2285922 GE0323 1990/91 23 prop prop prop Proposition 1990/91:23 Proposition Proposition 23 0 1990-09-27 00:00:00 2025-12-19 13:36:41 2007-12-19 17:01:55 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GE0323/text https://data.riksdagen.se/dokument/GE0323 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE0323 <h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition 1990/91:23</h1> <h2>Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE0323/prop_199091__23-1.png" style="width:35pt;height:38pt;"/> Prop. 1990/91:23 Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 27 september 1990. På regeringens vägnar Odd Engström Laila Freivalds <h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2> 1 propositionen föreslås att 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall fortsätta att gälla till utgången av år 1991. 1 Riksdagen 1990/9!. 1 sam!. Nr 23 Förslag till Lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål Härigenom föreskrivs att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, som gäller till utgången av år 1990', skall fortsätta att gälla till utgången av år 1991. Prop. 1990/91:23 Lagens giltighetstid senast förlängd 1989:930. <h2>Justitiedepartementet</h2> Prop. 1990/91:23 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 september 1990 Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Göransson, Gradin, Hellström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink Föredragande: statsrådet Freivalds <h2>Proposition om fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag</h2> <h2>1 Inledning</h2> Bestämmelser om tvångsmedel vid beivrande av brott finns, förutom i rättegångsbalken (RB), i bl. a. lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Lagen innehåller tilläggs- och undantags- bestämmelser till den grundläggande regleringen i RB i fråga om straffpro- cessuella tvångsmedel. Lagen är tidsbegränsad och gäller efter den senast gjorda förlängningen till utgången av år 1990 (prop. 1989/90: 13, JuU12, rskr. 40, SFS 1989:930). Frågan om möjligheterna att föra över reglerna i 1952 års lag till RB har tidigare övervägts av tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06). Kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1984:54) Tvångsmedel — Anonymitet — Integritet föreslagit att den särskilda regleringen i 1952 års lag behålls och att lagen liksom nu skall ha begränsad giltighetstid och regelbundet om- prövas. Kommitténs förslag i den delen föranledde ingen lagstiftning (jfr. prop. 1988/89:124 s. 24). SÄPO-kommittén (Ju 1987:05) har därefter i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) anfört att flera skäl talar för att bestäm- melserna i 1952 års lag arbetas in i RB (s. 145). Kommittén har emellertid — med hänsyn till att den föreslagit att två nya lagar om tvångsmedel införs och att dessa tills vidare bör vara tidsbegränsade — ansett att en sådan samordning med RB bör anstå till dess att det kan bedömas om samordningen kan omfatta även de två föreslagna lagarna. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Frågan om ytterligare förlängning av giltighetstiden av 1952 års lag tas därför upp nu. <h2>2 Gällande ordning</h2> 1952 års lag gäller vid förundersökning angående vissa brott mot rikets säkerhet och vissa andra grövre brott. Den innehåller, som jag nyss nämn- de, tilläggs- och undantagsbestämmelser till den grundläggande regleringen i RB i fråga om straffprocessuella tvångsmedel. När det gäller de s. k. personella tvångsmedlen — främst häktning och Prop. 1990/91:23 anhållande - ger 1952 års lag möjlighet att i vissa fall hålla en person häktad under längre tid än vad som är tillåtet enligt de allmänna reglerna i RB. Det gäller den situationen att utredningen ännu inte nått så långt att den häktade kan anses vara ”på sannolika skäl misstänkt” for brottet. Häktning kan i det fallet ske trots att vederbörande endast är ”skäligen misstänkt”, s. k. utredningshäktning. 1952 års lag ger utrymme för att låta sådan utredningshäktning fortgå under ca fyra veckor, medan RB:s regler bara tillåter en vecka (2 § 1952 års lag). Enligt 1952 års lag kan ett skriftligt meddelande som avses i 27 kap. 2 § andra meningen RB tas i beslag, även om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år (3 §). Förordnande om kvarhållande av en postförsändelse m. m. enligt 27 kap. 9 § RB kan enligt 1952 års lag i vissa brådskande fall meddelas av under- sökningsledaren eller åklagaren (4 §). Enligt RB:s regler är det alltid rätten som beslutar i dessa fall. De tidigare reglerna i 27 kap. 16 § RB om telefonavlyssning har genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 september 1989 ersatts av bestämmel- ser om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning (27 kap. 18 — 24 §§ RB). Samtidigt ändrades 5 § i 1952 års lag, som innehåller kompletterande regler, för att passa in i det nya systemet (prop. 1988/89:124, JuU25, rskr. 313, SFS 1989:650). Hemlig teleavlyssning innebär att samtal eller andra telemeddelanden som befordras av televerket till och från viss telefonapparat eller annan teleanläggning i hemlighet avlyssnas eller upptas genom tekniskt hjälpme- del för återgivning av innehållet i meddelandet. Förutom avlyssning av telefonsamtal kan tvångsmedlet således användas också för upptagning av annan telekommunikation än muntlig sådan, såsom telex, telefax och datakommunikation. Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hem- lighet lämnas av televerket om samtal eller andra telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss telefonapparat eller annan teleanläggning eller att en sådan anläggning avstängs för samtal eller meddelanden. Enligt RB får hemlig teleavlyssning användas om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år och även vid brottsutred- ningar som rör försök, förberedelse och stämpling till sådant brott. Som ytterligare förutsättning för hemlig teleavlyssning gäller att det skall före- ligga skälig misstanke om brottet och att åtgärden skall vara av synnerlig vikt för utredningen. Tillstånd till hemlig teleavlyssning meddelas av domstol på ansökan av åklagaren och skall gälla viss tid, högst en månad från dagen för beslutet. Hemlig teleövervakning får användas om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än sex månader och vid narkoti- kabrott med enbart fängelse i straffskalan. I övrigt är förutsättningarna knutna till reglerna om hemlig teleavlyssning. 1952 års lag ger i förhållande till RB utvidgade möjligheter att använda hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Tillstånd till åtgärden får lämnas, även om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än vad som krävs enligt RB. Åklagaren får i brådskande fall själv besluta om användning av tvångsmedlen. Har åklagaren gjort detta, skall anmälan ofdrdröjligen göras hos domstolen, som skyndsamt skall pröva ärendet. I detta sammanhang kan erinras om lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen) som trädde i kraft den 1 juli 1989 och bl. a. ersatte bestämmelserna i den tidsbe- gränsade s.k. spaningslagen, alltså lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (prop. 1988/89:86, SfLH9 och 22, rskr. 325 och prop. 1988/89: 124, JuU25, rskr. 325). Enligt terroristlagen, som inte är tidsbegränsad, får i vissa fall tvångsåtgärd såsom t. ex. hemlig teleavlyss- ning tillgripas, när åtgärden är påkallad för att utröna om en terroristorga- nisation planlägger eller förbereder en gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften. I likhet med föregående år kommer regeringen även fortsättningsvis att årligen lämna riksdagen en redogörelse för till- lämpningen av ifrågavarande bestämmelser. Prop. 1990/91:23 <h2>3 Säkerhetspolisens skrivelse</h2> I en skrivelse den 17 september 1990 till justitiedepartementet har säker- hetspolisen anfört att 1952 års lag utgör en nödvändig grund för den verksamhet som säkerhetspolisen bedriver samt att de möjligheter som lagen ger också har utnyttjats. Enligt säkerhetspolisen är det av utomor- dentlig vikt för dess fortsatta verksamhet att lagens giltighetstid förlängs. <h2>4 Föredragandens överväganden</h2> 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål tar sikte på brott som rör rikets säkerhet eller är av allmänfarlig natur. Lagen gäller till utgången av år 1990. I likhet med säkerhetspolisen anser jag att lagen fortfarande behövs och att dess giltighetstid bör förlängas. Liksom tidigare bör det ske med ett år eller till utgången av år 1991. Frågan om förlängning av giltighetstiden för 1952 års lag är enligt min mening av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydel- se. <h2>5 Hemställan</h2> Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. <h2>6 Beslut</h2> Prop. 1990/91:23 Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- den har lagt fram. Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 1 1 att riksdagen antar ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till bifall = utskottet 1990/91:JuU5 ? 1 1 att riksdagen antar ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till ? INL Inlämning 1990-10-08 00:00:00 inträffat 60 B Bordläggning 1990-10-10 00:00:00 inträffat 2 HÄN Hänvisning 1990-10-11 00:00:00 inträffat 3 MOT Motionstid slutar 1990-10-25 00:00:00 inträffat 4 inlamnatav Inlämnat av Vänsterpartiet 2014-11-22 07:18:15 statustext statustext Ärendet är avslutat GE0323 2019-05-28 12:28:33 tilldelat Tilldelat Justitieutskottet 2014-11-22 07:18:15 GE0323 prop_199091__23.pdf 154367 pdf Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag https://data.riksdagen.se/fil/9AB791D9-8002-484A-848F-890BDAC7B12A behandlas_i 1990/91:JuU5 GE01JuU5 bet 1990/91 JuU5 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag Betänkande följdmotion med anledning av prop. 1990/91:23 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag GE02Ju10 mot 1990/91 Ju10 med anledning av prop. 1990/91:23 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag Motion följdmotion med anledning av prop. 1990/91:23 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag GE02Ju9 mot 1990/91 Ju9 med anledning av prop. 1990/91:23 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag Motion följdmotion av Berith Eriksson (V) med anledning av prop. 1990/91:23 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag GE02Ju9 mot 1990/91 Ju9 med anledning av prop. 1990/91:23 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag av Berith Eriksson (V) Motion följdmotion av Inger Schörling m.fl. (MP) med anledning av prop. 1990/91:23 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag GE02Ju10 mot 1990/91 Ju10 med anledning av prop. 1990/91:23 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag av Inger Schörling m.fl. (MP) Motion