<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2229353</hangar_id>
 <dok_id>GE0329</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>29</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:29</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>29</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1990-09-27 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:36:41</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:01:58</publicerad>
 <titel>om riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den statliga finansförvaltningen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0329/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE0329</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE0329</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1990/91:29&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om riksgäldskontorets uppgifter inom&lt;br&gt;statsskuldspolitiken och den statliga&lt;br&gt;finansförvaltningen&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0329/prop_199091__29-1.png" style="width:35pt;height:46pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag&lt;br&gt;ur regeringsprotokollet den 27 september 1990 för de åtgärder och det&lt;br&gt;ändamål som framgår av föredragandens hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odd Engström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erik Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås riktlinjer för riksgäldskontorets framtida verksam-&lt;br&gt;het inom statsskuldspolitiken och olika områden av den statliga finansför-&lt;br&gt;valtningen. Utöver riksgäldskontorets huvuduppgift statsupplåningen av-&lt;br&gt;ser dessa riktlinjer kontorets utlåning och inlåning, kontorets roll i den&lt;br&gt;statliga kreditgarantiverksamheten samt den statliga betalningsverksamhe-&lt;br&gt;ten. Dessutom behandlas riktlinjer för affärsverkens lånefinansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt för huvuddelen av förslagen är att riksgäldskontorets roll&lt;br&gt;inom den statliga finansförvaltningen stärks och definieras tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P &lt;sup&gt;1990/91:29&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 september 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsråden Engström, ordförande, Göransson, Gradin, Hell-&lt;br&gt;ström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw,&lt;br&gt;Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om riksgäldskontorets uppgifter inom&lt;br&gt;statsskuldspolitiken och den statliga&lt;br&gt;finansförvaltningen&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret blev den 1 juli 1989 en myndighet under regeringen.&lt;br&gt;Inför det ändrade huvudmannaskapet fick en kommitté (Fi 1988:04) i&lt;br&gt;uppdrag att se över riksgäldskontorets framtida organisation och arbets-&lt;br&gt;uppgifter. Riksgäldskommittén delade upp arbetet i två delar. De frågor&lt;br&gt;som bedömdes kräva en lösning till den 1 juli 1989 redovisades i delbetän-&lt;br&gt;kandet (SOU 1988:59) Riksgäldskontoret — från riksdagens verk till&lt;br&gt;regeringens myndighet. På grundval av betänkandet lämnades i proposi-&lt;br&gt;tion 1988/89:97 förslag om anslag till riksgäldskontoret för budgetåret&lt;br&gt;1989/90 samt om vissa författningsändringar betingade av det nya huvud-&lt;br&gt;mannaskapet. Förslagen antogs av riksdagen under våren 1989 (FiU25,&lt;br&gt;rskr. 191).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt slutbetänkande (SOU 1989:95) Riksgäldskontoret — en finansför-&lt;br&gt;valtning i staten behandlar riksgäldskommittén företrädesvis mer övergri-&lt;br&gt;pande frågor angående riksgäldskontorets framtida verksamhet. Sålunda&lt;br&gt;tar kommittén upp olika frågor med anknytning till statsskuldspolitiken&lt;br&gt;samt statens upplåning och kreditgarantigivning. Vidare behandlas riks-&lt;br&gt;gäldskontorets utlåning till affärsverk och myndigheter samt kontorets roll&lt;br&gt;med avseende på den statliga betalningsverksamheten och fondförvalt-&lt;br&gt;ningen. Härutöver redovisar kommittén sin uppfattning om hur riksgälds-&lt;br&gt;kontorets organisation bör se ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av kommitténs slutbetänkande bör fogas till proto-&lt;br&gt;kollet i detta ärende som bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. Som&lt;br&gt;bilaga 2 bör fogas en sammanställning av remissyttrandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i ärendet samrått med cheferna för kommunikations-, industri-&lt;br&gt;och civildepartementen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp och förvalta lån för staten.&lt;br&gt;Denna verksamhet skall bedrivas med beaktande av statsskuldspolitiskt&lt;br&gt;betingade målsättningar (jfr prop. 1986/87:143 s. 55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets betydelse och roll i statsförvaltningen och den eko-&lt;br&gt;nomiska politiken har förändrats betydligt under de senaste årtiondena.&lt;br&gt;Starkt bidragande faktorer till denna utveckling har varit 1970-talets eko-&lt;br&gt;nomiska kris och det växande upplåningsbehov för staten som framkallats&lt;br&gt;härav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets verksamhet har expanderat i takt med att statsupp-&lt;br&gt;låningen ökat i volym. För att möta det växande upplåningsbehovet under&lt;br&gt;1970- och 1980-talen utvecklades nya upplåningsinstrument. Tidigare&lt;br&gt;hade statsupplåningen bedrivits huvudsakligen med hjälp av olika regler-&lt;br&gt;ingar. Upplåningsbehovets omfattning och framväxten av nya, moderna&lt;br&gt;finansiella marknader ledde till en omläggning av statsupplåningen i rikt-&lt;br&gt;ning mot en marknadsanpassning. Den regelstyrda statsupplåningen upp-&lt;br&gt;hörde successivt under 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som statsupplåningen skiftat karaktär har också upplägg-&lt;br&gt;ningen av penningpolitiken förändrats. Penningpolitik bedrivs inte längre&lt;br&gt;med hjälp av kvantitativa regleringar utan med olika åtgärder som är&lt;br&gt;anpassade till de finansiella marknadernas funktionssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avregleringen av den svenska kreditmarknaden har på ett omvälvande&lt;br&gt;sätt förändrat förutsättningarna för aktörerna på de finansiella marknad-&lt;br&gt;erna. Tidigare fanns bestämmelser som i stor utsträckning reglerade vilka&lt;br&gt;aktiviteter olika aktörer fick ägna sig åt. Avregleringen har medfört att en&lt;br&gt;aktör nu kan verka på flera områden än tidigare. Härigenom stimuleras&lt;br&gt;konkurrensen. Genom att avregleringen skapat möjlighet för aktörerna att&lt;br&gt;verka inom flera områden har också kraven på aktörernas flexibilitet stigit.&lt;br&gt;Denna utveckling påverkar även en sådan speciell aktör som riksgälds-&lt;br&gt;kontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande utvecklingsmönster som det nu beskrivna kan skönjas i många&lt;br&gt;industriländer. Samtidigt har den finansiella integrationen mellan olika&lt;br&gt;länder skjutit fart. Utvecklingen av de finansiella marknaderna och den&lt;br&gt;ökade internationaliseringen innebär att förutsättningarna för statsupplå-&lt;br&gt;ningen och samordningen av statsskuldspolitiken med andra delar av den&lt;br&gt;ekonomiska politiken förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också framöver finns anledning räkna med att riksgäldskontorets verk-&lt;br&gt;samhetsinriktning och organisation kommer att påverkas av förändringar i&lt;br&gt;de ekonomiska betingelserna, både nationellt och internationellt. De före-&lt;br&gt;teelser som närmast kan förväntas få betydelse för riksgäldskontorets&lt;br&gt;funktion är dels de finansiella marknadernas utveckling och internationa-&lt;br&gt;lisering, dels behovet av att förnya den offentliga sektorn och dess finansi-&lt;br&gt;ella system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt inslag i förnyelsen av den offentliga sektorn är att klart och&lt;br&gt;tydligt formulera mål och ansvarsområden för olika myndigheter samt att&lt;br&gt;minska detaljstyrning och delegera beslutsbefogenhet. En förutsättning för&lt;br&gt;att kunna genomföra detta är att funktionella kriterier kan utvecklas för att&lt;br&gt;följa upp och utvärdera verksamheten. Det är viktigt att förändringar av&lt;br&gt;riksgäldskontorets verksamhet sker i ljuset av denna process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret förvaltar mycket stora ekonomiska värden. En effek-&lt;br&gt;tiv statsskuldsförvaltning är därför nödvändig och kan också få stor bety-&lt;br&gt;delse för att frigöra ekonomiska resurser till andra viktiga områden inom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den offentliga verksamheten. I linje med den allmänna strävan att förnya Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;den offentliga sektorn får det anses naturligt att riksgäldskontoret så långt&lt;br&gt;som möjligt ges ett entydigt ansvar för sin verksamhet och stimuleras att&lt;br&gt;effektivt utnyttja olika resurser och att — inom den av statsmakterna&lt;br&gt;angivna ramen för verksamheten — hålla ned de totala kostnaderna för&lt;br&gt;statsupplåningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsskuldsförvaltningen utgör ett betydelsefullt inslag i den statliga&lt;br&gt;finansförvaltningen. Andra viktiga delar är finansiering av affärsverk och&lt;br&gt;myndigheter vid sidan om statsbudgeten, betalningssystemet och kassa-&lt;br&gt;hållningen, den statliga kreditgarantigivningen och annan statlig låneverk-&lt;br&gt;samhet av stödkaraktär, samt förvaltningen av statens finansiella till-&lt;br&gt;gångar. Det är viktigt med en helhetssyn på den statliga finansförvalt-&lt;br&gt;ningen. Ökad samordning och andra förändringar, bl.a. av organisatorisk&lt;br&gt;natur, bör kunna förbättra effektiviteten och sänka kostnaderna för den&lt;br&gt;statliga finansförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett uttryck för en sådan helhetssyn på den statliga finansförvaltningen är&lt;br&gt;tanken på att inrätta ett statens finansverk. Denna idé har förts fram i olika&lt;br&gt;sammanhang under årens lopp. Bl.a. var statsskuldspolitiska kommittén&lt;br&gt;inne på sådana tankegångar i sitt slutbetänkande (SOU 1986:22). Ett av&lt;br&gt;argumenten för att göra riksgäldskontoret till en myndighet under reger-&lt;br&gt;ingen var just att få till stånd en ökad samordning och rationalisering av&lt;br&gt;den centrala statliga finansförvaltningen. Även riksgäldskommittén ger&lt;br&gt;uttryck för ett sådant synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommittén har i enlighet med sina direktiv gjort en övergri-&lt;br&gt;pande genomgång av riksgäldskontorets olika uppgifter och dess roll inom&lt;br&gt;den statliga finansförvaltningen. De förslag som kommittén lämnar i sitt&lt;br&gt;slutbetänkande omfattar framför allt utvidgningar och preciseringar av&lt;br&gt;samt målbestämningar för uppgifter som redan nu ligger inom riksgälds-&lt;br&gt;kontorets ansvarsområde. Detta gäller, förutom kontorets huvuduppgift&lt;br&gt;statsupplåningen, bl.a. utlåningen till affärsverken och kreditgarantigiv-&lt;br&gt;ningen. Det är enligt min mening av stor vikt att nu lägga fast riktlinjer för&lt;br&gt;centrala frågor inom den statliga finansförvaltningen med anknytning till&lt;br&gt;riksgäldskontoret för att kunna ytterligare effektivisera denna förvaltning.&lt;br&gt;Flera frågor av väsentlig betydelse för affärsverkens framtida finansiering&lt;br&gt;påkallar också övergripande ställningstaganden. Riktlinjerna innebär i&lt;br&gt;detta avseende ett steg i utvecklingen mot en ny ekonomisk styrning av&lt;br&gt;affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av de riktlinjer som jag föreslår har sådana beröringspunkter med&lt;br&gt;riksdagens finansmakt att de bör underställas riksdagen för godkännande.&lt;br&gt;Om riktlinjerna antas av riksdagen kan regeringen därefter vidta de åtgär-&lt;br&gt;der som krävs för att omsätta dem i mer konkreta termer, bl.a. genom&lt;br&gt;ändringar i instruktionerna för riksgäldskontoret och de statliga affärsver-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispositionen av den följande framställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande avser jag att närmare behandla frågan om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statsskuldspolitiken i avsnitt 3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens upplåning i avsnitt 4,&lt;br&gt;finansiering av statlig verksamhet utanför statsbudgeten i avsnitt 5,&lt;br&gt;statlig kreditgarantigivning och lån till näringslivet i avsnitt 6, och&lt;br&gt;den statliga betalningsverksamheten i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Statsskuldspolitiken&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Mål och restriktioner för statsskuldspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Det övergripande målet för riksgäldskontoret och stats-&lt;br&gt;skuldspolitiken skall vara att minimera kostnaderna för statens&lt;br&gt;upplåning. Övriga ekonomisk-politiska mål som berör riksgälds-&lt;br&gt;kontorets verksamhet skall uttryckas som restriktioner för riksgälds-&lt;br&gt;kontorets möjligheter att uppfylla målet om kostnadsminimering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i princip med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast några remissinstanser yttrar sig i frågan.&lt;br&gt;Riksbanksfullmäktige finner det naturligt att målet för statsskuldspolitiken&lt;br&gt;formuleras så att kostnadsminimering uppnås inom vissa ramar. Att ut-&lt;br&gt;ifrån denna allmänna målformulering härleda operativa mål för riksgälds-&lt;br&gt;kontorets arbete menar dock fullmäktige inte vara lätt. I synnerhet är det&lt;br&gt;nödvändigt att precisera vilka begränsningar som skall gälla. Med hänvis-&lt;br&gt;ning till att en fullständig separation mellan statsskulds- och penningpoli-&lt;br&gt;tik inte är möjlig anser fullmäktige att penningpolitiska synpunkter måste&lt;br&gt;ingå bland restriktionerna. Således måste önskemål om att minimera&lt;br&gt;statens upplåningskostnader vika ifall penningpolitiska skäl talar för en&lt;br&gt;annan uppläggning av statens finansiering. Fullmäktige anser vidare att&lt;br&gt;riksgäldskontorets uppgift att minimera kostnaderna för statsskulden i&lt;br&gt;första hand bör inriktas på att långsiktigt hålla nere ränte- och förvaltnings-&lt;br&gt;kostnaderna genom s.k. marknadsvårdande insatser. Även allmänna pen-&lt;br&gt;sionsfonden (l-3:e fondstyrelserna) och Stadshypotekskassan anför lik-&lt;br&gt;nande synpunkter. Landsorganisationen (LO) betonar att i avvägningen&lt;br&gt;mellan intresset av att minimera kostnaderna för statsupplåningen och&lt;br&gt;behovet av att bidra till makroekonomisk stabilisering måste det senare&lt;br&gt;väga tyngre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Inledningsvis vill jag något beröra vad som kan&lt;br&gt;innefattas i begreppet statsskuldspolitik. Det kan härvid konstateras att&lt;br&gt;någon entydig, allmänt vedertagen definition av statsskuldspolitik inte&lt;br&gt;finns. Definitionen kan utformas på olika sätt beroende på vilka utgångs-&lt;br&gt;punkter man har. Det är heller inte givet hur gränslinjen skall dras mellan&lt;br&gt;statsskuldspolitik och andra delar av den ekonomiska politiken. Bl.a. är det&lt;br&gt;så att statsupplåningen berör både penning- och finanspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om avgränsningen av statsskuldspolitiken gentemot andra områ-&lt;br&gt;den av den ekonomiska politiken togs upp av statsskuldspolitiska kom-&lt;br&gt;mittén (SPOK) i delbetänkandet (SOU 1984:89) Statsskuldspolitiken -&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samordningsfrågor. SPOK definierade därvid statsskuldspolitik ”som det Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;sätt på vilket befintlig statsskuld förvaltas och tillkommande budgetunder-&lt;br&gt;skott finansieras”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även riksgäldskommittén diskuterar definitionsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att det finns ett behov av att förtydliga SPOK:s&lt;br&gt;definition. Bl.a. anmärker kommittén att åtgärder som påverkar statsskul-&lt;br&gt;dens sammansättning på marknaden, vilket med SPOKrs definition kan&lt;br&gt;betraktas som statsskuldspolitik, kan genomföras med andra syften än att&lt;br&gt;förvalta statsskulden och vidtas av annan myndighet än riksgäldskontoret,&lt;br&gt;nämligen riksbanken. Kommittén konstaterar vidare att med denna defi-&lt;br&gt;nition bedrivs statsskuldspolitiken av två skilda myndigheter med olika&lt;br&gt;uppgifter och olika huvudmän. Därför blir det enligt kommittén problema-&lt;br&gt;tiskt att till statsskuldspolitiken knyta ett operationaliserbart mål som&lt;br&gt;också kan utgöra ett mål för riksgäldskontoret såsom ansvarig myndighet&lt;br&gt;för statsupplåningen. Dessutom framhålls att det uppstår avvägnings- och&lt;br&gt;samordningsproblem mellan de berörda myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den angivna bakgrunden menar riksgäldskommittén att definitio-&lt;br&gt;nen av statsskuldspolitik bör formuleras snävare än vad SPOK gjort och&lt;br&gt;avse de åtgärder som riksgäldskontoret vidtar för att finansiera statens&lt;br&gt;upplåningsbehov och för att förvalta statsskulden. Som förtydligande&lt;br&gt;uttalar kommittén att definitionen — på grund av den institutionella&lt;br&gt;lösning som valts i Sverige och nödvändigheten av att formulera klara mål&lt;br&gt;— blir inte endast principiellt utan även institutionellt betingad. Stats-&lt;br&gt;skuldspolitikens innehåll kommer därför också att bero på regleringen av&lt;br&gt;riksgäldskontorets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan för egen del i huvudsak instämma i de synpunker som riksgälds-&lt;br&gt;kommittén har anfört vad gäller en avgränsning och definition av stats-&lt;br&gt;skuldspolitiken. Det kan dock enligt min mening finnas anledning påpeka&lt;br&gt;att definitionens praktiska betydelse inte bör överdrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsskuldspolitiken är, som framgått, en del av den ekonomiska politi-&lt;br&gt;ken. Det innebär bl.a. att den skall främja de övergripande ekonomiska&lt;br&gt;målen såsom hög tillväxt, full sysselsättning, låg inflation och en jämn&lt;br&gt;fördelning av levnadstandarden. Generellt gäller att den optimala insatsen&lt;br&gt;av ett visst medel är avhängigt regeringens samtliga ekonomisk-politiska&lt;br&gt;mål. Den ekonomiska politikens problem består i att finna den kombina-&lt;br&gt;tion av olika medel som bäst uppfyller de samhällsekonomiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna operationalisera den ekonomiska politiken, dvs. omsätta&lt;br&gt;den i mer konkreta anvisningar, behöver emellertid de övergripande målen&lt;br&gt;brytas ned i delmål eller mer underordnade mål. Principiellt sett bör man&lt;br&gt;inte formulera fler mål än det finns tillgängliga medel eftersom ett medel i&lt;br&gt;normala fall inte kan användas för att klara av flera olika mål samtidigt.&lt;br&gt;Det är samtidigt angeläget att en organisation har ett så tydligt angivet mål&lt;br&gt;för sin verksamhet som möjligt. Oklara och motsägelsefulla målformule-&lt;br&gt;ringar leder ofta till en ineffektiv verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret har tidigare haft ett flertal, tidvis motsägelsefulla, mål&lt;br&gt;för sin verksamhet. Ett exempel på en sådan målkonflikt är de dubbla&lt;br&gt;syftena med allemanssparandet. Detta har använts dels till att stimulera&lt;br&gt;hushållen till ökat sparande, dels till att vara ett upplåningsinstrument. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den senare funktionen jämförs upplåningskostnaderna för allemanssparan-&lt;br&gt;det med kostnaderna för övriga upplåningsinstrument sett mot bakgrund&lt;br&gt;av kravet på kostnadseffektivitet i förvaltningen av statsskulden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har målsättningen att minimera kostnaderna fått ökad&lt;br&gt;prioritet. För att riksgäldskontorets verksamhet skall kunna bedrivas effek-&lt;br&gt;tivt är det viktigt att ett operationaliserbart mål införs. Detta mål bör vara&lt;br&gt;att minimera kostnaderna för statens upplåning och förvaltningen av&lt;br&gt;statsskulden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin strävan att minimera kostnaderna bör emellertid riksgäldskontoret&lt;br&gt;ta hänssyn till de ekonomiska konsekvenser som olika upplåningsalterna-&lt;br&gt;tiv medför. Sålunda innebär t.ex. upplåning till långfristigt bunden ränta&lt;br&gt;att upplåningens räntekostnader kan förutsägas på lång sikt och att kost-&lt;br&gt;nadsökningar i samband med en uppgång i räntenivån kan undvikas. Å&lt;br&gt;andra sidan uppkommer inte heller några kostnadsbesparingar när mark-&lt;br&gt;nadsräntan faller. Vid upplåning med rörlig ränta blir effekterna de mot-&lt;br&gt;satta. Riksgäldskontoret bör beakta dessa faktorer i sitt arbete att minim-&lt;br&gt;era kostnaderna för upplåningen. Riksgäldskontorets styrelse har redan&lt;br&gt;uppmärksammat denna frågeställning och har till en del begränsat storleks-&lt;br&gt;ordningen på kontorets ränte- och valutarisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämndes inledningsvis, och som också bl.a. riksbanksfullmäktige&lt;br&gt;framfört i sitt remissvar, finns det skäl för att statsskuldspolitiken avvägs&lt;br&gt;mot andra delar av den ekonomiska politiken och då framför allt mot&lt;br&gt;penningpolitiken. De avvägningar som måste göras mot de andra ekono-&lt;br&gt;miska målen — och då i synnerhet mot penningpolitikens mål — utgör&lt;br&gt;restriktioner för statsskuldspolitikens övergripande mål att minimera kost-&lt;br&gt;naderna för statens upplåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsskuldspolitikens möjligheter att påverka de övergripande ekonom-&lt;br&gt;iska målen är dock begränsade. Andra medel i den ekonomisk-politiska&lt;br&gt;åtgärdsfloran är betydligt effektivare i detta avseende. Detta är också ett av&lt;br&gt;skälen till att knyta statsskuldspolitiken till ett så pass begränsat delmål&lt;br&gt;som att minimera kostnaderna för statens upplåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Samordning mellan statsskuldspolitiken och&lt;br&gt;penningpolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Riksgäldskontoret skall besluta om förvaltningen av&lt;br&gt;statsskulden inom de av penningpolitiken betingade restriktionerna.&lt;br&gt;För att säkerställa att statsskuldspolitiken avvägs mot penningpoli-&lt;br&gt;tiken skall samråd ske mellan riksgäldskontoret och riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att roll- och ansvarsfördel-&lt;br&gt;ningen mellan riksgäldskontoret och riksbanken görs klarare. Genom av-&lt;br&gt;regleringen av kreditmarknaden har samordningen via marknaden kunnat&lt;br&gt;öka. Kommittén konstaterar dock att en fullständig separation mellan&lt;br&gt;penning-, valuta- och statsskuldspolitik inte är möjlig att genomföra i&lt;br&gt;dagsläget. Detta kan komma till stånd först när de finansiella marknaderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fungerar mer effektivt än vad de gör nu. Enligt kommittén är därför en viss&lt;br&gt;samordning tills vidare nödvändig mellan riksbanken och riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret även om riksgäldskontoret ges en mer självständig roll. Kommittén&lt;br&gt;anser också att nya former för samråd mellan de berörda myndigheterna&lt;br&gt;bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser betonar nödvändigheten av ett&lt;br&gt;samrådsförfarande mellan riksbanken och riksgäldskontoret om penning-&lt;br&gt;och statsskuldspolitiken. Enligt allmänna pensionsfonden (l — 3:e fondsty-&lt;br&gt;relserna) måste denna samordning innebära att statsskuldspolitiken under-&lt;br&gt;ordnas penningpolitiken. Riksbanksfullmäktige menar att samråd är nöd-&lt;br&gt;vändigt rörande såväl den kort- som långsiktiga politikens uppläggning.&lt;br&gt;Formerna för samråd bör enligt fullmäktige inte låsas fast utan anpassas&lt;br&gt;efter aktuella omständigheter. Samrådet bör dock föreskrivas i instruktio-&lt;br&gt;nen för riksgäldskontoret. Landsorganisationen (LO) anser att finansde-&lt;br&gt;partementet har det centrala ansvaret för samordning av den ekonomiska&lt;br&gt;politiken. Departementets samordning bör, enligt LO, leda till full klarhet&lt;br&gt;om att upplåningskostnaderna är underordnade stabiliseringspolitikens&lt;br&gt;krav och att penningpolitiken, som genomförs av riksbanken, står i över-&lt;br&gt;ensstämmelse med regeringens intentioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag har i avsnitt 3.1 framhållit att statsskuldspo-&lt;br&gt;litiken utgör en del av den ekonomiska politiken och att detta innebär att&lt;br&gt;statsskuldspolitikens mål — att minimera kostnaderna för statens upplå-&lt;br&gt;ning — tidvis måste avvägas mot andra mål för den ekonomiska politiken.&lt;br&gt;Behovet av avvägning är speciellt tydligt gentemot penningpolitiken. Ut-&lt;br&gt;vecklingen av de finansiella marknaderna gör det emellertid svårt att en&lt;br&gt;gång för alla avgöra hur penningpolitiska aspekter utgör restriktioner för&lt;br&gt;statsskuldspolitiken. Detta innebär att samordningen mellan statsskulds-&lt;br&gt;och penningpolitiken bör ske i former som tar hänsyn till att de yttre&lt;br&gt;förutsättningarna kan förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att statsskuldspolitiken skall harmonisera med&lt;br&gt;penningpolitiken är att det finns ett fungerande informationsutbyte mellan&lt;br&gt;riksgäldskontoret och riksbanken. Samråd i mer organiserade former har&lt;br&gt;också förekommit mellan riksgäldskontoret, riksbanken och finansdepar-&lt;br&gt;tementet åtminstone sedan 1977 då fullmäktigeförsamlingarna i riksgälds-&lt;br&gt;kontoret och riksbanken beslöt att bilda en samrådsgrupp för utlandsupp-&lt;br&gt;låningen. Senare bildades även en samrådsgrupp för den inhemska upplå-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att statsskuldspolitiken utformas inom de ramar som&lt;br&gt;är betingade av penningpolitiken bör riksgäldskontoret föreskrivas att&lt;br&gt;samråda med riksbanken om den allmänna inriktningen av kontorets&lt;br&gt;verksamhet vad gäller att ta upp och förvalta lån till staten. Samrådet skall&lt;br&gt;företrädesvis gälla frågeställningar som är av större penningpolitisk bety-&lt;br&gt;delse. Föreskrifter om samrådsförfarandet beslutas av regeringen i riks-&lt;br&gt;gäldskontorets instruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Statsupplåningen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statsupplåningen har varierat kraftigt under 1980-talet. I början av 1980-&lt;br&gt;talet var statens budgetunderskott betydande, som mest ca 90 miljarder&lt;br&gt;kronor. Underskottet var av en sådan storleksordning att de traditionella&lt;br&gt;upplåningsinstrumenten inte räckte till utan nya låneinstrument, stats-&lt;br&gt;skuldväxlar år 1982 och allemanssparkonto år 1984, fick introduceras. I&lt;br&gt;mitten av decenniet sjönk statens finansieringsbehov snabbt på grund av&lt;br&gt;ökade skatteintäkter och dämpad utgiftstillväxt. Mätt som andel av brut-&lt;br&gt;tonationalprodukten (BNP) har statsskulden minskat sedan år 1985 och&lt;br&gt;fr.o.m. år 1987 har en minskning skett även i nominella belopp. Under&lt;br&gt;perioden 1980 — 1989 förändrades statsskuldens fördelning på olika&lt;br&gt;låneinstrument (se nedanstående tabell).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsskuldens fördelning på olika låneinstrument i slutet av resp, år&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Procentuell andel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Mdr&lt;br&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statsräntelån&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksobligationslån&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statsskuldväxlar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;—&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa penning- och obligationsmarknad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Premieobligationslån&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sparobligationslån&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Allemansspar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa hushållsmarknad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övrigt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lån i utländsk valuta (aktuella kurser)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Total statsskuld, mdr kr.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;596&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av stora variationer i statens lånebehov och med tanke på&lt;br&gt;den osäkerhet som alltid råder om de närmaste årens ekonomiska utveck-&lt;br&gt;ling måste planeringen av statsupplåningen utgå ifrån flera olika tänkbara&lt;br&gt;framtidsbilder. För riksgäldskontorets del innebär detta att såväl långsiktig&lt;br&gt;planering som stor flexibilitet i verksamhet och organisation är nödvän-&lt;br&gt;diga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Upplåning i utländsk valuta&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Staten skall inte nettolåna i utländsk valuta för att&lt;br&gt;finansiera statens budgetunderskott eller för att förvalta statsskul-&lt;br&gt;den. Vid ett valutainflöde skall en motsvarande amortering ske på&lt;br&gt;statens skuld i utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs forslag: Mitt förslag skiljer sig något från kommitténs.&lt;br&gt;Kommittén framhåller att utlandslånenormen, dvs. att staten inte skall&lt;br&gt;nettolåna i utländsk valuta, innebär inskränkningar i riksgäldskontorets&lt;br&gt;möjligheter att minimera kostnaderna för statsupplåningen. Om utlandslå-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nenormen tolkas så att valutainflöden skall medföra en successiv amorter- Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;ing av statens skuld i utländsk valuta så innebär detta att motsvarande&lt;br&gt;upplåning måste ske på den inhemska marknaden. Mot denna bakgrund&lt;br&gt;anser kommittén att regering och riksdag bör specificera normen i detta&lt;br&gt;avseende och därvid närmare ange valutaskuldens nivå över bestämda&lt;br&gt;perioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bara ett fåtal remissinstanser berör denna fråga.&lt;br&gt;Riksbanksfullmäktige understryker att utlandslånenormen bör ha en fort-&lt;br&gt;satt central betydelse i den ekonomiska politiken. Vid mycket stora och&lt;br&gt;snabba valutautflöden kan emellertid den statliga utlandsupplåningen till-&lt;br&gt;fälligt behöva ökas för att undvika en alltför kraftig avtappning av valuta-&lt;br&gt;reserven. Det är av stor valutapolitisk betydelse att tillräcklig flexibilitet&lt;br&gt;upprätthålls. Om den statliga utlandsupplåningen inte kan utnyttjas som&lt;br&gt;buffert måste, enligt fullmäktige, alternativa lösningar tillgripas. En sådan&lt;br&gt;är att öka valutareserven till en högre nivå, medan en annan är att&lt;br&gt;riksbanken skaffar nödvändiga kreditfaciliteter av det slag som riksgälds-&lt;br&gt;kontoret nu har. I båda fallen minskar kostnaden för riksgäldskontoret&lt;br&gt;men inte för staten som helhet, eftersom riksbankens kostnader ökar i&lt;br&gt;motsvarande mån. Fullmäktige menar med hänsyn till det anförda att&lt;br&gt;statsskuldspolitiken måste inordnas i de övergripande riktlinjerna för den&lt;br&gt;ekonomiska politiken även när det gäller statlig upplåning i utländsk&lt;br&gt;valuta. Kostnadsminimiering av utlandsupplåningen bör därför enligt&lt;br&gt;fullmäktige endast ske under dessa restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen (LO) anser att det ligger en risk i att den statliga&lt;br&gt;politiken för utlandsupplåningen läggs fast alltför starkt och därmed ger en&lt;br&gt;stel utgångspunkt för stabiliserings-, struktur- och fördelningspolitik. I&lt;br&gt;vissa lägen kan en dämpad ränteutveckling vara ett lämpligt operationellt&lt;br&gt;mål. Det kan vidare, menar LO, te sig stötande att statens lånekostnader&lt;br&gt;blir höga samtidigt som privata aktörer kan göra exceptionellt goda vinster&lt;br&gt;på att låna i utlandet till låg ränta och tillgodogöra sig hög avkastning&lt;br&gt;genom utlåning till svenska räntor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Vad gäller frågan om statens upplåning i utländsk&lt;br&gt;valuta har kommittén enligt min mening inte tillräckligt beaktat att pen-&lt;br&gt;ningpolitiken utgör en restriktion för riksgäldskontorets målsättning att&lt;br&gt;minimera statens upplåningskostnader. En precisering av storleken på&lt;br&gt;skulden i utländsk valuta skulle i vissa fall reducera valutapolitikens&lt;br&gt;flexibilitet och effektivitet. Det gäller dels när det finns ett behov av att&lt;br&gt;kortsiktigt öka upplåningen av utländsk valuta för att motverka en minsk-&lt;br&gt;ning av valutareserven i tider av stora valutautflöden, dels när penningpo-&lt;br&gt;litiken är stram på grund av inhemska orsaker och detta leder till ett&lt;br&gt;valutainflöde. 1 det senare fallet ökar valutareserven om inte riksgälds-&lt;br&gt;kontoret amorterar på statens skuld i utländsk valuta. Förutom att stora&lt;br&gt;variationer i valutareserven bör undvikas av stabilitetsskäl leder också&lt;br&gt;alternativet med en ökning av valutareserven till högre kostnader för staten&lt;br&gt;som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser därför att storleken på statens skuld i utländsk valuta inte bör&lt;br&gt;preciseras. I stället bör, vilket jag också angav i 1990 års finansplan, som&lt;br&gt;norm gälla att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta for att finansiera&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens budgetunderskott eller för att förvalta statsskulden och att riks- Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;gäldskontoret skall amortera statens skuld i utländsk valuta då valutain-&lt;br&gt;flöden uppstår. Storleksordningen för dessa amorteringar bör riksgälds-&lt;br&gt;kontoret fastställa i samråd med riksbanken. I fråga om tidpunkten för&lt;br&gt;amorteringarna anser jag det vara tillräckligt att riksgäldskontoret bestäm-&lt;br&gt;mer dessa efter att ha inhämtat riksbankens synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Hushållsupplåningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Riksgäldskontoret skall även framdeles ha möjlighet att&lt;br&gt;låna direkt från hushållen. På hushållsupplåningen skall, liksom för&lt;br&gt;övrig upplåning som riksgäldskontoret gör, ställas kravet att den&lt;br&gt;skall vara kostnadseffektiv. Upplåning från hushållen i syfte att&lt;br&gt;stimulera sparandet skall i regel ej ske om detta strider mot det&lt;br&gt;övergripande målet om kostnadsminimering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska sparbanksföreningen delar kommitténs&lt;br&gt;åsikt att det inte bör vara en uppgift för statsskuldspolitiken att stimulera&lt;br&gt;hushållens sparande. Vidare instämmer föreningen i kommitténs uppfatt-&lt;br&gt;ning att även upplåningen i hushållssektorn skall vara kostnadseffektiv och&lt;br&gt;rymmas inom de övergripande målen för statsskuldspolitiken. Direkt&lt;br&gt;upplåning från hushållen bör dock inte vara ett självändamål för riksgälds-&lt;br&gt;kontoret. Exempelvis bör det, enligt föreningen, övervägas om sådan&lt;br&gt;upplåning i stället skall ske inom banksystemet i form av ett anbudsförfa-&lt;br&gt;rande. Stadshypotekskassan anser att det finns en risk att riksgäldskonto-&lt;br&gt;rets upplåning från hushållssektorn snedvrider konkurrensen på kredit-&lt;br&gt;marknaden. Kassan menar därför att om riksgäldskontoret över huvud&lt;br&gt;taget skall bedriva upplåning från hushållen måste stränga krav ställas på&lt;br&gt;att verksamheten är självbärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Riksgäldskontoret har tidigare haft ett flertal&lt;br&gt;olika, emellanåt oförenliga, mål för statsupplåningen. Exempel på sådana&lt;br&gt;motstridiga mål är att statsupplåningen skulle dels ske till lägsta möjliga&lt;br&gt;kostnad, dels erbjuda hushållen sparvillkor som stimulerar sparandet.&lt;br&gt;Denna målkonflikt har varit speciellt tydlig vad gäller allemanssparandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet var statens lånebehov så&lt;br&gt;betydande att kostnadsaspekterna emellanåt fick vika för andra hänsyns-&lt;br&gt;taganden. Allteftersom statens lånebehov har minskat har emellertid kra-&lt;br&gt;ven på en kostnadseffektiv förvaltning återigen kommit i förgrunden.&lt;br&gt;Samtidigt har erfarenheterna visat att riksgäldskontorets möjligheter att&lt;br&gt;påverka hushållssparandet är begränsade. Mot denna bakgrund bör riks-&lt;br&gt;gäldskontoret i regel endast eftersträva det allmänt sparstimulerande målet&lt;br&gt;i den mån det inte står i konflikt med det övergripande målet om kostnads-&lt;br&gt;minimering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret bör dock även framgent kunna låna direkt från hus-&lt;br&gt;hållen. Ett av skälen till detta är att staten bör ha flexibilitet i sin upplåning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels för att uppnå kostnadseffektivitet när upplåningskostnaderna varierar Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;inom olika segment på marknaden, dels för att kunna låna direkt från&lt;br&gt;hushållssektorn om lånebehoven skulle öka i framtiden. Vidare måste&lt;br&gt;riksgäldskontoret, genom att kontoret har utestående lån riktade till hus-&lt;br&gt;hållen som förfaller först år 1999, upprätthålla en kompetens inom detta&lt;br&gt;område. Sammantaget talar dessa omständigheter, enligt min mening, för&lt;br&gt;att kontoret bör ha kvar nödvändig organisation och kompetens för direkt-&lt;br&gt;upplåning från hushållssektorn.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Finansiering av statlig verksamhet utanför&lt;br&gt;statsbudgeten&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Utlåning och inlåning i riksgäldskontoret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5.1.1 Riksgäldskontorets roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Riksgäldskontoret skall även fortsättningsvis ha en&lt;br&gt;central roll vid finansiering av statlig verksamhet utanför statsbud-&lt;br&gt;geten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets möjligheter till kostnadseffektiv upplåning&lt;br&gt;skall användas för att ge statliga myndigheter finansiering till låga&lt;br&gt;kostnader, dock utan att myndigheternas verksamheter subventio-&lt;br&gt;neras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag förutom att kom-&lt;br&gt;mittén vill ha en friare och mer affärsmässig roll för riksgäldskontoret vid&lt;br&gt;utlåning till affärsverk och i konsekvens därmed föreslår att verksamheten&lt;br&gt;skall bedrivas i en särskild enhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Affärsverken liksom en del andra remissinstanser,&lt;br&gt;däribland riksrevisionsverket och Landsorganisationen (LO), ställer sig i&lt;br&gt;huvudsak positiva till kommitténs förslag om riksgäldskontorets roll vid&lt;br&gt;finansiering av affärsverken. Riksgäldskontoret menar att förslaget är en&lt;br&gt;naturlig fortsättning på kontorets nuvarande kreditgivning till affärsver-&lt;br&gt;ken. Riksgäldskontoret preciserar dessutom på olika punkter den av kom-&lt;br&gt;mittén föreslagna modellen i syfte att ytterligare markera verksamhetens&lt;br&gt;självständiga roll inom kontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen, riksbanksfullmäktige, Svenska bankföreningen, Sve-&lt;br&gt;riges föreningsbankers förbund och Svenska fondhandlareföreningen av-&lt;br&gt;styrker förslaget om inrättande av en särskild enhet i riksgäldskontoret&lt;br&gt;med uppgift att sköta utlåning till affärsverken. Deras huvudsakliga in-&lt;br&gt;vändning är att en sådan affärsmässig finansiell verksamhet inte är förenlig&lt;br&gt;med riksgäldskontorets myndighetsuppgift att förvalta statsskulden. Om&lt;br&gt;riksgäldskontoret gavs sådan möjlighet skulle förtroendet för både&lt;br&gt;statsskulds- och penningpolitiken minska. Svenska sparbanksföreningen&lt;br&gt;förespråkaren uppdelning av riksgäldskontorets verksamhet i två delar: En&lt;br&gt;myndighet som förvaltar statsskulden och en annan myndighet som sköter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den mer affärsmässiga verksamheten såsom utlåningen till affärsverken. Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;Sparbanksföreningen menar att frågan om en uppdelning av riksgälds-&lt;br&gt;kontorets verksamhet bör utredas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: Riksgäldskontoret bedriver en förhållande-&lt;br&gt;vis omfattande utlåning och inlåning vid sidan av huvuduppgiften att&lt;br&gt;förvalta statsskulden. Utlåningen uppgick den 30 juni 1990 till 16,2 mil-&lt;br&gt;jarder kronor, medan inlåningen var 28,3 miljarder kronor. Både utlåning&lt;br&gt;och inlåning sker sedan den 1 juli 1990 helt vid sidan av statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörlig kredit är en form av utlåning som efter särskilt beslut i riksdagen&lt;br&gt;kan ställas till förfogande för en myndighet; den kan liknas vid en check-&lt;br&gt;räkningskredit i bank. Det sammanlagda utnyttjandet av rörlig kredit,&lt;br&gt;netto, var den 30 juni 1990 2,2 miljarder kronor. Fr. o. m. budgetåret&lt;br&gt;1990/91 skall förändring av disposition av rörliga krediter inte längre&lt;br&gt;redovisas som en del av statsbudgeten (prop. 1989/90:150, FiU 45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom rörlig kredit förekommer utlåning av både kortfristig och&lt;br&gt;långfristig karaktär. Genom riksdagsbeslut 1985 fick statens järnvägar (SJ)&lt;br&gt;och luftfartsverket möjlighet att utnyttja denna upplåningsform. Senare&lt;br&gt;har i ytterligare riksdagsbeslut även affärsverken sjöfartsverket, FFV och&lt;br&gt;statens vattenfallsverk beretts möjlighet till upplåning via riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret, liksom banverket, vägverket, centrala studiemedelsnämnden (CSN),&lt;br&gt;Sveriges Radio AB och byggnadsstyrelsen. Riksgäldskontorets totala utlå-&lt;br&gt;ning exkl. rörliga krediter uppgick den 30 juni 1990 till 14,0 miljarder&lt;br&gt;kronor. Knappt halva beloppet utgjordes av lån med lång löptid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets utlåning sker for flertalet låntagare, däribland affärs-&lt;br&gt;verken, på marknadsmässiga villkor genom att den relateras till aktuella&lt;br&gt;marknadsräntor for lån med motsvarande räntebindningstid. För utlån-&lt;br&gt;ingen till CSN gäller dock särskilda villkor. Dessa innebär att CSN fortlö-&lt;br&gt;pande tar medel i anspråk för att finansiera utbetalningar av studielån.&lt;br&gt;Räntan är emellertid fixerad for en period av ett år i taget på basis av de tre&lt;br&gt;närmast föregående årens räntor vid riksgäldskontorets emissioner av&lt;br&gt;statsskuldväxlar och riksobligationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets inlåning avser i huvudsak inlåning från statliga före-&lt;br&gt;tag, myndigheter och fonder. Vid halvårsskiftet 1990 utgjordes drygt en&lt;br&gt;femtedel av de inlånade medlen av sådana statliga fondmedel som enligt&lt;br&gt;riksdagens eller regeringens beslut skall vara placerade på räntelöst konto.&lt;br&gt;Härutöver bestod inlåningen av överskottsmedel från affärsverk, statliga&lt;br&gt;företag, myndigheter med uppdragsverksamhet samt medel från vissa&lt;br&gt;fonder. Denna inlåning sker delvis på helt marknadsmässiga grunder, med&lt;br&gt;ränta baserad på aktuella marknadsräntor, och delvis med ränta som&lt;br&gt;baseras på diskontot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Riksgäldskontoret får genom sin roll som utfär-&lt;br&gt;dare av statliga låneinstrument i allmänhet tillgång till finansiering på&lt;br&gt;bättre villkor än andra låntagare på den svenska marknaden. Detta har sin&lt;br&gt;grund i den goda kreditvärdigheten och att staten är en av de största&lt;br&gt;emittenterna på den svenska penning- och obligationsmarknaden, vilket&lt;br&gt;skapar en god likviditet (omsättningsbarhet) i de statliga obligationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör statens tillgång till förmånliga lånevillkor även&lt;br&gt;fortsättningsvis utnyttjas för att sänka kostnaderna för finansiering av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statliga verksamheter som redovisas vid sidan av statsbudgeten. I avsnitt Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;5.2 föreslår jag att det för affärsverken tillämpas en finansieringsmodell&lt;br&gt;som innebär att de får möjlighet att välja mellan att låna via riksgälds-&lt;br&gt;kontoret eller direkt på marknaden. I normalfallet torde riksgäldskontoret&lt;br&gt;kunna erbjuda affärsverken finansiering till de mest förmånliga villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för riksgäldskontorets utlåning till affärs-&lt;br&gt;verk och inlåning från affärsverk är att lånen inte medför subventioner till&lt;br&gt;affärsverken. De krediter som riksgäldskontoret lämnar till ett affärsverk&lt;br&gt;måste därför åtminstone täcka de beräknade kostnaderna för finansiering&lt;br&gt;och administration av krediten. Vid inlåning innebär kravet på avsaknad&lt;br&gt;av subventioner att riksgäldskontoret kan betala högst den ränta som utgör&lt;br&gt;riksgäldskontorets alternativa finansieringskostnad, med avdrag för kost-&lt;br&gt;nader för administration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommitténs förslag innebär att riksgäldskontoret skall konkur-&lt;br&gt;rera med andra aktörer om långivning till affärsverken och att riksgälds-&lt;br&gt;kontoret skall ha stor frihet att offerera de utlåningsräntor som man&lt;br&gt;bedömer som konkurrenskraftiga. Flera remissinstanser har kritiserat&lt;br&gt;kommitténs förslag med argumentet att en sådan ordning innebär en&lt;br&gt;oacceptabel risk för att riksgäldskontorets agerande i utlåningsverksamhe-&lt;br&gt;ten kommer att tolkas i penningpolitiska termer eftersom marknadsaktö-&lt;br&gt;rerna känner till att riksgäldskontoret och riksbanken samråder om stats-&lt;br&gt;skuldspolitiken. Remissinstanserna menar att marknadsaktörernas ager-&lt;br&gt;ande till följd av sådana tolkningar skulle kunna försvåra penningpoliti-&lt;br&gt;kens bedrivande, vare sig tolkningarna är korrekta eller ej. Riksgäldskonto-&lt;br&gt;rets ansvar för statsskuldspolitiken skulle därför inte vara förenligt med en&lt;br&gt;affärsmässigt bedriven utlåningsverksamhet, även om denna förläggs i en&lt;br&gt;separat enhet inom riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det av stor vikt att utlåningsverksamheten inte&lt;br&gt;försämrar förutsättningarna för att bedriva penningpolitik. Villkoren för&lt;br&gt;riksgäldskontorets utlåning till affärsverk bör därför även fortsättningsvis&lt;br&gt;grundas på de kostnader riksgäldskontoret skulle möta vid anskaffning av&lt;br&gt;kapital, dvs. på de vid varje tidpunkt rådande räntorna på kapital-&lt;br&gt;marknaden. Vid utlåning till affärsverken bör dock riksgäldskontoret ha&lt;br&gt;möjlighet att beakta de effekter på statsskuldens sammansättning, exem-&lt;br&gt;pelvis vad gäller löptider, som utlåningen ger upphov till. Riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret bör därför inte åläggas att i alla situationer mekaniskt använda ett fast&lt;br&gt;påslag på gällande marknadsräntor vid utlåning till affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsverken kommer enligt mitt förslag få möjlighet att använda andra&lt;br&gt;långivare än riksgäldskontoret. För andra myndigheter som nu lånar i&lt;br&gt;riksgäldskontoret kommer det även fortsättningsvis att saknas alternativa&lt;br&gt;långivare. Detta talar för att riksgäldskontoret vid utlåning till dessa&lt;br&gt;myndigheter tillämpar ett fast påslag på rådande marknadsräntor för&lt;br&gt;riksgäldskontorets upplåningsinstrument. Detta påslag skall täcka konto-&lt;br&gt;rets hanteringskostnader för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsverkens upplåning i utländsk valuta behandlas i avsnitt 5.2. Riks-&lt;br&gt;gäldskommitténs förslag innebär att riksgäldskontoret skall kunna lämna&lt;br&gt;lån i utländsk valuta till affärsverken. Flera remissinstanser, däribland&lt;br&gt;riksgäldskontoret och riksbanksfullmäktige, diskuterar frågan om en likvi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ditetsreserv i utländsk valuta inom riksgäldskontoret i anknytning till Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;frågan om utlåning till affärsverken. Riksgäldskontoret anser att en likvi-&lt;br&gt;ditetsreserv behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas effektivt.&lt;br&gt;Riksbanksfullmäktige anser att en sådan reserv inom riksgäldskontoret&lt;br&gt;skulle riskera att skapa oklarhet om valutalånenormen och att reserven&lt;br&gt;skulle kunna uppfattas som en andra valutareserv, varför det skulle upp-&lt;br&gt;komma stora risker för att oklarhet skapas om den svenska valutapolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är en likviditetsreserv i utländsk valuta inom riks-&lt;br&gt;gäldskontoret inte en nödvändig förutsättning för att dess utlåningsverk-&lt;br&gt;samhet skall kunna bedrivas effektivt. En sådan likviditetsreserv bör&lt;br&gt;därför ej byggas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommittén föreslår att riksgäldskontorets utlåning och inlå-&lt;br&gt;ning skall bedrivas i en särskild enhet med separat redovisning. Med de&lt;br&gt;riktlinjer för verksamheten som jag bedömer bör gälla är det enligt min&lt;br&gt;mening inte nödvändigt att skapa en sådan enhet. Jag vill dock betona&lt;br&gt;vikten av att redovisningen och den interna revisionen av utlåningen och&lt;br&gt;inlåningen är av hög standard, bl.a. för att ge möjligheter att visa att&lt;br&gt;räntesättningen på utlåningen och inlåningen inte innebär en subventione-&lt;br&gt;ring av affärsverkens och de andra myndigheternas verksamheter. Det bör&lt;br&gt;ankomma på riksgäldskontoret att organisera verksamheten så att detta&lt;br&gt;säkerställs och att i det sammanhanget bedöma om verksamheten bör vara&lt;br&gt;avskild organisatoriskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommittén föreslår vidare att utlåning och inlåning i riksgälds-&lt;br&gt;kontoret organiseras så att likviditeten i banksystemet inte påverkas och&lt;br&gt;att utlåningen och inlåningen därmed blir penningpolitiskt neutral. Riks-&lt;br&gt;banksfullmäktige har i sitt remissvar framfört att sådana åtgärder inte är&lt;br&gt;nödvändiga och att nuvarande ordning, som innebär att utlåning och&lt;br&gt;inlåning i riksgäldskontoret påverkar ställningen på riksgäldskontorets&lt;br&gt;kontokredit i riksbanken, inte medför några problem. Jag finner inte skäl&lt;br&gt;att göra en annan bedömning än riksbanksfullmäktige i denna fråga. Jag&lt;br&gt;vill dock påpeka att den förändring av villkoren för riksgäldskontorets&lt;br&gt;upplåning på dagsbasis i riksbanken som genomfördes under 1989 är av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för att de föreslagna riktlinjerna för riksgäldskontorets&lt;br&gt;utlåningsverksamhet skall fungera ändamålsenligt. Sedan förändringen&lt;br&gt;genomfördes sker nämligen riksgäldskontorets upplåning i riksbanken på&lt;br&gt;marknadsmässiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.2 Framtida villkor för utlåning och inlåning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Utlåning och inlåning i riksgäldskontoret skall ske på&lt;br&gt;marknadsmässiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erin-&lt;br&gt;ran av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För närvarande förekommer viss utlåning och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inlåning i riksgäldskontoret som inte ersätts på helt marknadsmässiga Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;villkor. Detta gäller framfor allt inlåning från vissa fonder som är upp-&lt;br&gt;byggda av avgifter av samma typ som normalt går in på statsbudgetens&lt;br&gt;inkomstsida. I flera sådana fall placeras fondernas medel for närvarande&lt;br&gt;räntelöst i riksgäldskontoret. Detta innebär att kostnaderna för medlen&lt;br&gt;ifråga inte motsvaras av redovisade räntebetalningar. Därigenom upp-&lt;br&gt;kommer en risk för att de verkliga kostnaderna för medlen inte till fullo&lt;br&gt;styr medlens användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommitténs förslag om förvaltning av statliga fondmedel tas ej&lt;br&gt;upp i detta sammanhang. Jag vill emellertid framhålla att, i enlighet med&lt;br&gt;den pågående effektiviseringen av den statliga förvaltningen, statliga medel&lt;br&gt;i allmänhet bör förvaltas på marknadsmässiga villkor. Denna princip bör&lt;br&gt;vara vägledande även i de fall statliga fondmedel placeras på konto i&lt;br&gt;riksgäldskontoret. Genom information om medlens kostnader skapas för-&lt;br&gt;utsättningar för ändamålsenliga beslut om medlens förvaltning. Utlåning&lt;br&gt;och inlåning i riksgäldskontoret bör därför ske på marknadsmässiga villkor&lt;br&gt;om inte särskilda skäl talar däremot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret bör verka för att marknadsmässiga villkor tillämpas&lt;br&gt;för den utlåning och inlåning som i dag bedrivs under andra villkor. De&lt;br&gt;faktorer som ursprungligen motiverade att marknadsmässig ränta inte&lt;br&gt;tillämpas kan med tiden ha fått minskad betydelse. Riksgäldskontorets&lt;br&gt;arbete i denna fråga bör därför inte begränsas till att genomföra föränd-&lt;br&gt;ringar inom ramen för existerande regelverk. Om författningsändringar&lt;br&gt;erfordras bör riksgäldskontoret tillställa regeringen underlag för bedöm-&lt;br&gt;ningar av vilka åtgärder som kan vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Affärsverkens lånefinansiering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 Ramar för affärsverkens lånefinansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Vid utformning av riksdagens och regeringens styrning&lt;br&gt;av ett affärsverks lånefinansiering skall följande styrmedel priorite-&lt;br&gt;ras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Ramar för affärsverkets totala upplåning och borgensåtaganden&lt;br&gt;eller bestämmelser om lägsta tillåtna soliditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Ramar för affärsverkskoncernens upplåning i utländsk valuta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Ramar för lån och borgensåtaganden från affärsverket till de i&lt;br&gt;affärsverkskoncernen ingående bolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i princip med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Af årsverken välkomnar kommitténs förslag om en&lt;br&gt;inriktning mot styrning genom angivande av ramar. Statens järnvägar (SJ)&lt;br&gt;anser att ett soliditetskrav är att föredra framför en ram för total upplå-&lt;br&gt;ning. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag kommer i det följande att använda mig av&lt;br&gt;termen affärsverkskoncern. Med detta begrepp avser jag affärsverket och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de juridiska personer som affärsverket har ett bestämmande inflytande Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;över i den betydelse som enligt 1 kap. 2§ aktiebolagslagen (1975:1385)&lt;br&gt;tillämpas i fråga om koncerner där moderföretaget är ett aktiebolag; de&lt;br&gt;juridiska personer som affärsverket har ett bestämmande inflytande över&lt;br&gt;benämner jag koncernbolag. Påpekas bör dock att jag, där sammanhanget&lt;br&gt;tillåter det, för enkelhetens skull använder termerna affärsverk och affärs-&lt;br&gt;verkskoncern som synonyma uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen av affärsverkens lånefinansiering präglas av att beslut har&lt;br&gt;fattats för vart och ett av dem av riksdag och regering. Särskilda regler&lt;br&gt;gäller för varje affärsverk. Olikheter mellan affärsverkskoncernerna vad&lt;br&gt;gäller verksamhet och konkurrenssituation kan i och för sig motivera skilda&lt;br&gt;regler för lånefinansiering. De nuvarande bestämmelsernas karaktär för-&lt;br&gt;svårar dock möjligheterna att bedöma om regleringen av affärsverkens&lt;br&gt;lånefinansiering är utformad på ett lämpligt sätt. Det är därför önskvärt att&lt;br&gt;skapa större enhetlighet vad gäller styrningen av lånefinansieringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen an-&lt;br&gt;gavs att riksdagens och regeringens styrning av affärsverken bör präglas av&lt;br&gt;ökad långsiktighet och koncentreras på fastställande av ekonomiska mål,&lt;br&gt;servicemål m.m. Vidare fastslogs att styrningen i större utsträckning bör&lt;br&gt;avse hela affärsverkskoncernerna, och att affärsverkens styrelser har ett&lt;br&gt;ansvar för ledningen av hela koncernerna. En modell för affärsverkens&lt;br&gt;lånefinansiering bör därför enligt min mening i ökad utsträckning baseras&lt;br&gt;på att styrelsen i affärsverket ansvarar för koncernens finansiering inom&lt;br&gt;ramar som anges av riksdag och regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De riktlinjer för den framtida styrningen av affärsverkens lånefinansie-&lt;br&gt;ring som jag här förordar syftar till att göra styrningen mer enhetlig och&lt;br&gt;därmed förenkla och förbättra riksdagens och regeringens styrning och&lt;br&gt;kontroll. Riktlinjerna syftar även till att förbättra affärsverkens möjligheter&lt;br&gt;att bedriva finansieringen effektivt. Det finns inom de allmänna riktlinjer&lt;br&gt;som föreslås möjligheter att anpassa styrningen av det enskilda affärsver-&lt;br&gt;kets lånefinanisering till den specifika situation som råder i verket och dess&lt;br&gt;koncernbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är riksdagens och regeringens uppgift att utöva den övergripande&lt;br&gt;styrningen av affärsverken och affärsverkskoncernerna. För att undvika en&lt;br&gt;alltför detaljerad styrning, som inte är förenlig med en rationell fördelning&lt;br&gt;av ansvar mellan å ena sidan riksdag och regering och å andra sidan&lt;br&gt;affärsverk, bör styrningen ske med hjälp av generella medel när detta är&lt;br&gt;möjligt. Det är i allmänhet ej rationellt att riksdagen och regeringen fattar&lt;br&gt;beslut i enskilda finansieringsärenden. Detta gäller samtliga tre medel som&lt;br&gt;mitt förslag omfattar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag går nu över till att motivera medlen var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bestämmer över statens upplåning och därmed över den&lt;br&gt;upplåning som sker i affärsverken (men ej i koncernbolagen). Ramar för ett&lt;br&gt;affärsverks totala upplåning är ett medel som redan tillämpas. Därigenom&lt;br&gt;kan riksdag och regering ta ställning till omfattningen av upplåningen&lt;br&gt;medan de enskilda lånebesluten fattas inom affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett borgensåtagande från ett affärsverk utgör ofta ett nära alternativ&lt;br&gt;till att verket tar upp lån. Så är fallet när lånekapital skall anskaffas till ett &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 29&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncernbolag; upplåning i verket kombinerat med vidareutlåning till kon- Prop. 1990/91: 29&lt;br&gt;cernbolaget kan förväntas ge i stort samma kostnader som om koncernbo-&lt;br&gt;laget lånar i eget namn med borgen från affärsverket. Verkets borgensåta-&lt;br&gt;ganden bör därför räknas in under upplåningsramen, vilket också är fallet&lt;br&gt;för exempelvis den upplåningsram som televerket för närvarande arbetar&lt;br&gt;under.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en koncernsyn på affärsverken skulle upplåningsramar för hela&lt;br&gt;affärsverkskoncernerna kunna vara en utgångspunkt för styrningen av&lt;br&gt;lånefinansieringen. Mot detta talar dock dels att upplåning i affärsverk till&lt;br&gt;skillnad från upplåning i deras koncernbolag utgör upplåning inom staten&lt;br&gt;och därmed skall bestämmas särskilt av riksdagen, dels att styrningen av&lt;br&gt;affärsverkskoncernerna bör inriktas på övergripande faktorer, varvid soli-&lt;br&gt;ditetsmått för koncernerna och styrningen av inriktningen på och omfatt-&lt;br&gt;ningen av investeringar torde utgöra bättre styrinstrument än upplånings-&lt;br&gt;ramar. Jag förordar därför att ramarna för total upplåning skall avse enbart&lt;br&gt;affärsverkets lån och borgensåtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJ har i sitt remissvar påpekat att dess upplåning begränsas genom att&lt;br&gt;lägsta tillåtna soliditet har fastlagts. Enligt min mening är reglering av&lt;br&gt;affärsverkets soliditet ett fullt acceptabelt alternativ till en reglering av&lt;br&gt;maximalt tillåten upplåning under den rekonsruktion som SJ nu genomgår.&lt;br&gt;I övrigt bör lämpligheten av att använda krav på lägsta soliditet för att styra&lt;br&gt;affärsverkens lånefinansiering prövas från fall till fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 5.2.2 föreslår jag att regeringen bemyndigas att fastställa ramar&lt;br&gt;för affärsverkskoncernernas upplåning i utländsk valuta. Jag återkommer&lt;br&gt;där till skälen för detta förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om ledning av den statliga förvaltningen anförde före-&lt;br&gt;draganden att vidgade möjligheter för lån mellan affärsverk och dess&lt;br&gt;koncernbolag ej var behövliga. Med rådande regler måste sådana lån i&lt;br&gt;allmänhet godkännas av riksdagen i varje enskilt fall. I avsnitt 5.2.7&lt;br&gt;föreslår jag att lån mellan verk och bolag i en afFärsverkskoncern skall ske&lt;br&gt;på marknadsmässiga villkor. Genom denna restriktion elimineras möjlig-&lt;br&gt;heterna till att använda lånetransaktioner i syfte att lämna bidrag från verk&lt;br&gt;till dess koncernbolag. Jag anser därför att det nu är lämpligt att pröva&lt;br&gt;användbarheten av ramar för lån mellan affärsverken och deras koncern-&lt;br&gt;bolag. Även borgensåtaganden bör omfattas eftersom dessa vanligtvis&lt;br&gt;utgör ett nära alternativ till direkt utlåning. Ramarna bör således avse det&lt;br&gt;sammanlagda beloppet av lån och borgensåtaganden från affärsverket till&lt;br&gt;dess koncernbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna medlen i form av ramar för lånefinansiering bör priorite-&lt;br&gt;ras i den framtida styrningen av affärsverkens lånefinansiering.Det en-&lt;br&gt;skilda affärsverkets förutsättningar bör avgöra vilka medel som skall&lt;br&gt;tillämpas specifikt för det verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna inriktningen av styrningen av affärsverkens lånefinansi-&lt;br&gt;ering innebär att affärsverksstyrelsen inom de av riksdagen och regeringen&lt;br&gt;angivna ramarna ansvarar för att koncernens finansiering bedrivs ratio-&lt;br&gt;nellt. I detta ansvar ingår att tillse att koncernens system för kapitalstyr-&lt;br&gt;ning säkrar att ramarna beaktas. Ett instrument härvidlag är det inflytande&lt;br&gt;affärsverksstyrelsen har i koncernbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 Affärsverkens finansiering i utländsk valuta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Affärsverkens upplåning i utländsk valuta skall inte&lt;br&gt;läggas under normen för statens upplåning i utländsk valuta (utland-&lt;br&gt;slånenormen). I stället skall affärsverkens valutaupplåning regleras&lt;br&gt;genom ramar som fastställs for varje affärsverkskoncern som har&lt;br&gt;behov av valutaupplåning. Tills vidare skall ramarna begränsas på&lt;br&gt;ett sådant sätt att de svarar mot behovet av valutaupplåning för att&lt;br&gt;finansiera export och import samt för att gardera mot valutakursris-&lt;br&gt;ker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i princip med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs för-&lt;br&gt;slag eller lämnar dem utan invändningar. Riksbanksfullmäktige framhåller&lt;br&gt;att upplåning i valuta bör ske i syfte att finansiera export och import samt&lt;br&gt;att täcka valutakursrisker. Statens järnvägar (SJ) anser att affärsverken&lt;br&gt;skall ha frihet till upplåning i utländsk valuta utan annan begränsning än&lt;br&gt;ett soliditetskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För närvarande tar, med vissa undantag, inte&lt;br&gt;affärsverken och deras koncernbolag upp lån i utländsk valuta annat än&lt;br&gt;kortfristigt för att finansiera import och export. Denna upplåning sker via&lt;br&gt;svensk bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att valutaregleringen avvecklats bör frågan om affärsverk-&lt;br&gt;skoncernernas valutaupplåning prövas på nytt. Eftersom affärsverken är en&lt;br&gt;del av staten är utlandslånenormen en naturlig utgångspunkt för en sådan&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normen innebär att statens valutaskuld inte skall öka. Med tanke på&lt;br&gt;affärsverkens formella ställning kan det med fog hävdas att deras valu-&lt;br&gt;taupplåning bör räknas in under normen. En sådan lösning skulle dock leda&lt;br&gt;till att etablerad praxis frångås och till att en rad principiella och praktiska&lt;br&gt;problem uppstår vid tillämpningen av normen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande räknas inte affärsverkens finansiering i utländsk valuta&lt;br&gt;av export och import in under normen. Det finns enligt min mening inte&lt;br&gt;skäl att frångå denna praxis, vare sig finansieringen sker via svensk bank&lt;br&gt;eller på annat sätt. Affärsverken bör i detta avseende kunna verka på&lt;br&gt;villkor som är jämförbara med de som gäller för det privata näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De problem som skulle uppkomma om affärsverkens upplåning i ut-&lt;br&gt;ländsk valuta omfattades av utlandslånenormen sammanhänger med att&lt;br&gt;affärsverken och riksgäldskontoret då måste konkurrera om låneutrymmet&lt;br&gt;under normen. Detta skulle kunna framtvinga ett svåradministrerat ranso-&lt;br&gt;neringssystem. Om låneutrymmet under normen alltid vore fullt utnyttjat,&lt;br&gt;skulle dessutom återbetalning av statens valutaskuld inte längre kunna&lt;br&gt;fungera som ett stöd för penningpolitiken. Riksbanksfullmäktige anser&lt;br&gt;detta vara en allvarlig nackdel. På denna punkt delar jag fullmäktiges&lt;br&gt;bedömning. Mitt förslag är därför att affärsverkens valutaupplåning liksom&lt;br&gt;hittills läggs utanför utlandslånenormen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som riksgäldskommittén framhåller skulle emellertid ett fullständigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frisläppande av affärsverkens valutaupplåning äventyra utlandslånenor- Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;mens trovärdighet och därmed också kunna undergräva förtroendet för&lt;br&gt;växelkurspolitiken. Andra metoder för att reglera i första hand den lång-&lt;br&gt;fristiga upplåningen bör därför övervägas. En sådan reglering bör enligt&lt;br&gt;min mening gälla affärsverkskoncernerna på grundval av ett juridiskt&lt;br&gt;koncernbegrepp med den innebörd jag angav i avsnitt 5.2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör det anges i instruktionen för varje affärsverk som&lt;br&gt;har behov av valutaupplåning på vilket sätt denna upplåning skall regleras.&lt;br&gt;Jag ansluter mig till kommitténs förslag att en regel införs i instruktionen&lt;br&gt;om att valutaupplåningen skall ske inom en av regeringen angiven ram.&lt;br&gt;Denna ram skall fastställas med beaktande av bestämmelser om affarsverks-&lt;br&gt;koncernens totala upplåning och innebär därför en reglering av hur stor del&lt;br&gt;av upplåningen som kan tas upp i utländsk valuta. Det bör sedan ankomma&lt;br&gt;på resp, affärsverks styrelse att ansvara för att koncernens finansiering&lt;br&gt;organiseras på ett sådant sätt att fastlagda riktlinjer respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramarna för valutaupplåningen bör fastställas med utgångspunkt i&lt;br&gt;afFärsverkskoncernernas lånebehov för vissa bestämda syften. Tills vidare&lt;br&gt;bör ramarna begränsas till att motsvara finansieringsbehoven för export&lt;br&gt;och import samt för att gardera mot valutakursrisker. Efter hand bör&lt;br&gt;ramarna utvidgas för att i begränsad omfattning medge långfristig valuta-&lt;br&gt;finansiering av investeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 avsnitt 5.2.3 redovisar jag min bedömning att affärsverken bör ges en&lt;br&gt;större frihet än för närvarande att välja finansieringskälla, både vad gäller&lt;br&gt;upplåning i svenska kronor och utländsk valuta. För närvarande sker&lt;br&gt;affärsverkens valutaupplåning med vissa undantag genom lån i svensk&lt;br&gt;bank. Affärsverken och deras koncernbolag bör enligt min mening ges&lt;br&gt;möjlighet att ta upp lån i utländsk valuta även i riksgäldskontoret eller,&lt;br&gt;med den restriktion som föreslås i avsnitt 5.2.5, i eget namn på utländska&lt;br&gt;marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag anfört tidigare skall riksgäldskontorets upplåning&lt;br&gt;för utlåning till affärsverken inte läggas under utlandslånenormen. I sam-&lt;br&gt;band med redovisning av statens upplåning i utländsk valuta bör därför&lt;br&gt;denna utlåning anges särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.3 Formerna for lånefinansiering och placering av överskottslikviditet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Affärsverken skall ges möjlighet att låna både via&lt;br&gt;riksgäldskontoret och genom andra långivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsverken skall även ges möjlighet att placera överskottslikvi-&lt;br&gt;ditet både i riksgäldskontoret och på annat sätt. Medlen skall place-&lt;br&gt;ras räntebärande och förbehållas placeringar med låg risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i stort sett med mitt. Kommittén&lt;br&gt;behandlar dock frågan om affärsverkens placering av överskottslikviditet&lt;br&gt;enbart summariskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är genomgående positiva till för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slaget att affärsverken skall kunna välja den finansieringsform och den Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;finansieringskälla som är mest ekonomisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera affärsverk anför att den större valfriheten vad gäller finansierings-&lt;br&gt;former bör förenas med en större valfrihet vid placering av överskottsme-&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För närvarande är flertalet affärsverk hänvisade&lt;br&gt;till riksgäldskontoret för sin lånefinansiering. Televerkskoncernens finan-&lt;br&gt;siering tas dock upp i sin helhet utanför riksgäldskontoret. Statens järn-&lt;br&gt;vägar (SJ) utnyttjar både riksgäldskontoret och marknaden för sin finansi-&lt;br&gt;ering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret bör även fortsättningsvis i kraft av dess låga upplå-&lt;br&gt;ningskostnader vara en central källa för affärsverkens upplåning. Affärs-&lt;br&gt;verken bör dock inte vara exklusivt hänvisade till riksgäldskontoret för sin&lt;br&gt;upplåning. Relationerna mellan riksgäldskontoret och affärsverken bör i&lt;br&gt;stället bygga på frivillighet och ekonomiska incitament. Affärsverken bör&lt;br&gt;således äga rätt att, inom de ramar för den totala upplåningen som anges av&lt;br&gt;riksdagen och regeringen, välja annan upplåningsform än lån i riksgälds-&lt;br&gt;kontoret. Därigenom stimuleras både affärsverken och riksgäldskontoret&lt;br&gt;till effektivitet i verksamheten. De allmänna riktlinjerna för riksgälds-&lt;br&gt;kontorets utlåning till och inlåning från affärsverk har behandlats i avsnitt&lt;br&gt;5.1.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåningsrätten i riksgäldskontoret bör inte begränsas till att avse&lt;br&gt;själva affärsverken, utan det bör även vara möjligt för koncernbolag att&lt;br&gt;låna direkt i riksgäldskontoret. Därigenom möjliggörs en effektiv hantering&lt;br&gt;av finansförvaltningen inom affärsverkskoncernen i de fall då finansför-&lt;br&gt;valtningen ligger inom ett koncernbolag. Någon allmän rätt till upplåning&lt;br&gt;för koncernbolagen bör dock inte medges. I stället bör det ankomma på&lt;br&gt;styrelsen i resp, affärsverk att avgöra vilket eller vilka koncernbolag som&lt;br&gt;skall kunna låna direkt i riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för affärsverket bör ansvara för att lånefinansieringen bedrivs&lt;br&gt;effektivt inom de ramar som ges av riksdag och regering. Styrelsen har&lt;br&gt;därför ett ansvar att granska de principer som används för val mellan&lt;br&gt;finansiering i riksgäldskontoret och på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller placering av överskottslikviditet har för närvarande telever-&lt;br&gt;ket, SJ och Vattenfall rätt att själva besluta om placeringarna, medan de&lt;br&gt;andra affärsverken är hänvisade till att placera medlen på konto i riksgälds-&lt;br&gt;kontoret eller i bank. Flera affärsverk har i sina remissvar framfört att de&lt;br&gt;bör ges vidgade rättigheter vad gäller formerna för placering av överskotts-&lt;br&gt;likviditet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att affärsverken ges ökade möjligheter att besluta om&lt;br&gt;formerna för deras lånefinansiering bör de också enligt min uppfattning ges&lt;br&gt;rätt att själva besluta om placeringen av överskottslikviditet. Dessa aktivi-&lt;br&gt;teter har ett nära samband i en modern finansförvaltning, varför de bör&lt;br&gt;regleras på ett liknande sätt. Även utvecklingen mot en mer övergripande&lt;br&gt;styrning av affärsverken talar mot att en detaljerad reglering av dessa&lt;br&gt;placeringar behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser det vara angeläget att affärsverkens överskottslikviditet förbe-&lt;br&gt;hålls räntebärande placeringar som är sådana att låntagarens eller eventuell&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garants betalningsförmåga ställer utom rimligt tvivel att betalningsförplik- Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;telserna kommer att infrias i tid. Placeringarna bör även i övrigt vara av&lt;br&gt;sådan karaktär att de medför låg risk. Eftersom kapitalmarknaden konti-&lt;br&gt;nuerligt förändras, anser jag det i allmänhet vara mindre lämpligt att&lt;br&gt;riksdagen eller regeringen reglerar placeringarna i detalj via placeringsre-&lt;br&gt;glementen for affärsverken. Det bör i stället ankomma på affärsverkets&lt;br&gt;styrelse att säkerställa att finansförvaltningen organiseras på ett sådant sätt&lt;br&gt;att placering av överskottslikviditet sker på ett betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.4 Inhämtande av bud från riksgäldskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: När ett affärsverk eller ett av dess koncernbolag tar&lt;br&gt;upp lån utom koncernen bör bud på upplåningen begäras från&lt;br&gt;riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i stort sett med min bedömning.&lt;br&gt;Kommittén föreslår dock att riksgäldskontoret skall ha en andra möjlighet&lt;br&gt;att lämna bud i de fall en annan långivare har lämnat ett mer förmånligt&lt;br&gt;bud i den första anbudsomgången. Kommittén föreslår vidare att riks-&lt;br&gt;gäldskontoret skall rapportera avgivna bud till riksrevisionsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Televerket och statens järnvägar (SJ) anser att det&lt;br&gt;inte bör finnas någon skyldighet att efterhöra riksgäldskontorets utlånings-&lt;br&gt;villkor och att rapporteringen till riksrevisionsverket inte behövs. Övriga&lt;br&gt;affärsverk tillstyrker kommitténs förslag på dessa punkter eller lämnar dem&lt;br&gt;utan erinran. Riksdagens revisorer menar att en obligatorisk koppling till&lt;br&gt;riksgäldskontoret kan vara svår att hantera rent praktiskt. De menar därför&lt;br&gt;att den är onödig. Ett flertal remissinstanser avvisar den föreslagna skyld-&lt;br&gt;igheten för affärsverken att ta förnyad kontakt med riksgäldskontoret om&lt;br&gt;villkoren for den upplåning kontoret offererat överträffats av annan långi-&lt;br&gt;vare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Det är enligt min uppfattning av väsentlig&lt;br&gt;betydelse att den frihet att välja långivare som affärsverken erhåller genom&lt;br&gt;mitt förslag i avsnitt 5.2.3 inte får till följd att riksgäldskontorets möjlig-&lt;br&gt;heter till förmånlig upplåning förbises. Jag anser därför att affärsverken vid&lt;br&gt;upplåningstillfället alltid bör begära ett bud på upplåningen från riksgälds-&lt;br&gt;kontoret. Formerna for inhämtandet av bud skall därvid vara sådana att&lt;br&gt;bud från riksgäldskontoret och bud från andra långivare är fullt jämförbara&lt;br&gt;vad gäller aktualitet. Skyldigheten att inhämta bud bör även gälla när ett&lt;br&gt;koncernbolag tar upp lån eftersom det förut nämnda syftet med bestäm-&lt;br&gt;melsen annars inte skulle uppnås i de fall ett koncernbolag handhar&lt;br&gt;koncernens finansförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal remissinstanser har kritiserat riksgäldskommitténs förslag&lt;br&gt;att riksgäldskontoret skall ha möjlighet att lämna ett andra bud när en&lt;br&gt;annan långivare har lämnat ett mer fördelaktigt bud. Syftet med kommit-&lt;br&gt;téns förslag var att säkerställa att riksgäldskontorets upplåningsmöjligheter&lt;br&gt;skulle utnyttjas på bästa sätt för att statlig verksamhet skall finansieras till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lägsta möjliga kostnader. Jag instämmer dock i remissinstansernas bedöm-&lt;br&gt;ning på denna punkt. Det är visserligen möjligt att hävda att budgivningen&lt;br&gt;skall organiseras på det sätt som kommittén föreslår, eftersom både riks-&lt;br&gt;gäldskontoret och affärsverken är en del av staten. Det föreslagna anbuds-&lt;br&gt;förfarandet passar dock mindre bra in i en modell som bygger på frivillig-&lt;br&gt;het och ekonomiska incitament. Jag följer därför inte kommitténs förslag&lt;br&gt;på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ytterligare förbättra förutsättningarna för att riksgäldskontorets&lt;br&gt;upplåningsmöjligheter utnyttjas på ett effektivt sätt bör riksrevisionsverket&lt;br&gt;ha tillgång till de bud som riksgäldskontoret avger till affärsverken och&lt;br&gt;deras koncernbolag.Detta material bör användas av riksrevisionsverket&lt;br&gt;vid den årliga revisionen av affärsverken vid granskning av upplånings-&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerket och SJ har anfört att ett obligatorium för inhämtande av bud&lt;br&gt;från riksgäldskontoret ej är förenligt med att affärsverket skall ansvara för&lt;br&gt;lånefinansieringen inom ramar som ges av riksdag och regering. Det har i&lt;br&gt;ovanstående stycken framgått att jag på denna punkt har en annan upp-&lt;br&gt;fattning, men det kan finnas skäl att överväga denna fråga på nytt när&lt;br&gt;tillräcklig erfarenhet av de av mig förespråkade formerna för affärsverkens&lt;br&gt;lånefinansiering erhållits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.5 Samråd med riksgäldskontoret vid utlandsfinansiering m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I de fall ett affärsverk tar upp lån på en utländsk&lt;br&gt;marknad eller ställer garanti för ett sådant lån skall utformningen av&lt;br&gt;avtalsvillkoren för upplåningen underställas riksgäldskontoret för&lt;br&gt;godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret skall på begäran från ett koncernbolag inom&lt;br&gt;affärsverkskoncern ställa garanti för dess upplåning på utländsk&lt;br&gt;marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén&lt;br&gt;föreslår dock att upplåningen alltid skall vara garanterad av riksgälds-&lt;br&gt;kontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Televerket och statens järnvägar (SJ) anser att upp-&lt;br&gt;låning på utländsk marknad skall kunna ske utan garanti från riksgälds-&lt;br&gt;kontoret. Svenska bankföreningen anser att det skall råda valfrihet för&lt;br&gt;affärsverken mellan att utnyttja riksgäldsgaranti, bankgaranti eller att&lt;br&gt;avstå från en garanti. Bankföreningen menar vidare att det av konkurrens-&lt;br&gt;neutralitetsskäl bör tas ut avgift för riksgäldsgarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Riksgäldskontoret har stor erfarenhet av upplå-&lt;br&gt;ning på de internationella marknaderna och därmed kunskaper om vilka&lt;br&gt;faktorer som bör beaktas vid utformningen av avtalsvillkoren på de skilda&lt;br&gt;marknaderna. Ett betydande arbete har lagts ned på att etablera lämpliga&lt;br&gt;former för klausuler om immunitet, säkerhet, information m.m. Utform-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen av avtalsvillkoren bidrar till att säkerställa att statens skuld i Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;utländsk valuta kan placeras på ett betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom affärsverken är en del av staten skulle utformningen av avtals-&lt;br&gt;villkor for ett affärsverks upplåning på utländsk marknad kunna påverka&lt;br&gt;förutsättningarna for riksgäldskontorets hantering av statens skuld i ut-&lt;br&gt;ländsk valuta. Om flera statliga myndigheter oberoende av varandra skulle&lt;br&gt;låna för statens räkning finns det risk för att bristande enhetlighet i&lt;br&gt;avtalsvillkoren skulle försvåra marknadens bedömning av upplåningen&lt;br&gt;och därmed orsaka en fördyring även av riksgäldskontorets valutaupplå-&lt;br&gt;ning. Det skulle också finnas risk för att bristande enhetlighet försämrar&lt;br&gt;statens position i rättsliga frågor kring upplåningen. Det är enligt min&lt;br&gt;mening av central betydelse att affärsverkens upplåning inte inverkar&lt;br&gt;negativt på förvaltningen av statens skuld i utländsk valuta. Jag föreslår&lt;br&gt;därför att, i de fall ett affärsverk tar upp lån på utländsk marknad eller&lt;br&gt;ställer garanti för ett sådant lån, avtalsvillkoren for upplåningen först skall&lt;br&gt;underställas riksgäldskontoret for godkännande. Genom detta förfarande&lt;br&gt;läggs ett ansvar på riksgäldskontoret att kontrollera att avtalsvillkoren för&lt;br&gt;upplåningen är förenliga med de villkor som riksgäldskontoret tillämpar&lt;br&gt;vid dess egen valutaupplåning. Riksgäldskontoret bör ta ut en kostnads-&lt;br&gt;täckande avgift för sådant arbete med granskning av avtalsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill framhålla att jag med avtalsvillkor här avser de bestämmelser&lt;br&gt;som reglerar rättsförhållandena mellan långivare och låntagare men ej de&lt;br&gt;finansiella villkoren såsom räntesatsen eller emissionskursen. Det bör&lt;br&gt;ankomma på varje enskilt affärsverk att avgöra om ett erbjudande om lån&lt;br&gt;är kostnadsmässigt attraktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommittén har föreslagit att en affärsverkskoncerns upplåning&lt;br&gt;på utländsk marknad skall ske med en garanti från riksgäldskontoret. Jag&lt;br&gt;anser att detta skulle innebära ett avsteg från den princip som kommittén i&lt;br&gt;övrigt föreslår för relationerna mellan affärsverken och riksgäldskontoret,&lt;br&gt;nämligen att relationerna skall bygga på frivillighet och ekonomiska in-&lt;br&gt;citament. En garanti från riksgäldskontoret for ett affärsverks upplåning&lt;br&gt;ter sig dessutom inte helt naturlig, eftersom såväl riksgäldskontoret som&lt;br&gt;affärsverken är en del av staten. Däremot bör riksgäldskontoret tillhanda-&lt;br&gt;hålla garantier för koncernbolags upplåning utomlands under förutsättning&lt;br&gt;att affärsverkets styrelse tillåtit bolaget att begära sådan garanti av riks-&lt;br&gt;gäldskontoret. För dessa garantier bör riksgäldskontoret ta ut en avgift som&lt;br&gt;baseras på att riksgäldskontorets totala kostnader for garantier täcks in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanksfullmäktige har i sitt remissvar tillstyrkt kommitténs förslag&lt;br&gt;att en affärsverkskoncerns upplåning utomlands skall förenas med garanti&lt;br&gt;från riksgäldskontoret. Det motiv som fullmäktige anför är att den erfor-&lt;br&gt;derliga samordningen av avtalsvillkoren därmed uppnås. Denna samord-&lt;br&gt;ning uppnås även genom det av mig föreslagna förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.6 Riksgäldskontorets utlåning och garantigivning till bolag i&lt;br&gt;affärsverkskoncern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: I de fall riksgäldskontoret lämnar ett lån till ett&lt;br&gt;bolag inom en affärsverkskoncern eller utfärdar garanti för lån som&lt;br&gt;ett bolag inom en affärsverkskoncern tar upp bör affärsverket bära&lt;br&gt;den risk som utlåningen resp, garantigivningen medför for riksgälds-&lt;br&gt;kontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommitténs forslag föranleder inga invändningar&lt;br&gt;från remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Det är styrelsen i affärsverket som bör ta det&lt;br&gt;övergripande ansvaret för affärsverkskoncernens lånefinansiering. Riks-&lt;br&gt;gäldskontorets uppgift är att erbjuda affärsverken finansiering for att&lt;br&gt;statens ställning som låntagare skall kunna utnyttjas till att statlig verksam-&lt;br&gt;het finansieras till låga kostnader. Riksgäldskontoret har inte till uppgift att&lt;br&gt;göra en riskprövning vid utlåning till bolag inom affärsverkskoncernerna.&lt;br&gt;Om ett koncernbolag lånar i riksgäldskontoret eller om riksgäldskontoret&lt;br&gt;utfärdar en garanti för ett koncernbolags upplåning, skall därför affärsver-&lt;br&gt;ket bära den kreditrisk som utlåningen resp, garantigivningen medför för&lt;br&gt;riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett koncernbolags upplåning i riksgäldskontoret får samma ekonomiska&lt;br&gt;effekter som om affärsverket lånar i riksgäldskontoret och sedan på samma&lt;br&gt;villkor lånar ut medlen till koncernbolaget. Koncernbolags upplåning i&lt;br&gt;riksgäldskontoret bör därför räknas in under ramen för lån och borgens-&lt;br&gt;åtaganden från affärsverket till koncernbolagen. Sådan upplåning bör av&lt;br&gt;samma skäl räknas in under ramen for affärsverkets totala upplåning och&lt;br&gt;borgensåtaganden (förslag om sådana ramar återfinns i avsnitt 5.2.1).&lt;br&gt;Motsvarande bör gälla för koncernbolags upplåning som garanteras av&lt;br&gt;riksgäldskontoret, eftersom affärsverket skall bära den kreditrisk som&lt;br&gt;garantigivningen medför för riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.7 Lån mellan affärsverk och bolag inom affärsverkskoncern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Lån och garantier för lån mellan affärsverk och&lt;br&gt;bolag inom en affärsverkskoncern bör lämnas på marknadsmässiga&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För lån från verk till bolag inom en affärsverkskoncern bör beslut&lt;br&gt;om att efterskänka betalning underställs regeringens prövning. Det-&lt;br&gt;samma bör gälla för fordringar som verk har på bolag med anledning&lt;br&gt;av att garantier har infriats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: I propositionen om ledning av den statliga Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;förvaltningen fastslogs att affärsverken och deras dotterbolag i fortsätt-&lt;br&gt;ningen borde behandlas som en sammanhållen grupp av enheter — en&lt;br&gt;affärsverkskoncern. Den verksamhet som bedrivs i dotterbolagen bör på&lt;br&gt;ett naturligt sätt stödja eller komplettera verksamheten i affärsverken.&lt;br&gt;Affärsverkets styrelse bör ta ett övergripande ansvar för hela koncernens&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsverkens verksamhet är i betydande omfattning konkurrensutsatt.&lt;br&gt;För vissa affärsverkskoncerner gäller detta särskilt den verksamhet som&lt;br&gt;bedrivs av dotterbolagen. Det är av bl.a. detta skäl nödvändigt att lånetrans-&lt;br&gt;aktioner mellan affärsverken och dess dotterbolag inte sker på sådana&lt;br&gt;villkor att lånen innebär medelsöverföringar mellan verk och bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen betonades även att riksdagens och regeringens styrning&lt;br&gt;av affärsverken i ökad utsträckning bör ske med generella medel. Jag har i&lt;br&gt;avsnitt 5.2.1 föreslagit att ramar skall användas för att reglera omfatt-&lt;br&gt;ningen av lån mellan verk och koncernbolag. Min uppfattning är att alla&lt;br&gt;sådana lån bör lämnas på marknadsmässiga villkor. Därmed skapas förut-&lt;br&gt;sättningar för en rationell styrning av affärsverkskoncernernas lånefinansi-&lt;br&gt;ering samtidigt som risken för subventionering av konkurrensutsatt verk-&lt;br&gt;samhet elimineras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle kunna hävdas att möjligheten för affärsverkens bolag att&lt;br&gt;erhålla lån från verket innebär en otillbörlig fördel för bolagen visavi deras&lt;br&gt;konkurrenter. Jag vill på denna punkt framhålla att bolagens verksamhet&lt;br&gt;skall stödja och komplettera verkets verksamhet, vilken skall tillgodose alla&lt;br&gt;medborgares behov av service på vissa områden som bedömts vara särskilt&lt;br&gt;angelägna. Den verksamhet som bedrivs i en affärsverkskoncern bör därför&lt;br&gt;ske så kostnadseffektivt som möjligt oavsett om den ligger i verket eller ett&lt;br&gt;bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsmässiga villkor innebär vid utlåning från ett verk till ett av&lt;br&gt;dess bolag att ersättningen skall uppgå till minst affärsverkets aktuella&lt;br&gt;kostnad för att anskaffa lånekapital. Därutöver bör ersättningen återspegla&lt;br&gt;den ekonomiska risk som kan vara förenad med utlåningen. Av samma&lt;br&gt;skäl bör garantier från verket till ett av dess bolag beläggas med en avgift&lt;br&gt;som återspeglar den risk garantin innebär för affärsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterskänkning av betalning på lån från verk till bolag inom en affärs-&lt;br&gt;verkskoncern kan i princip jämställas med ett tillskott av riskkapital från&lt;br&gt;verket till bolaget. Sådana tillskott skall vanligtvis prövas av regeringen.&lt;br&gt;Enligt min uppfattning bör därför regeringen också pröva frågor om&lt;br&gt;efterskänkning av betalning på lån från verk till bolag eller efterskänkning&lt;br&gt;av betalning som grundas på fordran som verket har på bolaget med&lt;br&gt;anledning av att garanti har infriats. Det bör ankomma på riksrevisions-&lt;br&gt;verket att i sin normala granskning av affärsverkskoncernerna även över-&lt;br&gt;vaka tillämpningen av dessa riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.8 Genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De redovisade riktlinjerna för affärsverkens lånefinan-&lt;br&gt;siering och placering av överskottslikviditet skall förverkligas genom&lt;br&gt;att riksdagen och regeringen beslutar om regler för varje affärsverks-&lt;br&gt;koncern för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i princip med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksdagens revisorer anser det vara självklart att&lt;br&gt;ytterligare ekonomisk frigörelse och nya finansieringsformer för affärsver-&lt;br&gt;ken måste godkännas av riksdagen för varje enskilt affärsverk. Övriga&lt;br&gt;remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: De av mig föreslagna riktlinjerna för affärsver-&lt;br&gt;kens lånefinansiering skapar förutsättningar för en ändamålsenlig arbets-&lt;br&gt;fördelning mellan å ena sidan riksdag och regering och å andra sidan&lt;br&gt;affärsverken. Riksdag och regering fastställe( ramar för verksamheten,&lt;br&gt;medan beslut i de enskilda låneärendena i allmänhet fattas inom affärs-&lt;br&gt;verkskoncernerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av styrningen av affärsverkens lånefinansiering bör&lt;br&gt;det beaktas att affärsverken skiljer sig åt. Genomförandet av de föreslagna&lt;br&gt;riktlinjerna bör därför ske genom att regeringen till riksdagen utarbetar&lt;br&gt;förslag som preciserar hur dessa skall tillämpas för det enskilda affärsver-&lt;br&gt;ket. Efter riksdagens beslut kan ramar och riktlinjer skrivas in i affärsver-&lt;br&gt;kens instruktioner och rambelopp specificeras i regleringsbreven till affärs-&lt;br&gt;verken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för de vidgade möjligheter som en ramstyrning enligt&lt;br&gt;mitt förslag innebär för affärsverken är att den ekonomiska redovisningen&lt;br&gt;är sådan att riksdagens och regeringens insyn och kontroll säkerställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Statlig kreditgarantigivning och lån till&lt;br&gt;näringslivet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Riksgäldskontorets ansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Riksgäldskontoret skall verka for att statlig kreditga-&lt;br&gt;rantigivning bedrivs på ett systematiskt och effektivt sätt. Kontoret&lt;br&gt;skall därvid fungera som samordnare och rådgivare till andra myn-&lt;br&gt;digheter som handhar kreditgarantier samt besluta föreskrifter och&lt;br&gt;allmänna råd för garantiverksamheten. Vidare skall riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret fortlöpande följa upp de kostnader som kreditgarantierna medför&lt;br&gt;för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall dessutom ligga på riksgäldskontoret att samordna och&lt;br&gt;följa upp statliga lån till näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ansluter sig till kommitténs&lt;br&gt;förslag att riksgäldskontoret ges ett utvidgat ansvar för den statliga kredit-&lt;br&gt;garantigivningen eller framför inga invändningar mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser kommer dock med kritiska synpunkter. Statskon-&lt;br&gt;toret menar, mot bakgrund av en sannolikt minskad omfattning av de&lt;br&gt;statliga kreditgarantierna, att ytterligare resurser ej bör tillföras riksgälds-&lt;br&gt;kontoret för denna verksamhet. Riksdagens revisorer anmärker att riks-&lt;br&gt;gäldskontoret inte bör åläggas ett utvidgat ansvar på kreditgarantiområdet&lt;br&gt;förrän redovisningsrutiner m.m. antagit fastare former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: Den statliga kreditgarantigivningen omfat-&lt;br&gt;tar ett förhållandevis stort antal verksamheter av varierande art. Den&lt;br&gt;totala garanterade kapitalskulden vid halvårsskiftet 1989 var drygt 103&lt;br&gt;miljarder kronor. Härav svarade exportkreditgarantierna, som handhas av&lt;br&gt;exportkreditnämnden, för 31,5 miljarder kronor. Exportkreditnämndens&lt;br&gt;verksamhet omfattas dock inte av de här presenterade förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret är — sett till garantibeloppens sammanlagda storlek&lt;br&gt;— den dominerande garantimyndigheten. Kontorets hittills största enga-&lt;br&gt;gemang har avsett garantier till den svenska varvs- och rederinäringen;&lt;br&gt;dessa garantier är dock nu under avveckling. Härutöver har riksgälds-&lt;br&gt;kontoret att svara för statens garantigivning i fråga om bl.a. investeringar i&lt;br&gt;utvinning, transport och lagring av olja, kol och naturgas. Vidare utfärdar&lt;br&gt;och administrerar riksgäldskontoret garantier i form av grundfondförbin-&lt;br&gt;delser för vissa finansieringsinstitut, bl.a. hypoteksinstituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1985 tillsattes kreditgarantiutredningen för att utarbeta ett förslag till&lt;br&gt;en enhetlig förordning för verksamheten med statliga kreditgarantier. Året&lt;br&gt;därefter fick utredningen genom tilläggsdirektiv i uppgift att behandla bl.a.&lt;br&gt;frågan om statligt stöd i form av lån till företag. Frågorna redovisades i&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1987:29) Stöd till näringslivet, som innehåller en redo-&lt;br&gt;görelse över vilka myndigheter, förutom riksgäldskontoret och exportkre-&lt;br&gt;ditnämnden, som utfärdar och administrerar statliga kreditgarantier och&lt;br&gt;lån. De förslag utredningen presenterade resulterade i en ny förordning om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statligt stöd till näringslivet (SFS 1988:764). Förordningen innebär bl.a. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att statligt stöd i form av garanti, lån eller bidrag skall lämnas endast om&lt;br&gt;finansieringsbehov inte kan täckas genom marknadens kreditinstitut. Vid-&lt;br&gt;are skall statliga kreditgarantier normalt inte täcka mer än 75 % av&lt;br&gt;kapitalskulden; det långivande kreditinstitutet förutsätts bära resten av&lt;br&gt;kreditrisken. För att täcka statens kostnader för administration och för&lt;br&gt;förluster på grund av beviljade garantier skall långivaren i förskott till&lt;br&gt;staten betala en årlig avgift om 1 % av den garanterade kapitalskulden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket fick 1985 i uppdrag av regeringen att utarbeta ett&lt;br&gt;ADB-baserat redovisningssystem för verksamheten med statliga kreditga-&lt;br&gt;rantier. Systemet (system KG) är uppbyggt så att de myndigheter som&lt;br&gt;beviljar kreditgarantier själva lägger in garantiramar och utfästelser, me-&lt;br&gt;dan långivarna står för uppdatering av utestående låneskuld. Systemet&lt;br&gt;skapar förutsättning för en snabbare och säkrare redovisning av de totala&lt;br&gt;statliga garantiåtagandena. Det är nu i drift och myndigheterna arbetar&lt;br&gt;med att uppdatera systemets register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statligt stöd till näringslivet genom lån till enskilda företag över stats-&lt;br&gt;budgeten är beloppsmässigt av mindre omfattning än de statliga kreditga-&lt;br&gt;rantierna, men de totala lånen uppgår likväl till betydande belopp. Den&lt;br&gt;totala lånefordran var vid halvårsskiftet 1989 drygt 12 miljarder kronor.&lt;br&gt;Ett tiotal myndigheter redovisar statliga lån och administrerar dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: För närvarande finns det ingen myndighet som&lt;br&gt;har till uppgift att samordna garantivillkor och följa upp den samlade&lt;br&gt;statliga kreditgarantigivningen. En samlad redovisning av kostnaderna för&lt;br&gt;den statliga garantigivningen saknas. Området är till följd härav svåröver-&lt;br&gt;skådligt och förutsättningarna för att kunna göra riktiga och väl avvägda&lt;br&gt;bedömningar vad gäller användningen av statliga kreditgarantier är inte&lt;br&gt;tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret är en central myndighet för statens finansförvaltning.&lt;br&gt;Inom kontoret, som är den i dag dominerande garantigivande myndighe-&lt;br&gt;ten, finns dessutom kompetens för utformning av garantivillkor och bevak-&lt;br&gt;ning av statens intresse under garantiernas löptid och i samband med&lt;br&gt;infrianden. Statliga kreditgarantier är i allmänhet ett alternativ till direkt&lt;br&gt;statlig utlåning, eftersom det är garantin som möjliggör att låntagaren kan&lt;br&gt;erhålla medlen på marknaden. Genom detta samband mellan långivning&lt;br&gt;och garantigivning, och genom att riksgäldskontoret har kompetens på&lt;br&gt;bägge dessa områden, är det enligt min mening både lämpligt och naturligt&lt;br&gt;att riksgäldskontoret får ett övergripande ansvar för samordning och&lt;br&gt;uppföljning av de statliga kreditgarantierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av den kritik mot riksgäldskommitténs förslag som&lt;br&gt;statskontoret och riksdagens revisorer framfört vill jag framhålla att det är&lt;br&gt;angeläget att tillräckliga resurser avdelas för en övergripande uppföljning&lt;br&gt;av verksamheten med statliga kreditgarantier. Garantivolymen kommer&lt;br&gt;att uppgå till betydande belopp under lång tid framöver. Eftersom uppfölj-&lt;br&gt;ningen i nuläget inte är tillfredsställande är det lämpligt att riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret snarast möjligt påbörjar den av mig föreslagna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utvidgade ansvar för den statliga kreditgarantigivningen som riks-&lt;br&gt;gäldskontoret enligt mitt förslag kommer att få innebär naturligen att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontoret inledningsvis måste göra en kartläggning av existerande garantier Prop. 1990/91: 29&lt;br&gt;och de villkor som gäller för dessa. Riksgäldskontoret kan vid detta arbete&lt;br&gt;begagna sig av det av riksrevisionsverket framtagna redovisningssystemet&lt;br&gt;for kreditgarantierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret och riksrevisionsverket bör samarbeta i olika frågor&lt;br&gt;som rör kreditgarantiverksamheten inom staten. Tills vidare bör arbetsför-&lt;br&gt;delningen dem emellan kännetecknas av att riksrevisionsverket ansvarar&lt;br&gt;för frågor som rör redovisning och revision, medan riksgäldskontoret&lt;br&gt;ansvarar för samordning av garanti villkor och uppföljning av kostnader för&lt;br&gt;garantiverksamheten. I sammanhanget vill jag erinra om att regeringen&lt;br&gt;nyligen har meddelat direktiv (dir. 1990:19) till en utredning som skall se&lt;br&gt;över verksamheten vid de s.k. stabsmyndigheterna, däribland riksrevisions-&lt;br&gt;verket. Dess uppgifter i fråga om redovisning av kreditgarantier kan&lt;br&gt;komma att beröras av översynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksgäldskontorets uppgift bör ingå att utfärda föreskrifter och all-&lt;br&gt;männa råd för garantigivning och uppföljning samt att ta initiativ till&lt;br&gt;utbildningsinsatser på området, och därmed bl.a. bidra till att bestämmel-&lt;br&gt;serna i förordningen om statligt stöd till näringslivet effektiviserar den&lt;br&gt;statliga garantigivningen. För närvarande utfärdar flera av de myndigheter&lt;br&gt;som handlägger kreditgarantiärenden egna allmänna råd. Det är en ange-&lt;br&gt;lägen uppgift att göra hanteringen av kreditgarantier mer enhetlig. En&lt;br&gt;bearbetning av befintliga råd bör därför göras med utgångspunkten att de&lt;br&gt;allmänna råd som utfärdas av riksgäldskontoret på det här området skall&lt;br&gt;vara tillämpliga för samtliga utfärdare av garantier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare angeläget att riksgäldskontoret aktivt följer upp kostna-&lt;br&gt;derna för den statliga kreditgarantigivningen. Riksgäldskontorets uppgift&lt;br&gt;bör bl.a. bestå i att gruppvis för garantier med samma ändamål eller enskilt&lt;br&gt;för större garantier följa utvecklingen av garantivolymer, intäkter från&lt;br&gt;garantiavgifter, kostnader för infrianden samt intäkter från återvinningar.&lt;br&gt;Jag berör i nästa avsnitt möjligheterna av att de kunskaper som riksgälds-&lt;br&gt;kontoret inhämtar genom denna verksamhet kan användas som underlag&lt;br&gt;för förslag om differentiering av prissättningen på statliga kreditgarantier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För statliga lån till näringslivet finns av samma skäl som för statliga&lt;br&gt;kreditgarantier ett behov av samordning av villkor och uppföljning av&lt;br&gt;verksamheten. Även på detta område är riksgäldskontoret enligt min&lt;br&gt;uppfattning lämpligt att utföra denna uppgift. Informationsbehovet är här&lt;br&gt;snarast större än på kreditgarantiområdet, eftersom det inte finns något&lt;br&gt;informationssystem för statliga lån till näringslivet av samma slag som det&lt;br&gt;tidigare nämnda systemet för kreditgarantier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets uppgifter att utfärda föreskrifter och allmänna råd&lt;br&gt;bör därför även omfatta statliga lån till näringslivet, i första hand lån som&lt;br&gt;lämnas och har lämnats genom anslag över statsbudgeten. Riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret bör även för grupper av lån med samma ändamål eller enskilt för större&lt;br&gt;lån följa utvecklingen av lånevolymer, ränteintäkter och eventuella kost-&lt;br&gt;nader genom avskrivningar av lånefordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med att riksgäldskontoret ges i uppgift att följa utvecklingen av&lt;br&gt;statliga kreditgarantier och lån till näringslivet är att de kunskaper som&lt;br&gt;därmed inhämtas ska bidra till att effektivisera användningen av dessa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel. Om riksgäldskontoret ser möjligheter till effektiviseringar som Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;förutsätter författningsförändringar bör riksgäldskontoret naturligtvis an-&lt;br&gt;mäla detta till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets uppföljning av kostnader för statlig garantigivning&lt;br&gt;bör således avrapporteras till regeringen när uppföljningen visar att villko-&lt;br&gt;ren för garantigivningen behöver omprövas. Dessutom bör riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret regelbundet redovisa den statliga garantigivningens omfattning och hur&lt;br&gt;den fördelas på garantier för olika ändamål samt vilka kostnader och&lt;br&gt;intäkter garantigivningen medför. Uppgifter av denna karaktär redovisas&lt;br&gt;årligen i budgetpropositionen. Riksgäldskontoret bör svara för underlags-&lt;br&gt;material till denna redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Den ekonomiska styrningen av&lt;br&gt;kreditgarantiverksamheten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Statliga kreditgarantier bör beläggas med avgift som står&lt;br&gt;i proportion till den ekonomiska risk som garantin medför för&lt;br&gt;staten. Utgångspunkten för avgiftsnivån skall vara att avgiften skall&lt;br&gt;täcka förväntade kostnader för kreditgarantin samt hanteringskost-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Statens industriverk påpekar att ett garantisystem&lt;br&gt;med kommersiella villkor, dvs. ett självbärande system där risktäckande&lt;br&gt;avgift tas ut, kan medföra att garantierna blir ointressanta för företagen.&lt;br&gt;Kommitténs förslag innebär då att staten avhänder sig ett medel att&lt;br&gt;påverka företagens beteende i för samhället önskvärd riktning. Svenska&lt;br&gt;sparbanksföreningen anser att den föreslagna kreditgarantiverksamheten i&lt;br&gt;praktiken utgör ren bankverksamhet. Den bör därför drivas i andra former&lt;br&gt;än en statlig myndighet för att bli effektiv och konkurrenskraftig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Sedan ett flertal år har inriktningen av den&lt;br&gt;statliga kreditgarantigivningen varit en ökad avgiftsbeläggning i syfte att&lt;br&gt;åstadkomma täckning av statens kostnader för verksamheten. Med lagen&lt;br&gt;(1988:777) om avgifter för vissa statliga garantier togs ytterligare ett steg i&lt;br&gt;denna riktning. Genom lagen infördes nämligen avgiftsplikt för tidigare&lt;br&gt;avgiftsfria statliga garantier, som beviljats före den 1 juli 1988, enligt vissa&lt;br&gt;författningar. Avgiften, som skall betalas årligen, är enligt lagen avsedd att&lt;br&gt;täcka statens kostnader för administration och förluster på grund av&lt;br&gt;garantierna i fråga, dvs. en självkostnadsprincip. Avgiftsunderlaget utgörs&lt;br&gt;av utestående kapitalskuld per den 1 juli varje år. Med stöd av bemyndig-&lt;br&gt;ande i lagen har regeringen i en särskild förordning (SFS 1988:778)&lt;br&gt;fastställt avgiften till 1 % av avgiftsunderlaget. Kretsen av författningar om&lt;br&gt;statligt stöd som omfattas av den angivna lagen har nyligen utökats (prop.&lt;br&gt;1989/90:150 bil. 1, Fiu 40, SFS 1990: 611).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den proposition vari lagförslaget lades fram (prop. 1987/88:150 bil. 1)&lt;br&gt;framhölls att avgiftssättningen bör göras med utgångspunkt i en helhetssyn&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på den statliga garantigivningen, dvs. att garantigivningen ses som ett Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;verksamhetsområde inom vilket kostnadstäckning skall gälla. Det anmärk-&lt;br&gt;tes att varje näringsgren i och för sig inte behöver vara kostnadstäckande&lt;br&gt;utan att det viktiga i stället är att bedöma kostnadstäckningen inom hela&lt;br&gt;verksamheten. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen uttalade fi-&lt;br&gt;nansutskottet (FiU31) sin tillfredsställelse över att den statliga kreditgaran-&lt;br&gt;tiverksamheten skulle göras mer affärsmässig och att statens risker skulle&lt;br&gt;minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ovan nämnda lagen om avgifter för vissa statliga garantier omfattar&lt;br&gt;endast en del av den statliga garantigivningen. För andra garantier, exem-&lt;br&gt;pelvis grundfondförbindelser, uttas lägre avgifter. Det finns även statliga&lt;br&gt;garantier som är avgiftsfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att differentiera garantiavgifter på grundval av de kostna-&lt;br&gt;der garantierna åsamkar staten har varit små på grund av ofullständig&lt;br&gt;information om utfall vad gäller förluster m. m. 1 och med att riksgälds-&lt;br&gt;kontoret ges i uppdrag att följa utvecklingen på detta område kommer&lt;br&gt;informationen framgent att förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets arbete med uppföljning av statliga kreditgarantier&lt;br&gt;skapar goda förutsättningar för att bygga upp en kompetens inom riks-&lt;br&gt;gäldskontoret vad gäller att bedöma de risker som är förenade med garan-&lt;br&gt;tigivning. Riksgäldskontoret bör prioritera en sådan kompetensuppbygg-&lt;br&gt;nad. Kompetensen bör användas dels i den egna verksamheten med&lt;br&gt;garantigivning, dels för att öka effektiviteten i statlig garantigivning i&lt;br&gt;allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommittén anför att det är en angelägen uppgift att komma&lt;br&gt;fram till en prissättning av samtliga statliga kreditgarantier som bättre&lt;br&gt;svarar mot de ekonomiska risker som kan föreligga för staten i samband&lt;br&gt;med garantigivningen. Jag delar denna uppfattning. Affärsmässigheten i&lt;br&gt;den statliga kreditgarantigivningen bör ökas på sikt exempelvis genom att&lt;br&gt;några olika avgiftsnivåer tillämpas. Kostnaderna för det statliga engage-&lt;br&gt;manget för ett garantislag resp, en enskild större garanti kan därmed&lt;br&gt;tydliggöras, vilket skapar förutsättningar för en bättre prioritering mellan&lt;br&gt;olika statliga åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör därför riksgäldskontoret, när kunskap vunnits&lt;br&gt;om de kostnader som är förenade med skilda garantislag, verka för att&lt;br&gt;garantiavgifterna differentieras med utgångspunkt i de kostnader som&lt;br&gt;garantierna kan förväntas åsamka staten. Riksgäldskontoret bör därvid&lt;br&gt;underställa regeringen förslag om differentierade garantiavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens industriverk har påpekat att en prissättning av garantier som&lt;br&gt;baseras på de ekonomiska risker som garantierna medför kan komma att&lt;br&gt;minska garantiernas användbarhet som ett medel att påverka samhället i&lt;br&gt;önskvärd riktning. Med den av mig föreslagna arbetsordningen får regering&lt;br&gt;och riksdag tillfälle att göra en avvägning av dessa faktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska sparbanksföreningen anser att den föreslagna kreditgaranti-&lt;br&gt;verksamheten i praktiken utgör ren bankverksamhet. Jag delar inte denna&lt;br&gt;uppfattning. Det finns visserligen betydande likheter genom att full kost-&lt;br&gt;nadstäckning skall eftersträvas, men det är inte lämpligt att ställa exakt&lt;br&gt;samma krav på den statliga garantiverksamheten som på privat affarsverk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet. Den statliga garantiverksamheten är av sådan art att riskerna kan Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;komma att koncentreras till enskilda näringar eller projekt, vilket vore&lt;br&gt;acceptabelt i en kommersiell verksamhet endast om återförsäkring tilläm-&lt;br&gt;pades. Jag har inte för avsikt att föreslå att de risker som statlig garantigiv-&lt;br&gt;ning innebär för staten skall återförsäkras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Beslut om vissa kreditgarantier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Beslut om statlig kreditgaranti för lån i utländsk valuta&lt;br&gt;eller lån i svenska kronor på utländsk marknad skall oberoende av&lt;br&gt;garantibeloppets storlek fattas av riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om statlig kreditgaranti för lån i svensk valuta på den&lt;br&gt;svenska marknaden som avser betydande belopp skall fattas av&lt;br&gt;riksgäldskontoret, om ej annat bestäms särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För exportkredit- och fartygskreditgarantierna föreslås ingen för-&lt;br&gt;ändring av gällande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast några remissinstanser uttalar sig om kom-&lt;br&gt;mitténs förslag i de berörda frågorna. Riksgäldskontoret vill ha en allmän&lt;br&gt;bestämmelse (i sin instruktion) som ger kontoret rätt att till regeringen&lt;br&gt;hänskjuta frågor om riskprövning beträffande kreditgarantier. Kammar-&lt;br&gt;kollegiet anser vad gäller större kreditgarantier i svensk valuta på svensk&lt;br&gt;marknad att kompetens för riskprövning ej bör byggas upp inom riksgälds-&lt;br&gt;kontoret på grund av att antalet ärenden kan förväntas bli mycket begrän-&lt;br&gt;sat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: På de internationella kreditmarknaderna pris-&lt;br&gt;sätts lån som garanteras av svenska staten så gott som uteslutande mot&lt;br&gt;bakgrund av att statlig garanti föreligger. Det finns därigenom inget egent-&lt;br&gt;ligt skäl till att ett sådant lån skulle bli dyrare än en motsvarande upplåning&lt;br&gt;med svenska staten som låntagare. Ett lån som är garanterat av den svenska&lt;br&gt;staten är i normalfallet ett fullgott substitut för ett lån till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta samband mellan statens egna lån och lån garanterade av staten&lt;br&gt;medför att det är angeläget att prissättningen av det garanterade lånet i så&lt;br&gt;liten utsträckning som möjligt skiljer sig från den som staten själv skulle&lt;br&gt;möta för ett likartat lån vid samma tidpunkt och på samma marknad. Om&lt;br&gt;det garanterade lånet utan egentligt skäl skulle bli dyrare än ett statligt lån&lt;br&gt;ger detta fel signaler om priset på den svenska statens lån, vilket riskerar att&lt;br&gt;fördyra statens egen utlandsupplåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom föreligger en nära koppling mellan de övriga avtalsvillkoren i&lt;br&gt;statens lån på utländsk marknad och statligt garanterad utlandsupplåning.&lt;br&gt;Jag har i avsnitt 5.2.5 om samråd med riksgäldskontoret vid affärsverkens&lt;br&gt;upplåning på utländsk marknad nämnt att riksgäldskontoret under årens&lt;br&gt;lopp har lagt ned ett betydande arbete på att få till stånd enhetliga och&lt;br&gt;lämpliga avtalsvillkor i dess egna utlandslån. På grund av de krav som&lt;br&gt;ställs på utformningen av internationella kreditgarantier återfinns vissa av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 29&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa villkor — såsom eftergift av immunitet, jurisdiktionsklausulen och Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;för staten handlingsbegränsande villkor, s. k. negativa klausuler — i de&lt;br&gt;statliga garantierna. En samordning av dessa villkor är viktig. Även de&lt;br&gt;villkor som rör uppsägningsrätt för lån med statlig kreditgaranti bör&lt;br&gt;utformas med hänsyn till hur villkoren kan påverka statens egen utlands-&lt;br&gt;upplåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret har stor erfarenhet av upplåning på internationella&lt;br&gt;kreditmarknader och därmed väsentlig kunskap om utformning av låne-&lt;br&gt;villkor. Enligt min mening bör därför beslut om statlig kreditgaranti för lån&lt;br&gt;i utländsk valuta eller lån i svenska kronor på utländsk marknad fattas av&lt;br&gt;riksgäldskontoret, som därmed får det erforderliga inflytandet på utform-&lt;br&gt;ningen av låne- och garantivillkor. Bestämmelser för affärsverkskoncerner-&lt;br&gt;nas upplåning på utländsk marknad har behandlats i avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För beloppsmässigt stora garantier avseende ett eller flera lån i svenska&lt;br&gt;kronor på den svenska marknaden bör riksgäldskontorets roll utökas. Jag&lt;br&gt;delar kommitténs bedömning att företagsekonomiska överväganden bör&lt;br&gt;användas i ökad utsträckning vid statlig garantigivning. Riksgäldskonto-&lt;br&gt;rets kompetens på detta område kommer successivt att byggas upp genom&lt;br&gt;de uppgifter rörande samordning och uppföljning av kreditgarantier som&lt;br&gt;jag behandlat i avsnitt 6.1. Det är därför lämpligt att riksgäldskontoret&lt;br&gt;beslutar om kreditgarantier för projekt med potentiellt stora ekonomiska&lt;br&gt;följder för staten. Denna allmänna inriktning bör dock ej utesluta att&lt;br&gt;annan myndighet ges i uppgift att besluta även om större garantier om&lt;br&gt;detta i det särskilda fallet är motiverat, exempelvis av syftet med garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med nuvarande penningvärde bör, enligt min uppfattning, gränsen för&lt;br&gt;vad som kan betraktas som beloppsmässigt stora projekt ligga runt 50 milj,&lt;br&gt;kr. Det bör överlåtas på regeringen att närmare bestämma var denna gräns&lt;br&gt;skall sättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För stora kreditgarantier som ligger inom annan myndighets ansvarsom-&lt;br&gt;råde bör myndigheten lämna över garantiärendet med ett eget yttrande till&lt;br&gt;riksgäldskontoret för beslut. Därigenom säkerställs att den andra myndig-&lt;br&gt;hetens kompetens på sakområdet tas till vara, samtidigt som riksgälds-&lt;br&gt;kontorets övergripande bedömning av de ekonomiska risker som är för-&lt;br&gt;enade med garantin kan komma till uttryck vid bestämning av garantivill-&lt;br&gt;koren. För de garantier som riksgäldskontoret beslutar bör vidare den&lt;br&gt;löpande förvaltningen av garantierna handhas av riksgäldskontoret om&lt;br&gt;inte kontoret och den andra myndigheten träffar överenskommelse om att&lt;br&gt;viss garanti skall förvaltas av den senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget får till följd att regeringskansliets arbete med garantiärenden&lt;br&gt;minskar, eftersom vissa garantier, som enligt nuvarande ordning skall&lt;br&gt;beslutas av regeringen, överflyttas till riksgäldskontoret. Det är enligt min&lt;br&gt;mening positivt att regeringen avlastas förvaltningsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med statlig garantigivning kan det uppkomma situationer då&lt;br&gt;ekonomiskt motiverade krav på förhållandevis höga garantiavgifter måste&lt;br&gt;vägas mot syftet med det stöd som en statlig kreditgaranti utgör. Riksgälds-&lt;br&gt;kontorets bedömning av garantin bör dock grundas på de ekonomiska&lt;br&gt;risker den medför. I de fall riksgäldskontoret genom bestämmelser i för-&lt;br&gt;fattning är förhindrat att besluta om garantivillkoren, exempelvis vad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller garantiavgiftens nivå, och riksgäldskontoret finner att de risker som Prop. 1990/91: 29&lt;br&gt;är förenade med garantin ej kan balanseras av garantiavgiften eller genom&lt;br&gt;utformning av andra garantivillkor, bör riksgäldskontoret ha rätt att lämna&lt;br&gt;över ärendet till regeringen. Den slutliga prövningen, med en avvägning&lt;br&gt;mellan ekonomiska och andra faktorer, får i dessa fall göras av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exportkreditgarantierna berörs inte av mina förslag. Vidare undantas&lt;br&gt;fartygskreditsystemet. Fartygskrediterna är under avveckling och det finns&lt;br&gt;därför inte skäl att göra några förändringar i den gällande ordningen för&lt;br&gt;dessa.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Den statliga betalningsverksamheten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Riksgäldskontoret skall följa bruttoflödet av de statliga&lt;br&gt;betalningarna ocjt vid behov lämna förslag till regeringen på änd-&lt;br&gt;ringar i regler for statliga inbetalningar och utbetalningar för att&lt;br&gt;därigenom effektivisera den statliga betalningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med mitt. Kommittén föreslår vi-&lt;br&gt;dare att en utredning tillsätts för att klargöra fördelningen av ansvar mellan&lt;br&gt;riksrevisionsverket och riksgäldskontoret vad gäller statliga betalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksbanksfullmäktige, bankinspektionen, statskon-&lt;br&gt;toret och riksdagens revisorer delar uppfattningen att en utredning av&lt;br&gt;ansvarsfördelningen mellan riksrevisionsverket och riksgäldskontoret be-&lt;br&gt;höver göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: Riksgäldskontoret svarar for statens upplå-&lt;br&gt;ning bl.a. i syfte att se till att medel finns tillgängliga för statens betalnings-&lt;br&gt;verksamhet. För att sköta upplåningsuppgiften gör riksgäldskontoret prog-&lt;br&gt;noser över statliga inbetalningar och utbetalningar. För prognoserna ut-&lt;br&gt;nyttjas bl.a. information ur det statliga betalningssystemet. Prognoserna är&lt;br&gt;framförallt inriktade på nettoflödet av de statliga betalningarna på kort&lt;br&gt;sikt, från en dag till några månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket förvaltar det statliga betalningssystemet och kon-&lt;br&gt;trollerar statsverkets checkräkning med anslutna postgirokonton. Vidare&lt;br&gt;svarar riksrevisionsverket för utvecklingen av betalningssystemet och be-&lt;br&gt;slutar i frågor som gäller användningen av skilda betalningsvägar. Riksre-&lt;br&gt;visonsverkets arbete syftar bl.a. till att ge statliga myndigheter goda förut-&lt;br&gt;sättningar for en effektiv ekonomiadministration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även riksrevisionsverket använder information ur det statliga betalnings-&lt;br&gt;systemet för prognosändamål. Riksrevisionsverkets prognoser behandlar&lt;br&gt;dock huvudsakligen statsbudgetens utfall och har ofta en längre tidshori-&lt;br&gt;sont än riksgäldskontorets prognoser. Prognosverksamheten vid riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket har en väsentligt större omfattning än den vid riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 1990 års budgetproposition (1989/90:100 bil. 9 s. 40) föreslogs, med&lt;br&gt;hänvisning till riksgäldskommitténs betänkande, att två tjänster tillförs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksgäldskontoret för arbete med analys och uppföljning av statens kassa- Prop. 1990/91: 29&lt;br&gt;hållning. Riksdagen antog förslaget (FiU 33)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Riksgäldskontoret har som central uppgift att&lt;br&gt;genom upplåning så effektivt som möjligt tillhandahålla medel för att täcka&lt;br&gt;statens utgifter. I begreppet effektivitet ligger att göra så exakta beräk-&lt;br&gt;ningar som möjligt av medelsbehovet dag för dag i syfte att minimera&lt;br&gt;statens räntekostnader. Det gör att riksgäldskontoret har anledning att&lt;br&gt;ägna särskild uppmärksamhet åt de aggregerade medelsflödena till och från&lt;br&gt;staten. Jag finner det därför lämpligt att riksgäldskontoret, som genomför&lt;br&gt;statens upplåning och förvaltar statsskulden, också får ett ansvar för att&lt;br&gt;bevaka att statens betalningsflöden sker på ett sätt som medverkar till en&lt;br&gt;god kassahållning i staten och därmed minskar statens räntekostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets arbete med effektivisering av det aggregerade statliga&lt;br&gt;betalningsflödet kan innebära att riksgäldskontoret verkar för tidigarelägg-&lt;br&gt;ning av inbetalningar eller senareläggning av utbetalningar, eller utjämning&lt;br&gt;av betalningsströmmar över tiden. Möjligheterna att förbättra kassahåll-&lt;br&gt;ningen begränsas dock vad gäller de stora in- och utflödena av att tid-&lt;br&gt;punkter för uppbörd och utbetalningar i stor utsträckning styrs av regler&lt;br&gt;som har bestämts av riksdagen. Dessa regler har lagts fast vid olika&lt;br&gt;tidpunkter. Det kan därför inte tas för givet att avvägningen av de aggre-&lt;br&gt;gerade betalningsflödena är den mest ändamålsenliga. Riksgäldskontoret&lt;br&gt;bör därför föreslå regeringen regeländringar i de fall man bedömer att&lt;br&gt;lösningar, som totalt sett är bättre än de rådande, är möjliga att uppnå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både riksgäldskontoret och riksrevisionsverket kommer med mitt för-&lt;br&gt;slag att ha uppgifter i anknytning till de statliga betalningarna. Riksgälds-&lt;br&gt;kontorets uppgift blir att, som jag har beskrivit, på olika sätt verka för att&lt;br&gt;de aggregerade statliga betalningarna sköts effektivt. Riksrevisonsverkets&lt;br&gt;uppgift är att bidra till att statliga myndigheter har tillgång till ett effektivt&lt;br&gt;betalningssystem som ger förutsättningar för att myndigheternas kassahåll-&lt;br&gt;ning håller god standard samt att verka för att redovisning och revision är&lt;br&gt;av hög kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommittén påpekar att riksgäldskontoret och riksrevisionsver-&lt;br&gt;ket gör prognoser av delvis liknande slag baserat på data ur det statliga&lt;br&gt;betalningssystemet och att myndigheterna även i vissa övriga fall har nära&lt;br&gt;angränsande arbetsuppgifter. En samverkan mellan myndigheterna är där-&lt;br&gt;för naturlig. Kommittén föreslår att en utredning tillsätts för att pröva&lt;br&gt;olika gränsdragningar mellan riksgäldskontoret, riksrevisionsverket och&lt;br&gt;andra myndigheter som verkar inom de finansiella och ekonomiska om-&lt;br&gt;rådena. Flera remissinstanser har bekräftat att en sådan utredning behövs.&lt;br&gt;Jag delar denna uppfattning och erinrar om att frågor om lämplig ansvars-&lt;br&gt;fördelning mellan riksgäldskontoret och bl. a. riksrevisionsverket för bud-&lt;br&gt;getprognoser, inkomstberäkningar, kassahållning och betalningssystem&lt;br&gt;kommer att behandlas av den i det tidigare (avsnitt 6.1) nämnda utred-&lt;br&gt;ningen som har till uppgift att se över verksamheten vid de s. k. stabsmyn-&lt;br&gt;digheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer&lt;br&gt;som jag har angett beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. statsskuldspolitiken (avsnitt 3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. statsupplåningen (avsnitt 4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlåning och inlåning i riksgäldskontoret (avsnitt 5.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ramar för affärsverkens lånefinansiering (avsnitt 5.2.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. affärsverkens finansiering i utländsk valuta (avsnitt 5.2.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. formerna för lånefinansiering och placering av överskottslikvi-&lt;br&gt;ditet (avsnitt 5.2.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. samråd med riksgäldskontoret vid utlandsfinansiering m.m.&lt;br&gt;(avsnitt 5.2.5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. genomförande av förslagen om affärsverkens lånefinansiering&lt;br&gt;(avsnitt 5.2.8),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. statlig kreditgarantigivning och lån till näringslivet (avsnitt 6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. den statliga betalningsverksamheten (avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del&lt;br&gt;av vad jag har anfört om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. inhämtande av bud från riksgäldskontoret (avsnitt 5.2.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. riksgäldskontorets utlåning och garantigivning till bolag inom&lt;br&gt;affärsverkskoncern (avsnitt 5.2.6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lån mellan affärsverk och bolag inom affärsverkskoncern (av-&lt;br&gt;snitt 5.2.7).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom propositionen förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för&lt;br&gt;de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommittén avger härmed sitt slutbetänkande. I ett delbetän-&lt;br&gt;kande, ”Riksgäldskontoret — från riksdagens verk till regeringens myndig-&lt;br&gt;het” (SOU 1988:59) behandlade kommittén en del frågor som måste lösas&lt;br&gt;i samband med att riksgäldskontoret fr.o.m. den 1 juli 1989 blev en&lt;br&gt;regeringsmyndighet. Det rörde bl.a. riksgäldskontorets instruktion och.&lt;br&gt;anslagssystem, styrelsens funktion och sammansättning samt vissa lagstift-&lt;br&gt;ningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hel del utredningsuppgifter var kommittén av tidsskäl tvungen att&lt;br&gt;lämna till en andra del av utredningsarbete. Det gällde framför allt frågor&lt;br&gt;rörande operationalisering av statsupplåningens mål, utvärdering och in-&lt;br&gt;riktning, samt vissa övriga arbetsuppgifter. När det gäller samordningsfrå-&lt;br&gt;gor har kommittén i sitt arbete identifierat en del verksamhetsområden&lt;br&gt;som gränsar till riksgäldskontorets nuvarande uppgifter och som det därför&lt;br&gt;har funnits anledning att undersöka närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag vad gäller riksgäldskontorets framtida verksamhet&lt;br&gt;har sin utgångspunkt bl.a. i de omvärldsförändringar som innebär ökad&lt;br&gt;internationalisering och integrering av de finansiella marknaderna och&lt;br&gt;därmed förändrar förutsättningarna för statsupplåningen. Vidare tar kom-&lt;br&gt;mittén upp frågan om mål och utvärderingskriterier för statsupplåningen&lt;br&gt;och riksgäldskontoret som organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén behandlar också en rad frågor med utgångspunkten att&lt;br&gt;förbättra samordningen av den centrala statliga finansförvaltningen. Det&lt;br&gt;gäller utlåning till affärsverk och myndigheter, ansvar för den statliga&lt;br&gt;betalningsverksamheten, kreditgarantigivningen och den statliga fondför-&lt;br&gt;valtningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsskuldspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommittén har sökt precisera målen för statsskuldspolitiken och&lt;br&gt;ansvarsfördelningen gentemot riksbanken. Det har därvidlag varit en&lt;br&gt;strävan att få en entydig målformulering för såväl statsskuldspolitiken som&lt;br&gt;för riksgäldskontoret. Mot denna bakgrund snävar kommittén in den&lt;br&gt;definition av statsskuldspolitiken som säger att statsskuldspolitik är det&lt;br&gt;sätt på vilket befintlig statsskuld förvaltas och tillkommande budgetunder-&lt;br&gt;skott finansieras. Statsskuldspolitiken skall endast omfatta de åtgärder&lt;br&gt;riksgäldskontoret vidtager för att finansiera statens upplåningsbehov och&lt;br&gt;förvalta statsskulden. På grund av den institutionella lösning som valts i&lt;br&gt;Sverige och nödvändigheten att formulera mål för riksgäldskontoret blir&lt;br&gt;definitionen av statsskuldspolitik inte endast principiellt utan även insti-&lt;br&gt;tutionellt betingad. Statsskuldspolitikens innehåll kommer därför också att&lt;br&gt;bero på regleringen av riksgäldskontorets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nödvändiga samordningen mellan penningpolitik och statsskulds-&lt;br&gt;politik kan göras på olika sätt. Det kommer bl.a. att ta sig uttryck i olika&lt;br&gt;institutionella ramar för statsupplåningen. Principiellt sett kan man ur-&lt;br&gt;skilja två motsatta lösningar. Det ena alternativet är att integrera statsupp-&lt;br&gt;låningen i penningpolitiken. Statsupplåningen blir då en uppgift för cen-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tralbanken. Det andra alternativet är att separera statsupplåningen från Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;penningpolitiken och låta avvägningen ske i marknaden. Statsupplåningen Bilaga 1&lt;br&gt;sköts i detta fall av en separat myndighet med en avgränsad roll gentemot&lt;br&gt;centralbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska modellen för statsupplåningen har genom de senaste årens&lt;br&gt;förändringar utvecklats mot det senare av de två alternativen. Upplå-&lt;br&gt;ningen sköts av en självständig myndighet, riksgäldskontoret, under rege-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med framväxten av nya finansiella marknader i Sverige lades såväl&lt;br&gt;penningpolitiken som statsupplåningen om. Statsskuldspolitiken är i dag&lt;br&gt;marknadsanpassad. Enligt kommitténs uppfattning har behoven att inte-&lt;br&gt;grera statsskuldspolitik och penningpolitik därmed minskat. Beslutet att&lt;br&gt;fr.o.m. 1 juli 1989 ändra huvudmannaskapet för riksgäldskontoret från&lt;br&gt;riksdagen till regeringen motiverades bl.a. av att samordningen mellan&lt;br&gt;penning- och statsskuldspolitiken i väsentlig grad skulle klaras via mark-&lt;br&gt;naderna. Utvecklingen mot allt effektivare marknader, den ökade interna-&lt;br&gt;tionaliseringen och en mer marknadskonform penning- och statsskuldspo-&lt;br&gt;litik har fortsatt de senaste åren. Det bör därför vara möjligt, enligt&lt;br&gt;kommitténs uppfattning, att söka formulera avgränsade mål och tydliga&lt;br&gt;restriktioner för riksgäldskontorets verksamhet. Samtidigt bör det dock&lt;br&gt;påpekas att så länge de finansiella marknaderna inte är tillräckligt effektiva&lt;br&gt;är en viss samordning mellan berörda institutioner nödvändig, även om&lt;br&gt;riksgäldskontoret samtidigt får en mer självständig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att formulera avgränsade mål för statsskuldspolitiken är angeläget,&lt;br&gt;också sett ur en annan synvinkel. En tydlig målformulering är en förutsätt-&lt;br&gt;ning för en ändamålsenlig styrning av riksgäldskontorets verksamhet och&lt;br&gt;en utveckling av dess effektivitet. Det är först när det finns en operationa-&lt;br&gt;liserbar målformulering som det är möjligt att utforma effektiva styrinstru-&lt;br&gt;ment, utvärderingskriterier och att diskutera verksamhetens effektivitet på&lt;br&gt;ett meningsfullt sätt. En utveckling av riksgäldskontorets verksamhet i&lt;br&gt;denna riktning kan enligt kommitténs mening ses som en del i förnyelsen&lt;br&gt;av den offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs mening skall målet för statsupplåningen vara att&lt;br&gt;minimera de effektiva nettokostnaderna. Det är dock nödvändigt att&lt;br&gt;kostnadsminimeringar görs inom tydliga restriktioner som bl.a. är beting-&lt;br&gt;ade av statsupplåningens avvägning mot penning- och valutapolitiken Det&lt;br&gt;är angeläget att riksgäldskontoret i samverkan med sin huvudman faststäl-&lt;br&gt;ler riktlinjer i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för en sådan målformulering för riksgäldskontoret är&lt;br&gt;att ansvarsfördelningen mellan riksbanken och riksgäldskontoret blir tyd-&lt;br&gt;lig. För att kunna minimera upplåningskostnaderna är det nödvändigt att&lt;br&gt;riksgäldskontoret skapar en upplåningsstrategi utifrån en självständig be-&lt;br&gt;dömning av den ekonomiska utvecklingen. Det får inte råda någon miss-&lt;br&gt;tanke om att riksgäldskontorets agerande återspeglar de penningpolitiska&lt;br&gt;ambitioner riksbanken har. Målet skall vara att riksbanken skall kunna&lt;br&gt;föra en självständig penningpolitik utan att dess intentioner via riksgälds-&lt;br&gt;kontorets agerande oavsiktligt ”läcker ut” till marknaden. Formerna för&lt;br&gt;samråd mellan riksbanken och riksgäldskontoret om avvägningen mellan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statsskuldspolitiken och penningpolitiken måste således återspegla en tyd-&lt;br&gt;lig ansvarsfördelning. Samrådet mellan riksbanken och riksgäldskontoret&lt;br&gt;skall vara informellt. Omständigheterna måste avgöra i vilka former och på&lt;br&gt;vilken nivå som samrådet skall äga rum. Det bör klart framgå att beslutan-&lt;br&gt;derätten för frågor som ligger på riksgäldskontoret tillkommer styrelsen&lt;br&gt;eller riksgäldsdirektören, beroende på den interna ansvarsfördelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den osäkerhet som råder om de närmaste årens ekono-&lt;br&gt;miska utveckling måste man vid planeringen av statsupplåningen utgå från&lt;br&gt;flera olika utvecklingslinjer. En gynnsam utveckling kan på kort sikt&lt;br&gt;medföra en neddragning av statsskulden. Vissa upplåningsformer och&lt;br&gt;marknader kan i ett sådant läge bli mindre aktuella att använda. Ett mer&lt;br&gt;ogynnsamt förlopp kan däremot innebära en ökning av statsskulden,&lt;br&gt;varvid flera olika kanaler måste användas för att finansieringen skall kunna&lt;br&gt;bedrivas så kostnadseffekti vt som möjligt. För riksgäldskontorets del inne-&lt;br&gt;bär detta att såväl långsiktig planering som stor flexibilitet i verksamhet&lt;br&gt;och organisation är nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Periodvis har riksgäldskontorets utlandsupplåning varit betydande. Hu-&lt;br&gt;ruvida utlandsupplåning skall äga rum har inte endast berott på upplåning-&lt;br&gt;sbehov eller kostnads mässiga fördelar utan även berott på vilka övergri-&lt;br&gt;pande riktlinjer för den ekonomiska politiken som gällt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter 1984 inriktades politiken på att staten inte skulle nettolåna utom-&lt;br&gt;lands. Denna syn utvecklades successivt till en norm för den ekonomiska&lt;br&gt;politiken och en tvingande restriktion för statsskuldspolitiken. Övriga&lt;br&gt;delar av statsupplåningen anpassades efter den. I och med att valutaregle-&lt;br&gt;ringen avskaffats förändras innebörden i utlandslånenormen. Ett vidmakt-&lt;br&gt;hållande av normen då valutaregleringen avskaffas anser kommittén skall&lt;br&gt;innebära att staten inte skall öka sin skuld i utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att det ligger utanför kommitténs uppdrag att ta&lt;br&gt;ställning till utlandslånenormens betydelse för den ekonomiska politiken.&lt;br&gt;Den har lagts fast av regering och riksdag som ett centralt inslag i den&lt;br&gt;övergripande ekonomisk-politiska strategin. Kommittén förutsätter att&lt;br&gt;normen kommer att ligga fast. Detta inskränker möjligheterna att begränsa&lt;br&gt;kostnaden för statsupplåningen. Om utlandslånenormen tolkas så att valu-&lt;br&gt;taflöden skall medföra en successiv nettoamortering till nya och lägre&lt;br&gt;nivåer som sedan inte får överskridas innebär det att en nettoamortering&lt;br&gt;av utlandsskulden måste finansieras genom motsvarande upplåning på den&lt;br&gt;inhemska marknaden. Kommittén vill därför uttala att det är angeläget att&lt;br&gt;regering och riksdag specificerar normen i detta avseende och preciserar&lt;br&gt;valutaskuldens nivå för en viss bestämd period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En restriktion för statsupplåningen som rör penning- och obligations-&lt;br&gt;marknaderna är att dessa måste hålla en viss storlek för att kunna fungera&lt;br&gt;effektivt. Den kan uttryckas som en marknadsvårdande uppgift. Eftersom&lt;br&gt;riksgäldskontoret är en av de största emittenterna är det viktigt att kontoret&lt;br&gt;anpassar statsskuldspolitiken efter denna restriktion. Vad som krävs av&lt;br&gt;riksgäldskontoret i detta avseende bör preciseras inom ramen för samrådet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med riksbanken omkring långsiktigt strategiska frågor. För att korrekt&lt;br&gt;kunna utvärdera riksgäldskontorets verksamhet är det nödvändigt att&lt;br&gt;operationalisera den marknadsvårdande uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Penning- och obligationsmarknaderna har breddats i den meningen att&lt;br&gt;aktörerna i dag är betydligt fler än för några år sedan trots att statens&lt;br&gt;nettoupplåningsbehov har minskat. Det är viktigt att denna utveckling&lt;br&gt;fortsätter. Kommittén vill därför varna för de negativa effekter som om-&lt;br&gt;sättningsskatten på värdepappershandel kan få på obligationshandeln i&lt;br&gt;Sverige när valutaregleringen tagits bort. Skatten har redan bidragit till att&lt;br&gt;minska handeln på penning- och obligationsmarknaden. Från statsskulds-&lt;br&gt;politisk utgångspunkt är det därför önskvärt att skatten avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför framtiden är det väsentligt att bredda den traditionella upplå-&lt;br&gt;ningen på penning- och obligationsmarknaden mot nya långivarkategorier.&lt;br&gt;Det är viktigt att även riksobligationer i lägre valörer kommer att kunna&lt;br&gt;handlas på en effektiv marknad. Riksgäldskontoret har därför ett speciellt&lt;br&gt;ansvar för att en sådan kommer till stånd. Det omfattar åtgärder för att&lt;br&gt;skapa en marknadsplats, ett effektivt system för clearing och én smidig&lt;br&gt;distribution via banksystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig delmarknad för statsupplåningen är hushållsmarknaden. I dag&lt;br&gt;använder riksgäldskontoret tre olika instrument för att låna på denna&lt;br&gt;marknad, nämligen premieobligationer, sparobligationer och allemans-&lt;br&gt;spar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet har flera olika mål satts upp för hushållsupplåningen,&lt;br&gt;förutom det övergripande målet att upplåningskostnaderna hålls så låga&lt;br&gt;som möjligt. Ett viktigt motiv för att stimulera hushållsupplåningen bl.a.&lt;br&gt;genom attraktiva sparobligationer och introduktionen av allemanssparan-&lt;br&gt;det var att suga upp likviditet direkt från hushållen vid sidan av banksy-&lt;br&gt;stemet. Eftersom hushållssparandet i Sverige varit så lågt har det dessutom&lt;br&gt;varit ett önskemål att använda hushållsupplåningen för att stimulera det&lt;br&gt;finansiella sparandet, både kortsiktigt genom att motverka likviditetstill-&lt;br&gt;växten och mer långsiktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt, enligt kommitténs mening, att hushållsupplåningen inte&lt;br&gt;styrs av motstridiga mål för vilka riksgäldskontoret inte har adekvata&lt;br&gt;medel. Möjligheterna att stimulera hushållens sparande med attraktiva&lt;br&gt;upplåningserbjudanden är mycket begränsade. Sparmålet för hushållsupp-&lt;br&gt;låningen bör därför när det gäller statsskuldspolitiken vara underordnat&lt;br&gt;den övergripande uppgiften att riksgäldskontoret skall minimera statens&lt;br&gt;upplåningskostnader. Det finns andra åtgärder av mer genomgripande slag&lt;br&gt;som i stället bör vidtagas för att höja hushållens sparande. Ett av syftena&lt;br&gt;med den kommande skattereformen är bl.a. att utvidga de generella&lt;br&gt;sparstimulerande åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både allemansspar och de gamla sparobligationerna bör på sikt ersättas&lt;br&gt;med ett nytt långfristigt upplåningsinstrument som riktas direkt till hus-&lt;br&gt;hållen och som på ett kostnadseffektivt sätt kan tillgodose riksgäldkonto-&lt;br&gt;rets upplåningsbehov. Utgångspunkten skall, enligt kommitténs mening,&lt;br&gt;vara att det inte skall innehålla skattesubventioner. Direktavkastningen&lt;br&gt;skall istället sättas på en sådan nivå att det tillgodoser upplåningsbehovet.&lt;br&gt;För att sänka förmedlingskostnaderna skall det nya låneinstrumentet vara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontobaserat och utnyttja den nya teknikens möjligheter för effektiv vär-&lt;br&gt;depappershantering. Möjlighet till förtidsinlösen bör finnas. Det bör ske&lt;br&gt;till marknadspris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig aspekt för den framtida hushållsupplåningen är vilka distribu-&lt;br&gt;tionskanaler som skall användas. Valet av kanal måste göras ur ett totale-&lt;br&gt;konomiskt perspektiv där kostnaderna för provisioner, förvaltning, mark-&lt;br&gt;nadsföring m.m. beaktas. En övergång till värdepapperslös hantering för-&lt;br&gt;utsätter att samtliga enskilda skuldförhållanden registreras. Detta register&lt;br&gt;kan ligga antingen hos riksgäldskontoret eller hos en extern entreprenör.&lt;br&gt;Distributionen av tjänsterna kan sedan ske via bank, post, fondkommis-&lt;br&gt;sionsbolag, riksbanken eller riksgäldskontoret. Det är angeläget att staten&lt;br&gt;inte blir helt beroende av en enda distributionskanal vilket kan öka&lt;br&gt;upplåningskostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlåning till affärsverk och myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret bedriver i dag utlåningsverksamhet vid sidan av stats-&lt;br&gt;budgeten. Verksamheten omfattar krediter för rörelsekapitalbehov och för&lt;br&gt;långsiktiga investeringar i affärsverk och vissa myndigheter. Dessa uppgif-&lt;br&gt;ter har utvecklats i takt med att affärsverken i allt högre grad finansierar sin&lt;br&gt;verksamhet vid sidan av statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs mening är det nödvändigt att skapa enhetlighet vad&lt;br&gt;gäller finansiering av affärsverken. Dagens situation är ett lapptäcke, som&lt;br&gt;uppstått till följd av en rad olika beslut vid olika tidpunkter. En del&lt;br&gt;affärsverk är exklusivt hänvisade till riksgäldskontoret för sin långsiktiga&lt;br&gt;finansiering andra har ingen möjlighet att låna via riksgäldskontoret. Detta&lt;br&gt;är en situation som inte är önskvärd. Det är visserligen så att affärsverken&lt;br&gt;är olika och att detta kan motivera skilda lösningar, men kapitalförsörj-&lt;br&gt;ningen av affärsverken bör ändå bygga på en gemensam grundsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för en gemensam modell för affärsverkens kapitalför-&lt;br&gt;sörjning bör, enligt kommitténs mening, vara att affärsverken är en del av&lt;br&gt;staten. De olika affärsverken är inte separata juridiska personer utan en del&lt;br&gt;av samma juridiska person. Det innebär att marknaden inte kommer att&lt;br&gt;fungera på samma sätt gentemot affärsverken som mot privata företag. I&lt;br&gt;och med att staten finns i bakgrunden som garant kommer inte en mark-&lt;br&gt;nadsmässig riskbedömning, och en därav anpassad prissättning, att styra&lt;br&gt;affärsverken på samma sätt som privata företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika affärsverken bör ha samma möjligheter till kapitalförsörjning&lt;br&gt;och riksgäldskontoret bör i framtiden vara huvudalternativet för affärsver-&lt;br&gt;kens upplåning. Affärsverken skall dock inte vara exklusivt hänvisade till&lt;br&gt;riksgäldskontoret för att få tillgång till kapital. Relationerna mellan affär-&lt;br&gt;sverken och riksgäldskontoret bör i stället bygga på frivillighet och ekono-&lt;br&gt;miska incitament. Riksgäldskontoret bör emellertid genom de stordrifts-&lt;br&gt;fördelar som finns och genom en effektiv upplåningsverksamhet kunna&lt;br&gt;tillhandahålla kapital billigare än alternativa emittenter och därmed bli&lt;br&gt;affärsverkens viktigaste kapitalförsörjare. Kommittén diskuterar i betänk-&lt;br&gt;andet den interna organisationen av utlåningen vid riksgäldskontoret samt&lt;br&gt;anvisar finansieringsformer som är penningpolitiskt neutrala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att affärsverken skall vara fria att välja den finansi-&lt;br&gt;eringsform och -källa som är mest ekonomisk. De måste dock alltid&lt;br&gt;efterhöra vad upplåning i riksgäldskontoret kostar. Riksgäldskontoret bör&lt;br&gt;således ha rätt att alltid först få lämna ett bud till affärsverken. Därefter&lt;br&gt;kan affärsverken, om de så önskar, undersöka andra alternativ och därefter&lt;br&gt;fatta beslut om den mest förmånliga upplåningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta arrangemang bör även gälla upplåning i utländsk valuta om&lt;br&gt;affärsverken ges en sådan lånemöjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna utformning av relationerna mellan riksgäldskontoret och affär-&lt;br&gt;sverken skapar förutsättningar för ökad effektivitet och förbättrade möjlig-&lt;br&gt;heter att utnyttja riksgäldskontorets fördelar, samtidigt som systemet byg-&lt;br&gt;ger på frivillighet och konkurrens och inte på regleringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs mening är det för en rationell styrning av affärsverk-&lt;br&gt;skoncernen nödvändigt att koncernstyrelsen får friare möjligheter till lån&lt;br&gt;på kommersiella villkor. Det är också naturligt att gå vidare i den utveck-&lt;br&gt;ling mot en ny ekonomisk styrning av affärsverken som redan inletts.&lt;br&gt;Externt tillskott av kapital genom upptagande av lån får kanaliseras inom&lt;br&gt;koncernen på samma sätt som sker inom varje annan företagskoncern. Det&lt;br&gt;skall dock ske inom en av regeringen fastställd ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditgarantigivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket har sedan något år arbetat med uppläggningen av ett&lt;br&gt;ADB-baserat redovisningssystem för verksamheten med statliga kreditga-&lt;br&gt;rantier. Arbetet med utveckling och ikrafttagande av systemet har lagt i&lt;br&gt;dagen att den hittillsvarande hanteringen av kreditgarantier i många fall är&lt;br&gt;otillfredsställande. Kommittén har behandlat frågorna om kreditgaranti-&lt;br&gt;givningen i syfte att söka åstadkomma en bättre ordning. Kommitténs&lt;br&gt;behandling av kreditgarantifrågorna har inte omfattat exportkreditgaran-&lt;br&gt;tierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret är i dag utfärdare av de största kreditgarantierna. Den&lt;br&gt;främsta anledningen till detta är att finansieringsvillkoren på grund av&lt;br&gt;lånens storlek bör harmoniseras med statens egen upplåning samt att den&lt;br&gt;övervägande delen (88,0 % den 30 juni 1989) av åtagandena är i utländsk&lt;br&gt;valuta. Här föreligger en direkt koppling till statsskuldspolitikens mål att&lt;br&gt;minimera statens upplåningskostnader. Starka skäl talar för att riksgälds-&lt;br&gt;kontoret bör spela en mera aktiv roll än för närvarande inom det statliga&lt;br&gt;kreditgarantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditgarantisystemet är splittrat och i behov av effektivisering. Kom-&lt;br&gt;mittén anser att strävan bör vara att väsentligt minska antalet statliga&lt;br&gt;garantiåtaganden men också att skapa en större överblick och systematik i&lt;br&gt;fråga om de garantier som kommer att finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För affärsverkskoncernerna anser kommittén att underborgen av affärs-&lt;br&gt;verket bör krävas i de fall det bedöms nödvändigt att ge kreditgaranti till&lt;br&gt;ett bolag inom affärsverkskoncernen. På detta sätt får affärsverket bära den&lt;br&gt;kommersiella risken av att ett projekt misslyckas. Detta ligger i linje med&lt;br&gt;de nya tankarna om ekonomisk styrning av affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att regeringen bör avlastas kreditgarantiärenden. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta syfte föreslår kommittén att riksgäldskontoret får överta regeringens&lt;br&gt;roll i alla de författningar där det föreskrivs att regeringen skall fatta beslut&lt;br&gt;redan i första instans. Kreditgarantifrågor kommer på detta sätt endast&lt;br&gt;efter överklagande under regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även av andra skäl anser kommittén att riksgäldskontorets befattning&lt;br&gt;med större kreditgarantier bör öka. Kommittén anser att ekonomiska&lt;br&gt;risköverväganden bör få ett större inflytande vid beslut om garantier.&lt;br&gt;Förslaget innebär att den garantimyndighet som eljest skulle ha haft att&lt;br&gt;besluta i ärendet med eget yttrande skall överlämna ärendet till riksgälds-&lt;br&gt;kontoret när det blir fråga om att fatta beslut om garanti med 50 milj. kr.&lt;br&gt;eller mer. Med en sådan ordning anser kommittén att en lämplig avvägning&lt;br&gt;mellan sakintresset och en rent ekonomisk bedömning kan göras. Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret ges en möjlighet att överlämna vissa ärenden till regeringen&lt;br&gt;för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom riksgäldskontoret bör en kompetens för riskprövning byggas upp.&lt;br&gt;Riskbedömningen bör leda till en mer differentierad prissättning av garan-&lt;br&gt;tierna än den som idag sker. Eventuella subventionselement bör beräknas&lt;br&gt;och redovisas öppet. En sådan uppföljning bör leda till att antalet högrisk-&lt;br&gt;projekt på sikt begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs mening bör riksgäldskontoret i framtiden inte endast&lt;br&gt;fungera som beslutande i egna ärenden utan också som samordnare och&lt;br&gt;rådgivare för de andra myndigheter som handlägger kreditgarantiärenden.&lt;br&gt;Det är angeläget med någon form av tillsynsfunktion när det gäller denna&lt;br&gt;verksamhet. I uppgiften bör ingå att utfärda föreskrifter och allmänna råd&lt;br&gt;för garantigivning och uppföljning samt att ta initiativ till utbildningsin-&lt;br&gt;satser på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den prissättning som sker av kreditgarantierna bör innebära att syste-&lt;br&gt;met blir självbärande genom att såväl administrativa kostnader som kre-&lt;br&gt;ditrisker täcks. Det gör också att systemet kommer att vara i harmoni med&lt;br&gt;de krav som ställs inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga betalningsverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kassaflöden in och ut på statsverkets checkräkning i riksbanken har&lt;br&gt;stor betydelse för såväl statsupplåningens kostnader som planeringen av&lt;br&gt;upplåningsverksamheten vid riksgäldskontoret. Kontoret gör löpande pro-&lt;br&gt;gnoser över större flöden på checkräkningen via myndigheter som har&lt;br&gt;uppbördsverksamhet av olika slag. Prognoserna omfattar även större be-&lt;br&gt;talningar från staten, särskilt sådana som bestäms genom skilda regelsy-&lt;br&gt;stem. Exempel härpå är bidragsutbetalningar till kommuner och enskilda&lt;br&gt;samt löneutbetalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en effektivare kassahållning kan betydande belopp sparas inom&lt;br&gt;den statliga verksamheten. Det kan bl.a. ske genom att in- och ut-&lt;br&gt;betalningar samordnas. Förskjutningar av delflöden behöver då analyseras&lt;br&gt;kontinuerligt. Riksgäldskontoret är särskilt lämpat att ta ett huvudansvar&lt;br&gt;för bevakningen av främst regelstyrda in- och utflöden på aggregerad nivå.&lt;br&gt;Kommittén föreslår att riksgäldskontoret får ett uttryckligt ansvar på detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;område, samt att en förstärkning görs av kontorets resurser för prognoser&lt;br&gt;och analys av den statliga betalningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket har redan betydelsefulla uppgifter inom detta om-&lt;br&gt;råde. Verket gör prognoser över utfallet på statens budget och gör inkomst-&lt;br&gt;beräkningar. Dessutom utvecklar'RRV system för statens in- och ut-&lt;br&gt;betalningar. Ett nytt betalningssystem har nyligen införts av RRV. Detta&lt;br&gt;tillgodoser även riksgäldskontorets krav på bättre överblick över kassaflö-&lt;br&gt;dena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det kan finnas vissa motiv för att lägga samman de båda&lt;br&gt;verkens uppgifter inom betalningsverksamheten och prognoser har kom-&lt;br&gt;mittén ansett att det inte är möjligt att nu föreslå någon organisatorisk&lt;br&gt;förändring utan anser att dessa frågor bör utredas i ett större sammanhang.&lt;br&gt;Riksgäldskommittén har emellertid funnit att båda verken har mycket att&lt;br&gt;vinna på ett närmare samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kan ta sig uttryck i att verken samverkar i gemensamma projekt.&lt;br&gt;Kommittén har visat på en del nu aktuella sådana. Dessa berör med&lt;br&gt;betalningssystemet, prognosverksamheten, frågor om tillgångs- och skuld-&lt;br&gt;redovisning, finansieringsfrågor och kreditgarantiverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;riksgäldskommitténs betänkande (SOU 1989:95)&lt;br&gt;Riksgäldskontoret — en finansförvaltning i staten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet, i de delar som ej avser statlig&lt;br&gt;fondförvaltning, avgetts av hovrätten för övre Norrland, riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket, postverket, tele-&lt;br&gt;verket, statens järnvägar, vägverket, sjöfartsverket, luftfartsverket, bank-&lt;br&gt;inspektionen, allmänna pensionsfonden (första-tredje fondstyrelserna),&lt;br&gt;statens industriverk, domänverket, affärsverket FFV, statens vattenfalls-&lt;br&gt;verk, fullmäktige i Sveriges riksbank, riksdagens revisorer, Konungariket&lt;br&gt;Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bankföreningen, Svenska spar-&lt;br&gt;banksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Svenska fondhand-&lt;br&gt;lareföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Landsorganisa-&lt;br&gt;tionen i Sverige (LO).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nedan angivna huvudfrågor har dessa remissinstanser anfört följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Allmänna synpunkter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1.1 Riksgäldskontoret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kontoret har under utredningsarbetets gång lämnat ett omfattande under-&lt;br&gt;lag och bakgrundsmaterial till kommittén. Riksgäldsdirektören och över-&lt;br&gt;direktören i riksgäldskontoret har ingått som ledamöter i kommittén.&lt;br&gt;Utredningens förslag och rekommendationer för inriktning av kontorets&lt;br&gt;verksamhet är därigenom väl förankrade inom riksgäldskontoret och till-&lt;br&gt;styrks av riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 Kammarkollegiet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller vid flera tillfällen och med varierande formule-&lt;br&gt;ringar att ”det är först när det finns en mer operationaliserbar målformu-&lt;br&gt;lering som det överhuvudtaget är möjligt att utforma styrinstrument,&lt;br&gt;utvärderingskriterier och att diskutera verksamhetens effektivitet på ett&lt;br&gt;meningsfullt sätt”. Detta synsätt präglar dock med få undantag inte kom-&lt;br&gt;mitténs förslag. De frågor kommittén haft att utreda är i och för sig inte&lt;br&gt;helt lätta att hantera och rymmer många svåra avvägningar. Betänkandet&lt;br&gt;ger ett allmänt intryck av att i väsentliga delar sakna substans i den&lt;br&gt;meningen att förslagen inte i tillräcklig utsträckning konkretiserats eller&lt;br&gt;motiverats. I centrala frågor föreslås/anförs sålunda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att formerna för samråd utreds,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att riktlinjerna utarbetas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att frågan är under diskussion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att frågan uppmärksammats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vissa åtgärder vidtagits,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att projektgrupper tillsätts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att frågan utreds ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.3 Statskontoret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med undantag av vad statskontoret anför i detta remissvar har statskonto-&lt;br&gt;ret inget att invända mot vad kommittén föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret förordar att upplåningen och utlåningen inte skiljs åt&lt;br&gt;organisatoriskt så som kommittén föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret avstyrker att riksgäldskontorets kreditgarantigivning&lt;br&gt;byggs ut resursmässigt. Frågan om ev. ytterligare resurser bör prövas i det&lt;br&gt;ordinarie budgetarbetet då en helhetsbedömning kan göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare avstyrker statskontoret att det byggs upp en omfattande central&lt;br&gt;fondförvaltning vid riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret betonar slutligen vikten av att en utvärdering av organisa-&lt;br&gt;tionen kommer till stånd i samband med nästa treårsbudget samt att de&lt;br&gt;verksamhetsansvariga enheterna har tillgång till egen löpande prognos-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.4 Riksrevisionsverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket (RRV) ställer sig i allt väsentligt positivt till kommit-&lt;br&gt;téns förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.5 Bankinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommitténs överväganden präglas av ambitionen att tillvarata&lt;br&gt;stordriftsfördelar, centralt placerad kompetens och informationstillgång&lt;br&gt;genom att till riksgäldskontoret koncentrera en rad statliga aktiviteter på&lt;br&gt;det finansiella området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det samlade resultatet av denna vid första påseendet måhända lovvärda&lt;br&gt;strävan är inte bara att en internbank inrättas i statsförvaltningen med&lt;br&gt;kommitténs terminologi, utan att en fullständig affärsbank skapas, låt vara&lt;br&gt;med inriktning på statliga kunder. I dess verksamhet avses bl.a. ingå in-&lt;br&gt;och utlåning i kronor och utländsk valuta, uppbyggnad av likviditet i&lt;br&gt;utländsk valuta, samordning av affärsverkens finansförvaltning, garanti-&lt;br&gt;givning och en omfattande fondförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den påtagliga målkonflikt som här anmäler sig mellan riksgäldskonto-&lt;br&gt;rets huvuduppgift, att ansvara för statsskuldspolitiken, och dess föreslagna&lt;br&gt;affärsverksamhet, uppmärksammas av kommittén. Målkonflikten har flera&lt;br&gt;viktiga dimensioner, inte minst med avseende på det överordnade behovet&lt;br&gt;av anpassning gentemot penningpolitikens krav som alltid måste vara en&lt;br&gt;central uppgift för riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bankinspektionens mening har kommittén inte lyckats undanröja&lt;br&gt;målkonflikterna genom sina förslag till organisatorisk separation av riks-&lt;br&gt;gäldskontorets statsskuldspolitiska aktiviteter från dess affärsmässiga verk-&lt;br&gt;samhet. Enligt inspektionens uppfattning kan heller inte konflikterna lösas&lt;br&gt;så länge de artskilda uppgifterna samlas i en och samma institution.&lt;br&gt;Riksgäldskontorets ledning måste alltid bära ansvaret for kontorets hela&lt;br&gt;verksamhet oavsett internorganisationens uppbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För andra aktörer på finansmarknaderna kommer heller aldrig en sam- Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;manhållen statsskuldsfinansiering och affärsmässig finansiell verksamhet Bilaga 2&lt;br&gt;att framstå som trovärdig. Riksgäldskontorets affärsverksamhet kommer&lt;br&gt;att följas med intresse av hela marknaden såsom varje förment insider är&lt;br&gt;föremål för uppmärksamhet. Det förhållandet att riksgäldskontorets kun-&lt;br&gt;der förutsätts vara enbart statliga organ har givetvis ingen betydelse i&lt;br&gt;sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionens slutsats är att en ekonomiskt-politiskt styrd verk-&lt;br&gt;samhet som statsskuldspolitiken över huvud taget inte låter sig förenas&lt;br&gt;med affärsmässig finansiell verksamhet. Inspektionens ansvarsområde mo-&lt;br&gt;tiverar inte att inspektionen närmare utvecklar olika aspekter på den&lt;br&gt;påvisade målkonflikten utan inspektionen utgår från att detta kommer att&lt;br&gt;ske i yttranden från direkt berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen vill emellertid framhålla en särskild aspekt i samman-&lt;br&gt;hanget. Organisationen av de finansiella marknaderna och den lagstiftning&lt;br&gt;som styr dessa är föremål för mycket stora insatser från statsmakternas och&lt;br&gt;myndigheternas sida. Strukturförändringarna på marknaderna har ytterli-&lt;br&gt;gare ökat kravet på anpassning av regelverken. I hög grad måste regeländ-&lt;br&gt;ringarna därvid styras av krav på det finansiella systemets trovärdighet,&lt;br&gt;genomlysning och så långt möjligt konkurrensneutralitet mellan olika slags&lt;br&gt;aktörer på samma marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från den utgångspunkten bör regelverket för statens egna finansiella&lt;br&gt;affärsverksamhet inte bara fylla samma krav som andra aktörers utan&lt;br&gt;rentav utgöra ett föredöme i sammanhanget. De av riksgäldskommittén&lt;br&gt;förordade affärsmässiga aktiviteterna strider i hög grad mot dessa grund-&lt;br&gt;principer och förslagen avstyrks därför bestämt och genomgående av&lt;br&gt;bankinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.6 Allmänna pensionsfonden (1 — 3:e fondstyrelserna)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I utredningen diskuteras fem verksamhetsområden för riksgäldskontoret&lt;br&gt;nämligen upplåning, utlåning till statliga affärsverk, kreditgarantigivning,&lt;br&gt;statlig betalningsverksamhet och statlig fondförvaltning. Dessa verksam-&lt;br&gt;heter kommer att arbeta med delvis olika målsättningar vars uppfyllande&lt;br&gt;skall genomföras och utvärderas separat. Detta skapar behov av precisa&lt;br&gt;gränser för verksamheterna som visar sig svåra att dra och därför leder till&lt;br&gt;målkonflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den egentliga statsskuldspolitiken uppkommer en målkonflikt mel-&lt;br&gt;lan å ena sidan det proklamerade målet att minimera upplåningskostnaden&lt;br&gt;och å andra sidan behovet av en samordning med riksbankens penningpo-&lt;br&gt;litik. Riksgäldskontoret föreslås i utredningen fästa väl stor vikt vid kost-&lt;br&gt;nadsminimeringen. Det sägs inte tillräckligt klart ut att riksgäldskontoret i&lt;br&gt;detta hänseende måste få en gentemot riksbankens penningpolitik under-&lt;br&gt;ordnad roll. Inom en i samråd med riksbanken uppdragen ram kan riks-&lt;br&gt;gäldskontoret förverkliga sina mål för statsskuldspolitiken — dit hör bl.a.&lt;br&gt;också den marknadsvårdande uppgiften. En sådan naturlig uppläggning&lt;br&gt;leder emellertid till besvärande problem för de i betänkandet föreslagna&lt;br&gt;verksamheterna på andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen om riksgäldskontorets utlåning till statliga affärsverk och dess&lt;br&gt;fondförvaltning innebär att riksgäldskontoret kommer att gå in i en omfat-&lt;br&gt;tande placeringsverksamhet. Denna skall enligt kommittén bedrivas rent&lt;br&gt;affärsmässigt och på marknadens villkor. Samtidigt har man på upplånings-&lt;br&gt;sidan ett ansvar gentemot riksbankens penningpolitik. Enligt betänkandet&lt;br&gt;skall dessa båda roller hållas åtskilda. Det är knappast troligt att detta är&lt;br&gt;möjligt och att övriga aktörer på finansmarknaderna kommer att uppfatta&lt;br&gt;riksgäldskontorets politik på avsett vis. Den föreslagna omfattningen av&lt;br&gt;riksgäldskontorets verksamhet kommer härigenom att skapa sådana tro-&lt;br&gt;värdighetsproblem som man enligt betänkandet absolut måste söka und-&lt;br&gt;vika. Den av kommittén föreslagna överflyttningen av fonder till riksgälds-&lt;br&gt;kontoret bör därför inte komma till stånd i någon större omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AP-fonden har haft anledning att särskilt uppmärksamma riksgälds-&lt;br&gt;kontorets s.k. marknadsvårdande uppgift. Den är i och för sig en naturlig&lt;br&gt;del av statsskuldspolitiken. Enligt betänkandet bör bl. a. AP-fonden dela&lt;br&gt;riksgäldskontorets ansvar för den uppgiften. Enligt AP-fondens mening&lt;br&gt;kan ett sådant ansvar inte läggas på fonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 betänkandet diskuteras ingående riksgäldskontorets verksamhetsgre-&lt;br&gt;nar var för sig. Stor vikt fästs vid att varje sektion finansieringsmässigt skall&lt;br&gt;vara självbärande och med egna utvärderingskriterier. Vad som saknas är&lt;br&gt;en övergripande syn på hur dessa olika delar skall fungera tillsammans.&lt;br&gt;Sammantaget innebär förslaget en mycket betydande utvidgning av riks-&lt;br&gt;gäldskontorets organisation och av riksgäldskontorets verksamhetsområ-&lt;br&gt;den. Inte för inte har betänkandet underrubriken ”En finansförvaltning i&lt;br&gt;staten”. Etiketten ”En affärsbank i staten” hade varit mer rättvisande,&lt;br&gt;eftersom på flera punkter paralleller dras med en affärsbanks sätt att&lt;br&gt;fungera. Statsskuldsupplåningen är emellertid artfrämmande för denna del&lt;br&gt;av verksamheten. Det förefaller bli svårt att inom ramen för den föreslagna&lt;br&gt;organisationen å ena sidan tillgodose behovet av att statsskuldsenheten&lt;br&gt;samverkar med riksbanken och å andra sidan upprätthålla trovärdigheten&lt;br&gt;för den övriga, i princip affärsdrivande delen av verksamheten. Samord-&lt;br&gt;ningen med riksbanken måste innebära att statsskuldspolitiken underord-&lt;br&gt;nas penningpolitiken. Därav följer att statsskuldsenhetens verksamhet bör&lt;br&gt;fullständigt skiljas från den affärsdrivande verksamheten. De båda verk-&lt;br&gt;samheterna bör förläggas i separata organisationer. Den möjligheten har&lt;br&gt;kommittén inte beaktat utan istället valt den traditionella vägen att ut-&lt;br&gt;vidga och förstärka den existerande organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.7 Affärsverket FFV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis vill vi gärna framhålla vikten av att förändringsarbetet sker&lt;br&gt;snabbt för ökad marknadsmässighet hos riksgälden eftersom varje förflu-&lt;br&gt;ten tid är för FFV kostsam då FFV och den koncern i vilken affärsverket&lt;br&gt;ingår är en till alla delar konkurrensutsatt verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. I sand. Nr 29&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.8 Statens vattenfallsverk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis tillstyrker Vattenfall i allt väsentligt kommitténs för-&lt;br&gt;slag vad gäller utlåning till affärsverken, kapitalöverföringar mellan affärs-&lt;br&gt;verk och bolag inom affärsverkskoncernen samt kreditgarantigivning. Vat-&lt;br&gt;tenfall anser det vara av stor vikt att få fullständigt marknadsmässiga&lt;br&gt;förutsättningar i finansieringsverksamheten. Det är härvid enligt Vatten-&lt;br&gt;falls uppfattning av vikt att relationerna till RGK bygger på likartade&lt;br&gt;grundförutsättningar som gentemot andra långivare. Det krävs emellertid&lt;br&gt;enligt Vattenfalls mening en del ytterligare åtgärder utöver de som angivits&lt;br&gt;i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.9 Fullmäktige i Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för riksgäldskommittén har varit att se statsskuldsförvalt-&lt;br&gt;ningen och övrig statlig finansförvaltning som en helhet. Målsättningen för&lt;br&gt;kommittén synes ha varit att i så stor utsträckning som möjligt integrera&lt;br&gt;dessa verksamheter och så långt som möjligt centralisera uppgifterna till&lt;br&gt;riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige redovisade ingående i sitt yttrande (1985-02-21) över stats-&lt;br&gt;skuldspolitiska kommitténs betänkande (SOU 1984:89) sin syn på behovet&lt;br&gt;av samordning mellan statsskuldspolitik och penningpolitik. Den vikti-&lt;br&gt;gaste slutsatsen var att statsskuldspolitiken alltid nära måste anpassas till&lt;br&gt;penningpolitikens inriktning och att önskemål om att minimera statens&lt;br&gt;upplåningskostnader måste vika ifall penningpolitiska skäl talar för en&lt;br&gt;annan uppläggning av statens finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När fullmäktige nu tagit ställning till riksgäldskommitténs betänkande&lt;br&gt;har dessa utgångspunkter alltjämt stått i centrum. Affärsmässig verksam-&lt;br&gt;het låter sig sålunda inte förenas med ansvar för statsskuldspolitiken. Det&lt;br&gt;innebär att fullmäktige avstyrker flertalet av kommitténs förslag till utvidg-&lt;br&gt;ning av riksgäldskontorets uppgifter. In- och utlåning från statliga verk bör&lt;br&gt;sålunda få ske på samma villkor som i dag, men inte inom ramen för en av&lt;br&gt;kommittén föreslagen internbank. Inte heller bör en statlig fondförvaltning&lt;br&gt;inordnas i riksgäldskontorets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.10 Riksdagens revisorer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet föreslås bl.a. att riksgäldskontoret skall få vissa nya uppgifter&lt;br&gt;vid sidan av huvuduppgiften att förvalta statsskulden. Inom riksgälds-&lt;br&gt;kontoret skulle byggas upp en särskild internbanksverksamhet för in- och&lt;br&gt;utlåning till affärsverken. Vidare skulle förvaltningen av flertalet statliga&lt;br&gt;fonder föras över från kammarkollegiet till riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorerna kan inte se det lämpliga i att ge riksgäldskontoret nya&lt;br&gt;uppgifter som inte hör samman med myndighetsuppgiften utan som skulle&lt;br&gt;innebära en affärsmässig inriktning för kontoret. Enligt vår mening kan det&lt;br&gt;finnas en risk för sammanblandning mellan riksgäldskontorets olika upp-&lt;br&gt;gifter. I betänkandet redovisas inte fullständigt hur organisationen av&lt;br&gt;kontoret skulle anpassas till eventuella nya uppgifter eller hur kontrollen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksgäldskontorets verksamhet skulle läggas upp. Vi anser att dessa frågor Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;måste klarläggas innan beslut om riksgäldskontorets framtida uppgifter Bilaga 2&lt;br&gt;fattas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.11 Svenska sparbanksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har gjort ett förtjänstfullt arbete med att definiera skillnaden&lt;br&gt;mellan statsskuldspolitik och penningpolitik. Kommittén har också redo-&lt;br&gt;visat hur statsskuldspolitiken skiljer sig från, respektive sammanfaller&lt;br&gt;med, riksgäldskontorets övriga arbetsuppgifter. Genomgången av riks-&lt;br&gt;gäldskontorets olika arbetsuppgifter och hur de i sin tur skall kunna skiljas&lt;br&gt;ut från exempelvis riksbanken, Kammarkontoret och de statliga affärsver-&lt;br&gt;ken är viktig för att myndigheterna inte skall arbeta åt olika håll i de för den&lt;br&gt;ekonomiska politiken så viktiga arbetsuppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska sparbanksföreningen anser dock att kommittén undviker att&lt;br&gt;dra de fulla konsekvenserna av sin analys när det gäller inriktning och&lt;br&gt;organisation av riksgäldskontorets arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska sparbanksföreningen anser att kommittén borde ha övervägt&lt;br&gt;om inte riksgäldskontorets uppgifter skall delas upp på i huvudsak två&lt;br&gt;funktioner: Förvaltning av statsskulden och bankverksamhet. Den senare&lt;br&gt;funktionen skulle i så fall avse fondförvaltning, internbank för de statliga&lt;br&gt;företagen, garantigivning m.m. I det senare fallet bör det övervägas om inte&lt;br&gt;verksamheten skall upphandlas genom, exempelvis, anbudsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan en genomförd uppdelning av funktionerna blir riksgäldskontoret&lt;br&gt;inte trovärdigt när det gäller förvaltning av statsskulden. Förvaltningen av&lt;br&gt;statsskulden ställer enligt Svenska sparbankföreningens mening så spe-&lt;br&gt;ciella krav på myndigheten att det inte ens skall kunna uppstå misstankar&lt;br&gt;om att den uppgiften på något sätt inverkar på övriga uppgifter eller vice&lt;br&gt;versa. I värsta fall kan tvekan leda till mycket svårbemästrade spekulatio-&lt;br&gt;ner om ränteförändringar eller annat med sin grund i riksgäldskontorets&lt;br&gt;agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanblandningen av uppgifterna är enligt Svenska sparbanksför-&lt;br&gt;eningens mening onödig och utgår från att vissa uppgifter av historiska skäl&lt;br&gt;råkat hamna på riksgäldskontoret och inte att de av objektiva eller prak-&lt;br&gt;tiska skäl rimligen bör ligga där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande målen med statsskuldspolitiken bör enligt Svenska&lt;br&gt;sparbanksföreningens mening vara styrande även för den interna organi-&lt;br&gt;sationen och målen med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verksamhet som riksgäldskontoret bedriver i dag utöver förvaltning&lt;br&gt;av statsskulden, är av sådan karaktär att den inte nödvändigtvis behöver&lt;br&gt;ligga under riksgälden eller omfattas av de synnerligen grannlaga restrik-&lt;br&gt;tioner som följer av att myndigheten skall förvalta statsskulden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén ägnar stor uppmärksamhet åt hur verksamheten skall kunna&lt;br&gt;styras för att den skall bli ett effektivt hjälpmedel åt affärsverken, vara&lt;br&gt;kostnadseffektiv och bli konkurrenskraftig jämfört med övriga kredit- och&lt;br&gt;kapitalmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Svenska sparbanksföreningens bestämda uppfattning leder kom-&lt;br&gt;mitténs arbete logiskt fram till att riksgäldskontorets verksamhet bör delas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på två delar. En myndighet som sköter statsskulden och en annan som&lt;br&gt;sköter inhemsk och utländsk upplåning åt affärsverken, ger garantier,&lt;br&gt;förvaltar fonder etc. Den senare verksamheten kan antingen läggas i en&lt;br&gt;särskild bank eller köpas som en tjänst av befintliga banker. Om de&lt;br&gt;affärsmässiga delarna i riksgäldskontorets verksamhet skiljs ut, blir det&lt;br&gt;dessutom enklare att mäta effektivitet och konkurrenskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs betänkande är en utmärkt grund for ett fortsatt arbete som&lt;br&gt;bör ske med syfte att dela upp riksgäldskontorets nuvarande verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudalternativ i en fortsatt organisationsgenomgång av riksgälden bör&lt;br&gt;vara att staten köper upp tjänsterna från existerande banker. Det är en väg&lt;br&gt;som varit framgångsrik i andra sammanhang. Så sköter exempelvis spar-&lt;br&gt;bankerna utbetalning av studiemedel efter en upphandling där bankerna&lt;br&gt;fått ge anbud.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.12 Svenska försäkringsbolags riksförbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet har ingen erinran mot vad kommittén anför beträffande&lt;br&gt;syftet med riksgäldskontorets verksamhet och ”spelreglerna” för genomfö-&lt;br&gt;rande av denna. Förbundet begränsar sig därför till att göra ett par — dock&lt;br&gt;enligt förbundets mening betydelsefulla — kommentarer till förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén understryker nödvändigheten av att ansvarsfördelningen&lt;br&gt;mellan riksbanken och riksgäldskontoret är klar. Även om informellt&lt;br&gt;samråd mellan riksbanken och riksgäldskontoret anses nödvändig, skall&lt;br&gt;detta samråd ske i former som bl.a. innebär att riksgäldskontoret kan&lt;br&gt;bedriva upplåning på grundval av en självständig bedömning av markna-&lt;br&gt;den och den ekonomiska utvecklingen. — Riksförbundet finner denna syn&lt;br&gt;helt riktig. Förbundet vill emellertid i detta sammanhang understryka det&lt;br&gt;angelägna i att samrådet mellan de båda institutionerna inte får misstänkas&lt;br&gt;leda till att riksbanken agerar på marknaden för att åstadkomma billigare&lt;br&gt;upplåning för riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret måste för att åstadkomma en billigare upplåning i&lt;br&gt;stort ta ansvaret for att marknaden fungerar. Härvid bör enligt riksförbun-&lt;br&gt;dets uppfattning riksgäldskontoret kunna bygga på dagens marknad och&lt;br&gt;bredda denna till nya kategorier placerare såsom t.ex. hushållssparare och&lt;br&gt;andra småsparare.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Statsskuldspolitiken&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Allmänna pensionsfonden (1 — 3:e fondstyrelserna)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen ägnar ett inledande avsnitt åt frågan vad som skall menas&lt;br&gt;med statsskuldspolitik. Man kommer fram till den föga upplysande defini-&lt;br&gt;tionen att statsskuldspolitik är de åtgärder riksgäldskontoret vidtager for&lt;br&gt;att finansiera statens upplåningsbehov och förvalta statsskulden. Häri-&lt;br&gt;genom kommer man dock inte närmare problemet om gränsdragningen,&lt;br&gt;särskilt gentemot riksbanken. Detta problem anses emellertid lösas av sig&lt;br&gt;självt under förutsättningen att de finansiella marknaderna är tillräckligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;effektiva. Samordningen kan då ske via marknaden. Hur och varför det blir Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;så framgår inte. Kommittén kommer för sin del fram till slutsatsen att man Bilaga 2&lt;br&gt;då kan uppställa ett entydigt mål för riksgäldskontorets hanterande av&lt;br&gt;statsskuldspolitiken, nämligen en minimering av statsupplåningens netto-&lt;br&gt;kostnader. Slutsatsen förses dock med vissa viktiga reservationer. De&lt;br&gt;svenska finansmarknaderna är inte perfekta och därför bör en viss samord-&lt;br&gt;ning äga rum mellan riksgäldskontorets upplåningsverksamhet och riks-&lt;br&gt;bankens penningpolitik. Motsättningar mellan riksgäldskontorets och riks-&lt;br&gt;bankens agerande kan uppkomma beträffande överordnade ekonomisk-&lt;br&gt;politiska mål. En grundförutsättning for riksgäldskontorets kostnadsmini-&lt;br&gt;merande upplåning anges vara att riksgäldskontoret ”skapar en upplånings-&lt;br&gt;strategi utifrån en självständig bedömning av den ekonomiska utveckling-&lt;br&gt;en” (s. 50). Denna bedömning skall ske inom en särskild prognos- och&lt;br&gt;utredningsenhet (med 8 tjänster). Utifrån denna sin ekonomiska bedöm-&lt;br&gt;ning — t.ex. med avseende på ränteutvecklingen - och sitt mål för&lt;br&gt;kostnadsminimeringen kan riksgäldskontoret komma att påverka likvidi-&lt;br&gt;teten på marknaden och räntestrukturen på ett sätt som går emot riksban-&lt;br&gt;kens penningpolitiska mål. Riksbanken förväntas visserligen i efterhand&lt;br&gt;kunna förverkliga sina intentioner. Ett självständigt agerande från riks-&lt;br&gt;gäldskontorets sida kan emellertid försvåra riksbankens ändå begränsade&lt;br&gt;möjligheter att samtidigt styra både räntenivå och avkastningskurva. Den&lt;br&gt;kostnadsminimering som riksgäldskontoret kan uppnå genom sitt ager-&lt;br&gt;ande kan dessutom te sig illusorisk i ett större perspektiv. Den samman-&lt;br&gt;lagda kostnaden för riksgäldskontorets och riksbankens operationer kan&lt;br&gt;mycket väl bli större än om en samordning kommer till stånd. Av flera&lt;br&gt;anledningar är det alltså nödvändigt med en samordning mellan riksgälds-&lt;br&gt;kontoret och riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommitténs arbete har bl.a. varit inriktat på att frigöra stats-&lt;br&gt;skuldspolitiken från anknytningen till penningpolitiken och riksbankens&lt;br&gt;ansvarsområde. Syftet har varit att sätta upp operativa mål för riksgälds-&lt;br&gt;kontorets arbete. Därigenom hoppas man kunna effektivisera verksamhe-&lt;br&gt;ten och på sikt sänka kostnaderna för statens upplåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsskuldens storlek och räntebetalningarnas andel av statens utgifter&lt;br&gt;gör att en effektivisering av statens statsskpldsförvaltning är en angelägen&lt;br&gt;uppgift. Det är därför naturligt att formulera målet för statsskuldspolitiken&lt;br&gt;så att kostnadsminimering uppnås inom vissa ramar. Att utifrån denna&lt;br&gt;allmänna målformulering härleda operativa mål för riksgäldskontorets&lt;br&gt;arbete är emellertid inte helt lätt. I synnerhet är det nödvändigt att&lt;br&gt;precisera vad som skall avses med begränsningen ”inom vissa ramar”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén noterar att även med den relativt snäva definitionen av&lt;br&gt;statsskuldspolitik som man förordar, ”de åtgärder riksgäldskontoret vidta-&lt;br&gt;ger för att finansiera statens upplåningsbehov och förvalta statsskulden”,&lt;br&gt;uppstår en lång rad avvägnings- och avgränsningsproblem gentemot andra&lt;br&gt;politikområden och andra myndigheters ansvarsområden. Detta gäller inte&lt;br&gt;minst penningpolitiken och riksbanken. Så kan exempelvis valet av löp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidsstruktur i statsskulden påverka relationerna mellan korta och långa&lt;br&gt;räntor. Förutsättningarna för penningpolitiken kan därmed förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén betonar att utvecklingen av de finansiella marknaderna och&lt;br&gt;övergången till marknadsmässig finansiering av statsskulden och en pen-&lt;br&gt;ningpolitik som bedrivs med marknadskonforma medel dels minskar ef-&lt;br&gt;fekterna av riksgäldskontorets agerande, dels gör det lättare för riksbanken&lt;br&gt;att motverka eventuella, från penningpolitisk synpunkt, oönskade effekter&lt;br&gt;av emissionspolitiken. I ett system med fullt utvecklade finansiella mark-&lt;br&gt;nader skulle därmed en formell samordning mellan statsskulds- och pen-&lt;br&gt;ningpolitiken vara överflödig. Det är emellertid sällsynt att finansiella&lt;br&gt;marknader har denna grad av effektivitet, så inte heller den svenska.&lt;br&gt;Riksgäldskontoret är en stor aktör på den svenska marknaden och kan&lt;br&gt;genom sitt agerande påverka räntorna och utsätta riksbankens penningpo-&lt;br&gt;litik för påfrestningar. Kommittén drar följdriktigt slutsatsen att en full-&lt;br&gt;ständig separation mellan statsskulds- och penningpolitik inte är möjlig.&lt;br&gt;Fullmäktige ansluter sig till denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står därmed klart att pennningpolitiska synpunkter måste ingå&lt;br&gt;bland de restriktioner på statsskuldspolitiken som kommittén nämner. Till&lt;br&gt;skillnad från restriktioner som härrör från att riksgäldskontoret inte bör ta&lt;br&gt;alltför stora ränterisker, vilka åtminstone i princip låter sig operationalise-&lt;br&gt;ras i termer av vissa regler för statsskuldens sammansättning m. m., kan&lt;br&gt;dock inte penningpolitiska aspekter fångas upp i några en gång för alla&lt;br&gt;givna bestämmelser. Det innebär att det är nödvändigt att finna former för&lt;br&gt;en fortlöpande samordning mellan penning- och statsskuldspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur omfattande och hur nära denna samordning måste vara beror delvis&lt;br&gt;på vilken handlingsfrihet, när det gäller emissionspolitiken, som riksgälds-&lt;br&gt;kontoret i övrigt ges. Kommittén anser att riksgäldskontorets upplånings-&lt;br&gt;strategi måste formuleras utifrån en självständig bedömning av den ekono-&lt;br&gt;miska utvecklingen. Det kan tolkas så att man förutser att bl.a. prognoser&lt;br&gt;beträffande den kommande ränteutvecklingen ska styra emissionspoliti-&lt;br&gt;ken. Riksgäldskontoret skulle följdaktligen ge ut papper med kort löptid då&lt;br&gt;man förväntar sig att räntorna skall falla och vice versa. Samtidigt betonar&lt;br&gt;kommittén att det inte får ”råda någon misstanke om att riksgäldskonto-&lt;br&gt;rets agerande återspeglar de penningpolitiska ambitioner som riksbanken&lt;br&gt;har”. Kommitténs synsätt innebär att en omöjlig uppgift lämnas till riks-&lt;br&gt;gäldskontoret. Riksgäldskontorets agerande kommer utan tveckan att i viss&lt;br&gt;mening återspegla eller påverkas av målen för penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom det samråd som oundgängligen måste ske mellan riksbanken och&lt;br&gt;riksgäldskontoret går det inte att undvika att riksgäldskontoret får infor-&lt;br&gt;mation om penningpolitiska överväganden som andra aktörer på markna-&lt;br&gt;den saknar. Oberoende av hur riksgäldskontoret använder sig av denna&lt;br&gt;information kommer aktörerna på marknaden att tolka riksgäldskontorets&lt;br&gt;strategi som signaler om riksbanken penningpolitik. Om riksgäldskonto-&lt;br&gt;rets agerande strider mot de penningpolitiska intentionerna, kan svårighe-&lt;br&gt;terna för riksbanken att neutralisera effekterna bli stora. Enligt fullmäkti-&lt;br&gt;ges bedömning gör således stor kortsiktig handlingsfrihet i agerandet från&lt;br&gt;riksgäldskontorets sida att behovet av samordning ökar, vilket emellertid&lt;br&gt;samtidigt ökar risken för oönskade bieffekter om marknaden läser in&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;information om penningpolitiken i riksgäldskontorets emissionsbeslut. Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;Stor formell handlingsfrihet leder följaktligen till att det reella utrymmet Bilaga 2&lt;br&gt;för en självständig statsskuldspolitik minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i målet att ge riksgäldskontoret ett självständigt&lt;br&gt;ansvar för statsskuldspolitiken förordar fullmäktige därför, av både pen-&lt;br&gt;ningpolitiska och organisatoriska skäl, att riksgäldskontoret avhåller sig&lt;br&gt;från att låta kortsiktiga räntebedömningar styra emissionspolitiken. Det&lt;br&gt;bör dessutom betonas att möjligheterna att göra betydande systematiska&lt;br&gt;vinster genom att försöka ”slå marknaden” lätt överskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige anser att riksgäldskontorets uppgift att minimera kostna-&lt;br&gt;derna för statsskulden i första hand bör inriktas på att långsiktigt hålla nere&lt;br&gt;ränte- och förvaltningskostnaderna genom s.k. marknadsvårdande insat-&lt;br&gt;ser. Ett viktigt inslag i den marknadsvårdande verksamheten är att upp-&lt;br&gt;rätthålla likviditeten i olika tillgångs- och löptidssegment, något som&lt;br&gt;främjas av långsiktigt upplagda emissionsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande marknadsvärden sammanfaller också i hög grad de penning-&lt;br&gt;politiska intressena med målet att långsiktigt minimera kostnaderna för&lt;br&gt;statsskuldens finansiering, då även riksbankens arbete underlättas av att&lt;br&gt;likviditeten är god. I det kortsiktiga perspektivet kan det dock uppkomma&lt;br&gt;situationer då behov föreligger av en mer direkt anpassning av riksgälds-&lt;br&gt;kontorets emissioner till de krav penningpolitiken ställer, t.ex. då penning-&lt;br&gt;och obligationsmarknaderna inte fungerar på ett tillfredsställande sätt och&lt;br&gt;de normala penningpolitiska styrmedlen sätts ur spel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett samråd mellan riksgäldskontoret och riksbanken rörande såväl den&lt;br&gt;kort- som långsiktiga politikens uppläggning är inte bara ”naturligt”, som&lt;br&gt;kommittén skriver, utan nödvändigt. Formerna för samrådet mellan riks-&lt;br&gt;gäldskontoret och riksbanken bör dock inte låsas fast utan anpassas efter de&lt;br&gt;aktuella omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs invändning att det nuvarande samrådet beträffande ut-&lt;br&gt;landsupplåningen skulle vara (mer eller mindre) grundlagsstridigt genom&lt;br&gt;att diskussionerna förts på så hög nivå att de ”i praktiken fått betydelse för&lt;br&gt;de beslut som sedan fattats” synes bygga på en felsyn. Ekonomisk politik&lt;br&gt;utformas i samverkan mellan olika myndigheter. Ett samrådsförfarande är&lt;br&gt;därvid en nödvändig och angelägen uppgift som också måste tillåtas få&lt;br&gt;genomslag på de beslut som fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige anser att det är nödvändigt med ett samråd mellan riks-&lt;br&gt;gäldskontoret och riksbanken rörande såväl den kort- som långsiktiga&lt;br&gt;politikens uppläggning. Samrådet bör föreskrivas i instruktionen för riks-&lt;br&gt;gäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Konungariket Sveriges stadshypotekskassa&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statsskuldspolitiken — upplåning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det operativa målet för riksgäldens upplåning föreslås vara att minimera&lt;br&gt;kostnader för statens upplåning. Upplåningen skall inte vara underordnad&lt;br&gt;riksbankens penningpolitik utan ses som en finansförvaltning med egen&lt;br&gt;målsättning. Kassastyrelsen ställer sig mycket tveksam till en sådan föränd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring. Statsskuldspolitiken är ett mycket viktigt, och efter avregleringarna&lt;br&gt;ett av de få återstående, instrumenten med vilken penningpolitiken kan&lt;br&gt;bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För penningpolitiken är det av central betydelse vilken löptidsstruktur&lt;br&gt;staten väljer för sin upplåning. Om staten exempelvis skulle välja att&lt;br&gt;finansiera en väsentlig del av sin upplåning med mycket långa obligationer&lt;br&gt;med en löptid på 20-30 år skulle det få mycket kraftigt genomslag på&lt;br&gt;kreditmarknaden och valutaflödena. Den långa räntans höjd har kraftigt&lt;br&gt;styrande effekt på valutaflödena. En procentenhets förändring i räntan på&lt;br&gt;en 30-årig obligation får ett genomslag i obligationskursen på 14 %. Det&lt;br&gt;betyder att en relativt liten höjning av den långa räntan kan kompensera&lt;br&gt;för eventuella risker för nedskrivning av den svenska kronan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från statens sida kan det synas dyrt att i krislägen emittera 20-30-åriga&lt;br&gt;obligationer till hög ränta. Det kan lätt av marknaden uppfattas som att&lt;br&gt;staten inte själv tror på sin inflationsbekämpning. Detta har i många länder&lt;br&gt;varit en källa till motsatsförhållande mellan centralbanken och finansde-&lt;br&gt;partementet. Staten vill ofta söka förkorta upplåningen i avvaktan på att&lt;br&gt;den förda politiken förhoppningsvis skall få genomslag i form av lägre&lt;br&gt;inflation och minskade bytesbalansunderskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att formulera denna centrala policy-fråga i termer av att minimera&lt;br&gt;kostnader för statens upplåning är inte relevant. Avgörande är de långsik-&lt;br&gt;tiga förväntningarna. Om målet är att penningpolitiken skall vara obero-&lt;br&gt;ende av staten måste statsskuldspolitiken underordnas riksbankens pen-&lt;br&gt;ningpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Svenska bankföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen anser att en klar ansvarsfördelning mellan riksbanken och&lt;br&gt;riksgäldskontoret är av vikt för den ekonomiska politiken. Det får ej råda&lt;br&gt;något tvivel om varifrån penningpolitiken respektive statsskuldspolitiken&lt;br&gt;styrs. Att riksbanken ansvarar för räntepolitiken måste klart framstå för&lt;br&gt;marknadens aktörer. Samtidigt är det ett faktum att penningpolitiken och&lt;br&gt;statsskuldspolitiken påverkar varandra, vilket följaktligen omöjliggör en&lt;br&gt;fullständig separation. Det samråd som därför är nödvändigt mellan riks-&lt;br&gt;banken och riksgäldskontoret måste ske enligt väl avvägda former.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Svenska sparbanksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Samordning mellan statsskuldspolitik och penningpolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet förs en diskussion om hur riksbankens och riksgäldskontorets&lt;br&gt;olika mål skall kunna samordnas. Det som är bra för den ena myndigheten&lt;br&gt;kan i vissa fall vara sämre för den andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén förordar separationsmodellen, där riksbankens penningpo-&lt;br&gt;litik och riksgäldens statsskuldspolitik skiljs åt. Det är mycket möjligt att&lt;br&gt;denna separation kan vara lämplig, och målen operationaliseras. En nära&lt;br&gt;samordning är dock nödvändig för att inte i onödan skapa trovärdighets-&lt;br&gt;problem i penningpolitiken, som ju i hög grad bygger på att inhemska och&lt;br&gt;utländska marknader någorlunda entydigt kan tolka signaler och agerande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från statsmakternas sida. I detta avseende finns det ingen skillnad mellan&lt;br&gt;de krav som ställs på riksbanken och riksgäldskontoret eller någon annan&lt;br&gt;statlig myndighet med lika viktiga uppgifter inom penningpolitiken. Ett&lt;br&gt;agerande från riksgälden som motverkar de övergripande penningpolitiska&lt;br&gt;målen bör förhindras. Ett uttalat och genomtänkt samrådsförfarande är&lt;br&gt;därför nödvändigt om de två funktionerna skall hanteras av olika myndig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordning med riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av sparbanksföreningens kommentarer i föregående avsnitt följer att&lt;br&gt;samrådet mellan riksbanken och riksgälden bör vara uttalat och formalise-&lt;br&gt;rat. Vidare har Svenska sparbanksföreningen svårt att inse hur rollfördel-&lt;br&gt;ningen mellan myndigheterna skall kunna resultera i ett självständigt&lt;br&gt;agerande eller hur riksgäldskontoret skall kunna göra en självständig be-&lt;br&gt;dömning av den ekonomiska utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Sveriges föreningsbankers förbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att huvudmålet for statsskuldspolitiken är att minimera&lt;br&gt;de effektiva nettokostnaderna. Riksgäldskontoret skall ha ansvaret för&lt;br&gt;statsupplåningen och riksbanken för penningpolitiken. Penningpolitiken&lt;br&gt;och statsskuldspolitiken påverkar självklart varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF anser att det är av största vikt att ansvarsfördelningen är helt klar&lt;br&gt;mellan riksgäldskontoret och riksbanken för att inga missuppfattningar av&lt;br&gt;olika parters agerande skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Svenska fondhandlareföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Då fondhandlareföreningen delar bankföreningens ståndpunkt i detta&lt;br&gt;ärende hänvisas sålunda till bankföreningens remissyttrande med följande&lt;br&gt;kommentar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondhandlareföreningen kan bekräfta kommitténs beskrivning att stats-&lt;br&gt;skuldspolitiken nu jämfört med tidigare är marknadsanpassad. Det är&lt;br&gt;enligt föreningens bestämda uppfattning ett självklart mål att detta skall&lt;br&gt;gälla också framdeles. Det gäller oavsett om statsskuldspolitiken såsom i&lt;br&gt;huvudsak f n är av förvaltande slag, eller om den ånyo skulle få ett större&lt;br&gt;inslag av upplåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är endast genom en fortsatt marknadsanpassning som den avregle-&lt;br&gt;ring hela den finansiella marknaden genomgått kan bibehållas. Denna&lt;br&gt;avreglering är i sin tur en nödvändig förutsättning for att en statsskuld med&lt;br&gt;den storlek vi har och kommer att ha inom en överblickbar framtid&lt;br&gt;överhuvudtaget skall kunna förvaltas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får dock inte föreligga någon motsats mellan en marknadsanpassad&lt;br&gt;statsskuldspolitik och de krav som främst centralbanken kan ha med&lt;br&gt;utgångspunkt i penning- och valutapolitiken. De penningpolitiska och&lt;br&gt;valutapolitiska besluten måste fattas av centralbanken mot bakgrund av&lt;br&gt;dess självständiga bedömningar. Ansvaret för penning- och valutapolitiken&lt;br&gt;måste således helt och hållet åvila centralbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FondhandiarefÖreningen delar således kommitténs uppfattning om roll-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fördelningen mellan riksgäldskontoret och riksbanken. Likaså delar för-&lt;br&gt;eningen den därav följande uppfattningen att ansvarsfördelningen mellan&lt;br&gt;de båda organen måste vara tydlig. Med tanke på att statsskuldspolitiken&lt;br&gt;inte kan frigöras från centralbankens politik måste dock ett visst samråd&lt;br&gt;äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén antyder frågan om att en väl fungerande penning- och&lt;br&gt;obligationsmarknad i sig skulle kräva stora volymer och underförstår&lt;br&gt;därvid att riksgäldskontoret skulle kunna behöva medverka till detta för att&lt;br&gt;upprätthålla marknadernas funktion. Härtill är att säga att detta är en fråga&lt;br&gt;skild från statsskuldspolitiken. Den hör hemma hos centralbanken som ett&lt;br&gt;led i dess nödvändiga strävan efter en fungerande räntemarknad i samhäl-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Landsorganisationen i Sverige (LO)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I yttrande (bifogas) över statsskuldspolitiska kommitténs delbetänkande&lt;br&gt;angav LO sin grundsyn på styrningen av penningpolitiken och den roll som&lt;br&gt;regeringen/finansdepartementet respektive riksbanken/riksdagen bör spela&lt;br&gt;i denna. Denna inställning står fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur LO:s remissyttrande över statsskuldspolitiska kommitténs&lt;br&gt;betänkande (SOU 1986:22) Riksbanken och riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Riksbankens förhållande till riksdagen och regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för den ekonomiska politiken kan inte delas enligt LOs mening.&lt;br&gt;Det faller direkt på regeringen. Grundlagarna och lagstiftningen beträff-&lt;br&gt;ande riksbanken får därför inte sätta begränsningar vad gäller regeringens&lt;br&gt;rätt att påverka riksbankens agerande i valuta- och kreditmarknadsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens rätt att i det parlamentariska systemet kontrollera statens&lt;br&gt;agerande är också obestridligt. Mest direkt och detaljerat är detta inflyt-&lt;br&gt;ande i fråga om finans- och budgetpolitik. Valuta- och penningpolitiken är&lt;br&gt;av en så teknisk, ofta kortsiktig och snabbt växlande natur att det bara kan&lt;br&gt;bli tal om ett indirekt inflytande, d.v.s. via regeringen med dess övergrip-&lt;br&gt;ande ansvar för den faktiskt förda politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta indirekta samband bör ha formen av en prövning av valuta- och&lt;br&gt;penningpolitikens huvudinriktning i samband med att finansplanen be-&lt;br&gt;handlas, eventuellt också vid andra tillfällen. I samband med finanspropo-&lt;br&gt;sitionens behandling granskas den ekonomiska politiken i sin helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Existensen av fullmäktige är viktig för att fortlöpande förse representan-&lt;br&gt;ter för riksdagen med detaljerad information om valuta- och kreditmark-&lt;br&gt;nadsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med detta synsätt kan det tyckas vara omotiverat att behålla systemet&lt;br&gt;med riksdagen som huvudman för riksbanken. Denna borde i stället vara&lt;br&gt;ett organ som myndighet eller i annan form under regeringen, närmast&lt;br&gt;inom finansdepartementets ansvarsområde. En sådan slutsats är inte olo-&lt;br&gt;gisk, men LO önskar inte ifrågasätta den formella och genom en lång&lt;br&gt;utvecklingshistoria väl förankrade traditionen med riksbanken som ett&lt;br&gt;riksdagens myndighetsorgan. Men riksdagens verkliga roll får begränsas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;administrativa frågor, ekonomisk revision och kontroll av riksbankslag- &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stiftningens efterlevnad. Ledningsorganisationen vad gäller valuta-, &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;penning- och kreditpolitik måste vara uppbyggd efter den tidigare nämnda&lt;br&gt;modellen, där regeringen har ansvaret för den förda politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta fordrar att finansdepartementets kompetens för dessa områden&lt;br&gt;byggs ut avsevärt. Här råder en eftersläpning med hänsyn till den avsevärt&lt;br&gt;ökade betydelse som riksbankens åtgärder kommit att få. En viss eftersläp-&lt;br&gt;ning i fråga om kompetensuppbyggnad inom riksbanken har f.ö. också&lt;br&gt;omvittnats i flera sammanhang. Givetvis bör riksbankens och finansdepar-&lt;br&gt;tementets resursuppbyggnad inte få leda till en dubblerad uppsättning av&lt;br&gt;nödvändiga resurser. Riksbanken bör dock ha ett självständigt ansvar för&lt;br&gt;genomförandet av de valuta- och kreditpolitiska intentionerna och mot-&lt;br&gt;svarande åtgärder. Finansdepartementet å sin sida har ansvaret för att de&lt;br&gt;övergripande riktlinjerna och styrsignalerna ges utifrån de krav stabilise-&lt;br&gt;ringspolitik samt strukturpolitik på mellanlång och längre sikt ställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anser det viktigt att riksbankschefen som ledare och ansvarig för&lt;br&gt;riksbanken tillsätts av regeringen, d.v.s. i normalfallet avgår vid regerings-&lt;br&gt;skifte på grund av nya majoritetsförhållanden i riksdagen. Intresset av&lt;br&gt;längre tjänsteinnehav (än en rikdsdagsperiod vid valnederlag för reger-&lt;br&gt;ingen) och därmed följande kontinuitet och erfarenhet i befattningen&lt;br&gt;måste vika för önskemålet om ett samlat ansvar hos regeringen och&lt;br&gt;riksdagsmajoriteten för den ekonomiska politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det spelar i detta sammanhang mindre roll om det är regeringen eller&lt;br&gt;riksdagen som formellt står för utnämningen av riksbankschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att riksbankslagen bör föreskriva att viktigare pen-&lt;br&gt;ningpolitiskt beslut av riksbanken ska föregås av samråd med företrädare&lt;br&gt;för regeringen. I betänkandet har genom en uppräkning angetts vilka slags&lt;br&gt;åtgärder som enligt kommittén bör anses som viktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan principiell uppläggning av regelsystemet bör i och för sig vara&lt;br&gt;tillräcklig. LO anser det dock vara mest lämpligt att ansvaret för valuta-,&lt;br&gt;penning- och kreditpolitiska åtgärder uttryckligen läggs på regeringen.&lt;br&gt;Därigenom kan en debatt i riksdagen i efterhand om vidtagna åtgärder&lt;br&gt;lättare komma till stånd, varvid regeringen ges möjlighet att lägga fram&lt;br&gt;uppgifter om utgångsläge, problemdiagnos och vald handlingslinje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO vill betona att utvecklingen i riktning mot en stark och aktiv roll för&lt;br&gt;riksbanken är oundviklig och nödvändig genom den strukturutveckling&lt;br&gt;som finansmarknaderna genomgår. Både problem och nya chanser för&lt;br&gt;samhällsekonomisk tillväxt finns med i detta sannolika scenario. Beskriv-&lt;br&gt;ningen gäller också internationellt. En tydlig tendens finns till att central-&lt;br&gt;banker och finansministerier tillsammans behöver samordna åtgärder för&lt;br&gt;att stabilisera växelkurser och den sammantagna ekonomiska utvecklingen&lt;br&gt;i varje fall på kort sikt. En i denna mening aktiv och förstärkt centralbanks-&lt;br&gt;roil måste enligt LOs uppfattning förenas med ett sammanhållet och&lt;br&gt;övergripande ansvar hos regeringen för den ekonomiska politiken i sin&lt;br&gt;helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO vill vidare understryka att det är angeläget att allmänhetens infor-&lt;br&gt;mation om och engagemang för den monetära sidan av ekonomin kan växa&lt;br&gt;i motsvarande mån. Därför hänger översynen av riksbanks- och riksgälds-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningen nära samman med frågan om förbättrad statistik och annan&lt;br&gt;information på området. Reella problem därvidlag är dels den särskilda&lt;br&gt;sekretess som utövas i fråga om vissa aspekter av penning- och valutamark-&lt;br&gt;naderna och dels existerande luckor och bristfälligheter i motsvarande&lt;br&gt;statistik (utanför sekretessområdet).”&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Statsupplåningen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Postverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Posten delar kommitténs uppfattning att villkoren för statens upplåning&lt;br&gt;inte bör vara kopplad till olika typer av skattesubventioner.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Allmänna pensionsfonden (1 — 3:e fondstyrelserna)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 betänkandet betonas ytterligare en restriktion som kan inkräkta på&lt;br&gt;kontorets mål att minimera sina kostnader, nämligen en marknadsvår-&lt;br&gt;dande uppgift. Uppgiften innebär att penning- och obligationsmarkna-&lt;br&gt;derna måste hålla en viss storlek för att kunna fungera effektivt bl.a. med&lt;br&gt;hänsyn till riksbankens möjlighet att bedriva penningpolitik. Denna rest-&lt;br&gt;riktion tas i denna remiss upp till särskilt skärskådande, eftersom AP-&lt;br&gt;fonden direkt apostroferas i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet anges vissa hållpunkter för den storleksordning på&lt;br&gt;penning- och obligationsmarknaderna, som behövs för att de skall kunna&lt;br&gt;fungera effektivt. För att flytta bankernas upplåning från nedersta till&lt;br&gt;översta steget i räntetrappan krävs marknadsoperationer, statistiskt sett, i&lt;br&gt;storleksordningen 30 md.kr. En annan uppskattning har gett som resultat&lt;br&gt;att SSVX-stocken inte bör sjunka under nuvarande nivå (d.v.s. omkring 80&lt;br&gt;md.kr.). Riksgäldskontoret bör alltså se till att marknaderna för statspap-&lt;br&gt;per blir tillräckligt omfattande. Detta är, enligt kommittén, en marknads-&lt;br&gt;vårdande uppgift som det är nödvändigt att operationalisera för att korrekt&lt;br&gt;kunna utvärdera riksgäldskontorets verksamhet. Men ansvaret för uppgif-&lt;br&gt;ten skall inte vara odelat riksgäldskontorets:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Eftersom riksgäldskontoret är en av de största emittenterna är det&lt;br&gt;viktigt att kontoret anpassar statsskuldspolitiken efter denna restriktion.&lt;br&gt;Detta ansvar bör även gälla andra stora aktörer, typ AP-fonderna” (s. 60).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propån om delningen av ansvaret för marknadsvårdande! mellan riks-&lt;br&gt;gäldskontoret och andra marknadsaktörer är i flera avseenden svårtolkad.&lt;br&gt;AP-fonden kan inte som emittent påverka storleken av en viss marknad.&lt;br&gt;Fonden kan tänkas upprätthålla en marknad i den meningen att man köper&lt;br&gt;emissioner som riksgäldskontoret anser behövliga för att marknaden skall&lt;br&gt;kunna fungera. Men det är föga sannolikt att riksgäldskontorets övergri-&lt;br&gt;pande mål att kostnadsminimera kommer att svara mot AP-fondens mål&lt;br&gt;att avkastningsmaximera. Riksgäldskontorets strävan efter en viss löptids-&lt;br&gt;profil eller ränterisk behöver heller inte alls överensstämma med de för-&lt;br&gt;ändringar AP-fonden vill ha i likviditetsgraden och ränterisken i sin&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;portfölj. Slutligen har AP-fonden ju ett mycket vidare spektrum av place-&lt;br&gt;ringar än vad riksgäldskontoret kan erbjuda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är förvånande att betänkandet i detta sammanhang inte tar upp&lt;br&gt;bostadsinstitutens verksamhet. Dessa står numera för så gott som hela&lt;br&gt;nettoupplåningen på obligationsmarknaden. I själva verket uppgick ök-&lt;br&gt;ningen av stocken bostadsobligationer och förlagslån år 1989 till 85 md.kr.,&lt;br&gt;d.v.s. mer än den stock som ovan angavs vara maximalt behövlig för att&lt;br&gt;upprätthålla marknadens funktioner. Såtillvida är riksgäldskontoret bara&lt;br&gt;en liten aktör på obligationsmarknaden. ”Marknadsvärden” borde avse&lt;br&gt;hela denna marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inget egentligt argument för vårdnaden av statspappersmarkna-&lt;br&gt;den att riksbanken opererar på just denna marknad. Interventioner med&lt;br&gt;repor förutsätter inte heller existensen av sådana papper som riksgälds-&lt;br&gt;kontoret emitterar. Bostadsobligationer och statsobligationer är kommu-&lt;br&gt;nicerande kärl och effekten av marknadsoperationerna måste ses i detta&lt;br&gt;större sammanhang. Det fmns alltså inte heller skäl för att AP-fonden&lt;br&gt;skulle med riksgäldskontoret dela ansvaret för vårdnaden av just statspap-&lt;br&gt;persmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Upplåning i utländsk valuta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sagts i det föregående om vikten av att statsskuldspolitiken&lt;br&gt;underordnas övergripande riktlinjer för den ekonomiska politiken gäller i&lt;br&gt;minst lika hög grad för den statliga upplåningen i utländsk valuta. Här&lt;br&gt;avses i synnerhet målen för penning- och valutapolitiken. Under de senaste&lt;br&gt;åren, när penningpolitiken bestämts av kravet på att komma tillrätta med&lt;br&gt;obalansen i den inhemska ekonomin, har det varit av väsentlig betydelse&lt;br&gt;för möjligheterna att upprätthålla en tilllräckligt stram politik att riksgälds-&lt;br&gt;kontoret har amorterat betydande belopp på valutaskulden. Möjligheten&lt;br&gt;att på detta sätt låta statsskuldspolitiken utgöra ett led i stabiliseringspoli-&lt;br&gt;tiken måste föreligga även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige vill också ta upp frågan om kostnaden för att i vissa lägen&lt;br&gt;utnyttja den statliga valutaupplåningen som ett stöd för penningpolitiken.&lt;br&gt;Vid ett givet statligt lånebehov medför amortering av valutaskulden att&lt;br&gt;behovet av kronupplåning ökar i motsvarande mån. Detta medför att&lt;br&gt;räntekostnaden för statsskulden ökar, förutsatt att det svenska ränteläget&lt;br&gt;är högre än det i flertalet andra länder, vilket varit fallet under en lång följd&lt;br&gt;av år. Operationen ter sig således ofördelaktig ur riksgäldskontorets syn-&lt;br&gt;vinkel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fullmäktiges mening är emellertid detta ett alltför begränsat&lt;br&gt;synsätt. Hade inte amorteringen av valutaskulden genomförts, hade riks-&lt;br&gt;banken varit tvungen att åstadkomma motsvarande åtstramningseffekt i&lt;br&gt;Sverige för att förhindra en lättnad i penningpolitiken. Riksbanken hade&lt;br&gt;då på den svenska marknaden fått öka sin upplåning eller minska sina&lt;br&gt;placeringar vilket hade motsvarats av en ökning av valutareserven. Den&lt;br&gt;besparing riksgäldskontoret hade uppnått genom att avstå från att amort-&lt;br&gt;era valutaskulden hade därmed lett till att riksbankens resultat hade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försämrats i motsvarande mån. Vad som ter sig som kostnadsminimering Prop. 1990/91: 29&lt;br&gt;ur riksgäldskontorets synpunkt medför således i detta fall inte någon Bilaga 2&lt;br&gt;besparing för staten som helhet. Slutsatsen är att kostnadsfrågan måste ses&lt;br&gt;i ett bredare perspektiv än det kommittén anlägger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild viktig fråga när det gäller utformningen av politiken för&lt;br&gt;statsskulden i utländsk valuta är normen att staten inte skall nettolåna i&lt;br&gt;utlandet. Sedan valutaregleringen i huvudsak avvecklats har normen preci-&lt;br&gt;serats till att avse upplåning i utländsk valuta. Fullmäktige vill understryka&lt;br&gt;att valutalånenormen har en fortsatt central betydelse i den ekonomiska&lt;br&gt;politiken. Det är egentligen först nu, då bytesbalansen försvagas kraftigt,&lt;br&gt;som normen sätts på ett allvarligt prov. Det är i detta läge av stor vikt att&lt;br&gt;inga förändringar i statsskuldspolitiken företas, som kan medföra att&lt;br&gt;normens upprätthållande sätts i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén påpekar har den statliga valutaupplåningen till uppgift&lt;br&gt;att fungera som en buffert vid sidan av valutareserven. Valutautflöden&lt;br&gt;skall i första hand täckas av valutareserven, men vid mycket stora och&lt;br&gt;snabba utflöden kan man behöva öka den statliga utlandsupplåningen&lt;br&gt;tillfälligt för att undvika en alltför kraftig avtappning av valutareserven. En&lt;br&gt;sådan skulle kunna leda till minskat förtroende för kronan och förvärrad&lt;br&gt;valutaoro. Detta innebär att upplåningen måste hanteras flexibelt. Utred-&lt;br&gt;ningen anser att flexibiliteten skall vägas mot önskvärdheten av att valuta-&lt;br&gt;skulden har en jämn återbetalningsprofil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varför en jämn återbetalningsprofil anses önskvärd framgår inte av&lt;br&gt;kommitténs betänkande. Ett argument är sannolikt att om refinansierings-&lt;br&gt;operationerna koncentreras alltför starkt i tiden skulle det kunna leda till&lt;br&gt;höjda räntekostnader genom att stora emissioner pressar upp räntorna.&lt;br&gt;Med dagens välutvecklade internationella kapitalmarknader är dock&lt;br&gt;denna risk obetydlig. Vidare kan flexibiliteten medföra andra kostnader.&lt;br&gt;För närvarande uppnås den nödvändiga flexibiliteten genom att riksgälds-&lt;br&gt;kontoret dels tecknat stand by-avtal med utländska banker, dels etablerat&lt;br&gt;certifikatprogram på euromarknaden och i USA. För stand by-avtalen&lt;br&gt;utgår i vissa fall löftesprovision. När det gäller certifikatprogram kan&lt;br&gt;kravet på flexibilitet medföra kostnader genom att emissioner kan behöva&lt;br&gt;göras i ofördelaktiga marknadslägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige instämmer i att kostnader och andra olägenheter med en&lt;br&gt;hög flexibilitet skall beaktas. Samtidigt är det av stor valutapolitisk bety-&lt;br&gt;delse att tillräcklig flexibilitet upprätthålls. Detta gäller inte minst i ett läge&lt;br&gt;då den externa balansen försämras och det är av vikt att bevara förtroendet&lt;br&gt;för den svenska kronan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den statliga utlandsupplåningen inte kan utnyttjas som buffert på&lt;br&gt;ovan beskrivet sätt, måste alternativa lösningar tillgripas. En sådan är att&lt;br&gt;permanent öka valuareserven till en högre nivå, medan en annan är att&lt;br&gt;riksbanken skaffar nödvändiga kreditfaciliteter av det slag som riksgälds-&lt;br&gt;kontoret nu har. I båda fallen minskar kostnaden för riksgäldskontoret&lt;br&gt;men inte för staten som helhet, eftersom riksbankens kostnader ökar i&lt;br&gt;motsvarande mån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige menar att statsskuldspolitiken måste inordnas i de övergri-&lt;br&gt;pande riktlinjerna för den ekonomiska politiken även när det gäller statlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upplåning i utländsk valuta. Kostnadsminimering av utlandsupplåningen Prop. 1990/91: 29&lt;br&gt;bör endast ske under dessa restriktioner. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Konungariket Sveriges stadshypotekskassa&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Upplåning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att vårda marknaden krävs att riksgälden emitterar instrument på&lt;br&gt;olika löptider i tillräcklig omfattning. Stadshypotek är den största emitten-&lt;br&gt;ten på den korta certifikatmarknaden efter staten. För Stadshypotek är det&lt;br&gt;bl a av central betydelse att riksgälden/riksbanken upprätthåller en omfat-&lt;br&gt;tande löpande emissionsverksamhet av korta statsskuldväxlar. För detta&lt;br&gt;krävs ett pågående nära samråd mellan riksbanken och riksgäldskontoret.&lt;br&gt;Detta betonas också av kommittén. Kassastyrelsen ställer sig dock tveksam&lt;br&gt;till möjligheten att operationalisera målen för riksgäldens marknadsvår-&lt;br&gt;dande uppgifter så att det går att göra en utvärdering av kontorets verk-&lt;br&gt;samhet i kronor och ören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårigheten är stor att sätta exakta priser på sådana insatser som riks-&lt;br&gt;gälden gör. Detta talar också for att riksgäldens upplåning som hittills är en&lt;br&gt;integrerad del av penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normen att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta innebär, som&lt;br&gt;kommittén understryker, att staten inte minimerar kostnaden för sin&lt;br&gt;upplåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normen om utlandsupplåning och längden på statens upplåning hänger&lt;br&gt;mycket nära ihop. I bägge fallen är det fråga om att staten tar en betydande&lt;br&gt;risk för höga framtida upplåningskostnader i form av endera växelkursju-&lt;br&gt;steringar eller höga realräntor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget visar vad här sagts att principen om en kostnadsminime-&lt;br&gt;rande statlig upplåning inte kan göras till överordnat mål utan bör vara&lt;br&gt;nära samordnad med penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåning/inlåning från hushållen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väsentlig del av riksgäldens uppgifter har under en lång följd av år varit&lt;br&gt;att sköta försäljningen och förvaltningen av ett antal skattegynnade upplå-&lt;br&gt;ningsinstrument eller inlåningskonton som staten tillhandahållit hushållen&lt;br&gt;såsom premieobligationer, sparobligationer och allemansspar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med dessa instrument har varit att stimulera hushållssparandet&lt;br&gt;och ge hushållen en möjlighet att placera sina sparmedel på sätt som ger en&lt;br&gt;rimlig avkastning efter skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika upplånings/inlåningsformerna har varit beloppsbegränsade.&lt;br&gt;Avsikten har varit att begränsa tilldelningen av skattegynnade placerings-&lt;br&gt;former till varje hushåll för att inte stimulera storplacerare till skattearbi-&lt;br&gt;trage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läget har nu radikalt förändrats i framför allt två avseenden. För det&lt;br&gt;första har avregleringen av kreditmarknaden gjort det möjligt att ta upp lån&lt;br&gt;för placering i de skattegynnade sparformerna. Statens satsning på olika&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattegynnade placeringsformer har därför endast lett till skattearbitrage.&lt;br&gt;Någon spareffekt går inte att spåra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra kommer den nu föreslagna skattereformen att i huvudsak&lt;br&gt;skapa neutralitet mellan olika sparformer och behandla sparande och&lt;br&gt;lånande symmetriskt. Avsikten är att i huvudsak ta bort skattegynnade&lt;br&gt;sparformer. Allemansspar skall beskattas med 20 % och föreslås av kom-&lt;br&gt;mittén avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgälden avser i denna situation att satsa på olika upplåningsinstru-&lt;br&gt;ment anpassade för hushållen. Riksgäldens uppgift föreslås samtidigt vara&lt;br&gt;att minimera statens upplåningskostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kassastyrelsen utgår ifrån att staten helt bör upphöra med skattegyn-&lt;br&gt;nade instrument. Den fråga som därvid måste ställas är: Har staten —&lt;br&gt;riksgälden någon anledning att fortsätta med upplåning från hushållen?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåning från hushållen kräver — som Stadshypotek har god erfaren-&lt;br&gt;het av — relativt dyra investeringar i systemutveckling, kostnader för den&lt;br&gt;löpande hanteringen och omfattande marknadssatsningar. Det är ett abso-&lt;br&gt;lut krav att kostnaden täcks genom att den ränta som riksgälden betalar för&lt;br&gt;upplåning från hushållen är så mycket lägre än upplåningen på stormark-&lt;br&gt;naden för statens obligationer att skillnaden betalar administrationskost-&lt;br&gt;naden och försäljningskostnaden samt ger ett visst överskott. Det bör&lt;br&gt;således i motsats till vad utredningen säger på s. 64 (kapitel 3) inte vara en&lt;br&gt;prissättning som utgår från konkurrerande alternativa placeringsformer på&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommittén nämner också att räntan på riksobligationer för&lt;br&gt;hushåll bör vara ungefär som räntan på de vanliga riksobligationerna på&lt;br&gt;grund av att de är mindre likvida. Både konkurrens- och likviditetsmotivet&lt;br&gt;är irrelevant. Avgörande är om riksgälden kan visa att den genom upplå-&lt;br&gt;ningen från hushållen lånar billigare än enbart upplåning via auktioner av&lt;br&gt;riksobligationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens oklara analys på denna punkt visar att riksgälden sanno-&lt;br&gt;likt kommer att subventionera upplåningen från hushållen genom att med&lt;br&gt;statliga medel täcka de extra kostnader denna kräver. Anslagskrav för att&lt;br&gt;klara marknadsföringen m m av upplåning från hushållen kan lätt motive-&lt;br&gt;ras med önskvärdheten av att stimulera sparandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten kan dock inte med någon rätt hävda att just riksgäldens placerings-&lt;br&gt;former utgör ett särskilt bidrag till sparande som går utöver det som&lt;br&gt;banker, Stadshypotek, försäkringsbolag m fl erbjuder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lätt att förutse att riksgälden genom tillräckligt statssubventione-&lt;br&gt;rad upplåning kan slå ut Stadshypoteks Privat-obligationer, Sparbankernas&lt;br&gt;garantispar m fl sparformer som vuxit fram de senaste åren. Finansmark-&lt;br&gt;naden är mycket känslig även för små räntedifferenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet att erbjuda attraktiva placeringsalternativ är att ta en större&lt;br&gt;risk. Staten kan t ex erbjuda sparobligationer till garanterad fast ränta med&lt;br&gt;möjlighet till inlösen till pari. Den extra risk som emission av sådana&lt;br&gt;papper innebär kräver väsentligt högre marginaler än vanliga obligationer&lt;br&gt;där köparen bär risken av ränteförändringar. Kassastyrelsen vill med detta&lt;br&gt;peka på att det inte alltid är lätt att avgöra om staten tillämpar en&lt;br&gt;konkurrensneutral avvägning mellan risk och avkastning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I själva verket innebär riksgäldens hushållsupplåning ett steg mot eta-&lt;br&gt;blering av något som liknar en statlig inlåningsrörelse i konkurrens med&lt;br&gt;övriga kreditväsendet. Om staten stöder riksgäldens satsningar på hushålls-&lt;br&gt;upplåning snedvrider det konkurrensen på kreditmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kassastyrelsen vill i första hand hävda att riksgälden helt bör avstå från&lt;br&gt;denna verksamhet och överlåta den på marknaden. Det skulle ge möjlig-&lt;br&gt;heter till betydande administrativa kostnadsbesparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om staten anser den skall bedriva sådan konkurrerande verksamhet&lt;br&gt;måste stränga krav ställas på att verksamheten är självbärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kassastyrelsen tillåter sig dock betvivla att staten kan sköta denna&lt;br&gt;upplåningskonkurrens neutralt till lägre kostnad än övriga kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis delar kassastyrelsen inte riksgäldskommitténs upp-&lt;br&gt;fattning att riksgälden beträffande upplåning och statsskuldspolitik skall&lt;br&gt;vara i princip skild från riksbankens penningpolitik och vägledas av&lt;br&gt;principen om minimering av kostnader för statens upplåning. Riksgäldens&lt;br&gt;upplåningsverksamhet bör liksom hittills vara underordnad riksbankens&lt;br&gt;penningpolitik. Riksgäldens uppgift är administrativ, inte policyskapande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kassastyrelsen vänder sig slutligen mot förslaget att inom riksgälden&lt;br&gt;bygga upp en omfattande apparat för upplåning/inlåning från hushållen.&lt;br&gt;När det inte längre skall finnas skattegynnade placeringsformer och kapi-&lt;br&gt;talbeskattningen skall bli neutral kan riksgälden helt avveckla sin verksam-&lt;br&gt;het på detta område. Det blir svårt för staten att bedriva denna hushålls-&lt;br&gt;upplåning på ett konkurrensneutralt sätt. Risken är stor att staten slår ut&lt;br&gt;övriga kreditmarknadsaktörers satsningar på att skapa olika sparformer för&lt;br&gt;hushållen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Svenska bankföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att på sikt statens upplåning via allemansspar skall&lt;br&gt;ersättas med ett nytt upplåningsinstrument utan särskilda skatteförmåner&lt;br&gt;för placerarna/spararna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen vill i detta sammanhang framhålla att statens upplåning&lt;br&gt;via allemansspar har fyllt en viktig funktion under de år då staten hade&lt;br&gt;stora budgetunderskott och därmed stora upplåningsbehov. Genom infö-&lt;br&gt;randet av allemansspar minskade statsmakternas krav på bankerna att&lt;br&gt;köpa stora volymer statspapper, vilka under tidigare år dessutom hade&lt;br&gt;räntor som inte var marknadsmässiga. Den skattefria räntan på allemans-&lt;br&gt;sparkonto ansågs nödvändig för att förmå hushållen att satsa på den nya&lt;br&gt;sparformen i konkurrensen med traditionella och väletablerade sparfor-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Linder senare år har dock situationen i flera avseenden förändrats&lt;br&gt;kraftigt. Statens budgetunderskott har förbytts i balans eller till och med i&lt;br&gt;överskott. Detta har medfört dels att statens lånebehov har upphört, dels&lt;br&gt;att den tidigare snabba inlåningstillväxten i bankerna på grund av statens&lt;br&gt;stora budgetunderskott också har upphört. Härtill kommer att kreditmark-&lt;br&gt;naden har avreglerats och att konkurrensen mellan olika sparformer och&lt;br&gt;placeringsalternativ om spararnas pengar numera är mycket intensiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 denna radikalt ändrade situation är det naturligt att bankföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har en annan syn på statens upplåning via allemansspar än när sparformen&lt;br&gt;infördes. Enligt föreningens uppfattning bör i dessa frågor framöver följ-&lt;br&gt;ande beaktas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Statens upplåning via allemansspar bör upphöra genom att nya&lt;br&gt;insättningar inte längre tillåts. Eftersom statens ersättning till ban-&lt;br&gt;kerna för dessas medverkan i administrationen av allemanssparkon-&lt;br&gt;ton till stor del baseras på saldoökningen, måste ersättningssystemet&lt;br&gt;ändras, när möjligheten till nyinsättningar upphör. Redan nu uppvi-&lt;br&gt;sar allemansspar totalt sett saldominskningar, vilket avsevärt redu-&lt;br&gt;cerar ersättningen till bankerna trots att dessas kostnader för admi-&lt;br&gt;nistrationen av allemansspar inte minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Sparare på allemanssparkonto bör ha rätt att ha kvar sina medel på&lt;br&gt;dessa konton så länge de finner avkastningen attraktiv. Genom&lt;br&gt;riksdagsbeslut har spararna numera rättighet att utan uttagsavgift&lt;br&gt;överföra sina medel till allemansfond. Bankföreningen anser det&lt;br&gt;viktigt att allemansfondsystemet bibehålls som en attraktiv spar-&lt;br&gt;form. Föreningen utgår ifrån att kommitténs resonemang om alle-&lt;br&gt;mansspars framtid inte avser allemansfond utan endast den del av&lt;br&gt;allemanssparsystemet som är knuten till statens upplåning. De upp-&lt;br&gt;låningsformer som staten framöver riktar till hushållen bör inte vara&lt;br&gt;förenade med särskilda skattefavörer. Avkastning och realiserade&lt;br&gt;kursförändringar bör behandlas enligt generella skatteprinciper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Nya statliga upplåningsformer bör utformas och hanteras marknads-&lt;br&gt;mässigt och effektivt. Det innebär att riksgäldskontoret vid val av&lt;br&gt;distributionskanal för varje upplåningsform/instrument bör infordra&lt;br&gt;anbud från bankerna på kostnaden för att utnyttja bankernas kon-&lt;br&gt;torsnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparande på allemanssparkonto har varit en attraktiv och framgångsrik&lt;br&gt;sparform genom skattefriheten för ränta, även om populariteten nu mins-&lt;br&gt;kat på grund av att staten successivt har försämrat avkastningen. Om&lt;br&gt;sparformen stängs för nysparande, är det — inte minst på grund av&lt;br&gt;Sveriges nuvarande ekonomiska problem — synnerligen viktigt att staten&lt;br&gt;vidtar åtgärder som gör det meningsfullt för hushållen att spara i övriga&lt;br&gt;sparformer. För detta krävs gynnsammare skatteregler för sparande och en&lt;br&gt;antiinflationspolitik som inger hushållen förtroende och garanterar dem&lt;br&gt;att sparandet ger en positiv avkastning efter skatt och inflation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att stimulera hushållens sparande har bankföreningen till finans-&lt;br&gt;departementet i september 1988 inlämnat förslag om ett system för pen-&lt;br&gt;sionssparande i bank enligt samma skatteregler som gäller för sparande i&lt;br&gt;pensionsförsäkring. Som närmare har motiverats i det inlämnade materi-&lt;br&gt;alet är det bankföreningens uppfattning att det föreslagna systemet skulle&lt;br&gt;påverka hushållssparandet positivt. Bankföreningen hemställer på nytt att&lt;br&gt;finansdepartementet i proposition till riksdagen framlägger förslag om&lt;br&gt;ändrade skatteregler som möjliggör bankföreningens förslag till pensions-&lt;br&gt;sparande i bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.6 Svenska sparbanksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Räntestruktur och prisbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet sägs att upplåning med långa obligationer tränger undan&lt;br&gt;investeringar och att den totala efterfrågan dämpas. Enligt Svenska spar-&lt;br&gt;banksföreningens mening är detta långt ifrån säkert. En kontinuerlig kort&lt;br&gt;upplåning har samma effekter på investeringsvolymer och total efterfrå-&lt;br&gt;gan. Det som i första hand påverkas är ränterisker i statsskulden samt,&lt;br&gt;troligen, en viss öknig av ränterörligheten på penningmarknaden. I en&lt;br&gt;outvecklad marknad hade argumentet varit mer aktuellt, men då papper av&lt;br&gt;olika löptid kan emitteras och handlas är problemet i praktiken försum-&lt;br&gt;bart, vilket också styrks av den refererade bilagan till långtidsutredningen&lt;br&gt;1987. Målet med statsskuldens sammansättning med avseende på löptider,&lt;br&gt;bör vara att minska statens upplåningskostnader med hänsyn till övergri-&lt;br&gt;pande mål för penningpolitiken och med beaktande av ränterisker och&lt;br&gt;likviditet i portföljen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likviditet och inflation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i detta avsnitt fors en diskussion om sambandet mellan likviditet och&lt;br&gt;inflation. Om alla papper i princip kan belånas på en fungerande kredit-&lt;br&gt;marknad, blir skillnader i inflationsdrivande effekter fiktiva. Ränteutveck-&lt;br&gt;lingen och inflation beror mer på andra faktorer, exempelvis statsskuldens&lt;br&gt;storlek, övergripande mål om hur statsskulden finansieras och riksbankens&lt;br&gt;penningpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåning i utländsk valuta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har inte legat inom ramen för kommitténs arbete att diskutera normen&lt;br&gt;för statens upplåning i utlandet. Svenska sparbanksföreningen känner sig&lt;br&gt;dock fri att göra några påpekanden. Normen om att staten inte skall&lt;br&gt;nettoupplåna i utlandet fattades då statens underskott i budgeten var i&lt;br&gt;storleksordningen 80-90 miljarder kronor per år, valutaregleringen var&lt;br&gt;hårdhänt och tämligen effektiv och då ett uttalat mål för staten att inte låna&lt;br&gt;i utlandet mer sågs som ett medel för att inte leda riksdagen till beslut om&lt;br&gt;ofinansierade utgiftsökningar. Normen ledde fram till att den svenska&lt;br&gt;räntan måste hållas på en betydligt högre nivå än i utlandet. Den höga&lt;br&gt;svenska räntenivån tvingade fram en tillräckligt stor privat upplåning. De&lt;br&gt;höga räntorna har även åstadkommit den dämpning av den inhemska&lt;br&gt;efterfrågan som finanspolitiken inte kunnat åstadkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag är budgeten i balans och valutaregleringen avskaffad. Upplånings-&lt;br&gt;normen leder därför till en omfattande upplåning utomlands av främst&lt;br&gt;svenska företag men även kommuner. Det uppkommer då en brist på&lt;br&gt;balans i företagens tillgångar och skulder. Skulderna i utländsk valuta blir&lt;br&gt;stora, varför det finns en klar tendens att motverka det genom att öka&lt;br&gt;investeringarna utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassningen till upplåningsnormen gör således att investeringar sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utomlands i större utsträckning än som annars hade skett, vilket på sikt Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;innebär en utarmning av den svenska industrin. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållsupplåningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén konstaterar att det inte bör vara en uppgift för statsskuldspo-&lt;br&gt;litiken att stimulera hushållens sparande. Svenska sparbanksföreningen&lt;br&gt;instämmer i princip med denna slutsats. Sparstimulerande åtgärder är&lt;br&gt;dock mycket viktiga. De upplåningsmetoder som riksgälden använt inom&lt;br&gt;hushållssektorn är i praktiken de enda kvarvarande direkta stimulansåtgär-&lt;br&gt;derna när sparavdraget försvinner med det nya skatteförslaget från 1991.&lt;br&gt;Lägre beskattning av inkomsträntor och mindre avdragsmöjligheter för&lt;br&gt;skuldräntor, leder i sig till sparstimulerande åtgärder. Svenska sparbanks-&lt;br&gt;föreningen anser dock att om kostnaderna för finansiering av statsskulden&lt;br&gt;minskar när subventionerna försvinner, bör de frigjorda resurserna kunna&lt;br&gt;användas till andra sparstimulerande åtgärder. Svenska sparbanksföre-&lt;br&gt;ningen är beredd att medverka till att lämpliga förslag till åtgärder tas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt instämmer Svenska sparbanksföreningen med kommitténs upp-&lt;br&gt;fattning att även upplåning i hushållssektorn skall vara kostnadseffektiv&lt;br&gt;och rymmas inom de övergripande målen om statsskuldpolitiken. Direkt&lt;br&gt;upplåning inom hushållssektorn bör dock inte vara ett självändamål för&lt;br&gt;riksgäldskontoret. Exempelvis bör det övervägas om sådan upplåning i&lt;br&gt;stället skall ske inom banksystemet i form av ett anbudsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.7 Sveriges föreningsbankers förbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Målet för upplåningen är att uppnå en lämplig avvägning mellan olika&lt;br&gt;upplåningsinstrument, löptider och kostnader för upplåningen. För just&lt;br&gt;upplåningen från hushållen anser kommittén att huvudmålet är att mini-&lt;br&gt;mera statens kostnader. Allmänt sparstimulerande åtgärder skall vara&lt;br&gt;underordnat huvudmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att både allemanssparandet och gamla sparobliga-&lt;br&gt;tioner på sikt skall ersättas av ett nytt långfristigt upplåningsinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF är också av den bestämda uppfattningen att statens upplåningsin-&lt;br&gt;strument inte skall innehålla några skattesubventioner. Nödvändiga spar-&lt;br&gt;främjande åtgärder skall vara av mer generell natur. Allemanssparandet&lt;br&gt;startade i en tid med stora budgetunderskott. Läget är i dag helt annor-&lt;br&gt;lunda och staten behöver därför inte denna upplåningsform. SFF anser&lt;br&gt;dock att en avveckling av allemanssparandet inte kan ske på en gång. En&lt;br&gt;successiv avveckling bör därför ske. Ett sätt är att inte längre tillåta&lt;br&gt;insättningar på allemanssparkonto medan tidigare gjorda insättningar får&lt;br&gt;kvarstå. Förbundet utgår ifrån att avvecklingen enbart kommer att gälla&lt;br&gt;sparandet på allemanssparkonto och inte sparandet i allemansfonderna.&lt;br&gt;Dessa påverkar inte statens upplåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén påpekar att riksgäldskontoret för hushållsinlåningen inte&lt;br&gt;vill bli beroende av en enda distributionskanal. SFF anser att distributio-&lt;br&gt;nen av statens upplåningsinstrument bör ske på det effektivaste sättet. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är då viktigt att konstatera att riksgäldskontoret genom att utnyttja bank- Prop. 1990/91: 29&lt;br&gt;ernas kontorsnät har en bra fungerande distributionskanal. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.8 Landsorganisationen i Sverige (LO)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När det gäller avvägningen mellan intresset att minimera kostnaden för&lt;br&gt;statsupplåning å ena sidan och behovet av att bidra till makroekonomisk&lt;br&gt;stabilisering å andra sidan är det väsentligt att behandla det senare som ett&lt;br&gt;huvudsyfte och låta statens upplåningskostnad bestämmas som ett sekun-&lt;br&gt;därt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är LOs uppfattning att regeringen/finansdepartementet har det&lt;br&gt;centrala ansvaret för stabiliseringspolitiken, däri inbegripet samordningen&lt;br&gt;mellan penning- och budgetpolitik. LO ställer sig därför frågande till&lt;br&gt;följande uttalande i slutbetänkandet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Målet skall vara att riksbanken skall kunna föra en självständig pen-&lt;br&gt;ningpolitik utan att dess intentioner via riksgäldskontorets agerande oav-&lt;br&gt;siktligt ”läcker ut” till marknaden. Formerna för samråd mellan riksban-&lt;br&gt;ken och riksgäldskontoret om avvägningen mellan statsskuldspolitiken och&lt;br&gt;penningpolitiken måste således återspegla en tydlig ansvarsfördelning.&lt;br&gt;Samrådet mellan riksbanken och riksgäldskontoret skall vara infor-&lt;br&gt;mellt. ..”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anser att finansdepartementets samordning bör leda till full klarhet&lt;br&gt;hos marknadsaktörerna att upplåningskostnaderna är underordnade stabi-&lt;br&gt;liseringspolitikens krav och att penningpolitiken, som genomförs av riks-&lt;br&gt;banken, står i överensstämmelse med regeringens intentioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO instämmer i kommitténs slutsats att statens utlandslånepolitik inver-&lt;br&gt;kar på penningmarknaden och politiken. Besluten att avstå från nyupplå-&lt;br&gt;ning i utlandet och att nettoamortera statlig utlandsskuld i viss omfattning&lt;br&gt;påverkar utrymmet på den svenska kreditmarknaden och direkt statens&lt;br&gt;sammantagna kostnader för upplåningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anser det ligger en risk i att den statliga politiken för utlandsupplå-&lt;br&gt;ning läggs fast alltför starkt och därmed ger en stel utgångspunkt för&lt;br&gt;stabiliserings-, struktur- och fördelningspolitik. I vissa lägen kan en däm-&lt;br&gt;pad ränteutveckling vara ett lämpligt operationellt mål. Det kan vidare te&lt;br&gt;sig stötande att statens lånekostnader blir höga samtidigt som privata&lt;br&gt;aktörer kan göra exceptionellt goda vinster på att låna i utlandet till låg&lt;br&gt;ränta och tillgodogöra sig hög avkastning genom utlåning till svenska&lt;br&gt;räntor utan att växelkursrisken är betydande eller ens existerar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Utlåning via riksgäldskontoret&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Riksgäldskontoret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den av riksgäldskommittén föreslagna utvidgade kreditgivningen till stat-&lt;br&gt;liga affärsverk är enligt kontoret en naturlig fortsättning på den nuvarande&lt;br&gt;kreditgivningen. Kontoret vill emellertid på en del punkter precisera den&lt;br&gt;av kommittén föreslagna modellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudförutsättningen för modellen är följande: dels skall kreditgiv-&lt;br&gt;ningen ske på strikt affärsmässiga villkor, dels skall kontorets huvudsakliga&lt;br&gt;uppgift att finansiera statens budget ej störas av kreditgivningen. Dessa&lt;br&gt;förutsättningar gör att följande krav enligt kontoret bör ställas på intern-&lt;br&gt;banksverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första skall enbart respektive upplåningsenhet inom kontoret&lt;br&gt;operera som låntagare i marknaderna. Därigenom undviks rollsamman-&lt;br&gt;blandning. För det andra bör internbanken verka resultatmässigt skilt från&lt;br&gt;upplåningsenheterna. Dessa krav gör att upplåningsenheternas upplåning&lt;br&gt;slussas vidare till internbanken som internlån på identiska villkor. Genom&lt;br&gt;denna konstruktion undviks att de ekonomiska riskerna överförs på den&lt;br&gt;ordinarie upplåningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontoret vill i det följande ta upp ett antal frågeställningar av vikt för&lt;br&gt;internbankens operativa verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att internbanken skall kunna fungera på marknadsmässiga villkor&lt;br&gt;och för att en effektiv mätning av dess resultat skall kunna ske bör den&lt;br&gt;tillskjutas ett långsiktigt ”förlagslån” och operera i ”egen balansräkning”.&lt;br&gt;”Förlagslånet” bör beviljas av riksgäldskontorets styrelse och bör löpa med&lt;br&gt;en ränta som i princip är relaterad till kontorets upplåningskostnad.&lt;br&gt;”Förlagslånet” bör kunna få placeras antingen i form av lån till affärsver-&lt;br&gt;ken eller i form av innehav av värdepapper med förstklassig säkerhet och&lt;br&gt;mycket hög likviditet i såväl svenska kronor som utländska valutor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av vikt för internbanken att kunna placera sitt kapital i värdepap-&lt;br&gt;per med olika löptider. Vidare är det av rent affärsmässiga skäl väsentligt&lt;br&gt;att köp och försäljning av värdepapper tillåts som ett led i en likviditets-&lt;br&gt;förvaltning. En förutsättning för en kostnadseffektiv utlåning till affärsver-&lt;br&gt;ken är att utlåning inte behöver åstadkommas genom en fullständigt&lt;br&gt;matchande upplåning. Placeringar i värdepapper med förstklassig säkerhet&lt;br&gt;och hög likviditet eller i bankdepositioner garanterar att internbanken kan&lt;br&gt;möta ett affärsverks lånebehov genom att likvidisera placeringar i markna-&lt;br&gt;den. Det bör åligga riksgäldskontorets styrelse att fastställa limiter för de&lt;br&gt;ränterisker och kreditrisker som internbanken skall tillåtas ta. Likaså skall&lt;br&gt;styrelsen fastställa regler för likviditetshanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att 10 § i kontorets instruktion ges en ny lydelse.&lt;br&gt;Den ovan beskrivna metoden för placering av likviditet är enligt kontorets&lt;br&gt;mening förenlig med den föreslagna lydelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för flexibilitet, marknadsmässighet och begränsat&lt;br&gt;riksktagande är att riksgäldskontoret på den inhemska marknaden för&lt;br&gt;internbankens räkning har möjlighet att emittera statsskuldväxlar och&lt;br&gt;riksobligationer löpande samt att man direkt i marknaden löpande fritt&lt;br&gt;kan köpa upp egna värdepapper. För att detta skall kunna ske bör den nu&lt;br&gt;gällande modellen där uppköp sker via riksbanken ersättas med en där&lt;br&gt;kontoret har en större frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av swapmarknaderna har möjliggjort ett förbilligande av&lt;br&gt;den finansiella verksamheten. Ur detta perspektiv är det av synnerlig vikt&lt;br&gt;att internbanken fritt kan få utnyttja ränte- och valutaswapmarknaderna&lt;br&gt;samt termins- och optionsmarknaderna i samband med kreditgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla sådana transaktioner bör ombesörjas direkt av internbanken så att Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;inga felaktiga signaler ges till marknaden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att reglera det ekonomiska risktagandet i internbanken bör styrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i riksgäldskontoret utarbeta risklimiter för internbanken. Dessa begräns-&lt;br&gt;ningar skall avse ränte-, valuta-, kredit- och affärsrisker. En kontinuerlig&lt;br&gt;återrapportering av risktagandet bör ske till styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Statskontoret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Internlånen mellan upplåningsenheten och utlåningsenheten innebär att&lt;br&gt;utlåningsenhetens möjligheter att vara effektiv i den bemärkelsen att den&lt;br&gt;kan hävda sig mot andra potentiella långivare till affärsverken mycket&lt;br&gt;beror på statsskulden och upplåningsenhetens verksamhet. Är man vid&lt;br&gt;upplåningsenheten duktig och framgångsrik i att låna billigt på marknaden&lt;br&gt;så ökar det utlåningsenhetens affärsmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enheterna blir alltså inte resultatmässigt oberoende av varandra. Kom-&lt;br&gt;mittén har strävat efter att åstadkomma organisatoriskt avgränsade resul-&lt;br&gt;tatenheter. Detta uppnås inte i detta fall. I likhet med vad statskontoret&lt;br&gt;föreslog i sin rapport Riksgäldskontorets organisation (Rapport 1989:29)&lt;br&gt;till riksgäldskommittén förordar statskontoret att uppgifterna som ”statlig&lt;br&gt;internbank” ingår i upplåningsenheten som ett särskilt ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Riksrevisionsverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;RRV delar kommitténs förslag att riksgäldskontoret alltid skall ges en&lt;br&gt;möjlighet att ge ett konkurrerande anbud sedan ett affärsverk utvärderat&lt;br&gt;bästa finansieringsalternativ som marknaden erbjuder. Härvid förutsätts&lt;br&gt;jämförbarhet, vilket kan försvåras när leasing ingår bland alternativen.&lt;br&gt;Leasingförfarandets kalkylförutsättningar innehåller skatteeffekter bl.a.&lt;br&gt;beroende på att affärsverken ej är skattepliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV har inget att invända mot förslaget att RRV i den årliga revisionen&lt;br&gt;av affärsverken bör inkludera en granskning av verkens upplåning och&lt;br&gt;grunderna för de alternativ som valts. RRV kan därvid från riksgälds-&lt;br&gt;kontoret inhämta den dokumentation och information som erfordras för&lt;br&gt;granskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV tillstyrker att affärsverks medel endast får lånas ut till dotterföretag&lt;br&gt;inom en av regeringen angiven ram.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Postverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Affärsverken verkar, i olika grad på konkurrensutsatta marknader och&lt;br&gt;måste kunna agera på samma sätt som konkurrenter på respektive mark-&lt;br&gt;nad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Posten har relativt lång erfarenhet av arbete med en internbanksfunk-&lt;br&gt;tion och är dessutom en stor aktör inom vissa delar av den finansiella&lt;br&gt;marknaden. De restriktioner som finns för Posten i dag inom det finansi-&lt;br&gt;ella området innebär stora begränsningar för de olika affärsområdena inom&lt;br&gt;Posten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiella möjligheter eller restriktioner for Posten måste utformas så&lt;br&gt;att affärsverket Posten får en med sina konkurrenter likvärdig och konkur-&lt;br&gt;rensneutral behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller riksgäldskontorets roll som statens internbank kan Posten&lt;br&gt;acceptera att obligatorium skall föregligga att efterhöra riksgäldskontorets&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Posten kan däremot inte acceptera:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att riksgäldskontoret alltid ska få möjlighet att lägga ytterligare ett&lt;br&gt;bud om bättre bud erhållits från annan kreditgivare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att rapportering alltid ska ske till RRV av gjorda affärer. Det borde&lt;br&gt;räcka med den vanliga revisionen från RRV:s sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Posten måste nämligen på alla sätt sträva efter att uppfattas som ett&lt;br&gt;dynamiskt och konkurrensinriktat foretag och kan därför inte begära in&lt;br&gt;offerter för att sedan använda dessa för att få ett bättre pris av riksgälds-&lt;br&gt;kontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Posten vill även betona betydelsen av att kunna göra upplåning i såväl&lt;br&gt;utländsk valuta som i svenska kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Posten delar kommitténs uppfattning att det för en rationell styrning av&lt;br&gt;afTärsverkskoncernen är nödvändigt att koncernstyrelsen får friare möjlig-&lt;br&gt;heter till lån på kommersiella villkor inom koncernen. Riksdagen har&lt;br&gt;genom särskilt beslut bemyndigat regeringen att besluta om kapitaltillskott&lt;br&gt;mm för Postens vidkommande till Postbolagen AB. Posten ställer sig&lt;br&gt;positiv till kommitténs förslag att verkets medel skulle kunna lånas ut till&lt;br&gt;företag inom afTärsverkskoncernen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Televerket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till att Televerkskoncernen sedan 1984 sköter sin egen&lt;br&gt;finansiering på samma kreditmarknad som konkurrenterna (f.n. dock utan&lt;br&gt;möjlighet till utlandsupplåning) har valts, att enbart avge yttrande över de&lt;br&gt;delar i slutbetänkandet som kan ha påverkan på koncernens nuvarande&lt;br&gt;finansverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerket vill redan inledningsvis framhålla att minimering av de&lt;br&gt;finansiella kostnaderna, även om kostnadseffektiv upplåning i sig är bety-&lt;br&gt;delsefull, ej utgör Televerkets viktigaste motiv för val av finansiell strategi&lt;br&gt;och organisation. Det är snarare så att den finansiella strategin främst&lt;br&gt;syftar till att stärka Televerkets ställning och totalresultat på telemarkna-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En telemarknad där aktörerna (kunder och konkurrenter) dessutom är&lt;br&gt;känsliga för att konkurrensneutrala spelregler upprättas och vidmakthålls.&lt;br&gt;Det är därför viktigt att förstå att Televerkets möjligheter att i eget namn få&lt;br&gt;agera på kreditmarknaden är ett viktigt inslag i Televerkets konkurrensför-&lt;br&gt;måga och framgång på telekommunikationsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av riksdagens beslut den 7 mars 1984 har möjligheterna&lt;br&gt;att uppta lån för Televerkets verksamhet delegerats till Televerket. Detta&lt;br&gt;innebär, att all kapitalanskaffning till Televerket görs utanför statsbudge-&lt;br&gt;ten av Televerket självt eller genom verkets bolag, Teleinvest AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerket betraktas i det här sammanhanget som moderföretag i en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncern där bolagen inom Teleinvestgruppen också ingår. Kapitalanskaff-&lt;br&gt;ningen till koncernen handhas normalt alltid av koncernens internbank&lt;br&gt;inom Teleinvest AB. Televerkets och bolagens kapitalförsörjning sker&lt;br&gt;genom att de i sin tur lånar eller placerar via Teleinvest AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Televerket vid något tillfälle kan uppnå bättre lånevillkor än Telein-&lt;br&gt;vest AB kan givetvis även Televerket självt uppta lån eller placera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt proposition 1984/85:100 har Televerket möjlighet att föra över&lt;br&gt;medel mellan verket och Teleinvest AB för att uppnå cash pooling-effekter,&lt;br&gt;innan internbanken vänder sig till kreditmarknaden med koncernens net-&lt;br&gt;tobehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teleinvests upplåning garanteras av Televerket inom en ram, som reger-&lt;br&gt;ingen har fastställt till f. n. 14 miljarder kronor. Denna garantiram omfat-&lt;br&gt;tar förutom garantier för upplåning även andra garantiåttaganden från&lt;br&gt;Televerket gentemot Teleinvest AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerkskoncernen har sedan verksamhetsåret 1984/85 t. o. m. 1989&lt;br&gt;investerat drygt 40 miljarder kronor som finansierats via den öppna&lt;br&gt;kreditmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att på ett effektivt sätt kunna styra och kontrollera upplåningsverk-&lt;br&gt;samheten har internbanken inom Teleinvest AB, en egen internstyrelse i&lt;br&gt;vilken ingår generaldirektören, Televerkets ekonomidirektör, Vd i Telein-&lt;br&gt;vest AB, en extern ledamot samt chefen för intembanken. Verksamheten&lt;br&gt;regleras genom en internt framtagen internbanksinstruktion och finanspo-&lt;br&gt;licy. Därtill föreligger föreskrifter om behörigheter och teckningsrätter&lt;br&gt;samt fullmakter, affärssekretess och internkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för riksgäldskommitténs arbete anges vara, att för-&lt;br&gt;bättra samordningen av den statliga finansförvaltningen och att skapa&lt;br&gt;enhetlighet vad gäller finansiering av affärsverken. Vidare har angivits, att&lt;br&gt;det visserligen är så, ”att affärsverken är olika och att detta kan motivera&lt;br&gt;skilda lösningar, men kapitalförsörjningen bör ändå bygga på en gemen-&lt;br&gt;sam grundsyn”. Utgångspunkten för en gemensam modell för kapitalför-&lt;br&gt;sörjning är, att affärsverken är en del av staten och inte separata juridiska&lt;br&gt;enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar är dock helt olika för affärsverken vad avser t.ex. bran-&lt;br&gt;schens utvecklingstakt och graden av nationell och internationell konkur-&lt;br&gt;rens. Skillnader finns även i förekomsten av uppbyggd finansiell kompe-&lt;br&gt;tens och organisation för hantering av finansieringsfrågor, dels för egen&lt;br&gt;operativ verksamhet, dels för att underlätta för kunderna att tillgodogöra&lt;br&gt;sig koncernens utbud av produkter och tjänster. Televerket har t.ex. inom&lt;br&gt;sin koncern ett eget finansbolag, som arbetar i konkurrens med andra&lt;br&gt;finansbolag bl.a. de bankanknutna finansbolagen. Av alla affärsverken har&lt;br&gt;Televerkskoncernen den längsta erfarenheten av att arbeta med en intern-&lt;br&gt;banksfunktion och att via eget konkurrerande finansbolag arbeta med att&lt;br&gt;finansiera kundernas affärer med koncernen. Den finansiella kompetensen&lt;br&gt;inom Televerkskoncernen har successivt byggts upp under 1980-talet och&lt;br&gt;befinner sig i dag på en mycket kvalificerad nivå. De finansiella möjligheter&lt;br&gt;koncernen har haft, att t.ex. agera på certifikats- och obligationsmarkna-&lt;br&gt;derna, har varit stimulerande och utvecklande. Med en återgång till riks-&lt;br&gt;gäldskontoret som finansiär riskerar Televerkskoncernen tappa den finan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;siella kompetens som byggts upp, eftersom arbetsinnehållet begränsas och&lt;br&gt;de, i finansiellt hänseende intressanta och utvecklande arbetsuppgifterna&lt;br&gt;på sikt blir centraliserade till riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreliggande skillnader i förutsättningarna medför, att eftersträvade&lt;br&gt;samordnings- och standardiseringssträvanden hos Riksgäldskommittén&lt;br&gt;måste rymma en mycket hög grad av flexibilitet och verksspecifik anpass-&lt;br&gt;ning där den ekonomiska nyttan inte enbart fokuseras på de kortsiktiga&lt;br&gt;finansiella villkoren i sig (d.v.s. villkoren för lån, placeringar etc.). Det är&lt;br&gt;nödvändigt, att ett bredare betraktelsesätt anläggs där påverkan på kon-&lt;br&gt;cernens marknadssituation vägs in och balanseras mot de möjligheter som&lt;br&gt;ställs till förfogande för andra nationella och internationella aktörer på&lt;br&gt;telekommunikationsmarknaden. Utvecklingen mot avreglering, konkur-&lt;br&gt;rens och marknadsanpassning har bl.a. beskrivits i Televerkets senaste&lt;br&gt;treårsplan till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan konstateras och måste beaktas, att telekommunikationsmark-&lt;br&gt;naden är och blir alltmer internationell till sin karaktär. Detta medför, att&lt;br&gt;Televerket kommer att utsättas för en alltmer snabbrörlig internationell&lt;br&gt;konkurrens, som i dag saknar motstycke inom övriga afTärsverksområden.&lt;br&gt;Den svenska telemarknaden är en av de mest avreglerade marknaderna i&lt;br&gt;världen. Denna avreglering har gått hand i hand med avregleringarna inom&lt;br&gt;det finansiella området. En återgång till en hårdare finansiell koppling till&lt;br&gt;den statliga upplåningsverksamheten och till statlig reglering av Telever-&lt;br&gt;kets låneverksamhet är en klar marknadsmässig nackdel i nuvarande och&lt;br&gt;framtida förväntade marknadssituation. Varje anknytning till staten av&lt;br&gt;finansiell natur kommer att granskas minutiöst av konkurrenterna ur&lt;br&gt;konkurrensneutralitetssynvinkel. Vid en hårdare koppling till den statliga&lt;br&gt;finansieringen förväntas kopplingen i sig kunna nyttjas av konkurrenter för&lt;br&gt;att misstänkliggöra Televerkskoncernens konkurrensförutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiella möjligheter, eller restriktioner, för Televerket måste utfor-&lt;br&gt;mas på sådant sätt, att nationella och internationella konkurrenter får en&lt;br&gt;likvärdig och konkurrensneutral behandling. Genom konkurrensen utsätts&lt;br&gt;kunderna inom både privatmarknaden och företagsmarknaden för en stark&lt;br&gt;påverkan i sina attityder där varje inblandning från statens sida i Telever-&lt;br&gt;kets finansierings- eller affärsverksamhet kan nyttjas till nackdel för Tele-&lt;br&gt;verket av konkurrenterna. I Televerkets affärskoncept ingår finansiering&lt;br&gt;via Telefinans AB i basutbudet av produkter och tjänster. Det är viktigt att&lt;br&gt;Televerkskoncernens ledning och styrelse har det fulla ansvaret för&lt;br&gt;verksamhetens bedrivande, vilket även inkluderar finansieringen, t.ex. vad&lt;br&gt;gäller formen och källor för upplåningsverksamheten. Dessutom måste&lt;br&gt;beslutsprocessen vara snabb och effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensen är i dag omfattande inom såväl produktområdet som nät&lt;br&gt;och nättjänster. Den främsta konkurrensen har hittills funnits inom inter-&lt;br&gt;nationell trafik (t.ex. IBM, GE1SCO, BTI m.fl.) men även den nationella&lt;br&gt;utsätts för en allt starkare konkurrens och framförallt i storstadsområdena&lt;br&gt;ökar konkurrensen. Den avreglering som pågår runt om i världen kommer&lt;br&gt;att locka ytterligare internationella och nationella konkurrenter till den&lt;br&gt;svenska telekommunikationsmarknaden. För att möta den internationella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkurrensen har inom koncernen bl.a. bildats ett särskilt bolag, Swedish&lt;br&gt;Telecom International.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De angivna skälen om gemensam grundsyn, enhetlighet och samordning&lt;br&gt;är inte tillräckliga skäl för den enligt förslaget hårdare centraliseringen till&lt;br&gt;Riksgäldskontoret av de konkurrensutsatta affärsverkens finansiering. De&lt;br&gt;möjligheter som Riksgäldskommmittén vill erbjuda affärsverken skulle&lt;br&gt;dock kunna erbjudas förvaltningsmyndigheter, som härigenom skulle&lt;br&gt;kunna förbättra sitt Cash Management medvetande och stimuleras till ett&lt;br&gt;positivt finansiellt agerande. För staten som helhet torde en sådan inrikt-&lt;br&gt;ning kunna ge en större totalekonomisk behållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från konkurrensneutralitetssynpunkt kan inte Televerket acceptera&lt;br&gt;Riksgäldskommitténs förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att obligatorium skall föreligga att koncernen alltid skall efterhöra&lt;br&gt;Riksgäldskontorets villkor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att Riksgäldskontoret alltid skall få möjlighet att lägga ytterligare ett&lt;br&gt;bud om bättre bud erhållits från annan kreditgivare. (Strider mot&lt;br&gt;seriös upphandlingsetik enligt upphandlingsförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret skall fortlöpande rapportera till Riksrevisionsverket&lt;br&gt;om hur (och var) affärsverken väljer sina finansieringsalternativ, så att&lt;br&gt;Riksrevisionsverket kan genomföra granskning av grunderna för de finan-&lt;br&gt;siella alternativ som valts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att granskning skall kunna genomföras ligger självfallet också i Telever-&lt;br&gt;kets intresse, men den bör grundas på de marknadsförutsättningar som&lt;br&gt;gäller. I grunderna för val av andra alternativ än Riksgäldskontoret, måste&lt;br&gt;även sådana argument vägas in, såsom t.ex. negativ påverkan i marknads-&lt;br&gt;föring och attitydpåverkan inom olika marknadssegment i de fall en&lt;br&gt;koppling till den statliga finansieringen skulle tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerkets marknadsfinansiering och publiciteten kring denna har på&lt;br&gt;ett mycket förtjänstfullt sätt bidragit till en positiv image för hela koncer-&lt;br&gt;nen, som ett dynamiskt och konkurrensinriktat företag. Den marknads-&lt;br&gt;mässiga och ekonomiska effekten härav är inte försumbar och måste&lt;br&gt;beaktas utifrån ett totalekonomiskt betraktelsesätt om ett alternativ med&lt;br&gt;finansiering via Riksgäldskontoret skulle bli aktuellt att överväga fram-&lt;br&gt;över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerket önskar i dag få utökade möjligheter att på ett konkurrensneu-&lt;br&gt;tralt sätt kunna nyttja de finansiella marknader som våra konkurrenter har&lt;br&gt;tillgång till. I och med att konkurrensen blir mer och mer internationell&lt;br&gt;önskar Televerket därför, i enlighet med tidigare framförda krav, att i eget&lt;br&gt;namn få möjlighet att ta upp lån på den internationella kapitalmarknaden.&lt;br&gt;Utländska och svenska konkurrenter kan t.ex. erbjuda marknaden (även&lt;br&gt;den svensk-anknutna) leasingfinansiering av telekommunikationsutrust-&lt;br&gt;ning i lågräntevalutor, vilket Televerketskoncernen i dag är förhindrat att&lt;br&gt;erbjuda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televerket förordar med hänvisning till vad som ovan anförts att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Televerkskoncernen får behålla nuvarande finansieringsform med&lt;br&gt;emissioner av telecertifikat och teleobligationer av marknads- och&lt;br&gt;konkurrensneutralitetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Televerkskoncernen får dispens från det obligatorium att nyttja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret som skisseras i betänkandet. Relationen med&lt;br&gt;Riksgäldskontoret bör enbart bygga på frivillighet och affärsmässig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— I grunderna for val av annan finansiering än via Riksgäldskontoret&lt;br&gt;skall vägas in de skäl som sammanhänger med eftersträvad konkur-&lt;br&gt;rensneutralitet, attitydmässiga nackdelar ur marknadssynvinkel&lt;br&gt;m. m., dvs. sådana faktorer som påverkar det ekonomiska utbytet av&lt;br&gt;koncernens totala affärsmässiga verksamhet, (vari finansiering som&lt;br&gt;tidigare nämnts ingår som en del i koncernens basutbud av tjänster&lt;br&gt;och produkter).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Televerkskoncernen i eget namn får möjlighet att ta upp lån på den&lt;br&gt;internationella kreditmarknaden för bl.a. investeringar. Som huvud-&lt;br&gt;alternativ förordas att affärsverkens utlandsupplåning oavsett ända-&lt;br&gt;mål går utanför utlandslånenormen, men regleras inom av regeringen&lt;br&gt;fastställd ram. Någon särskild garanti från Riksgäldskontoret vid&lt;br&gt;utlandsupplåning erfordras ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Kommitténs förslag om större generell möjlighet till kapitalöverfö-&lt;br&gt;ring mellan verk och bolag inom afFärsverkskoncerner tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Statens järnvägar (SJ)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SJ välkomnar utredningens understrykande i kapitel 4. Utlåning via Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret att ”relationerna mellan affärsverken och riksgäldskontoret&lt;br&gt;bör ...bygga på frivillighet och ekonomiska incitament” (s. 70), ett system&lt;br&gt;som ”bygger på frivillighet och konkurrens och inte på regleringar” (s. 70)&lt;br&gt;samt att ”styrningen av affärsverken och dess dotterbolag bör ske genom&lt;br&gt;affärsverkets styrelse”. Vidare sägs ”att staten anförtror styrelsen utform-&lt;br&gt;ningen av ägaransvaret när det gäller finansiering och kapitalöverföringar&lt;br&gt;inom afTärsverkskoncernen” (s. 69) och att ”styrelsen med kommitténs&lt;br&gt;utgångspunkter kommer att fungera som en koncernstyrelse” (s. 69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det senare, på samma sätt som de flesta rekommendationer utredningen&lt;br&gt;framför beträffande affärsverkens instruktioner, har redan genomförts vad&lt;br&gt;beträffar SJ. SJ arbetar med en fungerande koncernstyrelse som i sin tur&lt;br&gt;har fastslagit en fmanspolicy för SJ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas att i och med att statsmakterna har lagt fast ett&lt;br&gt;bestämt soliditetskrav för SJ har man i praktiken beslutat om en ”ram” för&lt;br&gt;SJs upplåning. Denna ram inbegriper dessutom alla borgensåtaganden.&lt;br&gt;Enligt SJs mening är denna modell med av regeringen fastställda soliditets-&lt;br&gt;krav för de olika affärsverken starkt att föredra framför utredningens mer&lt;br&gt;komplicerade förslag där regeringen skall fastställa såväl upplånings- som&lt;br&gt;borgensramar av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan generell kritik som kan riktas mot utredningen är att man&lt;br&gt;genom att hantera samtliga affärsverk i ett sammanhang helt har bortsett&lt;br&gt;från de konkurrensutsatta affärsverkens specifika situation. Det saknas en&lt;br&gt;beskrivning med utgångspunkt från de konkurrensutsatta affärsverkens&lt;br&gt;situation och vad som skiljer dem från deras huvudkonkurrenter vad gäller&lt;br&gt;finansieringsmöjligheter. Det är självklart på det sättet att detta är den&lt;br&gt;relevanta jämförelsen ur SJs synpunkt. SJ delar därför inte utredningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synpunkt att det är ”nödvändigt att skapa enhetlighet vad gäller finansie-&lt;br&gt;ring av affärsverken”. Utgångspunkten kan därför inte vara formell i den&lt;br&gt;meningen att affärsverken är en del av staten utan måste tillfullo grundas&lt;br&gt;på den omvärld respektive verk arbetar inom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritik bör också riktas mot utredningens distinktion mellan kort- och&lt;br&gt;långfristig upplåning. I praktiken är det naturligtvis ofta så att t.ex. ett&lt;br&gt;investeringsprojekt initialt finansieras genom olika kortfristiga faciliteter&lt;br&gt;för att i ett senare skede refinansieras på ett mer långfristigt sätt. Dessa&lt;br&gt;realiteter innebär att utredningens distinktion är irrelevant i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har inte heller belyst den stora variation av finansierings-&lt;br&gt;former som i dag existerar för foretag. Av betydelse är också att utred-&lt;br&gt;ningen har helt bortsett från företags, inklusive affärsverks, möjligheter att&lt;br&gt;genomföra mer eller mindre komplexa kombinationsaffärer exempelvis via&lt;br&gt;leasing, fastighetsrenting, och sale-lease back. I dessa fall kan det vara svårt&lt;br&gt;att renodla finansieringskostnaden, då denna kan var nettot av ett flertal&lt;br&gt;relaterade transaktioner. Därigenom försvåras möjligheterna att göra en&lt;br&gt;kostnadsjämförelse med t.ex. riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent allmänt bör understrykas att utredningens resonemang rörande&lt;br&gt;riksgäldskontorets stordriftsfördelar är korrekt vad beträffar upplåning i&lt;br&gt;standardiserade former med masspapper av typen statsskuldsväxlar och&lt;br&gt;riksobligationer. En mindre låntagare än riksgäldskontoret kan ofta på ett&lt;br&gt;kostnadseffektivt sätt utnyttja tillfälliga marknadsimperfektioner eller&lt;br&gt;mindre nischmarknader. Även inom ramen för t.ex. ett svenskt eller&lt;br&gt;internationellt certifikatprogram kan en mindre låntagare från tid till&lt;br&gt;annan erhålla bättre villkor än riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJ välkomnar utredningens förslag (s. 70) att ”affärsverken skall vara&lt;br&gt;fria att välja den finansieringsform och finansieringskälla som är mest&lt;br&gt;ekonomisk” samt möjligheterna att ”efterhöra vad upplåning i riksgälds-&lt;br&gt;kontoret kostar”, men kan inte acceptera ett tvång att inhämta bud från&lt;br&gt;riksgäldskontoret. Det är dessutom, enligt SJs mening, totalt oacceptabelt&lt;br&gt;att ge riksgäldskontoret möjlighet att i efterhand förbättra ett dåligt bud.&lt;br&gt;Förutom att ett sådant förfarande är affärsmässigt oetiskt skulle det allvar-&lt;br&gt;ligt kunna försvaga och försvåra SJs relationer till andra potentiella, och&lt;br&gt;med riksgäldskontoret konkurrerande finansieringskällor. Då SJ konkurre-&lt;br&gt;rar med andra transportföretag, inom och utom landet, kan det också&lt;br&gt;ifrågasättas om utredningens förslag beträffande riksgäldskontorets roll&lt;br&gt;som finansiär i alla avseenden överensstämmer med EGs regler om kon-&lt;br&gt;kurrensneutralitet. SJ ifrågasätter också om detta förfarande t.o.m. är i&lt;br&gt;överenskommelse med andan i upphandlingsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJ kan inte heller acceptera utredningens förslag (s. 72) om en överpröv-&lt;br&gt;ning i efterhand av riksgäldskontoret eller riksrevisionsverket. Någon&lt;br&gt;rapportering från SJs sida till riksgäldskontoret kan inte accepteras annat&lt;br&gt;än möjligen av statistiska skäl. Relationerna mellan SJ och riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret skall inte vara av annan natur än SJs relationer med andra potentiella&lt;br&gt;och konkurrerande finansieringskällor. SJs styrelse har genom sin finans-&lt;br&gt;policy och sina interna regler för beslutsfattande och revision redan tagit&lt;br&gt;det ansvar utredningen berör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar upplåning i utländsk valuta vill SJ understryka att affärs-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkens upplåning måste ligga utanför den statliga utlandslånenormen,&lt;br&gt;vilken utformning den än har. Affärsverkens upplåning är helt motiverad&lt;br&gt;av affärsmässiga hänsyn och kan därför betraktas som helt fristående från&lt;br&gt;riksgäldskontorets operationer. Några trovärdighetsproblem behöver där-&lt;br&gt;för aldrig uppstå. 1 och med att upplåning i valuta genom möjligheterna till&lt;br&gt;skuldbytesavtal, så kallade swap avtal, i många fall kan komma att genom-&lt;br&gt;föras då detta är en kostnadseffektiv metod att låna kronor kan distinktio-&lt;br&gt;nen mellan kron- och valutaupplåning inte upprätthållas. På samma sätt är&lt;br&gt;det fullständigt tänkbart för ett affärsverk att genomföra en kronupplåning&lt;br&gt;för att genom en valutaswap i praktiken göra ett valutalån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för utredningens förslag på sid. 72 anser SJ att affärsverken skall&lt;br&gt;vara fria att låna i utländsk valuta utan annan begräsning än det soliditet-&lt;br&gt;skrav som gäller för verket och de interna regler för riskhantering som&lt;br&gt;styrelsen må fastställa från tid till annan. Någon distinktion mellan kort-&lt;br&gt;och långfristig finansiering kan och bör inte heller göras. Inte heller finns&lt;br&gt;det anledning att begränsa vilka finansieringskällor eller marknader affärs-&lt;br&gt;verken får utnyttja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan också ifrågasättas om inte utredningens förslag&lt;br&gt;(s. 72) att ”finansiering av export och import skall affärsverken kunna göra&lt;br&gt;antingen via svensk (vår understrykning) affärsbank...” står i strid med&lt;br&gt;EGs bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen påpekar helt korrekt att ”affärsverken är en del av staten.&lt;br&gt;De olika affärsverken är inte separata juridiska personer utan en del av&lt;br&gt;samma juridiska person.” (s. 13). Detta tycks ligga till grund för förslaget&lt;br&gt;(s. 72) att ”om upplåningen (utomlands) ej sker genom riksgäldskontoret&lt;br&gt;skall det utfärdas en garanti från riksgäldskontoret med full underborgen&lt;br&gt;från affärsverket.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då SJ är en del av staten, är detta förslag om garanti från en annan statlig&lt;br&gt;myndighet både onödigt, byråkratiskt och kostsamt. Det är väl känt att en&lt;br&gt;låntagare med garanti generellt betalar en högre ränta än om garantigivaren&lt;br&gt;själv lånar. Då utredningen dessutom föreslår att riksgäldskontoret skall ta&lt;br&gt;betalt för sin garanti uppstår en helt onödig dubbel fördyring. Enligt SJs&lt;br&gt;mening är det fullständigt möjligt att genomföra en ordning där affärsver-&lt;br&gt;ken lånar, eller garanterar sina dotterbolags upplåning, i eget namn t.ex. i&lt;br&gt;formen ”Svenska Staten genom Statens Järnvägar” (”Kingdom of Sweden&lt;br&gt;on behalf of ...”) . Den nödvändiga kontrollen sker genom de tidigare&lt;br&gt;nämnda soliditetskraven samt genom en regelbunden rapportering till&lt;br&gt;riksgäldskontoret av såväl direkt skuld som garanterad skuld för dotterbo-&lt;br&gt;lagens räkning. På detta sätt kan man säkerställa affärsverkens möjligheter&lt;br&gt;till kostnadseffektiv finansiering. Samtidigt anser SJ det vara väsentligt&lt;br&gt;särskilt beträffande upplåning i utländska marknader att affärsverken rent&lt;br&gt;avtalsjuridiskt, där detta är praktiskt möjligt, anpassar sig till de normer&lt;br&gt;som riksgäldskontoret redan förhandlat fram. Riksgäldskontoretsjuridiska&lt;br&gt;expertis bör därför kunna utnyttjas av affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser utredningens förslag beträffande kapitalöverföring mellan&lt;br&gt;affärsverk och bolag inom affärsverkskoncernen, vill SJ framföra att utred-&lt;br&gt;ningens förslag att införa ramar i stället för nuvarande ordning med&lt;br&gt;regeringsbeslut i varje enskilt fall är ett steg framåt. Någon av regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastställd ram behövs inte om man i stället byter ut nuvarande regler mot&lt;br&gt;ett krav att lån mellan olika enheter i en affärskoncern alltid måste ske till&lt;br&gt;marknadsmässiga villkor. Dessutom är fastställande av soliditetsnivåer på&lt;br&gt;koncernnivå vilket tidigare framhållits en bättre lösning än ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJ vill vidare peka på utredningens bedömning (s. 135 och 139) att dess&lt;br&gt;förslag medför att det krävs en betydande komptetensuppbyggnad på&lt;br&gt;riksgäldskontoret för att kunna genomföra den föreslagna rollen som&lt;br&gt;effektiv finansiär av affärsverken. En sådan kompetensuppbyggnad kom-&lt;br&gt;mer naturligtvis att ta tid, möjligen lång tid, och kan knappast påbörjas&lt;br&gt;förrän beslut har fattats i riksdagen. Det är därför svårt att se hur ett system&lt;br&gt;av detta slag skulle kunna börja fungera förrän efter en betydande tidsut-&lt;br&gt;dräkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I egenskap av att vara ett konkurrensutsatt affärsverk med omfattande&lt;br&gt;och komplicerade finansiella behov kan SJ självfallet heller inte acceptera&lt;br&gt;status quo under en övergångsperiod, samtidigt som SJ anser sig redan ha&lt;br&gt;den nödvändiga kompetensen inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den senaste tidens arbetsmarknadskonflikt inom banksektorn visar&lt;br&gt;tydligt hur väsentligt det är ur SJs synpunkt att kunna fritt söka finansie-&lt;br&gt;ringskällor och villkor för finansieringen inom och utanför Sverige utan att&lt;br&gt;vara hänvisad till riksgäldskontorets villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför angeläget att regeringen snarast möjligt genomfor de&lt;br&gt;förändringar SJ har föreslagit i detta remissvar och i tidigare skrivelser till&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill SJ föreslå att utredningens förslag och rekommenda-&lt;br&gt;tioner modifieras i enligt med ovan framförda synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Vägverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén konstaterar att relationen mellan affärsverk/myndigheter och&lt;br&gt;Riksgäldskontoret vid upphandling av kapital ska bygga på frivillighet och&lt;br&gt;ekonomiska incitament. Vägverket instämmer i att detta ska vara grund-&lt;br&gt;förutsättningen för den framtida upplåningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommittén föreslår att Riksgäldskontoret ska ha rätt att alltid&lt;br&gt;först få lämna bud till affarsverken/myndigheter. Därefter kan affärsver-&lt;br&gt;ken/myndigheterna undersöka andra alternativ. Om affärsverken/myndig-&lt;br&gt;heterna avser att välja annan upplåning än den Riksgäldskontoret offererat&lt;br&gt;ska förnyad kontakt tas med Riksgäldskontoret som därmed får möjlighet&lt;br&gt;att överväga ett nytt bud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket avvisar detta förslag. Kommitténs förslag medför orationell&lt;br&gt;och fördyrad upphandling vilket inte bör byggas in i förutsättningarna för&lt;br&gt;en modern statsförvaltning. Vägverket anser att upphandling av kapital&lt;br&gt;bör ske i enlighet med upphandlingsförordningen. Riksgäldskontoret bör&lt;br&gt;emellertid alltid beredas tillfälle att deltaga i anbudsgivningen. Respektive&lt;br&gt;affärsverk eller myndighet bör i sin handläggning hålla en hög affärsmoral&lt;br&gt;och följdaktligen behandla alla anbudsgivare lika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.8 Sjöfartsverket&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:29&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För upplåning och for placering av överskottsmedel är sjöfartsverket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exklusivt hänvisade till riksgäldskontoret. Kommittén föreslår att affärs-&lt;br&gt;verken skall vara fria att välja den finansieringsform som är mest ekono-&lt;br&gt;misk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket tycker förslaget är bra men vill peka på att kraven på&lt;br&gt;kontakter med riksgäldskontoret bör utformas på ett smidigt sätt. Det bör&lt;br&gt;enligt sjöfartsverkets mening inte vara nödvändigt att först efterhöra&lt;br&gt;kostnaderna för upplåning i riksgäldskontoret. Myndigheten bör samtidigt&lt;br&gt;kunna undersöka kostnaderna för annan upplåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket anser också att de friare formerna för upplåning bör&lt;br&gt;motsvaras av ett förslag om en friare placering av överskottsmedel. Sjö-&lt;br&gt;fartsverket förutsätter att verket ges sådan möjlighet genom föreskrift i&lt;br&gt;regleringsbrevet eller på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.9 Luftfartsverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utlåning till affärsverken (4.2) och kapitalöverföring mellan affärsverk och&lt;br&gt;bolag inom affärsverkskoncernen (4.3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket tillstyrker föreslagna ändringar. Dock anser verket att kravet på att&lt;br&gt;ta förnyad kontakt med riksgäldskontoret efter eventuellt val av annan&lt;br&gt;finansiär bör slopas. Det finns risk för att beslut fördröjs och affärsmöjlig-&lt;br&gt;heter omintetgörs med detta förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 avsnittet 4.2.4 Uppföljning anges att affärsverkens styrelse bör ta ett&lt;br&gt;större ansvar för att följa upp finansieringsvalen och då särskilt bedöma&lt;br&gt;grunderna för de alternativ som valts och att RRV bör granska detta i&lt;br&gt;samband med den årliga revisionen. Ägaren får därigenom möjlighet att&lt;br&gt;granska om verket agerat affärsmässigt utan krav på förnyad kontakt med&lt;br&gt;riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande verksamhet (4.1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket förutsätter att de friare möjligheter vid val av finansieringskälla&lt;br&gt;som kommittén föreslår även kommer att gälla för verkets möjligheter att&lt;br&gt;placera likviditetsöverskott.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.10 Bankinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rörande ett av kommitténs förslag vill bankinspektionen anföra en sär-&lt;br&gt;skild aspekt. Affärsverken bör enligt kommittén visserligen begära in&lt;br&gt;anbud från riksgäldskontoret men vara fria att välja den mest ekonomiska&lt;br&gt;finansieringsformen inkl, lån på öppna marknaden. Man skall emellertid&lt;br&gt;alltid tvingas återkomma till riksgäldskontoret en andra gång för att där-&lt;br&gt;med ge kontoret en sista chans att ta hem affären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår för bankinspektionen som märkligt att kommittén alls&lt;br&gt;behandlat förslaget som i alla anbudssammanhang skulle betraktas såsom&lt;br&gt;icke seriöst. Skulle det i bankinspektionens tillsynsverksamhet uppdagas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kreditgivare knutit låntagare till sig på liknande villkor, skulle detta Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;utan vidare föranleda ett ingripande från inspektionen. Förslaget avstyrks Bilaga 2&lt;br&gt;av bankinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen avstyrker sålunda förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det i riksgäldskontoret inrättas en separat internbank med uppgift att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sköta affärsverkens kapitalförsörjning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det föreslagna anbudsforfarandet vid utlåning till affärsverken införs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att riksgäldskontoret ges möjlighet att bygga upp likviditet i utländsk&lt;br&gt;valuta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.11 Allmänna pensionsfonden (1 — 3: e fondstyrelserna)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning sker affärsverkens upplåning i riksgäldskontoret&lt;br&gt;inom en av riksdagen fastställd kreditram. Det rör sig både om rörelsekre-&lt;br&gt;diter och krediter till långsiktiga investeringar. Från riksgäldskontorets&lt;br&gt;sida sker ingen ändamålsprövning av krediterna. Riksgäldskontorets mot-&lt;br&gt;svarande upplåning redovisas som statsskuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets in- och utlåning gentemot affärsverken kan enligt&lt;br&gt;betänkandet liknas vid en statlig affärsbanksverksamhet. Den skall därför&lt;br&gt;också organiseras i enlighet härmed. Detta skulle bl.a. innebära att riks-&lt;br&gt;gäldskontoret har frihet att bedriva kreditgivningen på ett sådant sätt att&lt;br&gt;det ger överskott. Av olika alternativ till organisatoriska lösningar föreslår&lt;br&gt;kommittén en separerad internbank som styrs av resultatmål och risk-&lt;br&gt;restriktioner. Verksamheten skall vara helt självbärande och finansieras i&lt;br&gt;samband med utlåningen. Det kommer att krävas en hel del nya tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén diskuterar olika alternativ för internbankens finansiering.&lt;br&gt;Upplåningen skulle helt och hållet kunna förläggas till penningmarknaden.&lt;br&gt;Kommittén förordar emellertid en lösning med internlån från statsskulds-&lt;br&gt;enheten till internbanken. Internlånen skall baseras på upplåningsenhetens&lt;br&gt;alternativkostnader vid marknadsupplåning. Genom detta arragemang&lt;br&gt;kan statsskuldsenheten inpassa internbankens upplåning i sina emissions-&lt;br&gt;planer och därmed öka möjlihgeterna att ge statsskulden en önskvärd&lt;br&gt;löptidsprofil. Med kommitténs förslag skulle ”internbankens” upplåning&lt;br&gt;komma att ingå i den av riksgäldskontoret redovisade statsskulden. Med&lt;br&gt;denna uppläggning uppkommer en ganska godtycklig och till sin innebörd&lt;br&gt;oklar uppdelning av riksgäldskontorets upplåning till statsverket respek-&lt;br&gt;tive affärsverken. Från denna synpunkt hade det varit klarare att for&lt;br&gt;internbanken välja alternativet med egen upplåning på marknaden. Där-&lt;br&gt;igenom hade också dess verksamhet blivit garanterat konkurrensutsatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avsteg från den programmatiska marknadsmässigheten är att riks-&lt;br&gt;gäldskontoret föreslås ge rätt att alltid först få lämna bud till affärsverken.&lt;br&gt;Dessa har visserligen ingen skyldighet att låna i riksgäldskontoret utan kan&lt;br&gt;— liksom f.n. Televerket — välja andra finansieringsformer. De skall&lt;br&gt;emellertid ta förnyad kontakt med riksgäldskontoret om det visar sig att&lt;br&gt;det finns skäl for affärsverket att välja annan upplåning än den som&lt;br&gt;riksgäldskontoret offererat. Detta skulle ge riksgäldskontoret en privilige-&lt;br&gt;rad särställning bland långivarna och upphäva den marknadsmässighet&lt;br&gt;som utredningen säger sig eftersträva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 29&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.12 Domänverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Yttrandet avser enbart punkterna 4.2 Utlåning till affärsverken och 4.3&lt;br&gt;Kapitalöverföring mellan affärsverk och bolag inom afTärsverkskoncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket tillstyrker i huvudsak kommitténs forslag. Verket finner&lt;br&gt;det angeläget att den verksamhet som Domänverkskoncernen bedriver kan&lt;br&gt;erhålla fria finansieringsformer som jämnställer koncernen med andra&lt;br&gt;företag. Samtidigt bör den ägarmässiga gemenskapen inom staten utnyttjas&lt;br&gt;för en effektiv finansiering. Verket vill även betona att koncernen dels har&lt;br&gt;ett självfinansieringsansvar för verksamheten dels bedriver konkurrensut-&lt;br&gt;satt verksamhet såväl i affärsverket som i dotterbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket tillstyrker förslaget att affärsverken skall vara fria att välja&lt;br&gt;den finansieringsform och finansieringskälla som är mest ekonomisk samt&lt;br&gt;att riksgäldskontorets villkor alltid skall efterhöras. Domänverket tillstyr-&lt;br&gt;ker ej förslaget enligt punkt 4.2.2 andra stycket: ”Om det visar sig att det&lt;br&gt;finns skäl för affärsverket att välja en annan upplåning än den riksgälds-&lt;br&gt;kontoret offererat skall dock affärsverket ta förnyad kontakt med riksgälds-&lt;br&gt;kontoret. Kontoret bör därmed också få möjlighet att överväga ett nytt&lt;br&gt;bud”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant förfaringssätt kan ej anses utgöra en affärsmässig upphandling&lt;br&gt;eftersom konkurrenterna sätts ur spel genom att riksgäldskontoret ges&lt;br&gt;ytterligare en möjlighet till offertgivning. Konkurrenterna kommer troligen&lt;br&gt;finna det meningslöst att lämna offert under ovan citerade förutsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt 4.2.2 fjärde stycket framgår att affärsverkens upplåning inte är&lt;br&gt;reglerad i deras instruktioner och att enhetliga regler för affärsverkens&lt;br&gt;upplåning bör åstadkommas. Av instruktionen för domänverket framgår&lt;br&gt;dock bl.a. att ”domänverket får använda medgiven rörlig kredit i riksgälds-&lt;br&gt;kontoret.....” samt att domänverket inom vissa ramar kortfristigt får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överföra medel mellan verket och dess dotterbolag. Domänverket ifråga-&lt;br&gt;sätter dock om några ramar skall behöva sättas för företag som skall&lt;br&gt;självfinansiera rörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket tillstyrker kommitténs förslag att medel får lånas ut till&lt;br&gt;dotterbolag — på marknadsmässiga villkor — med den ändringen att några&lt;br&gt;ramar ej behöver fastställas. Domänverkskoncernen har som ovan nämnts&lt;br&gt;för närvarande denna möjlighet inom begränsade ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket förutsätter vidare att möjligheter att placera likvida över-&lt;br&gt;skottsmedel på marknadsmässiga villkor kommer att föreligga som ett&lt;br&gt;komplement till inlåning hos riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.13 Affärsverket FFV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;INLÅNING TILL RIKSGÄLDSKONTORET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutbetänkandet föreslås en separerad internbanksverksamhet — en tanke&lt;br&gt;vilken vi stödjer bl.a. med avseende på att dess effektivitet lättare kan&lt;br&gt;följas upp och att man ur verksamheten erhåller ett resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet 4.4.1 ”Former för internbanksverksamheten” diskuteras&lt;br&gt;marknadens behov av bl.a. inlåningsprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkt: I FFV-koncernens placeringspolicy förutsätts att alltid bästa&lt;br&gt;placering söks med avseende på kreditrisk, ränterisk och likviditetsrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag kan tyvärr FFV affärsverket ”bara” placera sin överskottslikviditet&lt;br&gt;hos riksgälden resp, på konto i svensk affärsbank. Detta innebär ur begrep-&lt;br&gt;pen konkurrens resp, vinstmaximering att FFV affärsverkets placerings-&lt;br&gt;möjligheter är ”stympade”. Detta är en mycket otillfredsställande situa-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vore en stor fördel om riksgälden i det framtida produktsortimentet&lt;br&gt;kunde erbjuda affärsverken vad marknaden i övrigt erbjuds av kreditinsti-&lt;br&gt;tuten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förutsätter att inte bara s.k. dagslån eller vissa standardiserade&lt;br&gt;inlåningsprodukter erbjuds till affärsverken såsom placeringar utan varje&lt;br&gt;annat på marknaden förekommande placeringsinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär att placeringar motsvarande statsskuldväxlar, riksobliga-&lt;br&gt;tioner samt de teoretiska instrumenten ränteterminer resp, ränteoptioner&lt;br&gt;skall erbjudas prismässigt för att affärsverken skall kunna hantera sin&lt;br&gt;portfölj på, ur sin synpunkt bästa sättet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan inte riksgälden erbjuda affärsverken dessa vad marknaden i övrigt&lt;br&gt;erbjuder, så måste affärsverken få möjlighet att söka placering av sina&lt;br&gt;överskottsmedel på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsverken får därmed möjlighet att konkurrera på sina marknader på&lt;br&gt;samma villkor som sina konkurrenter och därvidlag får inte byråkratiska&lt;br&gt;regler hindra detta — inte ens vad gäller affärsverkens placeringsmöjlighe-&lt;br&gt;ter och därvid samma möjlighet till avkastning på de placerade medlen. På&lt;br&gt;lång sikt uppkommer därmed hotet om utslagning på de olika delmarkna-&lt;br&gt;derna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UTLÅNING AV SÅVÄL SVENSK SOM UTLÄNDSK VALUTA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 4.2.1 diskuteras utgångspunkter i samband med finansiering av&lt;br&gt;affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill gärna kommentera det av utredningen sagda att i det fall som ett&lt;br&gt;affärsverks finansiering görs av ett dotterbolag i form av t.ex. ett aktiebolag&lt;br&gt;så blir dotterbolaget bedömt av kreditgivaren som en del av staten, efter-&lt;br&gt;som detta ägs av affärsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom en normal kredittagare t.ex. ett börsnoterat aktiebolag bedöms&lt;br&gt;av kreditgivare, säg bank, med utgångspunkt från bankens s.k. kapitaltäck-&lt;br&gt;ningskrav, erhåller en affärsverkskoncern ofta samma villkor som om det&lt;br&gt;var staten själv som fungerade som låntagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som kan åstadkommas ur konkurrens- neutralitetssynpunkt — även&lt;br&gt;om vi nu inte talar i egen sak — vore att bankerna/kreditinstituten&lt;br&gt;bedömde en affärsverkskoncern efter samma regler som ett börsnoterat&lt;br&gt;företag. Denna neutralitetsaspekt borde innebära att diskussionen om&lt;br&gt;gynnande respektive icke gynnande av bolagsdelen i en affärsverkskoncern&lt;br&gt;torde bortfalla. Mycket skulle därvid vara vunnet när det gäller kapitalö-&lt;br&gt;verföringar mellan verk och bolag och vice versa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill även kommentera det i stycke två i kapitel 4.2.2 om förslag till&lt;br&gt;utlåningsmodell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi stödjer tanken om konkurrens och om frivillighet och stödjer även&lt;br&gt;tankegångarna vad gäller upplåningsprincipen om s.k. ”first refusal” dock&lt;br&gt;med invändningen att åtminstone s.k. kort rörelsekapitalfmansiering skall&lt;br&gt;kunna göras utan att förnyad kontakt tas med riksgälden. Denna ”icke&lt;br&gt;information” leder ändock fram till att riksgälden vid nästkommande&lt;br&gt;tillfälle förbättrar sitt bud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande affärsverken och upplåning i utländsk valuta i avsnitt 4.2.3&lt;br&gt;vill vi framhålla nödvändigheten av såväl kort som lång utlandsfinansie-&lt;br&gt;ring eftersom:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FFV, affärsverket, i dag är ett verk med betydande export och import&lt;br&gt;och därmed sammanhängande betalningar i utländsk valuta. Detta innebär&lt;br&gt;att verket i dag har betydande valutapositioner på såväl kort som medel-&lt;br&gt;lång (&amp;lt; 1 år) och lång sikt (&amp;gt; 1 år). I dag får verket endast skydda sina&lt;br&gt;valutaingångar såväl som valutautgångar med hjälp av s.k. terminskon-&lt;br&gt;trakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utökade alternativ, där utländsk kreditgivning skulle kunna etableras&lt;br&gt;anser vi vara riktigt for att skapa kursneutralitet (vi söker alltid neutralis-&lt;br&gt;era valutaingångar med motsvarande valutautgångar så långt möjligt och&lt;br&gt;därmed söka skapa en nollposition i varje lands valuta) samt skapa likvi-&lt;br&gt;ditet om så önskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom föreligger, i synnerhet vid långa export- och importaffärer en&lt;br&gt;imperfektion i de terminspåslag/avdrag som erbjuds på teminsmarknaden&lt;br&gt;p.g.a. de ökade ränteriskerna i de två vid varje terminsköp/försäljning&lt;br&gt;inblandade valutorna och ger därmed sämre lönsamhet än om finansiering&lt;br&gt;i utländsk valuta parad med motsvarande svensk medelsplacering finge äga&lt;br&gt;rum från såväl riksgälden som andra på marknaden etablerade kreditinsti-&lt;br&gt;tut med tanke på den verksamhet FFV bedriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konklusionen av vad som ovan sagts, innebär således att vi — med&lt;br&gt;tanke på den konkurrensutsatta verksamhet FFV bedriver, vill arbeta med&lt;br&gt;såväl riksgälden som andra på marknaden etablerade kreditinstitut för att&lt;br&gt;vi vid varje tillfälle skall kunna tillförsäkra oss rätt produkt till rätt pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITALÖVERFÖRINGAR MELLAN VERK OCH BOLAG I EN&lt;br&gt;AFFÄRSVERKSKONCERN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det av utredningen konstaterade förhållandet och i enlighet med verksled-&lt;br&gt;ningspropositionen understryks bindningen mellan ett affärsverk och dess&lt;br&gt;ägda bolag. Betoning görs även på att den verksamhet som bedrivs i&lt;br&gt;dotterbolagen stödjer och/eller kompletterar verksamheten i affärsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta synsätt måste också åtserspeglas i de av en affärsverkskoncern&lt;br&gt;bedrivna finansiella verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har förståelse för att tillskott av kapital, oaktat ägartillskott, s.k.&lt;br&gt;finansiellt kapital eller rörelsekapital bör ske inom vissa ramar. Samtidigt&lt;br&gt;tenderar dessa ramar att ständigt bli för små med tanke på att många&lt;br&gt;affärsverkskoncerner expanderar snabbt plus att kravet på rörelsekapital i&lt;br&gt;löpande penningvärde ökar för varje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ramar måste sättas, måste dessa vara så generösa att man verkligen&lt;br&gt;kan tala om ett stödjande och/eller kompletterande även ur finansiell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synvinkel. Det kan rimligen inte vara rationellt, att om en del i en&lt;br&gt;affärsverkskoncern, säg verksdelen, har ett likviditetsöverskott under det&lt;br&gt;att bolagsdelen i samma affärsverkskoncern har ett likviditetsunderskott,&lt;br&gt;så kan och får endast en del av det i bolagsgruppen uppkomna likviditets-&lt;br&gt;underskottet täckas med lån av rörelsekapitalkaraktär från affärsverksde-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller möjligheten att stödja en expanderande bolagsgrupp inom en&lt;br&gt;affärsverkskoncern vill vi framhålla nödvändigheten av att bolagsgruppens&lt;br&gt;moderföretag kan erhålla tillräckliga kapitaltillskott genom exempelvis&lt;br&gt;riktade nyemissioner gentemot ägaren — affärsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skrivelsen har tidigare framhållits att man bör ur kreditvärdighetssyn-&lt;br&gt;punkt kunna bedöma såväl verksdelen som bolagsdelen inom en affärs-&lt;br&gt;verkskoncern på samma grunder. Därför är det inte oväsentligt att solidi-&lt;br&gt;teten i respektive del av en affärsverkskoncern inte alltför mycket avviker&lt;br&gt;från varandra, utan kan kreditbedömas som vore de en enda enhet. Detta&lt;br&gt;vore en stor fördel i synnerhet i kontakter med kreditinstituten om likvär-&lt;br&gt;dighetsprincipen för de i en affärsverkskoncern ingående delarna kunde&lt;br&gt;hävdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi stödjer utredningens uppfattning om att konkurrensutsatta delar av&lt;br&gt;ett affärsverk lyfts ut och verksamheten bolagiseras. Ytterligare skäl för en&lt;br&gt;bolagisering av sådana affärsverk talar förhållandet att begreppet ”affärs-&lt;br&gt;verk” kräver långtgående förklaringar och är ett problem vid internatio-&lt;br&gt;nella kontakter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.14 Statens vattenfallsverk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Finansieringsfrågorna under de senaste åren har fått en allt mer framträ-&lt;br&gt;dande roll i koncernen. Med hänsyn härtill vill vi inledningsvis framföra&lt;br&gt;några allmänna synpunkter beträffande finansieringsverksamheten i Vat-&lt;br&gt;tenfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenfalls styrformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsmakternas ekonomiska styrning av Vattenfall ändrades 1988. De nya&lt;br&gt;reglerna innebär i korthet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att styrningen numera riktas mot hela den juridiska koncernen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att detaljstyrning ersatts med övergripande målstyrning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att förräntningskravet kraftigt höjts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att jämförbarhet med andra storföretag i samma riskkategori eftersträ-&lt;br&gt;vas och möjliggörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att marknadsmässiga finansieringsformer ska tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En effektiv, marknadsanpassad och samlad finansieringsverksamhet ut-&lt;br&gt;gör en av hörnstenarna i den nya styrmodellen. Dess betydelse markeras av&lt;br&gt;att ägaren staten ställt krav på att Vattenfalls finansverksamhet ska särre-&lt;br&gt;dovisas som ett av totalt tio särskilda resultatområden. Redovisningen ska&lt;br&gt;ske med fullständig balans- och resultaträkning. Förräntningskravet knyts&lt;br&gt;också för Vattenfallkoncernen till ett justerat eget kapital. Detta innebär&lt;br&gt;att Vattenfall förutsätts kunna påverka även sina räntekostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på finansmarknaden de senaste åren har kännetecknats av&lt;br&gt;ökad komplexitet, större ränterörlighet och större risker. Samtidigt har en&lt;br&gt;mångfald av mer eller mindre sofistikerade instrument skapats vilka, rätt&lt;br&gt;använda, kan reducera aktörernas risker. Sammantaget innebär detta att&lt;br&gt;allt större krav ställs på företagens fmansfunktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att klara de nya kraven som sålunda ställs både från ägaren och från&lt;br&gt;marknaden har Vattenfall bildat en särskild resultenhet. Vattenfall Finans,&lt;br&gt;(VFF). VFF fungerar som Vattenfallkoncernens interna bank, förvaltar&lt;br&gt;befintlig lånestock, svarar för nyupplåning samt valutahantering. Inom&lt;br&gt;VFF har en gedigen finansiell kompetens byggts upp både vad gäller&lt;br&gt;personal, system och interna rutiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenfalls hittillsvarande finansieringsformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medan affärsverket Vattenfall hittills har varit hänvisat till att låna hos&lt;br&gt;RGK har Vattenfalls bolag i princip fritt kunnat utnyttja såväl den svenska&lt;br&gt;som den utländska kreditmarknaden. Några av de större bolagen har t ex&lt;br&gt;lånat via egna certifikat- och reversprogram. VFF har således kunnat&lt;br&gt;jämföra de villkor som dotterbolagen erhållit på marknaden med VFF:s&lt;br&gt;egen upplåning hos RGK. Detta ledde också till att VFF efter första årets&lt;br&gt;verksamhet begärde omförhandling och förbättring av RGK:s lånevillkor,&lt;br&gt;RGK accepterade till ganska stor del de förbättringsförslag som Vattenfall&lt;br&gt;härvid framförde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De villkor som i dag erbjuds av RGK ger Vattenfall tämligen goda&lt;br&gt;möjligheter att välja löptider och räntebindningstider. Generellt kan man&lt;br&gt;emellertid konstatera att RGK alltid tillämpar ett fast påslag på viss&lt;br&gt;räntebas. Vid jämförelse med andra lånealternativ framstår RGK-lånen&lt;br&gt;ibland som mindre konkurrenskraftiga både vad gäller kostnadsnivå och&lt;br&gt;flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenfalls krav på långivare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenfall vill i detta sammanhang understryka att samarbetet med RGK&lt;br&gt;har fungerat bra. De krav som ställs på RGK måste emellertid vara&lt;br&gt;likvärdiga med de som gäller på marknaden i övrigt. Vattenfall kan givetvis&lt;br&gt;inte ställa mindre krav på RGK än på andra långivare i marknaden. Detta&lt;br&gt;kräver exempelvis:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att RGK:s finansiella tjänster i princip måste omfatta samtliga etabler-&lt;br&gt;ade instrument på marknaden (inkl, derivatinstrument)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att RGK upprätthåller ständig bemanning och att tillgängligheten sä-&lt;br&gt;kerställs via direkttelefon etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att RGK löpande informerar om sina priser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att RGK utan dröjsmål alltid kan lämna bindande bud per telefon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att RGK i likhet med andra långivare kan fungera som rådgivare och&lt;br&gt;”bollplank” vad gäller val av låneformer, ränteprognoser etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att RGK erbjuder snabb och effektiv service vad gäller avräkningsno-&lt;br&gt;tor, bekräftelsebrev, saldobesked, engagemangsspecifikation m m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsätt att RGK uppfyller dessa krav och samtidigt kan erbjuda bättre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;priser än marknaden i övrigt har Vattenfall självfallet ingen erinran mot att Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;även framgent utnyttja RGK som finansieringskälla. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlåning till affärsverken (punkt 4.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår i betänkandet att affärsverken skall vara fria att välja&lt;br&gt;den finansieringsform och finansieringskälla som är mest ekonomisk. Vat-&lt;br&gt;tenfall ser naturligtvis positivt på detta förslag och anser att en sådan&lt;br&gt;möjlighet till alternativ finansiering är angelägen med hänsyn till förutsätt-&lt;br&gt;ningarna att i mesta möjliga mån kunna minimera kapitalkostnaderna och&lt;br&gt;reducera de finansiella riskerna i verksamheten. Detta inkluderar givetvis&lt;br&gt;även förslaget att affärsverket får möjlighet till långfristig utlandsupplåning&lt;br&gt;inom en av regeringen fastställd ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén förslår vidare att verket alltid vid upplåning skall efterhöra&lt;br&gt;RGK:s villkor. Först därefter skall affärsverket enligt kommitténs förslag&lt;br&gt;få undersöka andra alternativ. Vattenfall har inte något att erinra mot att&lt;br&gt;RGK tillförsäkras rätt att parallellt få lämna ett bud i aktuella upplåning-&lt;br&gt;särenden. En generell regel med den av kommittén förslagna innebörden&lt;br&gt;anser Vattenfall emellertid inte lämplig. För att andra långivare än RGK&lt;br&gt;skall uppfatta en låneförfrågan med erforderlig tilltro är det viktigt att&lt;br&gt;handläggningen av upplåningen sker på ett marknads- och affärsmässigt&lt;br&gt;korrekt sätt. Skulle affärsverket ha skyldighet att alltid låta RGK lämna en&lt;br&gt;förnyad offert i det fall Vattenfall funnit ett gynnsammare bud finns risk för&lt;br&gt;att tilltron skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dessutom så att en skicklig långivare alltid sätter sig in i kundens&lt;br&gt;lånesituation, dennes eventuella policies occh aktuella strategier för att&lt;br&gt;snabbt kunna återkomma tilll kunden när ett (tillfälligt) gynnsamt mark-&lt;br&gt;nadsläge uppstår. Om Vattenfall i ett sådant läge skulle tvingas kontakta&lt;br&gt;RGK finns stor risk för att lånemöjligheten försvinner under tiden. Kravet&lt;br&gt;på flexibilitet och snabbhet i beslutsprocessen kan inte nog understrykas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En situation där affärsverken har rätt att låna hos RGK men samtidigt&lt;br&gt;fria att välja annan finansiering om detta kan ske till bättre villkor är&lt;br&gt;önskvärd av flera skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För det första skulle dagens monopolsituation och de negativa inlås-&lt;br&gt;ningseffekterna ersättas av en hälsosam konkurrens med ökad flexi-&lt;br&gt;bilitet som resultat. Vattenfall skulle förmodligen uppnå en billigare&lt;br&gt;finansiering genom att RGK alltid tvingas erbjuda bästa möjliga&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För det andra skulle den ökade handlingsfriheten leda till väsentlig&lt;br&gt;ökad kunskap, marknadsnärvaro och proffesionalism hos Vattenfalls&lt;br&gt;lånehandläggare och därmed till bättre upplåningsbeslutsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— För det tredje skulle Vattenfall — såsom intressant kund — få&lt;br&gt;tillgång till exklusiv information direkt från marknaden liksom lån-&lt;br&gt;givarnas egna bedömningar, prognosunderlag etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna dra full nytta av ovannämnda fördelar fullt ut bör&lt;br&gt;affärsverket Vattenfall också ges rätt att emittera egna papper på den&lt;br&gt;svenska marknaden såsom certifikat, reverser och obligationer inom viss&lt;br&gt;beloppsram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller upplåning i utländsk valuta delar Vattenfall kommitténs&lt;br&gt;uppfattning att den kortfristiga finansieringen av utrikesaffärer liksom&lt;br&gt;hittills bör ligga utanför ”utlandslånenormen”. Även för denna typ av&lt;br&gt;upplåning krävs att Vattenfall, som komplement till sedvanliga reverslån&lt;br&gt;ges rätt att emittera särskilda certifikat, exempelvis Euro Commercial&lt;br&gt;Papers.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande långfristig upplåning i utländsk valuta finner Vattenfall det&lt;br&gt;angeläget att eventuellt kvarstående formella hinder undanröjs så att även&lt;br&gt;den låneformen kan utnyttjas. Ett av Vattenfalls dotterbolag har redan i&lt;br&gt;dag en betydande utländsk låneportfölj och även kompetens att förvalta&lt;br&gt;denna. Rätt att uppta långfristiga lån i utländsk valuta hos RGK skulle&lt;br&gt;utgöra ett värdefullt komplement till Vattenfalls övriga lånemöjligheter.&lt;br&gt;Flera av Vattenfalls stora investeringsprojekt kommer nämligen att baseras&lt;br&gt;på i huvudsak importerad teknologi och redan i dag uppgår Vattenfalls&lt;br&gt;kommersiella betalningar till/från utlandet till drygt 2 000 Mkr per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalöverföringar mellan affärsverk och bolag inom afiarsverkskoncernen&lt;br&gt;(punkt 4.3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förverkliga en effektiv koncernsyn är det rimligt att de restriktioner&lt;br&gt;som för närvarande gäller för kapitalöverföringar mellan affärsverk och&lt;br&gt;bolag uppmjukas. För att uppnå snabba, smidiga och effektiva handlägg-&lt;br&gt;ningsformer är det helt nödvändigt att vittgående befogenheter föreligger&lt;br&gt;för moderbolaget när det gäller att fatta beslut om lån till koncernens bolag.&lt;br&gt;Vattenfalls uppfattning är att Vattenfall som moderbolag i koncernen&lt;br&gt;måste ha rätt att själva besluta om kapitaltillskott till dotterbolag via&lt;br&gt;ökning av aktiekapital eller via lån och besluta om i vilken utsträckning&lt;br&gt;sådana tillskott skall ske. Samma befogenhter bör gälla även för lån som är&lt;br&gt;avsedda att ersätta äldre marknadslån inom dotterbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För finansieringen av koncernens investeringar och för hanteringen av&lt;br&gt;aktuella finansiella frågor har som tidigare omnämnts inom Vattenfall&lt;br&gt;etablerats en särskild resultatenhet, Vattenfall Finans, som genom upplå-&lt;br&gt;ning på marknadsmässiga villkor förutsättes kunna anskaffa medel för hela&lt;br&gt;koncernens verksamhet. Vattenfall Finans bör också har möjligheter att&lt;br&gt;fritt ombesörja utlåning inom koncernen på affärsmässiga grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenfall vill mot bakgrund av ovanstående kraftigt understryka vikten&lt;br&gt;av kommitténs förslag att externa tillskott av kapital skall kunna kanalise-&lt;br&gt;ras vidare på marknadsmässiga villkor inom koncernen samt att affärsver-&lt;br&gt;kets ledning fritt skall kunna besluta om kapitalöverföring inom en av&lt;br&gt;regeringen fastställd ram. Alltför snäva regler i dessa avseenden försvårar&lt;br&gt;en affärsmässigt riktig styrning av koncernintressena. När det gäller lån har&lt;br&gt;Vattenfall uppfattat att sådan frihet föreligger i dag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.15 Fullmäktige i Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag kan flera affärsverk låna svenska kronor av riksgäldskontoret.&lt;br&gt;Riksgäldskommittén föreslår att enhetliga regler skapas för affärsverkens&lt;br&gt;kapitalförsörjning och att rätten att låna i riksgäldskontoret utsträcks till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alla affärsverk och till lån såväl i kronor som utländsk valuta. Enligt&lt;br&gt;kommitténs förslag skulle verkens upplåning styras av ramar som anges av&lt;br&gt;regeringen. Verken skulle bli skyldiga att efterhöra riksgäldskontorets&lt;br&gt;villkor när upplåning blir aktuell, men de skall vara fria att välja finansie-&lt;br&gt;ringskälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige anser att affärsverkens verksamhet skall drivas på det före-&lt;br&gt;tagsekonomiskt mest effektiva sättet. Det är därvid viktigt att affärsverken&lt;br&gt;känner ansvar för hela sin balans- och resultaträkning och har handlings-&lt;br&gt;frihet att sköta verksamheten så kostnadseffektivt som möjligt. För att&lt;br&gt;uppnå ett sådant resultat är det viktigt att affärsverken också ges ansvar för&lt;br&gt;sin upplåning och möjlighet att välja kanalerna för densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att affärsverken skall vara fria att välja den finansi-&lt;br&gt;eringsform eller finansieringskälla som är mest ekonomisk, men att de&lt;br&gt;alltid skall begära ett anbud från riksgäldskontoret. Om ett verk skulle få&lt;br&gt;ett mera fördelaktigt anbud från annat håll, skall riksgäldskontoret tillfrå-&lt;br&gt;gas ännu en gång. Att kontoret på detta sätt tillförsäkrades möjligheten att&lt;br&gt;förbättra sitt anbud skulle strida mot normalt anbudsförfarande. Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret skulle därmed ges ett otillbörligt övertag över andra anbuds-&lt;br&gt;givare. Kontoret kunde systematiskt lägga in en viss prutmån i sitt första&lt;br&gt;bud. Vidare skulle affärsverken tvingas till ett så komplicerat förfarings-&lt;br&gt;sätt, att de skulle få svårt att hålla de snäva tidsgränser, som ofta krävs i&lt;br&gt;verksamhet av detta slag. Genom att alltid kunna ge ett andra anbud skulle&lt;br&gt;riksgäldskontoret i praktiken ges nära nog en monopolställning, som stri-&lt;br&gt;der mot den valfrihet för verken som kommittén föreslår. Fullmäktige&lt;br&gt;ifrågasätter det föreslagna förfarandet och menar att verken under inga&lt;br&gt;förhållanden kan åläggas att inhämta anbud mer än en gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige anser vidare att affärsverken bör få möjlighet att låna i&lt;br&gt;riksgäldskontoret under förutsättning att sådan upplåning liksom i dag sker&lt;br&gt;inom ramen för statsskuldsförvaltningen. När det gäller affärsverkens&lt;br&gt;möjligheter att ta upp lån i utländsk valuta är det av stor vikt att sådan&lt;br&gt;upplåning görs på ett sätt som inte undergräver valutalånenormen och&lt;br&gt;skapar trovärdighetsproblem. Som kommittén framhåller, kommer detta&lt;br&gt;att ske om verken ges fullständig frihet att låna utomlands. Formerna för&lt;br&gt;upplåningen samt dess omfattning måste därför övervägas noga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén diskuterar möjligheten att lägga verkens upplåning inom&lt;br&gt;normen. Detta vore ett sätt att lösa trovärdighetsproblemet, men det ger i&lt;br&gt;stället upphov till andra problem. Verken och riksgäldskontoret skulle då&lt;br&gt;komma att konkurrera om låneutrymmet under normen, vilket skulle&lt;br&gt;medföra både princiella och praktiska svårigheter när det gäller hur utrym-&lt;br&gt;met skulle fördelas. Vidare skulle det kunna medföra att låneutrymmet&lt;br&gt;under normen alltid var fullt utnyttjat, vilket skulle innebära att återbetal-&lt;br&gt;ning av statens valutaskuld inte längre skulle kunna fungera som ett stöd&lt;br&gt;för penningpolitiken. Det senare skulle enligt fullmäktiges uppfattning&lt;br&gt;vara en allvarlig nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige anser därför att man i stället bör pröva den andra möjlighet&lt;br&gt;som kommittén anvisar, nämligen att reglera affärsverkens valutaupplå-&lt;br&gt;ning med hjälp av ramar och ändamålsbegränsningar som anges av reger-&lt;br&gt;ingen. Härigenom bör lånemöjligheterna bättre kunna anpassas efter de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningar som gäller för varje verk. Fullmäktige vill dock understryka&lt;br&gt;vikten av att försiktighet iakttas, så att förtroendet for normen inte även-&lt;br&gt;tyras. Affärsverkens upplåning bör därför ske efter enhetliga regler, som är&lt;br&gt;tydliga for marknaden. Upplåningen bör ha till syfte att finansiera utrikes-&lt;br&gt;handel eller gardera valutakursrisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskilt känslig fråga i förhållande till normen är huruvida verken&lt;br&gt;skall kunna låna utländsk valuta genom riksgäldskontoret trots att affär-&lt;br&gt;sverkens upplåning inte skall inräknas i normen. Det viktigaste skälet for&lt;br&gt;ett affärsverk att låna i utländsk valuta i riksgäldskontoret är att lånekost-&lt;br&gt;naderna under vissa omständigheter skulle bli lägre än om de lånade i eget&lt;br&gt;namn. Problemet är att det får antas vara svårt for marknadsdeltagare,&lt;br&gt;media och allmänhet att avgöra när riksgäldskontoret lånat for verkens&lt;br&gt;räkning och när det lånat för finansiering av statsbudgeten. Därmed kan&lt;br&gt;det uppstå osäkerhet om huruvida valutanlånenormen iakttas eller inte.&lt;br&gt;Risken för detta är särskilt stor om riksgäldskontorets upplåning inte skulle&lt;br&gt;företas i direkt anslutning till utlåningen, utan kontoret byggde upp en&lt;br&gt;valutalikviditet i syfte att användas för utlåning till affärsverken vid behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelen med den sistnämnda metoden är visserligen att den skulle ge&lt;br&gt;riksgäldskontoret möjlighet att utnyttja de mest fördelaktiga marknadslä-&lt;br&gt;gena. Det är emellertid osäkert om vinsten skulle bli särskilt stor, eftersom&lt;br&gt;man kan utgå ifrån att verken ändå skulle välja att låna i sådana fördelak-&lt;br&gt;tiga lägen. Framför allt anser fullmäktige att risken för att osäkerhet skapas&lt;br&gt;kring valutalånenormen är alltför stor for att denna metod skall vara&lt;br&gt;tillrådlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett uppbyggande av valutalikviditet i riksgäldskontoret skulle också&lt;br&gt;kunna skapa oklarhet om valutapolitiken i ett annat avseende. Riksgälds-&lt;br&gt;kontorets valutatillgångar kan mycket väl komma att uppfattas som en del&lt;br&gt;av landets valutareserv. De skulle motsvara en vanlig definition på valuta-&lt;br&gt;reserv, nämligen officiella valutatillgångar, och det bör observeras att det&lt;br&gt;inte är i alla länder, som valutareserven disponeras av centralbanken.&lt;br&gt;Exempelvis är det i USA finansdepartementet som förfogar över reserven.&lt;br&gt;Sålunda skulle riksgäldskontorets valutatransaktioner kunna uppfattas&lt;br&gt;som interventioner på valutamarknaden, särskilt olyckligt skulle detta vara&lt;br&gt;om riksgäldskontoret skulle företa valutadispositioner som stred mot den&lt;br&gt;interventionspolitik som överenskommits internationellt mellan central-&lt;br&gt;bankerna. En modell som innebär att riksgäldskontoret bygger upp en&lt;br&gt;likviditet i utländsk valuta medför sammantaget stora risker for att oklar-&lt;br&gt;het av olika slag skapas om den svenska valutapolitiken. Fullmäktige&lt;br&gt;avstyrker därför bestämt att riksgäldskontoret ges möjlighet att bygga upp&lt;br&gt;likviditet i utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet for utfärdande av statsgarantier for affärsverkens upplåning är&lt;br&gt;för närvarande splittrat. I syfte att uppnå enhetlighet föreslår kommittén&lt;br&gt;att i de fall då affärsverken lånar långsiktigt på annat sätt än via riksgälds-&lt;br&gt;kontoret skall alltid statsgaranti utfärdas av kontoret. I de fall då någon&lt;br&gt;annan del av koncernen än affärsverket självt lånar, skall detta ske med full&lt;br&gt;underborgen från verket, så att detta löper hela den kommersiella risken.&lt;br&gt;Fullmäktige tillstyrker kommitténs förslag i dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskommittén föreslår att det inom riksgäldskontoret skall inrät-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tas en internbank. Bankens uppgift skall vara att bedriva in- och utlåning&lt;br&gt;från affärsverken. Internbanken skall enligt förslaget bedrivas i en separat&lt;br&gt;enhet inom riksgäldskontoret för vilken finansieringen av verksamheten&lt;br&gt;skall särskiljas från finansieringen av statsskulden i övrigt. Internbanks-&lt;br&gt;verksamheten skall bedrivas på rent affärsmässiga grunder och styras av&lt;br&gt;resultatmål och restriktioner för den risk som internbanken tillåts ta.&lt;br&gt;Genom att öronmärka finansieringen för internbanken skulle en intern&lt;br&gt;balansräkning för denna kunna upprättas och en resultatmätning skulle&lt;br&gt;kunna göras med önskad periodicitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningen av statsskulds- och penningpolitiken innebär att riks-&lt;br&gt;gäldskontorets agerande av marknaden tolkas som signaler om riksbankens&lt;br&gt;penningpolitik. Om riksgäldskontoret utöver uppgiften att förvalta stats-&lt;br&gt;skulden också gavs möjlighet att driva affärsmässig verksamhet skulle&lt;br&gt;förtroendet för såväl statsskulds- som penningpolitiken minska. Affär-&lt;br&gt;sverksamhet hör inte hemma i denna form av förvaltning. De synergieffek-&lt;br&gt;ter som riksgäldskommittén åberopar som motiv för att utvidga riksgälds-&lt;br&gt;kontorets verksamhet är därför inte relevanta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som argument för en internbank konstaterar kommittén att förvaltning&lt;br&gt;av tillgångar och skulder på motsvarande sätt sker i varje affärsbank.&lt;br&gt;Kommittén ser därför inte någon konflikt i att tillföra riksgäldskontoret&lt;br&gt;motsvarande uppgifter. Enligt fullmäktiges mening är det emellertid en&lt;br&gt;avsevärd skillnad mellan affärsbankernas verksamhet och riksgäldskonto-&lt;br&gt;rets. Affärsbankerna har till uppgift att enbart bedriva affärsmässig verk-&lt;br&gt;samhet på såväl ut- som upplåningssidan medan riksgäldskontoret på&lt;br&gt;upplåningssidan har en myndighetsuppgift i förvaltningen av statsskulden.&lt;br&gt;Eftersom statsskuldspolitiken är ett led i den allmänna ekonomiska politi-&lt;br&gt;ken och därför skall samordnas med penning- och valutapolitiken är&lt;br&gt;affärsbankernas och rikskgäldskontorets verksamheter inte jämförbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsverken bör enligt fullmäktiges mening inte hindras att låna i&lt;br&gt;riksgäldskontoret i den mån sådana lån, som nu är fallet, lämnas inom&lt;br&gt;ramen för statsskuldsförvaltningen. Fullmäktige menar däremot att det&lt;br&gt;rent affärsmässiga samordningsansvaret som kommittén föreslagit för af-&lt;br&gt;färsverkens finansförvaltning inte är förenligt med riksgäldskontorets&lt;br&gt;statsskuldspolitiska uppgifter. I den mån det finns behov av samordning&lt;br&gt;mellan affärsverkens verksamheter bör detta lösas på annat sätt än genom&lt;br&gt;riksgäldskontoret. Ett motiv kommittén framhåller för en separat intern-&lt;br&gt;bank är att det skulle vara en fördel ur riksbankens synpunkt när det gäller&lt;br&gt;hanteringen av likviditeten i banksystemet. Det nuvarande systemet inne-&lt;br&gt;bär dock enligt fullmäktiges mening inte några problem varför det kan&lt;br&gt;behållas oförändrat. Fullmäktige avstyrker kommitténs förslag att inrätta&lt;br&gt;en separat internbank med uppgift att sköta affärsverkens kapitalförsörj-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.16 Riksdagens revisorer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utlåning till affärsverken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet fick de affärsdrivande verken efter beslut av riksdagen&lt;br&gt;allt större ekonomiska befogenheter. Riksdagens styrning inriktades sam-&lt;br&gt;tidigt mot en långsiktig, övergripande styrning genom att fastställa mål och&lt;br&gt;ramar för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i dag inte några enhetliga bestämmelser för hur affärsverken&lt;br&gt;skall styras utan olika regler gäller för varje verk. Detta gäller också&lt;br&gt;finansieringen av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs mening är det nödvändigt att skapa enhetliga regler&lt;br&gt;för affärsverkens finansiering. Kommittén anser att affärsverkens upplå-&lt;br&gt;ning bör kanaliseras via riksgäldskontoret. Kommittén anser vidare att det&lt;br&gt;för en rationell styrning av affärsverkskoncernerna är nödvändigt att&lt;br&gt;koncernstyrelserna får friare möjligheter till lån på kommersiella villkor&lt;br&gt;samt att det är naturligt att gå vidare i utvecklingen mot en ny ekonomisk&lt;br&gt;styrning av affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorerna anser det nödvändigt att man skapar enhetliga regler för&lt;br&gt;affärsverkens finansiering av verksamheten. En sådan utveckling får emel-&lt;br&gt;lertid inte innebära att riksdagens möjligheter till kontroll och insyn&lt;br&gt;inskränks. En fortsatt utveckling mot ekonomisk frigörelse måste därför&lt;br&gt;följas av möjligheter för riksdagen att kontinuerligt följa upp verksamhe-&lt;br&gt;ten. Vi anser att riksdagens och regeringens kontroll av affärsverkens&lt;br&gt;verksamhet utgör ett viktigt led i denna uppföljning. Koncernledningarnas&lt;br&gt;ansvar bör i detta sammanhang också klarläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att affärsverken skall vara fria att välja den finansi-&lt;br&gt;eringsform och -källa som är mest ekonomisk sedan de efterhört vad&lt;br&gt;upplåning i riksgäldskontoret kostar. Revisorerna instämmer i att affär-&lt;br&gt;sverken bör få fritt välja finansieringsform. En obligatorisk koppling till&lt;br&gt;riksgäldskontoret kan emellertid vara svår att hantera rent praktisk. Vi&lt;br&gt;anser att en sådan koppling är onödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser det också vara självklart att ytterligare ekonomisk frigörelse och&lt;br&gt;nya finansieringsformer för affärsverken måste godkännas av riksdagen för&lt;br&gt;varje affärsverk för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens revisorer har genomfört en granskning av Postverkskoncer-&lt;br&gt;nens verksamhet (Rapport 1989/90:4) mot bakgrund i riksdagens styrmöj-&lt;br&gt;ligheter och regeringens styrning och kontroll av postkoncernen. Vi har&lt;br&gt;härvid bl.a. funnit att den statliga ägarstyrningen bör förbättras. Kontrol-&lt;br&gt;len av mål och måluppfyllelse bör också vidareutvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra synpunkter på affärsverkens upplåning gäller också affärsverkens&lt;br&gt;möjligheter att lämna kreditgarantier och rätt att göra kapitalöverföringar&lt;br&gt;till aktiebolag inom den egna koncernen. Lättnader inom dessa områden&lt;br&gt;måste också prövas av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.17 Svenska bankföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen tillstyrker kommitténs förslag att affärsverken skall vara&lt;br&gt;fria att välja de finansieringsformer och finansieringskällor som är mest&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiska. Att låta olika kreditinstitut medverka vid affärsverkens upp-&lt;br&gt;låning främjar konkurrensneutraliteten samt garanterar en kostnadseffek-&lt;br&gt;tiv upplåning från affärsverkens sida. Vidare befrämjas på detta sätt ett&lt;br&gt;mera marknadsmässigt synsätt och agerande hos riksgäldskontoret och&lt;br&gt;affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen avstyrker däremot kommitténs förslag om att affärsver-&lt;br&gt;ken före beslut om annan upplåning än den riksgäldskontoret offererat&lt;br&gt;skall vara tvungna att genom en förnyad kontakt tillförsäkra riksgälds-&lt;br&gt;kontoret möjligheten att förbättra sitt ursprungliga anbud. Detta rimmar&lt;br&gt;dåligt med kommitténs intentioner att stimulera relationer mellan riks-&lt;br&gt;gäldskontoret och affärsverken som bygger på frivillighet och konkurrens.&lt;br&gt;Förslaget är ej konkurrensneutralt då ju riksgäldskontoret alltid skulle ha&lt;br&gt;ett övertag gentemot andra anbudsgivare. Riksgäldskontoret garanteras&lt;br&gt;med kommitténs förslag möjligheten att helt styra anbudsförfarandet.&lt;br&gt;Denna ordning skulle också vara tidskrävande för affärsverken vilket&lt;br&gt;försvårar ett marknadsmässigt agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen instämmer i kommitténs påpekande att riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret bör även utan ”subventionerade” krediter till affärsverken väl kunna&lt;br&gt;konkurrera med alternativa kreditgivare. Genom sina stordriftsfördelar&lt;br&gt;samt genom sin höga ”rating” som statligt upplåningsinstitut har riksgälds-&lt;br&gt;kontoret ändå en konkurrensfördel gentemot andra kreditgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen vill vidare framhålla att affärsverken bör få låna upp&lt;br&gt;medel enbart för att täcka sitt eget behov. Att bedriva egen utlåningsverk-&lt;br&gt;samhet skulle inte vara förenligt med affärsverkens ställning och uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att när affärsverken lånar i eget namn skall det&lt;br&gt;utfärdas en garanti från riksgäldskontoret med full underborgen från&lt;br&gt;affärsverket ifråga. Bankföreningen anser att det skall råda valfrihet för&lt;br&gt;affärsverken mellan att utnyttja riksgäldsgaranti, bankgaranti eller att&lt;br&gt;avstå från en garanti. För att säkra konkurrensneutraliteten bör det affärs-&lt;br&gt;verk som utnyttjar riksgäldsgarantin betala en marknadsmässig avgift&lt;br&gt;härför, på samma sätt som är fallet vid utnyttjande av bankgaranti.&lt;br&gt;Bankföreningen vill påpeka att ett konkurrenskraftigt alternativ till ett&lt;br&gt;affärsverks valutaupplåning utomlands i eget namn kan vara att affärsver-&lt;br&gt;ket tar ett valutalån i svensk bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om affärsverken ges möjlighet att låna utländsk valuta genom riksgälds-&lt;br&gt;kontoret, kan effekten bli att kontoret bygger upp en likviditet i utländsk&lt;br&gt;valuta att användas för framtida utlåning till affärsverken. Detta vore klart&lt;br&gt;olämpligt då det för en utomstående betraktare kan vara svårt att särskilja&lt;br&gt;denna likviditet i utländsk valuta från landets valutareserv, med möjliga&lt;br&gt;missförstånd beträffande den svenska valutapolitiken som följd. Bankför-&lt;br&gt;eningen avstyrker därför att man ger riksgäldskontoret rätt att bygga upp&lt;br&gt;en likviditet i utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att man inom riksgäldskontoret skall inrätta en&lt;br&gt;internbank för affärsverkens finansverksamhet. Detta är enligt bankför-&lt;br&gt;eningens mening ej förenligt med riksgäldskontorets uppgift att förvalta&lt;br&gt;statsskulden. Internbankens verksamhet kommer av marknaden att kopp-&lt;br&gt;las ihop med förvaltandet av statsskulden och därmed penningpolitiken.&lt;br&gt;Denna koppling vore olycklig då den kan leda till felaktiga marknadsreak-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tioner. Risken är stor att förtroendet för riksgäldskontoret som ansvarig&lt;br&gt;myndighet för statsskuldspolitiken undergrävs. Statsskuldspolitiken är&lt;br&gt;nära förbunden med penningpolitiken och påverkar direkt kreditmarkna-&lt;br&gt;dens olika aktörer. Utifrån denna politik fattas de marknadsstrategiska&lt;br&gt;besluten. Det är därför olämpligt att låta en av de myndigheter som styr&lt;br&gt;denna politik samtidigt bedriva en verksamhet som direkt påverkas av de&lt;br&gt;fattade besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.18 Svenska sparbanksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det har betraktats som självklart att affärsverkens upplåning, med vissa&lt;br&gt;undantag, skall ske via riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret får då i prak-&lt;br&gt;tiken ställning som bank. Inledningsvis konstaterade Svenska sparbanks-&lt;br&gt;föreningen att vissa delar av riksgäldskontorets verksamhet bör skiljas ut&lt;br&gt;från det primära arbetet med förvaltning av statsskulden. Affärsverkens&lt;br&gt;upplåning är ett exempel på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att affärsverken skall inbjuda riksgäldskontoret att&lt;br&gt;inkomma med offert på upplåning tillsammans med andra aktörer på&lt;br&gt;kreditmarknaden. Enligt Svenska sparbanksföreningens mening är detta&lt;br&gt;ett utmärkt sätt att befordra effektivitet. Men kommittén föreslår dessu-&lt;br&gt;tom att riksgäldskontoret skall få möjlighet att komma med en andra offert&lt;br&gt;om man förlorar i den första omgången. Denna möjlighet att komma med&lt;br&gt;en andra offert främjar inte effektiviteten och kan leda till snedvridning av&lt;br&gt;kreditmarknaden. Svenska sparbanksföreningen vill starkt invända mot&lt;br&gt;denna ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska sparbanksföreningen anser vidare att affärsverken mycket väl&lt;br&gt;kan ha direkt upplåning i utländsk valuta under förutsättning att upplå-&lt;br&gt;ningen är kontrollerad och fyller specifika ändamål. Denna begränsade rätt&lt;br&gt;till upplåning utomlands skiljer sig inte på något avgörande sätt från de&lt;br&gt;restriktioner de har för inhemsk upplåning, framför allt inte när valutare-&lt;br&gt;gleringen är avskaffad. Det bör rimligen inte leda fram till att ge affärsver-&lt;br&gt;ken ”... fullständig frihet att låna utomlands” (s. 71). Inte ens om den&lt;br&gt;statliga utlandslånenormen behålls kommer den att undergrävas av en viss&lt;br&gt;och affärsmässigt betingad rätt för affärsverken att låna utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalöverföring mellan affärsverk och bolag inom affärsverkskoncer-&lt;br&gt;nen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering och organisation inom riksgäldskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Båda dessa avsnitt är inriktade på att definiera verksamheten så att det&lt;br&gt;kan motiveras att den faller inom ramen för riksgäldskontorets uppgifter.&lt;br&gt;Enligt Svenska sparbanksföreningens mening är det närmast till hands&lt;br&gt;liggande alternativet att verksamheten separeras helt från riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret och läggs i en bank efter sedvanlig upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annat fall kommer det alltid vara problem att separera olika verksam-&lt;br&gt;heter och att ställa rimliga krav på effektivitet. Dessa problem försvinner&lt;br&gt;inte i och med att utredningen är klar. Dessutom kommer verksamheten&lt;br&gt;genom riksgäldskontorets känsliga funktion på kredit- och kapital-&lt;br&gt;marknaden alltid vara ifrågasatt och bevakas utifrån andra aspekter än de &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;94&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rent affärsmässiga. Följden kan dels bli en dyrare finansiering för afiarsver- Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken eller stora risker för en instabil utveckling av kreditmarknaden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.19 Sveriges föreningsbankers förbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att affärsverken skall vara fria att välja den finansie-&lt;br&gt;ringsform och -källa som är mest ekonomisk. De måste dock alltid efter-&lt;br&gt;höra vad upplåning i riksgäldskontoret kostar. Riksgäldskontoret skall&lt;br&gt;också få möjlighet att återkomma med ett andra anbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF anser att det är självklart att affärsverken själva skall få välja den&lt;br&gt;effektivaste finansieringskällan. Detta gagnas dock inte av förslaget att&lt;br&gt;riksgäldskontoret måste lämna anbud både en och två gånger innan beslut.&lt;br&gt;Rikskgäldskontoret skulle därigenom få otillbörliga marknadsfördelar som&lt;br&gt;inte kommer att gynna affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsverkens upplåning bör vara för att täcka egna behov och inte&lt;br&gt;användas för vidareutlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår bildandet av en internbank på riksgäldskontoret för&lt;br&gt;att hantera affärsverkens finansverksamhet. SFF anser att denna verksam-&lt;br&gt;het inte hör ihop med riksgäldskontorets främsta uppgift att förvalta&lt;br&gt;statsskulden. Det går inte att undvika att marknaden kommer att reagera&lt;br&gt;på signaler från en internbank. Man kommer att utläsa penningpolitik i&lt;br&gt;räntorna. Förtroendet för riksgäldskontorets statsskuldspolitik kan komma&lt;br&gt;att undergrävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFF avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.20 Landsorganisationen i Sverige (LO)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;LO saknar anledning resa invändningar mot förslaget att inom riksgälds-&lt;br&gt;kontorets ram upprätta en internbanksverksamhet. Systemet bör ses som&lt;br&gt;en ordning på försök med möjlighet till ändringar, när erfarenheter hunnit&lt;br&gt;vinnas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Kreditgarantigivningen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Riksgäldskontoret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår (s. 96) att riksgäldskontoret skall kunna hänskjuta&lt;br&gt;frågor om riksprövning beträffande kreditgarantier till regeringen. Konto-&lt;br&gt;ret anser att en allmän bestämmelse som ger kontoret rätt att hänskjuta&lt;br&gt;sådana frågor till regeringen bör återfinnas i instruktionen för kontoret och&lt;br&gt;inte i de särskilda författningarna för respektive stödform.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Kammarkollegiet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av statliga kreditgarantier kommer på längre sikt sannolikt&lt;br&gt;att minska. Flera former av kreditgarantier har upphört eller är under&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avveckling. Kammarkollegiet delar därför kommitténs uppfattning att Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;kreditgarantier — utöver exportkreditgarantier — främst kommer att Bilaga 2&lt;br&gt;finnas inom lantbruksområdet, energiområdet och regionalpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att ekonomiska bedömningar bör ges ett större ut-&lt;br&gt;rymme och föreslår bl.a. att kreditgarantier på 50 miljoner kr. och mer för&lt;br&gt;lån i svensk valuta inom Sverige skall beslutas av riksgäldskontoret. Kol-&lt;br&gt;legiet anser i och för sig att den föreslagna beloppsgränsen är väl avvägd.&lt;br&gt;Den innebär emellertid att nytillkommande kreditgarantiärenden hos riks-&lt;br&gt;gäldskontoret begränsas till enstaka ärenden. Detta gör det inte möjligt för&lt;br&gt;riksgäldskontoret att bygga upp den branschkompetens som behövs för&lt;br&gt;rikskprövningen. Kammarkollegiet avstyrker därför kommitténs förslag i&lt;br&gt;denna del. De praktiska konsekvenserna härav blir små, särskilt som de&lt;br&gt;enligt kommittén avsevärda besparingarna rimligen främst är att hämta&lt;br&gt;inom riksgäldskontorets nuvarande verksamhetsområde i kontorets egen-&lt;br&gt;skap av helt dominerande garantigivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet delar kommitténs uppfattning om behovet av en effek-&lt;br&gt;tivisering av kreditgarantisystemet och tillstyrker i övriga delar kommit-&lt;br&gt;téns förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Statskontoret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I rapport 1985:57 till regeringen — Varvs- och rederistödsärenden i en&lt;br&gt;organisation — konstaterade statskontoret att det skulle gå att skapa en&lt;br&gt;organisation för dessa ärenden genom att sammanföra handläggningen av&lt;br&gt;dem till en och samma myndighet. Riksgäldskontoret var en av de myn-&lt;br&gt;digheter som övervägdes. Statskontoret fann det dock principiellt betänk-&lt;br&gt;ligt att förlägga verkställighetsuppgifter av näringspolitisk art på ett organ&lt;br&gt;under riksdagen. Speciella lagstiftningsåtgärder skulle behöva vidtas för att&lt;br&gt;säkerställa regeringens inflytande. Sedan nu riksgäldskontoret blivit en&lt;br&gt;myndighet under regeringen har dessa betänkligheter och ev. behov av&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder bortfallit. Däremot kan man i dag anföra betänklig-&lt;br&gt;heter mot att föra sådana uppgifter, d.v.s. uppgifter av näringspolitisk&lt;br&gt;karaktär, till en myndighet vars kompetens i huvudsak kommer att gälla&lt;br&gt;statliga finansfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande utvecklingen av de statliga kreditgarantierna så menar kom-&lt;br&gt;mittén att flera omständigheter talar för att flera av de nuvarande garanti-&lt;br&gt;formerna kommer att försvinna och att omfattningen totalt sett kommer&lt;br&gt;att minska. Mot den bakgrunden kan i princip en utbyggnad av resurserna&lt;br&gt;för kreditgarantigivning inte anses befogad. Statskontoret avstyrker att&lt;br&gt;ytterligare resurser tillförs kreditgarantigivningen. Resurser för detta ända-&lt;br&gt;mål bör avsättas genom omprioriteringar inom gällande resursram. Frågan&lt;br&gt;bör prövas i det ordinarie budgetarbetet där en samlad bedömning av hela&lt;br&gt;verksamheten görs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Postverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Posten ställer (efter bemyndigande från regeringen) garanti till förfogande&lt;br&gt;för lån till lantbrevbärare för inköp av bil. För närvarande är garantiramen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 Mkr., varav 54 Mkr. var utnyttjade vid årsskiftet. Dessa garantier har Prop. 1990/91: 29&lt;br&gt;givits under en följd av år och förlusterna har varit i det närmaste obefint- Bilaga 2&lt;br&gt;liga. Posten ser därför positivt på kommitténs förslag att affärsverket självt&lt;br&gt;skulle kunna utfärda dessa garantier och också stå garantirisken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Bankinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen har ingen erinran mot att lånet garanteras av riksgälds-&lt;br&gt;kontoret när affärsverken lånar långsiktigt av annan långivare än riksgälds-&lt;br&gt;kontoret.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Allmänna pensionsfonden (1 -3:e fondstyrelserna)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén bör riksgäldskontoret ha ett övergripande ansvar för&lt;br&gt;utfärdandet av andra stora kreditgarantier än exportkreditgarantierna.&lt;br&gt;Riksgäldskontoret skall i första instans besluta om de garantiärenden, som&lt;br&gt;nu belastar regeringen. Främsta anledningen är att finansieringsvillkoren&lt;br&gt;bör harmoniseras med statens egen upplåning och att den övervägande&lt;br&gt;delen av åtagandena är i utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent företagsekonomiska överväganden skall i fortsättningen i större&lt;br&gt;utsträckning harmoniera med samhällsekonomiska kalkyler. Såväl sakin-&lt;br&gt;tresse som en rent ekonomisk bedömning skall beaktas. Hur en sådan&lt;br&gt;avvägning skall gå till diskuteras dock ej. Ansvaret för riskprövningen&lt;br&gt;beträffande garantin för stora lån och utlandslån bör ligga på riksgälds-&lt;br&gt;kontoret. Som exempel på framtida åtaganden nämns regionalpolitiska&lt;br&gt;stöd, garantigivning på lantbruksområdet samt stöd för utveckling och&lt;br&gt;introduktion av ny energiteknik. Riskbedömningen förväntas leda till en&lt;br&gt;differentierad prissättning av garantierna. Utfallet bör mätas och löpande&lt;br&gt;följas upp. Uppföljningen bör på sikt leda till en minskning av antalet&lt;br&gt;högriskprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag har riksgäldskontoret ingen kompetens för riskprövning. En sådan&lt;br&gt;skall alltså byggas upp. Meningen är att även denna gren av riksgäldskonto-&lt;br&gt;rets verksamhet skall vara självbärande. Den långsiktiga personalökningen&lt;br&gt;uppskattas till 2-3 tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditgarantisystemet är i dag splittrat. Det behöver samordning och&lt;br&gt;effektivisering. Det är också rimligt att riskmomentet ges större tyngd i&lt;br&gt;prissättningen. På detta område föreligger heller inte mycket av det trovär-&lt;br&gt;dighetsproblem som, är besvärande inom riksgäldskontorets andra här&lt;br&gt;diskuterade verksamhetsområden. Åtagandena kommer att förutsätta högt&lt;br&gt;kvalificerad kunskap om de sakligt sett vitt skilda områden som garantiä-&lt;br&gt;rendena kommer att omfatta. Den föreslagna personalökningen synes&lt;br&gt;innebära en kraftig underskattning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.7 Statens industriverk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Verkets erfarenheter av statlig garantigivning härrör främst från admini-&lt;br&gt;strering av systemen för fartygskreditgarantier och industrigarantilån.&lt;br&gt;Båda dessa former för stöd till näringslivet är numera avskaffade och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garantistockarna avvecklas snabbt, men verkets erfarenheter torde fortfa-&lt;br&gt;rande vara relevanta. Verket har även betydande erfarenhet av statlig&lt;br&gt;låneverksamhet av stödkaraktär inom systemet for regionalpolitiskt stöd.&lt;br&gt;Fartygskreditgarantisystemet med dess ofta stora garantibelopp har givit&lt;br&gt;många exempel på att det kan vara svårt att vid handläggningen av ett&lt;br&gt;enskilt ärende förena näringspolitiska överväganden med statsskuldspoli-&lt;br&gt;tiska bedömningar. Garantierna är ett medel (kanske det enda som står till&lt;br&gt;buds) att uppnå näringspolitiska mål, och särskilt när handläggningen&lt;br&gt;ligger hos en fackmyndighet kan näringspolitiska överväganden komma att&lt;br&gt;påverka besluten mer än rent statsskuldspolitiska bedömningar. Det hän-&lt;br&gt;der att man går in i garantiengagemang med relativt stor risk för förluster&lt;br&gt;för att över huvud taget kunna uppnå de näringspolitiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket har därför uppfattningen att de statsskuldspolitiska över-&lt;br&gt;vägandena främst måste ske när man fastlägger de ramar inom vilka&lt;br&gt;fackmyndighetens garantigivning skall ske. Det övervägande flertalet ga-&lt;br&gt;rantiärenden är inte av en sådan storlek att de, tagna vart för sig, har några&lt;br&gt;mätbara statsskuldspolitiska konsekvenser. För de fåtaliga beloppsmässigt&lt;br&gt;mycket stora ärendena kan situationen vara en annan, och särskilt gäller&lt;br&gt;detta garantigivning utanför fastlagda ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIND delar därför kommitténs uppfattning att RGK såsom ansvarigt för&lt;br&gt;statsskuldspolitikens genomförande även framledes bör spela en aktiv roll&lt;br&gt;inom kreditgarantisystemet. RGK bör såsom kommittén föreslår svara för&lt;br&gt;prövningen av alla garantier för lån i utländsk valuta och för lån i svenska&lt;br&gt;kronor på utländsk marknad. Vidare bör RGK svara för fastställandet av&lt;br&gt;ramar för garantigivningen i de fall då sådana ramar skall fastställas och&lt;br&gt;detta inte sker genom beslut av regering eller riksdag. RGKs prövning av&lt;br&gt;enskilda garantiärenden bör däremot begränsas till att gälla enbart stora&lt;br&gt;garantibelopp utanför tidigare fastlagda ramar. Det av kommittén före-&lt;br&gt;slagna beloppet 50 milj, kronor kan vara en lämplig beloppsgräns för sådan&lt;br&gt;ärendeprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIND ansluter sig vidare till kommitténs uppfattning att regeringskans-&lt;br&gt;liet bör avlastas förvaltningsärenden och finner förslagen med detta syfte&lt;br&gt;inom kreditgarantiområdet väl avvägda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén utförligt refererar har flera utredningar tidigare be-&lt;br&gt;handlat fartygskreditgarantisystemet. De har bl.a. konstaterat att en från&lt;br&gt;vissa synpunkter önskvärd samordning till en myndighet av ärendenas&lt;br&gt;handläggning omöjliggjorts av att RGK varit en riksdagens myndighet.&lt;br&gt;Detta hinder är nu undanröjt. Samtidigt har dock riksdagen beslutat om&lt;br&gt;avveckling av fartyskreditgarantisystemet, vilket minskat angelägenheten&lt;br&gt;av en övergång till samordnad handläggning. Inga nya garantier får beviljas&lt;br&gt;efter utgången av år 1989. Handläggningen av garantiärenden kommer i&lt;br&gt;fortsättningen endast att gälla beståndsvård av redan beviljade garantier.&lt;br&gt;Garantistocken minskar snabbt. Från 9,1 miljarder kronor per 1988-06-30&lt;br&gt;har den minskat till knappt 4,3 miljarder kronor per 1989-06-30. SIND&lt;br&gt;bedömer att minskningen kommer att fortsätta i relativt snabb takt. Dock&lt;br&gt;torde man få räkna med att några enstaka av de relativt få garantier som&lt;br&gt;utfärdats under senare hälften av 1980-talet med 12 eller i något fall 15 års&lt;br&gt;löptid kommer att leva kvar ända till omkring sekelskiftet. Kompetens för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den ekonomiska och riskmässiga bedömningen av dessa ärenden torde &amp;nbsp;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liksom hittills komma att finnas inom SIND. Verket ansluter sig därför till &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs förslag att ingen ändring bör göras av det befintliga systemet&lt;br&gt;för fartygskrediter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIND finner det närmast självklart att en aktiv roll för RGK inom&lt;br&gt;kreditgarantisystemet förutsätter en kompetens för riskprövning inom&lt;br&gt;kontoret och alltså att en sådan kompetens bör byggas upp. När resurser&lt;br&gt;satsas på sådan kompetens, blir det naturligt att kompetensen utnyttjas&lt;br&gt;även för de andra myndigheter som handlägger kreditgarantiärenden.&lt;br&gt;Verket tillstyrker därför kommitténs förslag att RGK efter kompetensupp-&lt;br&gt;byggnad inom riskprövningsområdet tilldelas en tillsynsfunktion vad gäl-&lt;br&gt;ler kreditgarantihanteringen. I denna funktion bör ingå att utfärda före-&lt;br&gt;skrifter och allmänna råd för garantigivning och uppföljning samt att ta&lt;br&gt;initiativ till utbildningsinsatser på området. Även vad gäller utlåning över&lt;br&gt;statsbudgeten med stödinslag bör en motsvarande central tillsyns- och&lt;br&gt;rådgivningsfunktion placeras hos RGK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kreditgarantier enligt kommitténs förslag prissätts så att systemet&lt;br&gt;blir självbärande genom att såväl administrativa kostnader som kreditris-&lt;br&gt;ker täcks, innebär detta att garantisystemet ges kommersiella villkor.&lt;br&gt;Eftersom just svårigheter för företagen att på kommersiella villkor finansi-&lt;br&gt;era olika för samhället önskvärda projekt ofta är en väsentlig del av&lt;br&gt;bakgrunden till att ett garantisystem införs, kan en risktäckande garantiav-&lt;br&gt;gift medföra att garantierna blir ointressanta för företagen. Kommitténs&lt;br&gt;förslag innebär då att staten avhänder sig ett medel att påverka företagens&lt;br&gt;beteende i för samhället önskvärd riktning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.8 Affärsverket FFV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 5.6 hävdar utredningen att upplåning inom en affärsverkskoncern&lt;br&gt;bör ske genom affärsverkets försorg och undantagsvis genom ett dotterbo-&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera affärsverkskoncerner har redan bildats internbanksfunktioner och&lt;br&gt;därmed förekommande övriga funktioner såsom ansvar för koncernens&lt;br&gt;långfristiga finansiering etc. I vissa fall har denna finansfunktion etablerats&lt;br&gt;i bolagsform av de skäl som bl.a. anförts av utredningen beträffande&lt;br&gt;riksgälden. Vi ser från FFVs sida att den funktion som i dag återfinns inom&lt;br&gt;afTärsverkskoncernen, d.v.s. AB FFV Finans erhåller på samma sätt fullt ut&lt;br&gt;möjligheten att fungera på för en affärsverkskoncern effektivt och rationellt&lt;br&gt;sätt. Vi tror även att den professionalism som sålunda byggs upp dels hos&lt;br&gt;FFV-koncernen respektive hos riksgälden är till gagn för båda parter både&lt;br&gt;kommersiellt och mentalt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.9 Statens vattenfalls verk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vattenfall har inget att erinra mot kommitténs förslag vad avser kreditga-&lt;br&gt;rantier. För att erhålla effektiva och affärsmässiga förutsättningar i relatio-&lt;br&gt;nerna till koncernens bolag bör affärsverket få vidgade befogenheter att&lt;br&gt;självständigt ingå borgen för lån som bolagen upptar på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.10 Fullmäktige i Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige delar riksgäldskommitténs bedömning att det statliga kredit-&lt;br&gt;garantisystemet är splittrat och i behov av effektivisering. Kommitténs&lt;br&gt;förslag att ge riksgäldskontoret ett större ansvar såväl vad gäller beslut om&lt;br&gt;som tillsyn av kreditgarantiärenden skulle därför undanröja de redovisade&lt;br&gt;bristerna. Förslaget innebär samtidigt att regeringen avlastas en rad för-&lt;br&gt;valtningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige delar också kommitténs mening att ekonomiska riskövervä-&lt;br&gt;ganden bör få ett större inflytande vid garantibesluten. En mer differentie-&lt;br&gt;rad prissättning baserad på riskbedömning med syfte att göra verksamhe-&lt;br&gt;ten självbärande är enligt fullmäktiges mening angelägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige tillstyrker riksgäldskommitténs förslag att ge riksgälds-&lt;br&gt;kontoret ett vidgat ansvar för den statliga kreditgarantigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.11 Riksdagens revisorer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att riksgäldskontoret bör spela en mer aktiv roll än för&lt;br&gt;närvarande inom det statliga kreditgarantisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har inga invändningar mot det resonemang som kommittén åberopar&lt;br&gt;som grund för sitt ställningstagande. Däremot saknar vi en analys av de&lt;br&gt;komplikationer som kan uppkomma vid det praktiska genomförandet av&lt;br&gt;förslagen om ett vidgat ansvar för riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén utgår från att omfattningen av statliga garantier kommer att&lt;br&gt;minska. En sådan utveckling ter sig sannolik. Den innebär emellertid att&lt;br&gt;garantiärenden som innefattar en vidare bedömning än en strikt ekonom-&lt;br&gt;isk relativt sett kan komma att öka i omfattning. När det gäller ansvaret för&lt;br&gt;riskprövning kan det därför bli svårt att upprätthålla en strikt gränsdrag-&lt;br&gt;ning mellan riksgäldskontorets och regeringens uppgifter. I vår egenskap av&lt;br&gt;ett av riksdagens kontrollorgan anser vi det viktigt att ansvars- och kom-&lt;br&gt;petensreglerna för myndigheten resp, regeringen blir så klara och entydiga&lt;br&gt;som möjligt. Enligt vår uppfattning har kommittén ägnat hithörande&lt;br&gt;problem för litet uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har inhämtat att de ADB-baserade redovisningssystemet för verk-&lt;br&gt;samheten med statliga garantier, system KG, först i dagarna kommit i&lt;br&gt;produktion vid riksgäldskontoret. Kontoret saknar alltså egen praktisk&lt;br&gt;erfarenhet av hur systemet fungerar. Kommittén anser emellertid att det&lt;br&gt;bör anförtros åt kontoret att gentemot andra myndigheter som handhar&lt;br&gt;kreditgarantier fungera som samordnare och rådgivare för garantigivning&lt;br&gt;och som initiativtagare till utbildningsinsatser. I kontorets uppgift skulle&lt;br&gt;också ligga att åstadkomma rationaliseringar och förenklingar i hante-&lt;br&gt;ringen av garantier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi ser det är det mindre lämpligt att tilldela riksgäldskontoret de&lt;br&gt;tillsynsuppgifter avseende kreditgarantier som kommittén förordat så&lt;br&gt;länge system KG inte är praktiskt prövat vid riksgäldskontoret. Tilläggas&lt;br&gt;kan att det så sent som vid vår granskning av riksgäldskontorets bokslut för&lt;br&gt;räkenskapsåret 1987/88 noterades missvisande saldon avseende riksgälds-&lt;br&gt;kontorets fordran på garantitagare. Vår bestämda slutsats blir att riksgälds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontoret inte bör åläggas ett vidgat ansvar på kreditgarantiområdet förrän Prop. 1990/91:29&lt;br&gt;redovisningsrutiner m.m. konsoliderats. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.12 Svenska sparbanksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller garantier anser Svenska sparbanksföreningen att det&lt;br&gt;inte skall föreligga någon risk för misstanke att riksgäldskontorets verk-&lt;br&gt;samhetsgrenar skall konkurrera sinsemellan. Det skall dessutom inte&lt;br&gt;kunna ifrågasättas att ett mål om statsskuldspolitiken nås på bekostnad av&lt;br&gt;affärsmässiga mål för myndigheter och affärsverk, som är beroende av&lt;br&gt;riksgäldskontoret för sin upplåning. Inte heller det omvända bör kunna&lt;br&gt;misstänkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår även att riksgäldskontoret skall bygga upp egen&lt;br&gt;kompetens för riskprövning (s. 97). I praktiken är det fråga om ren&lt;br&gt;bankverksamhet. Då bör den också bedrivas i andra former än en statlig&lt;br&gt;myndighet för att bli effektiv och konkurrenskraftig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.13 Landsorganisationen i Sverige (LO)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;LO stöder vidare kommitténs förslag till sammanföring av statens kredit-&lt;br&gt;garantigivning till riksgäldskontoret samt avlastning av kreditgarantigiv-&lt;br&gt;ning från regeringen utom vad avser överklaganden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Den statliga betalningsverksamheten&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Riksrevisionsverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har tagit upp flera frågor med nära anknytning till den del av&lt;br&gt;RRVs verksamhet som arbetar med bl.a. betalningar till och från staten,&lt;br&gt;redovisning, prognoser och kreditgarantier. Man berör då också frågor som&lt;br&gt;gäller ändrade ansvarsförhållanden mellan riksgäldskontoret och RRV. Ett&lt;br&gt;långtgående alternativ som prövats är att föra samman RRVs ekonomiska&lt;br&gt;avdelning med riksgäldskontoret. Kommittén har valt att inte föreslå några&lt;br&gt;sådana lösningar. Däremot föreslås ett utvidgat samarbete mellan de båda&lt;br&gt;verken. RRV delar denna slutsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verksamhet med ekonomisk styrning och uppföljning som RRV&lt;br&gt;bedriver inom ekonomiska avdelningen har i ökande utsträckning nära&lt;br&gt;samband med såväl förvaltnings- som redovisningsrevisionen. Ett framträ-&lt;br&gt;dande inslag i revisionsverksamheten är att stödja departement och myn-&lt;br&gt;digheter bl.a. i samband med den nya budgetprocessen. Ekonomiska&lt;br&gt;avdelningen svarar för betydande uppgifter vad gäller utveckling av regler,&lt;br&gt;metoder, system och rutiner som stödjer detta förändringsarbete. Alla&lt;br&gt;delar av RRV har således viktiga uppgifter i detta sammanhang. För att&lt;br&gt;kunna fullfölja detta arbete krävs att verket kan arbeta vidare efter den&lt;br&gt;strategi som utvecklats och med den inre arbetsorganisation som byggts&lt;br&gt;upp. Den kraftsamling som görs måste få verka vidare med obruten styrka&lt;br&gt;om man inte skall riskera ett bakslag i strävandena med reformarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV vill också understryka, vilket även kommittén noterat, att en&lt;br&gt;delning av den ekonomiska avdelningen kan ledat till störningar och&lt;br&gt;minskad effekt i arbetet med hänsyn till de starka produktionssamband&lt;br&gt;som finns inom verksamheten. RRV anser att det inte är till fördel varken&lt;br&gt;för statsmakterna eller de enskilda myndigheterna att splittra de centrala&lt;br&gt;funktionerna för ekonomisk styrning och uppföljning på flera organ. Med&lt;br&gt;hänsyn till de brister som finns på många håll vad gäller ekonomikompe-&lt;br&gt;tens i statsförvaltningen är det nu angelägnare än någonsin att verksamhe-&lt;br&gt;ten hålls samman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket välkomnar förslagen till utbyggt samarbete mellan riksgälds-&lt;br&gt;kontoret och RRV. Genom att de konkreta samarbetsområdena lyfts fram&lt;br&gt;på detta sätt skapas förutsättningar för slagkraftiga gemensamma insatser&lt;br&gt;utan att man behöver riskera sådana effektivitetsförluster som skulle&lt;br&gt;kunna uppkomma till följd av ändringar av ansvarsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Bankinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen tillstyrker att en utredning tillsätts med uppgift att&lt;br&gt;klarlägga gränsdragningsfrågor i det statliga betalningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Allmänna pensionsfonden (1 — 3:e fondstyrelserna)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att riksgäldskontoret får ett huvudansvar för bevak-&lt;br&gt;ningen av regelstyrda kassaflöden i den statliga betalningsverksamheten.&lt;br&gt;En förstärkning bör göras av resursernas för prognoser på detta område.&lt;br&gt;Riksgälskontoret gör f.n. prognoser för de närmaste två till tre månaderna&lt;br&gt;för det dagliga utfallet av in- och utbetalningar på statsverkets checkräk-&lt;br&gt;ning m.m. RRV gör också finansstatistiska prognoser, som mestadels har&lt;br&gt;en längre tidshorisont än riksgäldskontorets. Denna verksamhet är av&lt;br&gt;väsentligt större omfattning än riksgäldskontorets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén diskuterar olika samordningsmöjligheter — ett alternativ&lt;br&gt;anges vara att hela den ekonomiska avdelningen på RRV (bortåt 100&lt;br&gt;anställda!) förs över till riksgäldskontoret. Kommittén anser det emellertid&lt;br&gt;inte möjligt att inom ramen för gällande utredningsuppdrag föreslå lös-&lt;br&gt;ningar som innebär en större överflyttning från RRV till riksgäldskontoret.&lt;br&gt;I stället föreslås att man tillsätter en särskild utredning för att belysa dessa&lt;br&gt;frågor. Kommittén räknar dock med en successivt utbyggd kompetens för&lt;br&gt;bl.a. prognosverksamheten inom riksgäldskontoret. Totalt beräknas de&lt;br&gt;utvidgade arbetsuppgifterna byggas ut med 5-7 tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På detta område föreligger återigen risk för konflikt med penningpoliti-&lt;br&gt;ken. Riksgäldskontorets styrningar av betalningsströmmarna påverkar&lt;br&gt;samhällsekonomins likviditet, som är ett av riksbankens viktiga interme-&lt;br&gt;diära mål. Detta bör givetvis beaktas i den särskilda utredning som föreslås&lt;br&gt;bli tillsatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 \flarsverken FFV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 6.2 diskuteras statens betalningssystem. FFV ser det som mycket&lt;br&gt;angeläget att i samband med placering/upplåning hos riksgälden kunna&lt;br&gt;likvidera dessa över affärsbankskonton hållna for riksgäldens räkning.&lt;br&gt;Skall utlandsupplåning till affärsverken eller deras närstående internbanks-&lt;br&gt;funktioner ske måste detta också kunna ske över valutakonton hållna i&lt;br&gt;olika affärsbanker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet i övrigt sägs att den primära funktionen i betalningssystemen&lt;br&gt;är att tillhandahålla de statliga myndigheterna effektiva och säkra betal-&lt;br&gt;ningstjänster. Vi utgår från att konkurrens är bästa sättet att uppnå kost-&lt;br&gt;nadsbesparingar för riksgäldskontoret och därför bör andra vägar än post-&lt;br&gt;girot prövas, i synnerhet gäller detta såväl riksgäldens som myndigheters&lt;br&gt;och affärsverkens utlandsbetalningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Fullmäktige i Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken, riksrevisionsverket och riksgäldskontoret har tillsammans en&lt;br&gt;central funktion i den statliga betalningsverksamheten. Riksgäldskontoret&lt;br&gt;svarar för statens upplåning, medan riksrevisionsverket förvaltar det stat-&lt;br&gt;liga betalningssystemet och kontrollerar statsverkets checkräkning i riks-&lt;br&gt;banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén slår i sitt betänkande fast att både riksgäldskontoret och&lt;br&gt;riksrevisionsverket har betydelsefulla uppgifter vad gäller det statliga be-&lt;br&gt;talningssystemet varför en samverkan mellan myndigheterna skulle vara&lt;br&gt;till fördel. Riksgäldskommittén har övervägt olika alternativ för samver-&lt;br&gt;kan i fråga om prognosverksamhet och betalningssystem men funnit frågan&lt;br&gt;vara av så stor betydelse att en särskild utredning bör tillsättas med uppgift&lt;br&gt;att utreda gränsdragnings- och samverkansfrågor gällande det statliga&lt;br&gt;betalningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret och riksrevisionsverket skulle vara betjänta av sam-&lt;br&gt;verkan på en rad områden. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna är&lt;br&gt;för närvarande mycket oklar. Fullmäktige tillstyrker därför kommitténs&lt;br&gt;förslag att tillsätta en särskild utredning med uppgift att klarlägga ansvars-&lt;br&gt;och gränsdragningsfrågor rörande det statliga betalningssystemet. Full-&lt;br&gt;mäktige har i tidigare remissvar på riksrevisionsverkets promemoria angå-&lt;br&gt;ende det statliga betalningssystemet framfört samma förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att någon av myndigheterna ansvarar för förvalt-&lt;br&gt;ningen av statens kassaflöden. Det är dock enligt fullmäktiges mening inte&lt;br&gt;självklart att detta ansvar skall tillföras riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom de statliga betalningarna görs via statens checkräkning i riks-&lt;br&gt;banken har de avsevärd inverkan på likviditeten i banksystemet. Frågan&lt;br&gt;om hur statens kassaflöden styrs är därför av vital betydelse för penning-&lt;br&gt;politiken och därmed av stort intresse för riksbanken. Fullmäktige anser&lt;br&gt;att frågan om ansvaret för den statliga kassaförvaltningen närmare bör&lt;br&gt;utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Riksdagens revisorer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har övervägt olika alternativ för samverkan mellan riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket och riksgäldskontoret i fråga om prognosverksamhet och betal-&lt;br&gt;ningssystem. Vi delar kommitténs uppfattning att frågor om organisato-&lt;br&gt;riska förändringar bör utredas i ett större sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel lämnas också på områden där samverkan i projekt och löpande&lt;br&gt;verksamhet kan starta redan nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi instämmer i uppfattningen att samverkan inom exemplifierade om-&lt;br&gt;råden förefaller naturlig och kan vara gynnsam för de båda verken. Samti-&lt;br&gt;digt kan man dock konstatera att verkens intressen i vissa fall ligger så nära&lt;br&gt;varandra att en precisering av respektive verks ansvar inte alldeles lätt låter&lt;br&gt;sig göra. Sedan riksgäldskontoret blivit en myndighet under regeringen är&lt;br&gt;det riksrevisionsverket som har ansvaret för revisionen av riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret. Ett utvecklat samarbete får inte leda till att revisionens obundenhet&lt;br&gt;sätts i fara. Åtminstone teoretiskt sett ökar riskerna härför i den mån&lt;br&gt;samordningen drivs så långt att redovisningsprinciper och andra system&lt;br&gt;hos riksgäldskontoret redan sanktionerats genom samverkan med riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket. Vi förutsätter att dessa frågor uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.7 Svenska bankföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet nämns att det är naturligt att riksgäldskontoret medverkar i&lt;br&gt;RRV:s projekt beträffande införandet av en räntefaktor i anslagssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen skulle hälsa med tillfredställelse om detta projekt gavs&lt;br&gt;prioritet. Genom en sådan lösning skulle möjligheter skapas för en ökad&lt;br&gt;konkurrens om såväl de statliga betalningarna som myndigheternas place-&lt;br&gt;ringar och en sådan reform bör kunna leda till väsentliga besparingar för&lt;br&gt;statsverket. Införandet av en räntefaktor i anslagssystemet är därför ett&lt;br&gt;naturligt komplement till en liberalisering av de statliga betalningarna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.8 Sveriges föreningsbankers förbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att en utredning tillsätts som närmare skall titta på&lt;br&gt;samverkan mellan RRV och riksgäldskontoret samt att riksgäldskontoret&lt;br&gt;skall medverka i olika projekt. SFF har inget att invända mot detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen................................................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll............................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 september&lt;br&gt;1990 ........................................................ 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.................................................. 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmänna utgångspunkter.................................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Statsskuldspolitiken......................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Mål och restriktioner för statsskuldspolitiken............... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Samordning mellan statsskuldspolitiken och penningpolitiken. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Statsupplåningen........................................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Bakgrund.............................................. 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Upplåning i utländsk valuta.............................. 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Hushållsupplåningen.................................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Finansiering av statlig verksamhet utanför statsbudgeten......... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Utlåning och inlåning i riksgäldskontoret................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.1 Riksgäldskontorets roll............................. 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.2 Framtida villkor för utlåning och inlåning............. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Affärsverkens lånefinansiering............................ 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 Ramar för affärsverkens lånefinansiering ............. 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 Affärsverkens finansiering i utländsk valuta........... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.3 Formerna för lånefinansiering och placering av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överskottslikviditet................................ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.4 Inhämtande av bud från riksgäldskontoret............ 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.5 Samråd med riksgäldskontoret vid utlandsfinansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m............................................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.6 Riksgäldskontorets utlåning och garantigivning till bolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i affärsverkskoncern................................ 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.7 Lån mellan affärsverk och bolag inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;affärsverkskoncern ................................ 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.8 Genomförande.................................... 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Statlig kreditgarantigivning och lån till näringslivet.............. 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Riksgäldskontorets ansvar ............................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Den ekonomiska styrningen av kreditgarantiverksamheten ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Beslut om vissa kreditgarantier............................ 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Den statliga betalningsverksamheten.......................... 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Hemställan................................................ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Beslut..................................................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av riksgäldskommitténs slutbetänkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1989:95)....................................... 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet.... &amp;nbsp;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande statsskuldspolitiken (avsnitt 3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande statsskuldspolitiken (avsnitt 3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts beträffande statsupplåningen (avsnitt 4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts beträffande statsupplåningen (avsnitt 4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande utlåning och inlåning i riksgäldskontoret (avsnitt 5.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande utlåning och inlåning i riksgäldskontoret (avsnitt 5.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande ramar för affärsverkens lånefinansiering (avsnitt 5.2.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande ramar för affärsverkens lånefinansiering (avsnitt 5.2.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande affärsverkens finansiering i utländsk valuta (avsnitt 5.2.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande affärsverkens finansiering i utländsk valuta (avsnitt 5.2.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande formerna för lånefinansiering och placering av överskottslikviditet (avsnitt 5.2.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande formerna för lånefinansiering och placering av överskottslikviditet (avsnitt 5.2.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande samråd med riksgäldskontoret vid utlandsfinansiering m.m. (avsnitt 5.2.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande samråd med riksgäldskontoret vid utlandsfinansiering m.m. (avsnitt 5.2.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande genomförande av förslagen om affärsverkens lånefinansiering (avsnitt 5.2.8)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande genomförande av förslagen om affärsverkens lånefinansiering (avsnitt 5.2.8)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande statlig kreditgarantigivning och lån till näringslivet (avsnitt 6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande statlig kreditgarantigivning och lån till näringslivet (avsnitt 6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10</nummer>
<beteckning>10</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande den statliga betalningsverksamheten (avsnitt 7)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10</nummer>
<beteckning>10</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen beträffande den statliga betalningsverksamheten (avsnitt 7)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>11</nummer>
<beteckning>11</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad som anförts i propositionen om inhämtande av bud från riksgäldskontoret (avsnitt 5.2.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>till handlingarna</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>11</nummer>
<beteckning>11</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad som anförts i propositionen om inhämtande av bud från riksgäldskontoret (avsnitt 5.2.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>12</nummer>
<beteckning>12</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad som anförts i propositionen om riksgäldskontorets utlåning och garantigivning till bolag inom affärsverkskoncern (avsnitt 5.2.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>12</nummer>
<beteckning>12</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad som anförts i propositionen om riksgäldskontorets utlåning och garantigivning till bolag inom affärsverkskoncern (avsnitt 5.2.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>till handlingarna</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>13</nummer>
<beteckning>13</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad som anförts i propositionen om lån mellan affärsverk och bolag inom affärsverkskoncern (avsnitt 5.2.7).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>till handlingarna</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1990/91:FiU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>13</nummer>
<beteckning>13</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad som anförts i propositionen om lån mellan affärsverk och bolag inom affärsverkskoncern (avsnitt 5.2.7).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1990-10-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1990-10-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1990-10-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1990-10-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Vänsterpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 15:52:06</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE0329</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:34</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Finansutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 15:52:06</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE0329</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__29.pdf</filnamn>
<filstorlek>5146685</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den statliga finansförvaltningen</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/6C32D0A8-E8EE-427B-8311-D83F7C3430FF</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:FiU4</uppgift>
<ref_dok_id>GE01FiU4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>FiU4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Riksgäldskontoret och den statliga finansförvaltningen (prop. 1990/91:29)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:29&lt;br/&gt;
Riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den  statliga finansförvaltningen</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:29 Riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den statliga finansförvaltningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:29&lt;br/&gt;
Riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den  statliga finansförvaltningen</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:29 Riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den statliga finansförvaltningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:29&lt;br/&gt;
Riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den  statliga finansförvaltningen</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:29 Riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den statliga finansförvaltningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anne Wibble  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:29&lt;br/&gt;
Riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den  statliga finansförvaltningen</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:29 Riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den statliga finansförvaltningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anne Wibble  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Bäckström  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:29&lt;br/&gt;
Riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den  statliga finansförvaltningen</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:29 Riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den statliga finansförvaltningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Bäckström  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Tobisson  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:29&lt;br/&gt;
Riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den  statliga finansförvaltningen</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Fi3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:29 Riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den statliga finansförvaltningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Tobisson  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>