. En avverkning kan t. ex. av olika skäl behöva tidigare-&lt;br&gt;läggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnt kan som en följd av skogsstyrelsens föreskrifter och&lt;br&gt;allmänna råd en skogsbruksplan redan i dag innehålla uppgifter om hän-&lt;br&gt;syn till allmänna intressen som konkurrerar med skogsbruket om markan-&lt;br&gt;vändningen. I fortsättningen bör det enligt min mening finnas bindande&lt;br&gt;bestämmelser som innebär att en skogsbruksplan för en brukningsenhet&lt;br&gt;inom det fjällnära skogsområdet skall innehålla uppgifter som redovisar&lt;br&gt;framtida avverkningar och den hänsyn som därvid skall tas till naturvår-&lt;br&gt;dens, kulturmiljövårdens och rennäringens intressen. Av dessa bestäm-&lt;br&gt;melser bör vidare framgå att kravet på redovisning av hänsyn till rennä-&lt;br&gt;ringens intressen också skall gälla för brukningsenheter inom renskötselns&lt;br&gt;åretruntmarker som ligger utanför det fjällnära skogsområdet. I lagrådsre-&lt;br&gt;missen föreslogs att bestämmelser med sådant innehåll skulle tas in i 21 a§&lt;br&gt;skogsvårdslagen. Enligt lagrådet skulle emellertid dessa nya bestämmelser&lt;br&gt;— genom sin begränsning till fjällnära skog resp, renskötselns åretruntmar-&lt;br&gt;ker — närmast ge intryck av att naturvårdshänsyn osv. inte alls behöver&lt;br&gt;redovisas i skogsbruksplaner beträffande övriga delar av landet. Lagrådet&lt;br&gt;påpekar också att de föreslagna lagbestämmelserna framstår som onödiga&lt;br&gt;med hänsyn till den möjlighet som redan finns att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;vad en skogsbruksplan skall innehålla. På grund av det anförda förordar&lt;br&gt;lagrådet att 21 a § inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har anslutit mig till lagrådets mening. Det innebär att de ifrågava-&lt;br&gt;rande bestämmelserna om skogsbruksplanernas innehåll får meddelas av&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens bestämmande, av skogsstyrelsen med&lt;br&gt;stöd av det bemyndigande som finns i 21a §. Jag avser att i ett senare&lt;br&gt;sammanhang återkomma till regeringen i den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen får enligt gällande bestämmelser medge undantag från&lt;br&gt;kravet på skogsbruksplan (21 a§ skogsvårdslagen och 22a § skogsvårdsför-&lt;br&gt;ordningen). Generellt undantag har gjorts för brukningsenheter för vilka&lt;br&gt;det finns detaljerade indelningssystem kopplade till särskilda planerings-&lt;br&gt;instrument som ger minst samma underlag för skogens skötsel som krävs&lt;br&gt;enligt bestämmelserna om skogsbruksplan. Detta gäller främst storskogs-&lt;br&gt;bruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag om mera detaljerade skogsbrukplaner kommer inte att&lt;br&gt;innebära någon inskränkning av denna undantagsmöjlighet. Skogsstyrel-&lt;br&gt;sen bör givetvis se till att dessa särskilda planeringsinstrument uppfyller&lt;br&gt;kravet på redovisning av hänsyn till allmänna intressen så att det för dessa&lt;br&gt;brukningsenheter finns en redovisning med motsvarande innehåll som för&lt;br&gt;de mindre enheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brukningsenheter som har mindre än 20ha produktiv skogsmark&lt;br&gt;krävs enligt skogsstyrelsens föreskrifter ingen fullständig skogsbruksplan.&lt;br&gt;För brukningsenheter inom område för svårföryngrad skog i norra Sverige&lt;br&gt;är gränsen satt till 40 ha. För dessa enheter skall i stället finnas en enkel&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förteckning över behövliga skogsvårdsåtgärder och lämplig avverkning.&lt;br&gt;Fastighetsägaren bör enligt min mening vara skyldig att i förteckningen&lt;br&gt;också redovisa den hänsyn som skall tas till allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördjupade verksamhetsplaner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den markanvändningsinventering som för närvarande pågår i de&lt;br&gt;fjällnära skogarna kan utpekas vissa områden där skogsbruket är särskilt&lt;br&gt;utsatt för konkurrens från olika intressen. Inom dessa områden bör en&lt;br&gt;fördjupad planering grundad på samråd mellan de olika intresseföreträ-&lt;br&gt;dama kunna göras. Ansvaret för att fördjupade planer kommer till stånd&lt;br&gt;inom sådana områden bör ligga på skogsvårdsstyrelsen. När skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen överväger ett beslut om att en fördjupad verksamhetsplan skall&lt;br&gt;upprättas bör skogsvårdsstyrelsen samråda med länsstyrelsen. Samråd bör&lt;br&gt;också ske med berörda kommuner och i förekommande fall med lant-&lt;br&gt;bruksnämndens rennäringsenhet (i Norrbottens län länsstyrelsens rennä-&lt;br&gt;ringsenhet). När den nyligen beslutade länsstyrelsereformen träder i kraft&lt;br&gt;den 1 juli 1991 kommer rennäringsfrågoma att handhas av den nya läns-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsereformen innebär att länsstyrelsen skall ha ett ansvar för&lt;br&gt;viktiga övergripande skogliga frågor som rör markanvändning och natur-&lt;br&gt;vård samt att länsjägmästaren skall föredra dessa ärenden i länsstyrelsens&lt;br&gt;styrelse. Mot den bakgrunden är det naturligt att ett initiativ till en&lt;br&gt;fördjupad verksamhetsplan kan tas av länsstyrelsen. Med hänsyn till läns-&lt;br&gt;styrelsens övergripande planeringsansvar bör själva upprättandet av en&lt;br&gt;fördjupad verksamhetsplan också ske i samråd med länsstyrelsen, inte&lt;br&gt;bara i de fall då länsstyrelsen tagit initiativ till planen utan även när&lt;br&gt;initiativet kommit från annat håll. I en verksamhetsplan bör anges för en&lt;br&gt;tioårsperiod de skogliga åtgärder som intresseföreträdama efter ett frivil-&lt;br&gt;ligt samråd har kommit överens om eller som skogsvårdsstyrelsen bedömt&lt;br&gt;som lämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande inslag vid utarbetandet av en sådan fördjupad verk-&lt;br&gt;samhetsplan som här avses är att samråd också sker mellan markägare och&lt;br&gt;olika intresseföreträdare såsom berörda samebyar, länsstyrelsen, kommu-&lt;br&gt;nen och företrädare för den ideella naturvården. Ett annat viktigt inslag är&lt;br&gt;att den som deltar i samrådet ger sådan information om sin verksamhet att&lt;br&gt;samrådet blir meningsfullt. Vid samrådet bör belysas i vad mån det finns&lt;br&gt;alternativa sätt att tillgodose olika intressen. Skogsvårdsstyrelsen skall vid&lt;br&gt;upprättandet av planen på olika sätt underlätta samrådet mellan de olika&lt;br&gt;intresseföreträdama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot en skogsbruksplan av det slag jag har förordat i det&lt;br&gt;föregående kan en fördjupad verksamhetsplan omfatta flera brukningsen-&lt;br&gt;heter. För brukningsenheter som helt omfattas av en fördjupad verksam-&lt;br&gt;hetsplan bör undantag kunna göras från det i det föregående förordade&lt;br&gt;kravet på hänsynsredovisning i skogsbruksplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att det krävs skogsvårdsstyrelsens tillstånd till avverkning i&lt;br&gt;fjällnära skog har skogsvårdsstyrelsen möjlighet att kontrollera att avverk-&lt;br&gt;ningen stämmer överens med en eventuell fördjupad verksamhetsplan. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övrigt kan skogsvårdsstyrelsen kontrollera planens efterlevnad med stöd Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;av sin allmänna tillsynsbefogenhet enligt 22 § skogsvårdslagen. Givetvis&lt;br&gt;kan det bli så att en sökt avverkning inte helt stämmer överens med vad&lt;br&gt;som förutsatts i en plan. I en sådan situation kan samråd med berörda&lt;br&gt;parter och intressenter samt kommunen behöva aktualiseras på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fördjupade planering, som jag nu har förordat, är en utveckling och&lt;br&gt;anpassning av den hittillsvarande verksamheten med naturvårdsinriktade&lt;br&gt;skogsbruksplaner. Bestämmelser om naturvårdsinriktade skogsbrukspla-&lt;br&gt;ner finns i skogsvårdsforordningen. Jag avser att senare lägga fram ett&lt;br&gt;förslag för regeringen om ändring i förordningen i överensstämmelse med&lt;br&gt;vad jag nu har anfört. Av 22 § skogsvårdsforordningen framgår att en&lt;br&gt;naturvårdsinriktad skogsbruksplan bekostas av staten. Mitt förslag inne-&lt;br&gt;bär som jag nyss anfört, att skogsvårdsstyrelsen, liksom hittills när det&lt;br&gt;gäller naturvårdsinriktade skogsbruksplaner, skall besluta om att en för-&lt;br&gt;djupad verksamhetsplan upprättas. Om initiativet till en sådan plan tagits&lt;br&gt;av annan, t. ex. en kommun eller ett skogsbolag, är det enligt min mening&lt;br&gt;också rimligt att initiativtagaren bidrar till kostnaderna för planens upp-&lt;br&gt;rättande. Detta torde oftast kunna ske inom ramen for skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;sens uppdragsverksamhet. Det bör dock finnas en möjlighet for skogs-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen att få bidrag till kostnaderna även då det inte är fråga om&lt;br&gt;uppdragsverksamhet. Riksdagen bör därför ge regeringen ett bemyndigan-&lt;br&gt;de att föreskriva att i ärenden om upprättande av fördjupade verksam-&lt;br&gt;hetsplaner får tas ut avgifter som bidrag till att täcka kostnaderna för&lt;br&gt;planens upprättande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Naturvårds- och kulturmiljövårdshänsyn vid&lt;br&gt;prövning av ansökningar om avverkningstillstånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den som ansöker om tillstånd till avverkning i fjällnä-&lt;br&gt;ra skog skall i ansökan redovisa vad som skall göras for att naturvår-&lt;br&gt;dens och kulturmiljövårdens intressen skall tillgodoses (hänsynsre-&lt;br&gt;dovisning). En bestämmelse om detta tas in i skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelsen skall kunna föranstalta om att erforderliga&lt;br&gt;naturvärdesinventeringar blir utförda innan tillståndsfrågan avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogsvårdslagen införs en bestämmelse om att tillstånd till av-&lt;br&gt;verkning i fjällnära skog inte skall få meddelas om avverkningen är&lt;br&gt;oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvår-&lt;br&gt;den eller kulturmiljövården. När tillstånd ges skall skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;sen besluta om hyggets storlek och förläggning, tillåten avverknings-&lt;br&gt;form och vilka hänsyn i övrigt som skall tas till naturvårdens och&lt;br&gt;kulturmiljövårdens intressen. Den som bryter mot ett villkor i till-&lt;br&gt;ståndet skall kunna dömas till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en avverkning inte kan tillåtas av hänsyn till naturvårdens&lt;br&gt;eller kulturmiljövårdens intressen, eller om ett tillstånd förenas med&lt;br&gt;sådana inskränkningar och krav att pågående markanvändning där-&lt;br&gt;igenom avsevärt försvåras, skall markägaren vara berättigad till&lt;br&gt;ersättning enligt ersättningsbestämmelserna i naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag: Skogsstyrelsen föreslår att bestämmelser om&lt;br&gt;hänsynsredovisning och föranstaltande om naturvärdesinventering förs in&lt;br&gt;i skogsvårdslagstiftningen. Skogsstyrelsens förslag skiljer sig från mitt&lt;br&gt;främst genom att det inte föreskrivs någon generell skyldighet för den&lt;br&gt;enskilde resp, skogsvårdsstyrelsen att redovisa hänsyn resp, besluta om&lt;br&gt;naturvärdesinventering. Mitt förslag i övrigt saknar motsvarighet i skogs-&lt;br&gt;styrelsens rapport. Skogsstyrelsen föreslår dock en ändring i 19 § skogs-&lt;br&gt;vårdslagen som innebär att skogsvårdsstyrelsen i samband med tillstånd&lt;br&gt;till avverkning i svårföryngrad skog eller skyddsskog får besluta om åtgär-&lt;br&gt;der för att tillgodose hänsynen till naturvårdens och kulturmiljövårdens&lt;br&gt;intressen. Åtgärderna får enligt förslaget dock inte vara så ingripande att&lt;br&gt;pågående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är övervägande positiva till skogsstyrelsens förslag.&lt;br&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund avstyrker dock&lt;br&gt;förslaget om att en avverkningssökande skall kunna avkrävas en hänsyns-&lt;br&gt;redovisning. Förbunden anser att de anpassningar till andra intressen som&lt;br&gt;skogsbruket kan åläggas efter en ansökan om avverkningstillstånd måste&lt;br&gt;förbli en myndighetsuppgift. Denna uppfattning har också Sågverkens&lt;br&gt;råvaruförening. Naturvårdsverket anser att skogsvårdsstyrelsen regelmäs-&lt;br&gt;sigt skall kräva en hänsynsredovisning. Verket anser också skogsstyrelsens&lt;br&gt;förslag om möjlighet för skogsvårdsstyrelsen att besluta om hänsynsåtgär-&lt;br&gt;der i samband med ett avverkningstillstånd bör skärpas så att det skall&lt;br&gt;vara en skyldighet för skogsvårdssstyrelsen att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;sådana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslaget om naturvärdesinventering anser länsstyrelsen i&lt;br&gt;Norrbottens län att inventeringen bör kopplas till naturvårdslagen och&lt;br&gt;vara en uppgift för länsstyrelsen. Också Naturskyddsföreningen anser att&lt;br&gt;inventeringen bör ske i länsstyrelsens regi. Lantbrukarnas riksförbund och&lt;br&gt;Skogsägarnas riksförbund tillstyrker förslaget under förutsättning att in-&lt;br&gt;venteringarna bekostas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Hänsynsredovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 19 § skogsvårdslagen får avverkning inte ske i svårföryngrad skog&lt;br&gt;eller skyddsskog utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Som tidigare har&lt;br&gt;framgått ligger de fjällnära skogarna inom området för svårföryngrad skog&lt;br&gt;i norra Sverige. Ansvaret för att hänsynen till naturvårdens och kultur-&lt;br&gt;miljövårdens intressen blir uppmärksammade vid tillståndsprövningen&lt;br&gt;ligger hos skogsvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föregående avsnitt har jag föreslagit att skogsägarna i sina skogsbruks-&lt;br&gt;planer eller förteckningar över lämpliga avverkningar också skall ange&lt;br&gt;vilken hänsyn som skall tas till bl. a. naturvårdens och kulturmiljövårdens&lt;br&gt;intressen. När en ansökan om avverkning görs bör också av ansökan&lt;br&gt;framgå de åtgärder som sökanden skall vidta av hänsyn till naturvård och&lt;br&gt;kulturmiljövård. Skogsvårdsstyrelsen kan därmed snabbt bilda sig en upp-&lt;br&gt;fattning om hur den aktuella avverkningen och den planerade hänsynen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhåller sig till skogbruksplanen och eventuell fördjupad verksam-&lt;br&gt;hetsplan. Överensstämmer redovisningen i ansökan med uppgifter i&lt;br&gt;skogsbruksplanen eller annan verksamhetsplan, som är resultatet av ett&lt;br&gt;samråd med olika intresseföreträdare, bör handläggningen av avverk-&lt;br&gt;ningsärendet hos skogsvårdsstyrelsen kunna gå snabbt, bl. a. genom att&lt;br&gt;remissförfarandet när det gäller berörda intresseföreträdare kan förenklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag innebär att skogsvårdsstyrelsen från fall till fall&lt;br&gt;skall kunna avgöra om den som begär tillstånd till avverkning behöver&lt;br&gt;göra någon redovisning av planerad hänsyn till naturvården och kultur-&lt;br&gt;miljövården. Enligt min mening bör man dock direkt i skogsvård slagen&lt;br&gt;föreskriva att avverkningssökanden skall ha denna skyldighet. Därigenom&lt;br&gt;framhävs den enskilde skogsägarens roll i sektorsansvaret och delaktighet i&lt;br&gt;utredningsarbetet på ett tydligare sätt än med skogsstyrelsens förslag. Vad&lt;br&gt;jag nu har anfört innebär naturligtvis inte att myndighetens normala&lt;br&gt;utredningsansvar skall vältras över på skogsägaren. I kravet på redovisning&lt;br&gt;av planerad hänsyn ingår inte att redovisa mer än vad som är rimligt och&lt;br&gt;möjligt med hänsyn till den enskilde skogsägarens förhållanden, såväl&lt;br&gt;ekonomiska som andra. Detta innebär att man normalt skall kunna ställa&lt;br&gt;större krav på t. ex. ett skogsbolag än på en privatskogsbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvärdesinventering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givet att skogsvårdsstyrelsen i varje enskilt ärende inte alltid kan få&lt;br&gt;ett fullständigt beslutsunderlag genom de åtgärder jag behandlat i avsnitt 4&lt;br&gt;och genom kravet på hänsynsredovisning från den som begär tillstånd till&lt;br&gt;avverkning. Vid prövning av en ansökan om tillstånd till en slutavverk-&lt;br&gt;ning i ett område där naturvärdena visar sig vara ofullständigt kända och&lt;br&gt;kan antas vara höga bör därför skogsvårdsstyrelsen kunna besluta om att&lt;br&gt;en naturvärdesinventering skall göras innan tillståndsfrågan avgörs. Som&lt;br&gt;skogsstyrelsen anfört bör, om det behövs, en hel vegetationsperiod kunna&lt;br&gt;tas i anspråk för inventeringen. Normalt skall alltså högst ett år tas i&lt;br&gt;anspråk för en inventering. Enligt min mening bör man dock inte i författ-&lt;br&gt;ning ange någon tidsrymd inom vilken inventeringen skall vara utförd&lt;br&gt;(jämför skogsstyrelsens förslag till en ny 19 b § i skogsvårdsforordningen).&lt;br&gt;Den tid som i varje enskilt fall behövs för att få fram ett tillfredsställande&lt;br&gt;beslutsunderlag måste få tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser alltså att det är skogsvårdsstyrelsen som skall se till att erfor-&lt;br&gt;derliga naturvärdesinventeringar utförs. Detta stämmer överens med prin-&lt;br&gt;cipen om sektorsansvaret som jag berört i de allmänna utgångspunkterna.&lt;br&gt;Jag delar alltså inte länsstyrelsens i Norrbotten och Naturskyddsförening-&lt;br&gt;ens uppfattning att inventeringarna skall ske i länsstyrelsens regi. Enligt&lt;br&gt;min mening är det emellertid en självklarhet att skogsvårdsstyrelsen sam-&lt;br&gt;råder med länsstyrelsen i frågan om och på vilket sätt en naturvärdesin-&lt;br&gt;ventering skall genomföras. Detta innebär inte att skogsvårdsstyrelsen i&lt;br&gt;vaije enskilt fall skall behöva samråda med länsstyrelsen. Jag förutsätter&lt;br&gt;att skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen kommer överens i vilken ut-&lt;br&gt;sträckning samråd skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om komplet-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tering av skogsvårdsforordningen med bestämmelser om naturvärdesin-&lt;br&gt;ventering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inventeringsarbetet kräver att skogsvårdsstyrelsema i de berörda länen&lt;br&gt;breddar sin egen kompetens. Detta kan ske genom utbildning av persona-&lt;br&gt;len och genom att hänsyn tas till förändrat kompetenskrav vid nyanställ-&lt;br&gt;ningar. Stora naturvetenskapliga kunskaper finns på många håll både&lt;br&gt;regionalt hos länsstyrelsen och forskningsinstitutioner och lokalt inom&lt;br&gt;t. ex. den idella naturvården. Denna kompetens bör givetvis utnyttjas av&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen i det inventeringsarbete som kräver särskilda kunska-&lt;br&gt;per och lokalkännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inventeringarna bör enligt min mening bekostas av staten. Jag återkom-&lt;br&gt;mer längre fram till frågan om behovet av medel i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 19 § andra stycket skogsvårdslagen föreskrivs att skogsvårdsstyrelsen i&lt;br&gt;samband med att tillstånd ges till avverkning kan besluta om åtgärder för&lt;br&gt;att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten. Skogsstyrel-&lt;br&gt;sen har som jag nyss nämnt föreslagit att 19 § skogsvårdslagen utformas så&lt;br&gt;att skogsvårdsstyrelsen får en befogenhet att föreskriva hänsyn till bl. a.&lt;br&gt;naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid tillståndsgivningen.&lt;br&gt;Förslaget motiveras av att hänsynen till de berörda intressena i de fjällnära&lt;br&gt;skogarna behöver förbättras och genomföras mer systematiskt. Som jag&lt;br&gt;har anfört i de allmänna utgångspunkterna delar jag skogsstyrelsens upp-&lt;br&gt;fattning. Med hänsyn till de unika värden som fjällskogarna representerar&lt;br&gt;är det dock enligt min mening motiverat att gå längre än vad skogsstyrel-&lt;br&gt;sen gjort när det gäller att markera vikten av att hänsynen till naturvården&lt;br&gt;och kulturmiljövården iakttas vid en prövning av en ansökan om avverk-&lt;br&gt;ning i dessa skogar. Jag föreslår därför att det i skogsvårdslagen tas in en&lt;br&gt;föreskrift som innebär att tillstånd till avverkning i fjällnära skog inte skall&lt;br&gt;få meddelas om avverkningen är oförenlig med naturvårdens eller kultur-&lt;br&gt;miljövårdens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed finns det goda förutsättningar att bevaka alla väsentliga natur-&lt;br&gt;vårds- och kulturmiljövårdsintressen i ett planerat avverkningsområde.&lt;br&gt;Bestämmelsen bör avse bl. a. områden som hyser hotade eller sällsynta&lt;br&gt;växter och djurarter. Även naturtyper eller kulturmiljöer av särskilt värde&lt;br&gt;kan avses. Det får bli en uppgift för skogsstyrelsen att i samråd med natur-&lt;br&gt;vårdsverket och riksantikvarieämbetet lämna de allmänna råd som behövs&lt;br&gt;for tillämpningen av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett tillstånd ges bör det åligga skogsvårdsstyrelsen att i tillståndsbe-&lt;br&gt;slutet ange de villkor om hyggets storlek och förläggning, tillåten avverk-&lt;br&gt;ningsform och övriga åtgärder som skall vidtas av hänsyn till naturvården&lt;br&gt;och kulturmiljövården. Den som bryter mot ett sådant villkor bör kunna&lt;br&gt;ådömas en bötespåfoljd på samma sätt som nu kan ske om någon bryter&lt;br&gt;mot ett villkor om avverkning som beslutats med stöd av 19§ andra&lt;br&gt;stycket skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har i sin rapport lämnat ett förslag till förtydligande av&lt;br&gt;skogsvårdslagstiftningen när det gäller möjligheten att föreskriva vissa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder i fjällnära skog. Skogsstyrelsen föreslår sålunda att det i skogs-&lt;br&gt;vårdsförordningen tas in en bestämmelse om att skogsvårdsstyrelsen i&lt;br&gt;fjällnära skog skall få föreskriva fjällskogsblädning i granskog och be-&lt;br&gt;ståndsföryngring i tallskog, om därigenom en tillfredställande föryngring&lt;br&gt;kan erhållas och motstående intressen samtidigt tillgodoses på ett påtagligt&lt;br&gt;bättre sätt än annars.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag till nya bestämmelser som jag nyss förordat möjliggör, när de&lt;br&gt;motstående intressena är naturvård och kulturmiljövård, sådana föreskrif-&lt;br&gt;ter som skogsstyrelsen åsyftar med sitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelsen skall alltså kunna avslå en ansökan om tillstånd till&lt;br&gt;avverkning, inte bara när återväxten inte kan tryggas, utan också om&lt;br&gt;styrelsen finner att avverkningen inte går att förena med intressen som är&lt;br&gt;av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Bestäm-&lt;br&gt;melsen skall ses som ett komplement till naturvårdslagens regler om natur-&lt;br&gt;reservat och naturvårdsområde samt till föreskrifterna i 20 § andra stycket&lt;br&gt;naturvårdslagen om befogenhet för länsstyrelsen att meddela föreläggan-&lt;br&gt;den i syfte att begränsa eller motverka skador på naturmiljön av arbetsfö-&lt;br&gt;retag. Jag vill här framhålla att det fortfarande finns områden kvar som&lt;br&gt;bör skyddas genom reservat. Om det t. ex. blir fråga om att skydda större&lt;br&gt;sammanhängande områden som är betydelsefulla för naturvården bör&lt;br&gt;naturreservatsinstitutet i stället tillämpas. Är det frågan om ett tillgodo-&lt;br&gt;seende av utpräglat lokala friluftsintressen bör även i det fallet naturre-&lt;br&gt;servatsinstitutet komma till användning och då genom kommunens för-&lt;br&gt;sorg. Det ligger i sakens natur att en skogsvårdsstyrelse som överväger att&lt;br&gt;vägra en avverkning av naturvårds- eller kulturmiljövårdsskäl samråder&lt;br&gt;med länsstyrelsen så att det blir klarlagt om det ena eller andra institutet&lt;br&gt;bör användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de samrådsförfaranden vid naturvärdesinventeringar och vid&lt;br&gt;tillståndsprövningen, som jag nu har förordat, är det väl sörjt för att den&lt;br&gt;regionala statliga naturvårdens och kulturmiljövårdens företrädare får&lt;br&gt;tillfälle att ge sin syn på tillgodoseendet av naturvårds- och kulturmiljö-&lt;br&gt;vårdsintressena i aktuella ärenden hos skogsvårdsstyrelsen. Det är emeller-&lt;br&gt;tid viktigt att tillämpningen av det nya prövningsförfarandet följs nog-&lt;br&gt;grant. Om det skulle visa sig att det brister i naturvårds- och kultur-&lt;br&gt;miljövårdshänsynen vid reglernas praktiska tillämpning får frågan om&lt;br&gt;prövningsförfarandets utformning tas upp till förnyat övervägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningför försvårad markanvändning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de riktlinjer om ersättning vid markreglerande föreskrifter som&lt;br&gt;antogs av riksdagen i samband med den fysiska riksplaneringen år 1972&lt;br&gt;och som kommit till uttryck i bl. a. naturvårdslagen genom bestämmelser&lt;br&gt;om rätt till ersättning vid beslut om bildande av naturreservat är markäga-&lt;br&gt;ren och vissa andra rättsinnehavare berättigade till ersättning om beslutet&lt;br&gt;innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i det föregående förordade bestämmelsen att tillstånd till avverk-&lt;br&gt;ning inte får meddelas om avverkningen är oförenlig med intressen som är&lt;br&gt;av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården kan, liksom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheten att besluta om villkor, komma att medföra att pågående&lt;br&gt;markanvändning avsevärt försvåras på berörd fastighet. Den nya bestäm-&lt;br&gt;melsen innebär att naturvårds- och kulturmiljövårdsintressena blir jäm-&lt;br&gt;ställda med skogsbrukets intressen vid en prövning enligt skogsvårdslagen&lt;br&gt;av en ansökan om avverkning i fjällnära skog. Detta är en principiell nyhet&lt;br&gt;i skogsvårdslagen. Som jag tidigare har anfört innebär nuvarande regler att&lt;br&gt;naturvårdslagens bestämmelser om naturreservat får utnyttjas när det&lt;br&gt;anses erforderligt att överskrida gränsen ”avsevärt försvårande av pågåen-&lt;br&gt;de markanvändning”. Skogsvårdslagen innehåller som en följd härav inte&lt;br&gt;några ersättningsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya tillståndsprövningen enligt skogsvårdslagen tjänar delvis sam-&lt;br&gt;ma syften som naturvårdslagens bestämmelser om bildande av naturre-&lt;br&gt;servat. På grund härav och då ersättningsfallen är begränsade till fjällnära&lt;br&gt;skog och dessutom kan bedömas bli få till antalet anser jag inte att man bör&lt;br&gt;tynga skogsvårdslagen med bestämmelser om ersättning. I stället bör na-&lt;br&gt;turvårdslagens nuvarande bestämmelser som gäller ersättning vid bildan-&lt;br&gt;de av naturreservat kunna utnyttjas. En hänvisning i detta avseende till&lt;br&gt;naturvårdslagen bör därför tas in i skogsvårdslagen. Jag vill dock framhålla&lt;br&gt;att naturvårdslagens bestämmelser om ersättning vid bildande av naturre-&lt;br&gt;servat täcker ett betydligt större antal ersättningsgrundande omständighe-&lt;br&gt;ter än de nu aktuella ingreppen i rätten att avverka fjällnära skog. Därför&lt;br&gt;kan det givetvis bli aktuellt att välja en annan lagteknisk lösning om en&lt;br&gt;ändring av naturvårdslagens ersättningsbestämmelser aktualiseras. Frågan&lt;br&gt;om ersättningsreglernas placering och utformning bör också beaktas i den&lt;br&gt;översyn av skogsvårdslagen som är aviserad. Jag återkommer i specialmo-&lt;br&gt;tiveringen till innehållet i naturvårdslagens ersättningsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillämpningen av begreppet pågående markanvändning&lt;br&gt;för skogsbruket har ibland framförts den uppfattningen att det är ologiskt&lt;br&gt;att kalla en verksamhet som planeras att genomföras i ett område där den&lt;br&gt;inte tidigare har förekommit för pågående markanvändning. Med ett&lt;br&gt;sådant synsätt skulle en kalavverkning i områden där en sådan skogsbruks-&lt;br&gt;åtgärd inte tidigare skett inte vara att betrakta som ett led i en pågående&lt;br&gt;markanvändning. Om denna inställning godtas skulle alltså en kalavverk-&lt;br&gt;ning kunna stoppas utan att markägaren får ersättning för den skada han&lt;br&gt;därigenom lider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida kalavverkning av skogsmark utgör ett led i pågående&lt;br&gt;markanvändning har tidigare varit aktuell i lagstiftningssammanhang,&lt;br&gt;bl. a. år 1974 i samband med ändringar i naturvårdslagen (se prop.&lt;br&gt;1974:166). Riksdagen har därvid konstaterat att trakthyggesbruk, som&lt;br&gt;bl. a. innebär att avverkningen koncentreras till en yta av viss storlek,&lt;br&gt;måste betraktas som en normal driftsmetod i skogsbruket. Metoden får&lt;br&gt;naturligtvis bara användas inom område där en godtagbar återväxt kan&lt;br&gt;förväntas. Om skogsvårdsstyrelsen vid en prövning enligt 19 § skogsvårds-&lt;br&gt;lagen av en ansökan om tillstånd till avverkning finner att man efter en&lt;br&gt;avverkning inte kan påräkna en tillfredsställande återväxt, får alltså&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen inte medge tillstånd till avverkningen. Någon ersätt-&lt;br&gt;ning lämnas i ett sådant fall inte till markägaren eftersom en avverkning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta slag snarast skulle vara att jämställa med en exploatering än utgöra Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;ett led i pågående markanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skogsstyrelsen är det möjligt att bedriva ett uthålligt skogsbruk&lt;br&gt;inom delar av det fjällnära skogsområdet. Tillfredsställande föryngringar&lt;br&gt;kan enligt styrelsen uppnås genom framför allt plantering men även andra&lt;br&gt;föryngringsmetoder kan i vissa fall ge tillfredställande resultat. Mot den&lt;br&gt;bakgrunden saknas det enligt min mening fog för att generellt hävda att&lt;br&gt;slutavverkning genom kalhuggning inte skulle vara en rationell skogs-&lt;br&gt;bruksmetod i de delar av det fjällnära skogsområdet där en godtagbar&lt;br&gt;återväxt kan fås efter avverkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den aktuella ersättningsregeln i naturvårdslagen (26 §) fick sin nuvaran-&lt;br&gt;de utformning år 1987 som en följd av den nya plan- och bygglagen.&lt;br&gt;Regeln innebär att rätt till ersättning föreligger om en reservatsföreskrift&lt;br&gt;medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom den del av&lt;br&gt;fastigheten som berörs av föreskriften. Utformningen har sin grund i ett av&lt;br&gt;riksdagen godkänt betänkande av bostadsutskottet. Utskottet gjorde föl-&lt;br&gt;jande uttalande om regelns tillämpning. En fastighetsägare skall endast&lt;br&gt;behöva tolerera ett intrång som är bagatellartat för honom. Intrånget skall&lt;br&gt;sättas i relation till den behandlingsenhet, dvs. ett skogsbestånd eller flera&lt;br&gt;mindre bestånd, som avses bli behandlade med samma åtgärd samtidigt.&lt;br&gt;En toleransgräns på 10% inom berörd del av fastigheten är den högsta som&lt;br&gt;i något fall skall behöva tålas om den berörda delen representerar ett i&lt;br&gt;pengar litet belopp. Om den berörda delen representerar ett högt värde, är&lt;br&gt;det en i relativa tal väsentligt mindre värdenedsättning som fastighetsäga-&lt;br&gt;ren behöver tåla. Ett för ägaren i absoluta tal stort belopp kan aldrig vara&lt;br&gt;bagatellartat. Det relativa betraktelsesättet innebär att ersättningströskeln&lt;br&gt;uttryckt i absoluta belopp ligger högre för ett stort skogsbolag än för en&lt;br&gt;liten skogsägare. Storskogsbruket har vanligen större bestånd och avverk-&lt;br&gt;ningsenheter än privatskogsbruket. Vad som ter sig som bagatellartat för&lt;br&gt;ett skogsbolag är ofta ett stort intrång för en privat skogsägare (BoU&lt;br&gt;1986/87: ls. 150).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag i fråga om ersättning då en avverkning vägras eller&lt;br&gt;begränsas i fjällnära skog anföra följande. De fjällnära skogarna innehåller&lt;br&gt;unika möjligheter för barrskogens flora och fauna att utvecklas naturligt.&lt;br&gt;Risken för att dessa naturvärden föröds vid ett alltför intensivt bedrivet&lt;br&gt;skogsbruk är mycket stor. Det kan därför ligga nära till hands att anse att&lt;br&gt;den som vill bedriva skogsbruk i dessa trakter också borde få tåla mera av&lt;br&gt;intrång utan att få ersättning än vad som skulle vara fallet i områden där&lt;br&gt;visserligen naturvärdena är skyddsvärda men inte i lika hög grad som i det&lt;br&gt;fjällnära skogsområdet. En skogsägare som vill avverka i fjällnära skog&lt;br&gt;skulle så att säga få betala en högre självrisk för sitt skogsbruk än skogsäga-&lt;br&gt;re på andra håll. Det är emellertid svårt att överblicka vad en sådan regel&lt;br&gt;skulle få för konsekvenser, inte bara för ägare av fjällnära skog utan även&lt;br&gt;för andra markägare. Den bedömningen gör jag mot bakgrund av att&lt;br&gt;begreppet ”avsevärt försvårande av pågående markanvändning” är ge-&lt;br&gt;mensamt för flera lagar när det gäller att bestämma ersättningsgränsen vid&lt;br&gt;markreglerande åtgärder. En särregel kan förutsättas leda till krav på&lt;br&gt;särskilda regleringar också för andra områden. Jag kan bl. a. mot den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bakgrunden inte förorda att fjällskogarna bryts loss ur den enhetlighet&lt;br&gt;mellan olika lagar som nu finns när det gäller att bestämma ersättning för&lt;br&gt;intrång i pågående markanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu har behandlat gäller frågan om möjligheterna att generellt&lt;br&gt;höja tröskeln för den gräns där rätten till ersättning inträder. Jag övergår&lt;br&gt;nu till frågan om hur mycket av hänsyn till naturvård och kulturmiljövård&lt;br&gt;som enligt gällande regler ryms inom det ersättningsfria utrymmet. Som&lt;br&gt;framgår av vad jag tidigare har anfört har den hittillsvarande tillämpning-&lt;br&gt;en av skogsvårdslagens hänsynsregler präglats av en viss försiktighet. En&lt;br&gt;uppfattning som inte sällan framförs är att det ryms mera av hänsyn till&lt;br&gt;naturvård och kulturmiljövård inom det ersättningsfria utrymmet än vad&lt;br&gt;som återspeglas i skogsvårdsmyndighetemas rekommendationer och be-&lt;br&gt;slut. Jag delar den uppfattningen. De förslag till nya hänsynsregler som jag&lt;br&gt;nu lägger fram kommer emellertid enligt min mening att leda till en&lt;br&gt;ändring av detta förhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdslagens ersättningsregler innehåller en bestämmelse om s. k.&lt;br&gt;ackumulerad skada. Bestämmelsen innebär att man, vid en bedömning av&lt;br&gt;frågan om rätt till ersättning finns vid ett beslut om naturreservat, skall&lt;br&gt;beakta den samlade effekten av olika intrång som skett på berörd del av&lt;br&gt;fastigheten under en tioårsperiod. I bestämmelsen räknas upp vilka in-&lt;br&gt;trångsbeslut som skall beaktas. Bestämmelsen bör omfatta även sådana&lt;br&gt;beslut som kan bli en följd av den utvidgade prövningsbefogenhet för&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen som jag har förordat i det föregående. Regler om&lt;br&gt;ackumulerad skada finns också i vattenlagen och PBL. Även dessa bör&lt;br&gt;kompletteras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Inventering av svårföryngrad skog&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Skogsvårdsstyrelsema skall inom området för svårför-&lt;br&gt;yngrad skog i norra Sverige inventera och redovisa områden där&lt;br&gt;avverkning inte kan företas på grund av återväxtsvårigheter eller&lt;br&gt;där skogen behövs som skydd mot att fjällgränsen flyttas ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget. Det fram-&lt;br&gt;hålls dock från flera håll att de avgränsningar som görs måste kunna&lt;br&gt;prövas på nytt i det enskilda fallet eller då ny kunskap så motiverar.&lt;br&gt;Svenska naturskyddsföreningen anser att förslaget är jämförbart med för-&lt;br&gt;eningens s. k. klimatiska hasardgräns under förutsättning att hänsyn tas till&lt;br&gt;aktuella klimatförhållanden med nöjaktig säkerhetsmarginal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Inom det svårföryngrade området i norra Sverige&lt;br&gt;finns betydande arealer produktiv skogsmark där skogen i dag inte får&lt;br&gt;avverkas därför att den behövs som skydd mot att fjällgränsen flyttas ned&lt;br&gt;eller i övrigt föryngring inte kan åstadkommas inom rimlig tid på grund av&lt;br&gt;ett ogynnsamt läge. En avgränsning av dessa områden kan ske på olika&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätt. Ett sätt är att såsom naturvårdsverket föreslagit, införa generellt Prop. 1990/91: 3&lt;br&gt;avverkningsförbud i en höjdzon 100 — 200 meter nedanför barrskogsgrän-&lt;br&gt;sen. En annan väg är att som Naturskyddsföreningen föreslagit betrakta en&lt;br&gt;höjdzon om 200 m nedanför trädgränsen såsom alltför riskfylld för att&lt;br&gt;skogsbruk skall få bedrivas. Ett tredje sätt är att efter en inventering i falt&lt;br&gt;med högre precision redovisa områdena i fråga på kartan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning är, som jag tidigare anfört, att det finns goda möjlighe-&lt;br&gt;ter att bedriva ett uthålligt skogsbruk inom delar av det fjällnära området.&lt;br&gt;Betydande arealer produktiv skogsmark utanför de reservat som hittills&lt;br&gt;har avsatts, av skogsstyrelsen uppskattade till minst 250000 ha, kan dock&lt;br&gt;bedömas vara så belägna bl. a. i förhållande till fjällgränsen och ha sådana&lt;br&gt;ståndortsegenskaper att de inte kommer i fråga för slutavverkning. För att&lt;br&gt;göra skyddet av dessa skogsområden tydligt innan en avverkning aktuali-&lt;br&gt;seras genom en ansökan föreslår jag att de inventeras och redovisas på&lt;br&gt;kartor. Detta bör ligga i markägarnas såväl som naturvårdens och rennä-&lt;br&gt;ringens intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora variationen längs fjällkedjan beträffande exempelvis klimat,&lt;br&gt;berggrund, topografi, jordart och markfuktighet innebär att en linjär av-&lt;br&gt;gränsning skulle innebära en schablonisering i fråga om förutsättningarna&lt;br&gt;för föryngring. Ovanför en sådan gräns kan det finnas områden som inte&lt;br&gt;bedöms vara speciellt svårföryngrade samtidigt som det nedanför gränsen&lt;br&gt;kan råda motsatt förhållande. Ett förbud mot avverkning i en höjdzon&lt;br&gt;100 — 200 m nedanför trädgränsen såsom naturvårdsverket har önskat eller&lt;br&gt;200 m som Naturskyddsföreningen har föreslagit skulle innebära att stora&lt;br&gt;områden på mycket långa avstånd från fjällområdet undantas från skogs-&lt;br&gt;bruk. Skogsstyrelsen har uppskattat att det rör sig om mellan 200000 och&lt;br&gt;1 milj, ha produktiv skogsmark. Det skärgårdsliknande utseende som de&lt;br&gt;fjällnära skogsområdena delvis har försvårar en utläggning av skyddszoner&lt;br&gt;med utgångspunkt i kalfjällets utsträckning. De olägenheter som sådana&lt;br&gt;avgränsningsmetoder innebär för skogsbruket undviks om man gör av-&lt;br&gt;gränsningen efter en fältinventering. Jag anser därför att det alternativet&lt;br&gt;bör väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inventeringen bör ske så snart det är möjligt inom ramen för tillgängliga&lt;br&gt;resurser. Den bör också utföras i ett sammanhang inom hela det svårför-&lt;br&gt;yngrade området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsbrukets metoder, avverknings- och föryngringsformer m.m. ut-&lt;br&gt;vecklas fortlöpande. Men de nya metoderna måste prövas i praktisk skala&lt;br&gt;innan de kan tas i bruk. Den inventering som jag nu har förordat måste&lt;br&gt;utgå från i dag beprövade metoder vid bedömningen av föryngringsmöjlig-&lt;br&gt;heterna. Någon spekulation i framtida metodutveckling får inte komma i&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär inte någon ändrad rättsställning för skogsägaren.&lt;br&gt;Det handlar om en inventering och redovisning av skogsvårdsstyrelsens&lt;br&gt;uppfattning om föryngringsmöjlighetema. Om skogsägaren ifrågasätter&lt;br&gt;bedömningen kan han enligt 19 § skogsvårdslagen ansöka om tillstånd till&lt;br&gt;slutavverkning. Om han därvid är missnöjd med ett beslut av skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen finns möjligheten att få ett sådant beslut prövat i högre instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Hänsynen till rennäringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I skogsvårdslagen tas in en bestämmelse om den hän-&lt;br&gt;syn som skall tas till rennäringen vid skötsel av skog. Skogsvårdssty-&lt;br&gt;relsen skall med stöd av bestämmelsen kunna meddela föreläggan-&lt;br&gt;den om vilka hänsyn som skall tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom renskötselområdets åretruntmarker skall berörd sameby be-&lt;br&gt;redas tillfälle till samråd innan en avverkning av skog sker. Denna&lt;br&gt;skyldighet skrivs in i skogsvårdslagen. Regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får befogenhet att meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter om samrådsskyldighetens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ansöker om tillstånd till avverkning i svårföryngrad skog&lt;br&gt;eller skyddsskog skall i ansökan redovisa vad han avser att göra för&lt;br&gt;att tillgodose rennäringens intressen. Tillstånd skall inte få medde-&lt;br&gt;las om avverkningen skulle rubba förutsättningarna för fortsatt&lt;br&gt;renskötsel. När avverkningstillstånd ges skall skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;besluta om vilken hänsyn som skall tas till rennäringens intressen.&lt;br&gt;Villkoren skall inte få avse annat än vad som uppenbart behövs med&lt;br&gt;hänsyn till renskötselrätten. Bestämmelser härom tas in i skogs-&lt;br&gt;vårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagens ansvarsregler utvidgas till att omfatta brott mot&lt;br&gt;de nya bestämmelserna eller villkor som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag: Skogsstyrelsen föreslår en ändring i 19 § andra&lt;br&gt;stycket skogsvårdslagen som innebär att skogsvårdsstyrelsen i samband&lt;br&gt;med tillstånd till avverkning i svårföryngrad skog eller skyddsskog får&lt;br&gt;besluta om åtgärder för att tillgodose hänsynen bl. a. till rennäringens&lt;br&gt;intressen. En åtgärd får dock enligt förslaget inte vara så ingripande att&lt;br&gt;pågående markanvändning avsevärt försvåras. Skogsvårdsstyrelsen skall&lt;br&gt;också kunna kräva att den som ansöker om tillstånd att avverka i fjällnära&lt;br&gt;skog skall redovisa vilken hänsyn han ämnar ta beträffande rennäringens&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen föreslår vidare att det i skogsvårdsforordningen förs in en&lt;br&gt;bestämmelse som i princip innebär en samrådsskyldighet. Bestämmelsen&lt;br&gt;är utformad så att till en ansökan om avverkning inom renskötselns&lt;br&gt;åretruntmarker skall fogas bevis om att berörd sameby har beretts tillfälle&lt;br&gt;till samråd beträffande såväl avverkningen som efterföljande skogsvårds-&lt;br&gt;åtgärder. Om sådant bevis inte bifogas en ansökan skall enligt förslaget&lt;br&gt;ansökan få avvisas. Skogsstyrelsen skall kunna meddela föreskrifter om&lt;br&gt;undantag från samrådsskyldigheten i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttrandena över skogsstyrelsens förslag: Skogsstyrelsens förslag&lt;br&gt;har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna. Lantbrukarnas&lt;br&gt;riksförbund och Skogsägarnas riksförbund har dock avstyrkt förslaget om&lt;br&gt;hänsynsredovisning på samma grund som i fråga om redovisning av na-&lt;br&gt;turvårds- och kulturmiljövårdshänsyn (se avsnitt 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samerättsutredningens förslag: Den som äger eller brukar mark inom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;renskötselområdet skall inte få vidta mer omfattande skogsbruksåtgärder&lt;br&gt;utan att påkalla samråd med berörd sameby. På åretruntmarkerna föreslås&lt;br&gt;samrådsplikten därutöver omfatta avverkningar som rör for renskötseln&lt;br&gt;särskilt känsliga områden. Om överenskommelse inte träffas vid samrådet&lt;br&gt;skall åtgärden få vidtas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på vinterbetesmarkerna om en månad förflutit från det samråd påkalla-&lt;br&gt;des,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på åretruntmarkerna om en månad förflutit från det samråd påkallades&lt;br&gt;och skogsägaren därefter hos skogsvårdsstyrelsen sökt och fått tillstånd till&lt;br&gt;åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd skall enligt förslaget ges såvida åtgärden inte medför bortfall av&lt;br&gt;renbete som inte kan ersättas genom att alternativa betesområden utnytt-&lt;br&gt;jas eller omöjliggör sedvanlig samling och flyttning av renar. Tillstånd får&lt;br&gt;inte ges utan att det av utredningen föreslagna sametinget har beretts&lt;br&gt;tillfälle att avge yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att samråda och söka tillstånd hos skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;skall gälla om inte annat har överenskommits med samebyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om samråd föreslås bli intagna i rennäringslagen me-&lt;br&gt;dan föreskrifterna om tillståndsprövningen huvudsakligen enligt förslaget&lt;br&gt;tas in i skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttrandena över samerättsutredningens förslag: Remissutfallet av&lt;br&gt;samerättsutredningens förslag är blandat. Företrädare för skogsnäringen&lt;br&gt;avstyrker genomgående förslaget om samråd på vinterbetesmarkerna och&lt;br&gt;om tillståndsplikt. Kritiken går i huvudsak ut på att samerättsutredningen&lt;br&gt;i sin beskrivning av skogsbruket inom renskötselområdet inte beaktat de&lt;br&gt;för rennäringen stora positiva förändringar i skogsbruket som skett under&lt;br&gt;de senaste åren. Bland dem som avstyrker finns också länsstyrelserna i&lt;br&gt;Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. De samiska organisationer-&lt;br&gt;na anser å sin sida att tillståndsplikten även bör omfatta skogsbruksåtgär-&lt;br&gt;der på vinterbetesmarkerna. Denna ståndpunkt delas av bl. a. kammarkol-&lt;br&gt;legiet och lantbruksstyrelsen. Några av de remissinstanser som tillstyrker&lt;br&gt;tillståndsprövning anser att prövningen bör läggas på en mer opartisk&lt;br&gt;myndighet än skogsvårdsstyrelsen. Skogsstyrelsen har i sitt remissyttrande&lt;br&gt;ingen erinran mot den föreslagna samrådsplikten såvitt avser åretruntmar-&lt;br&gt;kerna men avstyrker när det gäller vinterbetesmarkerna. Avstyrkandet&lt;br&gt;grundas på att det enligt styrelsen inte är helt klart vad som är vinterbetes-&lt;br&gt;marker. I stället för det föreslagna prövningsförfarandet förordar skogssty-&lt;br&gt;relsen att samråden byggs ut med en möjlighet för parterna att engagera&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen som medlare. Om parterna inte kan komma överens&lt;br&gt;bör enligt skogsstyrelsens remissyttrande parterna vara oförhindrade att&lt;br&gt;föra saken inför domstol eller skiljenämnd.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ny hänsynsregel i skogsvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § skogsvårdslagen skall vid skötseln av skog hänsyn tas till na-&lt;br&gt;turvårdens och andra allmänna intressen. Med annat allmänt intresse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses bl. a. rennäringen. För naturvårdens del finns utöver 1 § en särskild&lt;br&gt;hänsynsbestämmelse i 21 §. Denna bestämmelse innebär ett bemyndigan-&lt;br&gt;de för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid&lt;br&gt;skötseln av skog. Av paragrafen framgår att föreskrifterna kan avse bl. a.&lt;br&gt;hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av&lt;br&gt;trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning. Bemyndigandet innebär&lt;br&gt;dock inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att&lt;br&gt;pågående markanvändning avsevärt försvåras. Någon motsvarande be-&lt;br&gt;stämmelse finns inte för rennäringens vidkommande. Utfärdande av före-&lt;br&gt;skrifter av hänsyn till rennäringen får alltså stödjas enbart på 1 § skogs-&lt;br&gt;vårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har anfört i de allmänna utgångspunkterna delar jag skogsstyrel-&lt;br&gt;sens uppfattning att regleringen av hänsynen till de allmänna intressena i&lt;br&gt;skogsvårdslagen bör bli mer systematiskt genomförd. Detta innebär enligt&lt;br&gt;min mening att hänsynen till rennäringen bör markeras på ett tydligare&lt;br&gt;sätt i skogsvårdslagen än vad som för närvarande är fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har efter samråd med lantbruksstyrelsen utfärdat allmän-&lt;br&gt;na råd beträffande skogsbrukets hänsynstagande till rennäringen. Råden,&lt;br&gt;som finns intagna i skogsstyrelsens författningssamling (SKSFS 1982:2),&lt;br&gt;gäller inom de områden där renskötseln enligt 3§ rennäringslagen&lt;br&gt;(1971:437) får bedrivas. Av råden framgår bl. a. följande. För att samman-&lt;br&gt;hängande betesområden årligen skall finnas tillgängliga för varje sameby,&lt;br&gt;måste koncentration av slutavverkningsytor undvikas. Flyttleder och rast-&lt;br&gt;beten som används regelbundet och av hävd måste ägnas särskild upp-&lt;br&gt;märksamhet. När renhjorden vandrar underlättas sammanhållning och&lt;br&gt;framkomlighet om förflyttningen kan ske i anslutning till viss trädvegeta-&lt;br&gt;tion. När en slutavverkning berör en sådan flyttled, skall därför vid av-&lt;br&gt;verkningsplaneringen eftersträvas att hygget inte utsträcks över flyttleden.&lt;br&gt;Om förutsättningarna inte medger detta, bör i stället t. ex. i kanten av ett&lt;br&gt;myrstråk lämnas trädvegetation av tillräcklig bredd. De allmänna råden&lt;br&gt;innehåller också uttalanden om beståndsanläggning, beståndsvård och&lt;br&gt;skogsbilvägar. När det gäller skogsbilvägar bör dessa enligt råden planeras&lt;br&gt;så att sönderstyckning av betesområden och svårigheter att hålla en&lt;br&gt;samlad betning undviks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de allmänna råden uttalas att de hänsynsåtgärder som exemplifieras i&lt;br&gt;råden normalt kan förenas med ett rationellt skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrund jag nu har angett föreslogs i lagrådsremissen en&lt;br&gt;hänsynsregel till förmån för rennäringen utformad efter mönster av be-&lt;br&gt;stämmelsen i 21 § om hänsyn till naturvården. Förslaget innebar att rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före-&lt;br&gt;skrifter om den hänsyn som skall tas till rennäringens intressen vid skötsel&lt;br&gt;av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanlägg-&lt;br&gt;ning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning. Be-&lt;br&gt;myndigandet skulle inte medföra befogenhet att meddela föreskrifter som&lt;br&gt;är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådet är den föreslagna regeln inte förenlig med regeringsfor-&lt;br&gt;mens regler om normgivningen. En föreskrift om vilken hänsyn som skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tas till rennäringens intressen vid skötseln av skog är enligt lagrådet till sin&lt;br&gt;karaktär privaträttslig, dvs. den berör väsentligen enbart forhållandet mel-&lt;br&gt;lan den som driver rennäringsverksamheten och den som äger eller arren-&lt;br&gt;derar skogsmarken. En sådan föreskrift hör till lagområdet enligt 8 kap. 2 §&lt;br&gt;regeringsformen. Det kan alltså inte överlåtas till regeringen eller någon&lt;br&gt;myndighet att meddela den. Att hänsyn till rennäringen också kan ha&lt;br&gt;inslag av allmänintresse kan enligt lagrådet inte ändra detta förhållande;&lt;br&gt;exemplifieringen av vad föreskrifterna avsetts innehålla — bestämmelser&lt;br&gt;om hyggens storlek och utläggning, skogsbilvägars sträckning m.m. —&lt;br&gt;illustrerar att det är fråga om ingrepp i en privatekonomisk sfär till förmån&lt;br&gt;för en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad lagrådet har anfört avstår jag från att lägga fram det&lt;br&gt;förslag som togs upp i lagrådsremissen. Jag vill emellertid anmärka att jag&lt;br&gt;inte i alla avseenden kan ansluta mig till lagrådets synpunkter när det&lt;br&gt;gäller karaktären av de aktuella hänsynsföreskrifterna. Det är självfallet&lt;br&gt;riktigt att tillämpningen av sådana föreskrifter är av betydelse för rennä-&lt;br&gt;ringsidkarna i den berörda samebyn. Föreskrifterna har emellertid enligt&lt;br&gt;min mening också till syfte att bevara de grundläggande förutsättningarna&lt;br&gt;för en fortsatt rennäring inom renskötselområdet. Det är följaktligen fråga&lt;br&gt;om ett skydd av samma slag som det skydd rennäringen tillförsäkrats&lt;br&gt;genom bl. a. naturresurslagen. I den lagen skyddas som ett riksintresse&lt;br&gt;områden som har avgörande betydelse för möjligheten att varaktigt bedri-&lt;br&gt;va renskötsel i en viss sameby.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har pekat på möjligheten att i stället för den i remissen före-&lt;br&gt;slagna bestämmelsen direkt i lagen närmare beskriva vilka hänsyn som&lt;br&gt;skall tas. Till en sådan lagbestämmelse skulle regeringen eller skogsstyrel-&lt;br&gt;sen kunna meddela kompletterande och förtydligande föreskrifter som&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter. Enligt lagrådet synes det emellertid knappast&lt;br&gt;möjligt att i lagen precisera vilka hänsyn som vid avverkningen skall tas till&lt;br&gt;rennäringen. Lagrådet hänvisar i stället till att de nuvarande allmänna&lt;br&gt;råden i inte obetydlig mån synes tjäna det syfte som har avsetts med det&lt;br&gt;remitterade förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det emellertid i hög grad önskvärt att på ett&lt;br&gt;starkare sätt markera hänsynen till rennäringen än vad som sker genom de&lt;br&gt;allmänna råden. Jag är av den uppfattningen att det bör vara möjligt att&lt;br&gt;direkt i lagen reglera denna hänsyn. Hänsynskraven måste emellertid&lt;br&gt;begränsas så att de kan förenas med ett rationellt skogsbruk. I det remitte-&lt;br&gt;rade förslaget skedde den begränsningen genom förbudet att meddela&lt;br&gt;föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt&lt;br&gt;försvåras. Den begränsningen bör nu i stället uttryckas så att den anpass-&lt;br&gt;ning av skogsbruket bör ske som uppenbart påkallas med hänsyn till&lt;br&gt;rennäringen. Som jag strax återkommer till motsvarar en sådan begräns-&lt;br&gt;ning vad lagrådet föreslagit i fråga om villkor till förmån för rennäringen i&lt;br&gt;beslut om tillstånd till avverkning i svårföryngrad skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår följaktligen att det i skogsvårdslagen föreskrivs att vid&lt;br&gt;skötseln av skog skall i fråga om hyggens storlek och utläggning, bestånds-&lt;br&gt;anläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträck-&lt;br&gt;ning, den anpassning ske som uppenbart påkallas med hänsyn till rennä-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen. Av bestämmelsen bör framgå att det vid olika åtgärder i skogsbru-&lt;br&gt;ket bör eftersträvas att berörd sameby har årlig tillgång till sammanhäng-&lt;br&gt;ande betesområden och till den vegetation som behövs inom områden för&lt;br&gt;samling, flyttning och rastning av renarna. Med den utformning bestäm-&lt;br&gt;melsen föreslås få är det knappast nödvändigt med några verkställighetsfö-&lt;br&gt;reskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsynsbestämmelsen bör avse hela renskötselområdet. På samma sätt&lt;br&gt;som gäller i fråga om naturvården bör böter kunna ådömas den som låter&lt;br&gt;bli att följa förelägganden som meddelas för att den nya hänsynsregeln&lt;br&gt;skall efterlevas. Jag förutsätter att skogsstyrelsen kommer att meddela&lt;br&gt;allmänna råd till ledning för tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renskötselområdet består dels av marker där renskötsel får bedrivas&lt;br&gt;hela året (åretruntmarkerna), dels av områden där renskötsel får bedrivas&lt;br&gt;bara under vinterhalvåret (vinterbetesmarker eller sedvanemarker). I vissa&lt;br&gt;delar av landet råder det oenighet mellan markägare och samer om vinter-&lt;br&gt;betesmarkernas omfattning. Frågan om gränsdragningen är en civilrättslig&lt;br&gt;fråga. Sådana frågor kan med rättsligt bindande verkan bara avgöras av&lt;br&gt;allmän domstol. Detta hindrar emellertid inte att skogsvårdsstyrelsen som&lt;br&gt;en s.k. preliminärfråga i ett beslut om föreläggande kan ta ställning i&lt;br&gt;gränsdragningsfrågan. Om gränsdragningen senare blir aktuell hos dom-&lt;br&gt;stol i t. ex. ett mål om utdömande av vite eller i ett mål om ansvar för brott&lt;br&gt;mot föreläggandet är skogsvårdsstyrelsens ställningstagande i frågan inte&lt;br&gt;bindande för domstolen. När det gäller skogsvårdsstyrelsens handläggning&lt;br&gt;får styrelsen från fall till fall utifrån de allmänna reglerna i förvaltningsla-&lt;br&gt;gen avgöra vilken utredning som behövs för att styrelsen skall kunna ta&lt;br&gt;ställning i den preliminära frågan om gränsdragningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 syfte att verka för att konflikter mellan skogsbruket och rennäringen&lt;br&gt;skulle lösas i samförstånd tillsatte lantbruksstyrelsen år 1971 en samråds-&lt;br&gt;grupp skogsbruk—rennäring. Huvudmannaskapet för samrådsgruppen&lt;br&gt;togs år 1983 över av skogsstyrelsen. I gruppen ingår representanter för&lt;br&gt;skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, Svenska samemas riksförbund, domän-&lt;br&gt;verket, bolagsskogsbruket, allmänningsskogsbruket, Svenska skogsarbeta-&lt;br&gt;reförbundet och Skogsägarnas riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsgruppen skogsbruk —rennäring har numera funktionen av cen-&lt;br&gt;tral rådgivande och initierande instans för ett antal lokala samrådsgrup-&lt;br&gt;per.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbyggnaden av den lokala samrådsorganisationen har som grund en&lt;br&gt;modell som prövats inom Jokkmokks kommun. Den s. k. Jokkmokksmo-&lt;br&gt;dellen innebär i korthet att berörda storskogsbrukare i slutet av varje&lt;br&gt;kalenderår redovisar planerade skogsbruksåtgärder för kommande säsong&lt;br&gt;och för en femårig planeringsperiod. Skogsvårdsstyrelsema i de tre ren-&lt;br&gt;skötsellänen sammanställer uppgifterna och tillställer dem berörda same-&lt;br&gt;byar. Samebyarna får därigenom möjlighet att studera och överblicka&lt;br&gt;skogsföretagens planer. På grund härav sker sedan samråd mellan flertalet&lt;br&gt;skogsägare och samebyarna. Lokala samrådsmöten brukar hållas en gång&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om året eller oftare vid behov. Denna samrådsmodell håller nu på att&lt;br&gt;utvecklas av samrådsgruppen skogsbruk — rennäring bl. a. med hjälp av&lt;br&gt;digitaliserat kartmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogsstyrelsens allmänna råd (SKSFS 1982:2) som nämnts ovan beto-&lt;br&gt;nas nödvändigheten av fasta, årliga samråd mellan samebyarna och stor-&lt;br&gt;skogsbruket om planerade åtgärder. Enligt råden bör samrådet i första&lt;br&gt;hand avse slutavverkningar för en planeringsperiod om tre eller fem år,&lt;br&gt;varvid hela kedjan av efterföljande skogsvårdsåtgärder skall redovisas.&lt;br&gt;Behovet av tidiga samrådskontakter poängteras för att undvika onormal&lt;br&gt;slutavverkningskoncentration inom en sameby och för att skydda områ-&lt;br&gt;den där det finns hänglav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu beskrivna samrådsförfarandet omfattar enbart storskogsbruket.&lt;br&gt;Jordbruksutskottet uttalade i januari 1985 i sitt betänkande om bevarande&lt;br&gt;av fjällnära skogar (JoU 1984/85:20) att det är naturligt att samrådsförfa-&lt;br&gt;randet utvecklas till att omfatta alla skogsägare och inte enbart storskogs-&lt;br&gt;bruket samt i princip görs obligatoriskt inom renskötselns åretruntmarker.&lt;br&gt;Till följd härav innehåller skogsstyrelsens föreskrifter angående tillämp-&lt;br&gt;ningen av 19 § skogsvårdslagen om tillståndplikt vid avverkning i svårför-&lt;br&gt;yngrad skog numera ett krav på samråd inte bara vid storskogsbrukets&lt;br&gt;avverkningar. Föreskrifterna innebär följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en ansökan om tillstånd till slutavverkning inom åretruntmarkerna&lt;br&gt;skall sökanden foga bevis om att berörd sameby beretts tillfälle till samråd.&lt;br&gt;Samrådet skall omfatta slutavverkning med efterföljande skogsvårdsåtgär-&lt;br&gt;der samt byggande av skogsbilväg. En tillståndsansökan enligt 19 §&lt;br&gt;skogsvårdslagen får avvisas av skogsvårdsstyrelsen om samebyn inte be-&lt;br&gt;retts tillfälle till samråd. Bevis om samråd krävs dock inte om avverkning-&lt;br&gt;en avser en brukningsenhet som är mindre än 500 ha och hygget är mindre&lt;br&gt;än 20 ha produktiv skogsmark. Undantaget gäller inte såvida slutavverk-&lt;br&gt;ningen berör hänglavbärande skog, nattbetesplats, rastställe, arbetshage,&lt;br&gt;flyttled eller om hygget ansluter till kalmark eller plantskog som samman-&lt;br&gt;lagt med den planerade avverkningstrakten överstiger 20 ha inom bruk-&lt;br&gt;ningsenheten. För större brukningsenheter kan parterna komma överens&lt;br&gt;om lättnader i samrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsgruppen skogsbruk—rennäring har gjort en utvärdering av de&lt;br&gt;frivilliga samråden under åren 1984 och 1985 (Meddelande från skogssty-&lt;br&gt;relsen Nr 3, 1987).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av utvärderingen framgår bl. a. följande. Samråd förekommer inom&lt;br&gt;större delen av renskötselområdet. Samråden är vanligare i Västerbottens&lt;br&gt;och Norrbottens län än i Jämtlands län. I regel omfattar samråden skogs-&lt;br&gt;bruksåtgärder som planeras för det närmaste året men det blir allt vanli-&lt;br&gt;gare med samråd för en tidshorisont av några år. I allmänhet leder samrå-&lt;br&gt;den till överenskommelser, i vissa fall efter jämkningar från båda håll.&lt;br&gt;Vissa samebyar anser att samråden har karaktär av ensidig information&lt;br&gt;från skogsbruket och att viljan till överenskommelse saknas. Samråden&lt;br&gt;tycks ha större betydelse för rennäringen än för skogsbruket. Skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen är representerad vid ca 50% av samrådsmötena i Norrbottens&lt;br&gt;län, vid 35% i Västerbottens län och mer sällan i övriga län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens bedömning av samråden efter år 1985 är att de ökat i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattning och att samråd numera även förekommer regelbundet i Jämt-&lt;br&gt;lands län. Kvarstående konflikter mellan rennäringen och skogsbruket&lt;br&gt;efter samråden förekommer enligt skogsstyrelsen i begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt samerättsutredningen bör det om de frivilliga samråden kunna&lt;br&gt;sägas att de huvudsakligen har fungerat tämligen väl. Utredningen konsta-&lt;br&gt;terar emellertid också att rennäringen inte kan acceptera den omständighe-&lt;br&gt;ten att det beror på skogsägarens gottfinnande om samråd skall komma till&lt;br&gt;stånd eller inte. Utredningen delar uppfattningen att det måste finnas&lt;br&gt;garantier för att samråd verkligen kommer till stånd när det rör sig om mer&lt;br&gt;omfattande eller för rennäringen särskilt ingripande skogsbruksåtgärder.&lt;br&gt;För dessa fall bör enligt samerättsutredningen samrådsförfarandet lagstad-&lt;br&gt;gas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens rapport och samerättsutredningen ger alltså stöd för att&lt;br&gt;det etablerade samrådsförfarandet är ett bra sätt att få till stånd lösningar&lt;br&gt;på konflikter mellan skogsbruk och rennäring. En svårighet i samrådsförfa-&lt;br&gt;randet har dock varit bristen på underlagsmaterial när det gäller att bedö-&lt;br&gt;ma rennäringens markanvändning. Situationen har dock blivit bättre un-&lt;br&gt;der senare år och kommer ytterligare att väsentligt förbättras. I den pågå-&lt;br&gt;ende markanvändningsplaneringen inom ramen för plan- och bygglagen&lt;br&gt;och i den särskilda markanvändningsinventeringen i de fjällnära skogsom-&lt;br&gt;rådena ingår nämligen en kartläggning av de markområden som är av&lt;br&gt;särskild betydelse för renskötseln. I detta sammanhang skall också fram-&lt;br&gt;hållas de hänglavs- och urskogsinventeringar som lantbruksnämnder och&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelser har utfört. En renbetesinventering som är baserad på&lt;br&gt;kartor som tas fram bl. a. genom fjärranalys pågår för närvarande i lant-&lt;br&gt;bruksverkets regi. Sådana s. k. vegetationskartor har upprättats över stora&lt;br&gt;delar av Norrbottens län. En enklare form av vegetationskartor (skogstyps-&lt;br&gt;kartor) tas fram över Västerbottens län. Efter mönster från Norrbotten har&lt;br&gt;också vegetationskartering påbörjats i Jämtlands län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden bör, som samerättsutredningen har anfört, ett&lt;br&gt;regelsystem för samrådsförfarandet bygga på de förfaranden som redan&lt;br&gt;har etablerats. Enligt min mening är det dock inte nödvändigt att i lag&lt;br&gt;detaljreglera samrådsförfarandet. En grundläggande föreskrift om att be-&lt;br&gt;rörd sameby skall beredas tillfälle till samråd innan en avverkning av skog&lt;br&gt;sker bör dock finnas i lag. Föreskriften bör tas in i skogsvårdslagen och&lt;br&gt;kombineras med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om samrådet.&lt;br&gt;Jag avser att i denna fråga återkomma till regeringen med förslag till&lt;br&gt;ändring i skogsvårdsforordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skogsägare som inte bryr sig om att samråda bör drabbas av någon&lt;br&gt;påföljd. Jag föreslår därför att den som bryter mot samrådsplikten skall&lt;br&gt;kunna dömas till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samerättsutredningen har föreslagit att samrådskyldigheten skall gälla&lt;br&gt;för alla fastigheter som är belastade med renskötselrätt. Förslaget har&lt;br&gt;lämnats utan erinran av remissinstanserna när det gäller samrådsskyldig-&lt;br&gt;het på åretruntmarkerna. Samrådsskyldigheten på vinterbetesmarkerna&lt;br&gt;har däremot mött stark kritik från skogsnäringen men även från skogssty-&lt;br&gt;relsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av remissutfallet råder det ingen tvekan om att mitt Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;förslag till lagreglering av samrådsplikten bör omfatta åretruntmarkerna.&lt;br&gt;När det gäller vinterbetesmarkerna är frågan mera svårbedömd. För en&lt;br&gt;samrådsplikt talar det förhållandet att vinterbetet är av stor betydelse för&lt;br&gt;en samebys renskötsel, eftersom det i regel är dimensionerande för renan-&lt;br&gt;talet. Omfattande skogsbruksåtgärder på vinterbetesmarkerna kan därför&lt;br&gt;medföra betydande störningar för renskötseln. Å andra sidan har, generellt&lt;br&gt;sett, renskötselrätten inte lika stark ställning på vinterbetesmarkerna som&lt;br&gt;på åretruntmarkerna. Som tidigare har framgått råder på vissa håll i&lt;br&gt;landet, särskilt i Härjedalen, också oenighet mellan markägare och samer&lt;br&gt;om hur långt vinterbeteslandet sträcker sig. Praktiska problem kan också&lt;br&gt;uppstå genom att det finns många privatskogsbruk inom vinterbeteslan-&lt;br&gt;det. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att någon obligatorisk&lt;br&gt;samrådsplikt inte bör införas på vinterbetesmarkerna. Samrådsförfarande&lt;br&gt;bör alltså här komma till stånd efter frivilliga överenskommelser om detta.&lt;br&gt;Det bör vara en uppgift för den centrala samrådsgruppen skogsbruk-&lt;br&gt;rennäring att verka för att sådant samråd blir av. Jag vill i detta samman-&lt;br&gt;hang framhålla vikten av att samebyarnas markanvändningsplaner tas&lt;br&gt;fram så snabbt det är möjligt så att dessa kan underlätta möjligheterna till&lt;br&gt;samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövningen enligt 19§ skogsvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare, när det gäller hänsynen till naturvården och kultur-&lt;br&gt;miljövården, föreslagit att den som ansöker om tillstånd till avverkning i&lt;br&gt;fjällnära skog i ansökan skall redovisa den hänsyn han avser att iaktta för&lt;br&gt;att tillgodose dessa intressen. En motsvarande regel bör införas i skogs-&lt;br&gt;vårdslagen när det gäller hänsynen till rennäringen. Den utgångspunkt för&lt;br&gt;redovisningen som jag har angett i fråga om hänsynen till naturvården och&lt;br&gt;kulturmiljövården bör också gälla i detta sammanhang. Den enskilde&lt;br&gt;skogsägarens redovisningsskyldighet sträcker sig således inte längre än vad&lt;br&gt;som är möjligt med hänsyn till hans ekonomiska och andra förhållanden.&lt;br&gt;Som jag anfört när det gäller redovisningen av naturvårds- och kultur-&lt;br&gt;miljövårdshänsynen innebär detta att man normalt skall kunna ställa&lt;br&gt;större krav på ett skogsbolag än på en privatskogsbrukare. Jag vill dock här&lt;br&gt;framhålla att en generell förutsättning för att en skogsägare skall kunna&lt;br&gt;göra en bra hänsynsredovisning är att berörd sameby för skogsägaren&lt;br&gt;redovisar sina markanvändningsanspråk och uppgifter om betesförhållan-&lt;br&gt;den samt andra uppgifter av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att redovisa hänsyn bör inte inskränkas till det fjällnära&lt;br&gt;skogsområdet utan avse hela det svårföryngrade området i norra Sverige,&lt;br&gt;eftersom detta i huvudsak motsvarar åretruntmarkerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag lägger i dag också fram förslag om ändringar i rennäringslagen. Som&lt;br&gt;framgår av den propositionen förordar lagrådet att det bör ankomma på&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen att, med hänsyn till renskötseln, pröva tillåtligheten&lt;br&gt;av vissa avverkningar. Jag har godtagit lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följaktligen bör i skogsvårdslagen införas en bestämmelse som innebär&lt;br&gt;att tillstånd till avverkning inom svårföryngrad skog inte får meddelas om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avverkningen medför sådant väsentligt bortfall av renbete att möjligheter- Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;na att hålla tillåtet renantal påverkas eller omöjliggör sedvanlig samling&lt;br&gt;och flyttning av renar. Bestämmelsen bör gälla svårföryngrad skog inom&lt;br&gt;renskötselns åretruntmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vägra tillstånd kan bara bli aktuellt om den planerade avverkningen&lt;br&gt;skulle komma att rubba de grundläggande förutsättningarna för fortsatt&lt;br&gt;renskötsel i den berörda samebyn. Till dessa förutsättningar hör tillgången&lt;br&gt;till naturbete och möjligheten att flytta mellan olika betesområden. Ett&lt;br&gt;sådant synsätt överensstämmer väl med naturresurslagen när det gäller&lt;br&gt;skyddet för rennäringen vid prövning av exploateringsföretag. Bestämmel-&lt;br&gt;sen bör främst få sin betydelse när det framstår som nödvändigt att&lt;br&gt;begränsa tidsmässigt och geografiskt koncentrerade större avverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också vara fråga om att begränsa eller åstadkomma uppskov&lt;br&gt;med avverkningar som rör från rennäringssynpunkt särskilt känsliga om-&lt;br&gt;råden. Vinterbetet brukar anses dimensionerande för det renantal en sa-&lt;br&gt;meby kan hålla på bete uthålligt. Renskötseln innebär emellertid regel-&lt;br&gt;bundna flyttningar av renhjorden från område till område som vart och ett&lt;br&gt;har värdefulla egenskaper ur olika synpunkter. Dessa specialområden kan&lt;br&gt;ibland vara små i förhållande till samebyns hela betesområde och använ-&lt;br&gt;das under en liten del av året. Det kan gälla exempelvis uppehållsbete&lt;br&gt;under flyttningarna eller hänglavsbärande skog. Tillgången på hänglavar&lt;br&gt;kan ofta vara av avgörande betydelse för renarnas överlevnad. Hänglavar-&lt;br&gt;na har stor betydelse som betesresurs vid svåra betesförhållanden. Häng-&lt;br&gt;lavsförekomsten i en sameby ligger dock inte till grund vid renbetesinven-&lt;br&gt;teringar för fastställande av högsta tillåtna renantal. Enligt lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sens meddelande (1984:4) Hänglavskog varierar den hänglavsbärande&lt;br&gt;barrskogsarealen kraftigt mellan samebyarna, från 0,1 till över 20 ha sådan&lt;br&gt;skog per ren. Uppgifterna i meddelandet är dock delvis föråldrade.&lt;br&gt;Skogsbrukets företrädare har därför börjat ta fram egna mer tillförlitliga&lt;br&gt;uppgifter. Det är mot den nu angivna bakgrunden svårt att ange hur stor&lt;br&gt;förlusten av bete måste vara innan möjligheterna att hålla det tillåtna&lt;br&gt;renantalet påverkas. Det måste emellertid vara fråga om särskilt värdefulla&lt;br&gt;betesområden, t. ex. hänglavsbete eller särskilt värdefulla rastbeten för att&lt;br&gt;bestämmelsen skall bli tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har samebyn fler renar än det fastställda antalet kan den inte ställa krav&lt;br&gt;på bete för de övertaliga renarna. Fastställande av högsta renantal för&lt;br&gt;samebyarna kommer i fortsättningen att få stor betydelse för vilket skydd&lt;br&gt;den nya föreslagna bestämmelsen ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om avverkning skall vidare avslås om avverkningen omöj-&lt;br&gt;liggör en sedvanlig samling och flyttning av en renhjord. Det förhållandet&lt;br&gt;att vissa förändringar måste göras av en flyttleds sträckning bör inte kunna&lt;br&gt;åberopas som hinder för en avverkning. Det måste emellertid röra sig om&lt;br&gt;realistiska alternativ. Skulle en flyttled behöva ändras så mycket att det&lt;br&gt;framstår som helt orationellt från renskötselsynpunkt att använda leden,&lt;br&gt;kan man inte längre tala om en sedvanlig flyttning. Om flyttningen av&lt;br&gt;renarna regelmässigt sker med lastbil bör en skogsavverkning som påver-&lt;br&gt;kar möjligheten att använda en tidigare utnyttjad flyttled inte utan vidare&lt;br&gt;anses otillåten. Flyttleden används ju då inte längre för sitt tidigare ända-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål. Det måste då bli fråga om att i det enskilda fallet göra en bedömning&lt;br&gt;av hur flyttningen kommer att ske i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen bör enligt min mening få betydelse inte minst genom att&lt;br&gt;samebyns ställning stärks i det samråd som skall ske mellan skogsägaren&lt;br&gt;och samebyn. Av stor betydelse i sammanhanget är följaktligen kravet på&lt;br&gt;samråd på grundval av långsiktiga skogsbruksplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen kommer att få störst betydelse för skogsbruket på statens&lt;br&gt;marker. Det ligger i renskötselns natur att olika markområden utnyttjas&lt;br&gt;mer eller mindre intensivt och att näringen kan bedrivas med en viss&lt;br&gt;flexibilitet när det gäller markutnyttjandet. Utanför kronomarken bör mot&lt;br&gt;den bakgrunden inte andra marker komma att beröras än sådana som&lt;br&gt;omfattar större skogsinnehav. I likhet med rennäringen har det storskaliga&lt;br&gt;skogsbruket möjlighet att anpassa sin verksamhet genom att ta i anspråk&lt;br&gt;geografiskt skilda områden och genom att i tiden förskjuta olika skogs-&lt;br&gt;bruksåtgärder. Med hänsyn till vad jag nu anfört bör det även med den nya&lt;br&gt;tillståndsregeln finnas goda förutsättningar för ett rationellt och utvecklat&lt;br&gt;skogsbruk som i huvudsak innebär att nuvarande avverkningsvolymer kan&lt;br&gt;behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslogs en bestämmelse i skogsvårdslagen som inne-&lt;br&gt;bär att skogsvårdsstyrelsen i sitt beslut om tillstånd till avverkning i&lt;br&gt;svårföryngrad skog närmare skall ange vilka hänsyn som skall tas till&lt;br&gt;rennäringens intressen. Beslutade åtgärder skulle dock inte få vara så&lt;br&gt;ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har, med hänvisning till vad som anförts i anledning av försla-&lt;br&gt;get om hänsynsföreskrifter till förmån för rennäringen, i fråga om de&lt;br&gt;föreslagna tillståndsvillkoren uttalat att det enligt lagrådets mening här&lt;br&gt;inte kan röra sig om att enbart tillgodose ett allmänintresse av rennäringen&lt;br&gt;utan om en gränsdragning mot det enskilda rennäringsintresset. Regeln att&lt;br&gt;tillståndsvillkoren inte får innebära avsevärt försvårande av pågående&lt;br&gt;markanvändning hör enligt lagrådet inte hemma i ett sådant sammanhang.&lt;br&gt;Lagrådet, som uttalar att en inskränkning när det gäller föreskrifternas&lt;br&gt;innehåll är behövlig, föreslår i stället en regel som innebär att villkoren&lt;br&gt;inte får avse annat än vad som uppenbart påkallas med hänsyn till rensköt-&lt;br&gt;selrätten. Enligt lagrådet torde detta förslag inte innebära större inskränk-&lt;br&gt;ningar i möjligheten att meddela föreskrifter än som följer av bestämmel-&lt;br&gt;sens lydelse i det remitterade förslaget. Enligt lagrådet finns det emellertid&lt;br&gt;särskild anledning att följa tillämpningen av bestämmelserna med tanke&lt;br&gt;på den aviserade översynen av skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det föregående redovisat mina synpunkter på den uppfattning&lt;br&gt;som ligger till grund för lagrådets förslag. Jag har emellertid inte något att&lt;br&gt;erinra mot att den aktuella bestämmelsen utformas i enlighet med vad&lt;br&gt;lagrådet förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Vissa frågor om avverkning, markberedning och Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;föryngring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Hyggesstorleken begränsas i det fjällnära området från&lt;br&gt;nuvarande 40 ha till 20 ha. Denna gräns skall få överskridas om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl. Kalavverkning intill ett tidigare hygge får inte&lt;br&gt;ske förrän föryngringen där kan anses säkerställd. Hänsynen till&lt;br&gt;värdefulla biotoper skall förbättras vid utformningen av hyggen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hyggesplöjning förbjuds i det fjällnära området. Användningen&lt;br&gt;av andra radikala markberedningsmetoder skall där också begrän-&lt;br&gt;sas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutavverkning av skog på skogliga impedimentmarker i svårför-&lt;br&gt;yngrad skog i norra Sverige skall kunna förbjudas med stöd av&lt;br&gt;skogsvårdslagen. Avverkningsskyldigheten enligt skogsvårdslagen&lt;br&gt;skall inte gälla i fjällnära områden. Dessutom slopas helt den möjlig-&lt;br&gt;het som nu finns att under vissa förutsättningar ålägga en skogsägare&lt;br&gt;att slutavverka överårig skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av skogsvårdslagens ransoneringsbestämmel-&lt;br&gt;ser skall framdeles i allmänhet lagens huvudregel om brukningsen-&lt;br&gt;het gälla. Denna innebär att som brukningsenhet skall räknas den&lt;br&gt;skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare. Nuvarande&lt;br&gt;dispensmöjligheter skall därför begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All användning av utländska trädslag skall förbjudas i fjällnära&lt;br&gt;skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag: Skogsstyrelsens förslag skiljer sig från mitt för-&lt;br&gt;slag genom att gränsen för hyggesstorleken bibehålls vid 40 ha samt att&lt;br&gt;förbudet mot avverkning på impedimentmarker är begränsat till det fjäll-&lt;br&gt;nära skogsområdet. Skogsstyrelsens förslag innehåller vidare till skillnad&lt;br&gt;mot mitt förslag en möjlighet att göra undantag från förbudet mot använd-&lt;br&gt;ning av utländska trädslag. Skogsstyrelsen har inte lagt fram några förslag&lt;br&gt;till författningsändringar när det gäller förbud mot slutavverkning på&lt;br&gt;impedimentmarker, undantag från avverkningsskyldigheten enligt&lt;br&gt;skogsvårdslagen, slopandet av möjligheten till avverkningsåläggande i frå-&lt;br&gt;ga om överårig skog samt dispensmöjligheten från huvudregeln om bruk-&lt;br&gt;ningsenhet. Även i de delar skogsstyrelsen föreslagit författningsändringar&lt;br&gt;föreligger vissa skillnader i förhållande till mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Skogsstyrelsens förslag har i huvudsak bemötts posi-&lt;br&gt;tivt av remissinstanserna. Flera remissinstanser anser dock att gränsen för&lt;br&gt;hyggesstorleken bör sättas lägre än 40 ha. Några remissinstanser avstyrker&lt;br&gt;förbuden mot avverkning på impedimentmarker resp, hyggesplöjning. När&lt;br&gt;det gäller användningen av främmande trädslag förordar några remissin-&lt;br&gt;stanser ett totalförbud. Andra avstyrker ett sådant och förordar i stället ett&lt;br&gt;begränsat förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Hyggesupptagning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 21 § skogsvårdslagen får regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till&lt;br&gt;naturvårdens intressen vid skötseln av skog bl. a. i fråga om hyggens&lt;br&gt;storlek och utläggning. Bemyndigandet medför dock inte befogenhet att&lt;br&gt;meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning&lt;br&gt;avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 21 § skogsvårdsforordningen finns ett uppdrag för skogsstyrelsen att&lt;br&gt;meddela föreskrifter som avses i 21 § skogsvårdslagen. Innan skogsstyrel-&lt;br&gt;sen meddelar en föreskrift skall samråd ha skett med naturvårdsverket och&lt;br&gt;annan central förvaltningsmyndighet som kan vara berörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens föreskrifter innehåller en allmän bestämmelse om att en&lt;br&gt;begränsning av kalhyggesytomas storlek skall eftersträvas. I de allmänna&lt;br&gt;råden som skogsstyrelsen utfärdat till denna föreskrift framhålls att be-&lt;br&gt;gränsningen av hyggesstorleken syftar till att minska en eventuell negativ&lt;br&gt;påverkan på växt- och djurlivet, vattenbalansen och lokalklimatet samt att&lt;br&gt;minska en störande inverkan på landskapsbilden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller fjällnära skog finns en erinran i skogsstyrelsens föreskrif-&lt;br&gt;ter om att stor återhållsamhet skall iakttas med bedrivande av skogsbruk i&lt;br&gt;sådan skog. I de allmänna råden till denna föreskrift sägs att det är särskilt&lt;br&gt;angeläget att hyggesstorleken begränsas. Det bör enligt råden eftersträvas&lt;br&gt;att det enskilda hygget inte får en storlek över 40 ha. Faktorer som har&lt;br&gt;betydelse för hyggenas storlek och form är enligt skogsstyrelsen de aktuella&lt;br&gt;föryngringsbetingelsema, skogstillståndet, topografin, lokalklimatet, an-&lt;br&gt;gränsande skogs ålder samt huggningsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skogsstyrelsens rapport framgår att den genomsnittliga storleken på&lt;br&gt;de 281 hyggen som togs upp per år i fjällnära skog under perioden 1985 —&lt;br&gt;1988 var ca 18 ha. Fyra av tio hyggen var större än 20 ha. Nästan hälften av&lt;br&gt;hyggena hos privata skogsägare var mindre än 10 ha. Hos storskogsbruket&lt;br&gt;var mer än vart femte hygge större än 40 ha medan privatskogsbruket har&lt;br&gt;mycket få sådana hyggen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt min mening utan tvekan så att skogsstyrelsens föreskrifter&lt;br&gt;och allmänna råd, som har sin utgångspunkt i riksdagens rekommendatio-&lt;br&gt;ner, starkt bidragit till att hyggesstorlekama har minskat. Med hänsyn till&lt;br&gt;de mycket stora naturvärden som finns i det fjällnära skogsområdet men&lt;br&gt;även av hänsyn till andra markanvändningsintressen, främst rennäringen,&lt;br&gt;bör emellertid den nuvarande rekommendationen om största hyggesareal&lt;br&gt;på 40 ha skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som uttalat sig för en lägre gräns än 40 ha förordar&lt;br&gt;hyggen som ligger inom ramen 5 — 30 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den artbevarande naturvårdens intressen talar för att hyggen i allmän-&lt;br&gt;het görs så små som möjligt. Små hyggen innebär en minskad risk för att&lt;br&gt;sällsynta arter i floran och faunan går förlorade vid en avverkning. Vid&lt;br&gt;allför små hyggen kan emellertid återväxten riskeras, t. ex. på grund av&lt;br&gt;svampskador eller den omgivande skogens ökade näringsupptag från hyg-&lt;br&gt;gesområdet. För rennäringens del innebär mindre hyggen att störningarna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;när det gäller spridningen av hänglavar också blir mindre. Å andra sidan Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;leder många små hyggen till ett ökat vägbyggande, vilket ibland kan vara&lt;br&gt;till nackdel för renskötseln med avseende på möjligheterna att hålla&lt;br&gt;renhjordarna samlade. För skogsbrukets del innebär ett större vägnät&lt;br&gt;ökade kostnader. Från landskapsvårdande synpunkt kan också ett större&lt;br&gt;antal små hyggen som förbinds av ett större vägnät upplevas väl så nega-&lt;br&gt;tivt som några få men något större hyggen. En viktig faktor, som i allmän-&lt;br&gt;het ligger bakom skogsbrukets behov av stora hyggen i Norrlands inland,&lt;br&gt;är intresset att få en avverkning som sammantaget är av sådan storlek att&lt;br&gt;man uppnår en tillräcklig lönsamhet på avverkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har vid en samlad bedömning av de skilda faktorer som gör sig&lt;br&gt;gällande i sammanhanget och mot bakgrund av den nu redovisade utveck-&lt;br&gt;lingen av hyggesarealema under senare år, funnit att en lämplig gräns för&lt;br&gt;ett hygges storlek i det fjällnära området bör ligga vid 20 ha. Jag vill dock&lt;br&gt;betona att det här är fråga om en högsta tillåten hyggesstorlek. Det är&lt;br&gt;angeläget att hyggesstorlekama hålls nere. Rekommendationen om 20 ha&lt;br&gt;skall därför inte uppfattas så att en skogsägare regelmässigt skall ha rätt att&lt;br&gt;ta upp hyggen på 20 ha. Hänsynen till naturvården, kulturmiljövården och&lt;br&gt;rennäringens intressen kan i det enskilda fallet medföra att hyggesytoma&lt;br&gt;måste bli mindre än 20 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen på 20 ha bör kunna överskridas om det finns särskilda skäl. En&lt;br&gt;uppdelning av ett område i mindre hyggen kan t. ex. vara olämplig med&lt;br&gt;hänsyn till beståndets ålder, sammansättning eller historik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en rekommendation i skogsstyrelsens allmänna råd till föreskrif-&lt;br&gt;terna om naturvårdshänsyn bör upptagande av ett stort hygge i kant med&lt;br&gt;en tidigare stor föryngringsyta undvikas så länge plantskogen inte är väl&lt;br&gt;synlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det fjällnära skogsområdet är det särskilt viktigt att ta&lt;br&gt;hänsyn till den stora risken för att planterade träd dör inte bara i plantsta-&lt;br&gt;diet utan även i ungskogsstadiet. Enligt min mening bör därför den angiv-&lt;br&gt;na rekommendationen förtydligas när det gäller hyggen i fjällnära skog.&lt;br&gt;Sålunda bör, som skogsstyrelsen har föreslagit, gälla att en kalavverkning&lt;br&gt;av ett bestånd som gränsar till ett tidigare hygge inte får ske förrän skogen&lt;br&gt;på detta hygge uppnått en sådan utvecklingsgrad att den kan anses vara&lt;br&gt;säkerställd. Jag vill betona vikten av att hyggesutläggningen även i övrigt&lt;br&gt;sker med så god naturvårdsanpassning som möjligt. En tillämpning av&lt;br&gt;dessa rekommendationer kommer att vara till fördel också för renskötseln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen 1990 har jag framhållit att kunskaperna om na-&lt;br&gt;turvärdena ofta är bristfälliga i områden som aktualiseras för avverkning.&lt;br&gt;Detta gäller särskilt de små, värdefulla biotoper som hyser sällsynta växt-&lt;br&gt;eller djurarter. Kunskaper om existensen av sådana småbiotoper är också&lt;br&gt;viktiga då andra skogsbruksåtgärder planeras utan att myndigheterna är&lt;br&gt;inblandade. För framtiden måste man räkna med att större hänsyn måste&lt;br&gt;tas till dessa småbiotoper. För att detta skall bli möjligt måste kunskapsun-&lt;br&gt;derlaget ökas både hos skogs- och naturvårdsmyndighetema och hos mark-&lt;br&gt;ägarna. Man kan utgå från att förståelsen härför kommer att öka som en&lt;br&gt;följd av den naturvårds- och ekologiutbildning som skogsvårdsorganisa-&lt;br&gt;tionen nu bedriver. Mot bakgrund härav har skogsvårdsorganisationen nu&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;getts resurser för en försöksverksamhet med inventering av värdefulla&lt;br&gt;småbiotoper. En sådan inventering kan komma att kräva både specialkun-&lt;br&gt;skaper och lokalkännedom. Det är därför naturligt att skogsstyrelsen prö-&lt;br&gt;var att engagera t. ex. lokala naturvårdsorganisationer i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka hur viktigt det är att&lt;br&gt;hyggena i det fjällnära skogsområdet utformas så att värdefulla småbioto-&lt;br&gt;per undantas från kalavverkning och att den kunskap som lokalt kan&lt;br&gt;finnas inom den ideella naturvården utnyttjas. När det gäller biotopskyd-&lt;br&gt;det vill jag i detta sammanhang erinra om att detta är en fråga som också&lt;br&gt;nyligen har behandlats av naturvårdslagsutredningen i betänkandet (SOU&lt;br&gt;1990:38) Översyn av naturvårdslagen m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till ändringar i&lt;br&gt;skogsvårdsforordningen i de frågor som jag nu har berört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill slutligen påminna om mina förslag i avsnitt 5 och 6 som bl. a.&lt;br&gt;innebär att skogsvårdsstyrelsen, när avverkningstillstånd ges, skall vara&lt;br&gt;skyldig att besluta om hyggets storlek och förläggning, tillåten avverk-&lt;br&gt;ningsform och vilka hänsyn i övrigt som skall tas till naturvårdens, kultur-&lt;br&gt;miljövårdens och rennäringens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radikala markberedningsmetoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogsstyrelsens uppdrag har ingått att pröva frågan om en begränsning av&lt;br&gt;eller ett förbud mot radikala markberedningsmetoder. Med markbered-&lt;br&gt;ning avses en bearbetning av skogsmarken för att åstadkomma en gynnsam&lt;br&gt;grobädd och växtplats. En radikal markberedningsmetod är hyggesplöj-&lt;br&gt;ning. Denna metod innebär att marken plöjs med en särskild markbered-&lt;br&gt;ningsplog. Metoden används främst på mark med mycket tjockt humus-&lt;br&gt;täcke. Såväl naturvårdens som rennäringens företrädare har framfört myc-&lt;br&gt;ket starka invändningar mot metodens användning. Företrädare för na-&lt;br&gt;turvården framhåller framför allt den långsiktiga negativa inverkan som&lt;br&gt;en hyggesplöjning har på naturen. För renskötseln kan en hyggesplöjning&lt;br&gt;innebära att tillgång på renbete försvinner för lång tid samt att flyttnings-&lt;br&gt;vägarna påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skogsstyrelsens föreskrifter får markberedning genom hyggesplöj-&lt;br&gt;ning i fjällnära skog utföras endast om andra metoder inte bedöms ge ett&lt;br&gt;godtagbart föryngringsresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogsstyrelsens rapport anförs att hyggesplöjningen i det fjällnära&lt;br&gt;skogsområdet förefaller vara på väg att upphöra. Skogsstyrelsen föreslår&lt;br&gt;att ett förbud mot hyggesplöjning tas in i skogsvårdsforordningen. Försla-&lt;br&gt;get är kombinerat med ett förslag till nytt bemyndigande i skogsvårdslagen&lt;br&gt;för regeringen att meddela föreskrifter om bl. a. markberedning i fjällnära&lt;br&gt;skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som avstyrker skogsstyrelsens förslag har som skäl&lt;br&gt;för avstyrkandet i huvudsak anfört att ett förbud är onödigt mot bakgrund&lt;br&gt;av att hyggesplöjning numera är sällan förekommande i det fjällnära&lt;br&gt;skogsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hyggesplöjning innebär ett mycket radikalt ingrepp i naturmiljön.&lt;br&gt;Även om en hyggesplöjning många gånger ger goda föryngringsbetingelser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så finns i dag flera andra metoder som i de allra flesta fall ger lika bra&lt;br&gt;resultat men som är skonsammare mot naturen. Jag tänker framfor allt på&lt;br&gt;s. k. högläggning och harvning men även hyggesbränning kan i många fall&lt;br&gt;vara ett bra markberedningsalternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad jag har anfört anser jag att det nu är dags att införa&lt;br&gt;ett förbud mot hyggesplöjning i det fjällnära skogsområdet. Eftersom det&lt;br&gt;finns alternativa markberedningsmetoder som inom ramen för ett ratio-&lt;br&gt;nellt skogsbruk ger lika goda föryngringsbetingelser som hyggesplöjning&lt;br&gt;anser jag att det inte är nödvändigt att förena förbudet med bestämmelser&lt;br&gt;om rätt till ersättning från det allmänna. Ett förbud ryms inom ramen för&lt;br&gt;regeringens befogenheter enligt 21 § skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller andra radikala markberedningsmetoder, bl. a. vissa for-&lt;br&gt;mer av harvning, har skogsstyrelsen föreslagit att skogsvårdsforordningen&lt;br&gt;kompletteras med en bestämmelse om att sådana metoder skall få använ-&lt;br&gt;das i fjällnära skog endast om andra alternativ inte kan ge en godtagbar&lt;br&gt;återväxt. Jag instämmer i det förslaget och avser att återkomma till rege-&lt;br&gt;ringen i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avverkning på impedimentmarker m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark som inte kan producera minst en kubikmeter virke om året per&lt;br&gt;hektar utgör s. k. skogligt impediment. Som har framgått av de allmänna&lt;br&gt;utgångspunkterna är fjällbjörkskog och fjällbarrskog impediment. Exem-&lt;br&gt;pel på sådan mark är också skogbevuxna hällmarker och myrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har ingått i skogsstyrelsens uppdrag att särskilt pröva behovet av ett&lt;br&gt;uttryckligt förbud mot avverkning av skog på impedimentmarker inom det&lt;br&gt;fjällnära skogsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen erinrar om att styrelsen i en föreskrift till 21 § skogsvårds-&lt;br&gt;lagen uttryckt att avverkning på impediment i regel skall undvikas. Enligt&lt;br&gt;skogsstyrelsen kan det dock från pedagogisk och strikt juridisk synpunkt&lt;br&gt;upplevas som en brist att det inte finns uttryckt i lag att slutavverkning&lt;br&gt;inte är tillåten på skogliga impediment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som avstyrkt ett förbud mot avverkning på impedi-&lt;br&gt;mentmarker har anfört att ett sådant förbud är onödigt med hänsyn till att&lt;br&gt;nuvarande tillämpningsföreskrifter till lagen är tillräckliga. Ett lagfäst&lt;br&gt;förbud skulle enligt dessa remissinstanser leda till praktiska svårigheter&lt;br&gt;vid tillämpningen genom att svåra gränsdragningsproblem skulle uppkom-&lt;br&gt;ma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del instämmer jag i skogsstyrelsens uppfattning att det från&lt;br&gt;pedagogisk synpunkt finns skäl att lagfästa ett förbud mot avverkning på&lt;br&gt;impedimentmarker såvitt avser det fjällnära området. Jag gör den bedöm-&lt;br&gt;ningen särskilt mot bakgrund av de starka naturvårdsintressen som gör sig&lt;br&gt;gällande inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fjällnära området utgörs ofta av en mosaik av orörda skogar och&lt;br&gt;våtmarker. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det är angeläget att&lt;br&gt;våtmarker som ingår i skyddsvärda skogsområden också kan bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För avverkning av skog inom området för svårföryngrad skog, vari det&lt;br&gt;fjällnära skogsområdet ingår, krävs enligt 19 § skogsvårdslagen tillstånd av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skogsvårdsstyrelsen. Lagtekniskt kan ett förbud mot avverkning på impe- Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;dimentmarker komma till uttryck som en föreskrift om att tillstånd till&lt;br&gt;avverkning inte får ges i fråga om skog på impedimentmarker. Av skäl som&lt;br&gt;jag återkommer till i specialmotiveringen bör det få ankomma på regering-&lt;br&gt;en eller, efter regeringens bestämmande, skogsstyrelsen att meddela såda-&lt;br&gt;na föreskrifter. Det bör tas in ett bemyndigande för sådana föreskrifter i&lt;br&gt;skogsvårdslagen. Även om min bedömning av behovet av ett förbud i&lt;br&gt;första hand avser fjällnära skogar ser jag dock ingen anledning att begränsa&lt;br&gt;ett förbud till detta område utan förbudet bör avse hela området för&lt;br&gt;svårföryngrad skog i norra Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär alltså att skogsvårdsstyrelsen från fall till fall får pröva&lt;br&gt;om en avverkning berör impedimentmarker. Enligt min mening är farhå-&lt;br&gt;gorna för de praktiska svårigheterna vid tillämpningen överdrivna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att inte avverkningsförbudet skall medföra att en markägare hindras&lt;br&gt;att ta marken i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion bör förbu-&lt;br&gt;det inte vara absolut. Tillstånd skall kunna ges om det finns särskilda skäl.&lt;br&gt;Ett sådant kan vara att avverkning måste ske för att t. ex. en byggnad skall&lt;br&gt;kunna uppföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogsvårdslagstiftningen finns bestämmelser som ålägger skogsägaren&lt;br&gt;att under en tioårsperiod avverka en viss andel av den slutavverknings-&lt;br&gt;mogna skogen på brukningsenheten. Den fjällnära skogen har genom&lt;br&gt;särskilda föreskrifter kunnat undantas från dessa bestämmelser. Från na-&lt;br&gt;turvårdssynpunkt är det enligt min mening inte lämpligt att ställa krav på&lt;br&gt;slutavverkning av skog inom det fjällnära området. Jag förordar därför att&lt;br&gt;en undantagsbestämmelse tas in i skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av de i föregående stycke berörda bestämmelserna om&lt;br&gt;avverkningsskyldighet och bestämmelserna om skyldighet att ransonera&lt;br&gt;den slutavverkningsmogna skogen gäller enligt 15 § skogsvårdslagen som&lt;br&gt;huvudregel att som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en&lt;br&gt;kommun som tillhör samma ägare. Paragrafen innehåller ett bemyndigan-&lt;br&gt;de för regeringen att meddela andra föreskrifter. Sådana föreskrifter finns i&lt;br&gt;17 § skogsvårdsforordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna innebär följande. Om det är lämpligt med hänsyn till&lt;br&gt;behovet av sysselsättning inom olika arbetskraftsområden, får skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen på begäran av skogsmarkens ägare medge att hans skogsmarks-&lt;br&gt;innehav inom en kommun betraktas som två eller flera brukningsenheter&lt;br&gt;eller att hans skogsmarksinnehav inom två eller flera kommuner betraktas&lt;br&gt;som en brukningsenhet. Föreligger särskilda skäl får skogsvårdsstyrelsen i&lt;br&gt;det enskilda fallet föreskriva att ett skogsmarksinnehav inom en kommun&lt;br&gt;skall betraktas som två eller flera brukningsenheter. Enligt skogsstyrelsens&lt;br&gt;föreskrifter får en dispens gälla i högst tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa dispensmöjligheter har i vissa fall lett till att skogsägare med stora&lt;br&gt;brukningsenheter inom flera kommuner har kunnat lägga ut hyggen i det&lt;br&gt;fjällnära området i en omfattning som inte skulle ha varit möjlig om&lt;br&gt;huvudprincipen om en brukningsenhet per kommun tillämpats. Enligt&lt;br&gt;min mening bör möjligheten till dispens begränsas för att sådana effekter&lt;br&gt;inte skall uppkomma i framtiden. Enligt vad skogsstyrelsen uppgett i sin&lt;br&gt;rapport kommer de flesta dispenser som meddelats i det fjällnära området &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 3&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att löpa ut under början av detta decennium. En omprövning av dessa&lt;br&gt;dispenser blir därför troligen aktuell under de närmaste åren. Jag avser att&lt;br&gt;snarast återkomma till regeringen med förslag till ändringar i skogsvårds-&lt;br&gt;förordningen i enlighet med vad jag nu har anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 § skogsvårdslagen kan en skogsägare under vissa förutsättningar&lt;br&gt;åläggas att slutavverka överårig skog. Erfarenheterna visar att ett krav på&lt;br&gt;avverkning av överårig skog med låg tillväxt har mycket liten betydelse för&lt;br&gt;landets virkesförsörjning. Då en skog lämnats orörd så länge att en tillämp-&lt;br&gt;ning av skogsvårdslagens bestämmelser om avverkningsskyldighet kan bli&lt;br&gt;aktuell har naturvärdena också förstärkts. Nämnda bestämmelse bör där-&lt;br&gt;för tas bort ur lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot utländska trädslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogsstyrelsens uppdrag har ingått att pröva frågan om begränsning eller&lt;br&gt;förbud mot främmande trädslag i det fjällnära skogsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen av användningen av främmande trädslag i Sverige finns i 8 §&lt;br&gt;skogsvårdslagen och 10— 12§§ skogsvårdsforordningen. Den angivna be-&lt;br&gt;stämmelsen i skogsvårdslagen innehåller ett bemyndigande för regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter&lt;br&gt;som förbjuder eller ställer upp villkor för bl. a. användning av visst slag av&lt;br&gt;skogsodlingsmaterial av utländskt ursprung vid anläggning av skog. I 10§&lt;br&gt;skogsvårdsforordningen har skogsstyrelsen getts ett uppdrag att meddela&lt;br&gt;föreskrifter som med avseende på trädslag och ursprung får användas&lt;br&gt;inom olika områden och om vilka villkor som skall gälla för sådan använd-&lt;br&gt;ning. Skogsstyrelsen har utfärdat föreskrifter om bl. a. användningen av&lt;br&gt;contortatall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreskrifter som gällde före år 1988 medgav en relativt omfattande&lt;br&gt;användning av contortatall i fjällnära skog. Från och med år 1988 är&lt;br&gt;plantering av contortatall tillåten endast i vissa delar av de fjällnära&lt;br&gt;områdena i Västerbottens, Jämtlands och Kopparbergs län. På grund av&lt;br&gt;övergångsbestämmelser finns dock möjlighet att utnyttja detta trädslag på&lt;br&gt;hyggen som tagits upp före den 1 januari 1988 inom tidigare tillåtna&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala arealen med contortatall i fjällnära skog uppskattades av&lt;br&gt;skogsstyrelsen per den 1 januari 1989 vara ca 11 000 ha. Detta är mindre än&lt;br&gt;en procent av den produktiva skogsmarksarealen i fjällnära skog. Relativt&lt;br&gt;sett är contortaarealen störst i Kopparbergs län och den avtar sedan mot&lt;br&gt;norr. I Jämtlands län är användningen av contortatall koncentrerad till&lt;br&gt;Härjedalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har gjort den bedömningen att användningen av utländs-&lt;br&gt;ka trädslag bör förbjudas i fjällnära skog. Enligt skogsstyrelsen skall dock&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen kunna medge undantag från förbudet om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. Som exempel på sådana undantag har skogsstyrelsen angett&lt;br&gt;försöksmässig odling eller användning av contortatall i områden där sådan&lt;br&gt;användning hittills med godtagbart resultat förekommit i större omfatt-&lt;br&gt;ning. Undantaget bör enligt skogsstyrelsen inte omfatta hjälpplantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har begåtts misstag vid val av trädslag för återväxtåtgärder i höjd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lägen. Misstagen har sin grund i otillräcklig kunskap om betydelsen av&lt;br&gt;trädslagens ursprung, dvs. om den växtplats där använda frön och plantor&lt;br&gt;har sitt föräldrabestånd. Effekterna av sådana misstag har i vissa fall blivit&lt;br&gt;att inte bara plantor utan även ungskog har dött i en oacceptabel omfatt-&lt;br&gt;ning. När det gäller contortatallen har de svåraste skadorna uppstått i&lt;br&gt;kärva klimatlägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken for att misslyckas vid val av utländska trädslag for föryngring i&lt;br&gt;det fjällnära skogsområdet är uppenbarligen mycket stor. Mot den bak-&lt;br&gt;grunden anser jag — även om vissa odlingar lyckats — att övervägande&lt;br&gt;skäl talar för att totalförbjuda främmande trädslag i det fjällnära området.&lt;br&gt;Även naturvårds- och kulturmiljövårdsskäl talar för detta. Om det skulle&lt;br&gt;visa sig att befintliga bestånd eller framtida forskningsresultat ger anled-&lt;br&gt;ning till detta får frågan om tillåtande av utländska trädslag i detta område&lt;br&gt;tas upp till förnyat övervägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förbud jag förordar bör skrivas in i skogsvårdsforordningen. Be-&lt;br&gt;myndigande för förbudet finns i 8 och 21 §§ skogsvårdslagen. Jag avser att&lt;br&gt;senare återkomma till regeringen med förslag till en sådan förordnings-&lt;br&gt;ändring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Om skogsvägbyggnad&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Inom området för svårföryngrad skog i norra Sverige&lt;br&gt;skall tillstånd till avverkning för att bygga skogsbilväg bara få ges om&lt;br&gt;nyttan av vägen i skogsbrukshänseende motsvarar kostnaden för&lt;br&gt;den och om vägen kan passas in i en vägnätsplan. Ett bemyndigande&lt;br&gt;som gör det möjligt att meddela föreskrifter om detta tas in i&lt;br&gt;skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att låta det statliga stödet till skogsbilvägar ersättas&lt;br&gt;av stöd till väglösa transportformer skall undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag: Överenstämmer i sak med mitt förslag men&lt;br&gt;skiljer sig från detta i lagtekniskt hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att erin-&lt;br&gt;ra mot skogsstyrelsens förslag. Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägar-&lt;br&gt;nas riksförbund avstyrker förslaget om att s.k. båtnadskalkylering och&lt;br&gt;inpassande i vägnätsplan skall vara villkor för vägdragning i fjällnära skog.&lt;br&gt;Många remissinstanser anser att hänsyn bör tas till den samlade nyttan av&lt;br&gt;vägen vid prövningen. Flertalet remissinstanser stöder förslaget att möjlig-&lt;br&gt;heterna till väglösa transportformer bör undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Skogsbilvägbyggnad är en fråga som har stor&lt;br&gt;aktualitet inte bara i den fjällnära skogen utan i hela området för svårför-&lt;br&gt;yngrad skog. Skogsbilvägar har stor betydelse för avverkning och efter-&lt;br&gt;följande skogsvårdsåtgärder samt för vidaretransport av det avverkade&lt;br&gt;virket till industrin både lokalt och regionalt. Skogsvägarna har också stor&lt;br&gt;betydelse för renskötselns utövare, för lokalbefolkningen och för turismen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 19 § skogsvårdslagen får avverkning i svårföryngrad skog och Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;skyddsskog inte ske utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Tillståndsplikten&lt;br&gt;avser all slutavverkning. Enligt skogsstyrelsens föreskrifter till 19 § får&lt;br&gt;tillstånd till avverkning av skog for byggande av skogsbilväg i svårföryng-&lt;br&gt;rad skog i norra Sverige medges endast om nyttan av vägbyggnadsföretaget&lt;br&gt;kan beräknas motsvara kostnaderna for företaget och om vägen kan passas&lt;br&gt;in i en vägnätsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har också i anslutning till 21 § skogsvårdslagen om na-&lt;br&gt;turvårdshänsyn utfardat föreskrifter och lämnat allmänna råd om&lt;br&gt;skogsvägbyggnad. Råden innehåller bl. a. ett uttalande om att onödiga&lt;br&gt;störningar i miljön i många fall kan undvikas genom att vägen inpassas i en&lt;br&gt;vägnätsplan. Föreskrifterna innebär följande. Vid någorlunda jämbördiga&lt;br&gt;alternativa vägsträckningar skall den sträckning väljas som innebär minsta&lt;br&gt;negativa inverkan på natur- och kulturmiljön. Sträckningar över sällsynta&lt;br&gt;eller märkliga geologiska formationer skall så långt möjligt undvikas.&lt;br&gt;Skogsbilvägar skall vidare ges en sådan sträckning att vägen så litet som&lt;br&gt;möjligt framhävs i landskapet. Vid vägbyggnad skall också eftersträvas att&lt;br&gt;lokaler for skyddsvärda växt- och djurarter inte förstörs eller utsätts för&lt;br&gt;onödiga störningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogsstyrelsens allmänna råd om skogsbrukets hänsynstagande till&lt;br&gt;rennäringen framhålls att skogsbilvägar kan underlätta renskötseln, men&lt;br&gt;även försvåra den. Enligt råden bör därför skogsbrukets vägnätsplanering&lt;br&gt;ske efter samråd med berörda samebyar for att undvika sönderstyckning&lt;br&gt;av betesområden och svårigheter att hålla en samlad betning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att skogsvägbyggandet inom det svårföryngrade områ-&lt;br&gt;det inte blir mer omfattande än nödvändigt. Genom att bortse från ägar-&lt;br&gt;gränserna vid den ekonomiska beräkning (båtnadsberäkning) som bör&lt;br&gt;göras som grund för beslut om vägens läge uppnås detta syfte. Denna rutin&lt;br&gt;tillämpas i skogsvårdsstyrelsemas vägnätsplanering. Det är dessutom na-&lt;br&gt;turligt att skogsvårdsstyrelsen vid sin prövning av tillstånd till avverkning&lt;br&gt;av väggatan inte bara tar hänsyn till om det finns skog inom båtnadsområ-&lt;br&gt;det som skulle kunna avverkas utan också gör en prövning av om det är&lt;br&gt;möjligt att ge tillstånd till dessa avverkningar. Om man inte anser sig vara&lt;br&gt;beredd att ge sådana tillstånd bör vägen inte heller komma till stånd, i&lt;br&gt;vaije fall inte som skogsbilväg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens föreskrifter till 19 § skogsvårdslagen om båtnadsberäk-&lt;br&gt;ning och vägnätsplan har kommit till efter ett riksdagsuttalande (JoU&lt;br&gt;1986/87:16) och bör i fortsättningen ha stöd i skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandling av en ansökan om avverkning for byggande av skogs-&lt;br&gt;bilväg i fjällnära skog bör skogsvårdsstyrelsen ha tillgång till skogsbruks-&lt;br&gt;planer for de brukningsenheter som ingår i vägens s. k. båtnadsområde. 1&lt;br&gt;skogsbruksplanerna bör förutom planerade avverkningar redovisas sådana&lt;br&gt;områden där foryngringssvårighetema har bedömts vara sådana att man&lt;br&gt;inte kan räkna med ny skog inom rimlig tid efter slutavverkning och&lt;br&gt;områden där skogen behövs till skydd mot fjällgränsens nedflyttande. De&lt;br&gt;avverkningsåtgärder och andra åtgärdsforslag som redovisas i skogsbruks-&lt;br&gt;planerna bör utgöra grund for den båtnadsberäkning som behövs i sam-&lt;br&gt;manhanget. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare föreskrifter som behövs för båtnadsberäkningen och om hur&lt;br&gt;en tilltänkt väg skall passas in i en vägnätsplan kan skogsstyrelsen utfärda&lt;br&gt;inom ramen för sin befogenhet enligt 24 § skogsvårdsforordningen att&lt;br&gt;meddela ytterligare föreskrifter för verkställigheten av skogsvårdslagen.&lt;br&gt;Föreskrifter om skogsbruksplanemas innehåll med avseende på vägbygg-&lt;br&gt;nad kan skogsstyrelsen utfärda med stöd av befintliga bemyndiganden i&lt;br&gt;nuvarande 21 a§ skogsvårdslagen och 22 a § skogsvårdsforordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det fjällnära området finns områden där väglösheten i sig utgör ett&lt;br&gt;betydande naturvärde. Detta gäller t.ex. inom de s. k. obrutna fjällområde-&lt;br&gt;na. Jag instämmer därför i skogsstyrelsens förslag att möjligheterna att låta&lt;br&gt;bidraget till skogsbilvägar ersättas av stöd till väglösa transportformer i&lt;br&gt;vissa områden bör undersökas. Undersökningen bör finansieras inom&lt;br&gt;ramen för anslaget Stöd till byggande av skogsvägar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Forskning om fjällnära skogar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Skogsforskningen bör ytterligare uppmärksamma&lt;br&gt;problemen i fjällskogsområdet och i sin redovisning särskilt avgrän-&lt;br&gt;sa sådana resultat som har speciell betydelse för de fjällnära skogar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till min bedömning: En ökad medvetenhet råder numera om&lt;br&gt;att skogsbruket måste bedrivas med hänsyn tagen till de naturgivna förhål-&lt;br&gt;landena i det enskilda fallet. En s. k. ståndsortsanpassning av skogsbruket&lt;br&gt;är i dag allmänt accepterad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1986 bedrivs ett särskilt tvärvetenskapligt skogsforsknings-&lt;br&gt;program med miljöinriktning. Det administreras av skogs- och jordbrukets&lt;br&gt;forskningsråd (SJFR) och naturvetenskapliga forskningsrådet. En stor del&lt;br&gt;av verksamheten är förlagd till Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Sam-&lt;br&gt;manlagt avsätts vaije år 29 milj. kr. för programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I årets forskningsproposition (prop. 1989/90:90) har regeringen förordat&lt;br&gt;en fortsättning av detta program under ytterligare tre år. 1 propositionen&lt;br&gt;betonas också med utgångspunkt i de av SLU redovisade flerårsplanerna&lt;br&gt;för forskning bl. a. det angelägna i en miljörelatering av skogsforskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera forskningsprojekt vid SLU är specifikt inriktade mot problem som&lt;br&gt;rör de fjällnära skogarna. Merparten av skogsforskningen har emellertid&lt;br&gt;från geografisk synpunkt mer allmängiltig karaktär. Med hänsyn till be-&lt;br&gt;gränsad resurstillgång och till behovet av att utnyttja resurserna rationellt&lt;br&gt;är detta naturligt. Det bör emellertid vara möjligt för SLU, samtidigt som&lt;br&gt;problemen i fjällskogsområdet uppmärksammas ytterligare, att i sin redo-&lt;br&gt;visning av forskningsresultat till myndigheter och skogsägare särskilt av-&lt;br&gt;gränsa de resultat som har särskild bäring på sådana förhållanden som&lt;br&gt;råder i fjällskogsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 De ekonomiska effekterna av mina förslag m. m. &lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;op-1990/91:3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: De negativa effekter på sysselsättningens omfatt-&lt;br&gt;ning i de fjällnära området som reservatsbildningar och rationalise-&lt;br&gt;ringar tidigare har gett bedöms inte förstärkas ytterligare genom de&lt;br&gt;förslag som nu lämnas. Skogsägarna i fjällskogsområdet kommer&lt;br&gt;inte att drabbas av ökade kostnader av någon betydelse till följd av&lt;br&gt;mina förslag. Statens ökade kostnader kan täckas med tillgängliga&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till min bedömning: Av vad jag har redovisat i det föregåen-&lt;br&gt;de framgår det att stora värden av olika slag är knutna till de fjällnära&lt;br&gt;skogarna. De vetenskapliga värdena av en orörd natur med dess variation&lt;br&gt;av växt- och djurarter är inte möjliga att översätta i pengar. Men även de&lt;br&gt;värden som övriga intressen representerar är stora och svåra att mäta. Det&lt;br&gt;gäller både rennäringens och skogsnäringens intressen. Räknat i pengar för&lt;br&gt;de enskilda näringsidkarna är värdet visserligen förhållandevis obetydligt.&lt;br&gt;Men räknar man nettovärdet för samhället blir resultatet ett helt annat.&lt;br&gt;Båda dessa näringar bidrar väsentligt till underlaget för samhällelig service&lt;br&gt;av skilda slag. I de trakter det här är fråga om med obetydligt differentierat&lt;br&gt;näringsliv har vaije sysselsättningstillfälle en större betydelse än i andra&lt;br&gt;delar av landet. Det hänger inte minst samman med att en persons årssys-&lt;br&gt;selsättning inte sällan består av en kombination av olika arbeten som var&lt;br&gt;för sig inte är tillräckliga för försöijningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag som jag har lagt fram i det föregående bygger på den självkla-&lt;br&gt;ra uppfattningen att olika intressen inom fjällskogsområdet måste respek-&lt;br&gt;tera varandra. En annan utgångspunkt är insikten om att olika intressen är&lt;br&gt;beroende av varandra. Så t. ex. kan rennäringen inte existera ensam i dessa&lt;br&gt;områden om dess företrädare vill ha tillgång till den samhälleliga service&lt;br&gt;som är en självklarhet i vårt land numera. Skogsbruket kan inte bedrivas&lt;br&gt;långsiktigt utan hänsynstagande till de naturgivna förutsättningar som&lt;br&gt;hävdas av naturvårdens intressen. Långtgående naturvårdsintressen kan&lt;br&gt;inte tillgodoses utan den ekonomiska styrka som en aktiv näringsverksam-&lt;br&gt;het skapar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora delar av de fjällnära skogarna är avsatta som reservat av olika slag.&lt;br&gt;Därtill kommer att stora arealer skog måste lämnas orörda om vi vill hålla&lt;br&gt;fast vid kravet på att skog skall kunna förnyas efter avverkning. Naturvår-&lt;br&gt;dens och rennäringens intressen blir därmed tillgodosedda i en utsträck-&lt;br&gt;ning som tidigare inte gjorts klar. Betydelsen allmänt sett av återstående&lt;br&gt;skogsareal från skogsproduktionssynpunkt inom det fjällnära området bör&lt;br&gt;inte övervärderas. Den utgör som har framgått av den tidigare redovis-&lt;br&gt;ningen endast en mycket liten del av skogarna i Norrlands inland. För den&lt;br&gt;enskilde skogsägaren eller skogsarbetaren kan den dock ha stor betydelse.&lt;br&gt;Tillsammans med den snabba och kraftiga rationaliseringen i skogsbruket&lt;br&gt;har den tidigare avsättningen av omfattande reservat utan tvekan haft stor&lt;br&gt;negativ inverkan på sysselsättningsunderlaget i de fjällnära områdena. De&lt;br&gt;förslag jag nu lägger fram har en sådan karaktär att de enligt min bedöm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning inte kommer att ytterligare nämnvärt försvaga försörjningsunderla- Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de ekonomiska effekterna för skogsägarna av de olika försla-&lt;br&gt;gen gör jag följande bedömning. I flera avseenden innebär mina förslag att&lt;br&gt;skogsägaren på ett tydligare och mer långsiktigt sätt än hittills skall redovi-&lt;br&gt;sa sina planer för skogsbruket. I och för sig kan det tänkas att detta&lt;br&gt;momentant kommer att leda till ökade kostnader. Men samtidigt bildar&lt;br&gt;denna redovisning underlag för en snabbare och smidigare handläggning&lt;br&gt;av tillståndsärenden än hittills. Enligt min bedömning uppväger detta mer&lt;br&gt;än väl de nya slag av kostnader som kan komma att uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad så gäller kostnaderna för inventeringar och fördjupade verksam-&lt;br&gt;hetsplaner och för ersättningar för nya, väsentliga inskränkningar i pågå-&lt;br&gt;ende markanvändning är dessa i huvudsak en fråga för samhället. Skogs-&lt;br&gt;styrelsen anmälde i sin anslagsframställning för budgetåret 1990/91 ett&lt;br&gt;medelsbehov på 3 milj. kr. för sitt arbete med inventeringarna, verksam-&lt;br&gt;hetsplanerna och vissa undersökningar rörande åtgärder i väglösa områ-&lt;br&gt;den. I min anmälan till budgetpropositionen 1990 har jag tagit hänsyn&lt;br&gt;härtill (prop. 1989/90:100 bil. 11 s. 38). Om någon annan än skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen tar initiativ till en fördjupad verksamhetsplan bör denne också,&lt;br&gt;som jag har förordat i det föregående, medverka i finansieringen av pla-&lt;br&gt;nen. Ett ökat engagemang från länsstyrelsernas sida i naturvårdsfrågoma&lt;br&gt;bör kunna möjliggöras genom bl. a. de rationaliseringseffekter som kan&lt;br&gt;åstadkommas i den nya länsorganisationen fr. o. m. den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På jordbruksutskottets initiativ har riksdagen nyligen genom beslut givit&lt;br&gt;regeringen till känna att statsbidragen till skogsodling efter avverkning av&lt;br&gt;lågproducerande bestånd bör utmönstras stegvis och frigjorda medel över-&lt;br&gt;föras till anslaget för åtgärder inom det skogliga stödområdet&lt;br&gt;(1989/90: JoU 14, rskr. 194). Enligt min mening är det därvid naturligt att&lt;br&gt;dessa medel kan disponeras även för finansiering av eventuella ersättning-&lt;br&gt;ar vid sådana intrång i pågående markanvändning som jag har förordat&lt;br&gt;skall kunna beslutas med stöd av skogsvårdslagen inom de fjällnära sko-&lt;br&gt;garna. Med hänsyn till vad jag har förordat om tålighetsgränsen och värdet&lt;br&gt;av skogsegendomar i dessa trakter torde omfattningen av de sammanlagda&lt;br&gt;ersättningarna bli begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av nyss nämnda riksdagsbeslut om omföring av medel till&lt;br&gt;åtgärder i det skogliga stödområdet vill jag anföra följande. En ökad&lt;br&gt;bidragsgivning inom de fjällnära skogarna, vilket kan bli följden av detta&lt;br&gt;beslut, får inte leda till att hänsynen till andra intressen försvagas. Enligt&lt;br&gt;skogsstyrelsens föreskrifter får stöd inte beviljas till åtgärd som påtagligt&lt;br&gt;skadar särskilda värden för naturvården och kulturmiljövården eller sär-&lt;br&gt;skilt påtagligt skadar för rennäringen väsentliga intressen. Jag anser att&lt;br&gt;denna mer preciserade bestämmelse i fortsättningen bör ingå i regeringens&lt;br&gt;förordning om statligt stöd till skogsbruket (1979:792, omtryckt&lt;br&gt;1988:1000). Av denna bör även framgå att den båtnadsberäkning som&lt;br&gt;ligger till grund för beslut om skogsbilväg inte får inbegripa den förmån&lt;br&gt;som ett eventuellt statsbidrag medför. Vidare bör de försiktighetsprinciper&lt;br&gt;som skall gälla för dessa skogsbidrag omfatta även de bidrag för motsva-&lt;br&gt;rande åtgärder som i vissa delar av landet finansieras med s. k. bygdeav-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;giftsmedel som är utdömda i vattenmål. Jag har för avsikt att i annat&lt;br&gt;sammanhang återkomma till regeringen med förslag till ändringar av gäl-&lt;br&gt;lande bestämmelser i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Upprättade lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen för miljödepar-&lt;br&gt;tementet, förslaget under 3 i samråd med chefen för justitiedepartementet&lt;br&gt;och förslaget under 4 i samråd med chefen för bostadsdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Specialmotivering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;13.1 Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som jag har nämnt inledningsvis har lagrådet föreslagit en annan redige-&lt;br&gt;ring när det gäller ändringarna i skogsvårdslagen än den som föreslogs i&lt;br&gt;lagrådsremissen. Jag har följt lagrådets förslag. Omredigeringen tillsam-&lt;br&gt;mans med lagrådets förslag i övrigt, som jag också har biträtt, leder till att&lt;br&gt;de i remissen upptagna ändringarna i 14 och 19 §§ utgått och att en&lt;br&gt;omnumrering skett av föreslagna nya paragrafer. Den bestämmelse som i&lt;br&gt;remissen togs upp som 21 a § har utgått och ersatts av bestämmelsen om&lt;br&gt;hänsyn till rennäringen. På inrådan av lagrådet föreslås också en ändring i&lt;br&gt;21 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett tillägg till paragrafens tredje stycke erinras om det undantag från av-&lt;br&gt;verkningsskyldigheten som förts in i 19b§ fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande bestämningen av gränsen för det fjällnära skogsområdet&lt;br&gt;grundas på den skogsodlingsgräns som användes vid riksskogstaxeringen&lt;br&gt;år 1969 och som på statens mark är identisk med domänverkets tidigare&lt;br&gt;tillämpade skogsodlingsgräns. Gränsdragningen på privat mark i Jämt-&lt;br&gt;lands län och i Stöttingfjällsområdet i Västerbottens län är schablonmäs-&lt;br&gt;sigt gjord. För att bl. a. rätta till olägenheter som har uppstått på grund av&lt;br&gt;detta kan smärre justeringar av gränsen behöva göras i vissa delar. Vägle-&lt;br&gt;dande skall därvid vara att justeringarna skall göras med utgångspunkt i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skogsföryngringsfbrhållandena och vara så små som möjligt. Någon större&lt;br&gt;förändring av den totala produktiva arealen fjällnära skog per län innebär&lt;br&gt;detta inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förevarande paragraf, som ersätter 19 a § i det remitterade förslaget, har&lt;br&gt;utformats efter förslag av lagrådet. Enligt lagrådet är det en nödvändighet&lt;br&gt;att den fjällnära skogens omfattning konkretiseras — lämpligen på samma&lt;br&gt;sätt som har skett beträffande begreppet svårföryngrad skog — och att&lt;br&gt;detta sker så att bestämningen blir gällande från den dag de materiella&lt;br&gt;reglerna träder i kraft. Detta med hänsyn till de precisa ålägganden för den&lt;br&gt;enskilde skogsägaren och andra särskilda regler som skall gälla i fråga om&lt;br&gt;fjällnära skog. Bemyndigandet att föreskriva en avgränsning av den fjäll-&lt;br&gt;nära skogen har på lagrådets inrådan utformats i överensstämmelse med&lt;br&gt;bemyndigandet avseende den svårföryngrade skogen och innebär ett ålig-&lt;br&gt;gande för regeringen att meddela sådana föreskrifter. Jag har ansett att&lt;br&gt;regeringen bör ges möjlighet att överlåta den uppgiften till skogsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande som gör det möjligt&lt;br&gt;att reglera tillståndsgivningen i fråga dels om avverkning på s. k. skogliga&lt;br&gt;impediment (punkt 1), dels avverkning som avser byggande av skogsbilväg&lt;br&gt;(punkt 2) i svårföryngrad skog. Avsikten är att föreskrifterna skall gälla de&lt;br&gt;delar av det svårföryngrade området som ligger i Kopparbergs, Jämtlands,&lt;br&gt;Västerbottens och Norrbottens län. I lagrådsremissen föreslogs direkt i&lt;br&gt;lagen bestämmelser för tillståndsprövningen att gälla för den svårföryngra-&lt;br&gt;de skogen i Norra Sverige. Lagrådet har inte godtagit den bestämningen.&lt;br&gt;Om en begränsning till vissa delar av landet är nödvändig, bör den enligt&lt;br&gt;lagrådet göras i föreskrifter som meddelas av regeringen. Paragrafen har&lt;br&gt;utformats i enlighet med lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna skall innebära att tillstånd till avverkning på skogliga&lt;br&gt;impedimentmarker inte får ges, om det inte finns särskilda skäl att tillåta&lt;br&gt;en avverkning. Med impediment avses mark som inte i genomsnitt kan&lt;br&gt;producera minst en kubikmeter virke om året per hektar. Ett särskilt skäl&lt;br&gt;att tillåta en avverkning är när avverkningen skall ske för annat ändamål&lt;br&gt;än virkesproduktion, t. ex. för byggnation. Bestämmelsen har i denna del&lt;br&gt;motiverats i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller avverkning för att bygga skogsbilväg skall tillstånd till&lt;br&gt;avverkning för ett sådant bygge bara få lämnas om vägen har båtnad, dvs.&lt;br&gt;om nyttan av vägen motsvarar kostnaden för den, och om vägen kan&lt;br&gt;passas in i en vägnätsplan. Vid båtnadsberäkningen skall bara nyttan i&lt;br&gt;skogsbrukshänseende beaktas. Hänsyn bör därvid, som anförts i avsnitt 9,&lt;br&gt;tas till möjligheten att ge tillstånd till avverkning inom båtnadsområdet.&lt;br&gt;Om vägen inte bedöms vara lönsam från skogsbrukssynpunkt skall till-&lt;br&gt;stånd inte lämnas. Det skall betonas att punkten 2 i bestämmelsen bara&lt;br&gt;gäller ansökningar som avser avverkning för skogsbilväg. Ansökan om&lt;br&gt;tillstånd till avverkning för att bygga väg som motiveras av andra intressen&lt;br&gt;som t. ex. jakt, fiske, bärplockning och turism får prövas enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i 19 §. I anledning av vad lagrådet har anfört i sammanhanget bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påpekas att detta också gäller i de fall skogsbruksintresset av en väg är&lt;br&gt;framträdande men endast i förening med andra intressen bär upp kostna-&lt;br&gt;den för vägen. I övrigt hänvisas beträffande motiveringen till avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att den som ansöker om tillstånd till avverkning i&lt;br&gt;fjällnära skog i ansökan skall redovisa vad han avser att göra för att&lt;br&gt;tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Syftet med den-&lt;br&gt;na bestämmelse är, som angetts i avsnitt 5, att markera sökandens delak-&lt;br&gt;tighet i utredningen av naturvårdshänsynen på ett tydligare sätt än hittills.&lt;br&gt;Sökanden måste alltså, inom den ram som har angetts i avsnitt 5, innan&lt;br&gt;ansökan sker bilda sig en uppfattning om vilka åtgärder skogsvårdslagstift-&lt;br&gt;ningens hänsynsregler kräver av honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hänsyn som sökanden skall redovisa i samband med ansökan om&lt;br&gt;avverkning bör i första hand avse den mer kvalificerade hänsyn som&lt;br&gt;kräver utmärkning på kartskiss över avverkningsområdet och/eller särskil-&lt;br&gt;da preciserade anteckningar om sparande av trädsamlingar etc. Men även&lt;br&gt;den mer vardagliga hänsynen som kommer till uttryck först vid åtgärdens&lt;br&gt;utförande och som handlar om att spara bryn, lämna träd och träddungar&lt;br&gt;för utveckling till framtida boträd, undvika markberedning och plantering&lt;br&gt;på använda stigar, spara rönn och sälg för det vilda och liknande åtgärder&lt;br&gt;bör särskilt anges om det inte i det enskilda fallet kan anses obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en regel om att tillstånd till avverkning i&lt;br&gt;fjällnära skog inte får meddelas om avverkningen är oförenlig med intres-&lt;br&gt;sen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården.&lt;br&gt;Om skogsvårdsstyrelsen är tveksam om vilken inverkan en avverkning kan&lt;br&gt;komma att få på naturmiljön eller kulturmiljön måste myndigheten givet-&lt;br&gt;vis före sitt beslut samråda med länsstyrelsens miljövårdsenhet resp, kul-&lt;br&gt;turmiljöenhet. Vid skogsvårdsstyrelsens tillståndsprövning gäller den ord-&lt;br&gt;ningen mellan 19§, de föreskrifter som meddelas med stöd av 19a§ och&lt;br&gt;det nu behandlade andra stycket i 19 b § att skogsvårdsstyrelsen först skall&lt;br&gt;pröva ansökningen enligt 19 § och enligt de föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av 19 a §. Om dessa bestämmelser inte utgör hinder mot avverk-&lt;br&gt;ning skall ansökan prövas enligt andra stycket i denna paragraf. Tillstånd&lt;br&gt;till avverkning av skog på impedimentmark i det fjällnära skogsområdet&lt;br&gt;kan bara ges enligt föreskrifterna med stöd i 19a§. Undantaget från&lt;br&gt;tillståndsplikten i 19 § sista stycket gäller också i fjällnära skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har tagits in en erinran om att skogsvårdsstyrelsen i&lt;br&gt;samband med ett tillståndsbeslut också skall besluta villkor om hyggets&lt;br&gt;storlek och förläggning, tillåten avverkningsform och vilken hänsyn som i&lt;br&gt;övrigt skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Möjlig-&lt;br&gt;heten att föreskriva villkor av detta slag i ett tillståndsbeslut är ingen nyhet&lt;br&gt;i förhållande till gällande rätt. Genom denna bestämmelse framhävs dock&lt;br&gt;betydelsen av att naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen blir iakt-&lt;br&gt;tagna när det gäller avverkningar i fjällnära skogar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen enligt de nu behandlade bestämmelserna skall hänsyn&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tas enbart till naturvårdens eller kulturmiljövårdens intressen. Huruvida Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;ett beslut kan ge upphov till ersättning enligt 19 c§ skall prövas särskilt när&lt;br&gt;tillståndsfrågan är avgjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bestämmelsen i paragrafens sista stycke undantas ägarna av&lt;br&gt;fjällnära skog generellt från skyldigheten att slutavverka for att främja en&lt;br&gt;jämn åldersfördelning av skogen på brukningsenheten. Bestämmelsen har&lt;br&gt;utformats efter förslag av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ersättning. Paragrafen&lt;br&gt;innebär att rätt till ersättning inträder om skada uppkommer till följd av&lt;br&gt;vägrat avverkningstillstånd eller på grund av föreskrifter i ett tillståndsbe-&lt;br&gt;slut enligt 19 b §. Genom en hänvisning i paragrafen har vissa ersättnings-&lt;br&gt;bestämmelser i naturvårdslagen som gäller vid beslut om bildande av&lt;br&gt;naturreservat gjorts tillämpliga på beslut enligt 19b§. De bestämmelser&lt;br&gt;som avses är 25 §, 26 § första stycket första meningen, 27 § första mening-&lt;br&gt;en, 27a§, 31 § andra stycket, 32 §, 33 § första stycket, 34 §, 35 § första&lt;br&gt;stycket första meningen och andra stycket och 36 § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsrätt föreligger om skogsvårdsstyrelsens beslut medför en så-&lt;br&gt;dan inskränkning att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom&lt;br&gt;berörd del av fastigheten (26 § första stycket naturvårdslagen jämförd med&lt;br&gt;25 § samma lag). Begreppet avsevärt försvårande av pågående markan-&lt;br&gt;vändning har behandlats i avsnitt 5. Ersättningsberättigade är markägaren&lt;br&gt;och innehavare av särskild rätt till fastigheten. Även borgenärer som har&lt;br&gt;panträtt i fastigheten har under vissa förutsättningar rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsägaren kan begära att fastigheten inlöses om synnerligt men&lt;br&gt;uppkommer i fastighetens användning. Detta framgår av 25 och 27 §§&lt;br&gt;naturvårdslagen. När det gäller bestämmandet av ersättning och inlösen&lt;br&gt;hänvisas i 25 § andra stycket naturvårdslagen till expropriationslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 31 § andra stycket naturvårdslagen medför att ersätt-&lt;br&gt;ningen under vissa förutsättningar får betalas ut med visst årligt belopp i&lt;br&gt;stället för som en engångsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 32 § första stycket naturvårdslagen föreskrivs att länsstyrelsen eller&lt;br&gt;kommunen, innan beslut fattas som kan medföra ersättningsskyldighet,&lt;br&gt;får förelägga den som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av&lt;br&gt;fastighet, att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan om detta till&lt;br&gt;länsstyrelsen eller kommunen vid påföljd att han annars skall ha förlorat&lt;br&gt;sin talan. I förevarande paragraf i skogsvårdslagen har tagits in en bestäm-&lt;br&gt;melse som innebär att det är skogsvårdsstyrelsen som får utöva denna rätt&lt;br&gt;när det gäller ersättningsgrundande beslut enligt skogsvårdslagen. I annat&lt;br&gt;sammanhang kommer att föreslås en bestämmelse i skogsvårdsförordning-&lt;br&gt;en som ålägger skogsvårdsstyrelsen en skyldighet att på statens vägnar söka&lt;br&gt;träffa uppgörelse med sakägare som gör anspråk på ersättning eller fordrar&lt;br&gt;inlösen av fastighet. Detta gäller även vissa andra bestämmelser som&lt;br&gt;behövs för handläggningen av ersättningsfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan gällande bestämmelser i skogsvårdslagen innebär att skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen måste bedöma vilka hänsynstaganden en fastighetsägare får tåla &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;75&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan rätt till ersättning. De erfarenheter som skogsvårdsstyrelsema därvid&lt;br&gt;förvärvat sammanställda med de allmänna råd för beräkning av natur-&lt;br&gt;vårdsintrång i skogsbruket som getts ut av naturvårdsverket bör innebära&lt;br&gt;att det inte skall behöva uppstå några allvarligare tillämpningsproblem när&lt;br&gt;det gäller ersättningsberäkningar. Vid behov får skogsvårdsstyrelsen söka&lt;br&gt;biträde från länsstyrelsen eller naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt 19b§ skogsvårdslagen varigenom tillstånd till avverk-&lt;br&gt;ning vägrats gäller liksom t. ex. föreskrifter enligt naturvårdslagen även&lt;br&gt;mot ny ägare av fastigheten. Detta innebär t. ex. att en ny ägare inte har&lt;br&gt;rätt till ersättning om ersättning har utgått till föregående ägare. Den nye&lt;br&gt;ägarens rättigheter mot den föregående ägaren i anledning av att avverk-&lt;br&gt;ning inte får ske bestäms av köpeavtalet och jordabalkens regler om fel i&lt;br&gt;fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 32 § andra stycket naturvårdslagen gäller att vad som i fråga om&lt;br&gt;ersättning eller lösen har avtalats eller uppenbarligen förutsatts gälla mel-&lt;br&gt;lan staten och sakägare skall gälla även mot den som efter det att rätten till&lt;br&gt;gottgörelse uppkom har förvärvat sakägarens rätt i avseende på fastighe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 33 § första stycket naturvårdslagen finns en bestämmelse som rör&lt;br&gt;rätten för sakägare att föra talan hos fastighetsdomstol i de fall där över-&lt;br&gt;enskommelse i fråga om ersättning eller inlösen inte kunnat nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 34 § naturvårdslagen finns vissa bestämmelser till skydd för borgenär&lt;br&gt;som har panträtt i fastighet som berörs av en intrångsreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 35 § naturvårdslagen kan en markägare under vissa förutsättning-&lt;br&gt;ar bli skyldig att betala tillbaka en ersättning som har lämnats med anled-&lt;br&gt;ning av en intrångsföreskrift eller en tillståndsvägran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 36 § naturvårdslagen finns en bestämmelse om rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 d och 19 e §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna har behandlats i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 19d§ har tagits in en föreskrift om att en sameby som berörs av en&lt;br&gt;avverkning skall beredas tillfälle till samråd innan avverkning sker. Sam-&lt;br&gt;rådsskyldigheten gäller renskötselns åretruntmarker. Omfattningen av des-&lt;br&gt;sa marker framgår av 3§ rennäringslagen (1971:437). Paragrafen innehål-&lt;br&gt;ler ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer att meddela föreskrifter för samrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått i avsnitt 7 innebär de nuvarande samrådsreglema att&lt;br&gt;samråd bara behöver ske om avverkningen avser brukningsenheter på mer&lt;br&gt;än 500 ha och hygget överstiger 20 ha produktiv skogsmark. Samrådsskyl-&lt;br&gt;digheten gäller också för avverkningar på mindre fastigheter i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med den nya bestämmelsen är inte att ändra på omfattningen&lt;br&gt;av samrådsskyldigheten utan, som framgått i avsnitt 7, lagfästa den grund-&lt;br&gt;läggande skyldigheten att bereda berörd sameby tillfälle till samråd. Re-&lt;br&gt;kommendationen i avsnitt 8 om att hyggesstorlekarna i det fjällnära skogs-&lt;br&gt;området högst bör uppgå till 20 ha bör dock för detta område medföra en&lt;br&gt;justering neråt av den gräns för hyggesstorleken på 20 ha som gäller för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samrådsskyldigheten. För övriga delar av åretruntmarkerna bör den nuva-&lt;br&gt;rande gränsen kunna behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 19 e§första stycket skall den som ansöker om tillstånd till avverk-&lt;br&gt;ning enligt 19 § redovisa vad han avser att göra för att tillgodose rennä-&lt;br&gt;ringens intressen. Paragrafen har sin motsvarighet i 19b § första stycket&lt;br&gt;när det gäller naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Någon be-&lt;br&gt;gränsning till det fjällnära skogsområdet har dock inte gjorts här utan&lt;br&gt;kravet på redovisning gäller hela det område som avgränsats som svårför-&lt;br&gt;yngrad skog och skyddsskog. Kravet kommer därmed att omfatta i stort&lt;br&gt;sett hela området för renskötselns åretruntmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 19 e§ andra stycket får tillstånd inte meddelas om en avverkning&lt;br&gt;får särskilt ingripande konsekvenser för rennäringen. Bestämmelsen har&lt;br&gt;kommenterats i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 19 e§ tredje stycket föreskrivs att skogsvårdsstyrelsen, när tillstånd&lt;br&gt;enligt 19 § ges, skall besluta om hyggets storlek och förläggning, tillåten&lt;br&gt;avverkningsform och vilka hänsyn i övrigt som skall tas till rennäringens&lt;br&gt;intressen. Bestämmelsen motsvaras av 19 b § tredje stycket när det gäller&lt;br&gt;naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. När det gäller rennä-&lt;br&gt;ringens intressen får villkoren inte avse annat än vad som uppenbart&lt;br&gt;behövs med hänsyn till renskötselrätten. Motiven för bestämmelsen har&lt;br&gt;utvecklats i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På inrådan av lagrådet har paragrafen ändrats så att kulturmiljövården&lt;br&gt;nämns särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som är ny, har förts in en bestämmelse om den hänsyn som&lt;br&gt;skall tas till rennäringen vid skötseln av skog. För att någon sanktion skall&lt;br&gt;inträda vid brott mot hänsynsregeln krävs att skogsvårdsstyrelsen har&lt;br&gt;meddelat ett föreläggande om vilka hänsyn som skall tas. Bakgrunden till&lt;br&gt;bestämmelsen redovisas i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som anger i vilka fall överträdelser av skogsvårdslagstiftningen&lt;br&gt;föranleder straffansvar, har kompletterats med bestämmelser om straff för&lt;br&gt;den som bryter mot föreskrift om samrådsskyldighet eller mot villkor som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av de nya bestämmelserna i 19 b § tredje stycket&lt;br&gt;och 19e§ tredje stycket. Straffansvar inträder också vid underlåtenhet att&lt;br&gt;iaktta föreläggande eller förbud som har meddelats för att nya 21 a§ skall&lt;br&gt;efterlevas. I övrigt har en redaktionell ändring gjorts i första stycket 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser har införts på förslag av lagrådet. Lagrådet har&lt;br&gt;förklarat sig inte ha något att invända mot att de nya bestämmelserna skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna tillämpas fullt ut från och med dagen for ikraftträdandet och alltså i&lt;br&gt;alla ärenden som inte dessförinnan har avgjorts genom ett lagakraftvunnet&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid har lagrådet påpekat att det kan tänkas uppkomma praktiska&lt;br&gt;problem i ett avseende. En sökande kan inte utan vidare vara skyldig att&lt;br&gt;iaktta de nya redovisningskraven enligt 19b§ första stycket och 19e§&lt;br&gt;första stycket om ansökan görs före ikraftträdandet. Med hänsyn härtill&lt;br&gt;har lagrådet föreslagit en bestämmelse att en sådan redovisningsskyldighet&lt;br&gt;skall gälla. Jag har anslutit mig till lagrådets förslag med den jämkningen&lt;br&gt;att det bör överlåtas till tillståndsmyndigheten att avgöra i vilka ärenden&lt;br&gt;en redovisning skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.2 Övriga lagförslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;l 27a§ naturvårdslagen, 19 kap. 7§ vattenlagen och 14kap. 8§ plan- och&lt;br&gt;bygglagen har ändringar gjorts som en följd av de nya bestämmelserna i&lt;br&gt;19 b § skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagom ändring i vattenlagen (1983:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),&lt;br&gt;dels att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om avgift i ären-&lt;br&gt;den om upprättande av fördjupade verksamhetsplaner samt medge&lt;br&gt;att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet att meddela be-&lt;br&gt;stämmelser om sådan avgift.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skogsstyrelsens sammanfattning av rapporten&lt;br&gt;Skogsbruket i fjällnära skogar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Skogsbruk i fjällnära skog ingen ny företeelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällnära skog är ett i huvudsak sammanhängande skogsbälte längs fjäll-&lt;br&gt;kedjan från Dalarna till norra Lappland. Gränsen i öster följer utom på&lt;br&gt;några få ställen domänverkets skogsodlingsgräns som denna var dragen i&lt;br&gt;slutet av 1960-talet. Den fjällnära skogen består dels av produktiv skogs-&lt;br&gt;mark som till stora delar är möjlig att bedriva skogsbruk på och dels av&lt;br&gt;icke produktiv mark. Den icke produktiva marken, i huvudsak fjällbjörk-&lt;br&gt;skog och fjällbarrskog samt skogbevuxna myrar, är inte aktuell för skogs-&lt;br&gt;bruk. Husbehovshuggningar har dock förekommit och förekommer allt-&lt;br&gt;jämt i dessa skogar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före 1800-talets mitt utnyttjades de fjällnära skogarna ytterst extensivt.&lt;br&gt;När sågverks- och massaindustrin utvecklades snabbt under senare delen&lt;br&gt;av 1800-talet och under första halvan av 1900-talet blev dessa skogar en&lt;br&gt;viktig råvarukälla. Avverkningen utfördes i form av s. k. dimensionshugg-&lt;br&gt;ning, dvs. man högg de grövsta och värdefullaste träden. Stora arealer&lt;br&gt;dimensionshöggs mer än en gång. Skogen blev härigenom på många håll&lt;br&gt;hårt exploaterad. Den blev gles och oväxtlig och återväxten försummades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från slutet av 1940-talet övergick skogsbruket, i fjällnära skog liksom i&lt;br&gt;övriga delar av landet, alltmer till trakthyggesbruk, dvs. den gamla skogen&lt;br&gt;slutavverkas och aktiva återväxtåtgärder sätts in. Efter det att domänver-&lt;br&gt;ket upprättade skogsodlingsgränsen i början av 1950-talet berörde statens&lt;br&gt;skogsbruk endast vissa begränsade delar av det fjällnära området. Från och&lt;br&gt;med 1982 då domänverket avskaffade skogsodlingsgränsen har även do-&lt;br&gt;mänverket slutavverkat på olika håll inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ett decennium med början i mitten av 1970-talet ökade av olika&lt;br&gt;skäl avverkningarna i de fjällnära skogarna. Samtidigt kom en livlig debatt&lt;br&gt;igång om hur dessa skogar borde utnyttjas i framtiden. Förutom skogsbru-&lt;br&gt;ket har framför allt naturvården och rennäringen starka intressen i områ-&lt;br&gt;det. Fjällskogsfrågan behandlades i riksdagen 1983, 1985 och 1987. Där-&lt;br&gt;vid uttalades att stor återhållsamhet bör iakttas med bedrivande av&lt;br&gt;skogsbruk i de fjällnära skogarna. Den politiska behandlingen ledde fram&lt;br&gt;till att föreskrifterna och de allmänna råden till skogsvårdslagen utökades.&lt;br&gt;Detta innebar en skärpning av gällande regler på bl. a. följande punkter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Begränsning av hyggesstorleken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Ytterligt restriktiv användning av hyggesplöjning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Begränsning och bättre planering av vägutbyggnaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Samrådsskyldighet med samebyar vid slutavverkning och byggande av&lt;br&gt;skogsbilväg inom renskötselns åretruntmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om betydande arealer i fjällnära skog berörts av skogsbruk och då&lt;br&gt;framför allt dimensionshuggningar av varierande styrka så förekommer&lt;br&gt;helt orörd skog eller skog som endast marginellt påverkats av skogsbruk i&lt;br&gt;relativt stor omfattning. Under de senaste ca 25 åren har 80% av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktiva skogsmarksarealen inte berörts av ingripande skogsbruksåtgär-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Stora arealer är skyddade&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I fjällnära skog finns ca 1,6 milj, hektar produktiv skogsmark och ca 0,6&lt;br&gt;milj, hektar fjällbarrskog. Staten äger mer än hälften och privata ägare&lt;br&gt;ungefär en fjärdedel av den produktiva skogsmarken. Antalet privata&lt;br&gt;brukningsenheter är ca 4300 och dessa har i genomsnitt 85 hektar produk-&lt;br&gt;tiv skogsmark. Privata skogsägare har också del i de allmänningsskogar&lt;br&gt;som ingår i gruppen övriga allmänna ägare. Denna grupp och aktiebolagen&lt;br&gt;äger tillsammans något mer än en femtedel av den produktiva skogsmar-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom det fjällnära området finns 9 nationalparker, 47 befintliga eller&lt;br&gt;planerade naturreservat samt 66 domänreservat. Den sammanlagda are-&lt;br&gt;alen av dessa är 3,7 milj, hektar. Större delen av de skyddade områdena&lt;br&gt;har avsatts 1987 eller därefter. Avsättningen av de planerade naturreserva-&lt;br&gt;ten beräknas slutföras inom några år. En mycket stor del av de skyddade&lt;br&gt;områdena ligger på statens mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den planerade reservatbildningen slutförts kommer ca 0,6 milj,&lt;br&gt;hektar produktiv skogsmark och ca 0,4 milj, hektar fjällbarrskog att vara&lt;br&gt;skyddad. Detta innebär att skyddet i det fjällnära området kommer att&lt;br&gt;omfatta 37% av den produktiva skogsmarken och 62% av fjällbarrskogen.&lt;br&gt;De skyddade arealerna produktiv skogsmark utgör 4,4 % resp. 2,5 % av den&lt;br&gt;totala arealen produktiv skogsmark i hela Norrland resp, hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Varierande föryngringsmöjligheter&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;De fjällnära skogarna ligger inom det område som i skogsvårdslagen av-&lt;br&gt;gränsats som svårföryngrat. Det innebär att skogsägaren måste ha&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsens tillstånd för varje slutavverkning inklusive s.k. fjäll-&lt;br&gt;skogsblädning. 1 samband med att tillståndsfrågan prövas bedömer&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen om föryngring kan ske och vilka åtgärder som behövs&lt;br&gt;för att trygga återväxten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att skapa goda skogsföryngringar efter slutavverk-&lt;br&gt;ning i fjällnära skog är mycket varierande. Vissa områden har ett förhål-&lt;br&gt;landevis gynnsamt klimatiskt läge och gynnsamma växtförhållanden i&lt;br&gt;övrigt. Där kan man i allmänhet skapa goda föryngringar. Inom andra&lt;br&gt;områden och då framför allt i närheten av barrskogsgränsen är föryng-&lt;br&gt;ringssvårigheterna så stora att man efter slutavverkning inte kan få ny skog&lt;br&gt;inom rimlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har gjort en utvärdering av 38 slumpmässigt utvalda&lt;br&gt;föryngringar i fjällnära skog. De är såpass gamla (i genomsnitt 23 år) att&lt;br&gt;endast en mindre avgång (dödlighet) kan förväntas i framtiden. Föryng-&lt;br&gt;ringarna representerar marker med varierande föryngringssvårigheter,&lt;br&gt;men de allra svåraste markerna saknas i materialet. Detta är också för litet&lt;br&gt;för att man skall kunna dra entydiga generella slutsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärderingen har bl. a. gett följande resultat:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Granplanteringarna uppvisar ett gott resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Tallplanteringarna är sämre än granplanteringarna men är i genomsnitt&lt;br&gt;acceptabla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Föryngring med fröträd har i genomsnitt gett dåligt resultat men undan-&lt;br&gt;tag finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällskogsblädning och beståndsföryngring är metoder för skogsföryng-&lt;br&gt;ring som i vissa fall kan tillgodose naturvårdens och rennäringens intres-&lt;br&gt;sen. Kunskaperna om dessa metoder är emellertid bristfälliga och behovet&lt;br&gt;av forsknings- och försöksverksamhet är stort. De kan, med hänsyn till&lt;br&gt;kravet på hög och uthållig virkesproduktion, under överskådlig framtid&lt;br&gt;bara användas i bestånd där plantuppslag redan finns och förutsättningar-&lt;br&gt;na i övrigt är gynnsamma. Sådana bestånd finns endast i begränsad om-&lt;br&gt;fattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen kommer att senast i oktober 1989 redovisa en översiktlig&lt;br&gt;beräkning av de arealer i fjällnära skog, som kan föryngras med olika&lt;br&gt;metoder. Även de arealer utanför de skyddade områdena som med dagens&lt;br&gt;metoder inte bedöms vara möjliga att föryngra kommer att redovisas. I&lt;br&gt;dessa ingår även de områden som behövs till skydd mot fjällgränsens&lt;br&gt;nedflyttande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Riksdagens intentioner i hög grad uppfyllda&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Enligt riksskogstaxeringen slutavverkades i fjällnära skog i genomsnitt&lt;br&gt;10000 hektar per år under andra hälften av 1970- och första hälften av&lt;br&gt;1980-talet. Denna uppgift är relativt osäker. Slutavverkningen under peri-&lt;br&gt;oden 1985 — 1988 var enligt skogsstyrelsen i genomsnitt ca 4 700 ha per år.&lt;br&gt;Trots osäkerheten i riksskogstaxeringens material kan man klart konstate-&lt;br&gt;ra att slutavverkningsarealen minskat kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiken över medgivna tillstånd till slutavverkning ger en beskriv-&lt;br&gt;ning av skogsägarnas avverkningsplaner för den närmaste framtiden. Den&lt;br&gt;areal för vilken tillstånd medgivits minskade från 5 537 hektar år 1985 till&lt;br&gt;2 845 hektar år 1988. Den areal som borde kunna slutavverkas enbart med&lt;br&gt;hänsyn till den långsiktiga skogshushållningen är betydligt större än till-&lt;br&gt;ståndsarealen för 1988. Bland annat följande faktorer har bidragit till att&lt;br&gt;slutavverkningsarealen minskat under perioden 1985—1988:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— De skärpta reglerna för fjällnära skog som infördes år 1985 och 1987&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Förbudet mot användningen av contortatall i större delen av det fjällnä-&lt;br&gt;ra området som infördes år 1987&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Bristen på härdiga inhemska plantor av framför allt tall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de regler som infördes 1985 bör hyggesstorleken normalt inte vara&lt;br&gt;större än 40 hektar. Den genomsnittliga storleken minskade från 21 hektar&lt;br&gt;år 1985 till 14 hektar 1988. Fortfarande är 13% av storskogsbrukets&lt;br&gt;hyggen större än 40 hektar men denna andel har minskat kraftigt sedan&lt;br&gt;1985. Däremot förekommer det att fler hyggen, som vart och ett är mindre&lt;br&gt;än 40 hektar, läggs ut med kvarlämnade smala skogspartier eller impedi-&lt;br&gt;ment emellan. Man uppnår då inte den mosaik av skog i olika utvecklings-&lt;br&gt;stadier som eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hyggesplöjningen förefaller vara på väg att i det närmaste upphöra i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fjällnära skog. Skogsbruket har på denna punkt i hög grad efterlevt stats-&lt;br&gt;makternas intentioner. År 1988 beviljades inget tillstånd till slutavverk-&lt;br&gt;ning med efterföljande hyggesplöjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till avverkning av väglinje for skogsbilväg medgavs för totalt&lt;br&gt;391 kilometer under perioden 1985 — 1988. Den årliga vägsträckan har&lt;br&gt;legat på ungefar samma nivå under alla de fyra åren trots att tillstånden till&lt;br&gt;slutavverkning enligt ovan har minskat kraftigt. En trolig förklaring till&lt;br&gt;detta är följande. Vid en given slutavverkningsareal ökar behovet av&lt;br&gt;skogsbilvägar om hyggesstorleken minskas och hyggena sprids på ett sätt&lt;br&gt;som eftersträvas i fjällnära skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungefär en tredjedel av vägutbyggnaden stöds med statligt bidrag. Stö-&lt;br&gt;det är riktat mot privata markägare samt även mot övriga ägarkategorier i&lt;br&gt;de fall samfällda skogsbilvägar byggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler i skogsvårdslagen som gällde före 1988 medgav en omfattande&lt;br&gt;användning av contortatall i fjällnära skog. Därefter har reglerna skärpts&lt;br&gt;och plantering av contortatall är nu tillåten endast i vissa begränsade delar&lt;br&gt;av det fjällnära området i Västerbottens, Jämtlands och Kopparbergs län.&lt;br&gt;Den totala arealen med contortatall i fjällnära skog är nu ca 11 300 hektar&lt;br&gt;eller 0,8% av den totala arealen produktiv skogsmark. Under år 1988&lt;br&gt;planterades totalt 626 hektar med contortatall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det obligatoriska samrådet mellan skogsbruket och samebyarna leder i&lt;br&gt;allmänhet till överenskommelse, i vissa fall efter kompromisser från båda&lt;br&gt;håll. Vissa samebyar anser dock att samråden har fortfarande karaktär av&lt;br&gt;ensidig information från skogsbrukets sida och att kompromissvilja sak-&lt;br&gt;nas. Utöver det obligatoriska samrådet förekommer också ett omfattande&lt;br&gt;frivilligt samråd mellan storskogsbruket och samebyarna.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Det fjällnära skogsbrukets betydelse för sysselsättning och ekonomi i&lt;br&gt;fjällkommunerna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den fjällnära skogen utgör större eller mindre delar av skogen i 47 försam-&lt;br&gt;lingar i 18 kommuner från Malung i söder till Kiruna i norr. Skogsbruket i&lt;br&gt;det fjällnära området har därför varierande betydelse for kommunernas&lt;br&gt;näringsliv, service m. m. och också för kommuninvånarnas utkomstmöj-&lt;br&gt;ligheter. I de 47 församlingarna bor ca 100000 personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har genom en modellstudie beräknats arbetskraftsbehovet&lt;br&gt;vid två alternativ beträffande slutavverkningarnas omfattning. I alternativ&lt;br&gt;1 är den årliga slutavverkningsarealen 10000 hektar. Detta alternativ&lt;br&gt;innebär ett intensivt utnyttjande av de fjällnära skogarna. Det bedöms&lt;br&gt;vara realistiskt åtminstone under en 10 — 20 årsperiod om man enbart tar&lt;br&gt;hänsyn till den långsiktiga skogshushållningen och således ej beaktar krav&lt;br&gt;på låg avverkning från motstående intressen. I alternativ 2 är slutavverk-&lt;br&gt;ningsarealen 2 900 hektar dvs. ungefar samma areal for vilken tillstånd till&lt;br&gt;slutavverkning gavs år 1988. Detta alternativ kan betraktas som extensivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetskraftsbehovet uttrycks i antal hela årsverken och innefattar s. k.&lt;br&gt;lokala spridningseffekter, dvs. sysselsättning i industri, handel, tjänstesek-&lt;br&gt;tor, offentlig service m.m. i de berörda kommunerna. Alternativ 1 ger&lt;br&gt;850 — 910 och alternativ 2 ger 250 — 270 årsverken. Skillnaden mellan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alternativen, ca 600 årsverken, ger en uppfattning om hur arbetskraftsbe-&lt;br&gt;hovet har minskat till följd av de minskade slutavverkningama under de&lt;br&gt;senaste 5—10 åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet årsverken ger emellertid en på många sätt ofullständig bild av&lt;br&gt;hur många människor som berörs vid en ökning eller minskning av av-&lt;br&gt;verkningarnas omfattning. Som exempel kan nämnas skogsvårdsarbetet&lt;br&gt;som utförs praktiskt taget enbart av tillfälligt anställda personer under 1 -&lt;br&gt;4 månader. Inkomsterna av skogsvårdsarbetet kan vara ett betydande&lt;br&gt;tillskott och ibland avgörande för försörjningen för många familjer i det&lt;br&gt;fjällnära området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsbruket har på många olika sätt stor betydelse för den lokala ekono-&lt;br&gt;min i det fjällnära området. Inlandskommunerna understryker skogsbru-&lt;br&gt;kets mycket stora betydelse för försörjningen och för infrastrukturens&lt;br&gt;utveckling. Skogsarbetareförbundets arbetslöshetsstatistik visar att alter-&lt;br&gt;nativa sysselsättningar här oftas saknas. Marknadskrafterna förmår inte&lt;br&gt;kompensera sysselsättningsbortfall i skogsbruket i dessa trakter. Det är&lt;br&gt;inte otroligt att även mer marginella minskningar av arbetstillfällena i&lt;br&gt;vissa fall kan få drastiska följder. Detta kan vara fallet t. ex. då en visstids-&lt;br&gt;anställning i skogsbruket med skogsvårdsarbete ger den ytterligare in-&lt;br&gt;komst som möjiggör ett fortsatt boende i bygden för en familj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har under den korta utredningstiden inte haft möjlighet&lt;br&gt;att mer ingående belysa i vilken mån sådana effekter kan uppstå. Vi anser&lt;br&gt;att statsmakterna bör initiera undersökningar som belyser bosättningens&lt;br&gt;och befolkningsutvecklingens beroende av skogsbruk i det fjällnära områ-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Begränsning av skogsbruket på skogsbiologiska grunder&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I det fjällnära området finns i betydande omfattning mark som efter&lt;br&gt;slutavverkning ej är möjlig föryngra inom rimlig tid. Denna är belägen&lt;br&gt;främst i närheten av kalfjället men även som isolerade ”öar” i skogsland-&lt;br&gt;skapet. Dessutom bör det finnas en skyddszon med skog närmast kalfjället&lt;br&gt;till skydd mot fjällgränsens nedflyttande. En del av de nämnda markerna&lt;br&gt;ligger i de skyddade områderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen föreslår att skogsvårdsstyrelserna i de fyra berörda länen&lt;br&gt;får i uppgift att utanför de skyddade områdena inventera och redovisa den&lt;br&gt;mark som efter slutavverkning inte är möjlig att föryngra och den skog&lt;br&gt;som inte bör slutavverkas för att den behövs till skydd mot fjällgränsens&lt;br&gt;nedflyttande. Här blir slutavverkning och vägbyggnad inte aktuell och&lt;br&gt;därmed undviks på stora arealer — i storleksordningen 100000 — 300000&lt;br&gt;hektar — eventuella konflikter med naturvårds- och rennäringsintressena.&lt;br&gt;Tillsammans med den skyddade produktiva skogsmarken innebär detta&lt;br&gt;att ungefär hälften av all produktiv skogsmark i det fjällnära området är&lt;br&gt;undantagen från aktivt skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Bindande föreskrifter om hänsyn till naturvård m. m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;De fjällnära skogarna är förutom virkesproduktion ofta av intresse för&lt;br&gt;naturvården, kulturmiljövården och rennäringen. Det visar att skogarna är&lt;br&gt;en naturresurs med mångsidig användning. Därför är ett s. k. mångbruk på&lt;br&gt;en stor del av den fjällnära skogsmarken ett viktigt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen anser att hänsynen till naturvårdens, kulturmiljövårdens&lt;br&gt;och rennäringens intressen behöver förbättras och genomföras mer syste-&lt;br&gt;matiskt. Därför föreslås att skogsvårdsstyrelsen skall kunna ge bindande&lt;br&gt;föreskrifter om sådan hänsyn i samband med tillstånd till slutavverkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelsen bör i samband med prövning av tillstånd till slutav-&lt;br&gt;verkning kunna kräva att den sökande redovisar planerade åtgärder för&lt;br&gt;tryggande av återväxten och att en planerad åtgärd ej leder till att fjällgrän-&lt;br&gt;sen flyttas ner. Detta krav gäller dock inte privata markägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelsen bör också kunna kräva att den sökande redovisar&lt;br&gt;planerad hänsyn till naturvårdens, kulturmiljövårdens och rennäringens&lt;br&gt;intressen. Detta krav gäller samtliga sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Utländska trädslag tillåts ej&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen anser att användning av utländska trädslag i fjällnära skog&lt;br&gt;ej bör vara tillåten. Undantag bör emellertid kunna ges för försöksmässig&lt;br&gt;odling samt för contortatall i områden där detta trädslag redan förekom-&lt;br&gt;mer i större omfattning med tillfredsställande resultat. Undantaget beträf-&lt;br&gt;fande contortatall skall endast få ges om det överensstämmer med de&lt;br&gt;allmänna bestämmelserna i skogsvårdslagstiftningen om begränsad an-&lt;br&gt;vändning av detta trädslag.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Små hyggen och mosaikartat skogstillstånd&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen beträffande hyggestorleken i fjällnära skog är i huvudsak&lt;br&gt;tillfredsställande. Det finns enligt skogsstyrelsens mening inget behov av&lt;br&gt;en ytterligare generell begränsning. Däremot bör skogsvårdsstyrelsen kun-&lt;br&gt;na ge bindande föreskrifter om betydligt mindre hyggen än 40 hektar om&lt;br&gt;det är befogat med hänsyn till föryngringssvårigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om hyggesutläggning saknas i nuvarande skogsvårdslagstiftning.&lt;br&gt;Från skogsbiologisk synpunkt är det angeläget att hyggena i fjällnära skog&lt;br&gt;läggs ut så att en mosaik av skog i olika utvecklingsstadier skapas. På så&lt;br&gt;sätt tillgodoses till viss del även naturvårdens intressen. Skogsstyrelsen&lt;br&gt;föreslår därför att regler om hyggesutläggning i fjällnära skog införs.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Hyggesplöjningen upphör&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Hyggesplöjning i fjällnära skog bör enligt skogsstyrelsen förbjudas. Övriga&lt;br&gt;radikala markberedningsmetoder bör tillåtas endast om de är nödvändiga&lt;br&gt;för att få godtagbar föryngring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Fjällskogsblädning och beståndsföryngring&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Fjällskogsblädning och beståndsföryngring är föryngringsmetoder som bör&lt;br&gt;användas restriktivt. Detta motiveras av att de erfarenhetsmässigt ofta lett&lt;br&gt;till ett dåligt föryngringsresultat. Dock bör de i begränsad omfattning&lt;br&gt;kunna användas i bestånd där plantuppslag redan finns och förutsättning-&lt;br&gt;arna i övrigt är gynnsamma. Skogsvårdsstyrelsen föreslås få möjlighet att&lt;br&gt;föreskriva fjällskogsblädning eller beståndsföryngring i sådana bestånd om&lt;br&gt;samtidigt starka konflikter med motstående intressen föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Naturvärdesinventeringar och bättre underlag vid vägutbyggnad&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Naturvärden och kulturminnen är för det mesta bristfälligt kartlagda inom&lt;br&gt;stora områden i fjällnära skog. Inkommer en ansökan om tillstånd till&lt;br&gt;slutavverkning i ett sådant område bör skogsvårdsstyrelsen kunna besluta&lt;br&gt;om att en naturvärdesinventering genomförs. Denna skall kunna genomfö-&lt;br&gt;ras på barmark. Syftet med inventeringen är att inga naturvärden och&lt;br&gt;kulturminnen skall förstöras på grund av att de inte är kända. Skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen skall ha ansvaret för att sådan inventering genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande regler gäller bl. a. att den skogliga nyttan skall vara&lt;br&gt;större än kostnaden för en planerad skogsbilväg för att tillstånd till avverk-&lt;br&gt;ning av väglinje skall kunna ges. Dessa regler föreslås bli oförändrade.&lt;br&gt;Däremot anser skogsstyrelsen att en skogsbruksplan bör finnas för det&lt;br&gt;område som vägen skall betjäna. Av planen framgår var och när avverk-&lt;br&gt;ningar och skogsvårdsåtgärder skall utföras samt hänsynen till de allmänna&lt;br&gt;intressena. Endast då kan den skogliga nyttan av vägföretaget korrekt&lt;br&gt;fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Bättre avvägningar vid beslut om bidrag&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Bidragen till skogsvård, skogsbilvägar m. m. i fjällnära skog är omdebatte-&lt;br&gt;rade. För närvarande gäller att statligt stöd inte får beviljas till åtgärder&lt;br&gt;som påtagligt skadar rennäringen, särskilda värden för natur- och kultur-&lt;br&gt;miljövården eller andra allmänna intressen. Beslut i bidragsfrågor innefat-&lt;br&gt;tar således avvägningar mellan olika intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skogsstyrelsen bör kommunerna och inom de s. k. riksintresseom-&lt;br&gt;rådena även länsstyrelserna få ett stort inflytande i bidragsfrågan. På så&lt;br&gt;sätt uppnås lokala avvägningar mellan olika intressen, vilket är i linje med&lt;br&gt;intentionerna i plan- och bygglagen. Kommunernas ställningstagande bör i&lt;br&gt;hög grad kunna grundas på de kommunala översiktsplanerna.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Utveckling av markanvändningsplaneringen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I fjällkommunerna genomförs för närvarande en samordnad markanvänd-&lt;br&gt;ningsplanering. Verksamheten har hittills inriktats på att inventera skog&lt;br&gt;och mark och att ange betydelsen för olika intressen (skogsbruk, rennäring,&lt;br&gt;naturvård, kulturmiljövård m. m.) Detta arbete skall vara slutfört 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen föreslår nu att markanvändningsplaneringen kopplas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den kommunala planeringen. På så sätt fullföljs den arbetsfördelning&lt;br&gt;mellan stat och kommun som i väsentliga delar legat till grund för upp-&lt;br&gt;byggnad av det nya planeringssystemet för mark och vatten (PBL/NRL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga organ tar ansvar för sina respektive sektorsredovisningar, läns-&lt;br&gt;styrelsen samordnar sådant planeringsunderlag som finns hos statliga&lt;br&gt;myndigheter och förmedlar det till kommunerna och kommunerna upp-&lt;br&gt;rättar planerna. De kommunala översiktsplanerna har en vägledande&lt;br&gt;funktion för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— olika exploateringsföretag i förhållande till de allmänna intressena som&lt;br&gt;redovisas i planen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— olika näringars och intressens långsiktiga utveckling med hänsyn till&lt;br&gt;konkurrens och samutnyttjande av mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I översiktsplanen kan kommunen ange sin uppfattning om användning&lt;br&gt;av skogligt statligt stöd. Vad beträffar områden som är särskilt utsatta för&lt;br&gt;konkurrens från olika intressen kan kommunen ta ställning till om fördju-&lt;br&gt;pade verksamhetsplaner för skogsbruket avseende viss tidsperiod skall&lt;br&gt;upprättas. I dessa planer anges för en 1 O-årsperiod de skogliga åtgärder&lt;br&gt;som parterna efter ett frivilligt samråd kommit överens om eller som&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen med utgångspunkt i de begränsningar som föreskrivs i&lt;br&gt;skogsvårdslagen och andra lagar bedömt lämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;övriga förslag m. m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Många av nu gällande bestämmelser angående fjällnära skog finns som&lt;br&gt;föreskrift och allmänna råd till skogsvårdslagen. En del av dessa bör enligt&lt;br&gt;skogsstyrelsen befastas och upphöjas till lag eller förordning. Detta gäller&lt;br&gt;bestämmelser avseende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— obligatoriskt samråd med berörd sameby&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ansökan om avverkning för byggande av skogsbilväg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— hyggesstorlek&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— radikala markberedningsmetoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samerättsutredningen som snart skall lägga fram sitt slutbetänkande&lt;br&gt;behandlar bl. a. frågor som rör konkurrens i markanvändningen mellan&lt;br&gt;rennäringen och skogsbruket. Mot denna bakgrund avstår skogsstyrelsen&lt;br&gt;att nu föra fram nya förslag i samma fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. avverkningsskyldigheten i skogsvårdslagen tillämpas inte i&lt;br&gt;fjällnära skog. Detta regleras i de allmänna råden till lagen. Skogsstyrelsen&lt;br&gt;ifrågasätter om inte detta borde komma till uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skogsvårdslagen kan skogsvårdsstyrelsen besluta om avverkning&lt;br&gt;av överårig skog. Denna bestämmelse tillämpas inte heller i fjällnära skog&lt;br&gt;och i övriga delar av landet endast i undantagsfall. I allmänhet har överårig&lt;br&gt;skog sådana naturvärden att man inte bör tvinga en markägare till avverk-&lt;br&gt;ning. Enligt skogsstyrelsen kan det ifrågasättas om inte bestämmelsen&lt;br&gt;borde tas bort ur lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skogsstyrelsens bestämda uppfattning är slutavverkning på skogli-&lt;br&gt;ga impediment — var de än ligger i landet — inte tillåten. Det kan dock&lt;br&gt;upplevas som en brist att detta inte finns uttryckt i lag. Ett tillägg i&lt;br&gt;skogsvårdslagen om detta kan därför vara befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utkast till ändringar i och tillägg till skogsvårdslagen och skogsvårdsför-&lt;br&gt;ordningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har funnit det lämpligt att göra nedan angivna redovisning.&lt;br&gt;Den är inte avsedd att i första hand vara ett förslag till lag och förordning&lt;br&gt;utan en exemplifiering av hur delar av vad skogsstyrelsen föreslagit kan&lt;br&gt;uttryckas i författningsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagen 19§ (omarbetad)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inte ske utan&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsens tillstånd. En avverkning får inte medföra att de i 18 §&lt;br&gt;angivna skyddsintressena åsidosätts. Vid prövningen av en ansökan skall&lt;br&gt;även övriga bestämmelser i denna lag och med stöd av lagen meddelade&lt;br&gt;föreskrifter beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att tillstånd till avverkning ges får skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;besluta om åtgärder för att begränsa olägenheter och trygga återväxten&lt;br&gt;samt för att tillgodose hänsynen till naturvårdens, kulturmiljövårdens och&lt;br&gt;rennäringens intressen. Åtgärder med hänsyn till sistnämnda intressen får&lt;br&gt;dock sammantagna ej vara så ingripande att pågående markanvändning&lt;br&gt;avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till röjning eller gallring som främjar skogens utveckling krävs&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer beslutar närmare&lt;br&gt;föreskrifter om de regler som skall gälla vid skogsvårdsstyrelsens prövning&lt;br&gt;av ansökan om tillstånd till avverkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällnära skog (ny rubrik)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagen 19 a § (ny)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter&lt;br&gt;om att del av den svårföryngrade skogen skall avgränsas som fjällnära&lt;br&gt;skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjällnära skog skall särskild återhållsamhet iakttas vid bedrivandet av&lt;br&gt;skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ansökan om tillstånd till avverkning i fjällnära skog kan skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen kräva att sökanden dels visar att de i 18 § angivna skyddsintresse-&lt;br&gt;na inte äventyras, dels redovisar vilken hänsyn sökanden ämnar iaktta&lt;br&gt;beträffande naturvårdens, kulturmiljövårdens och rennäringens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare&lt;br&gt;föreskrifter om skogsbruket i fjällnära skog, bl. a. om hyggens storlek och&lt;br&gt;utläggning, utländska trädslags användning, föryngrings- och markbered-&lt;br&gt;ningsmetoder. Bemyndigandet medför inte befogenhet att av hänsyn till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;87&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat än i 18 § angivna skyddsintressen meddela föreskrifter som är så&lt;br&gt;ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårföryngrad skog och skyddsskog (ny rubrik)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsforordningen 19a§ (ny)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom renskötselns åretruntmarker skall till en ansökan om avverkning&lt;br&gt;fogas bevis om att berörd sameby beretts tillfälle till samråd beträffande&lt;br&gt;såväl avverkningen som efterföljande skogsvårdsåtgärder. Om sådant be-&lt;br&gt;vis inte bifogats en ansökan får den avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om avverkning för byggande av skogsbilväg i svårföryngrad&lt;br&gt;skog i norra Sverige skall avslås om nyttan av vägbyggnadsföretaget inte&lt;br&gt;motsvarar kostnaden eller om vägen inte kan inpassas i en vägnätsplan.&lt;br&gt;Vid bedömningen av vägens lönsamhet skall hänsyn endast tas till nyttan i&lt;br&gt;skogsbrukshänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen meddelar föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. undantag från samrådsskyldigheten i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. båtnadsberäkning i samband med byggande av skogsbilväg och om&lt;br&gt;hur sådan väg skall inpassas i en vägnätsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällnära skog (ny rubrik)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsforordningen 19 b § (ny)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjällnära skog får hyggesstorleken endast om särskilda skäl föreligger&lt;br&gt;överstiga 40 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjällnära skog får radikala markberedningsmetoder användas endast&lt;br&gt;om andra alternativ inte kan ge en godtagbar återväxt. Hyggesplöjning är&lt;br&gt;dock inte tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjällnära skog får utländska trädslag inte användas. Skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;sen får dock, om särskilda skäl föreligger, medge tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjällnära skog får skogsvårdsstyrelsen, om tillfredsställande föryngring&lt;br&gt;kan erhållas och motstående intressen samtidigt tillgodoses på ett påtagligt&lt;br&gt;bättre sätt än eljest, föreskriva fjällskogsblädning i granskog och bestånds-&lt;br&gt;föryngring eller självföryngring i tallskog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelsen kan — om så är påkallat — skjuta upp prövningen&lt;br&gt;av en ansökan om avverkning i fjällnära skog i högst ett år för att säkerstäl-&lt;br&gt;la möjligheten att inventera natur- och kulturmiljövärden och bedöma&lt;br&gt;föryngringsbetingelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en ansökan om avverkning för byggande av skogsbilväg i fjällnära&lt;br&gt;skog kan krävas att en högst 10 år gammal skogsbruksplan finns för varje i&lt;br&gt;vägens båtnadsområde ingående brukningsenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen meddelar föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. slutavverkning i nära anslutning till tidigare avverkningsyta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. användningen av utländska trädslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kravet på skogsbruksplan vid byggandet av skogsbilväg, därvid un-&lt;br&gt;dantag får medges i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsförordningen 19c§ (ny)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelsen skall inventera och redovisa sådana områden i fjällnä-&lt;br&gt;ra skog där slutavverkning inte kan företas på grund av återväxtsvårigheter&lt;br&gt;eller risken för fjällgränsens nedflyttande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanställning av remissyttrandena över&lt;br&gt;skogsstyrelsens rapport Skogsbruket i fjällnära&lt;br&gt;skogar&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av riksantikvarieämbe-&lt;br&gt;tet (RAÄ) och statens historiska museer, lantbruksstyrelsen, plan- och&lt;br&gt;bostadsverket, domänverket, statens naturvårdsverk (SNV), länsstyrelser-&lt;br&gt;na i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, egen-&lt;br&gt;domsnämnden i Luleå stift, Malungs, Bergs, Härjedalens, Krokoms, Åre,&lt;br&gt;Storumans, Vilhelmina, Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Pajala kom-&lt;br&gt;muner, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Skogsindustrierna, Skogsägar-&lt;br&gt;nas riksförbund, Sågverkens råvaruförening, Västerbottens allmänningars&lt;br&gt;förbund, Fjällnära urskogars räddningsaktion (FURA), Svenska natur-&lt;br&gt;skyddsföreningen (SNF), Svenska samemas riksförbund (SSR), Svenska&lt;br&gt;skogsarbetareförbundet, Svenska pappersindustriarbetareförbundet och&lt;br&gt;Svenska träindustriarbetareförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund har avgett ett&lt;br&gt;gemensamt yttrande, även Svenska skogsarbetareförbundet, Svenska pap-&lt;br&gt;persindustriarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbundet&lt;br&gt;har avgett ett gemensamt yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden från lantbruksnämnderna i&lt;br&gt;Jämtlands och Västerbottens län samt länsstyrelsen i Norrbottens län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har yttranden inkommit från kammarkollegiet och Steget&lt;br&gt;Före.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den följande sammanställningen redovisas allmänna och sammanfat-&lt;br&gt;tande synpunkter i ett inledande avsnitt. I detta avsnitt redovisas också&lt;br&gt;kommentarer som remissinstanserna gjort när det gäller faktaredovisning-&lt;br&gt;en under avsnitten 1 —8 i rapporten. I sammanställningen tas därefter upp&lt;br&gt;remissinstansernas inställning till de olika förslagen som läggs fram i&lt;br&gt;rapporten. Smärre redaktionella redigeringar har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Allmänna och sammanfattande synpunkter&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;Lantbruksstyrelsen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Många av de av skogsstyrelsen föreslagna ändringarna i skogsvårdslagen&lt;br&gt;utgör steg i rätt riktning mot ett bättre anpassat skogsbruk och medvetet&lt;br&gt;mångbruk i de fjällnära områdena i ett långsiktigt hushållningsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Domänverket&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har gjort en förtjänstfull beskrivning av historik, händelse-&lt;br&gt;utveckling och förutsättningar för skogsbruk i det fjällnära området.&lt;br&gt;Skogsnäringens betydelse för sysselsättningen inom området har också&lt;br&gt;belysts på ett utmärkt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten konstateras att händelseutvecklingen sedan år 1985 visar att&lt;br&gt;skogsbruket utvecklats i enlighet med vad statsmakterna uttalat som nöd-&lt;br&gt;vändigt och önskvärt. Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd har&lt;br&gt;således visat sig vara fullt tillräckliga för att nå uppsatta mål. Det innebär&lt;br&gt;att en utökad reglering och utökade krav på detaljplanering i avverknings-&lt;br&gt;ansökningama inte kan motiveras av sakskäl. En ytterligare reglering är&lt;br&gt;enligt verket allvarlig med hänsyn till den betydelse skogsbruket i det&lt;br&gt;fjällnära området har för sysselsättningen och möjligheterna att upprätt-&lt;br&gt;hålla en infrastruktur som underlag för ett näringsliv inom fjällkommuner-&lt;br&gt;na. Såsom skogsstyrelsen redovisat är det inte endast sysselsättningen i&lt;br&gt;skogsbruket som kommer att påverkas av minskade avverkningar utan&lt;br&gt;även transport- och serviceindustri, liksom inlandssågverken som för sin&lt;br&gt;virkesförsörjning är beroende av timmerleveranser även från det fjällnära&lt;br&gt;området. Sågverken i Norrlands inland påtalar ständigt för domänverket&lt;br&gt;att ytterligare minskning av avverkningarna där inte får ske till följd av att&lt;br&gt;ytterligare restriktioner införs. Liknande synpunkter har enligt vad vi&lt;br&gt;erfarit också delgivits industridepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkets principiella uppfattning är att den avvägning mellan olika in-&lt;br&gt;tressen som skett under senare hälften av 1980-talet genom tillskapandet&lt;br&gt;av de nya urskogs- och domänreservaten tillsammans med nya regler för&lt;br&gt;skogsbruket inom det fjällnära området är tillfyllest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en överflyttning av föreskrifter till lag eller förordning är det viktigt&lt;br&gt;att ordalydelsen inte förändras så att också en reell skärpning av reglerna&lt;br&gt;sker om inte motiv för en sådan skärpning föreligger. Det är också av&lt;br&gt;betydelse att de föreslagna ändringarna enbart kommer att avse den fjäll-&lt;br&gt;nära skogen och inte hela området för svårföryngrad skog och skyddad&lt;br&gt;skog. Mot den bakgrunden ifrågasätts behovet av att, såsom gjorts i utkast&lt;br&gt;till ändringar och tillägg, ändra lydelsen till § 19.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Kammarkollegiet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kollegiet har i några fall kommit i kontakt med sådana frågor som berörs&lt;br&gt;av rapporten. Förvaltningen av kyrklig jord skall enligt LFKJ i princip&lt;br&gt;inriktas på att egendomens avkastningsförmåga tas till vara på ekonomiskt&lt;br&gt;bästa sätt, en LFKJ föreskriver samtidigt att naturvårdens intressen skall&lt;br&gt;beaktas i skälig omfattning. I den allmänna debatten har också uttryckts&lt;br&gt;uppfattningen att särskilda krav kan ställas på förvaltningen av kyrklig&lt;br&gt;jord bl. a. i fråga om den fjällnära skogen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trossamfundet svenska kyrkan äger genom sina församlingar och pasto-&lt;br&gt;rat ca 370000 ha skogsmark. Enligt uppgift från egendomsnämnderna i&lt;br&gt;Härnösands och Luleå stift — uppgift saknas från egendomsnämnden i&lt;br&gt;Västerås stift där det finns mindre områden som kan beröras av rapporten&lt;br&gt;— ligger ca 2 500 ha inom det område som omfattas av begreppet fjällnära&lt;br&gt;skogar så som detta definieras i rapporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skogsstyrelsens förslag genomförs, beräknas det få ekonomiska kon-&lt;br&gt;sekvenser för stiftens skogsförvaltningar som helhet. De enskilda pastora-&lt;br&gt;ten som har skogsfastigheter inom området för fjällnära skogar drabbas&lt;br&gt;däremot inte ensamma eftersom systemet med en samlad skogsförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i stiftet med andelar for de enskilda pastoraten har en utjämnande effekt&lt;br&gt;mellan pastoraten. Bara en mindre del av den kyrkliga jorden inom de&lt;br&gt;berörda stiften ligger inom området för fjällnära skogar. De beräknade&lt;br&gt;konsekvenserna för det kyrkliga skogsbruket får anses rymmas inom ra-&lt;br&gt;men för den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen. De föreslagna&lt;br&gt;åtgärderna ryms därför inom ramen för LFKJ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konflikten mellan skogliga intressen och rennäringen behandlas även i&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1989:41) Samerätt och sameting som för närvarande är&lt;br&gt;under remissbehandling. Det förefaller knappast möjligt att ta ställning till&lt;br&gt;denna konflikt enbart på grundval av rapporten. Det gäller bl. a. frågan&lt;br&gt;vilken instans som bör göra den slutliga sammanvägningen mellan mot-&lt;br&gt;stridiga intressen. I denna fråga kan kollegiet inte ta ställning förrän i&lt;br&gt;samband med behandlingen av betänkandet. Kollegiet vill emellertid erin-&lt;br&gt;ra om att frågan om vägbyggnad i fjällområdena måste bedömas genom en&lt;br&gt;avvägning av de skogliga intressena mot inte bara naturvårdens utan även&lt;br&gt;rennäringens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet ansluter sig till vad egendomsnämnderna anfört i sina&lt;br&gt;yttranden och har i övrigt för egen del inget att erinra mot de förslag som&lt;br&gt;framförts av skogsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Statens naturvårdsverk&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att skogsbruk inom de fjällnära områdena framför&lt;br&gt;allt i höjdzonen närmast nedom kalfjäll och fjällbjörkskog ger upphov till&lt;br&gt;en rad olika problem. Följande huvudproblem kan urskiljas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— skador på och hot mot höga naturvärden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— svårigheter att få upp ny skog efter avverkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konflikter med andra markanvändningsintressen än naturvård t. ex.&lt;br&gt;rennäring, kulturminnesvård, turism och rörligt friluftsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i skrivelse till skogsstyrelsen den 17 april år 1989&lt;br&gt;ingående beskrivit dessa problemområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de regionala miljöanalyser som länsstyrelserna arbetat med under år&lt;br&gt;1989 har samtliga norrlandslän tagit upp problemen med det storskaliga&lt;br&gt;skogsbruket, särskilt i de tjällnära områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att ”den fortsatta utvecklingen i&lt;br&gt;det fjällnära skogsområdet är en för länet synnerligen viktig naturvårdsfrå-&lt;br&gt;ga”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller bl. a. att ”omläggningen av&lt;br&gt;driftsformerna i skogsbruket har resulterat i betydande förändringar i&lt;br&gt;landskapet. Särskilt påtaglig är förändringarna i de fjällnära områdena&lt;br&gt;---. Det är länsstyrelsens uppfattning att miljöfrågornas hantering i&lt;br&gt;skogsbruket kräver ökad uppmärksamhet och att styrmöjligheterna måste&lt;br&gt;förbättras”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även länsstyrelserna i Västerbottens och Kopparbergs län tar upp dessa&lt;br&gt;frågor. Västerbottens län har gjort en mycket omfattande problembeskriv-&lt;br&gt;ning av det moderna skogsbruket och anser att ”innehållet i 21 § och&lt;br&gt;kogsstyrelsens föreskrifter behöver breddas och fördjupas på flera punk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter. Det gäller t. ex. naturvårdshänsynen inom det fjällnära området i&lt;br&gt;enlighet med regeringens uppdrag”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län avser att i samarbete med kommunerna&lt;br&gt;precisera de ekologiskt känsliga områdena. Man föreslår vidare till-&lt;br&gt;ståndsplikt för hyggesplöjning och byggande av skogsbilvägar samt att&lt;br&gt;skogsbruket skall delta i finansieringen av skyddet av naturskogarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten från skogsstyrelsen innehåller en utförlig beskrivning av&lt;br&gt;skogsbruket inom de fjällnära områdena och utvecklingen under den se-&lt;br&gt;naste femårsperioden. Skogsstyrelsen föreslår också många olika åtgärder&lt;br&gt;för att begränsa skogsbrukets skadeverkningar och för att förbättra na-&lt;br&gt;turvårdshänsynen i skogsbruket. Naturvårdsverket anser att flertalet för-&lt;br&gt;slag är bra och att de kan bidra till att skadeverkningarna på bl. a. flora och&lt;br&gt;fauna i viss mån kan begränsas. Det gäller bl. a. förbud mot hyggesplöjning&lt;br&gt;och användning av främmande trädslag. Naturvårdsverket har i skrivelse&lt;br&gt;den 19 maj 1989 till skogsstyrelsen ingående behandlat de förslag som&lt;br&gt;skogsstyrelsen tidigare lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de huvudproblem i utnyttjandet av de fjällnära skogar-&lt;br&gt;na, som naturvårdsverket och länsstyrelserna ovan redovisat, framgår att&lt;br&gt;markanvändningen och utnyttjandet av de fjällnära områdena inte enbart&lt;br&gt;är en fråga för skogsbruket och således inte heller kan regleras i sin helhet&lt;br&gt;genom skogsvårdslagen med tillhörande förordning och föreskrifter. Na-&lt;br&gt;turvårdsverket anser att de förslag, som skogsstyrelsen har presenterat,&lt;br&gt;icke är tillräckliga för att lösa de olika problem, som är förbundna med det&lt;br&gt;moderna skogsbrukets bedrivande inom de fjällnära skogarna. Det är&lt;br&gt;därför befogat att överväga en särskild lagstiftning för markanvändningen&lt;br&gt;och utnyttjandet av de fjällnära skogsområdena, särskilt med hänsyn till&lt;br&gt;att naturresurslagen inte är tillämplig på skogsvårdslagstiftningen. Syftet&lt;br&gt;med en sådan lagstiftning är inte att förhindra allt skogsbruk utan att skapa&lt;br&gt;former och garantier för att andra intressen kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i de nämnda skrivelserna till skogsstyrelsen fört&lt;br&gt;fram flera förslag, vilka inte ingår i skogsstyrelsens förslag till åtgärder. Det&lt;br&gt;gäller bl. a. skyddet av en höjdzon 100 å 200 m nedanför kalfjälls/björk-&lt;br&gt;skogsgränsen samt att bidragen till skogsbilvägar och andra skogsvårdsåt-&lt;br&gt;gärder inom de fjällnära områdena skall användas mycket restriktivt eller&lt;br&gt;helt slopas, för att riksdagens uttalande om stor återhållsamhet med&lt;br&gt;skogsbruk i dessa områden skall kunna uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket upprepar nu dessa förslag. Verket anser inte att det är&lt;br&gt;rimligt att statsbidrag utgår till ett högrationellt skogsbruk i detta område&lt;br&gt;där ett särskilt skydd i stället är motiverat, särskilt för den övre barrskogs-&lt;br&gt;zonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitten 2.2 till 2.5 redovisas arealuppgifter över skyddade områden,&lt;br&gt;inkl, områden som planeras skyddas som naturreservat. Bl. a. redovisas&lt;br&gt;andelen produktiv skog och fjällbarrskog. Dessa uppgifter är av stort&lt;br&gt;intresse. Det framgår bl. a. att drygt en tredjedel (ca 37% eller 585000 ha)&lt;br&gt;av den fjällnära produktiva skogsmarken ingår i befintliga eller planerade&lt;br&gt;skyddade områden (nationalparker, naturreservat och domänreservat).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket saknar i detta sammanhang en analys av och diskus-&lt;br&gt;sion av begreppet produktiv skogsmark inom de fjällnära områdena. Som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exempel på förhållandena här anges att av totalt 317000 ha barrskog&lt;br&gt;(produktiv skog och fjällbarrskog) på domänverkets marker var endast ca&lt;br&gt;40000 ha indelade för skogsbruk. Med domänverkets skogsbruksmetoder&lt;br&gt;och principer för naturvårdshänsyn bedömdes alltså en mindre del vara av&lt;br&gt;intresse för skogsbruk. Det finns inom de fjällnära områdena stora arealer&lt;br&gt;av produktiv skogsmark som av biologiska, ekonomiska eller andra orsa-&lt;br&gt;ker ej är lämpade för skogsbruk och som sannolikt ej kommer att användas&lt;br&gt;för skogsbruk inom överskådlig tid. Dessa områden har inte heller tidigare&lt;br&gt;berörts av storskogsbruk. En närmare redovisning av dessa områdens&lt;br&gt;arealer är av stort intresse och bör ingå i beslutsunderlaget för de fjällnära&lt;br&gt;skogarnas användning och utnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skydd av områden, t. ex. enligt naturvårdslagen, aktualiseras i regel&lt;br&gt;ersättningsfrågorna. Det hävdas att pågående markanvändning därvid&lt;br&gt;avsevärt kommer att försvåras. Naturvårdsverket finner det ologiskt att&lt;br&gt;kalla en verksamhet, som tidigare ej har förekommit i området, för pågå-&lt;br&gt;ende markanvändning, som därvid skulle försvåras. Det strider mot en&lt;br&gt;allmän medvetenhet och mot gängse språkbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ekonomisk ersättning till privata markägare anser na-&lt;br&gt;turvårdsverket däremot att det är rimligt med ekonomisk kompensation&lt;br&gt;för intrång i en pågående skogsbruksverksamhet. För att skydda samtliga&lt;br&gt;från naturvårdssynpunkt värdefulla områden inom de fjällnära områdena&lt;br&gt;är dock tillgängligt anslag (Mark för naturvård), trots en ökning under&lt;br&gt;innevarande budgetår, inte tillräckligt. Endast de största och mest värde-&lt;br&gt;fulla områdena (klass 1-objekt) kan skyddas på detta sätt med tillgängliga&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter till kompensation för försvårat skogsbruk måste tillskapas.&lt;br&gt;Stödet bör utgå till miljöanpassning som går längre än vad som ryms inom&lt;br&gt;begreppet pågående markanvändning avsevärt försvåras. Sammantaget&lt;br&gt;med de hushållningsregler som föreslås i rapporten skulle detta innebära&lt;br&gt;att ökad lokal nytta erhålles av fjällskogsbruket samtidigt som miljövinster&lt;br&gt;åstadkommes.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Av särskilt intresse från naturvårdens och rennäringens synpunkter är att&lt;br&gt;80% av den produktiva fjällnära skogsmarken och praktiskt taget alla&lt;br&gt;skogbevuxna impediment (fjällbjörkskog, fjällbarrskog, skogbevuxen myr,&lt;br&gt;hällmark etc.) inte berörts av några skogsbruksåtgärder under de senaste&lt;br&gt;25 åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens beskrivningar av rennäringens, naturvårdens och kul-&lt;br&gt;turminnesvårdens intressen för de fjällnära skogarna är mycket kortfatta-&lt;br&gt;de men kännetecknas av en betydande förståelse för dessa sektorvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen av ägandeförhållandena visar att antalet privata bruk-&lt;br&gt;ningsenheter är särskilt stort i Västerbottens län. Mer än hälften av dessa&lt;br&gt;finns i länet. Samtidigt är medelarealen förhållandevis liten. Inlands-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skogsbruket har också stor regional politisk betydelse. Det är därför viktigt Prop. 1990/91: 3&lt;br&gt;att skogsbruket kan bedrivas med rimliga lönsamhetskrav. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har ännu ej sammanställt siffror om de skyddade arealer-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na. För Västerbottens län har dock skogsvårdsstyrelsen, domänverket och&lt;br&gt;länsstyrelsen räknat fram att naturreservaten och domänreservaten inom&lt;br&gt;fjällkommunerna totalt omfattar 816 870 ha och att ca 73000 ha härav&lt;br&gt;utgörs av produktiv skogsmark. Detta innebär således att ca 9% av den&lt;br&gt;skyddade arealen inom Sorsele, Storumans, Vilhelmina och Dorotea kom-&lt;br&gt;muner är produktiv skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att hyggesstorleken minskat starkt under perioden 1985—1988 och att&lt;br&gt;hyggesplöjning och plantering med contortatall praktiskt taget upphört är&lt;br&gt;positivt från miljösynpunkt. Av tillgänglig statistik framgår dock inte om&lt;br&gt;skyddsdikningen, som från miljösynpunkt är minst lika kontroversiell, har&lt;br&gt;ökat eller minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att upprätta naturvårdsinriktade skogsbruksplaner (NISP)&lt;br&gt;bör även fortsättningsvis utnyttjas i områden som är av betydelse för t. ex.&lt;br&gt;friluftslivet, rennäringen eller har geovetenskapliga värden. Instrumentet&lt;br&gt;är dock självfallet helt otillräckligt beträffande större områden där na-&lt;br&gt;turvärdena är knutna till själva skogsbestånden, dess ålder, sammansätt-&lt;br&gt;ning och naturliga utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Trots att gällande regler för skogsbruk i fjällnära skogar medfört en viss&lt;br&gt;minskning av slutavverkningsareal och hyggesstorlek kvarstår konflikterna&lt;br&gt;mellan skogsbruket och rennäringen — naturvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag innebär en mer mångsidig bedömning av skogs-&lt;br&gt;bruksåtgärderna inom det fjällnära området och kan därigenom förhopp-&lt;br&gt;ningsvis leda till minskade konflikter.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Egendomsnämnden i Luleå stift&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1.2—1.3 Redovisningen av fjällskogsområdets omfattning, tidigare&lt;br&gt;skogsbruksmetoder m.m. är enligt egendomsnämndens mening en väl&lt;br&gt;genomarbetad och noggrann beskrivning av verkliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Observeras bör uppgiften om att ca 80% av arealen produktiv skogs-&lt;br&gt;mark i de fjällnära skogarna inte berörts av några skogsbruksåtgärder&lt;br&gt;under de senaste 25 åren. Det är därför naturligt att ett uppsamlat åtgärds-&lt;br&gt;behov nu föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.4 Rennäringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänglavsförekomsten har stor betydelse som renbete vid ogynnsamma&lt;br&gt;snöförhållanden. Dock torde renskötselns beroende av hänglaven numera&lt;br&gt;ha reducerats något genom effektivare metoder för stödutfodring. Även&lt;br&gt;om förekommande hänglavsskogar lämnas orörda torde behovet av en&lt;br&gt;organisation för stödutfodring kvarstå för perioder av extremt ogynnsam&lt;br&gt;väderlek. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse för betestillgången är att verkligt antal renar inte tillåts&lt;br&gt;överstiga det antal som renbetesmarkerna långsiktigt kan försörja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.5 Bevarandeintressena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsbrukets betydelse för turism, rörligt friluftsliv, jakt och fiske får ej&lt;br&gt;glömmas. Flertalet naturintresserade människor har varken tid eller eko-&lt;br&gt;nomiska och fysiska resurser att utnyttja de orörda ödemarkerna utan är&lt;br&gt;beroende av vägar, kommunikationer, övernattningsställen m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Egendomsnämnden vill betona utredningens konstaterande att det&lt;br&gt;råder stor variation längs fjällkedjan beträffande klimat, topografi m. m.&lt;br&gt;En geografisk avgränsning av fjällskogsområdet genom en sammanhäng-&lt;br&gt;ande gräns är därför mycket olämplig eftersom bevarandeintresset knyts&lt;br&gt;till värdefulla objekt oavsett deras belägenhet i förhållande till någon&lt;br&gt;konstruerad gränslinje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens antagande om ett oförändrat klimat under överblickbar&lt;br&gt;tid förefaller rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 —4.4 Utredningen bekräftar de praktiska erfarenheterna om att kul-&lt;br&gt;turerna ger högre stamantal än självföryngringarna. Mot bakgrund av att&lt;br&gt;klimatet under de senaste årtiondena varit ogynnsamt och kanske under&lt;br&gt;kommande årtionden normaliseras eller förhoppningsvis inte blir avsevärt&lt;br&gt;sämre bör det bli minst lika goda förutsättningar för skogsodling inom&lt;br&gt;överskådlig framtid. Därtill kommer att den efter årets kottplockning&lt;br&gt;sensationellt förbättrade frösituationen för fjällskogsområdet säkerställer&lt;br&gt;tillgången på lämpligt plantmaterial för lång tid framåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1—5.2 Ändringen av skogsvårdslagen 1985 har uppenbarligen givit&lt;br&gt;avsedd effekt. Utredningen konstaterar lägre total hyggesareal, mindre&lt;br&gt;enskilda hyggen, bättre föryngringsresultat och minskad areal hyggesplöj-&lt;br&gt;ning för perioden efter 1985. Någon ytterligare skärpning av skogsvårds-&lt;br&gt;lagen skulle mot den bakgrunden inte vara särskilt nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Malungs kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen förordar alternativ 2 (beträffande avverkningsnivån) och till-&lt;br&gt;styrker i huvudsak utredningen med följande uttalanden och komplette-&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det är angeläget att det bedrivs ett hänsynsfullt skogsbruk i fjällnära&lt;br&gt;omrden liksom i svårföryngrade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Förslaget om att inga avverkningar startas utan att natur- och kulturvär-&lt;br&gt;dena är väl kända är synnerligen angeläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— En viktig fråga som skogsstyrelsen inte aktualiserat är att hyggesrens-&lt;br&gt;ning och/eller gallring absolut inte får ske förrän avverkningstillstånd&lt;br&gt;meddelats. Det moderna skogsbrukets avverkningsmetoder får således&lt;br&gt;inte styra tidpunkten för hyggesrensning eller gallring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Beträffande gränsen för fjällnära skog inom Malungs kommun bör&lt;br&gt;denna närmare läggas fast först sedan resultatet av skogsvårdsstyrelsens&lt;br&gt;och länsstyrelsens nu pågående markanvändningsplanering för Tran-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strandsfjällen färdigställts. Gränsen bör därefter redovisas i kommu- Prop. 1990/91:3&lt;br&gt;nens översiktsplan. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Bergs kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har ingen erinran mot vad som sägs i skogsstyrelsens utred-&lt;br&gt;ning av fjällnära skogar.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Härjedalens kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen motsätter sig en naturvårdsgräns såsom den är föreslagen av&lt;br&gt;Svenska naturskyddsföreningen. Kommunen anser att de regler som finns&lt;br&gt;i 8, 19 och 21 §§ skogsvårdslagen är tillräckliga för att ge fjällskogarna det&lt;br&gt;skydd som krävs. Kommunens uppfattning är dessutom att skogsstyrel-&lt;br&gt;sens gräns för ”fjällnära skog” bör få en bättre biologisk anpassning och att&lt;br&gt;innanför denna gräns bör tillåtna hyggesarealer begränsas ytterligare från&lt;br&gt;nuvarande 40 ha till ca 10 ha.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Krokoms kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har inte någon erinran mot skogsstyrelsens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Åre kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen konstaterar inledningsvis att utredaren noterat att skogsbru-&lt;br&gt;ket i fjällnära områden sedan 1985 utvecklats i enlighet med vad statsmak-&lt;br&gt;terna ansett som önskvärt. Slutavverkningsarealen har sjunkit, hyggesstor-&lt;br&gt;leken har minskat, hyggesplöjningen har så gott som upphört och använd-&lt;br&gt;ningen av contortatallen minskat radikalt. Hänsynen till rennäringen och&lt;br&gt;naturvårdens intressen har ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagen är med av kommunen föreslagna ändringar och tillägg&lt;br&gt;tillräcklig för att skydda de fjällnära skogarna under förutsättning att den&lt;br&gt;tillämpas enligt sin anda. För att den skall kunna tillämpas på rätt sätt&lt;br&gt;krävs: stora utbildningsinsatser på alla nivåer då miljö- och ekologifrågor-&lt;br&gt;na kommer att dominera i framtiden. Skogsvårdsstyrelsen bör lokalt sam-&lt;br&gt;råda med lokalbefolkning och naturvårdsenheten.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Älvdalens kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen ställer krav på ett sammanhållet område med fjällnära barr-&lt;br&gt;skog längs hela fjällkedjan.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Storumans kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen anser rent generellt, att nuvarande lagstiftning om fjällnära&lt;br&gt;skogar mer än väl täcker de intentioner som statsmakterna hade, då lagen&lt;br&gt;tillkom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Vilhelmina kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har tillsammans med övriga fjällkommuner i Västerbotten&lt;br&gt;noga följt utvecklingen inom det fjällnära skogsbruket. 1 flera olika sam-&lt;br&gt;manhang har vi påtalat behovet av en politik på området, som långsiktigt&lt;br&gt;skall garantera både ett livgivande och servicestärkande skogsbruk i den&lt;br&gt;fjällnära skogen och ett balanserat bevarande av natur- och kulturintres-&lt;br&gt;sen. Hittills har utvecklingen gått enbart den ena vägen, nämligen den som&lt;br&gt;leder till utarmning av möjligheterna till skogsbruk i fjällnära områden.&lt;br&gt;Detta förhållande, kopplat till andra problem som vi brottas med, gör att&lt;br&gt;vi känner stor oro inför framtiden och vad som skall hända med den&lt;br&gt;näring som fortfarande utgör en viktig förutsättning för att kommunen&lt;br&gt;skall kunna upprätthålla både sysselsättning och nödvändig service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan konstateras att det, sedan riksdagsbeslutet i januari 1985 beträf-&lt;br&gt;fande återhållsamhet i det fjällnära skogsbruket, skett en påtaglig föränd-&lt;br&gt;ring i verksamheten. Avverkade arealer har minskat och hyggesstorlekarna&lt;br&gt;har krympt till gott och väl acceptabla nivåer. Hänsynstagande till natur-&lt;br&gt;vård och kulturmiljövård har också ökat, liksom samrådet med samerna i&lt;br&gt;förhållande till deras berättigade anspråk på mark och utrymme för sin&lt;br&gt;näring. Det kan ifrågasättas om tidpunkten för införande av ytterligare&lt;br&gt;restriktioner i det fjällnära skogsbruket är väl vald med tanke på den korta&lt;br&gt;tid som förflutit sedan de nya reglerna införts och någon heltäckande&lt;br&gt;utvärdering inte kunnat göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen förordar ett mångbruk i den fjällnära skogen---. Att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon näring eller verksamhet skulle ges ett alltför dominant utrymme i&lt;br&gt;det fjällnära området, kan vi inte acceptera. Det skulle på längre sikt&lt;br&gt;utarma stora områden sysselsättnings- och servicemässigt. Det gagnar&lt;br&gt;varken Vilhelmina kommun eller nationen i övrigt. Vad vi nu behöver är&lt;br&gt;en gnutta lugn och ro för att vi skall kunna ta itu med överlevnadsfrågorna.&lt;br&gt;För detta behövs en förståndig och solidarisk politik inom många områ-&lt;br&gt;den, inte minst när det gäller den fjällnära skogen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Gällivare kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen önskar poängtera nödvändigheten av en politik inom skogs-&lt;br&gt;brukets område som långsiktigt garanterar ett livskraftigt skogsbruk bl. a. i&lt;br&gt;de fjällnära områdena och ett balanserat bevarande av natur- och kul-&lt;br&gt;turvärdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogen har varit och är fortfarande en viktig näring inom kommunen&lt;br&gt;och därmed en av förutsättningarna för att upprätthålla en fortsatt syssel-&lt;br&gt;sättning och därmed sammanhängande service i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen konstaterar med tillfredsställelse att alltsedan riksdagens&lt;br&gt;beslut 1985 har en förändring av skogsbruket i de fjällnära områdena skett.&lt;br&gt;Denna förändring har bl. a. medfört att de avverkade arealerna har mins-&lt;br&gt;kat, hyggesstorlekarna har krympt och hänsynstagandet till natur- och&lt;br&gt;kulturvård har ökat. Samråd med samerna beträffande deras berättigade&lt;br&gt;anspråk på mark för sin näring har också ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således en relativt kort tidsrymd som förflutit sedan 1985 och den&lt;br&gt;framtida utvecklingen kommer med största sannolikhet att resultera i att&lt;br&gt;berörda parter på ett ännu mer nyanserat och balanserat sätt kommer att&lt;br&gt;se på skogsbruket i de fjällnära områdena.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Jokkmokks kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag är, om det leder till beslut, en garanti för övriga&lt;br&gt;intressen att skogsbruket måste ta större hänsyn än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att aktuell skogsbruksplan skall upprättas inom område där&lt;br&gt;skogsbilvägbyggnad aktualiseras, kommer sannolikt att i praktiken göra&lt;br&gt;det omöjligt aktualisera avverkning inom många områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Jokkmokks kommun har mycket stora områden av produktiv&lt;br&gt;skogsmark undantagits från skogsbruk. Detta har fått till följd att hundra-&lt;br&gt;talet arbetstillfällen försvunnit. Ytterligare beslut om begränsningar inom&lt;br&gt;skogsbruket bör kombineras med beslut att kompensera bortfallet av ar-&lt;br&gt;betstillfällen i de aktuella avflyttningskommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget stöds dock i princip av Jokkmokks kommunstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Pajala kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen berörs endast marginellt av fjällnära skog och kommunstyrel-&lt;br&gt;sen är därför inte så insatt i eller engagerad i frågan. Det förefaller oss dock&lt;br&gt;som om utredningsförslaget, om det genomförs, skulle komma att lösa&lt;br&gt;många av de konflikter som nu råder mellan skogsbruket å ena sidan och&lt;br&gt;framför allt naturvården och renskötseln å den andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den osäkerhet som ändå finns om möjligheterna till föryngring efter&lt;br&gt;avverkning i fjällnära lägen manar till försiktighet. Att gå in med slutav-&lt;br&gt;verkningar i dessa kärva lägen innebär en betydande risktagning. Naturens&lt;br&gt;villkor bör få styra skogsbruksformen i större utsträckning än som hittills&lt;br&gt;varit fallet. Andra former av aktivt skogsbruk än det allenarådande kalhyg-&lt;br&gt;gesbruket med markberedning bör kunna prövas. Ett sådant försiktigare&lt;br&gt;skogsbruk med inga eller mycket små kalhyggesytor behöver inte vara&lt;br&gt;enbart negativt för sysselsättningen. Den beräknade minskningen av ar-&lt;br&gt;betstillfällena inom skogsbruket bör åtminstone i viss utsträckning kunna&lt;br&gt;kompenseras genom ett mindre storskaligt, dvs. högmekaniserat, skogs-&lt;br&gt;bruk, genom naturvårdsinsatser, ökad turism, bättre förutsättningar för&lt;br&gt;renskötsel m. m. Genom hittillsvarande avverkningstakt och avverknings-&lt;br&gt;system kan befaras ett stort glapp mellan de koncentrerade avverkningarna&lt;br&gt;och avverkningsbar återväxt och tömning av befolkning i stora delar av&lt;br&gt;Norrlands inland under den tiden. Näringslivet får inte innebära exploate-&lt;br&gt;ring. Planeringen måste gå ut på bevarande på lång sikt av underlag för&lt;br&gt;näringsliv och befolkning i dessa redan glest befolkade trakter och inte&lt;br&gt;inrättas efter den kortsiktiga syn som industrin har.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundens utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppdrag till skogsstyrelsen om skogsbruket i de fjällnära sko-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garna omspänner frågor av stor principiell vikt för privatskogsbrukets&lt;br&gt;framtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brukningsrätten till fastigheten ger markägaren befogenhet att bedriva&lt;br&gt;skogsbruk och dra nytta av skogens värden. Mark som av ekologiska skäl&lt;br&gt;inte kan återbeskogas nöjaktigt skall dock undantas från skogsbruk. Re-&lt;br&gt;surshushållningen gör det motiverat att staten genom okomplicerade ran-&lt;br&gt;soneringsregler skapar garantier för ett långsiktigt skogsbruk. LRF och&lt;br&gt;Skogsägarna reagerar däremot skarpt mot det generella ”avgränsningstän-&lt;br&gt;kandet” av produktiv skogsmark som en s. k. naturvårdsgräns är ett exem-&lt;br&gt;pel på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogspolitiken talas allt oftare om ”intresseavvägning”. Det finns&lt;br&gt;politiska ambitioner att tillfredsställa allmänna men även kommersiella&lt;br&gt;intressen genom ökade regleringar av skogsbruket via lagstiftning och&lt;br&gt;samhällsplanering. Det är vår bestämda uppfattning att de allmänna in-&lt;br&gt;tressena i de flesta fall tillfredsställs genom allemansrätten och markägar-&lt;br&gt;nas känsla för miljön och bygdens liv. Grundprincipen måste vara att&lt;br&gt;intrång i skogsbruket skall kompenseras ekonomiskt så länge det inte är&lt;br&gt;bagatellartat. Markägarens förluster måste ersättas om myndighet i enskil-&lt;br&gt;da fall vill gå längre i regleringen av skogsbruket än vad skötsellagarnas&lt;br&gt;generella hänsynsregler kräver. Ersättningsprincipen måste emellertid ock-&lt;br&gt;så vara giltig om staten i stället väljer att genom lagar och föreskrifter&lt;br&gt;förändra förutsättningen för ett effektivt skogsbruk för att gynna andra&lt;br&gt;intressen. Samma förhållanden skulle kunna uppstå om staten eller myn-&lt;br&gt;dighet via bindande planer låser skogsbrukarna så att näringens verksam-&lt;br&gt;het avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fjällnära skogarnas läge och tidigare ringa värde har gjort att det i dag&lt;br&gt;finns relativt opåverkade skogsområden med specifika naturvärden i dessa&lt;br&gt;trakter. Efter inventeringar har stora områden utpekats som bevaran-&lt;br&gt;devärda riksintressen enligt naturresurslagen. Riksförbunden vill under-&lt;br&gt;stryka det nödvändiga i att i den fortsatta samhällsplaneringen fullödigt&lt;br&gt;väga in skogsbruket som varande en av få näringsgrenar, som kan upprätt-&lt;br&gt;hålla infrastruktur och ge försörjning i denna del av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF och Skogsägarna anser att det regionalpolitiska stödet till skogsbru-&lt;br&gt;ket i inre Norrland behövs också i fortsättningen. Stödet skall vara en&lt;br&gt;långsiktig och given ekonomisk faktor för skogsbruk i dessa trakter. Det är&lt;br&gt;därför principiellt oacceptabelt att stöd till skogsbruk kan dras undan då&lt;br&gt;andra intressen — allmänna eller kommersiella — gör anspråk på anpass-&lt;br&gt;ning av brukandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på skogsstyrelsens överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar skogsstyrelsens uppfattning att det finns goda förutsättningar att&lt;br&gt;bedriva ett långsiktigt skogsbruk i de fjällnära områdena. Det enskilda&lt;br&gt;skogsbruket är efter senare tids reservatsbildningar den störste ägaren av&lt;br&gt;produktiv mark i dessa trakter. Det är utomordentligt angeläget att denna&lt;br&gt;areal kan utnyttjas i ett aktivt skogsbruk och ligga till grund för infrastruk-&lt;br&gt;turen i dessa ekonomiskt svaga områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen visar i sin faktabakgrund att stora förändringar skett i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skogsdriften under de senaste åren — och då på ett sätt som tillgodoser de&lt;br&gt;krav som ställdes i riksdagsbeslutet från 1985. Utvécklingen som sådan ger&lt;br&gt;därför inte motiv för en eventuell skärpning eller utvidgning av skogs-&lt;br&gt;vårdslagen. Skogsstyrelsen drar därför fel slutsatser när man föreslår att&lt;br&gt;skogsbrukarna skall vidkännas ytterligare restriktioner och byråkratiska&lt;br&gt;rutiner. LRF och Skogsägarna avvisar därför förslagen till utvidgad lag-&lt;br&gt;stiftning och byråkrati som innebär ökade restriktioner och kostnader för&lt;br&gt;skogsbrukarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF och Skogsägarna efterlyser en positiv grundsyn på skogsbruket.&lt;br&gt;Detta skulle stärka framtidstron hos de ca 100000 människor som bor i&lt;br&gt;det fjällnära området. Över stora arealer skulle produktionen kunna höjas&lt;br&gt;till minst den dubbla mot dagens nivå. Skogsstyrelsens överväganden&lt;br&gt;framstår därför inte som rimliga för den lokala befolkning, som har behov&lt;br&gt;av ett ökat underlag för sin näringsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsbruket i fjällnära skog är mycket kunskapskrävande. Skogsägarna&lt;br&gt;måste kunna ställa krav på god kompetens i den externa rådgivningen.&lt;br&gt;Riksförbunden delar därför skogsstyrelsens målsättning om ökad utbild-&lt;br&gt;ning för skogsägare och fältpersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de enskilt ägda fastigheterna finns betydande arealer allmän-&lt;br&gt;ningsskog, som är avsatta för bondebefolkningen i området. Många fjäll-&lt;br&gt;bönder har sina marker ovanför den produktiva skogsmarken, varför deras&lt;br&gt;enda egentliga skogstillgång består av delaktighet i allmänningarna. En&lt;br&gt;betydande del av dessa fjällbönders inkomster har kommit i form av&lt;br&gt;avkastning från allmänningsskogen. Ett regelsystem som avsevärt för-&lt;br&gt;sämrar det ekonomiska utbytet för skogsbruk på allmänningsskogarna får&lt;br&gt;därför stor inverkan på lokalbefolkningens möjligheter till utkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF och Skogsägarna delar också skogsstyrelsens syn på den pågående&lt;br&gt;s. k. markanvändningsplaneringen. Denna består huvudsakligen av omfat-&lt;br&gt;tande inventeringar som ger ett bra underlag för fjällkommunernas arbete&lt;br&gt;med de kommunala översiktsplanerna, liksom för skogsbrukets planering&lt;br&gt;och kontakter med företrädare för andra intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven talas om att skogsstyrelsen bör pröva om resultaten från&lt;br&gt;markanvändningsplaneringen kan utgöra grund för av myndighet fast-&lt;br&gt;ställda verksamhetsplaner, vilka måste följas av skogsägaren. Skogsstyrel-&lt;br&gt;sen beskriver två alternativa principer för hur sådana för markägarna&lt;br&gt;bindande planer kan konstrueras. Man drar emellertid slutsatsen — på&lt;br&gt;både saklig och principiell grund — att ingen av de två skisserade ansatser-&lt;br&gt;na nu bör genomföras. Riksförbunden finner direktiven anmärkningsvär-&lt;br&gt;da i dessa avseenden. Det synes närmast vara en ren planhushållningsmo-&lt;br&gt;dell, som regeringen haft för ögonen. Det intrång i äganderätten som&lt;br&gt;bindande planer innebär är helt oacceptabelt. Det skulle leda till behov av&lt;br&gt;en ytterligare utbyggd byråkrati, sänka effektiviteten i skogsbruket, ge&lt;br&gt;försämrad ekonomi för skogsägarna och verka förlamande på företagaran-&lt;br&gt;dan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven skall skogsstyrelsens eventuella förslag baseras på för-&lt;br&gt;utsättningen att pågående markanvändning ej avsevärt skall försvåras.&lt;br&gt;Förslagen får inte leda till ersättningsanspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Märkligt nog har skogsstyrelsen inte analyserat sådana konsekvenser i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sin rapport. Enligt riksförbundens bestämda uppfattning innebär de före-&lt;br&gt;slagna restriktionerna och styrmedlen till förmån för andra intressen att&lt;br&gt;skogsbruk i området avsevärt kommer att försvåras. För att förslagen på&lt;br&gt;ett uttömmande sätt skall kunna behandlas av regering och riksdag måste&lt;br&gt;de kompletteras så att beslutsfattarna får ett begrepp om hur olika grader&lt;br&gt;av restriktioner negativt återverkar på skogsbrukets ekonomi och därmed&lt;br&gt;ger rätt till ersättningsanspråk från skogsbrukarna.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skogsindustrierna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt huvudintryck är att skogsstyrelsens omfattande rapport på ett ut-&lt;br&gt;märkt och objektivt sätt beskriver såväl den historiska utvecklingen av de&lt;br&gt;fjällnära skogarnas utnyttjande som dagsläget och de senaste årens trender.&lt;br&gt;Man kan genomgående konstatera att skogsbruket snabbt reagerat på de&lt;br&gt;politiska och administrativa signaler som kommit under senare år. Det är&lt;br&gt;också sannolikt att flera av dessa förändringstrender kommer att fortsätta i&lt;br&gt;samma riktning utan särskilda åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har uppfattat att skogsstyrelsens huvudsakliga slutsats är att något&lt;br&gt;behov av drastiska förändringar av skogspolitik eller signalsystem inom&lt;br&gt;dessa områden inte föreligger. Nu gäller det att med tillförsikt fullfölja den&lt;br&gt;påbörjade utvecklingen. Skogsstyrelsens olika förslag syftar tiil att under-&lt;br&gt;lätta denna process. I huvudsak stöder vi därför skogsstyrelsens framförda&lt;br&gt;förslag med vissa principiella kommentarer och förbehåll---.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De redovisade uppgifterna är för många säkerligen överraskande, kan-&lt;br&gt;ske t. o. m. sensationella. Redovisningen av utvecklingen av skogsbruket i&lt;br&gt;de fjällnära områdena visar klart och tydligt att det stora steget redan är&lt;br&gt;taget. Om önskemålet är att bevara stora arealer typiska fjällskogsområden&lt;br&gt;samt säkerställa ett begränsat och varsamt skogsbruk i övriga områden är&lt;br&gt;syftet redan uppnått. Ytterligare reservat eller restriktioner måste tolkas så&lt;br&gt;att samhället önskar en successiv avveckling av skogsbruket i dessa områ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyvärr har vi anledning tro att skogsbrukets traditionella kritiker inte&lt;br&gt;uppfattar utvecklingen på detta sätt. Fortsatta krav på inskränkningar i&lt;br&gt;skogsbrukets bedrivande måste emellertid nu snarare uppfattas som ett&lt;br&gt;sätt att upprätthålla en image än omsorg om natur och människor i&lt;br&gt;Norrland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Skogsindustrins grundsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 Fjällnära skogsbruk — en svår konst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyvärr har de senaste årens debatt om skogsbruket i fjällnära skogar blivit&lt;br&gt;olyckligt förenklad och uppladdad. Skogsbruk och skogsodling uppfattas&lt;br&gt;som ett hot som skall stoppas i stället för en möjlighet som går att utveckla&lt;br&gt;i samspel med andra viktiga värden. Det dåliga debattklimatet har tyvärr&lt;br&gt;under lång tid blockerat en konstruktiv diskussion som dock nu glädjande&lt;br&gt;nog tycks vara under utveckling. Skogsstyrelsens rapport torde härvid vara&lt;br&gt;en viktig ingrediens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ju närmare skogarnas biologiska utredningsgränser vi befinner oss desto&lt;br&gt;större blir generellt de biologiska och ekonomiska svårigheterna att bedri-&lt;br&gt;va skogsbruk. Samtidigt finns emellertid inom dessa områden en mycket&lt;br&gt;stor lokal variation i dessa förutsättningar. Skogsbruk måste här bedrivas&lt;br&gt;med stor respekt för de naturgivna förutsättningarna och det krävs natur-&lt;br&gt;ligtvis stor erfarenhet och gedigna kunskaper för att lyckas. Det är vår&lt;br&gt;bestämda uppfattning att denna kompetens finns inom våra företag och att&lt;br&gt;skogsbruket också bedrivs med stort ansvar och ödmjukhet. Bakom ett&lt;br&gt;avverkningsbeslut ligger naturligtvis noggranna överväganden eftersom en&lt;br&gt;misslyckad skogsodling medför mycket stora kostnader för omplantering&lt;br&gt;och andra hjälpåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för framgång är att skogsskötseln är väl för-&lt;br&gt;ankrad i lokala kunskaper och beslut. Med de varierande förutsättningarna&lt;br&gt;går det inte att tillämpa förenklade schabloner utan det handlar om att på&lt;br&gt;ett nyanserat sätt utnyttja de biologiska och ekonomiska möjligheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 Fjällnära skog — en viktig resurs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från såväl industrins som samhällets synpunkt är ett klokt utnyttjande av&lt;br&gt;den fjällnära skogen av synnerligen stor betydelse. De samlade virkespro-&lt;br&gt;duktionsmöjligheterna inom detta stora område är under överskådlig tid&lt;br&gt;av stor betydelse för berörda bygders samhälls- och arbetsliv liksom för&lt;br&gt;industrins virkesförsörjning lokalt och regionalt. Det är nödvändigt att vid&lt;br&gt;varje diskussion om eventuella begränsningar av dessa virkesproduktions-&lt;br&gt;möjligheter samtidigt analysera de samhälls- och företagsekonomiska kon-&lt;br&gt;sekvenserna. Detta är nu särskilt viktigt i ett läge där flera parallella&lt;br&gt;utrednings- och planeringsaktiviteter på olika sätt diskuterar inskränk-&lt;br&gt;ningar i skogsbruket i den felaktiga tron och förhoppningen att de sociala&lt;br&gt;och ekonomiska konsekvenserna är försumbara eller kan övervältras på&lt;br&gt;någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi finner det viktigt att framhålla att även om regler för ersättning och&lt;br&gt;kompensation i enskilda fall kan utvecklas så blir det samlade resultatet att&lt;br&gt;hela landsdelens ekonomiska bärkraft urholkas. För stora områden är vi&lt;br&gt;nu oroande nära denna gräns. En fortsatt utveckling åt detta håll skulle i&lt;br&gt;onödan gå stick i stäv med regionalpolitiska ambitioner, glesbygdskam-&lt;br&gt;panjer m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 Vi har gott om skyddad skog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens utredning bekräftar vår uppfattning att naturvårdens sak&lt;br&gt;nu inte bäst gagnas av flera reservat och gränser. Statistiken visar att&lt;br&gt;betydande andelar av den fjällnära skogsmarken redan på olika sätt är&lt;br&gt;skyddad eller har restriktioner för aktivt skogsbruk. Här avses då inte bara&lt;br&gt;nationalparker och naturreservat utan även de mycket stora arealer som i&lt;br&gt;frivilliga policybeslut avsatts inom olika företag. Från naturvårdssynpunkt&lt;br&gt;torde det därför i dagsläget ge avsevärt större effekt i skogslandskapet om&lt;br&gt;välmotiverade naturvårdshänsyn m. m. på ett naturligt sätt tas in i sköt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;seln av de arealer där ett aktivt skogsbruk bedrivs. Samtliga berörda&lt;br&gt;företag har klart deklarerat denna policyinriktning och genom instruktion&lt;br&gt;och utbildningsaktiviteter fungerar också arbetet allt bättre i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Kommentarer till skogsstyrelsens bakgrundsbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Kap. 2 — arealförhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De redovisade sifferuppgifterna angående omfattningen av den produk-&lt;br&gt;tiva skogsmarksareal som numera är skyddad på olika sätt är närmast&lt;br&gt;sensationella. För första gången görs här en sådan sammanställning som&lt;br&gt;således visar att den utveckling som skett, särskilt under senare år, resul-&lt;br&gt;terat i synnerligen betydande reserveringar och restriktioner för skogsbru-&lt;br&gt;kets bedrivande på vanlig skogsmark. Vi finner ingen anledning ifrågasätta&lt;br&gt;siffrornas riktighet utan konstaterar att ca 600000 ha nu är undantagna&lt;br&gt;från aktivt skogsbruk motsvarande 37% av den produktiva skogsmarken,&lt;br&gt;eller 4,4% av all skogsmark i Norrland eller 2,5% av all skogsmark i hela&lt;br&gt;landet. Till detta kommer betydande arealer av skyddad myr och fjällbarr-&lt;br&gt;skog. Internationellt sett innebär dessa siffror och andelar synnerligen höga&lt;br&gt;ambitioner i naturvårdsarbetet och behovet av ytterligare reserveringar&lt;br&gt;måste numera rimligen anses vara mycket begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de redovisade siffrorna tillkommer dessutom betydande arealer som&lt;br&gt;av lokala biologiska, ekonomiska eller praktiska orsaker också i fortsätt-&lt;br&gt;ningen ej kommer att utnyttjas för aktivt skogsbruk. Sådana marker ingår&lt;br&gt;som en mosaik i skogslandskapet utan att formella reservatsgränser dragtis&lt;br&gt;upp och fastställts. Vi delar skogsstyrelsens uppfattning att dessa marker&lt;br&gt;tillsammans med de formella reserveringarna motsvarar ungefär hälften&lt;br&gt;av den produktiva skogsmarken inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi konstaterar även att eftersom huvuddelen av reserveringarna gjorts&lt;br&gt;på statlig mark så är det enskilda skogsbruket numera dominerande mark-&lt;br&gt;ägare inom de arealer som utnyttjas för skogsbruk. Det finns således en&lt;br&gt;uppenbar risk att ytterligare reserveringar kommer att direkt gå ut över&lt;br&gt;förutsättningarna för det enskilda skogsbrukets bedrivande i dessa områ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Kap. 4 — föryngringsförhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De redovisade siffrorna visar att omfattningen av contortaodlingen inom&lt;br&gt;det fjällnära området varit mycket begränsad och att den faktiska plante-&lt;br&gt;ringen i dag endast är marginell. Det är vår uppfattning att contortaodling-&lt;br&gt;en inom dessa områden också i fortsättningen kommer att bedrivas myc-&lt;br&gt;ket restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Kap. 5 — bidrag till återväxt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom dessa skogsekonomiskt svaga områden är bidrag till långsiktiga&lt;br&gt;återväxtåtgärder av stor betydelse ur såväl regionalpolitiska som privat-&lt;br&gt;ekonomiska synpunkter. Med hänsyn till de reserveringar av produktiv&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skogsmark som gjorts är det naturligtvis logiskt att skogsbruket på den&lt;br&gt;mark som återstår får bedrivas under samma villkor som hittills. Det kan&lt;br&gt;knappast anses som konsekvent regionalpolitik att minska eller dra in&lt;br&gt;bidrag där de är av störst värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Kap. 7 — arbetsmöjligheter i den fjällnära skogen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ett konsekvent och realistiskt sätt görs här en analys av de sysselsätt-&lt;br&gt;ningsmässiga konsekvenserna av ökade restriktioner för skogsbrukets be-&lt;br&gt;drivande i fjällnära området. Det är naturligtvis avverkningsnivån som&lt;br&gt;helt styr sysselsättningseffekterna i hela kedjan av avverkning, transport,&lt;br&gt;skogsvård, industriell förädling och indirekta samhälls- och serviceeffek-&lt;br&gt;ter. Analyser, liksom andra uppgifter i skogsstyrelsens utredning, visar att&lt;br&gt;det stora steget redan ärtaget. Under perioden 1973—1987 slutavverkades&lt;br&gt;i genomsnitt 10000 ha mot 2900 ha 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna utveckling har inneburit att i stort sett 800 personer på helårsba-&lt;br&gt;sis förlorat sina arbeten. Då en dominerande del av dessa personer anställs&lt;br&gt;under säsong eller på deltid, speciellt i skogsvårdsarbetet, är det mångfalt&lt;br&gt;fler människor som blivit direkt berörda av denna utveckling. Eftersom&lt;br&gt;sysselsättning i skogsnäringen i dessa områden ofta är ett komplement till&lt;br&gt;annan sysselsättning och en betydelsefull andel av familjeekonomin kan&lt;br&gt;man utgå ifrån att den sjunkande avverkningsnivån på ett påtagligt sätt&lt;br&gt;urholkat landsdelens ekonomiska bärkraft och utkomstmöjligheter. Denna&lt;br&gt;utveckling kontrasterar mot glesbygdskampanjer och andra regional- och&lt;br&gt;lokalpolitiska aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de redovisade sysselsättningseffekterna kan tilläggas de företags- och&lt;br&gt;nationalekonomiska effektema/förlusterna genom bortfall i produktion&lt;br&gt;och resursskapande, minskad skattekraft, minskade exportintäkter osv.&lt;br&gt;Beräkningar över dessa effekter är svåra att exakt göra men storleksord-&lt;br&gt;ningen är ur samhällsekonomisk synpunkt högst betydande. En ökad eller&lt;br&gt;minskad skogsavverkning har en multiplikatoreffekt i landsdelens hela&lt;br&gt;ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Kommentarer till skogsstyrelsens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Kap. 9 — skogsvårdslagen och skogsvårdsforordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det gäller förslagen till förändringar inom skogsvårdslag och skogs-&lt;br&gt;vårdsförordning har vi den bestämda uppfattningen att huvuddelen av de&lt;br&gt;förslag till förflyttningar av olika detaljbestämmelser från föreskrifter och&lt;br&gt;allmänna råd till skogsvårdslag och skogsvårdsförordning egentligen är&lt;br&gt;helt onödiga i sak. Skogsbruket har accepterat signalerna och ändrat sitt&lt;br&gt;beteende. Detta kommer inte att förändras ytterligare genom förflyttning-&lt;br&gt;ar av detaljbestämmelser inom ett redan komplicerat regelsystem. I prin-&lt;br&gt;cip borde det i stället uppfattas som en styrka att skogsbruket kan reagera&lt;br&gt;utan direkt styrning från landets tyngsta politiska organ. I tider av avregle-&lt;br&gt;ring finner vi det således tveksamt föreslå uppstramningar av regelverken&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som kanske mera syftar till att demonstrera politisk handlingskraft än att i&lt;br&gt;praktiken förändra skogsskötsel och naturvård. Det kan knappast vara&lt;br&gt;riksdag och regerings uppgift att reglera detaljer i skogsskötseln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med nedan följande kommentarer och undantag stöder vi emellertid de&lt;br&gt;förslag och förändringar som i sak är nya.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill avslutningsvis åter understryka att lokal förankring och anpass-&lt;br&gt;ning till varierande biologiska, praktiska och ekonomiska förhållanden är&lt;br&gt;helt nödvändig då det gäller skogsbruk i fjällnära områden. Den tiden&lt;br&gt;måste vara förbi när centrala myndigheter drar upp schablonmässiga&lt;br&gt;streck i landskapet. När de lokalt förankrade planeringsaktiviteterna suc-&lt;br&gt;cessivt fullföljs kommer ett skärgårdsliknande mönster för skogsbruk i&lt;br&gt;dessa fjällnära områden att framträda. Detta sätt att beskriva gränser ger&lt;br&gt;större och meningsfullare möjligheter såväl för skogsbruk som andra in-&lt;br&gt;tressen. Vi upprepar till slut vår bestämda uppfattning att aktivt skogsbruk&lt;br&gt;mycket väl kan kombineras med alla dessa andra intressen också inom det&lt;br&gt;fjällnära området.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Sågverkens råvaruförening&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har på regeringens uppdrag snabbutrett vissa frågor röran-&lt;br&gt;de det fjällnära skogsbruket. Utredningen syftar till att utröna, hur befint-&lt;br&gt;liga regler påverkat skogsbruket, liksom ett antal föreslagna förändringar i&lt;br&gt;text och tillämpning av skogsvårdslagen. Parallellt med denna utredning&lt;br&gt;har samerättsutredningen lämnat ett betänkande, som också berör skogs-&lt;br&gt;bruket i de fjällnära områdena. Även om dessa utredningar görs utifrån&lt;br&gt;skilda utgångspunkter, utgår Råvaruföreningen från att regeringen be-&lt;br&gt;handlar skogsnäringsavsnitten i båda utredningarna i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De aktuella motsättningarna mellan rennäring och skogsnäring beror,&lt;br&gt;såvitt Råvaruföreningen finner, på utnyttjandet av moderna metoder&lt;br&gt;inom resp, näring. Inom rennäringen används i dag regelmässigt moderna&lt;br&gt;kommunikationer, helikopter, flyg, lastbilstransporter av renar, snö-&lt;br&gt;skotrar och andra terrängfordon, och inom skogsnäringen används stor-&lt;br&gt;skaliga mekaniserade metoder för såväl återbeskogning, skogsvård som&lt;br&gt;avverkning. Reglering av rennäringens metoder och renstammens storlek å&lt;br&gt;ena sidan och skogsbrukets metoder och avverkningarnas storlek å den&lt;br&gt;andra är instrumenten att samsa näringarna på samma arealer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristen på klara handlingsregler och tendensen att blockera avverkning-&lt;br&gt;ar genom ideliga överklaganden slår sönder skogsbrukets långsiktiga plane-&lt;br&gt;ring och leder till kortsiktighet och improvisation, där inte minst den&lt;br&gt;lokala träindustrins råvaruförsörjning blir lidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom kraftigt höjda virkespriser och snabb mekanisering har skogs-&lt;br&gt;brukets rotnetton sedan mitten av 1970-talet ökat markant. Stora delar av&lt;br&gt;Norrlands inland, som varit stabila 0-zoner, ger i dag rotnetton t.o. m. i&lt;br&gt;gallring. Säkerheten framåt vad gäller nuvarande rotnetton kan diskuteras,&lt;br&gt;de svenska virkespriserna har internationellt sett blivit höga och de stora&lt;br&gt;rationaliseringsvinsterna genom mekanisering har redan exploaterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Råvaruföreningen har förstått, att nybrutna skogsvägar stör rennäring-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en, främst genom att kanalisera renens vandringar. Därför bör väglöst&lt;br&gt;skogsbruk kunna nyttjas på arealer, där eljest störningen för rennäringen&lt;br&gt;är oacceptabel, kanske i form av fjällblädning, där värdefulla träd plockas&lt;br&gt;och vindfasta lämnas. Väglös avverkning sker med terrängmaskiner på&lt;br&gt;frusen mark, och väglös skogsvård utförs t. ex. med helikopterburen perso-&lt;br&gt;nal, utrustning och plantor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen gammal skog är högre i de fjällnära skogarna än i norra Sverige&lt;br&gt;i övrigt. Inom undersökningsområdet steg virkesförrådet med ca 1 milj, m&lt;sup&gt;3&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;per år mellan 1973 och 1987 trots relativt stora avverkningar. Tillväxten&lt;br&gt;var dubbelt så stor som avverkningarna. I området finns sålunda stora&lt;br&gt;avverkningsbara volymer till särskild gagn för den lokala sågverks- och&lt;br&gt;träindustrin, vilken bransch måste betecknas som basindustri i området.&lt;br&gt;Minskning av befolkningens försörjningstillfällen skulle fortsätta den ne-&lt;br&gt;gativa utveckling som pågår, mot det beslut som riksdagen fattat om&lt;br&gt;vidmakthållet sysselsättningsläge i de inre delarna av Norrland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen visar, att stor anpassning av skogsbruket skett under senare&lt;br&gt;år, då medelhyggesarealen minskat påtagligt, då hyggesplöjningen är på&lt;br&gt;väg att upphöra och ersättas med högläggning, då vägbyggnadsverksamhe-&lt;br&gt;ten endast omfattar ca 100 km per år. Råvaruföreningen anser det vara&lt;br&gt;viktigt att bevara markägarens befogenhet att bedriva skogsbruk och nyttja&lt;br&gt;markens produktionsförmåga. Områden som av ekologiska skäl inte kan&lt;br&gt;återbeskogas nöjaktigt, skall givetvis undantas från skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundprincip bör vara att reglering av det fjällnära skogsbruket&lt;br&gt;utöver skogsvårdslagen bör kompenseras ekonomiskt av staten, såvida det&lt;br&gt;inte är bagatellartat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen delar utredarnas uppfattning att fjällskogsbruk är delikat&lt;br&gt;och kräver god kunskap och kompetens i rådgivningen. Utbildning och&lt;br&gt;träning för skogsägare och fältpersonal bör därför ökas. Råvaruföreningen&lt;br&gt;delar skogsstyrelsens uppfattning att den markanvändningsplanering, som&lt;br&gt;huvudsakligen omfattar inventeringar, också ger ett bra underlag för kom-&lt;br&gt;munernas arbete med översiktsplaneringen liksom för skogsbrukets plane-&lt;br&gt;ring och kontakterna med andra näringar. Reglering av renarnas antal och&lt;br&gt;rennäringens moderna metoder bör på samma sätt inarbetas i den kommu-&lt;br&gt;nala markanvändningsplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fjällnära skogarna omfattar i dag ca 3 milj, ha, varav 1,6 milj, ha&lt;br&gt;består av produktiv skogsmark. Av denna areal är i dag 37 %, eller en skog&lt;br&gt;12 km x 500 km stor, avsatt till reservat och nationalparker. Till detta&lt;br&gt;kommer avsevärda arealer fjällbarrskog undandraget skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Västerbottens allmänningars förbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I det underlag som framtagits finns för närvarande ingen saklig grund för&lt;br&gt;en skärpning av skogsvårdslagen i förslagets nuvarande utformning. Vi&lt;br&gt;anser att möjligheterna att arbeta och bo kvar inom de fjällnära skogarna&lt;br&gt;ej ytterligare får försämras i förhållande till nuläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1979 fastställdes ny skogsvårdslag. År 1985 skärptes föreskrifterna&lt;br&gt;för skogsbruk inom fjällnära skogar och fjällbarrskogar. Under åren&lt;br&gt;1985—1987 har skogsvårdsstyrelsen tillämpat de skärpta föreskrifterna.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av samstämmiga uppgifter framgår klart att riksdagens intentioner i myc-&lt;br&gt;ket hög grad blivit uppfyllda och att ytterligare inskränkningar i verksam-&lt;br&gt;heten ej är påkallade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår dessutom ett intensivt arbete med att färdigställa&lt;br&gt;markanvändningsplaner inom berörda kommuner (klar inom Storumans&lt;br&gt;kommun). Meningen med dessa planer är ju att de skall fungera som ett&lt;br&gt;instrument for det framtida återhållsamma skogsbruket inom det fjällnära&lt;br&gt;skogsområdet, då det i framtaget underlag skall finnas redovisningar över&lt;br&gt;områden där konflikter kan uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomföres detta lagförslag kommer det att få mycket stora konse-&lt;br&gt;kvenser för en liten markägargrupp som vi enskilda markägare inom&lt;br&gt;allmänningarna utgör. Allmänningsförbundet anser att lagda förslag ytter-&lt;br&gt;ligare kommer att försvåra användningen av våra marker inom det fjällnä-&lt;br&gt;ra skogsområdet, som genom ökad byråkrati ger försämrad ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Fjällnära urskogars räddningsaktion&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att rapporten inte leder till någonting. Den&lt;br&gt;grundas på ett mycket vagt sifferunderlag. De slutsatser som dras är sällan&lt;br&gt;välgrundade ens utifrån detta vaga material. Förslagen till ändringar av&lt;br&gt;skogsvårdslag och skogsvårdsförordning är dessutom så urvattnade att de&lt;br&gt;har liten eller ingen praktisk betydelse för de fjällnära skogarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den springande punkten är det faktum att pågående markanvändning&lt;br&gt;— varmed avses skogsbruk — inte avsevärt får försvåras. Verkligt hän-&lt;br&gt;synstagande till naturvärden och rennäring kan inte ske utan inskränk-&lt;br&gt;ningar för skogsbruket. Det ligger så att säga i sakens natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsbruket skall inte förbjudas i de fjällnära skogarna, men det måste&lt;br&gt;ovillkorligen anpassas till övriga intressen. Som vi ser det är det bara ett&lt;br&gt;småskaligt skogsbruk utan vägar som kan förenas med både rennäringens&lt;br&gt;krav och de ofta höga naturvärdena i fjällnära skog. Det vore av största&lt;br&gt;vikt att utreda hur ett sådant skogsbruk kan ske i det fjällnära området,&lt;br&gt;exempelvis ovanför den av Naturskyddsföreningen föreslagna naturvårds-&lt;br&gt;gränsen. Vidare måste det utredas hur staten ekonomiskt kan göra detta&lt;br&gt;småskaliga skogsbruk möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enda lösningen är, enligt vår mening, en helhetslösning för den fjällnära&lt;br&gt;skogen, exempelvis i form av en naturvårdsgräns av Naturskyddsförening-&lt;br&gt;ens modell. Rennäring, naturvård och småskalig turism måste ha en chans&lt;br&gt;att delta i diskussionerna på samma villkor som skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är vår övergripande syn på rapporten. Det finns dock mängder av&lt;br&gt;detaljer i materialet som förtjänar att kommenteras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1:2 De områden inom fjällnära skog där inga markanvändningskonflik-&lt;br&gt;ter föreligger torde vara marginella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1:3 Bland orsakerna till att skogsbruket visade ett ökande intresse för&lt;br&gt;de fjällnära skogarna måste man nämna den exempellösa överavverkning&lt;br&gt;som storskogsbruket tidigare bedrivit i Norrlands inland. Hade inlands-&lt;br&gt;skogsbruket skötts med planering och ansvarskännande hade skogsod-&lt;br&gt;lingsgränsen troligen fått vara kvar och stora arealer skulle aldrig ha&lt;br&gt;kommit i fråga för skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta avsnitt kan man också notera att avverkningarna i slutet av&lt;br&gt;perioden 1973—1987 var betydligt högre än i början. Det måste enligt vår&lt;br&gt;mening innebära att fjällskogsbruket knappast blivit återhållsammare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här liksom på andra ställen i rapporten stödjer sig skogsstyrelsen på&lt;br&gt;uppgifter från riksskogstaxeringen. När det gäller området ovan gamla&lt;br&gt;skogsodlingsgränsen är dock taxeringens uppgifter mycket osäkra, efter-&lt;br&gt;som antalet provytor är litet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1:4 Avsnittet om rennäringen är mycket bristfälligt. Där finns exempel-&lt;br&gt;vis inga uppgifter om det ekonomiska värdet av rennäringen eller dess&lt;br&gt;bidrag till sysselsättningen i fjällområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om hänglavsinventeringen skall åberopas i sammanhanget måste man&lt;br&gt;ha i minnet att den är ett hastverk. Den borde göras om med större&lt;br&gt;utredningsresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1:5 Avsnittet om naturvården är också bristfälligt, men beskriver gans-&lt;br&gt;ka fint vilket värde de fjällnära skogarna har. Det är trist att skogsstyrelsen&lt;br&gt;inte dragit några som helst slutsatser av detta i resten av rapporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fjällnära skogarna döljer också en enorm rikedom av kulturminnen,&lt;br&gt;vilka är dåligt kända och vilka förstörs av skogsbruk med stora maskiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2:2 En särredovisning av vad som är skyddat i dagsläget saknas. Om&lt;br&gt;stora urskogsområden av högsta värde som t. ex. Blaikfjället blir skyddat&lt;br&gt;vet ingen i dagsläget. Njakafjäll och Järvsjöliden är exempel på områden&lt;br&gt;ur statens naturvårdsverks PM 1511 som är starkt hotade och där t. o. m.&lt;br&gt;skogsbruksåtgärder påbörjats. Ingen redovisning av hur stor del av den&lt;br&gt;”produktiva” skogsmarken som är möjlig att bruka finns. Stora arealer av&lt;br&gt;detta utgörs av drivningstekniska, föryngringstekniska och biologiska im-&lt;br&gt;pediment. Boniteringssystemets tillämpning i dessa områden vilar på&lt;br&gt;bräcklig grund och kan starkt ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4:1 Skogsstyrelsen påtalar helt riktigt att det under senare år förts en&lt;br&gt;intensiv debatt om en pågående klimatförändring. Här har forskarna olika&lt;br&gt;uppfattningar i den viktiga frågan om klimatet blir kyligare eller varmare.&lt;br&gt;Väderleken i norra Sverige 1984— 1987 har redan varit extrem påtalar&lt;br&gt;skogsstyrelsen. I 4:2 s. 23 påtalas också: ”Resultaten måste också bedömas&lt;br&gt;mot bakgrund av att medeltemperaturen under sommaren i genomsnitt i&lt;br&gt;området under perioden 1950—1980 varit svalare än genomsnittet för den&lt;br&gt;senaste 100-års perioden”. Hur kan då skogsstyrelsen komma fram till att&lt;br&gt;det enda rätta är för skogsbruket att utgå från ett inom överblickbar tid i&lt;br&gt;stort oförändrat klimat. Så oansvarigt anser vi inte en statlig myndighet får&lt;br&gt;agera. Bara några graders sänkning av temperaturen i fjällnära områden&lt;br&gt;kan betyda massdöd av skog över mycket stora områden. Den kalkylbarhe-&lt;br&gt;ten anser vi inte är värt att ta. Den fjällnära skogen är alltför värdefull för&lt;br&gt;att utsättas för storskaliga, kortsiktiga experiment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4:2 I skogsstyrelsens projekt ”Skogsskötsel i norrländska höglägen”&lt;br&gt;redovisas resultat från 148 utvalda föryngringar inom områden för svår-&lt;br&gt;föryngrad skog. Från dessa 148 föryngringar ligger endast 38 bestånd inom&lt;br&gt;fjällnära skog. Man kan inte dra några långtgående säkra slutsatser av ett&lt;br&gt;sådant litet undermåligt material. Områden inom svårföryngrad skog kan&lt;br&gt;sträcka sig flera mil från närmaste fjäll. Att då dra slutsatser som man gör i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 s. 26: ”Genom att tillämpa ovan diskuterade riktlinjer och anpass-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar samt lokal erfarenhet bör resultatet om framtida planteringar inom&lt;br&gt;det fjällnära området kunna bli fullt nöjaktigt.” Utnyttjas dagens kunska-&lt;br&gt;per samtidigt som en hög ambitionsnivå tillämpas i skogsvården finns&lt;br&gt;goda förutsättningar for ett uthålligt skogsbruk i delar av de fjällnära&lt;br&gt;skogarna hävdar skogsstyrelsen vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna slutledning anser vi vara rena önsketänkandet från skogsstyrel-&lt;br&gt;sens sida. Det finns inget i dag som tyder på denna slutledning. Hög&lt;br&gt;ambitionsnåvå att plantera och åtgärda misslyckade 20 — 30 åriga kal-&lt;br&gt;hyggen inom kärva klimatlägen har vi hittills inte sett mycket av. Det kan&lt;br&gt;även vara av intresse att citera Forskarrapporten ”Skogsföryngring i fjäll-&lt;br&gt;nära skogar 1984” (s. 56): &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kunskap om återväxten i fjällnära skog. —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste 25 åren har domänverket starkt reducerat sin personal.&lt;br&gt;Detta har främst åstadkommits genom omorganisation av verksamheten&lt;br&gt;och genom kraftig mekanisering av skogsarbetet. Efter vår resa i fjällnära&lt;br&gt;områden anser vi att den arbetsledande personalen ute på reviren nu&lt;br&gt;reducerats så långt, att möjligheterna att klara skogsvårdsarbetet på ett&lt;br&gt;acceptabelt sätt äventyras.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kan inte se att det rent generellt kommer att bli fler anställda inom&lt;br&gt;skogsbruket som tar sig an det viktiga skogsvårdsarbetet. Det finns t. o. m.&lt;br&gt;en undantagsparagraf i skogsvårdslagen som ger skogsägaren rättighet att&lt;br&gt;strunta i återväxtarbetet. Enligt 7 § i nämnda lag kan en skogsägare, som&lt;br&gt;tidigare misslyckats med återbeskogning på svårföryngrade marker, ej&lt;br&gt;tvingas att återupprepa planteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 I detta avsnitt drar skogsstyrelsen slutsatser om trender utifrån siffror&lt;br&gt;från fyra år. Om inte ett mer omfattande material presenteras, inbegripan-&lt;br&gt;de i varje fall hela 1980-talet, går det inte att säga något alls om utveckling-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5:4 Högläggning och harvning är knappast särskilt skonsamma markbe-&lt;br&gt;redningsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5:6 Om man med aktiva naturvårds- och kulturvårdsåtgärder menar&lt;br&gt;upprättande av s.k. NISP-planer, så anser vi att dessa bidrag påtagligt&lt;br&gt;skadar särskilda värden för natur och kulturminnesvården (t. ex. Nja-&lt;br&gt;kafjäll). Att lägga pengar på att planera en modifiering av storskaligt&lt;br&gt;skogsbruk i urskogsområden ter sig meningslöst och fyller ingen funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6:1 NISP:arna fungerar inte alls som ett instrument för anpassning av&lt;br&gt;skogsbruket till naturvårdens och rennäringens intressen. 1 fallet Bielite&lt;br&gt;togs ingen hänsyn till rennäringens och FURA:s kritik. I fallet Njakafjäll&lt;br&gt;har t. o. m. länsstyrelsens naturvårdsenhet och naturvårdsverket omsorgs-&lt;br&gt;fullt negligerats. Att dra in vägar i ett obrutet urskogsområde är att förstöra&lt;br&gt;stora naturvärden. Det är också en mycket liten del av skogen i Njakafjäll&lt;br&gt;som sparas med hänsyn till naturvård och rennäring, det mesta är tekniska&lt;br&gt;impediment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6:3 Även om samråden blivit obligatoriska finns det fortfarande ingen-&lt;br&gt;ting som säger att samebyar och skogsbruk måste komma överens. Vill&lt;br&gt;skogsbruket göra som det vill finns det inget som tvingar det att ta hänsyn&lt;br&gt;till rennäringens synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7: 1 Man säger att detta inte är någon djuplodande studie men samtidigt&lt;br&gt;drar man slutsatser, vilket är motsägelsefullt. Att titta på ett 10000 ha/år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alternativ är felaktigt eftersom det innebär en överavverkning av fjällsko-&lt;br&gt;garna (en omloppstid på ca 90 år om all produktiv skogsmark utanför de&lt;br&gt;tänkta reservaten brukas). Att man endast tittar på skogsbrukets sysselsätt-&lt;br&gt;ning visar på utredningens ensidiga synsätt. Fjällskogarnas betydelse för&lt;br&gt;sysselsättning inom turism och rennäring saknas. Även områdets värden&lt;br&gt;för rekreation, jakt och fiske. En samhällsekonomisk kostnadsnyttoanalys&lt;br&gt;av den typ som Lars Hultcrantz gjorde i Vålådalen skulle ge en bättre bild&lt;br&gt;av den totala markanvändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ingen analys gjorts om ett småskaligt skogsbruk — dess möjligheter,&lt;br&gt;kostnader och sysselsättningseffekter — är en stor brist. Hur kan man t. ex.&lt;br&gt;med en omfördelning av statsbidragen gynna självverksamheten. Hur stor&lt;br&gt;del av virket ovan skogsodlingsgränsen är egentligen sågtimmer? En full-&lt;br&gt;ständig virkesflödesanalys vore värdefull för att se var egentligen virket&lt;br&gt;hamnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7:2 På s. 45 påtalar skogsstyrelsen angående skogsvårdsarbetet att detta&lt;br&gt;ofta utförs av kvinnor och ferielediga skolungdomar som enligt skogssty-&lt;br&gt;relsen har stor betydelse ur sysselsättningssynpunkt som planteringsarbe-&lt;br&gt;tet utgör. Men skogsstyrelsen undviker att nämna att dessa planteringsar-&lt;br&gt;beten i stor utsträckning utförs på ackord. Det ligger i sakens natur att&lt;br&gt;arbeten som utförs under ackordshets inte gynnar den kvalitativa sidan&lt;br&gt;speciellt mycket. Vi tror nämligen att risken är mycket stor att tillfällig&lt;br&gt;arbetskraft, anställd som ackordsarbetare, kommer att skapa undermåliga&lt;br&gt;framtidsskogar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Markanvändningsplanerna är behäftade med precis samma problem&lt;br&gt;som samråd och NISPiar: skogsbruket kommer alltid i första hand. Det&lt;br&gt;krävs en ändrad lagstiftning för att komma till rätta med detta. Rennäring&lt;br&gt;och naturvård måste också få tillräckliga resurser för att utarbeta ordentli-&lt;br&gt;ga underlag. I Vilhelmina fick naturvårdsinventeringen kosta 50000 kr.&lt;br&gt;totalt (att jämföras med de 100—150 kr./ha som NISP:ar uppges kosta&lt;br&gt;enligt stycke 6:1).&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska naturskyddsföreningen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattande bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rapport och de förslag skogsstyrelsen redovisat kommer inte att ange&lt;br&gt;någon ”bortre gräns” för skogsbrukets ianspråktagande av nya marker i&lt;br&gt;det fjällnära området. Förslag om verkningsfulla styrmedel för att skapa en&lt;br&gt;naturvårdsgräns saknas, liksom för att uppnå det som riksdagen fastslagit,&lt;br&gt;nämligen ”mycket stor återhållsamhet med skogsbruk i fjällnära skogar”.&lt;br&gt;Förslagen är helt otillräckliga för att nämnvärt minska den oåterkalleliga&lt;br&gt;förstörelsen av unika naturvärden som pågår för närvarande i fjällskogar-&lt;br&gt;na. Naturvården ges inte en reell chans att hävda sina intressen i dessa&lt;br&gt;skogar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskrivningen av återbeskogningsproblemen anför ett alltför kortsiktigt&lt;br&gt;perspektiv och tar alltför lätt på de klara indikationer om ett försämrat&lt;br&gt;lokalklimat som finns. Utredningens slutsats — att skogsbruket bör utgå&lt;br&gt;från ett i huvudsak oförändrat klimat — är, enligt föreningens mening, helt&lt;br&gt;orimlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten beskriver en sjunkande avverkningsintensitet som ett fram-&lt;br&gt;steg från naturvårdssynpunkt. Detta är givetvis riktigt på kort sikt men det&lt;br&gt;viktiga är vad som händer på lång sikt. Om förstörelsen bara skjuts framåt&lt;br&gt;i tiden är framsteget begränsat. Sedan fjällskogsdebatten på allvar startade&lt;br&gt;i mitten av 1970-talet har 150 000 ha fjällnära skog avverkats. En betydan-&lt;br&gt;de del av denna areal var sannolikt naturskogar eller rena urskogar. Ingen&lt;br&gt;vet, eftersom skogarna var helt oinventerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatt intensivt skogsbruk i de fjällnära skogarna kommer att innebära&lt;br&gt;att många tillbakaträngda och hotade arter förlorar ytterligare livsmiljöer.&lt;br&gt;Flera av arterna, framfor allt vissa svampar, lavar och vedlevande insek-&lt;br&gt;ter, kommer att försvinna inom stora områden och kan t. o. m. få svårt att&lt;br&gt;överleva över huvud taget i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan utveckling rimmar illa med de utfästelser Sverige har givit&lt;br&gt;internationellt beträffande skydd av hotade arter och deras livsmiljöer&lt;br&gt;genom att ansluta sig till den s. k. Bemkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristen på förslag till verkningsfulla återhållsamhetsregler innebär att&lt;br&gt;skogsstyrelsen accepterar ett irreversibelt byte av ekosystem i den fjällnära&lt;br&gt;skogen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den pågående markanvändningsplaneringen fortsätter, och utgör&lt;br&gt;grund för skogsbruket i de berörda regionerna, är det ett absolut krav att&lt;br&gt;ordentliga, ekologiskt heltäckande naturvärdesinventeringar görs innan&lt;br&gt;avverkningar får ske. I vissa fall måste inventeringarna inkludera angrän-&lt;br&gt;sande områden till aktuella avverkningstrakter. Det är speciellt viktigt att&lt;br&gt;den lägre floran och faunan beaktas, eftersom dessa arter ofta är de bästa&lt;br&gt;indikatorerna på låg skoglig kontinuitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogsstyrelsens rapport saknas tyvärr en ordentlig diskussion om vad&lt;br&gt;som skall ske när man påträffar stora naturvärden vid planeringen av en&lt;br&gt;avverkning. Styrelsen ber att få utreda frågan vidare, vilket föreningen&lt;br&gt;tycker är mycket angeläget. En central fråga i sammanhanget är att utfor-&lt;br&gt;ma en mindre rigid tolkning av begreppet &amp;quot;pågående markanvändning” än&lt;br&gt;dagens som, enligt föreningens mening, enögt tillvaratar skogsbrukets&lt;br&gt;intressen. Arbetet bör ske i samarbete med naturvårdsverket och i samråd&lt;br&gt;med bl. a. Naturskyddsföreningen. I lagstiftningen saknas för närvarande&lt;br&gt;användbara styrmedel för att skydda viktiga naturvärden utan att tillgripa&lt;br&gt;naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill föreningen upprepa sitt krav på en samlad helhetslös-&lt;br&gt;ning av konflikterna kring de fjällnära skogarna i form av en naturvårds-&lt;br&gt;gräns. Vi beklagar att regeringen fortfarande inte gett de ansvariga myn-&lt;br&gt;digheterna i uppdrag att utforma förslag som motsvarar de utfästelser som&lt;br&gt;gjordes i samband med 1988 års riksdagsval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer till faktaredovisningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Kommentarerna ansluter till rapportens indelning)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.5 Skogsstyrelsen gör en mycket bra beskrivning av den fjällnära skogens&lt;br&gt;ekologiska värden samt dess värde för friluftsliv, turism och forskning.&lt;br&gt;Samtidigt konstaterar styrelsen att naturvärdena enligt länsstyrelserna är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;relativt dåligt kända inom dessa områden. Detta förhållande har förening-&lt;br&gt;en vid ett flertal tillfallen påpekat och det är alltjämt mycket angeläget att&lt;br&gt;radikalt förbättra kunskapsläget innan ytterligare arealer tas i anspråk för&lt;br&gt;skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Enligt rapporten kommer 37% av den produktiva fjällnära skogen&lt;br&gt;att i någon form vara skyddad mot skogsbruk när pågående reservatsbild-&lt;br&gt;ningar är avslutade. 24% skulle då ligga under naturvårdslagens skydd.&lt;br&gt;Detta är naturligtvis positivt från naturvårdssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten visar också att den lågproduktiva skogsmarken dominerar&lt;br&gt;inom de skyddade områdena, något som är speciellt påtagligt ju längre&lt;br&gt;söderut man kommer och den fjällnära skogsmarkens bonitet stiger på&lt;br&gt;grund av gynnsammare klimat och berggrund. Ca 50% av den skyddade&lt;br&gt;arealen produktiv mark har en bonitet under ca 2 m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk/ha och närmare&lt;br&gt;85% ligger under 3 m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;sk/ha. De normal-/högproduktiva fjällnära skogarna&lt;br&gt;är således, från naturvårdssynpunkt, en ”bristvara” inom de skyddade&lt;br&gt;områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de 63% (950000 ha) den produktiva fjällnära skogen som i dag&lt;br&gt;endast regleras av skogsvårdslagen finns betydande naturvärden. Dessa&lt;br&gt;kan inte hävdas på ett tillfredsställande sätt med hjälp av skogsvårdslagens&lt;br&gt;21 § eller övriga förordningar, bestämmelser eller motivuttalanden. Med&lt;br&gt;detta vill föreningen framhålla att det inte går att utifrån ett visst procent-&lt;br&gt;tal skyddad mark säga när ”det räcker”. Naturvärdesbedömningar måste&lt;br&gt;avgöra om skogsbruk kan bedrivas utan konflikt med naturvårdsintressen&lt;br&gt;eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitten 4.3.2 och 4.3.6 behandlas bl. a. de delar av den fjällnära&lt;br&gt;skogen som är svårast att föryngra. Skogsstyrelsen föreslår att dessa av-&lt;br&gt;gränsas, vilket, enligt skogsstyrelsens uppskattning, skulle undanta ytterli-&lt;br&gt;gare ca 200000 ha fjällnära skog från skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 skogsstyrelsens sammanfattningsrapport, liksom i ett flertal pressmed-&lt;br&gt;delanden, räknas denna areal in i de marker som betecknas som skyddade&lt;br&gt;av naturvårdsskäl. På så sätt kommer man fram till resultatet att hälften av&lt;br&gt;den produktiva fjällnära skogen skulle vara skyddad, ett resonemang som&lt;br&gt;sannolikt finns bakom det ovan refererade citatet från s. 68.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen har i remissvar till skogsstyrelsen tillstyrkt att denna mark&lt;br&gt;avgränsas, men inte i första hand av renodlade naturskyddsskäl utan på&lt;br&gt;grund av dess biologiskt utsatta läge. Dessa områden är enligt skogsvårds-&lt;br&gt;lagens regler inte avverkningsbara, och att betrakta ett undantagande av&lt;br&gt;dem som ett skydd för naturvårdsändamål är naturligtvis felaktigt. Givet-&lt;br&gt;vis är en avgränsning ändå något positivt även om den bidrar till att&lt;br&gt;förstärka den snedbalans som redan råder mellan naturskyddad lågpro-&lt;br&gt;duktiv resp, högproduktiv skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Till de sakligt svagaste avsnitten i skogsstyrelsens rapport hör be-&lt;br&gt;skrivningen av de klimatiskt betingade återbeskogningsproblemen. ”De&lt;br&gt;fjällnära skogarnas existens är ett bevis på att klimatet i sig inte hindrar&lt;br&gt;skogsförnyelse” heter det i utredningsrapporten, ett från flera synpunkter&lt;br&gt;märkligt påpekande. Det från föryngringssynpunkt intressanta är nämli-&lt;br&gt;gen i vilken mån framgångsrik föryngring kan garanteras i samband med&lt;br&gt;avverkning och under de klimatförhållanden som råder för närvarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och i framtiden. Klimatet är den faktor som begränsar den fjällnära&lt;br&gt;skogens utbredning i främst höjdled. Ett förändrat klimat har kraftigare&lt;br&gt;effekter på skogsföryngring än på växande slutna bestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen nämner att vädret i norra Sverige under perioden 1984 —&lt;br&gt;1987 varit extremt, att liknande förhållanden kan förväntas inträffa någon&lt;br&gt;gång under en 100-årsperiod och att man därför på dessa begränsade&lt;br&gt;erfarenheter inte kan sluta sig till en eventuell långsiktig, trendmässig&lt;br&gt;förändring av klimatet. Skogsstyrelsens slutsats blir att ”skogsbruket tills&lt;br&gt;vidare utgår från ett inom överblickbar tid i stort oförändrat klimat”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4.2 redovisas ett svalare sommarklimat under perioden 1950—&lt;br&gt;1980 i förhållande till den senaste 100-årsperioden som förklaring till&lt;br&gt;bitvis dåliga föryngringsresultat. Ett annat sätt att beskriva det hela är att&lt;br&gt;nittonhundratalets första halva — då föryngringsresultaten var förhållan-&lt;br&gt;devis goda — var den varmaste perioden under de senaste 1 000 åren och&lt;br&gt;att den klimatförsämringen på hittills 0,5 —1,0 °C (något mer på somma-&lt;br&gt;ren än på vintern), som sedan 1950 skett, innebär en återgång till de&lt;br&gt;förhållanden som varit dominerande under mycket lång tid dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ovanstående är det märkligt att skogsstyrelsen katego-&lt;br&gt;riskt väljer att tills vidare utgå från ett oförändrat klimat, trots att man&lt;br&gt;alltså själv konstaterar fallande temperaturer sedan 40 år tillbaka. I margi-&lt;br&gt;nalområden, som t. ex. de fjällnära skogarna, får dessutom små föränd-&lt;br&gt;ringar på tiondels grader betydligt större effekt än i de nedanförliggande&lt;br&gt;skogarna inom området för svårföryngrad skog. Skogsstyrelsen borde ha&lt;br&gt;dragit konsekvenserna av det svalare klimat man själv beskriver och påtala&lt;br&gt;dess effekter på skogsföryngring i de kärvaste klimatlägena. I avsnitt 4.4.6&lt;br&gt;påtalas underförstått att den s. k. växthuseffekten skulle kunna balansera&lt;br&gt;en ”naturlig” klimatförsämring, ett förvånansvärt resonemang, dels med&lt;br&gt;tanke på att den lokala klimatförsämringen i fjällområdena inträffat trots&lt;br&gt;att det globala klimatet blivit varmare, dels genom att det antyder att man&lt;br&gt;betraktar vissa former av ödesdigra miljöförändringar som något positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 De resultat som presenteras i detta avsnitt är valda avsnitt ur&lt;br&gt;skogsstyrelsens ”Kärvaprojekt”. För helhetens skull är det nödvändigt att&lt;br&gt;påpeka att resultaten avser hela området med svårföryngrad skog (totalt ca&lt;br&gt;4 milj, ha) som når betydligt längre österut och till lägre nivåer än de&lt;br&gt;verkligt kärva klimatlägena i den övre delen av den fjällnära skogen. Av de&lt;br&gt;utvalda föryngringarna som granskats inom projektet berör endast 25%&lt;br&gt;fjällnära skog och dessa är dessutom inte — vilket hävdas i rapporten —&lt;br&gt;genomgående slumpvis utvalda, ett förhållande som sannolikt leder till att&lt;br&gt;utredningens användbarhet har klara begränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från Norrbotten, som har närmare hälften av landets fjällnära skog,&lt;br&gt;redovisas endast åtta provytor belägna ovan den f. d. skogsodlingsgränsen.&lt;br&gt;Man kan för övrigt konstatera att de nya bedömningsprinciper för återväx-&lt;br&gt;ten, som bl. a. innebär att den tidigare negligerade björken numera räknas&lt;br&gt;in i återväxttaxeringen, ger ett gynnsammare återväxtresultat än vad barr-&lt;br&gt;kulturen ensam åstadkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medelåldern på föryngringarna är 23 år och plantavgångarna har ej&lt;br&gt;upphört ännu. I vissa lägen kan betydande avgångar förväntas bl. a. bero-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ende på klimatstress. Många av de studerade föryngringarna har just&lt;br&gt;kommit över snöytan och når därmed en kritisk punkt i utvecklingsfasen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen håller med skogsstyrelsen om att det ”finns goda förutsätt-&lt;br&gt;ningar för ett uthålligt skogsbruk i delar av de fjällnära skogarna”, men det&lt;br&gt;bör samtidigt påpekas att det också finns områden där skogsbruk i dag&lt;br&gt;bedrivs och återväxtproblemen är — eller kan föväntas bli — mycket&lt;br&gt;svåra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör man också påminna om de s. k. historiska impedi-&lt;br&gt;menten, dvs. områden som avverkats men där man nu givit upp alla&lt;br&gt;försök till återbeskogning. I enbart Gällivare kommun gäller detta ca&lt;br&gt;10000 ha. Varken i ”Kärvaprojektets” material eller i den här aktuella&lt;br&gt;rapporten nämns förekomsten av dessa ytor. Föreningen anser att återbe-&lt;br&gt;skogning av dessa arealer måste ske innan nya marker i fjällskogen utnytt-&lt;br&gt;jas för skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Skogsstyrelsens nya föreskrifter till 19 § i skogsvårdslagen har nu gällt&lt;br&gt;i drygt tre år och den samordnade markanvändningsplaneringen är avslu-&lt;br&gt;tad i ett antal kommuner. Därför fann föreningen det motiverat att i&lt;br&gt;januari 1989 genomföra en enkel utvärdering av vad riksdagsbeslutet om&lt;br&gt;”stor återhållsamhet med bedrivande av skogsbruk” har inneburit (presen-&lt;br&gt;terat i PM den 4 januari 1989). Totalt har under åren 1985—1987 givits&lt;br&gt;slutavverkningstillstånd för ca 16 500 ha fjällnära barrskog. För år 1988&lt;br&gt;skedde en minskning jämfört med året innan, de beviljade slutavverk-&lt;br&gt;ningstillstånden var 2845 ha. Avverkningstillstånden 1985—1988 kan sä-&lt;br&gt;gas motsvara ett knappt 200 m brett sammanhängande kalhygge utmed&lt;br&gt;den 100 mil långa fjällkedjan eller med ett annat mått en fotbollsplan/tim&lt;br&gt;dygnet runt, året runt under dessa år. Avverkningarna fördelar sig i stort&lt;br&gt;jämnt över de tre första åren med ca 5 000 ha/år. Under åren 1986 och&lt;br&gt;1987 har de nya föreskrifterna alltså inte inneburit någon minskning av&lt;br&gt;den årliga arealen jämfört med året innan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minskningen år 1988 förklaras till delar med den allvarliga fröbristen&lt;br&gt;och contortastoppet samt eventuellt även på grund av snödjupsproblemen&lt;br&gt;som minskade avverkningsansökningarna. En begynnande brist på av-&lt;br&gt;verkningsmogna lämpliga bestånd inom vissa revir kan också ha spelat in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att hyggesstorlekarna har minskat på grund av föreskrifterna om att det&lt;br&gt;enskilda hygget ej bör överstiga 40 ha är något av en myt. Bakgrunden till&lt;br&gt;storleksbegränsningen om 40 ha står att finna i rapporten ”Skogsföryng-&lt;br&gt;ring i fjällnära skogar” (SLU 1984): ”Både avverknings- och skogsvårds-&lt;br&gt;kostnaderna minskar i regel med ökande storlek hos behandlingsenheterna&lt;br&gt;intill en viss gräns. Detta talar i allmänhet för stora enheter. Med dagens&lt;br&gt;maskinella system står dock från ekonomisk synpunkt inte mycket mer att&lt;br&gt;vinna när man överskrider ett virkesuttag på ca 5 000 m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; sk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär inom det aktuella området en hyggesstorlek på 25 — 40 ha.&lt;br&gt;Med tanke på långa transportavstånd, snöförhållanden m.m. i fjällnära&lt;br&gt;områden är en hyggesstorlek på ca 40 ha fullt tillräcklig från ekonomisk&lt;br&gt;synpunkt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fastlagda gränsen är alltså styrd av ekonomin primärt och ej de&lt;br&gt;ekologiska kraven. Mellan åren 1985—1988 har medelstorleken för hygge-&lt;br&gt;na i W, Z och AC län varit i stort konstant (1985 18 ha, 1988 15 ha). 1 W&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;län har medelstorleken ökat från 1986 till 1988 med ca 60%. I BD län har&lt;br&gt;medelstorleken däremot sjunkit från 32 ha 1985 till 15 ha 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då de fjällnära skogarna inom stora områden — kanske mer accentuerat&lt;br&gt;än i skogssverige i övrigt — är genomkorsade av bäckar, surdrog, myrar,&lt;br&gt;impedimentytor etc. blir ofta det ”enskilda” hygget mindre än 40 ha då&lt;br&gt;hänsyn tagits till skogsvårdslagens § 2 och §21. Sammantaget kan dock en&lt;br&gt;avverkningstrakt vara betydligt större. Ett exempel är det omskrivna&lt;br&gt;åskådningsobjektet Halmape inom Jokkmokks revir som totalt omfattar&lt;br&gt;189 ha uppdelat på 39 ”olika” hyggen. Objektet, som ligger i tidigare&lt;br&gt;obrutet land, bör dock betraktas som en avverkningstrakt. En redovisning&lt;br&gt;på detta sätt ger givetvis en skenbar minskning av hyggesmedelstorleken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Naturvårdsinriktade skogsbruksplaner (NISP) har upprättats över två&lt;br&gt;områden i fjällnära skog, båda i Vilhelmina kommun. De har upprättats&lt;br&gt;vid skogsvårdsstyrelsens kontor i Vilhelmina och bygger på ett synnerligen&lt;br&gt;bristfälligt naturvårdsunderlag som tagits fram till betydande kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med NISP Bielite påbörjades först när den nyanlagda vägen&lt;br&gt;(9 km) var i stort färdig. Planen omfattar 240 ha avverkning under en&lt;br&gt;första tioårsperiod, vägens båtnadsareal är 1 570 ha. Planen redovisar ca&lt;br&gt;300 ha slutavverkningsbar skog (S3) som inte bör avverkas av hänsyn till&lt;br&gt;andra intressen. Över halva områdets areal har tidigare dimensionshug-&lt;br&gt;gits/blädats vilket tydligt syns, förutom på närvaron av stubbar, genom&lt;br&gt;frånvaron av vissa krävande arter vad gäller t. ex. behovet av grova lågor&lt;br&gt;med gott mikroklimat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beklagligtvis omfattar planen slutavverkningar i form av kalavverkning&lt;br&gt;med åtföljande dikning och markberedning på områden som mycket väl&lt;br&gt;lämpar sig för blädning. Med det extremt kyliga lokalklimat som här råder&lt;br&gt;(nordsluttning, temperatursumma ca 550) och täta kalla jordar är det&lt;br&gt;tveksamt om föryngringen kommer att lyckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blädningarna har ej, som planen skriver, genomgående skett motorma-&lt;br&gt;nuellt. Processorer och skötare har medfört markskador. Utförseln av&lt;br&gt;virket har skett på ofrusen mark, tvärtemot planen och av skyddsdik-&lt;br&gt;ningarna har blivit — tillståndsgivna — skogsdikningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvärdesinventeringen är inte fullständig — enligt inventeringen —&lt;br&gt;på grund av kunskaps- och tidsbrist. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt&lt;br&gt;i en Naturvårdslnriktad SkogsbruksPlan (NISP)!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningens bedömning av det planerade och nu pågående skogsbruket i&lt;br&gt;Bielite kan sammanfattas i följande punkter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— De dimensionshuggna/blädade partierna kan brukas genom fortsatt&lt;br&gt;blädning. Bestånden bör dock inventeras även vad gäller lägre fauna&lt;br&gt;och flora innan ett definitivt klartecken kan ges. Partier som ej uppfyl-&lt;br&gt;ler kriterierna för blädning klassas som S3-skog och lämnas till fri&lt;br&gt;utveckling. Eventuellt kan behov av kompensation till markägaren bli&lt;br&gt;aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Förutsättningarna för skogsbruk utan fast anlagd väg borde undersökts&lt;br&gt;(sjö/istransporter). Skogsstyrelsens förslag till stöd åt alternativa trans-&lt;br&gt;portformer är positivt i ett sådant här sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Skiftet Bielite 1:1 (”Lapprutan”, markägare domänverket) bör avsättas&lt;br&gt;som domän- eller naturreservat på grund av sina urskogskvalitéer.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta skifte gränsar till Gitsfjällets naturreservat och här skulle en&lt;br&gt;orörd gradient från kalfjäll ner till sjön erhållas. Då Sveriges lantbruks-&lt;br&gt;universitets institution for skogsskötsel har blädningsförsök i angrän-&lt;br&gt;sande tidigare brukade skifte torde det dessutom vara av vetenskapligt&lt;br&gt;värde med opåverkad skog i samma exposition som lämnas helt utan&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NISP Njakafjäll har utpekat ca 200 ha till slutavverkning i en första&lt;br&gt;tioårsplan. Vidare utpekas ca 900 ha som inte föreslås avverkade av&lt;br&gt;hänsyn till naturvårdens och rennäringens intressen. Dessa är dock alla,&lt;br&gt;enligt avdelningsbeskrivningen, att betrakta som mer eller mindre teknis-&lt;br&gt;ka impediment. Samtliga är klassificerade som S3-skogar och har lågt&lt;br&gt;virkesförråd. Bedömningen blir därför att naturvårdsintresset i detta fall&lt;br&gt;har fått hålla till godo med de delar av området som är skogsekonomiskt&lt;br&gt;ointressanta. Ekonomiska skogsimpediment är emellertid för naturvårds-&lt;br&gt;intresset inte alls den ”bristvara” som mera produktiva marker är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen har på eget initiativ låtit inventera de aktuella områdena&lt;br&gt;(den planerade vägens båtnadsområde). Inventeringen utfördes i juni 1989&lt;br&gt;och visade på mycket höga naturvärden i de avdelningar som planen&lt;br&gt;redovisar som avverkningsobjekt. Granskningen var inriktad på hotade&lt;br&gt;kryptogamarter enligt skogsstyrelsens förteckningar. Planen måste därför,&lt;br&gt;från naturvårdssynpunkt, betraktas som ett fullständigt misslyckande. Det&lt;br&gt;är, milt uttryckt, anmärkningsvärt att länsstyrelsen, som har att ta tillvara&lt;br&gt;det nationella naturvårdsintresset i området, bedömer att skogsbruk enligt&lt;br&gt;planen ej påtagligt skulle skada naturvärdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande frågeställningen är i detta fall, liksom vid varje&lt;br&gt;tillfälle då tidigare icke skogsbrukad mark tas i anspråk för skogsbruk, att&lt;br&gt;myndigheterna anser skogsbruk vara ”pågående markanvändning”. I och&lt;br&gt;med detta inriktas NISP-arbetet på att skogsbruk skall bedrivas i görligaste&lt;br&gt;mån och att åtgärderna endast marginellt kan jämkas i enlighet med&lt;br&gt;naturvårdens intresse. Krav på hänsyn får enligt lagen inte överstiga&lt;br&gt;tröskeln ”avsevärt försvåra pågående markanvändning”. I ett orört skogs-&lt;br&gt;ekosystem är det en ekologisk självklarhet att vägbyggnation, slutavverk-&lt;br&gt;ningar, skyddsdikningar och markberedning inte kan utföras med bibe-&lt;br&gt;hållna naturvärden. Alternativen i ett område av den här typen är ett&lt;br&gt;försiktigt, anpassat blädningsskogsbruk eller fullständigt bevarande, inget&lt;br&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Halmape-modellen är ett omskrivet exempel på s. k. ståndortsanpassat&lt;br&gt;skogsbruk. Av bil. 2 framgår att de naturgivna förutsättningarna gett en&lt;br&gt;”uppsplittrad hyggesbild”. Surdrog, frostsvackor och impedimentryggar&lt;br&gt;har medfört att ett flertal trädridåer genomtvärar hyggena. Efter det att&lt;br&gt;den aktuella artikeln i tidskriften Skogen skrevs har föreningen ”upptäckt”&lt;br&gt;att ytterligare ca 16 nya hyggen av Halmape-typ har tagits upp i obrutet&lt;br&gt;och av skogsbruk tidigare orört land någon km sydost om Halmapeområ-&lt;br&gt;det. Detta har skett utan fast anlagd väg, sannolikt erfordras här skydds-&lt;br&gt;dikning utöver markberedning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avverkningen har ej varit medtagen i domänverkets för föreningen&lt;br&gt;presenterade femårsplaner. Om denna slutna attityd — att ej öppet redovi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sa förväntat kontroversiella objekt — är mer omfattande än detta enskilda&lt;br&gt;fall känner föreningen inte till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen gör i rapporten bedömningen att ”Halmapehyggena upp-&lt;br&gt;visar en hänsynsnivå till de övriga intressena (naturvård, rennäring) som&lt;br&gt;väl överstiger vad lagen i dag kräver”. Detta är mycket anmärkningsvärt&lt;br&gt;då skogsstyrelsen är medveten om de naturvärden som har spolierats i&lt;br&gt;samband med avverkningarna. Detta har påpekats i remissvar genom en&lt;br&gt;inventering utförd av Naturskyddsföreningens grupp ”Steget Före”. 1 rap-&lt;br&gt;porten omnämns gruppen (som för övrigt helt ideellt utför uppgifter som&lt;br&gt;rimligen borde ligga på markägaren och skogsvårdsstyrelsen) men inte dess&lt;br&gt;resultat! Det material ”Steget Före” sammanställt visar att skogsbruket vid&lt;br&gt;Halmape strider mot anvisningarna i skogsstyrelsens egen handbok i äm-&lt;br&gt;net, ”Floravård i skogsbruket”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Föreningen vänder sig skarpt mot skogsstyrelsens bedömning att&lt;br&gt;”den kanske mest värdefulla naturvårdshänsynen visas i form av hyggesut-&lt;br&gt;formning, sparande av trädgrupper och linjeföringen i en vägbyggnad&lt;br&gt;m. m.”, dvs. vid den bedömning som skogsvårdsstyrelsernas personal gör&lt;br&gt;tillsammans med avverkningssökanden, som regel markägaren. Vilka eko-&lt;br&gt;logiskt motiverade naturvårdshänsyn som bör tas kan bedömas med säker-&lt;br&gt;het först efter inventering av naturvärden på barmark av kompetent perso-&lt;br&gt;nal. Det skogsstyrelsen avser är i första hand ofta rent estetiska naturvårds-&lt;br&gt;hänsyn som ingår som ett led i ett ståndortsanpassat skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare viktigt att de hänsynskrav skogsvårdsstyrelsen anser bör&lt;br&gt;tas alltid föreskrivs i besluten, dvs. även i de fall myndigheten själv&lt;br&gt;medverkat vid upprättandet av ansökan. Detta av flera skäl:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— avverkningstillståndet gäller fem år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— avverkningen kan utföras utan sökandens/markägarens medverkan,&lt;br&gt;t. ex. vid rotpostförsäljning efter utfärdat tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— missvisande bild av efterlevnaden av naturvårdshänsynen fås vid even-&lt;br&gt;tuell uppföljning om endast muntliga överenskommelser finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Skogsstyrelsen har valt att i stället för en reell ”arbetstillfällesinvente-&lt;br&gt;ring” utgå från en modellstudie grundad på material från domänverket,&lt;br&gt;skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet och Forskningsstiftelsen&lt;br&gt;Skogsarbeten. Kvaliteten hos dessa beräkningar är svår att bedöma, men&lt;br&gt;föreningen vill ändå framföra en viss tveksamhet mot de beräkningar av&lt;br&gt;skogsbruksprogrammets spridningseffekter som rapporten redovisar. Des-&lt;br&gt;sa beräkningar grundar sig på en ca 15 år gammal studie från Lycksele.&lt;br&gt;Med de förändringar som skett i inlandet genom bl. a. strukturrationalise-&lt;br&gt;ringar och förändrad infrastruktur torde förutsättningarna i dag vara kraf-&lt;br&gt;tigt förändrade jämfört med mitten av 1970-talet. Relevansen hos det&lt;br&gt;underlagsmaterial skogsstyrelsen utgår från kan därför ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid studien har två olika avverkningsnivåer valts, alternativ 1 på 10000&lt;br&gt;ha/år och alternativ 2 på 2 900 ha/år. Valet av beräkningsnivåer är, enligt&lt;br&gt;föreningens mening, mycket märkligt. Den högre nivån, alternativ 1,&lt;br&gt;överstiger nämligen mer än dubbelt den nivå som i medeltal anmälts för&lt;br&gt;avverkning sedan 1985 års föreskrifter trädde i kraft. Då regeringen nu vill&lt;br&gt;utreda behovet av ytterligare restriktioner och en mera uttalad återhåll-&lt;br&gt;samhet förefaller det föga meningsfullt att beräkna sysselsättningseffekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av avverkningsnivåer som är betydligt högre än de nuvarande och som&lt;br&gt;därför knappast kan bli aktuella i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativ 1 innebär dessutom sannolikt på sikt en överavverkning.&lt;br&gt;950000 ha är i dag ”oskyddat”, 12% av den fjällnära skogen, dvs. 180000&lt;br&gt;ha, är enligt rapporten kalmark, plant- eller ungskog. Under en kommande&lt;br&gt;100-årsperiod återstår därmed ca 770000 ha minus naturvårdshänsyn&lt;br&gt;motsvarande lågt räknat 10%, dvs. 700000 ha. Från detta skall även dras&lt;br&gt;svåruppskattade arealer tekniska/ekonomiska/biologiska impediment. Av&lt;br&gt;den totala oskyddade arealen kan därmed uppskattningsvis 500000 ha&lt;br&gt;vara möjliga att avverka, vilket med en avverkningsnivå på 10000 ha/år&lt;br&gt;inte skulle tillåta kontinuerlig avverkning i mer än 50 år. Omloppstiden&lt;br&gt;bör inom dessa områden sättas till minst 130 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ”potentiella arbetstillfällen” presenteras i denna typ av beräkning-&lt;br&gt;ar, på ett orealistiskt underlag, förs siffror in i debatten som bara kan&lt;br&gt;forsvåra sakliga diskussioner kring avvägningen sysselsättning/naturvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mera intressant hade varit att jämföra ett alternativ 1 vid ca 5 000 ha/år&lt;br&gt;och ett alternativ 3 vid samma avverkningsnivå som alternativ 2, men där&lt;br&gt;andelen motormanuella avverkningar hade varit t. ex. 85% och högmeka-&lt;br&gt;niserade 15%, dvs. tvärtemot vad beräkningarna i alternativ 2 grundar sig&lt;br&gt;på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den totala kvantiteten sågtimmer har beräkningarna baserats på en&lt;br&gt;lokal sågnings-/vidareförädlingsnivå på 40%. I rapporten ”Strategiskt pro-&lt;br&gt;gram för sågverksindustrin i Norrbottens län” (Utvecklingsfonden i Norr-&lt;br&gt;bottens län den 28 september 1988) sägs att ”för att bibehålla och utveckla&lt;br&gt;fungerande samhällen i inlandet är det nödvändigt att sågverksindustrin&lt;br&gt;där ges möjligheter till utveckling” och att ”de stora bulksågverken vid&lt;br&gt;kusten bör minska sin råvaruförbrukning”. Denna inställning redovisar&lt;br&gt;också föreningen i sin fjällskogsutredning (maj 1988). Det hade i detta&lt;br&gt;sammanhang varit värdefullt att få sysselsättningseffekterna av en utökad&lt;br&gt;lokal sågning/vidareforädling ordentligt belysta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen vill med detta poängtera behovet av ytterligare och fördju-&lt;br&gt;pade studier om arbetstillfällen inom den fjällnära skogen, dels vad de&lt;br&gt;reellt ger i dag, dels vad andra bruknings- och vidareförädlingsformer kan&lt;br&gt;betyda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 1 föreningens tidskrift Sveriges Natur (nr 3/88 och 6/88) har skildrats&lt;br&gt;ett exempel från markanvändningsplaneringen i Jämtlands län som visar&lt;br&gt;hur naturvården ”drar det kortaste strået”. De områden som planen här&lt;br&gt;utpekar som skyddsvärda är till stora delar skoglösa och saknar intresse för&lt;br&gt;skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Västerbottens län är markanvändningsplaneringen klar i Storumans&lt;br&gt;kommun. Här redovisas områden bl. a. i olika hänsynskatergorier efter&lt;br&gt;bl. a. naturvårdens och rennäringens intressen. Urskogsobjekt i de högsta&lt;br&gt;skyddsklasserna enligt naturvårdsverkets och skogsstyrelsens inventering&lt;br&gt;har redovisats i hänsynskategori A, vilket innebär enligt planen att inga&lt;br&gt;avverkningar bör tillåtas och därmed heller inga skogsbilvägar. Ett aktuellt&lt;br&gt;exempel är objektet Järvsjöliden som förutom det höga naturskyddsvär-&lt;br&gt;det, klass 2, också hyser hänglavbärande skog och är därmed viktig för&lt;br&gt;rennäringen. Länsstyrelsens miljövårdsenhet, naturvårdsverket och same-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byn har motsatt sig avverkning här. Vintern 1988/89 bröts väg in i områ-&lt;br&gt;det efter godkännande av skogsvårdsstyrelsen. Vägen byggdes med egna&lt;br&gt;medel av Tärna-Stensele Allmänningskog då man med intryck från Nja-&lt;br&gt;kafjällsärendet inte ville få en tidsutsträckning som en bidragsansökan till&lt;br&gt;vägen hade medfört. Hänsynskategori A, i den av skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;upprättade markanvändningsplanen, visade sig vara betydelselös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norrbotten har planeringen kommit längst i Jokkmokks kommun.&lt;br&gt;Avverkningar pågår som vanligt i obrutet område parallellt med planering-&lt;br&gt;en. Från domänverkets sida har man klart deklarerat att det ej går att&lt;br&gt;avvakta med avverkningar till dess att planeringen är klar. Samråden med&lt;br&gt;samebyarna upplevs av rennäringen ofta som information där påverkans-&lt;br&gt;möjligheten är i det närmaste obefintlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvården har stora problem att på ett relevant sätt kunna redovisa&lt;br&gt;sina intresseområden här. Orsakerna är två, kunskapsbrist (som en följd&lt;br&gt;av medelsbrist ytterst) och sekretesskäl. Kunskapsbristen har behandlats&lt;br&gt;tidigare. Sekretessen är viktig då det gäller störningskänslig fauna där&lt;br&gt;exempelvis lyor, iden, risbon etc. i många fall inte kan kartredovisas exakt.&lt;br&gt;Denna brist på tydlighet har kritiserats från skogsbrukets/skogsmyndighe-&lt;br&gt;ternas sida vilka ofta har svårt att acceptera ett större intresseområde för&lt;br&gt;skydd alternativt ökad hänsyn. I många fall blir slutresultatet att naturvår-&lt;br&gt;dens intresseområden blir starkt underrepresenterade i markanvändnings-&lt;br&gt;planerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av ”ledstjärnorna” i markanvändningsplaneringen är att denna skall&lt;br&gt;medverka till att lösa uppkomna konflikter lokalt. Att modellen inte funge-&lt;br&gt;rar visas tydligt i ett aktuellt exempel från Jokkmokk. Domänverket har&lt;br&gt;ansökt om ett antal vägar i viktiga — av skogsbruk helt opåverkade —&lt;br&gt;områden för Sirkas sameby. Skogsvårdsstyrelsen i Luleå gjorde en lokal&lt;br&gt;intresseavvägning och gav ej tillstånd till dessa vägar. Domänverket över-&lt;br&gt;klagade till skogsstyrelsen som den 30 juni 1989 fattade beslut (dnr 422/88&lt;br&gt;Sv 55.10) att tillåta vägarna och därmed underkände man den lokalt lösta&lt;br&gt;konflikten. Skogsstyrelsen ger i beslutet medhåll till bedömningen att&lt;br&gt;områdena är av betydelse för rennäringen men anser sig ej finna stöd i&lt;br&gt;skogsvårdslagen för att hindra vägbyggnation och kommande avverkning-&lt;br&gt;ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den definitiva markanvändningsplaneringen beräknas vara klar inom&lt;br&gt;ca ett halvt år, men skogsstyrelsen gör bedömningen att domänverket ej&lt;br&gt;skall behöva tåla den inskränkning i ”pågående markanvändning” som ett&lt;br&gt;halvt års väntan på beslut skulle innebära. Vad gäller begreppet ”pågående&lt;br&gt;markanvändning” bör ånyo påtalas att skogsbruk aldrig har förekommit i&lt;br&gt;någon form i dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska samernas riksförbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet har under en lång tid fört en kamp för att få till stånd en&lt;br&gt;ändring av skogspolitiken och därmed formerna för storskogsbruket i&lt;br&gt;Sämpi. Det var också de samiska varningssignalerna, som startade det som&lt;br&gt;senare har betecknats som fjällskogsdebatten. Från samisk utgångspunkt&lt;br&gt;är frågan dock inte geografiskt begränsad till fjällområdet; den gäller i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stället renens hela miljö och då särskilt säkerställande av tillräckliga betes-&lt;br&gt;resurser under varje del av renskötselåret. Tillgången på trädlavsbete — i&lt;br&gt;de fjällnära skogarna och på andra ställen — har här en särskild betydelse&lt;br&gt;med hänsyn till tillgängliga betesresurser under vårvintern och delar av&lt;br&gt;vintern i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med detta som grund har riksförbundet, för att begränsa tidsperspek-&lt;br&gt;tivet till de senare åren, redovisat sin syn med reformkrav bl. a. i följande&lt;br&gt;sammanhang i form av framställningar, yttranden m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det här redovisade framgår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att gällande författningar (skogsvårdslagen och rennäringslagen) inte&lt;br&gt;bygger på en rätt uppfattning om innehållet i renskötselrätten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att nuvarande bestämmelser om samråd inte är ett fungerande instru-&lt;br&gt;ment,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att förutsättningarna for markanvändningsplanering — samordnad och&lt;br&gt;sektoriell — måste preciseras vad gäller resurser, ansvar och rättsverkning-&lt;br&gt;ar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att formerna för ett rennäringsanpassat skogsbruk nu måste tas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller det senare får riksförbundet återge och med instämmande&lt;br&gt;hänvisa till vad som redovisas i skogs- och jordbrukets forskningsråds&lt;br&gt;förslag till forskningsprogram för rennäringen (departementets ärende&lt;br&gt;1472/89, remiss den 19 juli 1989).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig forskningsuppgift är att identifiera alternativa renskötselan-&lt;br&gt;passade skogsskötselmodeller, som gynnar produktionen av olika renbe-&lt;br&gt;tesväxter. Med detta som utgångspunkt bör differentierade skogsbruksmo-&lt;br&gt;deller (mångbruksmodeller) utarbetas, i vilka renbetet är en viktig produkt&lt;br&gt;men där även skogsproduktionen beaktas. Pågående forskning rörande&lt;br&gt;flerskiktad skog och blädningsskogsbruk i syfte att överbrygga hyggesfasen&lt;br&gt;är synnerligen intressant från renbetessynpunkt. Olika skötselmodeller&lt;br&gt;kan behövas för produktion av olika renbetesväxter och för marker som&lt;br&gt;betas under olika årstider. Likaså kan kravet på skötselmodell vara olika&lt;br&gt;beroende på om marken betas av skogssamebyar eller fjällsamebyar och på&lt;br&gt;hur frekvent marken behöver utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av preciseringar beträffande markanvändningsplaneringen&lt;br&gt;framgår direkt — eller om man så vill indirekt — av regeringens (jord-&lt;br&gt;bruksdepartementet) beslut den 1 juni 1989 angående överklagande i fråga&lt;br&gt;om tillstånd till slutavverkning inom Semisjaur-Njargs sameby (departe-&lt;br&gt;mentets ärende 1274/88). En konsekvens av beslutet är att incitamenten&lt;br&gt;till fortsatt markanvändningsplanering i grunden rubbas. Med hänsyn till&lt;br&gt;de stora insatser som nu görs ekonomiskt och tidsmässigt framstår det som&lt;br&gt;uppenbart att ett fortsatt arbete måste grundas på en fastare rättslig regle-&lt;br&gt;ring. Den av skogsstyrelsen i rapporten föreslagna kopplingen till den&lt;br&gt;kommunala planeringen kan riksförbundet inte tillstyrka utan att det&lt;br&gt;kommer till stånd en rättslig reglering på här anfört sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag i övrigt skogsstyrelsen lämnar till viss revidering av formerna&lt;br&gt;för skogsbruk i renskötselområdet kan sammantaget karaktäriseras som&lt;br&gt;angelägna och vällovliga men samtidigt otillräckliga mot bakgrund av&lt;br&gt;behovet av skydd för de kvarvarande trädlavförande skogarna. En grund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till det snäva perspektivet är att söka i de begränsade direktiv skogsstyrel-&lt;br&gt;sen fick för sitt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tid måste nu vara inne då regeringen — och riksdagen — tar ett&lt;br&gt;samlat grepp på formerna for storskogsbruket i Säpmi. Grund härtill finns&lt;br&gt;också genom att det inom regeringskansliet för närvarande bereds två&lt;br&gt;frågor, vilka har omedelbar koppling till de här aktuella. Detta gäller&lt;br&gt;framför allt med hänsyn till de förslag som finns aktualiserade av same-&lt;br&gt;rättsutredningen resp, i anledning av utredningens förslag. Hithörande&lt;br&gt;frågor berörs även inom ramen för lämnade förslag angående renforsk-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt riksförbundets uppfattning kan något ställningstagande inte göras&lt;br&gt;nu till de av skogsstyrelsen lämnade förslagen, i vart fall inte slutgiltigt.&lt;br&gt;Det är i stället nödvändigt att avvakta i första hand till dess att ställnings-&lt;br&gt;tagande finns till de förslag som är aktualiserade i anledning av samerätts-&lt;br&gt;utredningens betänkande med beaktande av att renskötselrätten inte en-&lt;br&gt;bart är ett allmänt intresse utan även en fastighetsrättslig rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska skogsarbetareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska pappersindustriarbetareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska träindustriarbetareförbundet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Förbunden instämmer i huvudsak i rapportens redovisningar och har inga&lt;br&gt;erinringar mot skogsstyrelsens förslag utan lägger rent allmänt fram vissa&lt;br&gt;synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den debatt som av och till blossar upp beträffande de fjällnära skogarna&lt;br&gt;intresserar i hög grad de tre LO-förbunden som är verksamma inom&lt;br&gt;skogsnäringen och har medlemmar som direkt eller indirekt berörs av&lt;br&gt;åtgärder som får verkningar för skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligen har förbunden ett speciellt intresse av sysselsättningsaspek-&lt;br&gt;terna. Det bör dock betonas, att det också finns ett starkt intresse för miljö,&lt;br&gt;naturvård och bevarandefrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De människor som bor och verkar i de fjällnära områdena och inlands-&lt;br&gt;kommunerna är oftast i ett underläge massmedialt i jämförelse med hög-&lt;br&gt;röstade miljögrupper och olika bevarandeintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden anser att det måste finnas rimliga proportioner mellan olika&lt;br&gt;intressegruppers krav. Av debatten att döma förefaller det vara lätt att sitta&lt;br&gt;i de större tätorterna och lägga förslag på långtgående restriktioner, där&lt;br&gt;konsekvenserna får bäras av lokalbefolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar att upprepas det välkända faktumet, att skogsbruk och&lt;br&gt;sågverksindustri är av stor betydelse för inlandskommunerna när det gäller&lt;br&gt;sysselsättning och förmåga att upprätthålla den samhälleliga servicen.&lt;br&gt;Starka restriktioner för skogsbruket i de fjällnära skogarna medför otvivel-&lt;br&gt;aktigt betydande negativa konsekvenser. Dessa verkningar kan inte uppvä-&lt;br&gt;gas av ökad turism och lokalisering av andra näringar till drabbade orter.&lt;br&gt;All erfarenhet pekar på att förhållandet är sådant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man ser till förhållandena i Norrbotten och Västerbotten så innebär&lt;br&gt;minskade avverkningar av de fjällnära skogarna inte bara bortfall av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hundratals arbetstillfällen inom skogsbruket, utan också betydande verk-&lt;br&gt;ningar på annat sätt. Virkesbristen inom länen är stor. Sågverken i inlands-&lt;br&gt;kommunerna har genomgående sämre ekonomi än genomsnittet och över-&lt;br&gt;lever tack vare närheten till råvaran. Även marginella neddragningar av&lt;br&gt;råvarutillgången kan vara nog för att de skall slås ut. Träindustriarbetare-&lt;br&gt;förbundet har beräknat att 600 — 800 arbetstillfällen är i farozonen inom&lt;br&gt;sågverksindustrin ifall det skulle bli ytterligare avverkningsbegränsningar i&lt;br&gt;de fjällnära områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande skogsbruket bör framhållas, att en sysselsättningsminskning&lt;br&gt;till betydande del skulle beröra säsongsanställd personal inom skogsvår-&lt;br&gt;den. Ofta rör det sig om kvinnlig personal och där inkomsttillskottet är en&lt;br&gt;viktig del av familjens försörjning. Denna personal har ringa eller ingen&lt;br&gt;möjlighet till alternativa arbetstillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för massa- och pappersindustrin får minskade avverkningsförut-&lt;br&gt;sättningar verkningar genom minskad tillgång på massaved från de fjällnä-&lt;br&gt;ra skogarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall sägas, att förbunden är väl medvetna om att det inom skogs-&lt;br&gt;bruket förekommit missgrepp. Vårt intryck är dock, att skogsbruket börjat&lt;br&gt;finna former för naturvårdsanspassningar som bör tillfredsställa tämligen&lt;br&gt;högt ställda krav. En betydande satsning i samarbete med bl. a. Skogsarbe-&lt;br&gt;tareförbundet sker genom utbildning av de skogsanställda i praktisk natur-&lt;br&gt;vård och ståndortsanpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna debatten glöms ofta bort att erfarenhet inte saknas om&lt;br&gt;skogsskötsel utifrån de biologiska förutsättningarna. Lokalt finns värde-&lt;br&gt;fulla kunskaper sedan lång tid över de lokala variationer som finns vad&lt;br&gt;gäller klimat och växtförhållanden. En ansvarskännande skogsägare ger sig&lt;br&gt;knappast till att avverka områden som inte kan återbeskogas. Dessutom&lt;br&gt;finns skogsvårdsstyrelsernas sakkunskap att tillgå för att förhindra avverk-&lt;br&gt;ning på olämpliga lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundens grunduppfattning är att skogsavverkning skall kunna ske på&lt;br&gt;produktiv skogsmark inom de fjällnära områdena. Rimlig hänsyn skall&lt;br&gt;dock tas till naturvården, rörliga friluftslivet och rennäringen. De intressen&lt;br&gt;som finns för bevarande av fjällurskog och andra värdefulla naturområden&lt;br&gt;anser förbunden vara tillgodosedda genom de nationalparker, naturre-&lt;br&gt;servat och domänreservat på totalt 3,7 milj, ha som finns eller planeras bli&lt;br&gt;avsatta inom det fjällnära området. Av den produktiva skogsmarken blir&lt;br&gt;37 % eller 0,6 milj, ha skyddade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna debatten har bl. a. förekommit krav på en naturvårds-&lt;br&gt;gräns och en vetorätt för rennäringen. Dessa krav är orimliga och skulle&lt;br&gt;lamslå skogsbruket i stora områden, lämpliga för denna näring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden anser att skogsbrukets negativa verkningar för rennäringen&lt;br&gt;är överdrivna. Vår erfarenhet grundad på lokala källor talar för att det&lt;br&gt;även finns positiva effekter, bl. a. betestillgången på hyggena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet renar har ökat markant sedan början av 1970-talet. Det kan&lt;br&gt;ifrågasättas om inte rennäringen bör effektiviseras och också åläggas re-&lt;br&gt;striktioner. Antalet renar borde begränsas för att minska betestrycket,&lt;br&gt;bl. a. med beaktande av tillgången till trädlavar vintertid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggandet av skogsbilvägar bör inte hindras annat än i mycket speciella&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall. Vägnätet är av stor betydelse inte bara för avverkningstillfällena utan&lt;br&gt;också för skogsvården inom områdena. Vid båtnadsberäkningarna bör&lt;br&gt;även hänsyn tas till övrig nytta. För det rörliga friluftslivet och ortsbefolk-&lt;br&gt;ningens tillgång till fiske och bärmarker har bilvägarna stor betydelse.&lt;br&gt;Även rennäringen drar nytta av vägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis har förbunden uppfattningen att det finns goda förutsätt-&lt;br&gt;ningar for bedrivande av ett varaktigt skogsbruk även i de fjällnära skogar-&lt;br&gt;na. Vad som fordras är ett ömsesidigt hänsynstagande och sakliga utgångs-&lt;br&gt;punkter ifrån olika partsintressen. Vi ser det som möjligt att tillämpa&lt;br&gt;mångbruk inom betydande delar av de fjällnära områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden anser att nuvarande skogsvårdslagstiftning tillsammans med&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsernas sakkunskap egentligen är tillräcklig for att i prak-&lt;br&gt;tisk tillämpning väga samman olika intressen. De föreslagna preciseringar-&lt;br&gt;na i skogsstyrelsens rapport anses dock inte orimliga.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Steget Före&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;U rskogsinventeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen konstaterar i sin utredningsrapport ”Fjällnära skog” (juni&lt;br&gt;1989) att urskogsinventeringen kan vara behäftad med vissa brister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill hävda att den är behäftad med mycket stora brister, och att den&lt;br&gt;ger en falsk bild av verkligheten. För det första saknas stora arealer urskog&lt;br&gt;i inventeringen. Den sammanlagda yta av skyddad urskog som uppges i&lt;br&gt;inventeringen är därför direkt missvisande. Nedanför skogsodlingsgränsen&lt;br&gt;(SO-gränsen) har endast 5 (fem)% av urskogsarealen kommit med, alltså&lt;br&gt;ett mycket dåligt beslutsunderlag. Även ovan SO-gränsen saknas stora och&lt;br&gt;värdefulla områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom man vidare utgått i huvudsak från vad skogsbruket kunnat&lt;br&gt;avvara av produktiv skog när man avsatt reservat, har stora områden med&lt;br&gt;mycket höga naturvärden lämnats helt utan skydd. Ett exempel från Jokk-&lt;br&gt;mokks kommun är Jelkaområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Steget Före som är en lokal, ideellt arbetande grupp har detaljkunskaper&lt;br&gt;om urskogsinventeringens missar i Jokkmokks kommun, men liknande&lt;br&gt;förhållanden råder troligen i andra delar av Norrbottens län samt i Väster-&lt;br&gt;botten, där vi kan framföra exemplet Njakafjäll. Där har länsstyrelsen i&lt;br&gt;Västerbottens län efter sex års arbete slutligen kommit fram till vilka delar&lt;br&gt;som får avverkas. Steget Före inventerade där i somras utifrån vår metod&lt;br&gt;att undersöka förekomsten av hotade arter, s. k. indikatorarter. Vi fann då&lt;br&gt;att just de botaniskt och zoologiskt mest värdefulla områdena har snitslats&lt;br&gt;for avverkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exemplet Njakafjäll — som dessutom gäller en liten yta av ringa ekono-&lt;br&gt;misk betydelse för bygdens skogsbruk och arbetsmarknad — visar att om&lt;br&gt;skogsbruket hela tiden får göra prioriteringarna påverkas naturvärdena&lt;br&gt;väldigt drastiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inventeringsmetodik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att inventera förekomsten av arter som finns upptagna i handböc-&lt;br&gt;kerna Floravård i skogsbruket och Faunavård i skogsbruket (skogsstyrel-&lt;br&gt;sen 1984) kan man för ett område redovisa naturvärdet genom poängsätt-&lt;br&gt;ning. Högsta skyddsklassen, det som i böckerna benämns hotkategori 1,&lt;br&gt;tillmäts 6 poäng, hotkategori 2 får 5 poäng osv. Man kan då illustrera en&lt;br&gt;skogs status med en värdepyramid, där de mest hotade arterna bildar den&lt;br&gt;smala toppen. Även ett mycket försiktigt skogsbruk, t. ex. blädning, i ett&lt;br&gt;ekosystem med lång kontinuitet (urskog), kapar av toppen på värdepyra-&lt;br&gt;miden, alltså de känsligaste och mest hotade arterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hyggesbruk och markberedning kapar pyramiden ytterligare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man slutligen dikar och planterar, exempelvis tall på tidigare grando-&lt;br&gt;minerad mark eller tar in helt främmande trädslag, sätts ekosystemet ur&lt;br&gt;funktion och t. o. m. värdepyramidens bas av mindre känsliga hotarter&lt;br&gt;förintas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill med denna liknelse visa att i skogar med urskogskvaliteter är&lt;br&gt;naturvård och skogsbruk icke förenliga. Ekosystemet är alltför ömtåligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hotläget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många nu hotade arter har tidigare varit vanliga i stora delar av Sverige.&lt;br&gt;Framför allt på grund av storskogsbruket är de nu utgångna i södra och&lt;br&gt;mellersta Sverige. Några utbredningskartor i Flora- och Faunavårdsböc-&lt;br&gt;kerna speglar den tidigare kända större utbredningen och är därför missvi-&lt;br&gt;sande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots reservatsbildningen har aldrig så stora arealer som nu varit till-&lt;br&gt;gängliga för skogsbruk, samtidigt som den gamla skogen aldrig varit så&lt;br&gt;liten som i dag. Hoten mot de växter och djur som kräver gammal skog har&lt;br&gt;aldrig tidigare varit så allvarliga som i dag — då paradoxalt nog många&lt;br&gt;svenskar arbetar för att bevara urskogar i andra världsdelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristande kunskaper och bristande efterlevnad av 21 § skogsvårdslagen&lt;br&gt;(svl)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyvärr är kunskaperna om hotade arter i skogen bristfälliga på alla nivåer i&lt;br&gt;förvaltningar och skogsbolag. Trots att skogsvårdslagen funnits sedan år&lt;br&gt;1980 och Flora- och Faunavårdsböckerna sedan år 1984 har inte personal&lt;br&gt;på skogsvårdsstyrelser eller skogsförvaltningar och bolag utbildats i art-&lt;br&gt;kunskap. Detta måste rättas till. Men i avvaktan på utbildning får vi inte&lt;br&gt;låta värdefulla miljöer av riks- och europaintresse gå till spillo med ursäk-&lt;br&gt;ten att vi inte hade kunskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapen finns, men inte hos dem som sköter Sveriges skogar. Därför&lt;br&gt;måste förvaltningar och bolag anlita expertis. Det kan inte vara rimligt att&lt;br&gt;den lokala, ideella naturvården skall fylla luckorna och ta ansvaret, men&lt;br&gt;tyvärr fungerar det så i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte ens de blygsamma hänsynstaganden som föreskrivs i 21 § SVL&lt;br&gt;efterlevs, vare sig det gäller allmän hänsyn eller särskild hänsyn. Lagen&lt;br&gt;ignoreras både ovan och nedan SO-gränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Jokkmokks kommun avverkas i dag rena urskogar av riksintresse, i&lt;br&gt;vissa fall av internationellt intresse. Vägbyggnader genom urskogsområ-&lt;br&gt;den har i dagarna godkänts av skogsstyrelsen. Urskogar avverkas även&lt;br&gt;med s. k. väglöst skogsbruk, vilket innebär att man anlägger vinterväg. Så&lt;br&gt;har skett bl. a. i det omdebatterade Halmapeområdet, där ett femtontal&lt;br&gt;nya hyggen avverkats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakt- och fiskeföreningarna i Jokkmokk och Porjus står eniga med&lt;br&gt;naturvården. De väglösa, opåverkade skogsområden som finns kvar inom&lt;br&gt;deras jaktmarker anses ytterst värdefulla. Skogsstyrelsen säger svepande i&lt;br&gt;sin rapport att fler skogsbilvägar är av intresse för t. ex. jägare. Det stäm-&lt;br&gt;mer inte i Jokkmokks stora kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på en hotad urskog av internationellt intresse kan vi nämna&lt;br&gt;Jelkaområdet NV om Porjus. Steget Föres inventeringar har visat att&lt;br&gt;Jelkaområdet är av riks- och europaintresse genom de rika förekomsterna&lt;br&gt;av ringlav och grenlav, båda hotkategori 2. Dessa växter saknas nästan helt&lt;br&gt;i de angränsande områden som avsatts till natur- och domänreservat —&lt;br&gt;ännu ett exempel på att bristande artkunskap kombinerad med företags-&lt;br&gt;ekonomiska överväganden får avgöra vad som skall skyddas, inte natur-&lt;br&gt;kunskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det unika Jelkaområdet skall nu till att börja med naggas i kanten&lt;br&gt;genom att skogsstyrelsen tillstyrkt byggandet av Stuorkåbbåvägen och&lt;br&gt;därmed följande avverkning i vägens båtnadsområde. Beslutet har över-&lt;br&gt;klagats av bl. a. rennäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jelkaområdet är presenterat för länsstyrelsens naturvårdsenhet i Luleå.&lt;br&gt;Naturvårdsenheten har dock visat föga intresse för denna urskog, och&lt;br&gt;räddningsarbetet vilar således än en gång på den ideella naturvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bråttom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bråttom. Vi kräver därför att myndigheterna tar sitt ansvar för att&lt;br&gt;naturvården fungerar. Sverige har genom Bernkonventionen förbundit sig&lt;br&gt;att skydda arter. I norra Sverige är utgångsläget ännu ganska gott, med en&lt;br&gt;artrik flora och fauna av livskraftiga populationer, trots att vi på bara det&lt;br&gt;senaste året mistat flera oersättliga områden genom avverkningar. Därför&lt;br&gt;är det oerhört bråttom att skydda de återstående miljöerna. Om miljöerna&lt;br&gt;går förlorade försvinner också arterna även om enstaka träd eller växtloka-&lt;br&gt;ler skulle lämnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pågående markanvändning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I alla sammanhang när det gäller fjällnära skog sägs att ”pågående markan-&lt;br&gt;vändning” ej avsevärt får försvåras. Domänverket är förvaltare av större&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delen av Sveriges fjällnära skog. På stora arealer av dessa skogar har&lt;br&gt;skogsbruk aldrig bedrivits. Skogsbruket kan därför inte göra anspråk på att&lt;br&gt;i alla lägen vara pågående markanvändare. Utan tvivel kan man däremot&lt;br&gt;påstå att rennäringen använt dessa marker varje år sedan flera sekler, och&lt;br&gt;kommer så att göra under århundraden framåt om den rika lavfloran&lt;br&gt;bevaras intakt. Det må jämföras med det fåtal arbetstillfällen under en&lt;br&gt;enda säsong som en avverkning ger. Samma marker nyttjas också av&lt;br&gt;biologer, arkeologer och andra forskare, lärare, jägare, turister och konst-&lt;br&gt;närer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av ovanstående kräver vi:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Urskogsinventeringen måste kompletteras både ovan och nedan SO-&lt;br&gt;gränsen enligt riksskogstaxeringen (1969).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— vid inventeringen måste naturvärdena bedömas utifrån biologiska och&lt;br&gt;ekologiska grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— samtliga kriterier enligt statens naturvårdsverks PM 1511 ”Urskogar”&lt;br&gt;skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II Ett tre-årigt stopp för avverkning och vägbyggnad i av skogsbruk&lt;br&gt;hittills opåverkade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;III Stor restriktivitet i skogar som tidigare dimensionshuggits men som&lt;br&gt;fortfarande hyser stora naturvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— skogsvårdsstyrelsen får ej ge tillstånd till vägbyggnad eller avverkning&lt;br&gt;innan naturvärdesinventering gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillståndet måste innehålla föreskrifter om aktuella naturvårdshänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— samarbete bör ske med den lokala naturvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IV Slopa 5:3-bidraget. Som bidraget i dag är utformat beviljas det till&lt;br&gt;förstörande av några av Sveriges och Europas finaste skogsmiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;V Utredning av begreppet ”Pågående markanvändning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Markanvändningsplanering&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den påbörjade verksamheten med samordnad markanvändningsplanering&lt;br&gt;och den koppling mellan skogsbruket och den kommunala planeringspro-&lt;br&gt;cessen som föreslås i utredningen anser RAÄ också bör fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Lantbruksstyrelsen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har föreslagit att kommunernas uppfattningar om det skog-&lt;br&gt;liga stödets tillämpning skall komma till uttryck direkt i de kommunala&lt;br&gt;översiktsplanerna. Ett sådant förfarande skulle underlätta handläggningen&lt;br&gt;av ärenden om statligt stöd. Skogsägarna och skogsvårdsstyrelsen skulle&lt;br&gt;genom översiktsplanerna få kännedom om kommunernas uppfattningar.&lt;br&gt;Därigenom skulle det också uppnås en lokal förankring och en demokra-&lt;br&gt;tisk behandling av det skogliga stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksstyrelsen är tveksam i fråga om lämpligheten av att ge kom-&lt;br&gt;munerna ett förstärkt inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med tillkomsten av rennäringslagen tog riksdagen — mot&lt;br&gt;bakgrund av renskötselrätten — avstånd från principen om optimal mark-&lt;br&gt;användning vid upplåtelser enligt 32 § i denna lag. Enligt lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sens uppfattning bör principen inte heller få vara en utgångspunkt för den&lt;br&gt;kommunala fysiska planeringsprocessen. Denna uppfattning har dock va-&lt;br&gt;rit omstridd. Det har i den allmänna debatten bl. a. hävdats att det inte&lt;br&gt;behövs någon analys av renskötselrätten utan att planeringen skall vara&lt;br&gt;inriktad på befolkningens bästa oberoende av om de är renskötande sa-&lt;br&gt;mer, samer som lämnat renskötseln eller icke samer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksstyrelsen anser att det är staten som i första hand skall verka&lt;br&gt;för att skyddet för renskötselrätten upprätthålls. Om stödet till skogsbru-&lt;br&gt;ket över huvud taget skall ingå i den kommunala planeringen bör det&lt;br&gt;klarläggas hur kommunerna skall beakta denna rätt. Styrelsen anser alltså&lt;br&gt;att ett ökat kommunalt inflytande inte bör komma till stånd utan ytterliga-&lt;br&gt;re överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Plan- och bostadsverket&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Vi har utgått från vårt ansvar att bevaka tillämpningen av PBL/NRL, hur&lt;br&gt;de möjligheter tas till vara som kommunernas översiktsplanering och -plan&lt;br&gt;erbjuder, hur olika markanvändningsintressen kan föras fram, samordnas&lt;br&gt;och avvägas och hur frågan om hushållningen med naturresurser behand-&lt;br&gt;las. Vidare har vi frågor som rör boende och bebyggelseutveckling även på&lt;br&gt;landsbygden inom vårt ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi läser ut av rapporten (kap. 8, 9 och 10) att markanvändningsplane-&lt;br&gt;ring för skogsbruk har många principiella likheter med den fysiska plane-&lt;br&gt;ringen enligt PBL/NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den samordnade markanvändningsplanering som beskrivs i kap. 8 och&lt;br&gt;det förslag till icke bindande, fördjupade verksamhetsplaner som beskrivs&lt;br&gt;i kap. 10.2.2 kan i vissa avseenden jämföras med översiktsplanering resp,&lt;br&gt;fördjupad översiktsplan enligt PBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I båda fallen gäller det att skilda intressen skall komma till tals. Egenska-&lt;br&gt;per och kvaliteter hos skogen och marken utgör utgångspunkter för avväg-&lt;br&gt;ningen och beslut som bl. a. rör markens användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att skogsvårdslagen inte är anknuten till PBL/NRL menar vi att&lt;br&gt;det är både möjligt och angeläget att den samordnade markanvändnings-&lt;br&gt;planeringen enligt kap. 8 även inordnas i gällande regler för planering av&lt;br&gt;användningen av mark och vatten enligt PBL/NRL. Det är viktigt att&lt;br&gt;utredarens slutsatser i kap. 10.2 får genomslag för att inte parallella system&lt;br&gt;av markanvändningsplanering utan inbördes koppling skall uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns vidare mycket att vinna på en sådan koppling. Av kap. 8, 9 och&lt;br&gt;10 framgår att markanvändningsplanering för skogsbruk i många stycken&lt;br&gt;både kan producera underlagsmaterial för och dra nytta av sådant under-&lt;br&gt;lag som andra markanvändningsintressenter producerar för den kommu-&lt;br&gt;nala översiktsplaneringen. Samrådsverksamheten kan samordnas med den&lt;br&gt;kommunala översiktsplaneringen eller kan resultaten av skilda samråd&lt;br&gt;ömsesidigt utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som har att arbeta och fatta beslut enligt skogsvårdslagen kan dra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nytta av det forum som översiktsplaneringen utgör. Översiktsplanen kom-&lt;br&gt;mer att bli en nyckel till länsstyrelsernas och kommunernas kunskapsun-&lt;br&gt;derlag och deras anspråk på inflytande över beslut som rör användningen&lt;br&gt;av mark och vatten samt hushållningen med naturresurser. En sådan&lt;br&gt;nyckel kan även vara användbar i bidragsfrågor, t. ex. för skogsbilvägut-&lt;br&gt;byggnad, eller andra åtgärder. Att samarbetsbehov finns framgår av kap.&lt;br&gt;9.2.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill vi stryka under utredarens påpekande att syftet med en&lt;br&gt;samordnad markanvändning är att åstadkomma mångbruk (kap. 8) och&lt;br&gt;även ge utrymme för omsorg om naturkvaliteter och kulturarv. Det är&lt;br&gt;viktigt att vidmakthålla möjligheterna till utkomst för att människor skall&lt;br&gt;kunna vara bosatta i de fjällnära bygderna. Skogsbruk är en sådan möjlig-&lt;br&gt;het, rennäring en annan. Jakt, fiske, bär- och svampplockning bidrar till&lt;br&gt;hushållsekonomin. Genom att värna om natur- och kulturmiljöer och den&lt;br&gt;allemansrättsliga tillgängligheten bibehålls värden även för rekreation och&lt;br&gt;turism. Det är i sammanhanget viktigt att se till att inte bara värna om de&lt;br&gt;traditionellt manliga verksamhetsområdena, som t. ex. skogsbruk är, för&lt;br&gt;att en bygd skall behålla sitt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket är berett att tillsammans med skogsstyrelserna och berörda&lt;br&gt;länsstyrelser och kommuner utveckla metoder att hantera skogsbruket i&lt;br&gt;den kommunala översiktsplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91; 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Domänverket&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att markanvändningsplaneringen inlemmas i den kommunala&lt;br&gt;översiktsplaneringen förefaller riktigt. Därmed övergår ansvaret för plane-&lt;br&gt;ringen till kommunen som då rimligen bör svara för genomförandet och&lt;br&gt;anlita den expertis som behövs härför. Det är väsentligt att markanvänd-&lt;br&gt;ningsplanerna inte ges status av bindande planer utan även i fortsättningen&lt;br&gt;utgör underlag för förhandlingar mellan olika intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven har skogsstyrelsen också uppdrag att pröva om mark-&lt;br&gt;användningsplaneringens inventeringsresultat inom områden med starka&lt;br&gt;motstående intressen kan utgöra grund för verksamhetsplaner som efter&lt;br&gt;fastställande av myndighet måste följas av skogsägarna. Skogsstyrelsen har&lt;br&gt;skissat på två olika modeller härför men funnit att den första modellen&lt;br&gt;kommer att omintetgöra den flexibilitet som det innebär att med kort&lt;br&gt;varsel kunna anpassa verksamheten till ändrade förutsättningar i klimat,&lt;br&gt;marknad och den enskilde skogsägarens ekonomi. Det andra alternativet&lt;br&gt;avvisas med hänsyn till eventuella förslag från samerättsutredningen. Det&lt;br&gt;andra alternativet kommer från skogsägarens synpunkt att bli minst lika&lt;br&gt;stelbent som det första. Verket avråder således från att över huvud taget&lt;br&gt;försöka gå vägen över verksamhetsplaner som fastställs av myndighet.&lt;br&gt;Däremot tillstyrker verket att för vissa mindre men angelägna områden&lt;br&gt;görs en fördjupad verksamhetsplan i form av en utvecklad och anpassad&lt;br&gt;naturvårdsinriktad skogsbruksplan (NISP).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Statens naturvårdsverk&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den fortsatta markanvändningsplaneringen är det viktigt att&lt;br&gt;framhålla de olika myndigheternas ansvar för och fördelningen av ansva-&lt;br&gt;ret för bl. a. områden av riksintresse för naturvård och kulturminnesvård.&lt;br&gt;I anslutning till förslaget 10.2.3 kan konstateras att effektiva styrmedel&lt;br&gt;saknas och att planerna endast grundas på frivilliga överenskommelser&lt;br&gt;med nuvarande regler. Naturvårdsverket anser att markanvändningspla-&lt;br&gt;neringen bör förankras i befintlig lagstiftning. Detta kan göras genom&lt;br&gt;tillägg till naturresurslagen, naturvårdslagen, skogsvårdslagen m. fl. så att&lt;br&gt;t. ex. länsstyrelsen kan besluta om en gällande plan för markanvändningen&lt;br&gt;inom de fjällnära områdena.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag att markanvändningsplaneringen skall inordnas&lt;br&gt;under den kommunala översiktsplaneringen har tidigt tillstyrkts av läns-&lt;br&gt;styrelsen. En sådan hantering leder till att kommunen lättare kan medver-&lt;br&gt;ka och möjligen även få ett större inflytande i diskussionen om avverk-&lt;br&gt;ningen i de fjällnära skogarna.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Hittillsvarande erfarenheter av försöksverksamheten med markanvänd-&lt;br&gt;ningsplanering inom Storumans och Vilhelmina kommuner är i huvudsak&lt;br&gt;positiva. Länsstyrelsen delar dock skogsstyrelsens uppfattning om att man&lt;br&gt;behöver gå vidare med ett andra steg, en planeringsfas där man gör&lt;br&gt;avvägningar mellan olika intressen. Länsstyrelsen delar även skogsstyrel-&lt;br&gt;sens bedömning att resurser för inventering av natur- och kulturmin-&lt;br&gt;nesvärden samt för rennäringen varit begränsad och att resursbristen för&lt;br&gt;dessa intressens företrädare kan medföra att de preliminära tidsplanerna&lt;br&gt;förskjuts något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att markanvändningsplaneringen så långt möjligt&lt;br&gt;bör anpassas till de förutsättningar som gäller enligt plan- och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen instämmer i förslaget att den nu pågående markanvänd-&lt;br&gt;ningsplaneringen skall kopplas till den kommunala översiktsplaneringen.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser dock att det är en svaghet att skogsvårdslagen ej är&lt;br&gt;kopplad till naturresurslagen. I en samordnad planeringsmodell för att lösa&lt;br&gt;markanvändningskonflikterna borde även skogsvårdslagen anhängiggöras&lt;br&gt;den övergripande naturresurslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill länsstyrelsen starkt framhålla vikten av att markanvänd-&lt;br&gt;ningsplaneringen tillförs tillräckliga resurser för att ge underlag för framti-&lt;br&gt;da beslut. Speciellt gäller detta resurser till naturvärdesinventering och&lt;br&gt;inventering och beskrivning av rennäringsintresset som i förhållande till&lt;br&gt;skogsbruksintresset har ett svagare utgångsläge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Egendomsnämnden i Luleå stift&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Skogsbruket har i sina skogsbruksplaner den bästa markanvändningspla-&lt;br&gt;neringen av de intressenter som kan göra anspråk på att få disponera de&lt;br&gt;fjällnära skogarna i något avseende. Som grund for framtida markanvänd-&lt;br&gt;ning bör därför markanspråk även preciseras för rennäring, turism, natur-&lt;br&gt;och kulturminnesvård, åtminstone för de mest angelägna områdena.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Åre kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Det är riktigt att markanvändningsplaneringen ingår i kommunens över-&lt;br&gt;siktplanearbete, men den bör successivt tillföras.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Storumans kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Att kommunerna får ett ökat inflytande i planerings- och bidragsfrågor är&lt;br&gt;av väsentlig betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Vilhelmina kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ju mer av lokal förankring som kan tillföras, desto större förståelse kan&lt;br&gt;skapas för nödvändiga balansåtgärder i olika näringar. Som underlag för&lt;br&gt;sådana bedömningar kan markanvändningsplaner och den kommunala&lt;br&gt;översiktsplanen tjäna. Det bör då uppmärksammas att markanvändnings-&lt;br&gt;planeringen inte då får ha formen enbart av inventering, utan vissa viktiga&lt;br&gt;ställningstaganden måste ha gjorts i planen beträffande hur vissa konflikt-&lt;br&gt;situationer skall kunna lösas i fråga om motstående intressen. Resultatet&lt;br&gt;av markanvändningsplaneringen kan inte överföras till den kommunala&lt;br&gt;översiktsplanen, om markanvändningsplanen enbart har formen av en&lt;br&gt;inventering. 1 ett sådant läge skulle översiktsplanen bli ett värdelöst instru-&lt;br&gt;ment i den kommunala planerings- och verksamhetsprocessen. Tilltron till&lt;br&gt;en sådan plan även i andra avseenden skulle bli obefintlig om olösta&lt;br&gt;problem skulle införas i densamma.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Gällivare kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen instämmer i förslaget om en koppling mellan den pågående&lt;br&gt;markanvändningsplaneringen och kommunens översiktsplaner. För att en&lt;br&gt;sådan koppling skall vara meningsfull bör markanvändningsplaneringen&lt;br&gt;inte enbart vara en inventering av anspråk/intresse av mark utan de&lt;br&gt;eventuella motstående intressena bör penetreras och vissa ställningstagan-&lt;br&gt;den måste göras i dessa konfliktsituationer.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Samhällets markanvändningsplanering i det fjällnära området måste själv-&lt;br&gt;fallet bygga på samma principer som i övriga delar av landet, nämligen en&lt;br&gt;decentraliserad planering i kommunerna. Det underlag som nu tagits fram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i den s.k. markanvändningsplaneringen blir då till stor nytta. LRF och&lt;br&gt;Skogsägarna delar således skogsstyrelsens uppfattning om markanvänd-&lt;br&gt;ningsplaneringen som ett underlag för kommunerna i deras översiktplane-&lt;br&gt;ring liksom för skogsvårdsstyrelsen i myndighetsutövningen. Den markan-&lt;br&gt;vändningsplanering som bedrivits under ledning av länsstyrelserna i de&lt;br&gt;fyra nordligaste länen är i sig inte ägnad att utgöra planer för hur skogsbru-&lt;br&gt;ket skall bedrivas i de fjällnära skogarna. En sådan tanke, som antyds i&lt;br&gt;utredningsdirektiven, är fullkomligt orealistisk. Ett skäl är att bl. a. resur-&lt;br&gt;serna för att inventera dessa vidsträckta arealer gör att underlaget för de&lt;br&gt;skilda markanvändningsintressena måste bli mycket schabloniserat. Ett&lt;br&gt;annat skäl är att sammanvägningen av olika allmänna intressen i stället&lt;br&gt;skall ske i kommunernas översiktsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom markanvändningsplaneringen öppnas möjligheter att systema-&lt;br&gt;tiskt peka ut konfliktområden, där flera markanvändningsintressen&lt;br&gt;sammanfaller. Skogsstyrelsen erbjuder sig att för dessa konfliktområden&lt;br&gt;utarbeta en typ av verksamhetsplan, som är en utveckling av den natur-&lt;br&gt;vårdsinriktade skogsbruksplanen (NISP). I en sådan verksamhetsplan an-&lt;br&gt;ges skogliga åtgärder under en tioårsperiod, som parterna efter ett frivilligt&lt;br&gt;samråd kommit överens om eller som skogsvårdsstyrelsen bedömt som&lt;br&gt;lämpliga. En fördel med skogsstyrelsens förslag skulle kunna vara att stat&lt;br&gt;och kommun får skogsägarnas avsikter klara för sig och vetskap om att&lt;br&gt;olika intressenter kommer att mötas och diskutera lämpliga avvägningar.&lt;br&gt;Riksförbunden kan bifalla att skogsvårdsorganisationen utvecklar sådana&lt;br&gt;verksamhetsplaner som samrådsvägen kan leda till uppgörelser på lokal&lt;br&gt;nivå mellan skogsbruket och berörda allmänna intressen. LRF och Skogs-&lt;br&gt;ägarna vill däremot bestämt varna för någon ny form av fördjupade&lt;br&gt;verksamhetsplaner, som fastställs av myndighet och skulle bli bindande&lt;br&gt;för skogsägare. Sådana bindande planer skulle strida mot rättsordningen i&lt;br&gt;landet och verka diskriminerande mot skogsbruksföretagen i området&lt;br&gt;”fjällnära skog”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skogsindustrierna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Det är vår bestämda uppfattning att något behov inte föreligger att i&lt;br&gt;samband med den pågående markanvändningsplaneringen utveckla sär-&lt;br&gt;skilda, långsiktiga verksamhetsplaner som, efter fastställelse av myndig-&lt;br&gt;het, måste följas av skogsägaren. Vi noterar att detta också är skogsstyrel-&lt;br&gt;sens uppfattning. Den hittillsvarande utvecklingen pekar mot att de avväg-&lt;br&gt;ningsproblem som härigenom skulle anses bli lösta dels har överskattats&lt;br&gt;och dels på ett smidigt sätt kommer att kunna hanteras inom ramen för&lt;br&gt;normala lokala planeringsaktiviteter och befintlig lagstiftning. Fastställda&lt;br&gt;verksamhetsplaner av avsett slag skulle dessutom medföra oönskade sido-&lt;br&gt;effekter och för Sverige främmande juridiska principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar även utredningens förslag beträffande anpassning av markan-&lt;br&gt;vändningsplaneringen till den kommunala översiktsplaneringen. Pågåen-&lt;br&gt;de planeringsaktiviteter beträffande markanvändningen utvecklas lovande&lt;br&gt;och bör fullföljas samt på bästa sätt fasas ihop med den kommunala&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;översiktsplaneringen i övrigt. Det är logiskt att här tillämpa den politiskt&lt;br&gt;beslutade arbetsfördelningen beträffande fysisk planering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi stöder likaså behovet av fördjupade verksamhetsplaner grundade på&lt;br&gt;frivilligt samråd mellan parterna inom områden som är särskilt utsatta för&lt;br&gt;konkurrens från olika intressen. För vår del är ett sådant arbetssätt inget&lt;br&gt;nytt men formerna kan naturligtvis utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Sågverkens råvaruförening&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Råvaruföreningen anser, att markanvändningsplaneringen i det fjällnära&lt;br&gt;området måste bygga på samma principer som i övriga delar av landet,&lt;br&gt;nämligen decentraliserad planering ute i kommunerna. Underlag, som tas&lt;br&gt;fram i markanvändningsplaneringen, blir till stor nytta för kommunerna i&lt;br&gt;deras översiktsplanering och för skogsvårdsstyrelsen i sin myndighetsutöv-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se också avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska naturskyddsföreningen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Se avsnitt 2 där delar av föreningens synpunkter på markanvändningspla-&lt;br&gt;neringen har redovisats. Föreningen har vidare yttrat följande. Det måste&lt;br&gt;här ytterligare understrykas att planeringen från naturvårdssynpunkt, på&lt;br&gt;grund av bristande inventeringsresurser hos länsstyrelserna, endast margi-&lt;br&gt;nellt Förbättrat kunskapsläget. Det är märkligt att skogsstyrelsen inte re-&lt;br&gt;dovisar detta tydligare då samtliga länsstyrelser påtalat dessa brister vid&lt;br&gt;ett flertal tillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om markanvändningsplaneringen skall tas in i kommunernas översikts-&lt;br&gt;planer är det viktigt att detta sker med förbehåll för det från naturvårds-&lt;br&gt;synpunkt bristfälliga underlaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördjupad planering i särskilt konkurrensutsatta områden kan i be-&lt;br&gt;gränsad utsträckning bidra till lösningar på konflikterna. Så länge plane-&lt;br&gt;ringsprocessen styrs av kravet att pågående markanvändning inte avsevärt&lt;br&gt;får försvåras, blir planläggningen emellertid alltför kraftlös. Dessutom vill&lt;br&gt;föreningen påpeka att skogsbruk för närvarande slentrianmässigt i alltför&lt;br&gt;hög grad betraktas som pågående markanvändning trots att den historiskt&lt;br&gt;sett ”pågående markanvändningen” snarare är renskötsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det grundläggande felet i planeringen inom tidigare i stort opåverkade&lt;br&gt;områden är just detta: Att skogsbruk anses vara ”pågående markanvänd-&lt;br&gt;ning” trots att det i många fall aldrig bedrivits skogsbruk i området. 2§&lt;br&gt;skogsvårdslagen ger, enligt föreningens mening, utrymme för en mindre&lt;br&gt;stelbent tolkning av begreppet än för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Det fjällnära skogsbrukets betydelse för&lt;br&gt;sysselsättning och ekonomi i fjällkommunerna&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens styrelse behandlade den 12 juni 1989 ett ”Strategiskt pro-&lt;br&gt;gram för sågverksindustrin i Norrbottens län”. Styrelsen har ställt sig&lt;br&gt;bakom programmets syfte att styra råvaruanvändningen från s. k. bulksåg-&lt;br&gt;ning till en mera högkvalitativ användning av sågtimret. Samhället skall&lt;br&gt;också medverka till att skapa en struktur med starka sågverksföretag med&lt;br&gt;förmåga till vidareförädling. Utvecklingsbehoven i inlandet kräver dessut-&lt;br&gt;om särskild uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Råvarubalansen för sågverksnäringen i hela länet visar i dag ett under-&lt;br&gt;skott på ca 200000 m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; f, något som förväntas bestå i framtiden. Inom&lt;br&gt;regionen finns dessutom en obalans som innebär att inlandets, främst&lt;br&gt;norra delen, råvara till stor del förbrukas vid kusten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens rapport redovisar inte någon uppskattad kommande&lt;br&gt;avverkningsvolym på delområden så att effekterna för Norrbottens inland&lt;br&gt;kan avläsas. Länsstyrelsen tolkar rapporten så att det prioriterade alterna-&lt;br&gt;tivet för avverkningsvolymen i de fjällnära skogarna är den nivå som&lt;br&gt;motsvarar uttaget år 1988. Detta skulle inte medföra någon ytterligare&lt;br&gt;minskning av arbetskraftsbehovet utöver den kraftiga nedgång som ägt&lt;br&gt;rum under de senaste 5—10 åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hittillsvarande minskningen är dock tillräckligt hotfull för Norrbot-&lt;br&gt;tens inlandskommuner. Även om de avverkningsvolymer som det är fråga&lt;br&gt;om i de fjällnära områdena är marginella i förhållande till länets totala&lt;br&gt;obalans kan de kvantiteter det gäller vara av stor lokal betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsnäringen och sågverksföretagen är oftast basen för många orter i&lt;br&gt;inlandet. Skogsbruket är för egen del starkt beroende av fungerande sam-&lt;br&gt;hällen i dessa områden för att inte äventyra tillgången på arbetskraft.&lt;br&gt;Länsstyrelsen vill därför också understryka skogsstyrelsens ståndpunkt om&lt;br&gt;behovet av fortsatta undersökningar. Sysselsättningens multiplikatoreffek-&lt;br&gt;ter liksom befolknings- och samhällsutvecklingens beroende av skogsbru-&lt;br&gt;ket bör belysas närmare innan större ingrepp görs i regelsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Egendomsnämnden i Luleå stift&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Arbetskraftsbehovet för skötseln av den fjällnära skogen uttryckt i helårs-&lt;br&gt;arbeten kan förefalla mindre betydelsfullt mot bakgrund av områdets&lt;br&gt;geografiska utsträckning från Dalarna till norra Lappland. Sysselsättnings-&lt;br&gt;läget inom detta område är dock avsevärt sämre än i övriga delar av&lt;br&gt;berörda län. Det är därför mycket angeläget att de arbetstillfällen som&lt;br&gt;skogsbruket kan skapa även fortsättningsvis tillvaratas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Storumans kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Skrivningen ”att möjligheterna att arbeta och bo kvar i det fjällnära&lt;br&gt;området inte påtagligt ytterligare försämras jämfört med nuläget” ger&lt;br&gt;intryck av s.k. ”gummiparagraf’ där försämringar kan genomföras till&lt;br&gt;befolkningens nackdel — bara de inte är påtagliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår bestämda uppfattning är gränsen för vad som kan tålas i form&lt;br&gt;av försämringar redan nådd och inga ytterligare försämringar av männi-&lt;br&gt;skornas överlevnadsvillkor kan tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Vilhelmina kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen förordar att det får göras en fördjupad studie av skogsbrukets&lt;br&gt;betydelse för sysselsättning och service i fjällkommunerna. Sysselsätt-&lt;br&gt;nings- och servicesituationen är redan mycket ansträngd i våra områden.&lt;br&gt;Varje bortfallande arbetstillfälle är en allvarlig händelse i vår kommun och&lt;br&gt;särskilt när detta drabbar fjäll- och fjällnära områden. Skogsstyrelsen har i&lt;br&gt;sin rapport visserligen pekat på den betydelse skogsbruket har för syssel-&lt;br&gt;sättningen i våra områden, men har inte kunnat redovisa tillräckligt un-&lt;br&gt;derlag för den bedömning som regering och riksdag måste göra. Därför&lt;br&gt;behövs ytterligare studier inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Gällivare kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen tillstyrker i likhet med skogsstyrelsens uppfattning att en&lt;br&gt;fördjupad studie bör foras beträffande skogsbrukets betydelse för syssel-&lt;br&gt;sättning, befolkningsutveckling och ekonomiska konsekvenser i fjällkom-&lt;br&gt;munerna.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Jämför avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skogsindustrierna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Jämför avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Västerbottens allmänningars förbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;De skärpta bestämmelserna som fastställdes år 1986 har medfört en&lt;br&gt;minskning av sysselsättningen inom de fjällnära skogsbygderna. Med den&lt;br&gt;ytterligare skärpning, som kan utläsas i det nya förslaget, kommer syssel-&lt;br&gt;sättningen att minska ännu mer, vilket kan slå sönder hela den infrastruk-&lt;br&gt;tur som finns inom berörda bygder.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Fjällnära urskogars räddningsaktion&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Se avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska naturskyddsföreningen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Se avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska skogsarbetareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska pappersindustriarbetareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska träindustriarbetareförbundet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Se avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Rennäringen och bevarandeintressena&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;De tendenser till minskad avverkningstakt och minskade hyggesstorlekar&lt;br&gt;som kan utläsas i utredningen är till fordel även för kulturmiljövården.&lt;br&gt;Likaså att de föreskrifter om samråd med samebyarna som införts i&lt;br&gt;skogsvårdslagen (SVL) efterföljs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framkommer i utredningen saknar stora delar av fjällområdet en&lt;br&gt;heltäckande fornminnesinventering — både avseende samiska och övriga&lt;br&gt;fomlämningar. Detta på grund av den bindning till utgivningen av ekono-&lt;br&gt;misk karta över Sverige som denna inventering har. Endast vid stora&lt;br&gt;exploateringar — såsom älvutbyggnader etc. — har inventeringar gjorts i&lt;br&gt;någon nämnvärd utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RAÄ stödjer därför utredningens förslag att alla tillståndsärenden i&lt;br&gt;dessa områden bör föregås av en naturvärdesinventering. RAÄ anser dock&lt;br&gt;att den bör benämnas natur- och kulturvärdesinventering, vilket bättre&lt;br&gt;täcker avsikten med förslaget. De försök som skett i projekt för samordnad&lt;br&gt;markanvändningsplanering har hittills haft mycket liten omfattning för&lt;br&gt;kulturmiljövården, då bidrag till inventeringsarbete inte utgått i tillräckligt&lt;br&gt;stor omfattning. Det är därför viktigt att de medel som avsatts för invente-&lt;br&gt;ringsarbete även kommer kulturmiljövården till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RAÄ biträder utredningens förslag att SVS skall kräva en redovisning&lt;br&gt;från den sökande om hur hänsynen till naturvården, kulturmiljövården&lt;br&gt;och rennäringen skall tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att bevara lämningarna efter tidigare kulturer — både&lt;br&gt;samiska och andra. Lika viktigt är också att bevara livsbetingelserna för&lt;br&gt;den levande samiska kulturen. Ett obligatoriskt samråd med samebyarna&lt;br&gt;inom renskötselns åretruntmarker — infört som utredningen föreslår i&lt;br&gt;skogsvårdsforordningen — bör kunna medverka till detta.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Lantbruksstyrelsen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Avverkningar i fjällskogarna berör främst två enskilda intressen, dels&lt;br&gt;markägarnas rätt att utnyttja marken, dels de renskötande samernas rätt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;136&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att begagna mark till underhåll för sig och sina renar (renskötselrätten).&lt;br&gt;Dessutom är avverkningarna av stor betydelse från bl. a. naturvårdssyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppdrag till skogsstyrelsen får förslaget i fråga om&lt;br&gt;begränsningar för skogsbruket av hänsyn till andra intressen än skogshus-&lt;br&gt;hållningen m. m. inte vara så långtgående att de leder till avsevärt intrång i&lt;br&gt;pågående markanvändning och därmed ersättningsanspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksstyrelsen vill erinra om att också renskötseln är en pågående&lt;br&gt;markanvändning. Det kan därför ifrågasättas om inte ersättning också bör&lt;br&gt;utgå till samerna för de avsevärda intrång i deras markanvändning, som&lt;br&gt;skogsbruket i vissa fall kan medföra. Vidare kan ifrågasättas huruvida&lt;br&gt;staten bör lämna ekonomiskt stöd till skogsbruksåtgärder om de medför&lt;br&gt;avsevärda intrång i renskötselrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Domänverket&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Verket accepterar och ser det som rimligt att skogsägaren i sin avverk-&lt;br&gt;ningsansökan redovisar de åtgärder han avser att vidta dels för att trygga&lt;br&gt;återväxten, dels av hänsyn till naturvårdens och rennäringens intressen.&lt;br&gt;Att såsom föreslås i texten s. 66 sökanden skall visa, i bemärkelsen bevisa,&lt;br&gt;att angivna skyddsintressen inte äventyras t. ex. att fjällgränsen inte flyttas&lt;br&gt;ner är emellertid inte rimligt. Däremot kan han som tidigare sagts redovisa&lt;br&gt;planerade åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämpligt är att skogsvårdsstyrelsen och markägarna inom ett avgränsat&lt;br&gt;geografiskt område enas generellt om hur man skall bete sig i vissa höjd-&lt;br&gt;lägen, nordsluttningar, marktyper etc. Härigenom skulle detaljprövningen&lt;br&gt;av varje avverkningsansökan kunna förenklas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Statens naturvårdsverk&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Punkt 9.2.2 innehåller nya och förbättrade regler för skogsbrukets hän-&lt;br&gt;synstagande till naturvården och andra allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det första förslaget bör ordet befogenhet ändras till skyldighet for&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen att meddela föreskrifter i samband med tillståndsgiv-&lt;br&gt;ning till slutavverkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 9.2.4 innehåller förslag om nya befogenheter for skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;serna. Utformningen av dessa befogenheter bör göras så att skogsvårdssty-&lt;br&gt;relserna regelmässigt kräver redovisning av sökanden om bl. a. naturvårds-&lt;br&gt;hänsyn och att skogsvårdsstyrelserna som regel avgränsar mark där slutav-&lt;br&gt;verkning inte kan företas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill inledningsvis framhålla hur ringa de reella möjligheterna&lt;br&gt;är, att med dagens hänsynsparagraf skydda områden med exempelvis&lt;br&gt;hotade arter. Erfarenhetsmässigt når man mycket tidigt gränsen ”avsevärt&lt;br&gt;försvårande av pågående markanvändning”. Detta är angeläget att fram-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hålla, så att man inte ges den uppfattningen att en noggrannare planering&lt;br&gt;löser konflikterna. Den nu pågående markanvändningsplaneringen har&lt;br&gt;sina största värden i det att olika konflikter lyfts fram i ett tidigt skede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett förslag till naturreservatsbildning som länsstyrelsen arbetat&lt;br&gt;fram kommer areellt sett stora delar av den fjällnära skogen i Kopparbergs&lt;br&gt;län att skyddas. När reservatsbildning skett kommer sannolikt de flesta&lt;br&gt;konflikterna att framöver finnas i Transtrandsfjällen, Malungs kommun.&lt;br&gt;Genom en nyligen gjord inventering har dessa områden visat sig hysa höga&lt;br&gt;naturvärden. Speciellt gäller det förekomsten av hotade arter knutna till&lt;br&gt;orörda eller föga påverkade skogar. Dessa arter finner man företrädesvis i&lt;br&gt;virkesrika raviner och bäckdråg. Genom sin virkesrikedom kan dessa&lt;br&gt;miljöer endast i mycket begränsad omfattning undantas från skogsbruk&lt;br&gt;genom 21 § skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I länsstyrelsens yttrande till skogsstyrelsen framhölls bristerna i den nu&lt;br&gt;gällande avgränsningen av den fjällnära skogen. I Kopparbergs län medför&lt;br&gt;nuvarande definition att det endast är relativt smala zoner längs fjällen&lt;br&gt;som inryms i begreppet. I den markanvändningsplanering som nu pågår&lt;br&gt;har skogsvårdsstyrelsen därför valt att vidga området för markanvänd-&lt;br&gt;ningsplaneringen. Det är viktigt att även avgränsningen av fjällnära skog i&lt;br&gt;framtiden omfattar de områden som ekologiskt och hydrologiskt hänger&lt;br&gt;samman. Exempelvis bör de skarpa sluttningarna i Transtrandsfjällen ingå&lt;br&gt;i sin helhet. Skogsstyrelsen har i sitt slutliga förslag inte beaktat de framför-&lt;br&gt;da synpunkterna (s. 62, stycket 3). En översyn av gränsdragningen bör&lt;br&gt;därför göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att markägaren skall redovisa den hänsyn han har för&lt;br&gt;avsikt att ta vid en avverkning, finner länsstyrelsen mycket positivt. Även&lt;br&gt;förslaget att skogsvårdsstyrelsen skall kunna föranstalta om att en na-&lt;br&gt;turvärdesinventering skall genomföras är bra. Vem som skall bekosta&lt;br&gt;sådan utredning har däremot ej berörts. Det är av stor vikt att naturvärdes-&lt;br&gt;inventeringarna tas fram i samråd med länsstyrelsen och kommunen.&lt;br&gt;Länsstyrelsen förutsätter att även kulturhistoriska inventeringar omfattas&lt;br&gt;av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall fornlämningar berörs erinras om att dessa är skyddade enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 2 kap. kulturmiljölagen (KML) (1988:950). Denna före-&lt;br&gt;skriver förbud mot bl. a. plantering på fornlämning. Enligt 2 kap. 2 §&lt;br&gt;samma lag hör till fast fornlämning ett omgivande skyddsområde som&lt;br&gt;skall behandlas som ett fornlämningsområde. Skyddsområdets omfattning&lt;br&gt;bedöms individuellt från fall till fall. Markberedande åtgärder och plante-&lt;br&gt;ring inom ett fornlämningsområde kräver länsstyrelsens tillstånd enligt&lt;br&gt;KML.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen föreslår att även röjning inför avverkning och gallring i&lt;br&gt;den fjällnära skogen skall omfattas av tillståndsplikt. I dag sker en röjning&lt;br&gt;av den tilltänkta avverkningen utan att beslut om avverkning erhållits.&lt;br&gt;Stora naturvärden kan då ha påverkats utan att skogsvårdsstyrelsen haft&lt;br&gt;möjlighet att påverka detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen att skogsstyrelsens förslag stär-&lt;br&gt;ker natur- och kulturminnesvårdens möjligheter att på ett tidigt skede få&lt;br&gt;en dialog med skogsbruksföreträdarna. Den naturvårdshänsyn som sedan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkret kan bli utförd, kommer knappast att skilja sig från dagens situa-&lt;br&gt;tion, då kraven på markägaren ej får sträcka sig så långt att pågående&lt;br&gt;markanvändning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Sanktionsmöjligheter mot de skogsbrukare som ej följer skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;sens bindande föreskrifter måste finnas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar skogsstyrelsens uppfattning att hänsynen till naturvård&lt;br&gt;och rennäring bör bli mera systematiskt genomförd inom det fjällnära&lt;br&gt;området. Detsamma gäller kulturminnesvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De under punkt 9.2 redovisade förslagen tillstyrkes av länsstyrelsen.&lt;br&gt;Länsstyrelsen kan dock inte för varje enskild punkt avgöra om behövliga&lt;br&gt;förtydliganden bäst sker genom tillägg i skogsvårdslagstiftningen eller ge-&lt;br&gt;nom att statsmakterna gör motivuttalanden. Länsstyrelsen vill dock all-&lt;br&gt;mänt förorda att man använder sig av motivuttalanden i så stor utsträck-&lt;br&gt;ning som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet 9.2.1 föreslås obligatoriskt samråd med berörd sameby före&lt;br&gt;slutavverkning och skogsbilvägbyggnad inom renskötselns åretruntmar-&lt;br&gt;ker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samerättsutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit att samråds-&lt;br&gt;plikten skall utökas till att avse även vinterbetesmarkerna och dessutom&lt;br&gt;även andra åtgärder som t. ex. markberedning och skogsgödsling. Länssty-&lt;br&gt;relsen avser att närmare utveckla sina synpunkter i remissyttrandet över&lt;br&gt;samerättsutredningen. I detta sammanhang vill länsstyrelsen dock ej mot-&lt;br&gt;sätta sig skogsstyrelsens förslag om obligatoriskt samråd inom åretrunt-&lt;br&gt;markerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelsen föreslås under 9.2.4 i sin egenskap av tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet av skogsvårdslagen få befogenhet att föranstalta om att naturvär-&lt;br&gt;desinventering skall genomföras inom område som anmäls för slutavverk-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formuleringarna ger intrycket att dessa inventeringar skulle utföras av&lt;br&gt;skogsvårdsorganisationen som sedan också skall besluta om avverknings-&lt;br&gt;tillstånd på grundval av sin egen utvärdering av inventeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förfaringssätt kan försvaga tilltron till att intresseavvägningen&lt;br&gt;skett objektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturvärdesinventering berör dessutom naturvårdslagstiftningens&lt;br&gt;område för vilket inom länsstyrelsen miljövårdsenheten ansvarar.&lt;br&gt;Miljövårdsenheten bör bl. a. få möjlighet att på ett tidigt stadium överväga&lt;br&gt;om skyddsbestämmelserna i naturvårdslagen kan bli aktuella i det enskilda&lt;br&gt;fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har i olika sammanhang begärt förstärkning av miljö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdsenhetens resurser för naturvärdesinventeringar. Befogenhet att för-&lt;br&gt;anstalta om naturvärdesinventering bör kopplas till naturvårdslagstift-&lt;br&gt;ningen och tillkomma länsstyrelsen. 1 den praktiska tillämpningen bör&lt;br&gt;naturligtvis ett nära samråd ske mellan länsstyrelsens miljövårdsenhet och&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Åre kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Inför natur/kulturvärdesinventeringen skall myndigheten som utför inven-&lt;br&gt;teringen vara skyldig att ha samråd med ortsbefolkningen och lokala&lt;br&gt;organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Älvdalens kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Angående bristfälligt kartlagda stora områden vad gäller naturvärden och&lt;br&gt;kulturminnen skall skogsvårdsstyrelsen vara skyldig att besluta om att en&lt;br&gt;naturvärdesinventering genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Storumans kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ett närmare klargörande av begreppet ”särskilda befogenheter” för&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelserna att föreskriva naturvårdshänsyn och hänsyn till ren-&lt;br&gt;näringens intresse efterlyses. Rennäringen får inte ges ett inflytande i den&lt;br&gt;omfattningen, att den kommer att fungera som någon vetorättsinstans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den redovisning av naturvårdshänsyn och återväxtåtgärder som den&lt;br&gt;som vill slutavverka åläggs måste skogsvårdsstyrelsen biträda med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvärdesinventeringen innan tillstånd till avverkning prövas måste&lt;br&gt;ske inom ett år från den tidpunkt den aktualiserades — i annat fall leder&lt;br&gt;tidsutdräkten till ekonomiska svårigheter för den sökande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Vilhelmina kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Införandet av föreskrifter till skydd för naturvård, kulturmiljövård och&lt;br&gt;rennäring kan accepteras. Den bevisning som skogsstyrelsen föreslår i&lt;br&gt;samband med prövning av tillstånd till slutavverkning får inte ges sådan&lt;br&gt;utformning att enskilda skogsägare, på grund av ekonomiska förhållanden,&lt;br&gt;inte kan fullfölja ett tillståndsärende. Storskogsbruket torde redan ha&lt;br&gt;sådan expertis och en sådan administrativ kapacitet, att ett sådant förslag&lt;br&gt;inte annat än marginellt skulle upplevas som onödigt störande i prövnings-&lt;br&gt;processen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om naturvärdes- och kulturmiljöinventeringar skall givetvis ac-&lt;br&gt;cepteras för att bättre underlag för hänsynstagande skall erhållas. Det bör&lt;br&gt;dock beaktas att tillräckligt med resurser avsätts för att man skall kunna&lt;br&gt;klara en sådan föreskrift. Med dagens resurser och i jämförelse med de&lt;br&gt;arealer som är aktuella för årliga avverkningar, är det omöjligt att införa en&lt;br&gt;sådan föreskrift!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samerättsutredningen har nyligen avlämnat sina förslag inom olika&lt;br&gt;områden som rör bl. a. exploatering av mark och vatten för olika ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa långtgående regler föreslås beträffande skogsbruket i fjällnära områ-&lt;br&gt;den. Vilhelmina kommun for sin del är inte beredd att acceptera att&lt;br&gt;samebyarna ges ett sådant inflytande över skogsbruket att detsamma ytter-&lt;br&gt;ligare skulle förhindras eller försvåras. Att det i vissa lägen införs en&lt;br&gt;obligatorisk samrådsskyldighet beträffande avverkning är vi beredda att&lt;br&gt;försvara, men regler och föreskrifter som närmar sig vetorätt för samerna,&lt;br&gt;kommer vi inte att acceptera!&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Arjeplogs kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Samrådsskyldighet skall ej föreligga om slutavverkning omfattar mindre&lt;br&gt;än 20 ha skog, annat än om den ansluter till kalmark eller plantskog som&lt;br&gt;sammanlagt, med den planerade avverkningen, överstiger 20 ha på bruk-&lt;br&gt;ningsenheten. Samrådsskyldighet skall ej anses föreligga även om avverk-&lt;br&gt;ningen avser hänglavbärande skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avverkning på privat mark ej kan komma till stånd på grund av&lt;br&gt;rennäringsintressen skall den private skogsägaren erhålla ersättning för&lt;br&gt;den förlorade intäkten. Skogsvårdsstyrelsen bör kunna utföra sådan värde-&lt;br&gt;ring och medel bör tas ur samefonden. Om sådan avverkning förhindras av&lt;br&gt;naturvårdshänsyn eller på grund av kulturminnesvård bör staten svara för&lt;br&gt;kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Gällivare kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen ställer sig bakom ett obligatoriskt utökat samråd med berörd&lt;br&gt;sameby.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreskrifter beträffande hänsyn till naturvårdens, kulturmiljövårdens&lt;br&gt;och rennäringens intressen som skogsvårdsstyrelsen föreslås kunna utfärda&lt;br&gt;bifalles under förutsättning att föreskrifterna inte, på grund av ekonomis-&lt;br&gt;ka förhållanden, omöjliggör för enskilda skogsägare att fullfölja ett till-&lt;br&gt;ståndsärende.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;LRF och Skogsägarna konstaterar att relationen mellan skogsbruk och&lt;br&gt;rennäring har utretts samtidigt av två statliga utredningar. Dessa anlägger&lt;br&gt;emellertid två principiellt skilda synsätt på ”avvägningen” mellan näring-&lt;br&gt;arna. Staten måste rimligtvis hantera denna viktiga fråga i ett samman-&lt;br&gt;hang varför riksförbunden anser att nuvarande föreskrifter i skogsvårds-&lt;br&gt;lagen tills vidare bör bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF och Skogsägarna uppfattar förslaget att i samband med tillstånds-&lt;br&gt;ärende i svårföryngrad skog kunna göra avvägningar mot naturvård, kul-&lt;br&gt;turminnesvård, friluftsliv och rennäring som ett fastläggande i föreskrifter-&lt;br&gt;na av nu gällande praxis. Markägarna skall kompenseras om ”pågående&lt;br&gt;markanvändning avsevärt försvåras”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF och Skogsägarna tar bestämt avstånd från förslaget att en markäga-&lt;br&gt;re skall ha skyldighet att för skogsvårdsstyrelsen uttömmande redovisa&lt;br&gt;vilka hänsyn som är planerade till andra intressen. De anpassningar till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana intressen som kan behöva föreskrivas efter en ansökan om avverk-&lt;br&gt;ningstillstånd måste förbli en myndighetsuppgift. Vi förutsätter att&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen har kapacitet att behandla sådana ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen föreslår befogenhet för skogsvårdsstyrelserna att genom-&lt;br&gt;föra s. k. naturvärdesinventering innan tillstånd till avverkning prövas&lt;br&gt;inom områden där naturvärdena är okända. En sådan inventering måste&lt;br&gt;genomföras under barmarksperioden och kan komma att försvåra plane-&lt;br&gt;ringen och innebära en ekonomisk belastning för markägaren. Riksförbun-&lt;br&gt;den kan dock tillstyrka skogsstyrelsens förslag under förutsättning att&lt;br&gt;naturvärdesinventeringen finansieras med budgetmedel.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skogsindustrierna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förslaget att skogsvårdsstyrelsen vid tillståndsansökan skall&lt;br&gt;kunna kräva att sökanden visar att de åtgärder som planeras är acceptabla,&lt;br&gt;vilket egentligen inte är något nytt, är vi från skogsföretagens sida positiva&lt;br&gt;till en sådan medverkan. Kompetens för sådana bedömningar finns givet-&lt;br&gt;vis inom företagen och vi förutsätter att dokumentation och former i&lt;br&gt;övrigt kan hållas inom ramen för den detaljerade planering som normalt&lt;br&gt;förekommer. Vi noterar att skogsvårdsstyrelsen enligt förslaget också i&lt;br&gt;fortsättningen har det slutliga ansvaret för därutöver erforderliga utred-&lt;br&gt;ningar samt beviljar tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Sågverkens råvaruförening&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Obligatoriskt samråd med berörd sameby inför slutavverkning och väg-&lt;br&gt;byggen inom renskötselns åretruntmarker. Råvaruföreningen anser att&lt;br&gt;samråd av föreslagen typ är en förutsättning för samplanering. Samråd —&lt;br&gt;främst i form av ömsesidig information — får dock ej övergå i långsiktig&lt;br&gt;blockering av verksamhet genom vetoliknande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelsen (SVS) skall ges befogenheter att meddela föreskrif-&lt;br&gt;ter om hänsynstagande till naturvårdens, kultur- och miljövårdens samt&lt;br&gt;rennäringens intressen, dock ej så att pågående markanvändning avsevärt&lt;br&gt;försvåras. Råvaruföreningen uppfattar förslaget så, att i samband med&lt;br&gt;tillståndsärenden i svårföryngrad skog skall SVS kunna göra avvägningar&lt;br&gt;mot övriga intressen som ett fastställande i föreskrift av nu gällande&lt;br&gt;praxis. Markägare måste kompenseras ekonomiskt, om pågående markan-&lt;br&gt;vändning försvåras avsevärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SVS skall kräva av en markägare att denne redovisar vilka naturvårds-,&lt;br&gt;kulturmiljövårds- och rennäringshänsyn som avses att tas i samband med&lt;br&gt;avverkning. Råvaruföreningen anser, att anpassningar till sådana intres-&lt;br&gt;sen som kan behövas efter en ansökan om avverkningstillstånd är en&lt;br&gt;my nd ighetsuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvärdesinventeringar kan komma att föranstaltas i vissa fall, då&lt;br&gt;beslut skall tas i avverkningsärenden. Råvaruföreningen anser, att sådana&lt;br&gt;naturvärdesinventeringar bör bekostas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samerättsutredningen föreslår bl. a., att samråd skall föregå all slutav-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkning inom åretruntmarkerna. Tidigare reglering omfattade endast&lt;br&gt;svårföryngrad skog. Råvaruföreningen anser förslaget rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en månad gått efter samrådets avslutande och inget överklagande är&lt;br&gt;gjort, får skogsägaren söka tillstånd att avverka. Råvaruföreningen anser,&lt;br&gt;att tiden efter samrådets avslutande intill tillstånd ges att avverka måste&lt;br&gt;tidsbegränsas för att förhindra vetoliknande överklagandeprocesser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till avverkning får ges, såvida det inte rubbar grundförutsätt-&lt;br&gt;ningarna för att bedriva renskötsel i den berörda samebyn. Med grundför-&lt;br&gt;utsättning avses tillgång till naturbete och möjlighet att flytta mellan olika&lt;br&gt;betesområden. Råvaruföreningen önskar uppmärksamma regeringen på&lt;br&gt;att tillgången på naturbete i hög utsträckning påverkas av antalet renar.&lt;br&gt;Skall någon relevans finnas i förslaget, måste registrering och reglering av&lt;br&gt;antalet renar förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Fjällnära urskogars räddningsaktion&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;9:1 Det är inte sant att skog sparats av hänsyn till rennäring och natur-&lt;br&gt;vård i alltmer ökad utsträckning. Tidigare avverkade ju domänverket inte&lt;br&gt;alls ovan skogsodlingsgränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9:2 Eftersom det mest revolutionerande av dessa förslag är att förbjuda&lt;br&gt;avverkning av impediment — som ju inte ens är skogsmark i lagens&lt;br&gt;mening — ser vi dem som så urvattnade att de inte är värda ytterligare&lt;br&gt;kommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska naturskyddsföreningen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Redovisning av tryggad återväxt och naturvårdshänsyn. Föreningen delar&lt;br&gt;skogsstyrelsens uppfattning att det är rimligt att den som har den ekono-&lt;br&gt;miska nyttan av en åtgärd också delar kostnaderna för nödvändiga utred-&lt;br&gt;ningar med myndigheten. Skogsstyrelsen har i utredningsrapporten fram-&lt;br&gt;hållit behovet av stor kunskap för att klara föryngringen. Detsamma gäller&lt;br&gt;för att uppnå ekologiskt meningsfull naturvårdshänsyn. Skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;serna bör därför stärka sin kompetens på naturvårdssidan samtidigt som&lt;br&gt;inventeringsresurserna hos länsstyrelsernas miljövårdsenheter stärks. Det&lt;br&gt;är inte rimligt att i allt för stor omfattning överlasta dessa båda kompe-&lt;br&gt;tenskrävande bedömningar på den enskilde markägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen ser det som en självklarhet att en naturvärdesinventering&lt;br&gt;görs innan skogsbruk/skogsbilvägbyggnad tillåts i områden där slutavverk-&lt;br&gt;ning hittills inte förekommit. Det är samtidigt viktigt att inventeringen&lt;br&gt;inte strikt styrs till enbart det sökta avverkningsobjektet utan även vid&lt;br&gt;behov omfattar kringliggande marker. En sådan inventering måste göras&lt;br&gt;av kompetent personal vad avser artkriteriebedömning och bör ske i&lt;br&gt;länsstyrelsernas regi, inte skogsvårdsstyrelsernas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen har tidigare föreslagit att det till varje länsstyrelse i fjäll-&lt;br&gt;skogslänen knyts fast inventeringspersonal som är kompetent att göra&lt;br&gt;bedömningar i ett riksperspektiv. Inventeringar skall visa om skogsbruk i&lt;br&gt;form av traditionell slutavverkning eller fjällskogsblädning/beståndsför-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yngring kan accepteras från naturvårdssynpunkt eller över huvud taget&lt;br&gt;inte bör förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningens åsikt är att permanent skogsbilvägbyggnad inte bör tillåtas&lt;br&gt;inom de aktuella områdena. Utförsel av eventuellt virke bör endast få&lt;br&gt;förekomma på tjälad och snötäckt mark eller på barmark med fordonsty-&lt;br&gt;per som inte ger bestående markskador. Om vägar trots allt skall byggas i&lt;br&gt;dessa områden måste ovillkorligen ansökan om tillstånd åtföljas av av-&lt;br&gt;verkningsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska samemas riksförbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Se avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska skogsarbetareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska pappersindustriarbetareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska träindustriarbetareförbundet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Se avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Inventering av svårföryngrad skog&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;Lantbruksstyrelsen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att skogsvårdsstyrelsen skall inventera och redovisa sådana om-&lt;br&gt;råden där inte slutavverkning kan företas på grund av återväxtsvårigheter&lt;br&gt;eller risk för fjällgränsens nedflyttande är positivt från rennäringssyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Domänverket&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Verket tillstyrker att skogsvårdsstyrelserna får till uppgift att inventera och&lt;br&gt;redovisa mark där godtagbar återväxt inte kan påräknas inom rimlig tid&lt;br&gt;eller där slutavverkning inte kan genomföras på grund av risker för fjäll-&lt;br&gt;gränsens nedflyttning.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Storumans kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den inventering och redovisning som krävs för produktiv mark som av&lt;br&gt;biologiska skäl inte bör slutavverkas bör bekostas av statliga medel och&lt;br&gt;inte av den enskilde skogsägaren.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Vilhelmina kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag om inventering av marker som efter slutavverkning&lt;br&gt;inte är möjliga att föryngra och den skog som inte bör slutavverkas för att&lt;br&gt;den behövs som skydd mot fjällgränsens nedflyttande kan i och för sig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;accepteras. Det måste dock konstateras att vi kontinuerligt får ny kunskap&lt;br&gt;och nya metoder i takt med den forskning som bedrivs inom det skogliga&lt;br&gt;området. Den inventering som skall ske, får inte resultera i att vi trots allt&lt;br&gt;skulle få en naturvårdsgräns eller högskogsgräns fastlagd för tid och evig-&lt;br&gt;het. Förutsättningarna måste kunna bedömas utifrån det kunskapsläge vi&lt;br&gt;har från tid till annan. Allt annat vore förkastligt!&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Gällivare kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 utredningen föreslås att skogsvårdsstyrelsen får i uppdrag att inventera&lt;br&gt;de marker som inte är möjliga att föryngra och den skog som inte bör&lt;br&gt;slutavverkas för att den behövs som skydd för fjällgränsens nedflyttande.&lt;br&gt;Kommunen har inget att erinra mot att skogsvårdsstyrelsen erhåller ett&lt;br&gt;sådant uppdrag men önskar påpeka att resultatet av en sådan utredning&lt;br&gt;inte får fastställas för alltid. Utvecklingen medför alltid att ny kunskap&lt;br&gt;erhålles, även inom skogsområdet, och därför bör bedömningen om skogli-&lt;br&gt;ga impediment etc. alltid göras utifrån det aktuella kunskapsläget.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Det bör, enligt riksförbundens uppfattning, vara möjligt för skogsvårdssty-&lt;br&gt;relsen att utifrån reglerna i SVL § 19 avgränsa mark där slutavverkning&lt;br&gt;inte kan företas på grund av återväxtsvårigheter eller risk för fjällgränsens&lt;br&gt;nedflyttande. Vi vill kraftigt understryka att sådana framinventerade&lt;br&gt;gränszoner inte får bli styrande för behandlingen av enskilda avverknings-&lt;br&gt;ansökningar. Den föreslagna inventeringen och redovisningen kan beräk-&lt;br&gt;nas ta stora resurser i anspråk. Verksamheten måste därför inriktas mot&lt;br&gt;terrängavsnitt, där det bedöms som särskilt angeläget att i förväg kunna&lt;br&gt;fastställa en gränszon.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skogsindustrierna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förslaget att ge skogsvårdsstyrelsen uppgift att inom ramen för&lt;br&gt;§ 19 inventera och redovisa mark där slutavverkning inom överskådlig tid&lt;br&gt;inte skall få förekomma, inser vi att förslaget har vissa fördelar ur plane-&lt;br&gt;ringssynpunkt för andra intressenter. Sådana avgränsningar måste emel-&lt;br&gt;lertid utnyttjas mycket restriktivt och utan tvekan endast företas på grund&lt;br&gt;av återväxtsvårigheter eller på grund av risk för fjällgränsens nedflyttande.&lt;br&gt;Stor hänsyn till dokumenterad lokal erfarenhet och senaste kunskaper&lt;br&gt;förutsätts. Sådana avgränsningar får dessutom på intet sätt uppfattas som&lt;br&gt;definitiva beslut beträffande markanvändningen utan endast som underlag&lt;br&gt;för planering. Avgränsningarna måste också kunna omprövas och ändras&lt;br&gt;om nya förutsättningar eller nya kunskaper tillkommer. Likaså måste&lt;br&gt;risken för att denna avgränsningsmöjlighet används för att bereda plats för&lt;br&gt;annan markanvändning undvikas. En sådan risk är uppenbar när ett visst&lt;br&gt;intresse inom ramen för en kommunal översiktsplanering gör anspråk på&lt;br&gt;viss mark. Vid sådana grannlaga förrättningar bör skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;överväga att anlita neutral vetenskaplig expertis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Sågverkens råvaruförening&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;SVS får till uppgift att inventera områden, där klimatiska faktorer m. m.&lt;br&gt;inte medger avverkning. Råvaruföreningen anser att nuvarande skogs-&lt;br&gt;vårdslags § 19 om avgränsning av mark, där slutavverkning inte kan före-&lt;br&gt;tas på grund av återväxtsvårigheter, är till fyllest.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Fjällnära urskogars räddningsaktion&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen anser att den lokala skogsvårdsstyrelsen får till uppgift att&lt;br&gt;inventera och redovisa mark där återväxtsvårighetema är sådana av kli-&lt;br&gt;matiska eller andra skäl att en godtagbar återväxt efter slutavverkning inte&lt;br&gt;kan påräknas inom rimlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är en mycket viktig och komplicerad fråga. Så komplicerad och&lt;br&gt;kompetenskrävande att vi på goda grunder kan hävda att den kompeten-&lt;br&gt;sen saknar skogsvårdsstyrelsen. Till någon annan slutsats kan man inte&lt;br&gt;komma när man ser skogsvårdsstyrelsen ge tillstånd till avverkningar i&lt;br&gt;kärva klimatlägen, kant i kant med 30-årig totalt misslyckade föryngring-&lt;br&gt;ar, dvs. kal skogsmark. Detta om något visar att skogsvårdsstyrelsens&lt;br&gt;personal inte alls har den kunskap och kompetens som man kunde kräva&lt;br&gt;av dessa. Återväxtproblematiken är av sådan dignitet att här krävs utlåtan-&lt;br&gt;den/tillstånd av forskare, klimatforskare. Om inte — så anser vi att denna&lt;br&gt;mycket viktiga fråga hanteras kortsiktigt, oansvarigt och alltför lättvindigt.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska naturskyddsföreningen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Föreningen tillstyrker förslaget men förutsätter att hänsyn tas till aktuella&lt;br&gt;klimatförhållanden/-tendenser med nöjaktig säkerhetsmarginal. En sådan&lt;br&gt;avgränsning har föreningen presenterat under benämningen ”klimatisk&lt;br&gt;hasardgräns”. Denna gräns är emellertid inte geografiskt fastlagd på det&lt;br&gt;statiska sätt som antyds i skogsstyrelsens rapport i avsnitt 4.1. Utifrån&lt;br&gt;riktvärdet, 200 m vertikalt under trädgränsen, måste ståndortsmässig an-&lt;br&gt;passning göras efter exempelvis lokalklimat, jordart, fuktighet etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen menar att denna avgränsning av icke-föryngringsbara&lt;br&gt;marker, tillsammans med redan skyddade marker (natur- och domänre-&lt;br&gt;servat samt nationalparker), i princip skulle åstadkomma de begränsnings-&lt;br&gt;effekter på fjällskogsbruket som föreningen har eftersträvat genom försla-&lt;br&gt;get till naturvårdsgräns. Detta är en felaktig tolkning av föreningens fjäll-&lt;br&gt;skogskrav. De mera produktiva marker som är en bristvara för naturvår-&lt;br&gt;den kommer sannolikt inte att till någon nämnvärd del innefattas av en&lt;br&gt;sådan avgränsning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Avverkning — markberedning — föryngring&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;Lantbruksstyrelsen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om s. k. fjällskogsblädning är ett klart framsteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Domänverket&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Någon erinran mot att §6 SVL avskaffas finns inte, men motiveringen är&lt;br&gt;ytterst tveksam. Skyddade områden bör väljas ut från andra kriterier än&lt;br&gt;från försumlighet att sköta skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda ransoneringsregler inom det fjällnära området som skogs-&lt;br&gt;styrelsen hade med i sitt första förslag har inte tagits med nu. Däremot&lt;br&gt;föreslås att huvudregeln en brukningsenhet per kommun bör tillämpas&lt;br&gt;mer regelmässigt inom det fjällnära området. För domänverkets förvalt-&lt;br&gt;ningar kan detta ge planeringsproblem både när det gäller att upprätthålla&lt;br&gt;avverkningsnivån och for sysselsättningen av de anställda. Det är därför&lt;br&gt;viktigt att dispens från huvudregeln inom det fjällnära området kan ges.&lt;br&gt;Frågan får rimligtvis avgöras efter prövning från fall till fall så att konse-&lt;br&gt;kvenserna härav kan överblickas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket är tveksamt till ett kategoriskt förbud mot hyggesplöjning. An-&lt;br&gt;vänd på rätt plats är metoden bra och spåren obetydliga efter 10—15 år.&lt;br&gt;Den ståndortsplanering som föregår all avverkningsplanering kommer&lt;br&gt;dessutom att medföra restriktivitet i omfattningen av hyggesplöjning. Det&lt;br&gt;visar också den kraftiga minskningen av ansökningar om tillstånd till&lt;br&gt;hyggesplöjning. Det är i sammanhanget olämpligt att upphöja föreskrifter&lt;br&gt;om markberedning till lag och förordning som föreslås i § 19 b. Här före-&lt;br&gt;kommer hela tiden utveckling som är omständlig att följa upp med änd-&lt;br&gt;ringar i lagtexten. Begreppet ”radikala markberedningsmetoder”, måste&lt;br&gt;dessutom definieras om det skall ingå i lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket är också tveksamt till ett totalförbud mot Pinus Contorta inom&lt;br&gt;det fjällnära området. Vid t. ex. hjälpplantering kan Contorta i vissa sam-&lt;br&gt;manhang vara det överlägset bästa alternativet för att åstadkomma ett&lt;br&gt;godtagbart föryngringsresultat. Verket accepterar emellertid att Contorta-&lt;br&gt;användningen tills vidare förbjuds inom avgränsade delar av den fjällnära&lt;br&gt;skogen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se också avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Statens naturvårdsverk&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Förslagen rörande 6 och 14§§ i SVL under punkten 9.2.6 är bra. Det&lt;br&gt;innebär en förenkling av lagens alla detaljbestämmelser om de tas bort i&lt;br&gt;lagtexten for den fjällnära skogen (eller helt då det gäller 6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om förbud mot slutavverkning på impediment är bra och bör&lt;br&gt;inskrivas i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslaget om radikala markberedningsmetoder förordar&lt;br&gt;naturvårdsverket generellt förbud mot hyggesplöjning och andra mer radi-&lt;br&gt;kala markberedningsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket förordar generellt förbud mot användning av utländska trädslag&lt;br&gt;inom de fjällnära områdena och att de inhemska genetiska resurserna skall&lt;br&gt;tillvaratas bättre. Förslagen om slutavverkning, som gränsar till tidigare&lt;br&gt;hyggen resp, fjällskogsblädning och naturlig föryngring i tallskog är båda&lt;br&gt;bra förslag, som förbättrar naturvårdshänsynen i skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att maximera hyggesstorleken till 40 ha är ett steg i rätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riktning. Det är dock tveksamt om det är tillräckligt med nuvarande&lt;br&gt;utformning, där den praktiska tillämpningen blir beroende av resp,&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelses bedömning från enbart skogliga utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se också avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I skogsvårdslagen omnämns att man kan spara 0,5-1 ha i samband med&lt;br&gt;avverkning (21 § hänsyn). I de fjällnära skogarna borde spelrummet vara&lt;br&gt;betydligt större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika extremt omfattande avverkning av vissa trakter bör&lt;br&gt;brukningsenhetens storlek begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har i sin rapport beaktat vissa av länsstyrelsens förslag,&lt;br&gt;bl. a. att hyresplöjning bör förbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markavvattning och skyddsdikning bör begränsas. Möjligheter att be-&lt;br&gt;gränsa axeltryck bör tillskapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste skapas klarare regler om ur hyggena skall läggas ut för att&lt;br&gt;åstadkomma ett mosaikartat skogstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den starka restriktiviteten mot radikal markberedning bör kompletteras&lt;br&gt;med motsvarande restriktivitet beträffande skyddsdikning. De fjällnära&lt;br&gt;markerna är ofta fmjordsrika, mer eller mindre starkt sluttande och rika på&lt;br&gt;källor. Skyddsdikningen ger ofta även skador på nedanförliggande myrar&lt;br&gt;och vattendrag.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Förslaget under 9.2.3 om avverkningsförbud på impedimentmark bör&lt;br&gt;utformas så att samernas och ortsbefolkningens rättigheter till huggning av&lt;br&gt;bränsle och husbehovsvirke ej omöjliggörs. Detta framgår enligt länsstyrel-&lt;br&gt;sens uppfattning ej tillräckligt klart av rapporten.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Egendomsnämnden i Luleå stift&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Vid hyggesbehandling är huvuduppgiften att åstadkomma bra ny skog så&lt;br&gt;snart som möjligt. Valet av markbehandlingsmetod skall därför göras med&lt;br&gt;tanke på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att alldeles säkert avgöra när en föryngring är säkerställd är självfallet&lt;br&gt;svårt. Risk för subjektiv och växlande bedömning föreligger med den&lt;br&gt;föreslagna nya bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Fjällgränsens nedflyttande”. Att säkert kunna bedöma om en skogs-&lt;br&gt;vårdsåtgärd påverkar fjällgränsens sträckning är naturligtvis inte möjligt.&lt;br&gt;Det är därför orimligt att ställa ett sådant krav på en skogsägare särskilt&lt;br&gt;som det inte ens efter årtionden av observationer kommer att kunna&lt;br&gt;avgöras vad som är orsak till eventuella förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Härjedalens kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Se avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Åre kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen anser att maxstorleken på hyggen skall vara 20 ha i stället för&lt;br&gt;40 ha, men att man i görligaste mån undviker att kalhugga.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Älvdalens kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Hyggesarealen skall begränsas till 30 ha. Bestraffning införs då inte&lt;br&gt;skogsvårdslagen efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Storumans kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ett uttryckligt förbud mot slutavverkning på impedimentmarker bör inte&lt;br&gt;omfatta fjällbjörkskog, där blädning bör få förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se också avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Vilhelmina kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har ingenting att erinra mot att hyggesplöjning upphör som&lt;br&gt;markberedningsmetod. Däremot bör s.k. högläggning kunna användas i&lt;br&gt;lägen där harvning eller fläckmarkberedning inte anses tillräcklig för att&lt;br&gt;skapa ett gynnsamt klimat för plantorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot utländska trädslag i fjällnära skog bör kunna accepteras&lt;br&gt;utan invändningar. Dock bör försöksverksamhet i tillräcklig omfattning&lt;br&gt;tillåtas för att vi i största möjliga utsträckning skall kunna ta tillvara&lt;br&gt;markens virkesproducerande förmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällskogsblädning och beståndsföryngring är metoder som, såvitt vi&lt;br&gt;förstår, sällan har gett ett tillräckligt positivt utfall i skogsbruket. Kostna-&lt;br&gt;der för avverkning och transport torde allt framgent vara för stora, för att&lt;br&gt;ett tillräckligt och försvarbart skogsnetto skall kunna erhållas. Om dessa&lt;br&gt;metoder ändå kommer att föreskrivas, bör eventuellt ett lämpligt utformat&lt;br&gt;statligt stöd införas som kompensation för ett för lågt eller i vissa fall&lt;br&gt;negativt netto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hyggesbegränsningen som föreslås bör kunna accepteras. Det som då&lt;br&gt;måste uppmärksammas, är att föreskriften inte får tillämpas på flera&lt;br&gt;sammanhängande brukningsenheter. Om så vore fallet, skulle i princip en&lt;br&gt;skogsägare kunna förhindras att ta ut avverkningsmogen skog på högpro-&lt;br&gt;duktiv mark, om rågrannen hunnit lägga ut ett hygge i fastighetsgränsen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Gällivare kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen ställer sig bakom begränsningen av hyggesstorleken, liksom&lt;br&gt;att hyggesplöjning bör förbjudas inom den fjällnära skogen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för skogsvårdsstyrelsen att föreskriva att fjällskogsblädning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall vidtagas i speciella områden där starka anspråk från utomstående&lt;br&gt;föreligger är i och för sig positivt. Här måste dock beaktas att ett sådant&lt;br&gt;skogsbruk oftast inte ger ett godtagbart skogsnetto och därför bör någon&lt;br&gt;form av statligt stöd kunna utgå där sådana föreskrifter meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;LRF och Skogsägarna anser att avverkningsskyldigheten enligt 6 och 14 §§&lt;br&gt;skogsvårdslagen i sin helhet bör lyftas ut ur lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avverkning på impediment m.m.: Då det för riksförbunden är själv-&lt;br&gt;klart att skogsvårdsstyrelsen avslår en ansökan, som gäller avverkning av&lt;br&gt;fjällbarr- eller fjällbjörkskog, är det en överloppsgärning att i lag skriva in&lt;br&gt;förbud mot slutavverkning av sådan skog. Vi vill även peka på de prak-&lt;br&gt;tiska svårigheter som skulle uppstå vid en regeltillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbunden anser att hyggesplöjning så långt möjligt bör undvikas,&lt;br&gt;men avstyrker att metoden förbjuds i lag. Vid tillståndsgivningen kan&lt;br&gt;skogsmyndigheten reglera metodvalet så att ”radikal” markberedning en-&lt;br&gt;bart godtas när alternativ saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbunden anser att introduktion av främmande trädslag i fjällnära&lt;br&gt;skog bör ske med stor försiktighet och måste grundas på ekologiska och&lt;br&gt;produktionsmässiga fakta. Då det ligger i skogsbrukets långsiktiga intresse&lt;br&gt;att bättre kunna utnyttja givna produktionsmöjligheter avstyrker vi be-&lt;br&gt;stämt ett generellt förbud, som skulle hämma utveckling och försöksverk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna regeln om hyggesupptagning intill annat hygge eller en&lt;br&gt;skogsföryngring, som inte kan anses vara säkerställd, kan riksförbunden&lt;br&gt;godta. Vi förutsätter att begreppet ”säkerställd” innebär en för skogsäga-&lt;br&gt;ren rimlig väntetid och att styrningen av hyggesutläggning begränsas till&lt;br&gt;denna regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbunden avstyrker att frågan om hyggesstorleken lyfts upp till lag&lt;br&gt;eller förordning. Vi kan bifalla att i föreskrift maximera hyggesstorleken&lt;br&gt;till 40 ha och att med förslagets motivering ge möjlighet för skogsvårdsty-&lt;br&gt;relsen att föreskriva även mindre hyggesstorlekar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bra om en skogsägare som alternativ till hyggesbruket på särskilt&lt;br&gt;störningskänsliga objekt får välja s. k. ljällskogsblädning, där metoden är&lt;br&gt;gångbar. Att en myndighet via tillståndsgivning utesluter godtagbara alter-&lt;br&gt;nativ kan riksförbunden dock inte acceptera.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skogsindustrierna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Att lagfästa undantag för den fjällnära skogen beträffande avverknings-&lt;br&gt;skyldighet enligt 6 och 14 §§ skogsvårdslagen förefaller endast klåfingrigt.&lt;br&gt;Nuvarande föreskrifter och tillämpningar är fullt tillräckliga. Däremot&lt;br&gt;delar vi uppfattningen att det kan övervägas om §6 över huvud taget&lt;br&gt;behövs i skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av markberedningstekniken har generellt lett till ett var-&lt;br&gt;sammare och flexiblare arbetssätt, inte bara i den fjällnära skogen. Kon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ventionell hyggesplöjning har i stort redan upphört. Att lagfästa förbud&lt;br&gt;mot hyggesplöjning förefaller oss onödigt och felaktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaså finner vi det onödigt stelt att lagfästa förbud mot avverkning på&lt;br&gt;impedimentmarker. Nuvarande tillämpningsföreskrifter och en god råd-&lt;br&gt;givning löser smidigt detta problem. Ett lagfäst förbud leder oundvikligen&lt;br&gt;till svåra gränsdragnings- och avvägningsproblem ute i fält. Dessutom bör&lt;br&gt;möjligheten finnas kvar för markägaren att tillvarata särskilt värdefulla&lt;br&gt;träd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Sågverkens råvaruförening&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Avverkning på impediment m.m.: Avverkning i fjällbarr- eller fjällbjörk-&lt;br&gt;skog bör avslås av SVS. Råvaruföreningen anser det tveksamt om det bör&lt;br&gt;skrivas in i lagen som förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användandet av radikala markberedningsmetoder begränsas samt plöj-&lt;br&gt;ning förbjudas. Råvaruföreningen förstår, att hyggesplöjning kraftigt stör&lt;br&gt;rennäringen, men erinrar om den pågående omläggningen mot höglägg-&lt;br&gt;ningsplantering. Däremot är det tveksamt om hyggesplöjning (bra metod&lt;br&gt;på svårdränerade marker) är olämplig inom de områden, som ej berör&lt;br&gt;rennäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Råvaruföreningen anser, att nyttjande av främmande trädslag i kärva&lt;br&gt;klimatlägen bör ske med försiktighet, grundat på ekologiska och produk-&lt;br&gt;tionsmässiga fakta. Vi ifrågasätter, om goda kunskaper finns om skogsod-&lt;br&gt;ling i de kärva klimatlägena. Det är tveksamt om det är trädslagen som bör&lt;br&gt;ifrågasättas, eller om det över huvud taget är nyttjandet av dessa marker&lt;br&gt;för reguljärt skogsbruk. Förbud som hämmar utveckling och försöksverk-&lt;br&gt;samhet är icke lämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hyggen över 40 ha bör ej tillåtas. Råvaruföreningen anser det vara fel att&lt;br&gt;låsa fast en viss given största hyggesstorlek. Skogsvårdslagen reglerar pro-&lt;br&gt;blemet genom § 19 rörande avverkning i svårföryngrad skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutavverkning av bestånd som angränsar till tidigare hyggen inom&lt;br&gt;samma brukningsenhet får inte ske, förrän föryngringen på detta hygge&lt;br&gt;bedöms säkerställd. Råvaruföreningen förutsätter, att ”säkerställd” inne-&lt;br&gt;bär en för skogsägaren rimlig väntetid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällskogsblädning kan tillåtas där föryngringsformen anses lämplig.&lt;br&gt;Som vi skrev inledningsvis, anser Råvaruföreningen att fjällskogsblädning&lt;br&gt;bör vara tillåtet i form av väglöst skogsbruk eller traditionellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SVS skall få befogenhet att i förväg kunna kräva, ifall det behövs, att&lt;br&gt;markägaren redovisar vilka åtgärder som skall vidtas för att säkerställa&lt;br&gt;föryngring. Råvaruföreningen anser att SVS bör ha denna möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se också avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Västerbottens allmänningars förbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Begränsad hyggesstorlek&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget redovisas hyggesstorlekar inom gynnsamma ståndorter till&lt;br&gt;maximalt 40 ha såvida inte särskilda skäl föreligger. Det bör klart framgå&lt;br&gt;att denna begränsning av hyggesstorleken skall avse brukningsenhet (jfr&lt;br&gt;15§SVL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLUTAVVERKNING I BESTÅND SOM ANGRÄNSAR TILL TIDI-&lt;br&gt;GARE HYGGE FÅR INTE SKE FÖRRÄN SKOGEN PÅ DEN UPP-&lt;br&gt;TAGNA HYGGES YTAN UPPNÅTT EN SÅDAN ÅLDER ATT DEN&lt;br&gt;ÄR SÄKERSTÄLLD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen enligt förslaget bör ej tillämpas förrän den för ståndorten&lt;br&gt;fastställda maximala hyggesstorleken uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FASTSLÅENDE I LAG AV ATT SLUTAVVERKNING PÅ IMPEDI-&lt;br&gt;MENT INTE ÄR TILLÅTEN. DETTA BETYDER ATT BL. A. FJÄLL-&lt;br&gt;BARRSKOG OCH FJÄLLBJÖRKSKOG INTE FÅR SLUTAVVERKAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föreskrifterna till 19§ SVL skall fjällskogsblädning jämställas med&lt;br&gt;slutavverkning. Vi förutsätter att föreskriften ändras eller får annan lydel-&lt;br&gt;se. Innebörden i det framlagda förslaget innebär, såvitt vi kan se, att&lt;br&gt;fjällbonden ej får hugga sin björkved ”till spisen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning för tryggande av återväxt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här föreslås redovisning enligt omvänd bevisbörda. Av förslaget bör klart&lt;br&gt;framgå att rådgivning och utredning skall vara kostnadsfri för skogsägaren.&lt;br&gt;Kostnaderna för redovisning och utredning kan i annat fall innebära att&lt;br&gt;lönsamheten i skogsbruket minskar avsevärt. Hänsyn till naturvården och&lt;br&gt;rennäringen innebär även kostnader för skogsbruket, vilket sammantaget&lt;br&gt;får till följd att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller omöj-&lt;br&gt;liggöres.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Fjällnära urskogars räddningsaktion&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;På en punkt kan vi helt hålla med skogsstyrelsen, nämligen att det uttryck-&lt;br&gt;ligen måste framgå att avverkning på impedimentmarker inte skall tillåtas.&lt;br&gt;Detta skall naturligtvis inte enbart gälla inom fjällnära skogsområden utan&lt;br&gt;finnas klart uttryckt i lag gällande all skoglig impediment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Contortaodlingen ovan skogsodlingsgränsen bör förbjudas helt.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska naturskyddsföreningen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Hyggesstorlek&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer om hyggesstorlek finns för närvarande i föreskrifter och allmän-&lt;br&gt;na råd. Om dessa föreskrifter tas in i skogsvårdsforordningen eller&lt;br&gt;skogsvårdslagen, torde hyggesstorlekarna inte förändras nämnvärt. Åren&lt;br&gt;1987— 1988 översteg 6% av avverkningstillstånden i fjällnära skog 40 ha.&lt;br&gt;De krav på mindre enskilda hyggen som skogsstyrelsen nu föreslår i vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lägen skall normalt sett uppfyllas med redan befintlig lagstiftning. Om så&lt;br&gt;inte är fallet är det snarare ett tecken på dålig tillämpning av gällande&lt;br&gt;bestämmelser än behov av nya.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget är det viktigt att påpeka att gränsen 40 ha inte är&lt;br&gt;fastställd utifrån ekologiskt hänsynstagande utan av ekonomiska skäl,&lt;br&gt;vilket för övrigt framgår av den s. k. forskarrapporten från år 1984 (Skogs-&lt;br&gt;föryngring i fjällnära skogar, SLU, s. 71). Föreningen anser att trakthyg-&lt;br&gt;gesbruk över huvud taget inte skall förekomma ovan den av oss föreslagna&lt;br&gt;naturvårdsgränsen resp, klimatiska hasardgränsen. Inom fjällnära skog i&lt;br&gt;övrigt, ca 50% av totalarealen produktiv skog, skall storleken begränsas till&lt;br&gt;vad som är biologiskt acceptabelt, vilket torde innebära en maximal hyg-&lt;br&gt;gesstorlek på 5 — 10 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radikal markberedning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett generellt förbud mot radikala markberedningsmetoder i fjällnära skog&lt;br&gt;bör införas. Visserligen har hyggesplöjningen numera upphört, eftersom&lt;br&gt;andra metoder är mer kostnadseffektiva, men vissa typer av harvnings-&lt;br&gt;aggregat som i dag används innebär också synnerligen radikala ingrepp.&lt;br&gt;Förbudet bör också innefatta högläggning med grävskopa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utländska trädslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen kräver bestämt ett förbud mot införande och fortsatt använd-&lt;br&gt;ning av främmande trädslag inom fjällnära skog. Att ge fortsatta tillstånd&lt;br&gt;till contortaodling i de fjällnära områden som i dag hyser bestånd ”med&lt;br&gt;godtagbart resultat” är oacceptabelt och kortsynt. Så sent som för några år&lt;br&gt;sedan ansågs contortan generellt vara ”framtidsträdet” för det fjällnära&lt;br&gt;skogsbruket. I dag är bilden som bekant helt annorlunda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angränsande bestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste tydligare definieras vad som menas med säkerställd föryngring.&lt;br&gt;Ett mått kan vara stamantal/ha (barrhuvudstammar) kopplat till föryng-&lt;br&gt;ringsmedelålder (20 — 30 år) varierat efter ståndortens belägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällskogsblädning/beståndsföryngring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen delar skogsstyrelsens bedömning att fjällskogsblädning/be-&lt;br&gt;ståndsföryngring av tall ger bättre förutsättningar för mångbruk av marken&lt;br&gt;än traditionell slutavverkning. De särskilda bestämmelser, som här före-&lt;br&gt;slås utarbetas, bör därför förtydliga begreppen ”tillfredsställande föryng-&lt;br&gt;ring” samt ”särskilt störningskänsliga objekt”. ”Tillfredsställande föryng-&lt;br&gt;ring” bör innebära att virkesförråden inte krymper. Som ”särskilt stör-&lt;br&gt;ningskänsliga objekt” bör man betrakta de områden där slutavverkning&lt;br&gt;hittills inte förekommit, bl. a. de områden som finns ovan den av förening-&lt;br&gt;en föreslagna naturvårdsgränsen efter revidering av nytillkomna hyggen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutavverkning på impediment&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär i sak ingen förändring av nuvarande regler, men för-&lt;br&gt;eningen stödjer trots detta tanken att i lag förbjuda slutavverkningar på&lt;br&gt;impediment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se också avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Skogsbilvägar&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;Lantbruksstyrelsen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i fråga om krav på nytta for skogsbruket som villkor för att&lt;br&gt;skogsbilväg skall få byggas i svårföryngrad skog bör enligt lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sens uppfattning kompletteras med ett krav på att olägenheterna för ren-&lt;br&gt;skötseln också skall vägas in vid beräkningen av den totala nyttan med&lt;br&gt;vägen. Därigenom skulle skogsbrukets nytta normalt komma att reduceras&lt;br&gt;med olägenheterna för renskötseln vid båtnadsberäkningen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Statens naturvårdsverk&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Under punkten 9.2.1 har skogsstyrelsen föreslagit att nuvarande föreskrif-&lt;br&gt;ter eller allmänna råd fors över till förordning eller lagtext. Förslaget om&lt;br&gt;tillstånd för skogsbilväg är i sak oförändrat och innebär inte att tillstånd&lt;br&gt;kan vägras på grund av stora naturvärden, vilket vore önskvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslaget om skogsbruksplan anser naturvårdsverket att&lt;br&gt;det är mycket angeläget och närmast självklart att skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;skall kunna skjuta upp behandling av inkommen ansökan så att undersök-&lt;br&gt;ning av naturvärden och föryngringsmöjligheter kan göras på barmark&lt;br&gt;under vegetationsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Egendomsnämnden i Luleå stift&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Huruvida nyttan av ett vägbyggnadsforetag motsvarar kostnaden for väg-&lt;br&gt;anläggningen torde skogsägaren bäst kunna avgöra. Att av båtnadsskäl&lt;br&gt;avslå en ansökan om avverkning for byggande av skogsbilväg måste därför&lt;br&gt;bli aktuellt i mycket få fall.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Storumans kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om skogsbilvägar får inte enbart avverkning vägas in i den ekono-&lt;br&gt;miska nyttan utan även andra näringsfång, t. ex. turism i form av fritidsbe-&lt;br&gt;byggelse, jakt, fiske och bärplockning.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Vilhelmina kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsplikten for avverkning i väglinje och därtill fogade bestämmelser&lt;br&gt;måste omarbetas! I de föreskrifter som finns och som föreslås vara oför-&lt;br&gt;ändrade, sägs att det endast skall vara den skogliga nyttan som skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beaktas i en sådan ansökan. Detta är ett exempel på en restriktion som&lt;br&gt;saknar både förankring och sans i verkligheten. I Vilhelmina kommun har&lt;br&gt;vi sedan tidigare den mycket påtagliga erfarenheten att skogsbilvägnätet&lt;br&gt;tjänar många andra syften än ett rationellt skogsbruk. Det rörliga frilufts-&lt;br&gt;livet, bär- och svampplockning, jakt och fiske är bara några av de verksam-&lt;br&gt;heter som har gynnats i mycket stor utsträckning av skogsbilvägnätet i&lt;br&gt;kommunen. När värdet av en skogsbilväg skall beräknas, skall alldeles&lt;br&gt;klart rekreationsvärdet ingå i kalkylen!&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Gällivare kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Beträffande tillstånd och bidrag för byggande av skogsbilväg sägs att dessa&lt;br&gt;bestämmelser skall förbli oförändrade innebärande att det enbart är den&lt;br&gt;skogliga nyttan som skall beaktas i en sådan ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget sägs att kommunerna skall ges avgörande inflytande i&lt;br&gt;bidragsfrågan. Detta ser vi som positivt men önskar i detta sammanhang&lt;br&gt;betona att skogsbilvägnätet även har en utomordentligt stor betydelse för&lt;br&gt;det rörliga friluftslivet, jakt, fiske och bärplockning etc. Gällivare kommun&lt;br&gt;anser därför att även sådana faktorer beaktas vid prövning av bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;LRF och Skogsägarna säger absolut nej till skogsstyrelsens förslag att lägga&lt;br&gt;fast i lag att skogsbilvägar inom området för svårföryngrad skog bara får&lt;br&gt;byggas om skogsmyndigheten visar att båtnaden för vägen är positiv och&lt;br&gt;att den passar in i vägnätsplanen för trakten. Det betyder att de skogsägare&lt;br&gt;som vill bygga skogsbilvägar, men där skogsvårdsstyrelsens kalkyl är nega-&lt;br&gt;tiv, i realiteten nekas sin brukningsrätt. Myndigheten tar över beslut, som&lt;br&gt;måste fattas av skogsbrukaren själv. För att skogsägarna skall kunna ut-&lt;br&gt;nyttja sin legitima brukningsrätt måste i stället skogsstyrelsens nuvarande&lt;br&gt;föreskrifter förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbunden ser positivt på att markägare samarbetar i vägprojekt&lt;br&gt;och där utnyttjar den kompetens som finns inom t. ex. skogsvårdsorganisa-&lt;br&gt;tionen. Svårigheter att inpassa en skogsbilväg i en vägnätsplan får emeller-&lt;br&gt;tid inte vara avslagsgrundande. Däremot kan finnas allmänna motiv för&lt;br&gt;att koppla bidragsgivning till en önskan om inpassning i en vägnätsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbunden avstyrker förslaget om skogsbruksplan och båtnadskal-&lt;br&gt;kylering som villkor för vägdragning inom fjällnära skog.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Sågverkens råvaruförening&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för avverkning vid byggande av skogsbilvägar skall endast ges då&lt;br&gt;båtnad och inpassning i allmänna vägnätsplanen motiverar byggandet.&lt;br&gt;Råvaruföreningen anser, att skogsägaren efter samråd med berörd sameby&lt;br&gt;skall kunna bygga skogsbilväg oavsett om båtnad eller det allmänna vägnä-&lt;br&gt;tet motiverar detta. Däremot kan bidragsgivning kopplas till allmänna&lt;br&gt;motiv för inpassning i vägnätsplan eller båtnadskalkyler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsbruksplan bör bli en förutsättning för tillståndsgivning vid bil-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägsbyggnation. Råvaruföreningen anser, att skogsägarens egna motiv och&lt;br&gt;bedömningar bör styra beslutet att bygga skogsbilväg. Kravet på skogs-&lt;br&gt;bruksplan är berättigat vid bidragsgivning.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Västerbottens allmänningars förbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Byggande av skogsbilväg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att avverkning av väglinje ej får göras om tillräcklig&lt;br&gt;båtnad ej finnes. Vi anser att tillstånd för avverkning i väglinje skall&lt;br&gt;medgivas för byggande av väg i skogsmark, även om det inte finns båtnad&lt;br&gt;inom skogsbruket för byggande av väg, om det kan visas att vägen har&lt;br&gt;betydelse även för annat ändamål. Enligt vår uppfattning är det vanskligt&lt;br&gt;att i dagsläget bedöma värdet av en väg i skogsmark, eftersom vägens&lt;br&gt;båtnad i framtiden, på grund av naturvårdshänsyn, kan få andra beräk-&lt;br&gt;ningsgrunder än de rent skogliga, som exempelvis lättillgängliga rekrea-&lt;br&gt;tionsområden, samt naturupplevelser. Det måste ankomma på den enskil-&lt;br&gt;de markägaren att göra den ekonomiska bedömningen vid anläggande av&lt;br&gt;väg, givetvis med iakttagande av vederbörlig hänsyn till natur och mijö,&lt;br&gt;samt anpassande till vägnätsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav om skogsbruksplan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall vid ansökan såväl om avverkning som byggande&lt;br&gt;skogsbilväg, utlöser skogsvårdsstyrelsen krav om upprättande av plan.&lt;br&gt;Även i detta fall bör klart framgå att kostnaderna för planläggning och&lt;br&gt;andra utredningskostnader skall åvila skogsvårdsstyrelsen och ej belasta&lt;br&gt;skogsallmänningar och andra enskilda skogsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska skogsarbetareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska pappersindustriarbetareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska träindustriarbetareförbundet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Se avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Bidragsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;Domänverket&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen föreslår att i stödförordningen förs in en bestämmelse om&lt;br&gt;att kommunen och inom område som avsatts som riksintresse, länsstyrel-&lt;br&gt;sen ges avgörande inflytande i bidragsfrågan inom det fjällnära området.&lt;br&gt;Verket tillstyrker en sådan delegering till kommunerna. Det rimmar väl&lt;br&gt;med en allmän strävan till decentralisering av beslutanderätten och är&lt;br&gt;särskilt betydelsefull där som i detta fall god lokalkännedom är en förut-&lt;br&gt;sättning för ett riktigt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket är däremot tveksamt till motsvarande delegering till länsstyrel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;serna inom områden av riksintresse eftersom detta begrepp är oklart och&lt;br&gt;områdena i det fjällnära området är så schablonmässigt utlagda. I vart fall&lt;br&gt;måste skrivningen på s. 70 om områden av riksintresse förtydligas på sätt&lt;br&gt;att det uttryckligen sägs, att det gäller områden av riksintresse enligt 2 kap.&lt;br&gt;6§NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blandar man in 3 kap. NRL innefattas nämligen enligt 2 § ”fjällvärlden&lt;br&gt;från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset” inkluderande en till bred-&lt;br&gt;den icke närmare angiven zon med barrskog. En mycket stor del av den&lt;br&gt;fjällnära skogen skulle innefattas, men enligt kap. 1 § ”utgör bestämmelser-&lt;br&gt;na i detta kapitel inte hinder för utveckling av befintliga tätorter eller av&lt;br&gt;det lokala näringslivet”. Skogsbruk hör utan tvivel till det senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget vill verket peka på att de s. k. obrutna fjällområdena&lt;br&gt;ges en särställning på s. 70, som inte överensstämmer med att dessa&lt;br&gt;numera ingår som 5 § i 3 kap. NRL och därmed omfattas av detta kapitels&lt;br&gt;övergripande, ovan citerde 1 § att bestämmelserna i kapitlet inte får utgöra&lt;br&gt;hinder för utvecklingen av det lokala näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommunala inflytandet över det skogliga stödet föreslås ske genom&lt;br&gt;en kartmässig redovisning i översiktsplanen av områden där skogligt stöd&lt;br&gt;skall kunna utgå. Ett sådant förfarande underlättar sedan ärendehandlägg-&lt;br&gt;ningen genom att skogsvårdsstyrelser inte behöver höra kommunen i varje&lt;br&gt;enskilt ärende. Lösningen förefaller praktisk. Kopplingen till översiktspla-&lt;br&gt;nen är dock tveksam eftersom översiktsplanen inte har rättslig verkan mot&lt;br&gt;enskild och därför inte heller kan överklagas i sak av denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt förefaller det som om sambandet mellan nya regler för fjällnä-&lt;br&gt;ra skogsbruk och PBL/NRL behöver tänkas igenom grundligare. Därvid&lt;br&gt;skall också beaktas att SVL inte är underordnad NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna förändringarna i reglerna för skogsbruket liksom kravet&lt;br&gt;på markanvändningsplanering ställer ökade krav på planeringsunderlag i&lt;br&gt;form av ett aktuellt och tillförlitligt flygfotomaterial. Detta saknas för&lt;br&gt;närvarande. Enligt vad verket inhämtat saknas dock medel för att genom-&lt;br&gt;föra flygfotografering inom aktuellt område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Statens naturvårdsverk&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Punkt 9.2.5 behandlar bidragsfrågor. Naturvårdsverket stöder båda försla-&lt;br&gt;gen men föreslår en ändrad formulering när det gäller områden av riksin-&lt;br&gt;tresse: ”Länsstyrelsen skall ges avgörande inflytande i bidragsfrågan, när&lt;br&gt;det gäller områden, som avsatts som riksintresse för naturvård och kultur-&lt;br&gt;miljövård. Inom övriga områden bör kommunen ges ett ökat inflytande.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att ersätta statsbidrag till byggande av skogsbilväg med&lt;br&gt;bidrag till andra transportformer inom vissa områden bör undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Åre kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Bidrag till andra transportformer för att undvika vägprojekt i känsliga&lt;br&gt;områden är bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Älvdalens kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunens principiella inställning är att stödet för skogsbilvägar inom&lt;br&gt;berörda områden slopas och stöder utredningens förslag att kommunen&lt;br&gt;utifrån befintliga översiktsplaner har det avgörande inflytandet i frågan&lt;br&gt;när det gäller skogsbilvägar i det berörda området.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Storumans kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen bör vara den instans som beslutar om statligt stöd till områ-&lt;br&gt;den där betydelsefulla naturvärden, kulturmiljövärden eller rennäringen&lt;br&gt;tar skada.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Vilhelmina kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen ser positivt på kommunal medverkan i bedömningen av stöd-&lt;br&gt;givningen till skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Arjeplogs kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen anser att bidrag till skogsvårdsåtgärder i vägbyggnader och&lt;br&gt;liknande skall utgå efter samma principer som för skogsbruk inom övriga&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällbondens möjligheter att bedriva ett lönsamt skogsbruk är redan i&lt;br&gt;dag tillräckligt svåra och får ej försämras.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Gällivare kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Se avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;LRF och Skogsägarna hävdar att det skogliga stödet skall förbli ett regio-&lt;br&gt;nalpolitiskt stöd åt skogsbruket. Det är samhällets medel att uppväga&lt;br&gt;näringens handikapp på grund av läget i landet. Det skogliga stödet måste&lt;br&gt;följaktligen vara stabilt och kunna påräknas av skogsägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen vill i sina förslag ytterligare stärka naturvårdens, kultur-&lt;br&gt;minnesvårdens och rennäringens intressen och dessutom ge kommunerna&lt;br&gt;och länsstyrelsen ett avgörande inflytande över tillämpningen av det skog-&lt;br&gt;liga stödet. Vi avstyrker skogsstyrelsens förslag och yrkar på att nu gällan-&lt;br&gt;de stödföreskrifter ges en utformning som bättre gagnar inlandsskogsbru-&lt;br&gt;ket.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skogsindustrierna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Beträffande fördelning av det skogliga stödet föreslås en ny arbetsform där&lt;br&gt;kommunerna och i vissa fall länsstyrelserna skulle ges ett inflytande.&lt;br&gt;Eftersom de skogliga stödbidragen numera har en långsiktigt regional&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklingsprofil finner vi ett sådant samarbete logiskt. Vi tycker dock inte&lt;br&gt;att dessa myndigheter skall ha ett avgörande inflytande på fördelningen.&lt;br&gt;Skogsvårdsstyrelsen bör såsom hittills, i kraft av sin kompetens att bedö-&lt;br&gt;ma de skogliga motiven, i normalfallet ha det avgörande inflytandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken att ersätta statsbidrag till byggande av skogsbilväg med bidrag&lt;br&gt;till andra transportformer inom exempelvis det s. k. utbrutna fjällområdet&lt;br&gt;förefaller oss orealistisk med hänsyn till bl. a. praktiska och ekonomiska&lt;br&gt;realiteter. Det är ju inte bara virke som utforslas på vägar, de används&lt;br&gt;också för de efterföljande skogsvårdsåtgärdema. Dessa riskerar i avsaknad&lt;br&gt;av vägar att bli orealistiskt dyra. Tillsyn och framtida skogskötsel kompli-&lt;br&gt;ceras dessutom. Ur naturvårdssynpunkt är skogstransporter i obanad ter-&lt;br&gt;räng över längre sträckor ingalunda okontroversiella vare sig det sker med&lt;br&gt;tungt fordon eller med bandfordon längs myrar och andra våtmarksstråk.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Sågverkens råvaruförening&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelsen skall inhämta yttrande från kommun och länsstyrelse,&lt;br&gt;innan beslut tas i bidragsfrågor. Råvaruföreningen anser, att de generella,&lt;br&gt;regionalpolitiska stöden även skall gälla skogsbruk, men att särskilda stat-&lt;br&gt;liga bidrag i skogsbruket i det fjällnära området för att skapa lönsamhet är&lt;br&gt;tveksamt, då motsvarande ekonomiska satsning i andra områden med&lt;br&gt;bättre förutsättningar för såväl lönsamt som kvalitetsinriktat skogsbruk är&lt;br&gt;bättre.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska naturskyddsföreningen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Med den bristande kompetens i naturvårdsfrågor som för närvarande&lt;br&gt;finns hos kommunerna är det, enligt föreningens mening, inte lämpligt att&lt;br&gt;ge dessa avgörande inflytande i bidragsfrågan. Risken är att beslut om&lt;br&gt;bidrag — med mycket långsiktiga och omfattande effekter — kommer att&lt;br&gt;avgöras av kortsiktiga hänsyn till bl. a. den aktuella arbetsmarknadssi-&lt;br&gt;tuationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de två tidigare redovisade exemplen från Västerbot-&lt;br&gt;ten, Njakafjäll och Järvsjöliden, bör även naturvårdsverket ges överkla-&lt;br&gt;ganderätt i bidragsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att ersätta statsbidraget för byggande av vägar med ett mer&lt;br&gt;allmänt ”transportstöd” är positivt. Uppmärksamhet måste dock riktas&lt;br&gt;mot risken att områden, som hittills på grund av t. ex. vägbyggnadspro-&lt;br&gt;blem skyddats från skogsbruk, med hjälp av statligt stöd öppnas för skogs-&lt;br&gt;bruk. Det kan gälla t. ex. blockrika områden eller öar och även, som&lt;br&gt;påtalas i rapporten, områden inom avgränsningar för obrutet fjäll. Ett nytt&lt;br&gt;transportstöd får under inga omständigheter leda till att hittills obrutna&lt;br&gt;områden utsätts för avverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om lagliga medel att skydda sådana obrutna områden önskar&lt;br&gt;skogsstyrelsen utreda. Föreningen konstaterar att lagliga medel i dag finns&lt;br&gt;i naturvårdslagen men att resursbrist hos länsstyrelserna gör detta instru-&lt;br&gt;ment tandlöst. Vidare saknas ett lämpligt lättadministrerat skyddsinstru-&lt;br&gt;ment för områden som i storlek och till karaktär faller mellan allmän&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsyn och reservatsbildning. Det är därför motiverat att undersöka om&lt;br&gt;andra instrument kopplade till exempelvis skogsvårdslagen kan skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 9.2.5 har riskerna med det som där kallas ”demokratisk be-&lt;br&gt;handling och lokal förankring” påtalats. En mycket stor del av de opåver-&lt;br&gt;kade fjällnära skogarna måste anses vara av riksintresse — och internatio-&lt;br&gt;nellt intresse — även om de inte är upptagna som sådana i naturvårdsver-&lt;br&gt;kets beslut om riksintressanta områden. Att fatta slutgiltiga beslut om&lt;br&gt;bidragsfrågor på lokal nivå kan därför inte förväntas tillgodose de övergri-&lt;br&gt;pande kraven på naturvårdshänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Resursfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;Vilhelmina kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har i många sammanhang pekat på betydelsen av den kunskap&lt;br&gt;som finns regionalt och lokalt i skogsvårdsorganisationen. Denna kunskap&lt;br&gt;måste även fortsättningsvis tas till vara på ett riktigt sätt. Vi tror att&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen kan anförtros ytterligare viktiga uppgifter och att det&lt;br&gt;därför är angeläget att organisationen tillförsäkras ytterligare resurser i&lt;br&gt;framtiden. En utökad informations- och rådgivningsverksamhet till skogs-&lt;br&gt;ägarna, skulle mer än ytterligare restriktioner och byråkrati gynna ett&lt;br&gt;framgångsrikt mångbruk i den fjällnära skogen. Vi vill därför förorda att&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsernas lokalkontor tillförs ytterligare resurser både perso-&lt;br&gt;nellt och materiellt för att klara bl. a. informations- och rådgivningsverk-&lt;br&gt;samheten men också för ett mera intensifierat inventerings- och plane-&lt;br&gt;ringsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Gällivare kommun&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Kommunen önskar påtala nödvändigheten av att en lokal resurs finns&lt;br&gt;tillgänglig för information och rådgivning i skogsbruksfrågor. Denna re-&lt;br&gt;surs utgörs i dag bl. a. av skogsvårdsstyrelsen och kommunen förordar&lt;br&gt;därför att styrelsens lokalkontor ges resurser i en sådan omfattning att de&lt;br&gt;kan bedriva en intensifierad rådgivnings- och informationsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Sågverkens råvaruförening&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Föreningen delar utredarnas uppfattning att fjällskogsbruk är delikat och&lt;br&gt;kräver god kunskap och kompetens i rådgivningen. Utbildning och träning&lt;br&gt;för skogsägare och fältpersonal bör därför ökas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Svenska naturskyddsföreningen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Föreningen instämmer i skogsstyrelsens bedömning att ytterligare medel&lt;br&gt;måste tillföras planeringen av fjällskogsbruket om det skall fortgå enligt nu&lt;br&gt;föreslagna riktlinjer. En viss skepsis måste dock resas mot att hela resurs-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förstärkningen skulle tillföras skogsvårdsorganisationen. Såväl invente-&lt;br&gt;ringar som utbildningsinsatser bör ligga utanför myndigheten, förslagsvis&lt;br&gt;hos länsstyrelser resp, universitet/högskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av samerättsutredningens&lt;br&gt;betänkande (SOU 1989:41) Samerätt och sameting,&lt;br&gt;såvitt avser skogsbruket&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;8 De särskilda skyddsreglerna gentemot&lt;br&gt;storskogsbruket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att den som äger eller brukar mark inom renskötselområ-&lt;br&gt;det inte får vidta mer omfattande skogsbruksåtgärder utan att påkal-&lt;br&gt;la samråd med berörd sameby.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På åretruntmarkerna föreslås samrådsplikten därutöver omfatta&lt;br&gt;avverkningar som rör för renskötseln särskilt känsliga områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Träffas inte överenskommelse vid samrådet får enligt förslaget&lt;br&gt;åtgärden vidtas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på vinterbetesmarkerna om en månad förflutit från det samråd&lt;br&gt;påkallades,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på åretruntmarkerna om en månad förflutit från det samråd på-&lt;br&gt;kallades och skogsägaren därefter hos skogsvårdsstyrelsen sökt och&lt;br&gt;erhållit tillstånd till åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd skall ges såvida åtgärden inte medför bortfall av renbete&lt;br&gt;som inte kan ersättas genom att alternativa betesområden utnyttjas&lt;br&gt;eller omöjliggör sedvanlig samling och flyttning av renar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag om samråd m.m. gäller om parterna inte kommit&lt;br&gt;överens om annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare sagts är det storskogsbruket som för närvarande åsamkar&lt;br&gt;rennäringen de största skadorna. Trots detta står rennäringen gentemot&lt;br&gt;skogsbruket i realiteten helt utan skydd. De generella skyddsregler som vi&lt;br&gt;föreslår innebär inte någon påtaglig ändring i detta förhållande. Att inne-&lt;br&gt;havaren av en så stark rätt som renskötselrätten skulle stå utan reell&lt;br&gt;möjlighet till inflytande när underlaget för hans näringsverksamhet påtag-&lt;br&gt;ligt förändras anser vi vara otillfredsställande utifrån såväl civilrättsliga&lt;br&gt;som näringsrättsliga utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening förutsätter ett sambruk av markerna utbyte av infor-&lt;br&gt;mation mellan företrädarna för näringarna, dvs. någon form av samråd.&lt;br&gt;Därigenom skapas bättre förutsättningar för att bedriva näringarna effek-&lt;br&gt;tivt och dessutom motverkas en polarisering av motstridiga intressen. En&lt;br&gt;ömsesidig förståelse för de båda näringarnas villkor torde också i ett&lt;br&gt;djupare perspektiv komma att gynna relationerna mellan samerna och den&lt;br&gt;övriga befolkningen i området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser därför att man bör bygga vidare på de redan inledda samråds-&lt;br&gt;formerna mellan skogsbruk och rennäring. Den omständigheten att det&lt;br&gt;beror på skogsägarens gottfinnande om samråd skall komma till stånd eller&lt;br&gt;inte kan naturligtvis inte accepteras av rennäringen. Det måste därför&lt;br&gt;tillskapas garantier för att samråd verkligen kommer till stånd när det rör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig om mer omfattande avverkningar. För dessa fall bör samrådsförfaran-&lt;br&gt;det lagstadgas i hela renskötselområdet. På åretruntmarkerna bör sam-&lt;br&gt;rådsskyldigheten därutöver omfatta alla avverkningar i for renskötseln&lt;br&gt;särskilt känsliga områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot samrådsskyldigheten skall enligt vårt förslag kunna&lt;br&gt;dömas till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den tid samrådet pågår bör givetvis den aktuella skogsbruksåtgär-&lt;br&gt;den inte få påböijas. Vi föreslår därför ett avverkningsförbud under en&lt;br&gt;månad. Tiden kan förlängas om parterna är överens om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett verkligt samrådsförfarande förutsätter att parterna är något så när&lt;br&gt;jämställda. Detta kan sägas fordra att frågan om den aktuella skogsbruks-&lt;br&gt;åtgärden skall få vidtas prövas av ett särskilt organ i de fall parterna inte&lt;br&gt;kan komma överens i samrådet. På sikt bör också en sådan ordning&lt;br&gt;eftersträvas inom hela renskötselområdet. Vi anser emellertid att frågan&lt;br&gt;om ett tillståndssystem på vinterbetesmarkerna bör anstå eftersom det är&lt;br&gt;svårt att nu överblicka konsekvenserna av en tillståndsreglering på dessa&lt;br&gt;marker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att skogsvårdsstyrelsen skall besluta i tillståndsfrågan. För att&lt;br&gt;även rennäringsintresset skall bli tillgodosett skall emellertid för tillstånd&lt;br&gt;till avverkning krävas att sametinget yttrar sig i ärendet. Skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;sens beslut skall kunna överklagas till skogsstyrelsen och regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till en avverkning föreslås kunna vägras dels om avverkningen&lt;br&gt;medför bortfall av renbete som inte kan ersättas genom att alternativa&lt;br&gt;betesområden utnyttjas, dels om avverkningen omöjliggör sedvanlig sam-&lt;br&gt;ling och flyttning av renar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Samerättsutredningens lagförslag, såvitt avser&lt;br&gt;skogsbruket&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rennäringslagen (1971:437)’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 27 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 26,28,29 och 30 §§ skall betecknas 29, 30 a, 30 resp. 26 a §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1—3, 11, 12, 14, nya 26a, nya 29, nya 30, nya 30a, 85, 86 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 26, 27 och 28 §§ av&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubrikerna närmast före 1, och nya 26 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renskötselrättens upphävande i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skyddet för renskötseln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa fall m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inom område som avses&lt;br&gt;i 3 § 1 äger eller brukar mark där&lt;br&gt;renskötsel bedrivs får ej ändra an-&lt;br&gt;vändningen av marken på sätt som&lt;br&gt;medför avsevärd olägenhet för ren-&lt;br&gt;skötseln i annan mån än som följer&lt;br&gt;av förordnande enligt 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket hindrar inte att&lt;br&gt;mark används i enlighet med en de-&lt;br&gt;taljplan eller för företag vars tillåt-&lt;br&gt;lighet skall prövas i särskild ord-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid användandet av mark och&lt;br&gt;vatten inom renskötselområdet&lt;br&gt;skall renskötselrätten beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som äventyrar förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för det fortsatta utövandet&lt;br&gt;av rennäringen får inte tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som äger eller brukar mark&lt;br&gt;inom åretruntmarkerna får inte&lt;br&gt;ändra användningen av marken på&lt;br&gt;sätt som medför avsevärd olägen-&lt;br&gt;het för rennäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket hindrar inte att&lt;br&gt;mark används i enlighet med en de-&lt;br&gt;taljplan eller för företag vars tillåt-&lt;br&gt;lighet skall prövas i särskild ord-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller skogsbruks-&lt;br&gt;åtgärd som avses i 28§ första styc-&lt;br&gt;ket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avser att slutavverka&lt;br&gt;skog inom vinterbetesmarkerna på&lt;br&gt;en brukningsenhet som är större än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt 1985:919.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:154.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;500 ha skall bereda berörd sameby&lt;br&gt;tillfälle till samråd, om avverkning-&lt;br&gt;en omfattar mer än 20 ha skog eller&lt;br&gt;ansluter till kalmark eller plantskog&lt;br&gt;som sammanlagt med den planera-&lt;br&gt;de avverkningen överstiger 20 ha på&lt;br&gt;brukningsenheten. Samrådet skall&lt;br&gt;även avse de skogsbruksåtgärder&lt;br&gt;som sammanhänger med avverk-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärd för vilken samrådsskyldig-&lt;br&gt;het föreligger får vidtas endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om samebyn medger det eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en månad förflutit från den&lt;br&gt;dag samebyn bereddes tillfälle till&lt;br&gt;samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts skall gälla om annat&lt;br&gt;inte överenskommits med samebyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avser att slutavverka&lt;br&gt;skog inom åretruntmarkerna skall i&lt;br&gt;fall som avses i 27§ första stycket&lt;br&gt;bereda berörd sameby tillfälle till&lt;br&gt;samråd. Därutöver skall, oavsett&lt;br&gt;brukningsenhetens storlek, same-&lt;br&gt;byn beredas tillfälle till samråd när&lt;br&gt;en slutavverkning berör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hänglavbärande skog,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. nattbetesplats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. rastställe,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. arbetshage eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. flyttled.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådet skall även avse de&lt;br&gt;skogsbruksåtgärder som samman-&lt;br&gt;hänger med avverkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärd för vilken samrådsskyldig-&lt;br&gt;het föreligger får vidtas endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om samebyn medger det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en månad förflutit från den&lt;br&gt;dag samebyn bereddes tillfälle till&lt;br&gt;samråd och samebyn inte låtit sig&lt;br&gt;avhöra eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om tillstånd erhållits enligt&lt;br&gt;21 b § andra stycket skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd som avses i andra styc-&lt;br&gt;ket 3 får sökas hos skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;sen, om överenskommelse inte träf-&lt;br&gt;fats med samebyn inom en månad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från den dag samebyn bereddes till-&lt;br&gt;fälle till samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts skall gälla om annat&lt;br&gt;inte överenskommits med samebyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen (1979:429)&lt;br&gt;dels att 27 och 30§§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall inforas tre nya paragrafer, 21 b, 21 c och 21 d §§, av&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 21 b § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renskötselrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 27 och 28§§ rennäringslagen&lt;br&gt;(1971:437) finns föreskrifter om&lt;br&gt;samråd med berörda samebyar vid&lt;br&gt;vissa skogsbruksåtgärder inom ren-&lt;br&gt;skötselområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skog på renskötselns åretrunt-&lt;br&gt;marker får sådan åtgärd som avses i&lt;br&gt;28§ första stycket rennäringslagen&lt;br&gt;inte vidtas utan skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;sens tillstånd, utom i fall som avses i&lt;br&gt;andra stycket 1 och 2 samma para-&lt;br&gt;graf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt 21 b§ andra styc-&lt;br&gt;ket skall ges såvida inte avverkning-&lt;br&gt;en och därmed sammanhängande&lt;br&gt;skogsbruksåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. medför bortfall av renbete av&lt;br&gt;sådan art eller omfattning att det&lt;br&gt;inte kan ersättas genom att alterna-&lt;br&gt;tiva betesområden utnyttjas eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. omöjliggör sedvanlig samling&lt;br&gt;och flyttning av renhjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt 21 b§ andra styc-&lt;br&gt;ket får inte ges utan att sametinget&lt;br&gt;beretts tillfälle att avge yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tillståndsbeslutet får föreskrivas&lt;br&gt;särskilda villkor för att begränsa el-&lt;br&gt;ler motverka olägenhet för rensköt-&lt;br&gt;seln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndet gäller i fem år från da-&lt;br&gt;gen för beslutet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8§ första&lt;br&gt;stycket eller 20 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot 12 § eller 13 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bryter mot den avverkningsbegränsning som avses i 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bryter mot 19 § första stycket&lt;br&gt;eller mot föreskrift om avverkning&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;19 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bryter mot 19 § första stycket&lt;br&gt;eller 21b§ andra stycket eller mot&lt;br&gt;föreskrift om avverkning som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 19 § andra&lt;br&gt;stycket eller 21 d§ andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits&lt;br&gt;med stöd av 17 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. underlåter att iaktta föreläggande eller bryter mot förbud som har&lt;br&gt;meddelats för att föreskrift enligt 21 § skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms ej till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap.&lt;br&gt;4 och 5 §§ brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till&lt;br&gt;ansvar enligt denna lag for gärning som omfattas av föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighet får förordna att dess Myndighet får förordna att dess&lt;br&gt;beslut skall lända till efterrättelse beslut skall lända till efterrättelse&lt;br&gt;utan hinder av förd talan. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utan hinder av förd talan. Vid pröv-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning enligt 21 b§ andra stycket får&lt;br&gt;sådant förordnande meddelas en-&lt;br&gt;dast om särskilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1983:427.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Bilaga 6 Prop. 1990/91: 3&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;De remitterade lagförslagen Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen (1979:429)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tte/s att 6 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels 14, 19, 21 a och 27 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 19 a — 19 c och 20 a-&lt;br&gt;20 c §§, samt närmast före 19 a § och 20 a § nya rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsmarkens ägare svarar för att slutavverkning bedrivs i lämplig&lt;br&gt;omfattning så att en jämn åldersfördelning av skogen på hans brukningsen-&lt;br&gt;het främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;föreskrifter om hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarksareal som&lt;br&gt;högst får slutavverkas under en viss period och om hur stor andel av&lt;br&gt;arealen som måste slutavverkas under perioden. Sistnämnda andel får inte&lt;br&gt;överstiga hälften av den andel som det är tillåtet att slutavverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelsen får i särskil- Inom fiällnära skog är skogsmar-&lt;br&gt;da fall medge undantag från första kens ägare inte skyldig att avverka&lt;br&gt;stycket. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för att uppfylla kravet enligt första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket. Skogsvårdsstyrelsen får z&lt;br&gt;övrigt i särskilda fall medge undan-&lt;br&gt;tag från första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inte ske utan&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till avverkning i svårför-&lt;br&gt;yngrad skog i norra Sverige får inte&lt;br&gt;ges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;quot;i fråga om skog på mark som&lt;br&gt;inte i genomsnitt kan producera&lt;br&gt;minst en kubikmeter virke om året&lt;br&gt;per hektar, om det inte finns särskil-&lt;br&gt;da skäl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för byggande av skogsbilväg&lt;br&gt;om nyttan av vägen för skogsbruket&lt;br&gt;inte motsvarar kostnaden för den el-&lt;br&gt;ler om vägen inte kan passas in i en&lt;br&gt;vägnätsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att tillstånd ges kan skogsvårdsstyrelsen besluta om&lt;br&gt;åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av 6§ 1982:556.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983: 427.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Fjällnära skog&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;19a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällnära skog inom den svårför-&lt;br&gt;yngrade skogen avgränsas i före-&lt;br&gt;skrifter som meddelas av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökan om tillstånd till avverk-&lt;br&gt;ning i fjällnära skog skall sökanden&lt;br&gt;redovisa vad som skall göras för att&lt;br&gt;tillgodose naturvårdens och kultur-&lt;br&gt;miljövårdens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt 19 § får inte med-&lt;br&gt;delas om avverkningen är oförenlig&lt;br&gt;med intressen som är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för naturvården eller kul-&lt;br&gt;turmiljövården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tillstånd ges skall skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen besluta om hyggets storlek&lt;br&gt;och förläggning, tillåten avverk-&lt;br&gt;ningsform och vilken hänsyn i övrigt&lt;br&gt;som skall tas till naturvårdens eller&lt;br&gt;kulturmiljövårdens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ fråga om rätt till ersättning för&lt;br&gt;skada till följd av ett beslut enligt&lt;br&gt;19 b § andra eller tredje stycket gäl-&lt;br&gt;ler bestämmelserna i 25 §, 26 § förs-&lt;br&gt;ta stycket, 27 §, 27a§, 31 § andra&lt;br&gt;stycket, 32§, 33§ första stycket,&lt;br&gt;34 §, 35 § utom första stycket andra&lt;br&gt;meningen och 36 § naturvårdslagen&lt;br&gt;(1964:822) om rätt till ersättning&lt;br&gt;vid beslut om bildande av naturre-&lt;br&gt;servat. Vad som i 32§ naturvårds-&lt;br&gt;lagen sägs om länsstyrelsen skall i&lt;br&gt;stället gälla skogsvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Hänsyn till rennäringen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;20a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om den hänsyn som&lt;br&gt;skall tas till rennäringens intressen&lt;br&gt;vid skötseln av skog, såsom i fråga&lt;br&gt;om hyggens storlek och utläggning,&lt;br&gt;beståndsanläggning, kvarlämnande&lt;br&gt;av trädsamlingar och skogsbilvägars&lt;br&gt;sträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet medför inte befo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genhet att meddela föreskrifter som&lt;br&gt;är så ingripande att pågående&lt;br&gt;markanvändning avsevärt försvå-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan avverkning sker inom ett&lt;br&gt;område där renskötsel är tillåten en-&lt;br&gt;ligt rennäringslagen (1971:437) un-&lt;br&gt;der hela året skall berörd sameby&lt;br&gt;beredas tillfälle till samråd enligt fö-&lt;br&gt;reskrifter som meddelas av regering-&lt;br&gt;en eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökan om tillstånd till avverk-&lt;br&gt;ning enligt 19§ skall sökanden redo-&lt;br&gt;visa vad som skall göras för att till-&lt;br&gt;godose rennäringens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tillstånd enligt 19§ ges skall&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen besluta om hyg-&lt;br&gt;gets storlek och förläggning, tillåten&lt;br&gt;avverkningsform och vilka hänsyn i&lt;br&gt;övrigt som skall tas till rennäringens&lt;br&gt;intressen. Sådana begränsningar&lt;br&gt;och åtgärder får dock sammantagna&lt;br&gt;inte vara så ingripande att pågåen-&lt;br&gt;de markanvändning avsevärt försvå-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För varje brukningsenhet skall&lt;br&gt;finnas en skogsbruksplan med rikt-&lt;br&gt;linjer för skogens skötsel på enhe-&lt;br&gt;ten. Planen skall upprättas enligt&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas av rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som re-&lt;br&gt;geringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För varje brukningsenhet skall&lt;br&gt;finnas en skogsbruksplan med rikt-&lt;br&gt;linjer för skogens skötsel på enhe-&lt;br&gt;ten. För brukningsenhet inom ren-&lt;br&gt;skötselns åretruntmarker skall även&lt;br&gt;framgå den hänsyn till rennä-&lt;br&gt;ringens intressen som skall iakttas&lt;br&gt;vid planerade avverkningar. För&lt;br&gt;brukningsenhet inom fjällnära skog&lt;br&gt;skall dessutom framgå den hänsyn&lt;br&gt;som skall iakttas för att tillgodose&lt;br&gt;naturvårdens och kulturmiljövår-&lt;br&gt;dens intressen. Planen skall upprät-&lt;br&gt;tas enligt föreskrifter som meddelas&lt;br&gt;av regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om undantag från första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:427&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot föreskrift som har 1. bryter mot föreskrift som har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelats med stöd av 8§ första meddelats med stöd av 8§ första&lt;br&gt;stycket eller 20 § första stycket, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stycket, 20 § första stycket eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20b§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot 12 § eller 13 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bryter mot den avverkningsbegränsning som avses i 14§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bryter mot 19 § första stycket&lt;br&gt;eller mot föreskrift om avverkning&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;19 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bryter mot 19 § första stycket&lt;br&gt;eller mot villkor som gäller avverk-&lt;br&gt;ningen och som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av 19 § andra stycket, 19b§&lt;br&gt;tredje stycket eller 20c§ andra styc-&lt;br&gt;ket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits&lt;br&gt;med stöd av 17 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. underlåter att iaktta föreläg-&lt;br&gt;gande eller bryter mot förbud som&lt;br&gt;har meddelats för att föreskrift en-&lt;br&gt;ligt 21 § skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. underlåter att iaktta föreläg-&lt;br&gt;gande eller bryter mot förbud som&lt;br&gt;har meddelats för att föreskrift en-&lt;br&gt;ligt 20 a § första stycket eller 21 §&lt;br&gt;skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms ej till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap.&lt;br&gt;4 och 5 §§ brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till&lt;br&gt;ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1983: 427.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 27a§ naturvårdslagen (1964:822)' skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av 26 och&lt;br&gt;27 §§ skall även beaktas andra be-&lt;br&gt;slut enligt 8 och 9§§, beslut enligt&lt;br&gt;19 kap. 2§ vattenlagen (1983:291)&lt;br&gt;samt beslut som avses i 14 kap. 8§&lt;br&gt;första stycket plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10), under förutsättning att&lt;br&gt;besluten har meddelats inom tio år&lt;br&gt;före det senaste beslutet. Dessutom&lt;br&gt;skall beaktas sådan inverkan av&lt;br&gt;hänsynstaganden enligt 21 §&lt;br&gt;skogsvårdslagen (1979:429) som i&lt;br&gt;särskilda fall har inträtt inom sam-&lt;br&gt;ma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av 26 och&lt;br&gt;27§§ skall även beaktas andra be-&lt;br&gt;slut enligt 8 och 9 §§, beslut enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 b § andra och tredje styckena och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 c § andra stycket skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429), 19kap. 2§ vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291) samt beslut som avses i&lt;br&gt;14 kap. 8 § första stycket plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10), under förut-&lt;br&gt;sättning att besluten har meddelats&lt;br&gt;inom tio år före det senaste beslu-&lt;br&gt;tet. Dessutom skall beaktas sådan&lt;br&gt;inverkan av hänsynstaganden en-&lt;br&gt;ligt 20 a och 21§§ skogsvårdslagen&lt;br&gt;som i särskilda fall har inträtt inom&lt;br&gt;samma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut&lt;br&gt;som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna i 32 § eller&lt;br&gt;33 § eller motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan- och bygg-&lt;br&gt;lagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt 1974:1025.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:133.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 kap. 7§ vattenlagen (1983:291) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till&lt;br&gt;ersättning, om föreskrifter enligt 2§ andra stycket som meddelats efter&lt;br&gt;ansökan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom&lt;br&gt;berörd del av fastigheten eller att mark tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en föreskrift enligt 2 § andra stycket första meningen innebär förbud&lt;br&gt;att vidta vissa åtgärder utan särskilt tillstånd, får ersättning på grund av&lt;br&gt;den föreskriften utgå endast om sådant tillstånd har vägrats eller förenats&lt;br&gt;med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall betalas av den som har begärt föreskrifterna hos&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, skall&lt;br&gt;fastigheten lösas av den ersättningsskyldige om ägaren begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första, and-&lt;br&gt;ra och fjärde styckena skall även&lt;br&gt;beaktas andra beslut enligt 2 §, be-&lt;br&gt;slut enligt 8, 9, 11 och 19 §§ na-&lt;br&gt;turvårdslagen (1964:822) samt be-&lt;br&gt;slut som avses i 14 kap. 8§ första&lt;br&gt;stycket plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10), under förutsättning att&lt;br&gt;besluten meddelats inom tio år före&lt;br&gt;det senaste beslutet. Dessutom&lt;br&gt;skall beaktas sådan inverkan av&lt;br&gt;hänsynstaganden enligt 21 §&lt;br&gt;skogsvårdslagen (1979:429) som i&lt;br&gt;särskilda fall har inträtt inom sam-&lt;br&gt;ma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första, and-&lt;br&gt;ra och fjärde styckena skall även&lt;br&gt;beaktas andra beslut enligt 2§, be-&lt;br&gt;slut enligt 8, 9, 11 och 19§§ na-&lt;br&gt;turvårdslagen (1964:822), &amp;nbsp;19 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra och tredje styckena och 20 c §&lt;br&gt;andra stycket skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429) samt beslut som avses i&lt;br&gt;14 kap. 8§ första stycket plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10), under förut-&lt;br&gt;sättning att besluten meddelats&lt;br&gt;inom tio år före det senaste beslu-&lt;br&gt;tet. Dessutom skall beaktas sådan&lt;br&gt;inverkan av hänsynstaganden en-&lt;br&gt;ligt 20 a och 21 §§ skogsvårdslagen&lt;br&gt;som i särskilda fall har inträtt inom&lt;br&gt;samma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut&lt;br&gt;som anges i femte stycket förlorats på grund av bestämmelsen i 8 § eller&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen eller plan- och bygglagen,&lt;br&gt;utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1987:139.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10)’&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse&lt;br&gt;förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om&lt;br&gt;bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser el-&lt;br&gt;ler rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 § meddelas i&lt;br&gt;en detaljplan eller i områdesbestämmelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdlä-&lt;br&gt;ge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas i&lt;br&gt;områdesbestämmelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om&lt;br&gt;byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första&lt;br&gt;stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning,&lt;br&gt;om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastighe-&lt;br&gt;ten. I fall som avses i första stycket 3 — 5 föreligger rätt till ersättning, om&lt;br&gt;skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom&lt;br&gt;berörd del av fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer&lt;br&gt;vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastighe-&lt;br&gt;ten, om ägaren begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av andra och&lt;br&gt;tredje styckena skall även beaktas&lt;br&gt;andra beslut som avses i första styc-&lt;br&gt;ket samt beslut enligt 3 kap. 2§&lt;br&gt;lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m., 8, 9, 11 och 19§§ natur-&lt;br&gt;vårdslagen (1964:822) och 19 kap.&lt;br&gt;2§ vattenlagen (1983:291), under&lt;br&gt;förutsättning att besluten medde-&lt;br&gt;lats inom tio år före det senaste be-&lt;br&gt;slutet. Dessutom skall beaktas så-&lt;br&gt;dan inverkan av hänsynstaganden&lt;br&gt;enligt 21 § skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429) som i särskilda fall har&lt;br&gt;inträtt inom samma tid. Har talan&lt;br&gt;eller rätt till ersättning eller inlösen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av andra och&lt;br&gt;tredje styckena skall även beaktas&lt;br&gt;andra beslut som avses i första styc-&lt;br&gt;ket samt beslut enligt 3 kap. 2§&lt;br&gt;lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m., 8, 9, 11 och 19§§ natur-&lt;br&gt;vårdslagen (1964:822), 19 b § andra&lt;br&gt;och tredje styckena och '20 c § andra&lt;br&gt;stycket skogsvårdslagen (1979:429)&lt;br&gt;och 19 kap. 2§ vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291), under förutsättning att&lt;br&gt;besluten meddelats inom tio år före&lt;br&gt;det senaste beslutet. Dessutom&lt;br&gt;skall beaktas sådan inverkan av&lt;br&gt;hänsynstaganden enligt 20 a och&lt;br&gt;21 skogsvårdslagen som i särskil-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1987:246.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:1049.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med anledning av nyss angivna be-&lt;br&gt;slut förlorats på grund av bestäm-&lt;br&gt;melserna i 15 kap. 4§ eller motsva-&lt;br&gt;rande bestämmelser i lagen om kul-&lt;br&gt;turminnen m.m., naturvårdslagen&lt;br&gt;eller vattenlagen, utgör detta för-&lt;br&gt;hållande inte något hinder mot att&lt;br&gt;beslutet beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;da fall har inträtt inom samma tid.&lt;br&gt;Har talan eller rätt till ersättning&lt;br&gt;eller inlösen med anledning av nyss&lt;br&gt;angivna beslut förlorats på grund&lt;br&gt;av bestämmelserna i 15 kap. 4§ el-&lt;br&gt;ler motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;lagen om kulturminnen m. m., na-&lt;br&gt;turvårdslagen eller vattenlagen, ut-&lt;br&gt;gör detta förhållande inte något&lt;br&gt;hinder mot att beslutet beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6§ beslutat om riv-&lt;br&gt;ningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3&lt;br&gt;för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning&lt;br&gt;med naturresurser m. m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess&lt;br&gt;kostnader för ersättning eller inlösen. I fall som avses i första stycket 4 och&lt;br&gt;5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet&lt;br&gt;har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning&lt;br&gt;eller inlösen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-06-18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Böret Palm, regeringsrådet Sigvard Berglöf,&lt;br&gt;justitierådet Lars K Beckman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1990 har regering-&lt;br&gt;en på hemställan av statsrådet Mats Hellström beslutat inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagom ändring i naturvårdslagen (1964:822),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Rune&lt;br&gt;Thomsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Det grundläggande syftet med bestämmelserna i skogsvårdslagen är att&lt;br&gt;trygga en för virkesproduktionen rationell skötsel av all skogsmark. Regler&lt;br&gt;som innebär att detta syfte skall eller får åsidosättas finns f. n. bara i 1 § —&lt;br&gt;som i allmänna ordalag anbefaller hänsyn till naturvården och andra&lt;br&gt;allmänna intressen — och i 21 §. I den sistnämnda bestämmelsen ges ett&lt;br&gt;bemyndigande för regeringen eller av regeringen utsedd myndighet att&lt;br&gt;meddela föreskrifter som närmare preciserar vilka hänsyn som vid sköt-&lt;br&gt;seln av skog skall tas till naturvårdsintresset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga bestämmelser som nu föreslås motiveras av andra hänsyn än&lt;br&gt;ett tillgodoseende av skogsbrukets intressen och kan därför i princip höra&lt;br&gt;mera hemma i annan lagstiftning än i skogsvårdslagen. Den valda lagtek-&lt;br&gt;niska lösningen är alltså inte given. Lagrådet ansluter sig ändå till uppfatt-&lt;br&gt;ningen att de nya reglerna kan införlivas med bestämmelserna i skogs-&lt;br&gt;vårdslagen, även om detta lagtekniskt kan möta vissa problem. Emellertid&lt;br&gt;har en översyn av skogsvårdslagen aviserats (se avsnitt 5 i remissprotokol-&lt;br&gt;let). Vid denna översyn torde komma att uppmärksammas frågan om&lt;br&gt;samordningen mellan skogsvårdslagstiftningen och annan lagstiftning,&lt;br&gt;främst naturvårdslagen, naturresurslagen och rennäringslagen. Det kan då&lt;br&gt;på nytt bli aktuellt att överväga det vid remissbehandlingen omdiskutera-&lt;br&gt;de förhållandet att det har överlämnats till de skogsvårdande myndigheter-&lt;br&gt;na att tillvarata skogsbruket motstående intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagsbestämmelsen i fråga om fjällnära skog bör lämpligen tas upp i&lt;br&gt;anslutning till övriga särbestämmelser för denna skogstyp (se nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19§ samt 19a, b och c§§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För s. k. svårföryngrad skog och skyddsskog gäller enligt 19 § skogsvårds-&lt;br&gt;lagen ett krav på tillstånd för avverkning. Vilka skogar som omfattas av&lt;br&gt;dessa beteckningar framgår i detalj av en förordning utfärdad av regering-&lt;br&gt;en (SKSFS 1983:1) med stöd av ett bemyndigande i 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s. k. fjällnära skogen är en del av den skog som avsatts som svårför-&lt;br&gt;yngrad enligt 18 §. Begreppet fjällnära skog har i lagtekniskt hänseende i&lt;br&gt;dag betydelse endast för tillämpning av vissa föreskrifter av skogsstyrelsen.&lt;br&gt;Enligt lagrådsremissen — specialmotiveringen till 19a§ — skall med fjäll-&lt;br&gt;nära skog f. n. förstås skog inom ”den skogsodlingsgräns som användes vid&lt;br&gt;riksskogstaxeringen år 1969 och som på statens mark är identisk med&lt;br&gt;domänverkets tidigare tillämpade skogsodlingsgräns”. Enligt föredragan-&lt;br&gt;de statsrådet kan en ny gränsdragning behöva göras i vissa delar och det&lt;br&gt;föreslås i paragrafen ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser att göra en sådan avgränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de precisa ålägganden för den enskilde skogsägaren och&lt;br&gt;andra särskilda regler som skall gälla i fråga om fjällnära skog är det en&lt;br&gt;nödvändighet att dess omfattning konkretiseras — lämpligen på samma&lt;br&gt;sätt som har skett beträffande begreppet svårföryngrad skog — och att&lt;br&gt;detta sker så att bestämningen blir gällande från den dag de materiella&lt;br&gt;reglerna träder i kraft. Det bemyndigande som i det remitterade förslaget&lt;br&gt;tagits upp under 19a§ bör utformas i överensstämmelse med bemyndigan-&lt;br&gt;det avseende den svårföryngrade skogen i 18 § och har sin naturliga plats i&lt;br&gt;den paragrafen. Bemyndigandena bör innebära ett åliggande för regering-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den under 19a§ föreslagna bestämmelsen bör alltså utgå. Lagrådet&lt;br&gt;förordar av redaktionella skäl att de nya särskilda regler angående avverk-&lt;br&gt;ningsförbud som rör impediment och skogsbilvägar i stället för att kompli-&lt;br&gt;cera lagtexten i 19 § förs till en särskild paragraf, som då kan få beteckning-&lt;br&gt;en 19 a §. Beträffande innehållet i dessa särskilda regler har lagrådet emel-&lt;br&gt;lertid följande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den tidigare nämnda förordningen om svårföryngrad skog och&lt;br&gt;skyddsskog finns svårföryngrad skog dels i Kalmar län (hela Öland) och&lt;br&gt;Gotlands län (hela länet), dels i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens&lt;br&gt;och Norrbottens län. De föreslagna nya bestämmelserna om tillståndsgiv-&lt;br&gt;ning i fråga om avverkning på impediment och om avverkning för byggan-&lt;br&gt;de av skogsbilväg begränsas i remissen till avverkning i ”svårföryngrad&lt;br&gt;skog i norra Sverige.” Härmed avses enligt motiven de delar av det&lt;br&gt;svårföryngrade området som ligger i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbot-&lt;br&gt;tens och Norrbottens län. Bestämningen ”norra Sverige” kan emellertid&lt;br&gt;inte godtas. Om en begränsning till vissa delar av landet verkligen är&lt;br&gt;påkallad kan den i stället göras genom föreskrifter av regeringen i anslut-&lt;br&gt;ning till bestämmelser med stöd av 18 § (se lagrådets förslag till lagtext&lt;br&gt;nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om avverkning för byggande av skogsbilväg innebär en-&lt;br&gt;ligt remissförslaget att tillstånd till avverkning i svårföryngrad skog får&lt;br&gt;lämnas endast om ”nyttan av vägen för skogsbruket” kan beräknas mot-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svara kostnaden för den och om vägen kan passas in i en vägnätsplan.&lt;br&gt;Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till 19 § innehåller inte någon&lt;br&gt;begränsning till skogsbruket när det gäller nyttan. Enligt den rapport som&lt;br&gt;ligger till grund för lagrådsremissen (skogsstyrelsens utredningsrapport&lt;br&gt;”Fjällnära skogar”, s. 61) bedöms emellertid vid tillståndsprövningen den&lt;br&gt;s. k. båtnaden endast med skogliga utgångspunkter. Vid remissbehandling-&lt;br&gt;en av rapporten riktades från flera håll kritik mot förslaget i detta avseen-&lt;br&gt;de. Det synes påkallat att det närmare belyses vilka konsekvenser den&lt;br&gt;föreslagna bestämmelsen får för de fall där skogsbruksintresset av en&lt;br&gt;skogsbilväg är framträdande men endast i förening med andra intressen&lt;br&gt;bär upp kostnaden för vägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att den vid 14 § föreslagna omflyttningen sker genom&lt;br&gt;att undantagsbestämmelsen fogas som ett sista stycke till 19 b §. Beträffan-&lt;br&gt;de paragrafens innehåll i övrigt vill lagrådet komplettera med en hänvis-&lt;br&gt;ning till prop. 1987/88:104, s. 29, såvitt gäller betydelsen av begreppet&lt;br&gt;kulturmiljövård. Vidare vill lagrådet anmärka att möjligheten att enligt&lt;br&gt;skogsvårdslagen säga nej till en avverkning som ”är oförenlig med intres-&lt;br&gt;sen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården”&lt;br&gt;endast föreligger i fråga om sådan del av den svårföryngrade skogen som&lt;br&gt;utgörs av fjällnära skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen har de tre bestämmelserna 19a — c§§ försetts med en&lt;br&gt;särskild rubrik, ”Fjällnära skog”. Också de för svårföryngrad skog generel-&lt;br&gt;la bestämmelserna i 19 §, liksom lagförslagets 14 §, berör emellertid den&lt;br&gt;fjällnära skogen. Den särskilda rubriken är därför missvisande och måste i&lt;br&gt;allt fall utgå om lagrådets förslag här och i det följande följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förslagen i detta avsnitt behålls alltså 19 § oförändrad i förhållande&lt;br&gt;till gällande rätt och 19 c § i enlighet med det remitterade förslaget, medan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §, 19 a § och ett nytt sista stycke i 19 b § bör få följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”18 § Regeringen meddelar föreskrifter om att skog, som är svår att&lt;br&gt;föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd&lt;br&gt;mot sand eller jordflykt eller för att förhindra att fjällgränsen flyttas ned,&lt;br&gt;skall avsättas som svårföryngrad skog eller skyddsskog. Regeringen be-&lt;br&gt;stämmer också vilka delar av den svårföryngrade skogen som skall anses&lt;br&gt;utgöra fjällnära skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;för visst eller vissa områden föreskriva att tillstånd till avverkning av&lt;br&gt;svårföryngrad skog inte får ges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i fråga om skog på mark som inte i genomsnitt kan producera minst&lt;br&gt;en kubikmeter virke om året per hektar, om det inte finns särskilda skäl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för byggande av skogsbilväg om nyttan av vägen för skogsbruket inte&lt;br&gt;motsvarar kostnaden för den eller om vägen inte kan passas in i en&lt;br&gt;vägnätsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 b § I ansökan---kulturmiljövårdens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får---eller kulturmiljövården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tillstånd---kulturmiljövårdens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 14 § första stycket i vad de avser krav på slutavverk-&lt;br&gt;ning gäller inte i fråga om fjällnära skog.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20a-c§§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 20a§ i det remitterade förslaget har tagits upp ett bemyndigande&lt;br&gt;för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela&lt;br&gt;vissa föreskrifter om den hänsyn som skall tas till rennäringens intressen&lt;br&gt;vid skötseln av skog. Paragrafen har utformats efter mönster av 21 § i&lt;br&gt;lagen, som innehåller ett motsvarande bemyndigande när det gäller hän-&lt;br&gt;syn till naturvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om normgivningen, dvs. såväl riksdagens normgivning som&lt;br&gt;normgivning över huvudtaget, finns i 8 kap. regeringsformen. I 3§ finns&lt;br&gt;bestämmelser som föreskriver lagform för den normgivning som rör för-&lt;br&gt;hållandet mellan den enskilde och det allmänna. Enligt 7 § kan riksdagen&lt;br&gt;till regeringen delegera vissa bestämt avgränsade ämnen av den normgiv-&lt;br&gt;ningskompetens som hör till lagområdet enligt 3 §. Så kan enligt 7 § första&lt;br&gt;stycket 4 ske i fråga om föreskrifter som avser bl. a. natur- och miljövård.&lt;br&gt;Riksdagen kan vidare i sin delegationsbestämmelse ange att även subdele-&lt;br&gt;gation får ske, dvs. att regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet&lt;br&gt;eller kommun att meddela föreskrifter i ämnet (se 11 §). Det är mot bak-&lt;br&gt;grund av dessa bestämmelser i regeringsformen som innehållet i 21 §&lt;br&gt;skogsvårdslagen skall ses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om krav på lagform för den normgivning som avser&lt;br&gt;enskildas personliga ställning och deras förhållanden inbördes finns i&lt;br&gt;8 kap. 2 § regeringsformen. Det finns med ett undantag inte någon delega-&lt;br&gt;tionsmöjlighet på detta lagområde. Undantaget, som anges i 8 kap. 8§, är&lt;br&gt;inte av betydelse här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om vilken hänsyn som skall tas till rennäringens intressen&lt;br&gt;vid skötseln av skog är till sin karaktär privaträttslig, dvs. den berör&lt;br&gt;väsentligen enbart förhållandet mellan den som driver rennäringsverksam-&lt;br&gt;heten och den som äger eller arrenderar skogsmarken. En sådan föreskrift&lt;br&gt;hör alltså till lagområdet enligt 2§. Det kan alltså inte överlåtas till rege-&lt;br&gt;ringen eller någon myndighet att meddela den. Att hänsyn till rennäringen&lt;br&gt;också kan ha ett inslag av allmänintresse kan inte ändra detta förhållande;&lt;br&gt;exemplifieringen av vad föreskrifterna avsetts innehålla — hyggens storlek&lt;br&gt;och utläggning, skogsbilvägars sträckning m. m. — illustrerar att det är&lt;br&gt;fråga om ingrepp i en privatekonomisk sfär till förmån för en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det här anförda framgår att de bestämmelser om delegation och&lt;br&gt;subdelegation som intagits i 20a§ i remissprotokollet inte står i överens-&lt;br&gt;stämmelse med grundlagens bestämmelser. Bakom det angivna förslaget&lt;br&gt;till bemyndigande står enligt motiveringen (se avsnitt 7) önskemålet att&lt;br&gt;starkare markera kravet på hänsynstagande till rennäringen. Detta skulle i&lt;br&gt;och för sig kunna ske genom att i lagen närmare beskrivs vilka hänsyn som&lt;br&gt;skall tas, varvid regeringen eller skogsstyrelsen skulle kunna meddela&lt;br&gt;kompletterande och förtydligande föreskrifter som verkställighetsföre-&lt;br&gt;skrifter. Det synes emellertid knappast möjligt att i lagen precisera vilka&lt;br&gt;hänsyn som vid avverkningen skall tas till rennäringen. De allmänna råd&lt;br&gt;som utfärdats av skogsstyrelsen och som nämns i remissprotokollet synes i&lt;br&gt;inte obetydlig mån tjäna det syfte som har avsetts med förslaget i denna&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda bör den föreslagna 20 a § utgå och inte ersättas&lt;br&gt;med annan bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De två bestämmelser som i det remitterade förslaget fått beteckningarna&lt;br&gt;20 b § och 20 c § handlar om krav på samråd med berörd sameby före&lt;br&gt;avverkning inom åretruntmarkerna och om tillgodoseende av rennä-&lt;br&gt;ringens intressen i samband med tillstånd till avverkning enligt 19 §.&lt;br&gt;Överskådligheten vinner på om bestämmelserna får ansluta till de i 19 § —&lt;br&gt;19c§ upptagna reglerna. Bestämmelsen om samråd får därmed beteck-&lt;br&gt;ningen 19 d § och bestämmelsen om tillstånd får betecknas 19 e §. Rubriken&lt;br&gt;”Svårföryngrad skog och skyddskog” närmast före 18 § bör som en följd av&lt;br&gt;lagrådets förslag ersättas med en rubrik som täcker samtliga paragrafer&lt;br&gt;fr.o. m. 18 § t. o. m. 19 e §. Lagrådet föreslår som ny rubrik ”Tillstånd till&lt;br&gt;avverkning, m.m.”. Underrubriken ”Hänsyn till rennäringen” bör —&lt;br&gt;liksom tidigare föreslagits i fråga om underrubriken ”Fjällnära skog” —&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad lagrådet anfört i sitt yttrande över den samtidigt&lt;br&gt;behandlade lagrådsremissen med förslag till lag om ändring i rennärings-&lt;br&gt;lagen, vid 30 §, föreslår lagrådet ett nytt andra stycke i den föreslagna 20 c §&lt;br&gt;(19 e § i lagrådsförslaget) av följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Tillstånd får inte meddelas om avverkningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. medför sådant väsentligt bortfall av renbete att möjligheterna att&lt;br&gt;hålla tillåtet renantal påverkas, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. omöjliggör sedvanlig samling och flyttning av renhjord.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 c § andra stycket — som blir ett tredje stycke av 19 e § enligt lagrådets&lt;br&gt;förslag — innehåller regeln att skogsvårdsstyrelsen, när tillstånd till av-&lt;br&gt;verkning ges, skall besluta om föreskrifter i rennäringens intresse såsom&lt;br&gt;beträffande hyggesstorlek och hyggesförläggning samt tillåten avverknings-&lt;br&gt;form. Det följer av vad som anförts tidigare i detta avsnitt att det enligt&lt;br&gt;lagrådets mening här inte kan röra sig om att enbart tillgodose ett allmän-&lt;br&gt;intresse av rennäringen utan om en gränsdragning mot det enskilda rennä-&lt;br&gt;ringsintresset. Den sista meningen i stycket, om att föreskrivna begräns-&lt;br&gt;ningar och åtgärder sammantagna inte får vara så ingripande att pågående&lt;br&gt;markanvändning avsevärt försvåras, innefattar den s.k. ersättnings-&lt;br&gt;tröskeln, dvs. den gräns som enligt bl. a. 26 § naturvårdslagen gäller i fråga&lt;br&gt;om ersättning för intrång vid markreglerande föreskrifter. Med lagrådets&lt;br&gt;förut angivna uppfattning är detta emellertid inte en regel som hör hemma&lt;br&gt;i detta sammanhang. En inskränkning när det gäller föreskrifternas inne-&lt;br&gt;håll är emellertid behövlig. Skogsvårdsstyrelsen bör inte få meddela andra&lt;br&gt;villkor för avverkningsrätten än sådana som uppenb&amp;quot;■'&lt;sup&gt;:&lt;/sup&gt;&amp;lt;’en är påkallade&lt;br&gt;för att renskötselrätten inte skall trädas för när. L. oerörda meningen&lt;br&gt;kan lämpligen utbytas mot:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Sådana villkor får dock inte avse annat än vad som uppenbart påkallas&lt;br&gt;med hänsyn till renskötselrätten.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets förslag torde inte innebära större inskränkningar i möjlighe-&lt;br&gt;ten att meddela föreskrifter än som följer av bestämmelsens lydelse i&lt;br&gt;förslaget. Det finns emellertid, med hänsyn också till vad lagrådet har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anfört i anslutning till yttrandet vid 30 § förslaget till ändring i rennärings-&lt;br&gt;lagen, särskild anledning att följa tillämpningen av de nu behandlade&lt;br&gt;bestämmelserna med tanke på den aviserade kommande översynen av&lt;br&gt;skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen föreslås inte ändrad i remissen. I konsekvens med lagförslaget i&lt;br&gt;övrigt bör emellertid hänsyn till kulturmiljövården nämnas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande lydelse av paragrafen skall för varje brukningsenhet finnas&lt;br&gt;en skogsbruksplan med riktlinjer för skogens skötsel på enheten. Planen&lt;br&gt;skall upprättas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås att paragrafen kompletteras med bestämmelser om&lt;br&gt;att det av en skogsbruksplan skall framgå den hänsyn till naturvårdens,&lt;br&gt;kulturmiljövårdens och rennäringens intressen som skall iakttas vid plane-&lt;br&gt;rade avverkningar. De nya bestämmelserna föreslås gälla för brukningsen-&lt;br&gt;het inom fjällnära skog och, när det gäller rennäringsintresset, bruknings-&lt;br&gt;enhet inom renskötselns åretruntmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den föreslagna begränsningen till fjällnära skog resp, rensköt-&lt;br&gt;selns åretruntmarker ger de nya bestämmelserna närmast intryck av att&lt;br&gt;naturvårdshänsyn osv. inte alls behöver redovisas i skogsbruksplaner be-&lt;br&gt;träffande övriga delar av landet. De nya bestämmelserna framstår också&lt;br&gt;som onödiga med hänsyn till den möjlighet som redan finns att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om vad en skogsbruksplan skall innehålla. På grund av det&lt;br&gt;anförda förordar lagrådet att 21 a § inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets förslag till lagtext föranleder vissa ändringar. I första stycket&lt;br&gt;punkt 1 skall 20 b § ersättas med 19 d§. I första stycket punkt 4 skall 20 c §&lt;br&gt;andra stycket ersättas med 19 e § tredje stycket. Vidare skall punkt 7 behål-&lt;br&gt;las i gällande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det remitterade förslaget har i första stycket punkt 4 bibehållits&lt;br&gt;hänvisningen till 19 § andra stycket. Med det förslaget till lagtext hade&lt;br&gt;hänvisningen bort avse 19 § tredje stycket. Med lagrådets förslag skall&lt;br&gt;hänvisningen alltjämt avse 19 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandebestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991. I remis-&lt;br&gt;sen har inte föreslagits några särskilda övergångsbestämmelser. Vid före-&lt;br&gt;dragningen inför lagrådet har upplysts att avsikten är att de nya bestäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melserna skall kunna tillämpas fullt ut från och med dagen för ikraftträ-&lt;br&gt;dandet och alltså i alla ärenden som inte dessförinnan har avgjorts genom&lt;br&gt;ett lagakraftvunnet avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inte något att erinra mot en sådan ordning. I ett avseende&lt;br&gt;kan det emellertid tänkas uppkomma praktiska problem. I remissen före-&lt;br&gt;slås två nya bestämmelser om innehållet i en ansökan om tillstånd enligt&lt;br&gt;19 § (19 b § första stycket och 20 c § första stycket; sistnämnda bestämmelse&lt;br&gt;utgör 19e§ första stycket i lagrådets förslag). Sökanden kan givetvis inte&lt;br&gt;vara skyldig att iaktta dessa bestämmelser i en ansökan som görs före&lt;br&gt;ikraftträdandet. Lagrådet vill därför ifrågasätta om inte förslaget bör&lt;br&gt;kompletteras med en övergångsbestämmelse av förslagsvis följande lydel-&lt;br&gt;se:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”1 ärende som avses i 19 b § första stycket eller 19 e§ första stycket skall&lt;br&gt;sökanden, även om ansökningen gjorts före ikraftträdandet av denna lag,&lt;br&gt;komplettera den med en redovisning av vad han avser atta göra för att&lt;br&gt;tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens respektive rennäringens&lt;br&gt;intressen.”&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga lagförslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets förslag beträffande skogsvårdslagen innebär att 20a § utgår samt&lt;br&gt;att någon hänvisning till 20 c § andra stycket (19 e § tredje stycket i lagråds-&lt;br&gt;förslaget) inte längre skall göras i något av de tre lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Innehåll&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;Prop. 1990/91:3&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Proposition.................................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag....................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 juni 1990 .... &amp;nbsp;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning ................................................ 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Sammanfattning av mina överväganden och förslag............ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Allmänna utgångspunkter .................................. 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;Inledning............................................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;Den fjällnära barrskogen .............................. 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;Skogsbruket i det fjällnära området ..................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;Sysselsättning och ekonomi i det fjällnära&amp;nbsp;skogsbruket..... &amp;nbsp;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;Naturvårds- och rennäringsintressen i det fjällnära skogs-&lt;br&gt;området ............................................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 &amp;nbsp;Skogspolitiken och skogsvårdslagen..................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 &amp;nbsp;De senaste årens utveckling............................ 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8 &amp;nbsp;Skogsstyrelsens förslag i huvuddrag..................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.9 &amp;nbsp;Samerättsutredningens förslag i huvuddrag .............. 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.10 Förslagen om naturvårdsgräns och hasardgräns........... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.11 Behovet av åtgärder .................................. 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Utveckling av markanvändningsplaneringen.................. 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Naturvårds- och kulturmiljövårdshänsyn vid prövning av ansök-&lt;br&gt;ningar om avverkningstillstånd.............................. 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Inventering av svårföryngrad skog........................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Hänsynen till rennäringen.................................. 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Vissa frågor om avverkning, markberedning och föryngring..... &amp;nbsp;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Om skogsvägbyggnad ...................................... 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Forskning om fjällnära skogar............................... 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 De ekonomiska effekterna av mina förslag m. m............... 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Upprättade lagförslag...................................... 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Specialmotivering......................................... 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen............ 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 Övriga lagförslag ..................................... 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Hemställan............................................... 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Beslut ................................................... 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Skogsstyrelsens sammanfattning av rapporten Skogsbruket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fjällnära skogar..................................... 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Utkast till ändringar i och tillägg till skogsvårdslagen och&lt;br&gt;skogsvårdsforordningen .............................. 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena över skogsstyrelsens&lt;br&gt;rapport Skogsbruket i fjällnära skogar .................. 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Sammanfattning av samerättsutredningens betänkande&lt;br&gt;(SOU 1989:41) Samerätt och sameting, såvitt avser skogs-&lt;br&gt;bruket ............................................. 162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Samerättsutredningens lagförslag, såvitt avser skogsbruket. 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 De remitterade lagförslagen........................... 169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Utdrag ur lagrådets protokoll den 18 juni 1990 ........... 177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:JoU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta föreskrifter om avgift i ärenden om upprättande av fördjupade verksamhetsplaner samt medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser om sådan avgift.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta föreskrifter om avgift i ärenden om upprättande av fördjupade verksamhetsplaner samt medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser om sådan avgift.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:JoU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1990-08-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1990-10-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1990-10-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1990-10-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 08:34:58</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE033</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:34</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 08:34:58</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE033</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__3.pdf</filnamn>
<filstorlek>8762980</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om skogsbruket i fjällnära skogar</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/B5280BB7-3B40-4CB6-AE4D-9486A3686B40</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:JoU13</uppgift>
<ref_dok_id>GE01JoU13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Claes Roxbergh  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Claes Roxbergh  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Israelsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Israelsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karl Erik Olsson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karl Erik Olsson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Leif Marklund  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Leif Marklund  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Leo Persson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Leo Persson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Löfstedt  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Löfstedt  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sven Eric Lorentzon  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sven Eric Lorentzon  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sören Norrby  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sören Norrby  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ulla Orring  och Britta Bjelle  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:3&lt;br/&gt;
Skogsbruket i fjällnära skogar</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Jo2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ulla Orring  och Britta Bjelle  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>