<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2289253</hangar_id>
 <dok_id>GE03195</dok_id>
 <rm>1990/91</rm>
 <beteckning>195</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1990/91:195</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>195</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-05-16 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:54</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-19 17:01:44</publicerad>
 <titel>om aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03195/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GE03195</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GE03195</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1990/91: 195&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;om aktiv flykting- och&lt;br&gt;immigrationspolitik m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 195&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Regeringens proposition&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1990/91:195&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;om aktiv flykting- och immigrationspolitik m. m.&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GE03195/prop_199091__195-1.png" style="width:37pt;height:46pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag&lt;br&gt;ur regeringsprotokollet den 16 maj 1991 för de åtgärder och de ändamål&lt;br&gt;som framgår av föredragandenas hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odd Engström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maj-Lis Lööw&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Allmänt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens avsikt med de överväganden och förslag som lämnas i denna&lt;br&gt;proposition är att föreslå riktlinjer för en aktiv, sammanhållen flykting-&lt;br&gt;och immigrationspolitik och att redovisa regeringens syn i några invand-&lt;br&gt;rarpolitiska principfrågor. Syftet är att därmed lägga en fast politisk grund&lt;br&gt;för de närmaste årens reformverksamhet inom det flykting- och invandrar-&lt;br&gt;politiska området. I vissa delar förutsätts att regeringen återkommer till&lt;br&gt;riksdagen med förslag bl. a. om ändringar i utlänningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Aktiv flykting- och immigrationspolitik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör utveckla och föra en aktiv flykting- och immigrationspolitik,&lt;br&gt;som utifrån ett helhetstänkande och en humanitär grundsyn tar sikte på att&lt;br&gt;dels undanröja eller lindra orsaker bakom flykt och påtvingad migration,&lt;br&gt;dels skapa ett system för regleringen av invandringen till Sverige, som&lt;br&gt;bättre än det nuvarande ger rätten att stanna i vårt land till dem som bäst&lt;br&gt;behöver den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt från en sådan helhetssyn behandlas utrikes- och&lt;br&gt;biståndspolitikens inriktning i ett antal frågor med anknytning till olika&lt;br&gt;grundorsaker till flykt och påtvingad migration. Behoven av förbättrad&lt;br&gt;samordning av FN-systemets flyktinginsatser, nödvändigheten av starkt&lt;br&gt;stöd till FNs flyktingkommissarie och lämpligheten av internationellt&lt;br&gt;koordinerade insatser för frivillig återvandring framhålls. Frivilliga orga-&lt;br&gt;nisationers roll i flyktingarbetet liksom utvecklingsforskningens betydelse&lt;br&gt;betonas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandringspolitiken bör utformas med en humanitär grundsyn och från Prop. 1990/91:195&lt;br&gt;utgångspunkten att rörlighet över gränserna är i grunden något positivt.&lt;br&gt;Klarare distinktion bör göras mellan dem som bör ha en ovillkorlig rätt att&lt;br&gt;stanna i Sverige (flyktingar, övriga personer med behov av internationellt&lt;br&gt;rättsligt skydd, anhöriga tillhörande kärnfamiljen) och övriga immigra-&lt;br&gt;tionssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En generös, internationellt enhetlig tillämpning av Genéve-&lt;br&gt;konventionens flyktingdefinition förordas. En ny skyddsregel för personer&lt;br&gt;med behov av internationellt rättsligt skydd utanför Genéve-konventionen&lt;br&gt;föreslås. Sverige bör verka för en internationellt överenskommen reglering&lt;br&gt;av skyddet för sådana personer. Möjligheten för regeringen att tillfälligt&lt;br&gt;och utan att höra riksdagen skärpa kriterierna för asyl föreslås försvinna.&lt;br&gt;Flyktingkvoten bör kunna öka om det internationella läget så kräver och&lt;br&gt;mottagningsresurserna medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna för invandring av arbetskraft bör inte ändras men tillämpas&lt;br&gt;på ett mer flexibelt och konjunkturanpassat sätt än hittills. Nya immigra-&lt;br&gt;tionspolitiska instrument bör utvecklas, för att öka möjligheterna att under&lt;br&gt;begränsad tid komma till Sverige för besök, praktik och arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Invandrarpolitikens valfrihetsmål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En fördjupad diskussion om hur Sverige kan bli ett bättre, mer jämlikt och&lt;br&gt;generöst mångkulturellt samhälle, med ett nytt synsätt på kulturell plural-&lt;br&gt;ism, förordas. Klarare skillnad bör göras mellan invandrarpolitik med&lt;br&gt;stödåtgärder för nyanlända och en allmän välfärdspolitik som utformas&lt;br&gt;olika beroende på olika gruppers behov.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Medborgarskap, rösträtt och delaktighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna för invandrare att delta i den politiska beslutsprocessen bör&lt;br&gt;förbättras. Under förutsättning av att nuvarande samband mellan rösträtt&lt;br&gt;i riksdagsval och medborgarskap bibehålls, är det rimligt att i ökad ut-&lt;br&gt;sträckning acceptera dubbla medborgarskap. Den traditionella principen i&lt;br&gt;svensk lagstiftning mot flerfaldiga medborgarskap bör inte upprätthållas.&lt;br&gt;En parlamentarisk kommitté bör tillsättas. En nordisk samordning bör ske.&lt;br&gt;Sverige bör internationellt verka för att synen på dubbla medborgarskap&lt;br&gt;förändras och för en förändring av gällande Europarådskonvention i enlig-&lt;br&gt;het härmed.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Frivilliga organisationers roll i flyktingmottagandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Samverkan mellan kommuner, statens invandrarverk och andra statliga&lt;br&gt;myndigheter och frivilliga organisationer bör breddas och fördjupas, sär-&lt;br&gt;skilt under den introduktionsperiod som utgör ramen för det samordnade&lt;br&gt;flyktingmottagandet. Riktlinjer föreslås i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhet för asylsökande under väntetiden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Väntetiden för asylsökande måste göras så kort som möjligt. Det är det&lt;br&gt;viktigaste för att göra väntetiden på besked i fråga om uppehållstillstånd&lt;br&gt;uthärdlig och meningsfull. De arbetstillfällen som finns på den öppna&lt;br&gt;arbetsmarknaden bör i första hand tillförsäkras dem som har fått rätt att&lt;br&gt;stanna i Sverige. I syfte att — under betingelser som inte ger upphov till&lt;br&gt;ökad oreglerad invandring av arbetssökande — skapa förutsättningar för&lt;br&gt;sysselsättning för asylsökande, kan ändå övervägas att undanta vissa asyl-&lt;br&gt;sökande från skyldigheten att ha arbetstillstånd. En särskild utredning&lt;br&gt;härom tillsätts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskild nämnd för utlänningsärenden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En fristående myndighet, utlänningsnämnden, bör inrättas för att över-&lt;br&gt;pröva vissa utlänningsärenden. Den alldeles övervägande delen av de&lt;br&gt;utlänningsärenden som idag beslutas av regeringen förs därmed bort från&lt;br&gt;regeringen. Regeringen föreslås kunna besluta i vissa ärenden av särskild&lt;br&gt;betydelse för invandringen och för tillämpningen av utlänningslagstift-&lt;br&gt;ningen. Den nya myndigheten föreslås starta sin verksamhet den 1 juli&lt;br&gt;1992. Vissa ändringar i utlännings- och medborgarskapslagstiftningen fö-&lt;br&gt;reslås, för att bereda vägen för organisationsförändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 maj 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, Hellström, Lindqvist, Lönnqvist, Frei-&lt;br&gt;valds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsråden Hjelm-Wallén och Lööw&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Proposition om aktiv flykting- och&lt;br&gt;immigrationspolitik m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statsråden Hjelm-Wallén och Lööw anför.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;I Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det tillhör de grundläggande mänskliga behoven att kunna leva tryggt och&lt;br&gt;någorlunda bra. När människor berövas den möjligheten i sina hemländer&lt;br&gt;flyr en del för sina liv från förtrycket och osäkerheten. Andra flyttar till&lt;br&gt;förhoppningen om en bättre tillvaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att fly eller flytta kan vara en nödvändig lösning, på kort sikt och för&lt;br&gt;vissa av de människor som migrerar. Men det löser inte de grundläggande&lt;br&gt;problemen. Fundamentala obalanser mellan olika delar av världen i eko-&lt;br&gt;nomiska, demografiska — kanske också ekologiska — hänseenden kan inte&lt;br&gt;lösas genom att några av de förfördelade flyttar. Världens länder måste&lt;br&gt;agera utifrån insikten om sambanden mellan folkvandring och dess grund-&lt;br&gt;orsaker: fattigdom, befolkningstillväxt, ekonomisk och social orättvisa ger&lt;br&gt;upphov till interna motsättningar, förtryck och förföljelse mot enskilda,&lt;br&gt;inte sällan med etniska förtecken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivillig rörlighet över gränserna är något positivt. Den berikar och&lt;br&gt;utvecklar. Den bidrar till att skapa öppenhet och att stärka respekten för&lt;br&gt;mänskliga rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi — statsråden Hjelm-Wallén och Lööw — vill, efter samråd med&lt;br&gt;utrikesministern, med dessa utgångspunkter gemensamt redovisa princi-&lt;br&gt;per för en aktiv flykting- och immigrationspolitik och redovisa vår syn på&lt;br&gt;sambanden mellan utrikes-, bistånds-, flykting- och invandrings-&lt;br&gt;/invandrarpolitik. Vår strävan kommer att vara att anlägga en helhetssyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immigrationspolitik, invandringspolitik, flyktingpolitik etc. är begrepp&lt;br&gt;som ofta ges varierande innehåll. Det blir inte alltid klart vad man menar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med invandringspolitik respektive immigrationspolitik avses de princi-&lt;br&gt;per och regler som anger vilka utlänningar som skall få tillstånd att besöka&lt;br&gt;eller bosätta sig i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarpolitiken omfattar sådana åtgärder som samhället vidtar för att&lt;br&gt;underlätta invandrares, dvs. även flyktingars, introduktion och integration&lt;br&gt;i det svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska flyktingpolitiken innehåller en rad olika element:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— agerande i FN och andra internationella organisationer for att bidra Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;till att internationella konflikter motverkas och löses och för att&lt;br&gt;respekten för de mänskliga rättigheterna upprätthålls;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ekonomiskt stöd till FNs flyktingorgan (UNHCR och UNRWA) och&lt;br&gt;andra organisationer som bedriver flyktingarbete utanför Sverige;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvars-&lt;br&gt;fördelning av biståndet till flyktingar och för att stärka flyktingarnas&lt;br&gt;rättsliga skydd;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överföring till Sverige, ofta i samarbete med UNHCR, av särskilt&lt;br&gt;utsatta personer som behöver en fristad undan förföljelse;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— asyl i Sverige i enlighet med 1951 års Genéve-konvention om flykting-&lt;br&gt;ars rättsliga ställning och de nationella regler som omfattar även&lt;br&gt;skyddsbehövande personer vilka inte faller inom ramen för Genéve-&lt;br&gt;konventionen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— program för mottagande av flyktingar i Sverige med syfte att främja&lt;br&gt;deras möjligheter att finna sig tillrätta i det svenska samhället;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— olika särskilda insatser, bland annat opinionsbildande verksamhet,&lt;br&gt;för att ge flyktingar lika villkor och möjligheter till integration i&lt;br&gt;Sverige;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— stöd till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för att bosätta sig i&lt;br&gt;hemlandet eller annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet migrationspolitik används vanligen för att samlat beteckna&lt;br&gt;alla de åtgärder och förhållningssätt som knyts till folkvandring, de skeen-&lt;br&gt;den som orsakar den och de effekter den får.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med begreppet flykting avses ibland endast den som är accepterad i ett&lt;br&gt;asylland som flykting i enlighet med Genéve-konventionens definition.&lt;br&gt;Men minst lika ofta används begreppet om alla människor som av tvång&lt;br&gt;lämnat sin bostadsort, särskilt om de därmed korsat en nationsgräns. De&lt;br&gt;som flytt hus och hem, men inte lämnat sitt eget land, kallas vanligen för&lt;br&gt;internflyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man talar i Sverige om flyktingmottagande och menar då den särskilda&lt;br&gt;introduktion till svenskt samhällsliv som organiseras i samverkan mellan&lt;br&gt;stat och kommun. Denna introduktion omfattar flyktingar enligt Genéve-&lt;br&gt;konventionen, men också vissa personer som fått asyl och uppehållstill-&lt;br&gt;stånd här av andra skäl. Man bör alltså vara observant på det sammanhang&lt;br&gt;i vilket begreppet flykting används, för att rätt förstå dess innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandringspolitik, flyktingpolitik och invandrarpolitik är delar av en&lt;br&gt;och samma helhet. Reglerna om asyl är t.ex. en del av både invandrings-&lt;br&gt;politiken och flyktingpolitiken. Reglerna om vilka som skall få invandra till&lt;br&gt;Sverige måste utformas med hänsyn till förmågan och förutsättningarna att&lt;br&gt;på ett ansvarsfullt sätt ta emot dem som kommer hit, att ge dem likvärdiga&lt;br&gt;villkor och att skapa ett samhälle med etnisk samlevnadsfrid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör vara en strävan att så långt möjligt skapa helhet och konsekvens&lt;br&gt;inom flyktingpolitikens ram och i samspelet mellan flyktingpolitiken,&lt;br&gt;bistånds- och utrikespolitiken. Sveriges internationella agerande måste stå&lt;br&gt;i samklang med nationell politik, där det vi gör på hemmaplan i stor&lt;br&gt;utsträckning måste bli beroende av skeenden i vår omvärld och omvänt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som inom invandrarpolitikens ram vidtas för att underlätta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för invandrare att finna sig till rätta i Sverige måste utformas med de Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;invandrarpolitiska målen för ögonen, men också i enlighet med den gene-&lt;br&gt;rella välfärdspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en sammanhållen flykting- och immigrationspolitik har&lt;br&gt;utretts av två särskilda utredare (A 1990:05) på grundval av regeringens&lt;br&gt;direktiv i juni 1990 (dir. 1990:42). Arbetet har bedrivits delvis med&lt;br&gt;utgångspunkt i en förstudie som hade gjorts inom regeringskansliet under&lt;br&gt;vintern/våren 1989 — 90. Utredarna, som antog namnet flykting- och im-&lt;br&gt;migrationsutredningen, överlämnade i februari 1991 sitt betänkande (SOU&lt;br&gt;1991:1) Flykting- och immigrationspolitiken till oss. Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet och en förteckning&lt;br&gt;över de remissinstanser som lämnat synpunkter bör fogas som bilagor till&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementets underprotokoll. Remissyttrandena och en&lt;br&gt;sammanställning av dem finns tillgängliga i arbetsmarknadsdepartemen-&lt;br&gt;tets akt (IP 3033/91).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att vi tillsammans lagt fram vår gemensamma syn på en aktiv,&lt;br&gt;sammanhållen flykting- och immigrationspolitik, kommer statsrådet&lt;br&gt;Hjelm-Wallén att, delvis i samråd med utrikesministern, mer specifikt ta&lt;br&gt;upp de flyktingfrågor som är gemensamma för utrikes- och biståndspoliti-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Lööw kommer därefter att, delvis i samråd med statsrådet&lt;br&gt;Sahlin, behandla ett antal frågor inom sitt ansvarsområde, vilka alla ingår&lt;br&gt;i den helhet som beskrivits i det föregående. Flera av dessa frågor är&lt;br&gt;samtidigt en fortsättning på och ett fullföljande av genomförda reformer&lt;br&gt;avseende asylprocess och flyktingmottagande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;II Överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 En aktiv flykting- och immigrationspolitik&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;1.1 Utgångspunkter&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Krig och väpnade konflikter är en huvudorsak till flykt och migration.&lt;br&gt;Civilbefolkningen flyr för att rädda livet. Människor flyttar när de inte ser&lt;br&gt;någon framtid, när kriget har förstört deras mark eller på annat sätt slagit&lt;br&gt;sönder levnadsbetingelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av befolkningsrörelserna i världen sker av ekonomiskt tvång.&lt;br&gt;Det finns i regel liten eller ingen grad av frivillighet i detta. För allt fler&lt;br&gt;människor är det lätt att via massmedierna få vetskap om andra och bättre&lt;br&gt;levnadsvillkor, kanske bara några timmars flygresa bort. Ett ökande antal&lt;br&gt;kommer i den situationen inte i längen att betrakta detta stillasittande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkomflyttning inom ett land — flykten från landsbygden till staden är&lt;br&gt;den mest välkända och omfattande — bestäms av ekonomiska faktorer&lt;br&gt;eller obalanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också ett välkänt faktum att vissa skeden i en ekonomisk utveck-&lt;br&gt;ling i ett fattigt land ökar den sociala rörligheten och ökar på kort sikt&lt;br&gt;benägenheten till migration från samma land. Det är i dessa fall inte de&lt;br&gt;fattigaste som flyttar, utan oftast unga utbildade men arbetslösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av världens flyktingar är fattiga. De flyr från ett land till ett Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;annat i tredje världen. Skälen är ofta en kombination av ekonomiska&lt;br&gt;faktorer och sociala eller politiska omvälvningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall utvecklingsländernas regeringar förmå bära sitt ansvar för dessa&lt;br&gt;flyktingar, fordras omfattande insatser av det internationella samfundet.&lt;br&gt;Sveriges solidaritet med flyktingarna i världen fordrar att vi aktivt bidrar&lt;br&gt;till ansträngningarna att komma till rätta med flyktingproblemen i utveck-&lt;br&gt;lingsländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomisk utarmning och nöd går inte sällan hand i hand med miljö-&lt;br&gt;förstöring. Misshushållning med jordens tillgångar, nedsmutsning av vat-&lt;br&gt;ten och luft kan bli än vanligare orsaker till att människor flyttar än de&lt;br&gt;redan är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Auktoritära eller repressiva regimer skapar flyktingar genom mer eller&lt;br&gt;mindre systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Para-&lt;br&gt;doxalt nog kan också själva avskaffandet av repressiva samhällssystem inte&lt;br&gt;bara öka möjligheterna till utflyttning utan också blottlägga konflikter,&lt;br&gt;t.ex. på etniska grunder, vilka tidigare dolts av ett allmänt förtryck. Detta&lt;br&gt;ser vi idag påtagliga exempel på i Central- och Östeuropa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Migrations- och befolkningsrörelsernas omfattning, styrka och riktning&lt;br&gt;förändras över tiden, men sådana rörelser har alltid förekommit och&lt;br&gt;kommer alltid att förekomma. Världens länder måste emellertid gemen-&lt;br&gt;samt försöka eliminera de faktorer som skapar ett tvång att flytta och skapa&lt;br&gt;förutsättningar för människor att bo och leva i sin invanda miljö. Men&lt;br&gt;också skapa möjligheter att frivilligt välja att besöka eller flytta till andra&lt;br&gt;länder. Det är så man kan bidra till att skapa kontakt mellan människor, en&lt;br&gt;färgrik och spännande värld att leva i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flykt och behov av en fristad är en del av mänsklighetens historia. Det är&lt;br&gt;dock först i vårt århundrade som gemensamma internationella åtgärder&lt;br&gt;vidtagits för att ge skydd och bistånd åt flyktingar. Efter andra världskriget&lt;br&gt;skapades de nuvarande FN-organen för flyktingar. FNs särskilda organ för&lt;br&gt;Palestina-flyktingarna (UNRWA) skapades år 1950. Ungefär samtidigt&lt;br&gt;enades ett antal stater om att etablera FNs flyktingkommissarie (UNHCR),&lt;br&gt;främst med syfte att lösa flyktingproblem i Europa efter andra världskriget.&lt;br&gt;Man antog 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning, för att ge&lt;br&gt;skydd åt personer som känner välgrundad fruktan för ”förföljelse på grund&lt;br&gt;av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller polit-&lt;br&gt;isk uppfattning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingproblemens tyngdpunkt har sedan dess förskjutits från Europa&lt;br&gt;till tredje världen. De som flytt har vanligtvis tvingats till det på grund av&lt;br&gt;interna konflikter, allmänt våld, massiva brott mot mänskliga rättigheter,&lt;br&gt;brist på demokrati och oförmåga att upprätthålla säkerhet för befolk-&lt;br&gt;ningen. Konflikterna sammanfaller ofta med svält, akut fattigdom och&lt;br&gt;ekologiska katastrofer. Sammantaget har allt detta lett till massiva flykting-&lt;br&gt;strömmar där förföljelsen vanligtvis inte har sin udd riktad mot den&lt;br&gt;enskilde. Därför faller många av dessa människor utanför 1951 års flyk-&lt;br&gt;tingdefinition, trots att även de kan ha behov av internationellt rättsligt&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingdefinitioner med en vidare innebörd har mot den bakgrunden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antagits för Afrika (OAU-konventionen) och Latinamerika (Cartagena- Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;deklarationen). Skydd av detta slag har inte internationellt reglerats eller&lt;br&gt;avtalats för resten av världen. En motsvarande praxis tillämpas emellertid&lt;br&gt;i flertalet europeiska länder. Många länder har således möjligheter att ge&lt;br&gt;uppehållstillstånd till dem som är i behov av skydd men som faller utanför&lt;br&gt;1951 års flyktingdefmition. Utsträckningen av detta skydd varierar. Sve-&lt;br&gt;rige är ett av de få länder som har ett sådant skydd inskrivet i nationell lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan del av flyktingproblematiken är internflyktingarnas situation.&lt;br&gt;Bristen på internationellt skydd, bistånd och lösningar för dessa har under&lt;br&gt;senare år uppmärksammats i internationella fora. Internflyktingar lämnar&lt;br&gt;sina hem av likartade orsaker som andra flyktingar. Internflyktingsituatio-&lt;br&gt;ner utgör en potentiell källa till nya flyktingströmmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fyra femtedelar av dagens inemot 20 miljoner flyktingar befinner sig i&lt;br&gt;Asien och Afrika. I Centralamerika är närmare 10% av den totala befolk-&lt;br&gt;ningen på flykt inom eller utanför sitt lands gränser. Europa har under de&lt;br&gt;senaste åren tagit emot ett kraftigt ökande antal asylsökande. Merparten av&lt;br&gt;dessa kommer från stadsmiljö och nästan hälften från länder i Europa eller&lt;br&gt;dess närhet. Sverige hör till de länder som tagit emot flest i förhållande till&lt;br&gt;befolkningsmängden. En mycket stor andel av de asylsökande i Europa är&lt;br&gt;inte i behov av internationellt rättsligt skydd. Ökningen av antalet asylsö-&lt;br&gt;kande måste delvis ses som en följd av de allt restriktivare reglerna för&lt;br&gt;invandring som infördes i anslutning till recessionen och det minskade&lt;br&gt;behovet av arbetskraft som blev effekten av oljekrisen under 1970-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen av de asylsökande, som bedöms som flyktingar enligt Genéve-&lt;br&gt;konventionen, har minskat kraftigt. Asylprocedurer och anordningar för&lt;br&gt;mottagande harblivit överbelastade. Stora belopp spenderas på till stor del&lt;br&gt;improduktiva administrativa åtgärder för att ta hand om människor utan&lt;br&gt;behov av internationellt rättsligt skydd — västvärlden använder tio gånger,&lt;br&gt;enbart Sverige ungefär två gånger, UNHCRs totala budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen konventionsflyktingar bland dem som sökt asyl i Europa vari-&lt;br&gt;erar mellan olika länder — i ungefärliga tal från 4 till 20 %. Därutöver får&lt;br&gt;mellan 20 och 40 % av de asylsökande uppehållstillstånd av humanitära&lt;br&gt;eller liknande skäl. Dessa siffror bygger på nationell statistik som inte alltid&lt;br&gt;är helt jämförbar. Man bör ändå kunna säga att ungefär hälften av de&lt;br&gt;asylsökande är människor som ofta har haft tungt vägande skäl till att ha&lt;br&gt;lämnat sitt land, men som ändå inte kan anses vara i behov av internatio-&lt;br&gt;nellt rättsligt skydd. Däremot har de behov av stöd och bistånd för att&lt;br&gt;kunna leva ett drägligt liv i sina hemländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De framtida migrations- och flyktingrörelserna kommer att ställa solida-&lt;br&gt;riteten på nya prov. Människor måste ges chansen till en anständig tillvaro&lt;br&gt;i sina respektive regioner. Länderna måste själva få till stånd en bättre&lt;br&gt;ekonomisk och social utveckling, demokratisering och kunskapsuppbygg-&lt;br&gt;nad liksom ett effektivare utnyttjande av sina resurser genom ökad handel&lt;br&gt;och kapitalöverföring. Till denna utveckling kan också det internationella&lt;br&gt;biståndet ge ett viktigt bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är samtidigt en uppgift för alla länder att skapa garantier för att de&lt;br&gt;som har ett genuint behov av internationellt rättsligt skydd också får det.&lt;br&gt;En misslyckad eller ofullkomlig utvecklings- eller utjämningspolitik leder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till förstärkt migrationstryck. Kombinerat med restriktiva invandringsre-&lt;br&gt;gler blir följden en anhopning av delvis ogrundade asylansökningar, vilket&lt;br&gt;i förening med otidsenlig, trubbig och snålt tillämpad lagstiftning kan&lt;br&gt;beröva de skyddsbehövande möjligheten till en säker och värdig tillvaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att försöka förändra denna situation behövs ett nytt synsätt — en&lt;br&gt;förändring av det politiska perspektivet — och en delvis ny politik. Den&lt;br&gt;måste utgå från en helhetssyn och ta sikte både på grundorsaker och&lt;br&gt;symptom. Det måste också vara en aktiv politik som arbetas fram interna-&lt;br&gt;tionellt, parallellt med att vi i Sverige genom konkreta initiativ kan visa att&lt;br&gt;förändringar kan åstadkommas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns tre grundläggande utgångspunkter för en sådan politik: för det&lt;br&gt;första att varje land har ett ansvar för sina egna medborgare, för det andra&lt;br&gt;att det internationella samfundet måste komma till undsättning där de&lt;br&gt;enskilda länderna inte förmår skapa en långsiktig utveckling som gör att&lt;br&gt;medborgarna kan stanna och leva anständigt och för det tredje att interna-&lt;br&gt;tionellt rättsligt skydd skall erbjudas dem som — trots förebyggande&lt;br&gt;insatser — tvingats lämna sitt land och har ett behov av sådant skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma till rätta med grundorsakerna krävs inte sällan långtgå-&lt;br&gt;ende förändringar inom enskilda länder. Detta handlar i första hand om&lt;br&gt;långsiktig samhällsutveckling. Men det ställer också krav på internationell&lt;br&gt;samverkan och beredvillighet till åtgärder genom dialog och påtryckningar.&lt;br&gt;Flyktingpolitikens grundläggande problem är att den hittills huvudsakligen&lt;br&gt;inriktats på humanitära åtgärder, dvs. den har haft flyktingen själv som sitt&lt;br&gt;objekt — inte de bakomliggande politiska och sociala faktorer som skapar&lt;br&gt;flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därför måste migrations- och flyktingfrågorna tydliggöras och priorite-&lt;br&gt;ras högre i världens huvudstäder och inom de internationella organisatio-&lt;br&gt;nerna. Sveriges strävan bör vara att en humanitär men i huvudsak passiv&lt;br&gt;flyktingpolitik utvecklas till att också vara en orsaksorienterad och aktiv&lt;br&gt;politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1.2 En aktiv flykting- och immigrationspolitik — grundläggande principer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Vår bedömning: Sverige bör utveckla och föra en aktiv flykting- och&lt;br&gt;immigrationspolitik, som utifrån ett helhetstänkande och en huma-&lt;br&gt;nitärgrundsyn tar sikte på att dels undanröja eller lindra orsaker som&lt;br&gt;ligger bakom flykt och påtvingad migration, dels skapa ett system för&lt;br&gt;regleringen av invandringen till Sverige, som bättre än det nuva-&lt;br&gt;rande ger rätten att stanna i vårt land till dem som bäst behöver den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det alldeles övervägande flertalet remissinstanser&lt;br&gt;delar uppfattningen att en helhetssyn på flykting- och immigrationspoliti-&lt;br&gt;ken är nödvändig. Likaså finns starkt stöd för en politik som i högre grad än&lt;br&gt;hittills tar sikte på att undanröja grundorsaker till flykt och påtvingad&lt;br&gt;migration.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen till vår bedömning:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;En aktiv helhetspolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrund som nu har tecknats, anser vi att det finns behov av en&lt;br&gt;långsiktig förändring av flykting- och immigrationspolitiken. Detta gäller&lt;br&gt;både det internationella agerandet — de enskilda ländernas såväl som&lt;br&gt;mellanstatliga och andra internationella organisationers — och vår egen&lt;br&gt;nationella politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Världssamfundet har alltför länge ägnat en oproportionerligt stor del av&lt;br&gt;sina ansträngningar åt att söka mildra de negativa konsekvenser som&lt;br&gt;uppstått för dem som tvingats fly eller överge sina hem och hemländer. För&lt;br&gt;lite kraft och för lite resurser har använts för att söka angripa bakomlig-&lt;br&gt;gande orsaker till flykt och migration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi bedömer, helt i linje med utredningens förslag och de flesta remissin-&lt;br&gt;stansers inställning, att det nu behövs en inriktning av flykting- och&lt;br&gt;migrationspolitiska insatser på förebyggande åtgärder, som tar sikte på&lt;br&gt;grundläggande obalanser och brister som påverkar människors beslut att&lt;br&gt;bryta upp:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Brott mot mänskliga rättigheter måste uppmärksammas, brännmärkas&lt;br&gt;och motverkas. Länder som i detta hänseende för en politik som tvingar&lt;br&gt;medborgarna att lämna landet måste genom internationell opinonsbild-&lt;br&gt;ning och mellanstatlig samverkan förmås att ändra sitt agerande. Det&lt;br&gt;krävs mer klarspråk och större öppenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Internationella och mellanstatliga konflikter måste lösas på fredlig väg.&lt;br&gt;Nedrustningen måste påskyndas. Framsteg i den riktningen skulle&lt;br&gt;kunna frigöra resurser som kan användas för ekonomisk och social&lt;br&gt;utveckling och därmed bidra till att dämpa flyktingproblemen. Sverige&lt;br&gt;bör fortsätta att föra en aktiv politik i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Interna motsättningar, inte sällan orsakade av spänningar mellan folk-&lt;br&gt;grupper med olika etnisk eller religiös bakgrund, bör mötas med åtgär-&lt;br&gt;der som stärker utvecklingen av demokrati och som främjar tolerans och&lt;br&gt;försoning. Sverige bör verka för en förstärkning av det internationella&lt;br&gt;samarbetet i detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Ekonomiska obalanser måste utjämnas. Migrationsmässiga konsekven-&lt;br&gt;ser av passivitet och bristande ambition i arbetet för en kontrollerad&lt;br&gt;befolkningsutveckling, för ekonomisk utveckling, i fråga om skuldsane-&lt;br&gt;ring bland utvecklingsländerna, inom handelspolitiken etc. måste klar-&lt;br&gt;göras och uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Miljöförstöring som påverkar människors möjligheter att klara sin egen&lt;br&gt;försörjning måste bekämpas. Till alla andra skäl för aktiv kamp för en&lt;br&gt;bättre miljö bör läggas riskerna för att förorenad luft, otjänligt vatten,&lt;br&gt;jorderosion, ökenutbredning, översvämningar etc. driver människor&lt;br&gt;från sina hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa orsakssammanhang är komplexa. Flera orsaker är ofta inflätade i&lt;br&gt;varandra. Det är uppenbart att de åtgärder vi här pekat på delvis är av&lt;br&gt;mycket långsiktig natur. Från svensk sida arbetar vi sedan många år aktivt&lt;br&gt;med sådana insatser. Det vi här framhållit om politikens inriktning inne-&lt;br&gt;bär ingen omläggning av svensk utrikes- och biståndspolitik. Men det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär att den flykting- och migrationspolitiska dimensionen skall förtyd- Prop. 1990/91:195&lt;br&gt;ligas och lyftas högre upp på dagordningen, jämsides med andra politiska&lt;br&gt;och ekonomiska frågor som hittills dominerat debatten i FN och i skilda&lt;br&gt;europeiska fora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör verka för att grundorsaker till flyktingströmmar och annan&lt;br&gt;påtvingad migration diskuteras mer öppet och strukturerat och för att mer&lt;br&gt;målmedvetna insatser vidtas inom FNs ram och i andra internationella&lt;br&gt;fora avseende respekt och skydd för mänskliga rättigheter liksom inom&lt;br&gt;säkerhets-, bistånds-, miljö- och handelspolitiken. Både givar- och motta-&lt;br&gt;garländer bör uppmanas att ge högre prioritet åt de problem som förorsa-&lt;br&gt;kar — och förorsakas av — flyktingrörelser och ofrivillig migration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som är ägnade att angripa grundläggande orsaker skall bringas&lt;br&gt;att samverka med mer traditionella insatser i flykting- och migrationspoli-&lt;br&gt;tiken:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stöd till UNHCRs verksamhet för internationellt rättsligt skydd för&lt;br&gt;flyktingar. Detta arbete, som utgör kärnan i flyktingkommissariens&lt;br&gt;verksamhet, bör ges fortsatt starkt stöd. Sverige bör aktivt verka härför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stöd till finansiering av FNs flyktingarbete. UNHCR, UNRWA och&lt;br&gt;WFP är centrala organ i FNs flyktingarbete. Sverige bör ge fortsatt hög&lt;br&gt;prioritet åt insatser ägnade att stabilisera organisationernas ekonomi,&lt;br&gt;bl.a. genom att påverka andra länder att bidra efter förmåga. Villkoren&lt;br&gt;för organisationernas arbete i mottagarländer måste förbättras. Samord-&lt;br&gt;ningen av hjälpinsatser liksom insatsernas genomförande måste bli&lt;br&gt;effektivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stöd till flyktingmottagande länder eller regioner (s.k. första asylländer).&lt;br&gt;Det internationella samfundet har ett ansvar att bistå fattiga mottagar-&lt;br&gt;länders ansträngningar att ekonomiskt och socialt integrera flyktingar&lt;br&gt;som inte återvänder till sina hemländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Stöd till flyktingar som önskar återvända hem från ett första asylland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör verka för och stödja multilaterala insatser i detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Organiserad överföring av flyktingar och andra skyddsbehövande, som&lt;br&gt;inte kan få varaktigt skydd i den region där de befinner sig, till tredje&lt;br&gt;land, i samverkan med UNHCR eller på annat sätt. Sverige bör verka&lt;br&gt;för radikalt ökade internationella insatser för organiserad överföring av&lt;br&gt;flyktingar. Vår egen flyktingkvot bör kunna öka om det internationella&lt;br&gt;läget så kräver och mottagningsresurserna medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Nationell invandringspolitik, som dels ger skydd till den som har behov&lt;br&gt;av det, dels ger möjlighet för nära anhöriga att förena sig med varandra,&lt;br&gt;dels skapar möjligheter till besök, utbildning, praktik och arbete. De&lt;br&gt;svenska invandringsreglerna bör utformas så att de så effektivt som&lt;br&gt;möjligt ger rätten att stanna här till dem som bäst behöver den. Sverige&lt;br&gt;bör verka för en ökad internationell samverkan i enlighet med dessa&lt;br&gt;principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— En asylpolitik som bistår också dem som, utan att vara flyktingar enligt&lt;br&gt;Genéve-konventionen, är i behov av internationellt rättsligt skydd.&lt;br&gt;Sverige bör verka för en internationellt överenskommen reglering av&lt;br&gt;skyddet för sådana personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Mottagande av flyktingar och därmed jämställda personer, som ger dem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en god introduktion till det nya samhället och en bra start på ett nytt liv. Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— En långsiktig invandrarpolitik, som inriktas på att skapa ett harmoniskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhälle med etnisk mångfald, som ger flyktingar och andra fast bosatta&lt;br&gt;invandrare förutsättningar att nå med majoritetsbefolkningen lik-&lt;br&gt;värdiga villkor och som lägger en grund för att återvända till hemlandet,&lt;br&gt;om detta blir möjligt. Sverige bör agera för en ökad internationell&lt;br&gt;samsyn i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— En återvandringspolitik som balanserar intresset av att ge dem som&lt;br&gt;önskar återvandra ett nödvändigt stöd — ekonomiskt och på annat sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— mot risken för att detta lockar några att återvända utan att ha tänkt&lt;br&gt;igenom sin situation tillräckligt. Möjligheterna till insatser i ursprung-&lt;br&gt;slandet inom ramen för biståndet till u-länderna bör uppmärksammas.&lt;br&gt;Behovet av en internationell samverkan i återvandringfrågor är här lika&lt;br&gt;påtagligt som försummat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa insatser är till övervägande del inriktade på att bistå dem som&lt;br&gt;lämnat sina hemländer, främst de som är flyktingar i teknisk mening. Till&lt;br&gt;bilden i en helhetspolitik måste emellertid också läggas dels internflykting-&lt;br&gt;arna, dels de personer, vilka lämnat sina hemländer och sökt asyl i annat&lt;br&gt;land men fått avslag på sin ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internflyktingarnas behov kan och bör inte vara ett kontinuerligt och&lt;br&gt;institutionellt ansvar för UNHCR. Däremot finns ett starkt behov av att&lt;br&gt;söka precisera och fördela FN-systemets ansvar för internflyktingarnas&lt;br&gt;behov. Frågan har belysts i det nordiska FN-projektets katastrofstudie&lt;br&gt;(Responding to Emergencies).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en del av en sammanhållen politik bör man också betrakta förhåll-&lt;br&gt;ningssättet till dem som fått avslag på ansökan om asyl. Sveriges praxis att&lt;br&gt;aktivt återsända de asylsökande som fått avslag bör fullföljas. Sverige bör&lt;br&gt;internationellt verka för att detta synsätt vinner ökad anslutning, i första&lt;br&gt;hand inom Europa. Endast då kan man värna om asylrätten och förhindra&lt;br&gt;att de som fått avslag ändå blir kvar i landet och bildar en grå underklass&lt;br&gt;helt utan sociala rättigheter. Verkställighet av fattade beslut om avlägs-&lt;br&gt;nande måste kunna ske effektivt och under humana former, med säkerhet&lt;br&gt;och värdighet och i störta möjliga mån i samarbete med den mottagande&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell samverkan är en förutsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan politik bör, enligt vår mening, utvecklas och fullföljas. Metoder&lt;br&gt;att förverkliga den bör skapas. Det måste ske såväl inom ramen för det&lt;br&gt;internationella samarbetet som här hemma. Arbetet får större genomslags-&lt;br&gt;kraft ju fler länder som kan anamma detta tänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta arbete bör bedrivas utifrån synsättet att rörlighet över gränserna är&lt;br&gt;något i grunden positivt. Mänskliga kontakter över gränserna främjar&lt;br&gt;internationellt samförstånd och kan stärka respekten för mänskliga rättig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan efter helhetssyn får emellertid inte missuppfattas. Det innebär&lt;br&gt;mZe att problemen lösts bara för att analysen gjorts korrekt. Analysen&lt;br&gt;måste följas av konkreta åtgärder, nationellt och internationellt. Det inne- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bär inte att exempelvis ett ökat nationellt flyktingbistånd får omedelbara&lt;br&gt;konsekvenser för t.ex. antalet asylsökande i vårt land. Flera av de åtgärder&lt;br&gt;som nämnts har ju också andra motiv än att undanröja flyktorsaker.&lt;br&gt;Sambandet mellan de olika delarna av en aktiv flyktingpolitik är bitvis&lt;br&gt;svagt — på nationell nivå och på kort sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Sverige vidgar möjligheterna att få asyl i Sverige, minskar det inte&lt;br&gt;nämnvärt behovet av flyktingbistånd i världen eller omvänt. Om Sverige&lt;br&gt;gör en korrekt analys av en flyktingsituation, båtar det föga om det sker&lt;br&gt;isolerat. Men om det internationella samfundet tillsammans analyserar&lt;br&gt;och agerar, med stöd till demokratisk utveckling , ekonomiska reformer,&lt;br&gt;bistånd till många, kvotplatser till vissa etc., kan detta bli av avgörande&lt;br&gt;betydelse. Och på lång sikt spela en central roll för både bistånds- och&lt;br&gt;flyktingpolitiken i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget land kan bedriva en invandrings- eller flyktingpolitik isolerad från&lt;br&gt;omvärlden. Effektiviteten i varje lands insatser mångdubblas om de sam-&lt;br&gt;ordnas på internationell nivå. Ett stort mått av internationell samsyn i fråga&lt;br&gt;om behovet av en aktiv helhetspolitik har vuxit fram under det senaste&lt;br&gt;året. Detta gäller både inom det nordiska samarbetet och i de informella&lt;br&gt;konsultationer som sedan mitten av 1980-talet pågår mellan numera 13&lt;br&gt;europeiska länder, däribland Sverige, jämte USA, Canada och Australien.&lt;br&gt;Behovet av ökad mellanstatlig samverkan är ändå påtagligt. Om världens&lt;br&gt;flyktingläger skall kunna tömmas — det målet bör prägla vår grundsyn —&lt;br&gt;måste ansvarskännande länder samverka. Med helhetssyn och samsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ideologisk plattform&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt syfte har varit att lägga en grund för en aktiv och solidarisk, samman-&lt;br&gt;hållen flykting- och immigrationspolitik. Att skapa en plattform, från&lt;br&gt;vilken reformarbetet under kommande år skall kunna gå vidare och som&lt;br&gt;ger stadga åt Sveriges internationella agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har för avsikt att senare — mot bakgrund bl.a. av regeringens och&lt;br&gt;riksdagens behandling av förslagen — återkomma med förslag till de&lt;br&gt;lagändringar m. m. som kan bli nödvändiga för att förverkliga den om-&lt;br&gt;orientering av flykting- och immigrationspolitiken som vi nu förordar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsråden Hjelm-Wallén och Lööw anmäler de frågor som hör till&lt;br&gt;vederbörandes ansvarsområden. Anförandena redovisas i underprotokol-&lt;br&gt;len för utrikes- resp, arbetsmarknadsdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;III Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Lööw anför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad statsrådet Hjelm-Wallén och jag har anfört&lt;br&gt;hemställer jag att regeringen i en proposition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad vi inledningvis anfört,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels förelägger riksdagen vad vi har anfört för de åtgärder och de Prop. 1990/91:195&lt;br&gt;ändamål som vi har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;IV Beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena anfört för de&lt;br&gt;åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar vidare att de anföranden och förslag som redovisas&lt;br&gt;i underprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrikesdepartementet bilaga 1&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utrikesdepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 maj 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Anmälan till proposition om aktiv flykting- och&lt;br&gt;immigrationspolitik m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;I Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare tillsammans med statsrådet Lööw betonat behovet av&lt;br&gt;helhetssyn, långsiktighet och internationell samverkan i flykting- och im-&lt;br&gt;migrationspolitiken. Jag kommer i det följande att behandla vissa frågor&lt;br&gt;som faller inom utrikesdepartementets ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Social och ekonomisk utveckling är det som bäst befrämjar fred, säker-&lt;br&gt;het och internationellt samarbete. Solidariteten med fattiga länder och folk&lt;br&gt;kräver att vi i samverkan med dessa satsar politisk kraft och resurser på att&lt;br&gt;skapa en bärkraftig utveckling i länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flykting- och immigrationsutredningen har belyst vidden och komplex-&lt;br&gt;iteten i det internationella flyktingarbetet. Mot den bakgrunden kan Sve-&lt;br&gt;riges eget bidrag inte bli annat än marginellt. För att få stor genomslags-&lt;br&gt;kraft måste flyktingarbetet samordnas på det internationella planet. Jag&lt;br&gt;bedömer att vi har goda möjligheter att vara pådrivande både vad gäller att&lt;br&gt;utforma den internationella flyktingpolitiken och att mobilisera resurser&lt;br&gt;för flyktingarbetet i samverkan med likasinnade länder. De frågor jag&lt;br&gt;behandlar måste därför ses utifrån ett perspektiv av samverkan mellan&lt;br&gt;stater och mellanstatliga organisationer liksom med de nationella och&lt;br&gt;internationella enskilda organisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingsituationerna i världen skiljer sig starkt från varandra både när&lt;br&gt;det gäller orsaker och möjligheter att lösa problemen. Det innebär att&lt;br&gt;resurser och mandat för att bidra till en lösning måste vara flexibla. Det&lt;br&gt;gäller inte minst agerandet i akuta flyktingsituationer där det också ställs&lt;br&gt;stora krav på effektiv samordning av internationella insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De vanligaste orsakerna till flykt är politiska. Det internationella utveck-&lt;br&gt;lingssamarbetet kan ändå i många fall spela en viktig roll för möjligheterna&lt;br&gt;att finna varaktiga lösningar på flyktingproblemen och förhindra att män-&lt;br&gt;niskor tvingas fly. Biståndets huvuduppgift är att i ett långsiktigt perspek-&lt;br&gt;tiv bidra till att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Biståndet kan bidra till&lt;br&gt;att minska flyktorsaker som sammanhänger med fattigdom, svält och&lt;br&gt;miljöförstöring, faktorer som i sin tur ofta leder till politiska problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingssamarbetet tar också sikte på att åtadkomma en demokratisk&lt;br&gt;samhällsutveckling och respekt för mänskliga rättigheter. I det avseendet är&lt;br&gt;biståndets roll direkt inriktat på kärnan i flyktingproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandet mellan bistånd och flyktingpolitik framträder tydligt bl.a.&lt;br&gt;när det gäller att stödja och integrera flyktingar i asylländer i tredje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;världen. Fattiga länder drabbas av ytterligare bördor när de tvingas satsa&lt;br&gt;sina knappa resurser på mottagande och skydd av flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina överväganden och förslag i det följande rör sålunda frågor om&lt;br&gt;samarbetet inom FN-systemet och i andra internationella fora för fred och&lt;br&gt;säkerhet och i flyktingfrågor, det bilaterala biståndssamarbetet, skyddet för&lt;br&gt;de mänskliga rättigheterna, samordning av flyktingstöd, enskilda organisa-&lt;br&gt;tionerns och utvecklingsforskningens roll.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;II Överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Flyktingrörelserna i världen har sin tyngdpunkt i utvecklingsländerna.&lt;br&gt;Närmare 80% av världens flyktingar på ca 20 miljoner utgörs av åtta&lt;br&gt;flyktinggrupper som alla befinner sig i tredje världen. De allra största&lt;br&gt;flyktinggrupperna är i tur och ordning afghaner, palestinier, irakier, flyk-&lt;br&gt;tingarna på Afrikas Horn, centralamerikaner, mocambikier, indokineser&lt;br&gt;och liberianer. En majoritet av flyktingarna är kvinnor och barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länder vars ekonomi och sociala strukturer redan är hårt ansträngda&lt;br&gt;kommer självfallet i en ännu svårare situation när de ger en fristad för stora&lt;br&gt;skaror av flyktingar från angränsande länder. Flyktorsakerna är i regel en&lt;br&gt;kombination av politiska, ekonomiska, sociala och ekologiska faktorer.&lt;br&gt;Krig och väpnade konflikter är en huvudorsak till flykt. Folkökning och&lt;br&gt;fattigdom har i många fall drivit människor att bosätta sig i områden med&lt;br&gt;svag försörjningsförmåga. Kamp om knappa resurser kan leda till politiska&lt;br&gt;spänningar mellan olika etniska och ekonomiska intressen. Utarmning av&lt;br&gt;naturresurserna i kombination med torkkatastrofer kan vara en utlösande&lt;br&gt;flyktorsak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingströmmar är tecken på misslyckande, symptom på brister och&lt;br&gt;obalanser i den förda politiken, som har både nationella och globala&lt;br&gt;dimensioner. Som en följd av avspänningen mellan stormakterna öppnas&lt;br&gt;nya möjligheter att också försöka finna lösningar på regionala och globala&lt;br&gt;flyktingproblem. Flykting- och immigrationsutredningen diskuterar det&lt;br&gt;internationella utvecklingssamarbetets möjligheter och begränsningar här-&lt;br&gt;vidlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar, i enlighet med utredningens resonemang, att det internatio-&lt;br&gt;nella engagemanget i flyktingfrågor på ett mer systematiskt och målmed-&lt;br&gt;vetet sätt än hittills bör kopplas samman med strävan efter fred och&lt;br&gt;säkerhet, arbetet for stärkt skydd av mänskliga rättigheter, livsmedelsför-&lt;br&gt;sörjning och miljövård. Om detta råder också stor enighet bland remissin-&lt;br&gt;stanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär inte någon omläggning av svensk utrikes- och biståndspo-&lt;br&gt;litik. Det innebär att vi tydligare än hittills identifierar och klargör sam-&lt;br&gt;banden mellan flyktsituationer och deras grundorsaker och att vi arbetar&lt;br&gt;för ökat medvetande om dessa samband. Detta förstärker motiven för&lt;br&gt;kraftfulla insatser för att också kunna påverka dessa grundorsaker. Detta är&lt;br&gt;ett synsätt som remissinstanserna praktiskt taget utan undantag instämmer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingsbiståndets centrala uppgift är att stödja fattiga länder i deras&lt;br&gt;ansträngningar till utveckling. Därigenom skapas också alternativ för deras&lt;br&gt;invånare. En viktig strävan bör vara att inga människor skall tvingas på&lt;br&gt;flykt på grund av att de saknar framtidsmöjligheter i sin egen miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild uppgift i detta sammanhang är att i samverkan med länderna&lt;br&gt;själva försöka förbättra livsmedelsförsörjningen och minska miljöförstö-&lt;br&gt;ringen. Det gäller framför allt i Afrika. En annan viktig uppgift för bistån-&lt;br&gt;det är att uppmärksamma befolkningsfrågorna, som del av en förbättrad&lt;br&gt;social och ekonomisk utveckling. Betydelsen av detta poängteras i flera&lt;br&gt;remissvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här framhålla vikten av att ta särskild hänsyn till barnens och&lt;br&gt;kvinnornas behov och möjligheter. Kvinnorna spelar en nyckelroll för den&lt;br&gt;vardagliga försörjningen i de flesta utvecklingsländer. De har därför en&lt;br&gt;central roll också för att utveckling skall komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det internationella utvecklingssamarbetet kan spela en viktig roll i olika&lt;br&gt;flyktingsituationer. Flyktingarnas behov av stöd från värdlandet och inter-&lt;br&gt;nationella biståndsgivare är omedelbara och grundläggande och gäller mat,&lt;br&gt;husrum och hälsa. Men flertalet flyktingsituationer blir långvariga och&lt;br&gt;behovet av stöd speglar detta och måste snart omfatta sysselsättning,&lt;br&gt;utbildning och integration i lokalsamhället. Utöver hjälpen att övervinna&lt;br&gt;akut nöd under och efter flykten har biståndet därför en viktig uppgift att&lt;br&gt;bidra till varaktiga lösningar på olika flyktingsituationer. Sådana lösningar&lt;br&gt;kan ta sikte på integration i asyllandet eller på återvändande till hemlan-&lt;br&gt;det. Det är väsentligt att flyktingarnas egna resurser tas tillvara och att de&lt;br&gt;så långt det är möjligt ges möjligheter till egen utveckling och förberedelse&lt;br&gt;för ett liv efter flyktingtillvaron.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste motiven till kris och flykt grundas på politiska faktorer.&lt;br&gt;Dessa beror emellertid i sin tur inte sällan på sociala och ekonomiska&lt;br&gt;orättvisor och obalanser. Majoriteten av världens flyktingar har flytt från&lt;br&gt;våld, krig och politiskt förtryck. Det handlar om situationer som sällan, i&lt;br&gt;det kortare perspektivet, låter sig påverkas med utvecklingsbistånd. På&lt;br&gt;längre sikt kan maktstrukturer påverkas och konfliktorsaker undanröjas&lt;br&gt;med höjd utbildningsnivå, förbättrad försörjning och sysselsättningsgrad&lt;br&gt;och jämnare inkomstfördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har framhållit vikten av att sätta in flyktingpro-&lt;br&gt;blemen i ett vidare politiskt sammanhang. Detta gäller inte minst den rika&lt;br&gt;världens ansvar för ett konsekvent handlande i relationerna med de fattiga&lt;br&gt;länderna. Handelns och vapenexportens betydelse har särskilt framhållits&lt;br&gt;liksom ansvaret för att hushålla med naturresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ingången av 1990-talet finns förhoppningar om att ett bättre globalt&lt;br&gt;samarbete skall kunna bli verklighet. Avspänningen och förändrade rela-&lt;br&gt;tioner mellan stormakterna kan nu förhoppningsvis leda till att resurser i&lt;br&gt;både i-länderna och u-länderna kan frigöras för ändamål som motverkar&lt;br&gt;och förhindrar konflikt och förtryck. Fattigdomen i u-länderna, kraven på&lt;br&gt;social och ekonomisk omstrukturering i Central- och Östeuropa och det&lt;br&gt;ökade ömsesidiga beroendet mellan världens länder ställer det internatio-&lt;br&gt;nella samarbetet inför nya utmaningar och krav. Den nya öppenheten och&lt;br&gt;växande krav på pluralism och demokrati gör också att undertryckta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;etniska motsättningar kommer i dagen. Arbetet for fred och säkerhet måste&lt;br&gt;därför ges dimensioner, som också omfattar den sociala och ekonomiska&lt;br&gt;utvecklingen och relationer mellan fattiga och rika länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom konferensen om säkerhet och samarbete i Europa, ESK, har&lt;br&gt;utvecklats ett synsätt för säkerhet och samarbete som har många dimen-&lt;br&gt;sioner. Alla deltagande stater erkänner att säkerheten också har viktiga&lt;br&gt;humanitära, ekonomiska och politiska aspekter. Demokrati och mänskliga&lt;br&gt;rättigheter erkänns som själva grunden för säkerhet och samarbete. Med en&lt;br&gt;sådan utgångspunkt blir det möjligt att effektivare tackla etniska och andra&lt;br&gt;problem som kan leda till flyktingströmmar. Intresset för en sådan syn&lt;br&gt;växer nu också i andra världsdelar än Europa och Nordamerika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsevärda reduktioner i militära utgifter är möjliga som effekt av den&lt;br&gt;globala avspänningen. Jag menar att det här är viktigt att i internationell&lt;br&gt;samverkan kunna utnyttja tillfället och säkerställa att åtminstone en del av&lt;br&gt;dessa besparingar används för konstruktiva insatser i det internationella&lt;br&gt;samarbetet. Detta är också en av huvudpunkterna i manifestet om global&lt;br&gt;överlevnad och ledning (The Stockholm Initiative on Global Security and&lt;br&gt;Governance) som presenterades i april 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vapenmarknaden är nu koncentrerad till tredje världen. Enligt SIPRI&lt;br&gt;svarar dessa länder för huvuddelen av världens samlade vapenimport.&lt;br&gt;Även om vapenhandeln i sig inte utgör den tändande gnistan i en konflikt,&lt;br&gt;är den ändå av betydelse i situationer där krigsrisken är stor. Jag anser att&lt;br&gt;det ligger ett stort ansvar på det internationella samfundet att skärpa&lt;br&gt;övervakningen av vapenhandeln, inte minst i områden där det finns&lt;br&gt;potentiella konflikthärdar, vilka kan ge upphov till massflyktingrörelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många fattiga länder avsätter avsevärda resurser till militären. Allt&lt;br&gt;oftare framförs i internationella fora önskemål och krav på att militärut-&lt;br&gt;gifterna reduceras till förmån för satsningar på social och ekonomisk&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer generella insatser för att främja internationell fred och säkerhet är&lt;br&gt;exempelvis att stärka FNs fredsbevarande roll och att i internationella&lt;br&gt;sammanhang slå vakt om de mänskliga rättigheterna. Sverige har här en&lt;br&gt;stark tradition att försvara och förvalta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är en av de större bidragsgivarna till det internationella flykting-&lt;br&gt;arbetet. Världssamfundets första uppgift i en flyktingsituation är att sörja&lt;br&gt;för effektivt internationellt skydd. I dessa fall är det avgörande att organi-&lt;br&gt;sationer som FNs flyktingkommissarie, UNHCR, FNs organisation för&lt;br&gt;palestina-flyktingarna, UNRWA, FNs livsmedelsorganisation, WFP, och&lt;br&gt;Internationella rödakorskommittén, ICRC, har möjlighet att utöva sin&lt;br&gt;verksamhet. Dessa och andra organisationer gör genomgående storartade&lt;br&gt;insatser för de flyktingar som, ofta under långa perioder, blir hänvisade till&lt;br&gt;ett liv i läger. Men det internationella hjälparbetet har varit kortsiktigt och&lt;br&gt;i alltför hög grad inriktats endast på att lindra symptom, inte på att&lt;br&gt;bearbeta grundorsaker. Flyktingarnas behov måste emellertid, enligt min&lt;br&gt;mening, tillgodoses utifrån en totalbedömning och med större långsiktighet&lt;br&gt;än hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika FN-organ, som anförtros ansvar och uppgifter i flyktingarbetet,&lt;br&gt;måste reformeras och bli effektivare för att möta 1990-talets utmaningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN-systemet har också viktiga operativa uppgifter såsom förvarning inför&lt;br&gt;väntade kriser, samordning av stöd i nödsituationer, skydd av och hjälp till&lt;br&gt;flyktingar. De måste också få större resurser och en finansiell stabilitet.&lt;br&gt;Sverige bör fortsätta att vara pådrivande i detta hänseende. Det nordiska&lt;br&gt;FN-projektet syftar bl.a. till just detta. Projektet har resulterat i konkreta&lt;br&gt;förslag till åtgärder för reformering och effektivisering av FNs roll på det&lt;br&gt;ekonomiska och sociala området. Jag anser vidare att samordningen mel-&lt;br&gt;lan olika aktörer måste förbättras. Till dessa frågor återkommer jag i det&lt;br&gt;följande. Jag tar också upp behovet av ett mer målmedvetet internationellt&lt;br&gt;agerande till förmån för internflyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska biståndet utgör i sin helhet ett stöd till mottagarländernas&lt;br&gt;ekonomiska och sociala utveckling. Demokratimålet i det svenska bistån-&lt;br&gt;det innebär ett åtagande att främja respekt för de mänskliga rättigheterna.&lt;br&gt;De medborgerliga och politiska rättigheterna främjas genom både långsik-&lt;br&gt;tigt arbete inom t.ex. utbildningsområdet och riktat stöd till demokratiska&lt;br&gt;reformer, som stärker yttrande- och tryckfrihet, rättssäkerhet, politisk&lt;br&gt;mångfald och fria val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Social och ekonomisk utveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Majoriteten av världens flyktingar har flytt från&lt;br&gt;våld, krig och politiskt förtryck. Fattigdom fördjupas ofta genom&lt;br&gt;den snabba befolkningsökningen. Långsiktiga lösningar måste fram-&lt;br&gt;för allt sökas i ett gemensamt ansvarstagande mellan rika och fattiga&lt;br&gt;länder. Ländernas regeringar har ansvaret att skapa förutsättningar&lt;br&gt;för sina medborgare som svarar mot deras behov av skydd och&lt;br&gt;säkerhet och som också ger en grund för en stabil social och ekono-&lt;br&gt;misk utveckling. De rika länderna har ett ansvar att med resursöver-&lt;br&gt;föringar och med avveckling av utvecklingshämmande protektio-&lt;br&gt;nism ge de fattiga länderna en chans att lyckas i sin utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser poängterar sambanden mel-&lt;br&gt;lan internationella relationer, fattigdom, konflikter och flyktingrörelser&lt;br&gt;och nödvändigheten av att ägna dessa samband ökad politisk uppmärk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Som jag nämnde inledningvis skiljer sig&lt;br&gt;flyktingsituationerna i världen starkt både när det gäller upphovet och&lt;br&gt;möjligheterna att lösa problemen. Den bild som flykting- och immigrations-&lt;br&gt;utredningen tecknar av situationen i Asien, Afrika och Latinamerika visar&lt;br&gt;att majoriteten av världens flyktingar har flytt från våld, krig och politiskt&lt;br&gt;förtryck. Utländskt förtryck, destabiliseringspolitik, rasism och etniska&lt;br&gt;motsättningar är viktiga orsaker. Apartheid i Sydafrika och den sydafri-&lt;br&gt;kanska regimens destabilisering av länderna i regionen, främst Angola och&lt;br&gt;Mocambique, har bidragit till stora flyktingströmmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det kan också gälla inhemskt förtryck som skapats genom att&lt;br&gt;demokratisträvanden förtrampats och ersatts med militär- eller diktator- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styre, bekämpande av etniska minoriteter med inbördeskrig och politiska&lt;br&gt;strider som följd. Den tidigare utvecklingen i Uganda liksom senare i&lt;br&gt;Guatemala och El Salvador, de långvariga motsättningarna i Etiopien och&lt;br&gt;den nu akuta flyktingsituationen i Liberia är sådana exempel. Den irakiska&lt;br&gt;regimens förbrytelser mot kurderna är ett annat näraliggande exempel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också en mängd andra skäl till varför människor söker sig bort&lt;br&gt;från sina hem och sina länder. Hemlöshet och flyktingskap, särskilt i&lt;br&gt;Afrika, orsakas också av torka och hungersnöd. Men de bottnar inte sällan&lt;br&gt;i politiska grundproblem, där skev social och ekonomisk utveckling leder&lt;br&gt;till kamp om knappa naturresurser eller överutnyttjande av mark och&lt;br&gt;vatten. Det finns i sådana situationer inga klara skiljelinjer mellan flykt&lt;br&gt;orsakad av grundläggande politiska problem och sådan orsakad av torka&lt;br&gt;och miljöförstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa delar av tredje världen pågår en omfattande arbetsmigration till&lt;br&gt;andra länder. Gästarbetarna i Gulf-staterna och Sydafrikas rekrytering av&lt;br&gt;arbetskraft i grannländerna är kända exempel. Ekonomisk nedgång eller&lt;br&gt;andra kriser kan leda till att dessa människor med kort varsel tvingas&lt;br&gt;lämna värdländerna, vilket lätt kan skapa nya flyktingströmmar. Det har&lt;br&gt;inte minst konflikten i Mellanöstern belyst på ett brutalt sätt. I dessa&lt;br&gt;situationer krävs väl samordnade internationella aktioner. Flyktingproble-&lt;br&gt;met som följde på Kuwaitkrisen visade på behovet av samordning men&lt;br&gt;också möjligheterna att genom beslutsamma insatser av det internationella&lt;br&gt;samfundet och gästarbetarnas egna hemländer undvika mer omfattande&lt;br&gt;och långvariga flyktingproblem. Förtrycket från Iraks regering mot irakier,&lt;br&gt;och särskilt kurderna, kräver sannolikt en fortsatt internationell uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brister i den sociala och ekonomiska utvecklingen kan skapa migrations-&lt;br&gt;strömmar. Människor, som inte ser någon framtid i sin egen miljö, söker&lt;br&gt;nya möjligheter på andra håll. Den största migrationen av detta slag sker&lt;br&gt;inom u-länderna. Varje år måste dessa folkrika delar av världen skapa ett&lt;br&gt;mycket stort antal arbetstillfällen om man skall undvika en snabb ökning&lt;br&gt;av arbetslösheten och en tilltagande social och ekonomisk misär. Förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för att detta skall lyckas i alla delar är inte ljusa, och det finns&lt;br&gt;anledning att räkna med att denna typ av befolkningsrörelser kommer att&lt;br&gt;öka i omfång och intensitet i framtiden. Risken för sådana befolkningsrö-&lt;br&gt;relser inom och från Östeuropa är också relevant från denna synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En snabb ekonomisk utveckling skapar i sig förväntningar och ökad&lt;br&gt;rörlighet. Utvecklingen av kommunikationer och informationssystem för-&lt;br&gt;stärker dessa tendenser. En omfattande migration kan på så sätt också&lt;br&gt;orsaka skador för länder som kanske förlorar viktig utbildad arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Migration från Syd till Nord har historiskt mest handlat om individer&lt;br&gt;som kommit för utbildning eller andra särskilda skäl. Flertalet har också&lt;br&gt;återvänt efter någon tid. Samtidigt som detta har fortsatt har nya grupper&lt;br&gt;sökt sig till Nord med sikte på förbättrade ekonomiska möjligheter. De&lt;br&gt;mest påtagliga exemplen är nordafrikaners sökande efter nya möjligheter&lt;br&gt;norr om Medelhavet och central- och sydamerikaner som söker sig till&lt;br&gt;Nordamerika. Om länderna i Afrika inte förmår skapa en hållbar utveck-&lt;br&gt;ling kommer befolkningstrycket och försörjningsproblemen att öka kraftigt&lt;br&gt;under de närmaste decennierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan utveckling, som kan leda till att en ökande ström av människor&lt;br&gt;söker ett bättre liv i en annan region eller världsdel, åskådliggör på ett&lt;br&gt;dramatiskt sätt de ömsesidiga beroendeförhållanden som råder i världen.&lt;br&gt;Den visar också att långsiktiga lösningar framför allt måste sökas i att&lt;br&gt;minska välfärdsklyftor mellan olika regioner och att skapa förutsättningar&lt;br&gt;för en långsiktig utveckling i de fattiga länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människor kommer även framöver att pröva migration som en väg att&lt;br&gt;söka nya möjligheter. Det krävs nya alternativ till de stora grupper av&lt;br&gt;människor som nu av fattigdomsskäl eller genom krig och övergrepp&lt;br&gt;tvingas söka en framtid på andra håll i världen. Länderna måste genom en&lt;br&gt;egen långsiktig politik och genom en gynnsammare internationell miljö ges&lt;br&gt;möjligheter att skapa framtidstro för sina medborgare och att delta i det&lt;br&gt;internationella utbytet på mer jämbördiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste resurskällan för u-länderna är större handelsinkomster.&lt;br&gt;Men ökad finansiering för utveckling inkluderande direktinvesteringar,&lt;br&gt;kapitalflöden och bistånd är lika nödvändiga. Åtgärder i både i- och&lt;br&gt;u-länder krävs för en utveckling som kan förbättra de fattigas levnadsvill-&lt;br&gt;kor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Mänskliga rättigheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Sverige bör fortsatt aktivt arbeta för att alla stater&lt;br&gt;ansluter sig till och efterlever de internationella normerna för re-&lt;br&gt;spekt för de mänskliga rättigheterna. Frågor rörande demokrati och&lt;br&gt;de mänskliga rättigheterna skall fortsatt vara centrala i det svenska&lt;br&gt;biståndet. Mottagarlandets agerande ifråga om de mänskliga rättig-&lt;br&gt;heterna och dess engagemang för en demokratisk utveckling påver-&lt;br&gt;kar starkt biståndsviljan och också våra möjligheter att ge ett effek-&lt;br&gt;tivt bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bör ges systematisk och fördjupad information om&lt;br&gt;utvecklingen och om situationen rörande de mänskliga rättigheterna&lt;br&gt;i de större mottagarländerna av svenskt bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är genomgående positiva till att&lt;br&gt;ökad vikt läggs vid frågan om mänskliga rättigheter och att mottagarlän-&lt;br&gt;dernas respekt för dessa rättigheter bör tillmätas ökad betydelse i bedöm-&lt;br&gt;ningen av biståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Flyktingproblematiken kan på många sätt&lt;br&gt;relateras till respekten för de mänskliga rättigheterna. Brott mot de mänsk-&lt;br&gt;liga rättigheterna är i många fall en direkt orsak till flyktingströmmar. Som&lt;br&gt;utredningen påpekar utgick alla massrörelser av flyktingar under 1970-talet&lt;br&gt;från länder där medborgarna förvägrades sina politiska rättigheter eller där&lt;br&gt;rättssäkerheten var bristfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bärkraftig social och ekonomisk utveckling förutsätter respekt för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna. Omvänt är det ofta också så att social och ekono-&lt;br&gt;misk rättvisa kan minska spänningar mellan människor och befolknings-&lt;br&gt;grupper och i sin tur ge en grund för demokrati och tolerans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att respekten för de mänskliga rättigheterna återupprättas är också i&lt;br&gt;regel en förutsättning för att de som tidigare tvingats fly skall vilja åter-&lt;br&gt;vända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett givet mål bör vara att alla stater ansluter sig till och efterlever&lt;br&gt;internationella åtaganden rörande skyddet av de mänskliga rättigheterna.&lt;br&gt;Inom FN har utvecklats ett kontrollsystem för uppföljning, främst genom&lt;br&gt;den rapportering som gäller för konventionsstaterna och de övervaknings-&lt;br&gt;mekanismer som FNs kommission för de mänskliga rättigheterna inrättat.&lt;br&gt;FN-systemet har visserligen svagheter och det har egentligen inga sank-&lt;br&gt;tionsmöjligheter mot stater som kränker de mänskliga rättigheterna. Inter-&lt;br&gt;nationell uppmärksamhet på och kritik av brott mot de mänskliga rättig-&lt;br&gt;heterna kan emellertid utgöra en påverkan till förbättringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige stöder sedan länge ett stort antal internationella, regionala och&lt;br&gt;lokala organisationer som arbetar för de mänskliga rättigheterna. Sverige&lt;br&gt;bör fortsätta och utveckla detta stöd, som inte minst kan öka vår kunskap&lt;br&gt;om aktuella missförhållanden, och i samverkan med andra givare verka för&lt;br&gt;att den som kränker de mänskliga rättigheterna inte kan komma undan&lt;br&gt;offentlighetens ljus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här vill jag också betona den internationella opinionsbildningens bety-&lt;br&gt;delse. En bred förståelse för flyktingproblemens orsaker och konsekvenser&lt;br&gt;är en förutsättning för att den internationella solidariteten med världens&lt;br&gt;flyktingar skall kunna upprätthållas. Det gäller både ett långsiktigt arbete&lt;br&gt;för att främja demokratisk samhällsutveckling, skyddet av mänskliga rät-&lt;br&gt;tigheter och ingripanden i akuta situationer med förföljelse av individer&lt;br&gt;eller massförföljelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Massmedia ägnar ofta de akuta nödsituationerna betydande uppmärk-&lt;br&gt;samhet. De medverkar då till att mobilisera de resurser som behövs i den&lt;br&gt;akuta situationen. Men intresset avtar som regel efter en tid, trots att&lt;br&gt;flyktingproblemet ännu inte är löst. Stater och enskilda organisationer har&lt;br&gt;här en viktig uppgift att genom saklig och kontinuerlig opinionsbildning&lt;br&gt;om flyktingsituationer mobilisera ett mer varaktigt stöd för flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i olika sammanhang markerat biståndets betydelse som medel&lt;br&gt;att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Politisk mångfald, som&lt;br&gt;bl.a. inbegriper förutsättningar för flerpartisystem genom rätten att bilda&lt;br&gt;föreningar och partier, är pådrivande för ett lands utveckling. Detsamma&lt;br&gt;gäller rättssäkerhet, insyn i förvaltning liksom en regerings ansvar inför&lt;br&gt;sina väljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biståndet har i ökande grad getts en särskild inriktning och utformning i&lt;br&gt;syfte att främja demokrati och mänskliga rättigheter. För budgetåret&lt;br&gt;1991/92 har inom ramen förbiståndet genom SIDA, ökade medel anslagits&lt;br&gt;för särskilda insatser rörande stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och&lt;br&gt;humanitärt bistånd. Detta program kompletterar en stor mängd andra&lt;br&gt;biståndsinsatser, som alla vilar på ett tydligt åtagande att låta arbetet för&lt;br&gt;demokrati och mänskliga rättigheter genomsyra det svenska biståndet. Vår&lt;br&gt;syn på demokrati och de mänskliga rättigheterna skall konsekvent framfö-&lt;br&gt;ras i dialogen med mottagarländerna. Biståndet skall användas i det&lt;br&gt;långsiktiga arbetet för att bygga upp kunskap, ansvarstagande och självtil-&lt;br&gt;lit, vilket utgör en investering för demokrati i framtiden. Ökat utrymme ges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för riktade insatser på olika nivåer i processerna mot demokrati. Metodut-&lt;br&gt;veckling, stöd till lagstiftning och de erfarenheter som vunnits av stödet till&lt;br&gt;hela befolkningsgrupper i Sydafrika och i Latinamerika skall utnyttjas på&lt;br&gt;ett systematiskt sätt också i andra delar av världen. Ett brett stöd skall även&lt;br&gt;fortsättningsvis utgå till olika organisationer för de mänskliga rättighet-&lt;br&gt;erna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba ökningen av bidragen till folkrörelsers och enskilda organi-&lt;br&gt;sationers verksamhet i u-länderna är också uttryck för vår strävan att verka&lt;br&gt;för en demokratisk samhällsutveckling. På motsvarande sätt har bistånd&lt;br&gt;till uppbyggnad och utveckling av rättsväsendet och därmed till stärkt&lt;br&gt;rättssäkerhet tillmätts ökad betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAREC har startat ett särskilt program för stöd till forskning om demo-&lt;br&gt;krati och mänskliga rättigheter. Inom ramen för detta ges bl.a. stöd till att&lt;br&gt;bygga upp forskningskapacitet i södra Afrika för studier om politiska val&lt;br&gt;och om utveckling mot pluralism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den nordiska kretsen finns redan ett etablerat samarbete rörande&lt;br&gt;förhållningssätt och stöd till demokratisk samhällsutveckling inom bistån-&lt;br&gt;det. Vid biståndsministrarnas möte i Molde i Norge år 1990 antogs en&lt;br&gt;deklaration i dessa frågor. Den praktiska uppföljningen av detta gemen-&lt;br&gt;samma uttalande pågår. Danmark har bl.a. presenterat liknande tanke-&lt;br&gt;gångar inom EGs utvecklingssamarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet institutioner som arbetar med dokumentation och information&lt;br&gt;om mänskliga rättigheter har sitt säte i industriländerna. Utredningen&lt;br&gt;påtalar att detta är en obalans och pekar på behovet av att stärka sådan&lt;br&gt;verksamhet direkt i u-länderna. Jag vill här särskilt framhålla de insatser&lt;br&gt;som vi tillsammans med andra nordiska länder gör för att bl.a. stärka ett&lt;br&gt;centrum i Banjul (Gambia) för främjandet av respekten för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna. Detta centrum har direkta kopplingar till OAUs kommission&lt;br&gt;för mänskliga rättigheter. Satsningen är ett bra exempel på vad som kan&lt;br&gt;göras inom ramen för biståndet. Ett annat exempel är vårt stöd till det&lt;br&gt;interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen diskuterar också hur brott mot de mänskliga rättigheterna&lt;br&gt;bör inverka på det svenska biståndet. Över stora delar av u-världen drar en&lt;br&gt;våg av förändringar i riktning mot ökad demokrati och pluralism. Vårt&lt;br&gt;bistånd och vår demokratisyn, som den kommit till uttryck i konkreta&lt;br&gt;biståndsinsatser och på annat sätt, har säkert haft sin betydelse. Det har&lt;br&gt;skapat förebilder och förväntningar utan att dessa kunnat uppfattas som&lt;br&gt;fientliga eller koloniala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt långsiktiga samarbete ger oss möjlighet att fortlöpande främja en&lt;br&gt;utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Utgångs-&lt;br&gt;punkten i utvecklingssamarbetet måste vara u-landsverkligheten som den&lt;br&gt;ser ut, med fattigdom, miljöförstöring, underutveckling och brister i demo-&lt;br&gt;kratin. Dessa problem tillhör underutvecklingen. Det måste konstateras att&lt;br&gt;det finns lägen när politiska förutsättningar saknas för ett meningsfullt&lt;br&gt;långsiktigt bistånd. Avveckling kan bli nödvändig. Det finns inget försvar&lt;br&gt;för en regim som godtyckligt dödar, torterar, misshandlar eller fördriver&lt;br&gt;sina medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen och inriktningen av biståndet kan givetvis komma att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkas av hur man bedömer mottagarlandets förmåga att säkra respek-&lt;br&gt;ten för mänskliga rättigheter. Om detta finns också stor enighet i remissva-&lt;br&gt;ren. Samarbetet kan i vissa fall behöva anta en mer kortsiktig humanitär&lt;br&gt;karaktär, där insatserna direkt riktas till de drabbade. Alternativ till stöd&lt;br&gt;genom regeringskontrollerade kanaler kan övervägas, t.ex. enskilda orga-&lt;br&gt;nisationer eller FN-organ. Det ställer ökade krav på flexibilitet i utnyttjan-&lt;br&gt;det och kanaliseringen av stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen finner det angeläget att riksdagen varje år ges tillfälle att&lt;br&gt;diskutera situationen i olika länder vad gäller respekten för mänskliga&lt;br&gt;rättigheter. I budgetpropositionen och i den s.k. faktabilagan redovisas&lt;br&gt;ländernas uppträdande ifråga om respekten för de mänskliga rättigheterna.&lt;br&gt;Dessa frågor sätts därmed in i ett bredare utvecklingsperspektiv. Presenta-&lt;br&gt;tionen bör ytterligare fördjupas och successivt utvidgas till att också&lt;br&gt;omfatta större mottagarländer av bistånd utanför programlandskretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 Långsiktigt utvecklingsbistånd och katastrofstöd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det långsiktiga utvecklingsbiståndet utgör ett kom-&lt;br&gt;plement och stöd till landets egna ansträngningar och syftar till att ge&lt;br&gt;fattiga människor nya möjligheter. Biståndet utgör på detta sätt en&lt;br&gt;faktor som kan påverka orsaker till flykt och migration som&lt;br&gt;sammanhänger med fattigdom, svält och miljöförstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella insatser för flyktingar måste inriktas både på in-&lt;br&gt;satser i den akuta fasen och på längre sikt. Mer långsiktiga investe-&lt;br&gt;ringar för flyktingar bör i vissa fall komma även lokalbefolkningen&lt;br&gt;tillgodo som en del i en integrerad utveckling. Flyktingkvinnornas&lt;br&gt;och barnens behov måste uppmärksammas särskilt. Sverige bör&lt;br&gt;härvidlag arbeta för en större anslutning till och för en effektiv&lt;br&gt;tillämpning av FNs barnkonvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstansernas bedömning överensstämmer i&lt;br&gt;allt väsentligt med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Växande ömsesidiga beroenden mellan värl-&lt;br&gt;dens länder kräver också en snabbare utveckling i u-länderna. Goda&lt;br&gt;förutsättningar för u-ländernas utveckling genom gynnsamma villkor i&lt;br&gt;internationell handel och samarbete, genom en framsynt egen politik,&lt;br&gt;genom investeringar, skuldlättnader och ett generöst bistånd är centrala för&lt;br&gt;att kunna utveckla en miljö som motverkar flykt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har utvecklats en allt bredare samsyn om de&lt;br&gt;centrala elementen i en fattigdomsinriktad, långsiktig utvecklingsstrategi.&lt;br&gt;Inte bara u-länder har omprövat sin utvecklingspolitik, det har också flera&lt;br&gt;biståndsgivare gjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990 presenterade FNs utvecklingsprogram (UNDP) och Världs-&lt;br&gt;banken omfattande analyser av hur man kan nå en positiv utveckling i de&lt;br&gt;fattiga länderna och för de fattiga människorna. Det finns möjligheter att&lt;br&gt;avsevärt minska antalet fattiga i världen om man tillämpar en utvecklings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strategi som kombinerar ekonomisk tillväxt med en rättvisare resursför-&lt;br&gt;delning och sociala insatser. Rekommendationerna utgör en viktig bas för&lt;br&gt;den rika världens agerande men sätter också frågan om den inhemska&lt;br&gt;utvecklingspolitiken i enskilda länder i fokus. Centrala element i dessa&lt;br&gt;rapporter är folkets deltagande i utvecklingen, utrotande av fattigdomen&lt;br&gt;och respekt för de mänskliga rättigheterna. Det svenska biståndet ligger väl&lt;br&gt;i linje med dessa rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för utvecklingen i ett land måste alltid ligga på landet självt,&lt;br&gt;dess regering och folk. Biståndet har ändå en viktig uppgift att i samverkan&lt;br&gt;med länderna skapa förutsättningar för långsiktig utveckling. Det övergri-&lt;br&gt;pande målet för det svenska biståndet är att höja de fattiga folkens&lt;br&gt;levnadsnivå. Sverige har som ett av få länder uppnått 0,7-procentmålet för&lt;br&gt;utbetalningar av offentligt bistånd. Riksdagen har fastställt det svenska&lt;br&gt;biståndsåtagandet till 1% av BNI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska katastrofbiståndet och utvecklingsbiståndet som går till&lt;br&gt;flyktingar har ökat starkt under senare år. Flyktingarna behöver hjälp först&lt;br&gt;och främst i den akuta fasen med mat, husrum och hälsa. Men de behöver&lt;br&gt;också ofta mer långsiktigt stöd för bl.a. sysselsättning, utbildning och&lt;br&gt;integration i värdlandet. Ett direkt samband mellan utvecklingsbistånd&lt;br&gt;och flyktingpolitik framträder tydligt när det gäller att söka integrera&lt;br&gt;flyktingar i asylländer i tredje världen. En stor del av denna målgrupp är&lt;br&gt;flyktingar i läger. En betydande del av flyktingarna bor dock inte i läger&lt;br&gt;utan lever utspridda och är svåra att nå med riktade insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har i det svenska biståndet, men också i de internationella&lt;br&gt;organisationernas arbete, arbetat för att överbrygga gränserna mellan olika&lt;br&gt;former av bistånd så att flyktingarnas behov kan tillgodoses utifrån en&lt;br&gt;totalbedömning av behoven. Det är viktigt att vi fortsätter med denna&lt;br&gt;strävan efter ökad integration. Bostadsprogram och insatser för att inte-&lt;br&gt;grera flyktingar i arbetsmarknaden i Costa Rica är exempel på detta. Inom&lt;br&gt;de bilaterala anslagsposterna för katastrofinsatser är det därför viktigt att&lt;br&gt;även i fortsättningen kunna utnyttja medel avsatta för direkta nödhjälpsin-&lt;br&gt;satser och medel för återuppbyggnad på ett flexibelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall är det svårt att nå fram till de nödställda med förnödenheter&lt;br&gt;trots att det finns tillgång till mat och mediciner i hamnar och på andra&lt;br&gt;upplagsplatser. Kostnaderna för själva distributionen kan därför bli höga.&lt;br&gt;Det kan vara rationellt att sprida resurserna genom olika kanaler, främst&lt;br&gt;genom FN-organ och genom svenska enskilda organisationer. Men jag&lt;br&gt;måste samtidigt påpeka vikten av samordning av insatserna mellan olika&lt;br&gt;aktörer. De reella möjligheterna beror i hög grad på berörda regeringars&lt;br&gt;öppenhet för flexibla och okonventionella lösningar. FN kan mobilisera&lt;br&gt;stora mängder livsmedel och medverka i förhandlingar för tillträde till de&lt;br&gt;behövande på båda sidor av konflikten. Enskilda organisationer tillsam-&lt;br&gt;mans med lokala samarbetspartners har ofta goda möjligheter att med-&lt;br&gt;verka till en effektiv distribution av biståndet liksom till att genomföra&lt;br&gt;insatser för flyktingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Akuta behov av livsmedel måste tillgodoses så rationellt som möjligt i&lt;br&gt;varje enskild situation både med avseende på distribution och kostnad.&lt;br&gt;Upparbetade rutiner och kanaler gör att det i många fall blir både smidig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;are och billigare att köpa upp livsmedel på världsmarknaden. Här finns&lt;br&gt;alltid risken att ett långvarigt stöd med import kan slå sönder den lokala&lt;br&gt;marknaden. De organisationer som arbetar med katastrofbistånd har också&lt;br&gt;uppmärksammat detta dilemma och försöker på olika sätt att balansera&lt;br&gt;dessa olika behov och förutsättningar. Det naturliga i en katastrofsituation&lt;br&gt;bör ändå vara att i första hand se till vad som finns tillgängligt på den lokala&lt;br&gt;eller regionala marknaden och i bedömningar på platsen avgöra hur man&lt;br&gt;snabbast och enklast kan tillgodose behoven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt finns risker med att biståndet enbart koncentreras till livsme-&lt;br&gt;del. Katastrofsituationer kan bli långvariga. Vattenförsörjning, omgivning-&lt;br&gt;shygien, hälsa och utbildning tenderar att släpa efter och möter ofta stora&lt;br&gt;finansieringssvårigheter. Flyktingarnas icke-materiella behov är ofta efter-&lt;br&gt;satta. Många har traumatiska upplevelser bakom sig som satt djupa spår,&lt;br&gt;inte minst hos barnen. Det kan finnas behov av särskilda psyko-sociala&lt;br&gt;insatser, som bl.a. Rädda Barnen och Röda korset svarar för. Jag menar&lt;br&gt;att dessa frågor måste beaktas i finansieringen av insatser vid katastrofsi-&lt;br&gt;tuationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biståndet har också en viktig uppgift att stödja olika ansträngningar till&lt;br&gt;mer varaktiga lösningar på olika flyktingsituationer. Det kan gälla anpass-&lt;br&gt;ning och integration i asyllandet eller återvändande till hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Katastrofhjälpen till flyktingar tar till stor del sikte på flyktingar som&lt;br&gt;befinner sig i läger. Sådana läger kan vara både temporära eller mera&lt;br&gt;permanenta. Tillströmning av flyktingar medför ofta betydande påfrest-&lt;br&gt;ningar på redan befintliga lokalsamhällen. Fler människor skall leva på&lt;br&gt;knappa resurser som mark, vatten och ved. Skolor och sjukhus kan inte alla&lt;br&gt;gånger tillgodoses med kompetent personal och resurser måste omfördelas.&lt;br&gt;Det kan därför leda till konflikter mellan flyktingar och de ursprungliga&lt;br&gt;invånarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att inte öka friktionerna mellan flyktingar och lokalbefolkning är det&lt;br&gt;i vissa fall också önskvärt att långsiktiga investeringar, t.ex. vattenförsörj-&lt;br&gt;ning, skogsplantering och markvård också kommer lokalbefolkningen till&lt;br&gt;del. Sådana försök har exempelvis med framgång gjorts i stödet till afghan-&lt;br&gt;ska flyktingläger i Pakistan. Jag menar att det är en modell som bör kunna&lt;br&gt;övervägas också i andra flyktingsituationer, och att frågan beaktas i inter-&lt;br&gt;nationella möten för samordning av utvecklingsbiståndet till länder som&lt;br&gt;hyser många flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingarna representerar ofta de allra fattigaste som redan tidigare är&lt;br&gt;sjuka och undernärda och som ofta saknar utbildning. Även om viljan finns&lt;br&gt;att göra speciella insatser för flyktingar kan politiska och ekonomiska&lt;br&gt;maktförhållanden ibland göra det svårt med sådant riktat stöd. Olika slags&lt;br&gt;kompromisser måste därför ofta till för att kunna nå de allra svagaste&lt;br&gt;grupperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här särskilt betona kvinnornas och barnens behov. I flyktingsi-&lt;br&gt;tuationer sätts samhällets och familjens normala skyddsfunktioner ur spel.&lt;br&gt;Kvinnor utsätts för övergrepp och diskriminering, inte minst när det gäller&lt;br&gt;tillgången på mat. Barn skiljs från sina föräldrar och utsätts för motsva-&lt;br&gt;rande diskriminering. Behoven gäller både den akuta fasen och det lång-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;siktiga stödet. Särskilda insatser är ofta nödvändiga för att återställa&lt;br&gt;mödrarnas hälsa och för att bidra till att barn får kost och hygien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar att ett viktigt inslag i det svenska biståndet måste vara att&lt;br&gt;bidra till att höja värdet av kvinnors arbete, ge dem tillgång till resurser och&lt;br&gt;kunskap och hjälp att kräva sina rättigheter. Detta måste också gälla&lt;br&gt;flyktingarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i detta arbete bör Sverige också internationellt verka för&lt;br&gt;bredare anslutning till och effektiv tillämpning av FNs barnkonvention.&lt;br&gt;Konventionen är ett viktigt redskap i vårt arbete för barnens rättigheter.&lt;br&gt;Sverige och det internationella samfundet i stort har också ett uppföljning-&lt;br&gt;sansvar för de åtaganden som gjorts i samband med FNs toppmöte om&lt;br&gt;barn, i september 1990, för barns överlevnad, skydd och utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 Stärkt internationellt flyktingskydd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Ett stärkt flyktingskydd måste bygga på enhetlig&lt;br&gt;uppslutning kring 1951 års Genéve-konvention och 1967 års proto-&lt;br&gt;koll om flyktingars rättsliga ställning. Sverige bör internationellt&lt;br&gt;verka för enhetlig, generös tolkning och tillämpning av konventio-&lt;br&gt;nen och för en internationellt överenskommen reglering av skyddet&lt;br&gt;för den som är i behov av internationellt rättsligt skydd men som&lt;br&gt;faller utanför Genéve-konventionens flyktingdefmition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Tillkomsten av 1951 års Genéve-konvention&lt;br&gt;om flyktingars rättsliga ställning hade sitt ursprung i den situation som&lt;br&gt;rådde i efterkrigstidens Europa. I dag handlar det vanligen om andra typer&lt;br&gt;av flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen tar sikte på individer som flyr undan förföljelse. Under&lt;br&gt;åren som följt har flyktingproblemen ökat, främst i tredje världen, och&lt;br&gt;mera karaktäriserats av massflykt än av individuell flykt. Skälen till flykt&lt;br&gt;har blivit alltmer sammansatta och stämmer ibland dåligt med konventio-&lt;br&gt;nens sätt att beskriva grundorsakerna ”förföljelse på grund av ras, religion,&lt;br&gt;nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av dem som flyr direkt förföljelse finns i dag miljontals&lt;br&gt;människor som lämnar sina hem på grund av inbördeskrig, andra väpnade&lt;br&gt;konflikter, massiva brott mot mänskliga rättigheter, miljökatastrofer eller&lt;br&gt;djupa ekonomiska och sociala problem. Med utgångspunkt i detta har man&lt;br&gt;i Afrika och Latinamerika enats om vidgade flyktingdefinitioner som&lt;br&gt;täcker även massiva flyktingströmmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Afrikas OAU-konvention från år 1969 omfattar således också personer&lt;br&gt;som ”på grund av yttre aggression, ockupation, utländsk dominans eller&lt;br&gt;händelser som allvarligt stör den allmänna ordningen i del av eller hela det&lt;br&gt;land i vilket han har sitt ursprung eller är medborgare, tvingas lämna sin&lt;br&gt;vanliga bostad för att söka tillflykt på en annan plats utanför sagda land”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Latinamerikas del har ett snarlikt flyktingbegrepp godkänts i enlig-&lt;br&gt;het med den definition som antogs i Cartagena år 1984. Den innehåller&lt;br&gt;som skäl for flykt även ”massiva brott mot mänskliga rättigheter”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Asien har flertalet av första asylländerna, framför allt i Sydostasien,&lt;br&gt;gått med på att garantera temporär asyl och att tvångsrepatriering inte skall&lt;br&gt;ske. I övrigt har mycket få länder i Asien anslutit sig till 1951 års flykting-&lt;br&gt;konvention och 1967 års protokoll. Pakistan och Iran har däremot i&lt;br&gt;praktiken tagit emot flyktingar utifrån kriterier som går utöver 1951 års&lt;br&gt;definition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt kan sägas att länderna i Fjärran Östern, Europa, Nordamerika&lt;br&gt;och Oceanien, begränsar sig till flyktingdefinitionen enligt 1951 års kon-&lt;br&gt;vention, som alltså idag utelämnar många människor i behov av interna-&lt;br&gt;tionellt rättsligt skydd. Tolkningen och tillämpningen av Genéve-&lt;br&gt;konventionen uppvisar tämligen stora variationer mellan länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationell lagstiftning har i vissa fall öppnat alternativ för dem som&lt;br&gt;behöver skydd men som faller utanför konventionens flyktingdefmition.&lt;br&gt;På detta sätt får förhållandevis många asylsökande som faller utanför&lt;br&gt;Genéve-konventionens krav ändå stanna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att stärka flyktingskyddet måste innebära flera åtgärder:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att uppmana länder som inte anslutit sig till 1951 års flyktingkonven-&lt;br&gt;tion och/eller 1967 års protokoll att göra detta;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att verka för en internationellt överenskommen, generös tolkning och&lt;br&gt;tillämpning av konventionen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att verka för en internationellt överenskommen reglering av skyddet&lt;br&gt;för personer som är i behov av internationellt rättsligt skydd men som&lt;br&gt;faller utanför 1951 års flyktingdefinition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i övrigt hänvisa till vad statsrådet Lööw senare tar upp i detta&lt;br&gt;avseende.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 Internflyktingar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Internflyktingarna har minst lika stora behov av&lt;br&gt;hjälp och skydd som internationella flyktingar men omfattas inte av&lt;br&gt;det internationella skyddssystemet. Deras situation måste uppmärk-&lt;br&gt;sammas. Sverige bör fortsätta sitt betydande stöd till internflyk-&lt;br&gt;tingar i olika länder och vara pådrivande i det internationella arbetet&lt;br&gt;att utveckla normer och metoder för att effektivare kunna möta&lt;br&gt;deras behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört frågan om in-&lt;br&gt;ternflyktingar har pekat på definitionsproblemen och att behovet av skydd&lt;br&gt;måste säkerställas, liksom att hjälpinsatser måste respekteras av de inblan-&lt;br&gt;dade parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Idag räknas mellan 15 och 24 miljoner&lt;br&gt;människor som flyktingar inom sitt eget land, beroende på vilka kriterier&lt;br&gt;som används. Två tredjedelar av världens internflyktingar finns i Afrika.&lt;br&gt;Övriga finns huvudsakligen i Asien och Centralamerika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internflyktingarna — ”internal refugees” — utgör en särskilt utsatt&lt;br&gt;grupp inom den större kategorin ”displaced persons”. Terminologin, som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brukar användas i den allmänna debatten, är inte allmänt accepterad. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett definition måste vi inse att dessa internflyktingar, de som tvingats &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fly på grund av väpnade konflikter men inte korsat någon nationell gräns,&lt;br&gt;befinner sig i en mycket prekär situation. De behöver ökad internationell&lt;br&gt;uppmärksamhet för både skydd, bistånd och hjälp till mer hållbara lös-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det grundläggande problemet är att internflyktingarna varken omfattas&lt;br&gt;av det internationella skyddssystemet for flyktingar eller av något annat&lt;br&gt;liknande system. Samtidigt står det klart att dessa människor som regel är&lt;br&gt;i en lika utsatt situation som konventionella flyktingar. Deras situation kan&lt;br&gt;ibland t. o. m. vara svårare, eftersom de ofta är utlämnade till den regering&lt;br&gt;eller de krafter i hemlandet, som utgör upphovet till deras belägenhet.&lt;br&gt;Flykten kan ha samma ursprung, men medan de flyktingar som korsat en&lt;br&gt;internationell gräns vanligtvis får skydd och bistånd, så har internflykting-&lt;br&gt;arna som regel inte den hjälpen från det internationella samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internflyktingarna utgör ofta målgrupp för olika sidor i en konflikt. De&lt;br&gt;betraktas som presumtiva anhängare till någon av parterna och de har ofta&lt;br&gt;fördrivits till kontrollerade områden av rent militära skäl. Humanitärt&lt;br&gt;bistånd kan i sådana situationer riskera att betraktas som ett vapen för&lt;br&gt;någon av de stridande parterna. Att hindra eller underlätta humanitära&lt;br&gt;hjälpinsatser kan på detta sätt utgöra del av en militär stategi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsakerna till att internflyktingarna inte får den hjälp av myndigheterna&lt;br&gt;i sitt eget land som de i egenskap av medborgare har rätt att kräva kan på&lt;br&gt;detta sätt skifta. Ibland är skälet resursbrist. Länder såsom Angola och&lt;br&gt;Mocambique erkänner officiellt problemen men saknar resurser att be-&lt;br&gt;mästra dessa och har därför bett om hjälp från det internationella samfun-&lt;br&gt;det. Sverige ger omfattande stöd till dessa internflyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ICRC har som en av sina huvuduppgifter att hjälpa offren för väpnade&lt;br&gt;konflikter vare sig dessa är interna eller internationella. Men ICRC kan&lt;br&gt;verka effektivt endast med samtycke från parterna i en konflikt och med&lt;br&gt;regeringens godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNDP har under år 1990 fått FNs generalförsamlings uppdrag att se&lt;br&gt;över internflyktingarnas situation. UNDP är representerad i alla länder,&lt;br&gt;och bör också ha goda möjligheter att genom snabb information om&lt;br&gt;begynnande flyktingrörelser hjälpa det internationella samfundet att höja&lt;br&gt;beredskapen. Organisationens verksamhetsfält ligger i första hand på ut-&lt;br&gt;vecklingsområdet. Att formulera lämpliga åtgärder för att förbättra in-&lt;br&gt;ternflyktingarnas situation kommer därför att kräva ett samarbete över&lt;br&gt;olika organisationsgränser och mandat. FNs kommission för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna har gett FNs generalsekreterare i uppdrag att presentera en&lt;br&gt;rapport angående internflyktingarnas behov av skydd och främjande av&lt;br&gt;deras mänskliga rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCRs mandat omfattar inte internflyktingar. Vid olika tillfällen har&lt;br&gt;organisationen ändå av FNs generalsekreterare fått i uppdrag att ta sig an&lt;br&gt;internflyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom UNHCRs exekutivkommitté pågår för närvarande överläggningar&lt;br&gt;rörande flyktingdefmitioner och internationell samverkan för lösningar av&lt;br&gt;flyktingproblem. I en särskild arbetsgrupp behandlas på svenskt initiativ&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. internflyktingarnas behov av skydd, bistånd och lösningar och hur&lt;br&gt;man på ett bättre sätt skall kunna möta dessa behov. Förslag till rekom-&lt;br&gt;mendationer i bl.a. denna fråga kommer att presenteras vid UNHCRs&lt;br&gt;exekutivkommitté i oktober 1991. Frågan om det internationella samfun-&lt;br&gt;dets behandling av internflyktingar måste få en snar lösning. Från svensk&lt;br&gt;sida bör vi fortsätta ge konstruktiva bidrag till bl.a. UNHCRs arbete i&lt;br&gt;denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 Samordning av flyktinghjälp&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Större flyktingkatastrofer ställer särskilt höga krav&lt;br&gt;på samordning av hjälparbetet. Kraven på sådan samordning har&lt;br&gt;hittills inte mötts på ett tillfredsställande sätt. FN bör spela en&lt;br&gt;central roll i denna fråga. Sverige bör verka för att samordningsprob-&lt;br&gt;lemen hanteras på ett effektivare sätt i enlighet med rekommenda-&lt;br&gt;tionerna i det nordiska FN-projektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstansernas bedömning överensstämmer i&lt;br&gt;allt väsentligt med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Flyktingproblemen ställer stora krav på&lt;br&gt;samordning av hjälpinsatser. Det har inte minst Kuwaitkrisen och nu&lt;br&gt;senast kurdernas problem visat. Det är avgörande att medlen för katastrof-&lt;br&gt;insatser används på det mest effektiva sättet och att biståndet når fram i&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FNs huvudorgan för flyktingbistånd är UNHCR. UNRWA och WFP.&lt;br&gt;En del andra FN-organ gör också insatser för flyktingar, dock utan att ha ett&lt;br&gt;övergripande ansvar för flyktingsituationen som sådan. Några av dessa är&lt;br&gt;UNDP, UNICEF, WHO och dess regionala organisationer, IFAD. ILO.&lt;br&gt;UNESCO. För internflyktingar är det främst WFP och UNICEF som&lt;br&gt;svarar för insatser. Dessa har stor betydelse inte minst för att tillgodose&lt;br&gt;kvinnornas och barnens hjälpbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella Rödakors-kommittén svarar för ett viktigt arbete för&lt;br&gt;internflyktingar i sådana situationer där de har möjlighet att verka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNRWA har sitt mandat begränsat till palestina-flyktingarna i Mellan-&lt;br&gt;östern omfattande flyktingar i Syrien, Jordanien, Libanon och de ockupe-&lt;br&gt;rade områdena Gaza och Västbanken. UNDP, WHO och i viss utsträck-&lt;br&gt;ning UNICEF har även verksamhet för palestinierna, liksom ett antal&lt;br&gt;enskilda organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt för UNHCR är kraven på samordning stora. Närmare 200&lt;br&gt;enskilda organisationer samarbetar och får bidrag från UNHCR i genom-&lt;br&gt;förandet av insatser för flyktingar. Omkring en tredjedel av UNHCRs&lt;br&gt;resurser anslås till enskilda organisationers insatser för flyktingar. Därut-&lt;br&gt;över finns en mängd enskilda organisationer som arbetar med egna medel&lt;br&gt;i olika flyktingsituationer i världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland FN-organen är det främst WFP som är UNHCRs närmaste&lt;br&gt;samarbetspartner. WFP svarar i de flesta flyktingsituationer för baslivsme-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;del inom ramen för UNHCRs verksamhet. Samarbetet mellan dessa orga-&lt;br&gt;nisationer har utvecklats betydligt under senaste åren och deras samarbete&lt;br&gt;regleras i avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningen av regionala flyktingproblem fungerar ofta otillfredsstäl-&lt;br&gt;lande. I brist på ett naturligt forum för samråd infor katastrofsituationen i&lt;br&gt;Afrika, främst Afrikas Horn, i Liberia och Mocambique, inbjöd jag i mars&lt;br&gt;1991 närmast berörda FN-organisationer, nordiska biståndsorgan och&lt;br&gt;nordiska frivilligorganisationer till överläggningar om hur problemen mest&lt;br&gt;effektivt skulle kunna hanteras. Sverige har också goda exempel att visa&lt;br&gt;upp från vårt arbete i Centralamerika, där vi aktivt arbetat för bättre&lt;br&gt;samordning mellan berörda regeringar, FN-organ, bilaterala insatser och&lt;br&gt;enskilda organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flykting- och immigrationsutredningen föreslår att samordningen av&lt;br&gt;flyktinghjälp i akuta krislägen sköts på lokal nivå av mottagarlandet med&lt;br&gt;stöd av det eller de FN-organ som generalsekreteraren från fall till fall&lt;br&gt;utser. Jag delar utredningens uppfattning om behovet av flexibilitet, då&lt;br&gt;olika katastrofsituationer kräver olika slags insatser från biståndsorganens&lt;br&gt;sida. Även om många omedelbara samordningsfrågor i enskilda fall kan&lt;br&gt;lösas på sådant sätt, måste frågan om den internationella katastrofsamord-&lt;br&gt;ningen få en tydligare ansvarsfördelning. Jag menar att FN bör spela den&lt;br&gt;naturligt centrala rollen i en sådan sammanhållande funktion. Dessa pro-&lt;br&gt;blemställningar har också behandlats inom det nordiska FN-projektet, som&lt;br&gt;föreslår att frågan ges högsta prioritet, att generalsekretarens roll förstärks&lt;br&gt;när det gäller katastrofinsatser och att en organisation, eller del av organi-&lt;br&gt;sation, ges mandat och resurser för att kunna svara för en effektiv samord-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om effektiv samordning av katastrofinsatser bör ges fortsatt hög&lt;br&gt;prioritet. Sverige bör fortsätta att vara pådrivande och verka för att&lt;br&gt;rekommendationerna från det nordiska FN-projektet genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 UNHCRs ekonomi och verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: UNHCR måste garanteras resurser att kunna full-&lt;br&gt;göra sina uppgifter. En rättvis internationell ansvarsfördelning&lt;br&gt;måste åstadkommas härför. Sverige bör verka för att fler givare tar&lt;br&gt;ansvar och att de totala bidragen ökar. Sverige måste även fort-&lt;br&gt;sättningsvis vara berett att bidra med ett omfattande bistånd till&lt;br&gt;UNHCR och till verksamhet för flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har genomgående framhållit&lt;br&gt;UNHCRs viktiga roll i flyktingarbetet och att organisationen ges ytterlig-&lt;br&gt;are resurser för att bättre fullgöra sina uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: UNHCR genomgick under åren 1988-89 en&lt;br&gt;svår förtroende- och finansieringskris. UNHCRs exekutivkommitté kom&lt;br&gt;att aktivt engagera sig i organisationens administration och operativa&lt;br&gt;verksamhet för att söka lösningar på krisen. Enighet om förslag nåddes och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid 1990-års utgång hade inte enbart ett underskott på USD 38 milj, från&lt;br&gt;1989 täckts, utan även en reservfond etablerats på svenskt initiativ som&lt;br&gt;den 1 januari 1991 var fullt finansierad med USD 50 milj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta till trots ligger resurserna som UNHCR disponerar för sin verk-&lt;br&gt;samhet på en nivå som knappast möter flyktingarnas mest trängande&lt;br&gt;behov. De totala bidragen för år 1990 motsvarade mindre än 60 öre per&lt;br&gt;flykting och dag. UNHCRs generella budget för 1991 är ca USD 355 milj,&lt;br&gt;(ca 2 miljarder kronor), vilket ungefär motsvarar tidigare års nivå. Som en,&lt;br&gt;visserligen haltande men ändå belysande, jämförelse kan nämnas att Sve-&lt;br&gt;rige under samma tid använde i runda tal dubbelt så mycket pengar för att&lt;br&gt;bekosta mottagandet av ca 40 000 personer som sökte asyl i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR initierar också särskilda stödprogram för exempelvis större&lt;br&gt;repatrieringsinsatser och katastrofsituationer när medlen för detta ända-&lt;br&gt;mål i reguljära budgeten är slut. Sådana s.k. särskilda program har under de&lt;br&gt;senaste åren uppgått till ca USD 300 milj, (ca 1,7 miljarder kronor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De totala finansieringsbehoven är därmed omkring 3,7 miljarder kro-&lt;br&gt;nor. Inkomsterna, och därmed utgifterna, har dock aldrig överstigit USD&lt;br&gt;550 milj., ca 3,2 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär UNHCRs&lt;br&gt;inkomster 1980, när världens flyktingbefolkning uppgick till 8,5 milj., dvs.&lt;br&gt;var hälften så stor som idag. Detta belyser finansieringsbehoven. Men till&lt;br&gt;detta bör också kopplas svårigheten att åstadkomma en mera rättvis&lt;br&gt;bördefördelning bland finansiärerna. UNHCR har också, utanför sitt man-&lt;br&gt;dat, tilldelats vissa uppgifter när det gäller stöd till människor i katastrof-&lt;br&gt;situationer. Sådana insatser måste åtföljas av extra medelstilldelning från&lt;br&gt;det internationella samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCRs tio största givare under år 1990 var USA, EG-kommissionen,&lt;br&gt;Sverige, Japan, Norge, Storbritannien, Tyskland, Finland, Nederländerna&lt;br&gt;och Danmark. De svarade för 80% av inkomsterna. Om en eller två av de&lt;br&gt;större givarna påtagligt minskar sina bidrag under ett budgetår, får det&lt;br&gt;direkta följder för biståndet till flyktingarna. Det är väsentligt att stödet till&lt;br&gt;UNHCRs verksamhet stärks genom att fler bidragsgivare tar sitt ansvar&lt;br&gt;och att finansieringsansvaret bland givarna fördelas mer solidariskt. Sve-&lt;br&gt;rige bör fortsätta att verka för en sådan utveckling och även fortsättnings-&lt;br&gt;vis vara berett att bidra med ett omfattande bistånd till UNHCR och till&lt;br&gt;verksamhet för flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 Återvandring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Frivillig återvandring är i regel den bästa lösningen&lt;br&gt;på en flyktingsituation, först och främst för flyktingen själv, men&lt;br&gt;också för berörda fattiga första asylländer. Internationella organ har&lt;br&gt;en viktig roll att spela när det gäller insatser för återuppbyggnad som&lt;br&gt;underlättar anpassningen. Sverige bör verka för ökad internationell&lt;br&gt;samordning av insatser för återvändande. I de fall biståndsmedel&lt;br&gt;skall användas bör resurserna kanaliseras genom myndigheter eller&lt;br&gt;organisationer som kan garantera en rättvis fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser poängterar vikten av att&lt;br&gt;främja frivillig återvandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Målinriktade insatser för att främja frivillig&lt;br&gt;återvandring måste vara en viktig del i en flyktingpolitik med överblick och&lt;br&gt;helhetssyn. Många tecken tyder på att den internationella samordningen av&lt;br&gt;insatserna i många fall varit bristfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd till återvändande har givits i många olika former, både genom&lt;br&gt;nationella och multilaterala insatser i samarbete mellan statliga och multi-&lt;br&gt;laterala organ och enskilda organisationer. UNHCRs viktigaste roll i detta&lt;br&gt;sammanhang är att skydda flyktingarna mot tvång, övergrepp och diskri-&lt;br&gt;minering. De materiella behoven vid återvändandet är ofta betydande och&lt;br&gt;juridiska problem beträffande identitet och rätt till egendom i hemlandet&lt;br&gt;kan behöva lösas. Återvändande flyktingar eller migranter som tvingats&lt;br&gt;hem på grund av internationella kriser som t.ex. under Kuwaitkrisen ställer&lt;br&gt;stora krav på resurser för, bland mycket annat, återetablering i arbetslivet.&lt;br&gt;Detta blir så mycket svårare om man tvingas återvända till ett land som&lt;br&gt;sedan tidigare kämpat med stor arbetslöshet. 1 Afrika, där återanpass-&lt;br&gt;ningen av stora flyktinggrupper i stor utsträckning gäller jordbrukssektorn,&lt;br&gt;krävs i regel insatsvaror och livsmedel i väntan på att normala skördar har&lt;br&gt;uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stabilisering av säkerhetsläget och förbättring av möjligheterna för&lt;br&gt;flyktingarna att återvända i t.ex. Södra Afrika, Kambodja och Afghanistan,&lt;br&gt;skulle medföra en avsevärd minskning av antalet flyktingar i världen och&lt;br&gt;ge en stor mängd människor möjlighet att frivilligt återvända hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvandringsprogrammen för Namibia och Zimbabwe liksom flera&lt;br&gt;insatser i Centralamerika har varit framgångsrika, inte minst beroende på&lt;br&gt;den kraftfulla internationella uppslutningen kring fredsprocessen och for-&lt;br&gt;handlingsuppgörelsen inför självständigheten. SIDA hänvisar i sitt remiss-&lt;br&gt;yttrande till de positiva erfarenheterna av repatriering av salvadoranska&lt;br&gt;flyktingar. Under exilen hade de fått kunskaper och organisatorisk erfaren-&lt;br&gt;het, som de hade stor nytta av vid återvändandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall, t.ex. Argentina, Chile och Uruguay, har de mottagande&lt;br&gt;länderna inrättat myndigheter som haft till uppgift att samordna återvand-&lt;br&gt;ringen och det internationella stödet till denna. Detta har varit till bety-&lt;br&gt;dande nytta för en effektiv samordning och fördelning av stödet till&lt;br&gt;återvandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvandring som finansierats av svenska biståndsmedel har genomgå-&lt;br&gt;ende kanaliserats via UNHCR, de mottagande ländernas regeringar och&lt;br&gt;svenska enskilda organisationer. Det reguljära svenska utvecklingsbistån-&lt;br&gt;det har i vissa fall utnyttjats av programländerna för att integrera återvän-&lt;br&gt;dande flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar att Sverige även i fortsättningen bör verka för effektivare&lt;br&gt;internationell samordning av insatser for återvändande och för att resur-&lt;br&gt;serna kanaliseras genom organisationer och mottagande myndigheter som&lt;br&gt;kan säkerställa en rättvis fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i övrigt hänvisa till vad statsrådet Lööw senare kommer att ta&lt;br&gt;upp angående återvandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 Frivilliga organisationers roll m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: De frivilliga organisationernas roll i flyktingbistån-&lt;br&gt;det bör vidareutvecklas. Flyktingarna själva bör på ett mer aktivt&lt;br&gt;sätt komma med i planering och integrering av flyktinginsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser framhåller frivilligorgani-&lt;br&gt;sationernas viktiga roll i flyktingarbetet. Man pekar också på värdet av att&lt;br&gt;främja flyktingarnas aktiva medverkan för att åstadkomma en bättre social&lt;br&gt;och ekonomisk integration i asyllandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Svensk katastrofhjälp till flyktingar kanalise-&lt;br&gt;ras till övervägande delen genom enskilda organisationer. Organisatio-&lt;br&gt;nerna svarar for ett betydelsefullt arbete genom sina egna utvecklings-&lt;br&gt;projekt och som kanaler för särskilda stödinsatser. De fungerar också som&lt;br&gt;viktiga opinionsbildare för bistånd till fattiga länder och för flyktingarnas&lt;br&gt;sak. Deras kännedom om lokala förhållanden och möjligheter till infor-&lt;br&gt;mellt uppträdande i politiskt känsliga flyktingsituationer gör att de i många&lt;br&gt;fall kan angripa flyktingproblem på ett mer effektivt sätt än vad statliga och&lt;br&gt;mellanstatliga organisationer kan göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtroendefulla samarbetet i Sverige mellan regeringen, berörda&lt;br&gt;myndigheter och enskilda organisationer i bistånds- och flyktingfrågor&lt;br&gt;återspeglas inte minst i ökningen av den andel av biståndet som går genom&lt;br&gt;organisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flykting- och immigrationsutredningen föreslår att de frivilliga organi-&lt;br&gt;sationernas roll i flyktingbiståndet vidareutvecklas. Detta bör enligt utred-&lt;br&gt;ningen ske på sådant sätt att man undviker att byråkratisera organisatio-&lt;br&gt;nernas arbete och att stödet utformas så att flyktingarnas aktiva deltagande&lt;br&gt;underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag välkomnar och stöder dessa förslag. SIDA pekar i sitt remissvar på&lt;br&gt;den dialog och samverkan som sker genom seminarier och andra initiativ&lt;br&gt;vad gäller koordinering och utbyte av information mellan organisatio-&lt;br&gt;nerna. En aktiv medverkan av flyktingarna i biståndsprojekten är viktig&lt;br&gt;inte minst för deras sociala och ekonomiska integration. Det är särskilt&lt;br&gt;angeläget att flyktingkvinnorna ges ökade möjligheter att medverka i de&lt;br&gt;hjälpprogram som organisationerna genomför. Det är också väsentligt att&lt;br&gt;flyktingar, så långt som det är möjligt, genom utbildningsinsatser m.m.,&lt;br&gt;förbereds for ett liv efter flyktingtillvaron. Att döma av remissvaren från&lt;br&gt;berörda organisationer finns också en stor beredskap till aktiva insatser.&lt;br&gt;Flera organisationer driver sedan tidigare sådana projekt. Men detta ställer&lt;br&gt;också stora krav på flexibilitet i förvaltningen av biståndet. Frågan måste&lt;br&gt;därför diskuteras i nära samråd mellan SIDA och de enskilda organisatio-&lt;br&gt;nerna själva. Jag avser att inom ramen för det samråd som förekommer&lt;br&gt;genom folkrörelserådet för biståndsfrågor närmare se över möjligheterna&lt;br&gt;att åstadkomma en sådan utveckling som utredningen förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 Flyktingproblematik i utvecklingsforskningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Utvecklingsforskningen bör och kan spela en viktig&lt;br&gt;roll for djupare förståelse av flyktingproblematiken och för utveck-&lt;br&gt;lingen av flyktingpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: SAREC framhåller i sitt remissvar de särskilda sats-&lt;br&gt;ningar som görs inom området demokrati och mänskliga rättigheter med&lt;br&gt;det primära målet att bygga upp u-ländernas egen forskningskapacitet.&lt;br&gt;Inom detta program kommer forskning om flyktingars situation och villkor&lt;br&gt;i u-länderna att ha en naturlig plats. Man har vidare för avsikt att utveckla&lt;br&gt;stödet till forskning rörande befolkningsfrågor. SAREC pekar också på&lt;br&gt;vikten av att miljöaspekterna relaterade till flyktingfrågorna uppmärksam-&lt;br&gt;mas bättre, då antalet miljöflyktingar växer i flera u-landsregioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: De olika flyktingsituationerna i världen&lt;br&gt;skiljer sig starkt åt både när det gäller upphovet och möjligheterna att lösa&lt;br&gt;problemen. Helt olika lösningar kan vara tillämpliga på skilda flyktingsi-&lt;br&gt;tuationer. Utredningen pekar här på behovet av mer forskning. Många av&lt;br&gt;de flyktingproblem som beskrivits i det föregående kommer att bestå under&lt;br&gt;1990-talet. I vissa fall finns anledning att tro att problemen skall kunna&lt;br&gt;lösas och att ett stort antal flyktingar kan återvända till sin hembygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här, med utredningen, betona utvecklingsforskningens viktiga&lt;br&gt;roll och uppgift att utreda och analysera flykting- och migrationsrörelser,&lt;br&gt;deras orsaker och effekter. Jag välkomnar den redovisning och de synpunk-&lt;br&gt;ter som här lämnats av SAREC. Forskningsområden som befolkning, miljö&lt;br&gt;och mänskliga rättigheter är fundamentala i flyktingproblematiken. Jag vill&lt;br&gt;också betona vikten av att stödja uppbyggandet av u-ländernas egen&lt;br&gt;forskningskapacitet inom bl.a. dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av flyktingsituationerna har blivit mycket långvariga. Som utred-&lt;br&gt;ningen påpekar har hittills få försök gjorts att studera alternativa metoder&lt;br&gt;för långsiktig bosättning och integration. Jag vill också lyfta fram ett hittills&lt;br&gt;i stora delar försummat område. Det gäller flyktingarnas roll i samhällsut-&lt;br&gt;vecklingen. I flera u-länder spelar flyktingar en viktig roll i den lokala&lt;br&gt;ekonomin. En allsidig belysning av detta skulle kunna ge positiva bidrag till&lt;br&gt;debatten om integration och nyansera den ofta ensidigt negativa uppfatt-&lt;br&gt;ningen om flyktingarna som en belastning på ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;III Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag&lt;br&gt;anfört om utvecklingen av en aktiv, sammanhållen flyktingpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Arbetsmarknadsdepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 maj 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Lööw&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Anmälan till proposition om aktiv flykting- och&lt;br&gt;immigrationspolitik m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;I Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i den helhetssyn på flykting- och immigrationspolitiken&lt;br&gt;som mina kollegor och jag förordat i det föregående kommer jag i det&lt;br&gt;följande att behandla ett antal frågor inom mitt ansvarsområde. De har alla&lt;br&gt;anknytning till den helhet som bildas av vårt internationella agerande i&lt;br&gt;flykting- och migrationspolitiska frågor, våra nationella invandringsregler&lt;br&gt;och det system vi infört för mottagande av flyktingar och den långsiktiga&lt;br&gt;invandrarpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera fall innebär mina överväganden och förslag ett fullföljande av&lt;br&gt;tidigare genomförda eller påbörjade reformer. Detta gäller den diskussion&lt;br&gt;om invandrarpolitikens valfrihetsmål som jag senare skall återkomma till&lt;br&gt;— en sådan diskussion aviserades i proposition 1989/90:86 om åtgärder&lt;br&gt;mot etnisk diskriminering m.m. Detta gäller också frågan om rösträtt för&lt;br&gt;utländska medborgare i riksdagsval, till vilken jag likaså återkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skall senare också behandla ett par frågor med anknytning till&lt;br&gt;flyktingmottagandet. Mina överväganden och förslag om frivilliga organi-&lt;br&gt;sationers roll är ett fullföljande och en breddning av det samordnade&lt;br&gt;kommunala flyktingmottagande som började tillämpas den 1 januari 1991.&lt;br&gt;I anslutning härtill vill jag också redovisa min syn på frågan om verksam-&lt;br&gt;het för asylsökande under den tid de väntar på besked i fråga om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen avser jag att ta upp ett antal frågor med anknytning till&lt;br&gt;asylprocedur och utlänningslagstiftning. Framför allt ämnar jag föreslå att&lt;br&gt;en särskild utlänningsnämnd inrättas med uppgift att handlägga och be-&lt;br&gt;sluta i merparten av de utlänningsärenden som idag beslutas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;II Överväganden och förslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 En aktiv flykting- och immigrationspolitik&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1.1 Vägledande principer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En humanitär och solidarisk grundsyn, helhetstän-&lt;br&gt;kande, inriktning på aktiva åtgärder i förebyggande syfte och inter-&lt;br&gt;nationell samverkan bör vara vägledande principer för utvecklingen&lt;br&gt;av svensk invandringspolitik. Regeringen bör få vissa operativa&lt;br&gt;medel till sitt förfogande i syfte att, på invandrarministerns initiativ,&lt;br&gt;kunna vidta aktiva åtgärder i enlighet med den helhetspolitik som&lt;br&gt;förordats i det föregående.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för min bedömning:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Allmänna utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först vill jag återknyta till de grundläggande principer som tidigare i dag&lt;br&gt;förordats för en aktiv, sammanhållen flykting- och immigrationspolitik.&lt;br&gt;Statsrådet Hjelm-Wallén har sedan mer preciserat behandlat vissa frågor&lt;br&gt;inom utrikesdepartementets ansvarsområde. Det är nu min tur att göra&lt;br&gt;motsvarande fördjupning, i huvudsak avseende den principiella utform-&lt;br&gt;ningen av en framtida svensk invandringspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag går in på dessa frågor vill jag redovisa några förhållanden som&lt;br&gt;belyser behovet av att överväga en delvis ny invandringspolitik:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Antalet asylsökande till Europa har under 1980-talet ökat från ca 50 000&lt;br&gt;till ca 400000, medan antalet invandrare — inte flyktingar — under&lt;br&gt;samma period minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— En stor andel av de asylsökande är inte i behov av internationellt&lt;br&gt;rättsligt skydd, även om de kan ha starka sociala och ekonomiska skäl&lt;br&gt;att söka sig en ny tillvaro. I praktiken står i Europa inga andra invand-&lt;br&gt;ringsvägar öppna än att söka asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Många asylsökande får följaktligen avslag på sina ansökningar efter en&lt;br&gt;ofta lång och nedbrytande väntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Sverige liksom andra europeiska länder måste lägga ned utomordentligt&lt;br&gt;stora resurser på mottagande av asylsökande och på själva ärendehan-&lt;br&gt;teringen, resurser som till stor del skulle kunna användas till mer&lt;br&gt;långsiktiga åtgärder än daglig försörjning för människor utan behov av&lt;br&gt;internationellt rättsligt skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— De samlade internationella insatserna för organiserad överföring och&lt;br&gt;mottagande av flyktingar, bl.a. i samarbete med UNHCR, är utomor-&lt;br&gt;dentligt begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett tydligt samband mellan de regler Sverige har för invandring&lt;br&gt;och asyl och de regler som Europa i övrigt har. Detta förhållande begränsar&lt;br&gt;Sveriges möjligheter att agera självständigt. Om man i internationell sam-&lt;br&gt;verkan, med förebyggande åtgärder och med ett känsligare regelsystem kan&lt;br&gt;minska antalet människor — utan behov av internationellt rättsligt skydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— som söker asyl i Sverige, så kommer vi också att kunna öka vårt stöd och&lt;br&gt;bistånd i det internationella utvecklings- och flyktingarbetet och att öka vår&lt;br&gt;beredskap att ta emot flyktingar i organiserade former inom en större&lt;br&gt;flyktingkvot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vi behöver är, som flykting- och immigrationsutredningen framhål-&lt;br&gt;ler — om än med andra ord —, system och regler som ger oss ökad&lt;br&gt;”träffsäkerhet”, som så långt möjligt tillförsäkrar dem som bäst behöver&lt;br&gt;det en rätt att stanna i Sverige. Om detta mål råder en bred enighet också&lt;br&gt;bland remissinstanserna. Därför behövs förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västeuropas stater har i accelererande takt kommit att beröras av ström-&lt;br&gt;men av människor som av många olika skäl — verkligen inte bara ekono-&lt;br&gt;miska — sökt en ny tillvaro där. En allvarlig konsekvens av utvecklingen&lt;br&gt;under 1980-talet är att den kan undergräva ländernas möjligheter att ge&lt;br&gt;fristad åt dem som verkligen behöver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i Västeuropa har lett till en ökad samverkan mellan de&lt;br&gt;berörda länderna — de gemensamma problemen har gjort det angeläget att&lt;br&gt;söka efter gemensamma lösningar. Inledningsvis var samarbetet i alltför&lt;br&gt;stor utsträckning inriktat på att söka ”skydda sig” mot det ökande invand-&lt;br&gt;ringstrycket, på att värja sig mot symptomen — inte på att söka påverka de&lt;br&gt;bakomliggande orsakerna. På senare år har emellertid det mellanstatliga&lt;br&gt;samarbetet, glädjande nog, kommit att inriktas mer på långsiktiga strate-&lt;br&gt;gier och lösningar. En bred enighet håller på att växa fram, i stora drag helt&lt;br&gt;i linje med den nu förespråkade helhetssynen. Initiativ och samverkan&lt;br&gt;inom ramen för de s.k. 15-landskonsultationerna (numera omfattande 16&lt;br&gt;länder) har här varit av central betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för en ökad rörlighet inom Europa kan komma att&lt;br&gt;kraftigt förändras under det närmaste årtiondet, till följd av ett troligt&lt;br&gt;växande antal medlemmar i EG och/eller ett mer strukturerat samarbete&lt;br&gt;mellan EG och EFTA, liksom mellan dessa ländergrupper och de nya&lt;br&gt;demokratierna i Central- och Östeuropa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid en viss risk för att den harmonisering av&lt;br&gt;invandrings-, asyl- och flyktingpolitiken, som ser ut att bli ett led i den&lt;br&gt;västeuropeiska integrationen, leder till att nya murar reses där gamla&lt;br&gt;murar rasat. Sverige bör, enligt min mening, i de olika internationella fora&lt;br&gt;där sådana möjligheter kan ges (EES-samarbetet, EG, Europarådet, ESK&lt;br&gt;etc.) fortsätta att aktivt motverka en sådan utveckling. Den helhetspolitik&lt;br&gt;som nu förespråkas bör bli ett verktyg i detta arbete. För ett sådant synsätt&lt;br&gt;finns ett brett stöd bland remissinstanserna. Samma önskemål har också&lt;br&gt;kommit fram i flera motioner till innevarande riksmöte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktiva insatser i detta syfte bör inte begränsas till Västeuropa. Det finns,&lt;br&gt;mot bakgrund av innehållet i den s.k. Paris-stadgan om säkerhet och&lt;br&gt;samarbete i Europa som antogs i november 1990, alla skäl att vidga dessa&lt;br&gt;strävanden till hela den europeiska kontinenten. Det råder nu bred enighet&lt;br&gt;om att Europas länder har ett ansvar för att föra en politik som inte driver&lt;br&gt;medborgarna att söka fristad i annat land, att de länder som har svårigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med att i praktisk handling leva upp till detta ansvar skall få hjälp av andra&lt;br&gt;länder att göra det och att alla länder i regionen skall utveckla möjlighe-&lt;br&gt;terna for människor inom regionen att söka sig utomlands för turism,&lt;br&gt;besök, studier, praktik och arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är i grova drag också slutsatserna från den konferens om Öst-&lt;br&gt;Väst-migration som hölls i Wien i januari 1991. Dessa slutsatser är,&lt;br&gt;tillsammans med Paris-stadgan, en grund för att nu göra Europa till ”en&lt;br&gt;säker kontinent” från flykting- och invandringssynpunkt — en kontinent&lt;br&gt;som inte skapar flyktingar inom sig, som på sikt solidariskt delar kontinen-&lt;br&gt;tens ansvar för flyktingar och där vi inte behöver bygga murar mot oönskad&lt;br&gt;invandring. Samtidigt utgör dessa slutsatser en förutsättning för att i ett&lt;br&gt;europeiskt perspektiv pröva användbarheten och hållfastheten hos den nu&lt;br&gt;förespråkade helhetssynen i praktisk tillämpning. Jag återkommer något&lt;br&gt;till detta i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På global nivå bör de frågor som knyter an till den förespråkade helhets-&lt;br&gt;politiken drivas i bl.a. den arbetsgrupp om varaktiga lösningar och flyk-&lt;br&gt;tingskydd (”durable Solutions and protection”) som tillsatts av UNHCRs&lt;br&gt;exekutivkommitté hösten 1990. Den aktiva roll som Sverige hittills spelat&lt;br&gt;bör, som statsrådet Hjelm-Wallén redan framhållit, fullföljas. Detta arbete&lt;br&gt;bör bl.a. inriktas på att verka för en internationellt överenskommen&lt;br&gt;reglering av skyddet för personer vilka — utan att vara flyktingar enligt&lt;br&gt;Genéve-konventionen — har behov av internationellt rättsligt skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis kommer även den internationella migrationsorganisationen&lt;br&gt;IOM, i vilken Sverige inom kort blir medlem, att kunna vara ett viktigt&lt;br&gt;forum för diskussion och behandling av mellanstatliga/internationella&lt;br&gt;migrationspolitiska angelägenheter. Jag förutsätter och förordar ett aktivt&lt;br&gt;svenskt deltagande i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett nivå och forum för det vidare internationella agerandet är det,&lt;br&gt;av hävd och erfarenhet, klokt att arbeta utifrån en nordisk plattform. Det&lt;br&gt;återkommande samråd som sedan ungefär fem år äger rum inom den&lt;br&gt;nordiska samrådsgruppen i flyktingfrågor har visat sig mycket värdefullt.&lt;br&gt;Under den tid samarbetet pågått har ett stort mått av samförstånd ut-&lt;br&gt;vecklats på nordiskt plan, inte minst i fråga om långsiktiga flyktingpolitiska&lt;br&gt;strategier och nödvändigheten av ett koordinerat nordiskt agerande i&lt;br&gt;internationella fora. De nordiska ministrar som ansvarar för flyktingpoli-&lt;br&gt;tiken kommer under år 1991 att lämna en särskild redogörelse till Nordiska&lt;br&gt;rådet härom. Denna nära nordiska samverkan bör utvecklas och stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att aktivt påverka grundorsaker; förebyggande insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har då och då uppstått situationer, där tillströmningen av&lt;br&gt;asylsökande varit särskilt omfattande eller haft en speciell bakgrund och&lt;br&gt;där de instrument som normalt står till en invandrarministers och regerin-&lt;br&gt;gens förfogande varit otillräckliga. Den brist jag känt har att göra med&lt;br&gt;avsaknaden av medel och metoder för att påverka faktorerna bakom&lt;br&gt;strömmen av asylsökande och för andra aktiva insatser. Låt mig ta ett&lt;br&gt;åskådliggörande exempel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hösten 1989 steg som bekant antalet asylsökande i Sverige brant under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kort tid. Det ledde bl.a. till stora problem i mottagandet och i ärendehan-&lt;br&gt;teringen. En stor andel av dem som då kom hit var bulgariska medborgare&lt;br&gt;av turkiskt etniskt ursprung. Som skäl för att få stanna åberopades genom-&lt;br&gt;gående att den turkiska minoriteten utsattes för olika former av diskrimi-&lt;br&gt;nering på etnisk grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om jag har förståelse för dem som sålunda sökte sig bort från&lt;br&gt;hemlandet, var de skäl som de flesta angav inte tillräckliga för att motivera&lt;br&gt;asyl. Följaktligen har ett stort antal människor i den aktuella gruppen blivit&lt;br&gt;tvingade att lämna Sverige, inte sällan efter en lång och påfrestande väntan&lt;br&gt;på slutligt besked. Jag har då frågat mig: Vad kan vi göra för att undvika att&lt;br&gt;detta upprepas? Vad skulle vi kunna göra för att underlätta bulgarientur-&lt;br&gt;karnas återkomst till hemlandet?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I linje med den aktiva, sammanhållna politikens idé och med konklusio-&lt;br&gt;nerna från den nyss nämnda Wien-konferensen bör, enligt min mening,&lt;br&gt;Europas länder nu kunna agera gemensamt i syfte att förhindra uppkoms-&lt;br&gt;ten av liknande situationer. Den nya anda av säkerhet, samförstånd och&lt;br&gt;samarbete i Europa som markeras genom bl.a. Paris-stadgan bör ha gett&lt;br&gt;ökade förutsättningar att till en regering kunna rikta en samfälld uppma-&lt;br&gt;ning. Dess innebörd bör vara att man inte kan acceptera en politik som inte&lt;br&gt;ger etniska minoriteter rimliga villkor i fråga om arbete och bostad, som&lt;br&gt;inte lämnar ett tillräckligt utrymme för kulturell mångfald och som gör att&lt;br&gt;en del av medborgarna känner sig tvingade att söka sig till andra länder&lt;br&gt;under okontrollerade former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan uppmaning bör också i allvarliga fall kunna följas av europeisk&lt;br&gt;beredvillighet till skilda former av påtryckningar om den inte hörsammas&lt;br&gt;liksom stöd till den aktuella regeringen, om den är lyhörd för förändringar&lt;br&gt;men har svårt att genomföra dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktiga är att skapa en dialog med ett klarspråk kring vilka grundor-&lt;br&gt;sakerna är, men också kring vad man genom internationell samverkan kan&lt;br&gt;göra åt dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Just en sådan dialog har inletts med inriktning på stöd till förändringar i&lt;br&gt;Rumänien. Hösten 1990 besökte en informell delegation med företrädare&lt;br&gt;för några västeuropeiska länder, däribland Sverige, Rumänien för samtal&lt;br&gt;med skilda företrädare för regeringen, det politiska livet, frivilliga organi-&lt;br&gt;sationer etc. kring behoven av insatser som kan ge befolkningen en tro på&lt;br&gt;en bättre framtid i hemlandet. Initiativet togs bl.a. mot bakgrund av en&lt;br&gt;omfattande ström av asylsökande från Rumänien till Tyskland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta har lett till att aktiva insatser nu planeras i samverkan mellan —&lt;br&gt;till att börja med — tre länder (Tyskland, Schweiz och Sverige). Enligt en&lt;br&gt;preliminär arbetsfördelning länderna emellan avses Sverige svara för tek-&lt;br&gt;niskt bistånd i lämpliga former för att bidra till att bygga upp och stärka det&lt;br&gt;judiciella systemet i Rumänien (åklagarväsende, ombudsmannafunktioner&lt;br&gt;etc.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt tas nu olika kontakter på internationellt plan i syfte&lt;br&gt;att undersöka hur man samlat skulle kunna bistå Albanien, efter den&lt;br&gt;politiska omvälvning som lett till att tiotusentals albaner lämnat landet&lt;br&gt;hals över huvud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra exempel kan tas, för att visa hur man i konkret, praktisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handling kan tillämpa en aktiv flykting- och immigrationspolitik. Jag&lt;br&gt;menar som exempel att man i ökande omfattning genom punktinsatser&lt;br&gt;borde kunna underlätta för asylsökande, som fått avslag på sina ansök-&lt;br&gt;ningar i Sverige, att klara återkomsten och den första tiden därefter. Jag&lt;br&gt;föreställer mig att ett vidgat samarbete mellan stater/regeringar och frivil-&lt;br&gt;liga organisationer skulle kunna erbjuda en lämplig ram för sådana insat-&lt;br&gt;ser. I syfte att pröva dessa tankegångar har under våren 1991 Lutherhjälpen&lt;br&gt;fått ekonomiskt stöd för just ett sådant projekt i samarbete med Värö&lt;br&gt;asylkommitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ytterligare ett exempel vill jag nämna den ordning för praktikantar-&lt;br&gt;bete för unga balter som infördes under år 1990. En av grundtankarna med&lt;br&gt;denna insats har varit att bidra till den kompetensuppbyggnad som behövs&lt;br&gt;för att göra de baltiska republikerna kapabla att åstadkomma en fram-&lt;br&gt;gångsrik ekonomisk och social utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På detta sätt menar jag att man med internationellt arbete och opinions-&lt;br&gt;bildning, med riktade och målmedvetna åtgärder av det slag som jag nu&lt;br&gt;beskrivit, skulle kunna praktiskt tillämpa de principer som ligger till grund&lt;br&gt;för en aktiv, sammanhållen flykting- och immigrationspolitik — och göra&lt;br&gt;det med erfarenheter från den svenska invandringspolitiska verkligheten.&lt;br&gt;Det är min avsikt att framöver försöka utveckla dessa arbetsmetoder, i&lt;br&gt;första hand i nära samverkan med andra länder i Norden och Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möjliggöra ett sådant aktivt arbetssätt skulle det, som ett kom-&lt;br&gt;plement till andra insatser, behövas vissa operativa medel, för att på&lt;br&gt;invandrarministerns initiativ kunna stödja punktinsatser av den typ som&lt;br&gt;jag nu beskrivit. Jag bedömer att den statsfmansiella omfattningen skulle&lt;br&gt;bli marginell. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen&lt;br&gt;i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.2 Immigrationspolitiken&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;1.2.1 Inledning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Rörlighet över gränserna är något i grunden positivt. Kontakter människor&lt;br&gt;emellan berikar och utvecklar och är i sig en garanti för att respekten for&lt;br&gt;mänskliga rättigheter vidmakthålls och förstärks. I isolerade samhällen kan&lt;br&gt;förtryck och förföljelse frodas. Där det finns internationella kontaktnät och&lt;br&gt;insyn ser alltid någon vad makthavarna gör. Frivillig rörlighet över grän-&lt;br&gt;serna bör uppmuntras och stödjas av länder — inte vara något som länder&lt;br&gt;vidtar kraftfulla åtgärder for att förhindra och försvåra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare nämnt finns det nu, med Paris-stadgan om säkerhet och&lt;br&gt;samarbete i Europa som grund, nya möjligheter till rörlighet över grän-&lt;br&gt;serna i hela Europa — för turism, studier, praktik och arbete. En sådan&lt;br&gt;rörlighet måste kunna bygga på förtroende mellan länder om att ingen skall&lt;br&gt;behöva utsättas för behandling som ger honom eller henne anledning att av&lt;br&gt;tvång lämna sitt hemland. Det är en mänsklig rättighet att kunna stanna&lt;br&gt;och leva i sitt land liksom att få lämna det när man har anledning till det, i&lt;br&gt;förvissning om att man senare kan återvända. Det är däremot inte någon&lt;br&gt;mänsklig rättighet att invandra till ett annat land. Det är varje lands ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att förfoga över nationella immigrationsregler, i den utsträckning dessa&lt;br&gt;inte gjorts beroende av internationella överenskommelser som tar över&lt;br&gt;nationell lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden och på grundval av ett sådant ömsesidigt förtro-&lt;br&gt;ende länder emellan, måste målet vara att successivt upphäva hinder mot&lt;br&gt;rörlighet över gränserna. Det gäller t.ex. visumbestämmelserna. I takt med&lt;br&gt;demokratisering och normalisering i Central- och Östeuropa avskaffas nu&lt;br&gt;kravet på visum för medborgarna i de berörda länderna. För Sveriges del&lt;br&gt;kan vi nu senast peka på att visumtvång för polska medborgare upphävs&lt;br&gt;med verkan fr.o.m. den 1 juni 1991. Berörda länder ansluter sig, i konse-&lt;br&gt;kvens med denna utveckling, till Genéve-konventionen och tar aktivare&lt;br&gt;del i arbetet med att ge flyktingar skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För människor som bor i de länder som är, eller snart blir, delar av den&lt;br&gt;västeuropeiska integrationen kommer möjligheterna till rörlighet över&lt;br&gt;tidigare nationsgränser att vara stor. Västeuropa får en gemensam arbets-&lt;br&gt;marknad och rörlighet för studier och besök blir naturlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en risk att denna stora gemenskap inom ett relativt rikt och&lt;br&gt;homogent Väst kommer att åtföljas av en slutenhet mot Öst och Syd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ambitionen bör vara att på olika sätt förhindra uppkomsten av sådana&lt;br&gt;skiljelinjer. Detta gäller kulturutbyte, handel och investeringar, men också&lt;br&gt;människors möjligheter till utlandsvistelse kortare eller längre tid. Det får&lt;br&gt;inte bli så att människor i det rika Väst fritt kan ta arbete medan det&lt;br&gt;kontakttörstande Öst utestängs från sådan stimulans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utveckling som vi nu ser i Central- och Östeuropa ställer därför,&lt;br&gt;enligt min mening, krav på nya immigrationspolitiska instrument, så att&lt;br&gt;säga ”i skarven” mellan bosättning och besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syften med sådana instrument är inte primärt att berika Västs eller&lt;br&gt;Sveriges samhälls- och näringsliv. Det är en uttalad önskan hos länderna i&lt;br&gt;Väst att söka bidra till demokratiseringen av öststaterna och omvandlingen&lt;br&gt;från kommando- till marknadsekonomi. Den kanske mest effektiva meto-&lt;br&gt;den att sprida nya idéer, demokrati, offentlighet, är direkta personliga&lt;br&gt;upplevelser. Sverige har öppnat möjligheter för unga balter att under&lt;br&gt;begränsad tid komma hit för praktikarbete. Erfarenheterna av denna&lt;br&gt;ordning är hittills goda men det är för tidigt att dra några säkra slutsatser.&lt;br&gt;Det är emellertid min förhoppning att detta arrangemang kan utvidgas och&lt;br&gt;appliceras också på andra länder. På så sätt kan också immigrationspoliti-&lt;br&gt;ken bli ett led i främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immigrationspolitiken kan alltså inte vara statisk. Varje tid och utveck-&lt;br&gt;lingsskede kräver sin politik och sitt regelsystem. Immigrationspolitiken&lt;br&gt;måste bli ett mer aktivt instrument i det internationella samarbetet och&lt;br&gt;inom utrikespolitiken. Det är också så att immigrationspolitiken har direkt&lt;br&gt;betydelse även för flyktingpolitiken. De senaste årens restriktiva invand-&lt;br&gt;ringspolitik i Europa förklarar till en del den mycket stora ökningen av&lt;br&gt;asylsökande med svaga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den framtida migrationen mellan olika länder och världsdelar påverkas&lt;br&gt;delvis även av den demografiska utvecklingen. I många europeiska länder&lt;br&gt;räknar man med att befolkningen inom de närmaste årtiondena minskar&lt;br&gt;och blir avsevärt äldre. Mot detta kan ställas situationen i ett stort antal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länder i Asien och Afrika med mycket ung befolkning och en väntad stark&lt;br&gt;befolkningsökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sveriges del har det ökade antalet födda under slutet av 1980-talet&lt;br&gt;gjort att den förväntade befolkningsminskningen skjutits upp. Under&lt;br&gt;första hälften av 1990-talet kommer antalet personer i arbetsför ålder att&lt;br&gt;öka med 16 000 personer, eller 0,4 % per år. Samtidigt blir dock befolk-&lt;br&gt;ningen i genomsnitt äldre och under andra hälften av 1990-talet avstannar&lt;br&gt;ökningen av antalet personer i arbetsför ålder. Vid en fortsatt ekonomisk&lt;br&gt;tillväxt på 1980-talets nivå, dvs. ca 2 % per år, ökar arbetskraftsefterfrågan&lt;br&gt;normalt med omkring 0,5 % per år, vilket allstå inte motsvaras av någon&lt;br&gt;naturlig befolkningstillväxt. En del av arbetskraftsbehovet skulle med&lt;br&gt;dessa antaganden behöva täckas genom invandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer senare ytterligare något till utvecklingen i fråga om&lt;br&gt;tillgången på arbetskraft i Sverige. Jag vill dock redan här knyta an till&lt;br&gt;konsekvenserna för invandringen hit av dels den fria nordiska arbetsmark-&lt;br&gt;naden, dels en motsvarande öppenhet för medborgare i berörda europeiska&lt;br&gt;länder som en följd av ett s.k. EES-avtal eller ett svenskt medlemsskap i&lt;br&gt;EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nordiska invandringen har genom åren varit tämligen starkt kon-&lt;br&gt;junkturbetingad. Det finns ingen anledning att tro att detta mönster ändras&lt;br&gt;radikalt framöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett EES-avtal mellan EG och EFTA eller en svensk anslutning till EG&lt;br&gt;kommer troligtvis inte att innebära några större förändringar av detta&lt;br&gt;mönster. Arbetskraftens rörlighet inom EG förutsätter arbetstillfällen och&lt;br&gt;blir därför också konjunkturbetingad. För närvarande uppskattas att ca&lt;br&gt;0,1 % av befolkningen inom EG årligen flyttar till ett annat EG-land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk anslutning till EG underlättar arbetskraftens rörlighet men&lt;br&gt;det finns knappast anledning att räkna med någon väsentligt ökad&lt;br&gt;invandring- eller utvandring- så länge länderna inom EG antingen har&lt;br&gt;ungefär samma ekonomiska standard som Sverige eller ligger relativt långt&lt;br&gt;borta. En erfarenhet av flyttningar inom EG är nämligen att benägenheten&lt;br&gt;att flytta till ett annat land minskar starkt med ökande avstånd mellan&lt;br&gt;hemlandet och immigrationslandet. Däremot torde det bli lättare att&lt;br&gt;undvika arbetskraftsbrist genom den större gemensamma arbetsmarkna-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den relativt omfattande invandring som vi haft till Sverige under&lt;br&gt;det senaste årtiondet — i varje fall dess senare del — kommer med all&lt;br&gt;sannolikhet följdinvandringen av nära anhöriga att ligga på en relativt hög&lt;br&gt;nivå under de närmaste 5-10 åren. Om invandringsreglerna under sådana&lt;br&gt;omständigheter skulle göras restriktiva, finge man antagligen räkna med att&lt;br&gt;en del av de anhöriga hellre skulle välja en osäker utgång som asylsökande&lt;br&gt;än att inte alls försöka återförena sig med den utvandrade. Även omsorgen&lt;br&gt;om asylrätten som en del av flyktingpolitiken talar alltså för flexibilitet och&lt;br&gt;anpassning i invandringspolitiken i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har nyss beskrivit några förhållanden av betydelse för invandringen&lt;br&gt;till vårt land och Europa. Det är ganska givet att dessa pekar hän mot ett&lt;br&gt;fortsatt betydande invandringstryck. Man får vidare sannolikt räkna med&lt;br&gt;att en betydande andel av dem som kommer till Sverige är asylsökande.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det finns positiva utvecklingstendenser och demokratiserings- Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;strävanden på många håll, så måste vi ändå utgå från att det under det Bilaga 2&lt;br&gt;närmaste decenniet fortfarande kommer att finnas regimer som förtrycker&lt;br&gt;och förföljer sina medborgare av politiska, religiösa eller etniska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaså måste vi räkna med krig och inbördeskrig där civilbefolkningen&lt;br&gt;drabbas. Vi kan därför vänta oss att åtskilliga människor kommer att ha&lt;br&gt;starka skyddsbehov, även om man kan hysa vissa förhoppningar om att det&lt;br&gt;totala antalet flyktingar i världen skall minska som en följd av att konflikter&lt;br&gt;biläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed har jag försökt att spegla några förutsättningar för invandringen&lt;br&gt;till vårt land under den närmaste 10-20-årsperioden. Att peka på&lt;br&gt;utvecklings- eller förändringsfaktorer och även försöka väga dessa är vikt-&lt;br&gt;igt och ändamålsenligt vid utformningen av politik och principer. Men att&lt;br&gt;med denna typ av analyser och bedömningar som grund försöka sig på rent&lt;br&gt;antalsmässiga förutsägelser om invandringen är däremot inte lika me-&lt;br&gt;ningsfullt. Varje sådan uppskattning blir, nästan med nödvändighet, en&lt;br&gt;projektion av de siffror och erfarenheter man har från de senaste 5-10 åren.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1.2.2 Principer for en ny politik&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Det regelsystem som reglerar invandringen till Sverige&lt;br&gt;bör i högre grad än det nuvarande tillgodose behoven hos de mest&lt;br&gt;behövande. En klarare skillnad än i dag bör göras mellan å ena sidan&lt;br&gt;personer som bör ha en i princip ovillkorlig rätt att bosätta sig här&lt;br&gt;och övriga immigrationssökande å den andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En principiell rätt till bosättning bör tillkomma dem som är i&lt;br&gt;behov av internationellt rättsligt skydd, nämligen konventionsflyk-&lt;br&gt;tingar och vissa andra med starka skyddsbehov. Möjligheterna för&lt;br&gt;regeringen att utan riksdagens hörande generellt inskränka rätten till&lt;br&gt;uppehållstillstånd för skyddsbehövande utanför Genéve-&lt;br&gt;konventionen bör tas bort. En principiell lagfäst rätt till bosättning&lt;br&gt;bör vidare tillkomma medlemmar av kärnfamiljen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bör som i dag fastställa en kvot för organiserad överfö-&lt;br&gt;ring av flyktingar. Kvoten skall kunna tillåtas öka under respektive&lt;br&gt;planeringsperiod om det internationella läget så kräver och mottag-&lt;br&gt;ningsresurserna medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör därutöver fastställa en ram för bosättning av&lt;br&gt;anhöriga utanför kärnfamiljen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna för arbetskraftsinvandringen bör inte ändras men&lt;br&gt;tillämpas på ett mer flexibelt och konjunkturanpassat sätt än hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att under begränsad tid komma till Sverige för&lt;br&gt;besök, praktik och arbete bör utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad när det gäller immi-&lt;br&gt;grationsutredningens förslag om en planeringsram för större delen av den&lt;br&gt;utomnordiska invandringen till Sverige. Utredningens principiella förslag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl.a. invandrarverket, arbetsmark-&lt;br&gt;nadsstyrelsen, statskontoret, hovrätten över Skåne och Blekinge, Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet och Landstingsförbundet. Juridiska fakulteten vid uni-&lt;br&gt;versitetet i Lund framhåller att en reviderad immigrationspolitik bör&lt;br&gt;grundas på ett bättre bakgrundmaterial än vad utredningen haft tid att&lt;br&gt;införskaffa. Samtliga frivilligorganisationer liksom de politiska kvinnoför-&lt;br&gt;bund och ungdomsförbund som yttrat sig avstyrker en planeringsram/kvot&lt;br&gt;för vissa personer med politiska eller humanitära skäl. Diskriminerings-&lt;br&gt;ombudsmannen framhåller att återkommande diskussioner om planerings-&lt;br&gt;ramar och kvoter kommer att polarisera och inflammera den svenska&lt;br&gt;debatten.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare framhållit bör en successiv omorientering ske av flykting-&lt;br&gt;och immigrationspolitiken till förmån för förebyggande åtgärder och insat-&lt;br&gt;ser som tar sikte på grundorsakerna bakom flykt och annan påtvingad&lt;br&gt;migration. En sådan omorientering måste självfallet också återspeglas i den&lt;br&gt;nationella svenska immigrationspolitiken. En humanitärt inriktad invand-&lt;br&gt;ringspolitik bör innehålla en generös asylpolitik i samklang med interna-&lt;br&gt;tionellt godtagna principer, en vidgad flyktingkvot och ökade möjligheter&lt;br&gt;för anhöriga utanför kärnfamiljen att komma till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna i Sverige för själva prövningen av ansökningar om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd och för omhändertagandet av asylsökande och flyktingar&lt;br&gt;under den första tiden är — som framgått av det föregående — i dag mycket&lt;br&gt;stora. De avser till stor del asylsökande som inte fyller kraven för att få&lt;br&gt;uppehållstillstånd och som därför — ofta efter lång väntan — får slutligt&lt;br&gt;avslag på sina ansökningar och tvingas lämna landet. De som tvingas&lt;br&gt;återvända till sitt hemland befinner sig vid återkomsten inte sällan i en mer&lt;br&gt;utsatt situation än när de beslöt sig för att emigrera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt min mening mycket angeläget att våra resurser på området&lt;br&gt;i större utsträckning än i dag kommer de mest hjälpbehövande till del.&lt;br&gt;Antalet asylsökande utan egentliga asylskäl måste nedbringas. Det kan ske&lt;br&gt;genom att angripa grundorsakerna och därmed försöka finna andra lös-&lt;br&gt;ningar på problem som inte kan eller bör lösa genom asyl, genom att&lt;br&gt;successivt öppna alternativa möjligheter till invandring och frivillig rörlig-&lt;br&gt;het över gränserna, och genom att på olika sätt motverka det organiserade&lt;br&gt;missbruk av asylrätten som emellanåt förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande svenska immigrationssystemet har lett till mycket stora&lt;br&gt;svängningar mellan olika år när det gäller antalet beviljade uppehållstill-&lt;br&gt;stånd. Det är inte möjligt att utan mycket stora kostnader bygga upp en&lt;br&gt;organisation som utan problem kan klara så stora svängningar som det&lt;br&gt;varit frågan om. Det gäller såväl själva prövningsförfarandet och det första&lt;br&gt;omhändertagandet som våra möjligheter att erbjuda arbete, bostäder och&lt;br&gt;utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Variationer mellan olika år är ofrånkomliga. Det är emellertid angeläget&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att söka få en ordning som i högre grad än den nuvarande är förutsägbar — Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;både för de sökande och för myndigheterna — och som ger större möjlig- Bilaga 2&lt;br&gt;heter till planering. Denna planering måste inriktas på de delar av invand-&lt;br&gt;ringen som inte avser asylsökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi måste enligt min mening få ett regelsystem som också i högre grad än&lt;br&gt;det nuvarande tillgodoser dem som har behov av internationellt rättsligt&lt;br&gt;skydd. En bättre ordning än den nuvarande härvidlag skulle — som&lt;br&gt;utredningen föreslagit — kunna upppnås om man gör en klarare åtskillnad&lt;br&gt;än i dag mellan å ena sidan personer som bör ha en i princip ovillkorlig rätt&lt;br&gt;att bosätta sig här och å den andra övriga immigrationssökande. Med&lt;br&gt;principiell rätt till bosättning avser jag då en rätt att bosätta sig här såvida&lt;br&gt;inte tungt vägande skäl talar emot, t.ex. om sökanden gjort sig skyldig till&lt;br&gt;grov brottslighet eller om hänsynen till rikets säkerhet så kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genéve-konventionens bestämmelser om skydd för flyktingar har tagits in&lt;br&gt;i den svenska utlänningslagen. Endast en mindre del av de asylsökande&lt;br&gt;som under senare år beviljats uppehållstillstånd i Sverige har emellertid&lt;br&gt;fått stanna här med stöd av utlänningslagens skyddsbestämmelser för&lt;br&gt;konventionsflyktingar. En stor majoritet har beviljats tillstånd som de&lt;br&gt;factoflyktingar eller av humanitära skäl. En mindre grupp har fått stanna&lt;br&gt;här som krigsvägrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regler som infördes i utlänningslagen år 1976 och som numera&lt;br&gt;återfinns i gällande utlänningslag (1989:529) har en utlännning rätt till asyl&lt;br&gt;här om han är krigsvägrare eller om han, utan att vara flykting, inte vill&lt;br&gt;återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och&lt;br&gt;kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta. Det är den&lt;br&gt;sistnämnda gruppen som i Sverige kallas de factoflyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylrelaterade uppehållstillstånd ges också inom ramen för tillämp-&lt;br&gt;ningen av en annan bestämmelse i utlänningslagen (2 kap. 4 § 2), enligt&lt;br&gt;vilken uppehållstillstånd får ges till en utlänning som av humanitära skäl&lt;br&gt;bör tillåtas bosätta sig här. Det rör sig här om s.k. politiskt-humanitära&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Det är här inte fråga om någon egentlig skyddsbestäm-&lt;br&gt;melse utan om en möjlighet för den tillståndsgivande myndigheten att&lt;br&gt;bevilja uppehållstillstånd när det är påkallat av humanitära skäl. I de flesta&lt;br&gt;fall rör det sig om personer som inte har någon rätt till asyl, men som skulle&lt;br&gt;kunna bedömas vara flyktingar enligt den tidigare nämnda OAU-&lt;br&gt;konventionen, dvs. personer som tvingats lämna sina hemländer på grund&lt;br&gt;av yttre aggression, ockupation, utländskt inflytande i landet eller på grund&lt;br&gt;av händelse som allvarligt stört den allmänna ordningen i hela landet eller&lt;br&gt;i en del därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär att det i dag i realiteten finns fyra olika kategorier som&lt;br&gt;kan få uppehållstillstånd på någon form av asylrelaterade skäl, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. konventionsflyktingar (3 kap. 1 § 1 UtlL)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. krigsvägrare (3 kap. 1 § 2 UtlL)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de factoflyktingar (3 kap.l § 3 UtlL)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. politiskt-humanitära skäl (2 kap. 4 § 2 UtlL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör observeras att uppehållstillstånd även kan ges av rent humani-&lt;br&gt;tära skäl, som alltså inte är relaterade till asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får vägras en konventionsflykting om det föreligger synnerliga&lt;br&gt;skäl härför, exempelvis vid fall av grov brottslighet eller om hänsynen till&lt;br&gt;rikets säkerhet så kräver. För krigsvägrare och de factoflyktingar får till-&lt;br&gt;stånd vägras om det föreligger särskilda skäl att inte bevilja asyl. Vid&lt;br&gt;bedömning av om särskilda skäl att vägra asyl skall anses föreligga får — till&lt;br&gt;skillnad mot vad som gäller beträffande konventionsflyktingar — hänsyn&lt;br&gt;tas även till våra mottagningsresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att inskränka asylrätten med hänvisning till att särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger med hänsyn till mottagningsresurserna fattas av regeringen utan&lt;br&gt;riksdagens hörande. Det har skett vid två tillfällen. I november 1976&lt;br&gt;bedömde regeringen att den stora inströmningen av assyrier/syrianer från&lt;br&gt;Turkiet gjorde det nödvändigt att beträffande just denna grupp inskränka&lt;br&gt;möjligheterna till uppehållstillstånd. Denna ordning tillämpades sedan&lt;br&gt;fram till år 1982. I december 1989 fattade regeringen beslut i några&lt;br&gt;enskilda ärenden av innebörd att — utöver konventionsflyktingar — en-&lt;br&gt;dast de som hade särskilt starka skyddsbehov i fortsättningen skulle kunna&lt;br&gt;påräkna asyl. Beslutet avsåg denna gång inte någon viss grupp utan gällde&lt;br&gt;asylsökande från alla länder. Undantaget tillämpas fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att vägra asyl med hänvisning till att det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl för det gäller endast beträffande de factoflyktingar och krigsvägrare.&lt;br&gt;Ett beslut om en sådan ordning kommer dock i realiteten även att på&lt;br&gt;motsvarande sätt påverka möjligheterna att få tillstånd av politiskt-&lt;br&gt;humanitära skäl. Möjligheterna att få tillstånd av renodlat humanitära skäl&lt;br&gt;påverkas däremot inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna för uppehållstillstånd av asylrelaterade skäl&lt;br&gt;utanför konventionen har kritiserats för att de å ena sidan ger skydd åt&lt;br&gt;alltför stora grupper — personer som inte kan sägas ha behov av interna-&lt;br&gt;tionellt rättsligt skydd — och för att de å den andra kan sättas ur kraft med&lt;br&gt;hänvisning till mottagningsresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny skyddsregel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny regel om skydd för personer som inte är konventionsflyktingar bör,&lt;br&gt;enligt min mening, inte som de nuvarande skyddsreglerna för de factoflyk-&lt;br&gt;tingar och krigsvägrare helt eller delvis kunna sättas ur kraft — med&lt;br&gt;hänvisning till mottagningsresurserna — genom beslut av regeringen utan&lt;br&gt;riksdagens hörande. En ny regel bör i stället klarare ange gränserna för&lt;br&gt;behovet av internationellt rättsligt skydd och samtidigt ge ett stärkt skydd&lt;br&gt;åt dem som faller inom dess tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de som söker asyl men vilkas skäl inte är av den styrka att någon i&lt;br&gt;princip ovillkorlig skyddsregel är tillämplig har utredningen föreslagit att&lt;br&gt;de skall ha möjlighet att få tillstånd här inom ramen för en antalsmässig&lt;br&gt;begränsning eller kvot. Flertalet remissinstanser, särskilt bland frivilliga&lt;br&gt;organisationer, har motsatt sig eller ifrågasatt detta förslag. I likhet med&lt;br&gt;dessa anser jag att en sådan regel skulle vara mycket svår att tillämpa i&lt;br&gt;praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För min del vill jag inte förorda en modell som skulle innebära att vi&lt;br&gt;satte kvantitativa begränsningar för asylsökande som vi tillerkänt ett&lt;br&gt;skyddsbehov. Jag anser att en klarare och mer solidarisk ordning skulle&lt;br&gt;uppnås om utrymmet för internationellt rättsligt skydd i Sverige görs något&lt;br&gt;vidare än vad utredningen har föreslagit. Den vars skäl inte är tillräckliga&lt;br&gt;för att någon av de två skyddsreglerna skall vara tillämplig bör inte heller&lt;br&gt;medges uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär — i jämförelse med utredningens — att en något&lt;br&gt;vidare krets av sökande med asylrelaterade skäl utanför Genéve-&lt;br&gt;konventionen skall ges en principiell rätt till uppehållstillstånd. Förslaget&lt;br&gt;innebär samtidigt — i jämförelse med lagen — att farre personer än i dag&lt;br&gt;kommer att omfattas av en skyddsregel, men att de i gengäld får ett stärkt&lt;br&gt;skydd. Nuvarande ordning med en grupp som har en ovillkorlig rätt till&lt;br&gt;asyl (konventionsflyktingar) och en vars rätt är beroende av mottagnings-&lt;br&gt;resurserna bör alltså ändras så att samtliga som bedöms ha behov av&lt;br&gt;internationellt rättsligt skydd får samma principiella rätt till uppehållstill-&lt;br&gt;stånd i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt regelsystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som i ett nytt system bör ha en i princip ovillkorlig rätt till&lt;br&gt;bosättning här skulle alltså för det första utgöras av dem som är flyktingar&lt;br&gt;i enlighet med 1951 års Genéve-konvention. Konventionen är den yttersta&lt;br&gt;garantin för den enskildes grundläggande mänskliga rättigheter, även om&lt;br&gt;den ensam inte räcker för att täcka de behov av internationellt rättsligt&lt;br&gt;skydd som finns i dag. När dessa rättigheter hotas och inte andra medel än&lt;br&gt;flykt står till buds, har den enskilde i kraft av konventionen en principiell&lt;br&gt;rätt till en fristad undan förföljelse. Detta skydd skall ses som ett viktigt&lt;br&gt;komplement till de åtgärder till stöd — i förbyggande syfte — för mänskliga&lt;br&gt;rättigheter som statsrådet Hjelm-Wallén och jag tidigare har berört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma principiella rätt till bosättning bör gälla för personer som visser-&lt;br&gt;ligen inte är konventionsflyktingar, men som har behov av internationellt&lt;br&gt;rättsligt skydd i enlighet med vad jag nyss har sagt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill dock här framhålla att de nu beskrivna reglerna för ett asylrätt-&lt;br&gt;sligt internationellt skydd inte tar sikte på massflykt. Lösningen för sådana&lt;br&gt;situationer kan ställa andra krav än de som gäller för konventionsflyktingar&lt;br&gt;och likställda. Det gäller såväl frågan om tillståndsgivningen som den typ&lt;br&gt;av skydd som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande principiell, lagfäst rätt till bosättning måste också&lt;br&gt;föreligga för medlemmar av kärnfamiljen, dvs. make/maka eller sambo&lt;br&gt;samt minderåriga, ogifta barn till den som är bosatt här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För medborgare i de nordiska länderna innebär den fria nordiska arbets-&lt;br&gt;marknaden att de kan flytta till ett annat nordiskt land utan krav på&lt;br&gt;uppehålls- eller arbetstillstånd. Rätt att bosätta sig i ett annat land har dock&lt;br&gt;endast den som har sin försörjning tryggad. Nordbor som flyttar till Sverige&lt;br&gt;har regelmässigt arbete och bostad ordnat före inresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett s.k. EES-avtal mellan EG och EFTA eller ett svenskt medlemsskap i&lt;br&gt;EG kommer att medföra att medborgare i berörda länder skulle få ungefär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma rätt till bosättning här som nordiska medborgare har idag. Inte&lt;br&gt;heller här kommer man i princip att kunna reglera invandringen genom att&lt;br&gt;kräva att de skall ha uppehålls- och arbetstillstånd ordnat före inresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande riktlinjer för invandringen av arbetskraft bör, enligt min&lt;br&gt;mening, bibehållas men tillämpas på ett mer flexibelt och konjunkturan-&lt;br&gt;passat sätt än hittills. Jag återkommer till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av den ordning som nu skisserats bör riksdagen som i dag&lt;br&gt;fastställa en kvot för organiserad överföring av flyktingar, huvudsakligen i&lt;br&gt;samarbete med UNHCR. Flyktingkvoten skall kunna tillåtas öka under&lt;br&gt;resp, planeringsperiod, om det internationella läget så kräver och mottag-&lt;br&gt;ningsresurerna medger det. Den del av kvoten som under resp, planerings-&lt;br&gt;period ställs till UNHCRs förfogande bör, enligt min mening, emellertid&lt;br&gt;under något så när normala omständigheter inte tillåtas minska på motsva-&lt;br&gt;rande sätt — UNHCR måste kunna planera sin verksamhet utifrån en&lt;br&gt;given och pålitlig nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skulle vidare ange en ram, förslagsvis gällande under tre år&lt;br&gt;och årligen reviderad, för att ta emot anhöriga utanför kärnfamiljen.&lt;br&gt;Möjligheterna till familjeåterförening är av stor vikt, inte minst för att&lt;br&gt;invandrare skall kunna finna sig väl tillrätta och kunna etablera sig här. Det&lt;br&gt;är alltså angeläget att söka utveckla möjligheterna till familjeåterförening&lt;br&gt;här även för anhöriga utanför kärnfamiljen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att under begränsad tid komma till Sverige för besök,&lt;br&gt;praktik och arbete bör, som jag tidigare nämnt, utvecklas i syfte att bidra&lt;br&gt;till ökad frivillig rörlighet över gränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med dessa olika komponenter skulle enligt min mening&lt;br&gt;innebära förbättringar i jämförelse med nuvarande ordning. En förändring&lt;br&gt;med den inriktningen skulle tydligare ange vilka förutsättningar som gäller&lt;br&gt;för uppehållstillstånd i Sverige. Detta borde kunna bidra till att presumtiva&lt;br&gt;immigranter, så att säga, ställer sig i rätt kö — och inte bara i asylkön. Det&lt;br&gt;skulle också ge statsmakterna och myndigheterna något större möjligheter&lt;br&gt;att planera och förutse delar av invandringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu beskrivit är ett principförslag i översiktliga termer som jag&lt;br&gt;avser utveckla i det följande. Jag vill än en gång framhålla att detta förslag&lt;br&gt;ingår som en del i den helhetspolitik som mina kollegor och jag vill&lt;br&gt;utveckla och föra. Jag har för avsikt att senare — mot bakgrund bl.a. av&lt;br&gt;regeringens och riksdagens behandling av förslagen — återkomma med&lt;br&gt;förslag till de lagändringar som är nödvändiga för att förverkliga den&lt;br&gt;omorientering av invandringspolitiken som jag nu förordar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta försatta arbete bör även, i samråd med bl.a. de nordiska länderna&lt;br&gt;och UNHCR, undersökas vilka möjligheter det finns att effektivisera&lt;br&gt;beslutsfattandet beträffande sådana asylsökande som med hänsyn till för-&lt;br&gt;hållandena i de länder, varifrån de kommer, generellt kan bedömas sakna&lt;br&gt;skyddsbehov. Klarare möjligheter än i dag bör finnas för regeringen att&lt;br&gt;meddela beslut som innebär att en viss grupp asylsökande generellt anses ha&lt;br&gt;så svaga skyddsbehov att avvisning med omedelbar verkställighet kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1.2.3 Konventionsflyktingar&lt;/h5&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Bilaga 2&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Genéve-konventionens bestämmelser om skydd för&lt;br&gt;flyktingar är en självklar och grundläggande del av vår immigra-&lt;br&gt;tionspolitik. Sverige bör internationellt verka för en mer enhetlig,&lt;br&gt;generös tillämpning av konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker immigrations-&lt;br&gt;utredningens förslag om en mer generös tillämpning av Genéve-&lt;br&gt;konventionens skyddsbestämmelser. Invandrarverket och rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen framhåller vikten av att tillämpningen i Sverige inte blir generösare än&lt;br&gt;i andra jämförbara länder. Flera remissinstanser, bl.a. Rädda Barnen,&lt;br&gt;framhåller att avsaknaden av en praxissammanställning gör att det inte är&lt;br&gt;möjligt att ta ställning till om hittillsvarande tillämpning av Genéve-&lt;br&gt;konventionen är eller har varit generös. Åtskilliga remissinstanser, bl.a.&lt;br&gt;Sveriges frikyrkoråd, understryker vikten av att man i tveksamma fall&lt;br&gt;”hellre friar än fäller”. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande och&lt;br&gt;Svenska flyktingrådet framhåller att uttrycket ”tillhörighet till viss sam-&lt;br&gt;hällsgrupp” måste innefatta också homosexuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Att liksom hittills bereda skydd åt konven-&lt;br&gt;tionsflyktingar är en självklar och grundläggande del av vår immigrations-&lt;br&gt;politik. Utredningen har i sitt betänkande gjort en genomgång av den art&lt;br&gt;och grad av förföljelse som enligt nuvarande praxis grundar flyktingskap&lt;br&gt;enligt vår utlänningslag och därmed enligt konventionen. Utredningens&lt;br&gt;slutsats är att det bör finnas utrymme för en något generösare tillämpning&lt;br&gt;av konventionen än enligt nuvarande praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anför emellertid att en generös tillämpning inte kan inne-&lt;br&gt;bära att personer med bristande trovärdighet skall beviljas asyl. Enligt&lt;br&gt;utredningen måste generositet i detta avseende i stället innebära att kraven&lt;br&gt;inte sätts alltför högt när det gäller den art och grad av förföljelse som&lt;br&gt;utlänningen riskerar och inte heller när det gäller grunden för förföljelse.&lt;br&gt;Utredningen anför vidare att de som under senare år bedömts som flykt-&lt;br&gt;ingar enligt konventionen och utlänningslagen regelmässigt varit personer&lt;br&gt;som riskerat förföljelse som riktat sig mot deras liv eller frihet. Utred-&lt;br&gt;ningen förordar att även andra allvarliga inskränkningar i den personliga&lt;br&gt;friheten bör hänföras till förföljelse och menar att andelen asylsökande&lt;br&gt;som bedöms som flyktingar då kommer att öka något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad utredningen anfört (s. 130) framgår att man med ”andra allvar-&lt;br&gt;liga inskränkningar i den personliga friheten” avsett fall där trakasserier —&lt;br&gt;vare sig de riktat sig mot en minoritet eller ej — inneburit eller kan befaras&lt;br&gt;innebära allvarliga inskränkningar i den personliga friheten eller annars i&lt;br&gt;vad som får anses tillhöra de mera grundläggande mänskliga rättigheterna.&lt;br&gt;Som exempel nämner utredningen fall då någon hindrats från praktiskt&lt;br&gt;taget varje form av anställning eller sysselsättning och därmed möjlighet&lt;br&gt;att försörja sig liksom fall då någon i praktiken förvägrats varje form av&lt;br&gt;utbildning. Aven en kombination av olika trakasserier och inskränkande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder bör enligt utredningen kunna utgöra grund för flyktingskap även&lt;br&gt;om varje åtgärd för sig inte gör det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i allt väsentligt i vad utredningen har anfört i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är uppenbart att Genéve-konventionen inte i alla lägen ger skydd åt&lt;br&gt;alla skyddsbehövande. Så skyddar den t.ex. inte den som vid ett återsän-&lt;br&gt;dande skulle sväva i uppenbar livsfara på grund av krig, inbördeskrig,&lt;br&gt;miljö- och svältkatastrofer. Man skulle då också kunna hävda att vi i&lt;br&gt;Sverige borde bedöma en person som flykting om han — utan att falla in&lt;br&gt;under konventionens flyktingbegrepp — har ett uppenbart behov av skydd&lt;br&gt;här. Det är emellertid av vikt att internationellt söka nå fram till en&lt;br&gt;någorlunda enhetlig, generös tillämpning av Genéve-konventionens&lt;br&gt;skyddsbestämmelser. Denna tillämpning är i dag inte så lika som man&lt;br&gt;kunde önska sig och är i många hänseenden mindre generös än i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid inte komma i fråga att vi i Sverige skulle tillämpa&lt;br&gt;konventionen på ett sätt som — oavsett i vilken riktning det skulle ske —&lt;br&gt;avsevärt avviker från tillämpningen i andra länder. Sverige bör i stället&lt;br&gt;internationellt verka för dels en harmonisering av tillämpningen av&lt;br&gt;Genéve-konventionen på en generös nivå, dels om ett förstärkt skydd för&lt;br&gt;grupper som inte faller in under konventionen, men som ändå har behov&lt;br&gt;av internationellt rättsligt skydd. Tills vidare är jag av dessa skäl inte&lt;br&gt;beredd att förorda någon ensidig svensk förändring av tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1.2.4 Skyddsbehov vid sidan av Genéve-konventionen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De nuvarande skyddsreglerna för krigsvägrare och de&lt;br&gt;factoflyktingar och möjligheterna till uppehållstillstånd av politiskt-&lt;br&gt;/humanitära skäl bör ersättas med en ny regel för dem som behöver&lt;br&gt;internationellt rättsligt skydd. Den nya regeln bör skydda dem som&lt;br&gt;har ett starkt skyddsbehov vid sidan av Genéve-konventionen.&lt;br&gt;Uttrycket ”starkt skyddsbehov” innebär att det bör vara fråga om en&lt;br&gt;tolkning av begreppet de fact o-flykt ing som är mer restriktiv än den&lt;br&gt;praxis som utbildats före regeringens beslut den 13 december 1989&lt;br&gt;om att inskränka möjligheterna att få asyl, men samtidigt täckande&lt;br&gt;en större grupp än som efter regeringsbeslutet bedömts ha ett särskilt&lt;br&gt;starkt skyddsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya regeln bör inte kunna sättas ur kraft — helt eller delvis —&lt;br&gt;av regeringen utan riksdagens hörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny skyddsregel bör även ge skydd åt de mest ömmande fallen&lt;br&gt;bland dem som flytt undan krig och väpnade konflikter. Skyddet&lt;br&gt;mot återsändande i vissa fall bör förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör aktivt verka för en internationellt överenskommen&lt;br&gt;reglering av skyddet för personer som faller utanför Genéve-&lt;br&gt;konventionen men som ändå har behov av internationellt rättsligt&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är mycket splittrad i sin hållning&lt;br&gt;till det förslag som utredningen lagt fram. Invandrarverket säger sig kunna&lt;br&gt;godta den av utredningen föreslagna utformningen av en ny skyddsregel.&lt;br&gt;För att inte i onödan binda upp vår handlingsfrihet bör dock den grupp&lt;br&gt;som bör ha en principiell rätt till uppehållstillstånd enligt invandrarverket&lt;br&gt;göras så liten som möjligt. Invandrarverket påpekar vidare att utrednings-&lt;br&gt;förslaget innebär att kategorin krigsflyktingar skulle få ett starkare skydd i&lt;br&gt;Sverige än i andra jämförbara länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan välkomnar att krigsflyk-&lt;br&gt;tingar enligt förslaget skulle få ett starkare skydd men anser ändå att den&lt;br&gt;föreslagna nya skyddsregeln fått en alltför snäv utformning. De flesta&lt;br&gt;frivilligorganisationer anser att Sverige bör sträva efter att tillämpa den s.k.&lt;br&gt;OAU-konventionens flyktingbegrepp eller att den föreslagna nya skydds-&lt;br&gt;regeln utformas mer generöst än vad utredningen föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett fåtal remissinstanser anser att nuvarande skyddsregler bör&lt;br&gt;bibehållas med oförändrad lydelse. Det gäller bl.a. diskrimineringsom-&lt;br&gt;budsmannen som anser att nuvarande de factoflyktingbegrepp bör behållas&lt;br&gt;och tillämpas restriktivt men fullt ut. Många påpekar även i detta samman-&lt;br&gt;hang att avsaknaden av en praxissammanställning gör det svårt att få&lt;br&gt;någon klar bild av vad utredningens förslag egentligen skulle komma att&lt;br&gt;innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den nuvarande skyddsregeln för den kategori&lt;br&gt;som brukar kallas de factoflyktingar och som definieras i 3 kap. 1 § UtlL har&lt;br&gt;kritiserats därför att den å ena sidan ger skydd åt mycket stora grupper och&lt;br&gt;å den andra sidan kan sättas ur spel när man bedömer att det av resursskäl&lt;br&gt;föreligger särskilda skäl att vägra tillstånd för alla eller en del av dem som&lt;br&gt;annars omfattas av skyddsregeln. Regeln har också kritiserats för att den är&lt;br&gt;alltför vag. Den ger vidare inte heller alltid skydd åt de mest skyddsbehö-&lt;br&gt;vande utanför kretsen av konventionsflyktingar. Detta är skälet varför&lt;br&gt;asylrelaterade uppehållstillstånd även meddelas med stöd av 2 kap. 4 § 2&lt;br&gt;UtlL (politiskt-humanitära skäl).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har rått relativt stor enighet om att det bör finnas ett skydd mot att&lt;br&gt;utlänningar sänds till land där de riskerar att sändas till krigsskådeplats.&lt;br&gt;Det behöver däremot inte innebära att den särskilda skyddsregeln för&lt;br&gt;krigsvägrare är nödvändig. Ett tillräckligt skydd torde nämligen i regel&lt;br&gt;kunna erbjudas antingen inom ramen för övriga delar av asylbegreppet&lt;br&gt;eller inom ramen för möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av rent&lt;br&gt;humanitära skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sökande med politiskt-humanitära skäl finns som framgått&lt;br&gt;ovan inte någon särskild skyddsregel — det är i stället fråga om en&lt;br&gt;möjlighet för den tillståndsgivande myndigheten att bevilja tillstånd. Inte&lt;br&gt;ens för de allra starkaste fallen i denna grupp finns således någon lagfäst&lt;br&gt;skyddsregel som kan träda in. Det kan jämföras med att utlämning för&lt;br&gt;brott inte får ske om utlämningen ”i särskilt fall på grund av den avsedda&lt;br&gt;personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt,&lt;br&gt;med beaktande jämväl av gärningens beskaffenhet och den främmande&lt;br&gt;statens intresse, finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav” (8 §&lt;br&gt;lagen /1957:668/ om utlämning för brott). Det kan således i särskilda fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inträffa att en person som gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet har ett&lt;br&gt;lagstadgat skydd mot utlämning medan en asylsökande inte har motsva-&lt;br&gt;rande skydd mot att återsändas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit en ny skyddsregel med innebörden att uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd skall beviljas om det, ”med hänsyn till utlänningens särskilda&lt;br&gt;behov av skydd eller eljest, skulle vara uppenbart stridande mot humani-&lt;br&gt;tetens krav om uppehållstillstånd inte beviljades”. En sådan skyddsregel&lt;br&gt;skulle enligt utredningen ge ett lagstadgat skydd åt de starkaste fallen bland&lt;br&gt;dem som i dag beviljas uppehållstillstånd som krigsvägrare — i den mån&lt;br&gt;dessa inte är att bedöma som konventionsflyktingar — eller som de&lt;br&gt;factoflyktingar eller som får stanna av politiskt-humanitära skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den grupp som i dag beviljas uppehållstillstånd av&lt;br&gt;politiskt-humanitära skäl anför utredningen att starka skäl visserligen kan&lt;br&gt;anföras för att de som flytt undan en väpnad konflikt skall ha en ovillkorlig&lt;br&gt;rätt att stanna här. Utredningen ställer sig dock inte bakom tanken på en&lt;br&gt;sådan ovillkorlig rätt eftersom det skulle kunna bli fråga om ett mycket&lt;br&gt;stort antal personer som då skulle ha rätt till bosättning här. Det kan&lt;br&gt;tilläggas att någon motsvarande lagregel inte heller finns i andra europeiska&lt;br&gt;länder. Utredningen säger emellertid att det i en hel del fall sannolikt skulle&lt;br&gt;bedömas vara uppenbart stridande mot humanitetens krav att återsända&lt;br&gt;den som flytt undan krig och fortsätter (s. 141):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Så t.ex. kan en väpnad konflikt ha sådan intensitet i den region som&lt;br&gt;sökanden kommer från att det kan framstå som otänkbart att återsända&lt;br&gt;honom dit, och de praktiska möjligheterna att sända honom till annan del&lt;br&gt;av hemlandet kan vara begränsade eller kanske obefintliga. Om sökanden&lt;br&gt;tillhör en minoritetsgrupp som är speciellt utsatt vid en pågående väpnad&lt;br&gt;konflikt måste naturligtvis detta beaktas. Vad gäller de personliga förhål-&lt;br&gt;landena synes hänsyn i främsta rummet böra tas till sådana faktorer som&lt;br&gt;medför att konfliktens verkningar blir i särskilt hög grad svåruthärdliga.&lt;br&gt;Exempel erbjuder fall då sökandens hem har blivit skövlat genom bomban-&lt;br&gt;fall, då en eller flera familjemedlemmar har dödats eller då sökanden själv&lt;br&gt;har drabbats av krigsskada. Att sända tillbaka barn till ett område som är&lt;br&gt;särskilt utsatt för militära operationer måste också ofta anses uppenbart&lt;br&gt;stridande mot humanitetens krav. Vad som har sagts nu gäller givetvis&lt;br&gt;oavsett om det är fråga om en väpnad konflikt mellan olika stater eller om&lt;br&gt;inbördes- eller gerillakrig.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna skyddsregeln skulle vidare utgöra grund för uppehållstill-&lt;br&gt;stånd i ett fåtal fall där renodlat humanitära skäl åberopas, vilka inte har&lt;br&gt;något direkt samband med de politiska förhållandena i sökandens hem-&lt;br&gt;land. Det kan exempelvis gälla en person som är dödligt sjuk och inte har&lt;br&gt;lång tid kvar att leva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens förslag skall dessutom en rätt till uppehållstillstånd&lt;br&gt;föreligga för den som inte är flykting men som enligt 8 kap. 1 och 2 §§ UtlL&lt;br&gt;ändå åtnjuter skydd mot återsändande. Utredningen föreslår också en viss&lt;br&gt;utvidgning av skyddet mot verkställighet av beslut om avvisning och&lt;br&gt;utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 kap. 1 § UtlL får en avvisning eller utvisning aldrig verkställas&lt;br&gt;till ett land om det finns grundad anledning att tro att utlänningen där&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle vara i fara att straffas med döden eller med annat kroppsstraff eller&lt;br&gt;att utsättas för tortyr. Utredningen har påpekat att av artikel 3 i Europa-&lt;br&gt;konventionen om de mänskliga rättigheterna anses följa att verkställighet&lt;br&gt;heller inte får ske på ett sådant sätt att den berörde löper risk för omänsklig&lt;br&gt;eller förnedrande behandling eller bestraffning. Utredningen framhåller&lt;br&gt;vidare att vi genom vår anslutning till Europakonventionen har en folkrätt-&lt;br&gt;slig plikt att iaktta nämnda skydd och att det därför bör skrivas in i lagen.&lt;br&gt;Detta bör ske genom ett tillägg i 8 kap. 1 § UtlL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 kap. 2§ UtlL får, när en avvisning eller utvisning skall verkstäl-&lt;br&gt;las, utlänningen inte sändas till ett land där han riskerar att utsättas för&lt;br&gt;förföljelse. Utredningen föreslår att skyddet mot verkställighet i nämnda&lt;br&gt;paragraf kompletteras så att det klart framgår att skyddet mot verkställig-&lt;br&gt;het gäller även sådan annan otillbörlig förföljelse som avses i artikel 14 i&lt;br&gt;Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny skyddsregel bör enligt min mening ge skydd åt de mest skyddsbe-&lt;br&gt;hövande bland dem som inte faller in under Genéve-konventionens&lt;br&gt;skyddsbestämmelser. En ny skyddsregel kommer att vara avsedd för fler&lt;br&gt;situationer än Genéve-konventionen och jag räknar därför med — mot&lt;br&gt;bakgrund av tidigare erfarenheter — att de som kan komma att få tillstånd&lt;br&gt;med stöd av denna regel kommer att vara fler än de som får tillstånd som&lt;br&gt;konventionsflyktingar. Min bedömning innebär att främst följande grup-&lt;br&gt;per skulle kunna påräkna tillstånd enligt den nya skyddsregeln:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Krigsflyktingar och de factoflyktingar med ett starkt skyddsbehov. Med&lt;br&gt;uttrycket ”starkt skyddsbehov” vill jag markera att det bör vara fråga&lt;br&gt;om en strikt tolkning av de nuvarande skyddsreglerna för krigsvägrare&lt;br&gt;och de factoflyktingar, en tolkning som enligt min mening bör vara mer&lt;br&gt;restriktiv än i praxis, när utlänningslagen tillämpas utan undantag.&lt;br&gt;Samtidigt menar jag att det måste vara fråga om en något vidare grupp&lt;br&gt;än som efter regeringsbeslutet den 13 december 1989 bedömts ha&lt;br&gt;”särskilt starkt skyddsbehov”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Vissa personer som flytt undan krig eller väpnade konflikter i enlighet&lt;br&gt;med vad som förordats i utredningens ovan citerade förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Personer som inte är flyktingar men som ändå enligt 8 kap. 1 och 2 §§&lt;br&gt;UtlL åtnjuter skydd mot återsändande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Personer med renodlat humanitära skäl utan samband med de politiska&lt;br&gt;förhållandena i sökandens hemland, men där det ändå skulle framstå&lt;br&gt;som uppenbart stridande mot humanitetens krav att vägra uppehållstill-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här vill jag även ta upp frågan om förföljelse på grund av kön eller&lt;br&gt;homosexualitet. I prop. 1988/89:86 Ny utlänningslag m.m. framhölls att&lt;br&gt;6§ UtlL (1980:376) om skydd för personer med flyktingliknande skäl&lt;br&gt;normalt inte omfattar den som riskerar förföljelse på grund av kön eller&lt;br&gt;homosexualitet men att omständigheterna undantagsvis kan vara sådana&lt;br&gt;att 6 § UtlL anses tillämplig. För min del vill jag framhålla att utlänningens&lt;br&gt;situation vid ett återsändande och hans eller hennes behov av skydd i&lt;br&gt;Sverige måste vara avgörande för om uppehållstillstånd skall beviljas eller&lt;br&gt;inte. Den som på grund av kön eller homosexualitet riskerar förföljelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller mycket allvarliga trakasserier bör således i det särskilda fallet kunna&lt;br&gt;anses ha starkt skyddsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ny skyddsregel infors måste självfallet utfallet och tillämpningen&lt;br&gt;av en sådan regel kunna följas upp. Det är därför av stor vikt att invand-&lt;br&gt;rarverket kontinuerligt sammanställer och publicerar praxis såsom nu har&lt;br&gt;inletts. Praxis måste även sammanställas och publiceras av den utlännings-&lt;br&gt;nämnd som jag i det följande föreslår skall inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan framhållit bör Sverige verka för en internationell över-&lt;br&gt;enskommelse om reglering av skyddet för skyddsbehövande utanför&lt;br&gt;Genéve-konventionen. Sveriges inställning bör därvid vara att skyddet bör&lt;br&gt;innefatta de kategorier som jag nyss angett. Jag anser inte att alla föränd-&lt;br&gt;ringar i den svenska lagstiftningen måste anstå i avvaktan på ett omfatt-&lt;br&gt;ande internationellt samförstånd som kan ta avsevärd tid att uppnå. Det är&lt;br&gt;emellertid nödvändigt att göra ytterligare preciseringar innan 'en ny lagre-&lt;br&gt;gel utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är därför inte beredd att nu föreslå de lagändringar som skulle bli&lt;br&gt;följden av utredningens förslag. Jag avser, under förutsättning av ett&lt;br&gt;positivt utfall i den kommande riksdagsbehandlingen, att återkomma till&lt;br&gt;regeringen i denna fråga. Jag bedömer att detta tidigast kan ske under&lt;br&gt;budgetåret 1991/92 så att en ny lagregel kan träda i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1.2.5 Temporära uppehållstillstånd&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Huvudregeln bör även i fortsättningen vara att&lt;br&gt;permanent uppehållstillstånd beviljas från början. Förhållandena i&lt;br&gt;vissa fall kan dock motivera användandet av temporära uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd, bl.a. i massflyktsituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar min bedömning.&lt;br&gt;Invandrarverket menar att det för gruppen krigsflyktingar skulle kunna&lt;br&gt;finnas skäl att överväga att bevilja tillfälliga uppehållstillstånd i större&lt;br&gt;utsträckning än vad utredningen föreslagit. Rikspolisstyrelsen anser att&lt;br&gt;temporära uppehållstillstånd skulle kunna användas i större utsträckning&lt;br&gt;för dem som inte kan styrka sin identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Enligt gällande ordning beviljas utlänningar&lt;br&gt;som accepteras som invandrare normalt permanent uppehållstillstånd från&lt;br&gt;början (prop. 1983/84:144, s. 88). Detta bör enligt min mening även i&lt;br&gt;fortsättningen vara det normala för personer som beviljas uppehållstill-&lt;br&gt;stånd här med stöd av en i princip ovillkorlig skyddsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har avvisat tanken på en mera allmän övergång till en&lt;br&gt;ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd. Jag delar utredningens&lt;br&gt;uppfattning så tillvida och vill inte förorda en generell ordning med&lt;br&gt;temporära uppehållstillstånd. Jag vill emellertid liksom utredningen starkt&lt;br&gt;understryka att förhållandena i vissa fall kan motivera användandet av&lt;br&gt;temporära tillstånd. Det kan exempelvis gälla om ett mycket stort antal&lt;br&gt;asylsökande från ett visst bestämt land under kort tid skulle komma hit och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållandena och den närmaste utvecklingen i detta land är svårbedömda. Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare anfört ställer situationer med massflykt krav på andra Bilaga 2&lt;br&gt;lösningar än de som gäller för konventionsflyktingar och likställda. Tempo-&lt;br&gt;rära uppehållstillstånd bör i sådana fall också kunna meddelas som grupp-&lt;br&gt;beslut. Jag vill här erinra om vad jag i det föregående sagt om möjlighe-&lt;br&gt;terna att effektivisera beslutsfattandet i sådana situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör även i övrigt vara möjligt att i särskilda fall bevilja temporära&lt;br&gt;uppehållstillstånd i stället för permanenta. Den som bedöms som konven-&lt;br&gt;tionsflykting bör dock regelmässigt beviljas permanent uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1.2.6 Organiserad överföring av flyktingar (flyktingkvoten)&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En generös kvot för organiserad överföring av&lt;br&gt;flyktingar bör vara ett centralt inslag i en aktiv flyktingpolitik, som&lt;br&gt;bl.a. syftar till att rätten att komma hit och stanna i Sverige tillför-&lt;br&gt;säkras dem som bäst behöver det. Den av riksdagen fastställda&lt;br&gt;kvoten skall kunna tillåtas öka, genom beslut av regeringen, om det&lt;br&gt;internationella läget så kräver och mottagningsresurserna medger&lt;br&gt;det. Sverige bör internationellt verka för att de totala insatserna för&lt;br&gt;organiserad överföring av flyktingar ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan&lt;br&gt;tillstyrker immigrationsutredningens förslag om en utökad flyktingkvot.&lt;br&gt;Endast ett fåtal har dock framfört några synpunkter på flyktingkvotens&lt;br&gt;storlek. Moderata Kvinnoförbundet anser att flyktingkvoten bör fastställas&lt;br&gt;till 2 500 personer och att denna höjning inte skall göras beroende av&lt;br&gt;antalet övriga immigrationssökande. Invandrarverket framför att flykting-&lt;br&gt;kvoten bör ges ett större utrymme i systemet än vad utredningen synes ha&lt;br&gt;förutsatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Sedan år 1950 har Sverige genom organiserad&lt;br&gt;överföring tagit emot flyktingar inom ramen för en särskilt fastställd&lt;br&gt;flyktingkvot. Överföringen skedde fram till mitten av 1970-talet främst&lt;br&gt;från flyktingläger i Italien och Österrike. Arbetsmarknadssynpunkter spe-&lt;br&gt;lade en relativt stor roll vid urvalet av flyktingar. Det var också arbets-&lt;br&gt;marknadsstyrelsen som hade huvudansvaret för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan behovet av överföring från flyktingläger i Europa minskat kom&lt;br&gt;också den organiserade överföringen att ändra karaktär. Huvudansvaret&lt;br&gt;fördes över till statens invandrarverk och inriktningen blev tydligare att&lt;br&gt;hjälpa människor i akut behov av skydd i annat land. I prop. 1983/84:144&lt;br&gt;anförde föredraganden att förtur borde ges åt flyktingar, i eller utanför&lt;br&gt;hemlandet, som var i akut behov av skydd samt att Sverige även i&lt;br&gt;fortsättningen borde ta emot handikappade eller eljest svårplacerade flyk-&lt;br&gt;tingar. Denna inriktning gäller alltjämt för den organiserade överföringen&lt;br&gt;av flyktingar, som av riksdagen sedan mer än tio år tillbaka för varje&lt;br&gt;budgetår fastställts till 1 250 personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill understryka vikten av en generös flyktingkvot som ett centralt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inslag i en aktiv, sammanhållen flyktingpolitik. Det är en relativt liten del&lt;br&gt;av flyktingarna i världen som enligt UNHCRs bedömning har ett akut&lt;br&gt;behov av skydd i annat land än där de fått en första fristad. De mottag-&lt;br&gt;ningserbjudanden som UNHCR har från länder som traditionellt tar emot&lt;br&gt;flyktingar inom ramen för en kvot är emellertid helt otillräckliga. Det är&lt;br&gt;därför nödvändigt att vi i Sverige successivt försöker öka vår egen flykting-&lt;br&gt;kvot. Minst lika viktigt är att vi internationellt kraftfullt driver på andra&lt;br&gt;länder att öka insatserna för organiserad överföring av flyktingar. Motivet&lt;br&gt;är självfallet såväl att söka hjälpa människor i akut behov av skydd som att&lt;br&gt;söka lätta bördan för länder som fått ta emot stora skaror flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrymmet för sådan organiserad överföring av flyktingar, i huvudsak i&lt;br&gt;samråd med UNHCR, måste enligt min mening bedömas i förhållande till&lt;br&gt;antalet spontant inresta asylsökande och vår förmåga att ge flyktingarna ett&lt;br&gt;bra mottagande. Kvoten skall därför kunna tillåtas öka under varje plane-&lt;br&gt;ringsperiod om nämnda faktorer medger detta. Av hänsyn till UNHCRs&lt;br&gt;möjligheter att planera sin verksamhet bör, under något sånär normala&lt;br&gt;omständigheter, den del av kvoten som skulle ställas till organisationens&lt;br&gt;disposition däremot inte tillåtas minska på motsvarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utrikes- och flyktingpolitik som förmår påverka grundorsakerna och&lt;br&gt;en immigrationspolitik som bättre än nu förmår skilja mellan olika kate-&lt;br&gt;gorier immigrationssökande och säkrare än nu ge rätten att stanna till de&lt;br&gt;mest behövande, bör få till effekt att utrymmet för organiserad överföring&lt;br&gt;av flyktingar kan öka — inte bara i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att följande grupper skall prioriteras vid&lt;br&gt;uttagning inom ramen för flyktingkvoten (s. 144):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;” 1. Människor som befinner sig i sina hemländer och som löper allvarlig&lt;br&gt;fara. Att denna kategori föreslås få ett första prioriteringsrum skall inte&lt;br&gt;tolkas så att dessa flyktingar bör dominera bland dem som tas ut på&lt;br&gt;flyktingkvoten utan hänger samman med att det i de aktuella fallen&lt;br&gt;erfarenhetsmässigt föreligger ett akut behov av omedelbart ingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Flyktingar som befinner sig i en politiskt utsatt situation (risk för&lt;br&gt;återsändande) eller som på grund av politiska, etniska eller religiösa skäl&lt;br&gt;enligt UNHCRs bedömning inte kan vara kvar där de är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Handikappade, tortyroffer och krigsskadade för vilka lösningar måste&lt;br&gt;sökas utanför vistelselandet och regionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Flyktingar och andra i en svår situation och med anknytning till&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Enstaka fall med starkt skyddsbehov i övrigt.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar utredningens uppfattning om de prioriteringar som bör göras&lt;br&gt;inom ramen för flyktingkvoten och som i princip tillämpas redan nu.&lt;br&gt;Liksom hittills bör det ankomma på regeringen att, efter det att synpunkter&lt;br&gt;inhämtats från UNHCR och efter nödvändigt samråd med övriga nordiska&lt;br&gt;länder, fastställa den närmare inriktningen av den flyktingkvot som riks-&lt;br&gt;dagen beslutat om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av utvecklingen i bl.a. delar av Mellanöstern och vissa&lt;br&gt;framställningar till regeringen, har regeringen nyligen föreslagit riksdagen&lt;br&gt;att öka den reguljära flyktingkvoten till 2000 platser och att för budgetåret&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92 fastställa en särskild tillfällig flyktingkvot om ca 1 250 platser Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(prop. 1990/91:192). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1.2.7 Invandringen av anhöriga&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Medlemmar av kärnfamiljen bör ha en lagfäst rätt till&lt;br&gt;uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till familjeåterförening även för anhöriga utanför&lt;br&gt;kärnfamiljen bör underlättas men sättas under antalsmässig be-&lt;br&gt;gränsning. Regeringen bör fastställa en planeringsram för sådan&lt;br&gt;invandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan&lt;br&gt;tillstyrker en lagfäst rätt till uppehållstillstånd för medlemmar av kärnfa-&lt;br&gt;miljen. Invandrarverket ifrågasätter dock om det för minderåriga, ogifta&lt;br&gt;barn finns anledning att frångå den svenska myndighetsåldern om 18 år.&lt;br&gt;Flera frivilligorganisationer framhåller att det svenska familjebegreppet är&lt;br&gt;alltför snävt och att den principiella rätten till uppehållstillstånd därför bör&lt;br&gt;avse en något vidare krets av anhöriga än vad utredningen föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om en antalsmässig reglering avseende invandringen av anhö-&lt;br&gt;riga utanför kärnfamiljen tillstyrks av en majoritet av de remissinstanser&lt;br&gt;som yttrat sig i frågan. Även flera remissinstanser som motsätter sig någon&lt;br&gt;form av planeringsram för invandringen i övrigt tillstyrker. Invandrarver-&lt;br&gt;ket anmäler allvarliga betänkligheter av främst praktisk art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om att ett arbetserbjudande i vissa fall skall kunna&lt;br&gt;ge ”förtur i kön” tillstyrks av bl.a. arbetsmarknadsstyrelsen, rikspolissty-&lt;br&gt;relsen, Sveriges frikyrkoråd och Liberala Invandrarförbundet. Det av-&lt;br&gt;styrks helt av Svenska kyrkans centralstyrelse, Svenska flyktingrådet, Cen-&lt;br&gt;terkvinnorna och Socialdemokratiska kvinnoförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag delar utredningens uppfattning att möjlighe-&lt;br&gt;terna till familjeåterförening är av stor vikt. Inte minst är detta en betydel-&lt;br&gt;sefull förutsättning för att invandrare skall finna sig väl till rätta och kunna&lt;br&gt;etablera sig här. Medlemmar av kärnfamiljen bör ha en principiell, lagfäst&lt;br&gt;rätt att bosätta sig här. Det är angeläget att söka underlätta möjligheterna&lt;br&gt;till familjeåterförening här även för anhöriga utanför kärnfamiljen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande regelsystem ger visserligen stora möjligheter att ta hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna i varje enskilt fall. Det relativt stora utrymmet för&lt;br&gt;diskretionär prövning innebär emellertid samtidigt att reglerna blivit in-&lt;br&gt;vecklade och svårförståeliga, inte minst för den enskilde. Praxis har blivit&lt;br&gt;tämligen restriktiv. Detta har sannolikt lett till att åtskilliga anhöriga under&lt;br&gt;senare år valt att ta en osäker chans som asylsökande framför ett säkert&lt;br&gt;avslag på en ansökan om tillstånd före inresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att göra regelsystemet enklare och mer förutsägbart än i&lt;br&gt;dag. Det innebär att utrymmet för en diskretionär prövning bör minskas&lt;br&gt;och möjligheterna för anhöriga utanför kärnfamiljen till bosättning här&lt;br&gt;vidgas något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om en lagfäst rätt för medlemmar av kärnfamiljen Prop. 1990/91:195&lt;br&gt;att under vissa förutsättningar få uppehållstillstånd innebär inte någon Bilaga 2&lt;br&gt;förändring i den personkrets som i dag har möjlighet att få uppehållstill-&lt;br&gt;stånd. Förslaget skulle emellertid innebära en bättre överensstämmelse&lt;br&gt;mellan vår interna lagstiftning och vår folkrättsliga skyldighet att iaktta det&lt;br&gt;skydd för familjen som vi förbundit oss till bl.a. genom vår anslutning till&lt;br&gt;Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Utredningens&lt;br&gt;förslag i denna del har emellertid ett nära samband med utredningens&lt;br&gt;förslag i övrigt. Jag avser därför att lägga fram förslag om en lagfäst rätt till&lt;br&gt;uppehållstillstånd för medlemmar av kärnfamiljen i anslutning till förslag&lt;br&gt;rörande andra delar av denna proposition som kräver ändringar i gällande&lt;br&gt;lag. Under förutsättning av en positiv riksdagsbehandling kan ändringen&lt;br&gt;börja tillämpas tidigast den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även en relativt liten vidgning av kretsen av anhöriga som bör ha&lt;br&gt;möjlighet till bosättning kan leda till att ett betydande antal personer skulle&lt;br&gt;få en principiell rätt till uppehållstillstånd. En antalsmässig begränsning för&lt;br&gt;denna kategori skulle emellertid innebära att antalet anhöriga inte skulle&lt;br&gt;behöva inkräkta på utrymmet för annan angelägen invandring. En köord-&lt;br&gt;ning som sträcker sig över mer än ett år skulle dessutom ge möjlighet att&lt;br&gt;medge rätt till bosättning i Sverige och att samtidigt fastställa en senare&lt;br&gt;tidpunkt för utnyttjande av denna rätt. Detta skulle ge en ökad trygghet för&lt;br&gt;anhöriga jämfört med dagens system. Det skulle samtidigt bidra till att en&lt;br&gt;del av dem som annars hade anmält sig som asylsökande kan förmås att —&lt;br&gt;enkelt uttryckt — ställa sig i rätt kö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett system med en antalsmässig begränsning för anhöriga utanför&lt;br&gt;kärnfamiljen skall fungera krävs en precisering av vilka anhöriga som bör&lt;br&gt;kunna komma i fråga. Utredningen har inte lämnat något förslag på denna&lt;br&gt;punkt. Hur denna krets av anhöriga skall avgränsas behöver enligt min&lt;br&gt;mening övervägas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att arbetsmarknadsskäl skall kunna beaktas&lt;br&gt;när det gäller invandring av anhöriga utanför kärnfamiljen vilka har i&lt;br&gt;övrigt likartade skäl. Det skulle enligt förslaget innebära att ”förtur i kön”&lt;br&gt;skulle ges åt den som har arbete ordnat. Förturen skulle endast gälla i&lt;br&gt;förhållande till andra sökande med likartad anknytning, exempelvis mel-&lt;br&gt;lan vuxna syskon som skulle ha möjlighet att få uppehållstillstånd som&lt;br&gt;”sista länk”. Hänsyn till arbetsmarknadsskäl skulle däremot inte tas exem-&lt;br&gt;pelvis när det gäller åldriga föräldrar, som normalt inte kan antas komma&lt;br&gt;att arbeta här i landet. Eventuellt skulle hänsyn inte tas till arbetserbjudan-&lt;br&gt;den inom vissa yrken eller branscher med stor koncentration av invand-&lt;br&gt;rare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har ordnat arbete och bostad ställer otvivelaktigt mindre krav&lt;br&gt;på mottagningsresurser än den som inte har det. Hänsyn till arbetserbju-&lt;br&gt;dande för vissa anhöriga skulle därför kunna innebära att det vore möjligt&lt;br&gt;att fastställa en större kvot för anhöriga utanför kärnfamiljen än som eljest&lt;br&gt;skulle vara möjligt. Jag har därför viss sympati för utredningens förslag i&lt;br&gt;denna del. Om ett sådant system genomförs måste dock frågan om vilken&lt;br&gt;hänsyn som bör tas till arbetserbjudanden bli föremål för överläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan invandrarverket, arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadens Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;parter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om planeringsram för anhöriginvandring — utöver den lagfästa&lt;br&gt;rätten för medlemmar av kärnfamiljen — bör fattas av regeringen efter&lt;br&gt;förslag av invandrarverket. Vid utarbetandet av sitt förslag bör invandrar-&lt;br&gt;verket samråda med Svenska kommmunförbundet och arbetsmarknads-&lt;br&gt;styrelsen. Planeringen bör kunna gälla för förslagsvis tre år i taget. Plane-&lt;br&gt;ringsramen bör kunna revideras årligen. Den närmare utformningen av ett&lt;br&gt;system med en planeringsram för anhöriginvandringen bör övervägas&lt;br&gt;ytterligare. Jag har förståelse för de invändningar av praktisk natur som&lt;br&gt;invandrarverket framfört, men utgår från att praktiska och administrativa&lt;br&gt;problem kommer att kunna lösas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1.2.8 Arbetskraftsinvandring&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: De nuvarande riktlinjerna för arbetskraftsinvand-&lt;br&gt;ring bör inte ändras. De bör dock tillämpas på ett mer flexibelt och&lt;br&gt;konjunkturanpassat sätt än hittills. Diskussioner härom skall tas&lt;br&gt;upp med arbetsmarknadens parter. Sverige bör även i fortsättningen&lt;br&gt;tillåta utlänningar att under kortare tid arbeta i landet för att täcka&lt;br&gt;tillfällig arbetskraftsbrist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanser som uttalat sig i&lt;br&gt;frågan delar min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för min bedömning:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en utlänning skall få arbeta i Sverige krävs i princip arbetstillstånd.&lt;br&gt;Undantagna från kravet på tillstånd är medborgare i de övriga nordiska&lt;br&gt;länderna (lkap. 5§ utlänningslagen, 1989:529). Vissa andra undantag&lt;br&gt;föreskrivs i utlänningsförordningen (1989:547).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillskottet i dag till den svenska arbetsmarknaden av utländsk arbets-&lt;br&gt;kraft kan i grova drag delas upp i tre kategorier: 1. nordbor, 2. utlänningar&lt;br&gt;som i anslutning till asyl- eller anhöriginvandring får arbetstillstånd samt&lt;br&gt;3. utlänningar som begär och får tillstånd att arbeta i Sverige permanent&lt;br&gt;eller för kortare perioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de två första kategorierna företas inte någon särskild be-&lt;br&gt;hovsprövning grundad på arbetsmarknadsmässiga skäl. Den nordiska ar-&lt;br&gt;betsmarknaden är som bekant fri och ett uppehålls- och arbetstillstånd i&lt;br&gt;samband med asyl- och anhöriginvandring beviljas utan någon särskild&lt;br&gt;arbetsmarknadsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje kategorin kan delas upp i två grupper, dels utlänningar som&lt;br&gt;av arbetsmarknadsskäl får tillstånd att permanent bosätta sig i Sverige&lt;br&gt;(permanent uppehållstillstånd), dels utlänningar som erhåller tillstånd för&lt;br&gt;tidsbegränsade arbeten (tidsbegränsade arbetstillstånd). Den förstnämnda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gruppen som i terminologisk hänseende brukar betecknas arbetskraftsin-&lt;br&gt;vandring är liten och avgränsad till särskilt kvalificerad arbetskraft. Den&lt;br&gt;andra gruppen är väsentligt större och avser oftast kortvariga, säsongs-&lt;br&gt;bundna arbeten (montörer, artister, skördearbetare, sjukvårdsbiträden&lt;br&gt;etc.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande principerna for den egentliga arbetskraftsinvand-&lt;br&gt;ringen fastställdes av riksdagen på grundval av prop. 1968:142. Enligt&lt;br&gt;dessa riktlinjer skall hänsyn tas till arbetskraftstillgången i landet och&lt;br&gt;möjligheten att ge arbete åt bl.a. handikappade, äldre och hemarbetande&lt;br&gt;kvinnor. Det skall vidare undvikas att den utländska arbetskraften koncen-&lt;br&gt;treras till låglönebranscher. Rekryteringen får inte heller ske på sådant sätt&lt;br&gt;att emigrationsländerna berövas kvalificerad arbetskraft som de själva&lt;br&gt;behöver. Arbetstillstånd får endast ges om lönevillkor och övriga&lt;br&gt;anställningsvillkor är likvärdiga med vad som for motsvarande arbete&lt;br&gt;normalt utgår till svensk arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1968 års riktlinjer utgick från att arbetskraftsinvandring främst skulle&lt;br&gt;ske organiserat genom kollektiv överföring men också genom enskild&lt;br&gt;invandring. Under åren 1968-1981 invandrade ca 25000 personer av&lt;br&gt;arbetsmarknadsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1983/84:144 (1984 års riktlinjer) erinras om att den faktiska&lt;br&gt;betydelsen av 1968 års riktlinjer har minskat kraftigt sedan den kollektiva&lt;br&gt;arbetskraftsinvandringen upphört i början av 1970-talet men framför allt&lt;br&gt;genom att den enskilda arbetskraftsinvandringen successivt har avtagit.&lt;br&gt;Föredraganden betonar också att här i landet bosatta arbetssökande samt&lt;br&gt;nordbor i första hand bör tillgodoses när arbetstillfällen uppkommer.&lt;br&gt;Arbetskraftsinvandring bör därför tillåtas endast i undantagsfall och sedan&lt;br&gt;det genom arbetsförmedlingens aktiva medverkan har visat sig att ett&lt;br&gt;uppkommet arbetskraftsbehov inte kan tillgodoses genom arbetskraft som&lt;br&gt;finns i Sverige. Föredragande statsrådet uttalade vidare (s. 62):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Om sålunda arbetskraftsinvandring i normalfallet inte längre bör tillåtas,&lt;br&gt;bör undantag dock kunna ske främst beträffande nyckelfunktioner inom&lt;br&gt;industrin och näringslivet i övrigt samt inom vissa andra samhällsområ-&lt;br&gt;den. Kommittén hänvisar till personer som behövs för kvalificerad forsk-&lt;br&gt;ning, produktutveckling eller introduktion av en ny teknologi liksom till att&lt;br&gt;undantag måste kunna göras inom det kulturella området. — Även andra&lt;br&gt;undantag bör under särskilda förhållanden vara möjliga, inte minst i fall då&lt;br&gt;arbetstagare med den utbildning och erfarenhet som behövs i ett visst fall&lt;br&gt;inte finns att tillgå i Sverige.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttalandena i 1984 års riktlinjer har utgjort grunden för de allmänna&lt;br&gt;riktlinjer som arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), efter hörande av arbets-&lt;br&gt;marknadens parter, utfärdar för tillståndsärendenas bedömning med hän-&lt;br&gt;syn till läget på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken har arbetstillstånd på de grunder som jag nu redogjort för&lt;br&gt;beviljats endast i ytterst begränsad utsträckning. Under den senare halvan&lt;br&gt;av 1980-talet beviljade statens invandrarverk årligen 200 — 250 utomnor-&lt;br&gt;diska medborgare permanent uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl.&lt;br&gt;År 1989, när arbetskraftsbristen var som störst, gavs mindre än 200 sådana&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär att den utomnordiska arbetskraftsinvandringen varit&lt;br&gt;konjunkturanpassad i väldigt liten utsträckning. En konjunkturanpassad&lt;br&gt;invandring har vi i stället haft från de övriga nordiska länderna inom&lt;br&gt;ramen för den fria nordiska arbetsmarknaden. Att denna invandring på ett&lt;br&gt;helt annat sätt än den utomnordiska följer konjunkturerna hänger givetvis&lt;br&gt;samman med att nordbor i regel flyttar till Sverige endast i den mån de har&lt;br&gt;arbete och bostad ordnat innan de kommer hit. Det kan för övrigt förtjäna&lt;br&gt;framhållas att den fria nordiska arbetsmarknaden innebär en rätt för alla&lt;br&gt;nordbor att utan krav på tillstånd arbeta och bo i ett annat nordiskt land&lt;br&gt;men däremot inte någon rätt att flytta till ett annat nordiskt land utan att&lt;br&gt;ha försörjningen tryggad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är sedan lång tid tillbaka en huvudlinje i den svenska immigrations-&lt;br&gt;politiken att reglera tillströmningen av utländsk arbetskraft till den&lt;br&gt;svenska arbetsmarknaden. Syftet är bl.a. att tillgodose behovet av arbets-&lt;br&gt;tillfällen för svenskar och för de utlänningar som redan bor här. Syftet är&lt;br&gt;också att garantera principen att utlänningar som tillåts bosätta sig här&lt;br&gt;skall erbjudas lika goda anställningsvillkor som den inhemska befolk-&lt;br&gt;ningen på den svenska arbetsmarknaden. Inte endast anställningsvillkoren&lt;br&gt;utan även levnadsvillkoren i övrigt för utlänningar i vårt land skall vara&lt;br&gt;godtagbara och jämförbara med dem som gäller för svenskar (prop.&lt;br&gt;1968:142).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan huvudlinje för arbetskraftsinvandringen är att den skall utgå&lt;br&gt;från Sveriges behov av invandring för att täcka brist på arbetskraft,&lt;br&gt;generellt eller inom vissa områden. Denna princip gäller för övrigt inte&lt;br&gt;enbart arbetskraftsinvandringen utan också temporär vistelse som tillåts&lt;br&gt;på grund av tillfällig arbetskraftsbrist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det inledande avsnittet om immigrationspolitiken kortfattat&lt;br&gt;beskrivit den demografiska utveckling som vi i dag kan förutse under de&lt;br&gt;närmaste decennierna och konstaterat att en del av kommande arbets-&lt;br&gt;kraftsbehov ser ut att behöva täckas genom invandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I början av år 1990 fanns i Sverige ca 750000 utrikes fodda personer,&lt;br&gt;varav ca 456000 utländska medborgare. Många av dessa invandrare har&lt;br&gt;varit i Sverige en ganska lång tid, majoriteten i minst 10 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ca 10% av arbetskraften i Sverige utgjordes år 1989 av utländska&lt;br&gt;medborgare eller utrikes födda. Tar man hänsyn till andra generationens&lt;br&gt;invandrare blir andelen ännu större. Till dessa skall läggas alla som mer&lt;br&gt;eller mindre tillfälligt arbetar i Sverige utan att bli kyrkobokförda. Det rör&lt;br&gt;sig om drygt en procent av årsarbetskraften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt sett har alltså invandringen under efterkrigstiden på ett påtagligt&lt;br&gt;sätt påverkat arbetskraftsutbudet. Nettoinvandringens årliga effekt är dock&lt;br&gt;relativt liten, under 1980-talet i genomsnitt 0,10 — 0,15%. Under den&lt;br&gt;perioden har nettoinvandringen av personer i åldern 18 — 64 år genom-&lt;br&gt;snittligt legat på nästan 20 000 personer per år. Nettoinvandringen uppgick&lt;br&gt;år 1989 till ca 44000 personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är osäkert om den nu beskrivna utvecklingen kommer att fortsätta&lt;br&gt;även under de närmaste åren. Enligt långtidsutredningens (LU 90) progno-&lt;br&gt;ser beräknas antalet personer i arbetskraften att öka med ca 30 000 perso-&lt;br&gt;ner per år under första hälften av 1990-talet och därefter med ca 18 000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personer per år fram till sekelskiftet. Denna ökning i arbetskraftsutbudet&lt;br&gt;kan främst hänföras till den demografiska utvecklingen. Befolkningen i&lt;br&gt;arbetsför ålder väntas öka med ca 16000 personer per år under 1990-talet.&lt;br&gt;Under första häften av 1990-talet kommer också befolkningsstrukturen att&lt;br&gt;medverka till en ökning av arbetskraften. Under andra hälften av decen-&lt;br&gt;niet väntas befolkningsstrukturen i stället ge ett negativt bidrag till arbets-&lt;br&gt;kraften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minskningen i den beräknade ökningstakten antas i LU 90 främst bero&lt;br&gt;på en minskad invandring. I sammanhanget finns anledning att peka på det&lt;br&gt;förhållandet att invandringen från de nordiska länderna stagnerat i takt&lt;br&gt;med vikande konjunkturer. För närvarande har vi en nettoutvandring av&lt;br&gt;nordiska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storleken av den framtida invandringen är dock mycket svår att be-&lt;br&gt;döma. Vissa faktorer är emellertid något lättare att prognostisera än andra.&lt;br&gt;Så torde t.ex. effekterna av ett s.k. EES-avtal mellan EG och EFTA eller av&lt;br&gt;en svensk anslutning till EG bli rätt begränsade. De grundläggande reglerna&lt;br&gt;för den gemensamma och i princip fria arbetsmarknaden inom EG har&lt;br&gt;varit i kraft i över tjugo år. Trots det har flyttningsrörelserna varit av&lt;br&gt;mycket begränsad omfattning. Rörligheten inom EG har varit ungefär&lt;br&gt;hälften så stor som inom Norden. I dag flyttar endast ca 0,1 % av befolk-&lt;br&gt;ningen inom EG till ett annat medlemsland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En påtagligt ökad arbetskraftsinvandring förutsätter normalt lägre real-&lt;br&gt;löner och/eller högre arbetslöshet i utvandringslandet samt en hög arbets-&lt;br&gt;kraftsefterfrågan i invandringslandet. Även om Sverige integreras med&lt;br&gt;andra länder inom EFTA och EG som har ungefar samma reallönenivå,&lt;br&gt;kommer invandringen till Sverige att bestämmas huvudsakligen av det&lt;br&gt;rådande läget på den svenska arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från de nordiska länderna, mellan vilka reallönerna har&lt;br&gt;utjämnats, visar att migrationsrörelser är beroende av arbetslösheten och&lt;br&gt;antalet vakanser i länderna. En gemensam europeisk arbetsmarknad kom-&lt;br&gt;mer knappast att leda till kraftig arbetskraftsinvandring till Sverige från&lt;br&gt;berörda europeiska länder, om inte vakansnivån är hög. Reallöneskillna-&lt;br&gt;derna är därtill allför små. De länder inom EG som har betydligt lägre&lt;br&gt;reallöner ligger avståndsmässigt långt från Sverige. Erfarenheten av flytt-&lt;br&gt;ningar inom EG är, som jag tidigare nämnt, att benägenheten att flytta&lt;br&gt;minskar starkt med ökande avstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekterna för arbetskraftsutbudet av en öppen europeisk arbetsmark-&lt;br&gt;nad blir alltså sannolikt små. En ökad konkurrens och rörlighet på den&lt;br&gt;svenska arbetsmarknaden torde uppstå huvudsakligen inom vissa sektorer&lt;br&gt;och avse särskilt kvalificerad arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De faktorer som jag nu diskuterat — demografiska förhållanden, konjun-&lt;br&gt;turutveckling, framtida arbetskraftsbehov och migrationsrörelser — sam-&lt;br&gt;varierar i viss omfattning. Det är ändå inte möjligt att på ett helt tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt ange framtida behov av arbetskraftsinvandring. Samtidigt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan vi vara ganska säkra på att ett tillskott av arbetskraft från utlandet&lt;br&gt;behövs även i fortsättningen, vare sig det kommer i form av arbetskrafts-&lt;br&gt;inriktad invandring eller på annat sätt, t.ex. genom flyktinginvandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det självklart att vi alltjämt skall reglera tillström-&lt;br&gt;ningen av utländsk arbetskraft till den svenska arbetsmarknaden samt att&lt;br&gt;arimfcra/hinvandringen skall utgå från Sveriges behov av att täcka arbets-&lt;br&gt;kraftsbrist. Dessa grundläggande inslag i den svenska immigrationspoliti-&lt;br&gt;ken innebär att vi för överskådlig tid måste begränsa möjligheterna till&lt;br&gt;invandring för bosättning i arbetssyfte vid sidan av den nordiska arbets-&lt;br&gt;marknaden och en europeisk. Detta behöver emellertid inte vara liktydigt&lt;br&gt;med att vi måste inskränka den renodlade arbetskraftsinvandringen så&lt;br&gt;kraftigt som ser ut att ha varit fallet under senare år. Den enda självklara&lt;br&gt;begränsningen är egentligen våra möjligheter att bereda invandrare lik-&lt;br&gt;värdiga möjligheter med den inhemska befolkningen när det gäller arbete,&lt;br&gt;bostäder och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i dessa frågor samrått med chefen för arbetsmarknadsdepar-&lt;br&gt;tementet. Som vi ser det är de nuvarande riktlinjerna, såsom de utformats&lt;br&gt;i prop. 1983/84:144, egentligen väl anpassade till vårt kommande behov av&lt;br&gt;reglerad arbetskraftsinvandring. Det innebär att invandring vid sidan av&lt;br&gt;den fria nordiska arbetsmarknaden och den europeiska i princip endast bör&lt;br&gt;avse kvalificerad arbetskraft. Det bör emellertid poängteras att 1984 års&lt;br&gt;riktlinjer också innebär att arbetstillstånd skall kunna beviljas i andra fall,&lt;br&gt;inte minst när arbetstagare med den erfarenhet som behövs i ett visst fall&lt;br&gt;inte finns att tillgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare hälften av 1980-talet, när det rådde arbetskraftsbrist på&lt;br&gt;stora delar av arbetsmarknaden, tilläts endast ett par hundra utlänningar&lt;br&gt;årligen att invandra av arbetsmarknadsskäl. Det kan enligt departements-&lt;br&gt;chefens och min mening ifrågasättas om denna restriktiva tillämpning har&lt;br&gt;stöd i de av riksdagen antagna riktlinjerna. En bättre konjunkturanpass-&lt;br&gt;ning härvidlag hade sannolikt lindrat rådande överhettning och motverkat&lt;br&gt;den kraftiga löneglidningen under dessa år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om behovet av en konjunkturanpassning för den utomnordiska&lt;br&gt;arbetskraftsinvandringen kommer dock i ett delvis annat ljus med ett&lt;br&gt;EES-avtal och/eller en anslutning till EG i sikte. En del av Sveriges behov&lt;br&gt;av kvalificerad arbetskraft kommer att täckas inom ramen för den väst-&lt;br&gt;europeiska arbetsmarknaden, även om arbetskraftsrörligheten blir lika låg&lt;br&gt;som hittills inom EG. Otvivelaktigt måste dock även i fortsättningen en&lt;br&gt;viss del av arbetskraften, t.ex. sådan som krävs vid introduktion av ny&lt;br&gt;teknologi, hämtas från länder utanför Norden och EG. Även på andra&lt;br&gt;samhällsområden kan varierande behov av utomeuropeisk arbetskraft&lt;br&gt;tänkas uppstå, särskilt inom sektorer där det råder överhettning med&lt;br&gt;flaskhalsproblem på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande riktlinjerna bör således tillämpas på ett mera flexibelt sätt&lt;br&gt;än hittills. Det är departementschefens och min avsikt att ta upp diskus-&lt;br&gt;sioner med arbetsmarknadens parter i syfte att få till stånd en bättre&lt;br&gt;konjunkturanpassning av den renodlade arbetskraftsinvandringen. Enligt&lt;br&gt;vad jag erfarit under hand är de fackliga organisationerna positiva till&lt;br&gt;detta, förutsatt att det fackliga inflytandet i tillståndsgivningen upprätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hålls. Från arbetsgivarhåll ställer man sig vid de preliminära kontakter vi&lt;br&gt;haft också positiv till ökad flexibilitet och till att göra själva ärendehante-&lt;br&gt;ringen mer flexibel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill jag ta upp frågan om tidsbegränsade arbetstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag får ett stort antal utlänningar, främst från länder i vårt närområde,&lt;br&gt;tidsbegränsade arbetstillstånd på grund av tillfällig brist på arbetskraft.&lt;br&gt;Dessa tidsbegränsade arbetstillstånd kan t.ex. avse särskilda yrkeskatego-&lt;br&gt;rier med kvalificerad teknisk inriktning eller helt okvalificerade säsongsar-&lt;br&gt;beten. Medborgare i de nordiska länderna som tar något kortare arbete i&lt;br&gt;Sverige behöver inte tillstånd för detta, varför det inte heller finns några&lt;br&gt;uppgifter om hur många de kan vara eller hur länge de arbetar här.&lt;br&gt;Sammantaget är det förmodligen fråga om mer än 50000 personer som&lt;br&gt;varje år arbetar i Sverige någon tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att vi även i fortsättningen kan täcka sådan tillfällig&lt;br&gt;arbetskraftsbrist. Det ligger i sakens natur att denna tillfälliga arbetskraft&lt;br&gt;hämtas främst från länder i vårt närområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör nämnas att AMS och invandrarverket nyligen på&lt;br&gt;uppdrag av regeringen genomfört förenklingar för den tillståndsgivning&lt;br&gt;som avser olika typer av säsongsarbeten inom framför allt servicesektorn,&lt;br&gt;trädgårdsnäringen och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1.2.9 Andra immigrationspolitiska instrument — praktikanter för&lt;br&gt;utveckling&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Möjligheterna att under begränsad tid komma till&lt;br&gt;Sverige för besök, praktik och arbete bör utvecklas i syfte att bidra&lt;br&gt;till ökad frivillig rörlighet över gränserna. Sverige bör härvidlag&lt;br&gt;verka för en ökad internationell samsyn och en motsvarande utveck-&lt;br&gt;ling i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Regeringen framhöll i regeringsförklaringen&lt;br&gt;den 7 mars 1990 att de särskilda möjligheter Sverige som grannland har att&lt;br&gt;bistå de baltiska folken måste utnyttjas. Som ett led i detta har AMS och&lt;br&gt;invandrarverket på uppdrag av regeringen utarbetat system för beviljande&lt;br&gt;av arbetstillstånd för personer från Estland, Lettland och Litauen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet är att bidra till de baltiska republikernas ekonomiska, sociala och&lt;br&gt;kulturella utveckling. Tillståndsmyndigheten bedömer — i den mån det är&lt;br&gt;möjligt — i varje ärende om syftet med verksamheten kan komma att&lt;br&gt;uppnås. I arbetserbjudandet från en svensk arbetsgivare skall anges arbets-&lt;br&gt;uppgifter, löneförmåner, tiden för anställningen samt besked om att bostad&lt;br&gt;är ordnad under vistelsen i Sverige. Praktikanten skall uppfylla vissa krav&lt;br&gt;på språkkunskaper i främst svenska eller engelska men kan också ges viss&lt;br&gt;stödundervisning i Sverige. Det är viktigt att praktikanten har etablerat&lt;br&gt;kontakt med svenska enskilda organisationer, t.ex. ungdomsrörelser,&lt;br&gt;idrottsföreningar eller baltiska organisationer i Sverige innan inresan, så&lt;br&gt;att förutsättningar finns för en god social miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstillstånd ges företrädesvis till personer i åldrarna 18 — 30 år och&lt;br&gt;tillståndstiden bestäms normalt till något mer än ett år. I särskilda fall kan&lt;br&gt;tillståndstiden förlängas till sammanlagt högst 18 månader. Någon arbets-&lt;br&gt;marknadsprövning görs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om svenska myndigheters medverkan är nödvändig i fråga om&lt;br&gt;själva tillståndsgivningen och för information rörande praktikanttjänstgö-&lt;br&gt;ringens syfte och utformning, bygger verksamheten helt på enskilda initi-&lt;br&gt;ativ. Den förutsätts i huvudsak finansieras av mottagande privata eller&lt;br&gt;allmänna företag samt organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under hösten 1990 kom ett 60-tal baltiska praktikanter till Sverige varav&lt;br&gt;ungefär hälften från Estland och hälften från Lettland. Kontakterna med&lt;br&gt;Litauen är av tradition svagare men under våren 1991 har några personer&lt;br&gt;kommit därifrån. Under första kvartalet 1991 har ytterligare ca 120 balter&lt;br&gt;beviljats arbetstillstånd för praktikanttjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten med sådan tjänstgöring i Sverige skall alltså grundas på&lt;br&gt;intresse och engagemang i näringsliv och samhälle. Det är min förhoppning&lt;br&gt;att det i framtiden blir ett ökande antal praktikanter inom den offentliga&lt;br&gt;sektorn. Det finns ett uppenbart behov i de baltiska republikerna av&lt;br&gt;grundläggande kunskap om hur ett samhälle/kommun eller en myndighet&lt;br&gt;skall organiseras och drivas. Det gäller bl.a. hanteringen av barn- och&lt;br&gt;äldreomsorg, sjukvård m.m. Intresset för miljöfrågor är också påtagligt&lt;br&gt;liksom frågor rörande kommunikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projektet inger förhoppningar för framtiden. Det kan finnas skäl både&lt;br&gt;att utöka den nuvarande verksamheten och utvidga den till andra länder i&lt;br&gt;Central- och Östeuropa. Här finns ett starkt intresse av olika former för&lt;br&gt;arbete i Väst. I dessa fall finns möjlighet att reglera verksamheten genom&lt;br&gt;bilaterala avtal och därmed också möjlighet för svenska myndigheter att&lt;br&gt;aktivt påverka t.ex. valet av yrkeskategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i sammanhanget erinra om att Sverige sedan åtskilliga år har&lt;br&gt;bilaterala avtal om praktikantutbyte med bl.a. Frankrike, Nederländerna&lt;br&gt;och Österrike. Dessa avtal har dock en annan inriktning än den verksamhet&lt;br&gt;som nu bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tankegång som ligger bakom ordningen för praktikanter från Balti-&lt;br&gt;kum bör, enligt min mening, kunna stå som förebild för en utveckling av&lt;br&gt;fler liknande immigrationspolitiska instrument, ”i skarven” mellan besök&lt;br&gt;och bosättning. Utgångspunkten för resonemanget om en aktiv immigra-&lt;br&gt;tionspolitik med helhetssyn är ju att frivillig rörlighet över gränserna är&lt;br&gt;något i grunden positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med insatser liknande praktikantordningen för unga balter kan vi lämna&lt;br&gt;ett konkret bidrag till framför allt demokratiseringen i Öst- och Centraleu-&lt;br&gt;ropa och till att skapa en större öppenhet i umgänget länder och folk&lt;br&gt;emellan. Sverige bör härvidlag verka för en ökad internationell samsyn och&lt;br&gt;till att en motsvarande utveckling kommer till stånd i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.3 Återvandring&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Bilaga 2&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Att kunna återvända till hemlandet är målet för de&lt;br&gt;allra flesta som tvingats i exil. En positiv integration i exillandet ger&lt;br&gt;goda förutsättningar for en lyckosam återvandring. Den långsiktiga&lt;br&gt;invandrarpolitiken är därför en viktig förutsättning för en genom-&lt;br&gt;tänkt återvandrarpolitik. Frivilligorganisationer och invandrar-&lt;br&gt;nas/flyktingarnas egna organisationer kan och bör spela en viktig roll&lt;br&gt;när det gäller att ge stöd och råd till den som planerar att återvandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör internationellt verka för en multilateralt enhetlig syn&lt;br&gt;på återvandring och på stöd till återvandring, i syfte att skapa&lt;br&gt;likvärdiga villkor för återvandrare oavsett exilland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser som uttalat sig i&lt;br&gt;frågan instämmer i min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: De flesta flyktingar har en dröm om att en&lt;br&gt;gång kunna återvända till sitt hemland. Frivillig återvandring när detta är&lt;br&gt;möjligt är i regel den bästa lösningen för den som tvingats lämna sitt land.&lt;br&gt;För många lägger givetvis förhållandena i hemlandet hinder i vägen.&lt;br&gt;Strävan måste här vara att söka undanröja de grundorsaker som ledde till&lt;br&gt;flykten. För andra gör den personliga situationen i exillandet, inte minst&lt;br&gt;den tid man kommit att vistas där, att återvandring inte framstår som ett&lt;br&gt;realistiskt alternativ. Den stora gruppen chilenare i Sverige är ett exempel&lt;br&gt;på det sistnämnda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt visar erfarenheten att de flyktingar som funnit sig väl till rätta&lt;br&gt;under exiltiden har de bästa förutsättningarna för en framgångsrik åter-&lt;br&gt;vandring. En viktig del i en genomtänkt återvandringspolitik måste därför&lt;br&gt;vara att invandrarpolitiken utformas så att invandrarna ges möjlighet att&lt;br&gt;bevara och utveckla sitt språk och sitt kulturarv. Detsamma gäller möjlig-&lt;br&gt;heterna till utbildning som kan vara till nytta även efter återvandringen.&lt;br&gt;Därutöver kan det finnas behov av direkta samhälleliga stödåtgärder inför&lt;br&gt;själva återvandringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa slutsatser drogs också av regeringen när återvandringspolitiken&lt;br&gt;redovisades för riksdagen för drygt två år sedan (prop. 1988/89:100,&lt;br&gt;bil. 12). Då fastslogs att en ingående och genomtänkt planering ofta är&lt;br&gt;avgörande för om återvandringen skall bli framgångsrik. Som immigra-&lt;br&gt;tionsutredningen framhållit måste planeringen i första hand vara ett an-&lt;br&gt;svar för flyktingen själv och hans familj. Jag vill här framhålla att frivilliga&lt;br&gt;organisationer, inte minst invandrarnas egna organisationer, kan och bör&lt;br&gt;spela en viktig roll när det gäller stöd och råd till invandrare och flyktingar&lt;br&gt;som planerar att återvandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det direkta statliga ekonomiska stödet till återvandrare är i dag begrän-&lt;br&gt;sat till att få biljettkostnaden betald samt till ett smärre kontantbelopp, för&lt;br&gt;närvarande 1 500 kr. per person, dock högst 7 500 kr. per familj. Direkta&lt;br&gt;stödåtgärder bör inte utformas så att de lockar någon att återvända utan att&lt;br&gt;ha tänkt igenom sin situation ordentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här vill jag framhålla nödvändigheten av att utveckla återvandringspo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;litiken i kontakt med andra länder — både hemländer och andra exillän-&lt;br&gt;der. Risken finns att återvandrare från olika länder får radikalt olika&lt;br&gt;förutsättningar att klara återkomsten. Stödformer förekommer som efter&lt;br&gt;återvandringen ger bättre privatekonomi åt återvandrarna än de har som&lt;br&gt;valt att stanna kvar i landet. Det säger sig självt att sådana överbudseffekter&lt;br&gt;av återvandringspolitiken kan orsaka konflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör därför enligt min mening verka för en internationellt gemen-&lt;br&gt;sam syn på dessa frågor och för att åstadkomma olika multilateralt organi-&lt;br&gt;serade arrangemang för återvandrare. Härvidlag finns en bred nordisk&lt;br&gt;enighet att bygga på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bra exempel på ett sådant multilateralt arrangemang kring själva&lt;br&gt;återresan är den ordning för tillfällig sjukförsäkring som erbjuds återvand-&lt;br&gt;rare genom den internationella migrationsorganisationen IOM. Jag anser&lt;br&gt;att det bör undersökas om IOMs roll i sådana sammanhang kan stärkas.&lt;br&gt;Det kan röra sig om att i högre grad än nu utnyttja IOMs tjänster för&lt;br&gt;praktiska insatser i samband med själva återresan eller under den första&lt;br&gt;tiden därefter. Men IOM skulle också kunna spela en aktivare roll för att&lt;br&gt;samordna olika länders insatser till stöd för återvandrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt anser jag att skäl talar för vissa förbättringar av våra svenska&lt;br&gt;stödåtgärder, som utredningen också föreslagit. Det är emellertid önskvärt&lt;br&gt;att söka åstadkomma i vart fall en nordisk harmonisering. Jag är därför&lt;br&gt;inte beredd att nu lägga fram några förslag i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.4 Förfarandet när asylsökande får avslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Beslut om avlägsnande skall verkställas. Sveriges&lt;br&gt;praxis härvidlag bör fullföljas. Sverige bör internationellt verka för&lt;br&gt;att detta synsätt vinner ökad internationell anslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilligorganisationer bör kunna spela en viktig roll för stöd till&lt;br&gt;den som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och måste&lt;br&gt;återvända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Immigrationsutredningens förslag om en försöks-&lt;br&gt;verksamhet med bidrag till asylsökande som fått avslag och som frivilligt&lt;br&gt;återvänder avstyrks av de flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Utredningen har pekat på det växande pro-&lt;br&gt;blemet med ett snabbt ökande antal icke verkställda avvisningsbeslut. Som&lt;br&gt;utredningen framhåller torde flera samverkande faktorer ha bidragit till&lt;br&gt;denna ökning; en kraftig ökning av antalet avvisningsbeslut under år 1990,&lt;br&gt;bristande resurser hos vissa polismyndigheter, oklara rutiner för del-&lt;br&gt;givning av avvisningsbeslut. Därtill kommer den omständigheten att ut-&lt;br&gt;länningen i regel inte har något att vinna på att resa ut frivilligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att öka motivationen att resa ut frivilligt skulle enligt utred-&lt;br&gt;ningen kunna vara någon form av ekonomiskt bidrag till den som återvän-&lt;br&gt;der frivilligt. Utredningen förordar en försöksverksamhet under ett eller ett&lt;br&gt;par års tid med ett särskilt stöd för återresa för den som fått avslag på sin&lt;br&gt;asylansökan. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag gör följande bedömningar. Det är angeläget att beslut om avvisning&lt;br&gt;och utvisning blir verkställda. Det är ytterst en fråga om att värna om&lt;br&gt;asylrätten. Om besluten inte aktivt verkställs — vilket faktiskt är det&lt;br&gt;normala i många europeiska länder — finns en uppenbar risk att ett ökande&lt;br&gt;antal utlänningar kommer att leva vid sidan av samhället och många&lt;br&gt;gånger under svåra förhållanden. Risken är stor att de därmed också&lt;br&gt;pressas att pröva lyckan som asylsökande i ytterligare ett land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed bidrar passivitet med att verkställa avlägsnandebeslut till före-&lt;br&gt;komsten av dubbla asylansökningar, inte sällan i olika identiteter, och till&lt;br&gt;att underminera respekten för asylpolitiken. Detta kan i sin tur ge länder&lt;br&gt;anledning att skärpa sin hållning mot asylsökande — även mot dem som&lt;br&gt;har starka asylskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att verka för en internationell förståelse för detta förhåll-&lt;br&gt;ningssätt. Det finns tecken på att en sådan förståelse håller på att växa&lt;br&gt;fram, bl.a. som en följd av UNHCRs uttalanden i denna fråga vilka syftar&lt;br&gt;till att värna om flyktingars rätt till skydd och stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså enligt min mening bättre att ta konsekvenserna av de&lt;br&gt;avlägsnandebeslut som fattats och att aktivt arbeta för att hjälpa återvand-&lt;br&gt;rare i syfte att kunna verkställa besluten under värdiga former. Jag vill på&lt;br&gt;nytt framhålla den aktiva roll frivilliga organisationer kan spela härvidlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana insatser kan också ses som konkreta bidrag till strävan att värna&lt;br&gt;mänskliga rättigheter och bör kunna påräkna samhällets stöd och upp-&lt;br&gt;muntran. Som jag anfört i det föregående avser jag att i annat sammanhang&lt;br&gt;återkomma med förslag till regeringen om en ordning och om medel för&lt;br&gt;bl.a. stöd till sådana insatser. Dessförinnan bör — om det finns utrymme&lt;br&gt;härtill — de medel som i budgetpropositionen föreslås för kostnader för&lt;br&gt;resor från Sverige för asylsökande, som vill lämna landet innan asylansök-&lt;br&gt;ningarna är avgjorda, i viss utsträckning kunna tas i anspråk även för&lt;br&gt;annan typ av stöd till asylsökande som återvänder. Jag har för avsikt att&lt;br&gt;lämna föreskrifter härom i regleringsbrevet för budgetåret 1991/92.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I min anmälan till årets budgetproposition anförde jag att den där&lt;br&gt;föreslagna överföringen av utredningsansvaret i asylärenden väcker ytter-&lt;br&gt;ligare frågor vad gäller gränsdragningen mellan polisen och invandrarver-&lt;br&gt;ket. Det gäller bl.a. delgivning och verkställighet av avlägsnandebeslut. Jag&lt;br&gt;aviserade också att jag hade för avsikt att efter samråd med chefen för&lt;br&gt;civildepartementet initiera en närmare utredning av bl.a. dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya rutiner för underrättelse till utlänning om ett avlägsnandebeslut&lt;br&gt;började tillämpas i mitten av mars 1991. Enligt vad jag inhämtat pågår&lt;br&gt;vidare ett arbete inom invandrarverket och rikspolisstyrelsen med syfte att&lt;br&gt;under år 1991 utförda allmänna råd och kommentarer rörande polismyn-&lt;br&gt;digheternas uppgifter i fråga om verkställigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket har fått i uppdrag att utreda kriminalvårdens trans-&lt;br&gt;portverksamhet vid bl.a. verkställighet enligt utlänningslagstiftningen. En&lt;br&gt;mer genomgripande översyn av rutiner och ansvarsfördelning på längre&lt;br&gt;sikt mellan olika myndigheter vid verkställighet av avlägsnandebeslut&lt;br&gt;planeras också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är inte beredd att förorda utredningens förslag om ett särskilt bidrag&lt;br&gt;till den som återvänder frivilligt. Med hänsyn till det utrednings- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;översynsarbete som för närvarande är aktuellt är jag inte beredd att nu Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;lägga fram några konkreta förslag i denna del. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.5 Organisatoriska frågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Åtgärder bör vidtas för att förbättra informationen&lt;br&gt;om förhållanden i andra länder och för att stärka ansvariga myndig-&lt;br&gt;heters förmåga att analysera skeenden av migrationspolitisk bety-&lt;br&gt;delse i vår omvärld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna som berört frågan till-&lt;br&gt;styrker utredningens förslag om att inrätta s.k. flykting-/immigrations-&lt;br&gt;attachéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Att utveckla, fullfölja och tillämpa den&lt;br&gt;helhetspolitik som mina kollegor och jag nu förordat kräver delvis ett&lt;br&gt;ändrat arbetssätt, till att börja med hos de närmast berörda centrala&lt;br&gt;myndigheterna. Det behövs också utvecklade arbetsinstrument för att&lt;br&gt;praktiskt kunna förverkliga aktiva insatser i förebyggande syfte. Som ett&lt;br&gt;stöd för ett sådant arbetssätt krävs att vi lyckas förbättra vår förmåga att&lt;br&gt;förstå — kanske t.o.m. förutse — hur skeenden i vår omvärld kan leda till&lt;br&gt;migration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har pekat på behovet av en förstärkt utlandsbevakning,&lt;br&gt;förslagsvis genom att inrätta befattningar som flykting-/immigrationsatta-&lt;br&gt;chéer vid lämpliga utlandsmyndigheter, något som också tillstyrkts av flera&lt;br&gt;remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns redan idag en relativt väl utvecklad samverkan mellan de&lt;br&gt;departement — främst UD och arbetsmarknadsdepartementet — som&lt;br&gt;svarar för beredning och beslut i migrations- och flyktingpolitiska angelä-&lt;br&gt;genheter. Utrikesförvaltningen är en av flera samverkande aktörer i asyl-&lt;br&gt;processen i så motto, att hemmamyndigheterna ofta använder beskick-&lt;br&gt;ningarna utomlands för kompletterande utredningar och utnyttjar deras&lt;br&gt;rapportering som underlag för bedömningarna i enskilda asylfall. Sedan&lt;br&gt;flera år tjänstgör under perioder personal från invandrarverket och arbets-&lt;br&gt;marknadsdepartementet vid utlandsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vi effektivt skall kunna utveckla och förverkliga en migrations- och&lt;br&gt;flyktingpolitik med helhetsperspektiv, kommer kraven på enhetligt ager-&lt;br&gt;ande och på en nära samverkan att öka. Chefen för utrikesdepartementet,&lt;br&gt;statsrådet Hjelm-Wallén och jag är överens om att snarast vidta mått och&lt;br&gt;steg för att garantera en sådan stärkt samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här vill jag anmäla att det inom arbetsmarknadsdepartementet inrättas&lt;br&gt;en särskild arbetsenhet (flykting- och migrationspolitiska enheten) med&lt;br&gt;huvuduppgift att svara for politikutveckling med den inriktning som jag&lt;br&gt;angett i det föregående, såväl nationellt som internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt element är att stärka vår förmåga att analysera skeenden i vår&lt;br&gt;omvärld ur ett migrationspolitiskt perspektiv. Jag vill här anmäla avsikten&lt;br&gt;att stärka och bättre än idag utnyttja det flöde av information som kommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. via våra utlandsmyndigheter och att så systematiskt som möjligt&lt;br&gt;analysera, värdera och sprida denna information till olika avnämare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan förstärkning av migrations- och flyktingpolitisk omvärldsana-&lt;br&gt;lys kan åstadkommas genom bättre samordning och fördelning av resurser&lt;br&gt;och utan att ha särskilda, utlandsstationerade befattningshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart skall man i ett sådant analysarbete ta vara också på annan&lt;br&gt;information om förhållandena i andra länder, inte minst den som kanali-&lt;br&gt;seras genom internationellt verksamma frivilliga organisationer. Jag före-&lt;br&gt;ställer mig att myndigheterna här skulle kunna samspela mer aktivt än för&lt;br&gt;närvarande med sådana frivilliga organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom kommer det att vara nödvändigt att också organisatoriskt&lt;br&gt;stärka Sveriges internationella agerande i de frågor som här behandlats.&lt;br&gt;Sveriges permanenta delegation i Geneve kommer därför att förstärka sin&lt;br&gt;verksamhet på det flykting- och migrationspolitiska området.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.6 Hemställan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för en aktiv&lt;br&gt;flykting- och immigrationspolitik som jag har förordat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt anfört&lt;br&gt;om inriktning och förverkligande av en sådan politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Invandrarpolitiska frågor&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;2.1.1 &amp;nbsp;Inledning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har inledningsvis framhållit sambandet mellan olika delar av den&lt;br&gt;politik som huvudsakligen är mitt ansvarsområde inom regeringen. Det&lt;br&gt;finns en tendens till fragmentisering av denna helhet, som leder till att man&lt;br&gt;förlorar överblicken och som ibland, i mitt tycke, bidrar till att skapa&lt;br&gt;uppfattningen om att ”invandrarpolitiken” nedprioriterats till förmån för&lt;br&gt;”flyktingpolitiken”. Jag menar att det inte förhåller sig så.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Politiken måste i varje skede sjävfallet anpassas till de förutsättningar&lt;br&gt;som gäller. En omfattande tillströmning av asylsökande har ställt ofrån-&lt;br&gt;komliga krav på åtgärder. Detta har varit en tvingande verklighet att&lt;br&gt;hantera — för regeringen och för berörda myndigheter i övrigt. Det är min&lt;br&gt;övertygelse att de insatser som flyktinginvandringen under 1980-talet och&lt;br&gt;framåt krävt inte gått ut över de långsiktiga invandrarpolitiska åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot har, enligt min mening, denna invandring — tillsammans med&lt;br&gt;andra faktorer — tvingat fram eftertanke och omprövning av politikens&lt;br&gt;inriktning och utformning, i syfte att använda offentliga resurser så effek-&lt;br&gt;tivt som möjligt. Detta kommer alla som bor i vårt land — inte minst&lt;br&gt;invandrare — att tjäna på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige skall enligt riksdagens beslut föra en invandrarpolitik samman-&lt;br&gt;fattad i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. För att nå dessa mål&lt;br&gt;kan särskilda åtgärder krävas till förmån för dem som tillåtits bosätta sig i&lt;br&gt;Sverige. Långsiktig invandrarpolitik är i stora stycken detsamma som&lt;br&gt;allmän välfärdspolitik. På vissa avsnitt av denna politik och under vissa&lt;br&gt;utvecklingsskeden kan de generella insatserna behöva förstärkas med in-&lt;br&gt;slag av positiv särbehandling. Exempel på sådan positiv särbehandling&lt;br&gt;finns inom arbetsmarknadspolitiken med de särskilda, riktade insatser&lt;br&gt;som där gjorts till förmån för invandrare och flyktingar. Senast har detta&lt;br&gt;skett i regeringens kompletteringsproposition genom markering av att&lt;br&gt;särskild uppmärksamhet inom arbetsmarknadspolitiken måste ägnas åt&lt;br&gt;flyktingars och andra invandrares behov och genom en förstärkning av det&lt;br&gt;särskilda rekryteringsstöd som infördes för några år sedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skiljelinjen mellan ”flyktingpolitiska” och ”invandrarpolitiska” åtgär-&lt;br&gt;der är inte skarp. De som får stanna som flyktingar här får en särskild&lt;br&gt;introduktion, med hänvisning till att den som flytt och inte kan återvända&lt;br&gt;till sitt hemland anses ha ett särskilt behov av stöd i början av sin vistelse.&lt;br&gt;Därefter är ”flyktingar” också ”invandrare” och omfattas i stort sett av&lt;br&gt;samma samhällsinsatser som normalt gäller också för infödda svenskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns mycket positivt att peka på vad gäller invandrarnas integration&lt;br&gt;i det svenska samhället. Sverige har under senare år kunnat ta emot ett&lt;br&gt;relativt sett mycket stort antal invandrare från praktiskt taget hela världen.&lt;br&gt;Detta har — även om vi kan se problem — kunnat ske utan att det lett till&lt;br&gt;allvarlig polarisering av samhället på det sätt som blivit fallet i en del andra&lt;br&gt;länder i Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det positiva dominerar bilden, finns det brister som måste&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppmärksammas. Invandrare har t.ex. en högre arbetslöshet. De bor&lt;br&gt;ibland sämre. Det förekommer utan tvivel fall av etnisk diskriminering,&lt;br&gt;inte minst i arbetslivet. Vissa grupper av invandrare är inte delaktiga i&lt;br&gt;samhällsliv och samhällsbyggande i samma omfattning som infödda svens-&lt;br&gt;kar. Det finns tecken på främlingsfientlighet delvis beroende på bristande&lt;br&gt;insikt och rädsla för det okända, kanske bottnande i oklarhet om vad&lt;br&gt;främmande kulturer och vår ambition om ”valfrihet” i invandrarpolitiken&lt;br&gt;står för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa frågeställningar kommer att belysas i det följande. Jag har nyss&lt;br&gt;nämnt särskilda, riktade arbetsmarknadsåtgärder, som en del i strävan att&lt;br&gt;åstadkomma jämlikhet och lika villkor för invandrare. Jag kommer strax&lt;br&gt;att särskilt behandla invandrarpolitikens valfrihetsmål och möjligheterna&lt;br&gt;att precisera det. Vidare kommer jag att redovisa regeringens syn på frågan&lt;br&gt;om rösträtt i riksdagsval för utländska medborgare och betydelsen härvid-&lt;br&gt;lag av dubbelt medborgarskap — frågor som har central betydelse för&lt;br&gt;samverkan mellan invandrare och svenskar. Min framställning knyter&lt;br&gt;därmed alltså an till alla de invandrarpolitiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag går in på dessa frågor vill jag kortfattat redovisa aktuellt arbete&lt;br&gt;med några andra frågor med anknytning till invandrares integration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.1.2 Åtgärder mot etnisk diskriminering&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;En del mycket allvarliga uttryck for främlingsfientlighet har manifesterats&lt;br&gt;under det senast året, bl.a. genom attacker mot invandrarverkets förlägg-&lt;br&gt;ningar. Även om sambandet mellan dessa händelser och mer organiserad&lt;br&gt;främlingsfientlighet är oklart, finns det all anledning att ta dem på stort&lt;br&gt;allvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den senaste större attitydundersökningen som gjordes år 1987 visade att&lt;br&gt;den stora allmänheten fortfarande hade en positiv grundinställning till&lt;br&gt;invandrare. Dock fanns det där vissa tecken på att andelen invandrarne-&lt;br&gt;gativa bland de yngsta åldersgrupperna var högre än i närmast äldre&lt;br&gt;åldersgrupp. För att närmare undersöka detta pågår för närvarande med&lt;br&gt;ekonomiskt stöd från regeringen ett forskningsprojekt vid Centrum för&lt;br&gt;invandringsforskning vid Stockholms universitet. Projektet kommer att&lt;br&gt;rapporteras under år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen redovisade till vårriksdagen 1990 sina överväganden och&lt;br&gt;förslag till åtgärder mot etnisk diskriminering m.m. (prop. 1989/90:86,&lt;br&gt;SfU18, rskr. 283). De bedömningar som regeringen då gjorde och som&lt;br&gt;riksdagen i allt väsentligt ställt sig bakom gäller fortfarande. Ett antal&lt;br&gt;åtgärder har efter riksdagens behandling vidtagits, i syfte att gå vidare med&lt;br&gt;den politik som regeringen förordat och som riksdagen godkänt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild utredare tillkallades av regeringen våren 1990 (A 1990:4) för&lt;br&gt;att utreda behovet av ytterligare lagstiftning mot etnisk diskriminering.&lt;br&gt;Uppdraget (dir. 1990:37) är att bedöma hur man — med bibehållen respekt&lt;br&gt;för föreningsfriheten — genom lagstiftning på lämpligaste och effektivaste&lt;br&gt;sätt kan utöka skyddet mot organisationer som i sin verksamhet främjar&lt;br&gt;och uppmanar till rasdiskriminering. Utredaren skall härvidlag söka hämta&lt;br&gt;inspiration från utveckling och åtgärder i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan huvuduppgift är att utreda frågan om åtgärder mot etnisk&lt;br&gt;diskriminering i arbetslivet. Utredaren skall här särskilt undersöka möjlig-&lt;br&gt;heterna att avtalsvägen — dvs. utan lagstiftning — nå en förbättring.&lt;br&gt;Slutligen ingår i uppdraget att göra en översyn av lagen (1986:442) mot&lt;br&gt;etnisk diskriminering. Utredaren beräknas lämna sina förslag i ett delbe-&lt;br&gt;tänkande hösten 1991 och i ett slutbetänkande under år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom riksdagsbeslutet våren 1990 fick invandrarverket från och med&lt;br&gt;budgetåret 1990/91 väsentligt ökade medel for projekt som syftar till att&lt;br&gt;främja goda etniska relationer. Intresset för att söka bidrag för sådana&lt;br&gt;projekt har varit mycket stort från olika organisationer. Som hjälp i detta&lt;br&gt;arbete har invandrarverket nu en särskild samrådsgrupp där folkrörelser är&lt;br&gt;representerade. En del av medlen för projektbidrag har reserverats för&lt;br&gt;insatser inom ramen för FNs kulturårtionde, där ett huvudtema är ”Det&lt;br&gt;mångkulturella samhällets möjligheter och problem”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet — vars rapport&lt;br&gt;(SOU 1989:13) Mångfald mot enfald utgjorde ett av underlagen för propo-&lt;br&gt;sitionen om åtgärder mot etnisk diskriminering m.m. — förfogade under år&lt;br&gt;1988 över ca 12 milj.kr. förprojekt som syftade till att motverka rasism och&lt;br&gt;främlingsfientlighet. Medlen fördelades av regeringen på förslag av kom-&lt;br&gt;missionen till ca 200 olika projekt. En utvärdering har nu gjorts inom&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet i samråd med invandrarverket. Erfarenhe-&lt;br&gt;terna redovisas i en särskild rapport under våren 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.1.3 Stöd till invandrarnas organisationer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning for stöd till invandrarnas riksorganisationer besluta-&lt;br&gt;des av riksdagen år 1986. De grundläggande villkoren finns i förordningen&lt;br&gt;(1986:472, ändrad senast 1990:891) om statsbidrag till invandrarnas riks-&lt;br&gt;organisationer. Ett grundläggande problem under de senaste åren har varit&lt;br&gt;att medelstilldelningen inte kunnat hållas på den nivå som behövts för en&lt;br&gt;fullständig tillämpning av förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret har under året på regeringens uppdrag gjort en kartlägg-&lt;br&gt;ning av det anslagsfinansierade statliga stödet till föreningslivet. I uppdra-&lt;br&gt;get, som nyligen redovisats till regeringen har även ingått att lämna förslag&lt;br&gt;om hur en fördjupad prövning av stödet kan göras. Statskontorets rapport&lt;br&gt;(1991:6) bereds för närvarande inom regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet har samtidigt gjort&lt;br&gt;en preliminär översyn av systemet med statsbidrag till invandrarnas riks-&lt;br&gt;organisationer och redovisat några alternativ till nuvarande ordning. Jag&lt;br&gt;har under våren diskuterat dessa frågor och de alternativa modellerna med&lt;br&gt;invandrarrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tillmäter organisationsstödet stor betydelse som instrument för&lt;br&gt;samverkan och som ett sätt att stärka invandrarorganisationerna i deras&lt;br&gt;roll som kulturbärare för den egna gruppen, som samlingspunkt och&lt;br&gt;kontaktorgan for invandrarna och som företrädare for invandrarintres-&lt;br&gt;sena. Det är också angeläget att bidra till att även invandrarnas samman-&lt;br&gt;slutningar skall kunna spela en aktiv roll i en utvecklad samverkan mellan&lt;br&gt;det offentliga och frivilliga organisationer, t.ex. inom ramen för flykting-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mottagandet. Jag återkommer i det följande mera i detalj till just denna&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är min ambition att snarast möjligt återkomma till regeringen med&lt;br&gt;förslag avseende organisationsstödet, mot bakgrund av den behandling&lt;br&gt;som de övergripande frågorna om statens stöd till folkrörelserna då kan ha&lt;br&gt;fått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.1.4 Europaintegrationen och invandrarna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det föregående berört den västeuropeiska integrationen och dess&lt;br&gt;betydelse för invandringen till Sverige. Jag har då konstaterat att man&lt;br&gt;knappast har anledning att vänta sig någon omfattande ökning av arbets-&lt;br&gt;kraftens rörlighet som en följd av ett s.k. EES-avtal eller av ett eventuellt&lt;br&gt;svenskt medlemskap i EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande principen för den fria västeuropeiska arbetsmarkna-&lt;br&gt;den inom EG är att medborgare i ett annat EG-land skall behandlas lika&lt;br&gt;som landets medborgare i fråga om anställning, arbetsvillkor etc. Det&lt;br&gt;innebär bl.a. att man inte kan kräva arbetstillstånd för en sådan arbetsta-&lt;br&gt;gare. Däremot kommer det att krävas tillstånd för bosättning, vilket i sin&lt;br&gt;tur kommer att vara förenat med ett krav på arbete. Förenklat uttryckt kan&lt;br&gt;man säga att det är en rätt att ta arbete i vilket land som helst men ej att&lt;br&gt;vara arbetslös i vilket land som helst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktuella frågor blir då: kommer Europaintegrationen att få någon bety-&lt;br&gt;delse för andra invandrares möjligheter att få lika villkor, exempelvis på&lt;br&gt;arbetsmarknaden, och en hygglig tillvaro i Sverige? Kommer de föränd-&lt;br&gt;ringar av lagstiftning och samhällssystem som blir nödvändiga för att&lt;br&gt;anpassa Sverige till Europa att få någon inverkan på invandrarpolitiken!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan teoretiskt tänka sig situationen att en svensk arbetsgivare kan&lt;br&gt;ställas inför valet mellan en arbetssökande från ett annat EES-land, som&lt;br&gt;vill flytta till ett arbete här, och t.ex. en i Sverige bosatt flykting från något&lt;br&gt;land utanför Europa. Vilka överväganden kommer den arbetsgivaren att&lt;br&gt;göra? Hur kommer denna ”konkurrenssituation” att se ut? Vilken bety-&lt;br&gt;delse kommer åtgärder inom ramen för invandrarpolitiken, t.ex. avseende&lt;br&gt;svenskundervisningen, att få?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många fler frågor av samma slag kan och bör ställas och få sina svar, bl.a.&lt;br&gt;för att ge underlag för en eventuell anpassning också av invandrarpolitiken&lt;br&gt;till nya förutsättningar. En del av svaren är kanske givna, men de flesta bör&lt;br&gt;sökas efter en analys av de invandrarpolitiska effekterna av Europaintegra-&lt;br&gt;tionen. SIV får under våren 1991 ett uppdrag inom ramen för de särskilda&lt;br&gt;direktiven för sin första treårsbudget att göra en sådan analys.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.1.5 Särskilda åtgärder för barn och ungdom&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Många flyktingbarn har själva eller genom anhöriga erfarenhet av våld,&lt;br&gt;förtryck och kanske tortyr. Uppbrottet från hemlandet och flykten till ett&lt;br&gt;annat land får ofta svårare konsekvenser för barn än för vuxna, eftersom&lt;br&gt;barn har svårare att förstå orsaken till flykten. Vid planeringen och genom-&lt;br&gt;förandet av mottagandet av flyktingbarn är det viktigt att ha detta i åtanke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog i december 1989 till socialstyrelsen att närmare&lt;br&gt;följa utvecklingen av det psykiska och fysiska hälsoläget hos flyktingbarn&lt;br&gt;och flyktingungdomar i Sverige. Socialstyrelsen har inom ramen för upp-&lt;br&gt;draget nyligen redovisat tio delrapporter över olika områden av särskild&lt;br&gt;betydelse för flyktingbarn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av redovisningen framgår att omfattande insatser för flyktingbarn redan&lt;br&gt;har gjorts inom många områden över hela landet. I många kommuner har&lt;br&gt;man sökt nya vägar för att på ett adekvat sätt uppmärksamma flykting-&lt;br&gt;barnen och därigenom ge dem den tillsyn, omsorg och vård som de kan&lt;br&gt;behöva. Ofta rör det sig om samarbete mellan olika grenar av de primär-&lt;br&gt;kommunala och landstingskommunala förvaltningarna. Frivilligorganisa-&lt;br&gt;tioners engagemang för flyktingbarn är omfattande. Men socialstyrelsen&lt;br&gt;pekar också på brister och utvecklingsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen kommer nu att analyseras med syftet att förbättra&lt;br&gt;flyktingbarnens förhållanden. Detta arbete skall också ses mot bakgrund av&lt;br&gt;FNs konvention om barnets rättigheter. Jag vill i detta sammanhang&lt;br&gt;nämna att statsrådet Lindqvist tillsatt en arbetsgrupp med företrädare för&lt;br&gt;berörda departement med uppgift att följa genomförandet och tillämp-&lt;br&gt;ningen i Sverige av konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsutredningen (C 1989:06), tillsattes hösten 1989 med uppgift att&lt;br&gt;bl.a. utreda invandrar- och flyktingungdomars situation och — om så&lt;br&gt;bedöms nödvändigt — föreslå åtgärder som kan motverka att dessa ung-&lt;br&gt;domar missgynnas, särskilt i fråga om utbildning, arbete, bostäder och&lt;br&gt;fritidssysselsättning. Utredningen presenterar sitt slutbetänkande under&lt;br&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav i augusti 1990 barn- och ungdomsdelegationen i uppdrag&lt;br&gt;att stimulera ett lokalt utvecklingsarbete avseende eftersatta ungdomar&lt;br&gt;genom särskilda överenskommelser med vissa kommuner, föreningar och&lt;br&gt;andra organisationer. Syftet är att utveckla såväl individuella som allmänt&lt;br&gt;förebyggande insatser för ungdomar. De områden som främst berörs är de&lt;br&gt;s.k. miljonprogramområdena i storstäderna som samtidigt ofta är invand-&lt;br&gt;rartäta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel till projekt för invandrar- och flyktingungdomar kan, förutom&lt;br&gt;från barn- och ungdomsdelegationen och statens ungdomsråd, även utgå&lt;br&gt;från statens invandrarverks anslag för projektbidrag. Dessutom har 8&lt;br&gt;milj.kr. ställts till socialstyrelsens förfogande för en samlad satsning för att&lt;br&gt;i det sociala arbetet öka kompetensen att arbeta med och för utsatta barn.&lt;br&gt;I denna satsning bör flykting- och invandrarbarn ägnas särskild uppmärk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.1.6 Invandrarkvinnor&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Invandrarkvinnornas förhållanden kräver särskild uppmärksamhet. Det&lt;br&gt;gäller särskilt flyktingkvinnorna. Vid årsskiftet 1990/91 var enligt befolk-&lt;br&gt;ningsstatistiken totalt drygt 480 000 utländska meborgare bosatta i Sverige.&lt;br&gt;Av dessa var nästan hälften kvinnor. Under år 1990 invandrade samman-&lt;br&gt;lagt något över 53 000 utländska medborgare, varav drygt 47 % kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärvsintensiteten bland utlandsfödda var lägre än för födda i Sverige&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 1985 års folk- och bostadräkning. Skillnaden var större för kvinnor&lt;br&gt;än för män, men varierade mycket med avseende på var de utlandsfödda&lt;br&gt;kommit ifrån. Arbetskraftsdeltagandet bland utländska kvinnor har mins-&lt;br&gt;kat under 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskap om invandrarkvinnornas situation behöver förbättras. Forsk-&lt;br&gt;ning med särskild inriktning på kvinnors förhållanden pågår med finansi-&lt;br&gt;ellt stöd från det offentliga. Så har t.ex. socialpolitiska forskningsrådet&lt;br&gt;beviljat forskningsanslag till ett flerårigt projekt vid Göteborgs universitet&lt;br&gt;om kvinnor som invandrat från Turkiet till Göteborg och London. Vid&lt;br&gt;Arbetslivscentrum pågår forskning om invandrade kvinnor i arbetslivet,&lt;br&gt;deras strukturella underordning och marginalisering i arbetet. I en rad&lt;br&gt;seminarier på nordisk basis har muslimska invandrarkvinnors förhållan-&lt;br&gt;den i de nordiska länderna tagits upp. Den nordiska seminarieserien&lt;br&gt;avslutas våren 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grupp bland de invandrade kvinnorna som är särskilt utsatta är de&lt;br&gt;som, endast efter kort bekantskap med med en i Sverige bosatt man, har&lt;br&gt;flyttat till Sverige för att sammanbo eller gifta sig med honom. Särskilt i de&lt;br&gt;fall då bekantskapen förmedlats av yrkesmässigt bedriven förmedling&lt;br&gt;riskerar kvinnorna att råka ut för svårigheter. Diskrimineringsombuds-&lt;br&gt;mannen har på regeringens uppdrag gjort en utredning om s.k. oetisk&lt;br&gt;kontaktförmedling. Jag har tagit upp dessa och andra frågor som rör&lt;br&gt;invandrade kvinnor i två särskilda sammankomster, en med representan-&lt;br&gt;ter för invandrarkvinnors organisationer, och en med representanter för&lt;br&gt;politiska och andra kvinnoorganisationer i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1991/92&lt;br&gt;anmält vissa mål för integrationsverksamheten under den närmaste treårs-&lt;br&gt;perioden. Behovet av särskilda insatser för kvinnor beaktas inom samtliga&lt;br&gt;arbetsområden. En studie av förhållandena för den särskilt utsatta grupp&lt;br&gt;kvinnor, som jag nyss nämnt, aviseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett arbete för att förbättra de invandrade kvinnornas situation pågår&lt;br&gt;alltså redan inom invandrarverket. Jag avser att inom kort återkomma till&lt;br&gt;regeringen angående ett uppdrag till invandrarverket att särskilt redovisa&lt;br&gt;vilka åtgärder som kan behövas på olika samhällsområden för att stärka&lt;br&gt;invandrarkvinnors ställning. Däri skall ingå att följa upp de kvinnors och&lt;br&gt;eventuellt medföljande barns förhållanden som bosatt sig i Sverige efter&lt;br&gt;kort bekantskap med en här bosatt man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Invandrarpolitikens valfrihetsmål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Valfrihetsmålet kan och bör inte preciseras ytterli-&lt;br&gt;gare. Det är däremot angeläget med en fördjupad och nyanserad&lt;br&gt;diskussion om hur Sverige blir ett bättre, mer jämlikt och generöst&lt;br&gt;mångkulturellt samhälle med ett nytt synsätt på kulturell pluralism.&lt;br&gt;Det bör bli tydligare skillnader mellan insatser för nyanlända in-&lt;br&gt;vandrare och övriga personer som inte har en svensk etnisk identi-&lt;br&gt;tet. Detta kan ske genom att skilja mellan en invandrarpolitik med&lt;br&gt;stödåtgärder för nyanlända och en allmän välfärdspolitik som utfor-&lt;br&gt;mas olika beroende på olika gruppers behov. Sverige bör verka&lt;br&gt;internationellt för att andra invandringsländer, framför allt i Eu-&lt;br&gt;ropa, tar sikte på att skapa likvärdiga villkor för invandrare — inom&lt;br&gt;och mellan länder — med bevarande av etnisk och kulturell har-&lt;br&gt;moni.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för min bedömning:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ända långt in på 1970-talet kom merparten av invandrarna i Sverige från&lt;br&gt;ett tämligen begränsat antal länder i Europa. Nordbor utgjorde det star-&lt;br&gt;kaste inslaget. I mitten av 1970-talet var nära hälften av samtliga utländska&lt;br&gt;medborgare finländare. Det stora flertalet invandrare kom från länder där&lt;br&gt;kultur, religion, seder, vanor och bruk liknade motsvarande förhållanden i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter år 1972 ändrade invandringen karaktär. Den utomnordiska arbets-&lt;br&gt;kraftsinvandringen upphörde i praktiken. De utomeuropeiska flyktingarna&lt;br&gt;blev allt fler. Denna bild är fortfarande giltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1975 antog riksdagen riktlinjer för invandrarpolitiken. Jämlikhet,&lt;br&gt;valfrihet och samverkan fastställdes som övergripande mål. I förarbetena&lt;br&gt;till riktlinjerna saknas en diskussion om valfrihetens innehåll, begräns-&lt;br&gt;ningar och villkor. Detta har bidragit till att valfrihetsmålet under åren har&lt;br&gt;tolkats på olika sätt. Ursprungligen tog valfrihetsmålet sikte på invandrar-&lt;br&gt;nas möjligheter att behålla det egna språket och den egna kulturen i dess&lt;br&gt;traditionella, mera avgränsade betydelse. Samhället skulle ge sitt stöd till&lt;br&gt;strävanden att bevara och utveckla både språket och kulturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Snart började emellertid valfrihetsmålets kulturbegrepp ges en vidare&lt;br&gt;innebörd. En orsak kan ha varit den ökade invandringen från utomeuro-&lt;br&gt;peiska länder och de frågor som då kom att aktualiseras. Unga flickors&lt;br&gt;skolgång, giftermål i tidig ålder, kvinnlig omskärelse och barnuppfostran är&lt;br&gt;några exempel på vad som började diskuteras som mer eller mindre viktiga&lt;br&gt;uttryck för invandrarnas kulturella identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I proposition 1985/86:98 Invandrarpolitiken preciserades valfrihetsmå-&lt;br&gt;let. Det påpekades att valfrihetsmålet hos vissa grupper hade lett till krav&lt;br&gt;på rättigheter som minoriteter i folkrättslig mening, trots att traditionella&lt;br&gt;minoritetskriterier inte varit uppfyllda. Valfrihetsmålet hade vidare åbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ropats som stöd för olika uppfattningar om hur undervisningen av invand-&lt;br&gt;rarelever borde bedrivas. Valfrihetsmålet hade också kommit att tolkas&lt;br&gt;som ett godkännande av värderingar som starkt avviker från den grundsyn&lt;br&gt;som kommer till uttryck i svensk lagstiftning eller i andra politiska beslut.&lt;br&gt;Invandrarpolitiska kommittén ifrågasatte om begreppet valfrihet kunde&lt;br&gt;behållas som ett övergripande mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens förslag beslöt riksdagen att begreppet valfrihet även&lt;br&gt;framdeles skulle vara ett av målen för invandrarpolitiken. Begreppet borde&lt;br&gt;emellertid tolkas så ”att det innefattar respekt for den enskildes integritet&lt;br&gt;samt möjligheter att utveckla det egna kulturarvet inom ramen för de&lt;br&gt;grundläggande normer som i det svenska samhället gäller för mänsklig&lt;br&gt;samlevnad”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1986 års invandrarpolitiska beslut har ibland sagts innebära en kursänd-&lt;br&gt;ring som bl.a. innebar minskad valfrihet. Riktigare är att 1975 års riktlinjer&lt;br&gt;slogs fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I min anmälan till proposition 1989/90:86 om åtgärder mot etnisk&lt;br&gt;diskriminering m.m. framhöll jag att det fanns goda skäl att på nytt ta upp&lt;br&gt;tolkningen av valfrihetsmålet till diskussion. Marginalerna för skilda tolk-&lt;br&gt;ningar av målet tycktes vara för breda. Det kunde därför finnas risker för&lt;br&gt;att valfrihetsmålet samtidigt väcker förhoppningar hos invandrarna, som&lt;br&gt;inte kan infrias, och farhågor hos vissa svenskar, som tror att valfriheten&lt;br&gt;sträcker sig längre än den gör. Jag ansåg att det, med en fördjupad debatt&lt;br&gt;som underlag, var nödvändigt att återkomma till behovet av att ytterligare&lt;br&gt;precisera eller omformulera valfrihetsmålet. Riksdagen beslutade i enlig-&lt;br&gt;het med propositionen (SfU18, rskr. 283). Under 1990 och 1991 har frågan&lt;br&gt;beretts i olika former, bl.a. i kontakt med forskare, opinionsbildare och&lt;br&gt;andra företrädare för skilda samhällsintressen i samband med invandrar-&lt;br&gt;rådslaget i Göteborg i december förra året samt vid ett invandrarråd i april&lt;br&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Precisering av valfrihetsmålet?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De senaste årens debatt om valfrihetsmålet har många olika inslag, ut-&lt;br&gt;gångspunkter och mål. Det rör sig egentligen inte om en debatt utan om&lt;br&gt;flera. Ett av inslagen är majoritetens rädsla och okunskap om hur man skall&lt;br&gt;hantera nya och för många främmande levnadsmönster, som bland annat&lt;br&gt;tar sig uttryck i att svenskar ondgör sig över att ”invandrare får göra allt”&lt;br&gt;och att ”det har gått för långt”. Ett annat är invandrarnas missnöje med att&lt;br&gt;de inte får den valfrihet, som de trodde de hade rätt till. Ytterligare ett&lt;br&gt;inslag i debatten bidrar de med, som menar att frågan om valfrihetsmålet&lt;br&gt;egentligen är en fråga om strukturella problem och som därför koncentre-&lt;br&gt;rar sig på att beskriva den bristande jämlikheten och hur den skall förbätt-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Debatten, framför allt som den återspeglas och fors i massmedia, före-&lt;br&gt;faller mig mer polariserad än tidigare med tecken på negativa attitydför-&lt;br&gt;ändringar i majoritetssamhället. Den muslimska gruppen sägs ofta bli&lt;br&gt;utpekad som den grupp som speciellt hotar ”svenska värden”. Det finns &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock mycket som talar for att verkligheten i kommunerna är betydligt&lt;br&gt;mindre konfliktbetonad än den bild massmedia ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del — svenskar såväl som invandrare — hyser förhoppningar om att&lt;br&gt;flera problem skulle lösas om man en gång för alla kunde precisera vad&lt;br&gt;valfriheten innebär och ge en klar och entydig beskrivning av vad kultur är.&lt;br&gt;Vi skulle alla få klart for oss var ”valfrihetens gränser” går. En rad&lt;br&gt;missförstånd och felaktiga förväntningar skulle undanröjas och ett sam-&lt;br&gt;hällsklimat som befrämjar goda etniska relationer skulle växa fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag strax skall visa, tyder emellertid en närmare granskning av hur&lt;br&gt;målet tolkats och diskuterats och av tidigare försök till klargörande på, att&lt;br&gt;det inte är möjligt eller ens lämpligt att göra sådana preciseringar. Min&lt;br&gt;uppfattning är att vi bara kan komma vidare genom att lämna den&lt;br&gt;begränsning som en diskussion knuten till valfrihetsmålet faktiskt utgör,&lt;br&gt;och fora diskussionen på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller anser jag att en omformulering av målet, som kommissionen&lt;br&gt;mot rasism och främlingsfientlighet och diskrimineringsutredningen aktu-&lt;br&gt;aliserade, är en framkomlig väg. Den typ av diskussioner och konfronta-&lt;br&gt;tioner som i Sverige knyts till valfrihetsmålet förekommer också i länder&lt;br&gt;som inte har formulerat ett sådant mål. Eftersom det inte är valfrihetsmå-&lt;br&gt;lets existens i sig som orsakar dem, är en omformulering inte någon&lt;br&gt;lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att poängtera de gränser som svensk lagstiftning sätter for mänskligt&lt;br&gt;umgänge är en typ av precisering som gjorts tidigare i åtskilliga samman-&lt;br&gt;hang. Ingen — svensk eller invandrare — har fullständig valfrihet. I den&lt;br&gt;meningen finns det alltid gränser. Alla samhällsmedlemmars valfrihet&lt;br&gt;begränsas också av den politik som fors av den styrande makten, dvs av&lt;br&gt;politiska idéer och program. Här kan vi se hur allmänpolitiska frågor&lt;br&gt;tenderar att felaktigt bli betraktade som invandrarpolitiska. Att det sker en&lt;br&gt;framväxt av etniska skolor i Danmark på annat sätt än i Sverige beror på&lt;br&gt;att man har en annan skolpolitisk tradition där, inte på att danskar ser på&lt;br&gt;invandrare och deras kulturer på ett annat sätt än svenskar. Skillnaderna&lt;br&gt;förklaras med andra ord bättre av olikheter i ländernas utbildningspolitik&lt;br&gt;än med olikheter i invandrarpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en självklarhet att gränser som har sin grund i demokratiska&lt;br&gt;beslutsprocesser, skall respekteras. Jag är övertygad om att det råder stor&lt;br&gt;enighet i landet om detta — oavsett etnisk tillhörighet. Att upprepa detta är&lt;br&gt;egentligen ingen precisering och bidrar inte till att kasta nytt ljus över&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lättare att respektera och förstå lagar och andra beslut om man&lt;br&gt;känner delaktighet i deras tillkomst. Alla individers och gruppers delta-&lt;br&gt;gande i samhällslivet är därför viktigt. Mina förslag i det följande att i ökad&lt;br&gt;utsträckning medge dubbelt medborgarskap, vilket bland annat ger rösträtt&lt;br&gt;till riksdagsval, syftar ytterst till att öka denna samhälleliga delaktighet.&lt;br&gt;För att ytterligare kunna arbeta för att öka invandrarnas deltagande behö-&lt;br&gt;ver vi emellertid bättre kunskaper om hur deltagandet ser ut och vilka&lt;br&gt;förhållanden som leder till att somliga är aktiva i samhällslivet medan&lt;br&gt;andra tycks stå utanför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är det angeläget att skapa en öppen, tolerant och mindre etno-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;centrisk beslutsmiljö på alla nivåer i samhället. På samma sätt som vi &amp;nbsp;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eftersträvar en god representation vad gäller t.ex. kön och ålder i de fora &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;där beslut bereds och fattas, bör vi eftersträva en bättre etnisk representa-&lt;br&gt;tion. I en miljö, där människor med olika etnisk bakgrund deltar, är det&lt;br&gt;troligt att frågor av kulturell/etnisk natur, som t.ex. frågan om moské-&lt;br&gt;byggen, blir bäst hanterade. Vägen dit går genom ett fortsatt arbete för&lt;br&gt;jämlikhet och välfärd och ett tålmodigt arbete på att förändra attityder och&lt;br&gt;motarbeta diskriminering och främlingsfientlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett ur majoritetetens synvinkel är det på det oreglerade området, där&lt;br&gt;normer, traditioner och värden — kultur i vid mening — sätter gränser,&lt;br&gt;som många av invandrarnas s.k. gränsöverskridande görs. Det är emeller-&lt;br&gt;tid svårt, och knappast önskvärt, att vid sidan av det som lagar och regler&lt;br&gt;stipulerar sätta gränser på detta område. Kultur är något som ständigt&lt;br&gt;utvecklas och förändras. De ungas kultur skiljer sig från de äldres, och en&lt;br&gt;del traditioner är ganska nya tillskott i den svenska kulturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte heller lätt att ange vad som är specifikt svenskt. Vid närmare&lt;br&gt;betraktelse visar sig nämligen det vi tror är svenskt vara grundläggande&lt;br&gt;värden för de flesta människor, oavsett var de bor, och således ingenting&lt;br&gt;som Sverige har monopol på. Det bästa sättet att förmedla den svårfångade&lt;br&gt;svenskheten, i den mån den finns, måste vara i ett vardagligt umgänge, där&lt;br&gt;inte bara svenskarnas synliga och osynliga regler för familjeliv, umgänge,&lt;br&gt;etc. kan tydliggöras och förstås utan också invandrarnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att på detta normativa område försöka reglera vissa människors, in-&lt;br&gt;vandrarnas, liv på annat sätt än majoritetens genom att ange vad som är&lt;br&gt;rätt och fel, kan bara leda till att skärpa motsättningarna och göra gränsen&lt;br&gt;mellan ”vi och dom” tydligare. En sådan särbehandling främjar knappast&lt;br&gt;goda etniska relationer och kan i sin förlängning leda till att etniska&lt;br&gt;grupper skyddar sig mot majoritetens påtryckningar genom att bygga&lt;br&gt;kulturella försvarsmurar mot omvärlden. För övrigt skulle säkert en hel del&lt;br&gt;svenskar också bli kränkta om de tvingades anpassa sig till något slags&lt;br&gt;”normalsvenskhet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ter sig med andra ord både svårt och olämpligt att göra en beskriv-&lt;br&gt;ning av ”icke förhandlingsbara svenska värden”. Det betyder inte att&lt;br&gt;”förhandling” om kulturella värden skulle vara utesluten. Eftersom dessa&lt;br&gt;värden inte är en gång för alla givna är förhandlingar och förändringar som&lt;br&gt;sker med respekt och ömsesidig vilja till kompromisser möjliga. När&lt;br&gt;Centralmoskén i den engelska staden Birmingham byggdes, kunde musli-&lt;br&gt;mer komma överens med andra kringboende om en ordning för böneutro-&lt;br&gt;pen som passade båda parter. Det finns också många exempel från svenska&lt;br&gt;arbetsplatser där man jämkat samman önskemål av kulturell natur med&lt;br&gt;vad som är möjligt med hänsyn till arbetet och t.ex. ordnat utrymme för&lt;br&gt;religiösa aktiviteter på arbetplatsen. Inom det militära försvaret medges&lt;br&gt;sedan 20 år tillbaka tjänstledighet för värnpliktiga för att fira olika ”främ-&lt;br&gt;mande” religiösa högtider. Men det finns också exempel på ovilja att&lt;br&gt;kompromissa sig fram till praktiska lösningar — inte minst från svensk&lt;br&gt;sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med detta vill jag för min del sätta punkt för den diskussion som&lt;br&gt;förväntas leda fram till ett klargörande av valfrihetsmålet i normativa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;termer, för att i stället, med invandrarpolitiken som plattform, aktualisera&lt;br&gt;ett antal frågor om vilket slags mångkulturellt samhälle vi — infödda såväl&lt;br&gt;som invandrade — vill bygga. Genom att flytta diskussionen från invand-&lt;br&gt;rarpolitiken och dess valfrihetsmål till en diskussion om jämlikhet i ett&lt;br&gt;mångkulturellt samhälle blir frågan en bredare, samhällspolitisk fråga och&lt;br&gt;inte avgränsad till en invandrarpolitisk fråga. På så vis blir den en gemen-&lt;br&gt;sam angelägenhet och inte en fråga om hur dom, invandrarna, skall ha det&lt;br&gt;utan om hur vi alla skall ha det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skifta perspektiv på detta sätt innebär inte att man undgår defini-&lt;br&gt;tionsproblem eller att man slipper ta ställning till människors frågor, krav&lt;br&gt;och önskemål. Inte heller gör det i en hast samhället rättvisare, men det ger&lt;br&gt;en annan ram för samtalet och vi tvingas på allvar börja diskutera med&lt;br&gt;varandra vad vi menar och vill med ett mångkulturellt samhälle och skaffa&lt;br&gt;oss insikter och kunskaper för framtiden. Jag skall i det följande ta upp&lt;br&gt;några aspekter som jag anser bör uppmärksammas i en sådan diskussion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mångfald, livsstilar och livschanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har blivit allt vanligare att beskriva Sverige som ett mångkulturellt&lt;br&gt;samhälle. Vi utgår från att det redan existerar. Men ett mångkulturellt&lt;br&gt;samhälle måste innebära något mer än ett konstaterande av att det finns ett&lt;br&gt;visst antal människor med invandrarbakgrund i landet. Ett mångkulturellt&lt;br&gt;Sverige utan kommunikation mellan människor är ett dåligt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som om det var en självklarhet säger vi ofta att mångfalden är bra och&lt;br&gt;positiv, men i det dagliga livet kan mångfalden vara förenad med bekym-&lt;br&gt;mer och problem. Det finns flera exempel på detta från diskussionen om&lt;br&gt;valfrihetsmålet. Så länge som kultur är liktydigt med folkloristiska inslag&lt;br&gt;som sång, dans och nya matvanor är allt gott och väl, vi tycker att&lt;br&gt;mångfalden är berikande, men när det blir tal om olika syn på barnupp-&lt;br&gt;fostran, utbildning, religion, umgängesvanor, etc. börjar vi snart tala om&lt;br&gt;gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi måste utgå från att mångfald är svårt och ofta konfliktfyllt. Konflikt-&lt;br&gt;linjerna finns inte bara mellan etniska grupper och majoriteten utan också&lt;br&gt;mellan de etniska grupperna och inom dem. Att det inte finns några&lt;br&gt;lättköpta teser om mångfalden, är en viktig insikt. Vi måste lämna den&lt;br&gt;alltför ofta idylliserande och romantiska beskrivningen av det mångkultu-&lt;br&gt;rella och välja en mer realistisk utgångspunkt. Det finns många andra,&lt;br&gt;mindre ytliga skäl för att vilja bygga ett mångkulturellt samhälle. Inte&lt;br&gt;minst är historien full av exempel på att mångfald, skillnader och olikheter&lt;br&gt;är en utmärkt miljö för nya idéer och kreativitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl vi anför för kulturell mångfald är ofta av karaktären att särarter&lt;br&gt;skall bevaras — ibland nästan som ett självändamål. Men är särarterna, de&lt;br&gt;etniska grupperna, endast värdefulla i sig — och var för sig — eller finns det&lt;br&gt;också en nytta och glädje med summan av särarterna? Kan kulturell&lt;br&gt;mångfald vara något mer än en mångfald etniska grupper och i så fall vad?&lt;br&gt;Kan man vidmakthålla och stödja de viktiga kulturella inslagen i alla&lt;br&gt;etniska grupper och samtidigt finna en uppsättning gemensamma värden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som alla i samhället kan dela och därtill finna former för kommunikation&lt;br&gt;och utbyte?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att finna konkreta exempel på förekomsten av sådan&lt;br&gt;kulturell samverkan. I verkligheten fungerar det nämligen ofta som på en&lt;br&gt;marknadsplats där människor från skilda håll och med olika kulturell&lt;br&gt;bakgrund, möts och byter varor med varandra, dock utan att beblanda sig&lt;br&gt;kulturellt och socialt. Det är därför intressant att följa utvecklingen av den&lt;br&gt;mångfald i praktiken, som en del forskare i Sverige tycker sig finna bland&lt;br&gt;ungdomar. Från skolor med mångkulturell elevsammanssättning, liksom i&lt;br&gt;ungdomarnas musikvärld, finns också exempel på vad som i god mening&lt;br&gt;kan kallas mångkulturellt. Där verkar gränsöverskridanden och nyska-&lt;br&gt;pande av livsformer kunna växa fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mångkulturella samhällen finns också en inbyggd motsättning mellan&lt;br&gt;individ och kollektiv, som inte har uppmärksammats tillräckligt. I ett land&lt;br&gt;som Sverige med politisk pluralism, är individens val viktigt och i den&lt;br&gt;svenska invandrarpolitiken betonas också individen och individens behov.&lt;br&gt;Om man strävar efter kulturell pluralism är kollektivet, gruppen, viktig.&lt;br&gt;Helt enkelt därför att främjande av etnisk mångfald inte är möjlig utan att&lt;br&gt;på något sätt bygga på existensen av en grupp. De historiska erfarenheterna&lt;br&gt;av minoriteters utveckling i omgivande majoritetssamhällen pekar också&lt;br&gt;på betydelsen av att de har tillgång till egna institutioner i någon form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuell etnisk mångfald är en omöjlighet. Den här motsättningen är&lt;br&gt;för övrigt en förklaring till en del av skiljaktigheterna kring valfrihetsmålet.&lt;br&gt;Den betydelse samhället fäster vid individen och individens eget val&lt;br&gt;kolliderar nämligen med den orientering mot gruppen som är nödvändig&lt;br&gt;för att en etnisk pluralism skall kunna utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera västerländska invandringsländer pågår för närvarande en livlig&lt;br&gt;debatt om förhållandet mellan etnisk pluralism och strukturell integration/&lt;br&gt;assimilation. I den debatten diskuteras hur majoritetssamhällets uppmunt-&lt;br&gt;ran och stöd för kulturell mångfald påverkar invandrarna socialt, ekono-&lt;br&gt;miskt och politiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den ena sidan finns de som menar att lösningen på vad man ser som&lt;br&gt;invandrarnas svårigheter och problem, är att stödja och uppmuntra de&lt;br&gt;etniska grupperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den andra finns de som menar att ett sådant samhällsstöd som&lt;br&gt;inriktas på livsstilar — dvs. på bevarandet av kulturer — inte råder bot på&lt;br&gt;social och ekonomisk diskriminering, utan snarare bidrar till att invand-&lt;br&gt;rarna hamnar i botten på den sociala rangskalan. Levnadsstandard och&lt;br&gt;välfärd ökar inte automatiskt av att man uppmuntrar etniska gruppers&lt;br&gt;olika livsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Somliga i den här debatten menar att en betoning av invandrares&lt;br&gt;kulturella identitet inte är annat än en ny form av rasism, eftersom man&lt;br&gt;döljer strukturella orättvisor och förhindrar social och ekonomisk fram-&lt;br&gt;gång i samhället. De menar att man i stället skall satsa på att ge invand-&lt;br&gt;rarna bättre livschanser, dvs. ge dem bättre och med majoriteten likvärdiga&lt;br&gt;möjligheter till arbete, utbildning osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har det aldrig varit fråga om ett ensidigt stöd för det ena eller&lt;br&gt;det andra. Politiken går ut på att stödja både livsstilar och livschanser, dvs.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den har haft jämlikhet som mål samtidigt som den berett väg for etnisk&lt;br&gt;pluralism. Men vi har inte närmare analyserat förhållandet mellan livssti-&lt;br&gt;lar och livschanser eller diskuterat på vilket sätt man från majoritetssam-&lt;br&gt;hällets sida kan bejaka den kulturella mångfalden utan att sociala skillna-&lt;br&gt;der uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad vi kan se många exempel på i Sverige är att sådant som egentligen är&lt;br&gt;strukturella problem ofta förklaras i termer av kulturella skillnader och&lt;br&gt;olikheter. I vår önskan att visa att vi är generösa och välvilligt inställda till&lt;br&gt;andra kulturer sätter vi ofta etiketten ”kulturmöten” eller ”kulturkrockar”&lt;br&gt;på dessa problematiska situationer. Vi betonar med andra ord kulturell&lt;br&gt;rättvisa på den sociala rättvisans bekostnad på ett sätt som inte gagnar&lt;br&gt;framväxten av ett gott mångkulturellt samhälle. När de verkliga problemen&lt;br&gt;förblir osynliga för oss kan vi inte lösa dem med adekvata åtgärder.&lt;br&gt;Dessutom blir vår uppfattning om invandrarnas kulturer förvrängd och&lt;br&gt;förenklad och invandrarna blir förknippade med problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framtiden: Invandrarpolitik och politik för jämlikhet i ett generöst,&lt;br&gt;mångkulturellt Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen i Sverige i dag skiljer sig en hel del från tiden vid invandrar-&lt;br&gt;politikens tillkomst på 1970-talet. Det finns därför anledning att fråga om&lt;br&gt;den är lika lämplig på 1990-talet. Låt mig ge några exempel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har en stor grupp invandrare som bott i landet åtskilliga år. Många är&lt;br&gt;väl etablerade i samhället och vill, precis som ”alla andra svenskar”, i kraft&lt;br&gt;av sin egen kompetens i samhället ha ett större inflytande över sina liv.&lt;br&gt;Maktutredningen talar om detta inte som en kris, utan som en seger för&lt;br&gt;systemet och en utveckling i demokratisk riktning. Dessa invandrare utgör&lt;br&gt;inte längre den marginella grupp som invandrarpolitiken utformades för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra generationen invandrare blir allt större. Larmsignalerna om&lt;br&gt;en del andragenerationsungdomars svårigheter i det svenska samhället&lt;br&gt;oroar och kräver uppmärksamhet och åtgärder. Men det finns också&lt;br&gt;intressanta tecken på att ungdomar i Sverige blandar kulturer och gör&lt;br&gt;gränsöverskridanden på ett nytt och kanske för framtiden hoppfullt sätt. Vi&lt;br&gt;har också en stor grupp tämligen nyanlända invandrare som ännu inte&lt;br&gt;integrerats i det svenska samhället, och som fortfarande behöver få hinder&lt;br&gt;undanröjda för att lättare kunna ta tillvara sina resurser i det nya samhäl-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att göra bilden av 1990-talet mer fullständig måste vi till detta lägga&lt;br&gt;alla de språk och livsstilar som människor fört med sig. Vid invandrarpo-&lt;br&gt;litikens tillkomst var den etniska mångfalden tämligen begränsad. Det som&lt;br&gt;händer i vår omvärld, utvecklingen i Östeuropa, Europasamarbetet, et-&lt;br&gt;niska konflikter, krig och ekologiska problem, kan påverka förhållandena i&lt;br&gt;Sverige och är också viktiga i sammanhanget. En viktig utgångspunkt när&lt;br&gt;vi diskuterar hur vi utformar den framtida politiken är också 15 års&lt;br&gt;erfarenhet av invandrarpolitiken och dess tillämpning. Jag vill här fasta&lt;br&gt;uppmärksamheten på några frågor som bör beaktas i en sådan diskussion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har just nämnt vår benägenhet att ”kulturisera”, att beskriva situa-&lt;br&gt;tioner där invandrare är involverade som kulturmöten och förstå dem i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snävt etniska eller kulturella termer. Ett annat problem som har anknyt-&lt;br&gt;ning till denna företeelse, är vad jag skulle vilja kalla ”invandrarfieringen”.&lt;br&gt;Med det syftar jag bland annat på det flitiga bruket av ”invandrad-&lt;br&gt;prefixet. Politiska frågor, situationer, beteenden, förhållanden och annat&lt;br&gt;som på något sätt har anknytning till etnisk grupp, kultur eller invandrare&lt;br&gt;blir ”invandrarfrågor”. För den enskilde individen följer invandraretiket-&lt;br&gt;ten ofta med hela livet. Invandrarskapet följer inte bara den som faktiskt&lt;br&gt;invandrade, utan förs också vidare till barn och barnbarn. När vi exempel-&lt;br&gt;vis talar om antalet invandrare i landet inkluderar vi barnen, oavsett om de&lt;br&gt;är födda i Sverige eller är svenska medborgare. I andra sammanhang&lt;br&gt;inkluderas också den tredje generationen i invandrarkollektivet. Genom&lt;br&gt;att på detta sätt bli definierade som invandrare förstärks och vidmakthålls&lt;br&gt;gränsen mellan svenskar och invandrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen enkel och entydig förklaring till detta förhållande, men&lt;br&gt;jag vill nämna några omständigheter som jag menar är viktiga i samman-&lt;br&gt;hanget. Den svenska invandrarpolitiken har mycket högt satta mål och för&lt;br&gt;att förverkliga dem har med tiden en stor administrativ apparat med&lt;br&gt;många anställda vuxit fram på olika nivåer och inom olika samhällsekto-&lt;br&gt;rer. För att ta del av det stöd, den service och de resurser som fördelas&lt;br&gt;genom denna apparat måste man åberopa sitt invandrarskap. Invandrarna&lt;br&gt;måste med andra ord själva definiera sig som invandrare for att ta del av&lt;br&gt;det som invandrarpolitiken har skapat för dem. Detta leder i sin tur till att&lt;br&gt;de kan hamna i ett slags klientförhållande till statb och kommun och att&lt;br&gt;upprätthållandet av den etniska mångfalden blir starkt beroende av det&lt;br&gt;stöd som ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller inte bara stöd till organisationer och andra former av direkta&lt;br&gt;ekonomiska bidrag, det gäller i praktiken, om än inte alltid formellt, också&lt;br&gt;andra former av rättigheter och service, t.ex. hemspråksundervisning och&lt;br&gt;religiösa aktiviteter. Det är som invandrarbarn man har rätt till hemspråk&lt;br&gt;i skolan, även om rättigheten formellt uttrycks på annat sätt. Det är som&lt;br&gt;invandrarsamfund man diskuterar sin religions ställning i Sverige — eller&lt;br&gt;får den diskuterad av andra — även om samfundet funnits i landet i&lt;br&gt;generationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av detta anser jag det önskvärt med en politik som dels tar&lt;br&gt;hänsyn till etniska och kulturella olikheter utan att göra människor till&lt;br&gt;”eviga invandrare”, dels är utformad så att den ger människorna ett större&lt;br&gt;ansvar och ett större inflytande över sina egna liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man bör överväga om inte en specifik invandrarpolitik i framtiden bör&lt;br&gt;vara begränsad till dem som är invandrade och dessutom till en avgränsad&lt;br&gt;period. Den skulle kunna kopplas mer direkt till flykting- och immigra-&lt;br&gt;tionspolitiken och huvudsakligen innehålla stödåtgärder som behövs i ett&lt;br&gt;initialskede. Hur långt detta skede skall sträcka sig kan diskuteras. I övrigt&lt;br&gt;bör alla i samhället omfattas av allmänpolitiska åtgärder — i en generös,&lt;br&gt;mångkulturell miljö — som kan utformas olika beroende på olika gruppers&lt;br&gt;behov. För en del kan dessa behov vara av kulturell/etnisk art, som då&lt;br&gt;alltså tillgodoses inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken&lt;br&gt;etc. Hemspråksundervisningen skulle exempelvis i ett sådant framtids-&lt;br&gt;perspektiv utgöra en del av det toleranta, mångkulturella samhällets utbild-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningspolitik och inte en del av invandrarpolitiken. Valfriheten blir därmed Prop. 1990/91:195&lt;br&gt;inte en invandrarpolitisk utan en allmänpolitisk fråga, och det argument Bilaga 2&lt;br&gt;som ibland framförs om att invandrare har en särskild valfrihet på majo-&lt;br&gt;ritetens bekostnad bortfaller. Med detta menar jag inte att valfriheten skall&lt;br&gt;bli mindre, i stället bör den fördjupas och omfatta alla i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också anledning att närmare granska vilken roll staten skall ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i framtiden vad gäller planering, styrning och genomförande. Vi bör&lt;br&gt;diskutera på vilket sätt majoritetssamhällets åtgärder är till hjälp respek-&lt;br&gt;tive hinder i ett mångkulturellt samhällsbygge. Är den nuvarande ord-&lt;br&gt;ningen med en uppifrån, av majoritetssamhället, planerad och stödd&lt;br&gt;mångfald den mest lämpliga? Vad bör och kan staten styra över i detta&lt;br&gt;avseende? Vi måste också fråga oss hur uppsatta mål på bästa sätt kan&lt;br&gt;förverkligas. Är det möjligt att ändra rollfördelningen och lägga över&lt;br&gt;ansvaret för viss verksamhet på andra aktörer utan att övergripande mål&lt;br&gt;går förlorade? Vilken roll kan t.ex. invandrarorganisationerna, som bäst&lt;br&gt;bör känna till sin egen grupp och dess behov, spela och vilka uppgifter kan&lt;br&gt;tas över av andra frivilliga krafter i samhället? Jag kommer senare att&lt;br&gt;markera önskvärdheten av att bredda och fördjupa frivilligorganisationer-&lt;br&gt;nas medverkan i flyktingmottagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis menar jag att man inte kommer längre med att&lt;br&gt;ytterligare precisera invandrarpolitikens valfrihetsmål. I stället bör man&lt;br&gt;söka åstadkomma en förskjutning av det politiska perspektivet från en&lt;br&gt;diskussion om kulturell valfrihet för invandrare till en om kulturell mång-&lt;br&gt;fald för alla, dvs. om det mångkulturella samhälle vi alla skall leva i. Det är&lt;br&gt;min uppfattning att statsmakterna bör spela en aktiv roll när det gäller att&lt;br&gt;ange utgångspunkterna för ett sådant perspektivskifte och utveckla princi-&lt;br&gt;per för hur människor kan leva tillsammans i mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har också mot bakgrund av dagens situation och de negativa tenden-&lt;br&gt;ser som jag tycker mig se, men också som ett sätt att utveckla och förbättra&lt;br&gt;politiken för invandrare och etniska gruppper, aktualiserat tanken på att i&lt;br&gt;framtiden göra tydligare skillnader mellan nyanlända invandrare och de&lt;br&gt;som bott länge i Sverige. Detta skulle kunna ske genom att ge invandrar-&lt;br&gt;politiken ett innehåll bestående av stödåtgärder som behövs i ett första&lt;br&gt;skede. I övrigt bör alla omfattas av en jämlikhetspolitik som tar hänsyn till&lt;br&gt;de olika behov — även etniska och kulturella — som människor kan tänkas&lt;br&gt;ha. För att detta skall innebära en förbättring och en utveckling av den&lt;br&gt;nuvarande invandrarpolitiken är det emellertid nödvändigt med ett nytt&lt;br&gt;och mer insiktsfullt sätt att se på och förhålla sig till mångfald och&lt;br&gt;mångkulturalism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En målmedveten välfärdspolitik i ett generöst mångkulturellt samhälle&lt;br&gt;är en del av en helhetspolitik. Sverige bör emellertid också verka för att&lt;br&gt;andra invandringsländer, framför allt i Europa, för en politik som tar sikte&lt;br&gt;på att — inom och mellan länder — skapa goda, etniskt harmoniska och&lt;br&gt;likvärdiga villkor för invandrarna. Detta är en förutsättning för att den&lt;br&gt;som söker sig till ett annat land skall kunna skapa sig en god och trygg&lt;br&gt;tillvaro där, och t.ex. inte känna sig ha anledning att söka sig vidare till ett&lt;br&gt;annat land i hopp om att där kunna förbättra sin situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3 Medborgarskap, rösträtt och delaktighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Möjligheterna måste förbättras för de invandrare&lt;br&gt;som inte är svenska medborgare att delta i den demokratiska be-&lt;br&gt;slutsprocessen i det svenska samhället. Vill man behålla de principer&lt;br&gt;som gäller för rösträtt och valbarhet bör i ökad utsträckning i stället&lt;br&gt;accepteras dubbla medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En parlamentariskt sammansatt kommitté bör utreda hithörande&lt;br&gt;frågor. En nordisk samordning bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör internationellt verka för att synen på dubbla med-&lt;br&gt;borgarskap förändras i angiven riktning. En förändring av 1963 års&lt;br&gt;Europarådskonvention bör ske i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppmjukning av praxis i s.k. naturalisationsärenden bör om-&lt;br&gt;gående komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för min bedömning:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande utgångspunkt för svensk invandrarpolitik är att de&lt;br&gt;utlänningar som har fått rätt att bosätta sig i Sverige skall omfattas av i&lt;br&gt;princip samma rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt.&lt;br&gt;Denna utgångspunkt har varit vägledande för den invandrarpolitik som&lt;br&gt;fastställts vid olika tillfällen (prop. 1968:142, InU196, rskr. 405, prop.&lt;br&gt;1975:26, InU6, rskr. 160, prop. 1985/86:98, SfU20, rskr. 301).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utländska medborgare har under senare år kommit att i stor utsträck-&lt;br&gt;ning jämställas med svenska medborgare. Denna utveckling beror huvud-&lt;br&gt;sakligen på att den s.k. domicilprincipen accepterats på allt fler rättsområ-&lt;br&gt;den. Det innebär att bosättningen fått ökad betydelse när det gäller att&lt;br&gt;utöva personliga rättigheter och uppfylla samhälleliga skyldigheter. I mot-&lt;br&gt;svarande mån har medborgarskapet förlorat i betydelse. Skillnaden i&lt;br&gt;svenska och utländska medborgares rättsliga ställning i Sverige är därför&lt;br&gt;inte så stor i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På några områden kvarstår dock skillnaderna. Förutom rätten att delta i&lt;br&gt;riksdagsval och folkomröstningar består skillnaderna numera främst i&lt;br&gt;garantin att få stanna i Sverige och i möjligheten till diplomatiskt skydd vid&lt;br&gt;vistelse i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska medborgarskapslagstiftningen bygger på principen att en&lt;br&gt;person skall ha endast ett medborgarskap. När en person förvärvar ett nytt&lt;br&gt;medborgarskap skall samtidigt det gamla medborgarskapet upphävas.&lt;br&gt;Samma princip finns i andra staters lagstiftning, bl.a. i de övriga nordiska&lt;br&gt;länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna grundläggande princip hindrar emellertid inte uppkomsten av&lt;br&gt;flerfaldiga medborgarskap i en del fall. Orsaken till detta är inte bara&lt;br&gt;skillnader i respektive nationella lagregler i fråga om hur ett medborgar-&lt;br&gt;skap uppstår. Det finns också flera undantagsregler i lagstiftning och&lt;br&gt;praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga invandrare i Sverige önskar behålla sitt ursprungliga med-&lt;br&gt;borgarskap. Väljer den enskilde att ha kvar sitt gamla medborgarskap är&lt;br&gt;det emellertid enligt huvudregeln normalt inte möjligt att erhålla svenskt&lt;br&gt;medborgarskap. För vissa invandrare kan situationen vara den att hemlan-&lt;br&gt;dets myndigheter vägrar att upphäva det gamla medborgarskapet. I dessa&lt;br&gt;och åtskilliga andra fall aktualiseras frågan om dubbla medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att bli svensk medborgare spelar alltjämt en viktig roll när&lt;br&gt;det gäller invandrarnas integrering och delaktighet i det svenska samhället.&lt;br&gt;Sedan 1976 års rösträttsreform har invandrare kunnat rösta på kommunal&lt;br&gt;nivå, men trots att de kanske i vissa fall har varit bosatta här länge och är&lt;br&gt;inriktade på ett fortsatt liv i Sverige saknar de alltjämt rösträtt i riksdag-&lt;br&gt;sval. Rösträttskommittén (Ju 1983:02) lade i betänkandet (SOU 1984:11)&lt;br&gt;Rösträtt och medborgarskap fram ett förslag som bl.a. innebar att bosätt-&lt;br&gt;ningen — inte medborgarskapet — borde vara avgörande i fråga om&lt;br&gt;rösträtten. Förslaget, som endast avsåg medborgare i de nordiska länderna,&lt;br&gt;bedömdes emellertid inte komma att få tillräckligt brett parlamentariskt&lt;br&gt;stöd i riksdagen och fördes inte vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat sätt att göra det möjligt för invandrarna i Sverige att få&lt;br&gt;fullständig rösträtt är att i större utsträckning än hittills acceptera dubbla&lt;br&gt;medborgarskap. Detta kan ske på olika sätt. Mest ingripande skulle givetvis&lt;br&gt;vara att bryta den princip som den svenska medborgarskapslagstiftningen&lt;br&gt;bygger på. En mindre ingripande åtgärd skulle vara att vidga den praxis&lt;br&gt;som kommit att utvecklas i medborgarskapsärenden beträffande medbor-&lt;br&gt;gare från vissa utomnordiska länder. Begränsade regeländringar som inte&lt;br&gt;innebär ett principgenombrott kan också komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det rimligt att diskutera förändringar av det slag&lt;br&gt;som jag nu beskrivit i syfte att åstadkomma förbättrade möjligheter för&lt;br&gt;invandrare att integreras och delta i den demokratiska beslutsprocessen i&lt;br&gt;det svenska samhället. Lösningar i en sådan riktning innebär att de princi-&lt;br&gt;per som gäller för rösträtten kan bibehållas. Jag kommer i det följande att&lt;br&gt;redovisa min syn på hur de nu aktuella frågorna bör kunna lösas både på&lt;br&gt;kort och lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1963 antog Europarådet en konvention om begränsning av fall av&lt;br&gt;flerfaldiga medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt&lt;br&gt;medborgarskap. I konventionen föreskrivs att en vuxen medborgare i&lt;br&gt;någon av konventionsstaterna, som frivilligt förvärvar medborgarskap i en&lt;br&gt;annan konventionsstat, skall förlora sitt tidigare medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konvention har i sin helhet ratificerats av nio av Europarådets medlems-&lt;br&gt;länder, nämligen Danmark, Norge, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxem-&lt;br&gt;burg, Nederländerna, Sverige och Österrike. Irland och Storbritannien har&lt;br&gt;ratificerat den del av konventionen som gäller militära förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för konventionen var att väsentligen reducera antalet fall av&lt;br&gt;dubbla medborgarskap. Utvecklingen sedan år 1963 har dock blivit en&lt;br&gt;annan. I Europa finns ett ständigt ökat antal personer med dubbla eller&lt;br&gt;flerfaldiga medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige strävade länge efter att få till stånd en översyn av konventionen.&lt;br&gt;Bl. a. till följd av detta beslöt man inom Europarådet i mars 1988 att&lt;br&gt;tillsätta en kommitté med uppdrag att omarbeta konventionen. Uppdraget&lt;br&gt;syftade till att göra konventionen mindre strikt i vissa hänseenden. Kom-&lt;br&gt;mittén skulle överväga möjligheten att behålla ett ursprungligt medborgar-&lt;br&gt;skap dels för make som förvärvar den andre makens medborgarskap, dels&lt;br&gt;för invandrare i andra generation som förvärvar annat medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs arbete har lett fram till förslag om förändringar av konven-&lt;br&gt;tionen i dessa två frågor. Med hänsyn till Europarådets arbetsformer kan&lt;br&gt;ett formellt genomförande av förslagen inte antas ske förrän tidigast under&lt;br&gt;hösten 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1985 fick medborgarskapskommittén (A 1985:01) i uppdrag att utreda&lt;br&gt;frågan om ökat tillåtande av dubbla medborgarskap. Kommittén skulle&lt;br&gt;göra en analys dels av effekterna av ökade förutsättningar for dubbelt&lt;br&gt;medborgarskap, dels av värdet av sådana ökade förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medborgarskapskommitténs huvudbetänkande (DsA 1986:6) Dubbelt&lt;br&gt;medborgarskap lades fram i december 1986. Betänkandet har remiss-&lt;br&gt;behandlats. Det innehåller ett omfattande material om medborgarskapets&lt;br&gt;faktiska och rättsliga betydelse både i Sverige och i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sina överväganden konstaterar kommittén att det i begränsad omfatt-&lt;br&gt;ning följer både for- och nackdelar för såväl staten som individen med&lt;br&gt;dubbla medborgarskap. För åtskilliga individer är fördelarna inte obetyd-&lt;br&gt;liga. Kan inte påtagliga nackdelar med dubbla medborgarskap visas före-&lt;br&gt;ligga bör — enligt kommittén — det intresse många invandrare har av att&lt;br&gt;kunna behålla sitt medborgarskap vid förvärv av svenskt få väga över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En majoritet av remissinstanserna ställer sig positiva till tanken på att i&lt;br&gt;ökad utsträckning tillåta uppkomsten av dubbla medborgarskap. Betänk-&lt;br&gt;ligheter framförs dock, främst i fråga om säkerhetsmässiga komplikationer&lt;br&gt;och i fråga om möjlighet till dubbelröstning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts bygger den svenska lagstiftningen på principen att&lt;br&gt;flerfaldiga medborgarskap i möjligaste mån skall undvikas. Enligt 6§&lt;br&gt;medborgarskapslagen (1950:382) får en utländsk medborgare tas upp till&lt;br&gt;svensk medborgare efter viss tids bosättning i Sverige, vanligtvis fem år&lt;br&gt;(naturalisation). En naturalisation kan dock vägras om utlänningen inte&lt;br&gt;samtidigt förlorar sitt utländska medborgarskap eller erhåller ett medgi-&lt;br&gt;vande till befrielse av den utländska statens regering. En svensk medbor-&lt;br&gt;gare förlorar enligt 7 § samma lag sitt svenska medborgarskap, om han eller&lt;br&gt;hon efter ansökan eller uttryckligt samtycke förvärvar ett utländskt med-&lt;br&gt;borgarskap. Den som får ett utländskt medborgarskap på annat sätt, t.ex.&lt;br&gt;automatiskt genom giftermål, förlorar dock inte sitt svenska medborgar-&lt;br&gt;skap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sistnämnda undantagsregeln är ett exempel på att dubbla med-&lt;br&gt;borgarskap accepteras inom det gällande regelsystemet. Andra exempel är&lt;br&gt;barn som är födda i äktenskap mellan en svensk kvinna och en utländsk&lt;br&gt;man, vars medborgarskap barnet förvärvar genom födelsen enligt härstam-&lt;br&gt;ningsprincipen (1 § första stycket 1 medborgarskapslagen) och barn som får&lt;br&gt;svenskt medborgarskap i samband med att föräldrarna ingår äktenskap,&lt;br&gt;legitimation (2 §). Vidare kan enligt 3 § samma lag en utlänning på visst sätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvärva svenskt medborgarskap efter anmälan. Av bestämmelserna följer&lt;br&gt;att det inte föreligger något krav på förlust av det tidigare medborgarska-&lt;br&gt;pet. Även andra undantag från huvudregeln finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en lagändring år 1979, varigenom barn i ökad utsträckning&lt;br&gt;erhåller moderns medborgarskap, får dubbla medborgarskap för barn&lt;br&gt;anses ha accepterats i svensk lagstiftning. Samma lagändring har genom-&lt;br&gt;förts i Danmark, Norge, Finland och Island.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praxis har också i ökad omfattning dubbla medborgarskap accepterats&lt;br&gt;genom att kravet på medgivande till befrielse från det utländska medbor-&lt;br&gt;garskapet i naturalisationsärenden (6 § medborgarskaplagen) inte upprätt-&lt;br&gt;hålls i vissa fall. Detta gäller t.ex. sådana utlänningar som accepteras som&lt;br&gt;flyktingar enligt utlänningslagen (1989:529) och de som i sitt hemland fått&lt;br&gt;avslag på en ansökan om befrielse eller inte fått svar på en sådan ansökan.&lt;br&gt;Vidare kan kravet på befrielse slopas för personer som normalt inte får&lt;br&gt;befrielse, t.ex. på grund av att vederbörande inte fullgjort värnplikt.&lt;br&gt;Villkoret på befrielse kan också efterges om utlänningen på annat sätt&lt;br&gt;diskrimineras av hemlandets myndigheter, t.ex. genom orimligt höga av-&lt;br&gt;gifter i samband med en befrielseansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den praxis som utbildats i naturalisationsärendena leder till ett stort&lt;br&gt;antal fall med dubbla medborgarskap. Det kan antas att undantag från&lt;br&gt;befrielsekravet i dag medges i omkring hälften av alla naturalisationsbe-&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon statistik på antalet i Sverige bosatta personer med två eller flera&lt;br&gt;medborgarskap finns inte. En (naturaliserad) svensk medborgare som även&lt;br&gt;har ett annat medborgarskap betraktas i Sverige som enbart svensk med-&lt;br&gt;borgare. Någon systematisk registrering av eventuella andra medborgar-&lt;br&gt;skap sker inte, och det kan t.o.m. antas att i vissa fall inte ens den enskilde&lt;br&gt;har kännedom om att hon enligt ett annat lands lagar har det landets&lt;br&gt;medborgarskap. Det gäller t.ex. adoptivbarn från länder vars lagstiftning&lt;br&gt;saknar regler för att befria barn från medborgarskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medborgarskapskommittén uppskattade antalet i Sverige bosatta perso-&lt;br&gt;ner med både svenskt och minst ett utländskt medborgarskap till drygt&lt;br&gt;100000 år 1985. Kommittén antog att ca 4 procent (4000 barn) av de i&lt;br&gt;Sverige födda barnen vid födelsen får både svenskt och ett utländskt&lt;br&gt;medborgarskap. Man antog vidare att tillskottet av personer med två&lt;br&gt;medborgarskap genom naturaliseringar ungefär skulle motsvara bortfallet&lt;br&gt;genom att stora grupper personer med dubbla medborgarskap kommit upp&lt;br&gt;i höga åldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de fem år som gått sedan kommittén gjorde sina beräkningar har&lt;br&gt;utvecklingen förmodligen inneburit ett större tillskott av personer med två&lt;br&gt;medborgarskap än vad kommittén förutsatte. Antalet födslar har ökat,&lt;br&gt;men framför allt har fler personer genom den ökade asylinvandringen&lt;br&gt;kommit att omfattas av tidigare nämnda praxis i befrielseärenden. Hur&lt;br&gt;stor ökningen har varit är dock svårt att med säkerhet fastställa. Antalet i&lt;br&gt;Sverige boende personer med dubbla eller flerfaldiga medborgarskap bör&lt;br&gt;emellertid inte överstiga 150000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns det ungefär 465000 (1989) utländska medborgare i Sverige.&lt;br&gt;Många av dessa har behållit sitt ursprungliga medborgarskap trots att de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vistats i Sverige så länge att de väl uppfyller kvalifikationstiden för natu-&lt;br&gt;ralisation. Uppskattningsvis rör det sig om drygt 200000 personer, varav&lt;br&gt;ca två tredjedelar är medborgare i de nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den tidigare nämnda Europarådskonventionen ändras på de två&lt;br&gt;punkter som diskuteras for närvarande och dess principer tillämpas i den&lt;br&gt;svenska lagstiftningen (och i lagstiftningen i de länder, t.ex. de nordiska,&lt;br&gt;där en svensk naturalisation i dag medför automatisk förlust av medbor-&lt;br&gt;garskapet), skulle det medföra en markant ökning av antalet personer med&lt;br&gt;dubbelt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av de knappt 20000 utlänningar som för närvarande årligen får&lt;br&gt;svenskt medborgarskap skulle med de föreslagna ändringarna i konventio-&lt;br&gt;nen behålla det utländska medborgarskapet. Av de 200000 utländska&lt;br&gt;medborgare som skulle kunna naturaliseras, kommer ca 40-50000 med de&lt;br&gt;föreslagna ändringarna kunna göra detta utan att gå miste om det ut-&lt;br&gt;ländska medborgarskapet. Vi kan anta att drygt hälften av dessa skulle söka&lt;br&gt;svenskt medborgarskap inom något år efter en reform. Vi kommer då alltså&lt;br&gt;att få en ökning av antalet naturaliserade med kanske upp till 25000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu antagna ökningen skulle givetvis bli mycket större om möjlighe-&lt;br&gt;ten att behålla ett utländskt medborgarskap vid naturalisation genomför-&lt;br&gt;des fullt ut. Om vi antar att ungefär hälften av de 200000 utlänningar som&lt;br&gt;i dag är bosatta i Sverige och har kvalificerat sig för svenskt medborgarskap&lt;br&gt;skulle söka det om de fick behålla även sitt nuvarande medborgarskap&lt;br&gt;skulle det innebära drygt 100000 svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den strävan att förhindra uppkomsten av dubbla medborgarskap som&lt;br&gt;sedan gammalt präglat lagstiftningen i de nordiska länderna och andra&lt;br&gt;europeiska stater har haft sin grund i övertygelsen att det medfört nackde-&lt;br&gt;lar för såväl de inblandade staterna som för individen. Medborgarskaps-&lt;br&gt;kommittén har i sitt betänkande redovisat en genomgång av konsekven-&lt;br&gt;serna av dubbelt medborgarskap. Kommittén konstaterar att domicilprin-&lt;br&gt;cipens tillämpning på många rättsområden minskat betydelsen av medbor-&lt;br&gt;garskapet som en komplicerande faktor. På några områden kvarstår dock&lt;br&gt;betänkligheterna. Även vissa av remissinstanserna har uppehållit sig kring&lt;br&gt;dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överbefälhavaren (ÖB) och rikspolisstyrelsen (RPS) pekar särskilt på&lt;br&gt;risken för dubbla lojaliteter och osäkerhet vid anställning på vissa känsliga&lt;br&gt;befattningar inom staten. ÖB för också fram tanken att det vid krig inte är&lt;br&gt;självklart att en person med dubbelt medborgarskap kommer att behandlas&lt;br&gt;som krigsfånge av det andra hemlandet. Möjligheten att hindra främ-&lt;br&gt;mande underrättelseverksamhet i t.ex. militära skyddsområden anses&lt;br&gt;också minska genom förekomsten av dubbla medborgarskap. ÖB hänvisar&lt;br&gt;vidare till risken för värvningsförsök till spioneri vid besök i det andra&lt;br&gt;landet och risken för lojalitetskonflikter för FN-personal vid tjänstgöring i&lt;br&gt;ett sådant land. RPS pekar också på svårigheterna att utföra säkerhetskon-&lt;br&gt;troll vid ett väsentligt ökat antal sökande av svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar kommitténs bedömning att det är svårt att dra några bestämda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutsatser beträffande följderna av dubbelt medborgarskap från säkerhets-&lt;br&gt;synpunkt. Klart är att det förhållandet att en person känner lojalitet mot&lt;br&gt;två stater kan medföra komplikationer. Som hovrätten för Västra Sverige&lt;br&gt;framhåller i sitt remissvar torde eventuella säkerhetsrisker ligga latenta och&lt;br&gt;aktualiseras först vid krig eller krigsfara. Att innehavet av ett eller flera&lt;br&gt;medborgarskap skulle ha en avgörande betydelse är dock inte på något sätt&lt;br&gt;självklart. Statens invandrarverk (SIV) framhåller att de emotionella ban-&lt;br&gt;den med ett annat land, inte medborgarskapet, är det väsentliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den tidigare nämnda konventionen från år 1963 har konsekven-&lt;br&gt;serna av dubbelt medborgarskap reglerats beträffande militärtjänstgöring.&lt;br&gt;En person som är medborgare i mer än en av konventionsstaterna riskerar&lt;br&gt;därför inte att bli ålagd att fullgöra sådan tjänstgöring i mer än en stat.&lt;br&gt;Problem kan däremot uppstå för den som är medborgare i Sverige och i en&lt;br&gt;stat som inte tillträtt konventionen. Har han gjort sin värnplikt i Sverige&lt;br&gt;och reser till sitt andra hemland kan han komma att tvingas att fullgöra&lt;br&gt;militärtjänst även där. Problemet för svenskt vidkommande torde i prak-&lt;br&gt;tiken vara begränsat till Grekland, Jugoslavien, Turkiet, Syrien och Iran.&lt;br&gt;Antalet personer som kan drabbas är svårt att beräkna. Man vet dock att&lt;br&gt;själva möjligheten att drabbas av tvånget kan ha avhållande effekt på män&lt;br&gt;i värnpliktsåldern att besöka sina hemländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med dubbelt medborgarskap följer i många fall rösträtt och valbarhet i&lt;br&gt;två länder. Att så inte alltid sker beror på att vissa länder kräver att den&lt;br&gt;röstande är bosatt i landet. Enligt kommittén framstår den dubbla rösträt-&lt;br&gt;ten som oönskad, eftersom den är ett avsteg från den demokratiska&lt;br&gt;grundprincipen ”en individ, en röst”. Som kommittén också framhåller tar&lt;br&gt;denna princip visserligen sikte på ett och samma val, men den åberopas&lt;br&gt;också mot rösträtt i två stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte klarlagt i vilken utsträckning rösträtten i annat hemland&lt;br&gt;utnyttjas. Det är dock känt att i Sverige bosatta finska medborgares&lt;br&gt;deltagande i hemlandets parlamentsval uppgår till 15 procent. Det kan på&lt;br&gt;goda grunder antas att motsvarande tal för andra invandrargrupper är&lt;br&gt;lägre, oftast väsentligt lägre. Jag delar därför den uppfattning som framförs&lt;br&gt;av Landsorganisationen i Sverige (LO) att frågan är mer av principiell än av&lt;br&gt;praktisk art. Av bl.a. detta skäl kan det knappast vara försvarbart att lösa&lt;br&gt;problemet genom bilaterala avtal om hur dubbelröstning skall förhindras,&lt;br&gt;vilket föreslås av bl. a. hovrätten för Västra Sverige och Svenska Arbetsgiva-&lt;br&gt;reföreningen (SAF). Sådana avtal skulle kräva ett omfattande och tids-&lt;br&gt;ödande internationellt förhandlingsarbete. En annan lösning som diskute-&lt;br&gt;rats av kommittén — att avkräva försäkran från den som söker svenskt&lt;br&gt;medborgarskap att inte rösta i ett annat land — är praktiskt ogenomförbar&lt;br&gt;och torde för övrigt strida mot folkrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör mot denna bakgrund möjligheten till dubbelröst-&lt;br&gt;ning kunna accepteras som en konsekvens av dubbla medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar kommitténs uppfattning att möjligheten till valbarhet till två&lt;br&gt;länders parlament måste vara av mer teoretisk art. Praktiska krav på&lt;br&gt;bosättning och utövande av uppdraget lägger hinder i vägen för en sådan&lt;br&gt;oönskad konsekvens av dubbelt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betydelsefull följd av dubbelt medborgarskap är möjligheten att utan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt tillstånd bosätta sig och arbeta i vart och ett av medborgarskapslän-&lt;br&gt;derna. Undersökningar har visat att tanken på att förr eller senare åter-&lt;br&gt;vända till ursprungslandet är levande hos många invandrare. Också möj-&lt;br&gt;ligheterna att obehindrat — t.ex. utan visumtvång — kunna besöka hem-&lt;br&gt;landet tillfälligt är för många av väsentlig betydelse och säkerställs vid&lt;br&gt;naturalisation i Sverige genom ett dubbelt medborgarskap. För den en-&lt;br&gt;skilde är det också känslomässigt betydelsefullt att inte förlora sitt ur-&lt;br&gt;sprung, att ha kvar sina rättigheter i det andra landet. Detta kan i sig vara&lt;br&gt;en betydelsefull faktor för att den enskilde invandraren skall kunna finns&lt;br&gt;sig till rätta i vårt land. Dubbla medborgarskap kan dessutom vara till&lt;br&gt;fördel for utvandringslandet genom att kontakter — internationella bryg-&lt;br&gt;gor — med andra länder upprätthålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns det i dag mycket lite som talar för att den&lt;br&gt;traditionella principen i svensk lagstiftning mot flerfaldiga medborgarskap&lt;br&gt;bör upprätthållas. Medborgarskapskommitténs arbete visar att negativa&lt;br&gt;konsekvenser av dubbla medborgarskap för den enskilde och samhället är&lt;br&gt;mycket begränsade. Utvecklingen fortsätter mot en ökad internationalise-&lt;br&gt;ring, vilket ytterligare minskar betydelsen av medborgarskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidigare redovisningen visar också att principen inte upprätthålls i&lt;br&gt;alla sammanhang, att antalet fall med dubbla medborgarskap redan i dag är&lt;br&gt;stort och att antalet ökar även utan regeländringar. Ett principgenombrott&lt;br&gt;kommer rent antalsmässigt inte att innebära några dramatiska föränd-&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är emellertid komplicerad i så måtto att ett principgenombrott i&lt;br&gt;svensk lagstiftning måste föregås av samråd med i vart fall övriga nordiska&lt;br&gt;länder. Det är också tveksamt om Sverige ensidigt skall vidta några&lt;br&gt;åtgärder i förhållande till Europarådskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget kan nämnas att Nordiska rådet nyligen rekommenderat&lt;br&gt;Nordiska ministerrådet att tillsätta en nordisk utredningsgrupp för att&lt;br&gt;utreda förutsättningarna för att införa rösträtt till parlamentsval för med-&lt;br&gt;borgare i de nordiska länderna som är bosatta i ett annat nordiskt land än&lt;br&gt;hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag ser det är det nödvändigt att inom ramen för det nordiska&lt;br&gt;samarbetet ta upp diskussioner med övriga nordiska länder i syfte att skapa&lt;br&gt;en gemensam nordisk ståndpunkt vad gäller dubbla medborgarskap. Efter&lt;br&gt;sådana överläggningar kan det finnas förutsättningar för ett nordiskt age-&lt;br&gt;rande i förhållande till Europarådskonventionen. Ett principgenombrott&lt;br&gt;skulle i så fall leda till att konventionen sägs upp i den del som nu är&lt;br&gt;aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid också fullt möjligt att genom en nordisk konvention&lt;br&gt;låta en nordbo som så önskar få behålla sitt ursprungliga medborgarskap&lt;br&gt;vid förvärv av ett annat ”nordiskt” medborgarskap. Med en sådan konven-&lt;br&gt;tion skulle Sverige i.princip kunna stå kvar vid Europarådskonventionen i&lt;br&gt;förhållande till övriga länder. I praktiken skulle emellertid då tre olika&lt;br&gt;system föreligga: dels ett för nordiska medborgare där dubbla medborgar-&lt;br&gt;skap accepteras formellt, dels ett för utomnordiska medborgare från länder&lt;br&gt;som omfattas av praxis i naturalisationsärenden där dubbla medborgar-&lt;br&gt;skap accepteras, dels ett för medborgare i länder som är anslutna till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådskonventionen där dubbla medborgarskap inte accepteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör även i andra internationella sammanhang verka för att synen&lt;br&gt;på flerfaldiga medborgarskap förändras. Givetvis kan ett kommande&lt;br&gt;svenskt medlemskap i EG få viss inverkan på vårt agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lösningar av nu angivna slag kan inte genomföras annat än på något&lt;br&gt;längre sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är den principiella frågan av så genomgripande&lt;br&gt;karaktär att den först bör anförtros åt en parlamentariskt sammansatt&lt;br&gt;kommitté. En sådan kommitté bör lägga fram konkreta förslag om föränd-&lt;br&gt;ringar i den svenska medborgarskaplagstiftningen. I det sammanhanget&lt;br&gt;kan också diskuteras frågan om förlust av svenskt medborgarskap som&lt;br&gt;beviljats med falska uppgifter som grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På något kortare sikt kan vissa förändringar ske i regelsystemet som följd&lt;br&gt;av det nu pågående arbetet med en uppluckring av Europarådskonventio-&lt;br&gt;nen. Enligt min bedömning kommer dessa förändringar i första hand att&lt;br&gt;påverka möjligheterna för medborgare i de nordiska länderna att behålla&lt;br&gt;sitt ursprungliga medborgarskap. En förutsättning är dock, som jag tidigare&lt;br&gt;antytt, att motsvarande förändringar görs i övriga nordiska länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionsändringarna kan genomföras tidigast under hösten 1991.&lt;br&gt;Ett införlivande av förändringarna i svensk lagstiftning får därför tas upp i&lt;br&gt;ett senare sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från svensk sida kan emellertid ensidigt ytterligare åtgärder vidtas på&lt;br&gt;kort sikt. Jag tänker då i första hand på praxis i naturalisationsärenden.&lt;br&gt;SIV har i sitt remissyttrande över medborgarskapskommitténs betänkande&lt;br&gt;framhållit att lättnader i praxis är möjliga. Kravet på befrielse från med-&lt;br&gt;borgarskap skulle t.ex. kunna slopas för medborgare från ytterligare ett&lt;br&gt;antal länder vars myndigheter regelmässigt inte besvarar ansökningar om&lt;br&gt;befrielse från medborgarskap. Kraven skulle också kunna sänkas för de&lt;br&gt;utländska medborgare som erfarenhetsmässigt möter stora svårigheter vid&lt;br&gt;sina försök att bli befriade från sina medborgarskap, t.ex. genom ovillighet&lt;br&gt;från myndigheternas sida eller genom onödig byråkrati.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening ryms en sådan uppmjukning av praxis inom det&lt;br&gt;nuvarande regelsystemet och bör ses som en naturlig fortsättning på den&lt;br&gt;utveckling som skett under senare år i dessa naturalisationsärenden. Jag&lt;br&gt;anser att en uppmjukning av praxis bör komma till stånd omgående efter&lt;br&gt;riksdagsbehandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan lösning som knyter an till naturalisationsärendena har disku-&lt;br&gt;terats av kommittén. Det gäller frågan om man skall acceptera att kravet på&lt;br&gt;befrielse av medborgarskapet slopas för den som kommit att vistas länge i&lt;br&gt;Sverige — kanske tio år — efter en ansökan om naturalisation. En sådan&lt;br&gt;lösning kräver en lagändring och leder till att man får röra sig med två olika&lt;br&gt;tidsfrister i ärendena, en kortare inom vilken man bör visa upp befrielse&lt;br&gt;från tidigare medborgarskap och en längre där man får behålla sitt tidigare&lt;br&gt;medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén uttalat kan en ändring av detta slag eventuellt leda till&lt;br&gt;att vissa invandrare får svårare att bli befriade från sitt ursprungliga&lt;br&gt;medborgarskap. Om det i svensk rätt skulle finnas en regel som medger att&lt;br&gt;man efter en viss tid får behålla sitt tidigare medborgarskap, kan detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användas som argument från andra stater mot att medge befrielse och leda&lt;br&gt;till att den enskilde får vänta längre på sitt svenska medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förefaller mig som att en lösning av detta slag skulle kunna få mycket&lt;br&gt;skilda effekter på olika invandrargrupper och uppfattas som orättvis. Jag är&lt;br&gt;därför inte beredd att förorda en sådan förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delaktighet i samhällsutvecklingen kan manifesteras på olika sätt, allt-&lt;br&gt;ifrån att med sin röst i riksdagsval påverka och ta ansvar för den politiska&lt;br&gt;utvecklingen i hela landet till att aktivt delta i en lokal föreningsverksam-&lt;br&gt;het. Jag har i det föregående uppehållit mig vid frågor som rör förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för invandrarnas delaktighet i det förstnämnda avseendet — på&lt;br&gt;riksplanet. Samverkansmålet i 1975 års invandrarpolitiska beslut tar bl.a.&lt;br&gt;sikte på att öka invandrarnas medinflytande i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av det representativa systemet har invandrare under de&lt;br&gt;senaste decennierna kunnat delta i utvecklingsarbetet framför allt genom&lt;br&gt;sina organisationer. På regeringsplanet finns sedan snart 15 år ett samråds-&lt;br&gt;organ under invandrarministerns ordförandeskap, invandrarrådet. På&lt;br&gt;motsvarande sätt samråder statens invandrarverk med den s.k. stora&lt;br&gt;referensgruppen. Invandrarnas organisationer och samarbetsorgan som&lt;br&gt;bildats av dessa anlitas av regeringen som remissorgan. Också på det&lt;br&gt;kommunala planet finns samrådsgrupper av olika slag mellan kommunen&lt;br&gt;och invandrarnas föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktigaste steget mot ökat politiskt inflytande var emellertid införan-&lt;br&gt;det av kommunal rösträtt fr.o.m. 1976 års val (prop. 1975/76:23, KU25,&lt;br&gt;rskr. 78). Bestämmelserna innebär att utländsk medborgare som har bott i&lt;br&gt;Sverige minst tre år och har varit kyrkobokförd här har rätt att rösta och är&lt;br&gt;valbar i de kommunala och landstingskommunala valen. Utländsk med-&lt;br&gt;borgare som har rösträtt och är valbar kan också väljas till kommunala och&lt;br&gt;landstingskommunala förtroendeuppdrag. Medlem i svenska kyrkan kan&lt;br&gt;dessutom rösta och är valbar i de kyrkliga valen. Efter särskilda beslut fick&lt;br&gt;utländska medborgare rätt att delta i folkomröstningen om kärnkraft i&lt;br&gt;mars 1980 enligt samma regler som gäller för kommunalval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När reformen infördes rönte den stor internationell uppmärksamhet och&lt;br&gt;har sedermera fått efterföljd i andra länder i Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under valkampanjerna och i övrigt omedelbart före varje val har omfat-&lt;br&gt;tande insatser gjorts för att informera de nya röstberättigade grupperna.&lt;br&gt;Såväl de politiska partierna som studieförbund och invandrarorganisatio-&lt;br&gt;ner har medverkat. Intresset att delta i 1976 års val var också betydande, då&lt;br&gt;60% av de röstberättigade utländska medborgarna utnyttjade sin rösträtt. I&lt;br&gt;1979 och 1982 års val var deltagandet något över 50% för att år 1985&lt;br&gt;sjunka till 48% och i 1988 års val sluta på ca 43%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det successivt sjunkande intresset är illavarslande och kan vara ett&lt;br&gt;tecken på att särskilt de invandrare som kommit till Sverige under senare&lt;br&gt;år känner sig utanför samhällsutvecklingen. Det kan också tyda på att&lt;br&gt;invandrarnas intresse för samhällsfrågor rent allmänt kan vara i avtagande.&lt;br&gt;Det kan även vara en spegling av att valdeltagandet allmänt gick ner i 1988&lt;br&gt;års val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att söka klarlägga de motiv och förhållanden som styr invandrarnas&lt;br&gt;valdeltagande har vid Centrum för invandringsforskning vid Stockholms&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;universitet under budgetåret 1990/91 inletts ett forskningsprojekt. Ett&lt;br&gt;närmare studium görs av invandrarnas valbeteende i tre kommuner med&lt;br&gt;möjligheter till jämförelser med en motsvarande undersökning vid Lunds&lt;br&gt;universitet om svenska väljare. Projektet i Stockholm bör också ses som en&lt;br&gt;utvärdering av de omfattande informationsinsatser som riksdagen beslut-&lt;br&gt;ade om på tilläggsbudget II under förra riksmötet. Ett bidrag om 900 000 kr&lt;br&gt;har utgått från arbetsmarknadsdepartementet för det första årets arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer det nödvändigt att fördjupa kunskapen om invandrarnas&lt;br&gt;valdeltagande i 1991 års val. Som jag har nämnt tidigare har valdeltagandet&lt;br&gt;successivt minskat under de fem kommunala valen då rösträtten för&lt;br&gt;utländska medborgare varit aktuell. Sådan kunskap behövs för att det skall&lt;br&gt;vara möjligt att främja invandrarnas aktiva delaktighet i samhällets be-&lt;br&gt;slutsprocesser. Den kunskapen är nödvändig också om vi, som jag tidigare&lt;br&gt;föreslagit, skall gå vidare på vägen att vidga rösträtten för invandrarna till&lt;br&gt;att också gälla valen till riksdagen, genom att se positivt på förekomsten av&lt;br&gt;dubbla medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4 Hemställan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ta del av vad jag har anfört om dels invandrarpolitikens&lt;br&gt;valfrihetsmål, dels medborgarskap och rösträtt m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Flyktingmottagandet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas mottagande av asylsökande och flyktingar har alltsedan det&lt;br&gt;nuvarande systemet for flyktingmottagande infördes den 1 januari 1985&lt;br&gt;legat på en betydligt högre nivå än vad som då kunde förutses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslöt våren 1990 (prop. 1989/90:105, SfU 21, rskr. 281) om&lt;br&gt;ett nytt system för statlig ersättning till kommunerna för flykting-&lt;br&gt;mottagandet och om ett program för att underlätta för flyktingar att&lt;br&gt;snabbare få en förankring i svenskt arbets- och samhällsliv. Huvudsyftet&lt;br&gt;med förändringen av ersättningssystemet har varit att stimulera kommu-&lt;br&gt;nerna att vidta aktiva åtgärder för att flyktingarna snabbare skall kunna bli&lt;br&gt;självförsörjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I programmet för aktivt och samordnat flyktingmottagande betonas&lt;br&gt;särskilt att det behövs en helhetssyn och en samordning mellan olika&lt;br&gt;myndigheter i arbetet med flyktingar. Vidare understryks vikten av att bl.a.&lt;br&gt;frivilliga organisationer får en mer aktiv roll än hittills. Jag kommer i det&lt;br&gt;följande att redovisa mina överväganden och förslag i syfte att främja en&lt;br&gt;utveckling i sistnämnda hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa överväganden bygger på en utredning som under år 1990 gjorts av&lt;br&gt;en särskild arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet, med företrä-&lt;br&gt;dare för frivilliga organisationer/folkrörelser och för närmast berörda&lt;br&gt;departement och myndigheter. Arbetsgruppen överlämnade i januari 1991&lt;br&gt;till statsrådet Lööw sin rapport (Ds 1991:5) Mångfald och samverkan i&lt;br&gt;flyktingmottagandet — frivilliga organisationers roll. Rapporten har&lt;br&gt;remissbehandlats. En sammanfattning av rapporten och en förteckning&lt;br&gt;över de remissinstanser som lämnat synpunkter bör fogas som bilagor till&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementets underprotokoll. En sammanställning av&lt;br&gt;remissyttrandena finns att tillgå i arbetsmarknadsdepartementets akt (dnr.&lt;br&gt;IP 894/91).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om arbete och arbetstillstånd för asylsökande under väntetiden&lt;br&gt;har aktualiserats vid åtskilliga tillfällen under året. Det har skett i form av&lt;br&gt;frågor och interpellationer i riksdagen. Frågan har också debatterats inten-&lt;br&gt;sivt i massmedia. Jag har vid flera tillfällen kunnat redovisa regeringens&lt;br&gt;fasta övertygelse om att Sverige inte bör införa en ordning som tillåter&lt;br&gt;asylsökande att ta regelrätt anställning med marknadsmässig ersättning&lt;br&gt;under väntetiden. Det finns motiv som talar för en sådan ordning, men&lt;br&gt;tungt vägande skäl talar, enligt min mening, också emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är samtidigt ytterligt angeläget att söka göra väntetiden så menings-&lt;br&gt;full som möjligt under givna förutsättningar. Det finns all anledning att&lt;br&gt;pröva om nuvarande ordning ger tillräckligt spelrum för sådana initiativ.&lt;br&gt;Jag menar att vi behöver söka och finna nya former. Jag kommer att&lt;br&gt;utveckla dessa frågor i det följande mot bakgrund av en beskrivning av&lt;br&gt;verksamheten vid invandrarverkets förläggningar för asylsökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessförinnan vill jag helt kort erinra om det arbete med någon form av&lt;br&gt;enhetlig introduktionsersättning för flyktingar som pågått inom regerings-&lt;br&gt;kansliet under det senaste året. I propositionen (1989/90:105) om ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samordnat flyktingmottagande anmälde regeringen sin avsikt att under-&lt;br&gt;söka förutsättningarna för att införa en sådan samordnad ersättning för&lt;br&gt;flyktingar, som deltar i ett introduktionsprogram inom ramen for flykting-&lt;br&gt;mottagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ersättning skulle kunna minska behovet av socialbidrag sam-&lt;br&gt;tidigt som man kunde göra introduktionen så lik ett anställnings-&lt;br&gt;förhållande som möjligt. Detta skulle kunna bli positivt både for flyktingen&lt;br&gt;själv, för samhällsekonomin och för allmänhetens syn på flyktinginvand-&lt;br&gt;ringen. En informell arbetsgrupp inom regeringskansliet med företrädare&lt;br&gt;för arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, socialstyrelsen och&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet har studerat frågan. Inom regeringskansliet&lt;br&gt;övervägs nu möjligheten av att försöksvis pröva en sådan ordning i några&lt;br&gt;kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2. Frivilliga organisationers roll i flyktingmottagandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Samverkan mellan kommuner, statens invandrarverk&lt;br&gt;och andra statliga myndigheter och frivilligorganisationerna bör&lt;br&gt;breddas och fördjupas, särskilt under den introduktionsperiod som&lt;br&gt;utgör ramen för det samordnade flyktingmottagandet. Denna sam-&lt;br&gt;verkan bör ta utgångspunkt i den enskilde flyktingens behov och&lt;br&gt;syfta till att han/hon så snabbt som möjligt ges förutsättningar att bli&lt;br&gt;etablerad och delaktig i det svenska samhället. För att främja en&lt;br&gt;ökad samverkan mellan frivilligorganisationerna och det offentliga&lt;br&gt;behövs övergångsvis ett begränsat och riktat ekonomiskt stöd från&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser ställer sig i huvudsak&lt;br&gt;bakom arbetsgruppens förslag att samverkan bör breddas och fördjupas,&lt;br&gt;huvudsakligen under den introduktionsperiod som utgör ramen för det&lt;br&gt;samordnade flyktingmottagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser betonar värdet av de enskilda organisationernas&lt;br&gt;integritet och särart liksom deras betydelsefulla roll för att underlätta&lt;br&gt;flyktingars och andra invandrares integration i det svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av remissinstanserna anser att det åtminstone övergångsvis&lt;br&gt;finns behov av särskilt utvecklingsstöd for att stimulera till ökat frivillig-&lt;br&gt;engagemang. Om samhället ser en fördel med en utvecklad samverkan bör&lt;br&gt;detta enligt mångas mening uttryckas med ekonomiskt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Allmänna överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En helhetssyn måste prägla arbetet för att ge flyktingar en bra introduktion&lt;br&gt;i det svenska samhället. Helhetssynen innebär att de olika samhällsorga-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nens insatser skall samordnas och utgå från den enskildes individuella Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;behov. I denna samverkan bör bl.a. de fackliga organisationerna och Bilaga 2&lt;br&gt;frivilligorganisationerna få en mer aktiv roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingmottagandet är en del av invandrarpolitiken och för flykting-&lt;br&gt;arna den första fasen i integrationsprocessen. Jag anser att det är angeläget&lt;br&gt;att söka skapa en bredare folklig förankring och en fördjupad frivilligmed-&lt;br&gt;verkan i hela invandrarpolitiken. Enskilda människors engagemang är&lt;br&gt;grunden för att skapa en opinion till förmån för solidaritet med flyktingar.&lt;br&gt;Vi måste på olika sätt ta vara på detta engagemang och utveckla den&lt;br&gt;samverkan mellan myndigheter och organisationer som redan i dag före-&lt;br&gt;kommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt min uppfattning en betydande potentiell styrka i före-&lt;br&gt;ningslivet som skulle kunna bidra till en större mångfald i flykting-&lt;br&gt;mottagandet och därigenom underlätta flyktingars/invandrares integration&lt;br&gt;i det svenska samhället. Flyktingfrågor engagerar i stort sett alla slags&lt;br&gt;föreningar. Föreningslivet har möjligheter att skapa sociala nätverk och&lt;br&gt;förutsättningar för berikande möten mellan olika kulturer. Så sker redan i&lt;br&gt;dag, men jag delar arbetsgruppens bedömning att detta kraftfält i flykting-&lt;br&gt;mottagandet bör kunna ge ännu mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingmottagandet tar sin början den dag personen söker asyl i Sverige&lt;br&gt;och inte omedelbart avvisas. Den första anhalten är oftast en utrednings-&lt;br&gt;sluss och därefter en plats på en förläggning. När flyktingen erhållit uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd sker utflyttning till en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag engagerar sig föreningarna mycket aktivt i opinionsbildande verk-&lt;br&gt;samhet och i den utbildning i invandrar- och flyktingfrågor som bedrivs av&lt;br&gt;organisationernas centrala avdelningar. Vidare finns mer specifika verk-&lt;br&gt;samheter som drift av förläggningar och centrum för stöd till torterade&lt;br&gt;flyktingar. I anslutning till utredningsslussar och förläggningar svarar or-&lt;br&gt;ganisationer för träning i svenska språket, sociala aktiviteter, socialt och&lt;br&gt;medmänskligt stöd och information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalt i kommunerna finns en flora av föreningsaktiviter där i vissa fall&lt;br&gt;kommunen och organisationerna samarbetar: träffpunkter, vän-/fadder-&lt;br&gt;/kontaktverksamhet, träning i svenska språket, information, grannskapsar-&lt;br&gt;bete, idrottsaktiviteter, gudstjänster, öppna förskolor, läger m.m. Grupp-&lt;br&gt;hem för ensamstående flyktingbarn under 18 år drivs i ett par kommuner&lt;br&gt;av organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa kommuner har ett mer organiserat samarbete med frivilliga orga-&lt;br&gt;nisationer. Stockholms stad och Uppsala kommun har exempelvis gett&lt;br&gt;stöd till svenska föreningar och invandrarföreningar för särskilda aktivite-&lt;br&gt;ter i flyktingmottagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om de lokala aktiviteternas omfattning imponerar bör det enligt&lt;br&gt;arbetsgruppens och min egen mening finnas ett utrymme för en breddad,&lt;br&gt;fördjupad och mer systematisk samverkan. För detta talar entydigt också&lt;br&gt;remissinstansernas gensvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att föreningslivets engagemang bör kunna skapa och fördjupa&lt;br&gt;kontakter mellan flyktingar och svenskar som kan bidra till ökad förståelse&lt;br&gt;och bättre relationer emellan dem. Genom dessa kontakter kan bägge&lt;br&gt;parter få ett erfarenhetsutbyte och ökade ömsesidiga kunskaper som bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna motverka missförstånd och främlingsfientlighet. Aktiviteter genom Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;föreningslivet leder i sin tur ofta till ytterligare sociala kontakter och ökad Bilaga 2&lt;br&gt;delaktighet i samhället, vilket på sikt underlättar integrationen i det&lt;br&gt;svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom frivilligorganisationernas medverkan i flyktingmottagandet får&lt;br&gt;också fler människor en roll i mottagandet. Jag anser att flykting-&lt;br&gt;mottagandet på detta sätt bör kunna få ett rikare innehåll och därmed en&lt;br&gt;högre kvalitet. Även flyktingpolitiken som helhet bör härvidlag kunna få en&lt;br&gt;fastare förankring i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den individuella utformning som verksamhet i föreningsregi&lt;br&gt;skulle kunna ge bör mångfalden i flyktingmottagandet kunna bli till större&lt;br&gt;gagn för både flyktingen och den offentliga verksamheten. Dessutom skulle&lt;br&gt;samverkan och samarbete med myndigheterna i flyktingmottagandet&lt;br&gt;kunna medverka till en vitalisering av föreningslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är samtidigt medveten om att en samverkan och ett samarbete&lt;br&gt;mellan frivilligorganisationer och det offentliga kräver respekt för aktörer-&lt;br&gt;nas utgångspunkter för och roller i arbetet. Myndigheter och organisationer&lt;br&gt;kan ha motstridiga mål, helt olika arbetssätt och skilda uppfattningar om&lt;br&gt;vilka ersättningar som är rimliga för en viss arbetsinsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser emellertid, precis som de allra flesta remissinstanserna, att&lt;br&gt;motiven for en utvecklad samverkan mellan föreningslivet och myndighe-&lt;br&gt;terna vida överväger nackdelarna. Det krävs dock att berörda parter går in&lt;br&gt;i sådan samverkan medvetna om potentiella konflikter och med ett till-&lt;br&gt;räckligt mått av smidighet. Det finns mycket att vinna och många missför-&lt;br&gt;stånd kan undvikas om ett samarbete och en samverkan redan från början&lt;br&gt;bygger på en gemensam uppfattning om förhållningssätt, ansvars- och&lt;br&gt;arbetsfördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar arbetsgruppens uppfattning att det inte är lämpligt eller ens&lt;br&gt;möjligt att ta över andra länders samarbetsmodeller. Vi bör, vilket också&lt;br&gt;remissinsanserna anser, i stället bygga på det system för flykting-&lt;br&gt;mottagande vi har och pröva hur ett förstärkt frivilligengagemang kan&lt;br&gt;länkas samman med den svenska modellen så som den nu tillämpas inom&lt;br&gt;ramen för det samordnade flyktingmottagande som riksdagen beslutade i&lt;br&gt;maj 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tänkbara uppgifter för frivilliga krafter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen mellan flyktingmottagandet och långsiktiga integrationsåtgärder&lt;br&gt;är flytande. Båda dessa åtgärdsprogram är delar av samma politik. Det är&lt;br&gt;emellertid så att flyktingarnas behov — emotionella och materiella — är&lt;br&gt;störst i början. Rätt insatser tidigt bör kunna lägga en god grund för en&lt;br&gt;framgångsrik långsiktig integration. En utvecklad och mer strukturerad&lt;br&gt;samverkan mellan samhällsorganen och de frivilliga organisationerna bör&lt;br&gt;därför huvudsakligen avse insatser på det lokala planet och under den&lt;br&gt;introduktionsperiod som utgör ramen for det samordnade flykting-&lt;br&gt;mottagandet i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta utesluter på intet sätt fortsättning och/eller utveckling av sådan&lt;br&gt;verksamhet som i dag bedrivs på central/regional nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter som närmast bör vara aktuella för en breddad och en&lt;br&gt;fördjupad samverkan mellan det offentliga och frivilliga organisationer&lt;br&gt;kan enligt både arbetsgruppens och min egen mening bl.a. omfatta föl-&lt;br&gt;jande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— information och rådgivning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— medmänskliga kontakter — sociala nätverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— religion, gudstjänster, dop, vigsel m.m. och diakonal omsorg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kompletterande svenskundervisning/träning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— efterforskning av och återförening med anhöriga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— psykosocialt stöd samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— opinionsbildning och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan breddad och fördjupad samverkan mellan myndigheterna och&lt;br&gt;organisationerna bör syfta till att göra arbetet mer mångsidigt och mer&lt;br&gt;flexibelt. Jag anser dessutom, som redan nämnts, att en utveckling av en&lt;br&gt;samverkan på lokal nivå kan komma att få stor betydelse för en positiv syn&lt;br&gt;hos befolkningen på invandringen i allmänhet och på flyktingar i synner-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvecklad samverkan — principer och former&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrkan, viljan och potentialen hos frivilligorganisationerna i Sverige bör&lt;br&gt;enligt min mening kunna utgöra grunden för en utvecklad samverkan&lt;br&gt;mellan dem och det offentliga. Jag anser att följande sammanfattande&lt;br&gt;principer bör gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— En utvecklad samverkan som komplement till myndigheternas insatser&lt;br&gt;bör utgå från den enskildes behov och syfta till att flyktingen så snabbt&lt;br&gt;som möjligt får förutsättningar att bli etablerad och delaktig i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Ett mer strukturerat och systematiskt samarbete mellan ansvariga myn-&lt;br&gt;digheter och föreningslivet bör huvudsakligen avse insatser under den&lt;br&gt;introduktionsperiod som utgör ramen för det samordnade lokala&lt;br&gt;flyktingmottagandet. Också insatser på central och regional nivå bör&lt;br&gt;kunna utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Ett utvecklat engagemang bör utgå från de enskilda organisationernas&lt;br&gt;särart och förutsättningar. Mångfalden i det lokala föreningslivet bör tas&lt;br&gt;till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar att såväl SIV, andra statliga myndigheter och kommuner som&lt;br&gt;organisationerna bör kunna ta initiativ till att hitta former för och att&lt;br&gt;bredda samverkan i flyktingmottagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIV och föreningslivets riksorganisationer har redan etablerade kontak-&lt;br&gt;ter att bygga vidare på. En utvecklad samverkan bör kunna komma till&lt;br&gt;stånd utan särskilda beslut av vare sig riksdag eller regering. Det viktigaste&lt;br&gt;är, enligt min mening, att nu entusiasmera berörda parter till att arbeta i&lt;br&gt;det syfte och efter de principer jag här angett. SIV, Svenska kommunför-&lt;br&gt;bundet och de stora frivilligorganisationerna bör, var och en på sitt sätt,&lt;br&gt;bidra till att sprida dessa signaler. Jag bedömer att dessa signaler blir&lt;br&gt;starkare och tydligare om de kan ta utgångspunkt i en riksdagsbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer vidare att organisationerna i sin tur från central nivå bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna ge råd och stöd till sina regionala/lokala organ. För detta finns det&lt;br&gt;uppenbarligen, bl.a. att döma av remissvaren, en klar beredskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer slutligen att kommunerna har åtskilligt att vinna på att&lt;br&gt;kontakterna med föreningslivet på orten intensifieras. En sådan lokal&lt;br&gt;samverkan bör alltså ske utifrån de lokala förutsättningarna och knytas till&lt;br&gt;det lokala samordnade flyktingmottagandet med den ömsesidiga respekt&lt;br&gt;för parternas integritet som arrangemangen kan kräva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare nämnt måste insatserna effektivt sammanlänkas och&lt;br&gt;utgå från att man tillsammans prioriterar insatser och gör upp en arbets-&lt;br&gt;och rollfördelning i syfte att åstadkomma en mer samlad insats anpassad&lt;br&gt;till den enskilde flyktingens behov. Som invandrarverket framhållit i sitt&lt;br&gt;remissvar bör nuvarande medverkan från frivilligorganisationerna i fram-&lt;br&gt;tiden kunna utvecklas till en samverkan där organisationerna många&lt;br&gt;gånger är med redan vid upprättandet av den enskilde flyktingens intro-&lt;br&gt;duktionsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av ekonomiskt stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag finns flera former för statligt och kommunalt stöd till organi-&lt;br&gt;sationslivets insatser i flyktingmottagandet. Ersättning ges dels för insatser&lt;br&gt;när frivilligorganisationerna utför verksamhet åt kommunen eller statens&lt;br&gt;invandrarverk, dels för verksamhet som har till syfte att komplettera&lt;br&gt;samhällets insatser i flyktingmottagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När frivilligorganisationerna utgör ett alternativ till offentlig verksamhet&lt;br&gt;erhålls i regel full kostnadstäckning. När verksamheten är av mer komplet-&lt;br&gt;terande art kan den finansieras på olika sätt. Jag menar här, som också&lt;br&gt;arbetsgruppen påpekat, att det grundläggande bör vara de frivilliga krafter&lt;br&gt;som utgör basen i varje organisation och de medel organisationerna erhål-&lt;br&gt;ler för sin ordinarie verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvecklad samverkan mellan det offentliga och frivilligorganisatio-&lt;br&gt;nerna kan emellertid komma att kräva vissa extra insatser av organisatio-&lt;br&gt;nerna, åtminstone initialt. Därmed kan det också punktvis behövas eko-&lt;br&gt;nomiskt stöd från samhällets sida. Även kommuner kan övergångsvis&lt;br&gt;behöva någon form av utvecklingsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant stöd bör i första hand ha till syfte att inledningsvis stödja&lt;br&gt;utvecklingen av en samverkan mellan frivilligorganisationerna och det&lt;br&gt;offentliga i flyktingmottagandet, huvudsakligen där insatserna är av kom-&lt;br&gt;pletterande art. Åtgärderna bör vara ägnade att göra flyktingmottagandet&lt;br&gt;rikare och mer flexibelt. Därmed skulle de totala kostnaderna for motta-&lt;br&gt;gande av flyktingar och asylsökande på sikt kunna minska. Stödet bör,&lt;br&gt;enligt min mening, ha karaktären av projektbidrag och administreras av&lt;br&gt;statens invandrarverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om att under&lt;br&gt;en begränsad period införa en sådan ordning, från vilken ekonomiskt&lt;br&gt;bidrag till samverkansprojekt med det syfte jag nu har angett skall kunna&lt;br&gt;sökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.3 Verksamhet för asylsökande under väntetiden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Väntetiden för asylsökande skall göras så kort som&lt;br&gt;möjligt. Det är det viktigaste för att göra väntetiden på besked i fråga&lt;br&gt;om uppehållstillstånd så uthärdlig som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De arbetstillfällen som finns på den öppna arbetsmarknaden bör&lt;br&gt;även i fortsättningen i första hand tillförsäkras dem som har fått rätt&lt;br&gt;att stanna i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att — under betingelser som inte ger upphov till ökad&lt;br&gt;oreglerad invandring av arbetssökande — skapa lagliga förutsätt-&lt;br&gt;ningar för sysselsättning för asylsökande, kan övervägas att undanta&lt;br&gt;vissa asylsökande från skyldigheten att ha arbetstillstånd. I syfte att&lt;br&gt;klarlägga härmed sammanhängande frågor tillsätts en särskild utred-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för min bedömning:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund och nuläge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare vid flera tillfällen anmält ökade antalet asylsökande&lt;br&gt;mycket kraftigt under budgetåret 1989/90. Totalt sökte 39000 personer&lt;br&gt;asyl i Sverige vilket kan jämföras med 18000 — 19000 under vart och ett&lt;br&gt;av de föregående budgetåren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora inströmningen av asylsökande medförde ett drastiskt ökat&lt;br&gt;behov av platser vid invandrarverkets förläggningar och utredningsslussar.&lt;br&gt;Ett stort antal tillfälliga förläggningar och annex till utredningsslussarna&lt;br&gt;inrättades som komplement till de 18 fasta förläggningarna och de fyra&lt;br&gt;utredningsslussarna. Den exceptionella ökningen av antalet asylsökande&lt;br&gt;fick till följd att målen för handläggningstiderna inte kunde uppnås som&lt;br&gt;förutsatts i samband med riksdagens beslut om organisation och resurser&lt;br&gt;för SIV från den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:105, SfU21, rskr. 281).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelsetiden har således blivit alltför lång för alltför många, även om&lt;br&gt;den är kortare än före år 1989 och kortare än i flertalet europeiska länder.&lt;br&gt;Lång vistelsetid på en förläggning ställer självfallet andra krav på innehål-&lt;br&gt;let i den verksamhet som bedrivs på förläggningarna. Regeringens hållning&lt;br&gt;har varit och är fortfarande att arbetet med att så långt möjligt förkorta&lt;br&gt;väntan på beslut måste ges högsta prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att invandrarverket skall kunna fatta beslut i asylärenden snabbare&lt;br&gt;och därmed radikalt minska väntetiderna för asylsökande har invandrar-&lt;br&gt;verket under budgetåret 1990/91 fått kraftiga resursförstärkningar för detta&lt;br&gt;ändamål (prop. 1990/91:25 bil. 6, SfU8, rskr. 96). Beslutet innebär att&lt;br&gt;invandrarverket får disponera 62 milj. kr. utöver tidigare anvisat anslag för&lt;br&gt;förvaltningskostnader. Förläggningskostnaderna beräknas härigenom&lt;br&gt;kunna minska med ca 400 milj. kr. Satsningen på förstärkta resurser och&lt;br&gt;kortare väntetider har följts upp med förslag i regeringens budgetproposi-&lt;br&gt;tion för budgetåret 1991/92. Målet är att ärendebalanserna om möjligt&lt;br&gt;skall ha arbetats av senast den 30 juni 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför den då förestående omorganisationen av statens invandrarverk&lt;br&gt;tillsatte dåvarande invandrarministern, statsrådet G. Andersson, i novem-&lt;br&gt;ber 1988, en arbetsgrupp med uppgift att undersöka hur man kunde&lt;br&gt;organisera meningsfull verksamhet för asylsökande under den tid de vän-&lt;br&gt;tar på besked i fråga om uppehållstillstånd. Arbetsgruppen redovisade sitt&lt;br&gt;uppdrag i en idépromemoria våren 1989. Delvis mot bakgrund av detta&lt;br&gt;arbete har invandrarverket gjort en genomgång av den verksamhet som&lt;br&gt;bedrivits vid förläggningarna. Genomgången har resulterat i ett antal&lt;br&gt;riktlinjer for verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första hand förutsätts de asylsökande ta ansvar för sitt och sin familjs&lt;br&gt;dagliga liv så långt de praktiska förutsättningarna tillåter, dvs. sköta sin&lt;br&gt;egen matlagning, städning, barnpassning och att själv ta kontakt med&lt;br&gt;sjukvården och andra eventuella instanser i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förläggningarna förutsätts erbjuda viss verksamhet i organiserad form:&lt;br&gt;undervisning i svenska, barn- och fritidsverksamhet, studiecirklar eller&lt;br&gt;kurser kring olika ämnen etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På många förläggningar finns sedan lång tid tillbaka ett väl utvecklat&lt;br&gt;samarbete med olika organisationer på förläggningsorten — idrottsföre-&lt;br&gt;ningar och andra intresseorganisationer, ideella föreningar samt kyrkor&lt;br&gt;och religiösa samfund. Det finns åtskilliga exempel på hur asylsökande på&lt;br&gt;egen hand, i förläggningens regi och/eller tillsammans med olika organisa-&lt;br&gt;tioner utfört annat ideellt inriktat arbete. Det mest omtalade exemplet är&lt;br&gt;förmodligen den insats som asylsökande inom Varbergs kommun gjort för&lt;br&gt;att, i samverkan med lokala miljöorganisationer, städa kommunens bad-&lt;br&gt;stränder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i verksamheten måste självfallet anpassas till väntetiden på&lt;br&gt;förläggningen. Verksamheten bör så långt möjligt vara av den karaktären&lt;br&gt;att den asylsökande har nytta av den oavsett om han eller hon bosätter sig&lt;br&gt;i Sverige eller något annat land, att den tar till vara såväl den enskildes&lt;br&gt;förutsättningar som personalens och närsamhällets resurser och att den&lt;br&gt;stimulerar och motiverar de asylsökande att vara aktiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är invandrarverkets ansvar att skapa en god förläggningsmiljö, som&lt;br&gt;tillgodoser både den enskildes behov av mat, husrum, kunskap, stimulans&lt;br&gt;och förströelse och det offentligas behov av en effektiv tillståndshantering.&lt;br&gt;Detta måste åstadkommas till en rimlig kostnad för staten. Jag förutsätter&lt;br&gt;att verket — inom gällande lagstiftning och de ramar som statsbudgeten i&lt;br&gt;varje skede sätter — strävar efter att uppnå dessa mål. Här ingår självfallet&lt;br&gt;också den undervisning i svenska som kan anses motiverad med hänvis-&lt;br&gt;ning till dels riksdagens uttalande i denna fråga (prop. 1983/84:199, SfU 19,&lt;br&gt;UbU 1984/85:6), dels hänsynen till en rimlig balans mellan omfattningen&lt;br&gt;och inriktningen av de aktiviteter som erbjuds och väntetidens längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbete och arbetstillstånd för asylsökande — för och emot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hur man kan åstadkomma en meningsfull vistelse för asylsö-&lt;br&gt;kande under väntetiden har varit föremål för riksdagsbehandling i skilda&lt;br&gt;sammanhang under senare år, inte minst till följd av frågor och interpella-&lt;br&gt;tioner. Flera motioner i ämnet har tagits upp till behandling under inneva-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rande riksmöte. Gemensamt för de olika förslagen är att arbetstillstånd&lt;br&gt;eller beredskapsarbete i någon form bör införas för asylsökande. Arbetstill-&lt;br&gt;ståndet föreslås kunna ges antingen generellt eller vid ett arbetserbjudande,&lt;br&gt;omedelbart vid ankomsten eller efter viss angiven väntetid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag närmare redovisar min syn på frågan om arbete och arbetstill-&lt;br&gt;stånd för asylsökande i Sverige vill jag kortfattat redogöra något för hur det&lt;br&gt;går till i några andra länder, nämligen Norge, Danmark, Finland, Neder-&lt;br&gt;länderna och Tyskland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge var det tidigare möjligt för asylsökande att ta avlönat arbete.&lt;br&gt;Möjligheten för asylsökande att erhålla avlönat arbete ansågs dock som&lt;br&gt;närmast illusorisk. Bristande kunskaper i norska samt ett snålt ar-&lt;br&gt;betsmarknadsläge har uppgetts vara huvudsakliga orsaker. Den 1 januari&lt;br&gt;1991 trädde föreskrifter i kraft som kraftigt begränsade möjligheten att få&lt;br&gt;arbeta under väntetiden. Det främsta skälet till att inskränka rätten att ta&lt;br&gt;arbete under väntetiden var att förhindra att personer som önskar tillfälligt&lt;br&gt;arbete i Norge anmälde sig som asylsökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna visar att rättigheten till arbetstillstånd och möjligheten&lt;br&gt;att få arbete inte har medgivit någon egentlig effekt när det gäller den egna&lt;br&gt;försörjningen för asylsökande under förläggningsvistelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoren för tidsbegränsat arbetstillstånd under väntetiden i Norge är&lt;br&gt;numera att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— sökanden har uppehållit sig i riket mer än fyra månader efter att ha&lt;br&gt;ansökt om asyl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— den sökandes skäl för asyl skall ha utretts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— det inte finns något tvivel om sökandens identitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— det inte är aktuellt att avvisa eller utvisa den asylsökande till något&lt;br&gt;annat land,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ett konkret arbetserbjudande föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får inte beviljas om asylansökan har avslagits i första instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Danmark är det över huvud taget inte tillåtet för asylsökande att ta&lt;br&gt;avlönat arbete under väntetiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finland tillåter inte heller arbete för de asylsökande under väntetiden.&lt;br&gt;Den finska riksdagen antog våren 1991 en ny utlänningslag. Asylsökande&lt;br&gt;tillåts inte ta arbete på den öppna marknaden. Riksdagen gjorde dock ett&lt;br&gt;uttalande i samband med sin slutliga handläggning av lagen, i vilket man&lt;br&gt;slår fast att det borde vara möjligt för asylsökande att förvärvsarbeta, i den&lt;br&gt;mån asylprocessen tar lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Nederländerna har det hittills funnits möjligheter för asylsökande att&lt;br&gt;efter prövning få arbeta under väntetiden. Under år 1990 beviljades några&lt;br&gt;hundra sådana arbetstillstånd. Ett negativt beslut kan överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall de asylsökande lyckats få arbetstillstånd har det gällt okvalifice-&lt;br&gt;rade uppgifter inom framför allt servicesektorn. De argument som fram-&lt;br&gt;förts mot att bevilja arbetstillstånd för asylsökande är att de lediga jobben&lt;br&gt;i första hand bör gå till landets egna arbetslösa, att de asylsökande kan&lt;br&gt;bibringas falska förhoppningar om att få stanna och att man inte vill locka&lt;br&gt;ytterligare arbetssökande till landet. Med dessa motiv som grund har&lt;br&gt;regeringen nu föreslagit att asylsökande inte i något fall skall få ta arbete&lt;br&gt;medan handläggningen av deras ärende pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under åren 1975 — 1980 beviljades i Västtyskland arbetstillstånd för Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;asylsökande efter ansökan. Lagstiftningen och tillämpningen har därefter Bilaga 2&lt;br&gt;gradvis skärpts. Erfarenheterna visar, menar man, att arbetsmöjligheterna&lt;br&gt;under väntetiden i Tyskland lockat människor utan asylskäl att söka asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1987 ändrades asyllagstiftningen så att man kan beviljas ett arbets-&lt;br&gt;tillstånd först efter det att man väntat fem år på beslut om begäran om asyl.&lt;br&gt;Möjligheten att få arbetstillstånd beror på omständigheterna i det enskilda&lt;br&gt;fallet och på den förväntade utvecklingen på arbetsmarknaden. Om in-&lt;br&gt;hemsk arbetskraft finns att tillgå eller om en negativ utveckling på arbets-&lt;br&gt;marknaden är förestående beviljas inget arbetstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att sedan återgå till situationen i Sverige vill jag framhålla att flera&lt;br&gt;skäl talar for att asylsökande skall få lov att ta arbete medan de väntar på&lt;br&gt;beslut i asylärendet. En passiv väntetid kan vara mycket destruktiv för&lt;br&gt;individen. Från början aktiva, kompetenta och handlingskraftiga männi-&lt;br&gt;skor kan förlora initiativkraft genom att de får bidrag utan krav på&lt;br&gt;motprestation. Vägen till egen försörjning kan bli betydligt längre än den&lt;br&gt;annars skulle ha blivit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi bör dock, å andra sidan, komma ihåg att det ofta rör sig om personer&lt;br&gt;som befinner sig i en mycket utsatt situation där det kan finnas skäl till&lt;br&gt;speciella insatser utan krav på omedelbara prestationer. Det kan vara&lt;br&gt;tortyrskadade, barn, analfabeter eller handikappade. Det är därför viktigt&lt;br&gt;att inte ha ett stelbent eller stereotypt mottagningsssystem, som gör att&lt;br&gt;asylsökande blir schablonmässigt behandlade, passiviserade och bidrags-&lt;br&gt;beroende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samvaro med svenskar, t. ex. i arbete, har naturligtvis en positiv inver-&lt;br&gt;kan på kunskaperna i svenska språket. Det kan också främja en ömsesidig&lt;br&gt;förståelse och respekt mellan svenskar och asylsökande och ge väntetiden&lt;br&gt;innehåll och göra den mer uthärdlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsläget är i korthet följande. Den svenska lagstiftningen kräver att en&lt;br&gt;utlänning skall ha arbetstillstånd för att få arbeta i Sverige, om inte&lt;br&gt;utlänningen har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island eller Norge. Regeringen får föreskriva undantag från&lt;br&gt;kravet på arbetstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse ett visst slag eller vissa&lt;br&gt;slag av arbete och förenas med övriga villkor som behövs. Vissa begränsade&lt;br&gt;kategorier av utländska arbetstagare och studenter är under en kortare tid&lt;br&gt;undantagna från kravet på arbetstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En asylsökande får alltså enligt gällande regler inte påbörja en anställ-&lt;br&gt;ning. Frågan är då vad som menas med en anställning. För det mesta är&lt;br&gt;svaret ganska enkelt. En anställning uppstår när en person ingår avtal med&lt;br&gt;en annan om att utföra arbete för dennes räkning. Ibland kan det dock vara&lt;br&gt;vanskligt att skilja ett anställningsavtal från andra typer av åtaganden som&lt;br&gt;innebär att vissa uppgifter skall utföras. Det kan vara t.ex. studier med&lt;br&gt;inslag av praktiska övningar, förtroendeuppdrag, delägarskap i bolag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av vad som är en anställning skall göras utifrån en helhets-&lt;br&gt;bedöming av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Utgångspunk-&lt;br&gt;ten är det s.k. civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Även den som sysselsätts&lt;br&gt;i beredskapsarbete och liknande betraktas som arbetstagare. Likaså lär-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingar och praktikanter. Detta gäller även om de inte får lön för sitt arbete&lt;br&gt;utan vederlaget endast utgörs av den utbildning eller praktik som de får.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed är jag inne på skälen som talar emot att tillåta arbete för&lt;br&gt;asylsökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De arbeten som i praktiken överhuvudtaget skulle komma ifråga för&lt;br&gt;asylsökande — om de hade rätt att ta anställning — vore förmodligen&lt;br&gt;sådana som ställer begränsade krav på kunskaper i svenska språket. Hur&lt;br&gt;effektiv svenskundervisningen än blir, är det inte troligt att de asylsökande,&lt;br&gt;annat än undantagsvis kan hinna tillägna sig kunskaper som skulle ge&lt;br&gt;förutsättningar för mer kvalificerade arbetsuppgifter, t.ex. ett normalt&lt;br&gt;verkstadsjobb.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsplatsen bör också vara belägen inom pendlingsavstånd från bosta-&lt;br&gt;den/förläggningen. Detta skulle i sig innebära en betydande begränsning&lt;br&gt;för dem, dvs. de allra flesta, som bor på en förläggning även om ett större&lt;br&gt;antal än för närvarande säkert skulle ordna boende själva om betalt arbete&lt;br&gt;erbjöds på annan ort. Vi bör också vara på det klara med att en ordning&lt;br&gt;med generella arbetstillstånd skulle kunna medföra risker för svartjobb,&lt;br&gt;låga ersättningar etc — i klartext en svart arbetsmarknad där asylsökande&lt;br&gt;skulle kunna utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare. Erfarenheterna från&lt;br&gt;andra länder är entydiga på den punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de främsta skälen mot att införa generella arbetstillstånd för&lt;br&gt;asylsökande är risken att en sådan ordning indirekt skulle kunna bli ett hot&lt;br&gt;mot asylrätten. En möjlighet att arbeta till marknadsmässiga löner skulle&lt;br&gt;förmodligen locka också personer som inte är flyktingar att ställa sig i&lt;br&gt;asylkön. Det finns sannolikt hundratusentals människor, i närbelägna&lt;br&gt;länder, som skulle vara beredda att ta vara på en sådan möjlighet, t.o.m.&lt;br&gt;för en relativt kort period. En följd skulle kunna bli att vårt mottagnings-&lt;br&gt;system för asylsökande utsattes för mycket starka påfrestningar eller t.o.m.&lt;br&gt;kollapsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har genomgående hävdat att bästa sättet att göra väntetiden&lt;br&gt;för asylsökande uthärdlig är att göra den kort. Regeringen har vidare&lt;br&gt;betonat att vi i första hand måste värna om rätten till arbete för människor&lt;br&gt;som har tillstånd att bo i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar, efter samråd med departementschefen, att dessa två princi-&lt;br&gt;per alltjämt bör ligga fast och vara grundläggande och vägledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från andra länder som tillåtit marknadsersatt arbete för&lt;br&gt;asylsökande tyder på att en sådan möjlighet tenderar att bli ytterligare en&lt;br&gt;faktor som lockar människor som inte är flyktingar att söka asyl. Mot den&lt;br&gt;bakgrunden har man i andra länder ändrat eller bestämt sig för att ändra&lt;br&gt;lagstiftningen så att arbete inte tillåts för asylsökande eller, som skett i&lt;br&gt;Norge, kraftigt inskränkt möjligheten att arbeta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser sammanfattningsvis fortfarande att de motiv som talar emot&lt;br&gt;en ordning med att tillåta arbete med marknadsmässig lön under vänteti-&lt;br&gt;den väger tungt, men anser samtidigt att lättnader i det principiella&lt;br&gt;förbudet mot arbete under väntetiden kan vara nödvändiga för att ge de&lt;br&gt;asylsökande en meningsfull väntetid. Om man ska överväga en förändring,&lt;br&gt;bör den konstrueras så att den inte lockar personer som inte har asylskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet vore att, under vissa preciserade betingelser, undanta Prop. 1990/91:195&lt;br&gt;asylsökande från kravet på arbetstillstånd. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sådan förändring skall övervägas, kan det uppkomma en rad&lt;br&gt;frågeställningar i arbetsrättsligt avseende, frågor om ersättning, sociala&lt;br&gt;avgifter, skatter, försäkring etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa frågor måste enligt min uppfattning utredas närmare. Jag avser&lt;br&gt;därför att senare återkomma till regeringen i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.4 Hemställan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer for frivilliga&lt;br&gt;organisationers roll i flyktingmottagandet som jag har förordat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om&lt;br&gt;verksamhet för asylsökande under den tid de väntar på besked i&lt;br&gt;fråga om uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Instansordningen i utlänningsärenden m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.1 Inledning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Efter de omfattande förändringar av invandrarverkets organisation och&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen, som trädde i kraft den 1 juli 1989, har ytterligare&lt;br&gt;steg tagits i syfte att effektivisera organisation och administration. Jag har&lt;br&gt;redan förut redogjort för de resursförstärkningar som gjorts och föreslagits&lt;br&gt;för invandrarverkets och regeringskansliets del. Jag vill nu kortfattat sär-&lt;br&gt;skilt beröra de senaste årens utveckling när det gäller antalet utlännings-&lt;br&gt;ärenden hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet utlännings- och medborgarskapsärenden hos regeringen har&lt;br&gt;under åren 1985—1990 stigit kraftigt. Utvecklingen framgår av följande&lt;br&gt;uppställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1986&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1987&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(4 mån)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avlägsnandeärenden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2616&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 588&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 397&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1915&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1913&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4461&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3025&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ärenden i fråga om flyktingfor-&lt;br&gt;klaring och/eller resedokument&lt;br&gt;Ansökningar om upphävande&lt;br&gt;m. m. av domstols beslut om ut-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;469&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;413&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;529&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;825&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1211&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;674&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;415&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;visning på grund av brott&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medborgarskapsärenden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;370&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;364&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;497&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;454&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;488&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa inkomna ärenden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3524&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2525&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2455&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3397&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3714&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5761&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3711&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;I de siffror jag här redovisat ingår inte bara överklagade beslut, vilka fattats&lt;br&gt;av invandrarverket, utan också sådana som prövats av regeringen som&lt;br&gt;första och enda instans, normalt sedan ärendena överlämnats av invand-&lt;br&gt;rarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kraftigaste ökningen avser ärenden om avlägsnande (avvisning/ut-&lt;br&gt;visning), dvs. ärenden där fråga om uppehållstillstånd prövas. Under året&lt;br&gt;1990 inkom till regeringen omkring femtio procent fler ärenden än under&lt;br&gt;något av de närmast föregående åren. Under 1991 och första halvåret 1992&lt;br&gt;kommer regeringen att få besluta i ett mycket stort antal överklagande-&lt;br&gt;ärenden från asylsökande som fått ett negativt beslut av invandrarverket —&lt;br&gt;det pekar alla prognoser på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora ökningen av antalet asylsökande under 1989 och 1990 har&lt;br&gt;medfört att de mål i fråga om handläggningstider som ställts upp — att&lt;br&gt;tiden från en ansökan till ett slutligt beslut från regeringen normalt inte&lt;br&gt;skall överstiga sex månader — inte har kunnat nås som planerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder har som nämnts tidigare vidtagits fortlöpande för att förkorta&lt;br&gt;handläggningstiderna, framför allt i avlägsnandeärenden. Rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen, invandrarverket och regeringskansliet (arbetsmarknadsdepar-&lt;br&gt;tementet) har fått kraftigt förstärkta resurser. Jag räknar, som jag tidigare&lt;br&gt;sagt, med att målen för handläggningstiderna i utlänningsärenden, under&lt;br&gt;angivna förutsättningar, kommer att kunna nås under första halvåret 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det inte sker några dramatiska förändringar i vår omvärld,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste man enligt min bedömning räkna med att Sverige får ta emot ett&lt;br&gt;relativt stort antal asylsökande under de närmaste åren. Det måste alltid&lt;br&gt;finnas en beredskap för svängningar i antalet sökande. Denna beredskap&lt;br&gt;förutsätter en organisation och en administration, som är tillräckligt flexi-&lt;br&gt;bel för att man skall kunna nå och hålla målsättningen om korta handlägg-&lt;br&gt;ningstider. Beslutet om invandrarverkets nya decentraliserade organisa-&lt;br&gt;tion är ett led i en sådan strävan. Ytterligare steg har tagits därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav genom beslut i december 1989 statskontoret i uppdrag&lt;br&gt;att i samråd med invandrarverket och rikspolisstyrelsen utreda möjlighe-&lt;br&gt;ten att överföra ansvaret för utredningar i asylärenden från polismyndig-&lt;br&gt;heterna till invandrarverket. Statskontoret lämnade i september 1990 sin&lt;br&gt;rapport (1990:23) Utredningar i asylärenden till regeringen. Regeringen&lt;br&gt;har därefter i maj 1991 beslutat uppdra åt SIV att i samråd med rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen planera och genomföra överföringen av utredningsansvaret&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 juli 1992. Ansvaret för att genomföra grundutredning i&lt;br&gt;samband med att en utlänning begär asyl skall dock ligga kvar hos polis-&lt;br&gt;myndigheterna även efter den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vad gäller delgivning och verkställighet av avlägsnandebeslut&lt;br&gt;skulle en förändrad ansvarsfördelning mellan polismyndigheterna och&lt;br&gt;invandrarverket kunna leda till effektivitetsvinster. Mot denna bakgrund&lt;br&gt;pågår sedan mitten av mars 1991 en försöksverksamhet vid invandrarver-&lt;br&gt;kets förläggningar, som innebär att verkets personal delger asylsökande&lt;br&gt;verkets avlägsnandebeslut samt informerar om innebörden av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förkorta handläggningstiderna i asylärenden räcker det, enligt&lt;br&gt;min mening, emellertid inte med att effektivisera handläggningen hos&lt;br&gt;polismyndigheterna och invandrarverket. Det är nödvändigt att även&lt;br&gt;effektivisera handläggningen av asylärendena i dess slutliga led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att från regeringen föra bort majoriteten av överklagande-&lt;br&gt;ärendena enligt utlänningslagen har varit uppe till behandling vid flera&lt;br&gt;tillfällen under de senaste årtiondena. Ärendeutvecklingen under senare år&lt;br&gt;har tydligt visat att den nuvarande ordningen har sina uppenbara begräns-&lt;br&gt;ningar. Regeringsbesluten fattas kollektivt. Regeringen kan av praktiska&lt;br&gt;skäl bara undantagsvis sammanträda mer än en gång i veckan. Regering-&lt;br&gt;särendena skall vidare i första hand beredas inför det statsråd som är&lt;br&gt;föredragande inför regeringens avgöranden. Det finns en gräns för hur&lt;br&gt;många ärenden som det är möjligt att handlägga i en sådan ordning. Det är&lt;br&gt;enligt min mening dags att nu ta steget att föra bort dessa ärenden från&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hösten 1989 bemyndigade regeringen mig att tillkalla en kommitté med&lt;br&gt;uppdrag att utreda instansordningen i utlänningsärenden. Kommittén&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;br&gt;som antog namnet asylprövningskommittén, avlämnade i september 1990&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1990:79) Utlänningsnämnd. Till protokollet i detta&lt;br&gt;ärende bör fogas utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga&lt;br&gt;2.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Ordförande i kommittén har varit justitierådet Johan Munck. Övriga ledamöter har&lt;br&gt;varit riksdagsledamöterna Stig Alemyr, Rune Backlund, Doris Håvik, Lars-Erik&lt;br&gt;Lövdén, Ingela Mårtensson och Göran Åstrand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissin-&lt;br&gt;stanser som avgett yttrande över betänkandet har upprättats och bör fogas&lt;br&gt;till protokollet som bilaga 2.6. Remissyttrandena finns att tillgå i arbets-&lt;br&gt;marknadsdepartementet (dnr R 8819/90).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i det följande att föreslå att en särskild nämnd inrättas för&lt;br&gt;överprövning i utlännings- och medborgarskapsärenden. Nämnden bör i&lt;br&gt;princip överta de överprövningsuppgifter enligt utlännings- och medbor-&lt;br&gt;garskapslagstiftningen som i dag faller på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i sammanhanget nämna ett par andra frågor som aktualiserats i&lt;br&gt;samband med utlänningsärenden. Den ena gäller allmän rättshjälp i utlän-&lt;br&gt;ningsärenden. På detta område pågår för närvarande överväganden inom&lt;br&gt;justitie- och arbetsmarknadsdepartementen. Det gäller frågor om rätts-&lt;br&gt;hjälpens omfattning i dessa ärenden och vissa frågor om handläggningen&lt;br&gt;av rättshjälpsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra frågan gäller förvarstagande av barn. Den frågan behandlades&lt;br&gt;särskilt i proposition 1988/89:86 om ny utlänningslag m.m. Regeringen&lt;br&gt;föreslog där delvis nya förvarsbestämmelser. Dessa bestämmelser trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1990 efter att ha förklarats vilande ett år enligt 2 kap. 12 §&lt;br&gt;tredje stycket regeringsformen. Syftet med de nya reglerna var bl.a. att&lt;br&gt;minska utrymmet för förvarstagande av barn. Reglerna innebär att ett barn&lt;br&gt;endast får tas i förvar om det är sannolikt att det kommer att avvisas eller&lt;br&gt;utvisas eller om fråga uppkommer om verkställighet av ett avlägsnandebe-&lt;br&gt;slut. Det krävs också att det finns en uppenbar risk för att barnet annars&lt;br&gt;skulle hålla sig undan och därigenom äventyra en verkställighet som inte&lt;br&gt;bör fördröjas eller att det finns anledning anta att barnet annars skulle&lt;br&gt;bedriva brottslig verksamhet i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag våren 1991 gjort en un-&lt;br&gt;dersökning om tillämpningen av de nya bestämmelserna om förvarsta-&lt;br&gt;gande av barn. Av styrelsens rapport framgår att polisen redan under år&lt;br&gt;1989 började tillämpa bestämmelserna om förvar av barn mer restriktivt.&lt;br&gt;Undersökningen visar att, under den mycket korta mätperioden, antalet&lt;br&gt;barn som tas i förvar var relativt konstant under 1988 och 1989 och&lt;br&gt;därefter ökat. Under samma tid har emellertid såväl antalet asylsökande&lt;br&gt;som antalet verkställigheter ökat markant. Det är fullt tänkbart att andelen&lt;br&gt;förvarstaganden ökat till följd av högre andel avslagsbeslut än under 1988&lt;br&gt;och 1989. En annan orsak kan vara att andelen barn bland de asylsökande&lt;br&gt;varit större under den nu aktuella mätperioden än dessförinnan. Vidare&lt;br&gt;baserar sig undersökningen på en schabloniserad bedömning av antalet&lt;br&gt;barn per familj. Jag kan nu bara konstatera att denna undersökning inte ger&lt;br&gt;tillräckligt underlag för att dra några generella slutsatser angående tagande&lt;br&gt;av barn i förvar. Jag avser emellertid att noga följa utvecklingen av&lt;br&gt;myndigheternas praxis på detta område. Kontakter har från arbets-&lt;br&gt;marknadsdepartementets sida tagits med rikspolisstyrelsen och statens&lt;br&gt;invandrarverk för att under ett längre tidsperspektiv säkerställa en uppfölj-&lt;br&gt;ning av antalet barn som tas i förvar. Jag avser också att inom kort&lt;br&gt;återkomma till regeringen med ett uppdrag till rikspolisstyrelsen i denna&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 195&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2 Instansordningen i utlänningsärenden&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;4.2.1 Inledning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken att avlasta regeringen dess nuvarande arbete med framför allt&lt;br&gt;besvärsprövningen av utlänningsärenden har, som jag nyss berört, över-&lt;br&gt;vägts tidigare. Dessa överväganden har lett fram till att regeringen även i&lt;br&gt;fortsättningen borde vara slutinstans i de aktuella ärendena. Såväl princi-&lt;br&gt;piella som praktiska och ekonomiska skäl har åberopats till stöd for denna&lt;br&gt;ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan i och för sig ha förståelse för dessa ställningstaganden. Nuva-&lt;br&gt;rande ordning har tillämpats under lång tid och har enligt en allmänt&lt;br&gt;omfattad mening för det mesta fungerat väl. Som närmare framgår av det&lt;br&gt;följande möter en del svårigheter när det gäller att komma fram till ett&lt;br&gt;idealiskt alternativ till dagens system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det emellertid mycket angeläget att finna en&lt;br&gt;lösning, som innebär att regeringen befrias från det stora flertalet ärenden&lt;br&gt;på detta område. Vikten av att antalet regeringsärenden begränsas har&lt;br&gt;under senare tid betonats allt starkare, inte minst från riksdagens sida.&lt;br&gt;Antalet utlänningsärenden har ökat utomordentligt kraftigt sedan de tidi-&lt;br&gt;gare ställningstagandena gjordes. Dessa utgör den i särklass största en-&lt;br&gt;skilda grupp av ärenden som för närvarande ankommer på regeringen och&lt;br&gt;tar en oproportionerligt stor del av, i första hand, invandrarministerns tid&lt;br&gt;i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör här understrykas att det givetvis inte är något självändamål att&lt;br&gt;befria regeringen från befattningen med löpande ärenden. Syftet är att&lt;br&gt;skapa ökat utrymme för regeringen till reformarbete och övergripande&lt;br&gt;planering och prioritering, något som är av stor betydelse när det gäller&lt;br&gt;invandrarpolitiken i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tanken att befria regeringen från flertalet av de ärenden som det här&lt;br&gt;gäller talar även andra skäl än önskemålet att avlasta regeringen. Princi-&lt;br&gt;piella skäl kan åberopas för att i synnerhet sådana utlänningsärenden, som&lt;br&gt;innefattar en prövning av den på Genéve-konventionen grundade rätten&lt;br&gt;för en flykting att erhålla asyl, prövas av ett från regeringen oberoende&lt;br&gt;organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Utlänningsnämnd&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;En fristående myndighet För överprövning i utlänningsärenden&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En fristående myndighet, utlänningsnämnden, inrättas&lt;br&gt;för överprövningsuppgifter i utlänningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att en sär-&lt;br&gt;skild nämnd inrättas inom ramen för en treårig försöksverksamhet. Nämn-&lt;br&gt;den bör under försöksperioden ha administrativt samband med arbets-&lt;br&gt;marknadsdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är genomgående positiva till för-&lt;br&gt;slaget att inrätta en särskild nämnd. Flera remissinstanser, bl.a. hovrätten&lt;br&gt;för övre Norrland och Svenska röda korset, har anfört att nämnden bör vara&lt;br&gt;fristående. Rädda Barnens riksförbund, Sveriges Advokatsamfund och&lt;br&gt;Svenska flyktingrådet anser att de nu aktuella överprövningsuppgifterna&lt;br&gt;bör handläggas inom ramen för den befintliga domstolsorganisationen,&lt;br&gt;dvs. vid kammarrätt och regeringsrätt. SlOS-Samarbetsorgan för invand-&lt;br&gt;rarorganisationer i Sverige har fört fram tanken att nämnden borde vara&lt;br&gt;fristående men knuten till en domstol. Domstolsverket anser att ett bättre&lt;br&gt;namn vore nämnden för flykting- och medborgarskapsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Asylprövningskommittén har övervägt men av-&lt;br&gt;visat olika alternativa lösningar som innebär att regeringen befrias från&lt;br&gt;besvärsprövningar utan att man skapar någon ny myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant alternativ är en återgång till vad som gällde före år 1976. Då&lt;br&gt;skulle i vissa fall en nämnd höras innan invandrarverket fattade sitt beslut.&lt;br&gt;Rätt till besvär hos regeringen förelåg bara om nämnden eller någon av dess&lt;br&gt;ledamöter hade anmält avvikande mening eller om nämnden inte hade&lt;br&gt;yttrat sig. Invandrarverket hade rätt att om särskilda skäl förelåg över-&lt;br&gt;lämna ett ärende till regeringen. Överlämnande skulle alltid ske om nämn-&lt;br&gt;den begärde det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat tänkbart alternativ vore att överföra besvärsprövningen till&lt;br&gt;domstol. Då synes endast kammarrätt kunna komma i fråga, under förut-&lt;br&gt;sättning att ärendena skall handläggas inom den nuvarande domstolsorga-&lt;br&gt;nisationen. Fördelen med domstolsprövning är att prövningen kommer att&lt;br&gt;ske under förhållanden som traditionellt ansetts erbjuda de bästa rättssä-&lt;br&gt;kerhetsgarantierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot att överföra besvärsprövningen till domstol talar i första hand de&lt;br&gt;strävanden att renodla domstolarnas arbetsuppgifter som på senare tid&lt;br&gt;gjort sig gällande. Därvid har uttalats att domstolarna i princip bör tilldelas&lt;br&gt;enbart sådana frågor som verkligen kräver domstolsprövning, dvs. uppgif-&lt;br&gt;ter som är hänförliga till rättskipning i egentlig mening. Med hänsyn till&lt;br&gt;den stora ärendemängden skulle betydande organisatoriska svårigheter&lt;br&gt;uppstå. En domstol skulle dessutom få svårigheter att skaffa erforderlig&lt;br&gt;överblick över den internationella utvecklingen på området. Viktigare&lt;br&gt;torde dock vara att en fortsatt möjlighet för regeringen att utöva en&lt;br&gt;styrning av praxis inte torde vara förenlig med en domstolsprövning i&lt;br&gt;vedertagen mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat alternativ vore att skära av möjligheten till besvär över&lt;br&gt;invandrarverkets beslut i de fall omprövning skett på central nivå och bara&lt;br&gt;tillåta överklagande till regeringen i de fall då invandrarverket på central&lt;br&gt;nivå omedelbart tar upp ett ärende. En sådan ordning skulle emellertid&lt;br&gt;medföra att regeringen fick pröva ganska många överklagade ärenden,&lt;br&gt;eftersom det i stor utsträckning förekommer att ärendena omedelbart&lt;br&gt;handläggs av invandrarverket centralt. Viktigare torde vara att invandrar-&lt;br&gt;verket centralt förutsätts utöva en stark styrning av de regionala enheternas&lt;br&gt;beslutsfattande. Därigenom kan en sådan ordning inte sägas innebära att&lt;br&gt;ärendena blir prövade i två självständiga instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också övervägas att låta de regionala enheterna, dvs. tillstånds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byråerna vid utredningsslussarna, omvandlas till särskilda myndigheter &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;där prövning skall ske av samtliga ärenden med möjlighet att överklaga till &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;invandrarverket. Mot detta alternativ talar främst att så snart efter 1989&lt;br&gt;års omorganisation åter genomföra genomgripande organisationsföränd-&lt;br&gt;ringar för invandrarverkets del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen har ett alternativ övervägts som innebär att rätten att överklaga&lt;br&gt;ett beslut av invandrarverket till regeringen i princip skulle kvarstå men att&lt;br&gt;ett överklagande skulle få upptas till prövning av regeringen endast om&lt;br&gt;prövningstillstånd meddelats antingen av arbetsmarknadsdepartementet&lt;br&gt;som sådant eller av en särskild, inom departementet verksam, nämnd. Mot&lt;br&gt;detta alternativ talar främst att det skulle vara främmande för svensk&lt;br&gt;förvaltningsstruktur att ge ett departement beslutanderätt i frågor som&lt;br&gt;angår enskilda parter. Det skulle också kunna uppstå oklarheter beträff-&lt;br&gt;ande ansvaret för ärendena om en nämnd inom departementet skulle svara&lt;br&gt;för frågor om prövningstillstånd och regeringen svara för prövningen i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén har vid sina överväganden avvisat de nu&lt;br&gt;nämnda alternativen och i stället föreslagit att ett särskilt överprövningsor-&lt;br&gt;gan inrättas. Mot bakgrund främst av det förhållandevis betydande utrym-&lt;br&gt;met för lämplighetsbedömningar i frågor av denna art och den förutsatta&lt;br&gt;styrningen av praxis från regeringens sida har kommittén funnit att besvärs-&lt;br&gt;organet inte bör utformas som en domstol, utan bör vara en förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet som lämpligen kan betecknas som en nämnd. Jag delar kom-&lt;br&gt;mitténs bedömning i dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tidigare sammanhang då frågan har diskuterats har anförts både&lt;br&gt;principiella och praktiska skäl mot tanken på en nämnd. Det har därvid&lt;br&gt;anförts att det skulle vara ett unikt och omotiverat ingripande i den&lt;br&gt;centrala förvaltningens konstruktion att skjuta in ett förvaltningsorgan&lt;br&gt;mellan ett centralt ämbetsverk och regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invändningar av detta slag får dock anses ha förlorat i styrka i takt med&lt;br&gt;att de generella strävandena att begränsa antalet ärenden hos regeringen&lt;br&gt;har intensifierats. En lösning som innebär att en besvärsnämnd övertar&lt;br&gt;regeringens uppgift att överpröva beslut av en central myndighet står&lt;br&gt;sålunda i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen antagit för&lt;br&gt;begränsningen av regeringens uppgifter på sådana områden (prop.&lt;br&gt;1983/84:120, KU 23, rskr 250). Besvärsnämnder av sådant slag har också&lt;br&gt;inrättats i andra sammanhang, bl.a. inom försvars- och utbildningsdepar-&lt;br&gt;tementens verksamhetsområden (exempelvis besvärsnämnden för högsko-&lt;br&gt;leutbildning och totalförsvarets tjänstepliktsnämnd).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som främst kan ge anledning till tvekan inför tanken på att flytta&lt;br&gt;över besvärsprövningen till en nämnd är emellertid inte i första hand de&lt;br&gt;praktiska och administrativa spörsmål som uppkommer. Större vikt måste&lt;br&gt;fästas vid mera principiella aspekter. Ärenden om avlägsnande har ofta&lt;br&gt;livsavgörande betydelse för enskilda människor samtidigt som den praxis&lt;br&gt;som tillämpas i dessa ärenden i många hänseenden får återverkningar för&lt;br&gt;hela samhället, liksom för den bild av vårt land som skapas i omvärlden.&lt;br&gt;Även om man kan skapa en ordning som allmänt sett säkerställer att mera&lt;br&gt;betydelsefulla ärenden förbehålls regeringen, finns det utrymme för viss&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvekan om det lämpliga i att flytta den slutliga prövningen i huvuddelen av&lt;br&gt;fallen från ett organ med politiskt ansvar till en förvaltningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att avlasta regeringen löpande ärenden är emellertid mycket&lt;br&gt;stort, och de betänkligheter som kan anföras är enligt min mening inte&lt;br&gt;större än att en ordning med en nämnd som slutinstans bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén har ingående diskuterat frågan om nämnden&lt;br&gt;bör vara administrativt fristående eller inte. Allmänt sett är det som regel&lt;br&gt;en fördel om en förvaltningsmyndighet själv svarar för sin egen administ-&lt;br&gt;ration. Om nämnden inrättas som en ny förvaltningsmyndighet med egen&lt;br&gt;administration uppkommer emellertid behov av en rad administrativa&lt;br&gt;stödfunktioner. Nämnden måste förses med lednings-, ekonomi-, personal-&lt;br&gt;och kanslifunktioner liksom personal för exempelvis intern kontorsservice.&lt;br&gt;Resursbesparingen för motsvarande stödfunktioner inom arbetsmarknads-&lt;br&gt;departementet torde bli marginell, eftersom dessa resurser till stor del&lt;br&gt;behövs även i ett minskat departement. För en nämnd tillkommer kostna-&lt;br&gt;der för datorstöd och lokaler. Hur stora dessa kostnader blir beror bl.a. på&lt;br&gt;var nämnden blir stationerad. Vissa merkostnader är dock ofrånkomliga,&lt;br&gt;om nämnden skall bli administrativt fristående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan därför övervägas om nämnden kan få en sådan organisation att&lt;br&gt;den stöder sig på någon annan myndighet, en s.k. värdmyndighet, och helst&lt;br&gt;då en myndighet med någorlunda likartade uppgifter. Därmed skulle i stor&lt;br&gt;utsträckning de nyss nämnda merutgifterna falla bort. Det förtjänar under-&lt;br&gt;strykas att vad som här diskuteras endast är ett administrativt samband&lt;br&gt;med en annan myndighet. I sin myndighetsutövande och lagtillämpande&lt;br&gt;verksamhet skulle nämnden självfallet under alla förhållanden vara helt&lt;br&gt;oberoende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén har ingående övervägt olika utvägar att skapa&lt;br&gt;ett sådant administrativt samband mellan nämnden och en annan myndig-&lt;br&gt;het. De värdmyndigheter som kommittén därvid i främsta rummet har&lt;br&gt;diskuterat är en domstol, domstolsverket, statens invandrarverk och&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet. Kommittén har inte funnit något av dessa&lt;br&gt;alternativ lämpligt som en permanent lösning. Kommittén har även disku-&lt;br&gt;terat en del andra alternativ, såsom att förlägga det administrativa ansvaret&lt;br&gt;till rikspolisstyrelsen, kammarkollegiet eller någon länsstyrelse, men inte&lt;br&gt;funnit någon lösning som ter sig naturlig och samtidigt ger de administra-&lt;br&gt;tiva vinster som är önskvärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén har därför väckt frågan om det är lämpligt att&lt;br&gt;binda sig för en viss lösning i nuvarande läge. I detta avseende är följande&lt;br&gt;att beakta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendeutvecklingen är i nuvarande läge ovanligt svår att bedöma; anta-&lt;br&gt;let ärenden hos invandrarverket har ökat kraftigt, men det är osäkert om&lt;br&gt;denna trend blir bestående och i vilken utsträckning den kommer att&lt;br&gt;återspeglas i antalet överklagade ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda måste ställas samman med de svårigheter som under alla&lt;br&gt;förhållanden föreligger när det gäller att bedöma hur ärendenas handlägg-&lt;br&gt;ning i en nämnd kommer att gestalta sig i praktiken. Visserligen torde&lt;br&gt;formerna för ärendenas beredning kunna organiseras smidigare än för&lt;br&gt;närvarande. I det föregående har emellertid konstaterats att man måste&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räkna med att själva föredragningen för nämnden samt den överläggning&lt;br&gt;mellan ledamöterna som måste äga rum tar åtskilligt mera tid i anspråk än&lt;br&gt;vad som gäller för den nuvarande ordningen med föredragning för&lt;br&gt;invandrarministern. Hur mycket mera tid det blir fråga om — ett spörsmål&lt;br&gt;som får avgörande betydelse för nämndens dimensionering — är emeller-&lt;br&gt;tid mycket svårt att bedöma med någon grad av säkerhet, eftersom den&lt;br&gt;tilltänkta ordningen aldrig har prövats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén har också för sin del anfört att redan det&lt;br&gt;förhållandet att förslaget att föra över de nu aktuella ärendena från rege-&lt;br&gt;ringen till en nämnd innebär en så betydelsefull nyordning att ett mera&lt;br&gt;definitivt ställningstagande lämpligen bör föregås av någon tids försöks-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén föreslår därför en provisorisk lösning som&lt;br&gt;innebär att en nämnd tillskapas och övertar handläggningen av besvärs-&lt;br&gt;ärendena från regeringen men att nämndens organisation inte låses fast&lt;br&gt;definitivt. I ett sådant provisorium bör lämpligen — inte minst för att&lt;br&gt;underlätta övergången — den lösningen väljas att nämnden efter de linjer&lt;br&gt;som förut skisserats får administrativt samband med arbetsmarknads-&lt;br&gt;departementet, som för närvarande har ansvaret för regeringens beredning&lt;br&gt;av ärendena. Efter en försökstid — förslagsvis om tre år — bör frågan tas&lt;br&gt;upp på nytt, varvid man naturligtvis i första hand bör se efter om det har&lt;br&gt;visat sig vara en lämplig lösning att föra över besvärsprövningen till en&lt;br&gt;nämnd. Om detta bedöms vara fallet, får på grundval av vunna erfarenhe-&lt;br&gt;ter ställning tas till om nämnden — trots de utgiftsökningar som blir&lt;br&gt;följden — skall tilläggas en helt självständig ställning även i administrativt&lt;br&gt;hänseende eller om ett administrativt samband bör skapas med invandrar-&lt;br&gt;verket eller exempelvis kammarkollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har stor förståelse för asylprövningskommitténs resonemang i denna&lt;br&gt;del. Men som flera av remissinstanserna framhållit är det av största vikt att&lt;br&gt;nämnden uppfattas som en fristående myndighet som självständigt fattar&lt;br&gt;beslut i de ärenden som skall prövas av den. Enligt min mening är det&lt;br&gt;därför inte lämpligt ens under en försöksperiod att nämnden får ett&lt;br&gt;administrativt samband med arbetsmarknadsdepartementet. Nämnden&lt;br&gt;bör i stället inrättas så att den står helt fristående från såväl arbets-&lt;br&gt;marknadsdepartementet som regeringskansliet i övrigt. Någon försökspe-&lt;br&gt;riod är enligt min mening inte erforderlig. Nämnden bör därför inrättas&lt;br&gt;permanent. Jag har, när det gäller nämndens ställning, tagit intryck av vad&lt;br&gt;många remissinstanser, inte minst bland frivilliga organisationer, anfört&lt;br&gt;mot den av kommittén föreslagna ordningen. I detta ligger också att&lt;br&gt;nämnden inte heller bör ha lokaler gemensamt med arbetsmarknadsdepar-&lt;br&gt;tementet. Var nämnden exakt skall lokaliseras är dock en fråga som får&lt;br&gt;lösas i ett annat sammanhang. Klart är dock, enligt min mening, att&lt;br&gt;nämnden av rekryteringsskäl och på grund av behovet av kontakter med&lt;br&gt;skilda delar av regeringskansliet bör lokaliseras till Stockholm eller Stock-&lt;br&gt;holms omedelbara närhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan vad nämnden bör kallas har en remissinstans,&lt;br&gt;domstolsverket, uttryckt uppfattningen att nämnden för flykting- och&lt;br&gt;medborgarskapsfrågor vore ett bättre namn än det av asylprövningskom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mitten föreslagna namnet utlänningsnämnden. Med beaktande bl.a. av&lt;br&gt;intresset att finna ett kort namn bör enligt min mening kommitténs förslag&lt;br&gt;väljas. Nämnden bör alltså kallas ”utlänningsnämnden”. Att detta tidigare&lt;br&gt;var beteckningen på den rådgivande nämnden till den centrala utlännings-&lt;br&gt;myndigheten synes inte hindra att det namnet väljs eftersom det är mer än&lt;br&gt;tio år sedan den rådgivande nämnden avskaffades och någon förväxlings-&lt;br&gt;risk inte längre kan finnas. Att kalla nämnden ”utlänningsnämnd” synes&lt;br&gt;bli adekvat även med beaktande av att nämnden avses handlägga inte bara&lt;br&gt;ärenden enligt utlänningslagen utan också medborgarskapsärenden, efter-&lt;br&gt;som ju de sökande i medborgarskapsärenden i regel är utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En organisationskommitté bör bildas med uppdrag att planera och&lt;br&gt;vidtaga de åtgärder som är nödvändiga för att överprövningsverksamheten&lt;br&gt;skall kunna föras över från arbetsmarknadsdepartementet till nämnden&lt;br&gt;utan alltför stora störningar.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Utlänningsnämndens uppgifter&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Nämnden skall i princip överta de överprövningsupp-&lt;br&gt;gifter enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen som idag&lt;br&gt;faller på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt viktiga eller känsliga ärenden bör liksom enligt nu gäll-&lt;br&gt;ande ordning kunna överlämnas till regeringen. Detta bör få en&lt;br&gt;uttrycklig reglering i lagen av innebörd att ett ärende kan lämnas&lt;br&gt;över till regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för&lt;br&gt;allmän säkerhet eller för rikets förhållande till främmande makt eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det bedöms vara av särskild vikt för ledning av tillämp-&lt;br&gt;ningen att ärendet prövas av regeringen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om synnerliga skäl annars talar för regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På utlänningslagstiftningens område skall ett ärende också kunna&lt;br&gt;lämnas över om det på grund av familjeanknytning eller av annan&lt;br&gt;liknande orsak har samband med ett ärende som prövas av reger-&lt;br&gt;ingen. I fall med sådant samband skall ärenden också kunna över-&lt;br&gt;lämnas från invandrarverket till nämnden. Vidare skall regeringen&lt;br&gt;kunna förbehålla sig prövningen av ett visst utlänningsärende eller&lt;br&gt;en viss grupp av sådana ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte haft något att&lt;br&gt;erinra mot förslaget i denna del. Några av instanserna har dock anfört&lt;br&gt;invändningar mot att ärenden skulle kunna överlämnas till regeringen.&lt;br&gt;Rädda Barnens riksförbund, Svenska Flyktingrådet och Svenska sektionen&lt;br&gt;av Amnesty International har anfört att det skulle strida mot regeringsfor-&lt;br&gt;men att ha en möjlighet för regeringen att överta vissa ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: De överprövningsuppgifter som nu är i fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berör såväl utlänningslagen som medborgarskapslagen. Jag behandlar först &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärendena enligt utlänningslagen och därefter ärendena enligt medborgar- Bilaga 2&lt;br&gt;skapslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden enligt utlänningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grupper av ärenden rörande enskilda fall som enligt nu gällande&lt;br&gt;lagstiftning ankommer på regeringen är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överklaganden av invandrarverkets beslut i fråga om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning och i samband därmed behandlade frågor om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd eller arbetstillstånd eller om återkallelse av sådana tillstånd (7&lt;br&gt;kap. 3 § utlänningslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överklaganden av invandrarverkets beslut i ärende om flyktingförkla-&lt;br&gt;ring eller resedokument samt om återkallelse av flyktingförklaring (7&lt;br&gt;kap. 4§ utlänningslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överklaganden av invandrarverkets beslut att avvisa ombud eller bi-&lt;br&gt;träde eller beträffande frågor om jäv (7 kap. 9§ utlänningslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ärenden som av invandrarverket har överlämnats till regeringen för&lt;br&gt;avgörande (7 kap. 11 § utlänningslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— beslut om utvisning eller om inskränkningar och villkor for vistelsen här&lt;br&gt;i landet av hänsyn till rikets säkerhet (4 kap. 11 § utlänningslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— beslut om avvisning eller utvisning, inskränkningar och villkor m.m. för&lt;br&gt;att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (2 — 4 och 17§§&lt;br&gt;terroristlagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— frågor om att helt eller delvis upphäva avgöranden rörande utvisning på&lt;br&gt;grund av brott eller utvisning av hänsyn till rikets säkerhet (7 kap. 16 §&lt;br&gt;utlänningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar anmärkas att regeringen i samband med att den fattar&lt;br&gt;beslut i ett överklagat ärende om avvisning eller utvisning får fatta beslut&lt;br&gt;även i vissa andra frågor. Sålunda kan regeringen, även om frågan inte&lt;br&gt;tidigare har tagits upp, besluta om uppehållstillstånd och om förbud för&lt;br&gt;utlänning att återvända till Sverige. Vidare får under vissa förutsättningar&lt;br&gt;fråga om avvisning eller utvisning rörande barn under 16 år som står under&lt;br&gt;utlänningens vårdnad tas upp (7 kap. 5§ utlänningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att en del beslut av invandrarverket enligt nuvarande&lt;br&gt;ordning över huvud taget inte kan överklagas. Av praktisk betydelse är&lt;br&gt;framför allt beslut att vägra eller återkalla visering och motsvarande beslut&lt;br&gt;i fråga om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd som inte meddelas i&lt;br&gt;samband med beslut om avvisning eller utvisning. I princip är det fråga om&lt;br&gt;avgöranden som meddelas när den berörde utlänningen befinner sig utom-&lt;br&gt;lands. De ärenden som det här gäller kan av invandrarverket överlämnas&lt;br&gt;till regeringen för avgörande enligt 7 kap. 11 § utlänningslagen, men om&lt;br&gt;invandrarverket har meddelat beslut i ett sådant ärende kan utlänningen&lt;br&gt;inte få till stånd någon överprövning. Denna ordning har ingående moti-&lt;br&gt;verats i samband med den nya utlänningslagens tillkomst (se prop.&lt;br&gt;1988/89:86 s. 104 ff.). Enligt min mening är något ändrat synsätt i denna&lt;br&gt;del inte erforderligt med anledning av att en särskild besvärsnämnd inrät-&lt;br&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklaganden av beslut om avvisning och utvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudskälet för att inrätta en särskild nämnd är att nämnden skall överta&lt;br&gt;regeringens nuvarande uppgift att pröva överklaganden av invandrarver-&lt;br&gt;kets beslut i fråga om avvisning eller utvisning och i samband därmed&lt;br&gt;behandlade frågor om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd eller återkal-&lt;br&gt;lelse av sådana tillstånd. En utgångspunkt måste alltså vara att det stora&lt;br&gt;flertalet ärenden av detta slag skall övertas av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om avlägsnande kan vara av mycket olika karaktär. I en stor&lt;br&gt;grupp av fallen kan utgången framstå som tämligen självklar på grundval&lt;br&gt;av den praxis som har utbildat sig. I andra fall kan ärendena vara svårbe-&lt;br&gt;dömda: åtskillig utredning kan ha förebragts och avgörandet kan bero av&lt;br&gt;en värdering av det förebragta materialet. I en del ärenden kan avgörandet&lt;br&gt;ha stor principiell och praktisk betydelse, t.ex. på det sättet att detta blir&lt;br&gt;vägledande för ett antal fall av likartad karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utgångspunkt måste vara att ärenden av mera uttalad princi-&lt;br&gt;piell betydelse även i fortsättningen bör avgöras av regeringen. Detta bör&lt;br&gt;liksom idag ska genom att ärendena överlämnas dit. En ordning enligt&lt;br&gt;vilken sådana ärenden i stället skulle komma under regeringens prövning&lt;br&gt;efter överklagande skulle inte vara lämplig. Överklagande kan ju bara ske i&lt;br&gt;den händelse beslutet i första instans går utlänningen emot och regeringen&lt;br&gt;skulle i andra fall inte få tillfälle att pröva ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som inte har sådan principiell karaktär som nu avses bör&lt;br&gt;nämnden i fortsättningen vara slutinstans. Det skulle uppenbarligen inte&lt;br&gt;vara lämpligt eller ens praktiskt möjligt, om invandrarverket skulle åläggas&lt;br&gt;att ge olika fullfölj dshänvisningar beroende på exempelvis ärendets svår-&lt;br&gt;hetsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande ett par grupper av de ärenden som det här gäller synes man&lt;br&gt;ha anledning att ifrågasätta om någon rätt till överklagande över huvud&lt;br&gt;taget är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan grupp är de fall då avvisnings- eller utvisningsbeslut har&lt;br&gt;meddelats i samband med att uppehållstillstånd för studier har vägrats&lt;br&gt;eller återkallats (3 kap. 4§ utlänningsförordningen). Utrymmet för en&lt;br&gt;prövning av överinstansen är här mycket begränsat, och det kan hävdas att&lt;br&gt;någon ovillkorlig rätt för den som vill bedriva gäststudier att få en över-&lt;br&gt;prövning till stånd inte nödvändigtvis måste finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan är antalet sådana ärenden som enligt nuvarande ordning&lt;br&gt;hamnar hos regeringen mycket begränsat — det rör sig om mindre än tio&lt;br&gt;om året. I ärendena kan avgränsningssvårigheter uppkomma med hänsyn&lt;br&gt;till att klagandena i sin argumentering ibland tangerar förhållanden som&lt;br&gt;skulle kunna åberopas som asylskäl. I betraktande av detta och av att det&lt;br&gt;från principiella synpunkter är en fördel att reglerna om överklagande blir&lt;br&gt;så enhetliga som möjligt bör i detta avseende ingen begränsning av rätten&lt;br&gt;att överklaga i förhållande till vad som gäller för närvarande göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra gruppen gäller fall då polismyndighet som första instans har&lt;br&gt;beslutat om avvisning — t.ex. på den grunden att utlänningen kan antas&lt;br&gt;komma att sakna medel för sin försörjning eller begå brott — och invand-&lt;br&gt;rarverket har meddelat sitt beslut med anledning av besvär över polis-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighetens avgörande. Sedan den nya utlänningslagen börjat tillämpas&lt;br&gt;den 1 juli 1989 får polismyndighet aldrig meddela beslut om avvisning om&lt;br&gt;utlänningen söker asyl här eller har en nära familjemedlem som gör detta&lt;br&gt;och inte heller om utlänningen utan avbrott har vistats i Sverige mer än tre&lt;br&gt;månader efter ankomsten när frågan om avvisning tas upp. Det kan mot&lt;br&gt;denna bakgrund hävdas att det numera borde vara tillräckligt att sådana&lt;br&gt;frågor vari polismyndighet har fattat beslut kan prövas i två instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid gäller även här att det endast är ett mycket obetydligt antal&lt;br&gt;fall som nämnden skulle avlastas för det fall att rätten att överklaga&lt;br&gt;invandrarverkets beslut tas bort. Med hänsyn till vad som förut har sagts&lt;br&gt;om fördelen av att ha en enhetlig reglering ligger det närmast till hands att&lt;br&gt;låta avgöranden av invandrarverket även i de fall som nu är i fråga kunna&lt;br&gt;överklagas till nämnden. Det kan för övrigt inte uteslutas att någon gång en&lt;br&gt;principfråga kan komma upp till bedömning, t.ex. huruvida de uttalanden&lt;br&gt;som utlänningen har gjort i ett visst fall skall tolkas så att han sökt asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa av hithörande frågor lär för övrigt också en delvis olikartad praxis&lt;br&gt;förekomma vid skilda polismyndigheter. Det gäller t.ex. förutsättningarna&lt;br&gt;för att avvisa en medborgare i annat nordiskt land på den grunden att han&lt;br&gt;bedöms sakna medel för sin försörjning. Det är inte uteslutet att ett&lt;br&gt;avgörande av nämnden i ett sådant eller något annat likartat fall kan få&lt;br&gt;betydelse for att främja en enhetlig praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklaganden av beslut om flyktingförklaring och resedokument&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverkets beslut i fråga om uppehållstillstånd kan överklagas bara&lt;br&gt;under förutsättning att verket samtidigt har beslutat om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning. Om en utlänning söker uppehållstillstånd på den grunden att&lt;br&gt;han anser sig vara konventionsflykting men uppehållstillstånd vägras ho-&lt;br&gt;nom av invandrarverket och beslut om avvisning eller utvisning meddelas,&lt;br&gt;kan utlänningen enligt nuvarande ordning få till stånd en överprövning av&lt;br&gt;beslutet genom att överklaga. Detta är däremot inte möjligt, om invand-&lt;br&gt;rarverket visserligen inte anser honom vara flykting men beviljar honom&lt;br&gt;uppehållstillstånd på annan grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sistnämnda fall kan utlänningen emellertid, samtidigt som han ansöker&lt;br&gt;om att få stanna i Sverige eller därefter, ansöka om flyktingförklaring eller&lt;br&gt;resedokument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingförklaring och resedokument ges bara för personer som är att&lt;br&gt;betrakta som konventionsflyktingar. Avslagsbeslut rörande flyktingförkla-&lt;br&gt;ring och resedokument — liksom återkallelse av flyktingförklaring — kan&lt;br&gt;överklagas till regeringen (7 kap. 4§ utlänningslagen). Vid prövningen av&lt;br&gt;frågan om utfärdande av sådana handlingar görs en ny bedömning av de&lt;br&gt;skäl som utlänningen har åberopat för rätten att få stanna här även om&lt;br&gt;uppehållstillstånd har beviljats på andra grunder än flyktingskap. Rege-&lt;br&gt;ringen prövar ca 400 sådana överklaganden per år. Andelen fall då ett&lt;br&gt;överklagande leder till ändring är endast någon procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan självfallet diskuteras om rätten att överklaga ett avslag på en&lt;br&gt;ansökan om flyktingförklaring eller resedokument måste behållas. I dessa&lt;br&gt;ärenden är det fråga om utlänningar som fått tillstånd att stanna i landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;låt vara med annan motivering än de begärt. Det är inte något oavvisligt&lt;br&gt;rättstrygghetskrav att en fråga av nu aktuellt slag skall kunna prövas i mer&lt;br&gt;än en instans. Invandrarverket har också i flera sammanhang ifrågasatt om&lt;br&gt;det är rimligt att dessa ärenden skall kunna överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan togs upp till prövning i samband med tillkomsten av den nya&lt;br&gt;utlänningslagen (prop. 1988/89:86 s. 107 f). Jag erinrade därvid om att den&lt;br&gt;som får flyktingförklaring eller resedokument i vissa avseenden är gynn-&lt;br&gt;sammare ställd än den som får stanna av politisk-humanitära skäl eller&lt;br&gt;andra skäl av rent humanitär art. Anhöriga till en flykting kan få resan till&lt;br&gt;Sverige betald av staten. En flykting åtnjuter även vissa andra ekonomiska&lt;br&gt;fördelar, t.ex. rätt till studiesocialt stöd utan kvalifikationsprövning, och&lt;br&gt;dessutom ett bättre skydd mot utvisning på grund av brott. Ett resedoku-&lt;br&gt;ment ger honom också möjlighet att resa till andra länder i något större&lt;br&gt;utsträckning än om han enbart har främlingspass. Det kan vidare ha en viss&lt;br&gt;psykologisk betydelse att bli erkänd som flykting och alltså ha fått sina&lt;br&gt;uppgifter helt accepterade. Med hänsyn till de nu angivna omständighe-&lt;br&gt;terna förordades i propositionen att det alltjämt borde vara möjligt att&lt;br&gt;överklaga ett beslut som innebär avslag på en ansökan om flyktingförkla-&lt;br&gt;ring eller resedokument. Riksdagen följde förslaget utan meningsskiljaktig-&lt;br&gt;het (SfU19, rskr.325).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att rätten att överklaga beslut om flyktingförklaring och&lt;br&gt;resedokument sålunda helt nyligen av en enhällig riksdag har ansetts böra&lt;br&gt;behållas föreslås inte någon ändring i detta avseende. Detta gäller så&lt;br&gt;mycket mera som hithörande frågor under alla förhållanden måste komma&lt;br&gt;under nämndens bedömning för det fall de aktualiseras i samband med&lt;br&gt;överklagande av beslut om avvisning eller utvisning. Uppenbarligen är det&lt;br&gt;inte möjligt att göra skillnad mellan beslut om flyktingförklaring och beslut&lt;br&gt;angående resedokument; den grundläggande frågan är densamma i dessa&lt;br&gt;ärenden. Antalet besvärsärenden hos regeringen är med nuvarande ord-&lt;br&gt;ning ganska begränsat. Det kan visserligen av olika skäl komma att öka&lt;br&gt;under den närmaste tiden, men handläggningen och beslutsfattandet tar&lt;br&gt;förhållandevis liten tid i anspråk. Om rätten att överklaga behålls, påver-&lt;br&gt;kar detta sålunda inte övervägandena angående organisationen och dimen-&lt;br&gt;sioneringen av en särskild nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda bör rätten att överklaga beslut om flyktingför-&lt;br&gt;klaring och resedokument behållas. Överklaganden av sådana beslut bör i&lt;br&gt;fortsättningen prövas av den särskilda nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisande av ombud m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverkets beslut att avvisa ombud eller biträden samt beslut av&lt;br&gt;verket i jävsfrågor får överklagas särskilt till regeringen. Beslut i dessa&lt;br&gt;frågor bör i fortsättningen kunna överklagas till den särskilda nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlämnande av ärenden till regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning får invandrarverket med eget yttrande över-&lt;br&gt;lämna ett ärende till regeringen, om verket anser att särskilda skäl motive-&lt;br&gt;rar det (7 kap. 11 § utlänningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är framfor allt i två kategorier av ärenden som invandrarverket&lt;br&gt;enligt nuvarande ordning brukar överlämna avgörandet till regeringen.&lt;br&gt;Den ena gruppen av ärenden är sådana som anses ha betydelse för rikets&lt;br&gt;säkerhet eller annars för allmän säkerhet. Den andra ärendegruppen kän-&lt;br&gt;netecknas av att frågor om uppehållstillstånd är samtidigt anhängiga hos&lt;br&gt;regeringen och invandrarverket beträffande medlemmar av samma familj&lt;br&gt;eller att något annat liknande samband föreligger mellan ärenden som på&lt;br&gt;samma gång handläggs av regeringen och verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen förekommer det att invandrarverket till regeringen lämnar&lt;br&gt;över ärende vars utgång kan bli prejudicerande för andra liknande ären-&lt;br&gt;den. Även vissa enskilda fall av utrikespolitisk betydelse eller annars av&lt;br&gt;mycket speciell natur har överlämnats till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en besvärsnämnd inrättas, kommer dessa frågor i ett delvis nytt&lt;br&gt;läge. Frågan uppstår då i vilken utsträckning ärenden skall kunna överläm-&lt;br&gt;nas till regeringen eller till nämnden utan att överklagande har ägt rum. Jag&lt;br&gt;behandlar först spörsmålet om i vilka fall ärenden skall kunna lämnas över&lt;br&gt;till regeringen i den nya ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av hänsyn till regeringens ansvar för säkerhetsfrågor bör fortfarande&lt;br&gt;gälla att ärenden där sådana frågor aktualiseras överlämnas till regeringen&lt;br&gt;i den mån invandrarverket inte självt anser sig böra fatta beslutet. Ärenden&lt;br&gt;av detta slag — för närvarande ett fyrtiotal om året — bör alltså inte prövas&lt;br&gt;av den särskilda nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande praxis brukar som regel ett ärende överlämnas till&lt;br&gt;regeringen, om säkerhetspolisen av skäl sammanhängande med rikets&lt;br&gt;säkerhet har avstyrkt en ansökan om uppehållstillstånd eller lämnat sär-&lt;br&gt;skilda synpunkter i ärendet. Från säkerhetspolisens sida kan t.ex. ha&lt;br&gt;lämnats sådana uppgifter om utlänningens anknytning till en underrättel-&lt;br&gt;seorganisation i främmande stat att en bedömning bör göras av risken för&lt;br&gt;att han här i landet ägnar sig åt spioneri eller annan liknande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna praxis synes i det väsentliga böra iakttas även i fortsättningen.&lt;br&gt;Undantagsvis kan naturligtvis tänkas att ett ärende bedöms ha sådan&lt;br&gt;betydelse för rikets säkerhet att det bör avgöras av regeringen även om&lt;br&gt;säkerhetspolisen inte skulle ha yttrat sig. Den omständigheten att uppgifter&lt;br&gt;har kommit in från säkerhetspolisen behöver å andra sidan inte automa-&lt;br&gt;tiskt leda till att ärendet underställs regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står det helt klart att utlänningen under alla förhållanden skall avvisas&lt;br&gt;på annan grund än av säkerhetsskäl, behöver sålunda ärendet uppenbarli-&lt;br&gt;gen inte överlämnas. Och om de uppgifter som har kommit fram i ärendet&lt;br&gt;gör det uppenbart att det med hänsyn till utlänningens tidigare verksamhet&lt;br&gt;eller i övrigt kan befaras att han kommer att bedriva sabotage, spioneri&lt;br&gt;eller olovlig underrättelseverksamhet här i landet, kan avvisning ske med&lt;br&gt;stöd av 4 kap. 2§ första stycket 4 utlänningslagen utan att regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behöver kopplas in på fallet, for såvitt utlänningen inte är flykting eller Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;annat liknande förhållande föreligger. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid också tänkas att uppgifter som säkerhetspolisen har&lt;br&gt;lämnat framstår som helt harmlösa i belysning av det material som besluts-&lt;br&gt;myndigheten har till sitt förfogande. I så fall behöver naturligtvis inte&lt;br&gt;enbart den omständigheten att säkerhetspolisen har yttrat sig föranleda att&lt;br&gt;ärendet bedöms vara av betydelse för rikets säkerhet. Vad som är väsentligt&lt;br&gt;är att regeringen får tillfälle att pröva de från säkerhetssynpunkt viktiga&lt;br&gt;eller tveksamma fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har sagts nu har närmast tagit sikte på fall då ett ärende gäller&lt;br&gt;en fråga om avvisning. Om en fråga angående utvisning av någon som redan&lt;br&gt;har uppehållstillstånd här i landet skulle aktualiseras av hänsyn till rikets&lt;br&gt;säkerhet är regeringen ensam behörig att fatta beslut (4 kap. 11 § utlännings-&lt;br&gt;lagen), och ärendet bör i så fall alltid överlämnas dit. Enligt regeringens&lt;br&gt;förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar m.m. (prop.&lt;br&gt;1990/91:118) skall en sådan fråga normalt överlämnas till rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen, som har att pröva frågan om ansökan i ärendet skall göras till&lt;br&gt;regeringen. Regeringen har dock också enligt förslaget möjlighet att ta upp&lt;br&gt;frågan självmant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yttrande från säkerhetspolisen kan emellertid också tänkas innehålla&lt;br&gt;uppgifter som tyder på att utlänningen kan befaras medverka till någon&lt;br&gt;form av terrorism. Vad som nyss har sagts om ärenden av betydelse för&lt;br&gt;rikets säkerhet kommer att få motsvarande tillämpning för terroristfallen&lt;br&gt;om det nyss nämnda förslaget genomförs. Det innebär bl.a. att klara fall av&lt;br&gt;avvisning på grund av risk för terrorism kan avgöras av polisen eller&lt;br&gt;invandrarverket utan att överlämnande till regeringen behöver ske, varvid&lt;br&gt;de reguljära grunderna för avvisning i 4 kap. 2 § 3 och 4 utlänningslagen&lt;br&gt;kan tillämpas (Jfr. SOU 1989:104 s. 234-236 och 271 -272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan någon gång tänkas inträffa att ett ärende enligt utlänningslag-&lt;br&gt;stiftningen har särskild utrikespolitisk betydelse. Även i sådana fall bör man&lt;br&gt;kunna hänskjuta ärendet till regeringen. Därmed är inte sagt att utrikespo-&lt;br&gt;litiska hänsyn skall tillåtas inverka på ärendets avgörande: detta kan&lt;br&gt;givetvis inte få ske annat än möjligen inom det utrymme för diskretionär&lt;br&gt;prövning som föreligger enligt utlänningslagen. Uppenbarligen kan det&lt;br&gt;likväl, om utgången av ärendet har särskild betydelse för vårt lands&lt;br&gt;förhållande till en främmande makt eller till en mellanfolklig organisation&lt;br&gt;— t.ex. Europarådet — te sig naturligast att regeringen avgör ärendet.&lt;br&gt;Detsamma kan vara fallet om ärendet, utan att vårt förhållande till en&lt;br&gt;annan stat eller någon mellanfolklig organisation kan sägas vara direkt&lt;br&gt;berört, är av mycket speciellt slag och kan väntas föranleda en betydande&lt;br&gt;internationell uppmärksamhet. I så fall bör dock krävas synnerliga skäl för&lt;br&gt;att ärendet skall få hänskjutas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt i samband med strävandena att befria regeringen från&lt;br&gt;här behandlade överprövningsuppgifter har varit att överlämnande av&lt;br&gt;ärenden till regeringen i vissa fall skall kunna ske för att regeringen skall få&lt;br&gt;tillfälle att utöva en styrning av praxis. I enlighet härmed bör alltså ett&lt;br&gt;ärende kunna överlämnas till regeringen, när det bedöms vara av särskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vikt för ledningen av utlänningslagens tillämpning att ett ärende prövas av Prop. 1990/91:195&lt;br&gt;regeringen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fall av annat slag bör ett ärende kunna överlämnas till regeringen&lt;br&gt;om utgången kan antas få omedelbar betydelse för ett mycket stort antal&lt;br&gt;ärenden eller annars har särskild principiell vikt. Avgränsningen av sådana&lt;br&gt;ärenden från dem som bör avgöras på vanligt sätt är vansklig och torde&lt;br&gt;vara svår att lägga fast i lagstiftningen; man får här i stor utsträckning lita&lt;br&gt;till myndigheternas omdöme. Det är emellertid viktigt att observera att ett&lt;br&gt;ärende om avvisning eller utvisning inte bör hänskjutas till regeringen, om&lt;br&gt;den berörde utlänningen påstått att han löper risk för tortyr eller omänsklig&lt;br&gt;eller förnedrande behandling och påståendet inte kan avfärdas som uppen-&lt;br&gt;bart ogrundat. Det kan nämligen tänkas bli bedömt som stridande mot&lt;br&gt;Europakonventionen, om utlänningen i ett sådant fall bara får sin sak&lt;br&gt;prövad i en instans och avgörandet går honom emot. Det bör särskilt&lt;br&gt;påpekas att när det är fråga om ett rent lagtolkningsproblem eller ett&lt;br&gt;renodlat rättstillämpningsspörsmål, det ytterst sällan torde vara befogat att&lt;br&gt;ärendet överlämnas till regeringen. Sådana frågor bör som regel ankomma&lt;br&gt;på nämnden som slutinstans även om de skulle vara svårbedömda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ärenden som enligt hittills gällande ordning överlämnats till rege-&lt;br&gt;ringen av invandrarverket har ofta rört sig om fall då en ny grupp asylsö-&lt;br&gt;kande börjat uppträda och omständigheterna påkallar en i princip likartad&lt;br&gt;bedömning av vissa grundläggande förhållanden som kan beräknas bli&lt;br&gt;åberopade av ett stort antal sökande. Om det i sådana fall är exempelvis en&lt;br&gt;värdering av de politiska förhållandena i ett visst främmande land som i&lt;br&gt;praktiken blir av avgörande betydelse för en stor grupp ärenden, är det&lt;br&gt;självfallet lämpligt att regeringen får tillfälle att avgöra ett eller ett par&lt;br&gt;typfall till ledning för bedömningen i övriga fall. Över huvud taget gäller att&lt;br&gt;den praxis som hittills har utbildat sig vad gäller överlämnande av ärenden&lt;br&gt;till regeringen i det väsentliga bör iakttas även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid i dessa ärenden också uppkomma principfrågor som&lt;br&gt;inte har anknytning till förhållandena i ett visst främmande land men som&lt;br&gt;ändå kan beräknas återkomma i ett betydande antal andra ärenden. Rege-&lt;br&gt;ringen har exempelvis efter överlämnande från invandrarverket avgjort ett&lt;br&gt;ärende i vilket principfrågan bestod i huruvida det kunde anses vara ett&lt;br&gt;humanitärt skäl av tillräcklig styrka att den utlänning som sökte uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd var HIV-smittad. Detta erbjuder ett exempel på ärenden som bör&lt;br&gt;kunna överlämnas till regeringen även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet kan det förekomma att ett ärende hos invandrarverket eller&lt;br&gt;hos nämnden med hänsyn till föreliggande familjeanknytmng eller av&lt;br&gt;annan liknande orsak har samband med ett ärende som är under prövning&lt;br&gt;hos regeringen. I så fall bör ärendet kunna hänskjutas till regeringen. Inte&lt;br&gt;minst hänsynen till de berörda utlänningarna talar med styrka för att&lt;br&gt;ärendena bör avgöras slutligt i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda bör självklart ses mot bakgrund av att överlämnande av&lt;br&gt;ärenden utan föregående prövning i första instans är ett avsteg från&lt;br&gt;instansordningsprincipen och som sådant skall tillgripas endast när det är&lt;br&gt;särskilt påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är om nämnden obligatoriskt skall underställa rege-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen ett ärende för det fallet att mer än en ledamot i nämnden hade &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skiljaktig mening beträffande utgången i förhållande till majoriteten. Som &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett skäl för en sådan ordning kan åberopas att det ansvariga statsrådet&lt;br&gt;därigenom skulle få en inblick i hur lagstiftning och av statsmakterna&lt;br&gt;beslutade riktlinjer verkar i praktiken. Liksom när det gäller andra rättstil-&lt;br&gt;lämpningsfrågor måste man givetvis räkna med att ledamöterna i nämn-&lt;br&gt;den kan hamna i skilda meningar. I sådant fall bör emellertid här som eljest&lt;br&gt;vanliga omröstningsregler gälla. Att låta regeringen bli slutinstans så snart&lt;br&gt;skiljaktig mening förekommer skulle innebära att man för dessa fall utökar&lt;br&gt;överprövningsmöjligheterna med ytterligare en instans. Detta är enligt min&lt;br&gt;mening inte motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat särskilt spörsmål är om både invandrarverket och nämnden&lt;br&gt;skall ha befogenhet att överlämna ett ärende till regeringen. Det står ganska&lt;br&gt;klart att nämnden måste ha en sådan befogenhet. Mera diskutabelt är om&lt;br&gt;även invandrarverket skall kunna besluta om överlämnande. Det är utifrån&lt;br&gt;vanliga principer ej helt invändningsfritt, om en underinstans själv skall&lt;br&gt;kunna åstadkomma att ett ärende prövas i extraordinär ordning och att&lt;br&gt;den vanliga besvärsinstansen så att säga sätts ur spel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot detta står att utlänningsärenden som regel är mycket brådskande&lt;br&gt;och att det ibland kan tänkas vara tämligen självklart att ett ärende bör&lt;br&gt;överlämnas till regeringen. Av betydelse är också att, om ärendet på vanligt&lt;br&gt;sätt avgörs av invandrarverket som första instans, nämnden inte får&lt;br&gt;tillfälle att avgöra detta i annat fall än om verket meddelat ett för utlänn-&lt;br&gt;ingen negativt beslut och denne överklagar. Slutligen bör framhållas att&lt;br&gt;invandrarverket under alla förhållanden enligt kommitténs mening måste&lt;br&gt;kunna hänskjuta ett ärende till regeringen i sådana fall då ett överklagande&lt;br&gt;inte skulle kunna ske om verket avgör ärendet på egen hand. Exempel&lt;br&gt;erbjuder ett ärende om uppehållstillstånd som inte har samband med&lt;br&gt;avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu anförda innefattar övervägande skäl för att även invandrarverket&lt;br&gt;bör kunna besluta om omedelbart hänskjutande till regeringen. Lämpligen&lt;br&gt;bör emellertid, om verket har överlämnat ett ärende till regeringen och&lt;br&gt;detta faller inom nämndens kompetensområde, regeringen ha skyldighet&lt;br&gt;att höra nämnden, om ärendet inte är synnerligen brådskande. Regeringen&lt;br&gt;bör också kunna överlämna ett hänskjutet ärende till nämnden för avgö-&lt;br&gt;rande. Vad som har sagts nu bör dock inte gälla fall då ett ärende har&lt;br&gt;hänskjutits till regeringen av säkerhetsskäl eller därför att det har utrikes-&lt;br&gt;politisk betydelse och inte heller när hänskjutandet orsakats av familjeank-&lt;br&gt;nytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlämnande av ärenden till nämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare har framgått att ett ärende i vilket säkerhetsfrågor aktualiseras bör&lt;br&gt;överlämnas till regeringen, i den mån det inte bedöms kunna avgöras i&lt;br&gt;vanlig ordning. Överlämnandet kommer i normalfallet att ske direkt från&lt;br&gt;invandrarverket. Om ärendets känslighet från säkerhetssynpunkt står klart&lt;br&gt;först sedan det överklagats till nämnden, bör det emellertid ankomma på &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;127&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnden att besluta om överlämnande. Det skall alltså inte förekomma att&lt;br&gt;ett ärende överlämnas från invandrarverket till nämnden med hänvisning&lt;br&gt;till att det berör säkerhetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör invandrarverket uppenbarligen ha möjlighet att till nämn-&lt;br&gt;den överlämna ett ärende rörande en utlänning som har familjeanknytning&lt;br&gt;eller annan liknande anknytning till en utlänning som är aktuell i ett ärende&lt;br&gt;hos nämnden. Som förut har konstaterats bör sådana ärenden nämligen&lt;br&gt;såvitt möjligt avgöras i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ärenden vilkas avgörande kan få prejudicerande karaktär&lt;br&gt;skall såväl invandrarverket som nämnden kunna överlämna ett ärende till&lt;br&gt;regeringen, när det bedöms vara av särskild vikt för ledning av tillämp-&lt;br&gt;ningen att ärendet prövas av regeringen. Självfallet kan emellertid inte alla&lt;br&gt;ärenden vilkas utgång får betydelse för andra likartade ärenden överläm-&lt;br&gt;nas till regeringen, utan i många fall torde det få ankomma på nämnden att&lt;br&gt;meddela vägledande beslut. Möjligheten att överlämna ärenden till rege-&lt;br&gt;ringen bör reserveras för fall där utgången kan få omedelbar betydelse för&lt;br&gt;ett mycket stort antal fall eller annars har särskild principiell vikt. En&lt;br&gt;annan ordning skulle innebära alltför stor belastning på regeringen och&lt;br&gt;knappast vara förenlig med nämndens självständiga ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna utgångspunkt uppkommer frågan om invandrarverket skall&lt;br&gt;kunna överlämna sådana ärenden till nämnden som verket visserligen&lt;br&gt;anser ha betydelse utöver det enskilda fallet men ändå inte bedömer vara&lt;br&gt;av sådan särskild vikt att frågan bör underställas regeringen. Övervägande&lt;br&gt;skäl talar för att frågan bör besvaras nekande. Det betyder att ärenden av&lt;br&gt;det slag som avses nu bör avgöras av verket i vanlig ordning, med rätt för&lt;br&gt;utlänningen att överklaga till nämnden i den händelse avgörandet går&lt;br&gt;honom emot. Det skulle nämligen innebära en alltför komplicerad ord-&lt;br&gt;ning, om invandrarverket skulle tvingas gradera de mera svårbedömda&lt;br&gt;fallen på sådant sätt att vissa skulle styras direkt till regeringen och andra&lt;br&gt;direkt till nämnden, medan ytterligare andra skulle avgöras av verket på&lt;br&gt;vanligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket bör inte heller kunna hänskjuta ett ärende till nämnden&lt;br&gt;på den grunden att ärendet har utrikespolitiska implikationer eller annars&lt;br&gt;är av helt speciell karaktär. Är ärendet av sådan beskaffenhet att det bör&lt;br&gt;avgöras av regeringen bör det hänskjutas dit. Annars bör det avgöras av&lt;br&gt;verket som första instans i vanlig ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bör alltså ett överlämnande av ärenden från in-&lt;br&gt;vandrarverket till nämnden komma i fråga endast i de fall då ett samband&lt;br&gt;mellan ärenden hos myndigheterna föreligger av familjeanknytningsskäl&lt;br&gt;eller annan liknande orsak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör kunna förbehålla sig rätten att avgöra visst ärende eller en&lt;br&gt;grupp av ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning som nu har förordats innebär att det ankommer på den&lt;br&gt;myndighet som enligt vanliga regler skall pröva ett ärende — invandrar-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verket eller nämnden — att bedöma om förutsättningarna är för handen för&lt;br&gt;att ett visst ärende skall överlämnas till regeringen. För det stora flertalet&lt;br&gt;fall är någon annan lösning inte praktiskt möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagsvis kan emellertid tänkas inträffa att regeringen bedömer det&lt;br&gt;som nödvändigt att säkerställa att ett visst ärende eller en viss grupp av&lt;br&gt;ärenden kommer under regeringens prövning, oberoende av hur de under-&lt;br&gt;ordnade myndigheterna ser på saken. Det kan t.ex. röra sig om ärenden av&lt;br&gt;mycket stor betydelse från invandringspolitisk synpunkt eller ärenden av&lt;br&gt;särskild vikt för vårt förhållande till främmande stat eller mellanfolklig&lt;br&gt;organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu antydda problemet föreligger redan i dag men kan sägas bli mer&lt;br&gt;uttalat efter inrättandet av en särskild besvärsnämnd. Med tanke på fall av&lt;br&gt;det slag som avses nu bör regeringen ha möjlighet att förbehålla sig&lt;br&gt;avgörandet av ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Detta bör&lt;br&gt;kunna ske både i fråga om ärenden som redan har kommit in till invand-&lt;br&gt;rarverket eller nämnden och beträffande ärenden som kan komma att&lt;br&gt;aktualiseras inom en nära framtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens beslut torde få meddelas genom förordning, om det innebär&lt;br&gt;en generell regel beträffande ärenden av en viss typ, och annars genom&lt;br&gt;förvaltningsbeslut. Men självfallet skall beslut av detta slag inte kunna&lt;br&gt;fattas i fråga om ett ärende som redan har avgjorts slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att ett bemyndigande av detta slag bör komma att&lt;br&gt;utnyttjas med stor försiktighet av regeringen. Normalt bör nämligen rege-&lt;br&gt;ringen på samma sätt som för närvarande kunna förlita sig på att de&lt;br&gt;ärenden i vilka regeringen bör fatta beslut kommer att överlämnas utan&lt;br&gt;någon särskild föreskrift om detta från regeringens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har anfört betänkligheter mot förslaget i denna&lt;br&gt;del under åberopande av att det skulle strida mot regeringsformen att&lt;br&gt;tillerkänna regeringen denna möjlighet. JK har emellertid för sin del&lt;br&gt;uttryckligen anfört att det inte föreligger några grundlagsmässiga hinder&lt;br&gt;mot att regeringen i undantagsfall ges möjlighet att besluta om att visst&lt;br&gt;ärende eller viss ärendegrupp skall överlämnas till regeringen. Jag delar&lt;br&gt;JKs uppfattning och anser alltså att förslaget i denna del inte strider mot&lt;br&gt;regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden enligt medborgarskapslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ärenden enligt medborgarskapslagen som nu ankommer på regeringen&lt;br&gt;är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överklaganden av invandrarverkets beslut i naturalisationsärenden,&lt;br&gt;dvs. ärenden avseende ansökningar om att upptas till svensk medbor-&lt;br&gt;gare (6 § medborgarskapslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överklaganden av invandrarverkets beslut i ärenden rörande ansökan&lt;br&gt;om bibehållande av svenskt medborgarskap (8§ första stycket medbor-&lt;br&gt;garskapslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överklaganden av invandrarverkets beslut i ärenden rörande ansökan&lt;br&gt;om befrielse från svenskt medborgarskap (9 § medborgarskapslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ärenden som av invandrarverket har överlämnats till regeringen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörande (9 a § medborgarskapslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ansökan om förklaring att någon är svensk medborgare (11 § andra&lt;br&gt;stycket medborgarskapslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag redovisar i det följande mina överväganden i fråga om instansord-&lt;br&gt;ningen beträffande dessa ärendegrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklaganden av invandrarverkets beslut i naturalisationsärenden&lt;br&gt;Beslutanderätten i naturalisationsärendena ankom på regeringen fram till&lt;br&gt;år 1969. I motiven till lagändringen detta år, vilken innebar att ärendena&lt;br&gt;flyttades över till invandrarverket, diskuterades om överflyttningen skulle&lt;br&gt;avse samtliga ärenden eller enbart ärenden av enklare beskaffenhet. En&lt;br&gt;förutsättning för det ställningstagande som gjordes — och som innebar att&lt;br&gt;samtliga ärenden överflyttades — var enligt departementschefen (prop.&lt;br&gt;1968:158 s. 71 f) att vissa slags ärenden skulle kunna överlämnas till&lt;br&gt;regeringen och att invandrarverkets beslut skulle kunna överklagas dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa naturalisationsärenden är av sådan art att de enligt min mening&lt;br&gt;lämpligen bör prövas av regeringen även i fortsättningen. En sådan pröv-&lt;br&gt;ning kan som nu komma till stånd genom att dessa ärenden överlämnas till&lt;br&gt;regeringen. Beträffande övriga ärenden bör det, på samma sätt som för&lt;br&gt;närvarande gäller, ankomma på invandrarverket att fatta beslut i första&lt;br&gt;instans. Det är ofrånkomligt att en möjlighet till överprövning då måste stå&lt;br&gt;öppen. Något principiellt eller praktiskt hinder mot att överprövningen&lt;br&gt;läggs på ett annat organ än regeringen anser jag dock inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen innehåller ett sådant inslag av rättstillämpning att den i och&lt;br&gt;för sig mycket väl kunde ankomma på domstol och då i första hand på&lt;br&gt;kammarrätt. Ärendena är så förhållandevis begränsade till antalet att de&lt;br&gt;aktuella strävandena att renodla domstolsverksamheten inte får samma&lt;br&gt;tyngd som motargument som beträffande utlänningsärendena. Det finns&lt;br&gt;emellertid ett naturligt samband mellan utlänningsärendena och naturali-&lt;br&gt;sationsärendena. De kunskaper nämnden får rörande bl.a. förhållandena i&lt;br&gt;andra länder är av värde även för prövning av medborgarskapsfrågor. Av&lt;br&gt;betydelse är också att naturalisationsärendena kommer att bidra till att&lt;br&gt;göra nämndens arbetsuppgifter något mera varierade än om den enbart&lt;br&gt;skulle handlägga ärenden enligt utlänningslagstiftningen. På grund av vad&lt;br&gt;som nu sagts anser jag att överklaganden av beslut i naturalisationsärenden&lt;br&gt;i fortsättningen bör prövas av den särskilda nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En speciell grupp av ärenden bör dock förbehållas regeringen. Enligt 6§&lt;br&gt;andra stycket medborgarskapslagen kan en utlänning i vissa fall naturali-&lt;br&gt;seras som svensk medborgare även när de reguljära förutsättningarna för&lt;br&gt;naturalisation i första stycket samma paragraf inte föreligger. Det gäller här&lt;br&gt;fall då det bedöms vara till gagn för riket att sökanden upptas till svensk&lt;br&gt;medborgare samt då sökanden förut varit medborgare här eller är gift med&lt;br&gt;en svensk medborgare eller det annars med hänsyn till sökandens förhål-&lt;br&gt;landen finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synes av principiella skäl böra ankomma på regeringen som enda&lt;br&gt;instans att pröva om någon skall beviljas svenskt medborgarskap därför att&lt;br&gt;det bedöms vara till gagn för landet. Svenskt medborgarskap på denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grund har i praktiken beviljats bl.a. framstående vetenskapsmän och&lt;br&gt;konstnärer som bott i landet under kortare tid än som föreskrivs i de&lt;br&gt;reguljära reglerna. Jag föreslår alltså den ordningen att det skall ankomma&lt;br&gt;på regeringen ensam att besluta i alla frågor som gäller om någon skall&lt;br&gt;upptas till svensk medborgare därför att det bedöms vara till gagn för&lt;br&gt;landet. Övriga undantag från de reguljära reglerna bör som nu prövas i&lt;br&gt;första instans av invandrarverket, vars beslut bör kunna överklagas till&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklaganden av invandrarverkets beslut i ärenden om bibehållande av&lt;br&gt;eller befrielse från svenskt medborgarskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökningar om bibehållande av svenskt medborgarskap (8 § första stycket&lt;br&gt;medborgarskapslagen) eller befrielse från sådant medborgarskap (9 § med-&lt;br&gt;borgarskapslagen) prövas av invandrarverket med besvärsrätt till rege-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av samma skäl som anförts beträffande naturalisationsärendena anser&lt;br&gt;jag att beslut i dessa frågor i fortsättningen bör få överklagas till den&lt;br&gt;särskilda nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlämnade ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande ordning innebär att invandrarverket får överlämna ett ärende till&lt;br&gt;regeringen om särskilda skäl föreligger (9a§ medborgarskapslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeln infördes, vilket skedde år 1969 i samband med att beslutan-&lt;br&gt;derätten i naturalisationsärenden flyttades från regeringen till invandrar-&lt;br&gt;verket, gav departementschefen vissa riktlinjer för när överlämnande bör&lt;br&gt;ske. I första hand avsågs ärenden med utrikespolitisk anknytning eller av&lt;br&gt;särskilt grannlaga natur samt ärenden som kan få särskild betydelse för&lt;br&gt;prövningen av andra ärenden (prop. 1968:158 s. 73).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna för överlämnande av medborgarskapsärenden bör utformas på&lt;br&gt;ett sätt som i huvudsak motsvarar vad som föreslagits för ärenden enligt&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen. På samma sätt som gäller för sistnämnda ärenden&lt;br&gt;innebär sålunda till en början regeringens ansvar för säkerhetsfrågor att&lt;br&gt;naturalisationsärenden där sådana frågor uppkommer bör överlämnas till&lt;br&gt;regeringen för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsfrågor aktualiseras i regel genom uppgifter som säkerhetspoli-&lt;br&gt;sen lämnat i ett ärende. Sådana frågor kan emellertid komma upp även på&lt;br&gt;annat sätt. Med hänsyn till den betydelse säkerhetsaspekterna har i natu-&lt;br&gt;ralisationsärenden bör överlämnande så gott som undantagslöst ske när det&lt;br&gt;i ett ärende framkommit uppgifter som tyder på att ärendet kan röra rikets&lt;br&gt;säkerhet eller allmän säkerhet och omständigheterna inte är sådana att det&lt;br&gt;står klart att ansökningen skall avslås oberoende av dessa aspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagsvis kan även inträffa att det i bedömningen av ett medborgar-&lt;br&gt;skapsärende kommer in ett utrikespolitiskt moment av sådan styrka att ett&lt;br&gt;ärende bör överlämnas till regeringen eller att synnerliga skäl annars talar&lt;br&gt;för regeringens prövning. Tidigare har jag behandlat dessa frågeställningar&lt;br&gt;för utlänningsärendenas del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande synpunkter gör sig gällande i de nu aktuella ärendena. Ett&lt;br&gt;synnerligt skäl för att överlämna ett ärende till regeringen kan härutöver&lt;br&gt;vara att det bedöms vara till gagn för landet att sökanden blir svensk&lt;br&gt;medborgare, fastän sökanden själv inte åberopat denna grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i medborgarskapsärenden bör regeringen få tillfälle att utöva en&lt;br&gt;styrning av praxis. Detta bör ske genom att det föreskrivs att ett ärende&lt;br&gt;skall överlämnas till regeringen när det bedöms vara av särskild vikt för&lt;br&gt;ledning av tillämpningen av medborgarskapslagen att ärendet prövas av&lt;br&gt;regeringen. Det gäller då i regel ärenden i vilka det uppkommit fråga om att&lt;br&gt;genomföra en sådan ändring av praxis som får särskild räckvidd och&lt;br&gt;betydelse, exempelvis för bedömning av ett stort antal ärenden i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också övervägas om man även på medborgarskapslagstiftning-&lt;br&gt;ens område bör öppna möjlighet för att ett ärende skall kunna överlämnas&lt;br&gt;till regeringen av det skälet att det med hänsyn till familjeanknytning har&lt;br&gt;samband med ett ärende som prövas av regeringen. Enligt min mening är&lt;br&gt;emellertid en sådan ordning knappast motiverad på detta område, efter-&lt;br&gt;som intresset av att ärenden av sådant slag avgörs samtidigt inte har&lt;br&gt;samma styrka som när det gäller utlänningsärenden. Varje ärende skall ju&lt;br&gt;för övrigt även i fall av detta slag underkastas en individuell prövning efter&lt;br&gt;sin art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller är det motiverat att på medborgarskapslagstiftningens om-&lt;br&gt;råde införa regler som innebär att regeringen genom särskilt beslut skall&lt;br&gt;kunna förbehålla sig avgörandet av ett visst ärende eller en viss grupp av&lt;br&gt;ärenden. De skäl som kan tala för sådana regler gör sig inte gällande med&lt;br&gt;samma styrka på förevarande område som när det gäller ärenden enligt&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frågan om inte bara nämnden utan även invandrarverket bör få&lt;br&gt;befogenhet att överlämna ärenden till regeringen hänvisar jag till de över-&lt;br&gt;väganden som gjordes i denna fråga för utlänningsärendenas del. Vad som&lt;br&gt;anförts där talar för att även invandrarverket bör kunna besluta att ett&lt;br&gt;medborgarskapsärende skall överlämnas till regeringen. Regeringen bör&lt;br&gt;åläggas att höra nämnden, om ärendet inte är synnerligen brådskande.&lt;br&gt;Under samma förutsättningar som föreslagits för utlänningsärenden bör&lt;br&gt;regeringen få överlämna ett hänskjutet medborgarskapsärende till nämn-&lt;br&gt;den för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör medborgarskapsärenden inte få överlämnas från invand-&lt;br&gt;rarverket till nämnden. De ärenden som inte enligt vad ovan sagts bör&lt;br&gt;hänskjutas till regeringen bör avgöras av invandrarverket i första instans&lt;br&gt;och prövas av nämnden endast efter överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om förklaring att någon är svensk medborgare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av förklaringsärendena enligt 11 § andra stycket medborgar-&lt;br&gt;skapslagen behölls hos regeringen när naturalisationsärendena flyttades&lt;br&gt;över till invandrarverket. Regeringens beslut i dessa ärenden meddelas&lt;br&gt;efter regeringsrättens hörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de ärenden som det här gäller kan sakförhållandena erfarenhetsmässigt&lt;br&gt;ofta vara ganska komplicerade, men någon mera kvalificerad juridisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning aktualiseras sällan. Eftersom ärendena är mycket få till antalet,&lt;br&gt;har det i praktiken knappast någon betydelse för arbetsbelastningen vare&lt;br&gt;sig hos regeringen eller hos regeringsrätten att ärendena för närvarande&lt;br&gt;förutsätter handläggning hos båda dessa organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något rationellt skäl för att regeringen skall belastas med ärenden av det&lt;br&gt;här slaget kan emellertid knappast åberopas; det torde endast vara av&lt;br&gt;historiska orsaker, betingade av en tidigare syn på medborgarskapsfrågor,&lt;br&gt;som dessa ärenden har förbehållits regeringen. Med hänsyn till den princi-&lt;br&gt;piella vikten av att inte någon grupp av löpande ärenden ankommer på&lt;br&gt;regeringen annat än när detta är nödvändigt eller åtminstone den klart&lt;br&gt;lämpligaste lösningen bör regeringen befrias även från denna ärendegrupp.&lt;br&gt;Det kan härvid övervägas att förlägga prövningen i första instans till&lt;br&gt;invandrarverket, men övervägande skäl talar för en ordning som säkerstäl-&lt;br&gt;ler att ärendena handläggs under medverkan av kvalificerad juridisk sak-&lt;br&gt;kunskap. Ärendena bör därför föras till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något yttrande från regeringsrätten bör självfallet inte infordras av&lt;br&gt;nämnden, vars ordförande förutsätts ha domarerfarenhet eller annan erfa-&lt;br&gt;renhet av likvärdigt slag och som bör kunna avgöra ett ärende av aktuellt&lt;br&gt;slag i första instans utan hjälp av utomstående juridisk sakkunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av nämnden kommer därmed i dessa ärenden att meddelas i&lt;br&gt;första instans och bör då av principiella skäl kunna överklagas. Eftersom&lt;br&gt;det här gäller en renodlad rättstillämpningsfråga bör överklagandet ske till&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. I betraktande av att nämnden är en överinstans kan&lt;br&gt;skäl synas tala för att överklagande skulle få ske direkt till regeringsrätten&lt;br&gt;och alltså inte till kammarrätt. För att en överprövning skall garanteras&lt;br&gt;måste emellertid då regeringsrätten bli skyldig att ta upp ett sådant över-&lt;br&gt;klagande utan krav på prövningstillstånd. Enligt min mening föreligger&lt;br&gt;dock inte tillräckliga skäl för en sådan ordning, som skulle strida mot&lt;br&gt;strävandena att avlasta de högsta domstolsinstanserna. Ett överklagande&lt;br&gt;av nämndens beslut i en fråga av här aktuellt slag bör därför ske till&lt;br&gt;kammarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Nämndens organisation&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den nya nämnden skall få namnet utlänningsnämnden.&lt;br&gt;I nämnden skall ingå minst tre ordförande och tre ersättare för&lt;br&gt;ordförande med juridisk utbildning och normalt domarerfarenhet.&lt;br&gt;Vidare skall i nämnden ingå minst femton lekmän. Nämnden skall&lt;br&gt;vara beslutför med en ordförande och två lekmän. I enkla ärenden&lt;br&gt;skall dock ordföranden ensam kunna fatta beslut, och i ärenden av&lt;br&gt;principiellt slag skall nämnden kunna sammanträda i en utökad&lt;br&gt;sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden bör i huvudsak överta den föredragande- och kanslior-&lt;br&gt;ganisation som nu finns inom arbetsmarknadsdepartementets utlän-&lt;br&gt;ningsenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;mitt förslag. Kommittén föreslog dock att i nämnden borde ingå två&lt;br&gt;ordförande och två ersättare för ordförande samt tio lekmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att er-&lt;br&gt;inra mot den föreslagna organisationen. Kammarrätten i Jönköping anser&lt;br&gt;att nämnden i normalfallet bör ha en tyngre sammansättning än ordfö-&lt;br&gt;rande och två lekmän samt framhåller att muntlighet och utökade besluts-&lt;br&gt;motiveringar påverkar tidsåtgången vid ärendenas avgörande och att detta&lt;br&gt;bör beaktas vid bestämmandet av nämndens personalstyrka. Statens in-&lt;br&gt;vandrarverk anser att nämnden bör ha tre heltidsanställda ordförande i&lt;br&gt;stället för två med två ersättare samt att antalet lekmannaledamöter bör&lt;br&gt;justeras i motsvarande mån. Svenska röda korset, Rädda Barnens riksför-&lt;br&gt;bund, Sveriges advokatsamfund och Svenska flyktingrådet anser att överp-&lt;br&gt;rövningen bör ske i ett domstolsförfarande i stället för i en nämnd. Svenska&lt;br&gt;sektionen av Amnesty International anser att enkla ärenden bör avgöras av&lt;br&gt;ordförande och två lekmannaledamöter samt att nämnden i övriga ären-&lt;br&gt;den bör tillföras ytterligare kompetens. Sveriges frikyrkoråd anser att en&lt;br&gt;ordförande och två övriga ledamöter bör delta i beslutet och att det endast&lt;br&gt;vid positiv utgång för den enskilde bör få förekomma att en enskild&lt;br&gt;tjänsteman beslutar ensam. SlOS-Samarbetsorgan för invandrarorganisa-&lt;br&gt;tioner i Sverige anser att prövningen bör ske i ett fristående organ knutet till&lt;br&gt;en domstol samt att ärenden som inte tagits i enighet bör prövas i utökad&lt;br&gt;sammansättning eller överlämnas till regeringen. Hovrätten för övre Norr-&lt;br&gt;land och Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen anser&lt;br&gt;att ordförande och ersättare för ordförande bör vara eller ha varit ordinarie&lt;br&gt;domare. Den uppfattningen delas även av Svenska Röda Korset, Rädda&lt;br&gt;Barnen och Svenska flyktingrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Nämnden bör bestå av ordförande och lekmän.&lt;br&gt;Till frågan hur nämnden bör vara sammansatt när den avgör enskilda&lt;br&gt;ärenden återkommer jag senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nämnden skall vara jämställd med domstol vid prövning av frågor&lt;br&gt;om frihetsberövande krävs det enligt 2 kap. 9 § andra stycket regeringsfor-&lt;br&gt;men — förutom att sammansättningen skall vara bestämd i lag — att&lt;br&gt;ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Det skulle kunna&lt;br&gt;vara en fördel att uppställa ett sådant krav; nämnden skulle då kunna&lt;br&gt;överpröva även beslut om tagande i förvar, vilka nu överklagas till&lt;br&gt;kammarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan synes ett sådant kvalifikationskrav onödigt begränsa&lt;br&gt;urvalet när det gäller att finna personer lämpade för och intresserade av en&lt;br&gt;tjänstgöring av aktuellt slag. Det är för övrigt inte säkert att nämnden ens&lt;br&gt;med en sådan sammansättning skulle godtas som domstol enligt Europa-&lt;br&gt;konventionen (jfr Svensk Juristtidning 1989 s. 659).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör därför inte lämpligen uppställas som något obligatoriskt krav att&lt;br&gt;ordföranden i nämnden är eller har varit ordinarie domare. Däremot bör&lt;br&gt;det krävas juridisk utbildning och normalt även domarerfarenhet. Efter&lt;br&gt;huvudsakligt mönster av vad som gäller i andra liknande sammanhang bör&lt;br&gt;kvalifikationskravet kunna formuleras så att ordförande och ersättare för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordförande skall vara jurister och ha erfarenhet av tjänstgöring som dom-&lt;br&gt;are eller annan likvärdig erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tidigare utredningssammanhang har utgångspunkten varit att ordfö-&lt;br&gt;randena skulle vara heltidsanställda hos nämnden. Jag ansluter mig i&lt;br&gt;princip till denna bedömning. Visserligen skulle det kanske kunna bli&lt;br&gt;lättare att finna personer lämpade for och intresserade av uppdraget, om&lt;br&gt;det på samma sätt som gäller för den danska nämnden blir fråga om ett&lt;br&gt;uppdrag som inte förutsätter heltidsengagemang. Antalet ärenden kan&lt;br&gt;emellertid förutsättas bli så högt att man måste räkna med att minst sex&lt;br&gt;och sannolikt fler ordförande skulle behövas om uppdragen skall förenas&lt;br&gt;med aktivt arbete av annat slag. Det synes alltför vanskligt att tänka sig att&lt;br&gt;en tillräckligt fast praxis skulle kunna upprätthållas med sådana förutsätt-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommittén har föreslagit att i vart fall två ordförande&lt;br&gt;skall vara heltidsanställda hos utlänningsnämnden och att den ene av dem&lt;br&gt;skall vara chef för nämnden. Som närmare skall utvecklas i det följande&lt;br&gt;räknar kommittén då med att vardera av ordförandena skall svara för&lt;br&gt;minst en sammanträdesdag i veckan med lekmän och dessutom ensam&lt;br&gt;avgöra ett betydande antal ärenden. En förutsättning för att detta skall vara&lt;br&gt;möjligt torde vara att inte den ordförande som skall ha ställning som&lt;br&gt;nämndens chef annat än i marginell utsträckning belastas av administra-&lt;br&gt;tivt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på att sjukdomsfall måste kunna mötas och att verksamheten&lt;br&gt;bör kunna upprätthållas även vid semestrar och andra ledigheter bör det&lt;br&gt;enligt min mening finnas tre heltidsanställda ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver bör enligt min mening minst tre ersättare för ordförande&lt;br&gt;utses. Dessa bör i så fall kunna ha uppdragen vid sidan av annat arbete,&lt;br&gt;men det är givetvis angeläget att de utses på sådant sätt att det inte innebär&lt;br&gt;en försvagning av nämnden när ersättare tjänstgör i ordförandens ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör vid behov kunna förordna flera ersättare för ordförande.&lt;br&gt;Det synes naturligt att som ersättare förordnas domare vid allmän domstol&lt;br&gt;eller förvaltningsdomstol. Om det bland den personal som tjänstgör hos&lt;br&gt;nämnden finns någon tillräckligt erfaren och kvalificerad person, bör det&lt;br&gt;emellertid inte vara uteslutet att denne förordnas som ersättare, något som&lt;br&gt;givetvis kan vara förenat med praktiska fördelar vid hastigt uppkommande&lt;br&gt;förfall för någon av de ordinarie ordförandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande och ersättare för ordförande bör förordnas av regeringen&lt;br&gt;utan ansökningsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att förtroendevalda lekmän får starkt inflytande när det&lt;br&gt;gäller nämndens beslutsfattande. Ett inslag av lekmän syftar inte bara till&lt;br&gt;att själva avgörandena skall bli välgrundade och riktiga. Inslaget av lekmän&lt;br&gt;har kanske sin mest väsentliga betydelse genom att det säkerställer nämn-&lt;br&gt;dens demokratiska förankring och tillgodoser allmänhetens intresse av&lt;br&gt;insyn i ärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lekmännen bör utses av regeringen på förslag av de politiska partierna.&lt;br&gt;Det är en fördel om ledamöterna utses så att olika delar av landet blir&lt;br&gt;representerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för frågan om hur många lekmannaledamöter som bör utses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blir hur reglerna om nämndens beslutförhet utformas. Asylprövningskom-&lt;br&gt;mittén utgick i denna del från att ordföranden eller tjänsteman hos nämn-&lt;br&gt;den under alla förhållanden bör kunna fatta beslut i frågor som endast&lt;br&gt;angår ett ärendes beredning eller som gäller avvisning eller avskrivning av&lt;br&gt;ett ärende. Jag delar kommitténs uppfattning. Ordföranden bör alltså&lt;br&gt;ensam få avgöra frågor om inhibition, avvisning eller avskrivning och&lt;br&gt;rättshjälp samt frågor som rör ett ärendes beredning. Utom såvitt avser&lt;br&gt;inhibition bör sådana frågor kunna delegeras till annan tjänsteman hos&lt;br&gt;nämnden. Frågan är emellertid om lekmän alltid skall ingå i nämnden när&lt;br&gt;denna avgör ett ärende i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det naturligtvis ligger nära till hands att utgå från en sådan&lt;br&gt;ordning, kan det ifrågasättas om man härigenom tar till vara medborgar-&lt;br&gt;inflytandet på det bästa sättet. Med tanke på det stora antal ärenden som&lt;br&gt;man numera måste räkna med kommer i så fall ganska många lekmän att&lt;br&gt;behöva utses, och man måste utforma ett schema för deras medverkan som&lt;br&gt;i hög grad bygger på alternerande tjänstgöring av olika grupper. Det finns&lt;br&gt;en risk för att lekmannaledamöterna under sådana förhållanden kommer&lt;br&gt;att drunkna i rutinbetonade fall och inte i realiteten får det inflytande över&lt;br&gt;beslutsfattandet i de enskilda ärendena som är önskvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från dessa synpunkter skulle det vara en fördel om kravet på medverkan&lt;br&gt;av lekmän kunde begränsas till att avse en mindre del av ärendena. Detta&lt;br&gt;ligger nära till hands även med hänsyn till att de ärenden som nämnden&lt;br&gt;kommer att få behandla är av mycket olikartad karaktär i avseende på&lt;br&gt;svårhetsgrad. Det är visserligen genomgående fråga om grannlaga bedöm-&lt;br&gt;ningar av stor vikt for de berörda, men i en betydande grupp av ärendena&lt;br&gt;är prövningen av ganska enkelt slag och utgången tämligen självklar med&lt;br&gt;hänsyn till den praxis som har utbildat sig. Ofta är ärendena emellertid&lt;br&gt;mera komplicerade, och många gånger kan de vara ytterligt svårbedömda.&lt;br&gt;Över huvud taget gäller att omständigheterna i de enskilda fallen kan&lt;br&gt;variera avsevärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör ordföranden kunna meddela beslut på nämndens&lt;br&gt;vägnar även vid avgörandet av ett ärende i sak, under förutsättning att&lt;br&gt;prövningen är av enkel beskaffenhet. Om lekmännens medverkan blir&lt;br&gt;obligatorisk endast i de mera svårbedömda fallen tas medborgarinflytandet&lt;br&gt;bättre till vara och nämndens verksamhet blir också lättare att administ-&lt;br&gt;rera. Att i enlighet härmed ärendets svårhetsgrad blir bestämmande för den&lt;br&gt;sammansättning som krävs for beslutförhet är ingen principiell nyhet;&lt;br&gt;denna ordning är vanlig inte minst inom domstolsväsendet (se t.ex. 1 kap.&lt;br&gt;3 a § och 3 kap. 6§ rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligtvis kan det ibland finnas olika meningar i frågan om ett ärende&lt;br&gt;skall anses vara av enkel beskaffenhet eller ej. Jag anser att nämnden under&lt;br&gt;medverkan av lekmän bör kunna besluta om närmare riktlinjer för när&lt;br&gt;ordföranden ensam skall få fatta beslut. För att ett ärende skall få avgöras&lt;br&gt;i denna form bör enligt min mening alltid krävas dels att det enligt&lt;br&gt;ordförandens bedömning inte råder någon som helst tvekan om ärendets&lt;br&gt;utgång, dels att ärendet inte innehåller vidlyftigt material av betydelse för&lt;br&gt;prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något hinder mot att ett ärende avgörs under medverkan av lekmän bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte föreligga även om det skulle vara enkelt. Om flera ärenden av likartad&lt;br&gt;karaktär samtidigt är eller beräknas bli anhängiga hos nämnden, är det&lt;br&gt;sålunda som regel en fördel om ett eller ett par av dem avgörs av nämnden&lt;br&gt;i sammansättning med lekmän även om utgången bedöms som tämligen&lt;br&gt;klar. Övriga ärenden kan sedan — under förutsättning att omständighe-&lt;br&gt;terna verkligen är helt likartade — avgöras av ordföranden ensam efter de&lt;br&gt;linjer som den fullsuttna nämnden ställt sig bakom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nämnden sammanträder under medverkan av lekmän bör den vara&lt;br&gt;beslutför med ordförande och två lekmannaledamöter. En utökad sam-&lt;br&gt;mansättning bör emellertid gälla för fall som är av principiell betydelse&lt;br&gt;eller som innebär att praxis ändras. Sådana ärenden bör kunna avgöras i&lt;br&gt;utökad sammansättning bestående av minst två ordförande eller ersättare&lt;br&gt;och minst fyra andra ledamöter. Den ordförande som är chef för nämnden&lt;br&gt;förutsätts normalt delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ordningen skall ses mot bakgrund av att det förhållandet&lt;br&gt;att nämnden arbetar med flera ordförande och flera grupper av ledamöter&lt;br&gt;kan medföra att det uppstår ett samordningsbehov. Syftet med att ge&lt;br&gt;nämnden möjligheter att avgöra ärenden av mera principiell eller praxis-&lt;br&gt;bildande natur i utökad sammansättning är att säkerställa enhetlighet och&lt;br&gt;kontinuitet i avgörandena och att tillhandahålla en lösning för det fall att&lt;br&gt;exempelvis ordförandena har olika uppfattning i en viss fråga. Självfallet&lt;br&gt;förutsätts nämnden i reguljär sammansättning följa den uppfattning som&lt;br&gt;kommit till uttryck genom ett beslut som fattats i utökad sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att hänskjuta ett ärende till avgörande i utökad sammansätt-&lt;br&gt;ning bör kunna fattas antingen av nämnden i ordinarie sammansättning&lt;br&gt;eller av ordföranden ensam. I sammanhanget kan erinras om bestämmel-&lt;br&gt;sen i 7 kap. 11 § andra stycket 3 utlänningslagen enligt vilken ett ärende&lt;br&gt;skall överlämnas till regeringen för avgörande om det bedöms vara av&lt;br&gt;särskild vikt för ledning av tillämpningen av lagen att ärendet prövas av&lt;br&gt;regeringen. Det måste alltså beträffande ett ärende som bedöms ha bety-&lt;br&gt;delse för kommande praxis göras en avvägning om det har sådan särskild&lt;br&gt;betydelse att det skall överlämnas till regeringen eller om det kan avgöras&lt;br&gt;av nämnden i utökad sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står det alldeles klart att exempelvis situationen i ett visst främmande&lt;br&gt;land har ändrats på ett sådant sätt att det synsätt som kommit till uttryck i&lt;br&gt;tidigare avgöranden av asylfrågor inte kan vidhållas, kan nämndens avgö-&lt;br&gt;rande knappast sägas innebära en ändring av praxis, eftersom förutsätt-&lt;br&gt;ningarna har ändrats. I ett sådant fall behöver ärendet inte nödvändigtvis&lt;br&gt;hänskjutas till utökad sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Nämndens arbetsformer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den särskilda regel om skyldighet för invandrarverket&lt;br&gt;att i vissa fall göra en omprövning som nu finns i utlänningslagen bör&lt;br&gt;behållas även efter inrättandet av utlänningsnämnden. Nämnden&lt;br&gt;bör samarbeta med FNs flyktingkommissariat. I fråga om muntlig&lt;br&gt;handläggning bör samma regel gälla för nämnden som den som nu är&lt;br&gt;tillämplig i fråga om invandrarverket. Beträffande arbetsformerna&lt;br&gt;bör bl.a. viss specialisering for lekmannaledamöternas del ske, för&lt;br&gt;att lekmannainflytandet skall kunna göra sig gällande i önskvärd&lt;br&gt;utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprövningskommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan&lt;br&gt;erinran i denna del. Statskontoret anser att lekmännens länderinriktning&lt;br&gt;bör breddas, så att den täcker två gruppchefer. Svenska sektionen av&lt;br&gt;Amnesty International anser att förslaget inte går tillräckligt långt när det&lt;br&gt;gäller muntlig handläggning hos nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Omprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör regeln i 7 kap. 10 § utlänningslagen om ompröv-&lt;br&gt;ning av invandrarverkets beslut beröras något. Regeln innebär att invand-&lt;br&gt;rarverket skall ompröva ett av verket i första instans fattat beslut, om&lt;br&gt;verket finner att beslutet är oriktigt på grund av nya omständigheter eller&lt;br&gt;av någon annan anledning och det nya beslutet inte blir till nackdel eller&lt;br&gt;skulle sakna betydelse för utlänningen. Bestämmelsen i utlänningslagen&lt;br&gt;skiljer sig från förvaltningslagens omprövningsregel bl.a. på det sättet att&lt;br&gt;omprövning enligt förvaltningslagen bara skall ske om beslutet är uppen-&lt;br&gt;bart oriktigt medan en omprövning enligt utlänningslagen skall ske om&lt;br&gt;beslutet är oriktigt. I båda fallen kan omprövning ske även om beslutet har&lt;br&gt;överklagats men omprövningsskyldigheten enligt förvaltningslagen gäller&lt;br&gt;inte om klaganden har begärt inhibition. Inte heller gäller denna skyldighet&lt;br&gt;sedan myndigheten har överlämnat handlingarna i ett överklagat ärende&lt;br&gt;till överinstansen. Enligt utlänningslagen får dock omprövning ske även&lt;br&gt;efter det att handlingarna överlämnats, om regeringen begär yttrande från&lt;br&gt;verket, och omprövningen kan ske även när inhibition har begärts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till den mera omfattande omprövningsskyldigheten i utlän-&lt;br&gt;ningslagen är behovet av att minska överinstansens arbetsbörda och få en&lt;br&gt;totalt sett snabbare handläggning av ärenden rörande avvisning och utvis-&lt;br&gt;ning. Det kan i och för sig ifrågasättas om dessa behov gör sig lika starkt&lt;br&gt;gällande när ärendena inte längre skall överklagas till regeringen och om&lt;br&gt;inte förvaltningslagens vanliga regler i stället borde gälla. För fall då&lt;br&gt;omprövningen inte leder till någon ändring medför dessutom proceduren&lt;br&gt;att det tar längre tid innan utlänningsnämnden får handlingarna i ärendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med risk for att nämndens avgörande fördröjs i motsvarande mån. Jag&lt;br&gt;finner dock inte skäl att nu föreslå någon ändring av omprövningsregeln.&lt;br&gt;Skulle det visa sig att denna omprövningsregel allmänt sett medför en&lt;br&gt;förlängning av handläggningstiderna eller andra nackdelar får frågan över-&lt;br&gt;vägas på nytt. Jag kommer därför noga att följa utvecklingen på detta&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remisser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När handlingarna har överlämnats till nämnden är ärendet ofta klart för&lt;br&gt;avgörande utan ytterligare skriftväxling. Det står dock nämnden fritt att&lt;br&gt;t.ex. genom remiss till invandrarverket eller arbetsmarknadsstyrelsen in-&lt;br&gt;hämta yttrande över vissa frågor. Ett sådant yttrande, liksom ett yttrande&lt;br&gt;som invandrarverket bifogat vid överlämnandet av handlingarna, måste&lt;br&gt;utlänningen enligt förvaltningslagens regler få del av innan ärendet avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa länder förekommer samarbete med företrädare för FNs flykting-&lt;br&gt;kommissariat (UNHCR) vid handläggningen av asylärenden. Ett sådant&lt;br&gt;samarbete kan i vissa ärenden vara av värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet bör inte innebära att UNHCR eller företrädare för organi-&lt;br&gt;sationen deltar i själva avgörandet. I stället bör UNHCR ha rollen av&lt;br&gt;rådgivare. Med tanke på det stora antalet ärenden som kommer att prövas&lt;br&gt;i andra instans för svensk del är det inte lämpligt att UNHCR åtar sig att&lt;br&gt;mera generellt delta i proceduren. En lämplig ordning kan i stället vara att&lt;br&gt;utlänningsnämnden i de speciella ärenden där den finner det erforderligt&lt;br&gt;inhämtar yttrande från UNHCR genom remiss. Från UNHCRs sida har&lt;br&gt;man ställt sig positiv till en sådan ordning och framhållit att UNHCR&lt;br&gt;ibland kan tänkas föredra att avge sitt yttrande muntligt. Vidare har&lt;br&gt;framhållits att UNHCR kan tänkas av eget initiativ vilja framföra syn-&lt;br&gt;punkter även i ärenden som inte har remitterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan även vara värdefullt för utlänningsnämnden om någon form av&lt;br&gt;fortlöpande samråd med UNHCR kan åstadkommas i frågor av mera&lt;br&gt;övergripande art som ej rör enskilda ärenden. Detta synes kunna ske&lt;br&gt;genom regelbundna sammankomster mellan företrädare för nämnden och&lt;br&gt;UNHCR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendenas beredning och avgörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyngdpunkten i utlänningsnämndens arbete kommer, liksom i det gällande&lt;br&gt;systemet, att ligga på föredragning av ärendena. Nuvarande ordning i&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet innebär att ärendena i regel föredras tre&lt;br&gt;gånger, nämligen inför gruppchef (chefen för en av fyra grupper inom&lt;br&gt;utlänningsenheten med ansvar som huvudman), expeditionschef och stats-&lt;br&gt;råd, innan statsrådet anmäler ärendet i regeringen. Dessa rutiner står i&lt;br&gt;överensstämmelse med ett vanligt arbetssätt i regeringskansliet som inne-&lt;br&gt;bär att ett ärende skall anmälas för ansvarig huvudman och för en chef-&lt;br&gt;stjänsteman innan det presenteras för statsrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningen av ärendena inom nämnden kommer inte att vara bunden&lt;br&gt;av några sådana arbetsformer med upprepade föredragningar som dem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som gäller för regeringskansliet. Mycket kommer att bero på hur enkla och&lt;br&gt;praktiska rutiner ordförandena och personalen lyckas skapa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ett inledande skede av nämndens verksamhet torde det vara&lt;br&gt;lämpligt att behålla nuvarande ordning i vad den innebär att föredragand-&lt;br&gt;ena är underställda en gruppchef. I vilken utsträckning formliga föredrag-&lt;br&gt;ningar för gruppchefen behöver äga rum bör emellertid inte läggas fast&lt;br&gt;genom några regler, utan det bör i främsta rummet ankomma på den&lt;br&gt;ansvarige ordföranden att bestämma om detta. Härvid måste naturligtvis&lt;br&gt;beaktas vilken erfarenhet föredraganden har och det aktuella ärendets&lt;br&gt;svårhetsgrad. Allmänt sett torde emellertid gälla att, i den mån föredrag-&lt;br&gt;ningar för gruppchef skall förekomma, dessa normalt kan förkortas i&lt;br&gt;förhållande till den ordning som ibland tillämpas i dag. I mera komplice-&lt;br&gt;rade ärenden bör gruppchefen själv kunna svara för föredragningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredraganden kommer förmodligen att få avsätta minst samma tid för&lt;br&gt;förberedelserna som i dag. Den förutsatta förhandsinformationen till leda-&lt;br&gt;möterna innebär ett visst merarbete. I viss utsträckning kompenseras&lt;br&gt;emellertid detta av att arbetsformerna inom nämnden blir smidigare än&lt;br&gt;inom regeringskansliet. Så t.ex. är den ansvarige ordföranden normalt&lt;br&gt;tillgänglig för diskussion om uppkommande problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförandena synes inte behöva tilläggas något omedelbart ansvar för&lt;br&gt;ärendena på beredningsstadiet. Beredningen bör som regel kunna ske&lt;br&gt;genom föredragandens och gruppchefens försorg. Det synes emellertid&lt;br&gt;lämpligt att gruppcheferna fördelas mellan ordförandena så att de inriktar&lt;br&gt;sig på att presentera sina ärenden under en bestämd ordförandes samman-&lt;br&gt;trädesdagar eller att föredra ärendet för denne ensam, om prövningen är av&lt;br&gt;enkel beskaffenhet. Gruppchefen och föredraganden kan då alltid repliera&lt;br&gt;på en av ordförandena när något problem uppkommer som behöver&lt;br&gt;diskuteras i förväg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regel bör tre sammanträden med fullsutten nämnd behöva hållas&lt;br&gt;varje vecka.Vid behov måste självfallet antalet sammanträden per vecka&lt;br&gt;utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lekmännen bör lämpligen delas in i grupper med ansvarsområden&lt;br&gt;motsvarande gruppchefernas. Även lekmännen kommer därmed att få&lt;br&gt;särskild erfarenhet av ärenden med asylsökande från vissa bestämda delar&lt;br&gt;av världen. En sådan specialisering är väsentlig för att lekmännen skall få&lt;br&gt;verkligt inflytande i beslutsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid själva sammanträdet med nämnden bör föredragningen kunna till&lt;br&gt;viss utsträckning rationaliseras och inriktas på de i varje ärende betydelse-&lt;br&gt;fulla eller tveksamma frågorna. Det synes lämpligt att förutom föredragan-&lt;br&gt;den gruppchefen är närvarande vid sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör eftersträvas att beslut fattas i anslutning till själva sammanträ-&lt;br&gt;det. I undantagsfall, om ärendet är mycket komplicerat eller av principiell&lt;br&gt;betydelse, är detta kanske inte möjligt. Beroende på omständigheterna kan&lt;br&gt;ordföranden då antingen bestämma att ärendet skall utgå för att, sedan&lt;br&gt;ytterligare överväganden gjorts presenteras på nytt inför nämnden i annan&lt;br&gt;sammansättning eller att slutlig överläggning uppskjuts till dess att nämn-&lt;br&gt;den åter kan få samma sammansättning som då ärendet först föredrogs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens beslut bör underskrivas av ordföranden och kontrasigneras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av föredraganden eller gruppchefen. Självfallet måste dokumentation ske Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;av vilka ledamöter som deltagit i avgörandet, något som kan ske genom att Bilaga 2&lt;br&gt;detta anges på föredragningslistorna. Protokoll i egentlig mening synes inte&lt;br&gt;behöva föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas att vad som nu har sagts om nämndens arbetsfor-&lt;br&gt;mer inte skall uppfattas som uttömmande och bindande. Det bör i huvud-&lt;br&gt;sak ankomma på nämnden själv att bestämma om sina arbetsformer under&lt;br&gt;hänsynstagande till allmänna förvaltningsrättsliga principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket väsentligt är att nämnden fortlöpande erhåller information om&lt;br&gt;sådana förhållanden i främmande länder som är av betydelse för dess&lt;br&gt;prövningsuppgifter. Ordföranden bör sörja för att sådant material ställs till&lt;br&gt;nämndens förfogande. Närmast i fråga som uppgiftslämnare kommer&lt;br&gt;utrikes- och arbetsmarknadsdepartementen, invandrarverket, UNHCRs&lt;br&gt;lokalkontor i Stockholm samt frivilliga organisationer såsom Amnesty&lt;br&gt;International.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntlig handläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av att förvaltningslagen i princip blir tillämplig på nämndens&lt;br&gt;verksamhet är att bestämmelsen om muntlig handläggning i 14§ för-&lt;br&gt;valtningslagen kommer att gälla om inte annat förordnas. Regeln innebär&lt;br&gt;att en part som vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende vilket avser&lt;br&gt;myndighetsutövning mot enskild skall få tillfälle till detta, om det kan ske&lt;br&gt;med hänsyn till arbetets behöriga gång. Sistnämnda begränsning kan&lt;br&gt;åberopas t.ex. för att be en part att återkomma senare när viktiga och&lt;br&gt;brådskande arbetsuppgifter måste gå före. Allmänt sett är emellertid regeln&lt;br&gt;avsedd att innebära att myndigheterna i stor utsträckning måste tillåta att&lt;br&gt;part lämnar uppgifter muntligt. Myndigheten kan också, även om den&lt;br&gt;enskilde inte begär det, besluta om muntlig handläggning och skall då&lt;br&gt;särskilt beakta att detta kan underlätta för den enskilde att ha med&lt;br&gt;myndigheten att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1989 års utlänningslag har införts en särskild bestämmelse om muntlig&lt;br&gt;handläggning i asylärenden vid invandrarverket (11 kap. 1 §). Enligt be-&lt;br&gt;stämmelsen skall det ingå muntlig handläggning vid verket, om det kan&lt;br&gt;antas vara till fördel för utredningen eller i övrigt främja ett snabbt&lt;br&gt;avgörande av ärendet. Vidare skall det företas muntlig handläggning om&lt;br&gt;utlänningen begär det och sådan handläggning inte saknar betydelse.&lt;br&gt;Bestämmelsen, som tillkom på förslag av lagrådet, är avsedd att i vissa&lt;br&gt;hänseenden gå längre än förvaltningslagens regel men i andra hänseenden&lt;br&gt;inte fullt så långt (jfr prop. 1988/89:86 s. 83 — 85, 209 — 210 och 378 —&lt;br&gt;380). Å ena sidan blir muntlig handläggning obligatorisk i vissa fall, men å&lt;br&gt;andra sidan kan sökanden vägras att lämna uppgifter muntligen på andra&lt;br&gt;grunder än sådana som kan åberopas enligt förvaltningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av det betänkande som föregick den nya utlän-&lt;br&gt;ningslagstiftningens tillkomst hade en del remissinstanser föreslagit att&lt;br&gt;muntlig handläggning skulle införas även i regeringskansliet. Föredragande&lt;br&gt;statsrådet avvisade emellertid förslaget med motiveringen att alla omstän-&lt;br&gt;digheter av betydelse för avgörandet borde ha kommit fram vid den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;muntliga handläggningen i invandrarverket och underlaget därför borde&lt;br&gt;vara komplett när invandrarverket fattar sitt beslut (prop. 1988/89:86 s.&lt;br&gt;85).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt min mening inte möjligt att vidhålla detta synsätt när&lt;br&gt;ärendena nu skall överprövas av en förvaltningsmyndighet i stället för av&lt;br&gt;regeringen: med en sådan motivering skulle man kunna avvisa tanken på&lt;br&gt;muntlighet i praktiskt taget alla överinstanser. Över huvud taget är det&lt;br&gt;svårt att anföra synpunkter hänförliga till ärendenas art som argument mot&lt;br&gt;muntlig behandling. I Danmark liksom i en del andra främmande länder är&lt;br&gt;muntlig handläggning hos överinstansen regel snarare än undantag. Vad&lt;br&gt;som kan åberopas mot muntlig handläggning är snarast att det stora antalet&lt;br&gt;ärenden medför risk för en oöverkomlig belastning och alltför stor tidsut-&lt;br&gt;dräkt, om ärendena mera regelmässigt skulle avgöras efter muntlig hand-&lt;br&gt;läggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntliga inslag i förfarandet hos nämnden kan emellertid i en del fall&lt;br&gt;förstärka både rättssäkerheten och effektiviteten. Kompletterande uppgif-&lt;br&gt;ter kan lämnas omedelbart och de frågor dessa kan ge upphov till blir&lt;br&gt;genast besvarade. Ett inslag av muntlighet behöver inte ta sig uttryck i&lt;br&gt;formella muntliga förhandlingar, utan också mer informella telefonkontak-&lt;br&gt;ter och sammanträffanden kan komma i fråga. Klaganden bör således inte&lt;br&gt;kunna göra anspråk på att få företräda inför nämnden utan får nöja sig med&lt;br&gt;att lämna uppgifter till en handläggare, när detta bedöms tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att undvika problemet med transport av utlänningen till nämn-&lt;br&gt;dens stationeringsort kan möjligen i vissa fall vara att nämnden eller&lt;br&gt;handläggare vid nämnden reser till den förläggning där utlänningen finns.&lt;br&gt;Det kan då ske en samordning av ärenden gällande utlänningar vid samma&lt;br&gt;förläggning så att muntlig handläggning kan ske i flera ärenden vid ett&lt;br&gt;besök på förläggningen. De praktiska förutsättningarna för ett sådant&lt;br&gt;tillvägagångssätt torde dock endast undantagsvis vara för handen. Om en&lt;br&gt;muntlig förhandling av mera formellt slag skall äga rum inför nämnden kan&lt;br&gt;det ibland vara lämpligt att även kalla företrädare för invandrarverket till&lt;br&gt;förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan blir då hur en regel som styr inslaget av muntlighet i nämndens&lt;br&gt;arbete lämpligen bör formuleras. Förvaltningslagens regel är i praktiken&lt;br&gt;normalt inte tillämplig i fråga om överinstanser; den gäller som nämnts&lt;br&gt;inte hos regeringen och för förvaltningsdomstolarnas del finns regler av&lt;br&gt;annan art i 9§ förvaltningsprocesslagen (1971:291). Mot den bakgrunden&lt;br&gt;talar enligt min mening övervägande skäl för att den regel som skall gälla&lt;br&gt;för nämnden bör avfattas på samma sätt som den som idag gäller för&lt;br&gt;invandrarverket (11 kap. 1§ utlänningslagen). Vid tillämpning av regeln&lt;br&gt;måste dock beaktas att nämnden är en överinstans och att det väsentliga&lt;br&gt;materialet normalt redan har presenterats innan ärendet kommer in till&lt;br&gt;nämnden. Detta medför att muntlig handläggning inte kan bli tillnärmel-&lt;br&gt;sevis lika vanligt hos nämnden som hos invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsmotiveringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 20 § förvaltningslagen föreskrivs att myndigheter är skyldiga att vid ett&lt;br&gt;ärendes avgörande lämna en beslutsmotivering. Beslut skall innehålla de&lt;br&gt;skäl som har bestämt utgången. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis&lt;br&gt;bl.a. om beslutet inte går någon part emot, om det av någon annan&lt;br&gt;anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen eller om det är&lt;br&gt;nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas person-&lt;br&gt;liga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförbart förhållande.&lt;br&gt;Detsamma gäller om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att&lt;br&gt;utforma skälen. För utlänningsärendena har ytterligare undantag från&lt;br&gt;kravet på beslutsmotivering gjorts i 11 kap. 3 § utlänningslagen för beslut&lt;br&gt;om visering, arbetstillstånd och tidsbegränsat uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1988/89:86 med förslag till utlänningslag m.m. (s. 88) påpekades&lt;br&gt;att det från olika håll framförts kritik mot att beslut i utlänningsärenden är&lt;br&gt;bristfälligt motiverade. Föredragande statsrådet underströk att det är an-&lt;br&gt;geläget med så klargörande motiveringar som möjligt i de ärenden som inte&lt;br&gt;undantagits i 11 kap. 3§ utlänningslagen. Som skäl för detta anfördes bl.a.&lt;br&gt;att klara motiveringar ökar allmänhetens förtroende för myndigheternas&lt;br&gt;objektivitet och även förkortar handläggningstiderna genom att eljest&lt;br&gt;nödvändiga förklaringar som måste ges i efterhand till fattade beslut kan&lt;br&gt;undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar denna syn på beslutsmotiveringar. Av tradition har motive-&lt;br&gt;ringarna till dessa belut på samma sätt som gäller för flertalet övriga beslut&lt;br&gt;av regeringen hållits kortfattade och ofta i huvudsak bestått av hänvis-&lt;br&gt;ningar till olika lagrum. För den särskilda nämnden bör det bli naturligt att&lt;br&gt;skriva fylliga och klargörande motiveringar. Detta är enligt min åsikt en&lt;br&gt;klar fördel. Vid en jämförelse med främmande länder torde de beslutsmo-&lt;br&gt;tiveringar som förekommer hos oss vara ovanligt komprimerade. I ett&lt;br&gt;internationellt perspektiv skulle därför en förändring i detta avseende vara&lt;br&gt;ägnad att stärka förtroendet för den svenska utlänningspolitiken. Men&lt;br&gt;självfallet är det framför allt av värde för parterna och deras ombud att de&lt;br&gt;skäl som varit bestämmande för utgången klart framgår av beslutet. Från&lt;br&gt;UNHCRs sida har kraftigt understrukits vikten av sistnämnda intresse,&lt;br&gt;varvid man också framhållit att överinstansens arbete givetvis underlättas&lt;br&gt;om även besluten i första instans är motiverade på ett klargörande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl för att skriva korta motiveringar har tidigare ofta angetts&lt;br&gt;intresset av sekretess. Efter en ändring i 7 kap. 14 § sekretesslagen den 1 juli&lt;br&gt;1989, som hade till syfte att möjliggöra utförligare beslutsmotiveringar,&lt;br&gt;gäller sekretess under vissa förutsättningar för uppgifter i skälen till ett&lt;br&gt;beslut. Det innebär att utrymmet för att utelämna uppgifter i skälen under&lt;br&gt;hänvisning till skyddet för enskilds personliga förhållanden nu är mycket&lt;br&gt;litet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föregående (avsnitt 1.2.4) har jag framhållit vikten av att invand-&lt;br&gt;rarverket fullföljer arbetet på att sammanställa och publicera praxis. Det&lt;br&gt;synes naturligt att, sedan den nya nämnden fungerat någon tid, en diskus-&lt;br&gt;sion mellan nämnden och invandrarverket tas upp om huruvida nämndens&lt;br&gt;avgöranden bör publiceras i särskild form och hur en sådan publicering i så&lt;br&gt;fall bör förhålla sig till invandrarverkets praxissammanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Felaktigt inkomna klagoskrifter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förutses att det i början av utlänningsnämndens verksamhetstid Bilaga 2&lt;br&gt;felaktigt kommer att till regeringen insändas handlingar som hör hemma&lt;br&gt;hos utlänningsnämnden. Bestämmelsen i 5§ departementsförordningen&lt;br&gt;(1982:1177) innebär att departementet i uppenbara fall kan överlämna&lt;br&gt;sådana handlingar till utlänningsnämnden utan att föredra frågan om&lt;br&gt;överlämnande för regeringen. Det krävs dock uppmärksamhet på att ett&lt;br&gt;ärende som vid första anblicken tycks höra hemma hos utlänningsnämn-&lt;br&gt;den även kan innehålla frågor som faller under regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.2.3 Genomförande&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna nya instansordningen med en utlänningsnämnd som en&lt;br&gt;självständig myndighet för överprövning av utlännings- och medborgar-&lt;br&gt;skapsärenden innebär en genomgripande förändring på många sätt. Som&lt;br&gt;jag tidigare anfört bör därför en särskild organisationskommitté bildas&lt;br&gt;med uppdrag att planera och vidta erforderliga åtgärder för att föränd-&lt;br&gt;ringen skall kunna ske på ett för alla berörda parter tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna bör utformas på sådant sätt att utlännings-&lt;br&gt;nämnden omedelbart vid ikraftträdandet kan ta över handläggningen av&lt;br&gt;och beslutanderätten i det stora flertalet sådana ärenden som enligt de&lt;br&gt;föreslagna ändringarna i utlännings- och medborgarskapslagarna skall an-&lt;br&gt;komma på nämnden. Detta innebär att handlingarna i sådana ärenden som&lt;br&gt;redan är anhängiga hos regeringen bör få överlämnas till nämnden. Den&lt;br&gt;ordning som nu beskrivs är visserligen okonventionell; normalt brukar i&lt;br&gt;övergångsskedet efter en instansändring redan anhängiga besvärsmål prö-&lt;br&gt;vas av den tidigare besvärsinstansen. Med hänsyn till bl.a. den stora&lt;br&gt;mängden ärenden anser jag emellertid att en övergångslösning efter nyss&lt;br&gt;angivna linjer är att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid ikraftträdandet finns något sådant ärende hos regeringen&lt;br&gt;som enligt de förut angivna principerna bör överlämnas till regeringen, bör&lt;br&gt;regeringen dock kunna behålla ärendet. Det bör därför ankomma på&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet eller regeringen att närmare avgöra vilka&lt;br&gt;ärenden som skall lämnas över till utlänningsnämnden i övergångsskedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till att nämnden skall börja arbeta bör ordföranden med&lt;br&gt;hjälp av invandrarverket och arbetsmarknadsdepartementet sörja för att&lt;br&gt;lekmannaledamöterna erhåller en på lämpligt sätt utformad grundläggande&lt;br&gt;information om lagstiftningens innebörd och om sådana förhållanden som&lt;br&gt;i övrigt är av betydelse för nämndens prövningsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya instansordningen bör träda i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.2.4 Kostnader&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Årskostnaderna för verksamheten inom arbetsmarknadsdepartementets&lt;br&gt;utlänningsenhet är drygt 19 milj. kr. Kostnaderna för nämnden kan beräk-&lt;br&gt;nas bli av ungefär samma storleksordning. Genom att nämnden föreslås bli&lt;br&gt;en fristående myndighet uppkommer visserligen kostnader för personal-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och ekonomiadministration, ADB-stöd samt lokaler. Dessa kostnader kan&lt;br&gt;beräknas uppgå till 4 — 5 milj.kr. per år. Men å andra sidan minskar&lt;br&gt;motsvarande kostnader för arbetsmarknadsdepartementets del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare kostnader som direkt kommer att belasta den nya nämnden&lt;br&gt;är löner åt de tre heltidsanställda ordförandena, arvoden åt ordförandenas&lt;br&gt;ersättare och åt lekmannaledamöterna samt vissa kostnader för resor m.m.&lt;br&gt;Kommittén beräknar att lönerna åt ordförandena och arvoden åt dessas&lt;br&gt;ersättare kan komma att uppgå till omkring 1,3 milj. kr. om året. För&lt;br&gt;lekmännen kan arvodet beräknas till 500 — 600 kr. per sammanträdesdag,&lt;br&gt;vilket utgör omkring 200 000 kr. per år. Med ett sedvanligt lönekostnads-&lt;br&gt;pålägg kommer kostnaderna för löner och arvoden att uppgå till ca 2,1 milj,&lt;br&gt;kr. årligen. Efter tillägg för resekostnader och utgifter för tolkhjälp kan&lt;br&gt;nämndens årliga kostnader för löner och arvoden beräknas till ca 2,5 milj,&lt;br&gt;kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa kostnadsbesparingar bör kunna göras genom att ärendena kommer&lt;br&gt;att kunna avgöras i stort sett alla arbetsdagar. Detta medför att beslut i&lt;br&gt;många fall kan fattas någon eller några dagar tidigare än med nuvarande&lt;br&gt;system, där avgörandet i princip är bundet till torsdagen som är regerin-&lt;br&gt;gens sammanträdesdag. Även så korta tidsvinster medför inte oväsentliga&lt;br&gt;besparingar, eftersom kostnaderna för omhändertagande av asylsökande&lt;br&gt;uppgår till ansenliga belopp för varje dag. Även om det möter uppenbara&lt;br&gt;svårigheter att beräkna dessa besparingar och eventuella övergångskostna-&lt;br&gt;der mera exakt, anser jag mig kunna hävda att den föreslagna reformen blir&lt;br&gt;kostnadsneutral för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir anledning att återkomma till anslagsfrågorna mera i detalj i&lt;br&gt;förslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.2.5 Upprättade lagförslag&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartemen-&lt;br&gt;tet upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.7.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.2.6 Specialmotivering&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;8 § I bestämmelsen, som rör beslut om tillstånd enligt utlänningslagen,&lt;br&gt;har erinrats om att sådana tillstånd i vissa fall kan meddelas även av&lt;br&gt;utlänningsnämnden, vars befogenhet närmare framgår av 7 kap. 5 och&lt;br&gt;H§§-&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;12 § Bestämmelsen i paragrafens första stycke om att hinder mot verk-&lt;br&gt;ställighet skall beaktas redan när en avvisnings- eller utvisningsfråga prö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 195&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vas föreslås inte ändrad. Bestämmelsen är generellt utformad och gäller&lt;br&gt;även vid utlänningsnämndens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett tillägg i andra stycket klargörs att utlänningsnämnden, på&lt;br&gt;samma sätt som regeringen och invandrarverket, skall ge erforderliga&lt;br&gt;anvisningar om verkställigheten i ett avlägsnandebeslut när det behövs,&lt;br&gt;t.ex. därför att det finns hinder mot verkställighet till ett visst land (jfr&lt;br&gt;prop. 1988/89:86 s. 166 f).&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;6 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;9 § Paragrafens första stycke kommer i fortsättningen att bli tillämpligt&lt;br&gt;även på utlänningsnämnden. Det innebär att utlänningsnämnden blir&lt;br&gt;behörig att besluta om förvar och uppsikt i de ärenden som handläggs av&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket får emellertid invandrarverket fatta sådana beslut&lt;br&gt;även i ärenden som egentligen skall handläggas av utlänningsnämnden, när&lt;br&gt;handlingarna ännu inte har hunnit sändas över dit från invandrarverket.&lt;br&gt;Regeln är i första hand tillämplig på ärenden där invandrarverkets beslut&lt;br&gt;har överklagats eller ännu inte har vunnit laga kraft men kan formellt även&lt;br&gt;tillämpas på ärenden som invandrarverket avser att överlämna till utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden med stöd av 7 kap. 11 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särskild regel om befogenhet för underinstansen att besluta om&lt;br&gt;förvar eller uppsikt i ärenden som enligt 7 kap. 11 § andra stycket överläm-&lt;br&gt;nas till regeringen har inte ansetts erforderlig, eftersom överlämnandet&lt;br&gt;normalt bör kunna ske omedelbart när invandrarverket eller utlännings-&lt;br&gt;nämnden beslutat om detta.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;3 § I lagrummets första stycke har gjorts den ändringen att överklagande&lt;br&gt;av invandrarverkets beslut i de i bestämmelsen nämnda fallen skall ske till&lt;br&gt;utlänningsnämnden i stället för till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har intagits grundläggande bestämmelser om utlännings-&lt;br&gt;nämnden. Utlänningsnämnden skall bestå av ordförande och andra leda-&lt;br&gt;möter till det antal regeringen bestämmer.För ordförande skall finnas&lt;br&gt;ersättare. Ledamöter och ersättare utses av regeringen. Ordförandena bör&lt;br&gt;vara heltidsanställda hos nämnden medan ersättarna och övriga ledamöter&lt;br&gt;förutsätts ha uppdraget som bisyssla. Något ansökningsförfarande förut-&lt;br&gt;sätts inte äga rum. Ledamöter och ersättare bör förordnas för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt styckets sista mening skall ordförande och ersättare för ordfö-&lt;br&gt;rande vara jurister och som huvudregel ha erfarenhet av domartjänstgö-&lt;br&gt;ring. Bestämmelsen är emellertid formulerad så att även erfarenhet som&lt;br&gt;kan anses likvärdig med domartjänstgöring får godtas. Det kan exempelvis&lt;br&gt;gälla vetenskaplig meritering inom förvaltningsrätt eller internationell rätt.&lt;br&gt;Ett annat exempel kan vara kvalificerade jurister som har stor praktisk&lt;br&gt;erfarenhet av ifrågavarande ärenden men som inte har genomgått domar-&lt;br&gt;utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Paragrafen innehåller regeln om överklagande av invandrarverkets&lt;br&gt;beslut om flyktingförklaring, resedokument och återkallelse av flykting-&lt;br&gt;förklaring. Även dessa beslut skall överklagas till utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I bestämmelsen, som ger besvärsinstansen befogenhet att i ett ärende&lt;br&gt;om avvisning eller utvisning fatta beslut även i vissa andra frågor, har&lt;br&gt;endast gjorts de ändringar som föranleds av att utlänningsnämnden över-&lt;br&gt;tar regeringens uppgifter som besvärsinstans. För de fall då regeringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgör överlämnade ärenden har i 11 § sista stycket intagits en hänvisning&lt;br&gt;till förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Enligt ett tillägg i paragrafens första stycke skall utlänningsnämndens&lt;br&gt;beslut om förvar liksom förvarsbeslut av polismyndigheten och av invand-&lt;br&gt;rarverket överklagas till den kammarrätt som skall överpröva beslut av&lt;br&gt;invandrarverket, dvs. kammarrätten i Jönköping.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I lagrummet har endast gjorts de följdändringar som föranleds av att&lt;br&gt;överklagande av invandrarverkets beslut skall ske till utlänningsnämnden i&lt;br&gt;stället för till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i sammanhanget påpekas att utlänningslagen inte kommer att&lt;br&gt;innehålla någon bestämmelse om omprövning av utlänningsnämndens&lt;br&gt;beslut. Detta innebär att förvaltningslagens omprövningsregel blir tillämp-&lt;br&gt;lig på nämnden, dvs. nämnden skall ompröva ett beslut som den har&lt;br&gt;meddelat som första instans, om beslutet är uppenbart oriktigt (se 27 §&lt;br&gt;förvaltningslagen). Denna regel blir tillämplig framför allt i ärenden som&lt;br&gt;överlämnats till utlänningsnämnden från invandrarverket, eftersom&lt;br&gt;nämnden i dessa fall kommer att fatta beslut i första instans. Frågan om&lt;br&gt;omprövning av beslut som nämnden har meddelat som andra instans får&lt;br&gt;avgöras med ledning av allmänna principer om förvaltningsbeslutens s.k.&lt;br&gt;rättskraft (jfr Hellners och Malmqvist, Nya förvaltningslagen med kom-&lt;br&gt;mentarer, andra upplagan 1989 s. 329).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Paragrafen innehåller regler om överlämnande av ärenden till utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden och till regeringen. Överlämnande är aldrig obligatoriskt,&lt;br&gt;men bör normalt ske i de fall som reglerna tar sikte på. Ett ärende om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning bör emellertid av hänsyn till Europakonventionen&lt;br&gt;(art. 13) inte hänskjutas till regeringen, om utlänningen påstått att han&lt;br&gt;löper risk för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling och&lt;br&gt;påståendet inte är uppenbart ogrundat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket rör överlämnande från invandrarverket till utlännings-&lt;br&gt;nämnden. Sådant överlämnande får ske endast om ett ärende på grund av&lt;br&gt;familjeanknytning eller av annan liknande orsak har samband med ett&lt;br&gt;ärende som redan finns hos nämnden. Vid överlämnandet skall invandrar-&lt;br&gt;verket bifoga sitt yttrande i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har i fyra punkter angetts i vilka fall överlämnande av ett&lt;br&gt;ärende får ske till regeringen från invandrarverket eller utlänningsnämn-&lt;br&gt;den. I samtliga fall gäller att den myndighet som beslutar om överläm-&lt;br&gt;nande skall bifoga ett eget yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1. Dessa fall motsvarar de som behandlas i första stycket. I&lt;br&gt;punkten stadgas att överlämnande till regeringen får ske av ett ärende som&lt;br&gt;på grund av familjeanknytning eller av annan liknande orsak har samband&lt;br&gt;med ett ärende som redan prövas av regeringen. Sistnämnda ärende får&lt;br&gt;därvid som regel förutsättas ha blivit överlämnat till regeringen enligt&lt;br&gt;någon av de övriga punkterna i förevarande stycke. Ett exempel på ”annan&lt;br&gt;liknande orsak” kan vara att fråga är om nära släktingar som rest tillsam-&lt;br&gt;mans och ansökt om uppehållstillstånd samtidigt men som inte tillhör&lt;br&gt;samma familj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2. Enligt denna punkt skall överlämnande ske av ärenden som&lt;br&gt;bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för allmän säkerhet&lt;br&gt;eller för rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organi-&lt;br&gt;sation. Den närmare innebörden av stadgandet har utvecklats i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3. Punkten omfattar de fall då det bedöms vara av särskild vikt för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledning av tillämpningen av utlänningslagen att ärendet prövas av rege-&lt;br&gt;ringen. Även detta har utvecklats närmare i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 4. Slutligen ges en möjlighet att överlämna ett ärende när synner-&lt;br&gt;liga skäl annars talar för regeringens prövning. Det måste då röra sig om ett&lt;br&gt;ärende av mycket speciellt slag, t.ex. därför att utgången kan förväntas få&lt;br&gt;stor internationell uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket ger regeringen möjlighet att besluta att ett visst ärende&lt;br&gt;eller viss grupp av ärenden skall överlämnas till regeringen. Förutsätt-&lt;br&gt;ningen är att något sådant förhållande som nämnts i andra stycket kan&lt;br&gt;bedömas föreligga eller komma att föreligga samt att ärendet inte avgjorts&lt;br&gt;slutligt. Av styckets avfattning framgår att det kan röra sig både om&lt;br&gt;ärenden som redan har kommit in till invandrarverket eller utlännings-&lt;br&gt;nämnden och om ärenden som kan förväntas komma dit inom en snar&lt;br&gt;framtid. Om regeringens beslut har generell karaktär, t.ex. på det sättet att&lt;br&gt;regeringen avser att förbehålla sig alla ärenden av en viss typ, följer av&lt;br&gt;vanliga principer att beslutet skall meddelas genom förordning. Gäller det&lt;br&gt;ett enskilt fall, bör beslutet få formen av förvaltningsbeslut. Den föreslagna&lt;br&gt;regleringen skall ses mot bakgrund av att andra styckets bestämmelser om&lt;br&gt;överlämnande av ärenden till regeringen är fakultativa och att regeringen&lt;br&gt;och de underordnade myndigheterna kan tänkas ha olika mening om&lt;br&gt;betydelsen av ärenden av en viss typ. Som angetts i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen förutsätts att regeringen utnyttjar den befogenhet som förevarande&lt;br&gt;stycke ger med stor försiktighet vad gäller enskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör särskilt framhållas att, om regeringen undantagsvis med stöd av&lt;br&gt;tredje stycket skulle besluta att ett visst bestämt enskilt ärende skall&lt;br&gt;överlämnas till regeringen, det inte finns något utrymme för invandrarver-&lt;br&gt;ket eller utlänningsnämnden att meddela ett eget beslut om ärendets&lt;br&gt;överlämnande. Denna fråga har slutligt avgjorts av regeringen; verket eller&lt;br&gt;nämnden skall i princip endast översända handlingarna i ärendet. Regeln i&lt;br&gt;tredje stycket kommer alltså inte i konflikt med 11 kap. 7 § regeringsfor-&lt;br&gt;men, som förbjuder bl.a. regeringen att bestämma hur en myndighet i ett&lt;br&gt;särskilt fall skall besluta i ett ärende som innefattar myndighetsutövning&lt;br&gt;mot enskild eller rör tillämpning av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som förut redovisats bör regeringen undvika att förbehålla sig&lt;br&gt;ärenden i vilka frågan om en utlänning löper risk att utsättas för tortyr e.d.&lt;br&gt;är aktuell, eftersom det kan tänkas strida mot art. 13 i Europakonventio-&lt;br&gt;nen att ett sådant ärende prövas bara i en instans. Denna synpunkt gör sig&lt;br&gt;naturligtvis gällande bara för det fall att regeringen trots vad utlänningen&lt;br&gt;påstått, beslutar om avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fjärde stycket skall, när invandrarverket överlämnat ett ärende till&lt;br&gt;regeringen, utlänningsnämndens yttrande inhämtas i vissa fall. Det gäller&lt;br&gt;ärenden som överlämnats av invandrarverket på grund av att verket&lt;br&gt;bedömt det vara av särskild vikt för ledning av rättstillämpningen att&lt;br&gt;prövningen sker av regeringen eller ansett att synnerliga skäl annars talar&lt;br&gt;för regeringens prövning. Yttrande skall dock endast inhämtas i de fall då&lt;br&gt;ett beslut av verket i ärendet skulle ha kunnat överklagas till utlännings-&lt;br&gt;nämnden. Ett sådant ärende som nu avses får också av regeringen överläm-&lt;br&gt;nas till nämnden för avgörande. Stycket, som är avsett att markera nämn-&lt;br&gt;dens ställning som överinstans i förhållande till invandrarverket, är inte&lt;br&gt;tillämpligt i sådana fall som avses i tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en hänvisning i femte stycket har bestämmelserna i 5§ om&lt;br&gt;befogenhet att vid sidan av beslut om avvisning eller utvisning fatta beslut&lt;br&gt;i vissa andra frågor gjorts tillämpliga när regeringen avgör ett överlämnat&lt;br&gt;ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § I paragrafens första stycket har i förtydligande syfte tillagts att&lt;br&gt;regeringen i samband med ett upphävande av en dom eller ett beslut om&lt;br&gt;utvisning på grund av brott eller ett beslut om utvisning enligt 4 kap. 11 §&lt;br&gt;även får fatta beslut om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Denna&lt;br&gt;ordning torde vara avsedd även med styckets nuvarande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;11 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Genom ett nytt tredje stycke har de särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;muntlig handläggning som hittills endast gällt för asylärenden vid invand-&lt;br&gt;rarverket gjorts tillämpliga på motsvarande ärenden hos utlänningsnämn-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om bestämmelserna blir desamma för de båda myndigheterna,&lt;br&gt;ligger det i sakens natur att det kan förutsättas bli avsevärt mindre vanligt&lt;br&gt;med muntlig handläggning hos utlänningsnämnden än hos invandrarver-&lt;br&gt;ket. Oftast bör samtliga omständigheter ha kommit fram redan under&lt;br&gt;handläggningen hos invandrarverket och muntlig handläggning hos nämn-&lt;br&gt;den kan då sägas vara utan betydelse för utredningen. I de fall då nya&lt;br&gt;relevanta omständigheter läggs fram bör detta emellertid kunna ske munt-&lt;br&gt;ligen. Det får ske en bedömning från fall till fall om det är erforderligt med&lt;br&gt;en mera regelrätt muntlig förhandling inför nämnden eller om det är&lt;br&gt;tillräckligt med en kontakt mellan utlänningen eller ombud för denne och&lt;br&gt;en handläggare vid nämnden, något som givetvis i så fall måste dokumen-&lt;br&gt;teras på lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare utformningen av en muntlig förhandling inför nämnden&lt;br&gt;får också bestämmas för varje särskilt fall med stöd av allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsrättsliga principer. Till en sådan förhandling kan det ibland vara&lt;br&gt;lämpligt att kalla, förutom utlänningen och hans biträde samt de ytterligare&lt;br&gt;personer som skall höras, även företrädare för invandrarverket. Avsikten&lt;br&gt;är emellertid inte att samtliga omständigheter som förevarit tidigare i&lt;br&gt;ärendet skall gås igenom. Handläggningen bör i stället koncentreras till de&lt;br&gt;nya uppgifter som skall lämnas samt till sådant som har ifrågasatts och&lt;br&gt;sådant som kan belysa utlänningens uppgifter (jfr prop. 1988/89:86 s. 209).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I bestämmelsen har endast gjorts en följdändring.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna i övrigt har kommenterats i avsnitt 4.2.3. Av&lt;br&gt;praktiska skäl har genom punkt 3 inte bara regeringen utan även arbets-&lt;br&gt;marknadsdepartementet tillagts befogenhet att överlämna hos regeringen&lt;br&gt;anhängiga ärenden till utlänningsnämnden. Beslut härom kan alltså tas in&lt;br&gt;i t.ex. departementsprotokoll. Kommittén förutsätter att regeringen eller&lt;br&gt;departementet i omedelbar anslutning till ikraftträdandet beslutar om att&lt;br&gt;överlämna det stora flertalet ärenden till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap&lt;br&gt;6 § Förutsättningarna för naturalisation anges liksom tidigare i första och&lt;br&gt;andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ett nytt tredje stycke har från första stycket överförts regeln om att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;invandrarverket är behörig myndighet vid prövning av naturalisations-&lt;br&gt;ärenden. Ett undantag har dock gjorts för frågor som gäller om naturalisa-&lt;br&gt;tion skall beviljas på grund av att det är till gagn för riket. Sådana frågor&lt;br&gt;skall i fortsättningen avgöras av regeringen ensam. Det kan tänkas inträffa&lt;br&gt;att sökanden gör gällande såväl att det är till gagn för riket som att det&lt;br&gt;föreligger särskilda skäl i övrigt för att svenskt medborgarskap skall bevil-&lt;br&gt;jas. Om ett sådant ärende har inkommit till invandrarverket kan det vara&lt;br&gt;lämpligt att verket överlämnar det till regeringen med stöd av 9 a § första&lt;br&gt;stycket punkt 3. Detsamma gäller om sökanden inte skulle åberopa att det&lt;br&gt;är till gagn för landet att svenskt medborgarskap beviljas honom men&lt;br&gt;invandrarverket finner denna bedömning ligga nära till hands och ansök-&lt;br&gt;ningen inte anses kunna bifallas på annan grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I femte stycket, som motsvarar det tidigare fjärde stycket, har gjorts en&lt;br&gt;ändring som är en följd av att vissa naturalisationsärenden i fortsättningen&lt;br&gt;skall prövas av regeringen. Regeln innebär att den myndighet som fattar&lt;br&gt;naturalisationsbeslutet skall bestämma om naturalisationen skall omfatta&lt;br&gt;även sökandens barn.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;9a§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om överlämnande av ärenden från invandrar-&lt;br&gt;verket och utlänningsnämnden till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får överlämnande ske av ärenden som avses i 6 §&lt;br&gt;(ansökan om naturalisation), 8 § första stycket (ansökan om bibehållande&lt;br&gt;av svenskt medborgarskap) samt 9§ (ansökan om befrielse från svenskt&lt;br&gt;medborgarskap). I samma stycke har i tre punkter angetts under vilka&lt;br&gt;förutsättningar överlämnande får ske. Punkterna 1 — 3 motsvarar vad som&lt;br&gt;föreskrivs för utlänningsärendenas del i 7 kap. 11 § andra stycket 2 — 4&lt;br&gt;utlänningslagen. Beträffande den närmare motiveringen till de olika punk-&lt;br&gt;terna hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till nyssnämnda&lt;br&gt;lagrum samt i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall, när invandrarverket överlämnat ett ärende till&lt;br&gt;regeringen, utlänningsnämndens yttrande inhämtas i vissa fall. Det gäller&lt;br&gt;ärenden som överlämnats på grund av att det bedömts vara av särskild vikt&lt;br&gt;för ledning av rättstillämpningen att prövningen sker av regeringen eller på&lt;br&gt;grund av att synnerliga skäl annars talar för regeringens prövning. Ett&lt;br&gt;sådant ärende som nu avses får också av regeringen överlämnas till nämn-&lt;br&gt;den för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;H§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Lagrummets andra stycke behandlar de s. k. förklaringsärendena. Ansökan&lt;br&gt;om förklaring att någon är svensk medborgare skall göras hos utlännings-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;12 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om överklagande av beslut i medborgarskaps-&lt;br&gt;ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln är enligt första stycket att invandrarverkets beslut får&lt;br&gt;överklagas till utlänningsnämnden. I andra stycket görs liksom tidigare&lt;br&gt;undantag för länsstyrelses och invandrarverkets beslut enligt 11 § i s.k.&lt;br&gt;anmälningsärenden. Dessa beslut får överklagas till kammarrätt. Av den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagna avfattningen följer att även utlänningsnämndens beslut enligt Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;11 § i s.k. förklaringsärenden får överklagas till kammarrätt. Eftersom Bilaga 2&lt;br&gt;utlänningsnämnden förutsätts ha sitt säte i Stockholm blir det i dessa fall&lt;br&gt;alltid fråga om kammarrätten i Stockholm. Beträffande överklagande av&lt;br&gt;kammarrättens beslut till regeringsrätten gäller reglerna i förvaltningspro-&lt;br&gt;cesslagen om prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt tredje stycke har beträffande utlänningsnämnden hänvisats till&lt;br&gt;bestämmelserna i 7 kap. 3 § andra stycket utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i övrigt föreslagits ändrad i redaktionella hänssenden.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;14a§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen har endast gjorts en följdändring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3 Hemställan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. godkänna de riktlinjer för en ny handläggningsordning för&lt;br&gt;utlänningsärenden som jag har förordat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänna att en utlänningsnämnd med angivna uppgifter in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättas den 1 juli 1992,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:1)&lt;br&gt;Flykting- och immigrationspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens uppdrag har gått ut på att redovisa förslag till innehåll i och&lt;br&gt;utformning av en svensk sammanhållen flykting- och immigrationspolitik.&lt;br&gt;Förutom direktiven har som grund för utredningens arbete legat en idé-&lt;br&gt;skiss som i april 1990 avlämnades av en interdepartemental arbetsgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanhållen flykting- och immigrationspolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingrörelserna i världen har numera sin tyngdpunkt i utvecklingslän-&lt;br&gt;derna. De största flyktinggrupperna är i tur och ordning afghaner, palesti-&lt;br&gt;nier, flyktingarna på Afrikas Horn, centralamerikaner, mocambikier och&lt;br&gt;indokineser, vilka alla i huvudsak befinner sig i sin egen region. Flera av de&lt;br&gt;länder, som hyser de största flyktingskarorna, tillhör kretsen av de minst&lt;br&gt;utvecklade länderna i världen. 80 — 85 procent av dagens ca 15 miljoner&lt;br&gt;flyktingar uppehåller sig i Asien och Afrika. Närmare hälften av flykting-&lt;br&gt;arna är barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet flyktingar har ökat de senaste decennierna i en takt som översti-&lt;br&gt;ger befolkningstillväxten i världen. Under 1980-talet nära nog fördubbla-&lt;br&gt;des flyktingpopulationen. Visserligen utgör den politiska utvecklingen en&lt;br&gt;grund för en viss optimism i fråga om flera av de nyssnämnda flyktinggrup-&lt;br&gt;pernas möjligheter att återvända till sina hemländer, i vart fall på några års&lt;br&gt;sikt. Men nya flyktinghärdar tillkommer. Regeringarna i utvecklingslän-&lt;br&gt;derna kommer inom överskådlig framtid att stå inför synnerligen svårbe-&lt;br&gt;mästrade flyktingproblem. Men också det internationella samfundets soli-&lt;br&gt;daritet med flyktingarna i utvecklingsländerna kommer att ställas på prov.&lt;br&gt;Skall utvecklingsländernas regeringar förmå bära sitt ansvar för den egna&lt;br&gt;befolkningen och i förekommande fall flyktingarna inom sitt territorium&lt;br&gt;fordras omfattande och kraftfulla hjälpinsatser av det internationella sam-&lt;br&gt;fundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liten del av flyktingarna i världen söker en fristad i industriländerna.&lt;br&gt;Det rörde sig under 1980-talet i genomsnitt om beräkningsvis 100000&lt;br&gt;flyktingar per år som sökte asyl i Västeuropa och Nordamerika. Antalet&lt;br&gt;asylsökande flyktingar har stigit under senare år men är dock alltjämt&lt;br&gt;hanterligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problematiskt är däremot att antalet migranter, som söker asyl i Europa&lt;br&gt;och Nordamerika, hastigt ökat. Totala antalet asylansökningar i Europa&lt;br&gt;och Nordamerika under 1970-talet var ca 25000 per år och fortfarande de&lt;br&gt;första åren av 1980-talet rörde det sig om drygt 100 000 årligen. Ansökning-&lt;br&gt;arna har under senare år ökat med ca 100000 per år för att år 1990 ha&lt;br&gt;uppgått till 500000 — 550000 i det nämnda området. Merparten av de&lt;br&gt;asylsökande i Europa och Nordamerika är personer utan något starkare&lt;br&gt;skyddsbehov som söker en bättre tillvaro. Mellan hälften och två tredjede-&lt;br&gt;lar tillhör den kategorin. Det är också värt att notera att en klar majoritet&lt;br&gt;av de migranter som vägras asyl stannar i avslagslandet eller beger sig till&lt;br&gt;ett grannland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett åtföljande problem är att immigrationsmyndigheterna överlastats Prop. 1990/91: 195&lt;br&gt;med arbete med följd att handläggningstiderna förlängts och kostnaderna Bilaga 2.1&lt;br&gt;stegrats. Kostnaderna i Västeuropa och Canada för ärendehandläggningen&lt;br&gt;och omhändertagandet av asylsökande under år 1990 uppgick till ca fem&lt;br&gt;miljarder dollar, dvs. ungefär tio gånger mer än den totala budgeten för&lt;br&gt;FNs flyktingkommissariat (UNHCR). Handläggningen försvåras av att&lt;br&gt;50 — 80 procent av de asylsökande saknar dokument eller har förfalskade&lt;br&gt;dokument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige berörs fullt ut av de här problemen. Sverige är det industriland&lt;br&gt;som har det klart största antalet asylansökningar i relation till sin befolk-&lt;br&gt;ning. Vår årskostnad per asylsökande ligger också högt: 200000 kr. Belop-&lt;br&gt;pet kan jämföras med den summa per år och flykting som tilldelas de —&lt;br&gt;genomgående starkt hjälpbehövande — sju miljoner flyktingar för vilka&lt;br&gt;UNHCR sörjer: 400 — 500 kr. Antalet dokumentlösa bland asylsökandena&lt;br&gt;i Sverige ligger högt (72 procent år 1989). En betydande del av de sökande&lt;br&gt;får avslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är förståeligt att den utveckling, som här beskrivits i all korthet,&lt;br&gt;inger oro. Denna förstärks av de dramatiska scenarier för den framtida&lt;br&gt;utvecklingen, som många bedömare finner realistiska. Dessa pekar på&lt;br&gt;befolkningstrycket, mark- och miljöförstörelsen, fattigdomen i syd och öst,&lt;br&gt;risken för regionala kriser och etniska konflikter, utvecklingen i östra&lt;br&gt;Europa, Sovjetunionens tendenser att sönderfalla m.m. — allt faktorer som&lt;br&gt;kan leda till omfattande flykting- och migrationsrörelser i riktning mot&lt;br&gt;Västeuropa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lösa dessa problem krävs ett långsiktigt angreppssätt, som förenar&lt;br&gt;utvecklingspolitikens ekonomiska insatser med säkerhetspolitikens strä-&lt;br&gt;van till fred och respekt för mänskliga rättigheter. Dessa utåtriktade&lt;br&gt;verksamhetsgrenar måste också samordnas med dem som rör det svenska&lt;br&gt;samhället, för att den svenska immigrationspolitiken skall stämmas av mot&lt;br&gt;dels de krav som ställs av vår internationella solidaritet, dels de möjligheter&lt;br&gt;som svensk arbetsmarknad erbjuder för fortsatt invandring. I linje med ett&lt;br&gt;antal studier och rapporter som under det senaste året avgivits i andra&lt;br&gt;industriländer förordar utredningen att problemen löses med hjälp av en&lt;br&gt;sammanhållen flykting- och immigrationspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan politik bör utformas så att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— motverkar uppkomsten av flykt, dvs. angriper de grundläggande orsa-&lt;br&gt;kerna i ursprungsländerna till flyktingrörelserna;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— säkrar skydd åt flyktingarna på ett tryggt och okomplicerat sätt och slår&lt;br&gt;vakt om asylinstitutet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— främjar den för flyktingarna bästa lösningen, enligt följande prioritets-&lt;br&gt;ordning: frivillig repatriering, regionala lösningar, överföring till annan&lt;br&gt;region; och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— utnyttjar de ekonomiska och personella resurserna så effektivt som&lt;br&gt;möjligt, så att de mest behövande flyktingarna får störst stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanhållen politik bygger på att åtgärder inom den internationella&lt;br&gt;flyktingpolitiken kompletteras av åtgärder inom den nationella immigra-&lt;br&gt;tionspolitiken. Sveriges flyktingpolitik på det internationella planet bedrivs&lt;br&gt;dels genom stöd till internationella organisationer, dels genom direkt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbete med länder som mottagit flyktingar. Ett viktigt instrument i&lt;br&gt;flyktingpolitiken är också stödet till frivilliga organisationer, såväl svenska&lt;br&gt;som internationella. Immigrationspolitiken bedrivs genom invandringspo-&lt;br&gt;litiska medel, avseende urvalet av de utlänningar som skall få tillstånd att&lt;br&gt;bosätta sig i Sverige, invandrarpolitiken som avser att underlätta bosätt-&lt;br&gt;ning och anpassning, regler för återsändande av asylsökande som fått&lt;br&gt;avslag och för stöd till frivillig återvandring samt samarbete med andra&lt;br&gt;invandringsländer i lagstiftnings- och informationsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan vilka element i politiken som skall hållas samman&lt;br&gt;måste en av utgångspunkterna vara att det är ursprungsländernas och deras&lt;br&gt;grannländers regeringar som har ansvaret för sina länders migrations- och&lt;br&gt;utvecklingspolitik. Såvitt gäller regeringar med vilka vi samarbetar bör vår&lt;br&gt;flyktingpolitik därför utformas så att den samspelar lika mycket med dessa&lt;br&gt;regeringars politik som med vår egen immigrationspolitik. Inte minst&lt;br&gt;viktigt är att vår politik utformas så att de nämnda regeringarnas ansvars-&lt;br&gt;tagande inte undermineras. Men vår politik bör också stå i samklang med&lt;br&gt;de internationella organisationernas policy och arbetssätt, eftersom de i&lt;br&gt;många fall spelar en nyckelroll för implementeringen av viktiga bestånds-&lt;br&gt;delar av denna. Eftersom vår politik har bäst utsikter att ge resultat om den&lt;br&gt;bedrivs i samverkan med andra i-länder bör den också vara förenlig med de&lt;br&gt;ländernas synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer att vår politik måste utformas utifrån de internationella&lt;br&gt;rättsliga instrumenten eftersom dessa både utgör grund för vårt agerande&lt;br&gt;och sätter restriktioner för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta flyktingsituationer har förorsakats av en kombination av fak-&lt;br&gt;torer som kan ha tagit sig uttryck i krig eller andra våldsamheter, svält och&lt;br&gt;miljökatastrofer samt förtryck av mänskliga rättigheter. En sammanhållen&lt;br&gt;strategi med stöd av såväl säkerhetspolitik, internationell diplomati,&lt;br&gt;bistånds- och handelspolitik är ofta nödvändig för att man skall komma till&lt;br&gt;rätta med flyktingproblemen på nationell nivå. Många av flyktingsituatio-&lt;br&gt;nerna har dessutom inslag av regionala motsättningar med politiskt och&lt;br&gt;ekonomiskt ursprung. I dessa fall är regionala förhandlingsuppgörelser&lt;br&gt;med ett brett spektrum av åtaganden från både de regionala parterna och&lt;br&gt;det internationella samfundet nödvändiga för att bestående lösningar skall&lt;br&gt;uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett lovande exempel på sådana ”paketlösningar” är aktionsplanen för&lt;br&gt;centralamerikanska flyktingar, återvändande och ”displaced persons”, Ci-&lt;br&gt;refca, som är en del av den centralamerikanska fredsuppgörelsen år 1989.&lt;br&gt;En mer partiell uppgörelse av samma typ är Comprehensive Plan of Action&lt;br&gt;(CPA) år 1989 avseende Indokina-flyktingarna. Utredningen anser det inte&lt;br&gt;otänkbart att liknande regionala lösningar kan komma i fråga beträffande&lt;br&gt;de östeuropeiska utvecklings-, säkerhets- och flyktingproblemen om man&lt;br&gt;fortsätter på den väg som Helsingfors-överenskommelsen framgångsrikt&lt;br&gt;öppnat. Om de östeuropeiska länderna åtar sig att slå vakt kring mänskliga&lt;br&gt;rättigheter och samtidigt genomföra ekonomiska reformer som främjar&lt;br&gt;internationell handel och investeringar, kan de västeuropeiska länderna&lt;br&gt;åta sig att garantera handelskrediter och gradvis liberalisera migrationen.&lt;br&gt;Härigenom minskar trycket på befolkningen att fly av ekonomiska skäl,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtidigt som legitima möjligheter öppnas till en ekonomiskt motiverad&lt;br&gt;arbetsmigration mellan Öst- och Västeuropa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen betonar också värdet av en sammanhållen politik när det&lt;br&gt;gäller stödet till återvändande flyktingar, omfattande insatser både i Sve-&lt;br&gt;rige och i återvandringslandet, och i fråga om information och opinions-&lt;br&gt;bildning i flykting och migrationsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna migrations- och flyktingpolitiska frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussionen om flykting- och migrationspolitiken försvåras av att begrep-&lt;br&gt;pet ”flykting” används med olika innebörd och definitioner. Den mest&lt;br&gt;restriktiva definitionen har givits i Genéve-konventionen om flyktingars&lt;br&gt;rättsliga ställning, som utgår från att flykten företas för att komma undan&lt;br&gt;förföljelse. Denna definition har ofta framhållits som alltför snäv, mot&lt;br&gt;bakgrund av de senaste decenniernas erfarenheter. En vidare definition har&lt;br&gt;givits av Organization of African Unity (OAU), som även innefattar flykt&lt;br&gt;från väpnad aggression, inbördeskrig och ockupation; företeelser som är&lt;br&gt;betydligt vanligare som orsak till massflykt än den personliga förföljelsen.&lt;br&gt;Det har också myntats begrepp som ”internflyktingar”, avseende personer&lt;br&gt;som inte flytt från sitt land utan endast från sin hemtrakt, och ”miljöflyk-&lt;br&gt;tingar” som lämnar sin hembygd till följd av att miljön och naturresurserna&lt;br&gt;blivit otjänliga. Det talas vidare om ”ekonomiska flyktingar”, varmed i&lt;br&gt;regel avses människor som söker bättre utkomstmöjligheter genom att&lt;br&gt;begära asyl i ett annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det från operativ synpunkt finns flera skäl som talar för att&lt;br&gt;använda ett vidare flyktingbegrepp än Genéve-konventionens vill utred-&lt;br&gt;ningen inte förorda ett svenskt agerande för att ändra denna konvention.&lt;br&gt;Så länge det är tveksamt om OECD-länderna skulle medverka tillen&lt;br&gt;utvidgning, riskerar man att förlora det minimum av samförstånd som&lt;br&gt;redan finns utan att få något bättre i stället. Sverige bör emellertid engagera&lt;br&gt;sig för att vidga FN-systemets skydd till flyktinggrupper som faller utanför&lt;br&gt;konventionen i fall där det skulle vara uppenbart stridande mot humani-&lt;br&gt;tetens krav att vägra den asylsökande en fristad. Utredningen föreslår&lt;br&gt;också att en regel av den innebörden tas in i den svenska lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingproblemen betraktades länge inom FN och i andra internatio-&lt;br&gt;nella fora som temporära och ganska onormala fenomen, som kunde&lt;br&gt;elimineras med hjälp av stöd till flyktingarna själva och deras värdländer.&lt;br&gt;Med åren har det blivit uppenbart att flyktingrörelser är ett symptom på&lt;br&gt;mer djupgående strukturella motsättningar och obalanser, och att de därför&lt;br&gt;måste angripas med långsiktigt verkande ekonomiska och politiska åtgär-&lt;br&gt;der. Detta betraktelsesätt som kommit till uttryck i resolutioner både inom&lt;br&gt;FN, OAU och i Centralamerika, har dock inte helt trängt igenom, framför&lt;br&gt;allt inte i FNs operativa verksamhet. Sverige har anledning att verka&lt;br&gt;internationellt för att grundorsakerna till flyktingströmmarna mer öppet&lt;br&gt;diskuteras och blir föremål för mer målmedvetna insatser när det gäller&lt;br&gt;säkerhets-, handels- och biståndspolitiken inom FN. Flyktingfrågorna bör&lt;br&gt;komma högre på dagordningen hos de ekonomiska och politiska organen&lt;br&gt;inom FN, och både givar- och mottagarländer bör uppmanas att ge högre&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prioritet åt de utvecklingsproblem som förorsakar och som förorsakas av&lt;br&gt;flyktingrörelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller FN-systemet föreslår utredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att snabb information om begynnande flyktingrörelser skall systema-&lt;br&gt;tiskt insamlas genom UNDPs fältkontor i de länder som är potentiellt&lt;br&gt;flyktinggivande;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att koordineringen av flyktinghjälpen i akuta krislägen sköts på lokal&lt;br&gt;nivå av mottagarlandet med stöd av det FN-organ som generalsekrete-&lt;br&gt;raren från fall till fall utser; även på internationell nivå bör koordine-&lt;br&gt;ringsfrågan lösas från fall till fall snarare än genom att något FN-organ&lt;br&gt;ges generella befogenheter för alla slags katastrofer och flyktingkriser;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att långsiktigt utvecklingsbistånd skall användas för att ekonomiskt och&lt;br&gt;socialt integrera de flyktinggrupper som inte återvandrar; för att ge&lt;br&gt;dessa grupper en bättre chans vid fördelningen av resurserna bör&lt;br&gt;Världsbanken och UNDP regelmässigt beakta integrationsfrågan vid&lt;br&gt;alla givarmöten som rör länder med stora flyktingpopulationer;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att UNHCRs mandat inte utvidgas till att omfatta internflyktingar eller&lt;br&gt;långsiktigt utvecklingsbistånd, eftersom detta skulle kunna undermi-&lt;br&gt;nera skyddsfunktionen, som är flyktingkommissariatets styrka;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att fortsatt stöd ges till ansträngningarna att stabilisera UNHCRs eko-&lt;br&gt;nomi; Sverige bör dessutom höja sin bidragsandel, som är lägre än i&lt;br&gt;andra FN-program;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att UNHCRs arbete för att förbättra skyddet för flyktingkvinnor bör&lt;br&gt;stödjas och att dess resultat bör följas med uppmärksamhet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— samt att Sverige medverkar till att FN-organen får resurser att utnyttja&lt;br&gt;de möjligheter till återvandring som kan komma att öppnas till vissa&lt;br&gt;länder, t.ex. Afghanistan, Kambodja, Västra Sahara, Sydafrika och&lt;br&gt;Mocambique.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen pläderar för ett svenskt internationellt engagemang i flyk-&lt;br&gt;tingfrågorna, där dessa ses som direkt relaterade till fred och säkerhet,&lt;br&gt;skydd av mänskliga rättigheter, livsmedelsförsörjning och miljövård.&lt;br&gt;Detta innebär ingen omläggning av svensk utrikes- och säkerhetspolitik,&lt;br&gt;men det innebär att flyktingproblematiken lyfts upp på den politiska&lt;br&gt;dagordningen, jämsides med andra politiska och ekonomiska frågor som&lt;br&gt;hittills dominerat debatten inom FN och i europeiska fora. Flyktingström-&lt;br&gt;mar kan ses som symptom på brister och obalanser i den regionala eller&lt;br&gt;globala politik som förs, och det borde vara naturligt att ta in dem som&lt;br&gt;styrsignaler i de regionala och globala politiska överenskommelser som kan&lt;br&gt;komma att träffas som en följd av att det kalla kriget upphört och nya&lt;br&gt;möjligheter öppnats för internationellt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skyddet av mänskliga rättigheter kan det övervägas om&lt;br&gt;inte kopplingen till de ekonomiska motprestationerna borde vara mer&lt;br&gt;direkt. Det är självklart både i Sverige och i andra demokratier, att det&lt;br&gt;politiska underlaget för utvecklingsbistånd och annat ekonomiskt samar-&lt;br&gt;bete på förmånliga villkor påverkas av motpartens respekt för mänskliga&lt;br&gt;rättigheter. Utredningens diskussion om skyddet för mänskliga rättigheter&lt;br&gt;aktualiserar frågan, huruvida och på vilket sätt brott mot dessa rättigheter&lt;br&gt;bör inverka på det svenska biståndets storlek och inriktning. Utredningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finner att de senaste två decenniernas erfarenheter när det gäller fysiskt&lt;br&gt;våld mot civilbefolkning, fängslande, torterande och avrättning av oliktän-&lt;br&gt;kande är så oroväckande att de skulle motivera en starkare form av&lt;br&gt;avståndstagande från de svenska statsmakternas sida än som hittills skett.&lt;br&gt;Utredningen föreslår att riksdagen skall ges en regelbunden och systema-&lt;br&gt;tisk rapportering för situationen i olika länder om respekten för mänskliga&lt;br&gt;rättigheter, som underlag för riksdagens överväganden om såväl biståndet&lt;br&gt;som handels- och utrikespolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det bilaterala utvecklingssamarbetet — liksom även i det multilaterala&lt;br&gt;— spelar frivilliga organisationer en avgörande roll i arbetet på att bereda&lt;br&gt;flyktingar bistånd och skydd. Organisationernas förtrogenhet med lokala&lt;br&gt;förhållanden även i länder utanför programlandskretsen, deras smidiga&lt;br&gt;och informella uppträdande i politiskt känsliga flyktingsituationer och&lt;br&gt;deras möjligheter till aktiv medverkan från flyktingarna själva gör dem i&lt;br&gt;många fall bättre skickade att angripa flyktingproblemen än statliga eller&lt;br&gt;mellanstatliga organ. Deras medlemsunderlag i Sverige och andra givarlän-&lt;br&gt;der gör det dessutom möjligt för dem att påverka opinionen till förmån för&lt;br&gt;flyktingarnas sak, både när det gäller materiellt stöd och försvaret av&lt;br&gt;mänskliga rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen finner det angeläget att de frivilliga organisationernas roll i&lt;br&gt;flyktingbiståndet vidareutvecklas. Detta bör ske i former som så långt&lt;br&gt;möjligt undviker att byråkratisera organisationernas arbete. Stödet via&lt;br&gt;enskilda organisationer bör därför utformas på ett sådant sätt att aktiv&lt;br&gt;medverkan av flyktingarna premieras. Utredningen förordar att UD och&lt;br&gt;SIDA tar upp en diskussion med de frivilliga organisationerna om hur en&lt;br&gt;sådan medverkan bäst skall stimuleras. Särskilt angeläget är att flykting-&lt;br&gt;kvinnorna ges ökade möjligheter att medverka i de hjälpprogram som&lt;br&gt;organisationerna genomför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen pekar också på önskvärdheten av att utvecklingsforsk-&lt;br&gt;ningen uppmärksammar de långsiktiga ekonomiska aspekterna på olika&lt;br&gt;former för integration av flyktingpopulationerna i nya hemländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principer för en ändrad immigrationspolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av uppenbar vikt att även vår egen immigrationspolitik utgår från&lt;br&gt;en sammanhållen syn på problemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår nuvarande immigrationspolitik är ett resultat av ingående över-&lt;br&gt;väganden. Den tillgodoser också höga krav på rättssäkerhet och legalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har funnit att de nuvarande principerna samtidigt är för-&lt;br&gt;enade med vissa nackdelar. Dessa är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Principerna gör det svårt att konsekvent styra våra insatser, så att de når&lt;br&gt;dem som har störst behov av skydd och hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Principerna är svårtillämpade och medför ett komplicerat prövningsför-&lt;br&gt;farande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Oproportionerligt stora resurser styrs till utgifter för själva proceduren&lt;br&gt;och för administrationen av flyktingmottagandet på bekostnad av våra&lt;br&gt;egentliga insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Principerna kan ge upphov till mycket höga svängningar från det ena&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;året till det andra när det gäller det antal invandrare som får uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd. Detta kan på sikt medföra svårigheter när det gäller att bereda&lt;br&gt;fristad åt dem som ovillkorligen skall tas emot här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man bör inte överdriva utsikterna att komma till rätta med problem av&lt;br&gt;detta slag genom ändringar i själva regelsystemet. Sådana problem kom-&lt;br&gt;mer alltid att finnas så länge vi vill bedriva en humanitärt inriktad immi-&lt;br&gt;grationspolitik och möter ett starkt invandringstryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har emellertid kommit till slutsatsen att en viss systemför-&lt;br&gt;ändring bör genomföras. Den bör bygga på grundtanken att man gör en&lt;br&gt;klarare skillnad än nu mellan två huvudkategorier av sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ena bör bestå av sådana personer som bör ha en i princip ovillkorlig&lt;br&gt;rätt att få bosätta sig här i landet om de sökt sig hit. Det gäller här främst&lt;br&gt;dem som är flyktingar enligt Genéve-konventionen. Men det gäller också&lt;br&gt;nära anhöriga till här bosatta personer och andra som kan åberopa mycket&lt;br&gt;starka humanitära skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra kategorin bör utgöras av flertalet övriga immigrationssö-&lt;br&gt;kande, oavsett om ansökan grundas på anknytningsförhållande eller huma-&lt;br&gt;nitära skäl som ej är av den styrka som nyss angetts. Till denna kategori får&lt;br&gt;emellertid också hänföras sådana flyktingar som inte sökt sig hit utan som&lt;br&gt;tas ut direkt från främmande länder inom ramen för den fastställda&lt;br&gt;flyktingkvoten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den senare kategorin kan invandringen — på samma sätt som redan&lt;br&gt;i dag gäller för kvotflyktingar — vara reglerad genom i förväg fastställda&lt;br&gt;ramar. Statsmakterna bör alltså kunna fastställa riktlinjer för det antal&lt;br&gt;uppehållstillstånd som högst bör meddelas för en viss period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa ramar måste kunna ändras, om tillströmningen av spontanin-&lt;br&gt;vandrare med en i princip ovillkorlig rätt att få stanna blir större än&lt;br&gt;beräknat. Spontaninvandringen kan alltså också i fortsättningen få en&lt;br&gt;styrande inverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande ges en kortfattad redovisning av hur förutsättningarna för&lt;br&gt;uppehållstillstånd kommer att gestalta sig enligt det system som utred-&lt;br&gt;ningen föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionsflyktingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Genéve-konventionen är vi skyldiga att ge asyl åt den som ”i&lt;br&gt;anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras,&lt;br&gt;religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska&lt;br&gt;åskådning” befinner sig utanför sitt hemland och som inte kan, eller på&lt;br&gt;grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av hemlandets skydd. I utlän-&lt;br&gt;ningslagen finns bestämmelser som motsvarar konventionens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även efter en reform enligt de nyss förordade riktlinjerna måste rätten&lt;br&gt;enligt Genéve-konventionen för flyktingar att få asyl vara en hörnsten i vår&lt;br&gt;invandringspolitik. I många olika sammanhang har från statsmakternas&lt;br&gt;sida uttalats att Sverige skall ha en generös tillämpning av Genéve-&lt;br&gt;konventionens skyddsbestämmelser. Utredningen delar denna uppfatt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generositet i detta avseende bör innebära att kraven inte sätts alltför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högt när det gäller den art och grad av förföljelse som utlänningen riskerar&lt;br&gt;och inte heller när det gäller grunden för förföljelse. De som under senare&lt;br&gt;år bedömts som flyktingar enligt konventionen och utlänningslagen har&lt;br&gt;regelmässigt varit personer som riskerat förföljelse som riktat sig mot deras&lt;br&gt;liv eller frihet. Utredningen förordar att även andra allvarliga inskränk-&lt;br&gt;ningar i den personliga friheten hänförs till förföljelse. Andelen asylsö-&lt;br&gt;kande som bedöms som flyktingar torde därmed komma att öka något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsbehov vid sidan av Genéve-konventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genéve-konventionen löser emellertid inte alla problem. Det är inte ens&lt;br&gt;säkert att de mest skyddsbehövande av dem som söker en fristad utanför&lt;br&gt;sitt hemland i alla lägen är sådana som omfattas av konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svensk del gäller också att endast en begränsad del av de asylsökande&lt;br&gt;som beviljats uppehållstillstånd i Sverige under senare år har fått stanna&lt;br&gt;här som konventionsflyktingar. Det stora flertalet har beviljats tillstånd&lt;br&gt;som s.k. de factoflyktingar eller av humanitära skäl. En del har fått stanna&lt;br&gt;här som krigsvägrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande skyddsregeln i utlänningslagen för vad vi i Sverige&lt;br&gt;brukar kalla de factoflyktingar innebär att den som, utan att vara flykting,&lt;br&gt;inte vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena&lt;br&gt;där och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta skall&lt;br&gt;beviljas asyl, om det inte finns särskilda skäl. Denna regel, som saknar&lt;br&gt;motsvarighet i främmande länders lagstiftning, är otvivelaktigt mycket vag&lt;br&gt;och ger upphov till åtskilliga missförstånd i den allmänna debatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kritik som riktats mot regeln har till en början tagit sin utgångs-&lt;br&gt;punkt i det förhållandet att regeln kan sättas ur spel när man av resursskäl&lt;br&gt;bedömer att ”särskilda skäl” skall anses föreligga. Detta har skett senast&lt;br&gt;genom regeringsbeslut den 13 december 1989. Dessa beslut har den inne-&lt;br&gt;börden att för närvarande endast de som kan anses ha ett särskilt starkt&lt;br&gt;skyddsbehov skall få stanna här som de facto-flyktingar eller krigsvägrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller själva den materiella utformningen av regeln kan kritiken&lt;br&gt;sammanfattningsvis sägas gå ut på att denna är på en gång för vid och för&lt;br&gt;snäv. Utifrån det perspektiv som utredningen söker anlägga är kritiken i&lt;br&gt;viss mån befogad i båda dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter orden ger regeln sålunda å ena sidan skydd åt mycket stora&lt;br&gt;grupper. Anmärkningsvärt är å andra sidan att regeln enligt uttryckliga&lt;br&gt;uttalanden i förarbeten inte är avsedd att ta sikte på personer som har&lt;br&gt;tvingats lämna sitt land på grund av yttre aggression, ockupation, inbör-&lt;br&gt;deskrig eller liknande oroligheter. Denna begränsning är från humanitära&lt;br&gt;synpunkter omotiverad och kan i praktiken leda till irrationella avgräns-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån renodlat humanitära synpunkter och rättsgrundsatser får i själva&lt;br&gt;verket goda skäl anses tala för ståndpunkten att Sverige och andra europe-&lt;br&gt;iska länder borde ge krigsflyktingar en principiell rätt till skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen kan likväl inte ställa sig bakom tanken på att införa en i&lt;br&gt;princip obegränsad rätt till skydd för människor som tvingats lämna sitt&lt;br&gt;land på grund av krig eller liknande oroligheter. Invandringstrycket är i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa fall i särskilt hög grad oförutsägbart och skulle kunna bli mycket&lt;br&gt;stort. Skulle Sverige, som enda land i Europa, förklara sig tillämpa en&lt;br&gt;sådan princip kan detta därtill uppenbarligen få konsekvenser som är svåra&lt;br&gt;att överblicka. Både när det gäller den nu berörda kategorin och i fråga om&lt;br&gt;personer som inte vill återvända till sitt hemland på grund av det politiska&lt;br&gt;systemet kan emellertid i enskilda fall förhållandena inte sällan vara&lt;br&gt;sådana att det skulle te sig orimligt att inte meddela uppehållstillstånd.&lt;br&gt;Utredningen anser att en gemensam skyddsregel för dessa kategorier bör&lt;br&gt;införas, som beträffande sistnämnda grupp är mindre långtgående än den&lt;br&gt;nuvarande de facto-regeln men som å andra sidan inte kan sättas ur spel&lt;br&gt;med hänvisning till att det föreligger ”särskilda skäl”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämpligen kan en sådan regel formuleras på det sättet att uppehållstill-&lt;br&gt;stånd skall ges, om det med hänsyn till den berörde utlänningens behov av&lt;br&gt;skydd eller eljest skulle vara uppenbart stridande mot humanitetens krav,&lt;br&gt;om uppehållstillstånd inte beviljas. I dessa fall bör således en ovillkorlig&lt;br&gt;rätt att få stanna i Sverige föreligga. De nuvarande skyddsbestämmelserna&lt;br&gt;i lagen rörande de factoflyktingar och krigsvägrare föreslås samtidigt utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reglering som har förordats nu bör kompletteras med de bestäm-&lt;br&gt;melser som redan i dag gäller om att en utlänning aldrig får sändas till ett&lt;br&gt;land där han riskerar dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr och i princip inte&lt;br&gt;heller till ett land där han riskerar förföljelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna s.k. non-refoulementprincip bör i två avseenden kompletteras.&lt;br&gt;Av artikel 3 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna anses&lt;br&gt;följa att vi inte får verkställa en avvisning eller utvisning så att den berörde&lt;br&gt;löper risk för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller&lt;br&gt;bestraffning. Skyddet mot tortyr har som nyss framgått kommit till uttryck&lt;br&gt;i den svenska lagstiftningen men däremot inte skyddet mot annan omänsk-&lt;br&gt;lig eller förnedrande behandling. Utredningen förordar att även denna&lt;br&gt;skyddsregel — som vi genom vår anslutning till Europakonventionen har&lt;br&gt;en folkrättslig plikt att iaktta — skrivs in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ytterligare ett avseende bör enligt utredningens mening non-&lt;br&gt;refoulementprincipen kompletteras, nämligen när det gäller skydd mot&lt;br&gt;annan otillbörlig förföljelse än sådan som avses i Genéve-konventionen.&lt;br&gt;Enligt artikel 14 i Förenta Nationernas universella förklaring om de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna skall envar ha rätt att i andra länder söka och&lt;br&gt;åtnjuta fristad från förföljelse. Denna skyddsregel är inte begränsad till&lt;br&gt;sådan politisk eller liknande förföljelse mot vilken Genéve-konventionen&lt;br&gt;bereder skydd utan är generellt tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvidgad flyktingkvot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett huvudmål för den svenska flyktingpolitiken bör vara att i första hand&lt;br&gt;försöka hjälpa flyktingarna där de finns och inte att föra över dem till ett för&lt;br&gt;de flesta så avlägset land som Sverige. Man måste emellertid räkna med att&lt;br&gt;det under överskådlig tid framöver kommer att finnas ett fortsatt stort&lt;br&gt;behov av organiserad överföring av flyktingar som har ett starkt skyddsbe-&lt;br&gt;hov och som inte kan hjälpas på platsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mycket viktigt att Sverige i internationella sammanhang starkt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;driver frågan om att flyktingkvoten bör ökas. Europas årliga kvot är endast&lt;br&gt;ca 4 000 flyktingar. Denna låga siffra får betecknas som helt oacceptabel&lt;br&gt;och kan på sikt undergräva tilltron till den europeiska flyktingpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska flyktingkvoten, som nu uppgår till 1 250 personer årligen,&lt;br&gt;bör enligt utredningens mening minst fördubblas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatorisk rätt till invandring för medlemmar av kärnfamiljen&lt;br&gt;Utredningen bedömer det som angeläget att den fasta praxis som ut-&lt;br&gt;vecklats när det gäller uppehållstillstånd för medlemmar av kärnfamiljen&lt;br&gt;— dvs. make/maka eller sambo och minderåriga barn — lagfästs genom&lt;br&gt;regler av i princip obligatorisk innebörd. Det skulle också bringa den&lt;br&gt;svenska lagstiftningen på området i bättre samklang med Sveriges konven-&lt;br&gt;tionsåtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från rätten till familjeåterförening i de fall som nu avses bör —&lt;br&gt;i likhet med vad som gäller för flyktingar — kunna göras om det föreligger&lt;br&gt;”synnerliga skäl” (dvs. främst mycket allvarlig brottslighet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvot för övrig anhöriginvandring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens mening är det angeläget med enklare och klarare regler&lt;br&gt;än i dag för i vilka fall anhöriga utanför kärnfamiljen skall ha möjlighet att&lt;br&gt;invandra till Sverige. Denna invandring är i dag av betydande omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med de principer som förut redovisats förordar utredningen&lt;br&gt;att en riktpunkt läggs fast för det antal uppehållstillstånd som årligen bör&lt;br&gt;meddelas för invandring av detta slag. Detta måste ske med beaktande av&lt;br&gt;att möjligheterna till familjeåterförening är av stor vikt. Det är en fråga&lt;br&gt;både om humanitet och om härvarande invandrares förutsättningar för&lt;br&gt;anpassning. En begränsning av antalet anhöriga utöver kärnfamiljen som&lt;br&gt;tas emot under ett år får därför inte leda till försämrade möjligheter på sikt&lt;br&gt;för denna kategori att invandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot måste man tänka sig ett kösystem, vilket innebär att en återfö-&lt;br&gt;rening kan få anstå något år efter det att den första ansökan gjordes. Vissa&lt;br&gt;sökande måste dock prioriteras. Det gäller bl.a. åldriga föräldrar liksom&lt;br&gt;vissa fall då de sökande i praktiken om också ej formellt bildar en kärnfa-&lt;br&gt;milj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvot för sökande med politiska eller humanitära skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förutsättas att uppehållstillstånd i Sverige kommer att sökas av ett&lt;br&gt;stort antal personer som åberopar politiska eller humanitära skäl vilka inte&lt;br&gt;har sådan styrka att de i enlighet med vad som tidigare anförts skall anses&lt;br&gt;ha en ovillkorlig rätt att bli mottagna i Sverige. Även för sådana fall skall&lt;br&gt;enligt det system som utredningen tänker sig uppehållstillstånd kunna&lt;br&gt;beviljas inom ramen för en på förhand fastställd kvot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I linje med de utgångspunkter som utredningen har angett i det föregå-&lt;br&gt;ende ligger att det avgörande för prioriteringen inom en sådan kvot i första&lt;br&gt;hand måste bli styrkan av de humanitära skälen i den mån sådana åbero-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pas. Detta gäller både sökande som åberopar politiska skäl och sökande&lt;br&gt;som har flytt från krig eller andra oroligheter. I de fall då klara humanitära&lt;br&gt;skäl föreligger bör de sökande i båda fallen prioriteras inom ramen för&lt;br&gt;kvoten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en sådan ordning kommer flertalet krigsflyktingar att få stanna här&lt;br&gt;i landet, i den mån inte ett mycket stort antal sådana flyktingar söker sig&lt;br&gt;hit. Klara humanitära skäl är nämligen ofta för handen i dessa fall.&lt;br&gt;Detsamma gäller for flertalet krigsvägrare, i den mån dessa inte får stanna&lt;br&gt;redan på grund av flyktingskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare torde man få räkna med att personer som åberopar politiska skäl&lt;br&gt;utan att vara hänförliga till gruppen konventionsflyktingar — dvs. den&lt;br&gt;kategori som enligt svensk terminologi i dag rubriceras som de factoflyk-&lt;br&gt;tingar — kommer att få uppehållstillstånd i ungefärligen samma omfatt-&lt;br&gt;ning som enligt den praxis som för närvarande tillämpas efter regeringens&lt;br&gt;beslut den 13 december 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetskraftsinvandring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande praxis i fråga om arbetskraftsinvandring är ytterst restriktiv.&lt;br&gt;Det är främst för arbeten som avser ”nyckelfunktioner inom näringslivet”&lt;br&gt;eller ”kvalificerad forskning eller produktutveckling” som tillstånd för&lt;br&gt;invandring beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande riktlinjer är emellertid under särskilda förhållanden även&lt;br&gt;andra undantag möjliga, inte minst när arbetstagare med den utbildning&lt;br&gt;och erfarenhet som behövs i ett visst fall inte finns att tillgå i Sverige.&lt;br&gt;Sådana undantag synes dock i praxis göras endast i ytterst begränsad&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning är att det i vart fall under år med högkonjunk-&lt;br&gt;tur kan finnas utrymme för en viss arbetskraftsinvandring som inte som i&lt;br&gt;dag avser enbart specialistfunktioner. I och för sig krävs ingen ändring av&lt;br&gt;nuvarande bestämmelser eller riktlinjer för en viss sådan utökning av&lt;br&gt;arbetskraftsinvandringen. Utredningen föreslår emellertid att invandrar-&lt;br&gt;verket och arbetsmarknadsstyrelsen samråder om möjligheterna att åstad-&lt;br&gt;komma en mera konjunkturanpassad tillämpning av de riktlinjer som&lt;br&gt;gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även arbetskraftsinvandring ställer vissa krav på våra mottagningsre-&lt;br&gt;surser. En mera systematisk invandring grundad på renodlade arbetsmark-&lt;br&gt;nadsskäl skulle ofrånkomligen minska utrymmet för att ta emot personer&lt;br&gt;med humanitära skäl och släktingar till här bosatta personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom en sådan konsekvens enligt utredningens mening inte kan&lt;br&gt;accepteras, vill utredningen inte förorda att vägen öppnas för en väsentligt&lt;br&gt;utökad arbetskraftsinvandring av sådan karaktär. Behovet av tillskott till&lt;br&gt;arbetskraften kan dessutom under överskådlig tid förutsättas vara mycket&lt;br&gt;mindre än under tidigare decennier till följd av ändringar i teknik och&lt;br&gt;produktionsstruktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen bortser då från mera tillfälliga behov av gästarbetare inom&lt;br&gt;vissa branscher liksom från fall då politiska förhållanden kan göra det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angeläget att genom särskilt beslut av regeringen tillåta arbetskraftsinvand- Prop. 1990/91:195&lt;br&gt;ring från ett eller flera bestämda länder. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beaktande av arbetsmarknadsskäl m. m. inom ramen för&lt;br&gt;anhöriginvandringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en sökande har arbete och bostad ordnade minskas i hög grad ansprå-&lt;br&gt;ken på mottagningsresurser. Att ge visst försteg åt den som har ett arbets-&lt;br&gt;erbjudande kan därför innebära att kvoten för invandring av en viss&lt;br&gt;kategori kan göras något större än som eljest skulle vara fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan därför vara motiverat att i vissa lägen ge ”förtur i kön” åt den&lt;br&gt;som har ett arbetserbjudande eller en sådan utbildning att han kan påräkna&lt;br&gt;en tämligen omedelbar anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser av principiella skäl inte att sådana hänsyn bör tas när&lt;br&gt;det gäller sökande som åberopar humanitära skäl för att få stanna i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör faktorer av detta slag kunna vägas in vid behandlingen av&lt;br&gt;ansökningar från anhöriga utanför kärnfamiljen. Utredningen tänker då på&lt;br&gt;i övrigt likartade fall, exempelvis om alla syskon till här bosatta personer&lt;br&gt;som söker tillstånd under åberopande av att de är ”sista länk” inte kan&lt;br&gt;beredas plats inom ramen för kvoten under ett visst år. Större möjligheter&lt;br&gt;att få tillstånd om det finns ett före inresan ordnat arbetserbjudande kan&lt;br&gt;också bidra till att något minska antalet spontaninresta nära anhöriga, som&lt;br&gt;ibland åberopar politiska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsskäl, utbildning och liknande faktorer bör enligt utred-&lt;br&gt;ningens mening få beaktas endast när det gäller anhöriga med i övrigt&lt;br&gt;likartade skäl. Den prioritering i fråga om åldriga föräldrar som utred-&lt;br&gt;ningen förordar bör således gälla oberoende av sådana hänsynstaganden&lt;br&gt;bl.a. eftersom man inte torde kunna räkna med att någon tillhörande&lt;br&gt;denna kategori skall kunna få ett arbetserbjudande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsyn till sådana förhållanden som nu avses skall självfallet inte tas när&lt;br&gt;det gäller anhöriga med en principiell rätt att stanna här, dvs. medlemmar&lt;br&gt;av kärnfamiljen. Inte heller bör arbetsmarknadsskäl vägas in vid uttagning&lt;br&gt;inom ramen för flyktingkvoten. Skyddsbehovet bör vara avgörande vid&lt;br&gt;sådan flyktinguttagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd vid sidan av ett kvotsystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har en fri nordisk arbetsmarknad, och den nordiska invandringen skall&lt;br&gt;därför falla utanför regleringen. Detsamma bör gälla för den utökade&lt;br&gt;europeiska invandring som kan bli ett resultat av ett svenskt medlemskap&lt;br&gt;i EG eller av det s.k. EES-samarbetet. En sådan utveckling rubbar inte&lt;br&gt;förutsättningarna för vår immigrationspolitik i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen utgår från att den renodlade arbetskraftsinvandringen i&lt;br&gt;övrigt — även med den ökade konjunkturanpassning som har förutsatts —&lt;br&gt;kommer att ha tämligen blygsam omfattning. Utredningen anser därför att&lt;br&gt;invandring av detta slag inte bör regleras av något kvotsystem, något som&lt;br&gt;skulle skapa uppenbara svårigheter särskilt när det gäller rekryteringen av&lt;br&gt;specialister av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga kategorier som enligt gällande praxis kan beviljas tillstånd,&lt;br&gt;exempelvis egna företagare, fria yrkesutövare och vissa pensionärer, utgörs&lt;br&gt;av antalsmässigt mycket små grupper. Anledning saknas därför — i vart&lt;br&gt;fall för närvarande — att för dessa grupper införa någon antalsmässig&lt;br&gt;begränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som alldeles självfallet betraktar utredningen vidare att en reglering av&lt;br&gt;invandringen inte skall gälla i fråga om adoptivbarn. Gäststuderande är&lt;br&gt;inte att betrakta som invandrare och berörs inte heller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastställande av planeringsram och kvoter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av utredningen förordade ordningen innebär alltså att man skiljer&lt;br&gt;mellan två huvudkategorier av immigrationssökande. Den ena består av&lt;br&gt;personer som bör ha en i princip ovillkorlig rätt att bosätta sig här och den&lt;br&gt;andra av flertalet övriga immigrationssökande, vilka skall tillåtas invandra&lt;br&gt;endast inom ramen för en i förväg fastställd antalsmässig riktpunkt eller&lt;br&gt;kvot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa ramar förutsätts i sin tur kunna påverkas av antalet spontanin-&lt;br&gt;resta och andra sökande med en i princip ovillkorlig rätt till bosättning.&lt;br&gt;Blir antalet sådana sökande mycket stort, minskar utrymmet för att ta&lt;br&gt;emot bl.a. anhöriga utanför kärnfamiljen och sådana sökande som åbero-&lt;br&gt;par humanitära skäl vilka inte har den styrkan att de har en lagfäst rätt att&lt;br&gt;få stanna. Ett visst utrymme för sådana invandrare måste emellertid alltid&lt;br&gt;reserveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen tänker sig ett system där statsmakterna i förväg anger en&lt;br&gt;planeringsram som utgår från det ungefärliga antal invandrare av olika&lt;br&gt;kategorier som Sverige bedöms ha möjlighet att på ett tillfredsställande sätt&lt;br&gt;ta emot under ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bedömningen måste grundas på en uppskattning av våra samlade&lt;br&gt;resurser när det gäller att erbjuda arbete, bostäder, utbildning och annan&lt;br&gt;samhällsservice. Ytterst blir naturligtvis detta inte någon matematisk utan&lt;br&gt;en politisk bedömning. Det bör emellertid än en gång understrykas att&lt;br&gt;konventionsflyktingar, medlemmar av kärnfamiljen och personer med&lt;br&gt;starka humanitära skäl skall tas emot oberoende av den planeringsram som&lt;br&gt;fastställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både när det gäller totalramen och i fråga om fördelningen på olika&lt;br&gt;grupper varierar en del av de faktorer som måste beaktas från det ena året&lt;br&gt;till det andra. Om statsmakterna skulle ansluta sig till utredningens förslag,&lt;br&gt;torde planeringsram och kvoter enligt den nya ordningen kunna fastställas&lt;br&gt;tidigast med verkan fr.o.m. budgetåret 1992/93. Därvid måste mottagnings-&lt;br&gt;kapaciteten sådan den då kan bedömas ligga till grund för den totala&lt;br&gt;planeringsramen, och när det t.ex. gäller kvotflyktingar blir de behov som&lt;br&gt;vid denna tidpunkt redovisas av UNHCR av betydelse. Utredningen&lt;br&gt;finner det därför inte meningsfullt att nu lägga fram förslag angående&lt;br&gt;planeringsramens omfattning eller beträffande fördelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Temporära uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De utlänningar som accepteras för invandring får för närvarande normalt&lt;br&gt;permanent uppehållstillstånd redan från början. Utredningen har enligt&lt;br&gt;sina direktiv övervägt frågan om man bör övergå till att meddela tempo-&lt;br&gt;rära, dvs. tidsbegränsade uppehållstillstånd i mera betydande omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grupper som skulle kunna komma i fråga för temporära uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd är väl främst asylsökande från länder där det finns goda förhopp-&lt;br&gt;ningar om en snar ändring av situationen och därmed möjlighet för dem&lt;br&gt;som flytt att återvända hem. Att i sådana fall begränsa ett tillstånd till att&lt;br&gt;gälla under viss tid eller tills vidare strider inte mot Genéve-konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens slutsats är emellertid att det är tvivelaktigt om det skulle&lt;br&gt;innebära några påtagliga fördelar att mera generellt övergå till en ordning&lt;br&gt;med temporära uppehållstillstånd. Benägenheten att frivilligt återvandra&lt;br&gt;skulle knappast påverkas, och möjligheten att tvångsvis verkställa utvis-&lt;br&gt;ningsbeslut i fall av detta slag är inte så stor som man kanske skulle kunna&lt;br&gt;tro. I praktiken har nämligen till följd av familjebildning och andra orsaker&lt;br&gt;ofta stark anknytning till Sverige uppkommit under vistelsen här, och ett&lt;br&gt;tvångsförfarande skulle i sådana fall te sig inhumant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer de olägenheter för berörda personer och de ganska&lt;br&gt;betydande administrativa merkostnader som skulle bli följden, om ett&lt;br&gt;system med temporära uppehållstillstånd skulle tillämpas i stor utsträck-&lt;br&gt;ning. Utredningen förordar därför inte en mera allmän övergång till ett&lt;br&gt;sådant system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandena kan emellertid vara annorlunda om ett mycket stort antal&lt;br&gt;asylsökande från ett visst bestämt land under kort tid skulle komma till&lt;br&gt;Sverige exempelvis på grund av en oförutsedd och till sina verkningar&lt;br&gt;svårbedömd politisk omvälvning. Utredningen anser att regeringen i ett&lt;br&gt;sådant läge skall ha möjlighet att fastställa en särskild kvot för sökande från&lt;br&gt;ett visst land eller vissa länder. I samband med ett sådant beslut bör&lt;br&gt;regeringen också kunna föreskriva att uppehållstillstånd skall ges som&lt;br&gt;temporärt uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra fall kan givetvis förhållandena i ett visst land eller i ett visst&lt;br&gt;fall vara sådana att särskilda skäl motiverar en begränsning av varaktighe-&lt;br&gt;ten för ett uppehållstillstånd. Möjligheten att meddela temporära uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd bör alltså finnas kvar i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet när asylsökande får avslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i Sverige rått allmän enighet om att det är av vikt att avlägsnande-&lt;br&gt;beslut verkställs. Huvudprincipen enligt gällande lag är att utlänningen&lt;br&gt;skall få möjlighet att på egen hand lämna landet. Antalet icke verkställda&lt;br&gt;avvisningsbeslut har dock under senare tid ökat mycket kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser det viktigt att återsändande sker under värdiga&lt;br&gt;former och delar den principiella uppfattningen att det är önskvärt att en&lt;br&gt;utlänning ges tillfälle att frivilligt lämna landet efter det att ett avvisnings-&lt;br&gt;eller utvisningsbeslut meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en sådan ordning skall fungera på ett fullt godtagbart sätt krävs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock enligt utredningens mening att utlänningen får någon fördel av att&lt;br&gt;resa ut frivilligt. I annat fall finns risken att principen stannar på papperet&lt;br&gt;och att insats av väsentligt större polisresurser än for närvarande krävs för&lt;br&gt;att verkställighet fortlöpande skall kunna ske inom rimlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att öka motivationen att resa ut frivilligt skulle kunna vara någon&lt;br&gt;form av begränsat bidrag till den som återvänder frivilligt. Motsvarande&lt;br&gt;bidrag skulle då inte utgå i de fall ett avlägsnandebeslut måste verkställas&lt;br&gt;tvångsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ge bidrag till den som återvänder frivilligt är dock inte helt oproble-&lt;br&gt;matiskt. Det skulle kunna leda till en ökning av antalet asylansökningar&lt;br&gt;utan egentlig grund. Utredningen föreslår dock en försöksverksamhet med&lt;br&gt;bidrag till dem som återvänder frivilligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till återvandring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen betonar att planering för återvandring i första hand måste&lt;br&gt;vara ett ansvar för flyktingen själv och hans familj. Frivilliga organisatio-&lt;br&gt;ner kan göra betydande insatser for att förbereda flyktingar inför en&lt;br&gt;återvandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt finns dock behov av vissa stödåtgärder. Utredningen föreslår&lt;br&gt;på flera punkter förbättringar av nuvarande åtgärder. Det gäller bl.a. en&lt;br&gt;utvidgning av det nuvarande kontantstödet, möjlighet till mera flexibla&lt;br&gt;insatser i vissa fall och anordnandet av kortare kurser när ett flertal&lt;br&gt;invandrare samtidigt planerar för återvandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidtas de förändringar som har förordats måste det svenska stödet till&lt;br&gt;återvandrare från vårt land betecknas som relativt väl utvecklat. I ett&lt;br&gt;långsiktigt perspektiv framstår det som minst lika angeläget att söka öka&lt;br&gt;stödet för återvandring till internationella organisationer och till de mot-&lt;br&gt;tagande länderna. Utredningen utvecklar närmare de principer som bör&lt;br&gt;vara styrande för insatserna på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete med andra länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen framhåller vikten av ett ökat internationellt samarbete på&lt;br&gt;immigrationspolitikens område. Utredningen pekar på några frågor av&lt;br&gt;särskild vikt for Sverige att driva internationellt. Det gäller bl.a. en generös&lt;br&gt;tillämpning av Genéve-konventionen samt ett internationellt erkännande&lt;br&gt;av skyldigheten att ta emot även personer på vilka konventionen inte är&lt;br&gt;tillämplig under förutsättning att det skulle vara uppenbart stridande mot&lt;br&gt;humanitetens krav att vägra en fristad. Det gäller vidare en bättre funge-&lt;br&gt;rande ordning för hjälp åt internflyktingar, en ökning av flyktingkvoten, en&lt;br&gt;enhetlig syn på förfarandet när asylsökande fått avslag, stöd till återvand-&lt;br&gt;ring samt ökade bidrag till UNHCR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den likartade syn på problemen som i olika sammanhang förts fram från&lt;br&gt;skilda länder under senare tid, exempelvis vid konsultationerna mellan de&lt;br&gt;västeuropeiska länderna samt Australien, Canada och USA och vid&lt;br&gt;UNHCRs exekutivkommittés senaste möte, borde kunna utgöra grund för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett samarbete som efter hand leder fram till mera konkreta resultat än som&lt;br&gt;hittills visat sig möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att överenskommelser med andra länder skall kunna uppnås — vare&lt;br&gt;sig dessa får formen av bindande traktater eller ej — måste Sverige vara&lt;br&gt;berett att jämka sina ståndpunkter i olika hänseenden. Den humanitära&lt;br&gt;grundsynen får dock inte överges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interdepartemental samordning m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen bedömer som betydelsefullt att ett regelbundet samråd äger&lt;br&gt;rum mellan de ledande tjänstemännen inom arbetsmarknadsdepartemen-&lt;br&gt;tet på utlännings- och invandrarsidan och utrikesdepartementets bistånds-&lt;br&gt;avdelning samt i mån av behov även dess rättsavdelning och politiska&lt;br&gt;avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har ibland förekommit att samarbete mellan olika departement i&lt;br&gt;angelägna frågor kanaliserats till för ändamålet särskilt inrättade samar-&lt;br&gt;betsorgan. Erfarenheten av detta är inte odelat positiv: det visar sig ofta att&lt;br&gt;sådana organ efter en tid tenderar till att föra en egen tillvaro vid sidan av&lt;br&gt;det reguljära interdepartementala samarbetet och därmed snarare ökar än&lt;br&gt;minskar byråkratin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen vill därför inte föreslå en sådan ordning utan anser att&lt;br&gt;formerna för det regelbundna samråd som otvivelaktigt är nödvändigt bör&lt;br&gt;övervägas av de ansvariga departementen själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår också en ökad samverkan mellan invandrarverket&lt;br&gt;och SIDA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett årligt belopp bör ställas till regeringens förfogande under arbets-&lt;br&gt;marknadsdepartementets huvudtitel för sådana oförutsedda utgifter på&lt;br&gt;flyktingområdet som faller utanför ramen för biståndsanslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flykting/immigrationsattachéer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att inrättande av tjänster som flykting/immigrationsat-&lt;br&gt;tachéer vid svenska beskickningar är ett uppslag som borde prövas. Utred-&lt;br&gt;ningen föreslår därför att sådana tjänster inrättas i vart fall försöksvis vid&lt;br&gt;några utlandsmyndigheter i länder av intresse i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsuppgifterna bör främst bestå av dels handläggning av immigra-&lt;br&gt;tionsärenden, dels rapportering om frågor rörande mänskliga rättigheter,&lt;br&gt;flyktingströmmar m.m. av intresse för immigrationspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanser som avgett&lt;br&gt;yttrande över betänkandet (SOU 1991:1) Flykting-&lt;br&gt;och immigrationspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter sedvanligt remissförfarande har yttranden över betänkandet avgivits&lt;br&gt;av hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Jönköping, SIDA,&lt;br&gt;styrelsen för u-landsforskning (SAREC), juridiska fakulteten vid Lunds&lt;br&gt;universitet, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV),&lt;br&gt;rikspolisstyrelsen (RPS), riksdagens ombudsmän (JO), statskontoret, om-&lt;br&gt;budsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Svenska Kommunförbun-&lt;br&gt;det, Landstingsförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;br&gt;(SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska Arbetsgi-&lt;br&gt;vareföreningen (SAF), Sveriges Advokatsamfund, Föreningen Sveriges&lt;br&gt;polischefer, Föreningen Sveriges Socialchefer, Svenska röda korset, Rädda&lt;br&gt;Barnen, Amnesty International, svenska sektionen, Svenska flyktingrådet,&lt;br&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse, Sveriges frikyrkoråd (SFR), Samarbetsor-&lt;br&gt;gan för invandrarorganisationer i Sverige (SIOS), Riksförbundet för perso-&lt;br&gt;nal vid invandrarbyråer (RIB), Svenska institutet, Caritas Sverige, Afrika-&lt;br&gt;grupperna i Sverige, Folkbildningsförbundet, Svenska Handikapporgani-&lt;br&gt;sationers Internationella Biståndsstiftelse (SHIA), Flyktinggruppernas och&lt;br&gt;asylkommittéernas riksråd (FARR), ILO-kommittén, Moderata Kvinno-&lt;br&gt;förbundet (MKF), Centerkvinnorna, Socialdemokratiska kvinnoförbundet&lt;br&gt;(SSKF), Centerns Ungdomsförbund (CUF) och Grön Ungdoms Federa-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet har översänt&lt;br&gt;ett yttrande från Kulturgeografiska institutionen vid universitet. SACO har&lt;br&gt;bifogat yttranden från Sveriges Psykologförbund och Sveriges Sociono-&lt;br&gt;mers, Personal — &amp;amp; Förvaltningstjänstemäns Riksförbund. Folkpartiets&lt;br&gt;kvinnoförbund har som sitt yttrande bifogat dels folkpartiet liberalernas&lt;br&gt;partimotion 1990/9 l:FP013 till årets riksmöte, dels sin egen rapport&lt;br&gt;Flykting-Flyktingbarn 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har yttranden kommit in från Länsstyrelsen i Stockholms län,&lt;br&gt;Enheten för Psykosocial Forskning och Utveckling inom Stockholms läns&lt;br&gt;landsting, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL), Liberala&lt;br&gt;Invandrarförbundet (LIF), Riksförbundet Internationella Föreningar för&lt;br&gt;Invandrarkvinnor, Solidaritetskommittén för flyktingar i Umeå, Ver-&lt;br&gt;dandi, Västerbottensdistriktet av Svenska FN-förbundet, FNs flykting-&lt;br&gt;kommissaries (UNHCR) representant för de nordiska länderna, Sjöbopar-&lt;br&gt;tiet och Kommitté Anselm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av betänkandet (Ds 1991: 5)&lt;br&gt;Mångfald och samverkan i flyktingmottagandet —&lt;br&gt;frivilliga organisationers roll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om frivilliga organisationers roll i flyktingmottagandet har under år&lt;br&gt;1990 utretts av en särskild arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartemen-&lt;br&gt;tet, med företrädare för frivilliga organisationer/folkrörelser och för när-&lt;br&gt;mast berörda departement och myndigheter. Arbetsgruppen överlämnade i&lt;br&gt;januari 1991 till statsrådet Lööw sin rapport (Ds 1991:5) Mångfald och&lt;br&gt;samverkan i flyktingmottagandet — frivilliga organisationers roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppens uppgift har varit att belysa hur man inom ramen för flykting-&lt;br&gt;mottagandet skulle kunna åstadkomma en ökad samverkan mellan frivil-&lt;br&gt;liga organisationer/folkrörelser å ena sidan och stat och kommun å den&lt;br&gt;andra. Gruppen skulle vidare söka identifiera den roll organisationerna&lt;br&gt;kan spela som komplement till stat och kommun. Härigenom skulle man&lt;br&gt;kunna skapa en starkare folklig förankring av flyktingpolitiken och därmed&lt;br&gt;en högre kvalitet i mottagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten redovisas inledningsvis vissa utgångspunkter med anknytning&lt;br&gt;till migrations- och befolkningsutvecklingen i vår omvärld och till invand-&lt;br&gt;ringen till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandringsöverskottet till Sverige var år 1989 45 800 personer. Antalet&lt;br&gt;asylsökande var år 1990 ca 30000 personer, företrädesvis från Iran, Liba-&lt;br&gt;non, Rumänien och Somalia. Sverige tog budgetåret 1989/90 emot ca 1 200&lt;br&gt;personer inom ramen för en flyktingkvot, huvudsakligen till för flyktingar&lt;br&gt;som befinner sig under FNs flyktingkommissarie (UNHCR). De flesta kom&lt;br&gt;från Vietnam, Irak, Iran och Libanon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppen invandrings-, flykting- och invandrarpolitik definieras. In-&lt;br&gt;vandringspolitik innehåller regler för vem som skall få tillstånd att stanna i&lt;br&gt;Sverige, medan invandrarpolitiken avser samhällets åtgärder för att de som&lt;br&gt;får bosätta sig i Sverige dels skall få en bättre introduktion, dels lättare skall&lt;br&gt;kunna integreras i det svenska samhället. Begreppet flyktingpolitik inne-&lt;br&gt;håller bl. a. följande huvudelement:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— agerande i Förenta Nationerna och andra internationella fora,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ekonomiskt stöd till UNHCR, UNWRA och andra organisationer som&lt;br&gt;bedriver flyktingarbete utanför Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överföring av kvotflyktingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— mottagande av flyktingar i Sverige, i enlighet med gällande utlänning-&lt;br&gt;slagstiftning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ett av staten finansierat kommunalt mottagande av flyktingar och där-&lt;br&gt;med jämställda personer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— särskilda insatser bl.a. opinionsbildande verksamhet samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— stöd till flyktingar som vill återvända till hemlandet eller annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet om organisation för mottagande av asylsökande och flykt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingår i Sverige beskrivs nuvarande system och organisation för det motta-&lt;br&gt;gande av asylsökande och flyktingar som gäller i Sverige sedan den 1 juli&lt;br&gt;1985. Stat och kommun delar på ansvaret för att genomföra den invandrar-&lt;br&gt;och flyktingpolitik som läggs fast av riksdag och regering. Staten har via&lt;br&gt;statens invandrarverk ett övergripande ansvar för flyktingmottagandet.&lt;br&gt;SIV kommer sedan överens med kommunerna om att dessa mot ersättning&lt;br&gt;tar emot flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå de invandrarpolitiska målen, som sammanfattas i begreppen&lt;br&gt;jämlikhet, valfrihet och samverkan, behöver alla berörda stat och kom-&lt;br&gt;mun, arbetsgivare, fackliga organisationer, frivilliga organisationer, en-&lt;br&gt;skilda människor samverka. Detta är den centrala innebörden av riksda-&lt;br&gt;gens beslut i maj 1990 (prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281) om ett aktivt&lt;br&gt;och samordnat flyktingmottagande och det nya systemet för ersättning till&lt;br&gt;kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens insatser av frivilligorganisationerna i flyktingmottagandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten beskrivs olika typer av verksamheter som engagerar förenings-&lt;br&gt;livet i dag. Här redovisas bl.a den opinionsbildande verksamhet och&lt;br&gt;utbildning i invandrar- och flyktingfrågor som bedrivs av organisationer-&lt;br&gt;nas centrala avdelningar. Vidare beskrivs mer specifika verksamheter som&lt;br&gt;drift av förläggningar och center för stöd åt torterade flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till mottagningsslussar och förläggningar beskrivs hur orga-&lt;br&gt;nisationerna svarar för träning i svenska språket, sociala aktiviteter, socialt&lt;br&gt;och medmänskligt stöd och information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalt i kommunerna förekommer en flora av föreningsaktiviteter där i&lt;br&gt;vissa fall kommunen och organisationerna samarbetar, exempelvis träff-&lt;br&gt;punkter, vän- och fadderverksamhet, träning i det svenska språket, infor-&lt;br&gt;mation, grannskapsarbete, idrottsaktiviteter, gudstjänster, systugor, öppna&lt;br&gt;förskolor, läger, utflykter m.m. Ett särskilt arrangemang är grupphem för&lt;br&gt;ensamstående flyktingbarn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa kommuner, bl.a. Stockholms stad och Uppsala kommun har ett&lt;br&gt;mer organiserat samarbete med frivilliga organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De verksamheter som beskrivs avser dels verksamhet där frivilligorga-&lt;br&gt;nisationerna mot ersättning svarar för ett alternativ till offentlig verksam-&lt;br&gt;het, dels där man utför uppgifter som kompletterar samhällets insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom sina insatser visar de frivilliga organisationerna att det finns en&lt;br&gt;uppriktig vilja att engagera sig i olika verksamheter för flyktingar. Arbets-&lt;br&gt;gruppen bedömer att det finns en betydande potentiell styrka i förenings-&lt;br&gt;livet som skulle kunna bidra till en ännu större mångfald i flykting-&lt;br&gt;mottagandet och till att underlätta flyktingars/invandrares integration i det&lt;br&gt;svenska samhället. Det är emellertid viktigt att organisationernas särart tas&lt;br&gt;tillvara i detta arbete. På så sätt kan föreningsaktiviteter bäst komplettera&lt;br&gt;samhällets insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mer systematiskt engagemang från de frivilliga organisationerna bör&lt;br&gt;enligt arbetsgruppens mening främst ta sikte på en lokal samverkan och&lt;br&gt;utgå från de förhållanden som gäller där. Detta utesluter självfallet inte&lt;br&gt;sådana insatser som t.ex. i avtalsform görs på centralt plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En internationell utblick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har som en jämförelse studerat hur frivilligorganisatio-&lt;br&gt;nerna engagerar sig i flyktingfrågor i Canada, Australien och Danmark. Det&lt;br&gt;finns enligt rapporten många lärdomar att dra av hur man arbetar i de tre&lt;br&gt;nämnda länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen finner emellertid att det inte är lämpligt eller ens möjligt&lt;br&gt;att ta över de andra ländernas modeller som sådana. Vi bör i stället försöka&lt;br&gt;bygga på den tradition vi har i Sverige, där samhällsinstitutionernas roll&lt;br&gt;genomgående varit tydligare och mer accentuerad. Ett sålunda förstärkt&lt;br&gt;frivilligt engagemang skulle i stället kunna länkas samman med den&lt;br&gt;svenska modellen for mottagande och introduktion av flyktingar. Ut-&lt;br&gt;vecklade kontakter mellan de ansvariga samhällsorganen, de asylsökan-&lt;br&gt;de/flyktingarna och den enskilda frivilligorganisationen skulle därmed&lt;br&gt;kunna bidra till en kontinuitet i mottagandet och möjlighet till att tillgo-&lt;br&gt;dose den enskilde flyktingens behov av kontakter på det medmänskliga&lt;br&gt;planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiv för och emot att engagera frivilligorganisationerna i&lt;br&gt;flyktingmottagandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen finner att motiven for en utvecklad samverkan mellan&lt;br&gt;föreningslivet och myndigheterna är tyngre än de man kan finna emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningslivets verksamhet kan ge kontakter mellan flyktingar och&lt;br&gt;svenskar som leder till både erfarenhetsutbyte och ökade ömsesidiga kun-&lt;br&gt;skaper. Detta bör bl.a. bidra till ökad förståelse och bättre relationer, vilket&lt;br&gt;på sikt underlättar integrationen i det svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom föreningslivet kan fler människor få en egen roll i mottagandet&lt;br&gt;som på så sätt får ett rikare innehåll och därmed en högre kvalitet.&lt;br&gt;Verksamhet i föreningsregi kan vidare medföra en mer individuell utform-&lt;br&gt;ning av flyktingmottagandet och därmed även en större mångfald. Denna&lt;br&gt;flexibilitet och mångfald bör kunna vara positiv för såväl flyktingen som&lt;br&gt;för myndigheterna och bör även kunna medföra en vitalisering för organi-&lt;br&gt;sationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa problem/svårigheter skulle emellertid kunna uppstå på grund av&lt;br&gt;myndigheternas mål och regelstyrning i förhållande till organisationernas&lt;br&gt;integritet. Variationer måste kunna accepteras men en samverkan och dess&lt;br&gt;utformning måste bygga på en gemensam uppfattning om förhållningssätt,&lt;br&gt;ansvars- och arbetsfördelning. Ett annat problem skulle kunna vara att&lt;br&gt;resurstilldelningen blir en huvudfråga i sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tänkbara uppgifter för frivilliga krafter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen bedömer att de uppgifter som främst bör vara aktuella för&lt;br&gt;breddad/fördjupad samverkan mellan det offentliga och frivilliga organi-&lt;br&gt;sationer är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— information och rådgivning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— medmänskliga kontakter/sociala nätverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— religion, gudstjänst, dop, vigsel m.m. och diakonal omsorg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— kompletterande svenskundervisning/träning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— efterforskning av och återförening av anhöriga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— psykosocialt stöd samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— opinionsbildning och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvecklad samverkan — principer, former och kostnadsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen drar sammanfattningsvis följande slutsatser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Styrkan, viljan och potentialen hos frivilligorganisationerna i Sverige&lt;br&gt;kan utgöra grunden för en utvecklad samverkan mellan frivilligorgani-&lt;br&gt;sationerna och det offentliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Motiven för en utvecklad samverkan är starka och klart tyngre än de&lt;br&gt;skäl som finns emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— En utvecklad samverkan som komplement till myndigheternas insatser&lt;br&gt;bör syfta till att flyktingen så snart som möjligt har förutsättningar att bli&lt;br&gt;etablerad och delaktig i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Ett mer strukturerat och systematiskt samarbete mellan ansvariga myn-&lt;br&gt;digheter och föreningslivet skall huvudsakligen avse insatser under den&lt;br&gt;introduktionsperiod som utgör ramen för det samordnade lokala&lt;br&gt;flyktingmottagandet. Också insatser på central och regional nivå bör&lt;br&gt;kunna utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Flyktingens behov bör styra valet av insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Ett utvecklat engagemang bör utgå från de enskilda organisationernas&lt;br&gt;särart och förutsättningar. Mångfalden i det lokala föreningslivet bör tas&lt;br&gt;till vara. Vilka organisationer som kan ta aktiv del i flyktingmottagandet&lt;br&gt;varierar från kommun till kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen bedömer att såväl SIV som kommunen och organisatio-&lt;br&gt;nerna kan/bör ta initiativ till att bredda och fördjupa samverkan. När så&lt;br&gt;anses ändamålsenligt och praktiskt av berörda parter kan framförallt en&lt;br&gt;lokal samverkan underlättas genom att lokala paraplybildningar utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen menar att det viktigaste är att samverkan mellan myn-&lt;br&gt;digheter och organisationer leder till att insatserna sammanlänkas. En&lt;br&gt;utvecklad samverkan bör därför medföra att man tillsammans prioriterar&lt;br&gt;insatser och gör upp en arbets- och rollfördelning för att åstadkomma en&lt;br&gt;mer samlad insats anpassad till den enskilde flyktingens behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl statsmakterna (riksdag och regering) som SIV, Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundet och de stora frivilligorganisationerna bör överväga hur man&lt;br&gt;lämpligen skall sprida dessa signaler inom respektive organisation/ an-&lt;br&gt;svarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen konstaterar att det redan i dag finns flera former för statligt&lt;br&gt;och kommunalt stöd till organisationslivet. Eftersom många stödformer är&lt;br&gt;inbakade i större anslagsposter är det inte möjligt att ange en totalsiffra för&lt;br&gt;transfereringarnas storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När frivilligorganisationernas insatser utgör ett alternativ till offentlig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet erhålls i regel full kostnadstäckning. När verksamheten är av&lt;br&gt;mer kompletterande art kan den finansieras på olika sätt. Det grundläg-&lt;br&gt;gande är givetvis de frivilliga krafter som utgör basen i varje organisation&lt;br&gt;och de medel organisationerna erhåller för sin ordinarie verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvecklad samverkan mellan det offentliga och frivilligorganisatio-&lt;br&gt;nerna kan komma att kräva vissa extra insatser av organisationerna åtmin-&lt;br&gt;stone inledningsvis. Arbetsgruppen bedömer därför att det övergångsvis&lt;br&gt;kan behövas en begränsad finansiell uppbackning från det offentliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna bör kunna stimulera till en sådan utökad samverkan inom&lt;br&gt;ramen för schablonersättningen. Många kommuner tvingas emellertid för&lt;br&gt;närvarande att genomföra tämligen omfattande rationaliseringar och&lt;br&gt;t.o.m. nedskärningar som kanske främst drabbar verksamhet som inte är&lt;br&gt;obligatorisk för kommunerna. Någon form av utvecklingsstöd skulle där-&lt;br&gt;för kunna lämnas övergångsvis även till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt stöd under en period skulle i första hand ha till syfte att&lt;br&gt;utveckla en samverkan mellan frivilligorganisationer och det offentliga i&lt;br&gt;flyktingmottagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen gör bedömningen att det bör undersökas i vilken ut-&lt;br&gt;sträckning som det kan vara möjligt att ge ett sådant stöd antingen det kan&lt;br&gt;ske genom ”friska pengar” eller genom omprioriteringar inom statsbudge-&lt;br&gt;ten. Åtgärder som kan förankra politiken och skapa förutsättningar för&lt;br&gt;ökad flexibilitet och kontinuitet bör minska de totala kostnaderna för&lt;br&gt;mottagande av asylsökande och flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt arbetsgruppen inget som hindrar att man omedelbart&lt;br&gt;utvecklar samarbetet mellan det offentliga och organisationerna. Detta&lt;br&gt;vore en logisk fortsättning på och förstärkning av den samverkan som&lt;br&gt;redan förekommer. I den utsträckning som verksamhet kan inledas i&lt;br&gt;frivillig regi utan att detta kommer i konflikt med ren myndighetsutövning&lt;br&gt;eller att det behövs ändringar av regelverk så bör de ideer som framförts i&lt;br&gt;rapporten kunna förverkligas omgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således goda skäl för staten, Svenska kommunförbundet och&lt;br&gt;frivilligorganisationerna att inom respektive ansvarsområde bl.a. visa på&lt;br&gt;vägar för att få till stånd en ökad samverkan, formerna för denna och att på&lt;br&gt;lämpligt sätt ge signaler om önskvärdheten av en sådan utveckling. Detta&lt;br&gt;budskap skulle enligt arbetsgruppens bedömning kunna få en ökad genom-&lt;br&gt;slagskraft om det grundas på en riksdagsbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som avgett&lt;br&gt;yttrande över betänkandet (Ds 1991:5) Mångfald&lt;br&gt;och samverkan i flyktingmottagandet — frivilliga&lt;br&gt;organisationers roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av socialstyrelsen,&lt;br&gt;skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invand-&lt;br&gt;rarverk (SIV), rikspolisstyrelsen (RPS), Samarbetsnämnden för statsbidrag&lt;br&gt;till trossamfund, statens ungdomsråd, Söderköpings kommun, Malmö&lt;br&gt;kommun, Falkenbergs kommun, Göteborgs stad, Örebro kommun, Umeå&lt;br&gt;kommun. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Tjänstemän-&lt;br&gt;nens Centralorganisation (TCO), Sverige Akademikers Centralorganisa-&lt;br&gt;tion (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen (SAF), Föreningen Sveriges socialchefer, Svenska Röda korsets&lt;br&gt;centralstyrelse, Rädda barnen, Folkbildningsförbundet, Riksförbundet&lt;br&gt;Hem och Skola, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, De Handi-&lt;br&gt;kappades Riksförbund, Handikappförbundens Centralkommitté, Synska-&lt;br&gt;dades Riksförbund, Sveriges Riksidrottsförbund, Hyresgästernas Riksför-&lt;br&gt;bund, Pensionärernas Riksorganisation, Husmodersförbundet Hem och&lt;br&gt;Samhälle, Riksförbundet Internationella Föreningen för Invandrarkvin-&lt;br&gt;nor, Internationella Kvinnoförbundet, Sveriges Tolkförbund, Svenska&lt;br&gt;Flyktingrådet, Samarbetsorgan för invandrarorganisationer i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har yttranden inkommit från Caritas Sverige, Frikyrkliga&lt;br&gt;studieförbundet, Svenska kyrkans kommitté för invandrar- och flyktingar-&lt;br&gt;bete, Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd (FARR), Krist-&lt;br&gt;demokratiska Samhällspartiet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:79)&lt;br&gt;Utlänningsnämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs uppdrag har gått ut på att se över instansordningen i&lt;br&gt;utlännings- och medborgarskapsärenden. För närvarande gäller som regel i&lt;br&gt;dessa ärenden att statens invandrarverk meddelar beslut i första instans&lt;br&gt;och att verkets beslut kan överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med direktiven har en utgångspunkt för översynen varit att&lt;br&gt;regeringen om möjligt skall befrias från flertalet sådana ärenden. Denna&lt;br&gt;utgångspunkt skall ses mot bakgrund av att det sedan länge har varit en&lt;br&gt;uttalad strävan att avlasta regeringen löpande ärenden och på så sätt skapa&lt;br&gt;ökat utrymme för mera långsiktigt reform- och planeringsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grupp av ärenden som framför allt har intresse i detta sammanhang&lt;br&gt;är överklaganden av sådana beslut som innebär att en utlänning, som har&lt;br&gt;sökt uppehållstillstånd i Sverige, skall avvisas eller utvisas. Denna ärende-&lt;br&gt;grupp är stor och tidskrävande. I förhållande till sin folkmängd får Sverige&lt;br&gt;långt fler asylansökningar än något annat industrialiserat land i världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa ärenden har samtidigt ofta livsavgörande betydelse för enskilda&lt;br&gt;människor. Den praxis som tillämpas får i många hänseenden återverk-&lt;br&gt;ningar för hela samhället liksom för den bild av vårt land som skapas i&lt;br&gt;omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tänkbara lösningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om instansordningen har diskuterats i tidigare sammanhang för&lt;br&gt;utlänningsärendenas del. Den lösning som då närmast har stått i blick-&lt;br&gt;punkten har varit att ett särskilt besvärsorgan skulle ta över regeringens&lt;br&gt;överprövningsuppgifter på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har emellertid även undersökt en del andra tänkbara lös-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av dessa skulle innebära en återgång till den ordning som tillämpades&lt;br&gt;före år 1976. Då kunde statens invandrarverks beslut i ett utlänningsä-&lt;br&gt;rende i princip inte överklagas, om en rådgivande nämnd hade ställt sig&lt;br&gt;bakom verkets beslut. Kommittén anser emellertid att det inte skulle vara&lt;br&gt;godtagbart att återgå till ett sådant system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av flera skäl finner kommittén vidare att det inte skulle vara lämpligt&lt;br&gt;och knappast ens praktiskt genomförbart att förlägga prövningen av utlän-&lt;br&gt;ningsärendena i andra instans till domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser sig inte heller kunna förorda att den nuvarande&lt;br&gt;besvärsprövningen hos regeringen skulle ersättas av ett tvåinstansförfa-&lt;br&gt;rande inom invandrarverkets förvaltningsområde. Slutligen avvisar kom-&lt;br&gt;mittén tanken på att arbetsmarknadsdepartementet som sådant skulle&lt;br&gt;tilläggas viss beslutanderätt i de aktuella ärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: en besvärsnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har stannat för att frågan bör lösas genom att en särskild&lt;br&gt;nämnd inrättas för överprövningsuppgifter i utlännings- och medborgar-&lt;br&gt;skapsärenden. En sådan lösning har dock vissa principiella och praktiska&lt;br&gt;aspekter som ter sig svåra att överblicka fullt ut innan man har prövat den&lt;br&gt;i praktiken. Kommittén anser därför att den nya ordningen bör tillämpas&lt;br&gt;på försök under förslagsvis tre år och därefter utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya nämnden bör få namnet utlänningsnämnden. I nämnden bör&lt;br&gt;ingå två ordförande och två ersättare för ordförande med juridisk utbild-&lt;br&gt;ning och normalt domarerfarenhet. Vidare bör i nämnden ingå minst tio&lt;br&gt;lekmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden bör vara beslutför med en ordförande och två lekmän. I enkla&lt;br&gt;ärenden bör dock ordföranden ensam kunna fatta beslut, och i ärenden av&lt;br&gt;principiellt slag bör nämnden kunna sammanträda i en utökad samman-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under försöksperioden bör nämnden ha administrativt samband med&lt;br&gt;arbetsmarknadsdepartementet och i huvudsak överta den föredragande-&lt;br&gt;och kansliorganisation som nu finns inom departementets utlänningsen-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av uppgifter mellan nämnden och regeringen&lt;br&gt;Utlänningsnämnden bör i princip överta de överprövningsuppgifter enligt&lt;br&gt;utlännings- och medborgarskapslagstiftningen som idag faller på rege-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna ordning förutsätter att särskilt viktiga eller känsliga ärenden&lt;br&gt;liksom nu överlämnas till regeringen, antingen direkt från invandrarverket&lt;br&gt;eller också från utlänningsnämnden. Kommittén föreslår regler om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna reglerna innebär att ett ärende kan lämnas över till&lt;br&gt;regeringen, om det bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för&lt;br&gt;allmän säkerhet eller för rikets förhållande till främmande makt eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation, om det bedöms vara av särskild vikt för ledning&lt;br&gt;av tillämpningen att ärendet prövas av regeringen eller om synnerliga skäl&lt;br&gt;annars talar för regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På utlänningslagstiftningens område skall ett ärende också kunna läm-&lt;br&gt;nas över om det på grund av familjeanknytning eller av annan liknande&lt;br&gt;orsak har samband med ett ärende som prövas av regeringen. I fall med&lt;br&gt;sådant samband skall ärenden också kunna överlämnas från invandrarver-&lt;br&gt;ket till nämnden. Vidare skall regeringen kunna förbehålla sig prövningen&lt;br&gt;av ett visst utlänningsärende eller en viss grupp av sådana ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens arbetsformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämndens arbetsformer kommer i många avseenden att skilja&lt;br&gt;sig från dem som i dag tillämpas i regeringskansliet, bl.a. mot bakgrund av&lt;br&gt;att förvaltningslagen kommer att bli tillämplig på nämnden. Kommittén&lt;br&gt;behandlar i ett särskilt avsnitt frågor som rör arbetsformerna hos nämn-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att nämnden samarbetar med FNs flyktingkommis- Prop. 1990/91:195&lt;br&gt;sariat. Till skillnad från vad som idag gäller i fråga om handläggningen i Bilaga 2.5&lt;br&gt;regeringskansliet skall enligt kommitténs mening muntlig handläggning i&lt;br&gt;viss utsträckning förekomma hos nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande arbetsformerna förordas ytterligare bl.a. viss specialisering&lt;br&gt;för lekmannaledamöternas del, för att lekmannainflytandet skall kunna&lt;br&gt;göra sig gällande i önskvärd utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya ordningen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamoten Ingela Mårtensson har reserverat sig på två punkter. Dels bör&lt;br&gt;enligt reservationen föredragningarna ske av annan personal än den som är&lt;br&gt;anställd av arbetsmarknadsdepartementet. Dels sägs i reservationen att&lt;br&gt;kommittén borde självständigt prövat frågan om instansordningen när det&lt;br&gt;gäller terroristärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 195&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanser som avgett&lt;br&gt;yttrande över betänkandet (SOU 1990:79)&lt;br&gt;Utlänningsnämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern, rikspolisstyrelsen, hovrätten för Övre Norrland, kammar-&lt;br&gt;rätten i Jönköping, domstolsverket, statens invandrarverk, statskontoret,&lt;br&gt;riksrevisionsverket, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens cent-&lt;br&gt;ralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Svenska röda&lt;br&gt;korset, Rädda Barnens riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Svenska&lt;br&gt;avdelningen av Internationella juristkommissionen, Svenska Flyktingrå-&lt;br&gt;det, Svenska sektionen av Amnesty International, Svenska kyrkans för-&lt;br&gt;samlingsnämnd, Sveriges Frikyrkoråd, Medborgarrättsrörelsen Friheten i&lt;br&gt;Sverige, SlOS-Samarbetsorgan för invandrarorganisationer i Sverige,&lt;br&gt;UNHCR (regionalkontoret för de nordiska länderna) och Turkiska Riks-&lt;br&gt;förbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Upprättade lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i utlänningslagen (1989: 529)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 §, 4 kap. 12 §, 6 kap. 9§, 7 kap. 3 — 5, 7,&lt;br&gt;10, 11 och 16§§samt 11 kap. 1 och 6§§ utlänningslagen (1989:529) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att regeringen i vissa fall kan be- Att regeringen eller utlännings-&lt;br&gt;sluta om tillstånd framgår av 7 kap. nämnden i vissa fall kan besluta om&lt;br&gt;5, 11 och 16§§. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillstånd framgår av 7 kap. 5, 11 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en fråga om avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas till om&lt;br&gt;utlänningen på grund av bestämmelserna i 8 kap. 1 — 4§§ inte kan sändas&lt;br&gt;till ett visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörandet verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut som meddelas av reger-&lt;br&gt;ingen eller statens invandrarverk&lt;br&gt;skall ges de anvisningar i fråga om&lt;br&gt;verkställigheten som denna pröv-&lt;br&gt;ning kan föranleda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut som meddelas av reger-&lt;br&gt;ingen, utlänningsnämnden eller sta-&lt;br&gt;tens invandrarverk skall ges de an-&lt;br&gt;visningar i fråga om verkställighe-&lt;br&gt;ten som denna prövning kan föran-&lt;br&gt;leda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förvar eller uppsikt fattas av den myndighet som handlägger&lt;br&gt;ett ärende om uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning. I ärenden som&lt;br&gt;handläggs av regeringen får det statsråd, som har till uppgift att föredra&lt;br&gt;ärenden enligt denna lag, under handläggningen besluta om förvar eller&lt;br&gt;uppsikt. Beslut att ta eller hålla kvar någon i förvar kan inte fattas av&lt;br&gt;regeringen. Motsvarande gäller beträffande uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verkställande myndigheten fattar beslut om förvar eller uppsikt, när&lt;br&gt;ett beslut om avvisning eller utvisning har lämnats till myndigheten för&lt;br&gt;verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får&lt;br&gt;ett beslut om förvar eller uppsikt&lt;br&gt;meddelas av statens invandrarverk&lt;br&gt;i ett ärende där handlingarna ännu&lt;br&gt;inte har sänts över till regeringen&lt;br&gt;och av en polismyndighet i ett&lt;br&gt;ärende där handlingarna inte har&lt;br&gt;överlämnats till invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får&lt;br&gt;ett beslut om förvar eller uppsikt&lt;br&gt;meddelas av statens invandrarverk&lt;br&gt;i ett ärende där handlingarna ännu&lt;br&gt;inte har sänts över till utlännings-&lt;br&gt;nämnden och av en polismyndighet&lt;br&gt;i ett ärende där handlingarna inte&lt;br&gt;har överlämnats till invandrarver-&lt;br&gt;ket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten får också fatta beslut om att tillfälligt ta en utlänning&lt;br&gt;i förvar eller ställa honom under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta&lt;br&gt;den handläggande myndighetens beslut. Beslut med stöd av detta stycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och&lt;br&gt;denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar&lt;br&gt;eller uppsikt skall fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;br&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut i&lt;br&gt;fråga om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;och en i samband därmed be-&lt;br&gt;handlad fråga om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd eller arbetstillstånd eller åter-&lt;br&gt;kallelse av sådana tillstånd får av&lt;br&gt;utlänningen överklagas till reger-&lt;br&gt;ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut i&lt;br&gt;fråga om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;och en i samband därmed be-&lt;br&gt;handlad fråga om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd eller arbetstillstånd eller åter-&lt;br&gt;kallelse av sådana tillstånd får av&lt;br&gt;utlänningen överklagas till utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden består av&lt;br&gt;ordförande och övriga ledamöter till&lt;br&gt;det antal regeringen bestämmer.&lt;br&gt;För ordförande skall finnas ersätt-&lt;br&gt;are. Ledamöter och ersättare för&lt;br&gt;ordförande utses av regeringen. Ord-&lt;br&gt;förande och ersättare för ordförande&lt;br&gt;skall vara jurister och ha erfarenhet&lt;br&gt;av tjänstgöring som domare eller&lt;br&gt;annan likvärdig erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut om&lt;br&gt;flyktingförklaring eller resedoku-&lt;br&gt;ment samt återkallelse av flykting-&lt;br&gt;förklaring får av utlänningen över-&lt;br&gt;klagas till utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När statens invandrarverk eller&lt;br&gt;utlänningsnämnden fattar beslut i&lt;br&gt;ett överklagat ärende om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning, får beslut fattas&lt;br&gt;också i fråga om uppehållstillstånd&lt;br&gt;även om denna fråga inte har tagits&lt;br&gt;upp av utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden får vid&lt;br&gt;prövning av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning besluta att utlän-&lt;br&gt;ningen skall för viss tid förbjudas&lt;br&gt;att återvända till Sverige, även om&lt;br&gt;lägre instans inte har meddelat ett&lt;br&gt;sådant förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket och utlännings-&lt;br&gt;nämnden får vid prövning av ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;samtidigt meddela sådant beslut&lt;br&gt;angående barn under sexton år som&lt;br&gt;står under utlänningens vårdnad,&lt;br&gt;även om lägre instans inte har prö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut om&lt;br&gt;flyktingförklaring eller resedoku-&lt;br&gt;ment samt återkallelse av flykting-&lt;br&gt;förklaring får av utlänningen över-&lt;br&gt;klagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När statens invandrarverk eller&lt;br&gt;regeringen fattar beslut i ett över-&lt;br&gt;klagat ärende om avvisning eller ut-&lt;br&gt;visning, får beslut fattas också i&lt;br&gt;fråga om uppehållstillstånd även&lt;br&gt;om denna fråga inte har tagits upp&lt;br&gt;av utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får vid prövning av&lt;br&gt;ett beslut om avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning besluta att utlänningen skall&lt;br&gt;för viss tid förbjudas att återvända&lt;br&gt;till Sverige, även om lägre instans&lt;br&gt;inte har meddelat ett sådant för-&lt;br&gt;bud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket och regeringen&lt;br&gt;får vid prövning av ett beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning samtidigt&lt;br&gt;meddela sådant beslut angående&lt;br&gt;barn under sexton år som står un-&lt;br&gt;der utlänningens vårdnad, även om&lt;br&gt;lägre instans inte har prövat denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga. I ärenden hos regeringen gäl-&lt;br&gt;ler detta dock inte om det för barnet&lt;br&gt;har åberopats sådana omständighe-&lt;br&gt;ter som avses i 3 kap. 1 §, såvida det&lt;br&gt;inte är uppenbart att det inte finns&lt;br&gt;grund for asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vat denna fråga. I ärenden hos ut-&lt;br&gt;länningsnämnden gäller detta dock&lt;br&gt;inte om det för barnet har åberopats&lt;br&gt;sådana omständigheter som avses i&lt;br&gt;3 kap. 1 §, såvida det inte är uppen-&lt;br&gt;bart att det inte finns grund för asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polismyndighets eller statens&lt;br&gt;invandrarverks beslut om förvar får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en polismyndighet, av&lt;br&gt;statens invandrarverk eller av utlän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av utlänningen överklagas till den&lt;br&gt;kammarrätt som skall överpröva&lt;br&gt;beslut av invandrarverket.&lt;br&gt;Kammarrättens beslut får över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsnämnden om förvar får av ut-&lt;br&gt;länningen överklagas till den&lt;br&gt;kammarrätt som skall överpröva&lt;br&gt;beslut av invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klagas enligt bestämmelserna i för-&lt;br&gt;valtningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrättens beslut får över-&lt;br&gt;klagas enligt bestämmelserna i för-&lt;br&gt;valtningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förvar får överklagas utan samband med ärendet i övrigt och&lt;br&gt;utan begränsning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut om förvar har fattats av det statsråd som har till uppgift att&lt;br&gt;föredra ärenden enligt denna lag, prövar regeringsrätten på framställning&lt;br&gt;av utlänningen, om åtgärden skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1O§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner statens invandrarverk att ett beslut som verket har meddelat som&lt;br&gt;första instans är oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon&lt;br&gt;annan anledning, skall verket ändra beslutet om det inte blir till nackdel&lt;br&gt;eller skulle sakna betydelse för utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning får ske även om be-&lt;br&gt;slutet överklagas till regeringen. Se-&lt;br&gt;dan invandrarverket har överläm-&lt;br&gt;nat handlingarna i ärendet till re-&lt;br&gt;geringen, får verket ompröva sitt&lt;br&gt;beslut bara om regeringen begär ytt-&lt;br&gt;rande från verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning får ske även om be-&lt;br&gt;slutet överklagas till utlännings-&lt;br&gt;nämnden. Sedan invandrarverket&lt;br&gt;har överlämnat handlingarna i&lt;br&gt;ärendet till utlänningsnämnden, får&lt;br&gt;verket ompröva sitt beslut bara om&lt;br&gt;utlänningsnämnden begär yttrande&lt;br&gt;från verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk får över-&lt;br&gt;lämna ett ärende till regeringen för&lt;br&gt;avgörande, om verket anser att sär-&lt;br&gt;skilda skäl motiverar detta. Invand-&lt;br&gt;rarverket skall då bifoga eget ytt-&lt;br&gt;rande i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk får med&lt;br&gt;eget yttrande överlämna ett ärende&lt;br&gt;till utlänningsnämnden för avgö-&lt;br&gt;rande, om ärendet på grund av fa-&lt;br&gt;miljeanknytning eller av annan lik-&lt;br&gt;nande orsak har samband med ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag som prövas&lt;br&gt;av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket eller utlännings-&lt;br&gt;nämnden får med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna ett ärende till regeringen&lt;br&gt;för avgörande, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärendet på grund av famil-&lt;br&gt;jeanknytning eller av annan lik-&lt;br&gt;nande orsak har samband med ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärende enligt denna lag som prövas&lt;br&gt;av regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärendet bedöms ha betydelse&lt;br&gt;för rikets säkerhet eller annars för&lt;br&gt;allmän säkerhet eller för rikets för-&lt;br&gt;hållande till främmande makt eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det bedöms vara av särskild vikt&lt;br&gt;för ledning av tillämpningen av&lt;br&gt;denna lag att ärendet prövas av rege-&lt;br&gt;ringen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. synnerliga skäl annars talar för&lt;br&gt;regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något sådant förhållande som&lt;br&gt;avses i andra stycket bedöms före-&lt;br&gt;ligga eller kan antas komma att fö-&lt;br&gt;religga, kan regeringen besluta att&lt;br&gt;ett visst ärende eller en viss grupp av&lt;br&gt;ärenden skall överlämnas till rege-&lt;br&gt;ringen. Ett sådant beslut får inte&lt;br&gt;meddelas i fråga om ett ärende som&lt;br&gt;har avgjorts slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har invandrarverket överlämnat&lt;br&gt;ett ärende i fall som avses i andra&lt;br&gt;stycket 3 eller 4 och skulle beslut av&lt;br&gt;verket i ärendet ha kunnat över-&lt;br&gt;klagas till utlänningsnämnden,&lt;br&gt;skall regeringen, om hinder inte mö-&lt;br&gt;ter på grund av att ärendet är syn-&lt;br&gt;nerligen brådskande, höra utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden innan den avgör&lt;br&gt;ärendet. Regeringen får överlämna&lt;br&gt;ett sådant ärende till nämnden för&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 5 § föreskrivs om in-&lt;br&gt;vandrarverket och utlänningsnämn-&lt;br&gt;den gäller också regeringen, när den&lt;br&gt;avgör ett överlämnat ärende.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Bilaga 2.7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen finner att en dom&lt;br&gt;eller ett beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott eller ett beslut om&lt;br&gt;utvisning enligt 4 kap. 11 § inte kan&lt;br&gt;verkställas eller om det annars finns&lt;br&gt;särskilda skäl for att beslutet inte&lt;br&gt;längre skall gälla, får regeringen&lt;br&gt;upphäva avgörandet helt eller del-&lt;br&gt;vis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen finner att en dom&lt;br&gt;eller ett beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott eller ett beslut om&lt;br&gt;utvisning enligt 4 kap. 11 § inte kan&lt;br&gt;verkställas eller om det annars finns&lt;br&gt;särskilda skäl för att beslutet inte&lt;br&gt;längre skall gälla, får regeringen&lt;br&gt;upphäva avgörandet helt eller del-&lt;br&gt;vis. Därvid får regeringen fatta be-&lt;br&gt;slut också i fråga om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd och arbetstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domen eller beslutet om utvisning inte upphävs kan, i fall som avses&lt;br&gt;i första stycket, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelas av regeringen. Utvisningsbeslutet får inte verkställas medan&lt;br&gt;tillståndet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett asylärende vid statens invandrarverk skall det ingå muntlig hand-&lt;br&gt;läggning om det kan antas vara till fordel för utredningen eller i övrigt&lt;br&gt;främja ett snabbt avgörande av ärendet. Muntlig handläggning skall även&lt;br&gt;annars företas på begäran av utlänningen, om inte en sådan handläggning&lt;br&gt;skulle sakna betydelse för att avgöra frågan om uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket får bestämma att även andra personer än utlänningen&lt;br&gt;skall höras vid handläggningen. Ersättning för inställelsen lämnas därvid&lt;br&gt;enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 15 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena tilläm-&lt;br&gt;pas också när utlänningsnämnden&lt;br&gt;handlägger ett asylärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall på begäran&lt;br&gt;av regeringen, statens invandrar-&lt;br&gt;verk eller en polismyndighet lämna&lt;br&gt;ut uppgifter om en utlännings per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden, om uppgif-&lt;br&gt;terna behövs i ett ärende om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd eller för verkställighet&lt;br&gt;av ett beslut om avvisning eller ut-&lt;br&gt;visning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen i ett ärende enligt denna lag åberopar intyg om sin&lt;br&gt;psykiska eller fysiska hälsa, skall hälso- och sjukkvårdsmyndighet på begä-&lt;br&gt;ran av den myndighet som handlägger ärendet lämna upplysningar som&lt;br&gt;kan vara av betydelse för att bedöma uppgifterna i intyget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall på begäran&lt;br&gt;av regeringen, utlänningsnämnden,&lt;br&gt;statens invandrarverk eller en polis-&lt;br&gt;myndighet lämna ut uppgifter om&lt;br&gt;en utlännings personliga förhållan-&lt;br&gt;den, om uppgifterna behövs i ett&lt;br&gt;ärende om uppehållstillstånd eller&lt;br&gt;för verkställighet av ett beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om beslut som invandrarverket har meddelat före ikraft-&lt;br&gt;trädandet gäller äldre föreskrifter, om inte annat följer av punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om ett beslut som avses i punkt 2 har överklagats till regeringen och&lt;br&gt;denna inte har avgjort ärendet före ikraftträdandet, får arbetsmarknads-&lt;br&gt;departementet eller regeringen överlämna ärendet till utlänningsnämnden&lt;br&gt;för avgörande. I så fall tillämpas de nya föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt&lt;br&gt;medborgarskap&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6, 9 a, 11, 12 och 14 a §§ lagen (1950:382) om&lt;br&gt;svenskt medborgarskap&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänning, som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fyllt aderton år;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sedan fem år eller, i fråga om&lt;br&gt;dansk, finländsk, isländsk eller&lt;br&gt;norsk medborgare, sedan två år har&lt;br&gt;hemvist här i riket; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fört en hederlig vandel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan på ansökan upptagas till svensk&lt;br&gt;medborgare (naturaliseras). Fråga&lt;br&gt;om naturalisation prövas av statens&lt;br&gt;invandrarverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänning, som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fyllt aderton år;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sedan fem år eller, i fråga om&lt;br&gt;dansk, finländsk, isländsk eller&lt;br&gt;norsk medborgare, sedan två år har&lt;br&gt;hemvist här i riket; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fört en hederlig vandel, kan på&lt;br&gt;ansökan upptagas till svensk med-&lt;br&gt;borgare (naturaliseras).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes det medföra gagn för riket att sökanden upptages till svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sökanden förut ägt svenskt medborgarskap eller är&lt;br&gt;sökanden gift med svensk medborgare eller föreligga eljest med hänsyn till&lt;br&gt;sökandens förhållanden särskilda skäl för dennes upptagande till svensk&lt;br&gt;medborgare, må naturalisation beviljas, även om de i första stycket stad-&lt;br&gt;gade villkoren icke äro uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om naturalisation prövas&lt;br&gt;av statens invandrarverk. Rege-&lt;br&gt;ringen avgör dock om naturalisation&lt;br&gt;skall beviljas på grund av att det är&lt;br&gt;till gagn för riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlorar sökande, som har utländskt medborgarskap, ej detta i och med&lt;br&gt;sin naturalisation utan fordras härför medgivande av den utländska statens&lt;br&gt;regering eller annan myndighet, må som villkor för medborgarskapets&lt;br&gt;förvärvande stadgas, att sökanden inför statens invandrarverk inom viss&lt;br&gt;tid styrker att dylikt medgivande lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då utlänning enligt denna para-&lt;br&gt;graf upptages till svensk medbor-&lt;br&gt;gare, bestämmer statens invandrar-&lt;br&gt;verk, huruvida naturalisationen&lt;br&gt;skall omfatta även sökandens ogifta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ ett beslut om naturalisation&lt;br&gt;skall det bestämmas huruvida natu-&lt;br&gt;ralisationen skall omfatta även sö-&lt;br&gt;kandens ogifta barn under aderton&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;barn under aderton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda skäl föreligga, äger&lt;br&gt;statens invandrarverk överlämna&lt;br&gt;ärende som avses i 6§, 8§ första&lt;br&gt;stycket eller 9§ till regeringen för&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk eller utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden får överlämna ett&lt;br&gt;ärende som avses i 6 §, 8§ första&lt;br&gt;stycket eller 9 § till regeringen, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärendet bedöms ha betydelse&lt;br&gt;för rikets säkerhet eller annars för&lt;br&gt;allmän säkerhet eller för rikets för-&lt;br&gt;hållande till främmande makt eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1984:682.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det bedöms vara av särskild vikt&lt;br&gt;för ledning av tillämpningen av&lt;br&gt;denna lag att ärendet prövas av rege-&lt;br&gt;ringen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. synnerliga skäl annars talar för&lt;br&gt;regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har invandrarverket överlämnat&lt;br&gt;ett ärende i fall som avses i första&lt;br&gt;stycket 2 eller 3, skall regeringen,&lt;br&gt;om hinder inte möter på grund av&lt;br&gt;att ärendet är synnerligen bråds-&lt;br&gt;kande, höra utlänningsnämnden in-&lt;br&gt;nan den avgör ärendet. Regeringen&lt;br&gt;får överlämna ett sådant ärende till&lt;br&gt;nämnden för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Bilaga 2.7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anmälan enligt 2a, 3, 4 eller 7a§ skall göras hos statens invandrarverk.&lt;br&gt;Är utlänningen medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall&lt;br&gt;anmälan dock göras hos länsstyrelsen i det län där han är kyrkobokförd.&lt;br&gt;Det åligger den myndighet till vilken anmälningen sålunda eller enligt 10 §&lt;br&gt;görs att meddela beslut huruvida på grund av anmälan svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap förvärvats eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill någon erhålla förklaring att&lt;br&gt;han är svensk medborgare, må han&lt;br&gt;göra ansökan därom hos rege-&lt;br&gt;ringen, som efter regeringsrättens&lt;br&gt;hörande äger meddela sådan förkla-&lt;br&gt;ring; dock må härvid icke prövas&lt;br&gt;fråga som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden får efter an-&lt;br&gt;sökan meddela förklaring att någon&lt;br&gt;är svensk medborgare. Härvid får&lt;br&gt;dock inte prövas fråga som avses i&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot statens invandrarverks&lt;br&gt;beslut föres hos regeringen genom&lt;br&gt;besvär utom i fall som avses i andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot länsstyrelses beslut&lt;br&gt;samt mot beslut av statens invand-&lt;br&gt;rarverk enligt 11 § första stycket fö-&lt;br&gt;res hos kammarrätten genom be-&lt;br&gt;svär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut en-&lt;br&gt;ligt denna lag får överklagas till ut-&lt;br&gt;länningsnämnden utom i fall som&lt;br&gt;avses i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en länsstyrelse, statens&lt;br&gt;invandrarverk eller utlännings-&lt;br&gt;nämnden enligt 11 § får överklagas&lt;br&gt;till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om utlännings-&lt;br&gt;nämnden finns i 7 kap. 3§ andra&lt;br&gt;stycket utlänningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall på begäran&lt;br&gt;av statens invandrarverk eller en&lt;br&gt;polismyndighet lämna ut uppgifter&lt;br&gt;om en utlännings personliga förhål-&lt;br&gt;landen, om uppgifterna behövs i ett&lt;br&gt;ärende om svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall på begäran&lt;br&gt;av regeringen, utlänningsnämnden,&lt;br&gt;statens invandrarverk eller en polis-&lt;br&gt;myndighet lämna ut uppgifter om&lt;br&gt;en utlännings personliga förhållan-&lt;br&gt;den, om uppgifterna behövs i ett&lt;br&gt;ärende om svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Bilaga 2.7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om beslut som invandrarverket har meddelat före ikraft-&lt;br&gt;trädandet gäller äldre föreskrifter, om inte annat följer av punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om ett beslut som avses i punkt 2 har överklagats till regeringen och&lt;br&gt;denna inte har avgjort ärendet före ikraftträdandet, får arbetsmarknads-&lt;br&gt;departementet eller regeringen överlämna ärendet till utlänningsnämnden&lt;br&gt;för avgörande. I så fall tillämpas de nya föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förkortningar&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Bilaga 2.8&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;AMS Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CPA Comprehensive Plan of Action/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergripande plan for lösning av Indokina-flyktingarnas situa-&lt;br&gt;tion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES European Economic Space/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsnamn för utvidgat ekonomiskt samarbete mellan EG och&lt;br&gt;EFTA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA European Free Trade Association/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska frihandelsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De europeiska gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESK &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FAO &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Food and Agricultural Organisation/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FNs livsmedels- och jordbruksorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förenta Nationerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ICRC International Committee of the Red Cross/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella Röda Kors-kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IFAD International Fund for Agricultural Development/&lt;br&gt;Internationella jordbruksutvecklingsfonden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;International Labour Organization/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella arbetsorganisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IOM &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;International Organization for Migration/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella migrationsorganisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IPOK Invandrarpolitiska kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NSHF Nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OAU Organization of African Unity/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationen för afrikansk enhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ODP Orderly Departure Programme/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmet för organiserad utresa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OECD Organization for Economic Co-operation and Development/&lt;br&gt;Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PEC Special Plan of Economic Co-operation for Central America&lt;br&gt;SAREC Swedish Agency for Resarch Co-operation with Developing&lt;br&gt;Countries/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för u-landsforskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCB &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statistiska centralbyrån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIDA &amp;nbsp;&amp;nbsp;Swedish International Development Authority/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för internationell utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIV &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statens invandrarverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statens offentliga utredningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNDP &amp;nbsp;United Nations Development Programme/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FNs utvecklingsprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNFPA United Nations Population Fund/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FNs befolkningsfond&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FNs flyktingkommissarie&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNICEF United Nations Children’s Fund/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FNs barnfond&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNRWA United Nations Relief and Work Agency for Palestine Refugees&lt;br&gt;in the Near East/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FNs hjälporganisation för palestinaflyktingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UT &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UtlF &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utlänningsförordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UtlL &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utlänningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;WFP &amp;nbsp;&amp;nbsp;World Food Programme/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella livsmedelsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;WHO World Health Organization/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Världshälsorganisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91:195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Innehållsförteckning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 maj 1991 .. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning.............................................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II &amp;nbsp;Överväganden.......................................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I En aktiv flykting- och immigrationspolitik............... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 Utgångspunkter .................................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 En aktiv flykting- och immigrationspolitik — grund-&lt;br&gt;läggande principer ................................ 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;III &amp;nbsp;Hemställan ............................................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IV &amp;nbsp;Beslut................................................. 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Utrikesdepartementet................................ 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning.............................................. 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II &amp;nbsp;Överväganden.......................................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Allmänna utgångspunkter ............................ 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Social och ekonomisk utveckling ...................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Mänskliga rättigheter ................................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Långsiktigt utvecklingsbistånd och katastrofstöd......... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Stärkt internationellt flyktingskydd .................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Internflyktingar ..................................... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Samordning av flyktinghjälp .......................... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 UNHCRs ekonomi och verksamhet.................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Återvandring ....................................... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Frivilliga organisationers roll m. m..................... 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II Flyktingproblematik i utvecklingsforskningen ........... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;III &amp;nbsp;Hemställan ............................................ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Arbetsmarknadsdepartementet........................ 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning.............................................. 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden och förslag ............................... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 En aktiv flykting- och immigrationspolitik............... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 Vägledande principer ............................. 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 Immigrationspolitiken............................. 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2.1 Inledning................................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2.2 Principer for en ny politik .................... 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2.3 Konventionsflyktingar ....................... 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2.4 Skyddsbehov vid sidan av Genéve-konventionen .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2.5 Temporära uppehållstillstånd ................. 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2.6 Organiserad överföring av flyktingar (flykting-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvoten) .................................... 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2.7 Invandringen av anhöriga .................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2.8 Arbetskraftsinvandring....................... 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2.9 Andra immigrationspolitiska instrument — prak-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tikanter för utveckling ....................... 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 Återvandring..................................... 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.4 Förfarandet när asylsökande får avslag .............. 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.5 Organisatoriska frågor............................. 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.6 Hemställan ...................................... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Invandrarpolitiska frågor.............................. 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Allmänna utgångspunkter.......................... 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1990/91: 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Inledning .................................. 74 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&amp;nbsp;1990/91:&amp;nbsp;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 Åtgärder mot etnisk diskriminering............ 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.3 Stöd till invandrarnas organisationer .......... 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.4 Europaintegrationen och invandrarna ......... 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.5 Särskilda åtgärder för barn och ungdom ....... 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.6 Invandrarkvinnor........................... 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Invandrarpolitikens valfrihetsmål................... 80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Medborgarskap, rösträtt och delaktighet ............. 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Hemställan ...................................... 98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Flyktingmottagandet.................................. 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Allmänna utgångspunkter.......................... 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Frivilliga organisationers roll&amp;nbsp;i flyktingmottagandet ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Verksamhet för asylsökande under&amp;nbsp;väntetiden........ 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Hemställan ...................................... 110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Instansordningen i&amp;nbsp;utlänningsärenden m. m.............. 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Inledning ........................................ 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Instansordningen&amp;nbsp;i utlänningsärenden ............... 114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Inledning .................................. 114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Utlänningsnämnd........................... 114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 Genomförande ............................. 144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.4 Kostnader.................................. 144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.5 Upprättade lagförslag........................ 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.6 Specialmotivering........................... 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Hemställan ...................................... 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:1) Flykting- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;immigrationspolitiken................................... 152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över be-&lt;br&gt;tänkandet (SOU 1991:1) Flykting- och immigrationspolitiken . &amp;nbsp;&amp;nbsp;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Sammanfattning av betänkandet (Ds 1991:5) Mångfald och&lt;br&gt;samverkan i flyktingmottagandet — frivilliga organisationers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;roll.................................................... 169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tänkandet (Ds 1991:5) Mångfald och samverkan i flykting-&lt;br&gt;mottagandet — frivilliga organisationers roll................ 174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990: 79) Utlännings-&lt;br&gt;nämnd ................................................ 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över be-&lt;br&gt;tänkandet (SOU 1990: 79) Utlänningsnämnd ............... 178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Upprättade lagförslag.................................... 179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Förkortningar.......................................... 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad som inledningsvis anförts i propositionen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SfU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen föreläggs vad som anförts i propositionen för de åtgärder och de ändamål som där hemställs om</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SfU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen tar del av vad som i propositionen anförts om dels invandrarpolitikens valfrihetsmål, dels medborgarskap och rösträtt m.m.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SfU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen föreslås godkänna de riktlinjer för frivilliga organisationers roll i flyktingmottagandet som förordats i propositionen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SfU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad som i propositionen anförts om verksamhet för asylsökande under den tid de väntar på besked i fråga om uppehållstillstånd</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SfU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer för en ny handläggningsordning för utlänningsärenden som förordats i propositionen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SfU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att en utlänningsnämnd med angivna uppgifter inrättas den 1 juli 1992</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SfU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SfU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen gokänner de riktlinjer för en aktiv flykting- och immigrationspolitik som förordats i propositionen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SfU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10003</nummer>
<beteckning>10003</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle  att ta del av vad som i propositionen anförts om utvecklingen av en aktiv, sammanhållen flyktingpolitik</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SfU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20002</nummer>
<beteckning>20002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälla att ta del av som ovan i propositionen i övrigt anförts om inriktningen och förverkligandet av en aktiv flykting- och immigrationspolitik</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1990/91:SfU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-05-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-05-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-05-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-06-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:40:50</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GE03195</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:28:32</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialförsäkringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:40:50</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GE03195</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199091__195.pdf</filnamn>
<filstorlek>9127572</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/B84BC6D0-0E36-4804-AC9B-A06FCBD4BA3A</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1990/91:SfU17</uppgift>
<ref_dok_id>GE01SfU17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1991/92</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:195&lt;br/&gt;
Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Sf58</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf58</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:195&lt;br/&gt;
Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Sf59</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf59</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:195&lt;br/&gt;
Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Sf60</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf60</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:195&lt;br/&gt;
Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Sf61</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf61</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:195&lt;br/&gt;
Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Sf62</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf62</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:195&lt;br/&gt;
Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Sf63</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf63</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:195&lt;br/&gt;
Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Sf58</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf58</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hans Göran Franck  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:195&lt;br/&gt;
Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Sf61</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf61</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hans Göran Franck  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Werner  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:195&lt;br/&gt;
Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Sf59</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf59</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Werner  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maria Leissner  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:195&lt;br/&gt;
Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Sf62</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf62</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maria Leissner  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ragnhild Pohanka  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:195&lt;br/&gt;
Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Sf60</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf60</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ragnhild Pohanka  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rune Backlund  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1990/91:195&lt;br/&gt;
Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GE02Sf63</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1990/91</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf63</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rune Backlund  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>